Sök i Ratio Lex

Angående särskildt penningtillskott till vissa värnpliktige

1906-03-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1906:113, Angående särskildt penningtillskott till vissa värnpliktige

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition N:o 113.

1

N:o 113.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

särskildt penningtillskott till vissa värnpliktige; gifven

Stockholms slott den 16 mars 1906.

Under åberopande af närlagda utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden

för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

för sin del besluta,

att det särskilda tillskott i penningar, hvilket, på grund af stadgandet

i § 35 värnpliktslagen den 14 juni 1901, för den utbildningstid,

som öfverskjuter tvåbundrafjrtio dagar, tillkommer yngling, hvilken

under åren 1906 och 1907 inskrifves med stöd af § 6 samma lag men

först år 1908 eller därefter uppnår värnpliktsåldern, skall utgå med 20

öre om dagen.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förhlifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Lars Tingsten.

Bill. till Rissel. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 59 Höft. (N:o 113.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 113.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 16 mars 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

Sidner,

Hellnee,

ScHOTTE,

Berg,

Bergström.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet

anförde chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet

Tingsten:

»I fråga om de värnpliktiges underhåll och öfriga förmåner under

fredstjänstgöring föreskrifver nu gällande värnpliktslag i § 35 mom. 2

följande:

''Under tjänstgöring erhåller till beväringen hörande värnpliktigunderhåll,

sjukvård, beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig

utrustning samt dessutom penningbidrag och, där den värnpliktige

tillhör antingen sådant truppslag vid hären, hvars tjänstgöring jämlikt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.

§ 27 öfverstiger sammanlagdt tvåhundrafyrtio dagar, eller flottan, särskildt

tillskott i penningar för den utbildningstid, som öfverskjuter tvåhundrafyrtio

dagar, allt likaledes enligt särskilda bestämmelser.’

Beslutet om detta penningtillskott, rörande hvilkets storlek några bestämmelser

ännu icke blifvit träffade, tillkom på grund däraf, att olika lång

tjänstgöringstid för de värnpliktige bestämdes, såsom framgår af hvad Riksdagen

anfört i detta ämne. I sin skrifvelse den 2 juni 1901, n:o 120, angående

ny härordning m. m., yttrar nämligen Riksdagen (sid. 50) att, då Riksdagen

ansett sig böra besluta olika lång tjänstgöringstid för de värnpliktige,

det synts Riksdagen, som om rättvisa och billighet skulle

kräfva, att de värnpliktige, som hade en längre sammanlagd tjänstgöringstid

än 240 dagar, komme att för den tid, som öfversköte nyssnämnda

antal dagar, erhålla särskild ersättning utöfver dem eljest tillkommande

penningbidrag. Riksdagen ansåg dock, att med bestämmandet

af storleken af detta särskilda tillskott lämpligen borde anstå,

men meddelade uti samma skrifvelse i annat sammanhang (sid. 58),

att ifrågavarande penningtillskott i beräkningarna angående landtförsvarets

årliga kostnad efter genomförd härordning upptagits till 50 öre

om dagen.

Till följd af de ändringar i värnpliktslagen, som på Kungl. Maj:ts

förslag vidtogos vid 1905 års Riksdag, har det blifvit nödvändigt att

redan nu upptaga frågan om penningtillskottets storlek, livilket eljest

icke varit erforderligt förrän år 1908. Enligt den förändrade lydelsen

af § 52 nämnda lag är nämligen yngling, som under åren 1906 och

1907 inskrifves på grund af § 6 i samma lag, men först år 1908 eller

därefter uppnår värnpliktsåldern, skyldig att, i den ordning Konungen

bestämmer, tjänstgöra under så lång tid, som i § 27 föreskrifves. För

närvarande är det visserligen icke kändt, i hvilken utsträckning ynglingar,

som först år 1908 eller därefter uppnå värnpliktsåldern, innevarande

år blifvit inskrifna vid rytteriet, fältartilleriet, fältingenjöreller

fälttelegraftrupperna och vid flottan, men att inskrifning af sådana

värnpliktige ägt rum torde få anses otvifvelaktigt. Kungl. Maj:t bar

ock genom generalorder bestämt, huru den längre tjänstgöringen, 365

dagar vid nämnda truppslag af armén och 300 dagar vid flottan, skall

fullgöras. Under år 1907 kommer dessa värnpliktiges öfningstid att

tillsamman med tjänstgöringen under år 1906 öfverstiga 240 dagar.

