Sök i Ratio Lex

Angående anslag till befrämjande och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen i riket

1906-04-05 · 46 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 46 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1906:116, Angående anslag till befrämjande och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen i riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 116.

1

N:o 116.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

anslag till befrämjande och organiserande af den offentliga

arbetsförmedlingen i riket; gifven Stockholms slott

den 5 april 1906.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

besluta

att för år 1907 på extra stat anvisa ett förslagsanslag af 15,000

kronor att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande i och för befrämjande

och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen i riket i enlighet

med i protokollet närmare angifna grunder; med rätt för Kungl. Maj:t

att häraf under år 1906 förskottsvis använda högst 5,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bih. till Biksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 62 Häft. (N:o 116)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 116.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 5 april 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von Wttrtemberg.

Tamm,

SlDNER,

Hellner,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström.

Angående

offentlig avb

etffur medling.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Under de senare åren har i Sverige liksom i flertalet öfriga kulturländer

allt mera ägnats uppmärksamhet åt nödvändigheten af att från det

allmännas sida vidtaga åtgärder för befrämjande och organiserande af

en ordnad arbetsförmedling, till utjämnande i görligaste mån af tillgång

och efterfrågan på arbete, respektive arbetskraft, inom olika yrken och

landsdelar. Efter förebilden af liknande institutioner i utlandet, särskildt

Tyskland och våra skandinaviska grannländer, från hvilka redan en

jämförelsevis lång erfarenhet om dylika anstalters gagnande verksamhet

föreligga, hafva redan ett tiotal af våra större kommuner upprättat

offentliga arbetsförmedlingsanstalter, och förslag om liknande anstalters

organiserande framkomma nu i rask följd i den ena större staden efter

den andra. Det torde sålunda kunna förutses, att åtminstone ett 20-tal

offentliga arbetsförmedlingsanstalter i skilda delar af riket inom en nära

framtid skola finnas i verksamhet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!,. Maj ds Nåd. Proposition N:o 116.

Redan innan någon kommunal arbetsförmedlingsanstalt i vårt land

blifvit upprättad, gjorde en enskild motionär i Riksdagens Andra Kammare,

direktören E. Wavrinsky — med förebringande af en omfattande

redogörelse för de på området vidtagna åtgärder i utlandet och efter

att hafva påvisat, att samma behof af en ordnad arbetsförmedling äfven

i Sverige gjort sig kännbart gällande — vid 1900 och 1901 års Riksdagar

framställning om aflåtande af skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan

att få utrönt, huruvida och i hvad mån staten jämväl i vårt land

kunde anses böra befordra inrättandet af opartiska offentliga arbetsförmedlingsanstalter

och medverka till centralisering af deras verksamhet.

Ehuru Kammaren vid dessa tillfällen, om ock med obetydlig majoritet,

af böjde de sålunda gjorda framställningarna — hvartill förklaringen

närmast syntes vara att söka däruti, att frågan då var i Sverige fullkomligt

ny och dess vikt ännu icke börjat behjärtas i orterna — torde

det icke vara ur vägen att här erinra om, hurusom det Andra Kammarens

utskott, som vid 1900 års Riksdag hade berörda motion under

behandling, tillstyrkte en underdånig skrifvelse med begäran om utredning

i ärendet.

Såsom skäl för denna sin hemställan anförde utskottet — efter att

hafva uttalat såsom sin öfvertygelse, att arbetsförmedlingsanstalter,

anordnade efter mönster af de i utlandet talrikt förekommande kommunala

byråerna, med en fullt opartisk ställning gent emot såväl

arbetsgifvare som arbetare, skulle blifva till stort gagn inom vårt land

— bland annat följande:

»Genom att staten åt dessa arbetsförmedlingsanstalters verksamhet

skänkte sin auktoritet och sitt skydd, i det staten i nu

antydda afseenden reglementerade deras verksamhet och beredde

dem biträde af dess tjänstemän samt tillika beviljade anstalterna åtskilliga

lättnader, t. ex. fribrefsrätt, rätt till fritt begagnande af rikstelefon

och äfven möjligen på andra sätt, skulle staten främja och befordra

inrättandet af dylika anstalter. Under ett sådant samarbete

mellan stat och därtill villiga kommuner samt representanter för de

båda parter, arbetsgifvare och arbetare, som äro närmast intresserade

af ordnade arbetsförhållanden, skulle arbetsförmedlingsanstalterna enligt

utskottets förmenande blifva en viktig faktor till hjälp vid arbetslöshetens

bekämpande och för en ändamålsenlig användning och placering

af å vissa orter eller vissa tider ledig arbetskraft äfvensom till utjämnandet

af arbetsgifvares och arbetares ofta stridiga intressen.»

Utskottet ansåg sig jämväl böra erinra därom, att med kommunala

arbetsförmedlingsanstalter i visst afseende likartade institutioner inom vårt

Motioner i

Riksdagen

åren 1900 och

1901.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utredning

inom civildepartementet.

4 Kung!. Majds Nåd. Proposition K:o 116.

land redan finnas anordnade för ett särskild!, yrke, nämligen sjömansyrket,

i de s. k. sjömanshusen, hvilkas inrättande är en kommunal fråga, därvid

kommunerna dock komma i åtnjutande af vissa fördelar från statens

sida, liksom ock sjömanshusens verksamhet är reglementerad af staten.

Slutligen sammanfattade utskottet sin motivering och hemställan på följande

sätt: »_Dd, såsom utskottet här ofvan sökt visa, det måste anses

ligga i statens intresse att i hvad på den ankommer förebygga den

samhällsfara, som arbetslöshet innebär, dä genom lämpligen organiserade

och på därtill villiga kommuners initiativ upprättade arbetsförmedlingsanstalter

arbetsförmedlingen bäst sjmes kunna ske, i det att användning

af befintlig arbetskraft i vidsträcktaste grad därigenom kan

vinnas samt en onödig eller allt för stark tillströmning af arbetskraft

till industrien och städerna förekommas, då dylika anstalter torde bidraga

till utjämnande af stridigheter mellan arbetsgivare och arbetare

och då slutligen staten genom dylika anstalters verksamhet kan erhålla

ett synnerligen viktigt material till den för arbetarfrågan belysande

och för densamma betydelsefulla arbetarstatistiken, finner utskottet sig

för sin del böra tillstyrka bifall till motionärens framställning.»

Utskottets hemställan blef emellertid, som sagdt, afslagen, ehuru med

den knappa majoriteten af 3 röster, och då förslaget året därpå — 1901 —

återkom, afgåfvos 98 röster för utskottets denna gång afstyrkande hemställan

mot 86 röster, som tillföllo en vid utskottets betänkande fogad

reservation, hvari påyrkades aflåtande af underdånig skrifvelse med begäran

om utredning i ärendet.

Såsom stöd för sin uppfattning åbero-pade reservanterna den af

motionären förebragta vidlyftiga utredning och närmast föregående års

Riksdagsutskotts tillstyrkande motivering samt underströko särskildt,

att »under flitig samverkan med hvarandra och vederbörande statsmyndigheter

samt under kontroll från det allmännas sida skulle dylika

anstalter kunna motverka inströmningen af arbetskrafter från landet till

städerna och redan öfverfyllda arbetsställen, leda den å en ort öfverflödiga

arbetskraften till en annan ort, där användning för densamma

kunde finnas, samt återföra till landet den lediga arbetskraften i

staden.»

Sedan emellertid under de båda därpå följande åren kommunala

arbetsförmedlingsanstalter å några orter inom riket blifvit anordnade

och redan från början visat sig fylla ett verkligt behof samt förslag i

enahanda syfte flerstädes blifvit framställda, fann sig en af mina närmaste

företrädare i statsrådsämbetet böra föranstalta om en utredning’

i ämnet, hvilken förelåg i december 1903 och omfattade eu vidlyftig

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

redogörelse för hvad till nämnda tidpunkt blifvit åtgjordt för anordnande

af offentlig arbetsförmedling i in- och utlandet, därvid särskild

uppmärksamhet ägnats åt den medverkan, som flerstädes i utlandet

kommit denna angelägenhet till del från statsmakternas sida. Att ifrågavarande

utredning icke då föranledde till underdånig framställning

om vidtagande af några positiva åtgärder, torde förnämligast haft sin

grund däri, att det ansetts lämpligt att dels ännu under någon tid afvakta

utvecklingen af den i orterna pågående rörelsen att få till stånd

arbetsförmedlingsanstalter på kommunernas initiativ samt dels erhålla

närmare kännedom om resultaten af dessa anstalters verksamhet.

Då någon framställning i ärendet icke heller gjordes till 1905 års

Riksdag, riktade ett antal representanter inom Andra Kammaren för

städer, som redan beslutat sig för att anordna offentlig arbetsförmedling

— vice konsuln Oscar Trapp i Hälsingborg, handlanden K. G.

Karlsson i Göteborg, direktören Edvard Wavrinsky i Stockholm, lektorn

Rob. Darin i Malmö och vice häradshöfdingen Jakob Larsson i

Lund — en skrifvelse till dåvarande statsrådet och chefen för civildepartementet,

hvari de anhöllo, att särskild uppmärksamhet måtte ägnas

åt frågan om lämpliga åtgärder från statsmakternas sida för den offentliga

arbetsförmedlingens i riket befrämjande och organiserande. Nämnda

skrifvelse var af följande lydelse:

»Såsom herr statsrådet har sig väl bekant, har sedan öfver

ett årtionde tillbaka frågan om vidtagande af åtgärder från det

allmännas sida för anordnande af offentlig arbetsförmedling uti allt

flere kulturländer omfattats med ett ständigt växande intresse. De

förhållanden, som i utlandet framkallat denna rörelse — det starka

anhopandet af arbetskraft i städerna med därstädes periodvis rådande

stor arbetslöshet och tryckande nöd, den samtidigt allt kännbarare

bristen på arbetskraft för landtbrukets behof, den växande emigrationen,

som till en del torde få tillskrifvas bristen på lämpliga

organ för utjämnande af tillgång och efterfrågan på den inhemska arbetsmarknaden

o. s. v. — hafva äfven i vårt land gjort sig märkbart

gällande. Under de senare åren hafva ock ett antal af våra större

stadssamhällen — hvilka redan tidigare vid flere tillfällen sett sig föranlåtna

att, då lämpligare medel icke stått dem till buds, genom anordnande

af nödhjälpsarbeten o. d. söka lindra nöden bland de arbetslösa

skarorna vintertiden — följt det i utlandet och äfven i våra närmaste

grannländer (Norge, Danmark och Finland) gifna exemplet: att genom

upprättandet af kommunala arbetsförmedlingskontor råda effektivare bot

mot de öfverklagade missförhållandena å arbetsmarknaden och erbjuda

arbetsgivare och arbetstagare möjlighet att utan onödig omgång finna

Framställning

i ärendet från

ledamöter af

Riksdagen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

hvarandra. Den erfarenhet, som redan nn föreligger från de sålunda

inrättade arbetsförmedlingskontoren uti de skandinaviska länderna, synes

ock utgöra eu fullgod borgen för, att en dylik anordning af arbetsförmedlingen

är i hög grad lämplig, och i öfvertygelsen härom har man

ock under den senaste tiden inom kommunalrepresentationerna uti ett

betydande antal af våra medelstora städer framställt förslag om anordnande

af liknande kontor. Jämväl har åtminstone ett hushållningssällskap

genom årliga anslag för kostnadsfri arbetsförmedling sökt förhjälpa

jordbrukarne inom sitt län till erhållande af lämplig arbetskraft.

Undertecknade, som med det Ulligaste intresse omfattat de åtgärder till

arbetsförmedlingens anordnande såsom en offentlig angelägenhet, hvilka

åvägabragts inom våra resp. samhällen och som, där en sådan arbetsförmedling

redan en längre tid varit i verksamhet, haft tillfälle bevittna

dess välsignelsebringande inflytande, hafva med glädje erfarit, att herr

statsrådet ägnat denna viktiga samhällsangelägenhet sin uppmärksamhet.

Med kännedom härom våga vi ock hoppas, att herr statsrådet

delar vår uppfattning, att frågan om arbetsförmedlingens ordnande icke

uteslutande är eu de stora och medelstora städernas angelägenhet,

utan att densamma är af den största betydelse för landet i dess helhet,

såväl för de stora samhällena som för de mindre, såväl för städernas

som för landsbygdens befolkning. Och om äfven, såsom riktigt

synes vara, kommunerna själfva tagit initiativet till arbetsförmedlingens

organiserande och därmed visat sig uppmärksamma, att det här gäller

en i främsta rummet kommunal uppgift, för hvars genomförande på de

olika orterna hufvudsakligen kommunens egna medel böra tagas i anspråk,

ligger det enligt vårt förmenande i öppen dag, att den offentliga

arbetsförmedlingen blir till allt det gagn, som den kan och bör

blifva, endast därigenom att förmedlingskontor blifva inrättade på tillräckligt

många orter i olika landsdelar, samt därigenom att en rationell

samverkan mellan de olika kontoren blir etablerad, för hvilket ändamål

åter en i görligaste mån ensartad organisation af samtliga kontor är en

oundgänglig förutsättning.

Eu dylik samverkan mellan och enhetlig organisation af redan

befintliga och blifvande kommunala arbetsförmedlingskontor synes

emellertid icke kunna åstadkommas utan statens hjälp, och de,

om ock jämförelsevis obetydliga, kostnader, som därmed måste vara

förenade, torde för öfrigt näppeligen böra bestridas af kommunernas

egna medel, hvadan staten i detta afseende torde kunna skänka

saken sin medverkan. Genom de rapporter och öfriga uppgifter, som

samtliga förmedlingskontor torde böra åläggas att regelbundet ingifva

till den statsmyndighet, Kungl. Maj :t kan finna lämpligt bestämma, samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

dessa uppgifters statistiska bearbetande och offentliggörande synes ock,

enligt hvad erfarenheten från utlandet nogsamt utvisar, en synnerligen

behöflig och värdefull kännedom om ställningen på arbetsmarknaden

och därmed i samband stående förhållanden vara att erhålla, hvilken

för vidsträcktare kretsar bör blifva af stort gagn och intresse.

Uti en väl organiserad offentlig arbetsförmedling torde ock ett utmärkt

medel erhållas för de värnpliktiges återförande till den för dem lämpligaste

verksamheten efter öfningstidens slut. Sedan denna öfningstid nu blifva

väsentligt utsträckt och då öfningarna ju efter härordningens genomförande

i allmänhet komma att förläggas till städerna eller deras

omedelbara grannskap, torde erfarenheten äfven hos oss nogsamt komma

att visa, det landsbygdens söner, sedan de fått smak för stadslifvet,

i än större utsträckning än hittills efter slutad krigstjänst söka sig anställning

i staden hällre än att återvända till sina hemorter. Det torde

därför vara i hög grad välbetänkt, om man hos oss i detta afseende

hämtar lärdom af utlandets erfarenhet och i tid söker skapa lämpliga

korrektiv mot en dylik ökning af städernas befolkning på landsbygdens

bekostnad, i hvilket afseende, som sagdt, den offentliga arbetsförmedlingen

bör blifva af stort gagn och sålunda vara i hög grad förtjänt af

uppmuntran från statens sida. Äfven för anskaffande af erforderlig arbetskraft

vid flottans varf samt öfriga statens verkstäder och arbetsföretag,

där en stark ökning af personalen understundom (såsom vid mobilisering,

vid utförande af större arbeten eller anläggningar o. s. v.)

