Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående försäljning af tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka

1905-03-31 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1905:102, Med förslag till förordning angående försäljning af tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 102.

1

N:o 102.

Kungl. Maj ris nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning angående försäljning af tillagade, alkoholfria

drycker samt svagdricka; gifven Stockholms slott den

31 mars 1905.

Under åberopande af bilägga protokoll öfver finansärenden för

denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till förordning angående försäljning af tillagade,

alkoholfria drycker samt svagdricka.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Ernst Meyer.

Bih. till Riksd-. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afä. 57 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kurujl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 102.

Förslag
till
Förordning

angående försäljning af tillagade, alkoholfria drycker

samt svagdricka.

1 §•

1. Försäljning af tillagade, alkoholfria drycker, som ej sker till

förtäring på stället, vare, med de inskränkningar, som nedan äro

stadgade, tillåten under samma villkor, som för idkande af handel

i allmänhet äro gällande.

Hvad. sålunda är stadgadt gälle ock försäljning af svagdricka,

då denna ej sker till förtäring på stället.

Försäljning af hembryggdt svagdricka är förbjuden.

2. Med svagdricka förstås i denna förordning hvarje maltdryck,

som enligt Kungl. förordningen angående tillverkning och beskattning

af maltdrycker är att hänföra till svagdricka.

2 §•

Den, som äger rätt till iskänkning af brännvin, vin eller andra

maltdrycker än svagdricka, vare jämväl berättigad att till förtäring på

stället försälja (utskänka) tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka.

3 §•

__ !• . Völ någon, som ej enligt. 2 § är därtill berättigad, bedrifva

iskänkning af tillagade, alkoholfria drycker eller svagdricka, göre

därom skriftligen anmälan, i Stockholm hos öfverståthållareämbetet, i

annan stad hos magistraten och på landet hos länsmannen, med uppgift

a det ställe, där utskänkningcn skall äga rum, samt med bifogande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

af betyg om god frejd. Har anmälan sålunda skett, skall, där ej nedan

annorlunda föreskrifves, meddelas bevis, att anmälan behörigen skett;

och skall länsmannen därom underrätta kommunalnämndens ordförande i

den socken, där rörelsen skall utöfvas.

Hvad sålunda är stadgadt skall iakttagas hvarje gång utskänkningsställe

ombytes.

2. Bevis, som i 1 mom. omförmäles, må ej meddelas den, som

veterligen jämlikt 8 § 1 eller 2 mom. står under förbud att utskänka

drycker, hvarom i denna förordning är fråga, eller genom gällande

beslut, som ej afser allenast visst tillfälle, förbjudits att försälja vin

eller andra maltdrycker än svagdricka, ej heller den, om hvilken är

veterlig!, att honom meddeladt tillstånd att försälja vin eller andra

maltdrycker än svagdricka återkallats, eller att han dömts förlustig

rätt till detaljhandel med brännvin eller försäljning af vin, andra maltdrycker

än svagdricka eller drycker, som afses i denna förordning.

3. Vill någon, efter det honom meddeladt, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

fastställdt eller omedelbarligen stadgadt förbud att

utskänka drycker, som afses i denna förordning, eller att försälja vin

eller andra maltdrycker än svagdricka upphört att gälla, eller efter det

honom meddeladt tillstånd att försälja vin eller andra maltdrycker än

svagdricka återkallats, bedrifva rörelse, hvarom i 1 mom. förmäles, har

Kungl. Maj:ts befallningshafvande på ansökan, åtföljd af betyg om

god frejd samt uppgift om stället, där rörelsen är afsedd att bedrifvas,

att efter magistratens eller kommunalnämndens hörande pröfva,

huruvida tillstånd därtill må medgifvas eller icke.

Detsamma galle ock, ifall annan än den, hvilken åsyftas med

förbud eller återkallelse, hvarom nyss är sagdt, vill i samma lokal, där

rörelsen förut bedrifvits, fortfarande utöfva rörelse, som i 1 mom. oraförmäles.

I Stockholm äge hvad i detta mom. är sagdt om magistratens

hörande ej tillämpning.

4. Inom läger, kasernområde eller annat uteslutande för krigsmaktens

behof upplåtet område må ej försäljning, som afses i denna

förordning, äga rum, med mindre Kungl. Mai:ts befallningshafvande,

på framställning af vederbörande befälhafvare, därtill meddelat tillstånd.

5. Har någon, som genom anmälan eller särskild! tillstånd förvärfva!

rätt till iskänkning, hvarom sägs i 1 inom., mera än sex

månader underlåtit att däraf begagna sig, anses samma rätt hafva

upphört.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kuntjl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 102.

4 §•

Anmälan _ eller tillstånd, hvarom sägs i 3 §, erfordras ej för rätt att

tillfälligtvis, vid allmän sammankomst eller tillställning, genom föranstaltande

af den, som anordnat sammankomsten eller tillställningen, utskälla

tillagade, alkoholfria drycker eller svagdricka.

5 §.

Utskänkningsrörelse, som på grund af anmälan eller tillstånd

eldigt 3 § jäv af sedd att idkas i stad, må ej börjas, förr än besiktning

å den lägenhet, där rörelsen skall drifvas, hållits af stadsfiskal järnte

tva personer, utsedda, i Stockholm af öfverståthållareämbetet och i

annan stad af magistraten, samt besiktningsmännen utfärdat bevis därom,

att lägenheten är för ändamålet lämplig.

6 §•

1. 1 Iskänkning af i denna förordning afsedda drycker må icke

äga rum senare å dag än klockan tio på aftonen i stad och klockan

åtta på aftonen å landet, ägande Kung!. Maj:ts befallningshafvande

att, där särskilda omständigheter föranleda behof af utskänkningstidens

inskränkning eller utsträckning, därom förordna.

Hvad här är sagdt äge ej tillämpning å gästgifvare, skjutsstätionsföreståndare

eller skjutsentreprenör vid honom i sådan egenskap tillkommande

försäljningsrätt.

2. Att låta brännvin, vin eller andra maltdrycker än svagdricka

förtäras a ställe, där iskänkning på grund af anmälan eller tillstånd

enligt 3 § idkas, vare förbjudet.

7 §•

Vid all försäljning af svagdricka, vare sig till förtäring på

stället eller annorledes, skall iakttagas:

att dricka^ ej må på försäljningsstället förvaras på andra kärl än

dem, å hvillca det utlämnats från bryggeriet, ej heller af säljaren påspädas

eller poå annat sätt beredas, samt

att på försäljningsstället ej må finnas liembryggdt svagdricka.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 102.

8 §■

1. Förekomma å försäljningsställe, där på grund af anmälan

eller tillstånd enligt 3 § iskänkning idkas, oordningar eller bedrifves

därstädes osedlighet, äge magistraten eller kommunalnämnden förbjuda

rörelsens innehafvare att med försäljningen fortsätta. Beslutet därom

gånge genast i verkställighet, men skall, vid äfventyr att förbudet eljest

går åter, senast inom åtta dagar underställas Kungl. Majits befallningshafvande,

som har att för viss tid fastställa förbudet eller ock upphäfva

detsamma.

I nu förutsatta fall äge Kungl. Majits befallningshafvande jämväl

omedelbarligen meddela förbud på sätt nyss är sagdt.

2. I Stockholm tillkommer det i fall, som i 1 mom. afses, öfverståthållareämbetet

att meddela förbud, hvarom där förmäles.

3. Därest vid marknad, allmän torgdag, läger eller annat vapenöfningsmöte,

inskrifningsförrättning eller mönstring med värnpliktige,

ting, auktion eller annan till folksamling föranledande förrättning eller

då eljest större folksamling äger rum utskänkning af tillagade, alkoholfria

drycker eller af svagdricka visar sig föranleda oordningar,. må

polismyndighet i stad och kronobetjänt å landet omedelbarligen förbjuda

och, om förhållandet sådant påkallar, förhindra utskänkningens fortsättande

vid tillfället. Enahanda befogenhet tillkommer polismyndighet

i stad och kronobetjänt på landet jämväl ifall utskänkning, som tillfälligtvis

utöfvas vid allmän sammankomst eller tillställning, visar sig

föranleda oordningar.

