Sök i Ratio Lex

Angående understöd till rederiaktiebolaget Nordstjernan för uppehållande af regelbunden ångfartygsförbindelse mellan Sverige och La Plata-länderna

38 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1906:136, Angående understöd till rederiaktiebolaget Nordstjernan för uppehållande af regelbunden ångfartygsförbindelse mellan Sverige och La Plata-länderna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

1

N:o 136.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående understöd

till rederiaktiebolaget Nordstjernan för uppehållande

af regelbunden ångfartygsförbindelse mellan Sverige

och La Plata-länderna; gifven Stockholms slott den 20

april 1906.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att

under de villkor, som i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

de i statsrådsprotokollet angifna grunder må varda af Kungl. Maj:t

fastställda, såsom understöd till rederiaktiebolaget Nordstjernan för uppehållande

under åren 1906—1910 af regelbunden ångfartygsförbindelse

mellan Sverige och La Plata-länderna bevilja ett anslag af 775,000

kronor och däraf å extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af 360,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att af sistnämnda belopp redan under

innevarande år för ändamålet disponera 180,000 kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sand. 1 Afd. 71 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Elof Biesért.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms

slott den 20 april 1906.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von WtiRTEMBERG,

Tamm,

Sidner,

Hellner,

Schotte,

Berg,

Bergström.

Chefen för finansdepartementet statsrådet Biesert anförde härefter:

Den af Kungl. Maj:t den 1 juli 1898 tillsatta kommitté för

behandling af vissa sjöfartsnäringen och den utrikes handeln rörande

frågor har i underdånigt betänkande af den 12 december 1900 rörande

vissa åtgärder till främjande af Sveriges direkta handel, särskildt på

aflägsna länder, framställt förslag om anvisande af statsanslag för

åstadkommande af regelbundna ångfartygsförbindelser mellan Sverige

och transatlantiska länder.

Till stöd för detta förslag har kommittén anfört, bland annat,

följande.

Handels- och

sjöfartskommitténs

förslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

Långt mera än tillförene framstode för närvarande nödvändigheten

för Europas industriidkare att uppsöka transoceanska marknader

för att därigenom erhålla den vinstgifvande afsättning af sina alster,

som svårligen kunde vinnas på den öfverfyllda europeiska marknaden.

Ett nödvändigt villkor för att med framgång kunna uppträda på dessa

transoceanska marknadsfält vore emellertid direkta förbindelser mellan

ursprungs- och afsättningsländerna, enär den i och för sig dyrbara

transporten hade svårt att uthärda det tillägg i kostnader och de olägenheter

i öfrigt, som föranleddes af en varuomlastning å något af de

stora europeiska skeppningscentra. Hvad särskildt vårt land anginge,

vore det gifvet, att de antydda ogynnsamma förhållandena skulle framträda

synnerligen skarpt till följd såväl af dess aflägsenhet i förhållande

till sagda skeppningscentra som ock däraf, att Sverige icke hade någon

för landets in- och utförsel gifven samlingspunkt, där exporten och

importen kunde hopdragas för att fylla stora skeppsrum. Af dessa

och andra för vår handelsrörelse bestämmande förhållanden uppstode helt

naturligt svårigheter att uppfylla de för ett gynnsamt resultat nödvändiga

villkoren, att dels exportgods funnes att på bestämda tider afhämta,

dels fartygen kunde erhålla tillräckliga varumängder såsom återfrakt.

Det syntes under sådana omständigheter icke opåkallad!, att

staten trädde emellan för att utjämna den olikställighet i konkurrensvillkor,

som förefunnes mellan Sverige och de transatlantiska afsättningsfälten

närmare liggande länder. Då det gifvetvis icke vore möjligt att

få på en gång upprättade alla de regelbundna transportlägenheter,

hvilka vore för handelns utveckling önskliga, gällde det att först söka

bringa till stånd dem, af hvilka det största gagnet, såvidt bedömas

kunde, vore att hämta. I detta afseende hade kommittén trott sig böra

sätta i främsta rummet linjer mellan Sverige och Amerika. Vidare

syntes önskvärd! att, då omständigheterna sådant medgåfve, en linje

på Ostasien blefve upprättad, kombinerad med anlöpandet af vissa medelhafshamnar.

Hvad anginge Amerikalinjerna, hade ifrågasatts, att för

upprätthållande af en linje på södra Amerika, hufvudsakligen La Plataländerna,

en ångbåt skulle expedieras på bestämd dag hvarannan månad

från Göteborg, eventuellt Stockholm, till Buenos Ayres, eventuellt Montevideo,

h varjämte samtidigt skulle expedieras en ångbåt från Bil enos

Ayres, eventuellt Montevideo, via Rio de Janeiro till Sverige. Jämte

denna linje syntes en linje på Nordamerika företrädesvis önsklig.

Med stöd af hvad sålunda och i öfrigt anförts har kommittén uttalat

önskvärdheten af att, för åstadkommande af regelbundna ångfartygsförbindelser

mellan Sverige och transatlantiska hamnar, stats
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

medel blefve anvisade att, under de villkor och. kontroller, som kunde

pröfvas erforderliga, användas till understödjande, i den män sådant

funnes behöfligt, af dylika ångfartygsförbindelser, vare sig genom lämnandet

af årligt understöd till bestämda belopp åt de rederier, som

komme att uppehålla linjerna, eller på sådant sätt, att understödet

komme att utgå med visst belopp per ton och tillryggalagd våglängd.

På grund af nådig remiss har kommerskollegium den 9 juni 1904

afgifvit underdånigt utlåtande öfver berörda kommittéförslag. Kollegium

har däri till en början erinrat om vissa af kollegium i underdånigt utlåtande

den 1 maj 1902 angående statsanslag till uppehållande af regelbundna ångfartygsförbindelser

med Finland och Ryssland gjorda allmänna uttalanden,

hvilka ägde särskild tillämpning i afseende å nu föreliggande fråga. Sålunda

hade kollegium i nyssnämnda utlåtande åberopat, bland annat, att på

senare tiden inom det handelspolitiska området i vårt land uppstått en

rörelse, afseende att genom ökad export af alster af svensk industri och

svenska näringar söka utjämna den handelsbalans till vår nackdel, som

vår varuomsättning med utlandet utvisade. Denna rörelse hade emellertid

förefallit kollegium dels utgå från öfverdrifven uppskattning af landets

produktionsförmåga dels för sina syften sakna bestämd plan. Enligt kollega

förmenande vore nämligen, trots den inhemska industriens ofantliga framåtskridande

under de senare årtiondena, den egentliga fabriksindustriens

allmänna läge likväl ännu icke sådant, att, med undantag för våra stora

exportartiklar, järn samt trä och produkter däraf, produktionen kunde

ske i den omfattning eller under sådana förhållanden, att de svenska

fabrikanterna kunde upptaga konkurrensen på världsmarknaden med

tillverkarne af enahanda slags varor i de stora industriidkande länderna

och allraminst kunde detta ske titan planmessiga, förberedande åtgärder.

Kollegium ansåge det dessutom böra kunna göras åtminstone sannolikt,

att den främmande trakt, hvarmed förbindelse vore afsedd att

inrättas, verkligen skulle blifva en marknad för de svenska varorna,

så att icke dessa allenast utsändes på försök att afsättas eller utgjorde

endast ett för tillfället afsatt parti. Innan staten kunde inlåta sig på

förbindelse att ikläda sig kostnader, hvilka för ifrågavarande ändamål

alltid måste blifva jämförelsevis stora, borde utsikt förefinnas, att betingelserna

för företaget skulle hafva framtida fortvaro, hvarförutan lätt

kunde hända, att de stora kostnaderna skulle befinnas hafva varit helt

och hållet ändamålslösa.

Efter, erinran härom har kommerskollegium i sitt ofvanberörda

utlåtande den 9 juni 1904 ytterligare anfört följande.

