Sök i Ratio Lex

Angående upphörande af den till kronan utgående afgift af flottbron öfver Dalålfven vid Grådö i Hedemora socken m. m

1904-02-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1904:88, Angående upphörande af den till kronan utgående afgift af flottbron öfver Dalålfven vid Grådö i Hedemora socken m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 88.

1

N:o 88.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående upphörande

af den till kronan utgående afgift af flottbron

öfver Dalålfven vid Grådö i Hedemora socken m. m.;

gifven Stockholms slott den 26 februari 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att medgifva, att den af flottbron öfver Dalälfven vid Grådö i Hedemora

socken till kronan utgående årliga afgiften af 30 kronor må upphöra

och kronan afstå från den rätt till själfva bron, som kan tillkomma

kronan.

De till ärendet börande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min alleruådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Ernst Meyer.

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Åfd. 60 Käft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen Begenten i statsrådet å

Stockholms slott den 26 februari 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Bostköm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen,

Virgin.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde härefter:

Vid Grådö i Hedemora socken af Kopparbergs län blef under

förra hälften af 1600-talet bro öfver Dalälfven uppförd på statsverkets

bekostnad. För brons begagnande hafva af de vägfarande alltjämt

upptagits afgifter, och dessa redovisades till en början omedelbart till

kronan genom en särskild brovaktare. Redan år 1642 blef emellertid

denna brotull för 200 daler silfvermynt »tillslagen» dåvarande brovaktaren

Håkan Eriksson med skyldighet för honom att hålla bron vid makt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

Genom nytt kontrakt den 1 maj 1643 upplåta rättigheten att uppbära

ifrågavarande broafgifter till bemälde Eriksson mot en årlig arrendeafgift

af 100 daler silfvermynt och skyldighet att vidmakthålla bron.

Sedermera har arrendeafgiften ytterligare nedsatts, och genom kammarkollegii

beslut den 19 oktober 1722 blef densamma bestämd till 60

daler silfvermynt, motsvarande i nu gällande myntslag 30 kronor, med

hvilket belopp afgiften ännu utgår. I kronans jordebok för Iiedemora

socken har bron alltsedan år 1687 varit upptagen; och den af bron

utgående afgiften är såsom ingående i socknens jordebokssumma uppdebiterad

i Hedemora fögderis specialräkning såsom grundskatt, ehuru

densamma i nämnda räkenskap afföres från grundskattekontot för att

redovisas såsom arrendemedel. Åtminstone från år 1810 hafva Hedemora

socknemän innehaft bron och erlagt berörda årliga afgift, men

närmare uppgift om, när eller huru socknemännen kommit i besittning

af bron, saknas. Taxa å afgifter af vägfarande för brons begagnande

utfärdades af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet den 19 februari

1817. Ny taxa å sådana afgifter fastställdes af Kungl. Maj:t den 6

april 1850. Genom utslag den 30 november 1894 angående ny vägdelning

inom Hedemora sockens väghållningsdistrikt har Kungl. Maj:ts

befallningshafvande förordnat, att Grådö flottbro skulle från delningen

undantagas för att medelst distriktets vägkassa underhållas. Berörda

utslag har i denna del vunnit laga kraft.

Med anledning af bestämmelsen i 20 § af lagen angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet den 23 oktober 1891 uppkom

fråga, huruvida de enligt den fastställda taxan bestämda afgifter för

öfverfart af Grådö bro borde upphöra. Hedemora socknemän förklarade,

att, då socknemännen för rätten att uppbära bropenningar erlade till

staten en årlig arrendeafgift af 30 kronor, broafgifterna ej kunde utan

förnärmande af socknemännens enskilda rätt borttagas, så länge arrendeafgiften

utginge. De väghållningsskyldige inom socknens väghållningsdistrikt

hördes inför vederbörande häradsrätt och yrkade broafgifternas

borttagande, dock under uttalande tillika af den mening, att socknemännen

i sådant fall borde befrias från erläggande af arrendeafgiften.

Frågan om rätt för vederbörande att fortfarande uppbära broafgifter

enligt omförmälda taxa öfverlämnades af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

till Kungl. Maj:ts pröfning. Kammarkollegium anförde i underdånigt

utlåtande, att sistberörda afgifter ej utan förnärmande af Hedemora

socknemäns enskilda rätt kunde borttagas, så länge den å bron

hvilande årliga arrendeafgiften utginge; och enligt nådigt bref den 10

september 1897 fann Kungl. Maj:t föreskrift om upphörande af giltig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

heten utaf den fastställda taxan å utgifter för öfverfart af Grådö älfbro

väl ej för det dåvarande böra meddelas, men anbefallde Kungl. Maj:ts

befallningshafvande att i vederbörlig ordning utlåta sig, om och på

hvilka villkor förenämnda så kallade arrendeafgift kunde upphöra.

