Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående försäljning af vin och maltdrycker

1905-03-31 · 66 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 65 av 66 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1905:101, Med förslag till förordning angående försäljning af vin och maltdrycker

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

1

N:o 101.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning angående försäljning af vin och maltdrycker;

gifven Stockholms slott den 31 mars 1905.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för

denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till förordning angående försäljning af vin och maltdrycker.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj: t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Ernst Meyer.

Bih. till Biksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 56 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

Förslag

till

Förordning angående försäljning af vin och maltdrycker.

I. Allmänna bestämmelser.

1 §•

Försäljning af vin eller maltdrycker må ej bedrifvas af annan än

den, som därtill erhållit tillstånd eller enligt denna förordning utan

särskildt tillstånd är därtill berättigad.

Med maltdrycker förstås i denna förordning alla slag af maltdrycker,

med undantag af sådan, som enligt Kungl. förordningen angående

tillverkning och beskattning af maltdrycker är att hänföra till

svagdricka.

2 §•

1. Tillstånd till försäljning af vin eller maltdrycker må ej meddelas
den,

som ej äger god frejd, eller

ämbets- eller tjänsteman, som på grund af denna förordning till

följd af sin befattning kan komma att deltaga i beslut angående försäljning

af vin eller maltdrycker eller utöfva tillsyn öfver sättet för

dess bedrifvande, ej heller

den, som utöfvar tillverkning i skattefritt bryggeri, dock att, däi

han tillika bedrifver tillverkning i skattepliktigt bryggeri, skall gälla

hvad här nedan om sådan tillverkare stagdas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 101.

2. Ej må tillstånd meddelas till försäljning af vin eller maltdrycker

inom läger, kasernområde eller annat uteslutande för krigsmaktens

behof upplåtet område.

3 §•

Vin eller maltdryck, som är försatt med något för hälsan skadligt

ämne eller med sackarin, får ej hållas till salu.

4 §•

Byteshandel med vin eller maltdrycker vare lika med försäljning

af dylika drycker ansedd.

5 §•

Den, som annorlunda än vid måltid åt spisande gäster utborgar

vin eller maltdrycker att å stället förtäras, vare ej berättigad att därför

utsöka betalning.

II. Försäljningsrättigheter.

6 §•

1. Försäljning till förtäring på stället (utskänkning) af vin eller

maltdrycker må utan särskildt tillstånd utöfvas af den, som äger rätt

till brännvinsutskänkning, dock endast där sistnämnda utskänkning

bedrifves.

2. Gästgifvare äfvensom skjutsstationsföreståndare äge utan särskildt

tillstånd rätt att till vägfarande utskänka maltdrycker.

I hvilka fall nämnda, gästgifvare eller skjutsstationsföreståndare

tillkommande rätt öfvergår till skjutsentreprenör, därom skils i Kungl.

stadgan angående skjutsväsendet.

3. Mottager någon i sitt hem emot betalning gäster till bespisning

vid slutet bord, må han, därest aftal om bespisning träffats för

en tid af minst en vecka, utan särskildt tillstånd till gästerna vid deras

måltider utskänka maltdrycker.

7 §''

1. Tillstånd att utskänka vin eller maltdrycker meddelas, där ej

nedan annorlunda stadgas, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande för ett

eller flera, dock högst tre kalenderår.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 101.

2. Vill någon erhålla sådan utskänkningsrätt, som i 1 mom. sägs,

göre därom före utgången af augusti månad näst före det år, hvarunder

utskänkningen skall börja, lios Kungl. Maj:ts befallningshafvande skriftligen

ansökan med uppgift å det ställe, där utskänkningen skall äga

rum, samt med bifogande af betyg om god frejd.

Ansökning, som sker utan att bär meddelade föreskrifter fullgöras,

varde lämnad utan afseende.

3. ufver ansökning, som rätteligen skett, inhämte Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, sedan tiden för ansökningars ingifvande utgått, utlåtanden,

i stad af magistrat och stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, allmän rådstuga samt å landet af kommunalnämnd och kommunalstämma.

Dessa utlåtanden böra innehålla bestämdt till- eller afstyrkande

med angifvande af skälen därför; och skall, därest ansökningen

tillstyrkts af någondera utaf de kommunala myndigheter, som i ärendet

hörts, magistrat eller kommunalnämnd tillika lämna uppgift å de personer,

hvilka redan innehafva rättighet till rörelse af ifrågavarande slag,

gällande för nästföljande år, och å de ställen, där dessa personer bedrifva

sin rörelse, samt afgifva yttrande, huruvida särskilda föreskrifter

för utskänkningens bedrifvande anses nödiga.

I Stockholm äge hvad i detta mom. är sagdt om inhämtande af

magistratens utlåtande ej tillämpning.

4. Har ansökning blifvit afstyrkt, i Stockholm af stadsfullmäktige

och å annan ort af båda de kommunala myndigheter, som i ärendet

hörts, må densamma ej bifallas.

8 §•

1. Tillstånd att inom staten tillhörigt område för station vid

statens järnvägar utskänka vin eller maltdrycker tillkommer det Kungl.

järnvägsstyrelsen att meddela. Sådant tillstånd må lämnas endast där

utskänkningen för trafikens behof finnes erforderlig och till person, som

pröfvas lämplig att förestå rörelsen.

Enahanda befogenhet tillkommer Kungl. järnvägsstyrelsen i fråga

om dylik utskänkning å statens järnvägståg.

2. Tillstånd såsom i 1 mom. 1 stycket förmäles må beträffande

område för station vid enskild, till persontrafik upplåten järnväg meddelas

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande på framställning af järnvägens

styrelse och efter det i annan stad än Stockholm magistrat

samt å landet kommunalnämnd och kommunalstämma blifvit hörda.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

Äfvenledes må på styrelsens framställning tillstånd till utskänkning

af vin eller maltdrycker å sådan järnvägs tåg meddelas af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i det län, hvarest styrelsen har sitt säte.

9 §•

Vid hälsobrunn, badort eller annan kurort, på passagerarefartyg

eller där utskänkningsrörelse eljest kan komma i fråga att under endast

någon del af året utöfvas, må för kortare tid än år tillstånd till utskänkning

af vin eller maltdrycker på därom gjord ansökning meddelas

af Kungl. Maj ds befallningshafvande; dock må utskänkning å passagerarefartyg

endast äga rum till förtäring ombord a fartyget och, under det

fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast till besättningen och till

dem, som i fartygets restaurationslokal intaga måltid.

Tillstånd till utskänkning å passagerarefartyg sökes hos Kungl.

Maj ds befallningshafvande i det län, där fartygets rederi har sitt säte.

10 §.

Kungl. Majds befallningshafvande äge jämväl att, därest sådant

finnes vara nödigt, på gjord ansökning lämna tillstånd att vid auktion

eller annat bestämdt tillfälle utskänka vin eller maltdrycker.

11 §.

Tillstånd till utskänkning af vin eller maltdrycker må icke meddelas

åt den, som inom den kommun, där utskänkningsrättigheten skall

utöfvas, i öppen bod idkar handel med annat än matvaror.

Om någon, som redan erhållit tillstånd till utskänkning, inom den

kommun, där utskänkningsrättigheten får utöfvas, öppnar handel i öppen

bod, anses det sålunda meddelade tillståndet till utskänkning hafva

förfallit.

12 §.

Försäljning till afhämtning af vin eller maltdrycker må utan särskilt

tillstånd utöfvas

a) af den, som i föreskrifven ordning förvärfvat behörighet att

till afsalu tillverka vin eller maltdrycker, å tillverkningsstället i fråga

om därstädes tillverkade drycker;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

b) af den, som äger rätt till utminutering af brännvin, å försäljningsstället,

beträffande såväl vin som maltdrycker; och

c) af den, som enligt 7 § är berättigad att utöfva iskänkning

af vin eller maltdrycker, å utskänkningsstället i fråga om de drycker,

meddeladt tillstånd afser.

13 §.

1. Tillstånd att till afhämtning försälja vin eller maltdrycker

meddelas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

2. Ansökan om sådan försäljningsrätt i stad göres skriftligen hos

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, samt skall innehålla uppgift å det

ställe, där försäljningen skall äga rum, och åtföljas af betyg om god

frejd. Öfver gjord ansökan inhämte Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

där fråga är om annan stad än Stockholm, magistratens yttrande.

3. Vill någon på landet erhålla tillstånd, som i 1 mom. sägs,

göre ansökan på sätt i 7 § 2 mom. om utskänkningsrätt är föreskrifvet,

dock att ansökan må kunna göras när som helst under året. I fråga

om handläggning af gjord ansökan gälle i tillämpliga delar hvad i

nämnda mom. samt i 3 och 4 mom. af samma § är stadgadt.

14 §.

Den, som äger att till afhämtning försälja vin eller maltdrycker,

vare jämväl berättigad att från försäljningsstället på rekvisition försända

dem till köpare; dock må vid sådan försändning dryckerna ej aflämnas annat

än inomhus till därstädes boende, vid järnvägsstation eller å fartyg, och

skall den, som forslar dem, vara försedd med en af säljaren eller hans befullmäktigade

ombud utfärdad och underskrifven förteckning, upptagande,

särskilt för hvarje köpare, dennes namn, det ställe där och dagen när

dryckerna skola aflämnas, samt den försända myckenheten. Såsom ombud,

hvarom nyss är sagdt, må ej den, som forslar dryckerna, användas.

15 §.

1. Försäljning genom kringföring af vin eller maltdrycker må

af den, som dryckerna tillverkat, bedrifvas i stad inom dess planlagda

område utan särskildt tillstånd och utom samma område, därest Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, på gjord ansökning och, där fråga är

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 101.

om annan stad än Stockholm, efter magistratens hörande, därtill meddelar

tillstånd; dock må försäljningen endast ske inomhus och till därstädes

boende.

2. Ej må någon på landet kringföra vin eller maltdrycker till

försäljning.

16 §■

Kungl. Maj:ts befallningshafvande må på ansökning lämna den,

som i stadgad ordning förvärfvat behörighet att till afsalu tillverka

maltdrycker, tillstånd att till afhämtning eller genom kringföring försälja

af annan tillverkade sådana drycker, dock endast i den omfattning

och under de villkor, som, enligt hvad ofvan är stadgadt, gälla för

dylik försäljning af maltdrycker af egen tillverkning.

§•

1. Myndighet, som är berättigad att meddela tillstånd till försäljning

af vin och maltdrycker, äger att vid tillståndets meddelande

eller sedermera under rörelsens utöfvande stadga de inskränkningar

därvid, som kunna anses erforderliga.

Tillstånd till annan försäljningsrättighet än sådan, som afses i

7 eller 10 §, skall meddelas att gälla tillsvidare och så länge den myndighet,

som beviljat tillståndet, ej finner skäl återkalla detsamma.

Öfver beslut, hvarigenom tillsvidare meddeladt tillstånd återkallas,

må klagan ej föras.

2. Då försälj ningsrättighet beviljas, skall utfärdas tillståndsbref

med angifvande däri af det lagrum, hvarå tillståndet sig grundar, samt

hvarest och för hvilken tid rättigheten må begagnas; skolande däri

jämväl utsättas de inskränkningar i rörelsens utöfvande, som vid tillståndets

meddelande föreskrifvits.

3. Om meddeladt tillstånd skall Kungl. Maj:ts befallningshafvande

lämna underrättelse till magistraten eller kommunalnämnden och länsmannen

i orten. Kungl. järnvägsstyrelsen har att hos .Kungl. Maj:ts

befallningshafvande göra anmälan om tillstånd, som af Kungl. järnvägsstyrelsen

meddelas.

Hvad i detta mom. är stadgadt afser icke iskänkning å järnvägståg

eller passagerarefartyg.

Ej heller äge hvad i detta mom. är sagdt om magistratens

underrättande tillämpning i Stockholm.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

18 §.

Aflider den, som efter meddeladt tillstånd utöfvar utskänkning eller

annan försäljning af vin eller maltdrycker, må rörelsen för stärbliusdelägarnes

räkning fortsättas, därest tillståndet afser bestämd tid, intill

utgången af samma tid och, därest tillståndet gäller tillsvidare, till dess

tre månader förflutit efter dödsfallet.

Dock åligger det stärbhusdelägarne, om de vilja fortsätta rörelsen,

att inom en månad efter dödsfallet därom göra anmälan lios Ivungl.

Maj:ts befallningshafvande med uppgift därvid tillika å den person,

som antagits till föreståndare för försäljningen. Göres ej anmälan inom

föreskrifven tid eller pröfvas den till föreståndare antagne icke vara

därtill lämplig, anses försäljningsrätten hafva upphört den dag, tiden

för anmälningsskyldigheten gick till ända eller beslut i frågan meddelades.

Hvad i denna § är stadgadt afser icke utskänkning enligt 8 § 1

inom., utan galle därom, hvad vid inträffadt dödsfall Kungl. järnvägsstyrelsen

kan finna skäligt förordna.

Om beslut enligt denna § meddele Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och Kungl. järnvägsstyrelsen underrättelse i enlighet med hvad

i 17 § 3 mom. är sagdt.

III. Ordningsföreskrifter.

19 §.

1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg

eller torg.

2- _ De rutil, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa

och luftiga, hafva en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig

storlek samt hållas i ordentligt skick.

20 §.

_ Utskänkningsrörelse, hvartill tillstånd erhållits enligt . 7 §, må

ej börjas, förr än besiktning å den lägenhet, där rörelsen skall drifvas,

hållits, i stad af stadsfiskal och på landet af kronobetjänt jämte två

personer, utsedda, i Stockholm af öfverståthållareämbetet, i annan stad

af magistraten och på landet af kommunalnämnden, samt besiktningsmännen

utfärdat bevis därom, att föreskrifterna i 19 § blifvit uppfyllda.

Hvad här är sagdt gälle ock, då försäljningsställe ombytes.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

9

21 §.

Ombyte af försäljningsställe må ej ske, med mindre den myndighet,

som meddelat tillstånd till försäljningen, därtill gifver sitt bifall; skolande

dessförinnan tillfälle att sig i ärendet yttra lämnas samma myndigheter,

som blifvit hörda öfver ansökningen till ifrågavarande försäljningsrättighet.

Om beslut enligt denna § meddele Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och Kungl. järnvägsstyrelsen underrättelse i enlighet med hvad

i 17 § 3 mom. är stadgadt.

22 §.

1. Vin eller maltdrycker må icke å utskänknings- eller annat

försäljningsställe försäljas senare å dag än klockan tio på aftonen i stad

och klockan åtta på aftonen å landet; ägande Kung! Maj:ts befallningshafvande

att, där särskilda omständigheter föranleda behof af försäljningstidens

inskränkning eller utsträckning, därom förordna.

2. Utskänkning af vin eller maltdrycker vare icke tillåten å söneller

helgdag, under det allmän gudstjänst hålles i församlingens kyrka;

och må å sådana dagar annan försäljning eller försändning af nämnda

drycker, med undantag af försändning till restauratör å passagerarefartyg,

å landet icke äga rum samt i stad bedrifvas allenast till klockan

tio på förmiddagen.

3. Hvad i denna § är stadgadt afser icke utskänkning, hvarom

förmäles i 6 § 2 eller 3 mom., ej heller utskänkningsrörelse, som idkas

enligt 8 § eller å passagerarefartyg.

23 §.

1. Vid tider, då försäljning af vin eller maltdrycker enligt 22 §

ej är tillåten, vare allt utlämnande af nämnda drycker från försäljningsstället

förbjudet.

2. Det vare ock förbjudet att, då utskänkning ej är medgifven,

låta vin eller maltdrycker å utskänkningsstället förtäras.

24 §.

1. Vin eller maltdrycker må icke å utskänknings- eller annat

försäljningsställe utlämnas till den, som är rusig, ej heller å utskänkningsställe

till minderårig.

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 56 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

2. Öfverlasta*! person får ej utdrifvas från utskänkningsställe,

där lian förtärt vin eller maltdrycker, eller lämnas utan vård.

25 §.

1. Då utskänkning. af vin eller maltdrycker sker, får dörren till

utskänkningsrummet icke vara läst.

2. Å utskänkningsställe, där utskänkning af vin eller maltdrycker å

sön- eller helgdag, medan allmän gudstjänst hålles i församlingens kyrka,

ej är tillåten, skall under sådan tid utskänkningsrummet vara stängdt.

26 §.

1. Där utskänkning af vin eller maltdrycker idkas, skall vara

anbragt skylt, som utvisar rörelsen.

2. I utskänkningsrummet skola ett exemplar af denna förordning

och bestyrkt afskrift af det tillståndsbref, som enligt 17 § 2 mom. för

rörelsens innehafvare utfärdats, vara anslagna.

27 §.

I öppen salubod för handel med andra varor än vin eller maltdrycker

äfvensom i de för rörelsen använda lägenheter samt vid torghandel

vare utdelning af vin eller maltdrycker äfven utan betalning

förbjuden.

28 §.

Därest å ställe, där idkande af utskänkning af vin eller maltdrycker

medgifvits enligt 7 §, oordningar visa sig eller osedlighet

bedrifves och till följd häraf rörelsens innehafvare icke anses vara

lämplig att vidare förestå densamma, äge Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att återkalla utskänkningsrätten.

29 §.

1. Förekomma oordningar i anledning af utskänkning, som enligt

6 § 2 mom. idkas af gästgifvare, skjutsstationsföreståndare eller skjutsentieprenöi,

eller varder rättigheten till sådan utskänkning missbrukad,

äge Kungl. Maj:ts befallningshafvande förbjuda rättighetens innehafvare

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

att med utskänkningsrörelsen fortsätta eller ock stadga de inskränkningar

vid rörelsens utöfvande, som kunna finnas erforderliga.

2. Förbud må jämväl af Kungl. Maj:ts befallningshafvande meddelas

mot fortsättande af utskänkningsrörelse, som oedrifves på grund

af 6 § 3 inom., då utskänkningen befinnes ske i större omfattning eller

på annat sätt än i nämnda lagrum afses.

3° §.

1. Förekomma å utskänkningsställe, som alses i 7 eller 9 §, oord
ningar

eller bedrifves därstädes osedlighet, och fortfar sådant, oaktadt

skedd erinran från magistraten, kommunalnämnden, kronofogden

eller länsmannen, äge magistraten eller kommunalnämnden förbjuda

rörelsens fortsatta bedrifvande. Beslutet därom gånge genast i verkställighet

men skall, vid äfventyr att förbudet eljest går åter, senast

inom åtta dagar underställas Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som,

därest tillståndet ej finnes böra återkallas, har att för viss tid fastställa

förbudet eller ock upphäfva detsamma. __

2. Hvad i 1 mom. sägs skall äfven tillämpas å annan försäljning

af vin eller maltdrycker, som bedrifves efter särskildt tillstånd,^ därest

af försäljningen oloflig utskänkning främjas eller eljest oordningar

föranledas och sådant, oaktadt skedd erinran från magistraten, kommunalnämnden,

kronofogden eller länsmannen, fortfar.

3. I Stockholm tillkommer det i fall, som i 1 och 2 mom. afses,

öfver ståthållareämbetet att meddela förbud, hvarom där förmales.

31 §• ^ .

1. Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger att för bestämdt till
fälle,

då oordningar skäligen kunna vara att befara, såsom vid marknad,

allmän torgdag, vapenöfningsmöte, inskrifningsförrättning eller mönstring

med värnpliktige, ting, auktion eller annan till folksamling föranledande

förrättning eller då eljest större folksamling väntas äga rum,

förbjuda bedrifvandet af eljest tillåten utskänkning. eller annan försäljning

af vin eller maltdrycker eller att för sadant tillfälle föreskrifva

de inskränkningar i försäljningsrätten, som till ordningens upprätthållande

kunna finnas nödiga. - . ''

2. Därest vid marknad, allmän torgdag, vapenöfningsmöte, insicrvill

ingsförr åttiong eller mönstring med värnpliktige, ting, auktion ellei

annan till folksamling föranledande förrättning eller då eljest större

folksamling äger ram, utskänkning eller annan försäljning .al vin eller

maltdrycker visar sig föranleda oordningar, må polismyndighet i stad

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 101.

och kronobetjänt å landet omedelbarligen förbjuda och, om förhållandet

sadant påkallar, förhindra försäljningens fortsättande vid tillfället.

32 §.

Återkallelse af meddeladt tillstånd samt förbud mot iskänkning

eller annan försäljning, hvarom ofvan sägs, skola delgifvas rörelsens

innehafvare eller, i hans frånvaro, den, som försäljningen besörjer;

hvarjämte underrättelse om återkallelse och förbud skall lämnas såsom

i fråga om tillstånds meddelande är stadgadt.

IV. Ansvarsbestämmelser,

33 §.

1. Den, som utan att vare sig därtill hafva erhållit tillstånd eller

eljest vara därtill berättigad

utskänker vin eller maltdrycker, eller

till afhämtning eller försändning försäljér sådana drycker, böte

första gången från och med tio till och med femtio kronor, andra

gången från femtio till och med etthundra kronor och tredje gången

från etthundra till och med trehundra kronor.

Sker förbrytelsen fjärde gången eller oftare, dömes till böter från

trehundra till och med femhundra kronor eller fängelse från och med

en till och med sex månader.

