Sök i Ratio Lex

Angående anordnande af en reservdepå för äldre arkivalier från de centrala ämbetsverken i hufvudstaden

1906-03-30 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1906:110, Angående anordnande af en reservdepå för äldre arkivalier från de centrala ämbetsverken i hufvudstaden

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

9

N:o 110.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående anordnande

af en reservdepå för äldre arkivalier från de

centrala ämbetsverken i hufvudstaden; gifven Stockholms

slott den 30 mars 1906.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att för inredande, i enlighet med uppgjordt förslag, inom vissa till

landsarkivet i Uppsala upplåtna lokaler af en reservdepå för äldre arkivalier

från de centrala ämbetsverken i Stockholm på extra stat för år 1907

anvisa ett anslag af 4,050 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

G-USTAF

Fridtjuv Berg.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 56 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

Ang. anordnande

af en

reservdepå

för äldre

arkiv aller

från de centrala

ämbetsverken

i

Stockholm.

Utdrag åt’ protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten i statsrådet å Stockholms

slott den 30 mars 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

Sidner,

Hellner,

Schotte,

Berg,

Bergström.

Departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:

»I skrifvelse den 29 maj 1901 anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t

måtte låta genom sakkunniga personer snarast möjligt föranstalta en

undersökning af de i hufvudstaden befintliga centrala ämbetsverkens arkiv

i syfte att få en utredning såväl rörande beskaffenheten, omfånget och

förvaringssättet af deras arkivalier som ock angående möjligheten och

lämpligheten af att förena de äldre delarna af nämnda arkiv med riksarkivet

under gemensam styrelse, och att, ifall en dylik förening skulle

befinnas möjlig och önskvärd, Kungl. Maj:t måtte vidtaga de åtgärder,

som vore ägnade att förbereda och främja densamma.

Med anledning af Riksdagens nämnda skrifvelse uppdrog Kungl. Maj:t

åt riksarkivarien att låta med riksarkivets krafter verkställa omförmälda

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

undersökning. För den undersökning, som pa grund häraf ägde rum,

lämnade riksarkivar i en en redogörelse i underdånig skrifvelse den 19

mars 1903. _ .

Då såväl denna skrifvelse som riksarkivariens i det följande omlörmälda

skrifvelser äro tillgängliga i tryck, i det att de äro införda i

»Meddelanden från riksarkivet», ny följd 1: 6—11, torde jag här höra så

mycket som möjligt inskränka mitt återgifvande af dessa skrifvelsers innehåll,

under hänvisning därvid till nämnda tryckta akter.

I skrifvelsen den 19 mars 1903 yttrar riksarkivarien, bland annat, att^™^

det visat sig, att de allra flesta ämbetsverkens arkiv hade otillräckliga veue den is

eller i annat afseende otillfredsställande lokaler. De enda ämbetsverk, som mari 190:1 ■

förklarat sig hafva tillräckligt utrymme, vore Svea hofrätt — dock med anlitande

å ena sidan af vindarna, som vore otillfredsställande, å den andra

af gallring — hvarjämte en ej obetydlig del af dess arkivalier redan öfverflyttats

till riksarkivet, krigshofrätten, sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition,

kammarkollegium, hvad beträffade advokatfisk als-, aktuarie- och

registratorskontorens arkivalier, myntverket, kammarrätten för sitt kansliarkiv

(dess nyare handlingar) och landtbruksstyrelsen. Därjämte förklarade

sig generalpoststyrelsen och styrelsen för postsparbanken i det nya

posthuset få tidsenliga lokaler, och medicinalstyrelsen menade sig kunna

inom sin lokal anskaffa tillräckligt utrymme för sitt arkiv.

Med de öfriga ämbetsverkens arkivlokaler vore det mer eller mindre

illa beställdt. Särskildt de största och viktigaste arkiven hade det mycket

dåligt. Fångvårdsstyrelsen hade sina arkivalier i flera olika lokaler, inrymda

i samma hus som ett stort industriellt etablissement, dessutom i

en icke uppvärmd lokal å Långholmen. Lotsstyrelsen hade en del af sina

arkivalier i ett i flera hänseenden otillfredsställande vindskontor i närheten

af boningsrum. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade både otillräckligt

utrymme och otillräckligt skydd mot eldfara. Telegrafstyrelsen hade^sina

arkivalier utom i själfva ämbetslokalen äfven i tva vindskontor, det ena trångt,

båda utsatta för eldfara. Den dåliga beskaffenheten af kammararkivets lokaler

vore allmänt känd. Statskontoret använde, utom ett redan öfverfylldt

arkivrum, ämbetslokalerna och vinden. Kommerskollegium hade arkivalier

i alla tjänsterum, gångar, skrubbar och kök, dessutom i ett par vindsrum

i närheten af bostadsrum. Kammarrätten hade för vissa arkivalieserier

att tillgå ett ljust arkivrum och ett mörkt arkivrum samt dessutom vinden,

som saknade hyllinredning och där arkivalierna lago i högai pa

golfvet, blandade med trycksaker; utrymmet för ifrågavarande serier vore

för öfrigt alldeles otillräckligt. Generaltullstyrelsen använde utom tjänsterummen

äfven vindsrummen, utrymmet vore otillräckligt och sistnämnda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110

lokaler eldfarliga, Statistiska centralbyrån, som hade alldeles otillräckliga

arkivlokaler, använde delvis källare, delvis ett oeldadt. arkivrum. Generallandtmäterikontorets

arkivlokaler vore otillräckliga och icke skyddade mot

eldfara. Flottans arkiv hade en mycket trång och delvis oeldad arkivlokal.

. ?Va<J nu anförfs bekräftade det nyss fällda omdömet, att de offentliga

arkivförh alland ena i Stockholm i hulvudsak kunde betecknas som otillfredsställande,

i vissa fall som mycket dåliga. Det kunde icke anses vara

staten värdigt, om det så skulle förblifva, så mycket mindre som vissa af

dessa arkivalier vore af största betydelse för kännedomen om våra inre

förhållanden, för historiska forskningar icke mindre än för administrativa

utredningar. Mera än två utvägar torde icke öppna sig. Den ena, att

hvarje ämbetsverk finge en så rymlig lokal, att äfven arkivet där kunde

uppställas och hållas i ordning, men därjämte att detta finge sakkunnig

vård och ställdes under sakkunnig inspektion, samt att plats bereddes för

forskare. . Den andra, att de äldre arkivalierna, som icke längre vore för

dagliga förvaltningen behöfliga eller för densamma blifvit alldeles

obehöfiiga, förenades i en central arkivdepå under vård af arkivtjänstemän

och under riksarkivariens högsta ledning. För egen del funne riksarkivarien

den. senare utvägen icke blott ur allmän arkivsynpunkt utan

äfven ur praktisk synpunkt vara att föredraga. Ämbetsverken behöfde i

sadant fall endast bereda utrymme åt de nyare arkivalierna, exempelvis

från de senaste tjugufem eller femtio eller hundra åren. De äldre åter skulle

centraliserade göra forskningen vida större gagn och löpte ej längre fara

att raka i oordning. Fn rent yttre fråga vore den, huruvida dessa äldre

arkivalier alla behöfde sammanföras i samma lokal i hufvudstaden.

