Sök i Ratio Lex

Angående bidrag af statsmedel till åstadkommande af en järnväg från Borgholm till Båda å Öland

1904-02-26 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1904:94, Angående bidrag af statsmedel till åstadkommande af en järnväg från Borgholm till Båda å Öland

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

9

N:o 94

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående bidrag

af statsmedel till åstadkommande af en järnväg från

Borgholm till Båda å Öland; gifven Stockholms slott den

26 februari 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen att medgifva,

att, under förutsättning att bindande aktieteckning i järnvägsaktiebolaget

Borgholm—Böda sker af kommuner och enskilda till sammanlagdt

belopp af minst 225,000 kronor, Kungl. Maj:t må för kronans

räkning teckna aktier i samma bolag till ett belopp af högst 275,000

kronor, samt att det belopp, som erfordras för inbetalning af aktier,

hvilka sålunda kunna komma att för kronans räkning tecknas, må

utgå af innevarande och nästkommande års skogsmedel.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Theodor Odelberg.

Bih. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Åfd. 64 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 94.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å

Stockholms slott den 26 februari 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen och

Virgin.

25:o.

Departementschefen, statsrådet Odelberg anförde vidare:

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift hafva, med hänvisning till

en samtidigt ingifven underdånig ansökning om koncession å anläggande

af järnväg om 0,8 9 meters spårvidd från Borgholm till Böda å norra

Öland, kontraktsprosten K. Hellgren i Borgholm, ledamoten af Riksdagens

Andra Kammare Adolf Johansson i Möllstorp m. fl., å aktietecknarnes

i bolag för anläggande af berörda järnväg vägnar, i underdånighet

anhållit om ett bidrag af statsmedel med 300,000 kronor till

samma järnvägsanläggning.

Till stöd för denna framställning hafva sökandena dels åberopat

det gagn, som staten med hänsyn till Böda kronopark skulle draga af

järnvägen, dels ock framhållit, att för norra Öland med dess afskilda

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 94.

läge, dess efterblifna jordbruk och dess brist på skog samt för Borgholm

såsom badort järnvägen vore rent af ett husbehof.

Enligt ett vid ansökningen fogadt utdrag af protokoll, hållet

vid sammanträde i Borgholm den 20 september 1901 med aktietecknarne

i ofvannämnda bolag, voro då aktier i bolaget tecknade för sammanlagdt

150,700 kronor.

Till följd af nådig remiss har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

öfver ifrågavarande framställning afgifvit underdånigt utlåtande af den

27 november 1902 och däruti, med åberopande af hvad styrelsen i

underdånigt utlåtande den 19 i samma månad anfört beträffande ofvanberörda

koncessionsansökning, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till

Riksdagen aflåta nådig proposition om beviljande till järnvägsanläggningen

af ett statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af 300,000 kronor.

Uti sitt berörda underdåniga utlåtande af den 19 november

1902 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen yttrat, bland annat, att

för afhjälpande af efterblifvenheten i näringarna på Öland och den delvis

däraf framkallade ökade emigrationen och modlösheten hos befolkningen

någon verksammare åtgärd antagligen icke funnes än införande

jämväl där af nutidens förbättrade samfärdsmedel och, såsom en början,

anläggning af den föreslagna järnvägen, hvars direkta understödjande

af staten, enligt styrelsens åsikt, skulle innebära en gärd af både rättvisa

och klokhet, äfven om en del af kostnaden skulle bestridas af

statsmedel.

Domänstyrelsen har därefter i ärendet afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande af den 19 februari 1903 och därvid tillika öfverlämnat

underdåniga yttranden af vederbörande jägmästare och öfverjägmästare

äfvensom af kronofogden i orten samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länet.