Med anledning häraf infordrade Kungl. Maj:ts befallningshafvande

yttranden från Hedemora socknemän och uppbördsförvaltningen i orten.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande utlät sig därefter i utslag den 13

april 1899, att, som Grådö älfbro väl blifvit undantagen från vägdelningen

inom Hedemora sockens väghållningsdistrikt, men föreskrift

därvid lämnats, att bron skulle allt framgent af distriktets vägkassa

underhållas, vid hvilket förhållande statens förfoganderätt öfver bron

och den därmed förenade rätten att för dess begagnande uppbära afgifter

syntes hafva upphört, alltså och då därigenom grunden för

arrendeafgiftens upptagande af staten bortfallit, funne Kungl. Maj:ts

befallningshafvande skäligt besluta, att ifrågavarande arrendeafgift skulle

upphöra och fördenskull ur kronans räkenskaper afföras. Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes utslag underställdes kammarkollegii pröfning, och

öfver detsamma anfördes hos kollegium besvär af kammaradvokatfiskalsämbetet.

Kammarkollegium fann Kungl. Maj:ts befallningshafvande hafva

saknat laglig befogenhet att förordna om upphörande af den utaf Grådö

bro till kronan utgående afgift, och genom utslag den 30 augusti 1901

upphäfde därföre kollegium till kraft och verkan Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

utslag.

Med anledning af kammarkollegii berörda utslag och under anförande

att ifrågavarande afgift, ehuru redovisad såsom arrendemedel,

likväl —såsom ingående i Hedemora fögderis jordebokssumma — uppdebiterats

i fögderiets specialräkning under titeln grundskatt, hvilken

skatt emellertid, jämlikt lagen angående afskrifning af de å viss jord

hvilande grundskatter in. m. den 2 december 1892, från och med innevarande

år icke vidare skulle erläggas, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i underdånig skrifvelse den 19 april 1902 hemställt, att Kungl.

Maj:t, med frånträdande af den rätt till Grådö bro, som kunde kronan

tillkomma, under villkor att densamma i vanlig ordning byggdes och

underhölles, måtte förklara, att arrendeafgiften skulle från och med 1903

års utgång upphöra samt de nu utgående bropenningarna icke vidare

upptagas.

På grund af erhållen befallning har kammarkollegium, efter

kammaradvokatsfiskalsämbetets hörande, den 10 december 1903 afgifvit

underdånigt utlåtande; och har kollegium däri anfört följande.

Ifrågavarande arrendeafgift, som i äldre handlingar och räkenskaper

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

angåfves såsom vederlag allenast för rättigheten att uppbära den brotull,

som af kronan själf ursprungligen upptagits, syntes redan på 1700-talet

hafva betraktats såsom en till kronan, i egenskap af dess ägare, utgående

afgäld för innehafvet af bron och den därmed förenade rätten

att uppbära bropenningar. Brons arrendatorer syntes från början haft

endast underhålls- men ej nybyggnadsskyldighet i afseende å bron.

De hade nämligen ej varit skyldiga att svara för, om bron »genom stor

flod upprycktes och bortfördes». Detta förhållande förändrades emellertid

sedermera därhän, att äfven nybyggnadsskyldighet ålegat arrendatorerna.

Sålunda hade bron, sedan densamma på 1700-talet åtminstone två gånger

alldeles förstörts, så att öfverfart ägt rum medelst pråmar, blifvit af

arrendatorn, såsom det ville synas, utan hjälp af allmänna medel återuppbyggd.

Beträffande själfva saken ansåge visserligen kollegium, att nu

ifrågavarande afgift, om än densamma funnes införd i kronans jordebok

och uppdebiterades i vederbörande fögderis specialräkning såsom grundskatt,

icke vore af beskaffenhet, att afskrifning af densamma kunde

enligt lagen angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter

den 2 december 1892 äga rum. Emellertid måste det mellan

kronan och de förra arrendatorerna af bron bestående rättsförhållandet

anses hafva blifvit upphäfdt genom Kungl. Maj ds befallningshafvandes

förenämnda utslag den 30 november 1894, enligt hvilket det nu mera

såsom ett allmänt onus ålåge Hedemora sockens väghållningsdistrikt

att så väl bygga som underhålla bron. Då härtill komme, att, ehuru

de på 1600- och 1700-talen rådande skattepolitiska åsikter ingalunda

varit främmande för att genom afgifter af dylik beskaffenhet bereda

kronan inkomster, detta likväl alldeles icke öfverensstämde med nu

gällande principer för tillgodoseende af statsverkets behof, ville det

synas kollegium, som om kronan, jämväl med hänsyn till ifrågavarande

afgifts obetydliga belopp, kunde eftergifva densamma och sålunda undanröja

det hinder, som berörda afgifts utgörande hittills uppställt mot

borttagande af de för öfverfart af bron nu utgående bropenningar.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit, hemställer jag

i underdånighet, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå

Riksdagen att medgifva, att den af ofvan omförmälda bro till kronan

utgående årliga afgiften af 30 kronor må upphöra och kronan afstå

från den rätt till själfva bron, som kan tillkomma kronan.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 88.

behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten

bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Rettig.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1904:115 Riksdagens Skrifvelse N:o 115 a1 i texten
  2. SU 1904:81 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upphörande af den till kronan utgående afgift af flottbron öfver Dalälfven vid Grädö i Hedemora soc s. 3 i texten