Med förslag till lag om ändrad lydelse af 25 kap. 20 § strafflagen
12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1905:11, Med förslag till lag om ändrad lydelse af 25 kap. 20 § strafflagen
Dokumentets text
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.
1
N:o 11.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse af 25 kap. 20 § strafflagen;
gifven Stockholms slott den 31 december 1904.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kungl. Maj it härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad
lydelse af 25 kap. 20 § strafflagen.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
Ossian Berger.
Bih. till Riksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 7 Höft.
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o It
Förslag
till
Lag
om
ändrad lydelse af 25 kap. 20 § sträf lagen.
Härigenom förordnas, att 25 kap. 20 § strafflagen skall erhålla
följande ändrade lydelse:
Begår ämbetsman brott, därför lian till straffarbete eller svårare
straff dömes; varde tillika dömd till afsättning från ämbete, som lian
innehafver, ända att brottet utom ämbetet begånget är: äro omständigheterna
synnerligen mildrande; då må till mistning af ämbete på viss
tid dömas.
Varder ämbetsman, till hvars ämbete hörer att undervisa eller
uppfostra ungdom, enligt 18 kap. 6 § 1 mom. dömd till fängelse för
otukt med ungdom, som han i kraft af sitt ämbete eller eljest hade
till undervisning eller uppfostran, eller dömes han enligt 18 kap. 13 §
till ansvar för någon tukt och sedlighet sårande gärning, däraf synnerlig
fara för sådan ungdoms förförelse kom; skall tillika till afsättning
eller till mistning af ämbetet på viss tid dömas.
Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.
3
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 6 november 1903
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen,
Virgin.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger anmälde i
underdånighet:
Riksdagens skrifvelse den 10 maj 1899, däri Riksdagen anhållit
om framläggande af förslag till sådan ändring af gällande lagbestämmelser,
hvarigenom kunde ernås, att då religions- eller skollärare eller
innehafvare af annan ämbets- eller tjänstebefattning, hvilken innebure
uppgift att såsom uppfostrare eller läromästare omhänderhafva ungdom
till undervisning eller uppfostran, gjorde sig skyldig till brott, som
omförmäldes uti 6 eller 13 § af 18 kap. strafflagen, under sådana förhållanden
att hans bibehållande vid ämbetet eller tjänsten måste anses
olämpligt, afsättning komme att i hvarje fall följa på den brottsliga
gärningen;
öfver hvilken skrifvelse justitiekanslersämbetet afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande.
4
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Efter att hafva redogjort för innehållet af berörda skrifvelse och
utlåtande yttrade departementschefen:
»Enligt allmänna strafflagen kan brott, som af ämbets- eller tjänsteman
begås utom ämbetet eller tjänsten, allenast om det belägges med
straffarbete eller svårare straff, föranleda afsättning. Åmbets- eller
tjänsteman, som för brott, hvarom i 18 kap. 6 § 1 inom. är fråga,
dömes till fängelse, eller som, med tillämpning af 13 § i 18 kap. dömes
till böter eller fängelse, kan sålunda icke enligt gällande allmänna
strafflag på grund af brottet dömas till afsättning. I Riksdagens skrifvelse
itrågasättes med afseende å vissa ämbets- och tjänstemän ändring
härutinnan. Riksdagen yttrar den mening, att, om ämbets- eller tjänstebefattnings
rätta handhafvande ställer särskilda kraf på inneliafvarens
sedliga vandel, det är befogadt att för afgörande af frågan, huruvida
afsättning från ämbetet eller tjänsten skall å brottet följa, tillmäta
sedlighetsbrotten större betydelse än öfriga brott. Med tillämpande af
denna tanke menar Riksdagen, att ämbets- eller tjänsteman, hvars uppgift
är att omhänderhafva ungdom till undervisning eller uppfostran,
bör, om han begår brott, som bär ofvan blifvit nämndt, och på grund
af detta brott finnes vara olämplig för sin uppgift, Tillika dömas till
ämbetets eller tjänstens förlust.