Fördenskull bar jag anmodat arméförvaltningen att afgifva underdånigt

yttrande och förslag beträffande storleken af detta särskilda tillskott

i penningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.

Arméförvaltningen har med anledning däraf i underdånigt utlåtande

den 28 november 1905 anfört, att, då de värnpliktige åtnjöte utbildning

för uppfyllandet af den försvarsplikt, som ålåge medborgaren, borde de

icke härför uppbära aflöning i egentlig mening. De kontanta förmånerna

vore och borde vara afsedda allenast att sätta den värnpliktige

i stånd att därmed bestrida förekommande mindre utgifter under öfningstiden,

då han ju i öfrigt åtnjöte förmån af underhåll, beklädnad

och inkvartering in natura, en åsikt, för hvilken äfven Riksdagen gjort

sig till tolk i samband med bestämmandet af beloppet af det nu utgående

penningbidraget till de värnpliktige. I betraktande häraf syntes

också detta penningbidrag — 20 öre om dagen såväl under den första

tjänstgöringen som under den tid, värnpliktig fullgjorde hela den honom

åliggande tjänstgöringen i en följd, och 50 öre om dagen under

annan tjänstgöring — vara fullt tillräckligt äfven under en mera utsträckt

tjänstgöringstid.

Då emellertid Kungl. Maj:t med Riksdagen beslutat, att ett särskildt

tillskott i penningar utöfver nyssnämnda penningbidrag skulle

tillkomma värnpliktige för tjänstgöring öfver 240 dagar, kunde

nämnda grundsats icke göras gällande i fråga om sådan tjänstgöring.

Ehuru penningtillskottet sålunda erhölle naturen af en ersättning för

den längre tjänstgöringen, borde det likväl hållas inom ett ganska

begränsadt belopp, icke blott ur synpunkten af en sparsam statshushållning

utan äfven af andra orsaker. Det vore nämligen att

märka, det värnpliktige med längre tjänstgöringstid än 240 dagar erhölle

den obestridliga förmånen att få fullgöra hufvuddelen af sin värnpliktstjänstgöring

i en följd och vore befriade från repetitionsöfning

under det fjärde året, hvilket till fullo borde motväga olägenheten af

den förlängda rekrytskolan. Vidare kunde framhållas, att just vid de

truppslag, för hvilka den längre tjänstgöringstiden vore stadgad, bibringades

de värnpliktige kunskaper och färdigheter inom vissa verksamhetsgrenar,

såsom hästskötsel, ingenjör- och telegrafarbeten in. m., hvaraf

de sedermera i det civila lifvet kunde draga praktisk nytta.

Med dessa förhållanden för ögonen syntes det böra tillses, att

tillskottet icke finge sådan storlek, att ett obehörigt premierande af

den längre tjänstgöringen därigenom ägde rum. Det förhållande, att i

Riksdagens kostnadsberäkningar för den nya härordningen beloppet förslagsvis

upptagits till 50 öre, borde icke kunna anses afgörande i denna

fråga, enär Riksdagen själf, såsom förut erinrats, uttalat sig för att med

bestämmandet af ifrågavarande belopp skulle tillsvidare anstå, och alltså

icke ville anses hafva för sin del beslutat nämnda belopp.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.