2. Hvad i 1 mom. är stadgadt gälle ock om den, som på landet

eller, utan att därtill vara berättigad, i stad till försäljninn kringrför

vin eller maltdrycker. °

3. Sker förbrytelse, hvarom sägs i denna §, å sön- eller helgdag,

vare det såsom försvårande omständighet ansedt.

34 §.

Öfverskrider någon honom tillkommande inskränkt rätt till utskänkning

af vin eller maltdrycker,

eller utöfvar någon honom tillkommande rätt till försäljning af

vin eller maltdrycker å annat ställe än medgifvet är,

eller utöfvar den, som är berättigad till försäljning af sådana

drycker genom kringföring, försäljningen på annat sätt än i 15 § är sagdt,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

eller fortsätter någon, oaktadt återkallelse af meddeladt tillstånd

till försäljning af vin eller maltdrycker eller förbud däremot honom

delgifvits, med försäljningen,

straffes efter ty i nästföregående § är sagdt.

35 §.

1. Därest vin eller maltdrycker, köpta hos den, som idkar handel

med dylika drycker utan att vara berättigad att afyttra desamma till

förtäring på stället, varda förtärda i närheten af försäljningsstället å

område, däröfver säljaren äger förfoga, skall lian, om det sker med

hans vetskap, anses och straffas såsom för oloflig ntskänkning af

sådana drycker efter ty i 33 § är sagdt.

Lag samma vare, om sådana drycker, utan betalning, i boden

utlämnas till förtäring på stället.

2. Förbryter sig någon emot 27 §, straffes såsom för oloflig

utskänkning i 33 § är stadgadt.

36 §.

Försäljer den, som till afsalu bedrifver tillverkning af vin- eller

maltdrycker, utan erhållet tillstånd sådana drycker af annans tillverkning,

eller aflämnar någon, i strid mot bestämmelsen i 14 §, till försändning

försålda maltdrycker annorledes än inomhus till därstädes

boende, vid järnvägsstation eller å fartyg, böte från och med fem till

och med femtio kronor.

37 §.

Finnes någon, som äger att till afhämtning försälja vin eller

maltdrycker, å landet eller i stad utom det planlagda området, där han

icke är berättigad att försälja vin eller maltdrycker genom kringföring,

forsla och utlämna sådana drycker utan att medföra förteckning, som i

14 § omförmäles, skall han anses och straffas såsom för oloflig försäljning

af nämnda drycker efter 33 §, därest han ej gitter styrka, att

han allenast till köpare forslat förut beställda drycker. Förmår han

visa, att så varit fallet, böte för försummelsen att medföra förteckningsåsom

i 36 § sägs.

38 §.

Har den, som gjort sig förfallen till ansvar efter 33, 34 eller 35 §

eller 37 § första punkten, förut undergått bestraffning för förbrytelse,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

hvarom sägs i någon af dessa §§, varde den sist begångna förbrytelsen

såsom upprepad förbrytelse ansedd, ändå att densamma icke är af

samma art som den eller de förut begångna.

39 §.

Varder någon, hvilken idkar sådan iskänkning eller annan försäljning,

som afses i denna förordning, beträdd med oloflig försäljning

af brännvin, dömes, utom till ansvar därför enligt lag, förlustig den

försäljningsrätt, till hvars utöfvande han efter denna förordning erhållit

tillstånd.

40 §•

Utöfvar någon, som är berättigad till utskänkning eller annan

försäljning af vin eller maltdrycker, sin . rörelse å otillåten tid, böte

från och med fem till och med femtio kronor.

Om förbrytelse mot 23 § vare lag samma.

41 §.

Förbrytelse mot 3, 20, 24, 25 eller 26 § straffes med böter från och

med fem till och med femtio kronor.

Då förbrytelse skett mot 3 §, vare tillika- de till salu hållna

dryckerna underkastade beslag och förbrutna.

42 §.

Den, som under tid, då han är ställd Under tilltal för förbrytelse

mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när han därtill

varder lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför utfärdats

och delgifvits, dömas till de böter eller det fängelsestraff, som äro stadgade

för sådan förbrytelse; dock må fängelsestraffet icke öfverstiga

sex månader.

43 §.

För förbrytelse, som mot denna förordning med husbondes vetskap

begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person,

ansvare husbonden liksom vore förbrytelsen begången af honom själf.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung,ié Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

15

44 §.

Om böters förvandling och fördelning, om rätt att anställa åtal

för öfverträdelse af denna förordning, om verkställande af beslag så ock

om öfvervakande i öfrigt af förordningens efterlefnad samt om domstol,

där öfverträdelser af densamma skola åtalas, lände till efterrättelse hvad

i gällande förordning angående villkoren för försäljning af brännvin är

eller varder stadgadt.

45 §.

Hvad enligt denna förordning tillhör magistrats handläggning

tillkommer poliskammare i stad, där sådan finnes, och i stad, som ej

har magistrat, därstädes tillsatt särskild styrelse.

Öfvergångsstadganden.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1906, då de i

kungl. förordningen angående försäljning af vin, maltdrycker m. m.

den 24 oktober 1885 meddelade bestämmelser rörande försäljning af

vin och andra maltdrycker än svagdricka äfvensom däri sedermera

gjorda ändringar så ock af öfverståthållareämbetet i ämnet meddelade

stadganden upphöra att gälla.

2. Rättighet till iskänkning af vin eller maltdrycker, som i laga

ordning förvärf vals före utgången af år 1874 och fortfarande ntöfvas,

må, så länge densamma ej förverkas, fortfarande åtnjutas, därest den,

som innehar rättigheten, före utgången af år 1905 därom gör anmälan

hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande; börande Kungl. Majs befallningshafvande

i enlighet med hvad i 17 § 3 mom. af denna förordning är

stadgadt om dylik anmälan lämna vederbörande magistrat eller kommunalnämnd

underrättelse.

3. År någon i utöfning af utskänkningsrättighet, som på grund

af 3 § i förordningen af den 24 oktober 1885 eller på grund af bestämmelser,

utfärdade jämlikt 22 § 2 mom. i samma förordning, honom

meddelats för bestämd tid, hvilken ej går till ända före 1905 års utgång,

må lian, så länge rättigheten ej förverkas, därmed fortfara intill utgången

af det kalenderår, under hvilket rättigheten eljest skulle hafva

upphört; skolande de i denna förordning meddelade bestämmelser om

återkallelse af för bestämd tid meddeladt tillstånd till iskänkning eller

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

förbud emot sådan rörelses utöfning lända till efterrättelse såväl med

afseende å sist omförmälda som ock beträffande förstberörda, före

1874 års utgång meddelade rättigheter.

4. Har någon i andra fall än ofvan är sagdt erhållit vederbörligt

tillstånd till utskänkning eller annan försäljning af vin eller maltdrycker,

och är tillståndet ej meddeladt endast för tid, som går till ända före

1905 års slut, då skall han, därest han vill jämväl därefter fortsätta

med försäljningen, före utgången af oktober månad år 1905 därom

göra ansökan i enlighet med denna förordning; och skall ärendet därefter

handläggas i den ordning, samma förordning bestämmer. Sker

ansökan ej inom sålunda föreskrifven tid, anses rättigheten hafva upphört

med 1905 års utgång.

5. Vill någon, innan denna förordning träder i kraft, förvärfva

rättighet att annorledes än i 3 § af förordningen den 24 oktober 1885

åsyftas efter 1906 års ingång bedrifva försäljning af vin eller maltdrycker,

därtill enligt bestämmelserna i denna förordning särskilt tillstånd

erfordras, gälle ock om ansökan och handläggning däraf hvad i

denna förordning är stadgadt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

17

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen Reg eu ten i statsrådet å

Stockholms slott den 31 mars 1905.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve GYLDENSTOLPE,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Pal årder,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

vor Friesen,

Virgin.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde i underdånighet:
Genom

nådigt beslut den 7 oktober 1898 uppdrog Kungl. Maj:t

åt en kommitté att, efter utredning rörande de ändringar, som i syfte

att ytterligare främja nykterheten kunde behöfva vidtagas i förordningen

angående försäljning af vin, maltdrycker m. m. den 24 oktober

1885, afgifva förslag i ärendet. Kommittén afgaf den 23 maj

1900 underdånigt betänkande med förslag till förordning om försäljning

af vin och maltdrycker samt utskänkning af tillagade, icke

spirituösa drycker, öfver hvilket förslag sedermera ej mindre samtliga

Bih. till Piksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afä. 56 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

Kung].. Maj:ts befallningshafvande än äfven järnvägsstyrelsen afgifvit

underdåniga utlåtanden, hvarjemte Svenska bryggareföreningens styrelse

med anledning af kommitterades betänkande inkommit med en underdånig

skrift.

Eu af de frågor, hvarmed kommittén särskilt sysselsatt sig, har

varit frågan, huruvida handeln med de alkoholsvagare maltdryckerna —

svagdrickat — kunde och borde frigöras från åtskilliga af de strängare

bestämmelser, som ansetts böra gälla om de starkare maltdryckerna, ett

spörsmål, hvilket, som bekant, sedan länge hos oss stått på dagordningen.

I mån som ölkonsumtionen hos allt bredare lager af vårt folk tilltagit

och det i följd däraf i nykterhetens och ordningens intresse visat sig

nödvändigt att medelst tämligen noggranna och detaljerade bestämmelser

regelbinda ölhandeln för att, såvidt möjligt, förekomma eller afvända

dess missbruk, har det nämligen å andra sidan med styrka framhållits,

att det behof af mera restriktiva bestämmelser, som föreligger i fråga

om de starkare maltdryckerna, icke förefinnes beträffande svagdrickat,

hvilket utan att kunna anses rusgifvande endast är att betrakta såsom

eu oskyldig läskedryck, af vikt för arbetarebefolkningen, enkannerligen

jordbruksarbetarne. En mera restriktiv lagstiftning beträffande ölhandeln

har därför nära sammanknippats med frågan om svagdrickshandelns

undantagande från bestämmelserna angående handel med ofriga

maltdrycker. Särskildt inom de mera nykterhetsifrande grupperna af

vårt folk har eu åtgärd i sådan riktning länge ansetts såsom ett viktigt

önskemål. Utan tvifvel föreligga också goda grunder för ett dylikt

särskiljande. Så länge emellertid lagstiftningen i fråga om tillverkningen

af maltdrycker och deras försäljning från tillverkningsstället icke kände

till någon bestämd gräns mellan de svagare och de starkare maltdryckssorterna,

erbjöd lösningen af denna fråga, såsom nogsamt torde varabekant,

stora svårigheter. Kärnlåda förhållande utgjorde ock, enligt

hvad af ofvannämnda kommittés betänkande framgår, en af do viktigaste

orsakerna, hvarför kommittén icke ansåg sig kunna föreslå svagdrickshandelns

undantagande från de bestämmelser, som gälla om öfriga

maltdrycker.

Sedan emellertid numera, i och med tillkomsten af förordningen

om tillverkning och beskattning af maltdrycker, en bestämd gräns uppdragits

mellan de svagare maltdryckerna — svagdrickat — å ena, samt

de starkare maltdryckerna, å andra sidan, och i sammanhang därmed

svagdrickat underkastats särskilda bestämmelser redan i fråga om tillverkningen

och försäljningen från tillverkningsstället, hafva tydligen

de svårigheter, som förut stått hindrande i vägen för eu tillfredsställande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

lösning af förevarande spörsmål, i hufvudsak undanröjts. Tiden torde

därför nu vara inne för vidtagande af åtgärder i nämnda syfte. Med

afseende härå och då jag af skäl, som jag får tillfälle att i annat

sammanhang närmare utveckla, ansett handeln med svagdricka lämpligen

böra likställas med försäljning af tillagade, icke spirituösa drycker, såsom

kokadt kaffe, te, chokolad in. m., har jag inom finansdepartementet låtit

utarbeta två särskilda författningsförslag, det ena angående försäljning

af vin- och maltdrycker med undantag af svagdricka samt det andra

rörande tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka.

Vid utarbetande af dessa förslag har det af förenämnda kommitté

framlagda förslaget i viktiga delar tjänat till ledning; dock att de nu

utarbetade förslagen — frånsedt nämnda förändring i fråga om svagdrickat

— i andra delar mer eller mindre skilja sig från kommitténs.

T sammanhang med nämnda arbete har ej mindre innehållet i ofvan

omförmälda öfver kommitterades förslag afgifna utlåtanden varit föremål

för öfvervägande än äfven hvad som anförts i kyrkomötets underdåniga

skrifvelse den 9 oktober 1903 och Riksdagens skrifvelse den 27

april 1904 angående utskänkning af öl å lägerplatser och kasernområden

samt i Riksdagens skrifvelse den 15 maj 1897 angående tiderna för

försäljning till afhämtning vederbörligen beaktats.

Jag anhåller nu att få redogöra för innehållet af det förra af

ofvannämnda inom finansdepartementet utarbetade förslag, nämligen det,

som rör försäljning af vin och andra maltdrycker än svagdricka.

Nu gällande förordning angående försäljning af vin och maltdrycker

in. in. af den 24 oktober 1885 omfattar icke all försäljning

af vin och maltdrycker, utan från densamma äro åtskilliga undantag

gjorda. Sålunda har förordningen icke tillämpning på gästgifvare vid

dem i sådan egenskap tillkommande försäljningsrätt och ej heller på försäljning

utomhus i ringa omfattning; förordningen gäller ej heller för

Stockholm, utan äger öfverståthållareämbetet att med ledning af grunderna

för förordningen meddela de närmare bestämmelser i ämnet, som kunna

anses vara erforderliga för hufvudstaden, och slutligen äger järnvägsstyrelsen

meddela föreskrifter angående försäljningen af vin och maltdrycker

inom järnvägens område vid statens järnvägsstationer.

Ur flera synpunkter synes det emellertid vara synnerligen önskvärdt,

att hithörande förhållanden regleras af en gemensam, för hela

riket gällande författning. Hvad särskild! angår hufvudstaden, har

öfverståthållareämbetet visserligen velat göra gällande, att förhållandena

därslädes skulle vara så afvikande, att ett undantag därutinnan fortfarande

vore påkalladt; och har kommittén med anledning däraf före
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

\

Allmänna

bestämmelser.

20 Kunc/I. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

slagit, att för Stockholm fortfarande skulle gälla särskilda, af öfverståthållareämbetet,

med ledning af grunderna för den beträffande riket

i öfrigt _ gällande förordning, meddelade bestämmelser. Granskar man

emellertid närmare innehållet i de särskilda bestämmelser, som af öfverståthållareämbetet

redan nu i ämnet utfärdats, finner man, att de afvikelse!’

från den allmänna förordningen, som i nämnda bestämmelser

förekomma, icke äro af så ingripande betydelse, att på grund däraf en

särskild undantagsställning för liufvudstaden kan anses påkallad. Intet

hinder torde nämligen möta att i en förordning rörande ett ämne,

sådant som det förevarande, afpassa bestämmelserna så, att de särskilda

ortsmyndigheterna erhålla möjlighet att vid ordnandet af hithörande

detaljer taga nödig hänsyn till de speciella förhållanden, som å hvarje

ort kunna råda. Med afseende härå och då det, enligt hvad jag senare

får tillfälle att närmare påvisa, obetingadt synes lända till fördel, ifall

den allmänna förordningen utsträckes att gälla alla slag af försäljning

af nu ifrågavarande drycker, har förslaget i enlighet därmed affatta^

Då nu gällande förordning i ämnet i följd af tid efter annan

däld vidtagna ändringar och jämkningar i åtskilliga delar lider af eu

påfallande brist på tydlighet och reda, har i sammanhang härmed

förordningen till vinnande af större tydlighet och öfverskådlighet undergått

eu genomgripande omarbetning i formellt hänseende. Förslaget

har uppställts i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det för innevarande

års Riksdag framlagda förslaget till förordning om försäljning

af brännvin och i enlighet därmed uppdelats i fyra afdelningar, innehållande,

den första allmänna bestämmelser, den andra bestämmelser

angående de särskilda slagen af försäljningsrättigheter, den tredje

ordningsföreskrifter och den fjärde ansvarsbestämmelser.

Med hänsyn härtill torde jag vid den närmare redogörelsen för

förslaget kunna följa de särskilda paragraferna i detsamma.

Då, såsom nämndt, förslaget afser all försäljning af nu ifrågavarande

drycker och tillstånd till sådan försäljning enligt förslaget

skulle komma att erfordras i afsevärdt större utsträckning än hittills,

har i spetsen bland de allmänna bestämmelserna i förslaget lämpligen

kunnat intagas ett stadgande, att försäljning af vin eller maltdrycker

ej. må bedrifvas af annan än den, som därtill erhållit tillstånd eller

eljest enligt förordningen är därtill berättigad.

Enär den blifvande nya förordningen i ämnet, ehuru densamma,

som nämndt, icke angår handeln med alla slag af maltdrycker, likväl

ansetts lämpligen böra benämnas »förordning angående försäljning af

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.-ts Nåd, Proposition N:o 101.

vin och maltdrycker)), har vidare, för undvikande af en tröttande upprepning,

i 1 § af förslaget inryckts en bestämmelse, att med maltdrycker

i förordningen förstås alla slag af maltdrycker med undantag

af svagdricka. Då jag i det följande använder uttrycket maltdrycker

utan särskild begränsning, begagnar jag detsamma i enahanda bemärkelse,

som uttrycket har i förslaget.

2 § innehåller vissa allmänna föreskrifter angående de fall, då

särskildt tillstånd icke bör meddelas. Då god frejd ansetts böra utgöra

ett oundgängligt villkor för utöfvande af försäljning, hvarom här är

fråga, har bland nämnda föreskrifter främst upptagits det fall, att

sökanden icke tiger god frejd.

Då det, i den mån rätten till försäljning af vin eller maltdrycker

göres beroende af särskildt tillstånd, synes lämpligt, att sådant ej meddelas

ämbets- eller tjänsteman, som till följd af sin befattning kan

komma att deltaga i beslut angående försäljning af vin eller maltdrycker

eller utöfva tillsyn öfver sättet för dess bedrifvande, har en bestämmelse

i dylikt syfte intagits i förslaget. Nämnda bestämmelse motsvarar

delvis ett i den nuvarande förordningen angående försäljning

af brännvin m. m. befintligt stadgande, hvilket i något modifierad form

upptagits jämväl i förslaget till ny brännvinsförsäljningsförordning.

På clet att syftet med åtskillnaden inom lagstiftningen mellan

svagdricka och öfriga maltdrycker icke alltför lätt skall kunna kringgås,

har vidare föreslagits, att personer, som idka tillverkning af svagdricka

vid skattefritt bryggeri, icke böra undfå tillstånd att sälja maltdrycker

af nu ifrågavarande slag. Redan den kommitté, som afgaf förslag till

förordning angående tillverkning och beskattning af maltdrycker, före"

slog i liknande syfte meddelande af förbud för tillverkare i skattefritt

bryggeri att idka handel med andra maltdrycker än svagdricka. För

att möjliggöra, att en och samma person samtidigt, i skilda bryggerier,

skulle kunna bedrifva skattepliktig och skattefri tillverkning af maltdrycker,

begränsades emellertid i tillverkningsförordningen det ifrågasatta

förbudet till ett förbud för tillverkare i skattefritt bryggeri att

där, d. v. s. i bryggeriet, idka handel med andra maltdrycker än svagdricka.

Då det nu gäller att reglera försäljningen med maltdrycker,

synas emellertid goda skäl tala för att taga steget fullt ut och stadga

förbud för tillverkare i skattefritt bryggeri af all försäljning af sådana

drycker med undantag af deras egen tillverkning.

Jag har ytterligare styrkts i denna min uppfattning däraf, att

Sveriges svagdricksbryggareförening vid sitt årsmöte i sistlidne januari

månad i en till mig sedermera öfverlämnad resolution hemställt, att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 101.

ägare eller innehafvare af skattefritt bryggeri, hvilken icke tillika är

ägare åt skattepliktigt bryggeri, såväl som person, anställd vid skattefritt

bryggeri, måtte i lag förbjudas att från lagerkällare, annan försäljningslokal

eller genom kringföring tillhandahålla eller försälja

maltdrycker, tillverkade vid skattepliktigt bryggeri. Att, på sätt föreningen

föreslagit, utsträcka den ifrågavarande bestämmelsen äfven till

dem, som äro anställda vid skattefritt bryggeri, synes dock vara att gå

längre än nödvändigt, utan synes densamma endast böra gälla tillverkare.

Ett stadgande i förevarande syfte har införts i 2 § i förslaget.

Riksdagen har i sin redan omnämnda skrifvelse den 27 april 1904

anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes meddela förbud mot all iskänkning

af Öl å arméns lägerplatser äfvensom inom arméns och flottans samt

kustartilleriets kasernområden; och bär äfven kyrkomötet i sin förenärnnda

underdåniga skrifvelse den 9 oktober 1903 uttalat sig i samma

riktning.