är behöflig, bör en af staten stödd och organiserad arbetsförmedlingblifva

till gagn, liksom densamma ock —- enligt hvad jämväl från Kungl.

fångvårdsstyrelsen framhållits bör blifva ett lämpligt organ för anskaffande

af tjänlig anställning åt från straffanstalterna frigifna personer

efter utståndet straff. Jämväl i dessa afseenden synes oss därför organiserandet

af verksamheten vid offentliga arbetsförmedlingsanstalter

böra vara ett statsintresse af icke oväsentlig betydelse.

Slutligen torde statens understöd för anordnandet af offentlig arbetsförmedling

kunna påräknas jämväl af det skäl, att statsmakterna på senaste

tiden börjat ägna mera uppmärksamhet, än som tidigare skett, åt träffandet

af lämpliga och naturliga anstalter för emigrationens hämmande; och det

torde knappast lida något tvifvel, att en af de första och viktigaste åtgärder,

som därvidlag kunna vidtagas, bör vara att genom en väl organiserad

offentlig arbetsförmedling och statistik öfver ställningen på arbetsmarknaden

o. s. v. förskaffa arbetssökande af olika kategorier kännedom

om de arbetstillfällen och förvärfsmöjligheter, som förefinnas

inom det egna landet.

En sådan medverkan från statens sida för den offentliga arbets
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Kommers
Jcollegii
utlåtande.

8 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

förmedlingens befrämjande, som vi ofvan tillåtit oss antyda, bär ock,

såsom lierr statsrådet säkerligen väl känner, inom flertalet kommuner

vid de lokala anstalternas upprättande förutsatts vara att inom en

nära framtid förvänta. På grund häraf samt af hvad vi sålunda anfört

tillåta vi oss vördsamt hemställa, att herr statsrådet ville taga i öfvervägande,

om icke redan nu åtgärder borde vidtagas af staten för ordnande

och uppmuntrande af den offentliga arbetsförmedlingen i riket.

Såsom ytterligare skäl för att något i detta afseende med det snaraste

bör åtgöras tillåta vi oss i första rummet framhålla, att det synes vara

af den största vikt, att de olika anstalterna redan från början blifva

enhetligt organiserade — hvilket utan statens ingripande icke lärer

blifva fallet, enär i viss mån olika system finnas att välja emellan och

de olika kontoren nu träffa sina anordningar fullkomligt oberoende af

hvarandra. Hvarje samverkan mellan de skilda kontoren och sammanställning

af deras förmedlingsuppgifter blir utan en sådan enhetlig organisation

omöjliggjord eller åtminstone högst väsentlig försvårad, och

sedan en tid gått om, torde de önskvärda förändringarna i arbetssätt

och anordningar medföra såväl betydliga olägenheter som icke oväsentliga

kostnader, hvilket nu genom ett ingripande redan från början, innan

de under de senaste månaderna beslutade kontoren i flera af våra

större samhällen hunnit påbörja sin verksamhet, kunde undvikas.

Till sist tillåta vi oss erinra, att en organisation af arbetsförmedlingen

efter föredöme från ett flertal stater redan för ett år sedan påbörjats i

Finland, äfvensom att i Norge en Kungl. proposition i ärendet under

innevarande år lärer vara att förvänta. Men alldeles oberoende af andra

länders uppskattning af den offentliga arbetsförmedlingens gagn och

betydelse vill det förefalla oss, som om frågan om arbetsförmedlingens

ordnande i Sverige nu omfattas med ett sådant intresse och hunnit den

utveckling, att statens organiserande och stödjande medverkan är i hög

grad önskvärd.

På grund af hvad vi sålunda dristat anföra, tillåta vi oss vördsamt

hemställa, att herr statsrådet med det snaraste ville ägna sin särskilda

uppmärksamhet åt frågan om lämpliga åtgärder från statsmakternas sida

för den offentliga arbetsförmedlingens i riket befrämjande och organiserande.

»

I anledning af denna framställning anbefallde Kungl. Maj:t den 21

februari 1905 kommerskollegium att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande,

hvilket af kollegium afgafs den 14 därpå följande mars.

Efter att hafva erinrat, hurusom frågan om anordnandet af

offentlig arbetsförmedling under det sistförflutna årtiondet i flera länder

vunnit beaktande och föranledt icke blott inrättandet af särskilda an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

stalter för denna uppgift uti ett stort antal kommuner, därvid kostnaderna

helt eller delvis bestridts af allmänna medel, utan äfven mer

eller mindre vidtgående åtgärder från statens sida för att dels befordra

uppkomsten af dylika anstalter till erforderligt antal, dels åstadkomma

en enhetlig organisation af och samverkan mellan de olika kontoren

för utjämnande i görligaste mån af tillgång och efterfrågan på arbetskraft,

och dels sammanföra uppgifterna öfver arbetsförmedlingsverksamheten

till regelbundna statistiska rapporter öfver ställningen på arbetsmarknaden,

omnämnde kollegium den kommunala förmedlingsverksamheten

uti våra närmaste grannländer, Norge, Danmark och Finland,

under framhållande af att de upprättade anstalterna jämväl i det förstnämnda

landet erhållit understöd från statens sida i form af vissa medgifna

förmåner. Uti Norge hade vidare en af regeringen på Stortingets

anhållan tillsatt kommitté utarbetat ett fullständigt förslag till »lov om

arbejdsformidling», i samband hvarmed förordats ganska omfatt andeåtgärder

för arbetsförmedlingens understödjande och ordnande, och i

Finland hade ett antal stadskommuner, som inrättat dylika anstalter,

själfva tagit initiativ för åstadkommande af nödigt samarbete efter en

enhetlig plan, hvarvid dock förutsatts, att staten framdeles skulle befinnas

villig att öfvertaga vissa i samband därmed stående uppgifter.

Kollegium angaf vidare, på hvilka platser i Sverige kommunala arbetsförmedlingskontor

blifvit anordnade eller voro föreslagna till upprättande,

samt konstaterade, att man på flertalet af dessa platser ansett sig kunna

förutsätta, att staten inom eu nära framtid skulle finnas benägen att i

en eller annan form lämna sitt stöd åt verksamheten.

Angående beliöfligheten af en ordnad offentlig arbetsförmedling

samt de åtgärder, som för denna angelägenhets genomförande för närvarande

borde komma i fråga, anförde kollegium därefter följande: !|g-j

»Med den hastiga utveckling, som under de senaste årtiondena ägt

rum på näringslifvets olika områden, och med den förändring i arbetsoch

produktionsförhållandena, som däraf blifvit en följd, är det ock helt

naturligt, att behofvet af särskilda organ för utjämnande af tillgången

på arbete och arbetskraft skall göra sig kännbarare gällande än tillförne.

Såväl äldre tiders s. k. omskådning, d. v. s. arbetarnes mer eller mindre

planlösa sökande efter arbetstillfälle, som en senare tids annonsering

efter arbete eller arbetskraft måste anses vara fullkomligt otillfredsställande

för våra dagars förhållanden, och hvad de privata kommissionskontoren

beträffar, hafva de aldrig varit af nämnvärd betydelse annat

än för förmedling af anställning i personlig tjänst, hvarförutom de alltid

till följd af sin natur måste lida af sådana för en rationell arbetsBih.

till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 62 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 116.

förmedling väsentliga grundfel som förmedlarens intresse af ekonomisk

vinst, svårigheten att öfverskåda tillgången af arbete och arbetskraft

samt omöjligheten att genomföra en ordnad samverkan mellan de olika

kontoren. Vidkommande åter en arbetsförmedling, ordnad af yrkesutöfvarne

själfva, vill det förefalla, som det öfvervägande flertalet af yrkesorganisationerna

i Sverige äro för svaga — såväl numeriskt som ekonomiskt

— för att själfva organisera platsanskaffningen för sina medlemmars

behof, och de få organisationer, som skulle kunna anses mäktiga

att med fördel träffa sådana anordningar, hafva endast undantagsvis

befattat sig med arbetsförmedling. I alla händelser kan en dylik

arbetsförmedling, i den mån den kommer till stånd, gifvetvis endast

tillgodose ett ringa fåtals intressen.

Då det sålunda torde få anses otvifvelaktigt, att särskilda organ

äro erforderliga för regleringen af tillgång och efterfrågan på arbetskraft

och då i vårt land. arbetsgivare och arbetare själfva icke annat

än undantagsvis mäkta upprätta och underhålla för de särskilda yrkena

nödiga anstalter, synes det vara af stor vikt, att från det allmännas

sida åtgärder vidtagas i sådant syfte. Det gäller emellertid då att

afgöra, huruvida arbetsförmedlingens ordnande till hela samhällets bästa

närmast åligger staten eller de olika kommunerna och länen.

Då de lokala förmedlingsanstalterna i främsta rummet komma att

ombesörja förmedlingen af arbete å den ort, där de äro inrättade, och

sålunda med sin verksamhet närmast gagna ortens invånare, vill det

synas helt naturligt, att såväl initiativet till upprättandet af dylika anstalter

som ock kostnaderna för deras bedrifvande i regel böra åligga

kommunerna själfva, en eller flera i förening. I den mån förmedlingsverksamheten

emellertid äfven kommer den närmast omgifvande trakten

tillgodo — därvid jämväl jordbrukets behof af arbetskraft bör kunna

tillfredsställas — synas de af städerna upprättade anstalterna böra kunna

emotse bidrag af vidkommande landskommuner samt af landsting och

hushållningssällskap.

Om man emellertid förutsätter, att kommuner och lokala myndigheter

skola befinnas villiga att upprätta och stödja den arbetsförmedlingsverksamhet,

som direkt har afseende å orten och gagnar dess invånare,

så torde de å andra sidan knappast vara villiga eller ens berättigade

att åtaga sig de ekonomiska uppoffringar, som skulle blifva

oundgängliga för att sätta de särskilda kommunala anstalterna i stånd

att ytterligare utsträcka sin verksamhet. Det lider dock intet tvifvel,

att arbetsförmedlingen — hur gagnande den än kan vara, äfven när

den bedrifves af en isolerad anstalt — icke kan utveckla alla sina

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

möjligheter och blifva till full nytta vare sig för de särskilda orterna

eller för landet i dess helhet, med mindre än att på olika platser existerande

anstalter bringas i nära och oaflåtlig samverkan med hvarandra.

Till detta högre stadium af utveckling har den offentliga arbetsförmedlingen,

såsom förut omnämnts, redan flerstädes i utlandet nått, tack

vare initiativ och stöd från statens sida.

Det har nämligen visat sig, att genomförandet af sådana enhetliga

principer för de särskilda lokala anstalternas organisation och arbetssätt,

som erfordras för ett effektivt samarbete, svårligen låtit sig realisera

utan statens medverkan, liksom ock de med detta samarbete förenade

direkta kostnader ej billigtvis bort bestridas af de kommuner,

som redan för den lokala förmedlingen iklädt sig afsevärd ekonomisk

tunga.

Sedan numera äfven i Sverige ett antal stadskommuner själfva

börjat eller stå i begrepp att tillgodose behofvet af ordnad arbetsförmedling

för sina egna medlemmars direkta behof, synes tidpunkten

också här vara inne för staten att ägna sin uppmärksamhet åt frågan,

på hvad sätt och i hvilken utsträckning åtgärder från dess sida böra

vidtagas för främjande, organiserande och utvecklande af den genom

kommunala anstalter utöfvade arbetsförmedlingen.

Med afseende härå kan kollegium för närvarande af naturliga skäl

ej framlägga någon i detalj utarbetad plan, utan föreställer sig kollegium,

att för detta ändamål dels närmare ledning bör inhämtas af hvad

i utlandet härutinnan åtgjorts, dels ock behörigt afseende fästas vid de

för Sverige egendomliga förhållanden å arbetsförmedlingens område,

som kunna hafva iakttagits vid de redan i verksamhet varande kommunala

anstalterna i landet. Emellertid anser sig kollegium böra i

hufvudsakliga drag angifva gränserna och formerna för den medverkan,

som från statens sida hos oss kan tänkas komma den kommunala arbetsförmedlingen

till del.

Hvad beträffar själfva upprättandet af offentliga arbets/or medlingsanstalter,

synes initiativet härtill i regel böra utgå från kommunerna

själfva, liksom organisationskostnaderna och de egentliga förvaltningskostnaderna

för de anordningar i och för arbetsförmedlingen, som af

dem vidtagas, i regel torde böra bestridas af kommunerna själfva efter

eget afgörande. I den mån verksamheten utvecklas, kan det dock till

äfventyrs i enstaka fall komma att visa sig behöflig^, att staten genom

ett mindre bidrag direkt befrämjar upprättandet af förmedlingsorgan å

en eller annan ort, hvarest ett sådant kontor med hänsyn till det allmännas

intresse pröfvas vara särskilt af behofvet påkalladt, ehuru de

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

resp. kommunerna icke mäkta uteslutande med egna medel bestrida

kostnaderna för upprättandet ock vidmakthållandet af dessa organ. Det

torde ock kunna ifrågasättas, huruvida staten icke borde, såsom flerstädes

i utlandet äger rum, genom medgifvande af vissa förmåner och

lättnader åt kommunala arbetsförmedlingsanstalter minska de kostnader,

som kommunerna få vidkännas för deras bedrifvande. En sådan förmån,

som i alla händelser för genomförandet af ett enhetligt bokföringsoch

expeditionssystem samt förmedlingsuppgifternas användbarhet för

statistiska rapporter öfver ställningen på arbetsmarknaden, synes lämpligen

böra beredas samtliga anstalter, som däraf vilja begagna sig, är

tillhandahållandet afgiftsfritt af alla för verksamhetens bedrifvande erforderliga

trycksaker — allmänna meddelanden, inskrifnings- och anvisningsblanketter

o. d. samt formulär för affattande af redogörelser öfver

verksamheten.

Medgifvandet af denna förmån betingas helt naturligt af de åtgärder,

som staten synes böra vidtaga för etablerande af nödig samverkan

mellan de skilda kontoren och verksamhetens organiserande

för landet i dess helhet, något som icke, enligt hvad i det föregående

påvisats, lärer kunna ernås utan statens mera direkta ingripande. Sedan

närmare upplysningar blifvit inhämtade rörande de detalj anordningar,

som i utlandet äro träffade för arbetsförmedlingsverksamhetens centralisering

och enhetliga organiserande samt beträffande de olika system,

som därvid tillämpas, torde därför ett fullständigt förslag till anordnande

af ett för våra svenska förhållanden lämpadt förmedlingssystem

— med gemensamma formulär och blanketter samt anvisningar för

verksamhetens bedrifvande efter enhetliga grunder, en detaljerad yrkesförteckning

att tillämpas vid samtliga kontor o. s. v. — böra utarbetas

af den statsmyndighet, Eders Kungl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma,

i samråd med representanter för de i riket upprättade kommunala förmedlingsanstalterna.

De kontor, som befinnas villiga att ställa sig till efterrättelse

de bestämmelser till ledning för verksamhetens utöfvande, som i

anledning häraf kunna blifva fastställda, torde måhända såsom flerstädes

i utlandet sker — förutom det att de ofvan omförmälda trycksakerna

efter rekvisition tillhandahållas dem afgiftsfritt i erforderliga

upplagor — kunna tillerkännas någon ersättning af statsmedel för det

ökade arbete och särskildt för de direkta kostnader, som åsamkas

kontoren för utarbetande och expedierande med korta mellantider af

s. k. vakanslistor (d. v. s. vissa förteckningar öfver lediga platser och

arbetssökande) samt meddelanden om förmedlingsverksamheten, arbetslöshet

o. s. v. till andra orter, äfvensom för de öfriga direkta kost
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 116.

nåder — hufvudsakligen för porto- samt telefon- och telegramafgifter

— som föranledas af samverkan mellan olika kontor eller af verksamhetens

utsträckning att omfatta ett helt distrikt, och hvilka icke äro

af den natur, att de skola bestridas af vederbörande kommuner, arbetsgivare

eller arbetssökande.

