Om anslag för restaurering af Heliga Trefaldighets församlings kyrka
1904-02-19 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1904:87, Om anslag för restaurering af Heliga Trefaldighets församlings kyrka
Dokumentets text
Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.
1
N:o 87.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, om anslag för
restaurering af Heliga Trefaldighets församlings kyrka;
gifven Stockholms slott den 19 februari 1904.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att såsom bidrag till restaurering af Heliga Trefaldighets församlings kyrka
i hufvudsaklig enlighet med därför af Kungl. Maj:t fastställd plan på extra
stat för år J v zr'',: tt 1 jk. * 2" f - -*•.« *■ <"
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR,
Carl von Friesen.
Bih. till Riksd. Prot. WOi. 1 Samt. 1 Afd. 59 Höft. (N:o 87.)
2
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 87.
Ang. anslag
för restaurering
af Ueligi
Trefaldighets
församlings
kyrka.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
februari 1904.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lageriieim,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westjjing, _
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen,
Virgin.
Departementschefen, statsrådet von Friesen, anförde härefter:
, »I en af domkapitlet i Uppsala med eget underdånigt utlåtande den
18 april 1900 till Eders Kungi. Maj:t öfverlämnad ansökning anhöll Heliga
Trefaldighets församling, med bifogande af dels utdrag af protokoll vid
kyrkostämma med församlingen den 31 mars 1900, dels protokoll vid
sådan af domaren i orten verkställd besiktning å församlingens kyrka,
hvarom i nådiga brefvet den 22 mars 1759 stadgas, dels ock genom församlingens
försorg upprättade ritningar till restaurering af dess kyrka,
att. berörda ritningar måtte erhålla nådig stadfästelse, hvarvid församlingen
tillika hemställde, att, därest ritningarna behöfde i något afseende fullständigas,
sådant måtte genom öfverintendentsämbetet ombesörjas.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.
På grund af nådig remiss afgaf öfverintendentsämbetet den 11 december
1900 underdånigt utlåtande i detta ärende och anförde därvid, hurusom
af de remitterade handlingarna och ritningarna framginge, att den
tillärnade restaureringen i hufvudsak afsåge att för eu kostnad af 52,975
kronor 25 öre vidtaga — förutom vanliga reparationsarbeten och arbeten
för kyrkans förseende med värmeledning — åtgärder, ämnade att åt kyrkobyggnadens
yttre, särskilt genom uppförande af eu tornspira och ett utsträckt
användande af de under taklisten för närvarande förefintliga sicksackmotiv,
förläna större prydlighet, äfvensom att iståndsätta det inre af
kyrkan och hennes olika inredningsföremål. Vid granskning af detta
restaureringsförslag hade ämbetet emellertid funnit önskvärdt, att den
åldriga kyrkan komme att restaureras efter eu plan, enligt hvilken hennes
nuvarande utseende mindre än enligt församlingens förslag blefve förändradt.
Med hänsyn härtill hade ämbetet genom e. o. arkitekten hos
ämbetet August Lindegren låtit utarbeta helt nya ritningar till den af
församlingen beslutade restaureringen, hvarvid bland annat iakttagits, att
den nuvarande tornanordningen bibehållits. Därjämte hade ämbetet, då
församlingens förslag innefattade jämväl uppförande af en spira å kyrkans
torn, samt kyrkan före den henne år 1702 öfvergångna brand varit med
en dylik försedd, ansett sig böra låta upprätta ett alternativförslag till
restaureringen i fråga, upptagande en spira, liknande den å äldre afbildningar
af kyrkan angifna. Med vidfogande af till ämbetets hufvudförslag
utaf arkitekten Lindegren uppgjorda kostnadsberäkningar, slutande å ett
belopp af 55,742 kronor 80 öre, och under tillkännagifvande att följandet
af ämbetets alternativförslag skulle komma att höja sagda arbetskostnad
med omkring 3,000 kronor, hade ämbetet häruppå anmodat domkapitlet
att öfver hvad ämbetet sålunda i frågan åtgjort inhämta församlingens
å kyrkostämma afgifna yttrande samt därmed jämte eget utlåtande till
ämbetet inkomma; och hade i anledning häraf domkapitlet med egen
skrifvelse till ämbetet öfverlämnat utdrag af protokoll vid kyrkostämma
med församlingen den 28 oktober 1900, utvisande, att församlingen förklarat
sig helst önska att »få förena det första alternativet med den höga
spiran på det andra alternativet», och vidare hemställt, att predikstolen
måtte af akustisk hänsyn vändas mera i riktning mot hufvudingången än
vederbörande ritning utvisade, äfvensom förmält sig hysa farhågor, huruvida
orgeln lämpligen kunde placeras i tornet, Om ämbetet än för sin
del helst sett, att den nuvarande tornanordningen med dess karaktäristiska
tornhuf blefve i hufvudsak bibehållen och att förty förenämnda hos ämbetet
upprättade hufvudförslag vid ifrågavarande restaurering komme till utförande,
hade ämbetet dock från arkitektonisk synpunkt icke funnit orsak
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.