Ämbetsverken syntes i allmänhet hafva uppfattat saken på detta sätt,

och de flesta . hade förklarat sig ingenting ha emot en öfverflyttning af

små äldre arkivalier till en dylik gemensam arkivdepå, icke ens, när, såsom

någon gång händt, utrymmet varit tillräckligt. Landtförsvarsdepartementets

kommandoexpedition och arméförvaltningen upplyste emellertid,

att deras obehöfliga arkivalier öfverlämnades till krigsarkivet — hvars nuvarande

lokal dock vore otillräcklig —; de kunde sålunda för närvarande

lämnas ur räkningen. På .motsvarande sätt skedde med sjöförsvarsdepartementets.

kommandoexpeditions och marinförvaltningens arkivalier; de flyttades

till arkivet vid flottans station i Stockholm. Dess arkivlokal vore

emellertid, såsom redan erinrats, öfverfylld och äfven i andra hänseenden

olämplig. För. egen del ansåge riksarkivarien det högeligen önskvärdt, att

det forna amiralitetskollegiets arkiv, som redan i slutet på 1700-talet

skulle öfverlämnats till riksarkivet, ifall utrymme därstädes hade funnits,

finge sm plats i en centraldepa och med sitt för historien mycket viktiga

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 110.

innehåll gjordes lättare tillgängligt, än det för närvarande vore. Medicinalstyrelsen

syntes önska att få behålla hela sitt arkiv. Under förutsättning

att det lyckades densamma anskaffa tillräckligt rymliga arkivlokaler, och

att arkivet ställdes under vederbörlig inspektion af riksarkivarien, hade

riksarkivarien ingenting väsentligt att erinra däremot. Kammarkollegium

ansåge sig behöfva advokatfiskal-, registrators- och aktuariekontorens alla

arkivalier, och icke heller mot detta ville riksarkivarien göra någon erinran

under förutsättning, att äfven här inspektion finge ske. Kollegiet hade

samma yrkande i afseende på kammararkivet. I fråga därom vore dock

riksarkivarien af olika mening med kollegiet. Myntverket önskade behålla

sitt lilla arkiv; postsparbanken, patent- och registreringsverket samt landtbruksstyrelsen

hade alltför nybildade arkiv, för att någon öfverflyttning

borde sättas i fråga.

Ett sammanförande af de öfriga centrala ämbetsverkens äldre arkivalier

till en med riksarkivet förenad depå vore såtillvida redan förberedt,

som under de senaste årtiondena öfverflyttning af sadana i stor utsträckning

skett till detsamma. Så t. ex. från Svea hofrätt, kammararkivet, statskontoret

och kommerskollegium. Enligt riksarkivets instruktion skulle där

i regeln mottagas upplösta ämbetsverks arkiv, liksom kommissioners och

kommittéers. Det funnes sålunda redan en administrativt-historisk arkivdepå

införlifvad med detsamma. De hittills gjorda förflyttningarna från

ännu existerande ämbetsverk hade naturligtvis närmast framkallats af bristande

utrymme hos ämbetsverken. Dessa öfverflyttningar hade icke varit

utan sina olägenheter. Arkiven hade därigenom delvis splittrats, och det

gällde numera i arkivvärlden med skäl som en grundregel, att olika myndigheters

arkiv borde hållas tillsamman och bilda ett helt för sig. §ärskildt

i riksarkivet och kammararkivet hade sedan gammalt, såsom också

i Riksdagen framhållits, splittrade serier förekommit, hvilka det blefve

svårt och olämpligt att ordna hvar för sig. Äfven i dessa förhallanden

förefunnes skäl till upprättande af en dylik administrativt-historisk arkivdepå

i förening med det förra. En planmässig öfverflyttning af vissa äldre

ämbetsverks äldre arkivalier till en centraldepå innebure nemligen icke en

sådan splittring, att den ur arkivsynpunkt borde ogillas^. De i riksarkivet

redan befintliga fragmenten skulle i så fall komma att återförenas med de

samlingar, till hvilka de hörde. _ -jo

Om nu vidare successiva öfverflyttningar till denna nya arlrivdepa

ägde rum, såsom af riksarkivarien förutsatts och af de flesta ämbetsverken

föreslagits, vore, såsom antydts, de centrala ämbetsverkens arkivfraga löst.

Man hade sörjt för en enhetlig och sakkunnig ledning, liksom för forskningens

kraf, man hade sörjt för ett regelbundet aflämnande af öfverflödiga

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

eller mindre behöfliga arkivalier, och man behöfde ej befara att i framtiden

ställas inför sammanrafsade högar af oordnade och dammiga arkivhandlingar

eller tillgripa så utomordentliga åtgärder, som nu måst ske,

för att afhjälpa ett oefterrättligt tillstånd. I öfrigt komme hvarje ämbetsverks

arkivalier att bilda ett helt för sig och icke sammanblandas vare

sig med andra ämbetsverks eller med riksarkivets egentliga serier. Den

organisation, som på detta sätt skulle genomföras, vore för öfrigt ingen

annan än den, som man i andra länder utan olägenhet pröfvat, eller som

där påyrkades både från arkivaliskt och historiskt intresserade kretsar.

Om det sålunda ur olika synpunkter måste anses önskvärdt, att en

dylik arkivdepå upprättades, återstode att tillse, huru utrymme för en sådan

skulle kunna beredas. Detta hlefve i själfva verket en hufvudfråga

och kanske den förnämsta.

Af de visserligen endast ungefärliga uppgifter, som från de egentliga

ämbetsverken lämnats på omfånget af de arkivalier, som kunde komma i

fråga att öfverföras till den nya arkivdepån, framginge, att utrymme skulle

behöfva beräknas för omkring 4,200 meter, hvarvid riksarkivarien uppskattade

kammarrättens arkivalier, hvilkas omfång, då en stor del legat i

högar på vinden, icke kunnat närmare bestämmas, till 600 meter. Om

härtill lades hvad som möjligen komme att lämnas från flottans arkiv i

Stockholm eller 1,800 meter, komme man till 6,000 meter. Det lediga

utrymmet i riksarkivets nya och gamla hus kunde efter en år 1902 verkställd

uppmätning beräknas till 6,000 meter (häri inginge likväl äfven depositioner

af olika slag), hvarvid riksarkivarien inberäkna! uppsättning af

golfhyllor i de rum af det gamla huset, där sådana icke funnes. Följaktligen

skulle allt utrymme i riksarkivet genast upptagas.

Nu vore det så, att alla de arkivalier, om hvilkas öfverflyttning fråga

kunde uppstå, icke vore af samma värde för den nutida forskningen och

ej behöfde en så central och dyrbar förvaringsplats som riksarkivets nuvarande

lokaler. Detta gällde särskild! om den stora mängden af räkenskaper.