Innan jag öfvergår att redogöra för innehållet af dessa handlingar,

tillåter jag mig erinra, att 1901 års Riksdag, med anledning af därom

utaf Kungl. Maj:t gjord framställning, medgaf, att för anläggande af

en hamn med lastbrygga i Grankull aviken å Öland finge af nämnda

års skogsmedel användas ett belopp af högst 68,000 kronor, samt att

Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 7 juni 1901 anbefallt domänstyrelsen

att låta i enlighet med då jämväl fastställd plan utföra ifrågavarande

hamnanläggning.

Öfverjägmästaren har uti sitt nu afgifna yttrande anfört, bland

annat, följande.

Sedan beslut fattats om anläggande af en hamn vid Grankullaviken

å Ölands norra ända, hvilket företag enligt kontrakt skulle vara

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

fullbordadt före den 1 oktober 1903, hade en järnväg Borgholm—Boda

icke fullt den betydelse för Böda kronopark, som den, hamnen förutan,

skulle haft, enär från hela norra hälften af kronoparken det hufvudsakliga

af gröfre, skeppningsbart virke antagligen komme att gå till

sagda hamn. Klenare virke samt ved, som för skogens rätta skötsel i

myckenhet borde uttagas, och som i följd af dålig afsättning hittills i

jämförelsevis ringa mängd afverkats, äfvensom all afkastning från

kronoparkens södra hälft blefve alltför kostsam att med fördel transportera

till den aflägset liggande hamnen, och för afsättning af detta virke

samt för tillgodoseende af hela öns behof af sådant skulle den projekterade

järnvägen hafva sådan betydelse, att en uppoffring från statens

sida för järnvägsanläggningen syntes böra göras.

Jägmästaren framhåller, hurusom i brist på kommunikationer försäljning

af skogsalster från Böda kronopark kunnat ske endast till de

närmast belägna socknarne. Till följd däraf hade högst en tredjedel

af skogens hela årsafkastning vunnit afsättning, och den timmerdugliga

skogen hade till stor del blifvit öfvermogen och tagit sådan skada, att den

hufvudsakligast endast kunde användas till ved. Vedskog hade dessutom

uppstått i mängd. Skulle staten vinna afsättning för kronoparkens skogsalster,

erfordrades förbättrade kommunikationer, och en viktig förbindelseled

vore obestridligen den föreslagna järnvägen från Borgholm till Böda.

Enligt en under åren 1885—1889 öfver Böda kronopark upprättad och

fastställd skogshushållningsplan uppginge årliga skogsafkastningen till

8,376 kubikmeter, men det borde anmärkas, att denna virkesafkastning

i förhållande till kronoparkens areal — 5,902,4 9 hektar — och dess till

allra största delen ganska produktiva skogsmark, som genom pågående

omfattande torrläggningar af sänka marker icke obetydligt komme att

ökas, vore synnerligen låg, beroende på skogens i allmänhet höga ålder

och däraf följande nedsättning i årstillväxten. Efter gjord beräkning

uppginge det årliga husbehofsvirket för socknarna mellan Böda och

Borgholm jämte de 4 närmast öster och söder om staden belägna

socknarna till omkring 22,000 kubikmeter. Den årliga skogsafkastningen

kunde sålunda icke på långt när förslå till fyllandet af deras

behof, och detta förhållande gåfve vid handen, att om järnvägen Borgholm—Böda

komme till stånd, en högst liflig konkurrens om kronoparkens

virke måste uppstå såväl mellan de skoglösa kommunerna

som mellan enskilda personer — en omständighet, som otvifvelaktigt

komme att betydligt höja virkespriserna. Härvid borde icke förbises,

att skogen å smålandskusten vore illa medfaren, för att icke säga nästan

uthuggen, och som hamnarna å norra Oland, med undantag af Borg
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

holma, som vore god, befunne sig i det skick, att de inom en snar framtid

icke kunde angöras, så bidroge detta i sin mån till virkesprisets

höjande å Öland. Med beräkning efter de därstädes gängse virkespriser

— 4 kronor för kubikmeter vedvirke och 5,5 0—9,5 0 kronor och

däröfver för kubikmeter byggnads- och sågtimmerträd —- syntes medelpriset,

utan fara för att det blefve för högt, kunna för närvarande sättas

till 5 kronor för kubikmeter, hvilket medelpris vid framtida höjning af

priset på de olika virkesslagen säkerligen blefve ej obetydligt högre.