4. Förbud, som sägs i denna §, skall delgifvas rörelsens innehafvare

eller, i hans frånvaro, den, som försäljningen besörjer; livarjämte

Kungl. Majits befallningshafvande skall om förbud, som af Kungl.

Majits befallningshafvande meddelas eller fastställes, lämna underrättelse

till magistraten eller kommunalnämnden och länsmannen i orten samt

vederbörligen kungöra detsamma.

Hvad här är sagdt om magistratens underrättande äge ej tillämpning

i Stockholm.

5. Förbud gälle, då det drabbar man, äfven för hustrun och

tvärtom, så länge de lefva i äktenskap samman.

9 §•

Tillstånd, hvarom sägs i 3 § 4 inom., må af Kungl. Majits befallningshafvande

återkallas, när helst skäl därtill anses föreligga; skolande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

i fråga om delgivning af och underrättelse om sådant beslut gälla

hvad i 8 § 4 mom. är beträffande förbud i enahanda afseenden stadgadt.

10 §.

1. Den, som utan att hafva undfått bevis, att anmälan behörigen

skett, där sådan är föreskrifven, eller utan tillstånd, där sådant erfordras,

utskänker tillagade, alkoholfria drycker eller svagdricka, böte från och

med fem till och med femtio kronor.

Öfverträder någon honom enligt 8 § meddeladt förbud, eller

fortsätter någon med utskänkning, hvarom säg’s i 8 § 4 mom., oaktadt

återkallelse af därtill gifvet tillstånd honom delgifvits, böte dubbelt

mot hvad i 1 mom. är sagdt.

_ 8. Försäljer någon hembryggdt svagdricka, eller öfverträder någon

de r 7 § glida bestämmelser, skall lian, där gärningen ej är i annan

för fät törn g med straff belagd, straffas med böter från och med fem till

och med trettio kronor.

4. Förbryter sig någon mot hvad i 5 § är föreskrifvet, eller

utofyar någon utskänkning af i denna förordning afsedda drycker å

otillåten tid, eller later nag’on, i strid emot hvad i 6 § 2 mom. finnes

stadgadt, brännvin, vin eller andra maltdrycker än svagdricka förtäras

a utskänkningsställe, hvarom i nämnda mom. förmäles, böte från och

med fem till och med trettio kronor.

11 §•

Varder någon, hvilken efter anmälan eller tillstånd idkar utskänkning,

som afses i 3 §, dömd till ansvar för oloflig försäljning

af brännvin, vin eller andra maltdrycker än svagdricka, då må han ock

pa yrkande af vederbörande allmän åklagare dömas förlustig sin nämnda

utskänkningsrätt, ifall omständigheterna finnas böra därtill föranleda.

12 §.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse

mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när lian därtill

varder lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför utfärdats

och delgifvits, fällas till de böter, som för sådan förbrytelse äro

stadgade.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

7

13 §•

För förbrytelse, som mot denna förordning med Imsbondes vetskap

begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person,

ansvare husbonden, liksom vore förbrytelsen begången af honom själf.

14 §.

Om böters förvandling och fördelning, om rätt att anställa åtal för

öfverträdelser af denna förordning, om öfvervakande i öfrig! af förordningens

efterlefnad samt om domstol, där öfverträdelser af densamma

skola åtalas, lände i tillämpliga delar till efterrättelse hvad i gällande

förordning angående försäljning af brännvin är eller varder stadgadt.

15 §.

Hvad enligt denna förordning tillhör magistrats handläggning tillkommer

poliskammare i stad, där sådan finnes, och i stad, som ej har

magistrat, där tillsatt, särskild styrelse.

16 §.

Denna förordning äger icke tillämpning å utskänkning inom område

för station vid statens järnvägar eller å statens järnvägståg, utan

galle därom hvad Kungl. järnvägsstyrelsen finner skäligt förordna.

Öfvergångsstaäganden.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1906, då do i

Kungl. förordningen angående försäljning af vin, maltdrycker m. in.

den 24 oktober 1885 meddelade bestämmelser rörande försäljning af

drycker, som afses i denna förordning, äfvensom de i samma bestämmelser

sedermera gjorda ändringar så ock af öfverståthållareämbetet

i ämnet meddelade stadganden upphöra att gälla.

2. År någon på grund af anmälan eller tillstånd enligt äldre

författning i utöfning af rättighet till utskänkning af drycker, som

afses i denna förordning, och vill han därmed fortfara äfven efter det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

clemia förordning trädt i kraft, göre därom inom utgången af år 1905

anmälan eller ansökan pa sätt i denna förordning är stadgadt. Försummar

lian det, anses rättigheten hafva upphört vid sistnämnda tidpunkt.

Hvad i detta mom. är sagdt äge dock ej tillämpning å den, som

enligt 2 § i denna förordning är berättigad till utskänkning af ifrågavarande

drycker.

3. Vill någon, innan denna förordning träder i kraft, förvärfva

rättighet att utan samband med utskänkning af brännvin, vin eller andra

maltdrycker än svagdricka efter 1906 års ingång bedrifva utskänkning

af drycker, som afses i denna förordning, gälle hvad om anmälan och

ansökan därstädes i sådant afseende är stadgadt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

9

Utdrag (tf protokollet öfver finansärenden, hållet.inför Hans Kung!.

Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 31 mars 1905.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve CfYEDENSTOLPE,

Statsråden: ÖDELBERO,

Husberg,

PaLÄNDER,

Westring,

It AMSTEDT,

Berger,

Meyer,

von Frtesen,

Virgin.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde i underdånighet:
Såsom

jag redan vid föredragning af förslaget till ny förordning

om försäljning af vin och maltdrycker framhållit, har det sedan länge

varit ett önskemål inom de mera nyktert)etsifrande meningsgrupperna

inom vårt folk, att försäljningen af de alkoholsvagare maltdryckerna

— svagdricka!, — måtte undandragas de strängare bestämmelser, som

gälla för handeln med vin och starkare maltdrycker. Redon i en år

1887 inom Riksdagen väckt motion angående vissa inskränkande bestämmelser

i fråga om försäljning af maltdrycker till afhämtning föreslogs,

att dessa bestämmelser dock icke skulle gälla maltdrycker med

viss lägre alkoholhalt. Äfven vid 1889 och 1890 års riksdagar förekommo

motioner, däri föreslogos i vissa afseenden skiljaktiga bestämBih.

till Piksd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afl. 57 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

meker rörande försäljningen af starkare maltdrycker, å ena, samt maltdrycker

med viss lägre alkoholhalt, å andra sidan. Ingen af dessa

motioner föranledde emellertid någon Riksdagens åtgärd.

Med anledning af en vid 1891 års riksdag väckt motion beslöt Andra

Kammaren för sin del underdånig framställning om utredning, huru en

gräns skulle kunna bestämmas mellan svagdricka, å ena, och starkare maltdrycker,

å andra sidan. Då emellertid detta beslut icke biträddes af Första

Kammaren, förföll frågan för den gången. Vid 1892 års riksmöte upptogs

frågan ånyo, och tillvann sig då en i ämnet väckt motion Riksdagens

bifall. I underdånig skrifvelse den 30 april 1892 anhöll nämligen Riksdagen,

att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huru på det mest praktiska

sätt en gräns måtte kunna bestämmas mellan svagdricka, å ena sidan,

och starkare maltdrycker, å den andra, samt på grand af denna utredning

vidtaga de förändringar i Kungl. förordningen den 24 oktober

1885 angående försäljning af vin och maltdrycker m. in., att en sådan

gräns bestämdes samt att handeln med svagdricka blefve undandragen

de inskränkande bestämmelser, som gällde för handeln med maltdrycker

i allmänhet, och ställd på samma linje som handeln med de i § 8 af

berörda Kungl. förordning omnämnda dryckerna.