Frågan om upprättande af en reservdepå utanför Stockholm hade

också mer än en gång varit på tal. Man hade sålunda vid olika tillfällen

föreslagit Svartsjö slott och Leckö slott. Mot båda förslagen kunde

invändas, att arkivalierna vare sig på det ena eller andra stället blefve

lämnade så godt som utan vård, då det svårligen kunde blifva tal om att

där stationera eu arla vtjänsteman, att de säkerligen komme att få oeldade

lokaler, att den nödiga tillsynen med vädring och damning sannolikt

komme i händerna på oansvariga personer, att forskningar på stället svårligen

läte sig göra, och att transportering till Stockholm af möjligen rekvirerade

arkivalier blefve omständlig och rätt besvärlig. Riksarkivarien hade

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 110.

tänkt på eu annan utväg, nämligen att använda öfverstå våningen af de

för landsarkivet i Uppsala afsedda lokalerna till en dylik arldvdepå. Meningen

vore för närvarande att icke förse mer än ett af de där befintliga

fyra rummen med fiyllinredning, ock detta rum torde ej på länge behöfvas

för landsarkivets ändamål. Enligt lämnade uppgifter skulle, om hyllor

insattes i alla rummen, en hy Hängd af omkring 2,500 meter kunna vinnas.

Beräknade man, att 2,000 meter genast toges i anspråk, skulle sålunda

plats i Stockholm behöfvas för omkring 4,000 meter. Härför räckte sålunda

för närvarande riksarkivets lediga utrymme; den ordinarie tillökningen

af riksarkivets samlingar torde kunna uppskattas till omkring 50

meter om året, och plats funnes för densamma ett antal år, då från ämbetsverken

först efter en tioårsperiod accession behöfde väntas och denna

delvis torde kunna afledas till Uppsala.

Hela denna beräkning vore gjord utan hänsyn till kammararkivet.

Arkivaliernas längd därstädes vore beräknad till omkring 8,000 meter.

Skulle man därifrån draga de omkring 900 meter, som vore deponerade i

det af riksarkivet hittills disponerade slottshvalfvet, återstode i alla fall

minst 7,100 meter att placera, och det vore ovisst, huru länge riksarkivet

finge begagna sig af detta hvalf. Förenade man dem med de nyss nämnda

reducerade 4,000 meterna, hunne man till 11,000 meter eller mera. Plats

därför funnes icke i riksarkivet. Äfven om man tänkte sig, att en del af

de senast nämnda handlingarna kunde vara kvar i kammararkivets nuvarande

lokal, en del möjligen flyttas till Uppsala, blefve i alla fall helt

visst riksarkivet öfverfylldt. Man stode då inför nödvändigheten af en

tillbyggnad eller nybyggnad. Skulle man åter inskränka sig till att med

riksarkivet förena de öfriga centrala ämbetsverkens äldre arkivalier utom

kammararkivet, blefve det nödvändigt att tänka på en ny lokal för det

sistnämnda. Det vore icke möjligt att inom de nuvarande lokalerna få

detta arkivs dyrbara samlingar så ordnade och uppställda, att ordningen

kunde bevaras och arkivalierna blifva för forskning på önskvärdt sätt tillgängliga.

Skulle riksarkivet åter i den närmaste framtiden mista det nyss

omnämnda slottshvalfvet, som rymde 2,700 längdmeter, till största delen

upptagna, blefve svårigheterna ännu större.

I afseende på en tillbyggnad till riksarkivet erinrade riksarkivarien

därom, att när det nuvarande nya riksarkivhuset uppfördes med en i förhållande

till bredden i ögonen fallande höjd, det bland annat ingått i

byggnadsplanen, att fasaden i framtiden, när utvidgning behöfdes, fortsattes

i rak linje åt Riddarholmsbron på riksgäldskontorets tomt. Det sade

sig själft, att detta vore en lycklig lösning af frågan. Man hade också

tänkt att, när den nya riksdagsbyggnaden kunde tagas i besittning, äfven

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

riksgäldskontor^! skulle flytta dit och dess lokaler därigenom blifva

disponibla.

En annan utväg, som kunde ifrågasättas, vore en om- och tillbyggnad

af riksarkivets gamla hus. Detta skulle emellertid förutsätta ett öfverflyttande

för en tid af de där förvarade arkivalierna till riksarkivets nya

byggnad, hvilket skulle blifva förenad! med stora svårigheter och icke

blott tills vidare omöjliggöra mottagande af några äldre arkivalier från

de olika ämbetsverken utan äfven tvinga till återlämnande af mottagna

depositioner. Det vore i öfrigt icke gärna möjligt, att plats efter en sådan

ombyggnad i alla fall för någon längre tid kunde beredas för alla de

arkivalier, som skulle samlas i den nya arkivdepån. En tredje utväg vore

slutligen beredandet af tillräckligt rymliga arkivlokaler i någon annan

byggnad i hufvudstaden, gammal eller ny. Anordningen blefve visserligen

i mer än ett hänseende obekväm, men kunde accepteras, dock under den från

riksarkivariens sida nödvändiga förutsättningen, att denna arkivdepå, ehuru

belägen på längre eller kortare afstånd från riksarkivet, likväl förenades

under gemensam styrelse med detta. Att den första utvägen ur arkivsynpunkt

vore den bästa vore själfklart. Måhända blefve den också, om alla

synpunkter toges i betraktande, den billigaste. I sådant fall kunde nog

samma expeditions- och forskningslokaler begagnas, och den nödiga vaktbetjäningen

torde ej behöfva någon större tillökning.

Den ifrågasatta utvidgningen af riksarkivet till att omfatta en ny och

stor administrativt-historisk arkivdepå kunde emellertid icke ske utan förstärkning

af dess arbetskrafter. Skulle särskild! kammararkivet komma

att förenas med nämnda depå, torde kammararkivarien böra öfverflyttas

på riksarkivets stat.

På grund af hvad sålunda anförts hemställde riksarkivarien, att

Kung! Maj:t täcktes taga under öfvervägande, hvilka åtgärder borde vidtagas

för att åt de centrala ämbetsverkens äldre arkivalier bereda det utrymme

och den vård, som de oundgängligen behöfde, i hvilket afseende

den enda tillfredsställande utvägen syntes vara att uppsamla dem i en

med riksarkivet förenad depå med lokaler dels i hufvudstaden, dels ock

för mindre viktiga handlingar i en utom hufvudstaden belägen, icke alltför

aflägsen byggnad, där nödig tillsyn och vård kunde komma handlingarna

till del, samt därefter till Riksdagen ingå med de framställningar,

som af en dylik pröfning kunde framgå såsom erforderliga och ändamålsenliga.

myndigheters Öfver denna riksarkivariens framställning i ämnet hafva, efter nådig

utlåtanden, remiss, yttranden afgifvits af de i riksarkivariens skrifvelse omförmälda

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

ämbetsverken äfvensom af justitiekanslersämbetet, Riksdagens justitieombudsman,

fullmäktige i riksgäldskontoret, Göta hofrätt, hoträtten öfver Skane

och Blekinge, chefen för generalstaben, järnvägsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,

kontrolldirektören, öfverintendentsämbetet, öfverbibliotekarien vid

kungl. biblioteket, nationalmusei nämnd, stuteri öfver styrelsen, chefen för

Sveriges geologiska undersökning, domänstyrelsen och arkivarie]! vid landsarkivet

i Uppsala. Den sistnämnde har för sin del på principiella skal

afvisat tanken på, att en reservdepå skulle förläggas till landsarkivet.