Årsafkastningen komme alltså att redan från början betinga en summa af

41,880 kronor i stället för omkring 10,000 kronor, som virkesförsälj ningen,

bestående hufvudsakligast af vedskog, nu lämnade. Af största betydelse

vore ock, att genom ifrågavarande järnväg de för afverkning framdeles

bestämda årshyggena komme att under försäljningsåret befrias från allt

för skogskultur hinderligt virke, hvarigenom nästan all tillväxtförlust

undvekes. Sedan den sämre skogen sålunda så småningom blifvit ersatt

med ny, borde årstillväxten i en framtid, utan att beräkningen blefve

för hög, uppgå till mellan 10—12,000 kubikmeter. Om å ena sidan hittills

betydliga massor af vedskog i brist på afsättning uppstått, vore å andra

sidan timmertillgången rätt betydlig. Vid en under år 1893 å kronoparken

företagen timmerräkning hade antalet timmerträd uppgått till i

rundt tal 500,000 stycken, hållande 10 engelska tum vid brösthöjd och

däröfver. Såväl för tillvaratagandet af dessa timmerträd som för tillgodogörandet

af vedskogen hade vederbörande myndighet tid efter annan väckt

förslag om anläggandet af hamn invid kronoparken; samma ändamål hade

ock legat till grund för första förslaget till ifrågavarande järnvägsanläggning.

Att den vid Grankullaviken beslutade hamnanläggningen komme

att hafva sin betydelse för afsättningen af den värdefullaste skogen, kunde

ej bestridas, men ensamt för sig komme den i själfva verket att motarbeta

försäljningen såväl af nu förefintlig och blifvande vedskog å

kronoparken som af det affall, hvilket komme att uppstå vid de blifvande

större timmer af verkningarna. Detta vedvirke kunde nämligen ej

med någon fördel utskeppas från Öland, och som virkesafsättningen,

såsom blifvit omnämndt, där vore högst ringa, blefve följden icke allenast

den, att nämnda virke till stor del finge kvar ligga i skogen och förfaras,

utan äfven, att nuvarande priser för vedvirket nedpressades till

en obetydlighet. Resultatet beträffande virkesförsäljningen blefve alltså

framdeles mycket ofördelaktigare, än det nu vore. I förening med

hvarandra skulle hamnen och järnvägen däremot åstadkomma en betydlig

stegring af timmerprisen genom timrets afsättning på olika vägar,

hvarjämte järnvägen ensamt för sig skulle draga försorg om afsättnin
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

gen af ved- och byggnadsvirke till för staten fördelaktigaste priser, och

som skogens nuvarande beskaffenhet fordrade till en början en flera

gånger större afverkning än årsafkastningen, blefve årsinkomsten under

första afverkningsperioden högst betydande. Då sålunda en anläggning

af järnväg mellan Borgholm och Böda blefve af stor betydelse för staten

samt komme att höja den ort, den skulle genomgå, till en icke anad utveckling,

främjande välmåga och tillfredsställelse bland befolkningen,

ansåge sig jägmästaren, enär nämnda befolkning icke vore i stånd att

utan statens kraftiga medverkan åvägabringa ifrågavarande järnväg,

böra förorda nådigt bifall till hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagit angående statsbidrag till järnvägen i fråga.

Kronofogden har i fråga om det sökta statsbidraget till järnvägen

anfört följande.

