Med förslag till ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 10 till och med 25 äfvensom §§ 21, 28 och 38 riksdagsordningen så ock till öfvergång sstadgande i riksdagsordningen
1905-01-21 · 55 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 53 av 55 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1905:26, Med förslag till ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 10 till och med 25 äfvensom §§ 21, 28 och 38 riksdagsordningen så ock till öfvergång sstadgande i riksdagsordningen
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
1
N:o 26.
Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till ändrad
lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 10
till och med 25 äfvensom §§ 21, 28 och 38 riksdagsordningen
så ock till öfvergång sstadgande i riksdagsordningen;
gifven Stockholms slott den 21 januari 1905.
Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlägga
följande
Förslag
till
ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen
samt §§ 10 till och med 25 äfvensom §§ 27, 28 och
38 riksdagsordningen så ock till öfvergångs»
stadgande i riksdagsordningen.
Regeringsformen.
§ 31.
Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens allmänna
angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behörige personer, då
Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förhålles med rådmans- och
magistratssekreterare-sysslorna i Stockholm. "
Bill. till Riksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 11 Raft.
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
§ 49.
Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden,
som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma hädanefter Riksdagen.
Den fördelas i två kamrar, Första Kammaren och Andra Kammaren, hvilkas
ledamöter väljas på sätt riksdagsordningen och, beträffande ledamöterna i
Andra Kammaren, jämväl särskild åt Konungen och Riksdagen gemensamt
stiftad vallag stadga. Kamrarne — — — — — — — sammankalla.
Hos urtima riksdag — — — — — — — — — sammanhang.
§ 53.
Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott:
ett Konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande förändringar i
grundlagarne, så ock i vallag, hvarom i 49 § förmäles, att yttranden däröfver
till Riksdagen afgifva, samt att granska de i Statsrådet förda protokoll;
ett Statsutskott, att utreda — — — — — kyrkolagarnes förbättring.
Å urtima riksdag skola — — — — — förekommande ärenden.
Riksdagsordningen.
§ io.
Val till Första Kammaren förrättas med slutna sedlar. Finnes valsedel
lyda å person, som ej är valbar, eller på flera eller färre, än som vid valtillfället
böra väljas, eller innefattar valsedel någon tvetydighet i anseende till
den eller de valdes namn, skall samma sedel anses ogin.
Äro valsedlar till större antal än hälften ogilla och finnes det inverka på
valets utgång, varde nytt val anställdt.
De afgifna valsedlarna skola af valets förrättare inläggas under försegling
och förvaras, till dess valets giltighet vederbörligen afgjorts.
§ 11.
För den, som — — — (lika med nuvarande § 10) — — — Ort och tid.
§ 12.
Är någon missnöjd —■ — — (lika med nuvarande § 11) — — — afgöras.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
§ 13.
3
Riksdagsman — — — (lika med nuvarande § 12) — — — befallningshafvande.
b) Andra Kammaren.
§ 14.
Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio
väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads början
året näst efter det, under hvilket valet skett.
§ 15.
1. Hvart och ett af rikets län, till hvilka i fråga om riksdagsmannaval
Stockholms stad är att hänföra, utgör med undantag för de fall, hvarom
nedan förmäles, en valkrets.
2. Stad, hvars folkmängd vid början af andra året före en treårsperiod
, uppgår till eller öfverstiger tre tvåhundratrettiondelar af rikets folkmängd, skall
från och med denna treårsperiod utgöra en valkrets. Inträffar sedermera, vid
början af andra året före en treårsperiod, att folkmängden i sådan stad ej
längre uppgår till en nittiondel af rikets folkmängd, skall den stad icke vidare
bilda egen valkrets.
3. Där ett län eller, om eu eller flera af ett läns städer bilda egna valkretsar,
öfriga delen af sådant län till följd af särskilda omständigheter, såsom
folkmängdens storlek eller samfärdsförhållandena, finnes lämpligen böra delas,
må dylikt län eller dylik länsdel utgöra högst två valkretsar.
4. Rikets indelning i valkretsar innehålles i lagen om val till Riksdagens
Andra Kammare.
§ 16.
1. Inom hvarje valkrets väljes, efter folkmängden vid början af året näst
före den treårsperiod, för hvilken valen gälla, en riksdagsman för hvarje fullt
tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel af rikets folkmängd; och skola för
ernående af hela antalet tvåhundratrettio riksdagsmän de valkretsar, hvilkas
folkmängd mest öfverskjuter de tal, som, efter hvad nyss är sagdt, äro bestämmande
för riksdagsmännens antal inom valkretsarna, hvar för sig i ordning
efter öfverskottens storlek vara berättigade att välja ytterligare en riksdagsman.
Äro öfverskottstalen lika för två eller flera valkretsar, afgöres, där så
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
är nödigt, företrädet genom lottning på sätt i § 6 mom. 7 är stadgadt. Ej
må dock i någon valkrets antalet riksdagsmän understiga tre.
2. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna grunder
äger utse, fastställes af Konungen.
§ 17.
Valrätt tillkommer en hvar välfräjdad svensk man från och med kalenderåret
näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufem års ålder, dock ej
a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;
b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförflutna
kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hans hustru eller
minderåriga barn;
c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och kommun,
Indika förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången af sistförflutna
kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.
Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade villkor meddelas
i vallagen.
§ 18.
1. Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas under september
månad året näst före början af de tre år, för hvilka valen gälla.
2. Förordnar Konungen nya val, verkställas dessa ofördröjligen för den
återstående tiden.
§ 19.
Valen till Andra Kammaren äro proportionella och omedelbara. Hvarje
röstande äge därvid en röst.
Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.
§ 20.
Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast utses män, som vid valtillfället
äga valrätt inom den valkrets, för hvilken de väljas.
§ 21.
För en hvar, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren, utfärdas
ofördröjligen af Konungens befallningshafvande fullmakt i två exemplar, af
hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och det andra insändes till Justitiedepartementet.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
§ 22.
Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, må ej denna befattning
sig undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för afsägelse.
Såsom sådana anses:
1. de hinder allmänna lagen upptager såsom laga förfall;
2. ålder öfver 60 år;
3. att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre lagtima riksdagar.
Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, ehvad den göres vid valtillfälle eller
efteråt, mellan riksdagar, pröfvas af Konungens befallningshafvande.
§ 23.
Är någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren eller
sådan Konungens befallningshafvandes åtgärd, som står i omedelbart samband
med själfva valet, eller vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom
gjord afsägelse af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, må han däröfver
hos Konungen anföra besvär. För sådant ändamål äger klaganden hos Konungens
befallningshafvande äska behörigt protokollsutdrag, hvilket inom högst tre dagar
därefter bör till klaganden utlämnas; och skall han, vid förlust af talan, sist
inom tio dagar efter valförrättningens slut eller, där afsägelse skett senare än
vid valtillfälle, efter erhållen del af Konungens befallningshafvandes beslut
sina till Konungen ställda besvär ingifva till befallningshafvande!!, som, på sätt
i § 12 stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att sig förklara. Sedan den för
förklarings afgifvande bestämda tid tilländalupit, har Konungens befallningshafvande
att besvären jämte alla målet rörande handlingar ofördröjligen till
Konungen insända, hvarefter med målet vidare så förhålles, som i § 12 sägs.
§ 24.
Hvarje ledamot — — — (lika med nuvarande § 23) — — — af arfvode!.
c) Gemensamma bestämmelser.
§ 25.
Rösträtt må ej utöfvas af annan valberättigad än den, som vid valtillfälle
personligen sig inställer.
§ 27.
Därest någon varder för samma tid vald till ledamot af bägge kamrarna
eller till ledamot af Första Kammaren för två eller flera valkretsar, må på
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
honom ankomma att bestämma, i hvilkendera kammaren han vill inträda eller
för hvilken valkrets han vill anses till riksdagsman vald. Dock åligger honom
att hos Konungens befallningshafvande i den ort, för hvilken han riksdagsmannauppdrag
ej mottager, därom göra skyndsam anmälan.
§ 28.
Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de ledigheter
inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa riksdag fyllas,
hvarefter Konungen anbefaller Dess befallningshafvande föranstalta, att annan
utses i den afgångnes ställe.
Om mellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom ledamots
afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande, när den afgångne varit
ledamot åt Första Kammaren, att om ledigheten göra anmälan hos Konungen,
som förordnar om nytt vals anställande; och då den afgångne tillhört Andra
Kammaren, att föranstalta om utseende af annan person i den afgångnes ställe.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar och
vallag, hvarom i § 49 regeringsformen förmäles, samt att hos Riksdagen föreslå
de ändringar däruti, dem utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och
möjliga att verkställa, så ock att meddela utlåtande öfver de från kamrarna
till utskottet hänvisade grundlags- och vallagsfrågor.
2. Utskottet —- — — stadgadt.
3. Utskottet — — — proposition.
Öfvergångsstadgande.
Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första gången förrättas
efter utgången af augusti månad 1907, skola i fråga om val till kammaren
tillämpas de före år 1906 i sådant hänseende gällande stadganden.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse
välbevågen.
OSCAR.
Ossian Ber ger.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
7
Utdrag’ af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj :t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 27 januari 1905.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,
Statsråden Odelberg,
Husberg,
Palaxder,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meter,
von Fpjesen,
Virgin.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger anmälde i underdånighet
Riksdagens skrifvelse den 20 maj 1904, däruti Riksdagen tillkännagifvit
att den fråga, som innefattades i Kungl. Maj:ts vid samma års riksmöte aflåtna
proposition med förslag till ändrad lydelse af §§ 49 och 87 regeringsformen
samt §§ JO till och med 25 äfvensom §§ 27, 28 och 38 riksdagsordningen,
till följd af kamrarnas olika beslut förfallit. Härefter anförde
departementschefen följande:
»Då jag, min plikt likmätigt, ånyo går att till Eders Kungl. Maj:ts pröfning
hänskjuta ett förslag till lösandet af den viktiga frågan om ändring i
gällande bestämmelser rörande valen till Riksdagens andra kammare, torde
det till en början tillåtas mig att i korthet erinra om det mottagande, Eders
Kungl. Maj:ts proposition vid 1904 års riksdag rönte inom riksförsamlingen.
I det utlåtande, konstitutionsutskottet i frågan afgaf, anslöt sig utskottet
i hufvudsak till propositionens bestämmelser om valrättsvillkoren. Utskottet
8
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 26.
förordade äfven den af Kungl. Maj:t föreslagna proportionella valmetoden, men
i fråga om valkretsindelningen ansåg utskottet riktigast, att stad och land
fortfarande vore fördelade i skilda valkretsar; dock att därvid någon utjämning
med afseende å städernas och landsbygdens nu stadgade representationsrätt
borde äga rum. Detta förslag vann icke godkännande i någondera kammaren.
Bättre framgång rönte däremot det kungl. förslaget, i det att första
kammaren med 93 röster mot 50 antog till hyllande för vidare grundlagsenlig
behandling ett förslag, som med några modifikationer och tillägg innefattade
bifall till Kungl. Maj ds förslag.
I andra kammaren anställdes voteringar bland annat om enahanda förslag,
som i första kammaren bifallits, äfvensom rörande ett förslag, som i
form af motion framburits från en stor grupp af andra kammarens ledamöter.
Denna motion motsatte sig införandet af proportionella val och förordade i
stället majoritetsval hufvudsakligen i enmanskretsar; endast de största städerna
skulle såsom nu bilda flermanskrétsar. Enmanskretsarna skulle enligt detta
förslag utgöras af vissa medelstora städer samt af domsagorna jämte härinom
belägna smärre städer eller, där folkmängden inom sådant område berättigade
till mer än en riksdagsman, af delad! dylikt område. I fråga om valrättsvillkoren
anslöt sig motionen ganska nära till det kungl. förslaget ; dock ville
den ej bland valrättsvillkoren upptaga propositionens fordran på fullgjord skatteplikt
till kommunen.
Sedan i andra kammaren det af första kammaren godkända förslag förkastats
med 116 röster mot 108, som voro för bifall, blef jämväl den nyssnämnda
motionen efter votering förkastad med 138 röster mot 87, som afgåfvos
för bifall till motionen, men därefter biföll kammaren med 116 röster
mot 109 ett förslag, som endast så till vida skilde sig från omförmälda
motion, att det bland valrättsvillkoren upptog fullgjord skatteplikt till kommunen.
På grund af nu anmärkta röstsiffror lärer det vara tydligt, att af de förslag,
som vid 1904 års riksdag framkommo till den föreliggande frågans lösning,
Kungl. Maj:ts var det, som vann den största anslutningen inom representationen.
Utgången i kamrarna bör således ej anses utgöra något hinder
att lägga det kungl. förslaget till grund för en ny proposition i ämnet, om eljest
detta förslag vid förnyad pröfning finnes tillfredsställande. I sådant hänseende
vidhåller jag min till statsrådsprotokollet den 5 februari 1904 yttrade mening om
de proportionella valens stora företräden framför majoritetsvalen. Särskild!
vill jag här framhålla, att med tillämpning af proportionella val en majoritet
inom valmanskåren ej kan, såsom vid majoritetsvalen ställes i utsikt, tillskansa
sig större antal platser än det, hvartill dess styrka berättigar, förutsatt
dock att minoriteten bevakar sina intressen. Eu naturlig önskan hos den
Kuwjl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 26.
9
samhällsklass, som hittills varit talrikast representerad i andra kammaren, att
varda tillförsäkrad det inflytande, som rättvisligen bör tillkomma den, skall ock,
det är min öfvertygelse, leda därtill, att ett på allmän rösträtt grnndadt förslag,
som ej är förenadt med proportionellt valsätt, svårligen kan väntas blifva
antaget åtminstone under den närmaste framtiden.
Innan jag ingår på eu granskning af de erinringar mot det kungl. förslaget,
hvilka vid 1904- års riksdag framkommo, torde det vara lämpligt att
något skärskåda det förslag, som vann andra kammarens bifall. Hufvudintresset
härvid knyter sig helt naturligt till de grunder för valkretsindelningen,
som i förslaget voro angifna.
Under det att år 1902 valdes
i 150 landsbygdskretsar.................. 150 representanter och
i 50 stadskretsar ........................... 80 »
280,
skulle enligt andra kammarens beslut och med tillämpning af folkmängdssiffrorna
den 31 december 1902 väljas
i 61 landsbygdsområden.................. 85 representanter
i 59 af landsbygd och städer bestående
områden..................... 103 » och
i 21 städer ....................................... 42 »
230.
I den till grund för beslutet liggande motionen både uttalats, att med
genomförande af en så utsträckt rösträtt, som då var af Kung]. Maj:t föreslagen,
den olikhet i representationsrätt, som för närvarande finnes mellan
land och stad, borde försvinna. Denna princip blef till en början så tillämpad,
att hvarje stad, hvars folkmängd, utan att uppnå hela valkvoten, likväl uppgick
till eller öfversteg halfva valkvoten, skulle få välja en riksdagsman.
Anledningen härtill angafs vara, att städer af denna storlek företedde så utpräglade
skiljaktigheter från landsbygden, att deras sammanförande med
denna vid politiska val sannolikt icke skulle tillfredsställa vare sig dem
själfva eller den landsbygd, med hvilken de sålunda skulle komma att sammanföras.