Under förutsättning att Norrland blefve ett eget landsarkivområde anser

han sig dock kunna tillstyrka en dylik åtgärd. En öfversikt af de öfriga

afgifna utlåtandena — hvilka, såvidt vederbörandes förut uttalade mening

redan återgifvits af riksarkivarien, i regeln öfverensstämma med . deras

förra uttalanden, — visar, att de myndigheter,. från livilkas arkiv ifrågasatts

af lever eran det af arkivalier, i allmänhet ej haft något att ^erinra mot

att till en arkivdepå i hufvudstaden öfverlämna sådana. I fråga om ett

öfverlämnande af arkivhandlingar till en reservdepå i landsorten hafva de

myndigheter, som härom uttalat sig, visat sig mer obenägna. Några hafva

mer eller mindre bestämdt afstyrkt hvarje förflyttning, andra åter hafva

ansett en sådan kunna ske endast beträffande vissa delar, af deras arkivalier.

Flertalet har dock ej motsatt sig en dylik förflyttning.

Ett af de afgifna yttrandena torde jag böra något närmare omförmala,

nämligen kammarkollegii yttrande den 18 september 1903 i hvad rande den

det angår kammararkivet, ett bland de viktigaste och det största af de is september

arkiv, som nu äro i fråga. .

Kollegiet uttalar till en början den uppfattningen, att ett ämbetsverk i

regel bör få under vård af egna tjänstemän behålla sina handlingar, sa

länge de kunna sägas utgöra den nödvändiga förutsättningen för fullgörandet

af ämbetsverkets åligganden. Särskild! anses kammararkivets handlingar

blifva under en lång tidsperiod i vida större utsträckning än hittills

behöfliga för kollegium vid det arbete pa nya jordeböcker, som inom

kort lärer komma att påbörjas. Flertalet af kammararkivets handlingar

måste därför fortfarande och ännu länge anses utgöra den nödvändiga

förutsättningen för kollegiets ämbetsverksamhet, och då kollegium och riksarkivarien

syntes vara ense om olämpligheten af att dela kammararkivet,

borde kollegium sålunda fortfarande få behålla kammararkivet under vård

af egna tjänstemän. Därigenom skulle kollegium äfven hafva större möjlighet

tillse, att vid ordnande af de handlingar, som fortfarande vore nödvändiga

för kollegium, särskild hänsyn toges till kollegii egna behof, så
Bih.

till RiJcsd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 56 Höft. 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riks
arkivarie^

utlåtande

den 18

november

1903.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

lunda närmast till de kamerala undersökningarna. Ett ytterligare skäl

för. kammararkivets bibehållande under kollegiets vård vore att genom

arkivets förflyttning kollegium skulle mista den förskola för tjänstgöringen

hos kollegium, som kollegium haft i kammararkivet och arbetet därstädes

under en i tjänstgöringen hos kollegium tillika hemmastadd arkivarie.

Häraf torde framgå, säger kollegium, att kollegium hade tungt vägande

skäl att afrada från hvarje sådan förändring med kammararkivet,

hvarigenom det skulle komma att i sin helhet eller till större delen ingå

i riksarkivet samt undandragas kollega inflytande. Och detta gällde ännu

mera, om, såsom ifragasatts, kammararkivarien skulle förflvttas på riksarkivets

stat. Efter det nu föreliggande förslaget skulle visserligen kammararkivet

ej direkt, ingå i riksarkivet, utan fortfarande ordnas och förvaras

såsom ett arkiv för sig, men därigenom syntes olägenheterna och

svårigheterna för kollegium ej i afsevärd mån förringas.

För kammararkivet vore lokalfrågan den för närvarande viktigaste

fragan. . Denna fråga hade beaktats i den till 1902 års Riksdag aflåtna

propositionen angående uppförande af ny byggnad för Kungl. Maj:ts kansli

m. m. Hade ^ det i denna proposition framlagda förslaget bifallits, eller

ko min e det, anyo framlagdt, att bifallas, skulle, enligt kammarkollegii

mening,^ kammararkivfragan härmed föras till den lyckligaste lösning och

vidare åtgärd knappast vara behöflig eller ens böra ifrågakomma än den,

som befunnes erforderlig för att, i rent arkivaliskt hänseende, bringa jämväl

kammararkivet under riksarkivariens sakkunniga öfverinseende, hvaremot

kollegium ej hade något att erinra.

_ I anledning af de afgifna yttrandena anmärker riksarkivarien i underdånigt

utlåtande den 18 november 1903, att det gjorde föga till eller ifrån,

om ett eller annat af de små arkiven med sitt mycket speciella innehåll

undantoges eller tillkomme. Det är, säger riksarkivarien, frågan om de stora

arkivaliesamlingarna, kammararkivet med 8,000 meter, kungl. flottans arkiv

i q Stockholm med 1,800 meter, kommerskollegium med 1,200 meter, fångvårdsstyrelsen,

statskontoret och kammarrätten med omkring 600 meter

hvar, som blir den afgörande, både när det gäller lokal och betydelse för

forskningen.. Någon anvisning på möjligheten att anskaffa bättre lokaler

för sina arkiv ha dessa myndigheter ej kunnat gifva.

Beträffande en reservdepa utom Stockholm, exempelvis i Uppsala,

finner riksarkivarien det vara obestridligt, att en del af de centrala ämbetsverkens

handlingar, särskild! vissa räkenskapsserier, utan någon afsevärd

olägenhet för forskningen skulle kunna förvaras utom Stockholm. Kunde

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj ris Nåd. Proposition N:o 110.

frågans lösning underlättas genom en dylik åtgärd, hade landsarkivarien icke

någonting af vikt att erinra däremot. Riks arkivarien hade tänkt pa Uppsala

landsarkiv, därför att lokalen vore belägen nära Stockholm, behöfliga försändelser

sålunda med minsta möjliga svårigheter kunde ske och en arkivpersonal

funnes för att öfvertaga vården. Hvad landsarkivariens invändningar

anginge, innehure en dylik förflyttning visserligen, att Norrland med tiden

miste blifva ett eget landsarkivområde. Men riksarkivarien insåge ej,

hvarföre det skulle principiellt vara så mycket oriktigare att flytta räkenskaperna

från ett ämbetsverk i hufvudstaden till en ort utom densamma,

än det vore att till landsarkivet i Uppsala flytta till exempel länsstyrelsens

i Kopparbergs län äldre arkivalier. Någon ytterligare lokal utanför

Stockholm, som kunde för ändamålet användas, utom möjligen Örebro slott,

kände riksarkivarien icke. Det sistnämnda läge dock längre bort än

Uppsala, och särskild! arfvode torde erfordras åt en blifvande vårdare af

arkivalierna därstädes. Utan en sådan kunde det nämligen icke vara

lämpligt att upprätta eu arkivdepå äfven af den art, som här vore i

fråga.