Vid bedömandet af frågan, huruvida ett sådant bidrag borde

lämnas, syntes i första hand böra tagas i betraktande den nytta, som

ifrågavarande järnväg kunde medföra för Böda kronopark. Enligt den

utredning, revir för valtaren lämnat, uppginge virkesförsäljningen, som

verkställdes af kronofogden å fyra auktioner årligen, till ungefär 10,000

kronor, men från kronoparken kunde och borde med en rationell skötsel

enligt såväl nämnda utredning som den kännedom, kronofogden vunnit

under sin mångåriga tjänstgöring i det fögderi, inom hvilket kronoparken

vore belägen, afverkas virke för ett belopp, som öfverstege

nuvarande försäljningsbeloppet fyra till fem gånger. Med nuvarande

kommunikationer kunde skogseffekter från kronoparken knappast säljas

till andra personer än dem, som bodde i de fem nordligaste sockname.

Häri läge orsaken till den obetydliga afkastning, kronoparken för närvarande

lämnade. Den beslutade hamnbyggnaden vid Grankullaviken

kunde blott delvis råda bot för detta missförhållande, tv dels kunde

svårligen ditfraktas virke från mer än norra tredjedelen af kronoparken,

och dels komme antagligen litet eller intet af det sämre virket i form

af vindfällen och torrskog att finna afnämare på fastlandet. Detta sämre

virke äfvensom allt virke från öfriga delar af kronoparken komme med

all säkerhet att köpas af öborna, om det genom en järnväg blefve för

dem åtkomligt. På dessa grunder hölle kronofogden före, att, om ett

statsbidrag af 300,000 kronor utan återbetalningsskyldighet lämnades,

staten ej gjorde någon uppoffring eller förlust, ty den ökade afkastning,

som kronoparken komme att lämna, om järnvägen komme till stånd,

motsvarade fullt räntan å det ifrågasatta statsbidraget, hvartill komme,

att kronoparken kunde få en rationell vård och skötsel. Såge man företaget

från synpunkten af det gagn, befolkningen däraf kunde få, funne

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

man järnvägen äfven viktig ock betydelsefull. Kronoparkens och befolkningens

nytta af järnvägen sammanfölle på det sätt, att lika fördelaktigt

som det vore för kronoparken att få sälja, lika fördelaktigt vore

det för befolkningen att kunna få köpa skog. I en framtid, då skogarne

å närliggande fastland hunnit blifva kalhuggna, blefve det ett trängande

behof för öborna att få skog från kronoparken. Järnvägen komme

äfven att blifva till stor nytta för befolkningen i många andra afseenden

och möjliggöra en utveckling af jordbruket, hvilket liksom mycket

annat på ön blifvit efter, hvartill orsaken vore att söka i dåliga kommunikationer.

Behofvet af järnvägen framträdde så mycket tydligare, då man

beaktade, att norr om Borgholm funnes på Ölands västkust ingen duglig

hamn, ty Sandviks hamn, som kostat hundratusentals kronor, syntes ej

kunna varaktigt förbättras och kunde ej angöras vid hårdt väder, och

lastbryggan vid Alfvedsjöbodar, som saknade allt skydd och vore förfallen,

vore likaledes ofta omöjlig att angöra. En ytterligare ej oväsentlig

fördel, som järnvägen skulle medföra, blefve utvecklingen af öns

näringskällor, såsom den viktiga brytningen och bearbetningen af kalksten,

och skapandet af nya sådana. Härigenom skulle antagligen emigrationen,

som nu vore mycket betydlig och i oroväckande grad minskade

befolkningen, i någon mån afstanna. På grund af det anförda

har kronofogden, under villkor att järnvägens norra ändstation förlädes

till någon punkt mellan Fagerum och Svartvik vid nya landsvägen, i

underdånighet hemställt om bifall till sökandenas af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förordade underdåniga ansökning.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har i likhet med väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrkt aflåtande af nådig proposition till Riksdagen

om beviljande af ett statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

till belopp af 300,000 kronor för järnvägens anläggande.

För egen del har domänstyrelsen anfört följande.

