Sök i Ratio Lex

Angående underhållet för framtiden af den s. k. Långebron öfver Hel geån vid Kristianstad i Kristianstads län

12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1905:37, Angående underhållet för framtiden af den s. k. Långebron öfver Hel geån vid Kristianstad i Kristianstads län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

1

N:o 37.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående underhållet

för framtiden af den s. k. Långebron öfver

Hel geån vid Kristianstad i Kristianstads län; gifven

Stockholms slott den 11 november 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärcnden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att för sin del besluta,

att den staden Kristianstad genom kungl. bref af den 15 mars

1622 tillförsäkrade frihet från deltagande i underhållet af den öfver

Ilelgeån vid Kristianstad emellan staden å ena och Gärds härad å andra

sidan om ån ledande bron, kallad Långebron, och därmed den på samma

kungl. bref grundade skyldighet för väghållningsskyldige i Gärds,

Villande, Albo, Östra och Västra Göinge härad af Kristianstads län

samt i Färs och Frosta härad af Malmöhus län att underhålla inom

stadens område belägen del af bron skall upphöra med utgången af

år 1905, med åliggande dock för nuvarande brohållningsskyldige att

dessförinnan hafva i laggillt skick försatt den del af bron, som af dem

nu underhålles.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Theodor Odelberg.

Bill. till Likså. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Åfd. 22 Käft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 37.

Utdrag af protokollet öfver jordbrultsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 11

november 1904.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

tost Friesen och

Virgin.

22:o.

Departementschefen, statsrådet Odelberg anförde vidare.

Öfver Helgeån leder vid Kristianstad emellan staden å ena och

Gärds härad å andra sidan om ån en bro, kallad Långebron, hvilken

underhålles till den del, som faller inom Gärds härad, af de väghållningsskyldige

i detta härad och till den del, som ligger inom stadens

område, af de vägliållningsskyldige i Gärds, Villands, Albo, östra

Göinge och Västra Göinge härad af Kristianstads län samt i Färs och

Frosta härad af Malmöhus län med undantag för vissa sockne- och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungil. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

byamän i sistnämnda härad. Ursprungligen har skyldigheten att underhålla

bron i dess helhet ålegat bönderna i förenämnda 7 härad, af

hvilka Ostra och Västra Göinge härad förr utgjort ett härad, Göinge

härad, samt i Listers härad af Blekinge län. I det nådiga bref af den

15 mars 1622, hvarigenom danske konungen Kristian IV meddelade den

nyanlagda staden Kristianstad och dess invånare åtskilliga friheter och

privilegier — hvilka han dock förbehöll sig rätt att förändra allt efter

som det syntes honom rådligt samt hans rikens nödtorft och gagn

kunde fordra — bestämmes, bland annat, att det skulle åligga borgerskapet

i staden att alla vägar, som till staden läge, sedan de en gång

blifvit färdiga, vidmakthålla, såvidt de läge inom stadens frihet och

dess marker, men att »den långa bron» till staden skulle underhållas af

bönderna i de socknar och landtbyar, mellan hvilka den allaredan vore

skiftad; och i ett nådigt bref, utfärdadt af samme konung den 20

februari 1624, heter det, att, som det läge stor makt uppå, att Kristianstads

befästning komme till stånd och hölles vid makt, både för det

skydds skull, som därigenom bereddes skåningarna, och med hänsyn

till den köpenskap, som där redan bedrefves, men vägarna dit vore så

beskaffade, att ingen kunde begagna dem utan stort besvär, så hade

adeln i Skåne medgifvit, att alla deras bönder och tjänare i Listers,

Frosta, Albo, Gärds, Villands, Göinge och Färs härad skulle förfärdiga

broar, vägar och gator till och i Kristianstad; därför skulle nu bönderna

i dessa härad tilldelas eu hvar sin del af de vägar, som ledde till

staden, och, då bönderna erbjudit sig att af hvar hel gård årligen betala

4 skilling samt af hvar half och adelns dagsverksgårdar 3 skilling

till underhåll af bron vid Kristianstad, så föreskrefs, att en uträkning

skulle verkställas i fråga om, huru mycket som sålunda skulle komma

att inflyta.