att, gent emot församlingens uttryckta önskan, motsätta sig uppförande
efter historiskt gifven förebild af en tornspira å församlingens kyrka,
hvarför ämbetet låtit å de af församlingen i öfrigt godkända ritningarna
medelst tilläggsblad utmärka en spira af det utseende, ämbetets alternativa
förslag upptoge, äfvensom förändrad uppställning af predikstolen, på sätt
församlingen föreslagit, hvaremot ämbetet ej ansåge någon fara förelinnas
för att orgeln, placerad i tornet, icke skulle nöjaktigt höras.
Det sålunda kompletterade ritningsförslaget, hvars tillämpning enligt
ämbetets förmenande komme att draga en kostnad, icke understigande
60,000 kronor, öfverlämnade ämbetet till Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning
och stadfästelse.
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien afgaf den 2 april 1901
infordradt underdånigt utlåtande i ärendet och gjorde därvid åtskilliga
erinringar mot restaureringsförslaget under betonande ej mindre af det
synnerligen önskvärda i att ifrågavarande åldriga och i flera afseenden
märkliga byggnad i sina skilda delar finge bibehålla sin ursprungliga
karaktär, än äfven att det till nådig stadfästelse öfverlämnade kombinerade
förslaget tydligen ej vore ägnadt att uppfylla denna vid en pietetsfull
restaurering berättigade fordran.
Sedan Eders Kungl. Maj:t anbefallt öfverintendentsämbetet att lämna
församlingen tillfälle att yttra sig med anledning af hvad akademien anfört
samt med eget utlåtande till Eders Kungl. Maj:t inkomma, öfverlämnade
ämbetet till Eders Kungl. Maj:t af församlingen å kyrkostämma den
31 maj 1901 nfgifvet yttrande af hufvudsakligt innehåll, att församlingen,
som afstode från planen att å sin kyrka uppföra tornspira, önskade att få
kyrkan restaurerad i enlighet med det af ämbetet härför utarbetade hufvudförslag,
dock med den hänsyn, som ämbetet kunde finna lämpligt att taga
till de af akademien i ärendet gjorda erinringar, och att församlingen ansåge,
att orgelverket, som afsetts att uppställas på läktare i kyrkans västra
del, borde förflyttas till lämplig plats nere i kyrkan. För egen del anförde
ämbetet i underdånigt utlåtande den 4 november 1902 följande: Det vore
uppenbart, att vid fråga om restaurering af ett tempel af så hög ålder
och i öfrigt så märkligt som det ifrågavarande de arkeologiska och historiska
intressena, för hvilka i vårt land akademien vore främste målsman,
måste framträda med kraf på tungt vägande betydelse. Ämbetet hade för
sin del ansett, att dessa intressen icke skulle trädas för nära, därest den
åldriga kyrkobyggnaden komme att restaureras i öfverensstämmelse med
det af ämbetet härför slutligen framlagda förslag. Då akademien emellertid
funnit de synpunkter, från hvilka det tillhörde henne att betrakta
lämpligheten af ifrågavarande restaureringsarbete, icke nog beaktade uti
5
Rungl. Maj:1s Nåd. Proposition N:o 87.
