Sök i Ratio Lex

Angående nedsättning af afgiften för inrikes postförsändelses rekommendation m in

1905-01-20 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1905:15, Angående nedsättning af afgiften för inrikes postförsändelses rekommendation m in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

1

N:o 15.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

nedsättning af afgiften för inrikes postförsändelses rekommendation

m in.; gifven Stockholms slott den 20

januari 1905.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kungl. Makt härmed föreslå Riksdagen

att för sin del medgifva,

att den afgift, som för inrikes postförsändelses rekommendation

bör i Sverige utöfver belöpande postbefordringsafgift erläggas, skall

utgöra 15 öre;

att, med bibehållande i öfrigt af gällande stadganden rörande ersättning

af postmedlen för förkommen eller skadad inrikes rekommenderad

försändelse, ersättningsbeloppet må begränsas till 36 kronor;

att, med upphäfvande af nuvarande stadganden om ersättning af

postmedlen för inrikes postförskottsförsändelse, som gatt förlorad medan

densamma befunnit sig under postverkets vård, för dylik ersättnings

utbetalande skola tillämpas enahanda grunder, som om försändelsen icke

varit belagd med postförskott, samt

att nu föreslagna bestämmelser må träda i kraft den 1 juli 1905.

De till ärendet hörande handlingar skola. Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t forblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Hjälmar Westring.

Bill. till Riksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afl. 11 Haft. (N:is 15, 16.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 15.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20

januari 1905.

Närvaran de:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe.

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westeing,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen och

Virgin.

Departementschefen statsrådet Westring yttrade:

I underdånig skrifvelse den 4 juni 1904 har generalpoststyrelsen

gjort framställning om nedsättning till 15 öre af rekommendationsafgiften

för in- och utrikes postförsändelse samt i samband därmed hemställt

om begränsning af det belopp, hvarmed ersättning bör af postmedel

utgå för förlust af eller skada å rekommenderad inländsk postförsändelse,

äfvensom om förändrade grunder för postverkets ersättningsskyldighet

för orekommenderad eller oassurerad inrikes postförskottsförsändelse,

som gått förlorad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

Hvad först angår rekommendationsafgiften för postförsändelser,

gälla för närvarande följande bestämmelser.

Enligt nådiga kungörelsen den 5 juli 1884 angående förändring

i portoafgifterna för inrikes bref och brefkort samt i afgiften för inländsk

postförsändelses rekommendation är den afgift, som för rekommendation

af inländsk post-försändelse bör utöfver belöpande porto erläggas,

bestämd till 20 öre. Genom nådigt bref till generalpoststyrelsen

af flen 10 december 1886 har Eders Kungl. Maj:t förklarat, att rekommendationsafgiften

för försändelser till länder och orter inom världspostföreningen

— hvilken afgift enligt nu gällande världspostkonvention är

bestämd till högst 25 centimes — skall utgå med 20 öre för hvarje

försändelse; och jämlikt nådiga brefvet den 10 juni 1892 hafva rekommenderade

brefpostförsändelser från Sverige till länder och orter utom

världspostföreningen i nu förevarande hänseende likställts med rekommenderade

försändelser till länder och orter, som tillhöra världspostföreningen.

Rekommendation å paket förekommer icke i Sverige.

Den rekommendationsafgift, som här i landet upptages, utgör således

20 öre för försändelse, vare sig denna är inrikes eller adresserad

till utlandet.