På grund af hvad sålunda föreslagits skulle, enligt folkmängdssiflrorna
den 31 december 1902, 11 städer med mindre invånareantal än valkvoten
hvar för sig få välja egen riksdagsman, och häraf kom det sig, att rikets
21 största städer skulle få tillsätta 42 riksdagsplatser eller blott 8 riksdagsmän
mindre, än hela det antal 50, som, enligt samma folkmängdssiffror, rikets alla
städer borde äga utse. Hvad i motionen yttrats rörande de städer, som, på
sätt nämnts, hvar för sig skulle få välja en riksdagsman, kan emellertid
med fullt fog tillämpas jämväl på ett stort antal medelstora städer, hvilka
likväl skulle ingå i de blandade stads- och landsbygdsvalkretsarna. Bortsedt
från alla städer, i hvilka folkmängden ej uppgår till 7,000, skulle för när
Bih.
till Biktsd. Prot. 190ö. 1 Samt. 1 Afd. 11 Uäft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
varande i ej mindre än 10 fall domsaga helt eller delvis välja tillsammans med
stad, som äger ett invånareantal, i de olika fallen växlande från 7,000 till öfver
10,000. Tages härvid jämväl i betraktande, att uti valkretsområdena på landet,
såväl de områden, Indika i sig innesluta städer, som de, hvilka helt och hållet
bestå af landsbygd, jordbruksintresset skulle få att kämpa mot industri- och handelsintresset
i köpingar och municipalsamhällen samt å andra platser med sammanträngd
befolkning, såsom sågverk, järnverk in. 11., lära rikets jordbrukande
valmän icke sakna skäl att känna sig tvehågsna, huruvida det skall blifva dem
möjligt att under en sådan valkretsindelning komma till sin rätt. Och deras
tvekan härutinnan skall säkerligen ej minskas, om de tänka sig, huru förhållandena
skulle gestalta sig i en ej alltför aflägsen framtid. Ty med den bestämda
tendens, folkmängden har att ökas hastigare i städerna och industriorterna
än på landsbygden, komme städerna och därmed jämförliga samhällen att,
frånsedi ökningen af antalet riksdagsmän för de rena stadsvalkretsarna, erhålla
ett under tidernas lopp alltjämt stegradt inflytande i de 59 blandade
valkretsarna. Stadsintresset, redan i princip något gynnadt framför landsbygdsintresset,
skulle då i sin helhet erhålla en mycket starkare representation,
än det rätteligen bör äga; eu omständighet, som likväl ej utesluter, att
eif stort antal smärre städer, hvilka nu hafva representanter i andra kammaren,
faktiskt skulle förlora sin representationsrätt, och därmed möjligheten alt fä sina
särskilda intressen tillräckligt företrädda.
Hvad jag hittills yttrat förande andra kammarens beslut i fråga om valkretsindelningen
är framkommet hufvudsakligen från synpunkten afl antyda,
huru vanskligt det är afl, på denna väg träffa en anordning, som blott något
så när uppfyller rättvisans fordringar. Men genomförandet af andra kammarens
beslut skulle medföra äfven andra alsevärda svårigheter. Dessa hafva de
motionärer, hvilkas förslag andra kammaren biföll, till största delen kringgått
och i stället öfverlämnat åt Kungi. Maja eu mycket vidsträckt befogenhet i
afseende å valkretsars bildande.
Enligt det af andra kammaren bifallna förslaget skulle med tillämpning
af folkmängdssiffrorna den 31 december 1902 finnas 41 områden med därinom
belägna städer och 23 domsagor, hvilka områden och domsagor hvar
för sig ägde att utse mer än en riksdagsman. Hvarje sådant område eller
domsaga skulle således indelas i så många valkretsar, som motsvarade det
antal riksdagsmän, området eller domsagan ägde att utse. Denna indelning
skulle bestämmas af Konungen efter den grund, att indelningen, där så lämpligen
kunde ske, anordnades efter liäradsgränserna.
Den sålunda föreslagna indelningen af de 23 domsagorna i skilda valkretsar
öfveren.sstämmer i det närmaste med de regler, som nu i § 13 mom.
2 riksdagsordningen äro stadgade i afseende å valkretsars bildande å landsbygden.
Dock skulle den reglerande myndighetens makt redan här ökas, i
det att den otvifvelaktigt kunde afvika från liäradsgränserna i hvarje fall, där
11
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 26.
den för sill del ansåge eu delning efter dessa gränser olämplig. Vida mer
betydelsefull skulle emellertid den reglerande myndighetens makt blifva, när
frågan gälde att dela de 41 af domsagor med därinom belägna städer bestående
områdena.
Utgöres domsaga, som med tillhörande stad eller städer skall delas, af två
härad, så är nog i åtskilliga fall uppenbart, att delningen kunde ske efter häradsgränserna.
Men i många fall skulle vid tillämpning af denna grund uppstå
sådan olikhet i folkmängd inom de särskilda kretsarna, att en indelning efter
häradsgränser måste där anses såsom mindre lämplig. Konungen skulle väl
då hafva ej blott rättighet utan äfven skyldighet att medelst öfverflyttande
af kommuner från det ena häradet till det andra söka hafva den mellan de
olika delarna uppkommande olikhet i folkmängd. Otvifvelaktigt skulle tillfälle
då gifvas till val mellan olika kombinationer, och af det sätt, hvarpå indelningen
verkställdes, kunde ofta bero, huruvida ett stads- och industriintresse
eller landtmannaintresset skulle i ena eller andra valkretsen blifva öfvermäktigt.
Liknande svårigheter uppkomma äfven, när den staden omslutande
domsagan består af tre härad. Ofta blefve då svårt att afgöra, om med det
staden omslutande häradet skulle förenas annat härad eller om icke eu öfverflyttning
af kommuner från ena häradet eller kanske till och med från två
af häradena borde ifrågakomma. Ett försök att. å sådana områden tillämpa
den angifna delningsgrunden skal! i många fall lätt visa, huru otillräcklig den
i verkligheten är och hvilka svårigheter uppstå häraf, att man vid indelningen
icke kan undgå att taga hänsyn till den nu faktiskt bestående motsättningen
mellan stad och land. Vore således den reglerande myndighetens valfrihet ej
ringa i ett fall, där domsagan består af tre härad, blefve den antagligen ej
mindre, när häradena i domsagan äro ännu flera, likasom valfriheten alltid
måste blifva stor, när domsaga med tillhörande stad på grund af folkmängden
ägde att tillsätta tre riksdagsmän och således skulle delas i tre valkretsar.
Äfven där domsaga, som med tillhörande stad skulle delas, består af blott ett
härad, vore tydligtvis fältet öppet för en mångfald kombinationer.
I detta sammanhang torde böra anmärkas, att då förutnämnda motionärer
ej funnit anledning till införande af enmanskretsar i de städer, som
skulle äga att utse flera riksdagsmän, de såsom skäl härför uppgifvit, att de
grunder, efter hvilka valkretsindelningen där skulle verkställas, icke kunde
blifva så bestämda, att möjlighet till godtycke vid skeende omregleringar
kunde förebyggas. Möjligheterna till godtycke torde dock icke vara nämnvärdt,
om ens något större med afseende å dessa städer, än i fråga om de
af domsaga och stad bestående områden, hvarom nyss talats. Uppgiften att
i de stora städerna sammanföra regelbundna rotar och kvarter till särskilda
valkretsar kan, såvidt jag förstår, ej vara af mera grannlaga natur, än den
att på landet, med upplösande af häradsgränser, bilda valkretsar af de ofta
mycket olika och oregelbundna enheter, som där stå till buds, samt under de
12
Klingi, Majits Nåd. Proposition N:o 26.
svårigheter dessutom, som uppkomma genom de anmärkta intressemotsatserna.
I)a för Girigt den förut antydda tendensen tios majoritetsvalen i allmänhet
att, orättvist gynna majoriteten inom valmanskåren naturligtvis gör sig allra
starkast gällande, när dessa val anordnas i flermanskretsar, hade det nog
från denna omständighet kunnat hämtas tillräckligt vägande skäl att uppdela
äfven de största städerna i enmanskretsar.
Att de motionärer, som för sig vantro andra kammarens pluralitet, icke
[ost de svårigheter i afseende å valkretsindelningen, Indika åro förenade
med den af dem intagna ståndpunkten, tror jag mig hafva tillräckligt ådagalagt,
likasom äfven att deras förslag i verkligheten innebär ett öfverlåtande
pa regeringsmakten att i ett flertal fall, och synnerligast tiar ett stadsintresse
står emot ett landsbygdsintresse, efter fritt val bestämma valkretsindelningen.
Störa möjligheter till gynnande af ett visst politiskt intresse
skola härvid uppenbarligen erbjuda sig. Den ökning af Konungens makt, andra
kammaren sålunda velat medgifva, framstår desto mera egendomlig, som den
moderna statsförfattningsrätten såsom oafvislig uppställt den fordran i fråga
om valkretsindelningen, att de regler, som härom skola gälla, bestämmas
genom lag; en uppfattning, som också nästan undantagslöst är tillämpad i
de europeiska staterna. Å andra sidan anser jag mig ej behöfva närmare
framhålla de många möjligheter till klander, regeringsmakten, äfven när den
vore som mest opartisk, skulle från olika håll såväl inom som utom representationen
ådraga sig vid tillämpning af eu lagbestämmelse i enlighet med
andra kammarens beslut, och jämväl från denna synpunkt vore det nog skäl
att öfverväga, om det kan vara lämpligt, att regeringsmakten erhåller det
välde öfver valkretsindelningen, som bär blifvit ifrågasatt.
Ser man däremot till, huru det kung!, förslaget löst svårigheterna i afseende
å valkretsindelningen, skall man icke kunna förneka de stora fördelar,
detta förslag äfven i hithörande hänseenden erbjuder framför eu indelning i
enmanskretsar. Med hjälp af de stora valkretsar, som äro en del af de proportionella
valens väsen, har det blifvit möjligt att inom hvarje valkrets skaffa
det utrymme, de olika intressena kräfva för att kunna bestå och utveckla sig.
Således löses af sig själf den pågående striden mellan stad och land. Af
samma skäl komma, såsom jag äfven vid ärendets föregående behandling
inför Eders Kungl. Maj:t den 5 februari 1904 yttrade, de olägenheter att försvinna,
Indika enligt nu gällande ordning äro en följd af olika städers sammanslagning
till gemensamma valkretsar. Likaså de svårigheter, Indika uppstå
vid och genom en valkretsindelning, som afser att till gemensamma enmanskretsar
förena stad och land. I stället för en konstlad, mer eller mindre
bristfällig, aldrig, riktigt rättvis och under årens lopp alltmera otillfredsställande
valkretsindelning, föreligger nu i Kungl. Maj ds förslag en efter
rationella grunder uppgjord indelning, som, på samma gång den är geografiskt
fast, erbjuder eu mycket stor böjlighet och anpassningsförmåga inför
Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 26.
13
växlande befolknings- och näringsförhållanden.. Och tekniskt sedt äro de
föreslagna grundlagsbestämmelserna, i hvad de afse grunderna för valkretsarnas
bildande, enkla och klara samt lätta att tillämpa. För att ett valsystem,
som erbjuder sådana fördelar framför eu indelning i enmanskretsar,
skall kunna lämnas åsido, måste däri kunna påvisas många och stora olägenheter.
Är systemet endast besvärligare och mera inveckladt än det nuvarande,
synes denna omständighet, helt naturlig i och för sig, ej vara af beskaffenhet
att böra föranleda dess förkastande.
Då det nu från vidt skilda håll erkänts, att det proportionella system,
som af den för ändamålet tillsatta kommitté föreslagits, är väl funnet och i
alla detaljer noga utarbetadt, och då jag af hvad som förekom vid 1904 års
riksdag blifvit ytterligare styrkt i min öfvertygelse, att denna metod är ett
godt medel att nu vinna en lösning af rösträttsfrågan, tvekar jag ej att på det
varmaste förorda, att det förslag Eders Kungl. Maj:t framlade vid samma riksdag
måtte till innevarande års riksmöte varda i hufvudsak ånyo framlagdt.
Från den grupp inom andra kammaren, som vid 1904 års riksdag kraftigast
motsatte sig Kungl. Maj:ts förslag, framhölls med skärpa att, om proportionella
val skulle införas, dessa borde afse jämväl första kammaren, och
att, då något förslag i sådan riktning ej förelåg, Kung]. Maj:ts proposition af
sådan orsak ej kunde bifallas. Jag bestrider att de båda frågor, man sålunda
velat sammanföra, stå i något organiskt samband med hvarandra; de
göra det så mycket mindre, som första kammaren uppenbarligen fått den
särskilda uppgiften att utgöra ett återhållande element till förhindrande af
förhastade beslut af representationen. Tanken på införande af proportionella
val bär i landet har ursprungligen framkommit med hänsyn till önskvärdheten
att vinna en både effektiv och snar lösning af frågan om utsträckt valrätt
till andra kammaren. När denna önskan nu står inför möjligheten att
kunna förverkligas och man då påyrkar införande af proportionella val äfven
till första kammaren, framställer man helt enkelt ett nytt anspråk, och ett
anspråk därjämte, som man måste inse vara af beskaffenhet att ej kunna i
den närmaste framtiden realiseras.
Till stöd för detta nya anspråk bar åberopats, att införandet af proportionella
val enbart till andra kammaren skulle medföra, att första kammaren
komme att i frågor, som kunna göras till föremål för gemensam omröstning,
tilläggas ökad makt genom det understöd, denna kammare kunde väntas
erhålla af representanterna i andra kammaren för de mera bemedlade i samhället.
Hvilket ringa inflytande dessa skola kunna öfva på andra kammarens
sammansättning, framgår emellertid af en nyligen gjord undersökning, enligt
hvilken antalet enskilda personer, som år 1903 voro påförda inkomstskatt,
för hela riket uppgick till 191,515. Bland dessa, däri dock äfven kvinnor och
personer af mankön under 25 år äro inräknade, utgör enligt verkställda beräkningar
antalet af dem, som skatta för en årlig inkomst af 2,000 kronor
14
Kungl. Maj ris Nåd. Proposition N:o 26.
eller därutöfver, ej mera än omkring 40 %, och äfven om härtill läggas de,
som af fastighet beräknas hafva en inkomst af 1,000 — 2,000 kronor, torde
hela antalet af dem, som sålunda skulle kunna anses tillhöra de mera burgna
i samhället, ej öfverstiga 100,000. Anser man sig bland de mera burgna
kunna upptaga äfven dem, hvilkas inkomst af fastighet beräknas till 600 —
1,000 kronor, skulle härigenom sistnämnda antal ej ökas med mera än något
öfver 30,000. Tages nu i betraktande, alt antalet valberättigade efter den
föreslagna rösträttsutvidgni ngen skulle enligt nuvarande folkmängdsförhållanden
utgöra omkring 1,000,000, så lärer det ej med fog kunna sägas, att
ett förmögenhetsintresse i första kammaren skall kunna påräkna något mera
betydande stöd af ett motsvarande intresse i andra kammaren. Tvärtom
bör det ju vid jämförelse med antalet af dem, som vid senast förrättade
allmänna val till andra kammaren voro röstberättigade, hvilket antal utgjorde
blott 382,075, vara uppenbart, att de mindre bemedlade i samhället skola
eldigt Kungl. Majds förslag så öfvervägande behärska valen till andra
kammaren, att ett förmögenhetsintresse i första kammaren då icke kan på
långt när vinna det understöd i andra kammaren, för hvilket möjlighet nu
tinnes. I stället för att hålla det anförda skälet giltigt, torde man snarare
kunna såga, att de, som nu i sammanhang med införande af allmän rösträtt
påyrka bibehållandet af majoritetsvalen eller införandet af proportionella va!
äfven till första kammaren, vilja i fråga om maktfördelningen mellan kamrarna
åstadkomma till andra kammarens fördel en större rubbning, än som
ensamt af rösträttens utvidgning bör blifva en följd. Jag vidhåller min förut
uttalade åsikt, att eu uppriktig önskan att nu eller i den närmaste framtiden
få rösträttsfrågan löst ej kan förenas med ett anspråk att samtidigt genomdrifva
en reform i fråga om första kammarens bildande.
Af de invändningar, som bruka framställas mot den af Kungl. Maj:! vid
1904 års riksdag framlagda proportionella valmetoden, är det knappast någon,
som ej varit beaktad af den kommitté, som utarbetat denna metod. Att de
hittills framkomna anmärkningarna ansetts icke vara alltför tungt vägande,
torde också vara tämligen allmänt erkändt.
Om en proportionell valmetod skall kunna uppfylla sitt ändamål, lärer
det icke kunna undvikas, att hela systemet blifver vida mera inveckladt och
bestämmelserna mera detaljerade, än förhållandet är vid det enkla majoritetsvalet.