Om penningtillskottet skulle sättas lika med det för närvarande

under rekrytskolan utgående penningbidraget, komme de värnpliktige

vid armén, om hvilka det nu vore fråga, att dagligen åtnjuta, förutom

naturaförmåner, ett sammanlagdt kontant belopp, uppgående till 40 öre

under de sista 41 dagarna af rekrytskolan och 7 0 öre under repetitions(regements-)

öfningarnas 84 dagar, eller mer än dubbelt så mycket som

motsvarande ersättning inom utländska arméer. I betraktande häraf

och med tanke på de företräden i afseende på tjänstgöringsförhållanden

m. m., som ifrågavarande värnpliktige i öfrigt åtnjöte, borde dessa belopp

utgöra ett maximum. Enär å andra sidan penningtillskottet likväl

betecknats såsom en af billighet kräfd »ersättning» för den utsträckta

tjänstetiden, kunde detsamma knappast bestämmas till ett lägre belopp

än 20 öre om dagen, hvilket belopp arméförvaltningen alltså ansåge

böra fastställas. De för statsverket härigenom uppkommande kostnaderna

komme, enligt inom arméförvaltningen uppgjord beräkning, att

efter härordningens fullständiga genomförande uppgå till omkring

110,000 kronor om året.

Öfver arméförvaltningens omförmälda utlåtande har chefen för generalstaben

afgifvit yttrande, enligt hvilket han i likhet med arméförvaltningen

ansett det nu utgående penningbidraget till de värnpliktige utgöra

en fullt tillräcklig ersättning för deras tjänstgöring, oberoende af

tjänstgöringstidens längd.

Eu riktig grund för beräknandet af det penningtillskott, som enligt

§ 35 värnpliktslagen skulle utgå, vore svår att finna, men en något

fastare utgångspunkt för dess bestämmande, än den arméförvaltningen

föreslagit, syntes dock generalstabschefen möjlig att erhålla. Vid infanteriet,

positionsartilleriet, fästning sartilleriet, fäs tningsingenj ör trupp ei n a och

trängen, vid hvilka truppslag de värnpliktige hade att fullgöra 240 dagars

tjänstgöring, utginge penningbidraget med 20 öre under 150 dagar och

med 50 öre under 90 dagar, tillsammans belöpande sig på hvarje värnpligtig

till 75 kronor, hvilken summa, uppdelad på 240 dagar, gåfve

i medeltal per tjänstgöringsdag 31,25 öre. Vid kavalleriet, fältartilleriet,

fältingenjör- och fälttelegraftrupperna komme penningbidraget att utgå

med 20 öre för 281 dagar och med 50 öre för 84 dagar, eller för

hvarje värnpliktig tillsammans 98 kronor 20 öre, hvilket, uppdeladt på

365 tjänstgöringsdagar, utgjorde 26,90 öre för dag. Värnpliktig vid de

förstnämnda truppslagen hade alltså ett penningbidrag, som i medeltal

för tjänstgöringsdag med 4,35 öre öfverstege värnpliktigs vid de sistnämnda

truppslagen, hvilken sålunda under sin tjänstgöringstid af 365

dagar ginge förlustig 15 kr. 88 öre. Om detta belopp uppdelades på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 113.

de Överskjutande tjänstgöringsdagar, som i § 35 afsågos, erhölles en

summa per dag af 12,70 öre; och syntes det generalstabschefen på grund

häraf, att penningtillskottet borde bestämmas till högst 15 öre.

Beträffande den af armé förvaltningen förebragta utredningen

om de kostnader, som efter härordningens genomförande skulle

komma att under fjärde hufvudtiteln uppstå genom utbetalande af

ifrågavarande penningtillskott, ville chefen för generalstaben påpeka,

att beräkningen af årskontingenten värnpliktige vid kavalleriet, fältartilleriet,

fältingenjör- och fälttelegraftrupperna endast afsåge å& vapenföre

vid nämnda truppslag, hvilkas antal generalstabschefen ansåge, i

likhet med arméförvaltningen, böra upptagas till 4,497 eller i rundt

tal till 4,500 man. Då emellertid vid samma truppslag dessutom årligen

inskrefves och utbildades ett afsevärdt antal icke vapenföre värnpliktige,

hvilka i medeltal för de senaste åren utgjort vid kavalleriet 250,

vid fältartilleriet 360 samt vid fältingenjör- och fälttelegraftrupperna

110 eller tillsammans 720 man, skulle hela antalet värnpliktige, hvarom

nu vore fråga, belöpa sig till 5,220 man. Penningtillskottet måste

fördenskull beräknas utgå för 90,000 dagar mera än arméförvaltningen

förutsatt, hvarför enligt generalstabscliefens mening kostnaderna, med

antagande af arméförvaltningens förslag om 20 öre per man och dag,

borde ökas med 18,000 kronor.