Vid särskilda tillfällen hafva inom Riksdagen väckts förslag i

syfte att få en nedsättning i rekommendationsafgiften för inrikes

bref till stånd. Med anledning af en år 1899 väckt motion om

rekommendationsafgiftens för dylik försändelse nedsättning till 10 öre

anhöll Riksdagen i skrifvelse den 29 april samma år, att Eders

Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och under hvilka villkor en

nedsättning i rekommendationsafgiften för inrikes brefpostförsändelser

kunde ske, samt till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill

denna undersökning kunde gifva anledning. Anbefalld att verkställa

omförmälda utredning och inkomma med däraf föranledt förslag,

anförde generalpoststyrelsen i underdånigt utlåtande af den 9 december

1899, bland annat, att statistiska beräkningar, som styrelsen låtit

anställa angående svenska postverkets inkomst af rekommendationsafgifter

för åren 1897, 1898 och 1899, gåfve vid handen att, därest

rekommendationsafgiften för inrikes brefpostförsändelser varit 10 öre

i stället för 20 öre, detta skulle för postverket medfört en minskad

inkomst af för år 1897 omkring 241,000 kronor, för år 1898 omkring

247,000 kronor och för år 1899 omkring 268,000 kronor, samt

att, om under samma tid rekommendationsafgiften för brefpostförsändelser

till utlandet varit i lika mån nedsatt — enligt generalpost
-

Rekommenda
tionsafgiften.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 15.

styrelsens åsikt borde nämligen en nedsättning af den inrikes rekommendationsafgiften

icke företagas annat än i sammanhang med en liknande

reform i afseende å rekommenderade försändelser till utlandet —

postverkets inkomster för åren 1897, 1898 och. 1899 skulle ytterligare

minskats med respektive omkring 33,800, 41,600 och 38,000 kronor.

Vidare framhöll generalpoststyrelsen, att styrelsen, som ingalunda

förbisåge, att den i Sverige utgående rekommendationsafgiften vore väl

hög i jämförelse med motsvarande afgift inom åtskilliga andra länder,

ansåge önskvärd!, att ifrågavarande afgift fördenskull blefve i sinom tid

nedsatt, om än icke på en gång- med så mycket som halfva beloppet,

samt att styrelsen för sin del icke heller skulle vara obenägen att tillstyrka

någon nedsättning af såväl den inrikes rekommendationsafgiften

som motsvarande afgift för rekommenderade försändelser till

utlandet, om blott förhållandena tilläte en afsevärd minskning af

postverkets inkomster. Med afseende emellertid å de stora kraf i

finansiellt hänseende, som redan då ställdes och under en nära framtid

än ytterligare syntes komma att ställas på svenska postverket,

ansåge generalpoststyrelsen tidpunkten för det dåvarande icke lämplig

att förminska postverkets inkomst af rekommendationsafgifterna.

Med afseende å hvad generalpoststyrelsen anfört fann Eders Kungl.

Maj:t den 22 december 1899 Riksdagens förenämnda skrifvelse icke

böra föranleda någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Till stöd för sin nu gjorda framställning i förevarande hänseende

'' har generalpoststyrelsen anfört följande.

Då de finansiella skäl, på grund af hvilka frågan om rekommendationsafgiftens

sänkning år 1899 undanskjutits, med svenska postverkets

nuvarande, i ekonomiskt hänseende fördelaktiga ställning förlorat sin

hufvudsakliga betydelse, ansåge generalpoststyrelsen tiden vara inne

att till förnyad behandling företaga nämnda fråga, hvarvid styrelsen

fortfarande vore af den åsikt, att, om eu dylik sänkning komme till

stånd beträffande inrikes försändelser, något skäl icke förelåge, hvarför

rekommendationsafgiften för försändelser till utlandet skulle bibehållas

vid högre belopp.

Hvad som ur generalpoststyrelsens synpunkt talade för rekommendationsafgiftens

nedsättning vore i främsta rummet styrelsens önskan

att såvidt möjligt tillmötesgå allmänhetens kraf på lättnader rörande

postafgifterna, men dessutom syntes en dylik nedsättning i sin mån bidraga

till att minska den nu brukliga försändningen af penningar i

vanliga bref, hvilken försändning dels för postfunktionärerna innebure

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.

en frestelse till oärlighet och dels vore ägnad att, därest vanligt bref

med inneliggande penningar förkomme, alstra misstro mot postverket.