Sedan Kungl. Maj:t med anledning af denna Riksdagens skrifvelse

infordrat utlåtande från finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå

och sådant utlåtande, grundadt på noggranna undersökningar angående

sättet för bestämmande af den ifrågasatta gränsen mellan olika

maltdryckssorter, den 8 oktober 1892 af byrån afgifvits, föredrogs Riksdagens

skrifvelse inför Kungl. Maj:t den 17 mars 1893, därvid föredragande

departementschefen yttrade, att det syntes honom genom hvad

byrån i sitt utlåtande anfört vara ådagalagdt, att det svårligen läte sig

göra att i fråga om villkoren för försäljning fastställa en gräns mellan

svagdricka och andra maltdrycker utan att de bryggerier, som tillverkade

svagdricka, underkastades en kontroll, gående ut på att vörten,

när den sattes till jäsning, icke hade för hög extrakthalt; att emellertid,

da en sådan kontroll måste blifva förenad med dryga kostnader, den

icke syntes kunna ifrågakomma annat än i förening med beskattning

af maltdrycker, samt att vid sådant förhållande departementschefen ansåge

frågan om bestämmande af en dylik gräns böra för det dåvarande förfalla;

och fann med anledning af hvad departementschefen sålunda anfört

Kungl. Maj:t Riksdagens berörda framställning icke till någon Kungl.

Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Adel Riksdagen återupptogs frågan åren 1896, 1897 och 1898, i

det att motionärer framställde åtskilliga till formen växlande förslag därom,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

att handeln med svagdricka måtte befrias från de inskränkande bestämmelser,

som gällde för handel med maltdrycker i allmänhet. Det

Andra Kammarens tillfälliga utskott, som år 1898 förehade denna fråga

till behandling, hemställde, att Riksdagen måtte hos Kung!. Magt begära

en omarbetning af 1885 års förordning i syfte, dels att ur densamma

måtte afiägsnas alla bestämmelser såväl angående handeln med de verkligen

icke spirituösa dryckerna, kokadt kaffe, te in. m., som ock med

svagdricka, dels ock att förordningen, i hvad den atsåge vin och de

starkare maltdryckerna, måtte i tillämpliga delar bringas i närmare

öfverensstämmelse med förordningen om försäljning af brännvin. Denna

hemställan bifölls af Andra Kammaren, hvaremot Första Kammaren liksom

vid föregående tillfällen afslog förslaget, hufvudsakligen på den

grund, att en lagfästad gräns mellan svagdricka och öfriga maltdrycker

saknades och att i följd däraf nödig kontroll däröfver, att maltdrycker,

som i handeln ginge såsom »svagare», icke innehölle större alkoholhalt

än den för dem lagligen bestämda, icke kunde åstadkommas.

Den 7 oktober 1898 uppdrog Kungl. Maj:t åt en samma dag tillsatt

kommitté att, efter utredning rörande de ändringar, som i syfte

att ytterligare främja nykterheten kunde behöfva vidtagas i förordningen

angående försäljning af vin, maltdrycker, kokadt kafle och

andra tillagade, icke spirituösa drycker den 24 oktober 1885, afgifva

förslag i ämnet. I det underdåniga betänkande, som denna kommitté

afgaf den 23 maj 1900, ägnas frågan om en lagstadgad gräns mellan

olika slag af maltdrycker med hänsyn till dessa dryckers olika alkoholhalt

en ingående behandling. Kommitténs utredning utmynnar däri,

att det visserligen icke vore omöjligt att bestämma en gräns mellan

olika slag af maltdrycker, åtminstone om man nöjde sig med en extraktgräns,

men att en dylik gräns svårligen kunde eller borde göras gällande

i fråga om handeln med maltdrycker, med mindre att en sådan blefve

genomförd redan med afseende å tillverkningen af ifrågavarande drycker

och deras afyttrande från tillverkningsstället. För öfrigt sökte kommittén,.

som uttalade starka betänkligheter angående nyttan för nykterheten af

eu lagstiftning, hvarigenom svagdricksliandeln undandroges de inskränkande

bestämmelser, som gällde beträffande försäljning af andra

maltdrycker, påvisa, att redan enligt den nuvarande lagstiftningen

handeln med svagdricka icke vore så kringskuren, att åtkomsten därtill

v obehörigen hämmats, samt att någon nödvändighet för lagstiftningsåtgärder,

hvarigenom denna handel blefve undantagen från åtskilliga

af de inskränkningar, som gällde öfriga maltdrycker, därför ingalunda

förefunnes.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

I enlighet med de åt kommittén sålunda uttalade åsikter hafva enligt

kommitterades förslag till försäljningsförordning samtliga maltdrycker

fortfarande likställts med hvarandra; och hafva kommitterade i samma

lörfattningsförslag upptagit bestämmelserna jämväl om handeln med

tillagade, icke spirituösa drycker.

Sedan kommittén afslutat sitt arbete, gjordes frågan om särskilda

bestämmelser rörande handeln med svagdricka snart ånyo till föremål

för Riksdagens pröfning. Redan år 1901 väcktes förslag i ämnet,

hvithet emellertid icke föranledde någon åtgärd från Riksdagens sida.

År 1902 framställdes i Andra Kammaren förslag rörande omarbetning

af förordningen angående försäljning af vin, maltdrycker m. m., men

förslaget . a (styrk tes af vederbörande utskott och afslogs af kammaren,

af anledning att kommitterades förslag var beroende på Kungl. Maj:ts

pröfning. Följande år väcktes ånyo i Andra Kammaren motioner

angående frigifvande af handeln med svagdricka och tillagade, icke

spirituösa drycker. Både motionärerna och det utskott, som behandlade

motionerna, åberopade den till Riksdagen samma år aflåtna nådiga propositionen

med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning

af maltdrycker, enligt hvilket förslag i fråga om tillverkningen

och försäljningen från tillverkningsstället en gräns skulle i lagstadgas

emellan svagdricka, å ena, och andra maltdrycker, å andra sidan

Andra Kammaren beslöt för sin del aflåtande af skrifvelse till Kung].

Maj.t i ämnet, men första Kammaren, som behandlade motionerna i

fråga innan nyssberörda proposition af Kammaren förehafts, biträdde icke

medkammarens beslut, emedan frågan om lagstadgad gräns mellan svagdricka

och andra maltdrycker ännu icke blifvit bestämd.

Äfven vid- 1904 års Riksdag blef samma fråga föremål för

motioner i Andra Kammaren. I en motion föreslogs, att i gällande

försäljningsförordning ordet »maltdrycker» öfverallt skulle utbytas mot

uttrycket »starkare maltdrycker» samt att svagdricka skulle hänföras

till de i 8 § i förordningen omnämnda, icke alkoholhaltiga dryckerna,

och i en annan, att framställning hos Kungl. Maj:t skulle göras om

utarbetande och framläggande för Riksdagen af förslag till lag angående

försäljning af vin och starkare maltdrycker, i tillämpliga delar öfverensstämmande

med förordningen angående försäljning af brännvin. Den

förra motionen afslogs af kammaren, sedan det utskott, som behandlat

densamma, upplyst, att inom fmansdepartementet ett förslag- till förordning

angående försäljning af tillagade, icke spirituösa drycker samt

svagdricka vore under utarbetande.