Jämte den samtliga kontor åliggande skyldighet att noga iakttaga

ofvanberörda regler för verksamhetens utöfvande, synes föreskrift tillika

böra lämnas därom, att do månadsrapporter, som regelbundet af dem

afgifvas, skola upprättas i noggrann öfverensstämmelse med antaget

formulär och lämnade anvisningar samt omedelbart insändas till den

därför bestämda myndigheten för att läggas till grund för den månadsöfversikt

öfver ställningen på arbetsmarknaden, så långt densamma kan

af arbetsförmedlingsverksamheten belysas, hvilken synes genom statens

försorg böra utarbetas.

Utförandet af de sålunda af arbetsförmedlingsverksamhetens enhetliga

ordnande och centraliserande föranledda åtgärder från statens sida

torde icke behöfva påfordra några omfattande anordningar eller medföra

något särskildt betungande arbete för den myndighet, åt hvilken

Eders Kungl. Maj:t kan finna lämpligt att anförtro nämnda uppdrag.

De därmed förenade uppgifter torde böra blifva i hufvudsak följande:

dels att vidtaga de förberedande åtgärderna för den offentliga arbetsförmedlingens

i Sverige planläggning och organiserande och därvid till

en början från skilda orter i utlandet inhämta närmare kännedom om

de olika system för arbetsförmedlingsverksamhetens centralisation och

arbetssätt, som därstädes kommit till användning, samt därefter i samråd

med representanter för i riket förefintliga offentliga förmedlingskontor

uppgöra detaljerad! förslag till verksamhetens ordnande i Sverige,

utarbeta förslag till blanketter och öfriga för verksamheten erforderliga

formulär och anvisningar äfvensom göra de framställningar, hvartill den

sålunda förebragta utredningen kan föranleda, och

dels för framtiden: att afgifva yttranden uti alla till arbetsförmedlingen

hörande .frågor, som kunna blifva dit hänskjutna, samt tillhandagå

myndigheter och andra, som sådant påfordra, med råd och upplysningar

rörande offentliga arbetsförmedlingsanstalters inrättande och skötsel; att

genom granskning af ingifna rapporter eller genom besök vid anstalterna

tillse, att de för statens medverkan stadgade villkor uppfyllas och

de af staten beviljade förmåner användas till därmed afsedda ändamål,

äfvensom att sådana anordningar vidtagas, att arbetsförmedlingen i

största möjliga utsträckning blir i stånd att tillgodose alla berättigade

intressen; att till en början en gång årligen och sedermera med längre

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

lämpliga mellantider bereda representanter för de olika anstalterna tillfälle

att sammanträda för gemensamma öfver!äggningar; att ombesörja

tryckning och distribuering af erforderliga formulär och blanketter; att

utarbeta och offentliggöra en månatlig statistik öfver förmedlingsverksamheten

och ställningen på arbetsmarknaden, i den mån densamma af

anstalternas rapporter kan åskådliggöras, samt att med uppmärksamhet

följa förmedlingsverksamhetens utveckling såväl i Sverige som i utlandet

och i dylika frågor framställa de förslag, hvartill förhållandena

kunna föranleda.

Med afseende å de kostnader, som kunna komma att åsamkas statsverket

genom den ifrågasatta medverkan från statens sida för den offentliga

arbetsförmedlingens i riket befrämjande och organiserande, låter

det sig af helt naturliga skäl icke på förhand göra att därvidlag anställa

ens eu approximativ beräkning. Dessa kostnader blifva nämligen närmast

beroende af dels den omfattning, den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten

i framtiden kan erhålla, dels den utsträckning, hvaruti det

befinnes lämpligt, att staten skänker denna rörelse sitt understöd och

dels de former, hvarunder detta understöd kommer att utgå. I alla

händelser vill det synas, som om statens kostnader för ändamålet, därest

dess medverkan begränsas på sätt, i det föregående blifvit angifvet,

och äfven om den offentliga arbetsförmedlingen i Sverige framdeles

vinner förhållandevis samma utsträckning, som den redan ernått uti

vissa främmande länder, icke behöfva blifva så afsevärda, att några

betänkligheter ur denna synpunkt böra möta vid frågans bedömande.

För vidtagande af några första åtgärder samt de närmaste krafvens tillgodoseende

lärer endast ett jämförelsevis obetydligt anslag blifva af

nöden.»

Innan jag öfvergår till de åtgärder från statens sida för befrämjande

af en rationellt ordnad arbetsförmedling, hvilka synas jämväl mig

vara af förhållandena påkallade och hvilka jag anser böra utan uppskof

vidtagas, anhåller jag att få något närmare redogöra för den offentliga

arbetsförmedling, som finnes anordnad i utlandet och särskildt för den

medverkan, som från statsmakternas sida kommit denna verksamhet till

del. Det säger sig själft, att jag i detta afseende icke behöfver inlåta

mig på eu mera omfattande framställning, då bedömandet af de åtgärder

i denna angelägenhet, som böra vidtagas här i Sverige, i alla händelser

alltid måste ske med hänsyn till våra egna förhållanden, därvid dock

den från utlandet vunna erfarenheten bör kunna tjäna till god ledning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

De första offentliga arbetsförmedlingsanstalterna af här afhandlade Arbetsförmedling

inrättades i Schweiz i slutet af 1880-talet. För närvarande finnas hn9™nfetut''

i nämnda land ett tio-tal sådana kontor, samtliga upprättade af större Schweiz,

eller medelstora städer, såsom Basel, Bern, Geneve, Zurich m. fl., och äro

med flera af kontoren förenade kommunala försäkringskassor mot arbetslöshet.

Den samverkan, som redan tidigare ägt rum mellan de olika

kontoren — och hvilken åstadkommits af »Kommission schweizerischer

Arbeitsämter» — har under år 1905 ytterligare utvidgats, i det att det

kommunala arbetsförmedlingskontoret i Zurich tillika blifvit centralanstalt

för hela Schweiz. Förslag är ock å bane att med bistånd af kantonernas

styrelser och förbundsregeringen få till stånd liknande kontor i

alla städer med minst 5,000 invånare samt än vidare utveckla samverkan

mellan de skilda anstalterna, för hvilket ändamål påräknas dels

direkta anslag, dels medgifvande af vissa förmåner, såsom t. ex. portofrihet.

För resor å de schweiziska järnvägarna åtnjuta redan under

vissa villkor arbetssökande, som genom ett offentligt kontor fått sig

platser anvisade till annan ort, 50 procent nedsättning i gällande biljettpriser.

Särskild uppmärksamhet ägnas ock åt angelägenheten af att

vidtaga anordningar för att genom den offentliga förmedlingsverksamheten

tillgodose landtbrukets behof af arbetskraft.

Föregångslandet på arbetsförmedlingens område är emellertid Tyska Tyska riket.

riket, och hafva flertalet öfriga länder i större eller mindre utsträckning,

särskildt från de sydtyska staterna, hämtat lärdomar i detta afseende. , /

Här liksom annorstädes finnes en stor mängd privata kommissionskontor,

hvilka dock hufvudsakligen endast förmedla platser åt tjänstefolk och

annan anställning i personlig tjänst. De allvarliga klagomål, som tid

efter annan framkommit mot den privata kommissionärsverksamheten i

Tyskland, hafva under de senare åren föranledt skärpta kontrollföreskrifter,

och äro dessa nu för hela rikets vidkommande inrymda i 1900

års Gewerbeordnung (§ 34), hvarförutom det tillkommer de enskilda

staterna att genom särskilda förordningar reglera kommissionskontorens

verksamhet. Behofvet af en mera planmässigt ordnad platsförmedling

har emellertid med näringslifvets utveckling gjort sig allt mera kännbart,

och därför har man ock på flera olika sätt sökt organisera en

sådan förmedlingsverksamhet, som bättre än de privata kontoren kan

tillgodose jämväl industriens, landtbrukets och öfriga näringars kraf.

Själfklart nog har denna angelägenhet uppmärksammats af de närmast

intresserade själfva, arbetsgifvare och arbetare, hvilka också genom sina

respektive organisationer sökt anordna arbetsförmedling för vissa fack.

Uti en del fall har ock denna af arbetsgifvare- och arbetareorganisationer an
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 116.

tingen livar för sig eller i förening upprättade och bedrifna förmedlingsverksamhet

nått en icke oväsentlig omfattning samt visat sig vara af

obestridligt gagn såväl för vissa näringsgrenar, såsom boktryckerier,

byggnadsverksamhet, maskinindustri, köpmanskåren och en del handtverksfack

o. s. v., som ock å en del större orter, t. ex. HamburgAltona,

hvarest arbetsgifvarnes förmedlingsanstalter förmedla de flesta

anställningarna. Särskild! värd att uppmärksamma är ock den arbetsförmedling,

som af en del landtbrukskamrar anordnats för att råda bot

mot bristen på arbetskraft inom landtbruket.

Omöjligheten för dylika anstalter att hvar för sig betjäna annat

än en ringa del af arbetsmarknaden samt för öfrigt den brist på nödigopartiskhet

och hänsyntagande till andras lika berättigade intressen, som

ofta visat sig vidlåda de af arbetsgivare eller arbetare träffade anstalter

för arbetsförmedlingens ordnande, har dock i Tyskland under senare

tider bragt den öfvertygelsen till allt större mognad, att arbetsförmedlingen

helst bör omhändertagas af neutrala organ samt sammanföras till

anstalter, som kunna omfatta arbetsmarknaden i dess helhet.

Förutom den arbetsförmedling, som redan tidigt organiserats af ett

antal allmännyttiga föreningar, böra bland sådana organ i främsta rummet

uppmärksammas de talrika allmänna arbetsförmedlingsanstalter, som numera

äro i verksamhet på snart sagdt alla viktigare platser i Tyskland. Dessa

anstalter, som vanligen upprättats och bedrifvas af vederbörande kommuner

— med eller utan bidrag af andra korporationer äro i regel

paritetiska, d. v. s. styrelsen består af representanter för både arbetsgivare

och arbetare; som ordförande fungerar i allmänhet en utomstående

opartisk person. En dylik anstalts uppgift är nu oftast att

mot ingen eller ock en helt ringa afgift förmedla allt slags arbete för

såväl män som kvinnor inom alla olika branscher, att sålunda, så vidt

möjligt, omfatta hela arbetsmarknaden; där förhållandena sådant påfordra,

finnas därför ock särskilda afdelningar för manliga och kvinnliga

arbetssökande, hvarjämte förmedlingsverksamheten vid de större kontoren

är ytterligare specialiserad efter olika yrkesgrenar.

Redan år 1894 togo såväl handelsministern i Preussen som inrikesministern

i Bayern initiativ för att förmå de större kommunerna i respektive

stater att allmänt anordna dylika förmedlingskontor, och sedermera

har af regeringarna i flera tyska stater utvecklingen af den offentliga

arbetsförmedlingen på flerahanda sätt främjats, som jag i det följande

skall påvisa.

Man får ett begrepp om, af hvilken oerhörd betydelse den organiserade

arbetsförmedlingen redan nu måste vara för Tysklands närings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 116.

lif, då man inhämtar, att under år 1905 genom inemot 700 arbetsförmedlingsanstalter,

anordnade af kommuner eller organisationer af olika

slag — för Indika uppgifter föreligga — förmedlades icke mindre än

1 k-2 miljon platser åt arbetssökande, hvaraf de flesta kommo på paritetiska

eller eljest fullt opartiska förmedlingskontor. Äf olika näringsgrenar

representera

Jordbruk o. d............................ 82,000 tillsatta platser

Industri och handtverk............ 886,000 » »

Handel och samfärdsel............ 221,000 >> »

Grofarbete,personligtjänsto.d. 275,000 » »

Männen voro 1,200,000, kvinnorna 300,000.

I Preussen funnos år 1904 inalles 276 anstalter, af Indika 191 voro

rent kommunala och 85 af kommuner understödda. Hälft annat hundratal

af dessa anstalter äro helt små, under det att de återstående

äro mera betydande. Utvecklingen af verksamheten vid de kommunala

arbetsförmedlingskontoren i Preussen framgår af följande tablå

öfver antalet genom dem tillsatta platser under hvart och ett af åren

1897—1904:

Tillsätta | Tillsatta

platser j platser

år 1897 ................................. 104,332 I år 1901 ................................. 189,215

» 1898 ................................. 122,128 j » 1902 ................................. 218,873

» 1899 ............................... 160,645 : » 1903 ................................ 272,388

» 1900 ............................... 185,437 » 1904 322,772.

Störst af de preussiska anstalterna är den i Berlin, hvilken upprättats

af »Centralverein för Arbeitsnachweis», men åtnjuter ett årligt

anslag af 40,000 mark ur stadens kassa. Anstalten arbetade år 1904

på icke mindre än 23 olika afdelningar, däraf en afdelning för tjänstefolk,

hvilken dock först under sagda år blifvit öppnad. Årligen tillkomma

ock allt flera afdelningar för yrkeslärda arbetare af skilda slag.

Inalles förmedlades vid Berlinanstalten 65,573 platser under år 1904,

representerande icke blott grofarbetare utan äfven yrkesarbetare af olika

kategorier, såsom närmare åskådliggöres af följande tablå, upptagande

de tillsatta platserna:

33,900 för grofarbetare o. d.

8,800 )> målare,

3,900 :> smeder och plåtslagare,

3,300 )> bokbindare,

Bill. till BiTcsd. Prof. 1 Kami. :

2.300 för tapetserare,

1,800 » stadens arbetare,

1,700 » bagare,

1.300 » stuckatörer o. s. v.

Afd. 62 Höft.

o

O

Preussen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

Näst Berlin äro de största preussiska förmedlingskontoren till

finnandes i

Frankfurt a. M.

med

29,216

Schöneberg

med

6,712

Köln

»

27,357

Magdeburg

»

6,277

Diisseldorff

»

13,734

Charlottenburg

»

6,108

Breslau

B

11,289

Bielefeld

B

5,829

Erfurt

))

9,483

Flensburg

B

4,907

Hassel

))

9,195

Potsdam

B

4,885

Kiel

))

8,132

Aachen

))

4,727

Posen

)>

8,024

Miinster

))

4,025

Barmen

»

7,692

Hannover

))

3,425

Wiesbaden

))

7,560

Frankfurt a. d. O.

3,124

förmedlade ocli tillsatta platser, allt under år 1904.

Bland större offentliga arbetsförmedlingsanstalter i öfriga tyska

stater kunna framför allt nämnas de i

Munclien

med

54,634 (1904)

Strassburg

med

12,956 (1905)

Stuttgart

»

31,213 »

Karlsruhe

>)

12,169 »

Leipzig

)>

25,232 (1905)

Augsburg

»

8,175 b

M annheim

))

17,262 »

Mainz

))

7,561 (1904)

Freiburg

))

15,848 »

Ulm

))

5,858 »

Niirnberg

»

14,465 »

under ett år förmedlade anställningar.

