Sök i Ratio Lex

Angående upphörande af den till kronan utgående så kallade strömsafrad af flottbron öfver Dalälfven vid TJppbo i Stora Skedvi socken m. m. /

1904-02-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1904:89, Angående upphörande af den till kronan utgående så kallade strömsafrad af flottbron öfver Dalälfven vid TJppbo i Stora Skedvi socken m. m. /

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.

7

N:o 89.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående upphörande

af den till kronan utgående så kallade strömsafrad

af flottbron öfver Dalälfven vid TJppbo i Stora

Skedvi socken m. m. / gifven Stockholms slott den 26

februari 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att medgifva, att den af flottbron öfver Dalälfven vid Uppbo i Stora

Skedvi socken till kronan utgående så kallade strömsafraden af 10

kronor må upphöra och kronan afstå från den rätt till själfva bron,

som kan tillkomma kronan.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Ernst Meyer.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 26 februari 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena LaGERHEIM,

Statsråden: ODELBERG,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen,

Virgin.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde härefter:

Vid Uppbo i Stora Skedvi socken af Kopparbergs län är en flottbro

utlagd öfver Daläifven. Någon säker kännedom om tidpunkten, när

berörda flottbro ursprungligen blifvit byggd och om detta skett på

kronans föranstaltande eller bekostnad, har icke kunnat vinnas. Huruvida

kronan från början haft någon inkomst af bron är icke heller kändt.

De äldsta uppgifterna härutinnan återfinnas i ett af landshöfdingen

Gustaf Duwall den 28 september 1686 afgifvet underdånigt memorial,

däri landshöfdingen, eftersom kronan njöt årlig tull af älfbroarne vid

Brunnbäck och Grådö, men gästgifvaren vid Uppbo, som höll denna

bro vid makt, blifvit dittills från sådan afgift förskonad, i anseende

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.

därtill att hans fäder byggt upp bron »af nyo» och år 1651 fått frilietsbref

därå, hemställde, huruvida gästgifvaren skulle få någon längre frihet

på bron eller om icke af bron därefter borde erläggas någon årlig tull

i proportion med den, som erlades för de andra älfbroarne. Genom

nådig resolution den 7 oktober 1686 förordnades äfven, att gästgifvaren

i Uppbo skulle därefter för bron årligen till kronan utgifva 20 daler

silfvermynt. Berörda afgift blef emellertid tills vidare ej debiterad i

kronans räkenskaper. Sedan bron år 1728 blifvit af vårfloden förstörd

och efter allmänt utbjudande år 1730 af två enskilda personer åter uppbyggd,

uppkom ånyo fråga om utgörande af afgäld för bron till kronan,

och förordnade med anledning häraf kammarkollegium genom bref den

20 april 1738, att af brons innehafvare skulle på grund af förenämnda

nådiga resolution — dock utan efterräkning för de förflutna åren —

med fyra frihetsår från och med år 1738 framdeles årligen uppbäras och

i räkenskaperna upptagas 20 daler silfvermynt, hvilken afgift här för

första gången benämnes strömsafrad. Denna afgift påfördes likväl icke

i räkenskaperna, förrän Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet genom

skrifvelse till vederbörande kronofogde den 13 november 1766, enär

vid auktion å flottbron, bland annat, betingats, att arrendatorn skulle

enligt kammarkollegii nyssberörda bref erlägga den stadgade strömsafraden,

20 daler silfvermynt, föreskrifvit, att afgiften skulle för år 1766

och framdeles i räkenskaperna tagas till uppbörd. Numera är afgiften,

i gällande myntslag utgörande 10 kronor, debiterad i Hedemora fögderis

räkenskaper och redovisas därstädes i sammanhang med fögderiets grundskatt,

ehuru bron icke varit upptagen i kronans jordebok. Såsom innehafvare

af bron uppgifvas först gästgifvarne vid Uppbo och därefter

ett brolag, bestående af åtskilliga soldatrotar inom Stora Skedvi socken.