Rommel''skollega

utlåtande

den

9 juni 190

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mctj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

För bedömandet af frågan, huruvida, såsom kommittén för sin del

ansett önskvärdt, anvisandet af statsunderstöd för åstadkommande och

upprätthållande af regelbundna ångfartygsförbindelser med transatlantiska

länder kunde anses påkalladt, syntes de af kollegium i dess förberörda

utlåtande den 1 maj 1902 framhållna omständigheter och synpunkter

böra äga afgörande betydelse. Om] ock viss ökning af vår export

kunde antagas blifva en följd af inrättandet af dylika slags förbindelser,

syntes dock för hvarje fall ej kunna förväntas, att denna ökning skulle

i tillbörlig mån motsvaras af de ansenliga kostnader för det allmänna,

som vrealiserandet af de af kommittén ifrågasatta planerna skulle medföra.

Kollegium hölle i sådant afseende före, att, hvad anginge vårt

land, livilket icke, såsom med åtskilliga andra länder vore fallet, hade

behof af direkta förbindelser med aflägsna länder för postbefordran

eller för främjande af andra omedelbara statsintressen, en gifven förutsättning

för statens ingripande med subventionering för här afseat

syfte måste vara, att de sålunda subventionerade förbindelserna kunde

med fog antagas vara i stånd framkalla en stadigvarande exporthandel

och trafik af den betydenhet och omfattning, att desamma inom en

öfverskådlig framtid kunde erhålla tillräcklig bärkraft att blifva beståndande

utan väsentligt understöd från statens sida. Fn dylik förutsättning

ansåge kollegium för det dåvarande icke vara för handen

hvad anginge sådana aflägsna marknadsfält, hvarom nu vore fråga.

Det syntes emellertid å andra sidan vara obestridligt, att med

hänsyn till det ansenliga uppsving, vår exportindustri för hvarje fall

kunde anses redan hafva tagit, behofvet af lättade kommunikationer

sjöledes i och för beredande af afsättning af dess alster och för främjande

af vår varuomsättning i allmänhet blifvit i väsentlig mån mera

framträdande än tillförene, och syntes tillgodoseendet af det verkliga

behofvet i sådant hänseende utgöra en angelägenhet af den vikt, att

understöd från statsverkets sida för anordnande af dylika lättade

kommunikationer borde kunna ifrågakomma att utgå, försåvidt, efter

verkställd utredning angående de på frågan inverkande omständigheter,

något berättigadt statsekonomiskt intresse ansåges föreligga. Det

vore ock med hänsyn härtill och till det förhållande, att särskilda betingelser

synts kollegium förefinnas för ökad afsättning af vissa svenska

artiklar å de gynnsamma marknadsfält, som våra östra grannländer

under senare tider erbjudit, kollegium i sitt förberörda utlåtande af den

1 maj 1902, under framhållande, hurusom åtminstone för det dåvarande

någon utsikt ej syntes förefinnas att utan statens medverkan få de

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

enligt kollegii åsikt otillfredsställande kommunikationsförhållandena mellan

Sverige och nyss omförmälda länder förbättrade, funnit sig böra tillstyrka

en sådan medverkan och för dylikt ändamål föreslagit, att till

bidrag för uppehållande af särskilda ångfartygslinjer dels Stockholm

Reval—S:t Petersburg dels Grålle—S:t Petersburg—Björneborg och

retur Söderhamn—Gäfle statsanslag till visst årligt belopp måtte under

angifna villkor anvisas.

Hvad åter anginge den nu till behandling föreliggande frågan om

statsunderstöd för åvägabringande af regelbundna kommunikationer

med transatlantiska länder, så, om ock kollegium på sätt ofvan framhållits,

icke ansåge förhanden varande förhållanden i vårt land oafvisligen

påkalla anvisande för ändamålet af statsanslag till de högst betydande

belopp, som skulle erfordras, syntes kollegium dock å andra sidan

uppenbart, att tillgång till dylika kommunikationer skulle tillskynda

den svenska exporten väsentliga fördelar och gifva densamma betingelser

att åtminstone i fråga om vissa varuslag på ett verksammare sätt

än hittills upptaga täflan med andra länder, hvadan det under alla omständigheter

måste anses önskvärdt, att dylika förbindelser kunde bringas

till stånd. För att möjliggöra och underlätta förverkligandet af detta

önskemål syntes statens medverkan, ehuru i andra former och på annat

sätt än som af kommittén ifrågasatts, med fog kunna och böra påräknas.

Kollegium erinrade i detta sammanhang därom, att, enär behof af kapital

för utveckling af vår utrikes sjöfart, särskildt den i vidsträcktare fart,

gjort sig gällande och bristen därå i viss mån verkat hämmande på

denna sjöfarts utveckling, statsmakterna till någon del tillgodosett

sagda behof,. i det 1903 års Riksdag, i anledning af nådig proposition

i ämnet, anvisat ett belopp af 5,000,000 kronor för bildande af en lånefond

till rederinäringens understödjande, hvilken lånefond hufvudsakligen

vore afsedd för befrämjande af den svenska skeppsfarten å utrikes

orter och särskildt i aflägsna farvatten. Någon bestämd erfarenhet om

verkningarne af inrättandet af sagda lånefond kunde gifvetvis ännu icke

föreligga, men, ehuru utsikt syntes kollegium förefinnas, att vissa nya

regelbundna trafikförbindelser med aflägsna länder skulle med tillhjälp

åt låneunderstöd från fonden bringas till stånd, syntes dock ej kunna,

åtminstone till en början, förväntas, att inrättandet af dylika slags förbindelse!''

skulle i någon väsentligare mån främjas genom sagda fond.

Då i öfrigt icke kunde antagas, att inhemska rederier skulle för närvarande

annat än undantagsvis vilja eller ens vara i stånd underkasta

sig den ekonomiska risk, som anordnandet af regelbundna transatlantiska

s. 8 Kontrollera mot PDF

Rederiaktiebolaget

Nordstjernans

framställning

om subvention.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

ångfartygsförbindelser gifvetvis måste medföra, så framt ej betydande

statssubventioner beviljades, ansåge kollegium såsom en lämplig utväg

att, för tillgodoseendet i möjligaste mån af den svenska exportens behof

i förevarande hänseende, genom lindringar och eftergifter i afseende å

fartygsafgifter för dem, som förmälde sig ämna uppehålla dylika förbindelser,

underlätta möjligheten härtill, och syntes vägande skäl tala

för att utsträcka rätten att komma i åtnjutande af sådana lindringar

äfven till utländska rederier. Försåvidt sålunda en afsevärd lindring i

fartygsumgälder bereddes, ansåge kollegium grundad anledning finnas

att antaga, att, till en början åtminstone, vissa utländska rederier, hvilka

redan bedrefve reguljär fraktfart med transatlantiska länder, skulle finna

det med sin fördel förenligt att under sina resor på regelbundna tider

anlöpa svenska hamnar för afhämtande af för export till sådana länder

afsedt gods, och syntes kollegium en dylik anordning därjämte vara ägnad

att utgöra ett lämpligt öfvergångsstadium, intill dess nöjaktig erfarenhet

vunnits, huruvida och i hvad mån betingelser kunde finnas för att våra inhemska

rederier skulle vara i stånd att, med utsikt till ernående af ett i

ekonomiskt hänseende gynnsamt resultat, betjäna den svenska exporthandeln

genom att tillgodose dess behof af sjölägenheter till aflägsna länder.

I anslutning till hvad sålunda anförts tillstyrkte kollegium, att

kommitténs förevarande förslag icke måtte för det dåvarande till någon

Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Sedermera har i en till Kungl. Maj: t ställd skrift den 10 november

1904 generalkonsuln Axel Johnson för rederiaktiebolaget Nordstjernan

gjort framställning, att, för möjliggörande af direkt förbindelse

mellan Sverige och La Plata-länderna, från handels- och sjöfartsfonden

eller eljest af statsmedel måtte anvisas för hvartdera af åren 1905—1909

ett belopp af 190,000 kronor eller eventuellt för hvartdera af åren

1905—1906 ett belopp af 190,000 kronor, för hvartdera af åren 1907

—4908 ett belopp af 160,000 kronor och för hvartdera af åren 1909—

1910 ett belopp af 125,000 kronor, att på de villkor, som Kungl. Maj:t

kunde finna godt stadga, utbetalas till bolaget såsom bidrag för uppehållande

under nämnda år, enligt i skriften angifna hufvudgrunder, af

regelbunden ångfartygsförbindelse mellan Sverige och La Plata-länderna.