Enligt tillgänglig statistik hade antalet inrikes rekommenderade försändelser

under åren 1900—1903 beräknats till respektive 3,738,135,

3,791,400, 3,721,510 och 3,844,000 samt antalet rekommenderade försändelser

till utlandet under samma år till respektive 390,634, 397,563,

402,190 och 452,694. Dessa tal omfattade emellertid såväl portopliktiga

försändelser som sådana i posttjänsten eller eljest aflåtna försändelser,

hvilka befordrats afgiftsfritt. Under förutsättning att under åren 1900

—1903 de portopliktiga rekommenderade försändelsernas antal utgjort

samma procent af hela antalet rekommenderade försändelser som vederbörande

medelprocent för åren 1897—1899 — sådan denna medelprocent

framgått af den år 1899 verkställda ingående undersökningen i

ämnet — skulle under åren 1900—1903 de portopliktiga rekommenderade

inrikes försändelsernas antal utgjort respektive 2,833,506, 2,873,881,

2,820,905 och 2,913,752 samt antalet portopliktiga rekommenderade försändelser

till utlandet respektive 377,743, 384,443, 388,918 och 437,755.

Om således, såsom i förut omförmälda motion vid 1899 års riksdag

blifvit angående inrikes försändelser föreslaget, den rekommendationsafgift,

som här i landet upptoges, under t. ex. år 1903 utgått med

allenast 10 öre för försändelse, skulle detta för sistnämnda år inneburit

en minskad inkomst för postverket af, beträffande inrikes rekommenderade

försändelser 291,375 kronor samt beträffande rekommenderade

försändelser till utlandet 43,776 kronor eller tillhopa 335,151 kronor.

Äfven om eu på nu angifvet sätt, beräknad minskning i inkomsten

af rekommendation8afgifter skulle i någon män motvägas af den ökning

i de rekommenderade försändelsernas antal, som antoges blifva en följd

af eu lägre rekommendationsafgift, ansåge sig generalpoststyrelsen dock

icke kunna förorda en så väsentlig sänkning af ifrågavarande afgift

som till hälften af dess nuvarande belopp, isynnerhet som styrelsen

dels nyligen hos Eders Kungl. Maj:t gjort underdånig framställning om

viss nedsättning af de inrikes postanvisnings- och postförskottsafgifterna

och dels hade för afsikt att inom den närmaste tiden föreslå en minskning

jämväl af det inrikes paketportot. Rekommendationsafgiftens sänkning

syntes därför icke böra sträckas längre än till 15 öre. I Norge

utginge visserligen den inrikes rekommendationsafgiften med endast 10

öre (rekommendationsafgiften för försändelser från Norge till utlandet

utgjorde 20 öre), men i Danmark vore afgiften, vare sig fråga vore

om inrikes försändelser eller försändelser till utlandet, fastställd till 15

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Ersättningsbeloppet

för

rekommenderad

försynsändelse.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

öre samt i Tyskland, Nederländerna ock Österrike till belopp, som i

svenskt mynt motsvarade respektive 18 öre, 15 öre ock 18 öre.

Enligt förut omförmälda statistiska beräkningar skulle den inom

Sverige utgående rekommendationsafgiftens sänkande till 15 öre för

år 1903 inneburit en minskad inkomst för postverket af, beträffande

inrikes försändelser 145,688 kronor samt beträffande försändelser till

utlandet 21,888 kronor, eller sålunda tillköpa 167,576 kronor.

I sammankang med berörda vid 1899 års riksdag förevarande förslag

om rekommendationsafgiftens nedsättning ifrågasattes äfven, huruvida

icke därjämte en nedsättning borde äga rum i det belopp, hvarmed

postverkets ersättningsskyldighet för förkomna rekommenderade

försändelser utginge, ock i sin nu föreliggande underdåniga skrifvelse

framhåller äfven generalpoststyrelsen, att, på sätt redan i dess förenärnnda

underdåniga utlåtande den 9 december 1899 antydts, i samband

med nedsättning af den inrikes rekommendationsafgiften borde ställas

en sänkning af det belopp, hvarmed förlust af eller skada å inrikes

rekommenderad försändelse för närvarande ersättes af postmedel.