ämbetets ritningsförslag, hade ämbetet funnit sig på de skäl, som i förevarande
fall blifvit af akademien förebragta, böra i möjligaste man gå
akademiens uttalade åsikter till mötes och detta så mycket hellre, som
äfven genom en restaurering, hvilken hade till hufvudändamål att allenast
iståndsätta kyrkan och dess olika delar, ett tillfredsställande såväl praktiskt
som arkitektoniskt resultat stode att vinna, samt därtill komine, att församlingen
förmält sig villig att taga all skälig hänsyn till akademiens
fordringar. Med afseende fästadt å nu nämnda förhållanden föresloge ämbetet,
att den af församlingen beslutade restaureringen komine att, på sätt
hos ämbetet nyupprättade ritningsblad närmare utvisade, inskränkas till,
förutom egentliga reparationsarbeten, nedannäinnda åtgärder, nämligen:
A. beträffande kyrkans yttre:
att sidoskeppens tak sänktes så^ att midtelskeppets runda fönster med
deras omfattningar blefve synliga, samt belädes med ny svart plåt; att i
fönstret till sakristian, hvars underkant något höjdes, ny karm och nya
bågar insattes; att en varmkammare inrättades under sakristian, hvarvid
en mindre dörr med nedgångstrappa upptoges å sakristians östra mur; att
en skorsten för värmeledningen anordnades invid den gamla gafveln å
södra utbyggnaden; att i alla fönstren inlades solbänkar af kalksten; att
det nedtill å tornets södra mur förefintliga fönster åter upptoges med bibehållande
af murverket däromkring; att kyrkans murytor frigjordes från
rappning, lagades och fogströkes; samt att erforderlig förstärkning af tornets
grund verkställdes med iakttagande därvid af största försiktighet;
B. vidkommande kyrkans inre:
att orgel- och sidoläktarne, de i kyrkan förefintliga fyra järnkaminerna
med tillhörande rökrör samt kaminen i sakristian borttoges; att vid anordnande
af värmekammaren sakristians golf något höjdes; att ny orgel
anskaffades och placerades i södra tvärskeppet nere i kyrkan; att nya
bänkar, ny predikstol och nya altaranordningar — vid hvilka sistnämndas
utförande den gamla altarskifvan lämpligen syntes kunna finna användning
— anbringades; samt att vägg- och hvalfytor iståndsattes, hvarvid i
kyrkan varande äldre målningar borde af fullt konstförfaren person restaureras.
Därjämte erinrade ämbetet, att, om hvad ämbetet sålunda föreslagit
vunne Eders Kungl. Maj:ts nådiga godkännande, arbetskostnaden syntes
kunna nedbringas till 43,882 kronor enligt hos ämbetet utarbetadt, den 1
november 1902 dagtecknadt kostnadsförslag.
Efter nådig remiss afgaf akademien den 2 december 1902 förnyadt
utlåtande och tillstyrkte därvid nådigt bifall till den af ämbetet sålunda
framlagda nya restaureringsplanen.
Genom nådigt beslut den 19 december 1902 fann Eders Kungl. Maj:t
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.
godt gilla de med öfverintendentsämbetets underdåniga skrifvelse den 4
november 1902 till Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlämnade och
då dagtecknade ritningar till ifrågavarande restaureringsarbete, med föreskrift
tillika att, innan de tillämnade nya inredningsföremålen i kyrkan
komine till utförande, ritningar öfver desamma i för granskning nödig
skala skulle i vederbörlig ordning underställas Eders Kungl. Maj:ts nådiga
ompröfning, hvarjämte Eders Kungl. Maj:t meddelade en del föreskrifter
att lända till efterrättelse under restaureringsarbetets utförande.