Slutligen kan omnämnas, att trots den omfattande arbetsanvisning,

som, enligt hvad förut antydts, i Hamburg-Altona anordnats af de större

arbetsgivareföreningarna, den i Hamburg af »patriotische GesellschaftD

med understöd af staden (staten) bedrifna offentliga arbetsförmedlingsanstalten

både att uppvisa 44,000 och eu annan offentlig anstalt i

samma stad 20,000 tillsatta platser under år 1904.

Hvad särskild! beträffar de förut anförda förmedlingssiffrorna för

de förträffligt anordnade kommunala arbetsförmedlingskontoren i Miinchen

och Stuttgart, hvarest den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten i

Tyskland torde hafva hunnit till sin mest rationella utveckling, må här

meddelas, att i Miinchen af 54,634 förmedlade platser 7,812 kommo på

den med anstalten förenade »Fachnachweis» för yrkeslärda arbetare —

ett flertal yrkesföreningar hafva redan anförtrott arbetsförmedlingen inom

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 116.

sitt fack åt den kommunala anstalten - samt att 8,400 gingo till

platser utom Munclien (däraf 3,000 till landtbruket), 2,000 platser afsågo

den speciella lärlingsan visum gen och 234 platser besattes med reservister

från armén. Af de 31,213 platser, som besattes efter anvisning

från kontoret i Stuttgart, voro 6.000 å orter utom staden.

Af stor betydelse för den offentliga arbetsförmedlingens i Tyskland centralisering

vidare utveckling var bildandet år 1898 af »Verband deutscher Årbeits- ^ij^geni''

naehweise», hvars uppgift, bland annat, är att verka för upprättandet af Tyskland,

arbetsförmedlingsanstalter, att utarbeta en gemensam statistik, samt att

till gemensamma möten sammanföra representanter för de olika kontoren

till öfverläggningar och utbytandet af erfarenhetsrön. Förbundet

åtnjuter anslag af den tyska riksregeringen. Liknande sammanslutningar

för åstadkommande af ett intimare samarbete mellan kontoren

inom de särskilda tyska staterna, hafva ock flerstädes kommit till stånd

samt understödjas af regeringarna, hvilka, som nämn dt, jämväl på annat

sätt kraftigt ingripit för arbetsförmedlingens fastare organiserande.

Början gjordes i Wurttemberg, där redan år 1895 anvisades ett stats- Wurttemberg

anslag af 5,000 mark »till arbetsförmedlingens befrämjande», hvilket

anslag sedermera gång efter annan blifvit höjdt. Liknande statsanslag

hafva sedermera anvisats i Bayern, Baden, Elsass-Lothringen och

Preussen m. fl. stater, ehuru centralisationen af arbetsförmedlingsverksamheten

i de olika staterna anordnats på något olika sätt. Sin högsta

utveckling har organisationen hunnit i de sydtyska staterna, särskildt i

Wurttemberg och Bayern, hvarföre jag anhåller att något utförligare få

redogöra för de därstädes träffade anordningarna.

I Wurttemberg fastställde regeringen år 1896 en plan för samarbetet

mellan de olika arbetsförmedlingskontoren. Enligt denna skulle telefonförbindelse

upprättas mellan samtliga kontor och telefonafgifterna betalas

af staten. Därjämte skulle hvarje kontor två gånger i veckan till

kontoret i Stuttgart såsom centralanstalt insända en detaljerad förteckning

öfver alla lediga platser, hvilka icke kunde besättas med de vid

det lokala kontoret anmälda arbetssökande. Samma dag, dessa rapporter

ingått till central anstalten, skulle denna utarbeta eu förteckning öfver

de vid samtliga kontor sålunda anmälda obesatta platser, hvarefter

exemplar af nämnda förteckning omedelbart utsändes till de särskilda

landsortskontoren äfvensom till alla städer med öfver 3,000 invånare

för att där genom kommunalstyrelsens försorg offentliggöras till ledningför

platssökande arbetare. Alla portoutgifter bestredos af statskassan,

ur hvilken äfven lämnades de särskilda kontoren ersättning för arbetet

med förteckningarnas upprättande och expediering. Då denna anord
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bayern.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

ning visade sig- vara ändamålsenlig'', gick man snart vidare på den sålunda

inslagna vägen. Sedan den 1 augusti 1898 utarbetas sådana

förteckningar, som nyss nämndes, tre gånger i veckan (under månaderna

mars—november) samt distribueras till alla kommuner med öfver 2,000

invånare äfvensom till mindre kommuner, som därom göra framställning.

Samtidigt har kontorens verksamhet utvidgats att omfatta äfven landsbygden,

i det att kommunalordförande o. d. personer få sig tillställda

blanketter till tjänst för arbetssökande och arbetsgivare. Äfven för

denna förmedling bestridas portoutgifterna af staten. Slutligen har

staten, som nämndt, äfven ökat sitt anslag till de särskilda kontoren på

grund af utvidgningen af deras yttre verksamhet, äfvensom åtagit sig

kostnaderna (inkl. dagtraktamenten och. reseersättningar) för gemensamma

möten, hvartill de särskilda kontorens föreståndare böra sammankomma

för öfverläggning om gemensamma angelägenheter och utbytande

af erfarenhetsrön. Därjämte äro myndigheterna ålagda att på allt

sätt söka befrämja den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten genom

att därom sprida kännedom äfvensom genom att vid alla offentliga

arbeten söka erhålla behöflig arbetskraft genom de offentliga anstalternas

förmedling. Omnämnas bör äfven, att regeringen sedan den 1

april 1899 medgifvit, att arbetare, som anvisats arbete på en plats, som

är mer än 25 kilometer aflägsen från hans vistelseort, får, mot af ett arbetsförmedlingskontor

utfärdad legitimation, färdas å järnväg (3:dje klass)

mot erläggande af halfva biljettpriset. Af hvilken betydelse detta medgifvande

varit, torde bäst framgå däraf, att under år 1904 arbetskontoret

i Stuttgart i 2,000 särskilda fall begagnat sig af denna förmån.

Under de senare åren hafva de wiirttembergska kontoren inledt

samarbete med liknande anstalter i andra tyska stater, främst i Bayern

och Baden.

I Bayern voro förmedlingsanstalterna liksom annorstädes till en

början endast afsedda att tillgodose behofvet uti den stad, hvarest de

voro inrättade, och blefvo de redan som sådana omedelbart starkt

frekventerade. Regeringen intog under några år en afvaktande hållning,

men i början af år 1897 ansåg den bayerska inrikesministern

tiden vara inne för att söka åstadkomma ett samarbete mellan de på

olika orter förefintliga kontoren. Landet blef för detta ändamål genom

eu förordning den 1 maj 1898 indeladt uti olika distrikt, hvart och ett

med sin centralanstalt för arbetsförmedlingen. Antalet af dessa distrikt

är från och med 1900 års ingång ökadt till 8, så att hvart »regeringsdistrikt»

(län) numera har sin särskilda centralanstalt, med hvilken de

öfriga anstalterna inom distriktet stå i korrespondens. Hvart och ett

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. Majits Nåd. Proposition N:o 116.

af de lokala kontoren söker nn, så vidt möjligt är, att inom sin trakt

utjämna tillgången och efterfrågan på arbetskraft, och öfverskottet hänvisas

till distriktets centralanstalt. På sådana orter, hvarest intet kontor

linnes inrättadt, äro de kommunala myndigheterna skyldiga att bistå

de arbetssökande genom tillhandahållande af anmälningsblanketter, h vilka,

sedan de ifyllts af vederbörande arbetssökande, genom den kommunala

myndighetens försorg insändas till närmaste centralanstalt. Arbetsgifvarne

däremot förhandla direkt med vederbörande anstalter. Förteckningar

öfver fortfarande lediga platser och arbetssökande sändas

till alla städer inom distriktet med öfver 3,000 invånare samt dessutom

till en del andra platser, och äro de kommunala myndigheterna skyldiga

att ombesörja förteckningarnas bekantgörande. Då en centralanstalt

ofta nog icke kan anskaffa vare sig arbete till alla anmälda

arbetssökande eller arbetare till alla arbetsgifvare, som för tillfället äro

i behof af sådana, hänvänder den sig till centralanstalterna inom närmaste

distrikt, en utväg, som i stor utsträckning kommer till användning.

En dylik samverkan är äfven inledd med centralanstalterna i

andra tyska stater samt i Schweiz.

En oaflåtlig uppmärksamhet ägnas i Bayern åt angelägenheten af,

att den offentliga arbetsförmedlingen äfven skall kunna tillgodose landtbrukets

behof af arbetskraft, och att de kommunala anstalterna i görligaste

mån skola motverka tillströmningen af arbetare från landsbygden

till städerna. I sistnämnda afseende är ju redan det upprepade

offentliggörandet i landskommunerna samt i de mest spridda landtbrukstidningarna

af arbetskontorens meddelanden af stor betydelse, då däraf

exakta upplysningar kunna inhämtas om det öfverflöd på arbetskraft,

som redan finnes i städerna, något som ju bör afhålla landsbygdens

befolkning att strömma till städerna. Tillvaron af de opartiska kontoren

och lättheten äfven för landtarbetare att med dessa träda i förbindelse

uppgifves ock hafva haft till följd, att arbetare numera icke så

mycket som förr på vinst och förlust begifva sig in till städerna. Slutligen

befrämjas det åsyftade ändamålet dels därigenom att, såsom sker

t. ex. vid den stora förmedlingsanstalten i Miinchen, arbetssökande från

andra orter i regel icke erhålla plats sig anvisad i staden — hvarom uttryckligt

tillkännagifvande meddelas å de utsända vakanslistorna — och

dels därigenom att samarbete är inledt mellan arbetsförmedlingskontoren

och olika korporationer för tillvaratagande af landtbrukets intressen.

»Landtråden» i de flesta regeringsdistrikten äfvensom flera landtkommuner

lämna sålunda årliga bidrag till arbetsförmedlingskontorens verksamhet.

Samma välvilliga ställning mot den offentliga arbetsförmed
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Baden.

Elsass
Lothringen
Preussen.

22 Kung1. Maj ds Nåd. Proposition N:o 116.

lingen har det bayerska »landtbruksrådet» intagit. I detta sammanhand

må omnämnas, att en liknande samverkan mellan städer och landsbvgg

på arbetsförmedlingens område flerstädes i Tyskland blifvit inledd.

Sedan den 1 juni 1901 är reduktion af biljettprisen medgifven alla

legitimerade arbetssökande; under det första året utfärdades i Bayern

5,000 sådana legitimationskort och år 1904 öfver 4,000 enbart af kontoret

i Miinchen. Samma förmån är nu medgifven, förutom i Bayern och

Wvirttemberg, i Baden, Elsass-Lothringen etc. Porto- och telefdna/''gifter

bestridas i Bayern af statskassan, likaså kostnaderna för centralisationen

i allmänhet. Sålunda erhöll anstalten i Miinchen — hvars totalkostnader

uppgå till cirka 30,000 mark årligen — år 1904 ett statsbidrag af

5,000 mark för bestridande af de direkta kostnaderna för den interlokala

verksamheten samt till aflönande af personal för samma verksamhet.

Bidragen från de särskilda »landtråden» till förmedlingskontoren inom

deras distrikt utgå med växlande belopp, liksom ock de af vissa landskommuner

lämnade.

Samtliga arbetsförmedlingsanstalter i Bayern äro, liksom i de förut

nämnda tyska staterna, enhetligt organiserade, hvilket är ett oeftergifligt

villkor för en effektiv samverkan äfvensom för åstadkommandet

af en likformig statistik öfver anstalternas verksamhet. Års- och månadsrapporter

skola af hvarje kontor insändas till inrikesministeriet,

hvarigenom sålunda med korta mellantider erhålles en noggrann kännedom

om ställningen på arbetsmarknaden inom skilda delar af landet.

Ministeriet har ock beredt sig tillfälle att noggrann!; följa arbetsförmedlingens

utveckling genom de i Bayern liksom annorstädes med vissa

mellantider hållna konferenser, till hvilka kallas ombud för de olika

anstalterna och andra för verksamheten intresserade, såsom representanter

för kommunalstyrelserna, för industri, jordbruk och andra näringar

o. s. v. Den lifliga samverkan mellan de olika arbetsförmedlingsanstalterna

i Bayern har äfven fått ett uttryck uti den med inrikesministeriets

goda minne år 1900 bildade »Verband bayrischer Arbeitsnachweise»,

hvars ändamål är att representera kontorens intressen i allmänhet, att

utveckla och höja förmedlingsverksamheten samt att arbeta för en tillförlitlig

statistik öfver densamma äfvensom öfver arbetslösheten o. s. v.

I Baden och Elsass-Lothringen sker statens medverkan för den

offentliga arbetsförmedlingen på ungefär enahanda sätt som i Wiirtemberg,

och har staten jämväl i dessa delar af tyska riket liksom äfven

i Preussen — där ett årligt statsanslag af 30,000 mark utgår för anordnande

af arbetsförmedling o. d. — vid sitt direkta understödjande

af arbetsförmedlingsverksamheten jämväl afsett att afhjälpa

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116. 23

bristen på landtbruksarbetare och förhindra tillströmningen af sådana

till städerna. Ehuru den i Tyskland på statens tillskyndan inledda

samverkan mellan stad och land på detta område ännu är helt ung,

har den dock redan att uppvisa så goda verkningar, att landtbrukets

behof af arbetskraft, tack vare den offentliga arbetsförmedlingens praktiska

anordning, inom vissa distrikt blifvit till fullo tillgodosedt. Det

växande intresse, som i södra Tyskland kommit den offentliga arbetsförmedlingen

till del från jordbruksidkarnes sida, framträder nu ock allt

mera äfven i Preussen, där på flera håll landtbrukskamrarnas förut

omnämnda, egna arbetsförmedlingskontor inledt samarbete med och

till och med uppgått uti de allmänna förmedlingsanstalterna på grund af

den vunna erfarenheten af dessa senares större möjligheter att tillgodose

äfven landtbrukets behof.

Förslag hafva ock inom tyska riksdagen varit å bane att på rikslagstiftningens

väg befordra utvecklingen af den allmänna arbetsförmedlingen,

ehuru dessa förslag ännu icke ledt till åsyftadt resultat. En

kraftig påverkan till arbetsförmedlingens planmässiga handhafvande genom

införande af ett enhetligt bokföringssystem vid samtliga allmänna

arbetsförmedlingsanstalter i Tyskland har emellertid år 1903 utgått från

»Kaiserliches Statistisckes Amf» i Berlin, hvars då nyinrättade afdelning

för arbetsstatistik fått sig förelagdt såsom en af sina hufvuduppgifter

att utarbeta månatliga öfversikter öfver ställningen på arbetsmarknaden

och för sådant ändamål hänvändt sig till arbetsförmedlingskontoren

med anhållan om insändande af detaljerade månadsrapporter

enligt ett enhetligt formulär. Omkring 700 förmedlingsanstalter åt

skilda slag hafva ock ställt sig denna anmaning till efterrättelse.

Uppenbart är, att denna anordning bör i hög grad vara ägnad att än

ytterligare utveckla det i vissa tyska stater redan nu långt genomförda

samarbetet mellan de olika förmedlingsanstalterna, liksom ock härigenom

erhålles en till omfattning och noggrannhet synnerligen tillfredsställande

statistisk öfversikt öfver ställningen på arbetsmarknaden med korta

mellantider, hvartill hvarje annat land torde sakna motstycke. Betydelsen

af en sådan kännedom torde emellertid näppeligen kunna ötverskattas.