Begränsades däremot penningtillskottet till 15 öre, på sätt chefen

för generalstaben föreslagit, skulle sammanlagda kostnaden för detsamma

uppgå till 97,875 kronor, hvilken summa torde kunna begränsas

till omkring 95,000 kronor, därest kontingenten af icke vapenföre något

minskades, samt den afgång bland de värnpliktige, som ägde rum under

pågående tjänstgöring, äfven toges i beaktande.

Marinförvaltningen och chefen för flottans stab hafva äfven varit

i ärendet hörda och i gemensamt yttrande anfört, att, då det för värnpliktige

nu bestämda penningbidraget blifvit afvägdt med hänsyn därtill,

att värnpliktig, som vore underkastad två inställelser, borde för den senare

af dem erhålla ett högre bidrag än den, hvilken åtnjöte förmånen af

att få fullgöra sin tjänstgöring i en följd, och då detta penningbidrag

finge anses utgöra en skälig ersättning för den tjänstgöring, som af de

värnpliktige redan nu fullgjordes, syntes ifrågavarande penningtillskott

lämpligen böra sättas lika för alla, som tjänstgjorde öfver 240 dagar

och bestämmas till samma belopp, som nu utgår under första tjänstgöringen,

eller 20 öre om dagen. Kostnaderna för detta penningtillskott

beräknades komma att från och med år 1911, då sådan tjänstgöring

vid flottan till fullo blefve genomförd, uppgå till omkrig 36,000

kronor om året.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.

Med hänsyn till bestämmelsen i § 35 värnpliktslagen lärer framställning

i förevarande fråga böra redan nn göras till Riksdagen. Dock

torde frågan för närvarande kunna och böra begränsas till bestämmande af

det penningtillskott, som skall tillkomma de värnpliktige, hvilka inskrifvas

under åren 1906 och 1907 på grund af § 6 i värnpliktslagen

men först år 1908 eller därefter uppnå värnpliktsåldern.

I fråga om dessa värnpliktige tillåter jag mig erinra om den fördel,

de åtnjuta genom att enligt egen åstundan få i förtid fullgöra sin

värnplikt. I betraktande häraf anser jag, utan att i detta sammanhang

vilja inlåta mig på frågan om beloppet af den ersättning, som framdeles

bör bestämmas för dem, som från och med år 1908 inskrifvas till

tjänstgöring för längre tid än 240 dagar, ett belopp af 20 öre om dagen

utgöra skäligt penningtillskott för ifrågavarande värnpliktige. Då

under år 1907 de utgifter, som utbetalandet af ifrågavarande tillskott

kommer att medföra, med all sannolikhet icke komma att stiga till

några större summor, synes någon ökning af vederbörliga anslag under

fjärde och femte hufvudtitlarna, hvilka anslag för öfrigt äro af förslagsanslags

natur, icke nu behöfva ifrågasättas.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet

hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen för sin del besluta,

att det särskilda tillskott i penningar, hvithet, på grund af stadgandet

i § 35 värnpliktslagen den 14 juni 1901, för den utbildningstid,

som öfverskjuter tvåhundrafyrtio dagar, tillkommer yngling, hvilken

under åren 1906 och 1907 inskrifves med stöd af § 6 samma lag men först

år 1908 eller därefter uppnår värnpliktsåldern, skall utgå med 20 öre

om dagen.»

Till hvad departementschefen sålunda hemställt

täcktes Hans Ivungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, lämna

nådigt bifall; och skulle proposition i ämnet af den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, till Riksdagen

aflåtas.

Ex protocollo:

F. Lagerfelt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1906:156 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Knngl. Maj:ts proposition angående särskildt penningtillskott till vissa värnpliktige. a1 i texten