I detta afseende är nu, enligt § 8 af nådiga förordningen angående postverkets

ansvarighet för försändelser, som till postbefordran afiämnats, den

12 november 1872, stadgadt att, om rekommenderadt bref går förloradt,

medan ännu postverkets ansvarighet därför fortfar, utbetalas af postmedlen

till afsändaren, emot rekommendationsbevisets återställande,

50 riksdaler, samt att, om sådant bref framkommit, men förseglingen

därå finnes rubbad eller omslaget så skadadt, att någon del af

brefvets innehåll kunnat därur uttagas, och medelst sådan förteckning,

som i förordningens § 6 omförmäles, varder visadt, att brefvet vid däraf

före dess utlämnande till adressaten å ankomstortens postanstalt verkställdt

öppnande icke innehållit penningar eller andra saker till ett

sammanlagdt värdebelopp af 50 riksdaler, afsändaren äger att, emot rekommendationsbevisets

återställande, af postmedlen åtnjuta skillnaden

mellan nämnda belopp och värdet af det, som brefvet må befunnits

innehålla. Vidare har genom nådigt bref till generalpoststyrelsen den

4 november 1876 angående förändrade bestämmelser rörande taxeringen

och postbefordran af brefkort m. m. — jämte det bestämmelser meddelades

därom, att s. k. lokalbref samt brefkort och försändelser under

band kunde rekommenderas — förklarats, hvad lokalbref beträffar, att

rekommendationen ägde rum på de villkor, som i allmänhet gällde för

rekommendation, samt beträffande brefkort och försändelse under band,

att, i öfverensstämmelse med hvad genom den i Bern den 9 oktober

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 15. 7

1874 afskräde internationella posttraktat blifvit för den internationella

postutväxlingen bestämdt, rekommendationen erhölles på de villkor,

som därför blifvit i allmänhet stadgade. Slutligen har genom nådigt

bref till generalpoststyrelsen den 21 december 1888, i sammanhang

med förordnande om så kallade kortbrefs införande, stadgats, att rekommendation

kunde å kortbref meddelas, dock att sådana kortbref

icke finge innehålla penningar eller andra värdesaker.

De sålunda gifna bestämmelserna hade, enligt hvad generalpoststyrelsen

i nu föreliggande skrifvelse meddelat, af styrelsen —

särskild! med hänsyn därtill att enligt den i fråga om rekommendation

å brefkort och försändelser under band åberopade posttraktaten i Bern,

likasom jämlikt nu gällande allmänna internationella bestämmelser, ersättning

icke utginge för skada å rekommenderad försändelse — så tolkats,

att den genom förordningen den 12 november 1872 stadgade

ersättningsskyldighet vid rekommenderad försändelses förlust gällde

samtliga inrikes rekommenderade försändelser, men att den i samma

förordning stadgade ersättningsskyldighet vid inträffad skada å rekommenderad

försändelse afsåge endast inrikes rekommenderade bref; och

hade i enlighet därmed hithörande bestämmelser i gällande allmänna

poststadga affattats.

I åtskilliga främmande länder vore — upplyser generalpoststyrelsen

vidare — den godtgörelse, som af postmedel utginge för en förkommen

inrikes rekommenderad brefpostförsändelse, väsentligt lägre än det

svenska ersättningsbeloppet. Så vore motsvarande belopp i Norge och

Danmark begränsadt till 20 kronor samt i Tyskland, Nederländerna och

Österrike till, i svenskt mynt, respektive 37 kronor 80 öre, 37 kronor

50 öre och 30 kronor. I den internationella postutväxlingen utgjorde

ersättningsbeloppet för förkommen rekommenderad försändelse 50 francs,

det vill säga 36 kronor.

