Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o■ 2%

1905-01-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1905:22, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o■ 2%

Dokumentets text

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o■ 2%.

191

N:o 22.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, i fråga om

rättighet till hämtning af väglagning sämnen från kronans

jordbruksdomäner: gifven Stockholms slott den 20 januari

1905.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen att medgifva sådan ändring i gällande bestämmelser rörande

förvaltningen af kronans jordbruksdomäner, att, för allmän vägs underhåll,

väghållningsskyldig skall vara berättigad att, där domänstyrelsen

prof var sådant kunna utan olägenhet för dylik egendom ske, å egendomens

mark taga sand, grus eller sten, samt att någon ersättningför

väglagningsämnenas värde därvid ej må beräknas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kung], nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Theodor Odelberg.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför lians

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20

januari 1905.

Närvarande:

-5 - ; , • .\j . ! J < .4, j-jj j. ; - I ’} '' j tff-iTi <■ t *jf? Sb-5 *A ii ‘; /1j.*''»«. > *

Hane excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve GylDENSTOLRE,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Freesen och

Virgin.

Departementschefen, statsrådet Odelberg yttrade:

Vid underdånig föredragning inför Eders Kungl. Maj:t den 18

december 1903 af Riksdagens skrifvelse den 44 maj 1900 angående

revision af lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet

den 23 oktober 1891 anförde jag, beträffande stadgandena i 33 § af

nämnda lag, bland annat, följande.

Enligt 26:te punkten i nådiga kungörelsen angående förändrade

grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner den 10 november

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

1882, sådan denna punkt lydde genom nådiga kungörelsen den 22 maj

1896, vore arrendator å sådan domän skyldig att, om domänstyrelsen

sådant påkallade, åt vägliållningsskyldig till användande för allmän

vägs underhåll öfverlämna å egendomen möjligen befintlig täkt af sand,

grus eller sten samt för hämtning däraf upplåta nödig väg, mot det

att arrendator!! i ersättning för härigenom möjligen uppkommande

skada och intrång erhölle det afdrag å arrendet, som af domänstyrelsen

bestämdes. Beträffande väghållningsskyldigs rätt till hämtning af väglagningsämnen

från arrenderad kronoegendom och om ersättning för

själfva väglagningsämnenas värde funnes däremot icke någon särskild

föreskrift, utan måste i ty fall gälla hvad i andra stycket af förevarande

paragraf vore i enahanda hänseenden stadgadt beträffande annan mark

än kronans allmänning. Det skulle alltså äfven här bero på öfverenskommelse

och, i brist däraf, på domstols pröfning, hvarest väglagningsämnen

finge tagas och till hvad belopp ersättning för deras värde

skulle utgå.

Då det emellertid syntes önskligt, att kronan, så långt ske kunde

utan förnärmande af enskild rätt, ställde till afgiftsfritt förfogande för

det allmänna vägunderhållet väglagningsämnen, som å tjänliga ställen

å dess egna egendomar kunde vara att tillgå, borde lämpligen i afseende

å jordbruksdomänerna, utöfver hvad nyss åberopade författningsrum i

ämnet innehölle, stadgas, att vägliållningsskyldig skulle vara berättigad

att, efter anvisning af domänintendent, å dylik egendoms mark taga

sand, grus eller sten till vägs underhåll utan annan ersättning än sådan

godtgörelse till arrendator, hvarom nyss blifvit nämndt. En sådan föreskrift

hade synts tjänligast kunna inrymmas i åberopade nådiga kungörelse,

såsom redan innehållande speciella bestämmelser i ämnet. I

väglagen under denna paragraf skulle då, i hvad anginge domänerna,

endast behöfva upptagas en på berörda författning syftande hänvisning.

I öfverensstämmelse härmed hade uti det af mig samtidigt anmälda

förslag till lag om ändring i vissa delar af väglagen, beträffande

33 §, näst efter första stycket däri, införts ett nytt sådant af denna

lydelse:

»Om hämtning af väglagningsämnen från kronans jordbruksdomäner

stadgas särskildt.»

I afseende härå uttalade jag, att vid framläggande för Riksdagen

af ett så beskaffadt förslag till ändring i berörda paragraf samtidigt

torde komma att till Riksdagen aflåtas särskild nådig proposition

om den behöfliga ändringen i meranämnda kungörelse.

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22,

I anledning’ af hvad sålunda till statsrådsprotokollet yttrats har,

efter nådig remiss, domänstyrelsen inkommit med underdånigt utlåtande

och därvid anfört följande.

Det ifrågasatta stadgandet skulle enligt statsrådsprotokollet innehålla,

att väghållningsskyldig skulle vara berättigad att, efter anvisning

af domänintendent, å kronans jordbruksdomäners mark taga sand, grus

eller sten till vägs underhåll utan annan ersättning än godtgörelse till

arrendator för härigenom möjligen uppkommande skada och intrång.