Till stöd för berörda framställning har bolaget dels i väsentliga

delar begagnat sig af den motivering, hvarpå handels- och sjöfartskommittén

grundat sitt ofvanberörda uttalande om önskvärdheten af att

statsmedel blefve anvisade för åstadkommande af regelbundna ångfartygsförbindelser

mellan Sverige och transatlantiska länder dels ock åberopat,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

att statsunderstöd för uppehållande af direkta transmarina förbindelser

utginge i flertalet europeiska länder, i hvilket afseende lämnats vissa

uppgifter angående de i Norge, Danmark, Tyskland, England, Holland,

Belgien, Frankrike, Finland, Ryssland och Österrike utgående subventioner

för dylikt ändamål. Vidare har bolaget återgifvit dels vissa ur

svenske generalkonsulns i Buenos Ayres årsberättelse för år 1902 hämtade

uppgifter till ledning för beräknande af omfattningen af varuomsättningen

mellan Sverige och Argentina, dels ock en af svenska statens

bandelsstipendiat i Sydamerika, Ludvig Lindelöf lämnad redogörelse

för importen till Argentina under år 1902 af vissa varor, som ansåges

möjligen kunna med fördel dit exporteras från vårt land. Häraf

framginge enligt bolagets förmenande med all tydlighet, att Argentina

vore i behof af en stor del artiklar, som i Sverige tillverkades,

och att sålunda en mycket stor export af svenska artiklar på Argentina

skulle kunna upparbetas med stöd af en reguljär, direkt ångbåtsförbindelse.

Frågan om statsunderstöd för en ångfartygslinje mellan Sverige

och Sydamerika hade redan förut varit Kungl. Maj:t underställd, ehuru

den, till följd af då rådande politiska förhållanden i Argentina, icke

kommit att slutligen pröfvas. Framställningen hade då gjorts af styrelsen

för Sveriges allmänna exportförening i en skrifvelse af den 4 januari

1890. Med framhållande af angelägenheten af en sådan förbindelse och

olägenheten af varuutförsel med omlastning i annan europeisk hamn

hade styrelsen därvid omförmält, att styrelsen från rederifirman Aug.

Leffler & Son i Göteborg erhållit meddelande, att denna firma vore

beredd att emot åtnjutande under 3 år af en årlig statssubvention af

högst 200,000 kronor med två ångare af omkring 2,000 tons lastdryghet

underhålla reguljär förbindelse hvarannan månad mellan lämpliga svenska

hamnar och Buenos Ayres, och hade styrelsen hemställt om afgifvande

till Riksdagen af nådig proposition om beviljande af ett förslagsanslag

af högst 200,000 kronor för understöd till det inhemska ångfartygsrederi,

som kunde finnas villigt att på för staten förmånligaste villkor

upprätta en reguljär ångfartygsförbindelse mellan svenska hamnar och

La Plata-floden.

Öfver denna exportföreningens framställning hade kommerskollegium

den 14 mars 1890 afgifvit underdånigt utlåtande, däri kollegium

åberopat vissa statistiska uppgifter, hvaraf framginge, bland annat, att

vår export till Argentina, som börjat år 1884, år 1889 vuxit till jämförelsevis

ganska betydligt värde. Kollegium ansåge väl denna export

kunna komma att utan särskilda åtgärders vidtagande än vidare ökas,

Bill. till Piksd. Prat. 1906. 1 Samt. 1 Afd. 74 Höft. .2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 136.

men syntes kollegium dock ett tillgodogörande af ifrågavarande marknad

i den omfattning, hvartill densamma syntes lämna tillfälle, icke kunna

äga rum, därest icke en direkt ångfartygsförbindelse mellan Sverige

och ifrågavarande land komme till stånd. Kollegium hade vidare anfört,

att ett företag, afsedt att inleda och underhålla en dylik förbindelse,

syntes sålunda väl komma att bereda stora fördelar för den svenska

handeln och industrien, men dock vara i och för sig själft såsom affärsföretag

vanskligt, på grund af å ena sidan de betydliga kostnader, som

vore med företaget förenade, och å andra sidan svårigheten att åtminstone

under den första tiden af trafikens uppehållande få dessa kostnader

betäckta af själfva trafiken, helst osäkert vore, i hvad mån returfrakter

kunde erhållas, och redan storleken af den summa, som ifrågasattes

såsom bidrag af staten till underhållande af förbindelsen, syntes innefatta

grundad anledning att antaga, att utan statsunderstöd ett sådant

företag icke skulle komma till stånd. Under sådana omständigheter

och då sålunda, ehuru statsbidraget väl skulle komma att tilldelas ett

enskildt rederi, ändamålet dock ingalunda vore att med statsmedel

understödja ett enskildt affärsföretag såsom sådant — ifråga hvarom

kollegium, på sätt kollegium vid flera tillfällen uttalat, i allmänhet hyst

betänklighet — utan syftet vore att bereda ökadt tillfälle till afsättning

i främmande land af alster af svensk industri och svenska näringar i

allmänhet, ansåge kollegium fog förefinnas för beredande af statsunderstöd

till ifrågavarande ändamål.

Sjöfartsnäringskommittén hade i utlåtande den 21 juni 1890 jämväl

understöd! den af exportföreningen gjorda framställningen.

Frågan hade emellertid ej kommit under Riksdagens pröfning,

livilket, enligt uttalande i statsverkspropositionen till 1892 års Riksdag,

berott allenast därpå, att till följd af den i juli månad 1890 utbrutna

revolutionen i Argentina svåra rubbningar i landets finansiella förhållanden

inträffat, och att ej så kort tid kunde antagas komma att

förflyta, innan detta land, som säkerligen i en framtid skulle kunna

bereda god afsättning åt våra fabriksalster, åter ernådde den stadga i

finansiellt afseende, som fordrades för att reguljär affärsförbindelse i

större omfattning med detsamma kunde underhållas.

Beträffande den nu ifrågasatta trafikens närmare ordnande bär

rederiaktiebolaget Nordstjernan anfört följande.

Bolaget hade för afsikt att uppehålla trafiken med två för ändamålet

särskild! byggda fartyg, kvartdera om cirka 5,500 tons död vikt,

och ämnade, så snart traden blefve mera upparbetad, insätta ytterligare

ett eller två dylika fartyg. Fn ångbåt skulle expedieras på förut till
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

kännagifven afgångsdag till en början hvarannan månad från Göteborg

till Buenos Ayres och en eller två andra platser vid La Plata-floden.

Samtidigt skulle expedieras en ångbåt från Bnenos Ayres, respektive

en eller två andra platser vid La Plata-floden, till Sverige. Så snart

traden blifvit ytterligare upparbetad, så att ännu en eller två båtar

kunde insättas å densamma, skulle eu ångbåt komma att expedieras

från Göteborg och en från La Plata-floden omkring hvar fjärde vecka.

De från Göteborg afgående ångfartygen skulle eventuellt komma att

före ankomsten till Göteborg hafva anlöpt annan svensk hamn, där

gods för La Plata-länderna funnes att afhämta.

Ett sådant företag som detta kunde emellertid icke komma till

stånd genom svenskt rederi utan statens medverkan. Denna statens

medverkan vore oundgängligen nödvändig, om vårt lands industriidkare

och exportörer skulle kunna blifva likställda med industriidkare

och exportörer i andra länder, då det gällde att vinna afsättning för

landets alster. Det vore också på denna grund bolaget ville påkalla

statens medverkan till företaget. Understödet skulle således afse att

möjliggöra beräknandet af samma frakter för varuförsel mellan Göteborg

och La Platå, som de, hvilka gällde för varuförseln från London,

Antwerpen eller Hamburg till La Platå. Genom företagets bringande

till stånd skulle alltså den svenska industriidkaren och affärsmannen i

sina affärer på Sydamerika blifva ställd i samma läge som deras

konkurrenter vid de stora europeiska affärscentra. Genom den besparing,

som sålunda skulle vinnas — och det vore just denna besparing, statsunderstödet

möjliggjorde — bereddes vår industri tillfälle att i större

utsträckning än hittills uppträda på den sydamerikanska marknaden.