Den förstnämnda 7 härad i Skåne sålunda åliggande skyldigheten

att underhålla bron i fråga har, sedan Skåne införlifvats med

Sverige, bekräftats. Efter det Skåne år 1719 delats i Kristianstads

och Malmöhus län, påyrkade generalen och guvernören Hård i anledning

af ett då föreliggande förslag till brobyggnad, att Frosta och

Färs härads allmoge skulle befrias från att deltaga i byggandet af

bron, men i nådigt bref af den 1 februari 1726 förklarades, att Frosta

och Färs härad icke kunde sig i detta fallet undandraga, utan borde

till brobyggnaden och dess underhåll bidraga lika med ifrågavarande

5 härad i Kristianstads län eller alltså Östra och Västra Göinge,

Gärds, Villands och Albo härad. Vid denna tidpunkt synes sålunda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

Listers härad icke längre hafva varit skyldigt att deltaga i brons

underhåll.

I början af 1850-talet väcktes åter fråga om nybyggnad af bron;

och då framställdes yrkanden därom, att staden Kristianstad och Gärds

härad, inom hvilkas område bron vore belägen, måtte förpliktas att

ensamma bygga och underhålla bron; men detta bestreds särskildt från

stadens sida, därvid åberopades dess privilegier samt nådiga brefvet af

den 1 februari 1726, hvilka ovillkorligen fritoge staden från denna

skyldighet. I fråga om nybyggnad och underhåll af bron meddelades

den 17 augusti 1855 utslag gemensamt af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Kristianstads och Malmöhus län, hvarigenom på grund af

den utredning, som förekommit, och under hänvisning till nådiga brefven

af den 20 februari 1624 och den 1 februari 1726, ifrågavarande 7

härad förpliktades att fortfarande ensamma vidkännas kostnaden för

brons uppbyggande och underhåll, dock med den lindring, som kunde

uppkomma dels genom bidrag af allmänna medel och dels med hänseende

till möjligen blifvande svängbro; därjämte förordnades, att bron

skulle helt och hållet nybyggas, att å den nya bron skulle göras öppning

eller lucka i segelleden samt att, om, på sätt föreslaget blifvit,

öfver denna öppning komme att anbringas en sväng- eller rullbro,

däraf fördelen hufvudsakligen komme staden till del, staden ensam

skulle vidkännas icke blott den högre kostnad, hvartill anbringandet

af en sådan bro kunde uppgå utöfver hvad till brobyggnaden eljest

åtginge, utan äfven framtida underhållet af sväng- eller rullbron.

Kammarkollegium, hvarest besvär häröfver anfördes, fann ej skäl till

annan ändring i Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utslag, än att, då

Fulltofta socknemän och Ousby byamän i Frosta härad blifvit enligt

guvernörens i Skåne resolutioner den 20 mars 1696 och den 26 juli

1712 befriade från deltagande i byggnad af Långebron i anseende

därtill, att dem ålåge att bygga och vidmakthålla 6 andra broar, bemälde

sockne- och byamän borde samma befrielse fortfarande tillgodonjuta;

och detta kammarkollegii utslag blef af Kungl. Maj:t genom resolution

den 10 augusti 1858 fastställdt.

Den nya bron var färdig år 1861 och hade kostat omkring 321,000

kronor.

Den 17 juni 1891 beslöto ifrågavarande 7 härads brobyggnadsskyldige

fastighetsägare, hvilka emellertid för fullgörande af den dem

åliggande skyldigheten att bygga och underhålla Långebron sammanslutit

sig i ett bolag, att hos Eders Kungl. Maj:t i underdånighet anhålla

dels om ett årligt bidrag till brons framtida underhåll och dels

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 37. 5

om ett anslag för en gång till afbetalning af bolagets skuld.. I den

underdåniga skrifvelse af den 30 september 1891, som bolagets direktion

i anledning'' af detta beslut aflat till Eders Kungl. Maj:t, anfördes, bland

annat, följande.