Den senare motionen däremot bifölls af Andra Kammaren. Det

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

tillfälliga utskott, dit den sedermera af Första Kammaren remitterades,

uttalade visserligen sina sympatier för meddelande af lindrigare bestämmelser

beträffande handeln med svagdricka än handeln med andra maltdrycker,

men ansåg ett fullständigt frigifvande af svagdrickshandeln

ingalunda vara att förorda. Det vore emellertid uppenbart, att utfärdandet

af förändrade bestämmelser rörande försäljningen af svagdricka

måste föra med sig, att den nu gällande förordningen om försäljning

af vin och maltdrycker fullständigt omarbetades, och det kunde icke

vara tvifvel underkastadt, att Kungl. Maj:t i sammanhang med pröfningen

af frågan om förändrade bestämmelser rörande svagdrickshandeln läte

verkställa eu sådan omarbetning utan någon påminnelse från Riksdagens

sida. Utskottet hemställde på grund häraf, att Första Kammaren icke

skulle biträda Andra Kammarens beslut, hvilken hemställan ock af

kammaren godkändes.

Sedan Riksdagen år 1903 i hufvudsak godkänt ofvannämnda af

Kungl. Maj:t framlagda förslag angående tillverkning och beskattning

af maltdrycker och förordning i ämnet utfärdats den 17 juni 1903,

samt därigenom en bestämd gräns emellan de alkoholsvägare maltdryckerna

— svagdricka! — å ena, och de öfriga, starkare maltdryckerna, å

andra sidan, blifvit redan i fråga om tillverkningen i lag fastslagen, var

den hufvudsakliga anledningen till de svårigheter, som förut yppats, att

gorå eu dylik gränsbestämning gällande äfven beträffande handeln med

ifrågavarande drycker undanröjd. Med anledning af det förändrade läge,

hvari frågan om svagdrickshandelns frigifvande härigenom kommit, och

då enligt min uppfattning efter den sålunda inträdda förändringen synnerligen

starka skäl talade för att likställa svagdricka!, livilket ostridigt

icke kan betraktas såsom rusdryck, med de i 8 § af nu gällande förordning

angående försäljning af vin och maltdrycker af sedda icke alkoholhaltiga

dryckerna, lät jag inom finansdepartementet utarbeta förslag till

särskild förordning angående försäljning af sådana drycker äfvensom

svagdricka. Detta förslag innehöll i hufvudsak följande.

Försäljning af samtliga ifrågavarande drycker skulle, då densamma

icke skedde till förtäring på stället, vara tillåten utan andra inskränkningar,

än som för handel i allmänhet vore stadgade. För försäljning

af samma drycker till förtäring på stället skulle i regel endast fordras

anmälan hos vederbörande myndighet — i Stockholm öfverståthållareämbetet,

i annan stad magistraten och på landet vederbörande länsman

— med uppgift å det ställe, där utskänkningen skulle äga rum; och

skulle sådan anmälan förnyas, hvarje gång försäljningsställe ombyttes.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Knngl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 102.

Den, som ägde rätt till iskänkning af vin eller maltdrycker, skulle

dock utan vidare äga rätt till iskänkning af tillagade, icke spirituösa

drycker och svagdricka. Anmälan skulle ej heller fordras för rätt att

tillfälligtvis vid allmän sammankomst iskänka eller att utomhus i ringa

omfattning försälja dylika drycker. Den, som saknade god frejd, skulle

enligt samma förslag endast efter ansökan hos Kiuigl. Majs befallningshafvande

kunna erhålla tillstånd att till förtäring på stället försälja nu

ifrågavarande drycker. Hvad särskild! angår svagdricka, innehöll förslaget

vidare bestämmelse, att vid all handel därmed drickat icke finge

säljas annorledes än från eller på de kärl, på hvilka drickat utlämnades

från bryggeriet, samt att drickat icke finge för försäljning omtappas,

på spädas eller på annat sätt beredas.

Dessutom innehöll förslaget stadganden om befogenhet för vederbörande

myndigheter att i vissa fall förbjuda fortsättande af utskänkningsrörelse,

som i förordningen afsåges, äfvensom nödiga ansvarsbestämmelser.

Författningen skulle icke äga tillämpning å utskänkning

inom område för station vid statens järnvägar eller å statens järnvägståg,

utan skulle därom gälla hvad järnvägsstyrelsen kunde finna skäligt

förordna.

Öfver berörda förslag hafva samtliga Kling!. Maj:ts befallningshafvande

afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden.

Beträffande svagdrickshandelns likställande med handeln med de icke

alkoholhaltiga dryckerna hafva åsikterna visat sig vara ganska delade.

Öfverståthållareämbetet äfvensom Kung!. Maj:ts befallningshafvande

i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Västernorrlands län hafva

sålunda helt och hållet afstyrkt förslaget i denna del.

Öfverståthållareämbetet anför, att det val vore sant, att svagdricka

knappast kunde användas såsom berusningsmedel, men å andra sidan

vore svagdricka till såväl utseende som smak så snarlikt alkoholhaltigare

maltdrycker, hufvudsakligen Öl, att det syntes komma att möta betydande

svårigheter att kontrollera, att icke den, som hade rätt till

handel endast med svagdricka, äfven försålde Öl. Vid förslagets uppgörande

syntes man hafva trött sig finna en tillräcklig garanti däremot

i föreskriften, att de nya bestämmelserna skulle äga tillämpning allenast

på svagdricka, utlämnadt från skattefritt eller skattepliktigt bryggeri

och sedermera utan omtappning eller förändring förvaradt på de kärl,

på hvilka det från bryggeriet utlämnats. Att någon effektiv kontroll

mot försäljning af Öl i stället för svagdricka icke stode att vinna genom

dylika föreskrifter, syntes emellertid vara uppenbart däraf, att intet

hindrade, att, sedan svagdrickskärlen blifvit tömda, påfylla dem med

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kunffl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

öl. Öfverståthållareämbetet befarade därför, att, om förslaget upphöjdes

till lag, detsamma genom de lindringar det medförde för rätt till utskänkning

af svagdricka kunde leda till olaga ölutskänkning i betydande

omfattning. Öfverståthållareämbetet framhåller vidare, att nuvarande

förordning angående försäljning af vin och maltdrycker m, m. icke

gäller för Stockholm, utan att det öfverlåtits åt öfverståthållareämbetet

att, med ledning af grunderna för denna förordning och iakttagande

däraf ätt försäljning till förtäring på stället af icke spirituösa drycker

Unge i hufvudstaden idkas endast efter därtill erhållet tillstånd, meddela

de närmare bestämmelser i ämnet, som kunde anses erforderliga; och

hemställer ämbetet, under åberopande af ett år 1899 till maltdryckskommittén

afgifvet yttrande, däri ämbetet yttrat sig äfven rörande frågan,

huruvida särskilda bestämmelser för hufvudstaden i fråga om maltdryckshandeln

kunde anses behöfliga, att, därest en allmän författning

angående handel med allenast de drycker, som i det nu föreliggande,

förslaget afsåges, komme att utfärdas, ämbetet måtte, liksom hittills,

bemyndigas att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med författningens

grunder meddela de specialbestämmelser för Stockholm, som vore behöfliga.