Hufvudsyftet vid uppgörandet af ifrågavarande metod har otvifvelaktigt
varit att åstadkomma full effektivitet men ändå ställa minsta möjliga anspråk
på valmännens förmåga att utföra själfva valhandlingen. Någon annan proportionell
metod, som i lika hög grad befordrar detta syfte men på samma gångäger
fördelen af mindre invecklade regler, har, såvidt jag förstår, ännu ej
blifvit uppvisad. Att den ifrågavarande metoden med lätthet skall kunna af
valmännen i vårt land tillämpas, därom hyser jag intet tvifvel.
Den mening, som i valkretsarnas storlek ser ett hinder mot antagandet
Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
15
af den proportionella metoden, torde bäst bemötas genom eu hänvisning till
hvad jag förut yttrat i fråga om valkretsindelningen. När det säges, att de
föreslagna valkretsarna äro så stora, att svårigheter uppstå för de valberättigade
inom en valkrets att sammanträffa för vidtagande af nödiga förberedelser
till valet, kan jag naturligtvis icke bestrida, att detta tal är till
viss grad sant; men det är ej afstånden, som mest inverka, utan samfärdsförhållandena,
och dessa äro numera i liera hänseenden så utvecklade i vårt
land, att de anmärkta svårigheterna torde kunna öfvervinnas utan allt för
stora olägenheter. 1 öfrig! är det anmärkningsvärd!, att invändningen om
valkretsarnas storlek framhållits, icke så mycket från deras sida, som däraf
äro mest beroende, nämligen landtmännen, utan från helt annat håll. Att det
föreslagna nya valsättet skall för valmännen, åtminstone på vissa trakter,
medföra ökade besvär och omkostnader, är äfven en omständighet, som icke
kan förnekas, men efter eu genomförd betydligare utvidgning af valrätten
lära nog, alldeles oberoende af valsättet, de valmän, som nu ej äro organiserade,
hafva att underkasta sig besvär och utgifter i eu omfattning, som
hittills vant för dem okänd.
Huru stora valkretsarna skola göras, därom föreligga nu till preliminärt
afgörande endast de liufvudgrunder, som i § 15 riksdagsordningen intagits.
Enligt dessa skola i regel valkretsarna sammanfalla med länen, men möjlighet
är ock lämnad att, där förhållandena så medgifva eller fordra, dela län i högst
två valkretsar. Frågan, i hvilken utsträckning sådan delning bör ske, afgöres
först när det uppgjorda förslaget till vallag .skall slutligen pröfva». Att i afseende
å länens delning gå längre än detta förslag angifver, synes mig ej vara lämpligt.
När man hunnit vänja sig vid tanken på störa valkretsar, skall man nog inse
fördelarna af att ej onödigtvis minska dem. Men oaktadt jag sålunda i princip
gillar den i förslaget till vallag intagna valkretsindelning, bör detta ju ej utgöra
något hinder att, om det skulle visa sig att något eller några län, l. ex. Älfsborgs
och Jämtlands län äfvensom de två nordligaste länen, lämpligen kunna
delas, eu sådan delning må i den blifvande vallagen varda drägt till utförande.
Frågan om det inflytande, partiledningar och tidningspress kunna antagas
erhålla, har såväl af den förut omnämnda kommittén som ock i Kungl. Maj:ts
proposition till 1904 års riksdag blifvit så grundligt behandlad, att mera icke
torde vara att därom tillägga. Det har emellertid sagts, att den politiska
lifaktigheten skulle blifva minskad och rent af förlamad genom införande af
proportionella val. Då metodens uppgift just är att bereda minoriteterna
möjlighet att göra sig gällande, ofta mot en majoritet, som nu obestridt
behärskar valen, kan jag icke förstå detta påstående. Än mindre förstår
jag eu från samma håll uttalad åsikt, att det icke ligger någon större betydelse
eller rättvisa däri, att en minoritet insläppes i eu lagstiftande församling, ty
det måste väl ändock böra förväntas, att den härskande majoriteten ej skall
vara oemottaglig för skäl, som från motsidan kunna anföras.
16
Kinigl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.
Under det att somliga hysa fruktan för den makt, partiledningarna skola
erhålla genom de proportionella valen, har från annat håll val kandidaternas
makt framhållits såsom minst lika vådlig. Är denna farhåga befogad, synes
den till en början mindre väl kunna stå tillsammans med en fruktan för valledningarnas
stora inflytande, för så vidt man ej utgår från den förutsättning,
att partiledningarna komma att helt och hållet sammanfalla med valkandidaterna;
eu förutsättning, som ytterst sällan torde inträffa. I regel lära nog
vallistorna komma till stånd genom eu samverkan mellan partiledningarna och
valkandidaterna. Men ingendera sidan torde härvid finna tillrådligt att handla
mot valmännens önskningar, sådana de offentligt gifvit sig till känna eller
eljest äro veterliga, ty genom den föreslagna metoden äga valmännen möjlighet
att besvara yttringar af dylika maktmissbruk på ett sätt, som bör
motverka deras framträdande.
Öfriga mot den föreslagna metoden gjorda anmärkningar synas mig icke
vara af beskaffenhet att behöfva särskildt bemötas. De äro mera framkonstruerade
än öfvertygande, innehålla ofta mera af gissningar om hvad som
möjligen kan hända än om hvad som antagligen kommer att ske; och jagtror
ej att de, som framställa dessa anmärkningar, skola i dem finna grundade
skäl till metodens förkastande.
De uttalanden, som i Riksdagen framkommit rörande själfva hufvudpunkten
i den föreliggande frågan, eller omfattningen af rösträttens utvidgning, gifva
vid handen, att numera en alltmera enstämmig åsikt inom representationen
råder därom, att man bör tillmötesgå krafvel på allmän rösträtt. Det torde
därför icke vara nödigt att närmare utveckla de skäl, som tala för en dylik
utsträckning al den politiska rösträtten, t de bestämmelser rörande vairättsvillkoren,
som Kungl. Maj:t vid förra riksdagen föreslog, gjordes emellertid
åt konstitutionsutskottet en de! modifikationer och tillägg, hvilka i hufvudsak
godkändes af första kammaren, likasom äfven andra kammarens beslut innefattar
ett par smärre afvikelse!'' från det kungl. förslaget i denna del. Jaganhåller
att nu få upptaga till granskning hvad sålunda blifvit inom Riksdagen
föreslaget.
Under det att den kung], propositionen såsom allmän regel upptog i §
17 riksdagsordningen, att valrätt tillkonnne eu hvar välfrejdad svensk man
från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufem
års ålder, föreslog konstitutionsutskottet, att valrätt skulle tillkomma »inom
den kommun, där han bosatt är, eu hvar välfrejdad svensk man, som är
skyldig till staten erlägga direkt skatt, från och med kalenderåret näst efter
det, hvarunder han uppnått tjugufem års ålder». Andra kammarens beslut
åter innefattade ej annan afvikelse från den af Kungl. Maj:t föreslagna affattningen,
såvidt angår nu ifrågavarande allmänna regel, än att åldersgränsen
bestämdes till tjugufyra år.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SO.
17
Med införandet af orden: »inom den kommun, där han bosatt är», afsåg
utskottet att meddela föreskrift därom, att den valberättigade måste vara
mantalsskrifven i den kommun, där han ville utöfva rösträtt. Enär den
nuvarande grundlagsbestämmelsen, där de nämnda orden återfinnas, oskiljaktigt
bundit den politiska rösträtten vid valrätt i kommunala allmänna angelägenheter,
har det varit naturligt att där angifva, i hvilken kommun den politiska
rösträtten må utöfvas, och det har äfven varit nödvändigt att så göra, enär
eljest skulle kunna inträffa, att eu person Ange politisk rösträtt i två eller
liera kommuner. Annorlunda ställer sig saken, när bestämmelserna rörande
den politiska rösträtten komma att stå på egen grund och därjämte är afsedt
att i en vallag gifva tydliga och detaljerade föreskrifter rörande de
närmare villkoren för att en person skall blifva i röstlängden upptagen
såsom röstberättigad. Det ifrågavarande tillägget, som ju egentligen äger
betydelse endast för frågan, hvar rösträtt må utöfvas, är då icke längre nödigt,
och det synes så mycket mindre böra intagas i eu grundlagsbestämmelse,
som det lätt kan blifva vilseledande. Enligt den tilltänkta vallagens föreskrifter
är nämligen rättigheten för en person att vid eu viss tidpunkt utöfva
rösträtt i en kommun beroende af, huruvida personen varit i denna kommun
så tidigt mantalsskrifven, att han kunnat upptagas i den för valdistriktet
upprättade, vid nämnda tidpunkt gällande röstlängden. Har han senare inflyttat
och mantalsskrifvits, kan han, enligt förslaget till vallag, ej få åtnjuta
valrätt i denna kommun, fastän han otvifvelaktigt är där bosatt. Om således
grundlagens bud alfattades så, som konstitutionsutskottet föreslagit, skulle det
för nu angifna fall blifva allt för vidsträckt; men det skulle ock, så vidt
angår rösträttens utöfning i den kommun, från hvilken inflyttningen skett,
blifva i motsvarande grad allt för inskränkt. Ty i denna senare kommun
skall den afflyttade personen, om han där blifvit i röstlängden upptagen såsom
röstberättigad, enligt vallagens mening äga att, så länge denna röstlängd
är gällande, få utöfva sin politiska rösträtt.
Det andra af konstitutionsutskottet föreslagna tillägget innefattar, att
endast sådana män, som äro förpliktade att till staten erlägga direkta skattebidrag,
må tillerkännas politisk valrätt. För närvarande skulle härigenom
orsakas allenast att de, som äro befriade från mantalspenningar, blefve från
rösträtt uteslutna. Äfven om det kunde medgifvas, att ett tillägg i detta
syfte ej är af någon större praktisk betydelse, talar alltid däremot, att det
innefattar en afvikelse från den allmänna rösträttens princip. Ett dylikt
tillägg skulle fortfarande göra valrätten beroende af skattelagstiftningen.
Hvarje ändring i denna lagstiftning, gående ut på att befria de mindre bemedlade
från direkt skatt, skulle då utesluta dem från politisk rösträtt, och
denna påföljd kunde naturligtvis i sin ordning verka hindrande på genom
Bih.
till Riksd. Pro''. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 17 Haft. 3
18
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 26.
förandet i nyss angifna riktning af en skattereform, som i en framtid måhända
kunde finnas ensidig. Jämväl torde böra erinras om den ej obetydliga apparat,
som, därest utskottets förslag antoges, skulle behöfva skapas till förebyggande
däraf, att den kommunalstyrelserna nu tillagda befogenhet att meddela befrielse
från erläggande af mantalspenningar blefve i politiskt intresse missbrukad.
Då således den af regeringen efter omsorgsfull pröfning fattade ståndpunkt
i denna fråga lärer framför utskottets äga företrädet af större inre styrka
och afsevärda yttre fördelar, synes mig både riktigt och lämpligt att fasthålla
vid denna ståndpunkt.
I afseende å den åldersgräns, som bör stadgas för utöfvande af politisk
rösträtt, kunna meningarna helt naturligt vara delade därom, huruvida siffran
skall sättas till 24 eller 25 år, men skäl torde ej föreligga att frångå den
förut föreslagna åldersgränsen af 25 år, hvilken äfven synes för sig hafva
öfvervägande sympatier inom Riksdagen.
Hvad den kungl. propositionen i § 17 riksdagsordningen innehöll rörande
de omständigheter, som skulle verka diskvalificerande i fråga om valrätten,
vann i hufvudsak kamrarnas godkännande. Dock innefattar första kammarens
beslut en i enlighet med konstitutionsutskottets förslag vidtagen mindre redaktionell
ändring af momentet a), hvilken ändring torde böra godkännas; andra
kammaren åter biföll för sin del en ändrad lydelse af momentet b).
I afseende å detta sista moment hade Kungl. Maj:t föreslagit, att den,
som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförflutna kalenderåret
af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hans hustru eller minderåriga
barn, icke skulle äga valrätt. Denna formulering ansågo de motionärer i
andra kammaren,! om Indika förut talats, vara otillfredsställande i så måtto,
att den icke noggrannt begränsade diskvalifikationen till de fall, då understödstagaren
påtagligen kommit i sådan ställning, att utöfvandet af rösträtt ej lämpligen
kunde honom medgifvas. Därför föreslogo motionärerna, att det ifrågavarande
momentet skulle så affattas, att diskvalifikationen komme att afse
»den, som på grund af gällande föreskrifter angående fattigvården står under
fattigvårdsstyrelses målsmans- eller husbonderätt», och denna lydelse blef af
andra kammaren bifallen.
I formellt hänseende bör enligt min åsikt ett grundlagsstadgande så affattas,
att dess innehåll så litet som möjligt blir beroende af lagstiftningen
på andra områden. Samma skäl, som anförts mot att, såsom konstitutionsutskottet
föreslog, göra valrätten direkt beroende af en skattelag, som det
många gånger varit tal om att upphäfva, bör således i lika grad gälla, då
fråga blir att bygga valrätten på en i förordningen om fattigvården intagen
detaljbestännnelse, som jämförelsevis lätt kan blifva ändrad.
19
ICungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
Om således af nu nämnda skäl den af motionärerna föreslagna bestämmelsen
är mindre tillfredsställande, saknas det ej heller mot densamma invändningar
af saklig innebörd. Målsmans- och husbonderätt tillkommer fattigvårdsstyrelse
öfver den, som själf af fattigvårdssamhället åtnjuter full försörjning,
hvilken ej är blott tillfällig, och husbonderätt äger fattigvårdsstyrelsen
öfver enhvar, som för sig åtnjuter annan fattigvård eller hvars hustru eller
minderåriga barn enligt 1 § fattigvårdsförordningen åtnjuta full försörjning,
som ej är tillfällig. Denna målsmans- och husbonderätt räcker så länge
fattigvården fortfar. Att i dessa fall bestämma, när sådan rätt föreligger,
torde vara jämförelsevis lätt. Men fattigvårdsstyrelse äger ock husbondevälde
öfver den, som genom lättja eller liknöjdhet ådragit sitt minderåriga
barn eller sin hustru sådan nöd, att fattigvård måst enligt samma i §
någon af dem lämnas, äfven om fattigvården varit tillfällig. Af fattigvårdsstyrelsen
kan väl i sådant fall åberopas, att nöden uppkommit genom den
ifrågavarande personens lättja och liknöjdhet, men detta föreligger i regel
blott såsom ett påstående, ej såsom något faktum, hvilket vid röstlängdens
upprättande kan tagas för godt. Endast efter behörig anmälan hos Konungens
befallningshafvande och sedermera hållna förhör inför befallningshafvande!!. eller
domstol kan den åberopade lättjan och liknöjdheten blifva ådagalagd. Äfven
bör härvid tagas i betraktande, att i sistnämnda fall fattigvårdsstyrelsens husbondevälde
öfver den ifrågavarande personen fortfar ända till dess att den
kostnad, han tillskyndat fattigvårdssamhället, blifvit godtgjord. Häraf följer,
att om han efter begången oordentlighet sedermera försörjer hustru och barn,
men ej mäktar återgälda kostnaden, han alltjämt är sin rösträtt förlustig.
Alldeles motsatt varder förhållandet, där målsmans- och husbonderätten gäller
blott så länge fattigvården fortfar. Det vore i dessa fall ej otänkbarl, att eu
understödstagare någon kort tid före röstlängdens upprättande kunde undanbedja
sig förut erhållet understöd för att några dagar efter röstlängdens
justering åter påkalla hjälp af fattigvården. Lika olämpligt som det val vore,
om en sådan person skulle i röstlängden upptagas såsom röstberättigad, lika
obilligt vore det, att den andre, om hvilken jag förut talat, aldrig skulle blifva
röstberättigad.
På grund af de erinringar, Indika sålunda kunna göras mot den af andra
kammaren bifallna lydelsen, hade regeringen vid utarbetande af motsvarande
bestämmelse i Kungl. Maj ds år 1904 afgifna förslag förkastat en dåredan framkommen
tanke att affatta bestämmelsen så, som i motionen föreslagits. De nämnda
erinringarna synas däremot ej, åtminstone icke i lika hög grad, träffa den af Kungl.