Öfver Riksdagens berörda framställning hafva utlåtanden infordrats

från samtliga armefördelningschefer äfvensom från stationsbefälhafvarnc

'' Stockholm och Karlskrona samt från chefen för kustartilleriet. Samtliga

arméfördelningscheferna, med undantag af chefen för femte fördelningen,

. hafva uttalat sig afstyrkande emot utfärdande af ett generellt

förbud i förevarande afseende eller åtminstone ansett ytterligare erfarenhet

af .de nyligen i kommandoväg utfärdade bestämmelserna i ämnet,

hvilka i allmänhet visat sig nyttiga och verksamma, böra inhämtas,

innan man skrede till eu så genomgripande åtgärd som ett allmänt

förbud. Såsom skäl emot en sådan åtgärd bär anförts, bland annat,

att genom ett dylikt förbud det åsyftade målet svårligen kunde uppnås,

så länge manskapet ägde tillfälle att å platser, belägna i närheten af

lägret eller kasernområdet, förskaffa sig Öl eller andra starka drycker,

hvarjämte äfven framhållits svårigheten att på ett effektivt sätt öfver vaka,

att icke sådana drycker olofligen insmugglades eller af civila personer

infördes inom de militära etablissement en eller lägerområdena, samt att

förhållandena vid olika truppförband på grund af deras olika förläggning

kunna vara tämligen växlande. En af de fördelningschefer, som uttalat

dylika betänkligheter, har likväl icke ansett sig böra ställa sig afvisande

emot, att förbud mot utskänkning af Öl inom kaserner och lägerplatser

försöksvis utfärdades för viss tid. Militärbefälhafvaren å Gottland,

stationsbefälhafvarne och chefen för kustartilleriet hafva tillstyrkt, att

ett förbud i den af Riksdagen angifna riktning måtte utfärdas. Vid

Karlskrona station har tillåtelsen att utskänka Öl inom flottans kasernområden

så småningom inskränkts och sedan den 1 maj 1904 helt och

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 101.

hållet indragits; och vitsordas af chefen för underofficers- och sjömanskårerna,

att dessa åtgärder medfört goda verkningar.

Af de regementschefer, hvilkas yttranden af vederbörande arméfördelningschefer

infordrats, hafva somlige tillstyrkt, andra ställt sig

afvisande mot den ifrågavarande framställningen.

Med anledning af ofvanberörda af Riksdagen bestämdt uttalade önskan

och då det torde vara att hoppas, att en bestämmelse i den riktning,

Riksdagen afsett, kommer att medföra öfvervägande goda verkningar,

har jag ansett mig böra upptaga en sådan bestämmelse i förslaget.

Ehuru Riksdagens begäran närmast endast gäller Öl, torde nämnda

bestämmelse följdriktigt äfven böra omfatta andra maltdrycker af här

ifrågavarande slag äfvensom vin, hvarjämte stadgandet lärer böra gälla

icke blott i fråga om arméns lägerplatser och vederbörande kasernområden

utan äfven öfriga uteslutande för krigsmaktens behof upplåtna

områden, såsom flottans varf m. m.

I förordningen angående tillverkning af maltdrycker finnes förbud

mot att vid tillverkningen använda sackarin, hvithet, hvad särskildt

de skattepliktiga bryggerierna beträffar, föranledts däraf, att sackarin

i viss mån kan ersätta malt, men därjämte motiverats af en önskan

att tillse, att de i handeln tillgängliga maltdryckerna äro oförfalskade

sådana. Detta mål ernås emellertid endast ofullständigt genom förbudet

i tillverkningsförordningen, enär detta ej hindrar tillsättande af

sackarin, sedan drycken utlämnats från bryggeriet. Förbudet bör därför

fullständigas genom ett stadgande i försäljningsförordningen, att

maltdryck, försatt med sackarin, ej må hållas till salu; och synes detsamma

böra gälla äfven om vin. Bestämmelser härom hafva införts

i 3 §, hvilken därjämte, liksom motsvarande § i brännvinsförsäljningsförordningen,

förbjuder saluhållande af vin och maltdrycker, som äro

försatta med något för hälsan skadligt ämne.

I likhet med hvad som gäller om brännvin har i 4 § stadgats,

att byteshandel med vin eller maltdrycker skall anses lika med försäljning

af dylika drycker.

Det i 19 § af 1885 års förordning förekommande stadgandet

rörande förlust af rätten till betalning vid utborgning af vin eller maltdrycker,

som sker annorledes än vid måltid åt spisande gäster, har

upptagits bland de allmänna bestämmelserna i förslaget.

Enligt nu gällande lagstiftning äger ej någon rätt att utskänha VstMnhningsvin

eller maltdrycker utan att han därtill erhållit särskildt tillstånd. JtaTfarskiidt

Från denna allmänna regel gälla endast de undantag: att den, som tillstånd.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 101.

förvärfvat rätt till utskänkning af en alkoholhaltig dryck, därmed jämväl

utan vidare äga rätt att utskälla alla drycker af svagare alkoholhalt;

att gästgifvare äga den utskänkningsrätt, som tillerkänna dem i

skjutsstadgan; samt att försäljning utomhus i ringa omfattning är en

hvar tillåten.

Den sålunda nu gällande allmänna regeln, att utskänkning fordrar

särskildt tillstånd, har i förslaget bibehållits, men däremot åtskilliga

ändringar gjorts i fråga om de fall, då utskänkning må utöfvas utan

särskildt tillstånd.

Sålunda har ej upptagits den nu gällande bestämmelsen, att rättighet

till utskänkning af vin jämväl medför rätt att utskänka maltdrycker.

Stadgandet härom i nuvarande förordnings 1 § 3 inom., hvithet stadgande

tillkom på eu tid, då handeln med vin var bunden vid strängare

restriktioner än handeln med maltdrycker, synes numera, då vin och

maltdrycker i öfrigt blifvit likställda, olämpligt, särskildt som det i

de större städerna allt emellanåt torde förekomma, att personer önska

förvärfva sig rätt till utskänkning af vin utan att därmed förena utskänkning

af maltdrycker.

Hvad angår gästgifvares utskänkningsrätt, anföra kommitterade

i sitt betänkande:

»Den rätt och plikt att förse resande med maltdrycker, som af

gammalt varit förenad med gästgifverihållningen i riket, har icke varit

underkastad de särskilda bestämmelser, livilka efter näringsfrihetsförordningarnas

tillkomst gällt för annan dryckesförsäljning. Redan i

1866 års förordning undantogos gästgifvare från denna förordnings

tillämpning; och i kungörelsen den 22 augusti 1871 förklarades, med

en redaktionsändring af det förut gällande stagandet, att förordningen

icke hade tillämpning å gästgifvare vid dem i sådan egenskap tillkommande

försäljningsrätt. Med enahanda ordalag har sedermera

gästgifvares försäljningsrätt undantag^ från tillämpningen af 1874

och 1885 års förordningar.

Angående nämnda försäljningsrätt gällde efter år 1864 till en

början stadgandena i 1734 års lag och den samma år utkomna gästgifveriordningen,

intill dess samma stadganden upphäfdes genom 1878

års skjutsstadga. Enligt denna stadga äga numera gästgifvare och

skjutsstationsföreståndare, under vissa förutsättningar i fråga om gästgifverihållningen,

att vid eller utom måltider till vägfarande utskänka

maltdrycker; dock med rättighet för Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att, då oordning därvid förekommer, sådan försäljning förbjuda. Utskänkningen

är sålunda numera gästgifvaren medgifven såsom en

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kitngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

rättighet; lian har ingen skyldighet att tillhandahålla resande maltdrycker,

och är fördenskull ej heller för uraktlåtenhet häraf något

ansvar stadgadt.

Någon ansvarsbestämmelse för det fall att gästgifvare öfverträder

sin utskänkningsrätt linnes, såsom nämndt, icke i skjutsstadgan, utan

då sådan öfverträdelse äger rum, skall gästgifvaren vara underkastad

de stadganden för dryckesför sälj ning, som gälla för en hvar annan.

Detta förhållande har emellertid vid tillämpningen föranledt stora

svårigheter. Främst bland dessa svårigheter har framträdt frågan om

gästgifvares ansvarsskyldighet, då han missbrukat sin försäljningsrätt.»

Sedan kommitterade anfört ett par exempel härå, fortsätta de:

»Äfven andra svårigheter kunna tänkas med den nuvarande lagstiftningen

i fråga om gästgifvares utskänkningsrätt, t. ex. i hvad mån

eu gästgifvare är underkastad ordningsföreskrifterna i 17 —19 §§ af

1885 års förordning. Knappast torde han vara bunden af den tid, som

föreskrifves i 17 § 1 mom.; men huruvida han äger att bedrifva sin

utskänkning jämväl under det allmän gudstjänst i församlingens kyrka

hålles, att saklöst utskänka till öfverlastad eller minderårig person etc.,

är tvifvelaktigt.

Till undanröjande af dessa svårigheter i lagskipningen har det

synts kommitterade lämpligast, att äfven den rätt till utskänkning af

maltdrycker, som tillkommer gästgifvare eller skjutsstationsföreståndarc

såsom sådan, intages i den allmänna förordningen om maltdryckshandel.

Detta står jämväl i öfverensstämmelse med hvad som skett i fråga om

brännvin. Den rätt, som i afseende härå ännu tillkommer gästgifvare,

beskrifves icke i skjutsstadgan, utan i den för alla gällande bränn vinsför

sälj ningsförordningen.

Bestämmelserna angående hvilken person som äger utöfva utskänkning

såsom gästgifvare eller skjutsstationsföreståndare, hafva

däremot lämpligen synts kunna kvarstå i skjutsstadgans 28 §. I afseende

härå hafva dock kommitterade velat föreslå den ändring, att

den i sista punkten af nämnda paragraf stadgade rätt för Kungl. Maj:ts

befallningshafvande att medgifva utskänkningsrätt för skjutsentreprenör,

som icke öfvertagit gästgifverihållningen, borttages. Detta stadgande

har nämligen synts innebära eu onödig inskränkning i den kommunerna

eljest tillkommande rätt att bestämma i fråga om sådan rörelse, där

utskänkning utan sammanhang med måltid må äga rum.»

Beträffande omfattningen af den gästgifvare eller skjutsstationsföreståndare

tillkommande utskänkningsrätt hafva kommitterade icke

föreslagit någon ändring i nu gällande stadganden, och har jag därBih.

till Rik sä. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 56 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

ttungt. Maj ds Nåd. Proposition N:o 101.

utinnan, om än icke utan ali tvekan, ställt mig på samma ståndpunkt

som kommittén. På flera håll hafva ifrågavarande, gästgifvare och

skjutsstationsföreståndare tillerkända utskänkningsrätt ofta missbrukats

och gifvit anledning till klagomål. Men å andra sidan har liden för

en indragning af ifrågavarande rättighet, hvilken ju tillkommit i syfte

att tillgodose de resandes behof, knappast synts mig ännu vara inne.

Om, på sätt förslaget afser, ansvaret för öfverskridande eller missbruk

af rättighet, hvarom här är fråga, skärpes — något som med hänsyn

till det nu stadgade obetydliga ansvaret för sådan förseelse synes

vara högeligen påkalladt — och Kungi. Maj:ts befallningshafvande tillerkännes

rätt att, så snart missbruk af sådan rättighet förekommer,

förbjuda innehafvaren däraf att fortsätta med utskänkningsrörelsen eller

ock stadga de inskränkningar därvid, som finnas erforderliga, torde

detta vara ägnadt att åtminstone i någon män motverka de öfverklagade

missförhållandena.

Enligt skjutsstadgans 28 § öfvergår rätten till iskänkning af

maltdrycker i vissa fall från gästgifvaren eller skjutsstationsföreståndaren

till skjutsentreprenör. För tydlighetens skull har i förslaget utmärkts,

att detsamma icke afser att häri göra någon rubbning. Den Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i nämnda fall nu medgifna rätt att till skjutsentreprenör

öfverflytta maltdrycksutskänkningen, äfven ifall gästgifverihållningen

icke å honom öfverlåtits, har däremot ansetts icke böra

bibehållas.

Förslag till de ändringar i skjutsstadgan, som blifva erforderliga

i följd af införande i maltdrycksförsäljningsförordningen af nu ifrågavarande

bestämmelser angående gästgifvare, skjutsstationsföreståndare och

skjutsentreprenörer, lärer komma att framläggas af chefen för jordbruksdepartementet.

Rätten att idka utskänkning af ma I I drycker utomhus i ringa

omfattning har af kommitterade uteslutits ur dess förslag. Härutinnan

anföra kommitterade:

»Donna rätt, som väl afsett att gifva ett tillfälligt försörjningsmedel

åt en del människor, särskild! äldre kvinnor, har undergått

åtskilliga ändringar, sedan don först infördes genom 18GC års förordning.

På de flesta orter inom vårt land synes denna rätt emellertid

nu hafva fallit i glömska eller eljest upphört att användas; och

där den ännu utöfvas, hafva på åtskilliga ställen stora olägenheter däraf

yppat sig, därigenom att till följd af tänjbarheten i uttrycket »ringa

omfattning» det förekommit, att utskänkningen, äfven då den i själfva

verket bedrifvits i ganska stor omfattning, ej kunnat beifras. Fn stor

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 101.

del myndigheter hafva jämväl i afgifna utlåtanden förordat denna

rätti gliets borttagande)).

Ifrågavarande utskänkningsrätt har ej heller upptagits i nu föreliggande

förslag.

Kommittén har i sitt förslag upptagit ett stadgande, att den,

som i sitt hem mot betalning emottager gäster vid slutet bord, må,

därest aftal om bespisning träffats för en tid af minst en vecka, äga

att till gästerna vid deras måltider utskänka maltdrycker. Ett dylikt

stadgande skulle enligt kommitténs mening icke innehålla något nytt,

utan allenast befästande i lag af eu allmänt förekommande praxis.

Om, säga kommitterade, någon i sitt hem mottager en annan till

inackordering, vare sig så, att den sistnämnde erhåller bostad och

mat, eller sålunda, att han endast bekommer mat, skulle enligt nu gällande

förordning värden icke äga att, utan att söka och erhålla särskild t

tillstånd till iskänkning, till sin gäst vid måltiderna lämna Öl eller

andra maltdrycker, som vid måltiden förtäras af familjen i öfrig!. Detta

vore ju orimligt och efterlefdes väl aldrig. Enligt kommitténs åsikt borde

emellertid sådant vara tillåtet och ett uttryckligt medgifvande härtill

borde i förordningen utsättas. Det kunde visserligen invändas, att

någon olägenhet aldrig försports af det nuvarande tillståndet och att

man därför kunde låta det få fortgå som hittills. Men — förutom det

att man syntes böra så litet som möjligt tillåta förhållanden utom

lagen, då detta lätt alstrade förakt för lagen själf — syntes man ej

böra onödigtvis ställa det så, att samvetsömma personer komme att

anse ett dylikt förfarande såsom ett lagbrott, och det syntes alltför

lätt kunna hända, att personlig ovilja eller en oförståndig nykterhetsifver

skulle framkalla angifvelser mot dylik utskänkning. Kommitterade

hafva äfven erinrat därom, att rätt till dylik utskänkning uttryckligen

upptagits i ett i Danmark under senare tid framkommet förslag till ny

dryckeslagstiftning.

På de skäl, kommittén anfört, har ett stadgande åt nyssberörda

innehåll i förslaget intagits. Till förekommande af missbruk af den rätt,

som därigenom mcdgifvits, lärer det emellertid, på sätt kommittén ock

hemställt, vara nödigt att tillerkänna Kung]. Maj:ts befallningshafvande

befogenhet att, ifall utskänkningen betinnes ske i större omfattning

eller på annat sätt än med berörda stadgande afses, förbjuda dess

fortsättande.

De rättigheter till utskänkning af vin och maltdrycker, som enligt

nu gällande försäljningsförordning kunna efter särskildt tillstånd med
-

Utskänkning s•

rättigheter j)å

grund af särskildt

tillstånd.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 101.

gifvas, äro hufvudsakligen af tre olika slag. Mest omfattande är den,

som afhandlas i 3—6 §§ i 1885 års förordning och af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande lämnas för viss tid, högst tre försäljningsår; innehafvaren

af dylik rättighet äger att till förtäring på stället tillhandahålla

allmänheten vin eller maltdrycker utan skyldighet att samtidigt

tillhandahålla mat. Det andra slagets rättigheter omnämnes i samma

förordnings 2 §; dessa rättigheter meddelas dem, som vilja i sammanhang

med värdshusrörelse vid måltider hålla spisande gäster till banda

vin eller maltdiycker; de gälla endast tillsvidare och så länge Kungl.

Maj:ts befallningshafvande icke finner skäl återkalla den gifna tillåtelsen.

För det tredje förekomma ock mera tillfälliga rättigheter, som

endast gälla under någon del af året, såsom vid hälsobrunnar, på passagerarefartyg

och i liknande fall.

Beträffande det först omnämnda slaget af rättigheter, de så att

säga allmänna utskänkningsrättigheterna, hafva kommitterade föreslagit

en del ändringar af nu gällande bestämmelser och anföra därom följande:

»I afseende å formen för denna vidsträcktare rättighets förvärfvande

har vidtagits en betydande ändring. De nu gällande stadgandena

hafva nämligen synts kommitterade alltför omständliga och detaljerade.

I vissa delar äro de jämväl otydliga. Så utsäges ej klart hvad som

skall utgöra föremål för den föregående pröfning, Kungl. Maj:ts befallningshafvande

enligt förordningens 4 och 5 §§ har att verkställa,

huruvida denna äfven skall omfatta ett bestämmande af den trakt, inom

hvilken hvarje utskänkningsrättighet må utöfvas, och den tid, hvarför

detta må ske; ej heller angifves med tydlighet omfånget af den yttranderätt,

som tillkommer de särskilda kommunala myndigheterna. Att på

förhand bestämma antalet utskänkningsrättigheter, utan att man vet,

om några personer finnas villiga och lämpliga att öfvertaga dem, förefaller

ock ändamålslöst. Stadgandet härom är hämtadt ur förordningen

om försäljning af brännvin, men är där af helt annan betydelse, då

det suppleras af bestämmelse, att de fastställda rättigheterna skola utbjudas

å auktion och öfverlåtas till den högstbjudande. Också har det

visat sig, att fastställda rättigheter till utskänkning af vin eller maltdrycker

lämnats obegagnade. Så är t. ex. i Stockholm det fastställda

antalet sådana rättigheter sedan många år tillbaka 200, men antalet

under försäljningsåret 1897—1898 utöfvade utgjorde endast 176 och

torde icke någon gång hafva uppgått till maximiantalet. Det må slutligen

anmärkas, hurusom i 5 § lämnas ytterst noggranna föreskrifter

angående den tid, inom hvilken hvarje där omtalad åtgärd skall vidtagas;

men det nämnes ingenting om påföljden, därest dessa föreskrifter

ej iakttagas. Att eu försummelse i fråga om de bestämda tiderna skulle

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

leda därtill, att den väckta frågan förfallit, är man val ej berättigad

antaga, då sådant icke uttryckligen stadgats. Men ingenting synes

hindra, att en slarfvig eller motvillig kommunalnämnds- eller kommunalstämmoordförande

kan genom dröjsmål förorsaka frågans fall; man

tanke endast på tidsbestämmelsen i 6 § 1 inom., hvars iakttagande

synes vara eu ovillkorlig förutsättning för möjlighet att få öfvertaga

en utskänkningsrättighet.

Kommitterade hafva nu föreslagit, att pröfningen om ny utskänkningsrättigliets

upplåtande icke skall förekomma i andra fall än då

någon person påkallar den genom ansökan om tillstånd att utöfva

dylik rörelse. Därmed icke blott undvikes den dubbla pröfning, som

nu skall verkställas af kommunala myndigheter och Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, utan man synes äfven kunna vinna den fördel,

att i allmänhet endast den, som vill såsom_ näringsyrke drifva utskänkningsrörelse

samt därtill har nödigt kapital och eljest äi lämplig,

anmäler sig, då däremot de nu gällande stadgandena lätt kunna fresta

olämpliga personer att anmäla sig till öfvertagande af en fastställd, men

obegagnad utskänkningsrättighet.

Ansökningarna hafva ansetts böra ingifvas till Kungl. Maj:ts

befallningshafvande såsom varande den myndighet, som slutligen skall

pröfva desamma, och emedan därigenom bör kunna vinnas trygghet

emot försummelse af de oansvariga kommunala myndigheterna på landet.

Någon mera betydande ökning i Kungl. Majhs befallningshafvandes

arbetsgöromål torde ej däraf vara att befara, då ju de ansökningar,

som upptagas till pröfning, kunna samtidigt, en gång årligen, remitteras

till vederbörande. Kungl. Majits befallningshafvande bohöfver ej heller,

mera än nu, föra register öfver beviljade ansökningar, ty i alla fall, då

Kungl Maj:ts befallningshafvande för ansökningarnas pröfning kan anse

sig böra taga kännedom om antalet inom en kommun förut befintliga

rättigheter, varder sådant i ärendet uppgifvet af magistrat eller kommunalnämnd.

Det torde icke heller för sökanden, med nuvarande

kommunikationer, möta någon svårighet eller olägenhet att med sin

ansökan vända sig direkt till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, särskildt

som ansökningen naturligtvis kan med post insändas.