I Österrike kan utvecklingen af eu ordnad arbetsförmedling sägas

hafva tagit sin början år 1895. Sagda år uttalade sig nämligen österrikiska

riksdagen för önskvärdheten af, att en undersökning måtte föranstaltas

angående de förefintliga arbetsförmedlingsanstalterna, deras

organisation och verksamhet, hvarjämte förordades införandet af »en ordnad,

om möjligt afgiftsfri arbetsförmedling, som kunde tillgodose arbets
-

Österrike.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

sökande af alla slag samt tillvinna sig såväl arbetsgifvares som arbetares

förtroende». Då sedermera »Arbeitsstatistisclies Amt» med dess s. k.

»Arbeitsbeirath» år 1898 trädde i verksamhet, föreskref dåvarande handelsministern

såsom en af den nya institutionens främsta uppgifter »att

befrämja arbetsförmedlingen». Den utveckling, som arbetsförmedlingen

under de sistförflutna åren ernått i Österrike, tillskrifves ock allmänt

de åtgärder, som från den arbetsstatistiska anstaltens sida blifvit vidtagna

för att samla och organisera de krafter, som arbetat på detta

område. Ett förslag till lag angående arbetsförmedling bär utarbetats,

enligt hvithet genom samverkan af stat och kommun ett fullständigt

system af arbetsförmedlingsanstalter bör upprättas öfver hela landet,

med särskilda centralanstalter, eu i hvarje provins, hvarjämte regeringen

genom den arbetsstatistiska anstalten öfvar inseende öfver det hela,

söker utjämna tillgång och efterfrågan på arbetskraft öfver hela landet

samt utarbetar statistiska månads- och årsöfversikter öfver ställningen

på arbetsmarknaden. En enhetlig bokföring är redan allmänt införd

och statistiska månadsrapporter afgifvas regelbundet af alla slags arbetsförmedlingsanstalter

i riket enligt för ändamålet utarbetade detaljerade

formulär och yrkesförteckningar, som tillhandahållas af »Arbeitsstatistisches

Amt», genom hvars försorg på grundval af detta material månatligen

utarbetas och offentliggöras öfversikter öfver ställningen på

arbetsmarknaden. Statistiken för år 1904 meddelar sålunda, att af

offentliga arbetsförmedlingsanstalter i Österrike förmedlades öfver

300,000 platser.

Att märka är, att — i motsats till förhållandet i Tyskland — i

Österrike arbetsförmedlingsanstalterna endast i de större städerna hittills

varit rent kommunala. Främst bland dessa är att nämna »Städtisches

Arbeitsamt» i Wien, genom hvars försorg under år 1904 förmedlades

platser till icke färre än 113,000 personer. Omnämnas bör

äfven, att flertalet af staden Wiens talrika handtverksföreningar (»Genossenschaften»)

anförtrott sin arbetsförmedling åt den kommunala anstalten

och till densamma betala bidrag, äfvensom att Wiens stadsfullmäktige

hänvändt sig till regeringen med en anhållan, att dels arbetsförmedlingen

måtte ombesörjas af staten och dels för Wiens vidkommande

rättighet att inrätta enskilda kommissionskontor icke vidare måtte

medgifvas.

I de särskilda kronländerna inom den österrikiska monarkien har

arbetsförmedlingsverksamheten äfven omfattats med det största intresse,

hvartill särskildt den oerhörda utvandringen och landtbrukets

brist på arbetskraft torde hafva gifvit anledning. I såväl Bölimen som

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 116. 25

Galizien hafva sålunda speciallagar i ämnet blifvit utfärdade, hvarjemte

redan flera åtgärder för arbetsförmedlingsverksamhetens ordnande blifvit

träffade samt anslag af offentliga medel blifvit beviljade såväl af riksdagen

som af de särskilda landtdagarna. Utvecklingen synes ock med

all sannolikhet tendera därhän, att arbetsförmedlingen i Österrike inom

en tämligen snar framtid icke blott omhändertages utan äfven till hufvudsaklig

del kommer att bekostas af staten.

I Ungern, hvars hufvudnäring ju är jordbruket, har statens ingripande

för arbetsförmedlingens ordnande'' helt naturligt närmast afsett

att tillgodose hufvudnäringens behof af arbetskraft, och infördes

år 1900 en organiserad arbetsförmedling för landtbruksarbetare. Enligt

den därvid träffade anordningen skall i hvarje stads- och landskommun

en offentlig kommissionär finnas, hvilken mot en obetydlig, lagstadgad

afgift skall stå arbetsgivare och arbetstagare till tjänst vid deras sökande

efter arbetskraft, respektive arbete. Dessa kommissionärer hafva

ständig förbindelse med den offentliga kommissionären i komitatets

hufvudstad, till hvilken skola insändas alla anmälningar, som af dem

icke kunnat tillgodoses, äfvensom regelbunda veckorapporter. All korrespondens

sker portofritt. Komitatskommissionärerna utarbeta förteckningar

öfver ställningen å arbetsmarknaden och tillgången på arbetskraft,

hvilka omedelbart öfversändas till alla kommuner inom komitatet

samt till de närgränsande komitatens centralkontor. Kostnaderna för

dessa bestridas af staten. Öfverinseendet öfver det hela utöfvas af

landtbruksministeriet i Budapest, till hvilket samtliga veckorapporter

skola insändas.

Men äfven för arbetsförmedlingen inom andra områden har man

sörjt i Ungern. Sålunda inrättades år 1900 genom samverkan af handelsministeriet,

staden Budapest och stadens handels- och industrikammare

ett arbetsförmedlingsinstitut i Budapest. De förhållandevis goda

resultat, som ernåtts af anstalten i Budapest — omnämnas bör, att cirka

30 procent af de genom anstaltens försorg förmedlade platserna (under

år 1904 cirka 40,000) äro tillfinnandes i landsorfen — hafva föranledt

handelsministeriet att gå i författning därom, att liknande byråer skola

upprättas i sammanlagdt 11 andra städer, och skola kostnaderna för

dessa anstalters första organisation helt och hållet utgå af statsmedel.

Årskostnaderna för hvarje kontor äro anslagna till 4,700 å 6,000 (ungerska)

kronor och skola dessa bestridas gemensamt af handelsministeriet,

vederbörande kommuner och industrikamrar. 1 sammanhang därmed

träffas af handelsministeriet detaljerade föreskrifter om samverkan mellan

anstalterna i olika städer.

Bih. till Riksd. Prof, 1906. 1 Sami. 1 Afl. 6:1 Raft. 4

Uagevn.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Frankrike.

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

Frankrike torde vara det land, hvarest de mest berättigade anmärkningar

framställts mot de privata kommissionärernas handhafvande

af arbetsförmedlingen, hvarför också krafven på genomförande

af effektiva reformer på detta område liär framträdt allt starkare. Redan

så tidigt som i början af 1800-talet infördes i Frankrike bestämmelser

om obligatoriska arbetsböcker samt inrättades särskilda förmedlingsbyråer

för bestämda arbetarekategorier. År 1848 fattades beslut om

anordnandet af kommunal arbetsförmedling, och fyra år senare utfärdades

detaljerade föreskrifter om de villkor, under hvilka privat arbetsförmedling

finge bedrifvas, samt angående offentlig uppsikt öfver

dylika kommissionärer. År 1884 utfärdades en lag, hvarigenom fackföreningarna

— såväl arbetarnas som arbetsgifvarnes — erköllo rättighet

att anordna kostnadsfri arbetsförmedling, och år 1890 grundades

slutligen i de större städerna s. k. arbetarebörser med uppgift, bland

annat, att söka reglera tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden.

Dessa arbetarebörser äro det gemensamma organet för den arbetsförmedlingsverksamhet,

som på en plats utöfvas af arbetarnes fackföreningar,

stundom med understöd af offentliga medel. Slutligen har en

del af arbetsförmedlingen äfven i Frankrike tagits om hand af allmännyttiga

föreningar. Den ojämförligt största delen af all platsanskaffning

har dock ända in i våra dagar ombesörjts af privata kommissionärer.

Konkurrensen med dessa olika anstalter har förorsakat, att de

kommunala arbetsförmedlingskontoren i Frankrike länge haft svårt

att slå sig igenom.

För att söka af hjälpa de kännbara olägenheter, som varit förenade

med arbetsförmedlingens otillfredsställande anordning, har man dock

numera i Frankrike beslutit sig för att söka allmänt få till stånd en

offentlig arbetsförmedling efter sydtyskt mönster. För detta ändamål

liar år 1904 utfärdats en lag, hvari föreskrifves, att efter lagens utfärdande

affärsmässigt drifna förmedlingsbyråer kunna upphäfvas mot

skälig godtgörelse, hvilken utgår af allmänna medel. Därjämte ålägges

hvarje kommun med minst 10,000 invånare skyldighet att inrätta en

offentlig arbetsförmedlingsanstalt. Slutligen skall i hvarje, äfven mindre

kommun å kommunalstyrelsens lokal föras förteckning öfver anbud och

efterfrågan å arbete, hvilken förteckning kostnadsfritt står till allmänhetens

förfogande.

På grund af den korta tid, lagen varit i kraft, föreligga ännu icke

några närmare upplysningar rörande dess verkningar. Omnämnas bör

dock, att ett flertal kommuner redan utgifvit högst afsevärda belopp

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Hd.

för att genom inlösen blifva kvitt de privata kommissionskontoren. I

staden Paris t. ex. har för dylika ersättningar utbetalats ett par miljoner

francs.

I Belgien finnas för närvarande kommunala arbetsför medlingskontor

— s. k. ).iarboturebör ser», ehuru de icke hafva samma karaktär som

motsvarande franska institutioner med samma namn, utan närmast likna

de tyska anstalterna — uti 5 städer; på 5 andra platser åtnjuta liknande,

af korporationer inrättade byråer understöd af kommunens medel,

så t. ex. i Briissel. Äfven här har man blicken öppen för nödvändigheten

att söka föra arbetskraft tillbaka till landsbygden, för hvilket

ändamål staten ock beviljat prisnedsättning för järnvägsresor för sådana

arbetare. I Briissel finnes jämväl en särskild anstalt för kvinnliga platssökande.

År 1902 bildades i Belgien efter tyskt mönster eu särskild

förening mellan förmedlingsanstalterna för verksamhetens befordrande

och kraftigare utveckling.

I Nederländerna finnas särskilda »arbeidsbeurs» i några af de större

städerna, enligt uppgift liknande de motsvarande institutionerna i Belgien.

Den offentliga arbetsförmedlingen i Luxemburg är anmärkningsvärd

så till vida, som densamma här sker genom anlitande af postverket.

Anmälan kan ske på närmaste postkontor, och tillhandahållas

för ändamålet å brefkort tryckta formulär. Förteckningar öfver alla

anmälda arbetssökande och lediga platser insändas hvarje afton till

postkontoret i hufvudstaden, genom hvars försorg dagligen utarbetas

en lista, som anslås å alla postkontor.

I Storbritannien bedrifves genom arbetarnes fackföreningar (»trade

unions») eu mycket omfattande arbetsförmedling, hvilken är anordnad

i samband med dessa korporationers långt drifna själfhjälpsverksamhet

i händelse af arbetslöshet. I intet annat land lärer denna fackföreningarnas

verksamhet vara så långt genomförd som i England, och utan

öfverdrift torde kunna sägas, att annan förmedlingsverksamhet här är

af underordnad betydelse i jämförelse med den af fackföreningarna bedrifna.

På eu del platser finnas ock s. k. »Labour Bureaux» med eu

viss officiell karaktär, äfvensom af allmännyttiga föreningar anordnad

platsanskaffning. På sista tiden har man emellertid äfven i England

börjat öfverväga lämpligheten af, att det allmänna toge arbetsförmedlingen

om hand, i det nämligen genom en parlamentsakt af juli 1902

tillstånd meddelats till inrättande af kommunala arbetsförmedlingsanstalter

i London. Sådana finnas redan i London till ett antal af 12,

samt jämväl i andra städer. I sammanhang härmed torde äfven böra

erinras om 1905 års »Unemployed Workmen Act», hvars bestämmelser

Belgien-;

Neder
länderna.

liHxemliurg.

Stor
britannien
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Amerikas

Förenta

Stater.

Australien.

Finland.

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

hufvudsakligen gå ut på kommunala åtgärder för arbetsförmedling och

beredande af arbetstillfällen åt arbetslösa.

Slutligen kan erinras om, att i ett stort antal af Amerikas Förenta

Stater blifvit anordnad offentlig arbetsförmedling (»free public employment

offices») vanligen i form af statsinstitutioner, hvilka inrättats efter

anvisningar af och stå under uppsikt af de särskilda staternas arbetsstatistiska

byråer.

Äfven i Australien är arbetsförmedlingen i allmänhet ordnad af

staten. Så t. ex. finnas i New South-Wales 42 statsanstalter, med en

centralanstalt i Sidney, inrättade för ändamålet.

Närmast från Tyskland har rörelsen för arbetsförmedlingens ordnande

genom offentligt ingripande så småningom nått de nordiska länderna,

och har man jämväl här liksom i en mängd andra länder därvid

ansett, att det i främsta rummet borde ligga i kommunernas intresse

att söka ordna denna angelägenhet.

Under de sistförflutna åren har sålunda i Finland frågan om anordnandet

af en offentlig arbetsförmedling genom kommunernas försorg

trädt i förgrunden. Sedan ärendet inom Helsingfors stadsfullmäktige varit

föremål för förberedande behandling, inbjödo nämnda stadsfullmäktige

år 1902 fullmäktige i sju andra finska städer att utse hvar sin medlem

i eu kommitté för frågans vidare utredning.

Denna kommitté upptog först till afgörande frågan, »huruvida den

kommunala arbetsförmedlingsinstitutionen, anordnad till hufvudsakliga

delar i enlighet med den uti öfriga nordiska länder vunna erfarenheten,

vore i Finlands städer af behofvet påkallad, nyttig eller möjlig

att förverkliga» — och omfattade kommittén med fästadt afseende å

förhållandena uti alla de städer, som voro vid tillfället representerade,

enhälligt den åsikt, att dylika opartiska, af kommunerna inrättade och

öfvervakade arbetsbyråer borde blifva af stort gagn, samt enades, efter

en närmare motivering, om följande principiella uttalande: »önskvärdt

vore, det i de af Finlands stadskommuner, hvilka äga en talrikare arbetarebefolkning,

skulle inrättas arbetsförmedlingsbyråer, hvilka borde

stå under kommunernas eget öfverinseende och underordnas en af såväl

arbetsgifvare som arbetare sammansatt ledning jämte det de skulle

inbördes samverka med hvarandra, äfvensom att det skulle ligga i dessa

kommuners eget välförstådda intresse att ikläda sig de med byråernas

inrättande och underhåll förenade kostnaderna». Till underlättande af

ett sådant samarbete och åstadkommande af en enhetlig statistik, framhöll

kommittén, att byråerna i de skilda städerna borde »ordnas enligt

ett för alla gemensamt system, samt att ej mindre förfarandet vid ar
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 116.

betsförmedlingen än bokföringen borde vid dem vara fullkomligt enahanda)),

för hvilket ändamål kommittén utarbetat ett »förslag till stadgar

för kommunala arbetsförmedlingsbyråer i Finlands städer» samt upprättat.

formulär till inskrifnings- och anvisningskort, statistiska tabeller

och dylikt äfvensom lämnat en del anvisningar rörande arbetets enhetliga

anordnande. Kommitterade hafva därvidlag ansett, att någon

särskild centralanstalt för sagda förmedling icke, åtminstone till en

början, borde inrättas, utan borde tills vidare samarbetet mellan de

skilda städernas anstalter kunna ske direkt medelst bref, telefon eller

telegram, i hvilket afseende kommitterade framhålla önskvärdheten af,

att nedsättning i telefonafgifterna kunde utverkas, liksom de äfven uttala

sig för en nedsättning i järnvägsbiljettprisen för till anställning å

annan ort anvisade arbetare. Då framdeles eu centralstyrelse för den

ömsesidiga förmedlingen kunde blifva behöflig, borde dess uppgifter och

befogenhet bestämmas efter öfverenskommelse mellan de särskilda anstalternas

föreståndare. För åstadkommande och offentliggörande af en

gemensam statistik ansågo kommitterade däremot en centralstyrelse behöflig

redan från början så snart flera byråer uppstått. Utarbetandet

på grundvalen af de särskilda anstalternas insända månadsrapporter och

offentliggörandet af månatliga öfversikter öfver ställningen på arbetsmarknaden

äfvensom af en årsstatistik skulle tillsvidare anförtros åt

anstalten i Helsingfors, intill dess att statens statistiska ämbetsverk

möjligen befunnes villigt att åtaga sig detta värf.