Majd föreslagna bestämmelsen. Väl kan det i särskilda fall, där sjukdom eller
andra olyckor vållat att fattigunderstöd behöft mottagas, vara hård t att familjefadern
därigenom skall förlora sin rösträtt. Men denna hårdhet framträder ej
20
Iiungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 26.
starkare för en understödstagare än för den, som ej kunnat betala sina skatter
eller kommit i konkurstillstånd. I afseende å betydelsen af uttrycket: »häftar
för understöd» är att anmärka, att då i förordningen om fattigvården stadgas
återbetalningsskyldighet endast beträffande understöd, som någon själf mottagit
eller som enligt förordningens 1 § tilldelats hans hustru och minderåriga barn,
annat fattigunderstöd ej kan med detta uttryck afses, således ej t. ex. understöd
till fattigt barn i skolåldern. Den af Kung!. Maj:t föreslagna lydelsen af
ifrågavarande bestämmelse förutsätter således för sin tillämplighet ett enkelt,
jämförelsevis lätt utredt förhållande och torde icke i tillämpningen erbjuda
några större svårigheter.
Ehuru slutligen i fråga om § 17 riksdagsordningen icke någondera kammaren
godkänt konstitutionsutskottets uppfattning, att den i slutet af samma
paragraf intagna hänvisning till vallagen skulle vara obehöflig och olämplig, tilllåter
jag mig ändock här anmärka, att hänvisningen är så mycket nödvändigare,
som vallagens föreskrifter om röstlängd medföra att en person, oaktadt han å
valdagen uppfyller samtliga de i grundlagen för rösträtt stadgade villkor, ändock
icke kommer i utöfning af denna rätt, nämligen om lian ej uppfyllt dessa
villkor å sådan tid, att han kunnat blifva i längden upptagen såsom röstberättigad.
I afseende å det antal riksdagsmän, hvarje valkrets skall äga att utse,
föreslog konstitutionsutskottet, att detta antal icke i någon valkrets skulle
understiga tre. Det till grund för detta förslag närmast liggande skälet, att
Gottland därigenom finge behålla rätten att utse tre representanter i andra
kammaren, synes behj ärtans värdi, hvadan förslaget torde böra godkännas.
De bestämmelser rörande själfva valsättet, som den kungl. propositionen
intagit i § 19 riksdagsordningen, fann konstitutionsutskottet vara alltför ofullständiga,
och utskottet föreslog därför, att i nämnda lagrum skulle införas vissa
från förslaget till vallag hämtade stadgande», Indika utskottet ansåg vara af
principiell natur och äga nära samband med riksdagsordningens förutvarande
bestämmelser. Enär riksdagsordningen ju afsett att fullständigt upptaga reglerna
för Riksdagens bildande, och denna princip fortfarande skall tillämpas i
afseende å första kammaren, kan det väl, teoretiskt taget, synas oegentlig!
att i fråga om andra kammaren intaga i riksdagsordningen endast de bestämmelser,
som i det kungl. förslaget innehållas; men då af praktiska skäl
eu vallag numera torde vara behöflig med afseende å andra kammarens bildande,
synes det icke vara lämpligt att därom i grundlagen införa flera bestämmelser,
än som äro oundgängligen nödiga. Kungl. Maj ds förslag upptager
i § 19 riksdagsordningen de tre ledande grundprinciperna för valen till
andra kammaren: att valen äro direkta, att valsättet är proportionellt och
att valrätten är lika för alla röstande. Fordrar man tillika, att riksdagsordningen
skall t. ex. angifva arten af den proportionella metod, som är afsedd
21
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
att tillämpas, så uppstår lätt tvist om hvad som därvid är hufvudsak och
hvad som är att hänföra till bisak; och i allt fall skall det icke vara möjligt
att med några allmänna drag så beskrifva den ifrågavarande metoden, att den
därigenom blir begriplig. Tager man därjämte i betraktande, att en vallag
på grund af sättet för dess tillkomst icke saknar nödig motståndskraft mot
öfverilade ändringsförslag, lärer en åtgärd i den af konstitutionsutskottet föreslagna
riktning icke vara af behofvet påkallad.
Uti § 20 riksdagsordningen hade Kungl. Maj:t föreslagit, att till ledamöter
i andra kammaren skulle endast kunna utses män, som äga valrätt inom den
valkrets, för hvilken de väljas, och icke enligt § 26 äro obehöriga att vara
riksdagsmän. Jämväl härutinnan förordade konstitutionsutskottet någon ändring
i hvad Kungl. Maj:t föreslagit, nämligen dels att efter ordet »som» skulle
inskjutas: »vid valtillfället» och dels att de ord, sominnehålla hänvisning till
§26 riksdagsordningen, skulle uteslutas. Såsom skäl för den först nämnda
ändringen angafs, att utskottet ville undanröja all tvekan, huruvida suppleants
valbarhet borde bedömas med hänsyn till förhållandena vid själfva valet eller
vid den tid, då suppleant i afgången riksdagsmans ställe utses.
Af den föreslagna § 17 riksdagsordningen jämförd med förslaget till vallag
framgår, att valrätt tillkommer endast den, som är i röstlängden upptagen såsom
röstberättigad. För uppfyllande af det i § 20 riksdagsordningen uppställda villkor
för valbarhet erfordras således allenast att vara upptagen såsom röstberättigad
i den vid val tillfället gällande röstlängd. Då denna regel uppenbarligen
bör äga tillämpning äfven i afseende å suppleant, synes det ej
vara olämpligt att i anslutning till utskottets förslag i denna del förtydliga
§ 20 riksdagsordningen i sådan riktning. Emellertid tillåter jag mig bär
erinra, att frågan huruvida suppleant är valbar i detta ords vidsträcktare
betydelse, d. v. s. är enligt § 26 riksdagsordningen behörig att vara riksdagsman,
naturligen skall bedömas efter förhållandena vid den tid, då suppleant
i afgången riksdagsmans ställe utses.
Borttagandet af hänvisningen till § 26 riksdagsordningen ansåg utskottet
nödig med hänsyn därtill att, enär i bestämmelsen om villkoren för valbarhet
till ledamot af första kammaren någon hänvisning till § 26 ej förekommer,
det skulle blifva oklart, huruvida denna paragraf vore tillämplig äfven i afseende
å första kammaren. En misstolkning i detta hänseende anser jag
visserligen ej vara att befara, enär § 26 riksdagsordningen uttryckligen är i
lagen angifven såsom gemensam för både första och andra kammaren, men
då det ändå kan synas formellt oegentligt att endast beträffande andra kammaren
hänvisa till § 26, och det hittills i praxis ej uppstått någon tvekan
därom, att valförrättare!! vid bedömande af valbarheten har att tillämpa både
nuvarande § 19 och § 26 riksdagsordningen, torde hänvisningen till sistnämnda
lagrum kunna utgå.
22
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 26.
En omredigering af § 23 riksdagsordningen enligt Kung!. Maj:ts förslag,
i syfte att afhjälpa en utaf utskottet anmärkt ofullständighet däri, bör naturligtvis
vidtagas. Utskottets förslag att i § 38 riksdagsordningen inrymma åt
konstitutionsutskottet samma rätt till initiativ med hänsyn till vallagen, som tillkommer
utskottet med afseende å grundlagsfrågor, anser jag mig kunna förorda,
och hvad utskottet hemställde därom, att stadgande rörande sättet för
vallagens stiftande borde införas i § 49, i stället för, såsom Kungl. Maj:t föreslagit,
i § 87 regeringsformen, synes äfven böra godkännas. Såsom följd häraf
torde jämväl beträffande § 53 regeringsformen vidtagas den jämkning, utskottet
föreslog.
Enligt § 31 regeringsformen äga städernas till deltagande i riksdagsmannaval
berättigade invånare att till borgmästaretjänster föreslå tre behöriga män,
af hvilka en skall af Konungen utnämnas, och på lika sätt förhålles med rådmans-
och magistratssekreterare-sysslorna i Stockholm. Såsom jag den 5 februari
1904 till statsrådsprotokollet erinrade, lärer en ändring af de politiska
valrättsbestämmelsema i den utsträckning, som nu blifvit ifrågasatt, nödvändiggöra
en ändring äfven af nämnda stadgande i regeringsformen. Då nämligen
röstberäkningen vid borgmästareval i allmänhet är grundad på bevillningen,
skulle, om den politiska rösträtten utsträckes till att omfatta äfven dem, som
icke äro uppskattade till bevillning, härigenom den hittills i flertalet fall tilllämpade
grunden för röstberäkningen helt och hållet bortfalla.
I fråga om den städerna sålunda tillagda förslagsrätt är väl numera tämligen
allmänt erkändt, att den icke är och icke kan vara nyttig för rättsskipningen
i allmänhet och således ej heller för städerna själfva; men då spörsmålet
om en reform i detta hänseende ej synes böra upptagas till behandling
i sammanhang med nu föreliggande politiska fråga, torde den ifrågasatta grundlagsändringen
böra göras så litet omfattande, som möjligt är. Detta vinnes
bäst genom ett stadgande, enligt hvilket rättigheten att deltaga i borgmästareval
tillerkännes dem, som äro kommunalt röstberättigade; dock att, såsom
hittills, bolag och andra dylika samfälligheter likasom äfven kvinnor blifva
från rättigheten uteslutna samt att valrätten fortfarande göres beroende däraf,
att den valberättigade är mantalsskrifven i den stad, där borgmästarevalet hålles.
Den nya ordning, som ett antagande af de föreslagna grundlagsändringarna
skulle medföra, träder genast i tillämpning. Emellertid ligger det i sakens
natur, att val enligt den blifvande vallagen ej kan äga rum, förrän alla de
nya anordningar, som i vallagen förutsättas, hunnit införas. Skulle dessförinnan
på grund af andra kammarens upplösande blifva erforderligt att förrätta
nya val till denna kammare, måste äldre lag tillämpas, och lika blir
förhållandet i afseende å de fyllnadsval till andra kammaren, som kunna
komma i fråga, innan val förrättas efter den nya ordningen. Då ett stad
-
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
gande härom icke torde böra saknas, har jag låtit uppgöra förslag till ett
dylikt öfvergångsstadgande att införas i riksdagsordningen.
Ehuru det icke kan blifva fråga att vid innevarande riksdag antaga de
vallagsbestämmelser, hvarmed de nu ifrågasatta grundlagsstadgandena böra
suppleras, anser jag dock lämpligt att redan nu yttra mig öfver de erinringar,
som af konstitutionsutskottet gjordes mot det förslag till vallag, hvilket
såsom bilaga åtföljde Kungl. Maj:ts proposition till 1904 års riksdag.
Beträffande den i 8 § af det uppgjorda vallagsförslaget intagna bestämmelse,
hvarigenom en i kommunen nyinflyttad, såvidt han redan från början
vid röstlängdens upprättande vill blifva däri upptagen såsom röstberättigad,
har att styrka skattebetalning för sistförfluten året, anmärkte utskottet, att
denna bestämmelse uppenbarligen innebär en afvikelse från den föreslagna allmänna
föreskriften i § 17 c) riksdagsordningen, enligt hvilken fullgjord skattebetalning
för de tre sista åren utgör förutsättning för rösträtts åtnjutande.
Den uppfattning, som sålunda hos utskottet gjort sig gällande, torde emellertid
icke vara riktig.
I 8 § vallagen stadgas, att i röstlängden skall efter mantalslängden
för året upptagas alla manliga invånare inom valdistriktet, livilka vid årets
början uppnått tjugufem års ålder, samt att en hvar sådan person, om hvilken
upplysning ej vinnes att han den 30 april brister i något af hvad lag stadgar
såsom villkor för rösträtt, skall antecknas i längden såsom röstberättigad.
Då emellertid de handlingar, som vid röstlängdens upprättande äro tillgängliga,
i regel icke lämna upplysning, huruvida en nyinflyttad uppfyllt grundlagens
fordringar i afseende å skattebetalning, och det skulle möta alltför stora svårigheter
att genom myndigheterna å hans tidigare boningsort eller boningsorter
erhålla upplysning i nämnda hänseende, har det ansetts nödigt att fullständiga
den angifna hufvudregeln genom en bestämmelse, hvarigenom den nyinflyttade
— i motsats till hvad som gäller för valdistriktets öfriga invånare — själ!
ålagts viss bevisskyldighet. Denna bestämmelse innehåller, att den, som icke
varit i kommunen mantalsskrifven å sådan lid, att han under sistförfluten året
skolat därstädes erlägga utskylder, ej må upptagas såsom röstberättigad med
mindre af tillgängliga handlingar framgår eller eljest styrkes, att honom i hans
mantalsskrifningsort påförda, sistnämnda år till betalning förfallna utskylder
blifvit erlagda eller att han icke detta år haft att erlägga några sådana utskylder.
Villkoren för åtnjutande af valrätt äro således alldeles desamma för den
nyinflyttade, som för de öfriga. Beträffande åter den bevisskyldighet, som
ansetts böra åläggas den nyinflyttade, kunna meningarna helt naturligt vara
delade, huru långt den skall sträckas. Såsom jag i mitt anförande till stats
-
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
rådsprotokollet den 5 februari 1904 framhöll, skulle det mången gång vara
förenadt med betydligt besvär att styrka skattebetalning för alla tre åren, och
det bär därför synts obilligt och olämpligt att ställa fordringarna så högt.
Men om således den nyinflyttade, för att redan från början blifva i röstlängden
upptagen såsom röstberättigad, ej behöfver styrka skattebetalning för mer än
sista året, får han därigenom ingalunda ovillkorlig rätt till rösträtts utöfvande.
Varder således antingen efter anmärkning mot röstlängden eller eljest upplyst,
att den nyinflyttade häftar för skatt, som förfallit under något af de två tidigare
åren, kommer han icke i åtnjutande af rätten att rösta. Den uppfattning,
som sålunda i vallagsförslaget kommit till uttryck, torde så mycket hellre
finnas vara af billighetsskäl motiverad, som den ifrågavarande bevisskyldigheten
åligger den nyinflyttade icke blott första året efter inflyttningen, utan
ock det därpå följande året, således två år i följd.
Det i 1Ö § vallagen stadgade åliggandet för valnämndens ordförande eller
magistraten att till de i röstlängden upptagna personer, som däri icke antecknats
såsom röstberättigade, härom med allmänna posten sända underrättelse,
ansåg utskottet böra ur paragrafen utgå. En dylik anordning syntes nämligen
utskottet icke vara behöflig, då en hvar under den tid, röstlängden vore framlagd
till granskning, ägde tillfälle att förvissa sig om, huruvida han vore i
röstlängden upptagen; och i öfrig! skulle fullgörandet af det nämnda åliggandet
kräfva ett tidsödande arbete, hvilket otvifvelaktigt inom många kommuner endast
med stor svårighet skulle kunna fullgöras. De synpunkter, som sålunda
af utskottet framhållits, hafva, såsom framgår af kommitterades betänkande,
blifvit af dem till fullo beaktade. Då de ändå föreslagit det ifrågavarande
åliggandet, är det af skäl, som torde böra tillerkännas full giltighet. Särskild!
vill jag här anmärka, att redan för mera än tio år sedan kraftigt framhölls
i andra kammaren, att det i stora städer icke är möjligt att vidtaga en anordning,
hvarigenom under den begränsade tid, som för ändamålet kan tillmätas,
valmännen skola kunna hvar för sig granska röstlängden utan att
underkastas orimliga uppoffringar. Äfven på landsbygden skulle det för
mången, som ville förvissa sig om att röstlängden i afseende å honom vore
riktig, blifva en allt för stor uppoffring att, kanske midt under pågående vårarbete,
nödgas inställa sig å annan plats för röstlängdens granskning. Då det
är afsedt, att röstlängden skall blifva ovillkorligt bindande, är det ju ock af
vikt, att den må blifva så fri från felaktigheter, som möjligt är. Detta syfte skall
kraftigt befordras genom de skriftliga underrättelser, hvarom nu är fråga,
hvarjämte de personer, hvilka i något hänseende försummat fullgöra sina
skyldigheter, få en erinran om att godtgöra denna försumlighet. För vinnandet
af dessa fördelar betyder det enligt min mening föga, om de myn
-
25
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
digheter, hvilka det skall åligga att utsända underrättelserna, därigenom
blifva i mer eller mindre grad betungade. Besväret med utsändandet torde
för öfrigt ej blifva alltför stort, då ju tryckta blanketter skola tillhandahållas
valmyndigheterna; endast i de större städerna kan det hlifva fråga att afsända
något betydligare antal underrättelser, men tillräcklig arbetskraft finnes där
alltid att tillgå.