Det svenska ersättningsbeloppet syntes således — yttrar generalpoststyrelsen

härefter — få anses ovanligt högt, hvadan, särskild! i

sammanhang med sänkning af rekommendationsafgiften, en nedsättning

af nämnda ersättningsbelopp syntes böra ske. Dock funne styrelsen

detta belopp icke lämpligen böra på en gång sänkas lägre än till

likhet med hvad som gällde i den internationella utväxlingen eller

sålunda till 36 kronor.

Slutligen har, såsom jag förut antydt, generalpoststyrelsen i sin

förevarande skrifvelse upptagit frågan, i hvilken män postverket skäligen

kan anses böra i den inrikes postutväxlingen utbetala ersättning

Ersättningsskyldighet

för

orekommenderad

och

oassurerad

postförskottsförsändelse.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

för forkommen postförskottsförsändelse, som icke är rekommenderad

eller assurerad.

Såsom generalpoststyrelsen erinrar, är genom nådiga kungörelsen

den 26 maj 1882 angående ändring i gällande bestämmelser om postverkets

ansvarighet för försändelser, som till postbefordran aflämnats,

assuransafgiftens belopp m. m., bland annat förordnadt, att för postförskottsförsändelse

i allmänhet, hvilken gått förlorad, medan densamma

befann sig under postverkets vård, till afsändaren utbetalas ersättning

af postmedlen till det belopp, hvarå postförskottet lyder, samt att, då

postförskott meddelats å assurerad försändelse och, under det denna

befann sig under postverkets vård, antingen innehållet i dess helhet

eller till någon del gått förloradt eller försändelsen blifvit skadad, ersättning

skall till afsändaren utgå med det belopp, hvartill assuransen berättigar,

utan att tillika godtgöres det belopp, hvarå postförskottet lyder.

För en under postbefordringen forkommen inrikes postförskottsförsändelse,

som icke vore rekommenderad eller assurerad — yttrar generalpoststyrelsen

— utbetalades således godtgörelse, motsvarande postförskottsbeloppet.

Vid skada å dylik försändelse fästes däremot icke särskildt

afseende vid försändelsens egenskap att vara belagd med postförskott,

hvadan ock, om försändelsen vore att hänföra till brefposten,

ersättning för skada icke utginge, samt, därest fråga vore om skada

å oassureradt postförskottspaket — såsom förut nämnts, meddelades icke

i Sverige rekommendation å paket — godtgörelsen beräknades efter

enahanda grunder som skadestånd för oassureradt, med postförskott

icke belagdt paket.

Vidare anför generalpoststyrelsen följande.

De inom Sverige gällande bestämmelser rörande ersättning för

orekommenderad eller oassurerad postförskottsförsändelse, som gått förlorad,

skilde sig från hvad i sådant afseende gällde såväl i den internationella

postutväxlingen som inom andra länder. I den internationella

utväxlingen meddelades ej postförskott å orekommenderad eller oassurerad

brefpostförsändelse. Samma vore förhållandet inom Norge. Inom

Danmark och Tyskland kunde visserligen likasom i Sverige orekommenderad

eller oassurerad brefpostförsändelse beläggas med postförskott,

men om dylik försändelse förkomme under postbefordringen, utginge

icke någon ersättning af postmedlen; och hvad anginge postförskottspaket,

så gällde såväl i den internationella utväxlingen som

inom Norge, Danmark och Tyskland, att ersättning för dylikt paket,

som under postbefordringen förkommit, utginge efter enahanda grunder,

som om paketet icke varit belagdt med postförskott. Att, efter det en

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 15.