Nu har församlingen genom sitt kyrkoråd i underdånighet anhållit,
det Eders Kungl. Maj:t täcktes aflåta nådig proposition till Riksdagen om
beviljande af ett bidrag af 23,000 kronor till täckande af kostnaden för
iståndsättande af församlingens kyrka i öfverensstämmelse med Eders Kungl.
Maj:ts nyssberörda nådiga beslut.
Såsom stöd för denna ansökning anföres af församlingen följande:
Reparationsarbetet i fråga beräknades enligt öfverintendentsämbetets
den 1 november 1902 dagtecknade kostnadsförslag till 43,882 kronor. I
detta belopp inginge dock ej kostnaden för åtskilliga i nådiga brefvet den
19 december 1902 anbefallda arbeten, såsom höjning af underkanten å
fönstret i sakristian samt ny karm och nya bågar till detsamma, solbänkar
af kalksten i kyrkans tio fönster, upptagande af ett fönster nedtill å tornets
södra mur samt slutligen erforderlig förstärkning af tornets grund, ett
arbete hvars snara utförande måste betecknas såsom oundgängligen nödvändigt
för kyrkans bestånd. Dessa arbeten hade af sakkunnige beräknats
komma att kräfva ytterligare 1,618 kronor, hvadan hela den beräknade
kostnaden maste upptagas till 45,500 kronor. De tillgångar, som stode
församlingen till buds för ändamålet, utgjordes af kyrkokassans behållning
10,240 kronor, uppkommen dels genom utdebitering på församlingen dels
genom räntebesparing, samt en under de senaste åren genom gåfvor och
sammanskott bildad särskild restaurationsfond, som nu uppginge till 8,627
kronor 63 öre, Eders Maj:ts frikostiga gåfva å 1,000 kronor däri äfven
inberäknad, hvarjämte genom af Eders Kungl. Maj:t i nåder beviljad kollekt
och stambok omkring 2,000 kronor beräknades komma att inflyta. Tillgångarna
utgjorde således tillhopa 20,867 kronor 63 öre.
För att täcka samtliga för reparationsarbetet beräknade kostnader
aterstode alltså i det närmaste 25,000 kronor, som församlingen icke såge
sig i stånd att anskaffa. Församlingen, som vore liten — hon räknade
omkring 1,300 medlemmar — och fattig, öfvervägande bestående af arrendatorer
och arbetare, vore redan förut betungad af stora utgifter såväl för
sin fattigvård, hvilken till följd åt närheten till Uppsala vore synnerligen
stor, som för sitt skolväsende, hvilket senare kräft upptagande med Eders
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87. 7
Kungl. Maj:ts nådiga tillstånd under år 1902 af ett amorteringslån å
18,400 kronor, som församlingen hade att under de närmaste trettio åren
förränta och amortera.
Att församlingens kyrka för sitt bestånd vore i behof af snar och
grundlig reparation, hade redan vid den för erhållande af kollekt och
stambok verkställda besiktning ådagalagts, och att hon äfven vore förtjänt
af den uppoffring från det allmännas sida, hvarpå församlingen vågade
hoppas, torde framgå af bland annat den uppmärksamhet vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien i sitt förutberörda underdåniga utlåtande
den 2 april 1901 fästat vid ifrågasatt förslag till kyrkans restaurering.
I detta sammanhang åberopade kyrkorådet vidare ett i arbetet
''Svenska konstminnen från medeltiden och renässansen, aftecknade och
beskrifna på föranstaltande af svenska fornminnesföreningen’ (häftet 8,
tryckt år 1901) förekommande yttrande: ’Den äldsta delen af den nu för
tiden uti Uppsala stad belägna Trefaldighetskyrkan tillhör denna första
uppsättning af kyrkobyggnader — från 1100-talets första årtionden
—- hvilka i det föregående beskrifvits såsom uppförda omedelbart efter
kristendomens första utbredande i Mälaredalen — — — —. Sådan såg
den kyrka ut, utanför hvilken Erik den helige kort efter midt eu af 1100- talet led martyrdöden — — —. Trots sin enkelhet erbjuder hon många
företeelser, upplysande och värdefulla för vår medeltida byggnadshistoria.’