För den händelse Kungl. Maj:t skulle finna, att någonting på allvar

borde göras för de centrala ämbetsverkens arkivfråga — och en lösning af

densamma syntes riksarkivarien vara i hög grad trängande • hemställde

riksarkivarien i anslutning till sitt utlåtande af den 19 mars 1903 i underdånighet:
att

Kungl. Maj:t täcktes taga under ompröfning, huruvida icke den

lämpligaste utvägen vore upprättandet af en med riksarkivet förenad administrativ

arkivdepå, dit med några få undantag ämbetsverkens äldre

arkivalier skulle öfverlämnas;

att, då en sådan svårligen syntes kunna komma till stånd utan en

utvidgning af riksarkivets nuvarande lokaler, Kungl. Maj:t vidare ville taga

i öfvervägande, huruvida icke riksgäldskontorets tomt för sadant ändamål

borde reserveras;

att, om så skulle befinnas vara fallet, Kungl. Maj:t täcktes åt öfverintendentsämbetet

uppdraga att efter samråd med riksarkivarien uppgöra

erforderliga kostnadsförslag för en dylik utvidgning af riksarkivets lokaler;

att, för den händelse Kungl. Maj:t för sin del skulle anse lämpligt,

att en reservdepå för vissa arkivalieserier upprättades i någon, staten tillhörig

offentlig byggnad belägen utom Stockholm, Kungl. Maj:t likaledes

täcktes anbefalla öfverintendentsämbetet att upprätta kostnadsförslag för

en hyllinredning af tills vidare 2,500 längdmeter m. m., som kunde

erfordras;

att, med hänsyn till den förstärkning af riksarkivets arbetskrafter, som

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

upprättandet af en med detsamma förenad arkivdepå med nödvändighet

kräfde, Kungl. Maj:t vidare täcktes taga under ompröfning, huruvida icke

den nu fungerande löneregleringskommittén borde få i uppdrag att i samråd

med riksarkivarien uppgöra en ny, efter de i ett och annat afseende ändrade

förhållandena afpassad stat för riksarkivet; samt

att Kungl. Maj:t vid den tidpunkt, då det kunde befinnas lämpligt,

täcktes till Riksdagen ingå med de framställningar i ämnet, som kunde

blifva en följd dels af riksarkivariens underdåniga förslag, dels af de utredningar,

som i en eller annan form kunde komma att göras.

KUbesiutAden''; Med anledning af riksarkivariens i hans underdåniga utlåtanden den

3 juni 1904.19 mars och den 18 november 1903 gjorda framställningar anbefallde

Kungl. Maj:t genom, nådigt bref den 3 juni 1904 öfverintendentsämbetet

att i samråd med riksarkivarien uppgöra och därefter till Kungl. Maj:t

inkomma med dels ritnings- och kostnadsförslag till anordnande å riksgäldskontorets

nuvarande tomt af en med riksarkivet förenad administrativ

arkivdepå,. dels utredning och förslag rörande användande för ändamålet

af vare sig riksarkivets gamla hus eller riksgäldskontorets och justitieombudsmansexpeditionens

dåvarande lokaler, dels ock kostnadsförslag för

en hyllinredning af 2,500 längdmeter för anordnande inom därtill lämplig

del af Uppsala slott af en reservdepå för vissa arkivalieserier.

dentsämbetets 0 ^ grund af berörda befallning uppdrog öfverintendentsämbetet åt

utlåtanden, dåvarande e. o. arkitekten hos ämbetet, numera intendenten Fritz Eckert

att, efter att hafva satt sig i förbindelse med riksarkivarien, uppgöra de

förslag, och verkställa de utredningar, som anginge de ifrågaställda arkivanordningarna

i Stockholm, samt åt dåvarande intendenten hos ämbetet

E. Jacobsson att ombesörja upprättandet af det begärda kostnadsförslaget

för anordnande af en reservarkivdepå å Uppsala slott. Bemälda tjänstemän

hafva därefter hvar för sig fullgjort de dem sålunda af ämbetet lämnade

uppdrag.

Efter att i ärendet hafva meddelat sig med de båda arkitekterna aflat

riksarkivarien den 27 oktober 1904 ytterligare utlåtande i ämnet.

Sedan jämväl detta riksarkivariens utlåtande öfverlämnats till öfverintendentsämbetet

för att tagas i öfvervägande vid fullgörandet af det

uppdrag, som lämnats ämbetet genom förberörda nådiga bref den 3 juni

1.904, afgaf öfverintendentsämbetet med skrifvelse den 19 december 1904

till Kungl. Maj:t kostnadsförslag till hyllinredning för anordnande inom

Uppsala slott af en reservdepa för vissa arkivalieserier, och yttrade ämbetet

därvid, bland annat:

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

Ämbetet hade låtit uppgöra särskilda förslag till inredande af den re^på

ifrågaställda reservdepån antingen i den iståndsätta öfverstå vaningen 3 i Upphala.

trappor upp, rummen n:is 28 a, 28 b, 29 och 30 af de till Uppsala landsarkiv

upplåtna lokalerna inom slottet, hvilket kostnadsförslag — hvars

följande skulle kunna bereda en hyllängd af tillhopa 2,533 längdmeter

slutade å ett belopp af 5,309 kronor, hvarifrån emellertid borde afräknas

omkostnader för liyllinredning i rum n:o 28 b, hvilken redan vore verkställd

och likviderad med 1,270 kronor, hvadan kostnaden för genomförandet

af förslaget i fråga komme att betinga eu utgift af 4,039 kronor,

eller och i den invid landsarkivet belägna bristfälliga och. oinredda s. k.

rikssalen, hvilket förslag, hvari jämväl inginge, att de invid nyssnämnda

sal belägna rummen nås 162 och 163 skulle iordningställas för att användas

till uppackningsrum m. m., och efter hvilket en hyllängd af 2,639

längdmeter skulle kunna beredas, betingade en kostnad af icke mindre än

27,000 kronor. Efter det ämbetet med framhållande däraf att genom

reserv depåns förläggande till förenämnda för Uppsala landsarkiv hittills

afsedda lokaler skulle vinnas icke blott fördelen af, att lokalerna vore

färdiga att emottaga liyllinredning, utan jämväl att tillsyn och uppvärmning,

som kunde kombineras med landsarkivets, blefve väsentligt billigare,

satt riksarkivarien i tillfälle att yttra sig beträffande ämbetets båda förslag,

hade riksarkivarien i skrifvelse till ämbetet förklarat, att han ansage möjligt

att tills vidare för den afsedda reservdepån begagna öfverstå våningen

i landsarkivets i Uppsala nuvarande lokal och uppskjuta den tämligen

kostsamma inredningen åt rikssalen till längre fram, da landsarkivets utveckling

gjorde en sådan anordning nödvändig.

Med underdånigt utlåtande den 31 januari 1906 har öfverintendents-^^;,^

ämbetet sedermera till Kungl. Maj:t öfverlämnat förslag till en administra- arkiodepå t

tiv arkivdepå i Stockholm och därvid anfört i hufvudsak följande: Stockholm.

Intendenten Eckert, som, på sätt förut nämnts, undfått öfverintendentsämbetets

uppdrag att utarbeta förslag till åvägabringande af de ifrågavarande

arkivanordningarna i hufvudstaden, hade i sadant syfte framlagt

tre olika förslag, nämligen:

l:o) förslag kitt. A, som afsåge att för ändamalet i fråga använda

riksgäldskontorets och justitieombudsmansexpeditionens lokaler i nämnda

kontors förra hus och att till- och påbygga riksarkivets gamla byggnad

med adressnummer 4 vid Birger Jarls torg, och hvilket förslag skulle betinga

en kostnad af 185,000 kronor, däraf 76,000 kronor för nödiga förändringar

af riksgäldskontorsbyggnaden och 109,000 kronor för till- och påbyggnaden

af gamla riksarkivet;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

2:o) förslag litt. B, som afsåge en tillbyggnad på riksgäldskontorets

förra, ur stadsplanesynpunkt, lämpligt reglerade tomt jämte den obebyggda

delen mellan sagda tomt och riksarkivets gamla hus, äfvensom påbyggnad

af detta och för hvars verkställande skulle åtgå ett belopp af 768,200

kronor, däraf för tillbyggnaden 697,000 kronor och för påbyggnaden

71,200 kronor; samt

3:o) förslag litt. C, afseende en nybyggnad på nyss angifna tomtdelar

med endast något större afskärning af tomtområdets södra kortända och

skiljande sig från förslagen litt. A och B däri, att, medan enligt dessa

hufvudingång, hufvudtrappa, expeditionsrum och forskningssal vore gemensamma

för riksarkivet och arkivdepån, dessa lokaler vore efter förslag

litt. enskilda för de olika institutionerna, och uppginge kostnaderna för

detta förslag till 758,200 kronor, däraf 687,000 kronor för nybyggnaden

och, liksom enligt förslag litt. B, 71,200 kronor för påbyggnaden — allt

enligt bifogade ritningar jämte tillhörande kostnadsförslag och ett af ritningsförfattaren

i ämnet afgifvet, den 15 oktober 1904 dagtecknadt tjänstememorial.