På detta sätt återginge det af staten såsom understöd förskotterade

beloppet till den svenska industrien och den svenska handeln.

Hvad beträffar beloppet af statsunderstödet, har bolaget erinrat,

att år 1890 för två fartyg om cirka 2,000 tons lastdryghet beräknades

och tillstyrktes ett statsunderstöd af 200,000 kronor. För båtar om

5,500 tons lastdryghet erfordrades gifvetvis ett afsevärdt högre belopp.

För möjliggörande af det fosterländska önskemålets vinnande, ville

bolaget emellertid inskränka sig till att ifrågasätta ett årligt statsunderstöd

af ej ens så högt belopp, som år 1890 begärdes, nämligen

ej högre än 190,000 kronor, dock under förutsättning att bolaget

kunde med bestämdhet påräkna statsbidrag under en viss, icke allt för

kort tid, åtminstone icke understigande fem år. Den omständigheten

att företaget tillförsäkrades understöd under en ej alltför kort tidrymd

hade därjämte den stora betydelsen, att såväl de svenska industri
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 136.

idkarne ocli exportörerna som importörerna i La Plata-länderna erliölle

visshet om linjens fortfarande bestånd och sålunda kunde vidtaga sina

anordningar i enlighet därmed. Bolaget vore villigt att, mot åtnjutande

af det begärda anslaget, dels, därest så skulle påfordras, besörja fortskaffande

af post med fartygen samt i förekommande fall med dem

hemförskaffa af svenska generalkonsulatet i Buenos Ayres hemförpassadt

sjöfolk utan eljest medgifven ersättning för deras resa, dels under vissa

förbehåll utan särskild ersättning lämna fri öfverresa och fritt vivre

under resorna för de handelsstipendiater, som utsändes till Argentina,

äfvensom fri återresa för de stipendiater, som återvände till Sverige,

dels ock lämna fri öfverresa och fritt vivre under resan för de ombud,

hvilka af vårt lands industriidkare och exportörer utsåges inom de

olika branscherna för att i Argentina verka för afsättning af svenska

industrialster. I en sedermera till Kungl. Magt inkommen skrift af

den 26 november 1904, har bolaget därjämte förklarat sig villigt att,

därest det begärda understödet beviljades, jämväl, i händelse af krig,

emot godtgörelse ställa sina för den reguljära förbindelsen på La Plataländerna

afsedda ångfartyg till svenska regeringens disposition.

Sedan kommerskollegium anbefallts afgifva underdånigt utlåtande

öfver ifrågavarande framställning, har bolaget vidare i en till kollegium

ingifven, den 12 december 1904 dagtecknad skrift erbjudit sig att åt tre

af Kungl. Maj:t för verksamhet i La Plata-länderna utsedde handelsstipendiater,

som visade sig hafva nöjaktig erfarenhet i hvad anginge

affärers inledande och afstötande samt därtill kunde påvisa, att de hade

försäljningsuppdrag från framstående industriidkare och exportörer,

lämna ett årligt tilläggsunderstöd under tre års tid af 3,000 kronor om

året'' åt en hvar af dem, förutom fria resor till Argentina, rörande

hvilka stipendiater bolaget tänkt sig, att de skulle vara fullständigt

förtrogna, en med järnbranschen, en med trävarubranschen och den

tredje med pappersbranschen eller någon annan bransch.

I särskilda till kollegium ingifna skrifter har bolaget därjämte

åberopat dels åtskilliga ur svenske generalkonsulns i Buenos Ayres berättelse

för år 1903 hämtade upplysningar angående exporten af svenska

varor till Argentina samt utsikterna för sådan export, jämte åtskilliga

statistiska uppgifter om exporten till Argentina och Uruguay från

England år 1902 och från Tyskland år 1903 jämte Argentinas import

från skilda länder under sistnämnda år, dels ett, såsom svar å från

bolagets sida gjord förfrågan, af svenske generalkonsuln i Buenos Ayres

aflåtet telegram af innehåll, att han ansåge uppehållandet af linjen i

fråga betydelsefullt såsom eu mäktig faktor för utvecklingen af Sveriges

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

liandel, jämte ett meddelande i frågan i liknande riktning från svenske

generalkonsuln i Rio de Janeiro af den 4 november 1904, dels ock

åtskilliga af svenska industriidkare och exportörer i november och

december 1904 afgifna uttalanden, i hvilka gifvits uttryck åt den

mening, att ett bifall till ifrågavarande framställning skulle lända den

svenska exporten till afsevärdt gagn.

Vidare har bolaget åberopat innehållet i en från styrelsen för

Sveriges allmänna exportförening den 5 december 1904 till bolaget afbiten

och af detta till kommerskollegium ingifven skrifvelse, däri styrelsen,

under erinran, hurusom i ett tidigare — år 1896 — rörande ifrågasatt

direkt ångbåtsförbindelse mellan Sverige och La Plata-länderna afgifvet

yttrande styrelsen framhållit, bland annat, att med undantag för trävaror,

hvilka mestadels transporterades i hela skeppslaster och således

ej vore föremål för omlastning, det endast lyckats att för några få

svenska artiklar, däribland förnämligast tändstickor, i Sydamerika bereda

någon mera betydande afsättning, men att, därest direkta linjer komme

till stånd, många andra svenska produkter, såsom snickerivaror, järn

och stål samt häraf tillverkade artiklar, maskiner och redskap, cement,

papper och pappersmassa, glas och porslin in. m., hvilka dittills i

mindre kvantiteter på omvägar skeppats till Södra Amerika, kunde

antagas komma att vinna afsevärdt större afsättning, vidare anfört,

att hvad af exportföreningen vid nyss nämnda tillfälle anförts kunde

under förhanden varande förhållanden än mera bekräftas, enär Argentinas

handel för närvarande befunne sig uti ett väsentligt fördelaktigare

läge, ett förhållande som styrktes af såväl allmänna statistiska uppgifter

som ock generalkonsulatets i Buenos Ayres berättelse för år 1903. I

sammanhang härmed meddelade styrelsen nedan augifna siffror, utvisande

argentinska republikens import under de senaste åren af sådana slags

varor, som kunde blifva föremål för export dit från Sverige.

1902

Värde i pesos (5 pesos = 18 kr.)

1903

>9,492.648

8,746''?87

2,975,391

26,844,523

textilvaror ................................... 29,744,239

trä och förarbetade varor häraf 6,856,776

papper och fabrikat häraf ...... 2,537,019

järn och järnvaror..................... 17,916,082

diverse metallvaror.................... 2,733,902 3,925,342

Då emellertid någon direkt afskeppning ej ägt rum

till Argentina under denna tidrymd, kunde ej utrönas,

mindre eller större belopp Sverige deltagit i ofvannämnda exportsiffror.

Af hvad exportföreningens styrelse sålunda anfört framginge, att sty
-

lta halfåret 1901

29,060,811

7,752,695

1,954,445

19,458,610

1,387,791

från Sverige

med hvilket

s. 14 Kontrollera mot PDF

Kommersleottegii

utlåtande

den 17

december 1904.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

relsen för sin del ansåge, att eu direkt ångbåtsförbindelse mellan

Sverige och La Flata-länderna skulle komma att i väsentlig mån öka

Sveriges export på den sydamerikanska marknaden, och under de

rådande förhållandena i den argentinska republiken vara synnerligen

önskvärd.