Genom utslag den 15 november 1848, som i denna del vunnit laga

kraft, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande ålagt Stora Skedvi socknemän

att samfälldt och efter de grunder enligt Indika deras vägbyggnadsskyldighet

i allmänhet vore fördelad, utgöra kostnaden för brons byggande

och underhåll. Innehafvarne af bron synas alltjämt hafva varit

berättigade att uppbära bropenningar för öfverfart af bron, och utgå

dessa afgifter numera efter en genom nådigt bref den 13 november 1857

fastställd taxa.

Med föranledande af bestämmelsen i 20 § af lagen angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet den 23 oktober 1891 anmodade

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i skrifvelse den 4 december 1894

kronofogden i Hedemora fögderi att meddela upplysning, huruvida anBih.

till Eilcsd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 60 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.

ledning funnes antaga, att enskild rätt skulle förnärmas genom borttagande

af de för öfverfart af nämnda bro fastställda utgifter. Till svar

härå upplyste bemälde kronofogde i skrifvelse den 31 berörda december,

att Stora Skedvi socknemän, hvilka det ålåge att för Uppbo bro till

kronan årligen erlägga en så kallad strömskatt af 10 kronor, förmält sig

anse sin rätt genom bropenningarnas borttagande förnärmad, därest icke

jämväl strömskatten upphörde att utgå. Sedan frågan gjorts till föremål

för ytterligare utredning, därvid de väghållningsskyldige i Stora Skedvi

sockens väghållningsdistrikt yrkat, att ifrågavarande broafgifter fortfarande

måtte få uppbäras, åtminstone till dess förenämnda strömskatt

blefve afskrifven och utgifter för öfverfart af de inom grannsocknarne

belägna broar icke vidare behöfde erläggas, öfverlämnade Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i underdånig skrifvelse den 16 maj 1896 till Kungl.

Maj:ts pröfning frågan om rätt för vederbörande att fortfarande enligt

taxa uppbära utgifter för öfverfart af Uppbo älfbro; och hemställde

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, enär handlingarna syntes gifva vid

handen, att enskild rätt skulle förnärmas, därest rätten att uppbära

broafgifterna upphörde, att Kungl. Maj:t måtte medgifva, att taxan

fortfarande finge lända till efterrättelse. Kammarkollegium, hvars yttrande

inhämtades, anförde i underdånigt utlåtande den 19 november 1896, att

förenämnda så kallade strömsafrad syntes hafva tillkommit såsom ett

vederlag för den åt innehafvarne af bron medgifna förmån att af vägfarande

uppbära afgifter för öfverfart af bron, samt att fördenskull sistberörda

afgifter ej utan förnärmande af Stora Skedvi socknemän enskilda

rätt kunde borttagas, så länge strömsafraden utgjordes. Vid ärendets

föredragning den 10 september 1897 förklarade Kungl. Maj:t sig väl

finna föreskrift om upphörande af giltigheten utaf den fastställda taxan

å afgifter för öfverfart af Uppbo älfbro ej för det dåvarande böra meddelas

men anbefallde tillika Kungl. Maj:ts befallningshafvande att i

vederbörlig ordning utlåta sig, om och på hvilka villkor ofvannämnda

så kallade strömsafrad kunde upphöra.

Med anledning häraf meddelade Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

efter vederbörandes hörande, den 13 april 1899 utslag, däri Kungl. Maj:ts

befallningshafvande utlät sig, att, som det genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

utslag den 15 november 1848 blifvit ålagdt socknemännen

att samfälldt och efter de grunder, enligt hvilka deras vägbyggnadsskyldighet

i allmänhet vore fördelad, utgöra kostnaden jämväl

för Uppbo bros byggnad och underhåll, vid hvilket förhållande nybyggnaden

och underhållet af bron måste anses hafva blifvit en allmän

angelägenhet, som numera, jämlikt lagen angående väghållningsbesvärets

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.