Den ifrågasatta järnvägen komme otvifvelaktigt att blifva af stor

betydelse för Böda kronopark liksom för hela norra delen af Öland, och

styrelsen kunde vitsorda de af jägmästaren och kronofogden framhållna

beklagliga förhållanden i fråga om den nuvarande virkesafsättningen från

sagda kronopark. Hamnanläggningen vid Grankull aviken gjorde järnvägen

ingalunda umbärlig, äfven om afsättning af en stor del gröfre virke

för export lämpligast borde ske från denna hamn. För afsättning af det

mindre virket, särskildt ved, skulle järnvägen däremot medföra det allra

största gagn, synnerligast om järnvägen framdroges till parkens centrala

delar. Styrelsen delade i sådant afseende den af kronofogden uttryckta

mening, att järnvägens ändpunkt i norr borde förläggas vid den

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kung!.. Maj ds Nåd. Proposition N:o 94.

kronoparken genomskärande nya landsvägen mellan hemmanen Fagerum

och Svartvik, i hvilket fall från en stor del af kronoparken skogsprodukternas

forsling till ändstationen borde kunna verkställas utan alltför

dryga omkostnader. Hvad anginge spårvidden å järnvägen, ansåge styrelsen

otvifvelaktigt sådan af 890 millimeter vara att föredraga framför

förut föreslagen af 600 millimeter, och detta af anledning att, förutom

att större transportförmåga därmed vunnes, olägenheterna af vagnarnes

mindre jämna lastning, som hvad anginge virke knappast kunde undvikas,

icke blefve så stora som vid ett spårsystem af endast 600 millimeter.

Någon synnerlig olägenhet vid utläggning af bispår syntes ej

heller vållas af 890 millimeters spårvidd gent emot den af 600 millimeter,

då i den jämna terrängen å kronoparken bispåren, om sådana

ens komme att erfordras, utan svårighet kunde sträckas fram i nästan

raka linjer, åtminstone utan mindre kurvor, och kostnadernas ökning

därför till följd af den större spårvidden antagligen ej blefve afsevärd,

äfven om någon sådan kunde föranledas däraf, att tyngre räler

måste användas. Uti sin underdåniga hemställan beträffande hamnanläggningen

i Gran kullaviken den 18 oktober 1900 hade styrelsen

framhållit, att stegringen af kronoparkens värde genom en järnvägs

anläggning från densamma borde kunna lågt beräknas till 250,000

kronor. Det vore emellertid antagligt, att fördelen af järnvägsanläggningen

skulle visa sig betydligt större, samt att kronan under den

närmaste tiden efter järnvägsanläggningen, medan de nuvarande betydliga

besparingarna af virke kunde och borde tillgodogöras i så stor

utsträckning som sig göra läte, skulle vinna full ersättning för lämnadt

bidrag i skogseffekternas prisstegring samt genom möjligheten

att afsätta desamma. Styrelsen ansåge sig dock ej böra förorda ett

statsanslag utan återbetalningsskvldighet, utan på grund af hela företagets

natur att till väsentlig del afse åstadkommande af en transportbana

för afsättning af en kronans skogstillgång, som hittills varit

mindre eftersökt, funne styrelsen det lämpligt, att kronan för skogsväsendets

räkning intresserade sig för järnvägens anläggning genom

aktieteckning i densamma, i hvilket fall kronan såsom jordägare blefve

underkastad samma vinst eller förlust som de enskilde. Under förutsättning

att den enskilda aktieteckningen kunde uppbringas till 225,000

kronor, ansåge styrelsen, att kronans aktieteckning för Böda kronopark

borde kunna utsträckas till 275,000 kronor. På grund af hvad sålunda

blifvit anfördt, har domänstyrelsen i underdånighet hemställt, att den

föreliggande underdåniga ansökningen måtte på det sätt bifallas, att

kronan genom aktieteckning till ett belopp af 275,000 kronor, att utgå

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

iif skogsmedel, bidroge till järnvägsföretaget i fråga, dock endast under

villkor, att annan bindande aktieteckning blifvit gjord för ett belopp af

225,000 kronor, samt att järnvägen, med en spårvidd af 890 millimeter,

utsträcktes till eu punkt inom Höda kronopark mellan hemmanen Fagerum

och Svartvik.