Ehuru frågan om förenämnda 7 härads skyldighet att ensamma

bygga och underhålla bron måste anses vara slutligen afgjord genom

nyssnämnda nådiga resolution af den 10 augusti 1858, saknades likväl

icke sannolika skäl för det antagandet, att det nu å sagda härad hvilande

brobyggnadsbesväret ursprungligen varit inskränkt till att första gången

uppbygga bron och sedermera med en viss ringa årlig afgift bidraga

till underhållet af densamma. 1 hvarje fall hade icke blott uppfattningen,

i äldre tider åtminstone, varit sådan, utan staten hade, då nybyggnad

eller kostbarare reparation å bron förestått och bidragen från

förberörda härad varit otillräckliga, själf tagit saken om hand och genom

anvisande af penningar, materialier och arbetsmanskap dragit försorgom

arbetets utförande. Anledningen härtill finge väl antagas hafva

varit den, att bron ansetts vara för Kristianstad såsom fästning oundgängligen

nödig, och ehuru denna grund för statens deltagande i brohållningsbesväret

numera, då fästningen vore raserad, icke vidare vore för handen,

syntes det dock icke vara en obillig fordran af de härad,. på hvilka

i senare tiden hela bördan af brohållningsskyldigheten kommit att hvila,

att de genom understöd från statens sida, såsom i äldre tider skett,

bereddes en lindring härutinnan, för hvilken jämväl andra giltiga skäl

kunde förebringas. Därigenom att Listers härad, som ursprungligen

haft skyldighet att deltaga i brons underhåll, för något annat statens

ändamål befriats från detta onus, hade detta kommit att så mycket

tyngre hvila på de kvarstående brohållningsskyldige, hvilka icke, såvidt

kändt vore, fått tillgodonjuta någon förmån, som motsvarade det sålunda

ökade brohållningsbésväret. Då staten genom privilegier skyddat

staden Kristianstad, som mer än flertalet af ifrågavarande härad torde

hafva haft fördel af bron, från allt deltagande i brohållningsskyldigheten,

som enligt gällande lag eljest skolat delvis åligga staden, sa borde

däraf följa, att, då numera inga giltiga . grunder funnes för en dylik

befrielse, staten, som också med hänsyn till det i Kristianstad befintliga

artillerietablissementet hade direkt nytta af bron, vidkändes skäligd

bidrag till kostnaden för densamma. De grunder, som föranledt, att

ifrågavarande onus blifvit palagdt häradena i fråga, förefunnes ej heller

numera: Kristianstad hade nämligen upphört att vara fästning, för

handelsrörelsen därstädes vore bron, da landsbygden nu stode i förbindelse

med staden genom sex järnvägar, ej af samma betydelse som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

fordom och af de sålunda förändrade förhållandena borde väl betingas

en motsvarande ändring- af den nu existerande, mot den allmänna uppfattning-en

och gällande lagbestämmelser stridande brohållningsskyldigheten.

På dessa grunder och af i öfrigt anförda skäl anhöll direktionen

i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå

Riksdagen att bevilja bolaget dels ett årligt anslag af 1,800 kronor till brons

framtida underhåll, motsvarande medeltalet af underhållskostnaden under

åren 1880—1889, dels ock för eu gång ett bidrag af 40,000 kronor

till afbetalning å bolagets till 80,089 kronor 21 öre uppgående skuld.

Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i Kristianstads län, som

till Eders Kungl. Magt öfverlämnade direktionens underdåniga ansökning,

förordade därvid på det varmaste afseende å densamma, då det torde

vara billigt, att staten bidroge till brons underhåll och därigenom

lättade bördan för de brohållningsskyldiga häradena, hvilka nu måste

för brons underhåll samt i räntor och amorteringar å bolagets skuld

årligen utgifva, efter 6 kronor för helt mantal, omkring 13,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, hvars utlåtande i ärendet infordrades,

ansåg åtskilliga skål'' finnas af beskaffenhet att göra eu mellankomst

från statens sida i den riktning, direktionen afsett, fullt befogad

och för den allmänna samfärdseln ändamålsenlig. Sålunda kunde det

väl icke förnekas, att ifrågavarande härad, allrahelst efter tillkomsten

af nu gällande lag om väghållningsbesvärets utgörande på landet, i

afseende å skyldigheten att underhålla Långebron intoge en undantagsställning,

som måste anses vara i och för sig högst oegentlig och därför

böra utjämnas, i den mån detta läte sig göra utan alltför stora uppoffringar

från statens sida. Af detta och andra skäl vore det billigt,

att staten trädde emellan med ett anslag för en gång, på sätt direktionen

ifrågasatt, därvid dock borde fästas det villkor, att den broafgift,

som dittills utgått för brons trafikerande, skulle upphöra, under det

att det vore mindre lämpligt, att staten förbunde sig att för framtiden

bidraga till brons underhåll. Däremot vore det ej obilligt, att staden

Kristianstad, som nu endast erlade eu årlig afgift för svängbron, men

som i väsentlig mån hade fördel af afgiftsfri trafik öfver bron, verksammare

än hittills bidroge till brons underhåll med ett belopp, som

styrelsen föreslog till 1,000 kronor årligen.