I den 17 december 1904 afgifvet underdånigt utlåtande öfver

förenämnda framställning har kommerskollegium till eu början meddelat,

att kollegium såsom material vid denna frågas behandling anlitat,

förutom ofvanberörda af bolaget ingifna handlingar, dels årsberättelser

från svenske generalkonsuln i Buenos Ayres och från svenske

konsuln i Montevideo samt rapporter från handelsstipendiaten L. Lindelöf,

Indika berättelser och rapporter blifvit på sia tid införda i tidskriften

»Svensk Export», dels nämnde generalkonsuls till kollegium

inkomna, den 16 juni 1904 dagtecknade årsberättelse för 1903 (Svensk

Export, n:o 259, den 14 februari 1905), dels ett i berörda tidskrifts

n:r 254 för den 1 december 1904 intaget utdrag af en rapport från

Nordamerikas Förenta Staters konsul i Buenos Ayres till Förenta Staternas

regering om Argentinas handel under de första sex månaderna

af år 1904, dels en den 15 december 1904 från bemälde Lindelöf till

kollegium inkommen, i Buenos Ayres den 20 oktober 1904 dagtecknad

berättelse öfver hans vistelse i Argentinska republiken under halfåret

april—september 1904, (Svensk Export, n:o 258, den 31 januari 1905),

dels ock en å spanska språket affattad officiell statistisk redogörelse

för Argentinas import och export för år 1903, af hvilken redogörelse

kollegium låtit ombesörja ett å svenska språket affattadt utdrag.

Efter redogörelse för innehållet i såväl nyss omförmälda handlingar

som generalkonsulatets i Buenos Ayres den 3 juni 1905 dagtecknade

årsberättelse för 1904 (Svensk Export, n:ris 279 och 280 den 28

november och den 11 december 1905), anförde departementschefen, som

hemställde, att omförmälda utdrag af nyssnämnda statistiska redogörelse

skulle få såsom bilaga under litt. A åtfölja detta protokoll, vidare följande:

Kommerskollegium erinrar i sitt ifrågavarande utlåtande, hurusom i

kollega hittills utarbetade statistiska berättelser exporterade varor måst,

på grand af sättet för primäruppgifternas insamlande, upptagas såsom

afgångna till det land, dit de närmast försändts, och således icke till

det land, för hvilket de antagligen varit afsedda, hvadan och då otvifvelaktigt

största delen af Sveriges export på La Plata-länderna hittills

gått transito öfver hamnar å kontinenten och i England, omfattningen

af varuutbytet mellan Sverige och La Plata-länderna icke kunde af vår

hittills utkomna officiella statistik utrönas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

Beträffande generalkonsulns i Buenos Ayres årsberättelse för 1903

anför kollegium, hurusom, enligt generalkonsulns uppgifter, statistiken

för ifrågavarande år för första gången gåfve upplysning om varuutbytet

med Sverige och Norge, i det att i en offentliggjord öfversikt öfver

Argentinas utrikes handel värdet af de från Sverige och Norge importerade

varor upptoges till 457,503 pesos guld. Denna uppgift

kunde dock, enligt hvad generalkonsuln anmärkt, icke göra anspråk

på att anses tillförlitlig, enär redan värdena å den från Norge kommande

stockfisken och klippfisken samt å trämassa, af hvilken sistnämnda

den öfvervägande delen komme från Sverige och Norge, utgjorde

tillhopa 625,554 pesos guld. Då därtill komme, att från Sverige

importerats, förutom annat, mejerimaskiner för ansenliga belopp, kalciumkarbid,

kokapparater, järn, knifvar, hästskosöm och aseptin samt

jämväl från Norge åtskilliga varor, kunde man med tämligen stor

säkerhet utgå från att importen af svenska och norska varor i verkligheten

varit betydligt större än som af statistiken angifvits.

I sin den 20 oktober 1904 afgifna halfårsberättelse har — meddelar

kommerskollegium vidare — handelsstipendiaten Lindelöf, hvilken

haft tillfälle att under flera år studera handelsförhållandena i La Plataländerna,

anfört, bland annat, att i Argentinas handel år efter år

förmärkts ett storartadt uppsving. Efter några år, då det omkring

2,900,000 kvadratkilometers jordyta omfattande landets invånareantal,

som för det dåvarande uppginge till föga mera än 5,000,000, utan

tvifvel genom invandring blifvit betydligt ökadt och jorden följaktligen

odlad i större utsträckning samt andra stora inkomstkällor i ännu, på

grund af otillräckliga kommunikationsmedel, så godt som okända delar

af landet tillgodogjorda, kunde den årliga handelsomsättningen med

utlandet antagas blifva ofantligt mycket större. Argentina vore och

förblefve sålunda, af allt att döma, en marknad af stor betydenhet och

enligt Lindelöfs uppfattning väl värd att äfven af Sverige uppmärksammas

betydligt mera än hittills varit fallet. Alla Sveriges konkurrenter

på exportens område såge man i Argentina anstränga sig och

göra uppoffringar för att öppna sig marknad, och det vore hög tid,

att från svensk sida gjordes sammaledes, då man framdeles skulle

helt naturligt möta ännu större svårigheter, i det att andra länders

artiklar då skulle vara ännu mera inarbetade och kända. Enligt hvad

Lindelöf under sitt uppehåll i Argentina kunnat iakttaga, vore det hans

öfvertygelse, att en betydande export från Sverige till La Plata-länderna

skulle kunna upparbetas, men på samma gång framginge såsom ett

oundgängligt villkor att, för att lyckas härutinnan och för att exporten

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 136.

skulle kunna bedrifvas med fördel, transportfrågan först måste på ett

betryggande sätt lösas, enär, om från Sverige exporterade artiklar skulle

fördyras genom omlastnings- och speditionskostnader med mera i främmande

hamn, ytterst ringa utsikt förefunnes att i La Plata-länderna

kunna konkurrera med andra länder, något som gällde så godt som

alla svenska artiklar, som voro föremål för export till ifrågavarande

länder. Med uttalande af den förhoppning, att den tid icke skulle vara

alltför aflägsen, då en direkt svensk ångbåtsförbindelse med La Plataländerna

blefve upprättad, framhölle Lindelöf vidare, att det ofta förekomme,

att svenska industriidkare och exportörer gjorde obehagliga

och ofta ganska kostsamma erfarenheter, af anledning att de hade att

hänvända sig till och anlita andra nationers affärshus såsom mellanhänder

på aflägsna orter. Sålunda kunde det inträffa, att den anlitade

utländska firman begagnade sig af tillfället att inarbeta en artikel

genom att förevisa och profsända den goda svenska varan, men, efter

det sådant skett, läte tillverka en liknande artikel i sitt eget hemland

till billigare pris och mycket underlägsen kvalitet, i följd hvaraf det

ifrågavarande svenska märket lätteligen komme i misskredit. Exempel

därpå hade ock uppgifvits nyligen hafva inträffat. Med åberopande af

hvad sålunda anförts, hade Lindelöf, under framhållande däraf att åren

1903 och 1904 varit i ekonomiskt afseende goda år, att en fortfarande

utveckling af landets resurser syntes vara att vänta, samt att

de politiska förhållandena inom landet numera återvunnit sin stadga,

uttalat den mening, att tidpunkten för vidtagande af åtgärder i syfte

att bereda en vidsträcktare marknad för svenska produkter nu vore

synnerligen gynnsam.

Under erinran hurusom de många svenska industriidkare och

exportörer, hvilkas uttalanden i ärendet förelåge, med stor samstämmighet

tillkännagifvit sitt intresse för den ifrågavarande direkta reguljära

ångfartygslinjen på La Plata-länderna och sina förhoppningar om gagn

af densamma för Sveriges industri och export, har kollegium för egen

del anfört följande.

Berörda uttalanden innefattade grundadt stöd för antagandet, att

en afsevärd mängd svenskt exportgods funnes för nyssnämnda linje att

påräkna. I främsta rummet syntes härvid komma ifråga våra viktiga

ntförselartiklar trämassa och andra trävaror. Af den för La Plataländerna

erforderliga kvantitet trämassa, hvaraf år 1903 till Argentina

infördes mera än 12,000 ton och beträffande hvilken vara behofvet

kunde med fog antagas blifva med tiden ytterligare ökadt, exporterades

redan nu från Sverige en afsevärd del, och giltiga skäl syntes föreligga

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

för att kunna antaga att, med tillhjälp af direkta reguljära förbindelser,

Sveriges andel i La Plata-ländernas import af trämassa skulle blifva

vida mera omfattande.