I anledning af hvad domänstyrelsen sålunda hemställt, har Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län inkommit med en underdånig

skrifvelse af den 12 sistlidne januari och däruti anfört följande.

Befolkningen i de trakter, som skulle beröras af den föreslagna

järnvägen, insåge den stora nytta, som järnvägen skulle medföra för

hela norra Öland och vore lifligt intresserad lör densamma. Under

förhoppning, att domänstyrelsens underdåniga framställning skulle vinna

Kungl. Maj:ts godkännande, hade därför denna befolkning varit angelägen

att söka uppfylla det villkor i fråga om beloppet af den enskilda

aktieteckningen, som domänstyrelsen föreslagit. Samtliga ^kommuner,

som kunde väntas få någon fördel af järnvägen, , hade beslutat teckna

aktier däruti, och kommuners och enskilda personers sammanlagda aktieteckning

uppginge nu till det af domänstyrelsen föreslagna beloppet

225,000 kronor, på sätt framginge af en vid skrifvelsen fogad uppgift

från järnvägens styrelse. Då Kungl. Maj:ts befallningshafvande hyste

den öfvertygelsen, att anläggningen af ifrågavarande järnväg skulle

vara det enda verkligt effektiva medel att förbättra de ekonomiska förhållandena

på norra Öland, hvilka för närvarande voro i hög grad otillfredsställande,

och att motverka emigrationen från dessa trakter, som

antagit oroväckande dimensioner, på samma gång järnvägen skulle

bereda statsverket en icke obetydligt större inkomst från Boda kronopark,

än hvad nu vore fallet, och då vidare icke några utsikter förefunnes

att få järnvägsföretaget till stånd utan kraftigt ekonomiskt understöd

af staten, funne Kungl. Maj:ts befallningshafvande sig höra i

underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes till innevarande års

Riksdag aflåta nådig proposition om understöd åt anläggningen af järnväg

mellan Borgholm och Boda antingen i öfverensstämmelse med

Kungl. Maj:ts befällningshafvandes tidigare]: utlåtande i frågan eller ock

på det sätt, domänstyrelsen i underdånighet hemställt.

Jag anhåller härefter att till en början få erinra, hurusom Kungl.

Maj:t den 11 december 1903 dels fastställt ordning för järnvägsaktiebolaget

Borgholm—Böda, dels ock beviljat detta bolag rättighet att anlägga

och till allmänt begagnande mot afgift upplåta järnväg af 0,891

Bih. till Riksd. Prat. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 64 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

meters spårvidd från Borgholm till Böda och därvid till efterrättelse vid

järnvägsanläggningens utförande i hufvudsak fastställt en af majoren i

väg- och vattenbyggnadskåren Eric Westerberg i januari 1902 upprättad

plan därför, dock med undantag af sträckningen närmast Borgholm.

Enligt den sålunda fastställda planen skulle järnvägen, med utgångspunkt

i Borgholm, få sin slutpunkt mellan byarna Fagerum och

Svartvik vid den nyanlagda vägen från Böda till Byxlekrok.

Kostnaderna för järnvägen, som är afsedd att få en längd af 55

kilometer förutom sidospår, hafva beräknats till 838,000 kronor, häraf

för rullande materiel 154,000 kronor.