9

postförskottsförsändelse utlämnats till adressaten, vederbörande postverk

vore ansvarigt för postförskottsbeloppet, läge i sakens natur, men

att, om en postförskottsförsändelse gånge förlorad under befordringen,

försändelsens egenskap att vara belagd med postförskott skulle grunda

någon särskild rätt till ersättning af postmedlen, syntes styrelsen icke

väl stämma med postförskottets innebörd. Postförskottsbeläggningen

vore nämligen ett sätt att genom postverkets förmedling få ett visst belopp

inkasseradt, och den postförskottsafgift, som afsändaren hade att erlägga,

utgjorde ersättning till postverket för dess särskilda bestyr med

behandlingen af dylik försändelse, men däremot vore, såsom äfven beträffande

den inre posttjänsten i Norge, Danmark och Tyskland uttryckligen

stadgats, postförskottsbeläggningen icke en värdeangifvelse.

Oegentligheten af den i Sverige i förevarande hänseende gällande bestämmelse

framträdde bjärtast beträffande orekommenderad och oassurerad

5?-e/post-försändelse, som vore belagd med postförskott. Dylik

försändelse torde nämligen i allmänhet icke i och för sig äga något

värde — innehållet utgjordes oftast af en räkning eller dylikt — och

om försändelsen förkomme under postbefordringen, och ersättning, motsvarande

postförskottsbeloppet, utbetalades af postmedlen, hade afsändaren

dock gent emot adressaten kvar den fordran, som skolat genom

postförskottsbeläggningen indrifvas. Afsändaren kunde således två

gånger bereda sig godtgörelse för sagda fordran.

Angående ett oassureradt postförskottspaket kunde visserligen icke

sägas, att det i allmänhet saknade värde, men någon verklig grund

därtill att, om sådan försändelse gånge förlorad, godtgörelse skulle utbetalas

med högre belopp än om försändelsen icke varit belagd med

postförskott, syntes — särskildt med hänsyn till hvad af styrelsen förut

anförts om postförskottsbeläggningens och postförskottsafgiftens natur

— svårligen kunna uppvisas. Ägde en postförskottsförsändelse sådant

värde, att afsändaren ansåge sig böra särskildt försäkra sig mot den

förlust, som kunde drabba honom därigenom att försändelsen förkomme,

stode det ju honom fritt att assurera eller, i fråga om brefpostförsändelse,

rekommendera försändelsen. Afsändare af en vanlig postförskottsförsändelse

inom Sverige hade för närvarande, utan att behöfva erlägga

assuransafgift, samma rätt till ersättning vid försändelsens förlust som

afsändare af en postförskottsförsändelse med angifvet värde till belopp,

motsvarande postförskottet. Följdriktigheten syntes fordra, att den inom

Sverige meddelade bestämmelse rörande ersättning för förkommen postförskottsförsändelse,

som icke vore rekommenderad eller assurerad,

ändrades till öfverensstämmelse med hvad som gällde i fråga om godt
Bih.

till Riksd. Prat. 1905. 1 Sand. 1 Afl. 11 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.

görelse för skada, som under postbe fordringen tillskyndats dylik försändelse,

det vill säga att för ersättnings utbetalande samma grunder

skulle tillämpas, som om försändelsen icke varit belagd med postförskott.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har generalpoststyrelsen

i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte för tillämpning

från tidpunkt, som af Eders Kungl. Maj:t bestämdes, förordna,

att den afgift, som för postförsändelses rekommendation borde i

Sverige utöfver belöpande postbefordringsafgift erläggas, skulle utgöra

15 öre;

att, med bibehållande i öfrigt af hittills gällande stadganden rörande

ersättning af postmedlen för förkommen eller skadad inrikes

rekommenderad försändelse, ersättningsbeloppet begränsades till 36

kronor;

samt att, med upphäfvande af hittillsvarande stadganden om ersättning

af postmedlen för inrikes postförskottsförsändelse, som gått förlorad

medan densamma befunnit sig under postverkets vård, för dylik

ersättnings utbetalande skulle tillämpas enahanda grunder, som om försändelsen

icke varit belagd med postförskott.