Vare sig eu särskild förordning i ämnet för hufvudstaden utfärdades

eller den allmänna författningen gåfves tillämplighet äfven för

Stockholm, vore det af vikt, att utskänkning af kokadt kaffe och dylika

drycker ej iinge ske utan tillstånd af öfverståthållareämbetet. Under

de senare åren hade ämbetet, som ansett antalet ölutskänkningsställen i

hufvudstaden hafva blifvit alltför stort, vid meddelande af nya rättigheter

uppställt synnerligen stränga fordringar såväl i fråga om det

föreslagna försäljningsställets läge och beskaffenhet som beträffande

sökandens personliga kvalifikationer. På grund däraf blefve ett mycket

stort antal dylika ansökningar afslagna, hvadan också antalet ölutskänkningsställen

minskats. Skulle nu en hvar, som fatt eu dylik ansökan

afslagen, äga ovillkorlig rätt att i stället öppna försäljning af svagdricka,

kokadt kaffe ra. m. till förtäring på stället, vore det att antaga,

att många af dem, Indika vägrats tillstånd till ölutskänkning och som

i regel antagligen träffat förberedelser för rörelsens idkande, i stället

skulle öppna utskänkning af ifrågavarande drycker. Då denna näring

sålunda helt visst komme att utöfvas af många mindre väl kvalificerade

personer och å många i skymundan belägna lokaler, vore det högst

sannolikt, att den också ofta komme att blifva endast en skylt för olaga

utskänkning eller eu utväg för den i Stockholm, liksom i andra större

städer, befintliga klass af personer, som lifnärde sig af att ockra på

sedeslösheten, att skaffa sig ett sken af laga näringsfång och därigenom

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 102.

försvåra bevisningen om rätta arten af deras handtering. Ett förbud

att fortsätta en rörelse, som föranledt oordningar, kunde lätt kringgås

på det sätt att någon annan person, eu släkting till eller biträde hos

den förre innehafvaren af rörelsen, anmälde sig att utöfva densamma;

och kunde, hvad särskildt anginge nyssberörda fall, de sedeslösa kvinnor,

som vore inhysta hos sådana personer, hvarom nyss nämnts, lätteligen

genom att uppgå t vas såsom biträden i affären eller i eget namn öfvertaga

densamma lyckas undandraga sig den påföljd, som eljest enligt

lagen om lösdrifvares behandling ofta nog kunde å dem tillämpas.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län anser, att

en blott anmälan hos magistrat eller länsman angående tillämnad utskänkning

af ifrågavarande drycker icke vore tillfyllest, utan borde

dessa myndigheter äfven tillerkännas befogenhet att pröfva ansökningarna,

den eller de sökande, som förvägrades tillstånd till dylik försäljning,

obetaget att hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande anföra

besvär däröfver.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län erinrar, att,

enligt förslaget, för handel med svagdricka till afhämtning fordrades

rätt att idka handel, under det att däremot för rätt att bedrifva försäljning

af svagdricka till förtäring på stället kräfdes mindre kvalifikationer

nämligen endast god frejd. Förvärfvandet af sistnämnda rätt skulle

äfven blifva billigare och bekvämare än anskaffandet af den för handel

med svagdricka erforderliga handelsrättigheten. Följden däraf skulle

blifva, att försäljning af svagdricka i allmänhet skulle komma att äga

ruin till förtäring på stället, hvilken försäljningsforin vore betydligt

farligare för missbruk än försäljning blott till afhämtning. Därjämte

har samme befallningshafvande, i likhet med öfverståthållareämbetet,

uttalat farhågor för att, om förslaget antoges, svagdricksutskänkningsrörelse

komme att öppnas af en mängd därför illa kvalificerade personer,

hvilka icke skulle medgifvas eller till och med redan förvägrats att idka

iskänkning åt starkare maltdrycker. Å dessa utskänkningsställen kunde

då lätteligen äfven starkare maltdrycker försäljas, och bevisning om

sådan olaga försäljning blefve mycket svår att förebringa, då svagdricka

såväl till utseende som smak liknade Öl och serverades på

samma sätt.

Liknande farhågor hafva uttalats af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Kronobergs län, särskildt hvad landsbygden angår. Polismakten

därstädes vore nämligen alltför fåtalig för att kunna på ett

tillfredsställande sätt utöfva tillsyn och kontroll öfver ett sålunda fri—

gifvet försäljnings- och utskänkningsväsende, som förslaget innebure,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Ma}:ts Nåd. Proposition N:o 102.

helst det skäligen kunde antagas, att utskänknings- och försäljningsställenas

antal lcomme att blifva synnerligen stort.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands och Ålfsborgs län

hafva ställt sig tvekande till frågan om lämpligheten af svagdrickshandelns

frigifvande.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms, Uppsala, Kalmar,

Skaraborgs och Gäfleborgs län hafva däremot uttryckligen förordat

hvad förslaget därom innehåller.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala län åberopar sitt

öfver maltdryckskommitténs betänkande afgifna yttrande. På sätt däri

meddelats, hade Kungl. Maj ds befallningshafvande ansett sig oförhindrad

af gällande lagstiftning att, där så begärts, meddela tillstånd till utskänkning

af endast visst slag af maltdrycker, särskild! svagdricka.

Någon olägenhet af eu i enlighet med sådant tillstånd idkad utskänkning

hade aldrig yppats, lika litet som någon tvekan om hvad slags dryck,

som afsetts med tillståndet. Någon sådan tvekan bordo så mycket

mindre kunna ifrågakomma, sedan genom förordningen den 17 juni

1903 i lag fastslagits, hvilket slag af maltdrycker som vore att anse

såsom svagdricka.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län förnekar icke, att

en frigjord handel med dricka möjligen skulle kunna gifva anledningtill

missbruk, men håller före, att polisuppsikten och det vakna intresse

för nykterhet och ordning, som inom kommunerna börjat göra sig allt

mera gällande, skola utgöra eu tillräckligt verksam kontroll öfver försäljningens

lagenliga bedrifvande.

Kungl, Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län har från en del

af länets underordnade polismyndigheter, såväl i städerna som på landet,

inhämtat underrättelser af sådan art, att den fruktan för lönkrögeri,

som af den föreslagna nya förordningen befarades, enligt Kung].'' Maj:ts

befallningshafvandes mening, vore i hög grad öfverdrifven, åtminstone

hvad anginge landsbygden och de mindre städerna. På de s. k. nykterhetsvärdshusen

inom länet förekomme numera nästan aldrig någon

oloflig utskänkning af alkoholhaltiga drycker såsom fordomdags ägt

ruin. I flera af rikets städer förekomme i mängd sådana nykterhetsvärdshus,

hvarest öl utskänktes vid måltider till spisande gäster; dessa

ställen besöktes i stor utsträckning af kunder, som endast åstundade

att få köpa svagdricka, men, då sådant förvägrades dem, med mindre

att mat samtidigt rekvirerades, hade följden städse blifvit, att till den

nödtvungna maten ölet fått i riklig mängd ersätta svagdricka! Kungl.

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 57 Höft, 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

Maj:ts befallningshafvande tilltrodde sig därför just i nykterhetens intresse

kunna tillstyrka förslaget.

Öfrige Kungl. Maj:ts befallningshafvande hafva antingen förklarat

sig icke hafva något att erinra mot förslaget eller ock direkt tillstyrkt

detsamma, nagra dock med framhållande af en del betänkligheter.

Sålunda hyser Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och

Bolms län eu viss tvekan, huruvida det kunde vara klokt och lämpligt

att låta de föreslagna bestämmelserna äfven blifva gällande för svagdricka.

Det kunde nämligen icke förnekas, att, om handeln med svagdricka

frigjordes i enlighet med förslaget, stora svårigheter, särskildt i

större städer, skulle uppstå att kontrollera, att icke den, som hade rätt

att utskänka endast svagdricka, äfven sålde Öl, därtill frestelsen i sådant

fall naturligtvis kunde blifva stor nog. Då emellertid svagdrickshandelns

frigifvande måste anses vara en naturlig följd af den lagstadgade

gränsen i beskattningshänseende mellan svagdricka och andra maltdrycker,

hvarmed ju afsetts att bereda möjlighet till ändrad lagstiftning,

som lämnade större lätthet för arbetare och andra, för hvilka svagdricka

vore ett nödigt näringsmedel, att få tillgång till denna dryck och dymedelst

befordra nykterheten, föreställde sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att öfvervägande skäl talade för förslaget.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län framhåller,

att inom länet, särskildt beträffande kyrkplafser, större byar samt lastageoch

sågverksplatser äfvensom trakter omkring dylika orter, svårigheter

säkerligen skulle möta mot en effektiv kontroll öfver författningens

efterlefnad, så. att icke den, som ägde rätt att utskänka endast svagdricka,

äfven tillhandahölle Öl, öfverträdelser, hvilka desto lättare skulle

undgå beifran, som de distrikt, inom hvilka kronobetjäningen hade att

öfvervaka allmänna ordningen, vore till sitt omfång enormt stora och

försedda med föga utvecklade vägförbindelser. Med tanke på att med

den förändrade lagstiftningen i afseende på frigifvande af handeln med

svagdricka val förnämligast afsåges att till fromma för nykterheten

bereda större möjlighet för arbetare och andra, för hvilka svagdricka

inginge i kosten såsom ett näringsmedel, att lättare åtkomma denna

dryck, ville dock Kungl. Maj:ts befallningshafvande medgifva, att tillräckliga

skäl saknades för förslagets afstyrkande, i synnerhet som hinder

nog icke mötte att, därest så skulle visa sig behöfligt, införa sådana

ändrade, skärpta stadganden, att missbruken förhindrades.