Sedan ärendet remitterats till kammarkollegium, infordrade kollegium

från stadsfullmäktige i Kristianstad deras yttrande, huruvida och

i sådant fall med hvilket belopp de kunde vara villiga att bidraga till

underhållet af bron. I detta yttrande, som afgafs den 6 oktober 1892,

förklarade sig stadsfullmäktige finna sådana skäl icke vara för handen,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

att staden borde binda sig till något bidrag för ifrågavarande ändamål.

I anledning af Kungl. Mapts resolution den 10 augusti 1858 — hvarigenom

för öfrigt den staden genom dess privilegier medgifna befrielsen

från skyldigheten att underhålla bron blifvit bekräftad — hade staden

för byggandet af den nuvarande svängbron fått vidkännas en kostnad af

20,657 kronor och hade sedermera för dess underhåll årligen haft större

eller mindre utgifter, som år 1883 uppgått till 3,219 kronor 22 öre;

och då staden därjämte kostnadsfritt afstått för bron och den nya strömfåran

erforderlig jord, så hade staden för bron måst underkasta sig

betydliga uppoffringar, hvilka fullt uppvägde den fördel, som staden

möjligen skulle hafva däraf, att trafiken öfver bron blefve afgiftsfri,

en fördel, som, då staden numera genom järnvägar hade bekväma kommunikationer

med landsbygden söder- och västerut, vore af ringa betydelse.

I utlåtande, afgifvet den 12 december 1895, anförde kammarkollegium,

att i fråga såväl om ordnandet af bolagets återstående skuld

för den nuvarande brobyggnaden som om förändring för framtiden i

skyldigheten att underhålla bron förändrade förhållanden inträffat, i

följd hvaraf dessa frågor torde få anses hafva kommit i ett väsentligen

förändradt skick mot vid tiden för den underdåniga ansökningens afgifvande.

Bland annat hade nämligen i följd af en framställning från eu

del brohållningsskyldige frågan om brounderhållet varit föremål för

pröfning och afgörande af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Kristianstads och Malmöhus län. Dessa myndigheters gemensamma

utslag, som meddelats den 8 oktober 1895, hade emellertid af flere

bland de brohållningsskyldige öfverklagats genom besvär, som ännu vore

beroende på kollegii pröfning. Med afseende härå hemställde kollegium,

att Eders Kungl. Maj:t måtte finna den underdåniga ansökningen icke

till någon Eders Kungl. Mapts vidare åtgärd föranleda.

Nyssnämnda utslag af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

de båda skånska länen meddelades i anledning af en till Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län ingifven skrift, däri åtskilliga

väg- och brohållningsskyldige inom Färs och Frosta härad anhållit, att,

som enligt 5 § i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på

landet den 23 oktober 1891 hvarje härad i regeln skulle i väghållningsafseende

utgöra eu gemensamhet för sig samt i vederbörlig ordning

blifvit bestämdt, att de 7 härad, som underhölle Långebron, skulle hvart

för sig utgöra ett väghållningsdistrikt, frågan om skyldigheten att för

framtiden bygga och underhålla bron måtte ånyo pröfvas och i sammanhang

därmed Färs och Frosta härad befrias från att deltaga i detta

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

underhåll. I utslaget förklarade Eders Kung], Maj:ts bemälde båda

befallningshafvande — under åberopande af 5 § i väglagen och då de

om brons underhåll meddelade bestämmelser, hvilka icke kunde anses

såsom sådant åtagande, hvarom förmäldes i 19 § af samma lag, vore

genom lagen upphäfda, såvidt anginge den del af brobyggnaden, som

vore belägen inom Gärds härad — att från och med den 1 januari

1895, då väglagen i sin helhet trädde i kraft, Färs, Frosta, Västra

Göinge, Östra Göinge, Albo och Villands härad skulle vara befriade

från att underhålla viss del af bron, som finge anses vara belägen inom

Gärds härad, hvilken skyldighet därefter ensamt skulle åligga vågkassan

i Gärds härad; men enär, vidkommande underhållet af den

inom staden Kristianstads område belägna del af brobyggnaden, nya

väglagen endast afsåge väg eller bro å landet, samt det icke tillkomme

Eders Kungi. Maj:ts befallningshafvande att upphäfva de af Kungl.