Till denna Trefaldighetskyrkans anmärkningsvärdhet i konsthistoriskt hänseende
komme ännu en annan omständighet, som kräfde hennes iståndsättande
och underhåll på ett för en landsförsamling mer än vanligt kännbart
sätt. Kyrkan vore nämligen belägen utom församlingen i Uppsala
stad och snart sagdt omgifven af idel monumentala byggnader, såsom domkyrkan
och ärkebiskopshuset, på en plats alltså, som på ett i ögonen fallande
sätt framhäfde den bristfällighet, hvari hon — den genom sin ålder
vördnadsvärdaste i sin omgifning — råkat.
Pa grund ej blott af Eders Maj:ts i frikostig handling visade intresse
för den åldriga kyrkobyggnaden utan ock af det förhållande att Eders
Kungl. Maj:t redan flera gänger på underdåniga ansökningar afgifvit propositioner
till Riksdagen om beviljande af anslag till restaurering af
åldriga kyrkobyggnader i mindre församlingar, hvarpå såsom exempel anfördes
Husaby kyrka i Västergötland och Mariakyrkan i Sigtuna, vågade
kyrkorådet hoppas, det Eders Kungl. Maj:t täcktes skänka den underdåniga
framställningen nådigt bifall.
Samtliga de myndigheter, hvilka i ärendet yttrat sig, nämligen Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala län, domkapitlet, öfverintendentsämbetet
samt vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, hafva till
-
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.
styrkt bifall till framställningen. De två förstnämnda hafva härvid åberopat
ej mindre kyrkans af vederbörande myndigheter erkända stora värde
i konsthistoriskt hänseende än äfven behofvet af hennes snara och grundliga
restaurering.
Vid Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utlåtande finnas fogade
uppgifter, utvisande att församlingens fyrktal för år 1903 uppgick till
29,336 samt att utdebiteringen per fyrk för samma år utgjort på grund af
kommunalstämmans beslut 13 öre och på grund af kyrkostämmans 17 öre.
öfverintendentsämbetet har för sin del på det lifligaste instämt i de
af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och domkapitlet afgifna utlåtanden,
helst församlingen enligt handlingarna näppeligen syntes mäkta
att utan erhållande af det begärda statsbidraget genomföra den välbehöfliga
restaureringen af kyrkan.
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien yttrar i sitt underdåniga
utlåtande, dagtecknadt den 2 februari 1904: Heliga Trefaldighetskyrkans
i kultur- och konsthistoriskt afseende särdeles märkliga beskaffenhet vore
redan förut framhållen i akademiens underdåniga utlåtande den 2 april
1901 och enär den ifrågavarande i nåder gillade planen vore synnerligen
ägnad att framhålla den historiska gången af kyrkans tillkomst till dess
olika delar samt att i öfrigt uppfylla krafven på en pietetsfull restaurering,
hemställde akademien på det varmaste om nådigt bifall till den
gjorda ansökningen.
Under åberopande af hvad sålunda till stöd för bifall till ifrågavarande
framställning blifvit anfördt och med erinran hurusom Riksdagen
i flera föregående fall på Eders Kungl. Maj:ts framställning beviljat medel
till restaurering af märkligare kyrkor, såsom Husaby kyrka 17,500 kronor,
Mariakyrkan i Sigtuna 17,000 kronor samt Dalhems kyrka på Gottland
37,000 kronor, hemställer jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att såsom bidrag till restaurering af Heliga Trefaldighets församlings
kyrka i hufvudsaklig enlighet med därför af Eders Kungl. Maj:t fastställd
plan på extra stat för år 1905 bevilja ett belopp af 23,000 kronor.»
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt
bifall med förordnande, att proposition i ämnet skulle
till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar. Ex protocollo;
C. E. Blom.
Stockholm, Ivar Hceggströms boktryckeri A. B., 1904.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1904:55 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om anslag för restaurering af Heliga Trefaldighets församlings kyrka. s. 8 i texten