Enligt handelsstipendiaten Lindelöfs förut omförmälda halfårsberättelse

försigginge Argentinas hela import af virke från Nordamerika.

I samma berättelse omförmäldes, att man ofta hörde klagomål

öfver det amerikanska virkets kvalitet och det underhaltiga tillstånd,

hvari detsamma ej sällan framkomme, ett förhållande hvilket gifvit

Lindelöf anledning förmoda, att det icke skulle möta oöfvervinnerliga

svårigheter att för svenskt trä där erhålla afsättning. Kollegium liölle

också före, att för vårt svenska gran- och furuvirke borde kunna i La

Plata-länderna beredas en rätt omfattande afsättning. Detta svenska

virke syntes väl kunna uthärda konkurrens med nordamerikanskt

virke af jämförligt slag, nämligen white pine (närmast motsvarande

vårt granvirke), pitchpine (närmast motsvarande vårt furuvirke) samt

spruce, af hvilka virkessorter under år 1903 till Argentina importerats

tillhopa så afsevärda kvantiteter som 59,452 kbm. white pine, 180,027

kbm. pitchpine och 106,263 kbm. spruce, utgörande tillhopa omkring

74.000 standards och beräknade till ett sammanlagdt värde af cirka

5.500.000 pesos, motsvarande i svenskt mynt närmare 20 millioner

kronor. Man syntes alltså kunna antaga, att redan svensk trämassa

samt svenskt gran- och furuvirke skulle komma att taga i anspråk eu

väsentlig del af lastförmågan hos de två för linjen å La Plata-länderna

i ärendet erbi udna ångfartyg.

Vidare syntes vara att för linjen påräkna någon del af vår stora

exportartikel järn.

Därjämte ansåge kollegium det kunna antagas, att med den ifrågavarande

linjen skulle komma att exporteras papper, isynnerhet tidningspapper,

af hvilket sistnämnda varuslag år 1903 importerades till Argentina

nära 4,000 ton, däri, enligt uppgift af Lindelöf i hans senaste

berättelse, äfven ingått fabrikat af svensk tillverkning.

Såsom lämpliga och viktiga exportartiklar från Sverige till La

Plata-länderna blefve säkerligen också att påräkna vissa andra likaledes

i sådant hänseende af Lindelöf i hans förenämnda lialfårsberättelse uppmärksammade

varor, såsom maskiner och andra fabrikat af järn, i synnerhet

mejerimaskiner och andra till mej enhändt eringen hörande redskap,

vidare cement, kalciumkarbid — beträffande hvilket varuslag Lindelöf

uttalat, att Sverige med direkt ångbåtsförbindelse antagligen skulle kunna

så godt som behärska den argentinska marknaden i samma artikel —

porslin och glas (särskildt ölbuteljer), telefonapparater samt fiskkonserver

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 74 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 136.

så ansjovis, lax och sill. Gifvetvis skulle en fortgående reguljär direkt

förbindelse på La Plata-länderna efter hand komma att förmedla export

jämväl af åtskilliga andra svenska varuslag, hvilkas försändning åt

berörda håll väl eljest skulle uteblifva.

Under erinran hurusom, på sätt ofvan nämnts, kollegium i underdånigt

utlåtande den 1 maj 1902 tillstyrkt anvisande af statsbidrag för

uppehållande af regelbundna ångfartygsförbindelser mellan Sverige och

Ryssland med Finland, framhåller kollegium vidare, att, om än ej beredande

af ökade möjligheter till svensk; export på La Plata-länderna,

enligt kollega förmenande, vore af den vikt som vidtagande af åtgärder

för beredande af förbättrade sjökommunikationer med Ryssland, syntes

dock utredningen i ärendet, därtill vore att räkna icke minst våra

konsulära och kommersiella representanters i La Plata-länderna upprepade

uttalanden om behofvet af direkta reguljära förbindelser med

nämnda länder, gifva vid handen, att i nu föreliggande fall ej funn,es

samma skäl till erinringar, som då kollegium i förenämnda underdåniga

utlåtande den 9 juni 1904 yttrat sig öfver ofvanberörda kommittéuttalande.

Nu förelåge nämligen i fråga om direkta reguljära

förbindelser till vissa transatlantiska »mråden ett bestämdt förslag af

den beskaffenhet, att därå borde, enligt kollegii mening, fästas afseende

i den mån de betänkligheter, kollegium låtit i sitt yttrande öfver kommittéuttalandet

komma till uttryck, kunde anses härvidlag undanröjda.

Och i sådant hänseende syntes man kunna, med stöd af den numera

förebragta utredningen, förvänta, att La Plata-länderna skulle blifva en

sådan marknad för de svenska varor, hvilka vore afsedda att dit försändas,

att den enligt bolagets förslag med företaget förbundna statsutgift borde

i statsekonomi^ hänseende kunna uppvägas af ökning i vår export,

samt att den till subventionering ifrågasatta linjen skulle, särskildt med

hänsyn till Argentinas snabba utveckling, vara i stånd framkalla en

stadigvarande exporthandel och trafik af den betydenhet och omfattning,

att linjen inom eu öfverskådlig framtid kunde erhålla tillräcklig bärkraft

att blifva beståndande utan väsentligt understöd från statens sida.

Under sådana förhållanden och då följaktligen här ställdes i utsikt

en afsevärd utveckling af vår export, ansåge kollegium, att staten

ej borde genom underlåtenhet att lämna den subvention till eu direkt

reguljär linje å La Plataländerna, som kunde finnas för företagets

åstadkommande nödig och ej öfverskrede hvad x ärendet angifvits,

äfventyra, att förslaget om en dylik linjes uppehållande ginge om intet.

Vidkommande storleken af statsunderstödet, hvilket enligt kollegii

förmenande borde hellre fördelas på sex än på fem år, syntes öppen
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kuncfl. Maj:ts Nåd. Proposition N:b 136.

bart, att med företaget vore förenad sådan risk, att, åtminstone för

den första tiden, därå vore att motse årliga förluster, måhända betydligt

öfverstigande de såsom understöd föreslagna motsvarande årsbeloppen,

mot hvilka alltså kollegium ej hade något att erinra.

Beträffande villkoren för understödets åtnjutande syntes närmare

bestämmelser lämpligen kunna intagas i blifvande kontrakt med redaren,

enligt följande hufvudgrunder, nämligen: att understödet utbetalades

för hvarje halfår efter utgången däraf, sedan vederbörande styrkt sig

hafva under samma halfår med lämpliga lastångfartyg af svensk nationalitet

och hvarje lastande omkring 5,000 ton död vikt uppehållit ifrågavarande

linje sålunda, att minst en gång hvarannan månad från Sverige

ett fartyg afgått till La Plata-länderna och ungefär samtidigt ett annat

fartyg afgått från La Plata-länderna till Europa, samt att dylikt från

Sverige till La Plata-länderna afgående fartyg icke förr än allt för befordran

— enligt af Kungl. Maj:t fastställda maximifrakttaxor —- åt

fartyget erbjudet, till La Plata-länderna destineradt svenskt gods i fartyget

mottagits, finge tagas i anspråk för fraktande af annat gods.