Maj:t i äldre tider meddelade föreskrifter om underhåll af den inom

stadens område belägna del af brobyggnaden, funne Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande framställningen i denna del icke kunna af Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande godkännas. Besvär, som häröfver

anfördes hos kammarkollegium och sedermera fullföljdes hos Eders

Kungl. Maj:t, föranledde ej ändring i Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

utslag; och då Eders Kungl.- Maj:t den 20 mars 1900 meddelade

nådig resolution i anledning af dessa besvär, anbefallde Eders

Kungl. Maj:t samtidigt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads

län att med afseende å det förändrade skick, hvari ärendet rörande

direktionens för Långebrobolaget framställning om statsanslag kommit

genom berörda nådiga resolution samt genom öfriga under ärendets

handläggning ändrade förhållanden, i ärendet afgifva nytt utlåtande.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande lämnade direktionen för

bolaget tillfälle att åter yttra sig och aflämnade med eget underdånigt

utlåtande af den 27 januari 1902 eu underdånig skrifvelse från direktionen.

I denna skrifvelse meddelade direktionen, att den af brons

nybyggnad uppkomna skulden dåmera guldits, till följd hvaraf det

ifrågasatta större anslaget icke vidare vore erforderligt. Beträffande

åter det framtida underhållet af bron, vore det uppenbarligen stridande

mot den nya väglagens syftemål i afseende å vägunderhållets jämnare

fördelning, att bördan däraf skulle hvila å ifrågavarande 7 härad; rättvisa

och billighet kräfde, att ifrågavarande skattskyldighet upphäfdes. Direktionen

anhöll i underdånighet, i enlighet med beslut åt de brohållningsskyldige

vid bolagsstämma den 22 juni 1901, med ändring af sin tidigare

framställning, det Eders Kungl. Maj:t täcktes besluta, att skyldig
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

het till deltagande i underhållet af Långebron icke vidare skulle åligga

de nu underhållsskyldiga hemman uti nämnda 7 härad.

För egen del anförde Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

att, ehuru numera, sedan den för brons nybyggnad åsamkade skulden

blifvit betalad, den årliga kostnaden för bron icke uppginge till så

högt belopp, att den kunde kännas synnerligen betungande för de

underhållsskyldige i nämnda härad, det likväl vore billigt och rättvist,

att de blefve befriade från detta onus. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge emellertid, med hänsyn till hvad Kristianstads privilegier

i detta afseende innehölle, staden icke kunna mot sitt bestridande

förpliktas att öfvertaga underhållet af bron och fann fördenskull, om

direktionens ansökning skulle bifallas, ingen annan utväg återstå, än

att underhållet öfvertoges af statsverket.

I förnyadt underdånigt utlåtande den 28 maj 1903 anförde kammarkollegium

beträffande saken, sådan den nu förelåge eller i fråga om

befrielse för de nuvarande brohållningsskyldige från skyldigheten att för

framtiden bygga och underhålla den inom staden Kristianstads område

belägna delen af bron, att, då detta onus, sådant det hittills varit ordnadt,

innebure en, särskild! efter tillkomsten af den nya väglagen, mot

gällande allmänna stadganden i flera afseenden stridande oegentlighet

och dess bibehållande vid därtill förpliktade hemman i och för sig icke

kunde anses billigt eller rimligt, kollegium för sin del icke kunde annat

än finna det önskvärd!, att detta onus blefve från berörda hemman aflyftadt.

Eu dylik befrielse torde emellertid icke kunna medgifvas, med

mindre samtidigt meddelades bestämmelser om, på livilket annat sätt

skulle med utgörande af samma onus för framtiden förfaras, och ehuru

i detta afseende förekomme, att staden Kristianstad på grund af sina

privilegier haft att åtnjuta frihet från ifrågavarande brohållningsbesvär,

borde dock denna förmån ej anses vara af så okränkbar beskaffenhet,

att densamma icke borde kunna, äfven mot stadens bestridande och

utan något vederlag från statsverkets sida, genom särskild lagstiftningsåtgärd

upphäfvas, när med hänsyn till förändrade förhållanden sådant

kunde pröfvas skäligt. Och då det syntes vara utom allt tvifvel, att

staden numera vunnit sådan ekonomisk förkofran samt äfven i öfrigt

intoge eu så väsentligen förändrad ställning mot hvad förhållandet

varit vid tiden för privilegiernas utfärdande, att ett undantag till förmån

för staden från den i 25 kap. 8 § byggningabalken stadgade

skyldighet för städerna att röja och hålla väg och broar så långt stadens

ägor räckte icke vidare vore vare sig af något behof påkallad! eller

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 22 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

med billighet och rättvisa öfverensstämmande, tvekade kollegium icke

att förorda en öfverflyttning på staden af ifrågavarande brohållningsbesvär.