Hvad här ofvan berörts afser hufvudsakligen endast formella

ändringar i nu gällande stadganden. Kommitterades förslag innebär

emellertid eu ändring af mera materiell innebörd, nämligen utsträckning

af den vetorätt, som tillkommer de kommunala myndigheterna emot

framställningar af förevarande slag. Denna rätt kan nu göras gällande

endast i fråga om antalet utskänkningsrättigketer, men enligt kommitterades

förslag kan den begagnas till förhindrande af hvarje ifråga
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 101.

satt utskänkningsrörelse, vare sig- på den grund, att antalet sådana

rörelser skulle blifva för stort eller emedan kommunen saknar förtroende

till sökandens person eller af hvilken som helst annan anledning. Så

år ledan nu stadgadt, da fråga är om rätt till annan försäljning än

iskänkning till myckenhet mindre än tio liter, och synes böra gälla

äfven utskänkningsrörelse.

Med nämnda utsträckning af kommunernas vetorätt har följt

b<uttagande af det i nuvarande förordnings 5 § förekommande stadgandet

därom, att, sedan gjord framställning om inrättande af nya

utskänkningsställen ogillats, dylik fråga ej må ånyo väckas inom tre

ais tid. Däiest nämligen gjord ansökning af båda de kommunala

myndigheterna afstyrkts och därför blifvit utslagen, men anledningen

till afstyrkandet varit annan än den, att antalet rättigheter icke bo^-de

ökas utöfver det förut varande, finnes intet skäl, hvarför icke frågan

borde kunna återupptagas redan påföljande år; och att stifta ett särskilt

uudantagsstadgande för sådana fall, där ansökan af nämnda anledning

afstyrkts, har förefallit mindre lämpligt. Någon särskild tunga för de

kommunala myndigheterna bör frågans årliga återkommande, därest

så sker, ej förorsaka.»

Det inom finansdepartementet utarbetade förslaget skiljer sig i

nu ifrågavarande delar endast i ett par afseenden från kommitterades

förslag. . I detta senare förutsattes, att försäljningsåret fortfarande skulle

räknas i stad från den 1 oktober och på landet från den 1 november,

hvaremot i det förra, liksom i det till innevarande års Riksdag aflåta»

förslaget till förordning angående försäljning af brännvin, kalenderåret

räknas såsom försäljningsår. I sammanhang härmed har tiden för ansökningarnas

ingifvande framflyttats till augusti månads utgång. Å

landsbygden torde kommunalnämnden utan svårighet medhinna att under

september månad behandla dessa ärenden, Indika sedan kunna företagas

på den ordinarie kommunalstämman i oktober. Hvad särskildt angår

Stockholm har det icke ansetts lämpligt att betunga magistraten med

handläggningen af hithörande ärenden.

I sina underdåniga utlåtanden öfver kommitterades betänkande

hafva Kungl. Majits befallningshafvande i Hallands samt Göteborgs och

bohus län fäst uppmärksamheten därå, att enligt kommitterades förslag

ansökningarna. om erhållande af utskänkningsrätt komme att remitteras

i den man de inkommo, hvaraf följden blefve, att de kommunala myndigheterna

ej kunde behandla alla samtidigt, hvithet ej endast medförde

ökadf besvär för nämnda myndigheter utan vore till verklig olägenhet

löi fragornas utredning; visserligen förutsatte kommitterade i sin motivering,

att remissen kunde ske på eu gång, men detta borde utsättas

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

i förordningen. Med anledning af livad sålunda blifvit anmärkt har i

förslaget införts bestämmelse, att ifrågavarande myndigheters utlåtanden

skola infordras, sedan tiden för ansökningars ingifvande utgått.

I kommitténs förslag angående de kommunala myndigheternas

handläggning af ansökningar om utskänkningsrättighet ingår bestämmelse,

att magistrat eller kommunalnämnd skall yttra sig angående

sökandes lämplighet att förestå utskänkningen och huruvida särskilda

föreskrifter i afseende på tiden för utskänkningens bedrifvande eller

eljest anses nödiga. Beträffande den föreslagna föreskriften att nämnda

myndigheter skulle yttra sig om sökandes lämplighet har Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Uppsala län erinrat, att nuvarande bestämmelser

i frågan tydligen tillkommit för att undandraga de kommunala myndigheterna

pröfningen af vederbörande sökandes personliga kompetens;

det hade troligen befarats, att en dylik pröfning skulle lämna spelrum

för personliga intressen och inflytanden, livilka inom kommunala korporationer

lätt gjorde sig gällande. Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Blekinge län anser utsträckning af de kommunala myndigheternas

vetorätt jämväl i fall, då kommunen saknade förtroende för sökandens

person, i viss mån betänklig såsom ägnad att befordra de anlag till

godtycke, livilka kunde förefinnas hos ett härskande, törhända icke

alltid för nykterhet nitälskande parti inom eu eller annan kommun. Med

afseende å de sålunda anförda betänkligheterna, livilka icke synas alldeles

ogrundade, bär ur förslaget uteslutits bestämmelsen, att de kommunala

myndigheternas yttranden skola innehålla uttalande om sökandens lämplighet;

och har detta desto hellre kunnat göras, som ändock myndigheterna

skola anföra skäl för sitt till- eller afstyrkande och därvid hafva

tillfälle att, om de så önska, framhålla sin åsikt om en sökandes lämplighet

eller olämplighet.

Med afseende å omfattningen af de utskänkningsrättigheter, som

enligt gällande bestämmelser kunna meddelas, anföra kommitterade, bland

annat, att nu gällande stadgan den understundom så tillämpats, att Kungl.

Maj:ts befallningshafvande vid tillstånds meddelande föreskrifvit för

rättighetens utöfning ej blott sådana inskränkningar, som gånge ut på

ordningens upprätthållande vid rörelsen, utan. äfven inskränkningar, som

i själfva verket alldeles förändrade rättighetens art. Det hade sålunda

förekommit, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande lämnat tillstånd till

nIskänkning icke af maltdrycker i allmänhet utan visst slag häraf, såsom

svagdricka, iskällardricka och dylikt. Kommittén, som ansett detta

oegentligt, har därför föreslagit, att den myndighet, som har att bevilja

tillstånd till uIskänkning, endast skulle äga meddela sådana inskränkande

bestämmelser, som röra ordningens främjande. 1 denna

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

punkt liar Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län såsom

sin mening uttalat, att en befogenhet för Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att vid meddelande af tillstånd föreskrifva vissa inskränkningar

i fråga om rörelsens utöfning i många fall vore synnerligen

lämplig. I Jönköpings län hade Kung]. Maj:ts befallningshafvande dels

på polisens och de kommunala myndigheternas begäran på många ställen

inskränkt rätten till utskänkning sålunda, att densamma icke medgifvits

vid marknader, torgdagar med mera, och detta till stor fördel för

ordning och nykterhet, dels på kommunalmyndigheternas begäran inskränkt

utskänkningen till svensköl och svagdricka, dels ock vid två till

enskilda järnvägar hörande stationer, livilka vore af turister med flera

mycket besökta platser, tillåtit ölutskänkning under sommaren under förbehåll

dock af förtäring för 25 öre för hvarje halfbutelj öl eller hvarje

glas vin. Efter sistnämnda anordning hade kommunernas klagomål öfver

olägenheterna af den för de många resande nästan nödvändiga ölutskänkn

i ngen vid dessa järnvägsstationer upphört.

Då jag hyser den uppfattning, att det länder öfvervägande till

fördel, ifall de kommunala myndigheterna lämnas tillfälle att föreslå

och Kungl. Maj:ts befallningshafvande att stadga de inskränkande föreskrifter

för utskänkningens utöfvande, de anse nödiga, har förslaget,

såsom framgår af 7 § 3 mom. och 17 § 1 inom., i enlighet därmed

affattats.

Kommittén har vidare såsom eu oegentlighet anmärkt, att den

nuvarande förordningen ej sällan tillämpats så, att en rättighet meddelats

att gälla för bestämd tid, dock endast tillsvidare, eller, tvärtom,

beviljats tillsvidare men endast intill en viss tidpunkt. Enligt kommitténs

mening borde en rättighet, gifven för bestämd tid, också gälla

intill utgången af samma tid, för såvidt rörelsen ordentligt utöfvades,

en regel, som borde lända till ökad trygghet för rörelsens innehafvare

och till fördel för den konsumerande allmänheten, i ty att

den förre därigenom sattes i tillfälle att anskaffa bättre lokal och genom

afsittande af kontrakt för viss tid tillhandahålla bättre och billigare

varor. Däremot ansåg kommittén det ligga i naturen af en rättighet,

beviljad endast tillsvidare, #att denna också borde när som helst kunna

indragas.

I denna del ansluter sig förslaget till kommitténs uppfattning.

Dock har i fråga om sådana rättigheter, som omtalas i 7 § af den

nuvarande försälj ni ngsförordni ngen, ansetts lämpligt, att dessa, livilka

enligt förslaget skulle, likasom hittills, meddelas utan att de kommunala

myndigheterna dessförinnan hörts, må kunna när som helst återkallas.

De i 2 § i 1885 års förordning omhandlade försäljningsrättigheterna,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

de s. k. måltid srättigheterna, hafva varit föremål för synnerligen olika

åsikter hvad beträffar deras lämplighet och behöflighet. Sålunda anförde

öfverståthållareämbetet i underdånig skrifvelse den 26 oktober 1891, att

med den vidsträckta tolkning, som kunde gifvas åt benämningarna

»värdshusrörelse» och »måltider», kunde utskänkningen enligt. 2 § icke

hållas inom de gränser, lagstiftaren uppenbarligen haft för afsikt att för

densamma utstaka. Såsom värdshus måste betraktas snart sagdt hvarje

utskänkningsställe, där mat funnes att tillgå för gästerna, och såsom

måltid hvarje tillfälle, då den serverades, mathållningen måtte vara af

än så underordnad betydelse, födan serveras i hur ringa mängd och å

hvad tid som helst. Härtill komme, att det vore förenadt med största

svårighet för att ej säga omöjligt att utan anlitande af medel, som vore

den offentliga myndigheten ovärdiga, hålla tillräckligt verksam eftersyn

därpå, att utskänkningen å de så kallade nykterhetsvärdshusen icke

skedde äfven utan att mat samtidigt serverades, en förseelse, som därför

oftast blefve obeifrad och följaktligen ock förekomme i stor skala.

Den af lagen åsyftade skillnad mellan utskänkningsrätt enligt 2 §

och utskänkningsrätt enligt 3 § funnes således mera pa papperet än i

verkligheten, och under sådana omständigheter samt då den förra rättigheten

vore lättare och bekvämare att förvärfva och bibehålla än den

senare, vore det naturligt, att den ock skulle vara begärligare.

Efter att hafva med siffror visat, huru mycket talrikare måltidsrättigheterna

vore än de enligt 3 § meddelade, yttrade ämbetet i samma, skrifvelse

vidare, att det med förordningen angående försäljning af. vin och

maltdrycker in. in. afsedda syfte skulle i liufvudstaden bäst främjas därigenom,

att all icke tillfällig utskänkning af nämnda drycker blefve

underkastad bestämmelser, i hufvudsak motsvarande dem, som förekomme

i förordningens 3—6 §§, så att samtliga försäljningsrättigheter

skulle dels utgöra ett visst af öfverståthållareämbetet efter stadsfullmäktiges

hörande årligen bestämdt maximiantal, dels meddelas för en

till tre år i sänder begränsad tid och dels slutligen innefatta behörighet

för innehafvaren att idka försäljningen äfven utan den inskränkning,

som funnes föreskrifven i 2 §, en frihet, som dock syntes ötverståthållareämbetet

böra, i likhet med hvad för dem, som ägde rätt till

utskänkning af brännvin, funnes stadgadt och af samma skäl, åtföljas

af skyldighet att tillhandahålla lagad mat för de gäster, som önskade

erhålla sådan.

Med anledning af hvad sålunda anförts hemställde ämbetet om

tillstånd att i den kungörelse angående försäljning af vin och maltdrycker,

som komme att för liufvudstaden utfärdas, ej vidare upptaga

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 56 Håft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

ifrågavarande måltidsrättigheter. Denna hemställan föranledde emellertid

då icke till någon åtgärd.

Sedan öfverståthållareämbetet i anledning af kommitterades skrifvelse

den 26 januari 1899 med begäran om vissa upplysningar angående

maltdryckshandeln i Stockholm förklarat, att det i Stockholm visat sig

omöjligt att upprätthålla skillnaden mellan försäljningsrättigheter enligt

2 § och enligt 3 § i 1885 års försäljningsförordning, hän vände sig kommitterade

i skrifvelse till polismästarne i Göteborg, Malmö, Norrköping

och Gäfle med begäran om upplysning rörande de iakttagelser med

afseende å förordningens tillämpning på måltidsrättigheterna, som gjorts

i dessa städer, och anhållan, att, därest det därstädes skulle hafva visat

sig, att ifrågavarande stadganden i gällande förordning vore så svårtillämpliga,

att desamma behöfde förändras, uttala sig angående den

ändring i förordningen, som de ansåge därutinnan böra äga rum.

Svaren å denna förfrågan gingo samtliga ut därpå, att ifrågavarande

rättigheter vore svåra att öfvervälla och ofta missbrukades.

Polismästaren i Göteborg ansåg det emellertid icke vara lämpligt

att alldeles afskaffa dessa rättigheter, då de voro särdeles ändamålsenliga

i fråga om verkliga spisningsställen. Äfven om icke genom

lagstiftningen allt missbruk kunde undanröjas, borde likväl olägenheterna

däraf kunna i väsentlig mån minskas, om i lagen blefve närmare

bestämdt, hvad som afsåges med spisande gäster vid måltider,

samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande bemyndigades att, liksom redan

ägde rum i fråga om de enligt 3 § beviljade rättigheter, vid tillståndets

meddelande lämna de föreskrifter, som till god ordnings befrämjande

kunde finnas för särskilda fall nödiga, hvarjemte öfverträdelse

af dessa föreskrifter borde beläggas såväl med bötesansvar som påföljd

af rättighetens förlust.

Polismästaren i Malmö förmenade eu förändring i lagstiftningen

vara önskvärd. Enklaste sättet härför vore tydligtvis att helt och

hållet utesluta rättigheter enligt 2 §. Men då behofvet af s. k. spisställen

med rätt till vin- eller maltdrycksutskänkning vid måltider

onekligen förefunnes och det icke kunde vara lämpligt att förvandla

spisställena till fullständiga ölkrogar, syntes en så genomgripande förändring

icke böra vidtagas. Polismästaren inskränkte sig därför till

att hemställa, huruvida icke den i Malmö införda kortare tidsbegränsningen

af rättigheterna, t. ex. till högst ett år, skulle kunna anses

ägnad att bidraga till en bättre efterlefnad af lagbestämmelserna.

Polismästaren i Norrköping förklarar det vara skäligen tvifvelaktigt,

huruvida med bibehållande af den nuvarande indelningen af

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

utskänkningsrättigheterna en med hänsyn till kontrollen någorlunda

betryggande form för rättigheternas begränsande kunde vinnas; tvärtom

ville det synas, som om enda utvägen till afhjälpande af den anmärkta

olägenheten af nuvarande förhållanden vore, att alla ölutskänkningsrättigheter

gjordes likställda sa till vida, att hvar och en, som eihölle

dylik rättighet, därmed berättigades att utöfva iskänkning utan andra

inskränkningar än de i allmänhet bestämda. För att tillgodose dem,

ii vilka kunde önska att utöfva utskänkning i sammanhang med värdshusrörelse

vid måltider, kunde möjligen, vid bestämmandet ax utskänkningsställenas

antal, i den ordning, som i 3, 4 och 6 §§ af 1885 års Kungl.

förordning stadgades, eller på annat sätt, tillika förordnas, att ett visst

antal af de rättigheter, som utlämnades, vore förbundna med skyldighet

för innehafvaren att idka värdshusrörelse eller att på rekvisition till

handahålla den, som så önskade, lagad mat.

Polismästaren i Gäfle finner det icke vara lämpligt att fortfarande

hafva utskänkningsrättigheterna indelade i två klasser, en mer och en

mindre omfattande, då en annan fullt tillfredsställande form för rättighetens

begränsning än den nuvarande näppeligen stode att finna.

Polismästaren förordade därför borttagandet helt och hållet af rättigheterna

enligt 2 §; den brist på matserveringsställen, som därigenom

uppkomma, hjälptes därmed, att för utöfvandet af rättigheterna enligt

3 § stadgades såsom villkor att jämväl tillhandahålla allmänheten varm,

lagad mat, hvarjämte borde lämnas befogenhet åt vederbörande myndigheter

att bestämma såväl beskaffenheten af som belägenheten af de

lokaler, däri rättigheterna komme att utöfvas.

Kommitterade erinra, att ifrågavarande skillnad mellan olika slags

maltdrycksutskänkning infördes i lagstiftningen genom 1874 års förordning

och då motiverades därmed, att, om försäljningen af vin och

maltdrycker å så kallade nykterhetsvärdshus inskränktes till utskänkning

af dylika drycker endast vid måltider åt spisande gäster samt iakttagandet

häraf noggrannt öfvervakades, en sådan försäljningsrätt icke

borde förvägras den, som önskade därigenom försörja sig och innehade

de för utöfvande af sådan rörelse erforderliga egenskaper.

Detta motiv äger, yttra kommitterade vidare, fortfarande sin fulla

giltighet. En betydande mängd människor i vårt land syntes numera

hafva för vana att till sina måltider förtära vin eller maltdrycker af

ett eller annat slag; och den, som ville åt gäster mot betalning tillhandahålla

mat, syntes därför, så framt en sådan rörelse skulle kunna

bedrifvas med framgång, vara nödsakad förskaffa sig rätt att till måltiderna

utskänka dylika drycker. Genom att allt för mycket försvåra

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 101.

möjligheten att erhålla en sådan utskänkningsfätt, kunde därför befaras,

att man på många orter icke skulle erhålla det antal spisningsställen,

som vore erforderligt. Det syntes därför vara synnerligen lämpligt,

att förvärfvandet af sådan utskänkningsrätt icke vore bunden vid så

stränga villkor som af utskänkningsrätt i allmänhet. Man finge endast

se till, att man hölle hand häröfver, att icke utskänkningsrörelsen

utöfvades i större omfattning än som därmed afsetts, nämligen att tillfredsställa

behofvet af dryck vid måltid. Just denna tillsyn förmenade

man emellertid vara snart sagdt omöjlig att utöfva. Man hade, såsom

af yttrandena från de i ärendet hörda myndigheter framginge, anmärkt:

alt uttrycken »värdshusrörelse)) och »spisande gäster vid måltider» vore

obestämda och därför kunde gifva anledning till en alltför vidsträckt

tolkning af ifrågavarande utskänkningsrätt samt att samma rätt i allt

fall ofta öfverträddes, men att öfverträdelserna mången gång måste

blifva obeifrade eller strafflösa till följd af svårigheten att öfver

utskänkningsställena öfva någon mera noggrann kontroll. Dessa anmärkta

olägenheter vore utan tvifvel värda allt beaktande; men granskade

man frågan närmare, syntes de icke vara af sådan art, att de

borde föranleda till ett borttagande af ifrågavarande skillnad mellan

olika slag af utskänkningsrättigheter.

Kommitterade medgifva dock, att det icke alltid vore lätt att afgöra,

hvad som skulle förstås med uttrycket »spisande gäster vid måltider».

Hvad åter beträffar svårigheten att utöfva kontroll öfver utskänkningsrörelse

af ifrågavarande slag, förklara kommitterade, att det visserligen

vore sant, att sådan svårighet förefunnes och att på den grund

öfverträdelser kunde vara att befara. Men svårigheten af kontroll syntes

dock ej vara nämnvärdt större än i fråga om hvarje annan utskänkningsrörelse,

då utskänkningen ju utöfvades allenast i sammanhang med

annan för allmänheten tillgänglig serveringsrörelse. Och för öfrigt ägde

ju här myndigheterna rätt att, där minsta anledning förelåge, att meddeladt

tillstånd missbrukades, utan vidare återkalla detsamma.

Denna rätt att när som helst återkalla meddeladt tillstånd jämte

den rätt, vederbörande naturligtvis ägde, att, därest antalet utskänkningsrättigheter

ökats i sådan grad, att därigenom kontrollen öfver

deras begagnande blefve alltför svår, på grund däraf afslå ansökan om

ny rättighet, syntes utgöra tillräckliga garantier mot de anmärkta olägenheterna.

Ån talet rättigheter kunde på sådant sätt begränsas, därest

detta visade sig nödvändigt, såsom skett t. ex. i Göteborg, där antalet

nedbringats från 249 år 1890 till 75 vid 1898 års slut. Att däremot

hålla antalet inom passande g-räns sålunda, att tillstånd till utskänkning

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kung!,. Maj ds Nåd. Proposition N:o 101.

meddelades endast för viss bestämd kortare tid, såsom numera skedde

i Malmö, vore enligt kommitterades förmenande ej öfverensstämmande

med den nuvarande förordningens innebörd och borde enligt kommitterades

förslag ej vidare ifrågakomma.