Det kunde ock ifrågasättas, huruvida icke, i ändamål att förståten

förmånligaste villkor måtte erhållas, samt på det att icke

någon viss redare skulle kunna anses företrädesvis gynnad, svenske

redare i allmänhet borde lämnas tillfälle att afgifva anbud på företagets

öfvertagande under förutsättning af ett till högst de föreslagna

årsbeloppen begränsadt understöd och med de villkor i öfrigt, som

kunde varda bestämda, samt företagets öfverlämnande till den ene eller

andre redaren sedermera göras beroende af pröfning utaf de gjorda

anbuden. Emellertid kunde, enligt kollegii mening, befaras, att genom

tillfälle till dylik täflan det med statsunderstödets beviljande afsedda

målet skulle med mindre grad af sannolikhet och i allt fall för visso

senare vinnas än om understödet omedelbart tilldelades rederiaktiebolaget

Nordstjerna^ som, enligt hvad kollegium inhämtat, redan öppnat

den direkta regelbundna linjen på La Plata-länderna, till hvilken statsbidrag

nu begärts. Kollegium hade härvid ingalunda förbisett, hurusom

rederiaktiebolaget Nordstjernan i underdånig ansökning den 21

januari 1904 om erhållande från fonden till rederinäringens understödjande

af lån till belopp af 2,000,000 kronor, hvilket belopp ock sedermera

af Kung]. Maj.-t på stadgade villkor beviljats bolaget såsom lån

från fonden, i fråga om den plan för framtiden, för hvilkens genomförande

de ifrågasatta lånemedlen erfordrades, angifvit såsom bolagets

afsikt, bland annat, att söka åstadkomma en reguljär ångbåtsförbindelse

mellan Sverige och La Plata-länderna. Men då, trots den med berörda

s. 20 Kontrollera mot PDF

llederiaktiebolaget

Nordstjernans

framställning

om subvention

för år 1905.

20 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 136.

lån förenade fördelen af billig ränta med mera och de nedsättningar

i svenska fartygsumgälder, som möjligen blefve beredda ifrågavarande

trafik, bolaget onekligen ändock syntes därå löpa ojämförligt större

ekonomisk risk än som kunde af åsyftade fördelar uppvägas, ansåge

sig kollegium, under de förhanden varande omständigheterna, böra tillstyrka,

att åtgärder måtte vidtagas för tilldelande åt rederiaktiebolaget

Nordstjernan af statsmedel att för det ändamål samt under de villkor

i öfrigt, som af kollegium angifvits eller eljest fästats vid bolagets

erbjudande, utgå för sex fortlöpande år, med 190,000 kronor för

hvardera af de två första åren, 160,000 kronor för hvardera af de

två närmast därpå följande åren och 125,000 kronor för hvartdera af

de två sista åren.

I en till Kungl. Maj:t den 30 maj 1905 inkommen skrift har

därefter rederiaktiebolaget Nordstjernan, i afbidan på afgörandet af

bolagets ofvanberörda ansökning af den 10 november 1904, meddelat,

att bolaget efter ansökningens ingifvande fullgjort två rundresor till

La Plata-floden. Enligt skriften vidfogade, af notarius publicus bestyrkta

redogörelser hade vid båda rundresorna uppstått förlust, vid den första

till belopp af 45,819 kronor 89 öre och vid den andra till 34,567 kronor

52 öre, ehuru i båda fallen afskrifning å ångarnes värde beräknats till

endast 5 procent, hvilket finge anses väl lågt, samt endast 4 procents

ränta beräknats å samma värde. En tredje snart fullbordad randresa

kunde beräknas medföra enahanda förlust som vid den första af nyssnämnda

resor. Visserligen kunde antagas, att resorna undan för undan

komme att fullgöras med något minskade förluster, allt efter det mängden

af gods för utresorna ökades, men uppenbart vore dock, att, om en

linje af nu ifrågavarande slag under år 1905 uppehölles med två båtar,

som hvardera gjorde tre resor, förlusten under året komme att uppgå

till ett belopp, åtskilligt öfverstigande 200,000 kronor.

Det hade aldrig varit bolagets afsikt att ifrågasätta understöd

hvarken för längre tid eller till större belopp än som vore absolut nödvändigt.

Bolaget hade därför intet att invända emot, att såsom villkor

för statsunderstödet föreskrefves, att bolaget skulle vara skyldigt att

till statsverket återbära hvad som icke för ändamålet varit erforderligt,

i händelse linjen skulle komma att bära sig eller gå med mindre förlust

än som kunde förutses, samt att för åstadkommande af nödig kontroll

öfver företaget särskilda räkenskaper skulle föras, hvilka med

alla därtill hörande handlingar och verifikationer kunde granskas af

en utaf Kungl. Maj:t eller af vederbörande myndighet utsedd kontrollant.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

Då emellertid ifrågavarande ångbåtslinje med säkerhet komme att

få en mycket stor betydelse för vårt lands industri och handel samt

företaget i framtiden helt visst skulle kunna uppehållas af sin egen

bärkraft, hade bolaget beslutat att, trots de förluster, som vore att förvänta,

därest ångbåtslinjen fortsattes, intill dess frågan om statsunderstödet,

för den händelse Riksdagens medverkan kräfdes, hunne afgöras,

under återstående delen af år 1905 uppehålla den påbörjade reguljära

förbindelsen efter den ursprungliga planen, nämligen med två ångare

af minst 5,400 tons lastdryghet, hvilka ångare komme att hvardera

göra sammanlagdt tre rundresor mellan Sverige och Argentina för år

räknadt.

Med anledning häraf har bolaget anhållit, att af medel, som stode

till Kungl. Maj:ts förfogande, måtte för år 1905 anvisas så stort understöd,

som kunde lämnas. Bolaget hade tänkt sig saken så ordnad, att

bolaget skulle taga på sin andel alla kostnader för linjens uppehållande,

såsom samtliga löpande kostnader, ränta å det nedlagda kapitalet in. in.,

men att ersättning skulle lämnas för afskrifning å de för linjen använda

ångarne efter 5 % å deras värde, hvilken afskrifning finge anses låg,

då det gällde ångare i atlantisk fart. De ångare, som vore insatta å

linjen vore af sakkunniga personer värderade till respektive 634,000

kronor och 1,205,000 kronor, eller tillsammans 1,839,000 kronor. Det

bidrag, som för år 1905 begärdes, vore alltså 91,950 kronor.

Af detta belopp förklarade bolaget sig villigt att, i händelse af

bifall till sistberörda framställning, öfverlämna 9,000 kronor till af Kungl.

Maj:t för verksamhet i Argentina utsedda handelsstipendiater, hvarförutom

åt dessa stipendiater och andra handelsstipendiater, som önskade

verka för afsättning af svenska industrialster i Argentina, komme att

å bolagets ångare lämnas fria resor till Argentina jämte fritt vivre under

resorna.

Öfver bolagets sist omförmälda framställning har kommerskollegium

den 11 juli 1905 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande. Med

förmälan att till kollegium inkommit uttalanden i ämnet från tillhopa

35 särskilda svenska industriidkare och exportörer, har kollegium däri

anfört, att många af nyssnämnda industriidkare och exportörer för sin

del framhållit, att ifrågavarande regelbundna förbindelse vore och kunde

förväntas blifva af stort gagn för Sveriges export, hvilken stolle i afsevärd

mån lida afbräck, därest bolaget skulle nödgas upphöra med den

redan påbörjade förbindelsen på La Plata-länderna. I enahanda riktning

hade också handelsstipendiaten Lindelöf uttalat sig i sin senaste half
-

Kommerskollega

utlåtande

den 11

juli 1905.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mojna

beslut ang.

subvention för

år 1905.

Ny framställning

af

rederiaktiebolaget

Nordstjernan

om

fortlöpande

understöd.

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

årsberättelse, införd i tidskriften Svensk Exports n:r 268 för den 22

juni 1905.

Under sådana förhållanden och då kollegium för ifrågavarande

ändamål tillstyrkt beviljande af statsunderstöd till vida större belopp,

än hvarom nu vore fråga, ansåge kollegium sig äga välgrundad anledning

att med sitt förord understödja bolagets ansökning om statsbidrag

för år 1905, dock att detta, efter afdrag för de af bolaget till bidragåt

svenska statens handelsstipendiater i La Plata-länderna afsedda 9,000

kronor, hvilka alltså ej skulle användas till bestridande af de med linjens

uppehållande förbundna kostnader, syntes kunna bestämmas till i

jämnadt tal 80,000 kronor.