Förslaget om rätt att utan anmälan vid allmänna sammankomster

utskänka tillagade, icke spirituösa drycker eller svagdricka

har tillstyrkts af öfverståthållareämbetet, men afstyrkts af Kungl. Maj:ts

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

befallningshafvande i Gottlands, Blekinge ocli Malmöhus län. Såsom

skäl härför hafva sistnämnda myndigheter hufvudsakligen åberopat den

frestelse till missbruk, som ett dylikt stadgande kunde medföra, samt

svårigheten att utöfva nödig kontroll öfver den iskänkning, som därmed

afväges, då ingen som helst anmälan därför erfordrades.

Öfrige befallningshafvande hafva lämnat förslaget i denna de!

utan erinran.

Beträffande förslaget att ej heller för utskänkning utomhus, när

don bedrifves i ringa omfattning, skulle fordras anmälan eller tillstånd,

hafva öfverståthållareämbetet samt Kungl. Majts befallningshafvande i

Blekinge och Hallands län yttrat sig afstyrkande.

Öfverståthållareämbetet yttrar härom, att ämbetet länge ansett

det som ett önskemål att få den i nu gällande försäljningsförordning

meddelade bestämmelse om rätt till utskänkning utomhus i ringa omfattning,

utan att vare sig anmälan eller tillstånd därför behöfdes, upphäfd.

Redan den begränsning för utöfvande af ifrågavarande handel,

som läge i uttrycket »i ringa omfattning)), vore så sväfvande, att den

försvårade lagtillämpningen, och för öfrigt hade det visat sig, att denna

handel, särskild! under den varmare årstiden, orsakat tillopp af sysslolösa

personer samt oordningar i vissa delar af hufvudstadens omgifningar,

hvarför öfverståthållareämbetet sedan flera år tillbaka sett sig nödsakad!

att genom särskilda kungörelser med tillämpning af ordningsstadgan

för rikets städer förbjuda dylik handel för vissa delar af stadens

områden under tiden från och med den 1 maj till och med den 30

september. Detta vore dock eu nödfallsutväg, som icke borde behöfva

anlitas permanent.

Hvad slutligen angår förslaget att person, som ej äger god frejd,

skulle efter ansökan kunna erhålla tillstånd att till förtäring på stället

försälja tillagade, icke spirituösa drycker och svagdricka, hafva af de

myndigheter, som yttrat sig öfver det remitterade förslaget, endast

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands och Skaraborgs län

i denna punkt uttalat sig.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län hemställer,

att vanfrejdade personer icke under några omständigheter måtte erhålla

tillstånd att försälja ifrågavarande drycker. Erfarenheten hade visat,

att å de försäljningsställen, som i förordningen afsåges, osedligheten

frodades samt olaglig försäljning af åtminstone maltdrycker bedrefves;

och det vore helt säkert en dålig födkrok, som anvisades den vanfrejdade,

oftast medellöse mannen eller kvinnan, då han eller hon erhölle en

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

dylik försäljningsrättighet, hvars missbruk vore så lätt och kontroll

så svår.

Kung! Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län anser, att, då,

såvidt länsstyrelsen vore kändt, icke alltsedan 1873 den, som vore vanfrejdad,

någonsin erhållit tillstånd att idka försäljning af de i § 8 af

1885 ars förordning omförmälda drycker, det ej heller vore rådligt, att

vanfrejdad person under några villkor undfinge tillstånd att idka utskakning

af svagdricka. Skulle ett stadgande i ifrågavarande riktning

i författningen intagas, borde det i hvarje fall icke afse sistnämnda

dryck. Eljest kunde det med skäl befaras, att ett tillstånd, lämnadt åt

sådan pei''son, hvarom här vore fråga, komme ait missbrukas.

Med anledning af öfverståthållareämbetets utlåtande öfver det i

finansdepartementet utarbetade författningsförslaget hafva C. Palm med

flere personer, enligt uppgift utgörande styrelse för nykterhetsföreningarnas

i Stockholm centralförsamling, i en ingifven underdånig skrift anhållit,

att en blifvande ny förordning angående försäljning af kaffe, te, choklad

och andra tillagade, icke spirituösa drycker samt svagdricka måtte så

affatta^, att densamma komme att gälla för hela landet, samt att rätt att

försälja de ifrågavarande dryckerna måtte tillkomma en hvar välfräjdad

person, som anmälde sig vara sinnad att öppna sådan försäljning, och

att således tillstånd från polismyndighetens sida icke behöfde utverkas.

Samma petitionärer anse, att det ej skulle vara olämpligt att i förordningen

bestämma, att serveringslokal ej finge inrättas vid afsides liggande

gata eller i undangömd lokal, samt att lokal, afsedd för servering, skulle

af polismyndigheten besiktigas och godkännas, innan servering där finge

äga rum.

Väl må det, såsom åtskilliga af de myndigheter, hvilka yttrat sig

öfver förenämnda förslag, erinrat, vara sant, att, ifall eu lagstiftning,

sådan som den föreslagna, kommer till stånd, och rätt till utöfvande

af utskänkning af svagdricka — hvarom ju de uttalade betänkligheterna

hufvudsakligen röra sig — i regel skulle kunna förvärfvas på

enahanda sätt, som nu i allmänhet gäller om försäljning till förtäring

pa stället af tillagade, icke spirituösa drycker, möjligheten af missbruk

icke är utesluten. Dock synas mig de på åtskilliga håll uttalade farhågorna

härför vara icke obetydligt öfverdrifna. Dessa synas mig därför

icke böra vara afgörande. I män som krafvet på strängare bestämmelser

beträffande handeln med de starkare maltdryckerna till förekommande

af deras användning såsom rusdrycker tränger sig fram och inom lagstiftningen

vinner godkännande, framstå onekligen alltmera dessa bestäm
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung/,. - Majds Nåd. Proposition N:o 102.

melsers tillämplighet jämväl å handeln med svagdricka, hvilket icke

kan betecknas såsom en rusdryck utan är ett billigt och åt stora delar

af vårt folk gärna användt närings- och njutningsmedel, såsom en

oegentlighet och ett onödigt eller lör nykterhetssträfvandena rent åt

skadligt hinder för åtkomsten af sistnämnda dryck; Det naturligaste

och riktigaste synes därför vara att likställa svagdricka! med de tilllagade,

alkoholfria drycker, som afses i 8 § af den nuvarande ''förordningen

angående försäljning af vin, maltdrycker in. m. Följdriktigt

synes ock vara, att, då man såsom regel undantagit svagdricka! tran

beskattning för att icke fördyra detsamma tör den mindre bemedlade

befolkningen, icke heller genom mera restriktiv^ bestämmelser binda

handeln med denna vara.

Ehuru jag således icke af ofvannämnda betänkligheter blifvit rubbad

i min uppfattning härutinnan, har jag dock ansett åtskilliga af de anmärkningar,

som beträffande de särskilda bestämmelserna i förslaget

framställts, beaktansvärda samt med anledning däraf låtit i vissa delar

omarbeta förslaget; och anhåller jag nu att i korthet fa redogöra för

innehållet i detsamma.

Därvid vill jag till eu början anmärka, att jag ansett lämpligast,

att förordningen kommer att gälla för riket i dess helhet, och att således

det undantag, som nu gäller för Stockholm kommer att upphöra.