Med erinran att i 15 § föreskrifvits, bland annat, att i röstlängden såsom
röstberättigad upptagen person, hvars rösträtt blifvit bestridd genom
anmärkning, ingifven till valnämndens ordförande eller magistraten senast den
3 juni, skall äga rätt att vid det sammanträde, som den 15 i samma månad
hålles för pröfning af framställda anmärkningar, åberopa jämväl omständigheter,
som inträffat efter den 3 juni, uttalade utskottet, att en dylik lätt
borde tillerkännas äfven dem, som ej blifvit i röstlängden antecknade såsom
röstberättigade men hvilka i vederbörlig ordning framställt yrkande, att rösträtt
måtte dem tilläggas. Att i vallagsförslaget en skillnad i nu anmärkta
hänseende gjorts mellan å ena sidan dem, hvilka vid röstlängdens uppi tittande
upptagits såsom röstberättigade men livilkas rösträtt blifvit bestridd, och a
andra sidan dem, hvilka ej upptagits såsom röstberättigade, beror af fleia
orsaker. Om det skulle medgifvas de senare att åberopa och styrka omständigheter,
som inträffat efter den 3 juni, skulle däraf uppstå den oegeniligheten,
att, ehuru de ej finge framställa anmärkning mot röstlängden senare
än den 3 juni, de likväl skulle äga att efter den dagen betala skatter, som
den 3 juni icke varit guldna, och den 15 juni åberopa sådan omständighet.
Denna oegentlighet innebär å andra sidan att, såvidt angår dem, hvilka icke
upptagits såsom röstberättigade, allt det material, som valnämnden eller magistraten
har att bedöma, icke, såsom enligt förslaget i allmänhet skulle
blifva fallet, kan vara samladt innan beslut häröfver afkunnas. Detta skulle
medföra en ytterst betänklig olägenhet härutinnan, att den dömande myndigheten
ej kunde på förhand noga sätta sig in i frågorna och preliminärt
öfverlägga om huru de skola afgöras. Utom den osäkerhet vid pröfningen,
som häraf lätt kunde uppstå, skulle det äfven kunna befaras ätt, särskildt i
de stora städerna, den för pröfningen och protokollets uppsättande anslagna
liden blefve otillräcklig. Ingen obillighet kan ligga i att af en sökandepart
fordra, att han vid tiden för sina anmärkningars ingifvande skall vara beredd
att styrka deras befogenhet. Annorlunda ställer sig salcen beträffande den,
som i röstlängden upptagits såsom röstberättigad men mot hvilken anmärkning
framställts. Såsom svarandepart bör han erhålla någon tid till bemötande
af den framställda anmärkningen, och när det då föreslagits, att han ska 1
få åberopa omständigheter, som inträffa intill tiden för svaromålets afgifvande,
Bill. till Rilcsd. Prot. 1905. 1 Scwil. 1 Af cl. 17 Höft. 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
ar det icke blott rättvist utan äfven i full motsvarighet till hvad som föreslagits
att gälla beträffande den, hvilken icke upptagits såsom röstberättigad.
Vallagens 37 § ansåg utskottet böra fullständigas med en bestämmelse,
att namnen inom hvar och en af de å röstsedeln tryckta särskilda vallistorna
skulle ordnas alfabetiskt efter namnens begynnelsebokstäfver. Att ålägga partiledningarna
skyldighet att upptaga namnen å vallistorna alfabetiskt skulle enligt
min åsikt innebära ett obehörigt ingrepp i deras bestämmanderätt. Det
kan mycket väl tänkas, att en partiledning vill afvika från den alfabetiska
ordningen för att genom det namn, som sättes främst på listan, på ett lätt
märkbart salt angifva listans politiska färg, och eu sådan önskan kan så
mycket hellre anses naturlig, som listorna ju helt och hållet sakna partibeteckning.
Äfven kan det tänkas, att en partiledning vill genom den ordning,
hvari kandidaterna upptagas på listan, gifva valmännen eu slags anvisning
i fråga om själfva röstningen; och då det mot ifrågavarande metod anmärkts,
att den i fråga om valet inom listorna öfverlämnar väl mycket åt
slumpen, skulle genom ett godkännande af utskottets förslag sistnämnda anmärkning
otvifvelaktigt vinna i befogenhet.
Då utskottet förordat att, till förekommande af ett afsiktligt förstörande
af de åt valmännen utlämnade röstsedlar, i 50 § borde inflyta en bestämmelse
därom, att valman äger utfå ny röstsedel endast för såvidt förut åt honom
utlämnad röstsedel blifvit obrukbar utan hans vållande, synes utskottet hafva
förbisett, att det i regel skall vara omöjligt att afgöra, om en röstsedels förstörande
skett afsiktligt eller icke. Och äfven om en valman, hvars röstsedel
blifvit obrukbar, ej haft för afsikt att förstöra röstsedeln, torde lian väl alltid
i mer eller mindre grad hafva varit vållande till obrukbarheten. Skulle några
valman vilja, genom afl afsiktligt förstöra de till dem utlämnade röstsedlarna,
söka hindra andra valmän att deltaga i valet, förfara de nog ej på sådant
sätt, att afsikten blir uppenbar. Men äfven om det skulle tänkas, att de så
gjorde, äger valmyndigheten fullständigt i sin makt att hindra deras anslag,
i det han först vid valets slut i mån af tillgång utlämnar nya röstsedlar till
dessa valmän. En ändring i den af utskottet föreslagna riktning skulle för
öfrig! vara olämplig äfven från den synpunkten, att valets säkerhet ej bör
äfventyras genom möjligheten att tillställa tvister därom, huruvida röstsedlar
gjorts obrukbara med afsikt eller utan afsikt. I öfrigt torde jag få hänvisa
till kommitténs upplysande motivering till ifrågavarande stadgande.
I 69 § vallagen är i fråga om suppleanter föreslaget, bland annat, att,
om på samtliga vallistor icke finnes någon valbar kandidat, den ledigblifna
platsen skall stå obesatt till nästa val. Såsom redan kommittén erinrade, kan
det icke vara antagligt, att den förutsatta händelsen någonsin kommer att inträffa.
Vid sådant förhållande, och då stadgandet är till endast för att alla
27
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.
tänkbara händelser skola vara angifna, måste jag anse onödigt att, såsom
utskottet föreslog, i lagrummet intages föreskrift, som möjliggör fyllande af
det lagstadgade antalet representanter för nyssnämnda fall.
I fråga slutligen om 77 och 78 §§ vallagen uttalade utskottet den uppfattning,
att fullgiltiga skäl för antagande af däri inrymda stadganden icke
blifvit anförda, hvadan utskottet ansåg, att dessa paragrafer borde helt och
hållet utgå.
Då i den af Kungl. Maj:t föreslagna 77 § stadgats, att vid klagan öfver
beslut i fråga om anmärkning mot röstlängd andra bevis ej må gälla än de,
som bos valnämnden eller magistraten varit i laga ordning företedda, har syftet
varit att på bästa möjliga sätt främja valens säkerhet. Att i högsta domstolen
nya bevis ej böra få företes har jag ansett så uppenbart, att något
skäl därför ej ens åberopats. Om sådant företeende af nya bevis Ange ske,
skulle icke många val komma att bestå; det behöfdes ju blott, att en ej allt
för fåtalig grupp af valmän afsiktligt sparade sina bevis till företeende först
i högsta instans och där, i sammanhang med klagan öfver valet, fullföljde talan
i fråga om röstlängden. Ofta skulle då de ifrågavarande rösterna finnas kunna
inverka på det antal platser, som tillkomme de olika listorna; men äfven om
man skulle kunna räkna ut, att de ej hade denna inverkan, återstode ändå
möjligheten att de kunnat inverka på frågan om hvilken som från de olika
listorna blifvit valda eller vid framdeles inträffade iedigheter kunna blifva
utsedda. Huruvida hos Konungens befallningshafvande bör tillämpas samma
regel, som sålunda torde böra gälla i fråga om besvär till högsta domstolen,
är däremot icke lika klart. Det kan tvärtom antagas, att åsikterna härom
skola blifva mycket delade, helst som goda skäl kunna anföras för såväl den
ena som den andra meningen. De skäl, som enligt statsrådsprotokollet den
5 februari 1904 stämde regeringen för den meningen, som ej tillåter att nya
bevis må företes hos Konungens befallningshafvande, voro af uteslutande praktisk
art, nämligen det trängande behörigt att till det minsta möjliga begränsa
besvärens antal och önskvärdheten att såväl därigenom som genom att förekomma
uppställandet af nya frågor hos Konungens befallningshafvande bereda
den garanti för valens säkerhet, som vid tillämpningen af proportionella val
är så oundgängligen nödig.
Om således i saknad af en bestämmelse, sådan som den i 77 § föreslagna,
stora möjligheter skola erbjudas att få ett val häfdt, blifva möjligheterna
härtill än större, därest stadgande ej gifves i det syfte 78 § vallagen
angifver, eller att vid pröfning af besvär öfver riksdagsmannaval sådana omständigheter
ej må verka till valets upphäfvande, som, utan att öfva inflytande
på den omedelbara utgången af valet, kunna äga inverkan allenast på frågan
om Indika vid sedermera inträffade ledigheter må varda till riksdagsmän utsedde.
För så vidt den i kommittébetänkandet (sid. 130) intagna tabell må
28
Kung1. Majds Nåd. Proposition N:o 26.
anses såsom ett antagligt exempel, huru röstsiffrorna vid ett riksdagsmannaval
kunna ställa sig, blir det ju genast uppenbart, att ett mycket ringa fåtal
af valmän kunna med sina röster inverka på ordningen mellan kandidaterna
å en lista, särskilt mellan dem, som erhållit lägsta rösttalen och således ej
gärna kunna tänkas vid inträffade ledigheter komma att inträda såsom riksdagsmän.
Skulle då, huru uppenbart det än vore, att de ifrågavarande rösterna
ej kunde inverka på frågan om Indika som rätteligen blifvit valda till ordinarie
riksdagsmän, hela valet upphäfvas blott därför, att dessa röster kunde öfva
inflytande på ordningen mellan några kandidater, som kanske först i sista
hand kunde komma i fråga att blifva ledamöter af kammaren, måste detta
för valmännen innebära en frestelse att söka åstadkomma upphäfvande af alla
val. De skäl jag i denna fråga angaf till statsrådsprotokollet den 5 februari
1904 anser jag vara fullt bindande, och jag kan icke tillstyrka, att det ifrågavarande
stadgandet uteslutes.»
Departementschefen uppläste härefter i enlighet med sitt nu afgifna yttrande
affattade förslag dels till ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen
samt §§ JO till och med 25 äfvensom §§ 27, 28 och 38 riksdagsordningen
så ock till öfvergångsstadgande i riksdagsordningen dels ock till lag
om val till Riksdagens andra kammare och hemställde, att förstnämnda förslag
måtte föreläggas Riksdagen till pröfning i grundlagsenlig ordning samt
att förslaget till vallag måtte såsom bilaga få åtfölja detta protokoll för att,
i likhet med hvad som skedde vid 1904 års riksdag, underställas Riksdagens
granskning.
Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad föredraganden sålunda
hemställt;
och behagade Hans Maj:t Konungen, med bifall till
denna hemställan, förordna, att till Riksdagens pröfning i
grundlagsenlig ordning skulle aflåtas nådig proposition af
den lydelse, bilaga B vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Erik Öländer.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
29
Fors lag
tiii
Lag
om
val till Riksdagens Andra Kammare.
1 kap.
Valkretsar,
i §•
För valen af Andra Kammarens tvåhundratrettio ledamöter indelas
riket i trettiotre valkretsar, nämligen:
1. Stockholms stad;
2. Stockholms län;
3. Uppsala län;
4. Södermanlands län;
5. Östergötlands läns norra valkrets, innefattande Finspånga läns härad,
Björkekinds, Östkinds, Lösings, Bråbo och Memmings härad, Hammarkinds
härad med Stegeborgs skärgård och Skärkinds härad samt Norrköpings och
Söderköpings städer;
6. Östergötlands läns södra valkrets, innefattande Aska, Dals, Bobergs,
Vifolka, Valkebo, Gullbergs, Åkerbo, Bankekinds, Hanekinds, Lysings, Göstrings,
Kinda och Ydre härad samt städerna Linköping, Motala, Vadstena och
Skenninge;
7. Jönköpings län;
8. Kronobergs län;
9. Kalmar läns norra valkrets, innefattande norra landstingsområdet;
30
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 26.
10. Kalmar läns södra valkrets, innefattande södra landstingsområdet;
11. Gottlands län;
12. Blekinge län;
13. Kristianstads län;
14. Malmöhus läns norra valkrets, innefattande Luggude, Rönnebergs, (Insjö,
Harjagers, Frosta och Färs härad samt städerna Hälsingborg och Landskrona;
15. Malmöhus läns södra valkrets, innefattande Torna, Bara, Oxie,
Skytts, Vemmenhögs, Ljunits och Härrestads härad samt städerna Lund,
Ystad, Trelleborg och Skanör med Falsterbo;
16. Malmö stad;
I 7. Hallands län;
18. Göteborgs och Bohus läns valkrets, innefattande länets landstingsområde
;
19. Göteborgs stad;
20. Älfsborgs län;
21. Skaraborgs län;
22. Värmlands län;
23. Örebro län:
24. Västmanlands län;
25. Kopparbergs läns södra valkrets, innefattande Folkare härad, Hedern
ora och Garpenbergs, Säters, Stora Skedvi, Husby, Falu södra, Falu norra,
Söderbärke, Norrbärke och Grangärde tingslag samt städerna Falun, Säter
och Hedemora;
26. Kopparbergs läns norra valkrets, innefattande Nås, Malungs, Gagnefs.
Leksands, Rättviks, Mora, Orsa, Älfdals samt Särna och Idre tingslag;
27. Gäfleborgs läns södra valkrets, innefattande Gästriklands västra och
östra tingslag samt Gäfle stad;
28. Gäfleborgs läns norra valkrets, innefattande Södra Hälsinglands
västra och östra tingslag, Enångers, Forsa, Bergsjö, Delsbo, Ljusdals samt
Arbrå och Järfsö tingslag äfvensom städerna Söderhamn och Hudiksvall;
29. Västernorrlands läns södra valkrets, innefattande Tima, Selångers,
Torps, Njurunda, Sköns, Ljustorps och Indals tingslag samt Sundsvalls stad;
30. Västernorrlands läns norra valkrets, innefattande Säbrå, Gudmundrå,
Nora, Boteå, Sollefteå, Ramsele, Resele, Nätra, Nordingrå, Själevads och
Arnäs tingslag samt städerna Härnösand och Örnsköldsvik;
31. Jämtlands län;
32. Västerbottens län; samt
33. Norrbottens län.
Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 26.
31
II kap.
Om valdistrikt och om valnämnd.
2 §.
Inom de särskilda valkretsarna förrättas valen i allmänhet kommunvis,
och hvarje kommun bildar då ett valdistrikt; men kommun, som till följd af
folkmängdens storlek, samfärdsförhållandena eller andra orsaker finnes icke
lämpligen böra utgöra ett enda valdistrikt, må på därom gjord framställning
efter beslut af Konungens befallningshafvande delas i två eller flera valdistrikt.
3 §.