Sina förslag rörande samarbetet mellan de kommunala arbetsförmedlingsanstalterna

i Finland sammanfatta kommitterade slutligen på

följande sätt:

ratt de blifvande kommunala arbetsförmedlingsbyråerna i Finlands

städer borde träda i växelverkan med hvarandra för att förmedla arbetskraft

från orter, där öfverflöd därpå förefinnes, till andra trakter med

tillgång på arbete, i hvilket afseende dessa medelst bref, telefon eller

telegraf borde ej mindre vända sig till närmaste byrå eller samtidigt

till flera sådana än omedelbart meddela hvarandra resultatet af förmedlingen

;

att föreståndarne för de kommunala arbetsförmedlingsbyråerna

skulle årligen sammanträda för att öfverlägga om ordnandet af samarbetet

mellan byråerna samt om utvecklandet af dessas verksamhet enligt

•en för alla gemensam plan, samt

att samtliga kommunala arbetsförmedlingsbyråer borde sända sina

månadsrapporter och årsberättelser omedelbart efter dessas afgifvande

till någon såsom centralanstalt i detta afseende fungerande kommunal

s. 30 Kontrollera mot PDF

Danmark.

30 Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 116.

arbetsförmedlingsbyrå, hvilken med ledning af sagda berättelser skulle

sammanställa öfversikter och så snart som möjligt på lämpligaste sätt

bringa dem till allmänhetens kännedom». I sistnämnda afseende hafva

kommitterade emellertid, som förut blifvit nätnndt, förutsatt, att denna

uppgift framdeles borde komma att öfvertagas afostaten.

Sex finska städer — Helsingfors, Viborg, Abo, Kotka, Tammerfors

och Tavastehus — hafva ock i enlighet med kommitténs förslag inrättat

offentliga arbetsförmedlingsanstalter. Byrån i Helsingfors började sin

verksamhet redan år 1903, och har genom dess förmedling under hvart

och ett af åren 1903 och 1904 tillsatts inemot 4,000 platser.

j)Kjöbenhavns Kommunale Arbejdsanvisningslcontor'')'') öppnades i juli

1901. Kontoret, som står under paritetisk ledning — arbetsgifvareoch

arbetarepresentanterna i styrelsen utses af respektive »Dansk

Arbejdsgiver- o g Mesterforening» och »De samvirkende Fagforbund»,

hvarjämte 2 styrelsemedlemmar utses af stadsfullmäktige och ordföranden

af magistraten — har till uppgift att anvisa arbete af alla slag såväl

för facklärda arbetare inom olika näringar som för andra arbetare

samt för handelspersonal, tjänstefolk och iärlingar. Huru väl anstalten

lyckats lösa denna sin uppgift framgår bäst af de i följande tabell

meddelade siffror rörande resultatet af anstaltens verksamhet under de

båda sistförflutna åren:

»Kjöfienliavns Kommunale Arhejdsanvisningskontor»

Tillsätta platser åren 1901 och 1905.

År 1904

År 1905

Manliga

Kvinnliga

Summa

Manliga

Kvinnliga

Summa

Jordbruk o. d...............................

1,029

477

1,506

1,443

563

2,006

! Industri och handtverk..................

6,265

2,740

9,005

6,874

2,742

9,616

Handel och samfärdsel.....................

2,515

1,936

4,451

3,115

1,968

5,083

Grofarbetare, tjänstefolk och ej speci-

fieeradt arbete...........................

252

8,702

8,954

302

9,978

10.280

Summa

10,061

13,855

23,910

11,734

15,251

26,985

Af de tillsatta platserna komma 2,654 år 1904 och 3,063 år 1905

på orter utom Köpenhamn. Äfven om på den manliga afdelningen

industri- och handtverksarbetare äro i afgjord majoritet (cirka 60 pro
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 116.

cent af alla tillsatta platser), framstå äfven öfriga grupper med ganska

aktningsvärda siffror. Sålunda hafva 1,443 platser (12 procent) gått

till jordbruket. På den kvinnliga afdelningen är visserligen förmedlingen

af platser för tjänstefolk i staden den förhärskande, men äfven

andra grupper äro väl representerade; särskilt må framhållas de 563

kvinnor, som fått anställning inom landtbruket. Förmedlingen till

landet är ock, som synes, stadd i rask tillväxt, något som bestyrker

den jämväl i Tyskland och annorstädes vunna erfarenheten, att anordnandet

af offentlig arbetsförmedling är af betydelse icke minst för

landtbruket.

Från den danska statens sida hafva ännu icke vidtagits några direkta

anstalter för den offentliga arbetsförmedlingens befrämjande, och

torde sådana icke vara att emotse, förr än förmedlingskontor äfven i

landsorten kommit till stånd.

I Norge trädde »Kristiania Arbejdskontor», inrättadt efter sydtyskt

mönster, i verksamhet redan den 1 januari 1898. Liknande kontor

hafva sedermera inrättats i Bergen, Trondlijem och Stavanger. Verksamheten

vid samtliga norska förmedlingsanstalter framgår af följande

tablå:

Norska arhetsförniedlmgsaustalter.

(Kristiania, Bergen, Trondhjem, Stavanger).

Tillsätta platser åren 1904 och 1905.

År 1904

År 1905

!

Manliga

Kvinnliga

Samma

Manliga

Kvinnliga

Summa

Jordbruk o. d...............................

554

46

600

941

102

1,043

Industri och handtverk..................

1,830

103

1,933

2,319

201

2,520

Handel och samfärdsel.....................

1,869

170

2,039

3,407

142

3,549

Grofarbotare, tjänstefolk och ej speci-

ficeradt arbete...........................

2,247

7.215

9,462

2,829

7,918

10 747

Summa

6,500

7,534

14,034

9,496

8,363

17.859

Som synes har landtbruksanvisningen äfven i Norge blifvit en icke

oviktig de! af den offentliga arbetsförmedlingen och torde komma att

blifva det i än högre grad, sedan det nu föreliggande förslaget till

statens medverkan för verksamhetens utveckling och organiserande för

hela landet blifvit genomfördt.

Borga.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

Den under de senare åren i Kristiania konstant rådande arbetslösheten

har föranledt kommunalstyrelsen att under flera år ställa ett

visst anslag till arbetskontorets disposition för att underlätta arbetares

resa från staden. Departementet för offentliga arbeten har ock — efter

föredöme från Tyskland — beviljat 50 procent prisnedsättning för

järnvägsresor öfver 15 kilometer för arbetssökande, som af kontoret

därtill legitimeras, en förmån, som dock numera utbytts mot helt och

hållet fria resor vid »extraordinär arbeidslöshed» under vintermånaderna

åt arbetslösa, som bevisligen hafva utsikt att få arbete på annat håll.

Tanken på norska statens kraftigare ingripande på arbetsförmedlingens

område framfördes redan tidigt. Ett förslag till »lov om

arbejdsanvisningskontorer» framlades sålunda i stortinget år 1897, och

blef detta förslag öfverlämnadt till regeringen med anhållan om en

närmare utredning af frågan. En förberedande sådan verkställdes ock,

hvarefter en departemental kommitté år 1901 tillsattes för ärendets

vidare behandling. Nämnda kommitté afgaf år 1903 ett vidlyftigt betänkande,

innefattande, jämte en tämligen uttömmande redogörelse för

den offentliga arbetsförmedlingen i utlandet, »förslag til lov om arbejdsformidling

med motiver». Sedan regeringen inhämtat myndigheters

och korporationers yttranden öfver det utarbetade lagförslaget, har detsamma,

i väsentliga delar oförändradt, genom proposition den 10 nästlidna

mars förelagts Storthinget, i sammanhang hvarmed äskats ett

statsanslag af 9,000 kronor för bestridande af de bidrag, som från

statens sida böra komma den offentliga arbetsförmedlingen till del,

hvartill då skulle komma vissa andra arbetsförmedlingen medgifna särskilda

förmåner, såsom portofrihet, fria järnvägsresor i vissa fall för

arbetslösa, som erhållit arbete å annan ort, o. s. v.

offentlig cit- Efter de närmaste förebilderna i Kristiania och Köpenhamn in
betfs7er?le''ng

rättades de första offentliga arbetsförmedlingsanstalterna i Sverige

i vensre. uncjer högben 1902, nämligen i Hälsingborg och Göteborg.

Under år 1905 hafva liknande kontor blifvit öppnade i Stockholm,

Lund, Malmö och Sundsvall samt med 1906 års ingång äfven i Karlstad.

Uti Norrköping och Karlskrona hafva stadsfullmäktige fattat beslut om förmedlingskontors

anordnande; och har det i Norrköping just i dagarna

trädt i verksamhet. Frågan om upprättandet af offentlig arbetsförmedling

är ock för närvarande under utredning i ett stort antal städer,

nämligen Falun, Gäjle, Jönköping, Kristianstad, Landskrona, Uppsala,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 116.

Västerås och. Örebro inom respektive kommunalrepresentationer samt i

Halmstad och Varberg inom handtverksföreningarna på respektive

platser. Vidare kan nämnas, att motioner i ärendet jämväl varit

väckta hos stadsfullmäktige i Eskilstuna och Luleå, ehuru de icke föranledt

till några positiva åtgärder, äfvensom att man inom intresserade

kretsar å flera andra orter, såsom Linköping, Karlshamn m. fl., uppmärksammat

frågans vikt, om också några åtgärder för dess realiserande å

dessa platser ännu ej blifvit vidtagna. Slutligen kan omuämnas, att

Västmanlands läns hushållningssällskap sedan år 1899 anvisat ett årligt

anslag för åstadkommande af kostnadsfri förmedling af arbetskraft

speciellt för landtbruket.

Den hittills vunna erfarenheten från de offentliga arbetsförmedlingsanstalter

i Sverige, som någon längre tid varit i verksamhet, synes

otvetydigt gifva vid handen, att denna anordning af arbetsförmedlingen

äfven i vårt land är ägnad att fylla ett verkligt behof, samt, vidare

utvecklad, och särskildt därest en planmässig samverkan kan etableras

de olika kontoren emellan, bör blifva till synnerligen stort gagn icke

blott för arbetsgivare och arbetare, utan äfven för samhället i dess

helhet. Från anstalterna i Göteborg och Hälsingborg föreligga för de

båda sistförfluten åren följande resultat1):

Göteborgs arbetsförmedlingsanstalt.

Tillsatta platser åren 1901 och 1905.

År 1904

År 1905

Manliga

Kvinnliga

Summa

Manliga

Kvinnliga

Summa

Jordbruk o. d...............................

239

24

203

255

53

308

Industri och handtverk..................

705

220

925

856

254

1,110

Handel och samfärdsel.....................

911

414

1,325

1,135

405

1,540

Grofarbetare, tjänstefolk och ej speci-

ficeradt arbete...........................

1,370

2.327

3,697

1,448

2,731

4,179

Summa

8,225

2,985

6,210

3,694

3,443

7,137 2)

*) Det torde observeras, att till följd af olika bokföringssystem vid de båda

kontoren de i tabellerna angifna grupperna »industri och handtverk» samt »grofarbetare»

ej äro fullt sammanfallande.

2) Däraf 1,212 (890 män) utom Göteborgs stad.

Bill. till Eilesd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 62 Höft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 116.

Hälsingborgs stads arbctskontor.

Tillsätta platser area 1904 och 1905.

År 1904

År 1905

Manliga

Kvinnliga

Summa

Manliga

Kvinnliga

Summa

Jordbruk o. d...............................

599

60

659

670

65

735

Industri och handtverk .................

1,118

72

1,190

848

47

895

Handel och samfärdsel ...................

170

177

347

123

133

256

Grofarbetare, tjänstefolk och ej speci- ficeradt arbete...........................

305

516

821

237

645

882

Summa

2,192

825

8,017

1,878

890

2,768*)

Vid kontoret i Göteborg hafva sålunda öfver 6,000 platser förmedlats

under år 1904 och öfver 7,000 platser under år 1905, i Hälsingborg

åter under hvardera året cirka 3,000 platser. Olika yrkesgrupper

äro ock vid båda anstalterna väl företrädda, däribland äfven jordbruket,

särskild! i Hälsingborg, där på den manliga afdelningen, som synes, 30

å 35 procent af alla tillsatta platser komma på jordbruksarbetare. Anmärkningsvärd!

är ock, att antalet förmedlade platser till jordbruket

därstädes under år 1905 ökats, samtidigt med att frekvensen inom öfriga

näringsgrenar något nedgått, livilket sistnämnda förhållande närmast

torde vara att tillskrifva minskad verksamhet inom byggnadsfacken.

Vid Göteborgsanstalten åter hafva de förmedlade platserna till

landtbruket ännu år 1905 belöpt sig endast till 308, men torde detta

hafva sin grund dels i de gynnsamma konjunkturerna inom andra

näringar och dels däruti, att landtarbetarne ännu icke i samma utsträckning

som landtbrukarne själfva hänvändt sig till den offentliga anstalten.

Enligt hvad Göteborgskontorets föreståndare upplyst, skulle förmedlingen

till landet varit många gånger större, för så vidt folk, som

velat hafva sådan anställning, funnits att tillgå. Detta bestyrkes ock

däraf, att t. ex. under sista kvartalet förlidet år vid kontoret voro

anmälda 221 lediga platser inom jordbruket, af Indika dock endast 94

kunde besättas. Själfklart är emellertid, att det måste falla utom ramen

*) Däraf 805 (668 män) utom Hälsingborgs stad.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

35

för de af stadsport!mimerna upprättade och ensamt bekostade förmedlingsanstalterna

att vidtaga extra åtgärder för att söka tillgodose landtbrukets

behof af arbetskraft, med mindre särskilda anslag för ändamålet

ställas till deras förfogande, vare sig från landtkommunernas

eller statens sida.

Äfven de under år 1905 öppnade anstalterna i Lund, Malmö och

Stockholm hafva — trots de synnerligen ogynnsamma förhållanden, hvarunder

kontoren, särskild! å de båda sistnämnda platserna till följd af

de då pågående stora arbetskonflikterna, började sin verksamhet — att

uppvisa ett förhållandevis stort antal tillsatta platser, nämligen

kontoret i Stockholm (öppnadt den 22 september) 1,438 tillsatta platser

» » Malmö ( » »22 augusti) 560 » »

» )) Lund ( » » 20 maj) 393 » »

intill 1905 års utgång.