Dock har förordningen ansetts icke böra vinna tillämpning å utskänkning

af ifrågavarande drycker inom område för station vid statens

järnvägar eller å statens järnvägståg.

Hvad härefter beträffar förordningens titel, har uttrycket »icke

spirituösa drycker», som användts i 1885 års förordning, utbytts mot

uttrycket »alkoholfria drycker» hvilket står i direkt motsättning till

det i 1 § af förslaget till ny förordning angående försäljning af brännvin

begagnade uttrycket »alkoholhaltiga drycker».

Enligt 1 § 1 mom. af det föreliggande förslaget skulle såsom

regel gälla, att försäljning af de drycker, som i förordningen afses, skall,

då den ej sker till förtäring på stället, vara tillåten under samma villkor,

som äro föreskrifna för idkande af handel i allmänhet, dock att, i likhet

med hvad som redan är stadgadt i förordningen angående tillverkning

af maltdrycker, försäljning af hembryggdt svagdricka är förbjuden.

I 2 inom. af samma § har för tydlighetens skull intagits en bestämmelse,

att med uttrycket »svagdricka» i förordningen törstås samma

slag af maltdrycker, som under nämnda uttryck innefattas i tillverkningsför

ordningen.

Rättighet att till förtäring på stället mot betalning tillhandahålla

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 102.

allmänheten tillagade, alkoholfria drycker förvärfvas enligt nu gällande

bestämmelser i regel endast genom anmälan hos vederbörande myndighet,

utom i Stockholm, där ansökan skall göras hos öfverståthållareämbetet.

Enligt förslaget skulle för vinnande af dylik rättighet likaledes

i regel endast fordras anmälan. Anmärkas bör, att, då i förslagets 3 §

1 inom. som innehåller bestämmelserna härom, användts uttrycket »bediifva

utskärning» i stället lör det i nu gällande förordning begagnade

uttrycket »mot betalning tillhandahålla allmänheten», detta icke skett i

syfte att gorå någon ändring i sak. Anmälan, hvarom jag nyss nämnt,

skulle ske, i Stockholm hos öfverståthållareämbetet, i annan stad hos magistraten

och på landet hos länsmannen, med uppgift om stället för försäljningen

och med bifogande af betyg om god frejd; och skulle sålunda gjord

anmälan berättiga till erhållande af bevis om behörigen gjord anmälan.

I vissa fall synes dock eu sådan anmälan icke höra vara tillräcklig

lör erhållande af dylikt bevis. Om försäljningen visar sig föranleda

oordningar eller osedlighet bedrifves på försäljningsstället, äga enligt

förslagets 8 § magistrat och kommunalnämnd eller, i Stockholm,

öfverståthållareämbetet att utfärda förbud mot rörelsens fortsättande,

hvilket förbud, där det meddelats af magistrat eller kommunalnämnd,

dock skall inom viss tid underställas Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

som har att för viss tid fastställa förbudet eller ock att upphäfva detsamma.

Den, som veterligen står under dylikt förbud, bör tydligtvis ej på

gi und af anmälan allenast erhålla rätt till iskänkning, hvarom här är

fråga. Detsamma synes böra gälla äfven om den, som veterligen genom

gällande beslut, hvilket ej afser endast visst tillfälle, förbjudits att försälja

vin eller andra maltdrycker än svagdricka, likasom ock om den, om hvilken

är känd!, att honom meddeladt tillstånd till försäljning af vin eller

andra maltdrycker än svagdricka återkallats. Enligt'' förslaget till föroidning

om försäljning af vin och maltdrycker behöfver visserligen

en sådan återkallelse icke nödvändigtvis bero däraf, att den gifna

rättigheten missbrukats, men då anledningen till återkallelsen icke kan

förutsättas vara känd för den nryndighet, där anmälan sker, synes det

vara riktigast att föreskrifva, att, så snart för denna myndighet är bekant,

att återkallelse ägt rum, bevis om behörigen gjord anmälan icke

får meddelas. Enahanda föreskrift har ock lämnats för det fall, att

den anmälande veterligen dömts förlustig rätt vare sig till försäljning

af nu ifrågavarande drycker — något som i förslaget förutsättes i visst

fall kunna äga rum — eller rätt till detaljhandel med brännvin eller

försäljning af vin eller andra maltdrycker än svagdricka.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

Har förbud, hvithet meddelats omedelbarligen af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande eller af sådan myndighet fastställts, upphört att

gälla, synes den, som förbudet afser, icke heller böra undfå rätt till

iskänkning af sådana drycker, hvarom i denna förordning är fråga,

med mindre i Stockholm öfverståthållareämbetet och å annan ort Kungl.

Maj:ts befallningshafvande efter vederbörande kommunalmyndighets

hörande därtill meddelat tillstånd. Detta synes ock böra fordras i fråga

om den, som haft tillstånd till försäljning af vin eller andra maltdrycker

än svagdricka, men genom återkallelse gått förlustig denna sin rätt.

Bestämmelser härom hafva införts i förslagets 3 § 2 och 3 inom.

I sistnämnda mom. har därjämte — till förhindrande däraf att annan än

den, som förbud eller återkallelse gäller, må kunna för dennes räkning,

ehuru under eget namn, genom en blott anmälan förvärfva rätt

att utöfva sådan utskänkning, hvarom här är fråga — föreskrifvits, att,

ifall annan än den, som åsyftas med förbudet eller återkallelse^ vill i

samma lokal, där rörelsen förut bedrifvits, fortfarande utöfva rörelse,

som afses i 3 § 1 inom., detta icke får ske, med mindre att tillstånd

därtill beviljats.

Med anledning af hvad Kung], Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands

och Skaraborgs län anfört i fråga om den föreslagna bestämmelsen,

att äfven person, som icke innehade god frejd, skulle kunna få

tillstånd till utskänkning af drycker, som här äro i fråga, har nämnda

bestämmelse ur förslaget uteslutits.

God ordning synes fordra, att rätt till försäljning af dylika drycker

inom läger, kasernområde eller annat uteslutande för krigsmaktens behof

upplåtet område fortfarande, som hittills, göres beroende af särskild!

tillstånd. Stadgande härom har införts i 3 § 4 inom.

Utan vare sig ansökan eller anmälan torde, i likhet med hvad

redan nu är förhållandet, den, som är berättigad till utskänkning af

brännvin eller af vin eller maltdrycker, jämväl äga rätt att på försäljningsstället

utskänka drycker, som afses i förevarande förordning.

Härom stadgas i 2 §.

Vidare föreslås i 4 §, att hvarken anmälan eller tillstånd skall

erfordras för rätt att tillfälligtvis, vid allmän sammankomst eller tillställning,

utskänka sådana drycker. Mot detta förslag hafva visserligen,

såsom jag vid redogörelsen för länsstyrelsernas underdåniga utlåtanden

omförmält, tre af dessa myndigheter uttalat betänkligheter och hemställt,

att äfven i detta fall anmälan skulle fordras, men då öfriga hörda

myndigheter ej haft något att erinra mot förslaget i denna del, har jag

ansett mig böra bibehålla ett sådant stadgande i förslaget.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 102.

Däremot har jag _ ansett hvad särskildt öfverståthållareämbetet

anfört angående försäljning utomhus i ringa omfattning af ifrågavarande

drycker vara åt den betydelse, att därå syftande bestämmelser i det

ursprungliga förslaget icke bort upptagas i förordningen.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län har anmärkt,

att enligt oet remitterade förslaget kvalifikationerna för förvärfvande

af behörighet till handel med svagdricka till afhämtning skulle blifva

i viss mån större än för erhållande af rätt till försäljning af sådan

dryck till förtäring på stället, en anmärkning, som kan riktas äfven

emot de af mig nu föreslagna bestämmelserna. Då man emellertid torde

kunna antaga, att försäljning till afhämtnig af i förordningen afsedda

drycker i allmänhet endast kommer att äga rum i förening'' med annan

handel, men icke ensam för sig, synes berörda anmärkning, praktiskt

sedt, icke äga någon vidare betydelse.