Inom den speciella straffrättens område har en tankegång, liknande
den som funnit uttryck i Riksdagens skrifvelse, redan vunnit
tillämpning. Enligt lagen om straff för ämbetsbrott af präst och om
laga domstol i sådana mål den 8 mars 1889 kan präst, som för brott
utom ämbetet dömts till böter eller fängelse, särskilt dömas till afsättning,
om brottet är sådant att hans prästerliga anseende därigenom
fläckas eller spilles. Då i antydda hänseende sedlighetsbrotten uppenbarligen
måste i synnerligt hög grad komma i betraktande, lärer det
kunna sägas, att det önskningsmål, som Riksdagen framställt, redan är
tillgodosedt med afseende å prästerliga ämbetsmän. Mot förverkligande
af Riksdagens hemställan jämväl i afseende å andra ämbets- och tjänstemän,
till hvilkas ämbete eller Tjänst hörer att uppfostra eller undervisa
ungdom, lärer ingen berättigad invändning kunna göras. Har sådan
ämbets- eller tjänsteman genom sedlighetsbrott förbrutit sigremot ungdom,
som han haft till undervisning eller uppfostran, tord*e det i de
flesta fall vara olämpligt att bibehålla honom vid befattning såsom
undervisare eller uppfostrare; och följaktligen bör möjlighet finnas att
skilja honom från sådant ämbete eller tjänst, äfven om ej straffarbete
följer å brottet. Huruvida han i förhållande till den ungdom, mot
hvilken han förbrutit sig, intager ställning såsom ämbets- eller tjänste
-
5
Kung!. Kaj ds Nåd, Proposition N:o 11.
man eller icke, torde härvid ej böra föranleda någon skillnad; har han
förbrutit sig mot ungdom, som enskildt varit öfverlämnad till hans
uppfostran eller undervisning, lärer han i regel därmed också hafva
visat sig olämplig för sin uppgift såsom ämbete- eller tjänsteman.
Undanta0- härifrån kunna dock tänkas, och med hänsyn härtill torde
det ej vara riktigt att i något af här afsedda fall stadga afsättning
såsom ovillkorlig påföljd. Å andra sidan kan jag ej dela den uppfattning
justitiekanslern uttalat, eller att med afseende å brott, hvarom i
18 kap. 13 § är fråga, afsättning icke borde följa, med mindre brottet
belagts med fängelse. Det är utan tvifvel möjligt, att dylika gärningar
till sin allmänna karaktär röja jämförelsevis ringa brottslighet och
därför icke höra bestraffas med fängelse, men likväl till fullo åffagalägga
olämpligheten att bibehålla gärningsmannen vid befattning af
ifrågavarande art. Riktigast torde därför vara att, såsom Riksdagens
tanke synes hafva varit, i hvarje särskildt fall, som här afses, låta
domstolen fritt pröfva, om brottet bör föranleda afsättning^ eller icke.
De bestämmelser, som erfordras för genomförande af ifrågavarande
ändring i allmänna strafflagen, synas lämpligen böra erhålla plats i
20 § af 25 kap. i nämnda lag. Jag har därför låtit upprätta förslag
till ändrad lydelse af detta lagrum.)) /
Sedan departement schefen härefter uppläst ett i öfverensstämmelse
med hvad nu anförts upprättadt förslag till lag om ändrad lydelse af
25 kap. 20 § strafflagen, hvilket förslag är såsom bil. A fogadt vid
detta protokoll, hemställde han i underdånighet, att högsta domstolens
utlåtande öfver detta förslag måtte, för det ändamål § 87 regeiingsformen
omförmäler, genom note ur protokollet inhämtas.
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna
bifall.
Ur protokollet
Axel Dandenell.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 25 kap. 20 § strafflagen.
Härigenom förordnas, att 25 kap. 20 § strafflagen skall erhålla
följande ändrade lydelse:
Begår ämbetsman brott, därför han till straffarbete eller svårare
straff dömes; värde tillika dömd till afsättning från ämbete, som han
innehafva, ändå att brottet utom ämbetet begånget är: äro omständigheterna
synnerligen mildrande; då må till mistning af ämbete på viss
tid dömas. r
Varder ämbetsman, till hvars ämbete hörer att undervisa eller
uppfostra ungdom, dömd till fängelse för otukt med ungdom, som han
hade till undervisning eller uppfostran, eller dömes han till ansvar för
någon tukt och sedlighet sårande gärning, däraf fara för sådan ungdoms
förförelse kom: finnes han på grund af brottets beskaffenhet vara
olämplig för det ämbete; då må tillika till afsättning dömas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
7
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts
högsta domstol torsdagen den 11 februari 1904.