När förslag om en kommuns delande i skilda valdistrikt eller om ändring
i redan skedd indelning hos Konungens befallningshafvande väckes, varde
yttrande däröfver affordradt kommunalstämma på landet samt stadsfullmäktige
och magistrat i stad. Skall kommun på landet delas, bör därvid iakttagas,
att delar af samma by eller hemman ej utan synnerliga skäl förläggas till
olika valdistrikt. Beslut om distriktsindelning skall af Konungens befallningshafvande
kungöras, men beslutet träder, sedan det blifvit gällande, ej i
tillämpning förr än i afseende å det val, som näst efter ingången af det
följande året skall enligt § 18 mom. 1 riksdagsordningen förrättas.
4 §.
Höra delar af samma kommun till olika valkretsar, bildar hvarje de!
ett valdistrikt.
För hvarje valdistrikt å landet skall finnas en valnämnd af fem inom
distriktet boende personer. Ordförande i denna nämnd jämte suppleant för
honom förordnar Konungens befallningshafvande årligen före februari månads
utgång. De fyra ledamöterna jämte två suppleanter väljas å första ordinarie
kommunalstämma hvarje år i den ordning, som om nämndemansval är
stadgadt. Det åligger kommunalstämmans ordförande att ofördröjligen utan
Vilsen låta tillställa en hvar af de valda ledamöterna och suppleanterna i valnämnden
ett utdrag af stämmoprotokollet, i hvad dem rörer. Om de personers
namn och bostad, som blifvit till ordförande och suppleant för honom
32 Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
utsedda, låter Konungens befallningshafvande i länskungörelserna meddela
underrättelse.
När enligt denna lag valnämnd sammanträder, föres protokoll af ordföranden.
Såsom nämndens beslut gäller den mening, om hvilken de flesta
röstande sig förena, eller, vid lika rösttal, den mening ordföranden biträder.
6 §.
De åligganden, som på landet tillhöra valnämnd eller dess ordförande,
fullgöras i stad af magistraten.
III kap.
Om röstlängd.
7 §•
För hvarje valdistrikt skall röstlängd upprättas på landet och i stad,
där magistrat ej finnes, af den tjänsteman, som verkställer debitering af
utskylderna till kronan, samt i annan stad af magistraten eller, där särskilda
tjänstemän äro för nämnda debitering förordnade, af dessa under magistratens
inseende.
8 §.
Röstlängd upprättas före den 15 maj hvarje år och skall efter mantalslängden
för samma år upptaga alla manliga invånare inom valdistriktet, hvilka
vid årets början uppnått tjugufem års ålder. En hvar sådan person, om
hvilken upplysning ej vinnes att han den 30 april brister i något af hvad
lag stadgar såsom villkor för rösträtt, antecknas i längden såsom röstberättigad;
dock att den, som icke varit i kommunen mantalsskrifven å sådan tid, att
han under sistförflutna året skolat därstädes erlägga utskylder, ej må upptagas
såsom röstberättigad med mindre af tillgängliga handlingar framgår eller eljest
styrkes, att honom i hans mantalsskrifningsort påförda, sistnämnda år till betalning
förfallna utskylder blifvit erlagda eller att han icke detta år haft att
erlägga några sådana utskylder.
Närmare föreskrifter i afseende å röstlängdens upprättande så ock om
skyldighet för vederbörande myndigheter att lämna erforderliga uppgifter till
i örande i längden meddelas af Konungen.
33
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 26.
9 §.
Senast den 15 maj skall röstlängd vara afsänd eller aflämnad för landet
till ordföranden i valnämnden och i stad till magistraten, där denna ej själ!''
verkställt upprättandet.
10 §.
Från och med den 24 till och med den 31 maj skall röstlängden vara
å lämpligt ställe inom valdistriktet under behörig tillsyn framlagd för granskning.
Det åligger valnämndens ordförande eller magistraten att ej mindre i god
tid före den 24 maj kungöra, på sätt här nedan i 11 § sägs, tid och ställe
för framläggandet än äfven ofördröjligen efter röstlängdens mottagande till
en hvar i röstlängden upptagen person, som däri icke antecknats såsom röstberättigad,
härom med allmänna posten sända underrättelse med angifvande
af den eller de omständigheter, på grund hvaraf han från rösträtt uteslutits.
Till dem, hvilka åtnjuta fattigunderstöd eller sakna stadigt hemvist, vare
dock ej nödigt att sända underrättelse, som ofvan sägs.
I kungörelse samt underrättelse, hvarom i denna § förmäles, skall
jämväl intagas tiden, inom hvilken anmärkning mot röstlängd för att upptagas
till pröfning bör, jämlikt 12 § här nedan, vara till valnämndens ordförande
eller magistraten inlämnad, samt tid och ställe för pröfning enligt
15 § af sålunda gjorda anmärkningar.
11 §.
Kungörelse samt underrättelse, hvarom i 10 § förmäles, skola affattas enligt
formulär 1 och 2 vid denna lag. Blanketter till nämnda underrättelse tillhandahållas
vederbörande af Konungens befallningshafvande.
Nämnda kungörelse skall uppläsas i kyrkan; varde ock, där så kan
ske, i ortstidningar införd.
12 §.
Vill någon, hvilken rösträtt enligt längden ej tillkommer, för sig påstå
sådan rätt, eller anser någon att annan icke må vara däri upptagen såsom
röstberättigad, äger han att sina anmärkningar, skriftligen affattade och åtföljda
af de bevis han vill åberopa, ingifva till valnämndens ordförande eller magistraten
före klockan 12 den 3 juni.
13 §.
Har i rätt tid anmärkning af någon gjorts därom, att annan i röstlängden
upptagits såsom röstberättigad, skall härom till denne af valnämn
Bili.
till Rilcsd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
dens ordförande eller magistraten ofördröjligen med allmänna posten sändas
underrättelse med angifvande af dagen för anmärkningens pröfning. Blanketter
till sådan underrättelse, affattade i öfverensstämmelse med formulär 3
vid denna lag, skola af Konungens befallningshafvande hållas vederbörande
till hända.
14 §.
Varder anmärkning ej ingifven inom föreskrifven tid, kommer den ej
under pröfning.
15 §.
Den 15 juni sammanträder på landet för hvarje valdistrikt valnämnden
och i stad magistraten för pröfning af de mot röstlängden framställda anmärkningar,
som i rätt tid ingifvits. Detta sammanträde, som är offentligt,
skall börja klockan 10 förmiddagen.
Sedan vid sammanträdet tillfälle lämnats till bemötande af gjorda anmärkningar
med rätt för dem, hvilkas rösträtt blifvit enligt 12 § bestridd,
att åberopa jämväl omständigheter, som inträffat efter den 3 juni, skall valnämnden
eller magistraten öfver alla i behörig tid framställda anmärkningar
omedelbart eller senast dagen efter slutad förhandling afkunna beslut, som.
med angifvande i korthet af skälen därför, intagas i det vid sammanträdet
förda protokoll.
I röstlängden införas de rättelser, som af dessa beslut föranledas.
Röstlängden, sålunda rättad, underskrifves af valnämnden eller magistraten,
hvarefter längden jämte protokollet och alla dithörande handlingar
ofördröjligen insändes till Konungens befallningshafvande.
16 §.
Har anmärkning mot röstlängden ej inom behörig tid framställts, varde
intyg därom af valnämndens ordförande eller magistraten tecknadt å längden, som
därefter insändes till Konungens befallningshafvande.
17 §.
1. Vill någon klaga öfver beslut, som i 15 § sägs, göre det medelst
besvär, som ingifvas till Konungens befallningshafvande före klockan 12 å
tionde dagen från den dag, då beslutet afkunnades.
2. Afse besvären annan än klaganden, skola de ingifvas i två exemplar;
och vare i sådant fall klaganden skyldig att genast åter uttaga det ena
exemplaret af besvärshandlingarna och honom, som vederbör, det tillställa
35
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
samt inom den tid af minst två, högst fjorton dagar, som Konungens befallningshafvande
efter omständigheterna i hvarje särskildt fall bestämmer, till
Konungens befallningshafvande inkomma med bevis om dagen för delgifningen.
18 §.
Ingifvas ej besvären inom föreskrifven tid, eller inkommer ej bevis, som
i 17 § 2 mom. sägs, inom därför bestämd tid, varda besvären ej upptagna
till pröfning.
19 §.
Har före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis bestämda
tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas honom, som vederbör, äge
denne att inom den tid af minst två, högst fjorton dagar, som Konungens befallningshafvande
utsätter, räknad från dagen för handlingarnas delgifning, till
Konungens befallningshafvande inkomma med förklaring.
20 §.
Hvad i afseende å besvärshandlingars delgifning och ingifvande af bevis
därom samt förklarings afgifvande bör iakttagas så ock påföljden för försummelse
att i rätt tid inkomma med delgifningsbevis skall tecknas på besvärsskriften.
21 §.
Så snart inkommet besvärsmål är i skick att kunna afgöras, teckne
Konungens befallningshafvande å besvärshandlingarna, som ej må till part återställas,
sitt utslag och införe i röstlängden de rättelser, som däraf föranledas.
22 §.
Underrättelse om tiden för utslagets meddelande varde senast dagen
därefter införd i en för ändamålet särskildt inrättad bok, som hålles för allmänheten
tillgänglig.
23 §.
Öfver Konungens befallningshafvandes utslag må klagan ej föras annat
än i sammanhang med besvär öfver själfva valet.
24 §.
När röstlängd, enligt hvad ofvan sägs, blifvit i föreskrifven ordning framlagd
och anmärkning däremot ej förekommit eller beslut i anledning af fram
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
ställd anmärkning gifvits och behörig rättelse i längden gjorts, lände den röstlängd
vid de riksdagsmannaval, som därefter hållas, till ovillkorlig efterrättelse
intill dess ny röstlängd på enahanda sätt kommit till stånd; dock att, där på
besvär öfver riksdagsmannaval röstlängden i någon del förklarats felaktig,
behörig rättelse däri af Konungens befallningshafvande verkställes.
IV Kap.
Om kungörande af val samt om valförslag och
rim yt* : JU.J °
25 §.
Nai val till Andra Kammaren skall äga rum, låter Konungens befallningshafvande
därom i god tid förut utgå kungörelse, som uppläses i kyrkorna
och införes i den eller de ortstidningar, däri Konungens befallningshafvandes
tillkännagivande!! vanligen intagas. I denna kungörelse upptages
antalet af dem, som skola väljas inom valkretsen, och utsättes, utom valdagen,
valstället inom hvarje valdistrikt samt tid och ställe för rösternas
sammanräknande.
_ Kungörelsen skall tillika innehålla, inom hvilken tid valförslag, på sätt
'' 26 § sä§s> samt anmälningar, hvarom i 33 § förmäles, höra till Konungens
befallningshafvande ingifvas.
2G
Från och med måndagen till och med lördagen i sjätte veckan före den,
i hvilken valet hålles, mottager Konungens befallningshafvande mellan klockan
1 <1 förmiddagen och klockan 2 eftermiddagen förslag å kandidater. Dessa
valforslag böra innehålla tydlig uppgift å de föreslagnas namn, titel eller yrke
och hemvist Hvarje förslag må upptaga högst dubbelt så många kandidater,
* vale . a sef riksdagsman, och skall för att anses giltigt vara undertecknadt
ai minst tjugu inom valkretsen röstberättigade personer, med angifvande
för eu hvar af titel eller yrke och hemvist samt det valdistrikt, å hvars röstlänga
lian är uppförd.
37
Kitngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
Förslagsskriften skall tillika bemyndiga en af förslagsställarne att densamma
ingifva. Sådant uppdrag medföre utan vidare fullmakt befogenhet för
den utsedde att i allt. som angår förslaget, såsom ombud för öfriga förslagsställare
företräda dem hos Konungens befallningshafvande.
27 §.
Förslag skall af förslagsställarnes ombud personligen till Konungens befallningshafvande
ingifvas.
Är ett förslag i behörig ordning aflämnadt, må Konungens befallningshafvande
ej vägra att detsamma mottaga i annat fall, än att antalet röstberättigade
förslagsställare därå understiger tjugu, eller att förslaget upptager
flera kandidater, än som enligt 26 § är medgifvet
28 §.
Yppas tvifvelsmål om hvem som med eu föreslagen kandidat afses, eller
förekommer eljest någon otydlighet, meddele förslagsställarnes ombud Konungens
befallningshafvande erforderliga upplysningar och göre härom å förslaget
de anteckningar, som finnas nödiga.
29 §.
Konungens befallningshafvande åligger att ofördröjligen pröfva de föreslagna
kandidaternas valbarhet, Finnes därvid att någon ej är valbar, varde
hans namn från förslaget struket och beslutet härom förslagsställarnes omljud
meddeladt; ombudet sedan obetaget att inom utgången af den i 26 §
omförmälda mottagning å förslaget uppföra en valbar person i den uteslutnes
ställe.
30 §.
De ingifna förslagen skola hos Konungens befallningshafvande under behörig
tillsyn vara för en hvar tillgängliga.
31 §.
När förslagen, efter verkställd pröfning, äro i behörigt skick, låter
Konungens befallningshafvande å en förteckning uppföra dem i ordningsföljd
efter som de ingifvits och med utsättande för ett hvart af dem af förslags
-
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
ställarnes namn, titel eller yrke och hemvist. Denna förteckning kungöres
ofördröjligen på enahanda sätt, som i 25 § är föreskrifvet.
32 §.
På grund af de kungjorda förslagen fastställas offentliga vallistor på sätt
här nedan i 33 till och med 36 §§ sägs.
33 §.
1. Under tredje veckan före den, i hvilken valet sker, mottager Konungens
befallningshafvande från och med måndagen till och med lördagen mellan klockan
10 förmiddagen och klockan 2 eftermiddagen anmälningar om namn å kandidater,
hvilka skola tillhöra en och samma vallista.
2. Å vallista må ej upptagas andra namn på kandidater, än som finnas
å de enligt 31 § kungjorda förslag. För att kunna mottagas skall anmälningsskrift
vara undertecknad, om den upptager namn å kandidater från två
eller flera dylika förslag, af minst tio bland dem, som framställt dessa förslag,
och om den upptager namn å kandidater från ett enda förslag, af minst en
af dess framställare; värde ock inlämnad af den eller någon bland dem, som
gjort ifrågavarande anmälan.
3. Anmälningsskriften skall vara försedd med förklaring af samtliga
därå upptagna kandidater, att de vilja tillhöra ifrågavarande vallista. Förklaringen
skall af hvarje kandidat egenhändigt underskrifvas och namnteckningen
af två personer bevittnas. Ej må någon kandidat underteckna mer än en
dylik förklaring.
34 §.
Upptager anmälningsskrift namn å kandidat, som ej finnes å de enligt 31 §
kungjorda förslag eller icke afgifvit sådan förklaring, som i 33 § 3 mom. afses,
eller är beträffande någon föreslagen kandidat förklaringen ej af beskaffenhet,
som sist nämnda lagrum föreskrifver, har Konungens befallningshafvande att
utesluta vederbörande kandidats namn från den anmälda vallistan.
Har kandidat å mer än en anmälningsskrift tecknat sådan förklaring,
som i 33 § 3 mom. afses, skall hans namn af Konungens befallningshafvande
uteslutas från de enligt samma § anmälda vallistor, å hvilka det upptagits.
Saknas alldeles å anmälningsskrift sådan förklaring, som i 33 § 3 mom.
afses, varde den ej mottagen.
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
39
35 §.
När anmäld vallista är i behörigt skick, liar Konungens befallningshafvande
att utesluta därå upptagna kandidaters namn från de enligt 31 §
kungjorda förslag.
De namn å kandidater, som därefter återstå å nämnda förslag, anses
hvar för sig bilda en särskild vallista.
Upptager vallista namn å kandidat, som vid den i 33 § nämnda mottagnings
utgång är afliden eller finnes ej längre vara valbar, varde då sådant
namn af Konungens befallningshafvande från listan uteslutet.
36 §.