Med öfverlämnande af berörda förslag och under tillkännagifvande

dels att ämbetet för sin del hölle före, att några så betydande förenklingar

i arkitektoniskt hänseende af förslagen litt. B och C, att arbetskostnaden

därigenom kunde i någon afsevärdare mån nedbringas, näppeligen

läte sig göra^ med hänsyn till byggnadens i fråga förnämliga läge

och. det statsändamål, som den vore ämnad att tjäna, dels ock att, om den

utaf riksarkivarien såsom icke absolut nödig ansedda ändringen af forskarsalen

i riksarkivets hufvudbyggnad uteslötes, detta skulle medföra

en. besparing af 10,000 kronor, anförde ämbetet vidare: Det. syntes

ovisst, huruvida Riksdagen för närvarande skulle vara sinnad att offra så

stora belopp, som ett genomförande af vare sig det af riksarkivarien biträdda

förslaget litt. B eller förslaget litt. C förutsatte. Enligt hvad ämbetet

varit i tillfälle att under hand af riksarkivarien inhämta, kunde,

under antagande af enahanda årliga tillväxt som under de senare åren,

ännu. odisponerade utrymmen i det nuvarande riksarkivet anses vara tillräckliga

för eu tidslängd af omkring 15 år. Om kammararkivet, som torde

komma att af omständigheterna, enkannerligen brist på annan lämplig

lokal, blifva därtill nödsakadt, blefve förenadt med riksarkivet, men —

efter det riksarkivarien redan mottagit arkivalier från några mer betydande

centrala ämbetsverk med öfverlämnande till den ifrågaställda arkivdepån.

af de öfrigas arkivsamlingar tills vidare anstode, skulle den uti förslag

litt, A ingående till- och påbyggnaden af riksarkivets gamla byggnad

kunna lämna erforderligt utrymme för kammararkivets behof likaledes

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110

under 15 år. Därest man nu inskränkte sig till en dylik till- och påbyggnad,

skulle den icke obetydliga fördelen vinnas, att riksgäldskontor^ hus

blefve för andra ändamål disponibelt för en tid, hvarunder, efter hvad

med fog torde kunna förmodas, på dagordningen nu stående byggnadsfrågor

för beredande af lokaler för olika statsinstitutioner kunde hinna

lösas. På grund af allt detta hade öfverintendentsämbetet trott sig böra

ifrågasätta, huruvida icke lämpligt vore att nu söka utverka beviljande af

anslag å allenast 109,000 kronor för oftanämnda, i hvarje fall för riksarkivet

en gång behöfliga på- och tillbyggnad enligt ämbetets förslag

litt. A, detta dock blott under den förutsättning, att bestämdt fastsloges,

att riksgäldskontorets tomt skulle, då så blefve erforderligt, genom verkställande

af ny- eller ombyggnad för riksarkivets utvidgning användas.

Riksarkivarien, som blifvit satt i tillfälle att yttra sig i .ärendet ined ar^,.unt

anledning af hvad öfverintendentsämbetet sålunda anfört, har i underdånigt utlåtande den

utlåtande den 10 februari 1906 uttalat, att den mest tillfredsställande, den 10 f*™ari

äfven framtiden bäst tillgodoseende lösningen på de centrala ämbetsverkens

arkivfråga vore att få eu nybyggnad uppförd på riksgäldskontorets omförmälda

tomt i enlighet med det af öfverintendentsämbetet med litt. B

betecknade förslaget. Vidare har riksarkivarien anfört, att, på samma gång

han hyste den nyss uttalade uppfattningen, han väl insåge, att i närvarande

stund viktigare kraf än en ny arkivbyggnads uppförande kunde ställas pa

statsverket, allra helst som öfverintendentsämbetet icke ansåge, att någon

väsentlig reducering i den ursprungliga kostnadsberäkningen kunde äga

rum, och vore riksarkivarien för sin del beredd att hnna sig i de modifikationer,

som omständigheterna kunde föranleda, i förhoppning att lösningen

af hufvudfrågan eller riksarkivets utvidgning i den för detsamma naturliga

riktningen icke därigenom för längre framtid omöjliggjordes.

Ställningen, yttrar riksarkivarien, vore för närvarande följande. Riksarkivet

hade under de senaste åren, såsom i riksarkivariens årsberättelser

också framhållits, mottagit ej obetydliga depositioner från Svea hofrätt,

kammarrätten, statskontoret, kommerskollegium och krigsarkivet till ett

omfång af öfver 2,500 meter. Bortsåge riksarkivarien från sistnämnda

arkiv, som icke berördes af förslaget till centralisering, återstode i alla

fall omkring 2,000 meter. En icke oväsentlig lättnad hade genom upplåtande

af detta utrymme beredts de fyra nyssnämnda viktiga ämbetsverken,

af hvilka kommerskollegium hade i alla afseenden dåliga, kammarrätten

och statskontoret ganska trånga och delvis mycket olämpliga arkivlokaler.

Af de öfriga ämbetsverken syntes flertalet ännu kunna reda sig några

år, om än för ett par, lotsstyrelsen och generaltullstyrelsen, arkivlokalerna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110

uppgåfves vara mycket otillfredsställande. Den föreslagna reservdepån i

Uppsala kunde, om den blefve upprättad, komma ett eller annat trångbodt

arkiv till hjälp. Från ett par smärre ämbetsverks arkiv vore de för en

centraldepå afsedda accessionerna så obetydliga, att de utan svårighet

kunde, om så erfordrades, få plats i riksarkivet.

En högst betydande accession till den föreslagna arkivdepån skulle

kommit från flottans arkiv på Skeppsholmen eller icke mindre än 1,800

meter, och dess lokaler vore öfverfyllda och delvis ouppvärmda. Flottans

myndigheter hade emellertid numera motsatt sig hvarje öfverflyttning af

detta Darkiv till en centraldepå.

Aterstode kammararkivet, hvars lokaler vore riksbekanta såsom trånga

och oändamålsenliga. Detta det största, viktigaste och af forskare mest

anlitade af de centrala ämbetsverkens arkiv behöfde helt visst snarast

möjligt nya förvaringsrum, och upprepade framställningar därom hade som

bekant bifvit gjorda. Det vore denna fråga, som sålunda för ögonblicket

vore mest trängande. I fortsättningen af skrifvelsen behandlar riksarkivarien

därefter frågan om kammararkivets öde och möjligheten för dess

anordnande vid riksarkivet, efter det plats beredts för kammararkivet

genom utförande af de ifrågasatta ny- och tillbyggnaderna eller omändringarna

vid riksarkivet och i riksgäldskontorets gamla lokaler å Riddarholmen.