Stadsfullmäktige i Kristianstad, som lämnats tillfälle att yttra

sig i anledning af hvad kammarkollegium sålunda anfört, hafva gent

emot kollegium förfäktat okränkbarheten af stadens privilegier och i

detta afseende anfört, att genom den s. k. Malmö recess af den 18

december 1662, som utgjorde resultatet af underhandlingar mellan den

svenska konungamakten, å ena, och den till landtdag samlade adeln

jämte ombud från prästerskapet och städerna i Skåne, Halland och

Blekinge, å andra sidan, de städerna i nämnda, förut danska provinser tillförsäkrade

privilegier bekräftats och att till gengäld för de från kronans

sida adeln, prästerna och borgerskapet medgifna förmåner ständerna

åtagit sig vissa förpliktelser. Hå Malmö recess sålunda hade karaktären

af ett fördrag mellan svenska kronan och nyssnämnda provinser, syntes

ett ensidigt rubbande af de genom detta fördrag bekräftade stadsprivilegierna

knappast kunna rättsligen försvaras. Ej heller förefunnes något

materiellt skäl för den föreslagna kränkningen af dessa privilegier; ty

staden, som mot sitt bestridande förpliktats att ensamt vidkännas ej

blott den särskilda kostnaden för anbringandet, utan äfven det framtida

underhållet af svängbron och som, äfvenledes i sammanhang med den

senaste ombyggnaden af bron, kostnadsfritt afstått härför erforderlig

mark, hade härigenom blifvit pålagd en tunga, som syntes fullt motsvara

hvad som af samhället i detta hänseende skäligen kunde fordras. Stadsfullmäktige

hemställde sålunda, att det af kammarkollegium väckta förslaget

icke måtte till någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda,

Efter nådig remiss har äfven justitiekanslersämbetet den 30 sistlidne

april yttrat sig i ärendet och därvid anfört, bland annat, att

privilegier af den beskaffenhet som det ifrågavarande, hvilket meddelats

staden Kristianstad för befordrande af ett ällmänt intresse, utan att

staden därför åtagit sig några motsvarande förpliktelser, och som

utgjordes af befrielse från ett allmänt besvär, enligt allmänt antagen

statsrättslig grundsats ansåges kunna af statsmakterna upphäfvas utan

samtycke af den privilegierade och utan vederlag samt att härtill

komme, att kronan i privilegiibrefvet uttryckligen förbehållit sig rättigheten

att efter omständigheterna företaga ändring i privilegierna.

Malmö recess, som, såvidt ämbetet kunnat finna, icke innehölle någon

bestämmelse därom, att någon särskild förpliktelse skulle åligga Kristianstad

för det ifrågavarande privilegiets åtnjutande, innebure således icke

någon förändring i privilegiets karaktär, utan endast en af konunga
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

makten och ständerna meddelad bekräftelse på det förut af konungamakten

ensam gifna privilegiet. Och Malmö recess vore visserligen

att anse såsom ett fördrag mellan svenska konungamakten och ständerna

i Skåne, Halland och Blekinge, men däraf följde ock, att för ändring i

fördraget icke erfordrades beslut af andra än kontrahenterna, d. v. s.

Konungen och ständerna eller numera Riksdagen, å hvilken ständernas

befogenhet öfvergått. Ämbetet ansåg sig, under åberopande föröfrigt

af hvad kammarkollegium i ärendet anfört, kunna förorda, att ifrågavarande

brohållningsbesvär öfverflyttades å staden Kristianstad.