Vid utgången af den i 33 § nämnda mottagning läte Konungens befallningshafvande
ofördröjligen upprätta en förteckning å de särskilda vallistorna,
och iakttages härvid att vallistor, som tillkommit på anmälan enligt 33 §,
sättas främst och inbördes ordnas efter tiden för inlämnandet, att efteråt de
listor, som utgöras af fristående kandidatnamn, ordnas alfabetiskt efter namnens
begynnelsebokstäfver, samt att hvarje lista förses med tydlig nummerbeteckning.
Sålunda ordnade, varda listorna omedelbart af Konungens befallningshafvande
kungjorda såsom offentliga vallistor. Kungörelsen härom sker på
enahanda sätt, som i 25 § är föreskrifvet; varde ock inom hvarje valdistrikt
anslagen å dörren till vallokalen.
37 §.
Konungens befallningshafvande läte, med undantag för det fall, som i 39 §
här nedan sägs, i enlighet med formulär 4 vid denna lag trycka tillräckligt
antal röstsedlar, upptagande på en sida samtliga vallistor i noga öfverensstämmelse
med den i 36 § omförmälda förteckning.
38 §.
Finnes hela antalet å förslag uppförda valbara kandidater vara mindre
än det antal riksdagsmän, som skall väljas, varde med inställande af redan
kungjorda valåtgärder ny valdag utsatt att hållas så tidigt lämpligen kan ske;
och skola i öfrigt beträffande sådant nytt val de här ofvan i detta kapitel
gifna föreskrifter lända till efterrättelse.
40
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 26.
39 §.
Uppgår hela antalet å förslag uppförda valbara kandidater till jämnt det
antal platser, som är att besätta, förklarar Konungens befallningshafvande
omedelbart dessa kandidater valda och inställer alla vidare valåtgärder. Kungörelse
härom sker på sätt i 25 § är stadgadt.
V Kap.
Om valens förrättande.
40 §.
Valet sker på landet inför den i 5 § omförmälda valnämnd och i stad
inför magistraten.
I valnämnden skola härvid alltid minst två ledamöter, utom ordföranden,
vara närvarande.
41 §.
Röstlängden för hvarje valdistrikt skall jämte erforderligt antal röstsedlar
i försegladt omslag med påskrift, utvisande omslagets innehåll, genom
Konungens befallningshafvandes försorg tillställas vederbörande ordförande
vid valförrättningen i god tid före valdagen. Detta omslag må först vid
valförrättningen brytas; och varde erinran därom jämväl tecknad å omslaget.
42 §.
I hvarje vallokal skola finnas särskilda skrifplatser, vid hvilka den röstande
kan med fullt bevarande af valhemligheten utmärka, huru han röstar. För
sådant ändamål skola dessa skrifplatser vara inrättade med skärmar eller
annat dylikt, dock så anordnad! att för såväl valmyndigheten som allmänheten
är synligt, när en skrifplats är af en valman upptagen; och åligger det
valmyndigheten att vaka öfver att valmannens förehafvande där ej må af
någon kunna iakttagas.
Å tjänliga ställen i vallokalen skola exemplar af denna lag finnas anslagna.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
41
48 §.
Valförrättningen äger ruin inför öppna dörrar. Ej må därvid tal hållas,
eller tryckta eller skrifna upprop till de väljande tillåtas inom vallokalen.
Det åligger de närvarande att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
som valmyndigheten för ordningens upprätthållande och valförrättningens behöriga
fortgång finner skäl meddela. Uppstår oordning, som ej kan afstyras,
äge valmyndigheten att afbryta förrättningen.
44 §.
Valet skall börja klockan 9 förmiddagen och fortgå till klockan 1
eftermiddagen samt därefter fortsättas från klockan 4 till klockan 8 eftermiddagen;
dock att, där allmän gudstjänst å valdagen hålles inom valdistriktet,
uppehåll göres för den tid gudstjänsten pågår.
Där å någon ort andra tider för valets förrättande finnas mera lämpliga,
äge Konungen att därom på framställning af vederbörande förordna.
45 §.
Innan röstsedlarna tillhandahållas valmännen, låter valmyndigheten öfverst
på sedlarnas blanka sida intrycka en stämpel, utvisande det valdistrikt, där
förrättningen äger rum.
Omedelbart före röstningens början skall ordföranden visa de närvarande
att valurnan är tom.
46 §.
Eu hvar, som anmäler sig till valet och är i röstlängden uppförd såsom
röstberättigad, erhåller vid valbordet en röstsedel.
Vid någon af de i 42 § omförmälda skrifplatser anbringar valmannen
å nämnda röstsedel med en penna af blåkrita, som där hålles för de röstande
tillgänglig, ett tydligt streck under hvart och ett af de namn, på hvilka
han vill rösta, och sammanviker samt tillsluter röstsedeln. Utan dröjsmål
öfverlämnar därefter valmannen personligen röstsedeln till valnämndens eller
magistratens ordförande, hvilken, sedan han förvissat sig om att sedeln är
behörigen stämplad, men eljest på utsidan omärkt, och efter det i röstlängden
vid den röstandes namn skett anteckning om aflämnandet, nedlägger sedeln
i valurnan.
Bill. till Bikscl. Prof. 1905. 1 Sami. I Afä. 11 Haft.
6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
47 §.
Valman, som på grund af kroppsligt fel är oförmögen att själf utmärka,
huru han vill rösta, eller att i föreskrifven ordning framlämna sin röstsedel,
äge att till biträde vid röstningen anlita den, han själf därtill utser.
48 §.
Ej må någon rösta på andra än dem, hvilkas namn äro på röstsedeln
tryckta.
Å röstsedeln må ej utmärkas flera, men väl färre, namn än det antal
riksdagsmän, som skall väljas.
Är å röstsedel endast ett namn understruket, har den kandidat, som
därmed afses, erhållit den röstandes hela röst. Äro två namn understrukna,
har hvardera kandidaten erhållit V2 röst; äro tre namn understrukna, har en
hvar af de tre kandidaterna erhållit 1/3 röst och så vidare, så att den del af
en hel röst, som, när mer än ett namn å röstsedeln understrukits, tillkommer
en hvar af de på röstsedeln utmärkta kandidater, alltid motsvarar deras antal.
Valmannen vare ej bunden att rösta uteslutande inom en vallista på
röstsedeln, utan äge full frihet att rösta på kandidater å skilda listor.
49 §.
I annan ordning eller på annat sätt, än ofvan i 46 till och med 48 §§
är sagdt, må ej någon sin rösträtt utöfva.
Röstsedel, som saknar behörig stämpel eller på utsidan är försedd
med något af den röstande anbragt märke, varde ej mottagen.
50 §.
Har genom misstag vid namnunderstrykningen eller af annan orsak
röstsedel blifvit obrukbar, äge valmannen mot sedelns återställande utfå ny
röstsedel, när det pröfvas kunna ske utan förfång för de efteråt röstandes
rätt att erhålla röstsedlar.
51 §.
De valmän, som vid det klockslag, då uppehåll i valet göres eller valet
skall sluta, äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där saknas, å
anvisad plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äga rätt att aflämna
sina röstsedlar.
43
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 26.
52 §.
När alla, som vid det för valförrättningens slut fastställda klockslag äga
tillträde till valet, aflämnat sina röstsedlar, förklarar ordföranden röstningen
afslutad.
Omedelbart därefter uttagas röstsedlarna ur valurnan och räknas oöppnade.
I det protokoll, som i öfverensstämmelse med det vid denna lag
fogade formulär 5 med därå gjorda anvisningar skall föras vid förrättningen,
antecknas antalet afgifna röstsedlar. Jämväl räknas och upptages i protokollet
antalet af de personer, som enligt anteckningarna i röstlängden deltagit
i valet.
De vid valet afgifna röstsedlarna inläggas härefter i ett hållfast omslag,
som omsorgsfullt förseglas under minst tre närvarandes sigill. De sålunda
åsätta sigillen skola jämväl i protokollet aftryckas.
Vid förrättningen öfverblifna röstsedlar skola genast förstöras.
53 §.
Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt förseglas
under minst tre närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert
förvar; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages,
valnämnden eller magistraten inför öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen
åro obrutna.
54 §.
Sedan valprotokollet upplästs och dess riktighet bekräftats af ordföranden
och två af de närvarande, afslutas förrättningen med tillkännagifvande, att
röstsammanräkningen verkställes å tid och ställe, som därför blifvit utsatt.
Valnämnden eller magistraten insänder därefter ofördröjligen till Konungens
befallningshafvande röstsedlarna och valprotokollet jämte röstlängden.
VI Kap.
Om rösternas sammanräkning samt kungörande af
valets utgång,
55 §.
Å utsatt tid och ställe verkställes af Konungens befallningshafvande
sammanräkning af de vid valet afgifna röster. Sammanräkningen sker inför
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
öppna dörrar. Såsom vittnen böra därvid deltaga de personer, Konungens
befallningshafvande därtill utser.
56 §.
Protokollen öfver röstningen granskas hvar för sig, och sigillen å omslaget
till de vid hvarje protokoll fogade röstsedlar jämföras med de sigill,
som äro å protokollet aftrycka. Förekommer därvid ej skälig anledning, att
omslaget efter tillslutningen blifvit öppnadt, brytes förseglingen. I annat fall
lämnas omslaget orubbadt, och de däri inneslutna röstsedlar inverka ej
på valet.
57 §.
Ej må valets afsilande uppehållas däraf, att protokoll och röstsedlar
icke inkommit från alla valdistrikt.
58 §.
Efter det röstsedlarna från de särskilda valdistrikten öppnats och granskats,
meddelar Konungens befallningshafvande de beslut, hvartill röstsedlarna
och protokollen må gifva anledning.
59 §.
Ogiltig är röstsedel:
hvilken icke är försedd med sådan stämpel, som i 45 § sägs;
å hvilken understrukits flera namn, än valet afser platser;
å hvilken intet namn utmärkts;
å hvilken tillagts och understrukits något namn, som ej är å sedeln tryckt;
å hvilken på annat sätt, än 46 § angifver, utmärkts huru den röstande
velat rösta;
å hvilken linnés något kännetecken, som kan antagas vara af den röstande
med afsikt där anbragt.
60 §.
För sammanräkningen böra de giltiga röstsedlarna ordnas i grupper efter
antalet af de å hvarje sedel gjorda namnunderstrykningar.
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
61 §.
45
Vid sammanräkningen begynnes med den grupp af röstsedlar, å hvilka
blott ett namn underströ kits; och antecknas huru många röster hvarje kandidat
erhållit på dessa röstsedlar.
Från de röstsedlar, å hvilka två namn understrukits, antecknas likaledes
huru många gånger hvarje kandidats namn sålunda utmärkts. De härvid
antecknade talen delas med 2.
Från de röstsedlar, å hvilka tre namn understrukits, sker på enahanda
sätt anteckning för hvarje kandidat; dock att de härvid antecknade talen
delas med 3.
På samma sätt behandlas alla öfriga grupper af röstsedlar, därvid för
hvarje grupp iakttages, att de antecknade talen delas med det tal, som utvisar
antalet å röstsedlarna understrukna namn.
För sammanräkningen af de kvoter, som sålunda erhållas, böra uppkomna
bråktal uttryckas i hundradelar, så att 1/2 räknas lika med 0.50, V3
lika med 0.33, 2/3 lika med 0.67 och så vidare, allt i enlighet med den å
bilaga till denna lag intagna tabell.
De tal, som på ofvan angifna sätt erhållas för en och samma kandidat,
sammanräknas. Summan utgör kandidatens rösttal.
62 §.
Rösttalen för de kandidater, som äro uppförda på samma vallista, sammanräknas,
och summan varde på det sätt jämnad till närmaste hela tal, att
hvad som öfverstiger 0.50 räknas för 1, och hvad som understiger eller blott
uppgår till 0.50 uteslutes. Det sålunda uppkomna talet är listans rösttal.
För lista, som upptager en enda kandidat, är hans rösttal, på enahanda sätt
jämnadt, listans rösttal.
63 §.
De platser, som äro att besätta, fördelas mellan de olika listorna efter
den grund, att, då någon lista tillerkännes eu plats för en viss röstmängd,
samma röstmängd skall medföra lika rätt för hvarje annan lista.
Denna fördelning tillgår sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas
den af de olika listorna, hvilken för hvarje gång uppvisar det största af nedan
angifna jämförelsetal.
Jämförelsetalet är för hvarje lista dess rösttal, så länge listan ännu icke
fått någon plats sig tillerkänd; därefter halfva rösttalet, så länge listan erhållit
46
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
allenast en plats; därefter tredjedelen af rösttalet, så länge listan erhållit
allenast två platser; och så vidare i fortsatt följd.
Äro, i fråga om någon plats, två eller flera af jämförelsetalen lika, äge
den lista företräde, hvars rösttal är störst. Äro äfven rösttalen lika, skilje
lotten.
Har en lista redan erhållit så många platser, som listan upptager kandidater,
varde den från vidare jämförelse utesluten.
84 §.
De platser, som enligt nästföregående § tillkomma en lista, tilldelas dem
af de valbara kandidaterna därå, som äga högsta rösttalen. Vid lika rösttal
eller i händelse plats skall tilldelas någon af två eller flera kandidater, som
icke personligen erhållit någon röst, skilje lotten.
65 §.
Vid förrättningen läte Konungens befallningshafvande föra protokoll, i
hvilket antecknas utom annat, som vid förrättningen förekommit, huru många
giltiga och ogiltiga röstsedlar afgifvits i hvarje valdistrikt, sammanlagda antalet
giltiga röstsedlar, hvarje kandidats rösttal, de särskilda vallistornas
rösttal, de öfriga jämförelsetal, som varit bestämmande vid fördelningen af
platserna mellan de olika listorna, det antal platser, som tilldelats hvarje
lista, samt slutligen de valda riksdagsmännens namn.
Samtliga röstsedlar inläggas, de godkända och de underkända hvar för
sig, i omslag, hvilka, innan förrättningen afslutas, förses med minst tre
närvarandes sigill, hvarom anteckning sker i protokollet. De sålunda inlagda
röstsedlarna jämte de enligt 61 § gjorda anteckningar skola förvaras
till dess valet vunnit laga kraft eller, i händelse af besvär, dessa blifvit
afgjorda.
66 §.
Kan förrättningen icke på en dag bringas till slut, eller varder eljest
nödigt att densamma uppskjuta eller afbryta, skola alla röstsedlar inläggas i
omslag, hvilka förseglas under minst tre närvarandes sigill. Dessa omslagjämte
andra till valet hörande handlingar skola därefter läggas i säkert förvar;
och må förrättningen ej ånyo företagas, innan de af Konungens befallningshafvande
tillkallade vittnen eller andra närvarande förvissat sig om att de
åsätta sigillen äro obrutna.
47
Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 26.
67 §.
Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning af valprotokollet.
Med protokollets uppläsning är valförrättningen afslutad.
68 §.
Om utfärdande af fullmakt för de valda är stadgadt i riksdagsordningen.
Sådan fullmakt skall hafva följande lydelse:
»Vid riksdagsmannaval, som den . . . (dag, månad, år) . . . hållits i . . .
(valkretsens namn), har» N. N. »blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens Andra
Kammare för en tid af tre år, räknade från och med den 1 januari nästkommande
år» (eller om valet hållits efter treårsperiodens början: »för tiden
till den 1 januari år....»); »hvarom detta länder till bevis och fullmakt».
Ort och tid.
69 §.
Bär någon, som blifvit vald till riksdagsman, afsagt sig uppdraget, och
pröfvas afsägelse!! giltig, då inträde i hans ställe den af kandidaterna på
samma lista, som enligt de i 64 § angifna grunder kommer de valda riksdagsmännen
närmast.
Samma lag vare, då eljest ledig vorden plats i kammaren skall fyllas.
Finnes å den lista, som upptagit den afgångne, till fyllande af dennes
plats ingen valbar kandidat, skall platsen efter de i 64 § stadgade grunder
tyllas från ctbn af de öfriga listorna, som vid fortsättande af det i 63 § angifna
förfarande finnes närmast berättigad till den obesatta platsen. Saknas
på samtliga listor valbar kandidat, skall platsen stå obesatt till nästa val.
70 §.