Förslaget torde emellertid ej få anses innebära ovillkorlig rätt för de

väghållningsskyldige att för ifrågavarande ändamål hämta väglagningsämnen

å mark af nyssnämnda beskaffenhet, då enligt förslaget domänintendenten

i hvarje fall skulle äga anvisa område för grustäkten och

sålunda jämväl äga rätt att pröfva hos honom gjorda framställningar

i ämnet. En dylik pröfning ansåge styrelsen vara så mycket mer af

behofvet påkallad, som dot ofta torde vara fallet, att befintliga grustäkter

ej vore af större mäktighet, än att deras upplåtande på sätt nu

vore fråga lätteligen skulle kunna äfventyra tillgången på för egendomens

privata behof erforderligt grus.

Hvad anginge förslaget, att domänintendent skulle äga utöfva

denna pröfningsrätt, vore att märka, att domänintendenter ej funnes

anställda för alla de delar af riket, där upplåtelser af förevarande beskaffenhet

kunde ifrågakomma, samt att domänintendenten i regel ej

både att taga någon befattning med till kronans jordbruksdomäner

hörande utmarksområden. Vid sådant förhållande och då förevarande

uppdrag enligt styrelsens åsikt ej lämpligen kunde anförtros åt annan

kronans tjänsteman, syntes det styrelsen, som om tjänligast vore, att

styrelsen finge i första hand pröfva hithörande frågor och meddela tillstånd

till upplåtelser af ifrågavarande slag. 1 sådant fall skulle för

vinnande af det i statsrådsprotokollet angifna syftemål enligt styrelsens

förmenande ej erfordras annan ändring i förut anförda stadgande i

26:te punkten af nådiga kungörelsen angående förändrade grunder för

förvaltningen af kronans jordbruksdomäner den 10 november 1882, än

att till samma punkt fogades ett tillägg af innehåll, att ersättning ej

skulle beräknas för väglagningsämnenas värde.

Styrelsen ställde sig emellertid tveksam till frågan, om ett stadgande

af denna innebörd borde hafva sin plats i nyssnämnda nådiga

kungörelse, som- reglerade förhållandena mellan kronan såsom jordägare

_ och kronoarrendatorerna, och tilläte sig därför ifrågasätta, huruvida

icke, då stadgandet ej ansetts böra införas i väglagen, särskild

författning i ämnet borde utfärdas.

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

• Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

I öfverensstämmelse med livad styrelsen sålunda anfört, hemställde

styrelsen i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen

aflåta nådig proposition därom, att vid hädanefter skeende upplåtelse

åt väghållningsskyldig till användande för allmän vägs underhåll af å

kronans jordbruksdomän befintlig takt af sand, grus eller sten ersättning

ej skulle utgå för väglagningsämnenas värde.

Efter det Eders Kungl. Magt förut denna dag beslutat till Riksdagen

aflåta nådig proposition med förslag till lag om ändring i vissa

delar af väglagen, hvilket förslag, såvidt nu är fråga, öfverensstämmer

med det här ofvan först angifna, tillåter jag mig nu åter upptaga frågan

om särskild föreskrift rörande upplåtelse af rätt till hämtning af väglagningsämnen

från kronans jordbruksdomän er. I sådant afseende synes

det mig, på grund af hvad i ärendet förekommit, lämpligt och nödigt

att — vare sig i åberopade nådiga kungörelsen den 10 november 1882

eller i särskild författning, en fråga, som nu icke omedelbarligen lär

behöfva afgöras — införa stadgande ej allenast i det uti domänstyrelsens

hemställan angifna syfte, utan jämväl med uttryckligt betonande

af själfva rättigheten för de väghållningsskyldige att, efter domänstyrelsens

pröfning, hämta väglagningsämnen från domänerna tillhörande

mark.

Under åberopande häraf får jag i underdånighet hemställa, det

täcktes Eders Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen att

medgifva sådan ändring i gällande bestämmelser rörande förvaltningen

af kronans jordbruksdomäner, att, för allmän vägs underhåll, väghållningsskyldig

skall vara berättigad att, där domänstyrelsen pröfvar sådant

kunna utan olägenhet för dylik egendom ske, å egendomens mark taga

sand, grus eller sten, samt att någon ersättning för väglagningsämnenas

värde därvid ej må beräknas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

nådigt bifall; och skulle i följd häraf till Riksdagen

aflåtas nådig proposition af den lydelse, bil...... till

detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

G. Zethelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:127 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition i fråga om rättighet till hämtning af väglagningsämnen från kronans jordbruksdomäner. s. 1 i texten