Kommittérade hafva, på grund af hvad de sålunda anfört, i sitt

förslag bibehållit de nu ifrågavarande måltidsrättigheterna.

Öfverståthållareämbetet förklarar sig i sitt afgifna underdåniga

utlåtande öfver kommittéförslaget fortfarande anse skillnaden mellan de

olika utskänkningsrättigheterna, sådan den funnes i lag fastställd, vara,

åtminstone i Stockholm, omöjlig att i praktiken upprätthålla samt vidhåller

därför sin mening, att denna skillnad borde, åtminstone i hnfvudstaden,

upphöra eller gifvas en annan form. Kungl. Majtts befallningshafvande

i Göteborgs "och Bohus län anser den nuvarande fördelningen

af denna rörelse i två olika slags rättigheter olämplig. Rättigheten att

utskänka maltdrycker endast åt spisande gäster vid måltider kräfde

nämligen ett bestämdt svar på frågan: hvad menas med spisande gäster

och huru mycket mat skall serveras för att det serverade skall gorå

skål för namnet måltid? Dylika, obestämda uttryck kunde nästan sägas

uppfordra till kringgående" och borde därför, så vidt möjligt vore,

undvikas i en lag. Att genom de så kallade ölrättigheternas sammanförande

till en enda klass fara skulle uppstå för, att matställen i tillräckligt

antal icke skulle finnas att tillgå, syntes icke vara att befara,

då det nämligen läge i innehafvarnes al dylika ställen intresse att söka

förskaffa sig rättighet att servera maltdrycker till maten, och den myndighet,

som hade att bevilja sådan rättighet, väl torde låta sig angeläget

vara att se till, att bland de sökande tillräckligt antal innehafvare af

matställen tilldelades ölrättigheter.

Den erfarenhet, som vunnits angående dessa rättigheter till utskänkning

vid måltider åt spisande gäster, samt hvad mot bibehållandet

af denna form för utskänkningsrättigheter anförts från de större städerna,

synes mig bestämdt tala för deras afskaffande såsom ett särskildt i lagen

upptaget slag af rättigheter. Detta har ock skett i förslaget. Om Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, såsom jag föreslagit, erhåller rätt att rörande

samtliga utskänkningsrättigheter föreskrifva de inskränkande villkor för

rörelsens utöfvande, som kunna anses erforderliga, så föreligger ju intet

hinder att, där så anses lämpligt och möjlighet finnes att öfvervaka

förhållandena, vid beviljande af utskänkningsrättigheter meddela sådana

föreskrifter, att rättigheterna inskränkas endast till servering vid måltid.

I öfrigt tillåter jag mig att fästa uppmärksamheten därå, att,

om, såsom förslaget innehåller, alla utskänkningsrättigheter utom dem,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 101.

som äro af mera tillfällig beskaffenhet, komma att sammanföras i en

gemensam grupp, detta ock kommer att innebära, att alla de utskänkningsrättigheter,

som äro afsedda att gälla för någon längre tid, blifva

pröfvade i samma ordning och att sålunda de kommunala myndigheterna

därvid erhålla medbeslutanderätt.

Med livad jag nu sagt åsyftar jag dock icke sådana utskänkningsrättigheter,

som kunna ifrågakomma å järnvägsstationer eller å järnvägståg.

Den befogenhet, som nu tillkommer järnvägsstyrelsen att bestämma,

om och under livilka villkor utskänkning af vin eller maltdrycker

må utöfvas vid statens järnvägsstationer, leder, såsom kommitterade

erinra, sitt ursprung från Kungl. Maj:ts skrifvelse till chefen för

statens järnvägsbyggnader den 17 september 1858. Genom denna

skrifvelse, som ännu är gällande till efterrättelse, förklarades, att nämnde

chef skulle äga att vid de särskilda stationerna å statens järnvägar antaga

lämpliga personer att tillhandahålla förfriskningar af mat och dryck,

dock att anmälan om sådan persons antagande borde göras hos Kungl.

Mapts befallningshafvande och i stad jämväl hos magistraten samt att

brännvin och andra brända eller destillerade drycker äfvensom sådana,

hvilka vore därmed tillagade, icke finge af dessa personer hållas till

salu utan efter därtill meddeladt tillstånd i den ordning och under de

villkor, gällande författning i sådant afseende stadgade.

Då Kungl. förordningen den 7 december 1866 utkom, hemställde

styrelsen för statens järnvägstrafik hos Kungl. Magt, att från förordningens

tillämpning måtte undantagas restaurationsrörelserna vid statens

järnvägar; och med bifall till denna hemställan förklarade Kungl. Maj:t

i nådigt bref den 8 mars 1867, att bemälda styrelse ägde att, med ledning

af grunderna för förordningen, meddela och tillämpa de närmare

bestämmelser i afseende å utöfvandet af försäljning utaf de i förordningen

omförmälda drycker inom järnvägens område vid statens järnvägsstationer,

som kunde af styrelsen anses erforderliga.

De grunder, på hvilka styrelsen stödde sin berörda hemställan,

voro, enligt kommitterades framställning, hufvudsakligen: nödvändigheten,

för att kunna tillgodose de resandes behof af mat och dryck, att

ifrågavarande restaurationer, hvilka dagligen toges i anspråk, oafbrutet

vidmakthölles, något som med tillämpning af förordningens bestämmelser

icke alltid vore möjligt; styrelsens intresse af ordning och reda vid

stationerna, hvilket från styrelsens sida påkallade eu noggrann pröfning

vid valet af lämpliga restauratörer och en sträng kontroll öfver själfva

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

utskänkningen; samt svårigheten att efterkomma förordningens stadganden

om de tider, då utskänkningsställen finge hållas öppna.

I de sedermera utkomna Kungl. förordningarna den 18 september

1874 och den 24 oktober 1885 infördes ofvanberörda genom Kungl.

brefvet den 8 mars 1867 meddelade undantagsstadgande. .

Såsom jag redan förut anfört, torde det vara riktigast, att förordningen

angående försäljning af vin och maltdrycker omfattar all

dylik försäljning och således äfven den utskänkning, som kan ifrågakomma

vid statens järnvägsstationer. Härigenom undanröjes nämligen

den oklarhet, som nu i flera afseenden är rådande, i hvad mån åtskilliga

af de bestämmelser, som finnas intagna i den nuvarande försäljningsförordningen,

äro tillämpliga äfven å nyssnämnda utskänkning.

Bestämmelser angående sättet för erhållande af tillstånd till sådan

niskänkning, hvarom nu är fråga, hafva intagits i 8 §. Dessa bestämmelser

afse emellertid icke att göra någon inskränkning i styrelsens nuvarande

befogenhet i förevarande afseende. Visserligen hafva, såsom

kommitterade anföra, allt emellanåt från nykterhetsvänligt håll röster

höjts för att styrelsens bestämmanderätt måtte borttagas och utskänkningsrättigheter

af ifrågavarande art förvärfvas på enahanda sätt som

annan rättighet till utskänkning af vin eller maltdrycker. Särskildt

har man fordrat, att de kommunala myndigheterna skulle äga samma

befogenhet i dessa som i andra fall att förhindra uppkomsten af en

utaf dem såsom skadlig ansedd rörelse och att förbjuda fortsättande af

eu dylik rörelse. Man har nämligen förmenat, att det skulle visat sig,

hurusom styrelsen icke alltid tagit tillräcklig hänsyn hvarken till behofvet

af en ifrågasatt utskänkningsrörelse eller till att de personer,

som skolat förestå densamma, därtill varit fullt lämpliga, och att möjlighet

nu ej förefinnes att hålla hand däröfver, att icke rörelsen bedrifves

på sådant sätt, att dryckenskap och oordningar häraf blifver en följd.

Fordringarna på lagändring i antydt syfte hafva emellertid kommitterade

ansett icke böra vinna afseende. De skäl, som år 1867 talade

för att utskänkningsrättigheter af ifrågavarande slag borde meddelas och

öfvervakas allenast af styrelsen för statens järn vägar, ägde enligt kommitterades

mening fortfarande giltighet. Dylika utskänkningsrörelser

betingades af den skyldighet, staten hade att tillse, att trafikanterna å

dess järnvägar under sina resor blefve tillgodosedda med inåt och dryck.

Det vore därför helt naturligt, att bestämmanderätten öfver rörelsens

uppkomst och fortfarande bestånd tillkomme den myndighet ensam, som

hade att ordna med järnvägtågens gång och deras uppehållsstationer;

och en ovillkorlig skyldighet för denna myndighet att före tillstånds

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

meddelande inhämta yttrande af kommunala myndigheter skulle, utan

att medföra motsvarig nytta, lätt kunna vålla afbrott i restaurationsrörelsen.

Önskvärd! vore väl, om utskänkningen kunde inskränkas till

att äga rum allenast till resande. Men detta läte sig ej göra. Det folie

sig nämligen alltför svårt att afgöra, huruvida de personer, som ville

intaga förtäring, vore att anse såsom resande eller icke, och att utöfva

kontroll'' däröfver, att servering skedde allenast till resande.

Hvad kommitterade sålunda anfört synes mig knappast kunna

jäfvas; och har därför, som nämndt, förslaget i denna punkt affattats

1 enlighet med deras mening.

Den befogenhet, som sålunda ansetts böra tillkomma järnvägsstyrelsen

i fråga om utskänkningen vid stationerna, har, likaledes i

öfverensstämmelse med kommitténs förslag, i det nu föreliggande förslaget

utsträckts att omfatta äfven den utskänkningsrörelse, som kan

ifrågakomma å själfva tågen.

Enligt nu gällande förordning har Kungl. Maj ds befallningshafvande

rätt att på framställning af styrelse för enskild, till persontrafik

upplåten järnväg efter kommunalnämndens och kommunalstämmans

hörande medgifva iskänkning af maltdrycker vid järnvägens på landet

belägna stationer. Då anledning till rubbning i denna bestämmelse

icke kan anses föreligga, har en motsvarande föreskrift intagits i 8 §

2 mom. i förslaget.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands län har anmärkt,

att det vore svårt att inse, hvarför Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

befogenhet skulle i nyssnämnda hänseende vara mindre

än järnvägsstyrelsens. Då trafiken åtminstone inom Västmanlands län

redan sedan lång tid tillbaka kräft, att utskänkningsrättigheter blifvit

på vederbörande järnvägsaktiebolags begäran af Kungl. Maj ds befallningshafvande

medgifna jämväl i stad, föreslår Kung]. Maj:ts befallningshafvande,

att befogenhet härutinnan varder i förordningen införd.

Jämväl Kungl. Majds befallningshafvande i Hallands län anser det

vara uppenbart, att äfven vid en inom stads område belägen enskild

järnvägsstation behof af utskänkning af vin eller maltdrycker för de

resandes räkning kan förefinnas, synnerligast om stationen icke utgör

en slutpunkt för banan och något af stadens utskänkningsställen icke

ligger alldeles invid stationen.

Då dessa erinringar icke synas sakna fog och därtill kommer,

att det i stad är lättare än på landet att utöfva tillsyn öfver en dylik

utskänkningsrörelse, så har i 8 § 2 mom. införts en bestämmelse i den

riktning, de nyssnämnda båda länsstyrelserna föreslagit. I samma mo
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 101. 41

ment tiar ock intagits bestämmelse om iskänkning på enskild järnvägs

tåg. o .

De i 9 och 10 §§ intagna bestämmelserna angående utskänknmgs
rättioheter

för kortare tid än år eller vid visst tillfälle öfverensstämma

i sak med nuvarande föreskrifter. Hvad särskildt angår auktioner,

hvarom talas i 10 §, kunde man möjligen vilja ifrågasätta, att, i likhet

med hvad som gäller om brännvin, förbjuda all försäljning äfven af

vin och maltdrvcker vid sådana tillfällen. Kommittén har emellertid

icke ansett ett dylikt förbud lämpligt; och då en sådan bestämmelse

äfven enligt min uppfattning skulle vara alltför rigorös, har jag härutinnan

följt kommitténs förslag.

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes befogenhet att beträffande de

rättigheter, som afses i 9 och 10 §§, lämna särskilda inskränkande

föreskrifter följer af 17 §.

Enligt 10 § i 1885 års förordning må det ej tillåtas den, som

idkar handel i öppen bod, att till förtäring på, stället sälja vin eller

maltdrycker, vare sig enligt 2 eller 3 § i förordningen, hvaremot bindel

ej synes finnas för sådan person att erhålla en tillfällig utskänknmgsrättighet.

I det framlagda förslaget har 11 §, hvilken är afsedd att

ersätta 10 § i den nu gällande förordningen, formulerats så, att förbudet

kommer att omfatta äfven tillfälliga rättigheter. Därjämte har,

i enlighet med kommitterades förslag, uti ifrågavarande stadgande

äfven en annan ändring vidtagits. Såsom kommittén framhållit, synes

man icke böra förmena en handlande att jämväl hålla utskänkningsrörelse,

om blott denna bednfves pa sadant aistånd liån handeln, att

den förra ej kan tjäna allenast till en uppmuntran af den senare. Detta

ändamål hafva kommitterade tänkt sig kunna vinnas därmed, att handeln

och utskänkningsrörelsen icke finge bedrifvas inom samma kommun,

och har ett stadgande i sådan riktning upptagits i förslaget. Möjligen

kan däremot invändas, att stadgandet kan kringgås pa det sätt, att en

person skaffar sig tillstånd att idka utskänkningsrörelse i utkanten ai

en kommun och därefter inom angränsande kommun invid gränsen

öppnar eu handel. Ett dylikt tillvägagaende synes emellertid, såsom

kommittén ock erinrat, lätt kunna förhindras därigenom, att tillstånd

till utskänkning å sådan plats ej meddelas, där det är att befara, att

tillståndet skulle komma att på nämnda sätt missbrukas.

Ifrågavarande stadgande synes vidare böra affattas så, att möjlighet

beredes för den, som idkar handel i öppen bod med matvaror äfven

till förtäring på stället, att erhålla rättighet till servering af vin eller

Bih. till BiJcsd. Prat. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 56 Raft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

Försäljning

till afhämtning.

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

maltdrycker i sammanhang med matvaruserveringen; eljest skulle ju,

strängt taget, eu sockerbagare ej i sin butik kunna få servera vin, ej

heller en char ku ter ihandlare Öl'' till de varor, som förtäras på stället.

Da ju alltid tillstånd till utskänkningsrörelse fordras, tillkommer det

naturligtvis vederbörande myndighet att för hvarje fall pröfva, huruvida

sådana omständigheter föreligga, att utskänkningsrätt bör medgifvas eller

icke. Därest en person, som erhållit tillstånd till utskänkning af vin

eller maltdrycker, därefter öppnar matvaruhandel, synes emellertid det

förut meddelade tillståndet höra förfalla och ny ansökan om utskänkningsrätten

göras, på det att myndigheterna under de sålunda ändrade

förhållandena må sättas i tillfälle att pröfva, huruvida rätt till utskänkning

bör medgifvas eller ej.

I förslagets 12 § uppräknas de personer, som enligt förslaget utan

särskildt tillstånd skulle vara berättigade att till afhämtning försälja vin

eller maltdrycker. De äro först och främst tillverkare af dylika drycker,

hvilka gifvetvis böra äga rätt att på tillverkningsstället försälja därstädes

tillverkade drycker; vidare de, som äga rätt till utminutering af

brännvin, hvilka synas böra på utminuteringsstället få sälja de mindre

alkoholhaltiga dryckerna, samt slutligen de, som enligt'' 7 § erhållit

rättighet att under bestämd tid idka utskänkning af vin eller maltdrycker.

. För närvarande äro äfven innehafvare af brännvinsutskänkningsrättigheter

berättigade att till afhämtning sälja vin och maltdrycker,

men då de enligt det för Riksdagen framlagda förslaget till ny brännvinsförsäljningsförordning

ej längre skulle äga rätt att till afhämtning sälja

brännvin, böra de, därest nämnda förslag därutinnan godkännes, ej

heller få bibehålla rätten att till afhämtning sälja andra alkoholhaltiga

drycker. Däremot synes det ej vara behöflig!, åtminstone för närvarande,

att, såsom är föreslaget beträffande brännvin, i fråga om vin och maltdrycker

skilja utskänkningen från försäljningen till afhämtning; dock

att härvid rätten att sälja till afhämtning synes böra gälla endast sådana

drycker, som utskänkningsrätten afser.

Beträffande tillverkares försäljningsrätt anföra kommitterade, att

den, som i laga ordning förvärfvat rättighet att bedrifva salutillverkning

af vin eller maltdrycker, därmed äfven erhållit rätt, ej blott att

tillverka dryckerna, utan äfven att utan vidare på ett eller annat sätt

afyttra desamma, en rätt, som icke kunde genom särskild lagstiftning

fullständigt betagas tillverkarne.

Sedan kommitterade lämnat en historisk öfverblick öfver den hithörande

lagstiftningen, framhålla de, att, om man fasthölle den synpunkt,

att lagstiftningen ej Ange gorå en tillverkares salutillverknings
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

rätt helt och hållet eller i det närmaste värdelös, syntes man med nödvändighet

böra tillerkänna tillverkaren af maltdrycker rätt att fritt försälja

sina tillverkningar till afhämtning å tillverkningsstället och till

försändning därifrån. Maltdryckerna, hvilkas ringa hållbarhet icke annat

än undantagsvis medgåfve någon verklig partihandel med dem, försåldes

af sådan anledning till stor del af producenten direkt till konsumenten

å tillverkningsorten. Kommitterade hade därför velat i fråga om försäljning

till afhämtning och försändning tillerkänna maltdryckstillverkaren

den försäljningsrätt, som enligt nu gällande lag tillkomme

honom, nämligen rätt att, utan begränsning i afseende å myckenheten,

försälja sina tillverkningar till afhämtning å tillverkningsstället eller

till försändning därifrån. Rätten till sådan försäljning vore ett lifsvillkor

för tillverkaren, och några mera betydande olägenheter af försäljningen

syntes hittills icke hafva gjort sig gällande. Ehuru det ej

vore fullt samma förhållande med viner som med maltdryckerna, ansåge

kommitterade likväl, att i förevarande afseende, liksom eljest, lämpligen

borde gälla enahanda stadgande om viner som beträffande maltdrycker.

En af kommitténs ledamöter uttalar i en reservation farhågor att,

ifall, såsom kommitténs förslag innebure, det ej skulle medgifvas

tillverkare af maltdrycker att utan särskilt tillstånd från nederlag

försälja sina fabrikat, det häraf skulle blifva en följd, att, då enligt erfarenheten

ett bryggeri ej kunde med egna fordon forsla sina varor

längre än cirka två mil, ett stort antal invånare i riket icke skulle

kunna erhålla sitt behof af maltdrycker utan att på långa afstånd

själfva hämta dem. Man kunde ej lita på, att de kommunala myndigheterna

skulle medgifva rättighet till försäljning till afhämtning i

myckenhet under 20 liter — eller den minsta myckenhet, som enligt

kommitténs förslag skulle få till afhämtning försäljas utan särskildt

tillstånd — ty en missriktad nykterhetsifver komme sannolikt ej sällan

att vinna ett afgörande inflytande inom de kommunala myndigheterna.

Stadgandet komme att synnerligen hårdt drabba på landet befintliga

större bryggerier, och anför reservanten såsom exempel härpå ett par

bryggerier, som på tillverkningsstället ej afsätta mera än ty-—y20 af

hela sin tillverkning.

Svenska bryggareföreningens styrelse har i sin förut omförmälda

underdåniga skrifvelse erinrat, att genom inskränkning af tillverkarens

försäljningsrätt till tillverkningsstället komme hans försäljningsområde

att begränsas till den ringa omkrets kring tillverkningsstället, till hvilken

varan kunde försändas direkt, hvarigenom en mängd af landets bryggerier

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

faktiskt skulle mista eu stor del af sitt afsättningsområde. Ingenting

till inskränkning af den omåttliga ölkonsumtionen skulle vinnas, men

svåra och kännbara olägenheter uppstå för den nyktra och ordningsälsökande

allmänhet, som hade behof af maltdrycker för hushållsbehof,

och skulle dessa olägenheter enligt styrelsens beräkningar komma att

göra sig kännbara för en betydande del af rikets befolkning. En lagstiftning,

som medförde sådana följder, vore enligt styrelsens mening

nästan otänkbar. Denna lagstiftning skulle föra med sig ökad brännvinsförbrukning,

uppkomsten af små bryggerier med ofta dålig tillverkning

samt anläggandet här och där i landet af smärre vinfabriker,

hvilka på områden, dit maltdrycker ej kunde föras, helt och hållet

med sina drycker af starkare alkoholhalt komrne att ersätta de alkoholsvagare

maltdryckerna. Tillverkarne borde därför bibehållas vid sin

rätt att anlägga nederlag äfven på landsbygden och från dessa sälja

maltdrycker under samma villkor som från tillverkningsstället men med

rättighet, å andra sidan, för Kungl. Maj ds befallningshafvande att, om

oordningar uppstode vid nederlaget, indraga rätten att från detsamma

älsja till afhämtning.