Att observera är ock, att vid kontoret i Lund öfver hälften af de

å den manliga afdelningen tillsatta platserna (103 af 190) gällde jordbruksarbetare,

ett förhållande, som synes båda godt för anstaltens

utveckling till gagn för den Lund omgifvande landsbygden.

Tilläggas må slutligen, att under den hittills förflutna delen af

innevarande år omsättningen vid samtliga de i verksamhet varande

anstalterna, särskild! om hänsyn tages till årstiden, varit ganska afsevärd,

hvarom följande siffror bära vittne:

Offentliga arbetsförmedlingsanstalter i Sverige.

Antal tillsatta platser år 1806.

Stockholm

Göteborg

Malmö

Hälsing-

borg

Lund

Sundsvall

Karlstad

Under januari ................

275

514

102

96

53

50

28

» februari...............

558

561

124

126

52

79

36

» mars....................

303

788

253

204

58

129

125

Från svenska statens sida har medverkan för arbetsförmedlingens

ordnande hittills endast förekommit inom ett visst, speciellt område,

nämligen sjöfartens, i det att de s. k. sjömanshusen, som äro anordnade

under samverkan mellan stat och kommun, till väsentlig del äro afsedda

för platsförmedlingsverksamhet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Behöfligheten

af en ordnad

arbetsförmedling.

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

För arbetsförmedlingen i öfrigt har staten intet vidare åtgjort än

att genom nådiga kungörelsen den 28 november 1884 den privata, såsom

affär bedrifna arbetsförmedlingsverksamheten — de s. k. kommissionskontoren

— ställts under öfverinseende af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Denna förordning, som hufvudsakligen tillkom i syfte att

åvägabringa en viss kontroll öfver de på spekulation fotade kommissionskontorens

verksamhet, har dock aldrig varit afsedd att stadga några

normer för arbetsförmedlingens ändamålsenliga ordnande. Kommissionskontoren

hafva icke heller, såsom också kommerskollegium i sitt förut

återgifna utlåtande anmärkt, blifvit af nämnvärd betydelse annat än för

förmedling i personlig tjänst, och har kollegium jämväl anfört skälen

till, att dylika kontor aldrig till fylles kunna motsvara de kraf på en

ordnad arbetsförmedling, som länge i vårt land gjort sig gällande.

Så torde ock i allmänhet vara fallet med de öfriga anordningar, som på

privat väg kunna träffas för att förmedla arbete, respektive arbetskraft,

åt arbetare och arbetsgifvare. Äfven om det låter tänka sig, att —

såsom i enstaka fall skett, ehuru icke i någon särdeles stor omfattning

— yrkesutöfvarne själfva skulle söka taga denna viktiga angelägenhet

om hand, lärer icke kunna jäfvas den af kommerskollegium härvidlag

uttalade uppfattningen, att nämligen det öfvervägande flertalet af yrkesorganisationerna

äro för svaga — såväl ekonomiskt som numeriskt —

för att de i allmänhet skola kunna organisera platsanskaffningen för

hela yrkets behof, samt att dylik arbetsförmedling, i den mån den

kommer till stånd, endast kan tillgodose ett ringa fåtals intressen.

Ofvertygelsen härom har ock på flerfaldigt sätt kommit till uttryck,

särskild! från arbetsgifvarnes sida, i det att det ofta varit på deras

initiativ, som offentliga arbetsförmedlingsanstalter i de olika orterna

blifvit upprättade. Erinras må äfven, att Centrala arbetsgifvareförbundet

nyligen uttalat sig för arbetsförmedlingens ordnande såsom en offentlig

angelägenhet, något som ock tidigare förordats af ett stort antal andra

yrkesföreningar i vårt land, såväl arbetsgifvares som arbetares. På

senaste tiden hafva ock framstående representanter för vår jordbruksnäring

gifvit uttryck åt samma önskan.

Uti de förut återgifna framställningarna till Kungl. Maj:t liksom

ock i de utredningar, som i flera af våra städer föregått inrättandet

af kommunala förmedlingskontor, synas mig ock starka skäl hafva

blifvit anförda för vikten af ett offentligt ingripande på detta område.

Den hastiga utvecklingen af näringslifvet samt produktionsförhållandenas

fullständiga omgestaltning hafva föranledt en stark anhopning

af arbetskraft i städerna och därjämte gjort arbetarestocken mycket

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116. 37

rörlig, allra helst som samfärdsmedlens utveckling i hög grad underlättat

förflyttningar från den ena orten till den andra. I samma mån

som mängden af arbetstillfällen och arbetare ökats och arbetarnas anställning

blifvit mindre stadigvarande, har naturligtvis den enskilde arbetsgifvarens

och arbetarens förmåga att öfverskåda marknaden blifvit förminskad.

Äfven vid tider, då städerna ingalunda behöfva tillförse] af arbetskraft,

strömmar sådan dit från landsbygden, där densamma dock väl behöfves,

och på sådant sätt ökas arbetslösheten i städerna och bristen på

arbetskraft på landsbygden, till skada för både samhället och de närmast

berörda parterna själfva. Det lider väl intet tvifvel, att en stor

del af de arbetare, som i städerna under alla tider på året föra en mer

eller mindre bekymmersam tillvaro med endast tillfällig sysselsättning,

som ofta afbrytes af arbetslöshetsperioder, skulle hafva det vida bättre

genom den till synes mindre lockande, men säkrare och lugnare anställning,

som landtbruket erbjuder och som de efter sina i städerna vunna

bittra erfarenheter snart nog lärt sig uppskatta.

Mångenstädes hafva de i städerna anordnade offentliga arbetsförmedlingsanstalterna

vid sitt första framträdande mötts af den farhågan,

att de skulle underlätta och påskynda den redan förut oroväckande

inflyttningen af arbetare till städerna, men öfverallt har det i verkligheten

visat sig, att jordbrukarne å kringliggande landsbygd genom dessa

anstalter i allt större utsträckning kunnat just återbörda till landet den

öfvertaliga arbetskraft, som, oberoende af anstalternas verksamhet, till

följd af ekonomiska och andra samhälleliga förhållanden sammanhopas

i städerna. Och i samma mån en utvecklad organisation, med särskild

hänsyn tagen till landbrukets behof, i vissa länder anordnats, har den

offentliga arbetsförmedlingsverksamheten visat sig vara ett godt medel att

afhjälpa de nu rådande, särskildt för jordbrukarne kännbara missförhållandena

med afseende å tillgång och efterfrågan å arbetskraft. Det

torde i detta sammanhang böra påpekas, att några skiljaktiga intressen

på denna punkt i regel ej behöfva förekomma mellan land och stad,

enär öfverflödet å arbetare i städerna — och däraf föranledd arbetslöshet,

ökad fattigvårdstunga o. s. v. — visat sig lika konstant som

bristen å arbetskraft på landsbygden. För bådadera är det af vikt, att

utjämning och reglering härutinnan åstadkommas, liksom den arbetslöse

vanligen måste föredraga arbete på landsbj^gden framför arbetslöshet

och nöd i staden.

Behofvet af lämpliga anordningar i angifvet syfte synes särskildt

framträdande med afseende å de värnpliktiga, som efter öfningstidens

slut skola återtaga sin borgerliga verksamhet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 116.

En ordnad arbetsförmedlingsverksamhet inskränker sig emellertid

ej till att efter sig företeende behof i stort reglera arbetskraftens fördelning

mellan land och stad, utan har i vårt land liksom annorstädes

visat sig mäktig att äfven tillgodose de särskilda yrkenas speciella

kraf. Det synes mig uppenbart, att det för näringslifvets förkofran

måste vara af den största betydelse, att en arbetsgivare icke behöfver

afstå från mera omfattande arbeten, därför att han ej kan vid ett gifvet

tillfälle förutsätta, att den arbetskraft, hvaraf han är i behof, skall

omedelbart stå till buds. Och en sådan garanti bör den offentliga

arbetsförmedlingen kunna bjuda, när den med ett fast organiseradt nät

af anstalter omedelbarligen kan uppsöka och disponera öfver snart sagdt

all ledig arbetskraft i landet.

Den kännedom om arbetsförhållandena och konjunkturerna på olika

orter samt inom de särskilda yrkena, som genom arbetsförmedlingsanstalternas

registreringssystem kan vid hvarje tidpunkt erhållas, bör

särskildt blifva af betydelse för afhjälpandet af de allt större svårigheter,

som möta det uppväxande släktet vid valet af lefnadsbana.

Liksom i vissa andra länder bör det därför äfven hos oss blifva en

viktig uppgift att genom en i lämpliga former anordnad lärlingsanvisning

regelbundet tillföra yrkena ett passande tillskott af de från folkskolorna

utgående barnen. Genom systematisk observation af arbetsförhållandena

kunna ock anstalterna i viss mån bidraga till lösningen af den för

samhället liksom för den enskilde utomordentligt viktiga frågan om arbetskraftens

rätta fördelning mellan olika arbetsområden.

Om genom arbetsförmedlingens rationella ordnande å ena sidan

den enskilda företagsamheten understödjes och uppmuntras samt å

andra sidan de arbetssökande beredas kännedom om de därigenom

ökade arbetstillfällena och för värf sutsikterna, så lärer på detta sätt eu

naturlig och verksam åtgärd jämväl vara vidtagen för att i det egna

landet bereda anställning och uppträde åt dem, som nu tro sig nödsakade

att söka sin utkomst i andra länder.

Äfven om det närmast måste vara ett kommunalt intresse att sörja

för de anordningar, som inom hvarje ort påkallas för arbetsförmedlingens

ordnande och genom hvilka dess säregna behof säkrast vinna

beaktande, så kan det å andra sidan icke bestridas, att denna fråga har

så stor vikt för samhället i dess helhet, att detsamma bör ägna den all

uppmärksamhet och omvårdnad. I nu förevarande hänseende kan man

med fog säga, att de enskildas bästa äfven är statens, ty dess intressen

befordras lika mycket af att näringslifvet och dess idkare åtnjuta säkra

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

ocli goda arbetsförhållanden, som dess syften skadas genom de ekonomiska

och moraliska farorna af arbetslösheten.

I jämförelse med den allmänna betydelsen af arbetsförmedlingsverksamhetens

effektiva ordnande är det visserligen af mindre vikt, att

staten själf i egenskap af stor arbetsgivare kan behöfva direkt taga

dess tjänster i anspråk. Dock torde knappast på förhand kunna fullt

beräknas den betydelse, en utvecklad organisation på detta område kan

erhålla, t. ex. vid en kris, när nationens alla krafter, ej blott de militära,

måste snabbt samlas och inriktas på störa och brådskande uppgifter,

eller vid påbörjandet och afslutandet af större byggnadsföretag,

järnvägsanläggningar o. d.

Likaså bör det blifva föremal för ett omsorg*sfullt öfvervägande

huruvida icke — såsom fångvårdsstyrelsen redan vid Stockholmsanstaltens

planläggning framhållit — den offentliga arbetsförmedlingen kan tagas

i anspråk för att under lämpliga former anskaffa anställning åt personer,

som efter utståndet straff frigifvas från straffanstalterna.

_ Af hvad jag förut anfört rörande den genom stadskommunernas

initiativ anordnade offentliga arbetsförmedlingen i vårt land, framgår

med all tydlighet, att här på frivillighetens väg funnits en lycklig form

för realiserandet af betydelsefulla och aktuella samhällskraf. Men i

samma mån denna rörelse vunnit större omfattning samt erfarenhet

om sina mål och medel, har för dess bärare allt klarare framstått,

att densamma icke kan till alla sina möjligheter fullt utnyttjas utan

statens stöd och medverkan. Såsom ock kommerskollegium framhållit,

är det nämligen ej nog med, att de här och hvar existerande kommunala

anstalterna i mån af sina krafter arbeta inom den egna orten

utan för arbetsmarknadens reglerande erfordras äfven att de, allt efter

behofvet, kunna dels tillföra en ort erforderlig arbetskraft, dels förflytta

sådan till andra platser, dels ock slutligen förhindra öfverflödig tillströmning^

af arbetskraft, särskildt till städerna. För att kunna fylla

dessa viktiga kraf måste arbetsförmedlingsverksamheten öfver hela landet

erhålla den enhetlighet och centralisation, som erfordras för ett effektivt

samarbete mellan anstalterna å olika orter äfvensom mellan dessa och

de öfriga organ, som i landskommuner och smärre stadssamhällen kunna

erhålla likartade uppgifter. En sådan samverkan kan icke gärna åstadkommas

på den privata öfverenskommelsens väg, allra helst som med

densamma alltid måste blifva förenade vissa kostnader, hvilka ej lämpligen

kunna fördelas mellan och bestridas af de särskilda lokala anstalterna.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Förslag till

åtgärder från

statens sida.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

Att staten låter sig angeläget vara att skänka de nu äfven i

vårt land påbörjade allvarliga sträfvandena för arbetsförmedlingens

ordnande sitt stöd och sin medverkan, liksom redan skett för sjöfartsnäringens

vidkommande, synes mig af de i det föregående angifna

grunder vara af nöden. Det gäller då närmast att afgöra, i hvad mån

och på hvad sätt denna statens medverkan lämpligen kan och bör komma

till synes, och anser jag, att statens uppgift i förevarande afseende kan

blifva, — såsom i utlandet skett, — vid frågans föregående behandling i

Riksdagen ifrågasatts samt nu sednast af kommerskollegium föreslagits,

— dels att befordra inrättandet af opartiska, offentliga arbetsförmedlingsanstalter

å sådana orter, där dylika anstalter efter ortsmyndigheternas

eget bepröfvande anses vara af bebofvet påkallade, dels och

framför allt att söka få verksamheten vid dessa anstalter anordnad

efter en enhetlig plan och med nödig samverkan de olika kontoren

emellan äfvensom i öfrigt efter sådana grunder, att alla intressen,

industriens såväl som landtmannanäringarnas, städernas såväl som landsbygdens,

statens såväl som de enskildes, blifva genom anstalterna i

görligaste mån tillgodosedda.

Med afseende å själfva upprättandet af offentliga arbetsförmedlingsanstalter

anser jag, i likhet med kommerskollegium, att initiativet i

regel bör utgå från kommunerna själfva, äfvensom att organisationskostnaderna

och åtminstone de hufvudsakligaste förvaltningskostnaderna

böra bestämmas och bestridas af kommunerna, en eller flera i förening.

I den mån verksamheten utvecklas, äfvensom dylika kontor i en framtid

kunna med hänsyn till det allmännas intresse befinnas behöfliga å

en eller annan ort, där de lokala representationerna icke mäkta uteslutande

med egna medel bestrida kostnaderna för upprättandet och vidmakthållandet

af dessa organ, anser jag dock, jämväl i likhet med

kommerskollegium, att undantagsvis ett mindre direkt statsanslag till

kontorspersonalens aflönande bör kunna utanordnas, om också icke förrän

framdeles. Därjämte synes det mig vara på sin plats, att staten åtminstone

till eu början åtager sig kostnaderna för det ökade arbete, som

kommer att åsamkas de lokala kontorens personal genom de åtgärder,

som måste vidtagas, för . att de af städerna upprättade kontoren skola

blifva till verkligt gagn äfven för närliggande landskommuner, hvilka

kostnader, om ock i och för sig obetydliga, icke lämpligen torde kunna

bestridas af respektive städers medel. Framdeles torde dock kostnaderna

för denna interlokala verksamhet till hufvudsaklig del kunna täckas genom

bidrag af landsting eller hushållningssällskap. Genom åtgöranden från

dessa institutioners sida torde ock eu sådan anordning i en framtid lämp
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

ligen kunna komma till stånd, att i vissa landskommuner en bestämd

person står till arbetsgifvares och arbetares tjänst i och för förmedling

af anställning och därvid har rapport med det offentliga förmedlingskontoret

i närmaste stad.