I de fall, som i nästföregående § afses, skall Konungens befallningshafvande
vid offentlig förrättning, som hålles så fort ske kan och hvarom
underrättelse minst åtta dagar förut mSddelas genom anslag och medelst tryck
så som med Konungens befallningshafvandes kungörelser vanligen förfares, i
protokoll upptaga de föreliggande omständigheterna samt hvilken på grund
däraf skall inträda i den afgångnes ställe. Sedan detta protokoll vid förrättningen
upplästs, utfärde Konungens befallningshafvande omedelbart fullmakt
för den sålunda utsedde.
Denna fullmakt skall vara af följande lydelse:
»Sedan» N. N. »blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens Andra Kammare
för .... (valkretsens namn) för en tid af tre år, räknade från och med den
48
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.
1 januari år . . . (eller om den afgångne utsetts först efter treårsperiodens
början: .»för tiden till den 1 januari år . . . .»), men denna plats blifvit ledig,
har vid förrättning enligt 69 § af lagen om val till Riksdagens Andra
Kammare» N. N. »blifvit utsedd att inträda såsom ledamot af nämnda kammare
för tiden till den 1 januari år . . . .» (eller om förrättningen hållits före
treårsperiodens början: »för sagda tid»); »hvarom detta länder till bevis och
fullmakt». Ort och tid.
VI! kap.
Allmänna bestämmelser.
71 §.
Hvad i denna lag är stadgadt i afseende å magistrat vare i stad, där
magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskilt tillsatta styrelse.
72 §.
Äro i stad flera valdistrikt, skall magistraten för valets hållande dela sig
i lika många afdelningar med minst tre ledamöter i hvarje. Finnes i magistraten
ej tillräckligt antal ledamöter för en sådan fördelning, äge magistraten
att bland stadens invånare utse erforderligt antal personer att såsom extra
ledamöter af magistraten närvara vid valförrättningen.
Är magistrat delad på afdelningar, föres vid valförrättning protokollet af
den, hvarje afdelning inom sig därtill utser.
73 §.
Uppdrag att vara ledamot i valnämnd eller extra ledamot af magistrat
vid valförrättning må ej annan afsåga sig, än ämbets- eller tjänsteman, som
af sin befattning är hindrad att uppdraget fullgöra; den, som uppnått sextio
ais ålder; samt den, hvilken eljest uppgifver hinder, som af kommunalstämman
eller magistraten godkännes.
74 §.
Menar någon att val af ledamöter i valnämnd icke skett i laga ordning,
eller vill någon klaga däröfver att af honom gjord afsägelse af uppdrag, som
i 73 § afses, icke godkänts, äge han att hos Konungens befallningshafvande
49
Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 26.
anföra besvär före klockan 12 å femtonde dagen från den dag, då valet
hölls eller det beslut meddelades, däri rättelse sökes; och må öfver Konungens
befallningshafvandes utslag i sådant mål klagan ej föras.
75 §.
Öfver beslut, som i 2 och 3 §§ afses, må besvär anföras i den ordning,
som är bestämd för Överklagande af Konungens befallningshafvandes utslag
i mål, hvilka bedömas efter förordningarna om kommunalstyrelse.
76 §.
Om besvär öfver riksdagsmannaval eller sådan Konungens befallningshafvandes
åtgärd, som står i omedelbart samband med själfva valet, är stadgadt
i riksdagsordningen.
77 §.
Ej må vid klagan öfver beslut i fråga om anmärkning mot röstlängd
andra bevis gälla än de, som hos valnämnden eller magistraten varit i laga
ordning företedda.
78 §.
Vid pröfning af besvär öfver riksdagsmannaval må sådana omständigheter
ej verka till valets upphäfvande, som, utan att öfva inflytande på den omedelbara
utgången af valet, kunna äga inverkan allenast på frågan om hvilka vid
sedermera inträffade ledigheter må varda till riksdagsmän utsedde.
79 §.
Infaller å söndag eller annan allmän helgdag tid, då åtgärd för rätt att
framställa anmärkning mot röstlängd eller då pröfning af anmärkningar däremot
eller då åtgärd för rätt att fullfölja eller bevaka talan mot beslut vid
sådan pröfning eller för rätt till klagan, som i 74 § afses, sist bör företagas,
må den åtgärd eller pröfning ske å nästa söckendag.
80 §.
Valnämnden eller magistraten åligger ombesörja att de anordningar, som
i 42 § afses, ordentligen verkställas.
Kostnaden för dessa anordningar så ock de af denna lag föranledda
utgifter för skrifmaterialier och stämplar äfvensom kungörande, som åligger
Bih. till Rissel. Prof. 1.905. 1 Sami. 1 Afä. 11 Häft. 7
opaginerad Kontrollera mot PDF
so
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
valnämndens ordförande eller magistrat, skola gäldas af kommunerna, hvilka
jämväl hafva att tillhandahålla och anordna lämpliga vallokaler.
81 §.
Hvad i den för Stockholms stad fastställda valordning är stadgadt i fråga
om val af riksdagsmän i Andra Kammaren skall upphöra att gälla i afseende
å de val, som förrättas enligt denna lag.
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
51
Bilaga.
Tabell, utvisande huru vanliga bråktal skola i hundradelar
beräknas.
Va
lika
med
0,50
3/
/ 9
lika
med
0,33
6/l2
lika
med
0,5 0
“/l4
lika
med
0,9 3
Vs
»
»
0,33
4/9
»
»
0,44
V12
»
»
0,5 8
Vis
»
»
0,0 7
7«
»
»
0,67
5/
/ 9
»
»
0,5 6
7l2
»
»
0,67
7l6
»
»
0,13
V 4
»
»
0,2 5
7»
»
»
0,67
9/
/12
»
»
0,7 5
7ib
»
»
0,2 0
V 4
»
»
0,50
Vo
»
»
0,7 8
10/
/12
»
»
0,83
Vl5
»
»
0,2 7
74
»
»
0,7 5
7»
»
»
0,89
4 V12
»
»
0,9 2
Vl5
»
»
0,33
V.
»
»
0,20
Vio
»
»
0,10
Vis
»
»
0,0 8
6/l5
»
»
0,40
75
»
»
0,4 0
2/
Ilo
»
»
0,20
2/
/13
»
»
0,15
7/l5
»
»
0,4 7
7b
»
»
0,6 0
7io
»
»
0,30
7l3
»
»
0,23
8/l5
»
»
0,53
75
»
»
0,80
4/io
»
»
0,40
Vis
»
»
0,31
9/
/15
»
»
0,6 0
Ve
»
»
0,17
7w
»
»
0,50
5/
/13
»
»
0,38
10/
115
»
»
0,6 7
2/
/6
»
»
0,33
Vid
»
»
0,60
7l3
»
»
0,46
11 /
/15
»
»
0,73
7.
»
»
0,50
7/io
»
»
0,70
?/13
»
»
0,54
12/
/15
»
»
0,80
Ve
»
»
0,67
8/
Ilo
»
0,80
8/
/13
»
»
0,62
13/
/15
»
»
0,87
7b
»
»
0,8 3
9 Ilo
»
»
0,90
9/
/18
»
0,6 9
U/l5
»
»
0,9 3
V?
»
0,14
Vu
»
»
0,09
10/
/13
»
»
0,7 7
Vl6
»
»
0,06
77
»
»
0,2 9
7u
»
»
0,1 8
11/
/18
»
»
0,8 5
2/
Ilo
»
»
0,12
7?
»
»
0,4 3
7u
»
»
0,27
12/l3
»
»
0,9 2
7l6
»
»
0,19
Vt
»
»
0,57
4/h
»
»
0,36
Vl4
»
»
0,07
Vio
»
»
0,2 5
7t
»
»
0,71
5/
/ll
»
»
0,4 5
714
»
»
0,14
5/
/18
»
»
0,31
7t
»
»
0,8 6
7n
»
»
0,5 5
7l4
»
»
0,2 1
716
»
»
0,3 7
Ve
»
»
0,12
7/u
»
»
0,64
Vl4
»
»
0,29
Vl6
»
0,4 4
2/
/ 8
»
»
0,25
8I
In
»
»
0,7 3
714
»
»
0,36
7ig
»
»
0,50
Va
»
»
0,37
0/
/ii
»
»
0,8 2
Vl4
»
»
0,4 3
VlQ
»
»
0,5 6
Vs
»
»
0,5 0
“/ii
»
»
0,91
Vl4
»
»
0,5 0
“/iB
»
»
0,62
5/
/ 8
»
»
0,62
Via
»
»
0,08
7l4
»
»
0,5 7
n/
/16
»
»
0,6 9
7a
»
»
0,7 5
2/l2
»
»
0,17
9/
/14
»
»
0,64
12 /
Ilo
»
»
0,75
7/s
»
»
0,87
7l2
»
»
0,25
10/
Ju
»
»
0,7 1
13/
/16
»
»
0,81
Ve
»
»
0,1 1
V12
»
0,33
11/
/14
»
»
0,7 9
14/
/16
»
»
0,8 7
7.
»
»
0,2 2
7ia
»
»
0,4 2
12/
/14
»
»
0,86
15/
/16
»
»
0,94
0. S. V.
52
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 26.
Formulär 1.
Formulär till kungörelse om framläggande af röstlängd.
Kungörelse.
Härmed tillkännagifves, att röstlängd till ledning vid val i N. N. valdistrikt
till Riksdagens Andra Kammare finnes under tiden från och med den 24
till och med den 31 maj framlagd i---2) för att där vara för allmänheten *
tillgänglig; och erinras tillika att den, hvilken rösträtt enligt denna längd ej
tillkommer, men som för sig vill påstå sådan rätt, eller den, som anser att
annan icke må vara i längden upptagen såsom röstberättigad, äger att sina
anmärkningar, skriftligen affattade och åtföljda af de bevis han vill åberopa,
ingifva till — ---2) före klockan 12 å . . . 3) dagen den----3), äfven
som
att pröfning af de mot röstlängden framställda anmärkningar, som i rätt
tid inkommit, äger rum i —--4) ... 5) dagen den — — —5).
Ort och tid.
Underskrift.
Anvisningar:
!) Här angifves den lokal, i hvilken röstlängden kommer att framläggas ; och iakttages i afseende
därå att behörig tillsyn öfver längden må kunna å det angifna stället utöfvas till förekommande
af att eljest anteckning i längden skulle af någon kunna verkställas.
2) Valnämndens ordförande, magistrat eller stadsstyrelse.
8) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den tid, inom hvilken anmärkningarna
sist skola vara ingifna; det är den 3 juni eller, om den dagen infaller å sön- eller helgdag, näst
påföljande söckendag.
4) Sockenstuga, rådhus eller annan lämplig lokal.
°) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den för anmärkningars pröfning bestämda
tid, som är den 15 juni eller, om denna dag infaller å sön- eller helgdag, näst påföljande
söckendag.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 26.
53
Formulär 2.
Formulär till underrättelse enligt 11 §.
Jämlikt den röstlängd, som detta år'' upprättats för att i N. N. valdistrikt
tjäna till efterrättelse vid val till Riksdagens Andra Kammare, varder Eder
härigenom meddeladt att Ni — — — — — —• — — — — — — —
------------------ ---i)
icke är i röstlängden antecknad såsom röstberättigad.
Därest Ni vill för Eder påstå rätt till deltagande i det riksdagsmannaval,
vid hvilket nämnda röstlängd skall begagnas, äger Ni att Edra anmärkningar,
skriftligen affattade och åtföljda af de bevis Ni vill åberopa, ingifva till---2)
före klockan 12 å . . .3) dagen den ---3) juni, och kommer pröfning af sådana
i rätt tid inkomna anmärkningar att äga rum i--—4) . . . °) dagen den
--5) juni med början klockan 10 förmiddagen.
Poststämpelns datum.
Underskrift.
Anvisningar:
1) Här införas den eller de omständigheter, på grund hvaraf vederbörande från rösträtt
uteslutits.
2) Valnämndens ordförande, magistrat eller stadsstyrelse.
8) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den tid, inom hvilken anmärkningarna
sist skola vara ingifna; det är den 3 juni eller, om den dagen infaller å sön- eller helgdag, näst
påföljande söckendag.
4) Vederbörande lokal.
5) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den för anmärkningars pröfning bestämda
tid, som är den 15 juni eller, om denna dag infaller å sön- eller helgdag, näst påföljande
söckendag.
54
Kungl. Maj:ts Nåd. "Proposition N:o 26.
Formulär 3.
Formulär till underrättelse enligt 13 §,
Att i rätt tid anmärkning. . framställts därom, att i den röstlängd, som
detta år upprättats för att i N. N. valdistrikt tjäna till efterrättelse vid val
till Riksdagens Andra Kammare, Ni upptagits såsom röstberättigad, varder
Eder till kännedom härigenom med delad!, med underrättelse tillika att pröfning
af anmärkning----äger rum i----1) . . .2) dagen den--2) juni med
början klockan 10 förmiddagen, då tillfälle lämnas Eder att. .. samma bemöta.
Poststämpelns datum.
Underskrift.
Anvisningar:
0 Vederbörande lokal.
2) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den för anmärkningars pröfning bestämda
tid, som är den 15 juni eller, om denna dag infaller å sön- eller helgdag, näst påföljande
söckendag.
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 26.
55
Formulär 5.
Formulär till protokoll vid riksdagsmannaval.
Protokoll, hållet i N. N. valdistrikt vid val af ledamöter till
Riksdagens Andra Kammare å — — — (vallokalen) i
— — — (orten) den — — — (dag, månad och år).
Till förrättande af det val af ledamöter i Riksdagens Andra Kammare,
som blifvit utsatt att hållas härstädes denna dag, sammanträdde klockan--
förmiddagen den för sådant ändamål utsedda valnämnd (eller i stad, som utgör
ett valdistrikt: »stadens magistrat»; eller i stad, som bildar flera valdistrikt:
»den för sådant ändamål utsedda afdelning af magistraten»),
--------------------_--i)
Omslaget till den röstlängd, som vid valet begagnades, bröts vid förrättningen.
De i omslaget jämväl inneslutna röstsedlar, som till valmännen utlämnades,
försågos före utlämnandet med valdistriktets stämpel.
Valet fortgick till klockan — — eftermiddagen med uppehåll — — 2)
Vid valet afgåfvos i vederbörlig ordning — — — röstsedlar af —--
i röstlängden antecknade valmän. — — — — — — — — — — — —3)
De afgifna röstsedlarna inlades efter verkställd räkning i ett omslag, som
förseglades under de . . .4) sigill, som här nedan finnas aftryckta.
-------------------------5)
Vid förrättningen öfverblifna röstsedlar förstördes.
Vid protokollet
N. N.
Aftryck
Aftryck
Aftryck
Att detta protokoll vid valförrättningen upplästs och befunnits riktigt bekräftas.
N. N.
Ordförande vid valet. ,T ,T
N. N. N. N.
Anvisningar:
t) Har valet ej kunnat börja å bestämd tid, varde anledningen därtill här anmärkt.
2) Här angifvas klockslagen, under hvilka uppehåll i förrättningen, äfven på grund af gudstjänst,
ägt rum. Har valhandlingen eljest afbrutits, varde, med angifvande af orsaken, tiden för
afbrottet jämväl anmärkt.
3) Därest antalet afgifna röstsedlar ej öfverensstämfiier med antalet af dem, som enligt anteckningarna
i röstlängden deltagit i valet, skall sannolika anledningen därtill här anmärkas.
4) Antalet, som skall vara minst tre.
8) Har röstsedel ej mottagits, varde det, med angifvande af orsaken, här anmärkt; och upptages
här jämväl hvad i öfrigt förekommit af beskaffenhet att böra till protokollet antecknas.
Doktrin (1)
- Svante O. Johansson, Tommy Möller, Personval och fri nomineringsrätt Tänkbara effekter av det nya valsystemet, FT 1998 nr 1–2 s. 39, på s. 44 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Doktrin (1)
1 koppling.
- FT 1998 s. 39 Svante O. Johansson, Tommy Möller, Personval och fri nomineringsrätt Tänkbara effekter av det nya valsystemet s. 44 i texten