Enligt den för bolaget fastställda bolagsordningen har bolaget till

ändamål att anlägga järnväg från Borgholm till Böda kronopark samt

att densamma till allmänt begagnande mot afgift upplåta. Bolagets

styrelse skall hafva sitt säte i Borgholm. Aktiekapitalet skall utgöra

minst 150,000 kronor och högst 450,000 kronor. Aktie skall lyda å

50 kronor, och aktiebrefven ställas till viss man. Å tecknad aktie

skola 25 procent inbetalas senast ett år efter teckningen samt återstoden

å tider, som styrelsen äger bestämma, med iakttagande, att

full betalning skall erläggas sist inom två år från den dag, då bolaget

bildats. Styrelsen skall bestå af fem ledamöter med ett lika antal suppleanter

för dem. Såväl ledamöter som suppleanter skola väljas vid ordinarie

bolagsstämma för 5 år i sänder, dock att en ledamot och en

suppleant skola afgå för hvarje år, hvarvid i fråga om de första gången

valde ordningen bestämmes genom lottning. Styrelsen är beslutför, när

tre ledamöter äro tillstädes, såvida desse äro om beslutet ense. För

granskning af styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola årligen

å ordinarie bolagsstämma utses två revisorer och lika antal suppleanter

för dem. Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Borgholm en

gång om året inom juni månads utgång.

, Då vid behandlingen af frågan om en hamnanläggning på norra

Oland farhåga uttalats, att en dylik anläggning skulle för lång tid uppskjuta

frågan om byggande af den för ön långt viktigare järnvägen,

anförde jag vid anmälan af ärendet inför Kungl. Maj:t den 11 januari

1901, att enligt min mening en järnväg med nu ifrågasatt sträckning

ingalunda skulle göra en hamnanläggning i Grankullaviken öfverflödig,

enär dessa bägge anläggningar tvärtom skulle komma att på ett särdeles

lämpligt sätt komplettera hvarandra såsom tillgodoseende kommunikationsbehofvet,

hvardera inom sin del af kronoparken.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Rungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 94.

Sedan detta uttalande af mig gjordes, liar hamn vid Grankullaviken

blifvit beslutad och är för närvarande under anläggning. Intet“har

emellertid tillkommit, som ändrat min åsikt om behofvet jämväl af järnvägsanläggningen.

Tvärtom hafva de i förevarande ärende gjorda uttalanden

ytterligare styrkt min öfvertygelse om gagnet af densamma ickej blott

för befolkningen på Oland utan äfven för staten såsom ägare af Böda

kronopark. Den förbättring i kommunikationer, som järnvägen innebär,

skall nämligen, genom det tillfälle, den kommer att bereda till en ekonomiskt

lönande afsättning jämväl af ved och småvirke från kronoparken,

väsentligt höja af kastningen från denna och därjämte möjliggöra en

rationell skogsskötsel utan betungande kostnader.

Jag anser därför, att staten såsom skogsägare har full anledning

att ekonomiskt bidraga till åstadkommande af järnvägen.

Beträffande då den form, under hvilken detta bör ske, kan jag ej

annat än dela domänstyrelsens mening, att staten bör liksom jordägare

eller kommuner, hvilka påräkna fördel af järnvägsförslaget, ingå såsom

delägare i företaget och teckna aktier i järnvägsbolaget till ett belopp,

motsvarande det intresse, staten kan anses äga uti, att företaget kommer

till stånd. Enligt domänstyrelsens beräkning skulle kronoparken genom

järnvägsanläggningen vinna en värdeförhöjning af lågt räknadt 250,000

kronor. Då denna siffra antagligen kan anses vara snarare för låg än

motsatsen, och då staten jämväl ur andra synpunkter otvifvelaktigt äger

intresse af, att äfven denna landsända kommer i åtnjutande af den häfstång

för framåtgående och välstånd, som förbättrade kommunikationer

innebära, finner jag mig böra tillstyrka det af domänstyrelsen föreslagna

bidraget af 275,000 kronor, äfven om detta belopp i enlighet

med domänstyrelsens förslag, mot hvilket jag icke har något att erinra,

skulle utgå af skogsmedlen.