Kungl. Majds befallningshafvande i Örebro län anser, att, då de

föreslagna bestämmelserna i allmänhet säkerligen komme att vålla

svårigheter för konsumenter på många ställen å landsbygden att få

sitt husbehof af maltdrycker tillgodosedt, det icke vore obilligt, ifall

tillverkare af dylik dryck kunde tillåtas att. i bryggeriets namn och

under dess ansvar, å landsbygden upprätta nederlag, med rätt att

därifrån tillhandahålla allmänheten maltdrycker under samma villkor,

som gällde för dylik försäljning vid tillverkningsstället. Kungl. Majds

befallningshafvande i Uppsala län, som äfven uttalat en liknande åsikt,

erinrar därom, att ifrågavarande nederlag genom konkurrensen i högst

väsentlig mån bidragit till höjande af maltdryckernas godhet. Öfriga

länsstyrelser, som yttrat sig i denna fråga, nämligen Kungl. Maj ds

befallningshafvande i Östergötlands, Jönköpings, Värmlands, Västmanlands

och Västerbottens län, uttala farhågor, att genom nederlagsrättens borttagande

uppkomsten af små, vanligen illa skötta bryggerier, som framställde

dåliga varor, skulle befordras.

De sålunda uttalade farhågorna för att genom begränsningen af

tillverkares försäljningsrätt till tillverkningsstället uppkomsten af nya,

små bryggerier skulle gynnas till men för industrien och den konsumerande

allmänheten, torde numera efter införande af skatt å maltdrycker

knappast vara befogade. Svårigheterna för befolkningen å landsbygden

att förskaffa sig sitt behof af maltdrycker för förbrukningen i hus
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

hållet torde ej heller vara så stora som framhållits, då ju maltdryckei hunna

utan svårighet försändas med järnväg eller ångbåt på ganska betydliga

afstånd; och i kommuner, där bebo! af maltdrycksförsäljning verkligen

gör sig gällande, komma säkerligen de kommunala myndigheterna, att

tillåta inrättandet af behöflig^ försäljningsställen. Jag kan således icke

finna annat än att de i denna punkt framställda betänkligheter äio

betydligt öfverdrifna. För öfrigt torde det, då man prelat gorå gällande,

att nu ifrågavarande bestämmelser skulle innebära en inskränkning

i tillverkar nes nuvarande rättigheter, icke böra lämnas opåaktadt,

att redan enligt nu gällande lag en tillverkare icke toi de vara berättigad

att å landsbygden från annan plats än tillverkningsstället till afhämtning

försälja eller på rekvisition till köpare försända vin eller maltdrycker

i mindre myckenhet än tio liter. Att så är förhållandet bestyrkes

af, bland annat, Kungl. Maj:ts .utslag den 8 december 1904

med anledning af väckt atal mot en tillverkare, som utan särskild^

tillstånd från nederlag inom annan kommun än den, där bryggeriet i

fråga var beläget, hade till köpare hemsändt rekvirerade maltdrycker

till mindre belopp än det nyssnämnda. Tillverkaren, som af häradsrätten

frikänts, blef af ''vederbörande hofrätt bötfälld föi olaga försäljning

af sådana drycker, och Kungl. Maj:t fann ej skäl att göra

ändring i hofrättens utslag. . .

Med afseende å hvad jag sålunda anfört har jag ej funnit, tillrackliga

skäl föreligga för att medgifva tillverkare att på andia villkoi än

dem, som i allmänhet anses böra gälla, försälja vin eller maltdiyckei

till afhämtning från annan plats än tillverkningsstället.

I fråga om den s. k. tioliter s-för ordning en, det är. förbudet att

på landet försälja vin och maltdy eker till afhämtning till mindre

belopp än 10 liter, förklara kommitterade att den icke motsvarat de

förhoppningar, man fäst vid densamma. Åtminstone beträffande malt

drycker hade den icke visat sig tillfyllestgörande. Förordningen hade,

såsom var att förutse, verkat därhän, att handlandena på landsbygden

i allmänhet upphört att försälja Öl; och detta finge ju vara att anse

såsom godt, i den mån därigenom åtkomsten af Öl försvårats för dem,

som därmed velat berusa sig. Men förordningen hade. därjämte medfört

verkningar, som neutraliserat dess nämnda göda inflytande, i det

att den gifvit anledning till anläggande af nya bryggerier, till inrättande

af öltapperier och bryggerinederlag samt till den betydande utveckling

af försäljningen genom kringföring af maltdrycker, som detta försäljningssätt

under senare åren nått; och såge man saken i dess helhet,

torde därför endast inom få orter ölåtkomsten blifvit genom förordningen

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

försvårad. I många fall syntes äfven förordningen hafva gifvit anledning

till ökadt fylleri. Den hade i sig själf inneburit möjlighet, genom

den låga gräns, som den innehölle för fordran på särskild! tillstånd

till ölhandeln, att på ett mycket enkelt sätt kringgå densamma, nämligen

därigenom att flera personer sloge sig tillsammans om gemensamt

inköp. Mot sådan s. k. salning vore visserligen icke så mycket

att anmärka, därest köparne icke bestode af andra än personer, som

hvar för sig önskat inköpa en eller ett par flaskor Öl, hvaraf de ansett

sig hafva behof. Men salningen hade ofta skett på det sätt, att, då

en person velat göra ett mindre ölinköp, han förmått andra, som annars

ej ämnat tillhandla sig Öl, att förena sig med honom, så att minimikvantiteten

kunnat inköpas; och detta sätt af salning måste ur nykterhetssynpunkt

betraktas såsom ett ondt. Inköpet hade icke varit för

alla de däri deltagande betingadt af behofvet, och åtminstone en del

åt det inköpta ölet hade därför blifvit användt allenast till rusdryck.

I andra fall, där salning icke ägt rum, hade förordningen ofta tvingat

personer att inköpa mera än deras behof kräft; och följden däraf hade

mången gång blitvit en omåttlig öldrickning. Af de utaf kommitterade

i detta ämne tillsporda myndigheter hade äfven flertalet länsstyrelser

samt 33 kronofogdar ansett tioliter s-för ordningen hafva verkat uteslutande

eller öfvervägande skadligt.

Kommitterade ansåge därför, att med hänsyn till nykterhet och

ordning ändring af ifrågavarande stadgande vore påkallad. Att alldeles

upphäfva tiolitersförordningen, så att handeln med maltdrycker, likasom

handeln med andra varor, åter blefve fri, kunde dock enligt kommitterades

mening ej sättas i fråga. Att å andra sidan gifva åt förordningen

en sådan utsträckning, att för all försäljning till afhämtning

eller till försändning af maltdrycker, oberoende åf myckenheten, uppställdes

fordran på särskild! tillstånd, syntes ej heller gå för sig.

Liksom partihandeln med brännvin vore fri för eu hvar, måste man

nämligen äfven tillåta, att handeln med viss större myckenhet malt

drycker fritt utöfvades. Gränsen för den sålunda fria partihandeln

med maltdrycker måste emellertid, enär dessas ringa hållbarhet icke

tilläte längre tids transport eller längre tids förvaring, sättas betydligt

lägre än i fråga om brännvin. Då någon verklig partihandel med

maltdrycker, sådan som i fråga om brännvin, icke kunde förekomma

annat än i enstaka undantagsfall emellan tillverkare och återförsäljare,

borde, enligt kommitterades mening, gränsen icke sättas högre, än att ett

hushåll på landet skulle kunna för sitt behof på en gång inköpa ett parti

och förbruka detta, medan dryckerna ännu vore njutbara. Det kunde

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 101.

därför icke gärna blifva tal om en gräns, högre än SO liter. Äfven

denna vore dock i allmänhet för hög, och den syntes jämväl vara

högre än som fordrades för att förekomma den skadliga salningen.

På hufvudsakligen dessa skäl föreslogo kommitterade utbytande af den

nuvarande tiolitersgränsen emot en tjugulitersgräns.

Af hvad kommitterade i denna fråga anfört torde med full tydlighet

framgå, att en ändring uti ifrågavarande afseende är af behofvet påkallad.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län föreslår

i sitt öfver kommitterades betänkande afgifna utlåtande, att gränsen

för den fria handeln måtte nedsättas från tio till fem liter, och Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län yrkar eu nedsättning ända

till två liter. Mot en dylik nedsättning talar emellertid samma skäl,

som kommitterade anfört mot gränsens fullständiga borttagande, nämligen

att de mindre lyckliga förhållanden, som kräfde tioliters-förordningens

tillkomst, då otvifvelaktigt återkomme.

Kungl. Majtts befallningshafvande i Jönköpings, Blekinge, Värmlands

och Västerbottens län, hvilka medgifva, att tioliters-förordningen

ej verkat nyttigt, förorda dock dess bibehållande hellre än gränsens

uppflyttande. Äfven Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus

län ställer sig tveksam mot en sådan förändring, hvilken tillstyrkes

endast af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar samt Göteborgs

och Bohus län, af hvilka den senare förklarar sig anse, att det vore

af vikt, att ölhandeln ställdes under behörig kontroll eller, med andra

ord, att handeln med Öl blefve en rättighet, som endast genom särskilt

tillstånd kunde förvärfvas, men som äfven kunde förloras, om handeln

sköttes på ett med hänsyn till allmän ordning eller i andra afseenden

olämpligt sätt.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län håller före,,

att, därest på lagstiftningens väg ansåges böra vidtagas verksamma

åtgärder till nykterhetens främjande på det område, om hvilket här

vore fråga, inga synnerliga betänkligheter borde möta däremot, att all

försäljningsrätt, som icke nödvändigtvis funnes böra i denna deras

egenskap tillkomma tillverkare af ifrågavarande slags drycker, gjordes

beroende af särskildt för viss tid eller bestämdt tillfälle meddeladt tillstånd.

Genom sådant tillvägagående kornme denna handels behöriga

och ändamålsenliga utöfvande att i möjligaste vidsträckta omfattning

blifva underkastad en direkt och fortgående kontrollerande uppmärksamhet

från de kommunala och administrativa myndigheternas sida.

För hvarje gång, tillstånd skulle meddelas eller förnyas, kunde de omständigheter

och synpunkter, som funnes böra inverka på frågans

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maf.ts Nåd. Proposition No 101.

bedömande, göras i allo gällande. Och Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge sig icke hafva anledning befara, att nyssnämnda myndigheter

skulle vidtaga åtgärder eller förfoganden, hvarigenom den maltdryckskonsumerande

allmänhetens befogade anspråk och önskemål, att försäljnings

väsendet ordnades så, att möjlighet förefunnes att få det sunda

och berättigade behofvet af vin och maltdrycker på bekvämt sätt fylldt,

komme att åsidosättas eller tillspillogifvas. Därest tillstånd, såsom

nämnts, erfordrades för rätt till bedrifvande af ifrågavarande slags

dryckesförsäljning, vunnes jämväl den enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

uppfattning obestridliga fördelen, att denna försäljning blefve

skild från annan handel i alla de fall, där icke vederbörande myndigheter

funne sådan förenad affärsrörelse lämpligen böra och kunna af

samma person utöfvas.

Mot en sådan lösning af frågan, att för all försäljning till

afhämtning af maltdrycker skulle fordras särskild! tillstånd, anföra

kommitterade hufvudsakligen, att. det ej gärna kunde fordras tillstånd

för partihandel med maltdrycker, då dylik handel med brännvin finge

bedrifvas utan tillstånd. De erinra dock själfva, att hos oss ej förekommer

någon verklig partihandel med maltdrycker annat än i enstaka

undantagsfall mellan tillverkare och återförsäljare, utan åsyfta de med

uttrycket partihandel försäljning af Öl i parti å 20 å 30 liter, hvilket

senare anses vara det största belopp, som ett hushåll på landet kunde

för sitt behof på en gång inköpa och hinna förbruka, medan dryckerna

ännu vore njutbara.

Af hänsyn till någon verklig partihandel med maltdrycker behöfves

säkerligen icke någon gräns vare sig vid 20 eller 30 liter, och

lika sannolikt är, att gränsens höjande till 20 liter ej skulle utrota det

salningsofog, som nu flerestädes bedrifves. Med afseende härå och på

de skäl, som, enligt hvad af nyss lämnade redogörelse framgår, af vissa

myndigheter anförts, anser jag det vara riktigast att taga steget fullt

ut och föreskrifva, att ingen utom de i 12 § omnämnda personer må

till afhämtning försälja maltdrycker utan särskilt tillstånd.

Den nuvarande s. k. tioliters-förordningen gäller endast för landsbygden,

och har jag med hvad jag hittills anfört angående afhämtningsförsäljningens

ordnande egentligen åsyftat förhållandena på landsbygden.

Nästa fråga blir alltså, huru samma förhållanden böra ordnas för städerna.

Kommitterade hafva i detta afseende föreslagit, att samma bestämmelser

skulle blifva gällande för stad som för landsbygd, och såsom skäl härför

anfört, att det, såsom af myndigheternas till kommittén inkomna utlåtanden

framginge, på många ställen, särskild! i de större städerna, visat sig, att

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 101.

nu gällande bestämmelser om rätt att meddela förbud mot fortsatt försäljning

varit otillräckliga att förebygga missbruk vid försäljningen,

alldenstund denna rättighet icke medgåfve möjlighet att förhindra vare

sig att försäljningsställen inrättades i stadsdelar, där de endast med stor

svårighet kunde öfvervakas, eller det ej ovanliga förhållandet att, sedan

en handelsidkare förbjudits fortsätta försäljning, annan, af honom beroende

person i eget namn, men i själfva verket för den förres räkning,

återupptoge eller fortsatte rörelsen på samma sätt som förut.

Två af kommitténs ledamöter hafva reserverat sig mot kommitténs

beslut i denna del och därvid anfört, att man måste förutsätta,

att ansökan från handelsidkare om sådant tillstånd i regel icke skulle

komma att afslås i andra fall, än när alldeles särskilda omständigheter

därtill föranledde, såsom då den sökande uppenbarligen vore ovärdig

eller olämplig att utöfva rättigheten eller då den lokal, i hvilken

rörelsen skulle bedrifvas, vore belägen i sådan stadsdel, där nödig

uppsikt öfver försäljningen icke kunde hållas; men om förordningen,

såsom sig borde, på sådant sätt tillämpades, syntes antalet försäljningsställen

inom städs planlagda område blifva ungefär detsamma, vare sig

den nuvarande ordningen bibehölles eller ändrades på sätt kommitterades

flertal föreslagit. Häraf följde, att svårigheten för myndigheterna

att öfvervaka ölhandeln i båda fallen blefve densamma.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms, Uppsala och Blekinge

län anse städernas föreslagna likställande med landsbygden i detta afseende

allt för mycket inkräkta på näringsfriheten, utan att tillräckliga skäl därtill

förelåge. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län, som,

enligt hvad redan anförts, ställt sig tveksam mot tiolitersgränsens utbytande

mot en tjugulitersgräns, och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Värmlands och Västerbottens län, som bestämdt afstyrkt detta utbytande,

synas med dessa sina yttranden äfven hafva afsett förslaget om den ifrågasatta

gränsens införande för städerna. Detta förslag tillstyrkes däremot

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar och Jönköpings län, hvilken

senare framhåller, att det ej sällan i städerna förekomme, att en handlande

använde sin handelsrätt hufvudsakligen såsom skylt för bedrifvande

af ölförsäljning, och att dylika handlandes försäljningslokaler

hölles öppna under tider, då stadens utskänkningsställen enligt utfärdade

ordningsföreskrifter vore stängda. Från dessa handelsbodar såge

man då ofta folk utkomma med inköpta ölbuteljer, som därefter urdruckes

på gatan eller i närmaste portgång. Att ett sådant förhållande

verkade störande på allmän ordning och sedlighet vore uppenbart, och

Bill. till Rilesd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 56 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

det vore därför önsidigt, att för denna handel erfordrades tillstånd af

Knngl. Maj:ts befallningshafvande, som säkerligen icke skulle vägra

någon ordentlig handlande sådant, men, därest ölförsäljningsrättigheten

missbrukades, kunde äga rätt att förbjuda densamma. •

Såsom tillstyrkande torde man ock få räkna Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

i Kronobergs samt Göteborgs och Bohus län redan

anförda yttranden.

Svenska bryggareföreningens styrelse har uttalat sig emot kommitténs

förslag i denna del. Styrelsen anser, att de missbruk vid

ölhandeln, mot Indika klagomål böjts, borde kunna stäfjas genom den

myndigheterna tillerkända förbudsrätten, synnerligast om därjämte

infördes af kommittén föreslagen beslagsrätt vid olaga ölhandel. Fördelen

af det utaf kommittén föreslagna nya systemet med tillstånd till

bihandel i städerna vore sålunda hvad gagnet för ordningens och nykterhetens

sak vidkomma ingen. Däremot skulle därigenom de offentliga

myndigheternas befogenhet att utöfva förmynderskap öfver en borgerlignäring

alltför långt utsträckas. Denna ej af hittills förekommande missförhållanden

tillräckligt motiverade inskränkning i näringsfriheten komme

sannolikt att gifva anledning till nya oegentligheter och i många fall

till kränkning af enskildes rätt. Äfven om man hyste det största förtroende

till myndigheternas vilja att skipa rättvisa, vore det dock

mycket tvifvelaktigt, huruvida de i detta fall ägde förmåga att fullt

opartiskt kunna bedöma enskild näringsidkares berättigade intressen.

Missnöjet skulle säkerligen på många håll i landet blifva mycket stort.

Vid öfvervägande af de skäl, som sålunda anförts för och emot förslaget

att göra handeln med maltdrycker äfven i städerna beroende af särskildt

tillstånd, har jag funnit de skäl, som tala för en sådan åtgärd

giltigare. Inför man eu dylik grundsats i fråga om landsbygden utan

afseende å den myckenhet, försäljningsrätten afser, lärer" man höra

tillämpa samma grundsats äfven beträffande städerna.

Hvad hittills anförts angående försäljning till afhämtning afser

egentligen maltdrycker. Handeln med vin på landsbygden torde för

närvarande vara af ytterst ringa betydelse, hvaremot denna handel

säkerligen är af synnerligen stor vikt för en mängd detaljhandlande i

städerna. Denna handel hade, yttra kommitterade, icke varit föremål

för några anmärkningar i fråga om det sätt, hvarpå den bedrefves, och

anledning att stadga inskränkningar beträffande denna handel syntes

därför ej förefinnas. Men då lagstiftningens ändamål vore nykterhetens

befrämjande, vore ju ett stadgande, som bände maltdryckshandeln vid

vissa restriktioner, men lämnade handeln med den alkoholstarkare

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kung!,. Maj ds Nåd. .Proposition N:o 101.

varan, vinet, fri, i och för sig onaturlig och kunde lätt skapa ett sådant

tillstånd, att förbrukningen af billiga och dåliga viner trädde i

stället för ölförbrnkningen, en fara, som man syntes böra på allt sätt

förebygga. För öfrigt torde val äfven här gälla hvad förut sagts om

maltdryckshandeln, att myndigheterna sannolikt ej komme att vägra

tillstånd åt den, som redan på ordentligt sätt utöfvade sin vinhandelsrörelse;

och de, som ville öppna en ny sådan, men förvägrades tillstånd

därtill, kunde ej därmed anses kränkta i någon sin rätt. Kommitterade

förordade därför, att vinet skulle i förevarande afseende likställas med

maltdryckerna.

Af liknande skäl, som dem, kommittén åberopat, har äfven jagansett

mig böra föreslå, att samma bestämmelser, som föreslagits rörande

försäljning till afhämtning af maltdrycker/också skola gälla omsådan

försäljning af vin.

'' Genom de anordningar, som sålunda af mig föreslagits, vinner man,

att all handel med alkoholhaltiga drycker kommer under myndigheternas

kontroll, livilket, med afseende å den stora betydelse för ordning och

nykterhet, som kontrollen och förbrukningen af ifrågavarande drycker

äger, icke kan anses opåkallad!. Att myndigheterna skulle komma att

obehörigen missbruka denna sin kontrollerande makt, torde i själfva verket

lika litet behöfva befaras som man med fog kan påstå, att detta hittills

skett i de afseenden, där redan nu en sådan makt ligger i deras händer.

Kommittén, som utförligt behandlat den flera gånger inom Riksdagen

omdebatterade frågan, huruvida handel med ifrågavarande drycker

bör få förenas med annan handel, har på anförda skäl, hvilka synas

mig bindande, uttalat sig emot ett ovillkorligt förbud i sådant afseende.

Ifall, på sätt det föreliggande förslaget afser, rätten till försäljning

för afhämtning i regel göres beroende af särskild! tillstånd, synes

införande af ett sådant förbud vara än mindre påkalladt, då ju tillstånd

kan förvägras i fall, då missbruk befaras, och därjämte enligt förslaget

meddeladt tillstånd till sådan försäljningsrätt skulle kunna när som

helst återkallas.

Tillstånd att försälja till afhämtning skulle enligt förslaget sökas

och ansökning därom handläggas på i hufvudsak enahanda sätt som

angående ansökan om rättighet till utskänkning är föreskrifvet. Dock

har i fråga om stad den skillnad ansetts böra göras, att beträffande

försäljning till afhämtning endast magistraten, men icke stadsfullmäktige

skulle behöfva höras, innan ansökningen af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

afgöres. Skälet härtill har varit, att det skulle medföra alltför

stort besvär och tidspillan, åtminstone i de större städerna, ifall stads
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Försäljning

genom Urin g - förin g.