utgörande på landet den 23 oktober 1891, ålåge Stora Skedvi sockens

vägliållningedistrikt att på sätt och i den ordning, nämnda lag sade,

fullgöra, alltså och då i det allmännas intresse skäl numera icke förefunnes

för ett fortsatt upptagande af ifrågavarande strömsafrad, funne

Kungl. Maj:ts befallningshafvande skäligt besluta, att strömsafraden skulle

upphöra och förty ur kronoräkenskaperna afföras. Sedan Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes utslag blifvit underställdt kammarkollegii pröfning

och besvär öfver utslaget hos kollegium anförts af kammaradvokatfiskalen,

fann kollegium enligt utslag den 30 augusti 1901 Kungl. Maj:ts befallningshafvande

hafva saknat laglig befogenhet att förordna om upphörande

af den utaf Uppbo bro till kronan utgående så kallad strömsafrad och

upphäfde därför Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utslag.

I anledning af kammarkollegii berörda utslag och med åberopande

att ifrågavarande strömsafrad redovisades i kronans räkenskaper under

titel grundskatt, hvilken skatt emellertid, jämlikt lagen angående afskrifning

af de å viss jord hvilande grundskatter med mera den 2 december

1892, från och med innevarande år icke vidare skulle erläggas, har Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i underdånig skrifvelse den 19 april 1902

hemställt, att Kungl. Maj:t, med förklarande att med byggande och

underhåll af T ppbo bro skulle förhållas i enlighet med därom i allmänhet

gällande bestämmelser, måtte förordna, att strömsafraden skulle

från och med 1903 års utgång upphöra samt de nu utgående bropenningarna

icke vidare upptagas.

På grund af erhållen befallning har kammarkollegium, efter kammaradvokatfiskalsämbetets

hörande, den 10 december 1903 afgifvit underdånigt

utlåtande, däri kollegium anfört följande.

Då de, som byggt och underhållit bron, städse betecknats såsom

endast innehafvare af densamma samt kronan vid åtskilliga tillfällen på ett

ingripande sätt, såsom genom brons utarrendering å auktion, förfogat öfver

densamma, ville det synas, som om kronan åtminstone på 1600- och 1700- talen ansett sig såsom ägare af bron. Vid sådant förhållande torde den af

bron utgående afgiften, oaktadt densamma från och med midten af 1700- talet benämnts strömsafrad, hafva betraktats såsom en till kronan, i

egenskap af brons ägare, utgående afgäld för innehafvet af bron och

den därmed förenade rätten att uppbära bropenningar.

Beträffande själfva saken ansåge visserligen kollegium, att nu

ifrågavarande afgift, om än den redovisades i sammanhang med vederbörande

fögderis grundskatt, icke vore af beskaffenhet, att afskrifning

af densamma kunde enligt lagen angående afskrifning af de å viss jord

hvilande grundskatter den 2 december 1892 äga rum. Emellertid måste

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.

det mellan kronan och de förra innehafvare af hron bestående rättsförhållandet

anses hafva blifvit upphäfdt genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förenämnda utslag den 15 november 1848, enligt livilket

det numera såsom ett allmänt onus ålåge Stora Skedvi socknemän att

bygga och underhålla bron. Då härtill komme, att, ehuru de på 1600- ocli 1700-talen gällande skattepolitiska åsikter ingalunda varit främmande

för att genom utgifter af dylik beskaffenhet bereda kronan

inkomster, detta likväl alldeles icke öfverensstämde med nu gällande

principer för tillgodoseendet af statsverkets behof, ville det synas kollegium,

som om kronan, jämväl med hänsyn till ifrågavarande afgifts

obetydliga belopp, kunde eftergifva densamma och sålunda undanröja

det "hinder, som berörda afgifts utgörande hittills uppställt mot borttagande

af de för öfverfart af bron nu utgående bropenningar.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit, hemställer jag

i underdånighet, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå

Riksdagen att medgifva, att den af Uppbo bro till kronan utgående så

kallade strömsafraden af 10 kronor må upphöra och kronan afstå från

den rätt till själfva bron, som kan tillkomma kronan.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten

bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas

af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Bettig.

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1904.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1904:82 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upphörande af den till kronan utgående så kallade strömsafrad af flottbron öfver Dalälfven vid Uppb s. 7 i texten