Mot. generalpoststyrelsens förslag om en sänkning af rekommendationsafgiften

för in- och utrikes postförsändelser har jag intet att

erinra. Äfven om det från viss synpunkt varit önskligt, att denna

nedsättning kunnat göras i den omfattning, som vid 1899 års riksdag

föreslogs, anser jag dock någon sänkning af rekommendationsafgiften

utöfver hvad styrelsen nu föreslagit icke böra ifrågakomma, enär en

sänkning äfven af andra postbefordringsafgifter, ledande till en afsevärd

minskning af den inkomst, de förut lämnat, af generalpoststyrelsen

föreslagits och synes böra, i den mån så ej redan skett, komma till stånd.

I detta afseende tillåter jag mig erinra, att Eders Kungl. Maj:t

den 17 juni 1904 bifallit generalpoststyrelsens förut omnämnda underdåniga

förslag om nedsättning från 15 till 10 öre af afgiften för postanvisning

och postförskott, som utväxlas mellan inrikes orter å belopp

icke öfverstigande 5 kronor. Denna nedsättning har af generalpoststyrelsen

beräknats innebära en minskad inkomst af 61,464 kronor 90

öre för år, hvilken minskning emellertid antages komma att så småningom

utjämnas genom stegring i antalet dylika försändelser. Vidare har

generalpoststyrelsen i underdånig skrifvelse den 6 juni 1904 väckt förslag

om en väsentlig sänkning af det inrikes paketpostportot, hvilket förslag

jag jämväl i dag torde få underställa Eders Kungl. Maj:ts godkännande.

Detta förslag skulle enligt styrelsens beräkning hafva, om det

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. deposition N:o 15.

11

år 1903 varit i tillämpning, föranledt en minskning i postverkets inkomster

af 199,609 kronor 41 öre.

Hvad generalpoststyrelsen nu i öfrigt hemställt såväl beträffande

begränsning af postverkets ersättningsskyldighet för förkommen eller

skadad rekommenderad inrikes postförsändelse som i fråga om ändrade

grunder för postverkets ersättningsskyldighet för orekommenderad eller

oassurerad inrikes postförskottsförsändelse, som gått förlorad, synes

mig, på de skäl styrelsen därför anfört, jämväl böra vinna Eders Kungl.

Maj:ts nådiga bifall.

Hå emellertid de bestämmelser, uti hvilka ändring sålunda föreslagits,

med undantag af rekommendationsafgiften för utrikes postförsändelse,

tillkommit med Riksdagens medverkan, får jag i underdånighet

tillstyrka, det Eders Kungl. Maj:t täcktes i nåder föreslå Riksdagen

att för sin del medgifva,

att den afgift, som för inrikes postförsändelses rekommendation

bör i Sverige utöfver belöpande postbefordringsafgift erläggas, skall

utgöra 15 öre;

att, med bibehållande i öfrigt af gällande stadganden rörande ersättning

af postmedlen för förkommen eller skadad inrikes rekommenderad

försändelse, ersättningsbeloppet må begränsas till 36 kronor;

att, med upphäfvande af nuvarande stadganden om ersättning af

postmedlen för inrikes postförskottsförsändelse, som gått förlorad medan

densamma befunnit sig under postverkets vård, för dylik ersättnings

utbetalande skola tillämpas enahanda grunder, som om försändelsen

icke varit belagd med postförskott; samt

att nu föreslagna bestämmelser må träda i kraft den 1 juli 1905.

Under förutsättning att hvad jag nu tillstyrkt vinner nådigt bifall,

hemställer jag i underdånighet, att med pröfningen af generalpoststyrelsens

förslag i öfrigt må få anstå, till dess Riksdagen fattat beslut i

de till Riksdagen hänskjutna frågorna.

Hvad departementschefen sålunda tillstyrkt och

hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och

skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Carl G. Edman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

STOCKHOLM, K. 1. BECKMANS BOKTRYCKERI, 1905

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:4 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kimgl. Maj.ts proposition angående nedsättning af afgiften för inrikes postförsändelses rekommendation m. m. s. 4 i texten