Vidare synes mig staten böra och kunna på ett kraftigt sätt understödja

den offentliga arbetsförmedlingen genom att, väl icke, såsom i

andra länder skett, medgifva portofrihet, men dock bereda anstalterna

motsvarande förmån genom att åtaga sig att mot företedda räkningar

bestrida alla af arbetsförmedlingsverksamheten föranledda portoutlägg.

Denna förmån bör medföra en icke oväsentlig lättnad i anstalternas

kostnader, särskildt som det synes vara lämpligt, att vid samtliga anstalter

vidtaga den vid Stockholmskontoret träffade anordningen, att alla

s. k. anvisningskort få af arbetsgifvare på platsen ofrankerade återsändas

till kontoret, som nu har att lösa alla sådana kort med belöpande

postbefordringsafgift. Ett sådant medgifvande synes ock vara af nöden

för att befrämja de lokala kontorens interlokala förmedlingsverksamhet.

Då vidare anlitandet af telefon och telegraf vid alla tillfällen, när

sådant kan befinnas lämpligt, måste vara i hög grad ändamålsenligt,

finner jag det på sin plats, att äfven i Sverige, liksom flerstädes i utlandet

sker, staten åtager sig att gälda anstalternas abonnemangsafgifter

för rikstelefon, äfvensom alla af den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten

föranledda utgifter för interurbana telefonsamtal och telegram.

Att däremot, såsom i flera andra länder ägt rum, medgifva rättighet

för arbetare, som af ett offentligt arbetskontor fått sig anställning

anvisad å annan ort, än där han för tillfället vistas, att vid resa å statens

järnvägar erhålla biljett mot nedsatt pris eller, såsom i Norge under

vissa förhållanden, utan afgift, finner jag icke böra ifrågakomma, så

mycket mindre som afgifterna för personbefordran å de svenska statsjärnvägarna

numera, efter den genomförda zontariffreformen, blifvit å

längre afstånd afsevärdt reducerade. Vid inträffande mera omfattande

arbetslöshet torde det emellertid kunna befinnas ligga i vederbörande

kommuners intresse att ställa ett visst belopp till det kommunala förmedlingskontorets

förfogande att användas såsom bidrag till resekostnader

för arbetslösa, som fått sig arbete anvisadt å en annan ort. Ett

dylikt kommunalt anslag har ock flerstädes i utlandet anvisats för beredande

af reselån åt arbetare, som däraf äro i behof.

En annan förmån åter, som jag, i enlighet med hvad kommerskollegium

förordat, anser det vara väl på sin plats att bereda de offentliga

arbetsförmedlingsanstalterna i riket, är, att staten bestrider alla kostnader

för anstalternas enhetligt affattade blanketter, formulär, anvisningsBih.

till Iiiksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 62 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

kort och öfriga för verksamheten erforderliga trycksaker. Statens öfvertagande

af dessa kostnader betingas, såsom kollegium ock erinrat, af

de kraf på nödig samverkan de olika kontoren emellan och på arbetsförmedlingens

anordnande för både stad och landsbygd, hvilka, enligt hvad

jag förut framhållit, från det allmännas sida måste ställas på denna

nya samhällsinstitution. Med afseende härå samt beträffande de villkor,

hvarunder denna och öfriga här angifna förmåner skulle komma arbetsförmedlingsanstalterna

till godo, tillåter jag mig hänvisa till hvad därom

anförts i kommerskollegiets förut återgifna utlåtande, hvilket i denna

del torde kunna ligga till hufvudsaklig grund för blifvande bestämmelser

i ämnet.

För att emellertid den enligt min åsikt framför allt önskvärda

centralisationen af arbetsförmedlingsverksamheten och samverkan mellan

de olika anstalterna efter en enhetlig plan skall komma till stånd, är

det erforderligt, att någon viss statsmyndighet erhåller i uppdrag att

vidtaga för ändamålet lämpliga åtgärder, hvilken myndighet då jämväl

bör få till uppgift att handlägga alla till arbetsförmedlingen hörande

frågor. I kommerskollegiets utlåtande har redan i hufvudsak redogjorts

för omfattningen och beskaffenheten af den understödjande och kontrollerande

verksamhet, som i detta afseende skulle utöfvas från statens

sida. Sålunda skulle till en början, efter det från olika håll i utlandet

inhämtats en detaljerad kännedom om de praktiska anordningar för

arbetsförmedlingens centralisation och arbetssätt, som därstädes kommit

till användning — därvid särskild uppmärksamhet synes mig böra ägnas

åt alla de mått och steg, som tagits för afhjälpande af bristen på arbetskraft

inom landtbruket — i samråd med representanter för i riket

förefintliga offentliga arbetsförmedlingsanstalter äfvensom för såväl städernas

som landsbygdens olika näringar utarbetas en detaljerad plan

för ledningen af arbetsförmedlingsverksamheten i Sverige. Med afseende

å arbetsförmedlingens centralisering lärer någon tids erfarenhet

behöfvas, innan ett slutgiltigt omdöme kan vinnas om lämpligaste sättet

för denna centraliserings genomförande.

Fn lämplig distriktsindelning af landet, med ett centralkontor inom

hvarje distrikt, torde tilläfventyrs böra föredragas framför ett hufvudkontor

för arbetsförmedlingen i riket; och kunde då anmälningar från

öfriga kontor samt från enskilda arbetsgifvare och arbetare inom distriktet

insändas till distriktskontoret. En sådan anordning utesluter

dock icke, att hufvud kontoren sins emellan böra stå i en liflig växelverkan

per post, telefon och telegraf. Jag föreställer mig vidare, att

verksamheten bör komma att så anordnas, att distriktscentralerna med

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

korta mellanrum — exempelvis eu å två gånger i veckan — uppgöra

en detaljerad förteckning öfver de från olika orter inom distriktet ingångna

anmälningar å för tillfället lediga platser och arbetssökande,

som icke omedelbart kunnat tillgodoses genom tillgången och efterfrågan på

de särskilda orterna, hvilka förteckningar omedelbart utsändas till öfriga

kontor inom distriktet samt till alla sådana orter, hvarifrån framställning

gjorts om bekommande af dessa s. k. vakanslistor, för att på

lämpligt sätt bringas till arbetsgifvares och arbetssökandes kännedom.

Dessa vakanslistor böra jämväl innehålla uttryckligt tillkännagifvande

därom, att i öfrigt kvalificerade arbetssökande vid de offentliga kontoren

äga företrädesrätt till anställning å den ort, där de äro mantalsskrifna,

framför tillresande arbetssökande, att arbetssökande från landsbygden

i första hand anvisas plats till landet o. s. v. I anstalternas

tillkännagifvanden böra ock, i händelse af rådande öfverflöd å arbetskraft,

arbetssökande från landet uttryckligen åtvarnas för att begifva

sig till städerna.

Denna anordning är emellertid allenast förslagsvis framställd, enär,

på sätt förut anförts, en tids erfarenhet rörande en genom statens försorg

ordnad samverkan mellan de olika arbetsförmedlingsanstalterna

synes vara af nöden för ett fullständigt ordnande af arbetsförmedlingens

i riket centralisering.

Den myndighet, som skulle få sig anförtrodt att utöfva statens

åsyftade understödjande och kontrollerande verksamhet med afseende

å den offentliga arbetsförmedlingen, skulle vidare, enligt hvad kommerskollegium

. förordat, få till uppgift: att afgifva yttranden och förslag

uti alla till arbetsförmedlingen hörande frågor, som kunna blifva dit

hän skjutna, samt tillhandagå myndigheter och andra, som sådant påfordra,

med råd och upplysningar rörande offentliga arbets form edlingsanstalters

inrättande och skötsel; att genom granskning af ingifna rapporter

eller genom besök vid anstalterna tillse, att de för statens medverkan

stadgade villkor uppfyllas och de af staten beviljade förmåner

användas till därmed afsedda ändamål, äfvensom att sådana anordningar

vidtagas, att arbetsförmedlingen i största möjliga utsträckning blir i

stånd att tillgodose alla berättigade intressen; att till en början en

gång årligen och sedermera med längre lämpliga mellantider bereda

representanter för de olika anstalterna tillfälle att sammanträda för

gemensamma öfverläggningar; att ombesörja tryckning och distribuering

af erforderliga formulär och blanketter — för så vidt det icke kan visa

sig ändamålsenligare, att anstalterna själfva ombesörja tryckningen och

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

få kostnaderna därför återgäldade mot insända räkningar; att utarbeta

och offentliggöra en månatlig statistik öfver förmedlingsverksamheten

och ställningen på arbetsmarknaden, i den mån densamma af anstalternas

rapporter kan åskådliggöras, samt att med uppmärksamhet följa

förmedlingsverksamhetens utveckling såväl i Sverige som i utlandet

och i dylika frågor framställa de förslag, hvartill förhållandena kunna

föranleda.

På grund af den sakkunskap, som handhafvande! af denna uppgift

måste förutsätta, samt den enhetlighet, som därvid är af nöden, låter

det sig icke gorå att anförtro densamma åt de lokala myndigheterna,

länsstyrelser eller magistrater, hvilka dock, i den mån deras tjänster

för arbetsförmedlingsfrågornas handläggande kunna behöfva tagas

i anspråk, torde böra därvid medverka. Lämpligast och naturligast

synes mig därför vara, att denna uppgift anförtros åt kommerskollegium

och närmast då dess afdelning för arbetsstatistik, såsom varande

den statsinstitution i vårt land, hos hvilken största sakkunskap på detta

och hithörande områden är till finnandes.

Beträffande de kostnader, som statens medverkan, på sätt jag här

ifrågasatt, för den offentliga arbetsförmedlingens i riket befrämjande

och organiserande skulle åsamka statsverket, kunna desamma helt naturligt

endast approximativt beräknas, men synes det mig uppenbart,

att dessa kostnader, såsom också kommerskollegium uttalat, med den

här angifna begränsningen af statens bidrag och äfven om den offentliga

arbetsförmedlingen i Sverige vinner förhållandevis samma utsträckning,

som den redan ernått uti vissa främmande länder, icke behöfva

blifva så afsevärda, att några betänkligheter ur denna synpunkt böra

möta vid frågans bedömande. Efter anställda beräkningar, vid hvilka

inhämtade upplysningar rörande de redan i verksamhet varande anstalternas

omkostnader tjänat till ledning, har jag kommit till det resultat,

att för bestridande af kostnaderna för förut angifna ändamål — till

kontanta bidrag för anstalternas interlokala verksamhet; tillbekostande

af de för verksamheten erforderliga tryckta formulär och blanketter;

till betäckande af anstalternas utgifter för anlitandet af post, telefon

och telegraf; till bestridande af rese- och traktamentsersättning vid

ombudsmöten i och för gemensamma öfverläggningar, samt till beredande

af lämplig ersättning för arbetsförmedlingsärendenas handläggning

i kommerskollegium — skulle erfordras ett anslag af sammanlagdt

20,000 å 25,000 kronor årligen, allt dock under förutsättning att flertalet

af de nu i orterna föreslagna kontoren komma till stånd och

verksamheten sålunda kommer att bedrifvas vid 20 å 25 olika förmed
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

lingsanstalter samt erhåller den omfattning, man har anledning vänta.

Som emellertid antalet redan i verksamhet varande offentliga arbetsförmedlingsanstalter

i riket ännu endast belöper sig till nio och samtliga

de ytterligare föreslagna anstalterna säkerligen icke redan vid 1907 års

ingång hunnit träda i verksamhet, samt för öfrigt de nyöppnade kontoren

först så småningom torde röna lifligare anslutning, föreställer jag

mig, att till en början ett förslagsanslag af 15,000 kronor bör vara för

ändamålet tillräckligt, däraf då en mindre del, exempelvis 5,000 kronor,

borde få disponeras redan under innevarande år för vidtagande af de

första åtgärderna för den ifrågasatta organisationens genomförande.

För närvarande hade jag tänkt mig, att det skulle vara tillfyllest,

att nyss angifna förslagsanslag ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande,

under uttalande tillika från Riksdagens sida att anslaget finge, till

befrämjande och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen i

riket, enligt Kungl. Maj:ts närmare ompröfvande, utgå till

1) offentliga arbetsförmedlingsanstalter till bestridande af utgifter för

a) portoutlägg;

b) årsabonnemang å rikstelefon samt af den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten

föranledda utgifter för telegram och interurbana

telefonsamtal;

c) blanketter, formulär, inskrifnings- och anvisningssedlar in. m.

enligt fastställda enhetliga formulär;

d) rese- och traktamentsersättning för ett ombud från hvarje offentlig

arbetsförmedlingsanstalt vid möte, hvartill kallelse utfärdats af kommerskollegium

;

e) åtgärder, som äro nödiga för att arbetsförmedlingsanstalterna i

städerna skola kunna betjäna kringliggande landskommuner med arbetsförmedling

samt för åvägabringande af nödig samverkan de olika anstalterna

emellan;

2) kommerskollegium i och för ledande och kontrollerande af arbetsförmedlingsanstalternas

enhetliga verksamhet och samarbete.

Såsom villkor för åtnjutande af del i statsanslaget torde böra bestämmas,

att utgifterna för arbetsförmedlingsanstalternas ändamålsenliga

verksamhet i öfrigt bestridas af respektive kommuner eller andra offentliga

institutioner, att nödigt samarbete med andra offentliga arbetsförmedlingsanstalter

i riket upprätthålles, samt att arbetsförmedlingsanstalterna

underkasta sig den ledning och kontroll, som kommerskollegium

föreskrifver.

Under det år, för livilket anslag nu skulle äskas af Riksdagen,

torde däremot icke böra ifrågasättas att medelst direkt anslag föranleda

Bih. till Rilesd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 62 Haft. 7

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 116.

upprättandet af offentliga arbetsförmedlingsanstalter. Till ett följande

år, när någon erfarenhet vunnits om verkningarna af statsbidraget samt

rörande det lämpligaste sättet för statens understödjande och kontrollerande

verksamhet, lärer det blifva möjligt att än noggrannare precisera

och utveckla, till hvilka speciella utgifter statsbidrag bör lämnas de

offentliga arbetsförmedlingsanstalterna, äfvensom afgöra, om staten i

något fall bör taga direkt initiativ till anordnandet af offentlig arbetsförmedling

å eu eller annan ort.

På grund af hvad sålunda anförts får jag i underdånighet hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1907 på

extra stat anvisa ett förslagsanslag af 15,000 kronor att ställas till

Kungl. Majrts förfogande i och för befrämjande och organiserande af

den offentliga arbetsförmedlingen i riket i enlighet med de här förut

närmare angifna grunder; med rätt för Kungl. Maj:t att häraf under

år 1906 förskottsvis använda högst 5,000 kronor.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i nåder gilla samt förordnade, att i enlighet därmed

proposition i ämnet skulle till Riksdagen aflåtas af den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

J. V. Wallin.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1906:120 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till befrämjande och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen i riket. s. 1 i texten