Andra rummet.
Närvarande:
Justitieråden: Skårig,
Lilienberg,
Carlson,
Lindbäck,
Claéson,
Thollaner,
SilYERSTOLPE.
Sedan, jämlikt högsta domstolens beslut den 20 november 1903,
handlingarna rörande det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande
öfverlämnade förslag till lag om ändrad lydelse af 25 kap.
20 § strafflagen mellan högsta domstolens ofvanbemälde ledamöter
cirkulerat, företogs nu detta ärende till slutlig'' behandling; varande
förslaget bilagdt detta protokoll.
Härvid anfördes af:
Justitierådet Silverstolpe: »Det föreslagna nya stadgandet i 25 kap.
20 § strafflagen innebär, att ämbete- eller tjänsteman, till hvars ämbete
eller tjänst hörer att undervisa eller uppfostra ungdom, skall kunna
för sedlighetsbrott, som afses i 6 § 1 mom. eller 13 § 18 kap. strafflagen,
oaktadt han därför gjort sig förfallen till ringare straff än straffarbete,
tillika dömas till afsättning från sådant ämbete eller tjänst.
Nämnda stadgande har sin grund däri, att med hänsyn till ämbetseller
tjänstemannens särskilda ställning såsom lärare eller uppfostrare
större kraf ställas på dennes sedliga vandel, samt att fördenskull sedlighetsbrott,
begånget af sådan ämbets- eller tjänsteman, måste, åtminstone
då det är riktadt mot ungdom, som han har till undervisning
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
eller uppfostran, i särskild grad komma i betraktande vid bedömande
af frågan, om han fortfarande är lämplig för befattningen eller bör
från densamma skiljas. Det kan visserligen ifrågasättas, huruvida ett
stadgande af nu omförmälda beskaffenhet rätteligen har sin plats i
strafflagen. Den brottsliga gärningen i och för sig kan egentligen icke,
därför att den begås af en person i ämbets- eller tjänstemannaställning,
anses gröfre och af sådan anledning böra föranleda en strängare
bestraffning, utan afsättningen synes i själfva verket hufvudsakligen
påkallad af omsorgen att icke i ämbetet eller tjänsten bibehålla en
v person, som visat sig vara för densamma olämplig. Det skulle vid
sådant förhållande kunna anses riktigare att söka uppnå stadgandets
syftemål genom en ändring af de författninger, som beröra den disciplinära
tillsynen öfver ifrågavarande slag af ämbets- och tjänstemän,
af hvilka författningar en del redan nu medgifva deras skiljande från
ämbetet eller tjänsten i dylika fall. Då emellertid enahanda erinran
med lika fog torde kunna framställas mot det nuvarande stadgandet i
25 kap. 20 § strafflagen, i hvad det afser andra brott än ämbetsbrott,
anser jag mig icke böra på sådan grund afstyrka förslaget i dess helhet.
Däremot kan jag icke finna annat, än att, om en förseelse mot 18 kap.
13 § strafflagen är så ringa, att den anses kunna försonas med böter,
det måste betraktas såsom stridande mot eljest i strafflagen tillämpade
grundsatser, att straffet för densamma, när den är begången af en
lärare eller uppfostrare i ämbets- eller tjänstemannaställning, ytterligare
skärpes, på sätt som föreslagits. I detta fall bör åtminstone den särskilda
påföljden för sådan lärare eller uppfostrare förläggas till den
disciplinära bestraffningens område.
I öfrigt anser ''jag mig böra beträffande förslaget framhålla, dels
att detsamma icke fullt tydligt utmärker, hvad som enligt motiven
därmed åsyftas, nämligen att det nya'' stadgandet skall omfatta jämväl
sådana fall, då ämbets- eller tjänstemannen i fråga förbrutit sig mot
ungdom, som enskildt varit öfverlämnad till hans undervisning eller
uppfostran, dels ock att för vinnande af öfverensstämmelse med hvad
som gäller, då ämbets- eller tjänsteman dömes till straffarbete eller
svårare straff, möjlighet bör inrymmas att, när sådan ämbets- eller
tjänsteman, som i det nya stadgandet afses, dömes till ringare straff
än straffarbete, efter omständigheterna låta den påföljd, hans brott
tilläfventyrs kan anses höra ytterligare medföra, stanna vid mistning
af ämbetet eller tjänsten på viss tid.»