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

fullmäktige skulle vara pliktige yttra sig om hvarje dylik ansökan. Och

att meddela olika föreskrifter för olika städer har icke ansetts lämpligt.

Hvad särskildt beträffar Stockholm, torde magistratens hörande

böra lika litet i nu ifrågavarande ärenden som i ärenden rörande beviljande

af utskänkningsrättigheter ifrågakomma.

Ansökan om utskänkningsrätt skall enligt 7 § i förslaget ingifvas

före utgången af axigusti månad, så att alla dylika ansökningar sedan

kunna på en gång behandlas af myndigheterna. En sådan tidsbestämmelse

torde däremot ej vara behöflig för ansökan om rätt till afhämtning,

utan synes dylik ansökan böra få göras när som helst under året.

Förslagets bestämmelser angående försändning af vin och maltdrycker

äro i hufvudsak desamma, som nu efter utfärdandet af kungörelsen

den 28 november 1902 äro gällande. Med anledning af

en utaf Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län den 23

september 1903 gjord underdånig framställning hafva dock ett par

mindre ändringar föreslagits, nämligen att den förteckning, som utköraren

af dryckerna skall medföra, äfven skall upptaga dagen, när dryckerna

skola aflämnas, samt vara underskrifven af tillverkaren eller hans befullmäktigade

ombud, hvartill dock utköraren naturligtvis ej bör få användas.

Försäljning genom kring/öring, som redan nu endast får förekomma

i stad, har enligt förslaget inskränkts såtillvida, att den ej utan

vederbörligt tillstånd får bedrifvas utom stads planlagda område och

i intet fall af annan än tillverkaren, samt att försäljningen ej heller må

ske annorledes än inomhus och till därstädes boende. Förbudet att utöfva

försäljningen annorledes än inomhus är hufvudsakligen en ordningsföreskrift.

Beträffande stadgandet att endast tillverkare må bedrifva försäljning

genom kringföring, hvilket äfven kommitterade föreslagit, yttra dessa,

att detta stadgande betingats af åtskilliga skäl, hvilka hänföra sig till

såväl producenternas som konsumenternas intressen. Af hänsyn till

producenternas intresse hade det ansetts rättvist och billigt, att, då försäljningen

till afhämtning och till försändning kringgärdats med restriktioner,

som syntes komma att inskränka användningen af dessa försälj

ningssatt, tillverkarne i fråga om försäljningen genom kringföring

befriades från en ofta besvärlig konkurrens med öltapparne. Å andra

sidan njöte konsumenterna däraf otvifvelaktigt fördelen att af tillverkarne

blifva försedda med bättre varor än af öltapparne, hvilka, för att bestå i

konkurrensen, ofta tillhandahölle varor af sämre slag. Och slutligen syntes

det vara gifvet, att man från tillverkarnes sida mindre hade att befara

öfverträdelse eller kringgående af lagstadgade föreskrifter, då risken för

dem af sådant förfarande måste vara betydligt större än för andra säljare.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 101.

Hittills hafva maltdryckstillverkarne, fastän försäljningsförordningen

ej torde lämna något direkt stöd härför, ansetts oförhindrade att utan försälja åt

tillstånd vid bryggeriet till afhämtning eller genom kringföring, i den an^af^

mån sådan vant tillåten, försälja maltdrycker, till hvilken myckenhet drycker.

som helst, äfven i fall dessa tillverkats vid annat bryggeri. Detta förfarande

hafva kommitterade velat högst betydligt inskränka. De anse

nämligen sådant i regel icke böra få äga rum, utan vilja endast undantagsvis,

såsom då tillverkare drabbats åt en oförskylld olyckshändelse, som

för honom omöjliggör att med egna tillverkningar fylla sina kunders

behof, medgifva tillverkare att genom kringföring förse kunderna med

andra varor, liknande hans egna, under den tid, som är erforderlig för

det åkomna felets afhjälpande. Detta skulle dock endast få ske i städerna.

Öfver denna fråga hafva Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings,

Hallands, Skaraborgs, Värmlands och Västerbottens län yttrat

sig. De tre förstnämnda anse, att den ifrågavarande rättigheten bör

gälla äfven kringföring å landsbygden, Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Skaraborgs län därjämte, att rättigheten äfven bör omfatta försäljning

till afhämtning på tillverkningsstället. Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Värmlands och Västerbottens län anse däremot den uppställda skillnaden

mellan drycker af egen och annans tillverkning vara obehöflig

eller ledande till missbruk och förvecklingar, som borde, så vidt möjligt

vore, förebyggas.

Svenska bryggareföreningens styrelse har i sin förenämnda

skrifvelse framhållit den orättvisa, som det föreslagna stadgandet skulle

innebära för de på landet belägna bryggerierna, äfvensom påpekat de

konsekvenser, hvartill kommitterades förslag skulle leda, då en tillverkare

i stad visserligen skulle vara berättigad skicka hem maltdrycker

till eu kund i staden, men denne ej finge afhämta den köpta drycken

ens om han bodde i närmaste gård, äfvensom att bryggaren ej skulle kunna

förse sina utom staden boende kunder med maltdrycker. Samma styrelse

omförmäler ock, att i handeln förekomme vissa specialtillverkningar

af maltdrycker såsom pilseneröl och porter, hvilka på grund af

dels sin relativt ringa omsättning och dels den mera fulländade tekniska

inredning, framställning af desamma kräfde, icke kunde tillverkas på

hvilket bryggeri som helst, hvarför dylika drycker ofta fördes i kommission

från andra bryggerier inom landet; inga klagomål från nykterhetsvännernas

sida hade blifvit riktade särskildt mot dessa drycker.

Styrelsen ansåge därför, att eu bryggare borde äga få rätt att under

omständigheter, som närmare pröfvades af Kungl. Maj:ts befallnings
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Sterbhusdelägares

försäljningsrätt.

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

hafvande, få för viss ticl i sänder föra i liandeln maltdrycker af annat

bestämdt bryggeris tillverkning; det vore knappast ens tänkbart, att

ett sådant stadgande skulle vara till men för nykterheten.

Då under nuvarande förhållanden ett bryggeri till följd af den på

tillverkningen lagda skatten ej kan drifvas blott för att utgöra skylt

för eu äfven i stor skala bedrifven handel med annat bryggeris tillverkning,

anser jag billigheten tala för bryggareföreningens framställning

i denna punkt. I förslaget bär därför införts en bestämmelse,

enligt hvilken Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle äga att på ansökning

lämna tillverkare af maltdrycker tillstånd att till afhämtning

eller genom kringföring försälja af annan tillverkade sådana drycker,

dock endast i den omfattning och under de villkor, som skulle gälla

för dylik försäljning af maltdrycker af egen tillverkning.

T olikhet mot hvad förhållandet är inom brännvinslagstiftningen,

äger ingen, söm erhållit tillstånd till en utskänknings- eller annan försäljnings

rättighet med vin eller maltdrycker, att i något fall öfverlåta

densamma på annan person, och i öfverensstämmelse härmed upphör

försäljningsrätten i och med innehafvarens frånfälle. Tydligt är, att

ett dylikt förhållande kan medföra afsevärd förlust för den aflidnes

stärbliusdelägare och stundom äfven bereda allmänheten stor olägenhet

i följd af det dröjsmål, som kan uppstå, innan ny rättighet hinder

anskaffas. Med afseende härå har kommittén föreslagit införande af bestämmelser,

enligt Indika sterbliusdelägare skulle äga att under viss

tid efter rättighetsinnehäfvarens död fortsätta rörelsen.

Till ledning för de härutinnan föreslagna bestämmelserna hafva

tjänat de i den nu gällande brännvinsförsäljningsförordningen (§ 15),

meddelade föreskrifter i enahanda afseende. Då det förefallit oegentligt,

att en rättighet, som beviljats för tre år, ovillkorligen skulle upphöra

redan vid slutet af det försäljningsår, under hvilket innehafvären

aflede, och de för dylik längre tid beviljade rättigheterna i regel fordrade

ganska stora anordningar och ej obetydligt kapital, har kommittén ansett

billigt, att, om eljest lämplig person kan anskaffas att förestå

rörelsen, denna må få utöfvas till utgången af den bestämda tid, för

hvilken den blifvit beviljad. Beträffande rättigheter, som beviljats

endast tills vidare, har kommittén föreslagit en respittid af tre månader

sedan bouppteckning efter dela döde upprättats, motsvarande tiden för

urarfvagörelse.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse härmed hafva i förslagets 18 §

införts bestämmelser i angifna syfte; dock har den tid, under hvilken

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

stärbhusdelägare skulle äga utöfva eu tills vidare beviljad rättighet,

ansetts lämpligen böra begränsas till tre månader efter dödsfallet.

Detta hufvudsakligen för att förebygga ovisshet från de öfvervakande

myndigheternas sida, huruvida eu rättighet existerar eller ej. Att i de

fall, som med den nya paragrafen afses, rörelsen utöfvas på stärbhusdelägarnes

ansvar faller af sig själft.

Då förenämnda bestämmelser icke böra äga tillämpning å de af

järnvägsstyrelsen meddelade rättigheter, har i förslaget undantag därutinnan

gjorts.

På vissa håll har ifrågasatts, huruvida icke rätt borde medgifvas

stärbhusdelägarne att öfverlåta rättigheten till annan efter ansökan hos

Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Då emellertid därigenom de kommunala

myndigheterna skulle i viss mån beröfvas den pröfningsrätt, som eljest

tillkommer dem i förevarande frågor, har jag ej ansett lämpligt tillstyrka

en sådan anordning.

Redan för närvarande äro åtskilliga ordningsföreskrifter gemensamma

för förordningarna angående försäljning af brännvin samt vin

och maltdrycker. Då förhållandena emellertid utan tvifvel påkalla, att

åtskilliga ordningsföreskrifter, som endast gälla brännvinsförsäljningen,

utsträckas äfven till vin- och maltdrycksförsäljningen, hafva i förslaget

ytterligare upptagits vissa dylika föreskrifter, antingen oförändrade eller

med vissa jämkningar. Hit höra till en början i 19 och 20 §§ införda

bestämmelser om försäljningsställes belägenhet äfvensom beskaffenheten

af rummen i lokal, afsedd för utskänkningsrörelse, och besiktning

af sådan lokal. Att lämna liknande bestämmelser angående lokal

för annan försäljning synes ej lämpligt, då sådan försäljning kan vara

förenad med annan handel. Vidare höra hit förbud emot utlämnande

af vin- eller maltdrycker från försäljningsställe eller tillåtande af att

sådana drycker förtäras på utskänkningsställe under tid, då försäljningen

där är förbjuden (23 §), äfvensom en i 26 § 2 mom. införd

bestämmelse, att ett exemplar af förordningen skall finnas anslaget i utskänkningsrummet,

hvartill fogats en föreskrift, att jämväl en afskrift

af det för rörelsens innehafvare utfärdade tillståndsbrefvet där skall

finnas anslaget. I 27 § har intagits en bestämmelse, motsvarande 31

§ i nu gällande brännvinsförsäljningsförordning, dock att hvad i sistnämnda

förordning finnes stadgadt om förbud för brännvinsutdelning

vid auktioner eller vid handel med lappbefolkningen i förslaget uteslutits.

I Riksdagen väcktes år 1897 en motion, i hvilken anfördes, bland

annat, att försäljningen af vin och maltdrycker till afhämtning i stad

Ordningsföre
skrifter.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

visat sig’ iätt leda till oordningar och främja dryckenskap. Genom

sådan försäljning bereddes nämligen tillfälle för den mindre ordentliga

befolkningen att under sön- och helgdagar samt på aftnarne, då brännvinsutskänkningsställena

vore stängda, från vissa, till och med nattetid

öppna ölförsäljningsställen inköpa buteljeradt Öl, som sedermera, i stora

kvantiteter, af kunderna förtärdes, vanligen på någon närbelägen, öppen

plats. På sätt af uttalanden från rikets två största städer framginge,

bedrefves därvid ej sällan stort ofog. Riksdagen beslöt med anledning

af motionen den 15 maj 1897 eu underdånig skrifvelse, i hvilken yttrades,

bland annat, följande.

I följcl^ af stadgandena i 7 kapitlet 3 § strafflagen finge vanliga

handelsbodar ej hållas öppna å sabbatstid. Det vore således endast i

matvarubodar eller å ölförsäljningsställen, vin eller maltdrycker för

närvarande å sabbatstid finge i bod till afhämtning försäljas. Bibehållandet

af rätten härtill syntes icke vara för afnämarne af behofvet påkalladt;

och det kunde ej heller vara af nöden, att vin eller maltdrycker

finge å afton eller nattetid inköpas till afhämtning. Riksdagen ansåge

fördenskull de i motionen angifna förslag-, hvilka syntes ägnade att i

väsentlig mån afhjälpa de olägenheter, som försäljningen af vin och

maltdrycker till afhämtning för närvarande syntes medföra i städerna,

förtjäna synnerlig uppmärksamhet och vara värda att upptagas i lagstiftningen.

Med afseende å särskilda lokala förhållanden torde därvid

den tid af dygnet, då försäljningen i fråga ej skulle få äga rum, kunna

bestämmas olika för olika städer och äfven för olika delar af samma stad.

På grund af hvad sålunda i ämnet anförts, anhöll Riksdagen, det

täcktes Kungl. Magt vidtaga den förändring i 1885 års förordning,

att i stad dels försäljning i bod af vin och maltdrycker till afhämtning

icke finge äga rum å sabbatstid och dels Kungl. Maj:ts befallningshafvande

berättigades att, på framställning’ af kommunalmyndighet eller

efter dess hörande, förbjuda försäljning i bod af vin och maltdrycker

till afhämtning under viss tid af dygnet, hvilken tid kunde bestämmas

olika för olika stadsdelar.

öfver denna Riksdagens skrifvelse infordrades utlåtanden från

samtliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilka yttranden finnas

refererade i kommitterades betänkande. Blott tre befallningshafvande,

nämligen de i Uppsala, Hallands och Västmanlands län, afstyrkte förslaget

i dess helhet. Öfverståthållareämbetet och Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Stockholms län afstyrkte förslaget, i hvad detsamma

afsåge, att försäljning’ i bod af vin- och maltdrycker till afhämtning icke

Ange äga rum å sabbatstid. Öfrige Kungl. Majrts befallningshafvande

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101. 57

antingen tillstyrkte förslaget eller förklarade sig icke hafva något att

däremot erinra.

Kommitterade förklara sig anse yrkandena på inskränkning uti

tiden för annan försäljning än iskänkning vara befogade i fråga om

såväl land som stad. Lämpligt hade dock synts att beträffande landet

stadga en något tidigare stängningstid af försäljningsställena, särskild!

emedan därigenom stadgandena kommit i öfverensstämmelse med hvad

som gällde angående utskänkning af brännvin. Den omständighet, att,

på sätt öfverståthållareämbetet och Kungl. Maj:is befallningshafvande i

Stockholms län anmärkt, vederbörlig kontroll svårligen kunde utöfvas

häröfver, att icke i matvarubodar, som finge hållas öppna huru lång tid

af dygnet som helst, äfven maltdrycker försåldes efter den i lag föreskrifna

tiden, blefve icke af vidare betydelse, då vederbörande myndigheter,

b vilka beviljat tillstånd till dryckesförsäljningen, erhölle makt att

när som helst, således ej blott då missbruk däraf bevisligen ägt rum,

återkalla det gifna tillståndet. Då emellertid förhållandena å någon

ort eller i vissa särskilda fall kunde påkalla en längre eller kortare

försäljningstid än den i allmänhet stadgade, hade, likasom i 1885 års

förordning, äfven i kommitterades förslag införts bestämmelse därom,

att Kungl. Maj:ts befallningshafvande ägde förordna om försäljningstidens

inskränkning eller utsträckning. Sådant förordnande kunde gifvas

i allmänhet, beträffande en viss rättighet eller för visst bestämdt tillfälle.

Hvad nu vore sagd! gällde försäljning å hvardagar. A sön- och

helgdagar syntes försäljningstiden böra ytterligare inskränkas. Kommitterade

hade sålunda i sitt förslag bibehållit det nu gällande stadgandet,

att utskänkning af vin eller maltdrycker icke vore tillåten under det

allmän gudstjänst i församlingens kyrka hölles. Att för utskänkning i

vidare mån genom allmänt stadgande inskränka tiden syntes icke vara

lämpligt. Annan försäljning syntes däremot kunna å sön- och helgdagar

helt och hållet förbjudas på landet samt tillåtas i städerna endast

så lång tid, som erfordrades för att familjer skulle kunna, på sätt numera

särskildt bland de mindre bemedlade vore vanligt, på morgonen

inköpa sitt dagsbehof ej blott af mat, utan äfven af drycker. För

sådant ändamål hade en bestämmelse, att försäljningsställen finge hållas

öppna och kringföring till försäljning bedrifvas till klockan 10 på förmiddagen,

ansetts göra tillfyllest.

Kommitterade hafva därjämte föreslagit, att sistnämnda tidsbestämmelse

skulle gälla jämväl beträffande försändning af försålda vin

och maltdrycker. Detta med hänsyn därtill, att icke, såsom ej sällan

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 56 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 101.

vore fallet, ölvagnar såväl i stad som på landsbygden måtte kringköras

hvilken tid som helst under helgdagar, något som onekligen verkade

mycket störande. Sådan försändning torde dock böra tillåtas för det,

troligen mindre ofta förekommande undantagsfall, att en restauratör å

passagerarefartyg behöfde å tid, då försändning i allmänhet icke vore

tillåten, få sitt lager af drycker förnyadt. Det vore nämligen obilligt,

om så ej skulle få ske, då det ju kunde inträffa, att fartyget allenast å

sådan tid anlöpte den hamn, där inköpet skulle verkställas.

I åtskilliga andra fall kunde de ofvannämnda allmänna tidsbestämmelserna

för dryckesförsäljning ej rätt väl tillämpas. Så vore det

gifvetvis både ^ olämpligt och öfverflödigt att låta desamma gälla utskänkningsrörelse

ombord å passagerarefartyg. När sådan rörelse finge

utöfvas, bestämdes i allmänhet bäst af fartygets befälhafvare, som hade

inseende öfver och intresse af, att ordning ombord å fartyget upprätthölles.

Skulle i särskilda fall erfordras af ämbetsmyndighet gifna föreskrifter

därom, torde dessa böra lämpas efter behofvet i hvarje förekommande

fall.

Undantag måste likaledes göras för järnvägsrestaurationsrörelse

samt den utskänkning, som bedrefves af gästgifvare och skjutsstationsföreståndare.

Den förra vore beroende af det sätt, hvarpå trafiken vore

anordnad, och de tider, clå tågen gjorde uppehåll för att lämna de

resande tillfälle att tillfredsställa sitt behof af inåt och dryck; och beträffande

den senare kunde man ej gärna förmena en vägfarande att,

under hvilken tid af dygnet han anlände till en gästgifvaregård eller

skjutsstation, därstädes erhålla förfriskningar. Utan någon vidare

olägenhet syntes dock för sistberörda rörelse kunna påbjudas, att utskänkning

ej finge pågå under det allmän gudstjänst i församlingens

kyrka liölles.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län har beträffande

kommitténs förslag i sistnämnda punkt erinrat, att enligt kommitterades

förslag skulle åt en resande, som å sön- eller helgdag ankomme till

skjutsanstalt å landet och där på förhand beställt skjuts sig till mötes

för fortsättande af en resa, som kanske ej tålde längre uppskof, än

som nätt och jämnt erfordrades för intagande af en mindre måltid,

icke kunna, om ankomsten infölle strax efter det den allmänna gudstjänsten

i församlingens kyrka börjats, serveras ett glas Öl till maten,

utan att gästgifvaren eller skjutsstationsföreståndaren därigenom gjorde

sig skyldig till lagbrott. Ett sådant stadgande syntes orimligt.

Nu ifrågavarande bestämmelser, hvilka i det föreliggande förslaget

återfinnas i 22 §, hafva affattats i enlighet med kommitterades

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 101.

förslag, dock med den jämkning, som förordats af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Hallands län. Då det därjämte torde vara uppenbart,

att de i paragrafen meddelade föreskrifter icke böra gälla om sådan

utskänkning, som afses i 6 § 3 mom., har undantag därutinnan stadgats.

Uti förslagets 24 § 1 mom., hvithet motsvarar 17 § 3 mom., har,

i enlighet med hvad kommittén föreslagit, uttrycket »synbarligen öfver]

åstad» utbytts mot ordet »rusig» i syfte att därmed utmärka äfven en

ringare grad af berusning än hvad som ligger i det förra uttrycket,

hvarjämte i samma moment tillagts, att vin och maltdrycker ej heller

från annat försäljningsställe än utskänkningsställe må utlämnas till sådan

person, som här är i fråga.