Den ifrågavarande bron, hvars hela längd är 447,2 0 meter, består

af den egentliga af järn byggda bron öfver själfva ån, hvilken med

inberäknande af östra landfästet åt stadens sida upptager en längd af

71,80 meter, och den s. k. chausséen mellan järnbron och bommen

vid Härlöf i Gärds härad, 375,4 0 meter lång. Häraf räknas enligt

Eders Kungl. Maj:ts förenämnda resolution af den 20 mars 1900 såsom

hörande till Gärds härad 300,7 6 meter af chausséen, räknadt från väster,

hvilken sträckas underhåll följaktligen numera åligger de väghållningsskyldige

inom nämnda härad; och faller inom stadens område 74,64

meter af chausséen, den egentliga bron och östra landfästet, tillhopa

140,4 4 meter. Långebrobolagets årliga kostnader för brounderhållet hafva,

enligt en bland handlingarna i ärendet befintlig tablå, under de 10

åren 1880—1889 växlat mellan högst 3,165 kronor 14 öre och lägst

945 kronor 59 öre; den årliga medelkostnaden för dessa år, under

hvilka bolaget underhöll bron i dess helhet, är 1,804 kronor. På grund

af- särskilda nådiga bref, det sista af den 28 september 1900, har af

vederbörande till och med år 1901 uppburits viss afgift af de bron

trafikerande.

Såsom Eders Kungl. Maj:t lär finna, afser direktionens öfver

Långebrobolaget underdåniga framställning, sådan den nu föreligger,

endast underhållet af den del af bron i fråga, som ligger inom staden

Kristianstads område. Den öfriga, inom Gärds härad belägna delen åt

bron underhålles, som förut nämnts, numera, enligt Eders Kungl. Maj:ts

resolution af den 20 mars 1900 och i öfverensstämmelse med hvad

som är stadgadt i gällande väglag, af de väghållningsskyldige i sistnämnda

härad. Beträffande underhållet utaf förstnämnda del af bron

synes mig ej heller finnas några sakliga skäl att bibehålla den nuvarande

ordningen, enligt hvilken underhållsskyldigheten hvilar på de väghållningsskyldige

i oftanämnda 7 härad och icke på staden, hvilken, om

densamma icke genom nådiga brefvet af den 15 mars 1622 befriats

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

därifrån, skyldigdieten att underhålla denna del af bron, enligt det

allmänna stadgandet i 25 kap. 8 § byggningabalken, skolat åligga.

De särskilda förhållanden, som en gång gjort det å ena sidan behöflig!

för staden att befrias från bördan af brounderhållet och å andra sidan

rätt och billigt, att denna börda lades å andra delar af Skåne, äro

sedan länge icke mer för handen. För att bringa underhållsskyldigheten

jämväl beträffande nu ifrågavarande del af bron i öfverensstämmelse

med gällande lagstiftning erfordras emellertid, att det staden

Kristianstad genom nyssnämnda nådiga bref meddelade privilegium i

afseende å brounderhållet blifver upphäfdt. Några formella hinder

synas icke heller ligga i vägen för ett sådant upphäfvande. I detta

afseende tillåter jag mig att åberopa hvad justitiekanslersämbetet i

ärendet anfört till bemötande af hvad som från stadens sida påståtts

om okränkbarheten af dess privilegier. Något vederlag åt staden för

borttagande af berörda privilegium synes ej heller böra sättas i fråga,

då det icke ådagalagts, att staden iklädt sig någon mot befrielsen från

underhållet af bron svarande skyldighet.

Under hänvisning för öfrigt till hvad i ärendet förekommit, hemställer

jag alltså i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte i

nådig proposition föreslå Riksdagen att för sin del besluta,

att den staden Kristianstad genom nådiga brefvet af den 15 mars

1622 tillförsäkrade frihet från deltagande i underhållet af ifrågavarande

bro och därmed den på samma nådiga bref grundade skyldighet för

väghållningsskyldige i Gärds, Vi!lands, Albo, östra och Västra Göinge,

Färs och Frosta härad att underhålla inom stadens område belägen

del af bron skall upphöra med utgången af år 1905, med åliggande

dock för nuvarande brohållningsskyldige att dessförinnan hafva i laggillt

skick försatt den del af bron, som af dem nu underhålles.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall samt förordnade, att proposition i ämnet skulle

till Riksdagen afiåtas af den lydelse, bil. . .. till detta

protokoll utvisar.

Ex prötocollo:

G. Zethelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1905:34 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maf.ts proposition angående underhållet för framtiden af den s. k. Långebron öfver Helgeån vid Kristianstad i Kr s. 16 i texten
  2. SU 1905:28 Statsutskottets Utlåtande N:o 28 s. 1 i texten