I fråga om utsikterna för järnvägens räntabilitet har väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen uti sitt underdåniga utlåtande öfver koncessionsansökningen

anfört följande. Ehuru utsikterna, att företaget skulle

redan från början kunna erhålla tillräckliga inkomster af trafiken, syntes

små, vore styrelsen likväl öfvertygad, att järnvägsanläggningen efter

längre eller kortare tid skulle mäkta förränta därpå nedlagda kostnader,

sedan dess trafik ökats i följd såväl af den litligare företagsamhet och

den ökade produktion, som nyanlagda järnvägar i föga utvecklade landsdelar

alltid framkallade, som ock af de förut obeaktade eller värdelösa

naturalster och råvaror, som medelst järnvägen skulle komma att föras

i marknaden. Den omständigheten, att det icke kunde med visshet förutsägas,

när den trafikstegring kunde förväntas, som erfordrades för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94-

banans räntabilitet, syntes styrelsen icke böra utgöra hinder för understödjande

från statens sida af en så nödig och nyttig järnvägsförbindelse

som nu ifrågavarande. Åtskilliga järnvägsföretag, särskilt de

först anlagda stambanorna, hade också beslutats under uttalad tvekan

om möjligheten för dem att under de första åren efter fullbordandet

ens kunna lämna nödig trafikinkomst till bestridande af driftkostnaderna.

Då sannolikheten synes tala för den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i utsikt ställda utvecklingen, kommer statens kostnad för

anläggningen, därest staten genom tecknande af aktier bidrager till

densammas förverkligande, antagligen att inskränka sig till den ränteförlust,

staten till en början kan få vidkännas.

Enligt hvad jag ofvan anfört, kan enligt den för järnvägsaktiebolaget

fastställda bolagsordningen dess kapital utgöra högst 450,000

kronor. Då nu inom orten tecknats aktier till ett belopp af 225,000

kronor, återstår allenast ett lika stort belopp att teckna. Denna omständighet

anser jag dock icke böra vara ovillkorligen bestämmande för

storleken af statens bidrag. Skall nämligen företaget utan alltför stora

svårigheter bringas till stånd och därefter kunna med fördel drifvas,

måste detsamma i väsentlig grad baseras på utan återbetalningsskyldighet

insatta penningar, och då nu kostnaderna för järnvägen beräknats

till i rundt tal 850,000 kronor, synes mig önskvärd! att aktiekapitalet

uppbringas åtminstone till 500,000 kronor. I händelse därför efter

skedd ändring i bolagsordningen ytterligare aktieteckning möjliggöres,

anser jag, att staten bör teckna aktier för ett belopp af intill 275,000

kronor.

Beträffande förvaltningen af statens aktier i företaget, synes mig

lämpligt, att denna öfverlämnas åt domänstyrelsen. Den afkastning,

som framdeles kan utfalla å aktierna, torde böra ingå bland skogsmedlen.

Med åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså,

att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,

att, under förutsättning att bindande aktieteckning i järnvägsaktiebolaget

Borgholm—Böda sker af kommuner och enskilda till sammanlagdt

belopp af minst 225,000 kronor, Kungl. Maj:t må för kronans

räkning teckna aktier i samma bolag till ett belopp af högst

275,000 kronor, samt att det belopp, som erfordras för inbetalning

af aktier, hvilka sålunda kunna komma att för kronans räkning tecknas,

må utgå af innevarande och nästkommande års skogsmedel.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 94.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ärendet skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse,

bilaga litt.....till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

G. Zethelius.

Bih. till Jiiksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 64 Höft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1904:158 Skrifvelse till Konungen, angående bidrag af statsmedel till åstadkommande af en järnväg från Borgholm till Båda på Öland. s. 3 i texten
  2. SU 1904:103 Utlåtande, angående Kungi. Maj:ts proposition om bidrag af statsmedel till åstadkommande af en järnväg från Borgholm till Båda på Öland samt i anledning däraf i s. 1 i texten