Justitierådet Thollander: »Jag delar justitierådet Silverstolpes betänklighet
mot att med bötesstraff förena straffet af ämbetets förlust;
9
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 11.
ocli är lag med bemälda justitieråd ense såväl beträffande den af honom
gjorda redaktionella anmärkning mot förslaget, som däri, att i det
föreslagna nya stadgandet borde alternativt ingå mistning åt ämbetet
Pd ^ Justitierådet Claeson: att lian instämde med justitierådet Thollander.
Justitierådet Lindbäck: »Jag är ense med justitierådet Thollander.
Dessutom anser jag mig böra påpeka det enligt mm tanke oegentlig
däri, att, äfven om förslaget ändras så, att mistning af ämbete pa viss
tid kan ådömas, det likväl, jämlikt lagen om straff for ämbetsbrott åt
präst med mera den 8 mars 1899, komme att kvarsta den olikhet att
präst, som begått brott af ifrågavarande art, kunde, under förhållanden,
då annan lärare åtminstone skulle dömts till mistning åt ämbete pa
på viss tid, undslippa med varning.»
Justitierådet Carlson: »Jag biträder anmärkningen darom, att
mistning af ämbetet på viss tid borde upptagas såsom alternativt straff.
Vidare bör man icke i lagen uttala, vare sig att en lärare kan
begå brott af ifrågavarande slag, utan att därigenom visa sig vara
olämplig för ämbetet, eller att en lärare, som på grund af sadant brott
finnes vara olämplig för ämbetet, ändock icke ovillkorligen bor domas
till afsättning eller mistning af ämbetet pa viss tid utan tilläfventyrs
bör undgå hvarje ämbetsstraff. 0
På grund häraf och med hänsyn jämväl därtill, att fragan om
lagrummets tillämplighet i vissa fall torde kunna komma att bedömas
af jury i tryckfrihetsmål, hemställer jag, att slutet af lagrummet matte
förändras till ungefär följande lydelse: ,
5,__o-ärning, dåra!'' synnerlig tara för sådan ungdoms foilorelse
kom; skall tiflika till afsättning eller mistning af ämbetet på viss tid
dömas i)
Justitierådet Lilienberg: att han lämnade förslaget utan annan anmärkning,
än att justitierådet ansåg att i stadgandet borde alternativt
ingå mistning af ämbetet på viss tid; i livilket fall påföljden dock icke
borde göras beroende däraf att läraren funnes olämplig för sitt ämbete.
Justitierådet Skärm: att han instämde med justitieraden Lind back,
Thollander och Silverstolpe.
Ur protokollet
Erik Öländer.
Eib. till Likså. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 7 Höft.
2
10
Kungil. Mapts Nåd. Proposition N:o It.
Utdrag af protokollet öfver jiistitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott lördagen den 31 december 1004.
Närvarande:
. f f'' thl i-Ci i
1 -lUl fi • ■ f V .. , • fc''4 5 ''V- •> .«,/*. f, .
- - '''' • •• i-.''. I K : ‘ , f ;«t -
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,
Statsråden: OdelberG,
Husberg,
■Pal ander,
WESTRING, >)''■■;! or
Ramstedt,
Berger, ,, <•
Meyer,
von Friesen, . :
Virgin.
Justitieråden: Lindbäck,
Thollander.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Berger anmälde i
underdånighet
Högsta domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 6 november 1903 inhämtade utlåtande
öfver det vid samma protokoll fogade förslag till lag om ändrad lydelse
af 25 kap. 20 § strafflagen.
11
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 11.
Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde departementschefen:
»Enligt
det remitterade förslaget skulle ämbets- eller tjänsteman,
till hvars befattning hörer att uppfostra eller undervisa ungdom, förvissa
sedlighetsbrott kunna dömas till afsättning, äfven då brottet
belädes med ringare straff än straffarbete, nämligen om han på grund
af brottets beskaffenhet fanns vara olämplig för sin befattning. Samtliga
högsta domstolens ledamöter hafva ansett, att bredvid afsättning
bör såsom alternativt straff upptagas mistning af ämbetet på viss tid, i
det att det funnits nödigt, att öfverensstämmelse äger rum med hvad
som gäller, då ämbets- eller tjänsteman dömes till straffarbete. En
ändring härutinnan torde alltså höra vidtagas.