Beträffande önskvärdheten af det ena eller det andra af dessa

förslags utförande kommer riksarkivarien därvid till det resultat, att han

anser sig kunna biträda ämbetets förslag om på- och tillbyggnad af riksarkivets

gamla hus enligt förslaget litt. A, dock med inläggande af en

mellanbotten af järn för en kostnad af 9,285 kronor. Till nämnda förslag

— hvarigenom nya lokaler omsider kunde beredas för kammararkivet och

riksgäldskontorets hus på samma gång för de närmaste åren blifva disponibelt

för beredande af behöfligt utrymme för andra statsinstitutioner —

ansluter sig riksarkivarien dock endast under den af öfverintendentsämbetet

gjorda förutsättningen, att det bestämdt fastsloges, att riksgäldskontorets

tomt skall, då så blifver erforderligt, genom ny- eller ombyggnad för riksarkivets

och den administrativa arkivdepåns räkning användas.

Det lediga utrymmet i riksarkivets nuvarande lokaler anger riksarkivarien

till omkring 2,650 meter. Riksarkivets ordinarie årliga accession

kan, enligt hvad han vidare uppger, beräknas till 50 å 60 meter, den för

närvarande tillfälliga accession, som riksarkivet sedan år 1905 har att

motse från kammarrätten, och som egentligen skulle gå till kammararkivet,

till omkring 90 meter. Om denna senare accession blefve permanent,

hvilket den ju skulle blifva, om kammararkivet på föreslaget sätt finge

nya lokaler i en påbyggnad af riksarkivets gamla hus, skulle utrymmet

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

räcka för omkring 18 år. Men man måste därjämte, säger riksarkivarien,

taga i beräkning möjligheten af nya ordinarie eller extra ordinarie accessioner,

så t. ex. från utrikesdepartementet, som hittills ej aflämnat arkivalier

till riksarkivet, något större utrymme måste i de gamla lokalerna måhända

beredas åt delar af kammararkivet, och mer än till allra högst 15 år torde

det därför ej vara skäl att sätta den tid, hvarunder det nuvarande icke

upptagna utrymmet skulle förslå. För närvarande disponerade riksarkivet

vidare, såsom förut nämnts, en lokal i hvalfvet under den nordvästra

slottsflygeln. Utrymmet där uppginge efter den reducering, som under

sommaren 1905 skedde, till omkring 2,400 meter och vore alldeles upptaget.

Skulle riksarkivet af någon anledning nödgas utrymma slottshvalfvet,

vore det klart, att särskilda åtgärder måste vidtagas. Frågan

härom torde emellertid för närvarande icke vara aktuell. Lokalen vore

i öfrigt obekväm och delvis icke fri från fukt. Ur dessa synpunkter kunde

dess ersättande med en annan gifvetvis icke vara annat än önskvärdt.

Den af Riksdagen äskade undersökningen rörande de i hufvudstaden0 ep^™n **''

befintliga centrala ämbetsverkens arkiv har nu blifvit verkställd. Af den yttrande.

gjorda utredningen torde framgå ifrågavarande arkivaliers beskaffenhet,

omfång och förvaringssätt. Möjligheten och lämpligheten af att förena

de äldre delarna af nämnda arkiv med riksarkivet under gemensam styrelse

har af riksarkivarien kraftigt framhållits, och denna mening har af

de hörda myndigheterna i allmänhet biträdts.

I princip vill äfven jag ansluta mig till densamma. Jag finner alltså

i hög grad önskvärdt, att den ifrågasatta centraldepån kunde komma

till stånd. Men jag har betänkligheter mot utförande för det närvarande

af något af de tre nu framlagda förslagen till beredande af plats för en

dylik depå.

Öfverintendentsämbetet har själft ryggat tillbaka för de höga kostnader,

som skulle blifva förknippade med förslagen litt. B och litt. C.

Härtill kommer en annan omständighet, som måste tagas i betraktande

såväl vid dessa förslag som vid förslaget litt. A, hvilken omständighet

äfven är af öfverintendentsämbetet antydd. Då Riksdagen genom

skrifvelse den 20 maj 1905 anmälde, att Riksdagen lämnat fullmäktige i

riksgäldskontoret bemyndigande att till Kungl. Maj:t öfverlämna det gamla

riksdagshuset äfvensom riksgäldskontorets hus på Riddarholmen — hvilket

öfverlämnande numera ägt rum — erinrade Riksdagen om 1888 års Riksdags

beslut, enligt hvilket dessa byggnader skulle disponeras för inrymmande

af sådana statens ämbetsverk, som saknade egen lokal, samt ut
Bih.

till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 56 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 110.

talade tillika, att då för närvarande lokaler måste förhyras för ett stort

antal af statens verk och institutioner, det vore önskvärd!, att ifrågavarande

byggnader utan tidsutdrägt komme till användning för det med

dem afsedda ändamålet. Riksdagen ansåge sig hafva skäl förvänta, att

Kungl. Maj:t, efter att hafva öfvertagit byggnadernas förvaltning, skulle

låta sig angeläget vara att härom draga försorg.

Om denna Riksdagens skrifvelse har jag här erinrat därför, att såväl

förslaget litt. A som förslagen litt. B och litt. C afse användande för den

administrativa centraldepåns räkning af hela det gamla riksgäldskontorets

tomt eller delar däraf. Och då öfverintendentsämbetet samt riksarkivarien

föreslå utförandet af en till- och påbyggnad af den gamla riksarkivbyggnaden

enligt förslaget litt. A, sker det under den förutsättningen, att det

bestämdt fastslås, att riksgäldskontorets tomt skall, då så blifver erforderligt,

genom ny- eller ombyggnad för riksarkivets eller den administrativa

arkivdepåns räkning användas.

Ur riksarkivets synpunkt måste en dylik förutsättning synas fullt berättigad,

och jag finner många skäl tala för en sådan plan för riksarkivets

och den därmed förenade administrativa centraldepåns framtid.

Med anledning af Riksdagens vid öfverlåtandet af gamla riksdagshuset

och riksgäldskontorets gamla byggnad gjorda uttalande har emellertid en

utredning rörande användningen af vissa i nämnda byggnader befintliga

lokaler i enlighet med Riksdagens anvisning påbörjats. Innan denna utrednings

resultat föreligger, kan det tydligen icke ifrågakomma att taga

något steg i den riktning, som nu uppgjorda förslag angifva, och därigenom

på förhand omintetgöra användandet af lokalerna för det ändamål,

som närmast ingått i Riksdagens afsikt.

Utan tvifvel är det beklagligt, att icke åtgärder omedelbart kunna

vidtagas för inrättande af den ifrågasatta centraldepån i hufvudstadem

Det finnes dock vissa förhållanden, som göra frågan därom något mindre

trängande. Riksarkivarien har med rätta framhållit, att vid frågans bedömande

de största arkiven spela den afgörande rollen, och just beträffande

de två allra största arkiven, flottans hittills på Skeppsholmen förvarade

arkiv samt kammararkivet, har riksarkivariens plan stött på svårigheter.