_ I öfverensstämmelse med hvad som föreslagits i fråga om försäljning

af vin och maltdrycker, har i förslagets 5 § upptagits en

bestämmelse, att utskänkningsrörelse, som på grund af anmälan eller

tillstånd är afsedd att idkas i stad, ej må börjas förr än besiktning å

den lägenhet, där rörelsen skall dritvas, hållits af stadsfiskal jämte två

af magistraten eller, i Stockholm, åt öfverståthållareämbetet utsedda personer

samt besiktningsmännen utfärdat bevis därom, att lägenheten är

för ändamålet lämplig. Ett dylikt stadgande bör särskildt i de större

städerna vara ägnadt att i väsentlig mån förebygga de olägenheter, som

där eljest möjligen skulle kunna uppstå af den försäljningsfrihet, som

förordningen medgifver.

Utskänkningsställe, hvarom i förordningen är fråga, bör, såsom

ett par af de myndigheter, hvilka yttrat sig i ämnet, anmärkt, ej få

hållas öppet senare på aftonen än de ställen, där vin eller maltdrycker

utskänkas. Föreskrift härom lämuas i 6 § 1 mom.

I 2 mom. af samma paragraf har stadgats förbud mot att å ställe,

där utskänkning pa grund åt anmälan eller tillstånd enligt denna

förordning idkas, låta brännvin, vin eller andra maltdrycker än svagdricka

förtäras. Syftet med detta stadgande har varit att, såvidt möjligt,

förekomma, att brännvin, Öl eller andra alkoholhaltiga drycker, som af

gästerna medföras, å utskänkningsstället förtäras jämte varor, som där

få tillhandahållas till förtäring på stället.

för att vinna kontroll däröfver, att svagdrickshandeln ej användes

såsom skylt för en i smyg bedrifven ölhandel, föreskrifves i 7 §,

att svagdrickat skall i försäljningslokalen förvaras på de kärl, på hvilka

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kiingl. Mcijds Nåd. Proposition N:o 102.

det utlämnats från bryggeriet; och stadgas i samma paragraf dels förbud

för säljaren att påspäda eller på annat sätt bereda drickat, dels ock

förbud att på försäljningsstället förvara hembryggdt svagdricka, Dessa

bestämmelser gälla all handel med svagdricka.

Såsom jag redan förut i annat sammanhang antydt, bör vederbörande

myndighet äga befogenhet att, när sådan försäljning till förtäring

på stället, som beror af anmälan eller tillstånd enligt förordningen,

ger anledning till oordningar eller osedlighet bedrifves på försäljningsstället,

förbjuda rörelsens fortsättande. Därjämte lärer det vara

nödvändigt, att polismyndighet i stad och kronobetjänt på landet få

makt att vid vissa tillfällen, såsom vid marknad, allmän torgdag och

andra dyli ka tillfällen, då större folksamlingar äga ruin, förbjuda rörelsens

utöfvande vid tillfället. Dessa föreskrifter hafva affattats i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med motsvarande bestämmelser i förslaget till

förordning angående försäljning af vin och maltdrycker. I nu förevarande

förslag har, i olikhet med hvad som skett i det nyssnämnda

förslaget, bibehållits den i nu gällande försäljningsförordning förekommande

bestämmelsen, att förbud, då det drabbar man, äfven gäller

hustrun, och tvärtom, så länge de lefva i äktenskap samman. Då för

bär ifrågavarande rättigheter i regel endast erfordras anmälan, har

nämligen ett dylikt stadgande — som däremot i den föreslagna förordningen

angående försäljning af vin och maltdrycker kunnat undvaras —

ansetts böra i det nu föreliggande förslaget upptagas. Nu omförmälda

bestämmelser återfinnas i 8 §.

Då tillstånd, som afses i 3 § 4 inom., synes, när helst skäl därtill

föreligger, böra kunna återkallas, har stadgande därom införts i 9 §.

10 § innehåller straffbestämmelser. Ansvaret för otillåten utskänkning

af tillagade, alkoholfria drycker eller svagdricka har i 1 mom.

föreslagits till böter från och med 5 till och med 50 kronor. Straffet

för dylik förbrytelse i fråga om förstnämnda drycker utgör enligt

nuvarande bestämmelser 5—20 kronor. Enligt 2 mom. skulle böterna

fördubblas, om någon i strid mot meddeladt förbud eller, oaktadt gifvet

tillstånd återkallats, fortsätter med sin rörelse. Denna föreskrift, hvilken

är hämtad från 1885 års förordning, liar, med hänsyn till det jämförelsevis

ringa ansvar, som enligt 1 mom. stadgats för ifrågavarande förbrytelse,

bär ansetts höra bibehållas, ehuru ett motsvarande _ stadgande icke upptagits

i förslaget till förordning angående försäljning af vin och maltdrycker.

Bill. till Biksd. Prat. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 57 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.

Försäljning af liembryggdt svagdricka är, hvad angår tillverkare,

belagd med straff i tillverkningsförordningen. Den i 3 mom. af 10 §

i denna förordning införda straffbestämmelse för sådan försäljning kommer

således endast att gälla återförsäljare.

4 mom. af samma § stadgar straff för förseelser mot 5 och 6 §§

i förslaget.

Då det synes lämpligt, att den, som gör sig skyldig till oloflig

försäljning af brännvin, vin eller andra maltdrycker än svagdricka,

jämväl, ifall förhållandena anses därtill föranleda, må kunna dömas

förlustig ut skänk ningsr ätt, som han på grund af förevarande förordning

innehar, har ett stadgande i sådan riktning införts i 11 §.

12—15 §§ i förslaget motsvara bestämmelser, som förekomma

redan i den nuvarande försäljningsförordningen.

I fråga om utskänkning inom område för statens järnvägar eller

å statens järnvägståg har järnvägsstyrelsen tillerkänts enahanda befogenhet,

som tillagts nämnda myndighet beträffande utskänkning af

vin och maltdrycker.

Förordningen är afsedd att träda i kraft den 1 januari 1906, dock

att hvad däri stadgas om anmälan och ansökan för erhållande af rätt

att efter 1906 års ingång utskänka i förordningen afsedda drycker

omedelbart skulle träda i tillämpning.

Hvad angår redan förvärfvade utskänkningsrättighefer, har, för

vinnande af nödig kontroll, föreskrifvits, att, om någon vill fortsätta

med sådan rörelse efter tiden för förordningens trädande i kraft, han

därom bör göra anmälan eller ansökan i enlighet med den nya förordningen

inom innevarande års slut. Häraf blir visserligen en följd, att

den, som utan att äga god frejd erhållit tillstånd till dylik utskänkning,

kommer att däraf gå i mistning. Då emellertid den af 1885 års förordning

medgifna befogenhet för vederbörande myndigheter att meddela

sådan person tillstånd till utskänkning af alkoholfria drycker knappast

någonsin torde hafva begagnats, synes berörda omständighet icke behöfva

föranleda någon betänklighet.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i

öfverensstämmelse med hvad han sålunda anfört affattadt förslag till

förordning angående försäljning af tillagade, alkoholfria drycker samt

svagdricka, hemställde departementschefen, att berörda förslag måtte

föreläggas Riksdagen till antagande.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 102.

Till denna af statsrådets öflaga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Knngl. Höghet

Kronprinsen Regenten lämna bifall; och skulle nådig

proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan

litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Conrad Carleson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1905:173 Skrifvelse till Konungen med förordning angående försäljning af tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka. s. 1 i texten
  2. 2SärU 1905:12 Särskilda Utskotts (N:o 2) Memorial N:o 12 s. 1 i texten
  3. 2SärU 1905:10 Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 10 s. 1 i texten