Denna ändring torde draga med sig ett par andra jämkningar i
förslagets affattning.
En ledamot i högsta domstolen diar anmärkt att, om nämnda alt ernativa
straff införes, påföljden icke borde göras beroende däraf, att läraren
funnes vara olämplig för sitt ämbete. Detta synes också mig vara
riktigt. Klart är nämligen, att om det konstaterats, att han är olämplig
för sitt ämbete, afsättning är det enda straff, som bör komma i
fråga. Införandet af suspension såsom alternativt straff torde alltså
leda därhän, att satsen »finnes han på grund af brottets beskaffenhet
vara olämplig för det ämbete» uteslutes. Härtill finnes föröfrigt ett
ytterligare skäl i hvad en ledamot påpekat, att frågan om lagrummets
tillämplighet kan komma att bedömas af jury i tryckfrihetsmål. En
annan fråga är, om icke med dessa förändringar, som innebära, att
ifrågavarande brott alltid, då de begås af lärare och uppfostrare i
ämbets- eller tjänstemannaställning, skulle straffas antingen med afsättning
eller suspension, den ifrågavarande nya bestämmelsen skulle blifva
väl sträng. Denna fråga har också blifvit beaktad inom högsta domstolen,
i det att en ledamot med afseende å det brott, som behandlas
i 18 kap. 13 § strafflagen, uttalat den åsikt, att om dylik förseelse
vore så ringa, att den kunde försonas med böter, det måste betraktas
såsom stridande mot de eljest i strafflagen tillämpade grundsatser, att
straffet för densamma, när. den begåtts af en lärare och uppfostrare i
ämbets- eller tjänstemannaställning, ytterligare skärptes på sätt soja
föreslagits. Flere andra ledamöter hafva förklarat sig dela nyssnämnda
ledamots betänkligheter mot att med bötesstraff förena straffet af ämbetets
förlust. Att uttryckligen göra den nya straffbestämmelsens tilllämplighet
i afseende å sist berörda brott beroende af, att straffet
enligt 18- kap. 13 § satts till fängelse, torde dock ej kunna ske. Dels
12 Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 11.
vidhåller jag härutinnan den mening, jag vid förslagets remitterande
till högsta domstolen uttalade, dels lärer ett hinder däremot ligga i
den förut berörda omständighet, att lagrummets tillämplighet i vissa
fall kan komma att bedömas af jury i tryckfrihetsmål; då nämligen
straffets utmätande enligt nämnda lagrum i 18 kap. ej tillkommer juryn,
skulle det blifva omöjligt för juryn att afgöra, om det nu ifrågavarande
stadgandet vore tillämpligt eller icke. Det torde därför vara lämpligare
att åstadkomma mildring i den föreslagna bestämmelsen genom att,
på sätt en ledamot föreslagit, för dess tillämpning å brott, som i 18
kap. 13 § sägs, sätta som betingelse, att synnerlig fara för ungdomens
förförelse kommit af brottet.
I öfverensstämmelse med hvad jag nu anfört, har jag låtit förslaget
undergå en omarbetning, därvid äfven ett par inom högsta
domstolen tillstyrkta redaktionella ändringar ägt rum.»
Sedan departementschefen härefter uppläst det sålunda omarbetade
förslaget, hemställde han, att förslaget måtte, jämlikt § 87
regeringsformen, genom nådig proposition för Riksdagen till antagande
framläggas.
Justitieråden Lindbäck och Thollander åberopade hvar för sig hvad
af honom vid förslagets granskning i högsta domstolen anförts i den
mån det icke vid förslagets omarbetning vunnit beaktande.
Statsrådets öfrige ledamöter biträdde departementschefens hemställan
;
. och täcktes, med bifall till denna hemställan
Hans Maj:t Konungen i nåder förordna, att till Riksdagen
skulle aflåtas nådig proposition af den lydelse,
bilagan litt. B vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Avg. von Hartmansdorff.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- LU 1905:5 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 25 kap. 20 § strafflagen. s. 1 i texten