Jag vill nämligen till en början erinra, att Kungl. Maj:t på föredragning

af dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet genom beslut den

15 juli 1905 förklarat en af riksarkivarien gjord särskild framställning i

afseende å öfverflyttning af vissa delar af flottans arkiv till riksarkivet

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Vid detta beslut lärer

hänsyn tagits till de af marinförvaltningen mot flyttningen anförda skälen,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Ilo.

innebärande, bland annat, den tanken, att ifrågavarande arkiv borde sammanslås

till ett med flottans vid Karlskrona station befintliga arkivalier

samt ställas under flottans stab och sålunda erhålla en liknande ställning

inom flottan som krigsarkivet inom armén.

Icke heller beträffande kammararkivet lärer någon öfverflyttning

omedelbarligen komma till stånd. Vissa betänkligheter, som kammarkollegium

uttalat, äro anförda i det föregående. Jag bör ock erinra,lätt

en af riksarkivarien gjord särskild framställning, åsyftande att de genom

kungörelse den 22 maj 1903 fastställda allmänna grunderna för ordnande

och förtecknande af vissa offentliga arkiv i tillämpliga delar skulle gälla

äfven för kammararkivet, af Kung! Maj:t genom beslut den 17 november

1905 på föredragning af chefen för finansdepartementet förklarats icke

föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Beslutet fattades efter det

kammarkollegium, under framhållande af kammararkivets säregna uppgift,

uttalat sig i ämnet. Att kammararkivet inom en snar framtid måste erhålla

bättre och rymligare lokaler för sina arkivalier, torde emellertid vara

uppenbart.

Frågan om den centrala arkivdepåns upprättande, på sätt nu i ärendet

afsetts, måste således för den närmaste framtiden undanskjutas. Hvad i

ärendet förekommit utvisar emellertid, att det förefinnes ett stort behof

af att bereda ökadt utrymme för en del äldre arkivalier, som under tidernas

lopp hopats hos vissa myndigheter i Stockholm. För tillgodoseende

af detta behof har riksarkivarien ansett, att en del handlingar, särskild!

vissa räkenskapsserier, utan någon afsevärd olägenhet för forskningen,

skulle kunna förvaras utom Stockholm. Riksarkivarien har då

tänkt på Uppsala slott därför att lokalen är Stockholm närbelägen, behöfliga

försändelser sålunda med minsta möjliga svårigheter kunna ske

och för arkivaliernas vård linnes vid det i slottet inrymda landsarkivet

en arkivpersonal, som enligt för densamma gällande stat är underkastad

den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som

kunna varda stadgade.

En annan lokal, som äfven ifrågasatts, är Örebro slott. Riksdagens

revisorer hafva vid särskilda tillfällen gjort framställningar angående lämplig

användning af de stora obegagnade lokalerna i detsamma. Frågan

härom har ock varit föremål för Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Örebro

län uppmärksamhet, hvilken myndighet i skrifvelse till Kungl. Maj:t

den 5 juni 1903 ifrågasatt användandet af en del af slottet för arkivändamål.

Tanken därpå har emellertid väckt motstånd från arkivarien

vid landsarkivet i Vadstena, och riksarkivarien har åtminstone icke obetingadt

velat tillstyrka Kungl. Maj:ts befallningshafvandes hemställan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

Sistnämnda fråga, såsom ännu icke tillräckligt utredd, torde för närvarande

fa bero. För nu förevarande ändamål — en reservdepå för arkivalier

från hufvudstaden — torde dessutom på förut anförda skäl Uppsala

vara att föredraga framför Örebro.

För min del finner jag alltså den af riksarkivarien ifrågasatta

utvägen att utan afsevärda kostnader för statsverket anordna en reserv
-

depå utom Stockholm förtjänt att användas och gillar valet af Uppsala

slott. Beträffande frågan om hvilka lokaler därstädes böra för ändamålet

komma till användning tvekar jag ej heller att biträda riksarkivariens

därutinnan uttalade mening, öfverintendentsämbetet har, på sätt jag omförmält,

framlagt förslag till inredande i Uppsala slott af reservdepå antingen

i den iståndsätta öfverstå våningen, 3 trappor upp, rummen n:r

28 a, 28 b, 29 och 30 af de till Uppsala landsarkiv upplåtna lokalerna

inom slottet, mot en kostnad af 5,309 kronor för en hyllängd af tillhopa

2,533 längdmeter, eller ock i den s. k. rikssalen med därinvid liggande

två ruin, mot en kostnad af 27,000 kronor för en hyllängd af 2,639

meter. Kostnadsbeloppet 5,309 kronor bör emellertid, såsom ämbetet äfven

anmärkt, nedsättas, enär hyllinredningen i rummet n:r 28 b redan är verkställd

och godtgjord med ett belopp af 1,270 kronor. Efter afdrag af

detta belopp och med lämplig afrundning skulle kostnaden kunna beräknas

till 4,050 kronor. Såsom en ytterligare fördel vid det mindre kostsamma

förslaget har öfverintendentsämbetet framhållit, att genom reservdepåns förläggande

till förenämnda för Uppsala landsarkiv hittills afsedda lokaler

skulle vinnas, icke blott att lokalerna vore färdiga att emottaga hyllinredning,

utan jämväl att tillsyn och uppvärmning, som kunde kombineras

med landsarkivets, blefve väsentligt billigare.

Ändamålet med den ifrågavarande reservdepån synes vara tillräckligt

tillgodosedt genom antagande af det förslag, som är mindre dyrbart.

Arkivarien vid landsarkivet har, såsom jag förut nämnt, ställt sig afvisande

till frågan och framhållit, att en nödvändig förutsättning skulle

vara inrättandet af en arkivdepå för Norrland. I afseende därå vill jag

nämna, att utredning satts i verket beträffande upprättandet af en sådan.

Stadsfullmäktige i Östersund hafva förklarat sig villiga att upplåta tomt,

och öfverintendentsämbetet har fått befallning att uppgöra ritningar och

kostnadsförslag till erforderlig byggnad.

Tilläfventyrs torde det andra förslaget, om rikssalens användande till

en reservdepå, i en framtid böra komma till utförande, därest landsarkivet,

hvars lokaler nu till eu del skulle inkräktas af reservdepåns arkivalier,

behöfde återfå det förlorade utrymmet. Att rikssalen är disponibel medför,

att man kan vara trygg för att reservdepån ej af brist på utrymme

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 110.

snart åter skulle behöfva flyttas till annan ort. Såsom 1905 års statsrevisorer

vid besök i Uppsala slott anmärkt, finnas äfven andra lokaler

i slottet lediga, och dessa kunna eventuellt användas för arkivändamål.

Under åberopande af hvad jag nu i ärendet anfört hemställer jag,

det Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för inredande, i enlighet

med uppgjordt förslag, inom vissa till landsarkivet i Uppsala upplåtna

lokaler af en reservdepå för äldre arkivalier från de centrala ämbetsverken

i Stockholm på extra stat för år 1907 anvisa ett anslag af 4,050 kronor».

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter behagade

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt;

och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas

af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Gustaf N or ström.

Bill. till Riksd. Prat 1906. 1 Sami. 1 Afd. ö6 Raft

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1906:92 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående anordnande af en reservdepå för äldre arJcivalier från de centrala ämbetsverken i hufvudstaden. s. 8 i texten