Kommitterade hafva i sitt betänkande afgifvit en utförlig redogörelse

för den nu gällande lagstiftningens bestämmelser angående upphörande

af eu lagligen utöfvad utskänkning eller annan försäljning af

vin och maltdrycker och funnit dessa bestämmelser, som hufvudsakligen

äro grundade på förbudssystemet, vara delvis ofullständiga och i öfrigt

synnerligen svåra att tolka och tillämpa. Kommitterade sammanfatta

de viktigaste af de med det nuvarande förbudssystemet förbundna olägenheter

och svårigheter på följande sätt: förbudsrätt hade onödigtvis

stadgats i många fall, där eu rätt till återkallelse af meddeladt tillstånd

mera skulle hafva varit på sin plats; verkan af ett meddeladt förbud

vore mycket olika, i det att ett förbud, som meddelats en utskänkningsidkare,

endast afsåge fortsatt utskänkning och endast under ett års tid

vore af betydelse, under det att förbud, som meddelats den, som försålde

vin eller maltdrycker till afhämtning, gällde både sådan försäljning

och utskänkning och möjligen äfven försäljning genom kringföring;

i många fall kunde förbudets omfattning svårligen bestämmas; en person

kunde i fråga om vin och maltdrycker förbjudas försäljning till hvilken

myckenhet som helst, då han däremot aldrig kunde förbjudas försälja

brännvin i myckenhet om 250 liter eller därutöfver; stadgandena om

förbuds verkställighet och underställande strede i visst fall mot hvarandra;

åt förbudsrätten hade gifvits en utsträckning, som kunde leda

till fullkomligt godtycke vid rättens handhafvande, och slutligen verkade

förbuden med allt för stor och oförtjänt stränghet mot dem, som däraf

drabbades. Förbuden hade ock enligt till kommitterade inkomna upplysningar

visat sig medföra blott ringa nytta, enär de mycket lätt

kunnat kringgås.

Kommitterade hafva på grund häraf funnit sig böra föreslå, att

återkallelserätt måtte träda i stället för förbudsrätten öfverallt, där så

kunde ske. Hvad åtgärden att återkalla ett meddeladt tillstånd inne
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 101.

bure, kunde icke vara föremål för någon tvekan. Återkallelserätten

kunde användas i alla fall, då eu rörelse endast med särskildt tillstånd

utöfvades, och medförde, då den användes, att, den rätt, tillståndet gifvit,

upphörde, men ingenting annat.

Dessa nu refererade, al kommitterade uttalade grundsatser hafva

tillämpats äfven i det inom departementet utarbetade förslaget.

När ett tillstånd meddelats att gälla »tillsvidare», ligger häruti,

att den, som meddelat tillståndet, må kunna återkalla detsamma, när

skäl därtill anses föreligga, Uttryckligt stadgande härom har införts

i 17 §. Rättighetsinnehafvaren behöfver sålunda icke, för att blifva

förlustig sin försäljningsrätt, hafva på något sätt missbrukat densamma,

utan anledningarna till återkallelsen kunna vara helt andra, däribland

exempelvis att försäljningen, oaktadt den skötes på ett fullt oklanderligt

sätt, ändock af andra orsaker visar sig skadlig. Denna återkallelserätt

kan tillämpas mot dem, som erhållit rätt till utskänkning vid järnvägsstationer

enligt 8 §, äfvensom emot dem, som erhållit mera tillaga

rättigheter enligt 9 §, samt mot alla, som undfått tillstånd till

försäljning till afhämtning eller genom kringföring.

I fråga om försäljningsrätt, meddelad för viss bestämd tid, således

rätt till utskänkning enligt 7 §, kan däremot enligt förslaget återkallelse

endast äga rum under den förutsättning, att, å utskänkningsstället

visa sig oordningar eller att osedlighet där bedrifves och till

följd däraf rörelsens innehafvare icke anses vara lämplig att vidare

förestå densamma. Denna bestämmelse återfinnes i 28 §.

Med nu anförda två stadganden träffas samtlige rättighetsinnehafvare,

som bedrifva sin rörelse på grund af särskildt tillstånd, men

ej de, som äro därtill berättigade på annan grund. Förekomma oordningar

med anledning af vin- eller maltdryckshandel, som bedrifves i

sammanhang med brännvinsdetaljhandel, böra stadgandena i förordningen

angående försäljning af brännvin tillämpas, återstå således

endast de fallen, att oordningar orsakas af den försäljning, som gästgifvare

utöfva, eller af tillverkares försäljning till afhämtning. I förra

fallet lämnar 29 § Kungl. Maj:ts befallningshafvande befogenhet att

ingripa; i senare fallet finnes ingen annan utväg än att åtala tillverkaren

vid domstol, ifall han vid bedrifvandet af försäljningen gjort sig

skyldig till lagöfverträdelse, ty att förbjuda en tillverkare att afyttra

sin tillverkning kan svårligen ifrågakomma annat än möjligen vid

speciella tillfällen, då försäljningen kan medföra särskild fara för oordningar.

kall kunna förekomma, då beträffande hvarje slag af försäljning

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

af ifrågavarande drycker ett omedelbart ingripande af de kommunala

myndigheterna kan vara önskvärd! till förekommande af oordningar.

Ett sådant är det i 30 § åsyftade. Beträffande Stockholm torde dock

vidtagande af åtgärd, som där är i fråga, endast böra tillkomma öfver - ståthållareämbetet.

Stadgandena i nyssnämnda § äro afsedda att ersätta 14 § 1 mom.

och 15 § 1 mom. i nuvarande förordning.

Genom ett stadgande, infördt i 31 § 1 mom., har befogenhet

lämnats Kungl. Maj:ts befallningshafvande att för visst tillfälle, då

oordningar kunna vara att befara, redan pa förhand förbjuda bedöfvande!

af eljest tillåten försäljning af vin eller maltdrycker eller föreskrifva

behöfliga inskränkningar i densamma. En dylik befogenhet synes nämligen,

såsom af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i. Skaraborgs län

framhållits, icke böra göras beroende däraf, att försäljningen vid föregående

tillfällen visat sig föranleda oordningar.

I 31 § 2 mom. äro de stadganden sammanförda, som i 1885 års

förordning förekomma i 14 § 4 mom. och lo § 6 inom., dock med en

viss skärpning, ity att förbuden mot försäljningens fortsättande via

tillfället enligt förslaget kunna utfärdas omedelbart utan föregående

erinran från krono- och polismyndighet, hvarjämte förbudsrätten utsträckts

att gälla äfven inom städs planlagda område.

Hvad angår ansvarsbestämmelserna i förslaget, har ansvaret för

oloflig försäljning af vin eller maltdrycker (33 §), såvidt angår tredje

och följande resor, icke oväsentligt skärpts. Erfarenheten vittnar nämligen

nogsamt därom, att det nu stadgade ansvaret, som vid än så många

gånger upprepad förbrytelse, där den ej sker å sön- eller helgdag,

stannar vid högst 200 kronors böter, icke är för sitt ändamål tillräckligt.

Kommittén föreslog en höjning i straffet för fjärde gången eller oftare

upprepad förseelse till 500 kronors böter. Samtidigt föreslogs emellertid

den lindring, att böterna icke blott vid första utan ock vid följande

resor skulle vid synnerligen mildrande omständigheter kunna nedsättas

till 5 kronor. För min del har jag i likhet med åtskilliga af de myndigheter,

som yttrat sig öfver förslaget, ansett, att, om hithörande bestämmelser

skola erhålla nödig effektivitet, ansvaret för ifrågavarande

förbrytelser bör skärpas utöfver hvad kommittén föreslagit, dock synes

straffet böra hållas något lägre än hvad som ansetts böra gälla för

oloflig försäljning af brännvin. I enlighet härmed har enligt förslaget

dels minimum för första resan oloflig försäljning af ifrågavarande drycker

höjts från 5 till 10 kronor, dels ansvaret för tredje gången föröfvad

Ansvarsbe
stämmelser.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

oloflig’ försäljning af sådana drycker föreslagits till böter från 100—300

kronor (nu 100—200 kronor) samt för fjärde eller följande resor från

300 500 kronors böter eller fängelse i högst sex månader. Däremot

har den af kommittén föreslagna sänkningen af bötesminimum för upprepad

förbrytelse uteslutits.

Den i nu gällande förordning förekommande bestämmelsen, att

där oloflig försäljning förekommer å sön- eller helgdag, böterna skola

ökas intill visst belopp, lämpar sig icke att bibehålla, ifall fängelse

kommer _ att ingå i strafflatituden. I likhet med hvad som skett i förslaget

till brännvinsförsäljningsförordning, har däremot föreslagits en

bestämmelse, att, därest förbrytelsen begås å sön- eller helgdag, detta

skall anses såsom eu försvårande omständighet.

Enahanda ansvar, som föreslagits för oloflig försäljning af vinoch

maltdrycker, har, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad kommittén

föreslagit, stadgats äfven för den, som öfverskrider en honom

meddelad, på ett eller annat sätt inskränkt rättighet till försäljning af

vin eller maltdrycker eller utöfvar försäljning på annat ställe än meagifvet

är eller bedrifver försäljning medelst kringföring på annat sätt

än i 15 § föreskrifves, liksom ock för den, som, oaktadt återkallelse af

honom beviljad försäljningsrätt eller förbud mot dess fortsättande,

i stud däremot fortfar med försäljningen (34 §). Visserligen är sant

att den, som bedrifver försäljning utan någon som helst rätt, principiellt

sedt, gör sig skyldig till en svårare förbrytelse än den, som missbrukar

eu honom gifven rätt. Men, såsom kommitterade erinrat, kan i själfva

verket missbruk af försäljningsrätt framträda under former, som med

hänsyn till den skada för nykterhet och ordning, som därigenom åstadkommes,

äro fullt jämförliga med den fullständigt oberättigade försäljningen.

Särskild! har detta, såsom ock af kommitterade med rätta

framhålles, ofta visat sig i fråga om öfverskridande af rätt att allenast vid

maltid åt spisande gäster utskänka maltdrycker och af gästgifvares och

skjutsstationsförestandares rätt till utskänkning af sådana drycker åt vägfarande.

Och icke heller i andra fall, som här äro i fråga, synes någon

obillighet ligga i att tillämpa samma strafflatitud, som föreslagits i 33 §.

Straffbestämmelser för de i 34 § afsedda förseelser förekomma i

den nuvarande förordningen på flera spridda ställen, såsom i 12 §

1 mom. tredje stycket samt 3 mom. i samma § äfvensom i 15 § 5 mom.

Hvad särskild! angår öfverträdande af meddeladt förbud, stadgar

den nuvarande förordningen för sådant fall böter till dubbelt belopp

mot hvad eljest är föreskrifvet, Då öfverträdande af ett gifvet förbud

natuiligen i allt fall är att anse såsom eu synnerligen försvårande om
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 101.

ständighet, har, med hänsyn jämväl till de för vissa fall afsevärdt

skärpta straffsatserna, nämnda bestämmelse i det föreliggande förslaget,

liksom i kommitténs, uteslutits.

35 § 1 mom. i förslaget motsvarar 13 § första och andra styckena

i nuvarande förordning. 2 mom. i 35 § likställer utdelning af vin eller

maltdrycker i öppen salubod (eller tillböjande lägenheter) för handel

med andra varor än vin eller maltdrycker, eller vid torghandel, med

oloflig försäljning af sådana drycker.

Ansvarsbestämmelsen i 36 § refererar sig till 14 och 16 §§ i förslaget.

Bestämmelsen motsvaras delvis af 13 § sista stycket i nu gällande

förordning.

37 § motsvarar i sak 12 § 1 mom. andra stycket i samma förordning.

38 §, som är till innehållet ny, är hämtad från kommitténs förslag.

Enligt denna § skulle den, som gör sig förfallen till förbrytelse,

belagd med straff i något af de i paragrafen omförmälda lagrum, och

förut undergått bestraffning för förbrytelse mot ett annat af dessa lagrum,

anses och straffas såsom för upprepad förbrytelse, förutsatt naturligen

att de allmänna förutsättningarna i öfrigt för återfall i brott äro för

handen. Stadgandet, som synes ägnadt att undanröja en eljest möjligen

uppkommande ovisshet om rätta tolkningen af ifrågavarande bestämmelser

1 förevarande afseende, har emellertid egentligen betydelse med afseende

å 34 §, å ena, samt 33, 35 och 37 §§, å andra sidan. Härutinnan medför

nämligen bestämmelsen en skärpning, som dock med hänsyn till

hvad jag förut anfört i fråga om den helt och hållet olofliga försäljningen,

å ena, samt missbruket af den tillåtna försäljningen, å andra sidan,

knappast torde kunna anses innebära någon öfverdrifven stränghet.

Mot den af kommitterade föreslagna beslagsrätten vid oloflig försäljning

af maltdrycker hafva betänkligheter framställts af åtskilliga

bland de myndigheter, som uttalat sig öfver förslaget. Den viktigaste

af dessa betänkligheter, som särskilt framhållits af Kung!. Maj:ts befallningshafvande

i Hallands län, synes vara den svårighet, att icke

säga omöjlighet, som utan tvifvel åtminstone på landsbygden ofta skulle

göra sig gällande, att på lämpligt sätt afyttra beslagtagna drycker af

ifrågavarande slag. Med hänsyn härtill har jag icke ansett mig kunna

förorda införande i förordningen af den föreslagna bestämmelsen. I ett

par särskilda fall, som jag strax skall omförmäla, torde dock beslagsrätt

böra stadgas. Syftet härmed är emellertid ett helt annat än det, som

här är i fråga.

39 § i förslaget är till innehållet öfverensstämmande med 12 §

2 mom. i nuvarande förordning, dock att stadgandet, med afseende därå

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 101.

att förslaget afhandla!’ äfven försäljnin^rättigheter, som ej bero af

särskild! tillstånd, begränsats till de fall, då sådant meddelats.

Straffbestämmelserna i 40 §, Indika afse försäljning å otillåten

tid, motsvara stadgandet i 17 § 5 mom. af nu gällande förordning,

dock med en höjning af straffets maximum från 30 till 50 kronor, en

höjning, som jämväl af kommittén föreslagits. Att förbrytelse mot 23 §

bör vara underkastad enahanda ansvar som nyssberörda förseelse torde

vara själffallet.

41 § stadgar straff för saluhållande af vin eller maltdrycker, som

äro försatta med något för hälsan skadligt ämne eller med sackarin;

och har straffet föreslagits till böter från och med 5 till och med 50

kronor. För dessa fall har, i öfverensstämmelse med hvad i motsvarande

fall gäller enligt brännvinsförsäljningsförordningen, stadgats, att

de till salu hållna varorna äfven skola vara underkastade beslag och

förbrutna. Att de förut omförm äkta i fråga om den af kommittén föreslagna

beslagsrätten uttalade betänkligheter här icke förefmnas är

gifvet.

I nyssnämnda § hafva öfverträdelse!’ af de i 20, 25 och 26 §§ af

förslaget meddelade ordningsföreskrifter äfvenledes belagts med ansvar

af 5—50 kronors böter, hivad beträffar förseelser mot 25 § och 26 §

1 mom., hvilka redan i nuvarande förordning äro belagda med straff,

innefattar den föreslagna latituden en höjning i förhållande till det

nuvarande straffet, hvilket — utgörande allenast 5 kronor —- synes vara

alltför lågt. Motsvarande höjning föreslogs äfven af kommittén för

förseelser af likartad beskaffenhet.

Den ändring, som vidtagits i 42 §, jämförd med 25 § 1 mom. i den

nuvarande förordningen, betingas af de ändrade strafflatituderna för de

i 33—35 §§ och 37 § första punkten omförmälda förbrytelser.

43 § svarar emot 16 § 2 mom. i nu gällande förordning. Kommittén

har beträffande här förutsatta fall föreslagit, att förutom husbonde

jämväl den, som begått förseelsen, skulle därför stånda ansvar.

I vissa fall synes emellertid en sådan bestämmelse kunna lända till

alltför stor stränghet. Den återfinnes icke heller vare sig i brännvinsförsäljningsförordningen

eller i förordningen om tillverkning och beskattning

af maltdrycker, hvilka båda författningar äga ett stadgande,

motsvarande 16 § 2 mom. i nuvarande förordning om försäljning af vin

och maltdrycker m. m.

Innehållet i 44 § återfinnes i 21 § 2 mom. af nyssnämnda förordning,

med det tillägg, som betingas af den nya bestämmelsen i

41 § 2 mom.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

45 § är lika lydande med 20 § i nuvarande förordning.

Den nya förordningen är afsedd att träda i kraft den 1 januari

1906, dock att densamma, såvidt rörer ansökning om förvärfvande

af andra rättigheter än sådana, hvilka beviljas på grund af 3 § i nu

gällande förordning, äfvensom i hvad angår sättet för handläggningen

af sådan ansökan, skulle äga omedelbar tillämpning.

För att reglera öfvergången till de nya bestämmelserna och klargöra

den nya författningens ställning till rättigheter, som före dess

ikraftträdande beviljats, torde äfven vissa andra öfvergångsstadganden

böra meddelas.

Enligt hvad åtskilliga af högsta domstolen meddelade utslag

gifva vid handen, blefvo genom 1874 års förordning angående försäljning

af här ifrågavarande drycker dessförinnan meddelade rättigheter

till iskänkning af vin eller maltdrycker icke upphäfda; och, sedan

1885 års förordning utkommit, förklarade Kungl. Maj:t i nådig skrifvelse

den 2 april 1886 — på förfrågan, huruvida genom sistnämnda förordningkunde

anses stadgadt, att före 1874 års utgång meddelade rättigheter till

iskänkning af vin eller maltdrycker vore genom samma förordning

upphäfda — att med förordningen icke afsåges att upphäfva förut i

laga ordning förvärfvade rättigheter att till förtäring på stället sälja

icke spirituösa drycker. Det lärer därför få anses billigt, att dessa

rättigheter icke genom ny författning omintetgöras, helst, enligt hvad

kommitterade ock erinrat, dessa rättigheter, hvilka meddelats under en

tid, då Kungl. Majs befallningshafvande eller annan myndighet icke

ägde befogenhet att efter godtfinnande återkalla beviljadt tillstånd eller

att förbjuda en rörelse, som efter anmälan i behörig ordning utöfvades,

måste anses hafva beviljats för innehafvare^ lifstid. Dock synes såsom

ett villkor för dessa rättigheters fortfarande giltighet böra stadgas, att

anmälan om deras tillvaro hos vederbörlig myndighet göres, hvarigenom

ock vinnes, att kontrollen öfver samma rättigheter, där de komma att

förpesta, underlättas. Enligt hvad kommitterade omförmäla, lärer det

ej sällan hafva inträffat, att ifrågavarande rättigheter från den ursprunglige

innehafvaren till annan öfverlåtits. Ehuru lagligheten häraf

torde vara tvifvel underkastad, har jag dock, enär dylika öfverlåtelser

hittills, såvidt kändt, ej ansetts vara mot lag stridande, icke trott mig

böra föreslå något stadgande, hvarigenom dylika, redan verkställda öfverlåtelser

skulle annulleras.

Hvad angår öfriga vid tiden för den nya förordningens utfärdande

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Åfd. 56 Käft. 9

Öfvergångs

stadganden

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

meddelade rättigheter, har skillnad gjorts emellan sådana, som meddelats

på grund af 3 § eller på grund af bestämmelser, utfärdade jämlikt

22 § 2 mom. i samma förordning och gälla för bestämd tid, den där

ej går till ända före 1905 års utgång, och öfriga före förordningens

utfärdande beviljade rättigheter. Beträffande de förra har föreslagits,

att de skulle förblifva gällande intill slutet af det kalenderår, då de

eljest skulle upphöra. Detta med hänsyn därtill, att enligt den nya förordningen

försäljningsåret skulle sammanfalla med kalenderåret. I fråga

åter om de senare har föreslagits, att för deras fortfarande giltighet

efter den 1 januari 1906 skulle erfordras förnyad ansökan i enlighet

med den nya förordningens bestämmelser. Detta har skett för att

undvika den oklarhet, som till äfventyrs eljest i många fall skulle komma

att råda i fråga om den utsträckning, i hvilken den nya förordningens

bestämmelser äro å dessa rättigheter tillämpliga. Att genom en sådan

bestämmelse någon rättskränkning skulle tillfogas äldre rattighetsinnehafvare

torde icke med fog kunna påstås, då ju samtliga ifrågavarande

rättigheter, möjligen med ett eller annat, praktiskt sedt, betydelselöst

undantag, äro beviljade endast tillsvidare. Tiden för ansökningens ingifvande

har föreslagits till utgången af oktober månad innevarande år,

på det att ansökningarna, såvidt möjligt, må hinna att af vederbörande

myndigheter behandlas och afgöras före samma års utgång.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i enlighet

med de af honom sålunda uttalade åsikter upprättadt förslag till

förordning angående försäljning af vin och maltdrycker, hemställde

departementschefen, att berörda förslag måtte föreläggas Riksdagen till

antagande.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen

Regenten bifalla; och skulle nådig proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt —

vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Conrad Carleson.

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1905:172 Skrifvelse till Konungen med förordning angående försäljning af vin och Öl. s. 1 i texten
  2. 2SärU 1905:11 Särskilda Utskottets (N:o 2) Memorial N:o 11 s. 1 i texten
  3. 2SärU 1905:6 Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 6 s. 1 i texten