Genom nådigt beslut den 28 juli 1905 har Kungl. Maj:t, i enlighet

med hvad af kommerskollegium hemställts, för uppehållande af

regelbunden ångfartygsförbindelse mellan Sverige och La Plata-länderna

för år 1905 beviljat rederiaktiebolaget Nordstjerna!! ett understöd af

80,000 kronor att utgå från handels- och sjöfartsfonden med hälften

genast och andra hälften, sedan sig visat, att bolaget enligt ofvanberörda

plan uppehållit linjen under år 1905 och därunder i förekommande

fall fullgjort sin utfästelse angående fri befordran af handelsstipendiater,

dock med skyldighet för bolaget att afstå från eller till

statsverket återbära den del af understödet, som till äfventyrs, enligt

särskildt förda räkenskaper, funnes icke erforderlig för att bestrida

bolagets samtliga omkostnader för linjens uppehållande under tiden

från dess öppnande år 1904 till 1905 års slut, sedan de utaf ifrågavarande

linje härflytande intäkter för ändamålet tagits i anspråk.

1 en den 9 november 1905 till finansdepartementet ingifven skrift har

rederiaktiebolaget Nordstjernan därefter gjort framställning, att för uppehållande

enligt ofvanberörda hufvudgrunder af ifrågavarande ångbåtsförbindelse

understöd måtte på de villkor, som kunde varda föreskrifna,

beredas bolaget för hvart och ett af åren 1905—1909 med ett belopp

af 190,000 kronor eller eventuellt för hvardera af åren 1905—1906

med ett belopp af 190,000 kronor, för hvartdera af åren 1907—1908

med ett belopp af 160,000 kronor och för hvartdera af åren 1909—

1910 med ett belopp af 125,000 kronor, dock med afdrag af de 80,000

kronor, som, enligt hvad nyss anförts, blifvit bolaget anvisade för år

1905, eller, därest understöd icke vidare skulle kunna beviljas bolaget

för något tidigare år än 1906, för hvart och ett af åren 1906—1910

med ett belopp af 190,000 kronor eller eventuellt för hvartdera af åren

1906—1907 med ett belopp af 190,000 kronor, för hvartdera af åren

1908—1909 med ett belopp af 160,000 kronor och för hvartdera af

åren 1910—1911 med ett belopp af 125,000 kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl Majds Nåd. Proposition N:o 136.

Slutligen har bolaget i en till chefen för finansdepartementet ställd,

den 27 februari innevarande år dagtecknad skrift meddelat, att bolaget

från det ifrågavarande linje i november 1904 börjat att af bolaget

trafikeras, fullgjort sex rundresor mellan Sverige och Argentina, samt

att utgifterna för dessa resor öfverstigit inkomsterna med 230,873

kronor 91 öre. Enligt bolagets utfästelse hade lämnats fria resor mellan

Sverige och Argentina till handelsstipendiater samt andra unga män,

som rest ut till La Platå för att verka för afsättning af svenska industrialster.

Utom nämnda sex rundresor har bolaget, enligt hvad handlingarna

utvisa, verkställt ytterligare tre resor från Sverige till La Plata-länderna.

I fråga om samtliga resor har bolaget till finansdepartementet öfverlämnat

af notarius publicus i Stockholm bestyrkta uppgifter å ej mindre

de varumängder af skilda slag, som med enhvar af dessa lägenheter

utskeppats till La Plata-länderna, än äfven de fraktbelopp, som af

bolaget genom ifrågavarande resor intjänats. Af berörda uppgifter

framgår, att med omförmälda lägenheter fraktats ej obetydliga kvantiter

svenska industriartiklar, såsom separatorer, yxor, filar, Eskilstunasmiden,

hästskor och hästskosöm, maskiner, särskilt symaskiner cell

mejerimaskiner, mejeriutensilier, trämassa, tjära, papper, papp, tändstickor,

kalciumkarbid, fotogenkök, luxlampor, telefonapparater, glas

och porslin m. in.

Beträffande de af bolaget uppburna frakterna under de särskilda

resorna, hafva dessa enligt samma uppgifter uppgått till följande

belopp:

Afgångstid från sista

hamn i Sverige

Utfrakt

Kronor

Hemfrakt

Kronor

Sammanlagdt

fraktbelopp

Kronor

lista

resan ......

1904

november 25

5,469

2 5

72,639

23

78,108

48

2: dra

11 ......

11

december 30

3,863

46

66,616

33

70,479

79

3:dje

11 ....

1905

februari 18..

12,639

83

97,875

56

110,515

39

4:de

11 ......

11

april 26.......

6,111

12

70,380

53

76,491

65

5:te

n .....

11

juni 16 .......

0 28,174

88

73,944

15

102,119

03

6:te

11 .....

11

augusti 18

33,586

98

52,779

73

86,366

71

7:de

ii

11

oktober 11 ...

s) 17,717

59

—

—

_

_

8:de

ii —

11

december 14

28,873

11

—

—

_

9:de

ii .....

1906

mars 6 .........

39,330

87

—

—

—

—

J) Däraf 15,103 kronor 65 öre för gods, afhämtadt från Norge.

2) Däraf 11,309 „ 47 „ „ „ „ „ „

Resultatet

af de under

1905 verkställda

resor

d ifrågavarande

linje.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Fråga om

subvention åt

ångfartygsförbindelser

mellan Sverige

och Ryssland

—Finland.

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

I fråga om de hittills utförda resornas resultat har bolaget erinrat,

hurusom af de genom ofvanberörda intyg vitsordade uppgifterna framginge,

att godskvantiterna, som med "de två första lägenheterna vant

obetydliga, sedermera, om ock med helt naturliga växlingar å de olika

lägenheterna, betydligt ökats, samt att af vissa varuslag ej obetydliga

kvantiteter numera afsattes från vårt land till La Flata-länderna. De

bästa utsikter funnes sålunda, att linjen skulle af sig själf kunna

upprätthållas, blott densamma under de första åren erhölle det därför

erforderliga stödet för sin utveckling.

Då kommerskollegium i sina förenämnda utlåtanden den 9 juni

och den 17 december 1904 berört den på Kungh Maj:ts pröfning jämväl

beroende frågan om subvention af ångfartygsförbindelser mellan Sverige

å ena samt Ryssland—Finland å andra sidan, torde det, ehuru af

skäl, hvartill jag längre fram vill återkomma, sistberörda ärende icke

nu synes böra företagas till afgörande, likväl vara lämpligt att i detta

sammanhang lämna en kortfattad redogörelse för livad i detta ärende

förekommit.

Den förut omnämnda handels- och sjöfartskommittén har i sitt

den 12 december 1900 afgifna betänkande n:o VII — med framhållande

af vikten att söka åstadkomma förbättrade kommunikationer mellan

Sverige och nyssnämnda länder — hemställt, dels att till uppehållande

af regelbunden ångfartygsförbindelse på en linje Gfäfle (Härnäs) S:t

Petersburg (via Hängd)—Björneborg (Räfsö)—Gäfle måtte anvisas statsmedel

till belopp af högst 25,000 kronor årligen, dels ock att till uppehållande

af sådan förbindelse mellan Stockholm och Reval, eventuellt

S:t Petersburg, måtte anvisas statsmedel till belopp, som funnes erforderligt

och som af kommittén upptoges till 7 5,000 kronor årligen.

Vidare hafva stadsfullmäktige i Söderhamn i underdånig skrifvelse

den 18 mars 1901 gjort framställning om statsanslag till en trafikled

Söderhamn—Björneborg.

Sedan kommerskollegium genom nådig remiss anbefallts afgifva

underdånigt utlåtande öfver såväl kommitténs betänkande som stadsfullmäktiges

i Söderhamn framställning, hölls, på kollegii föranstaltande,

i Stockholm den 6 maj 1901 ett möte med för dessa frågor intresserade

personer. Af den vid mötet förda diskussionen framgick såsom

den öfvervägande allmänna meningen, att vid ordnandet af ifrågavarande

förbindelser hänsyn hufvudsakligen borde tagas till godstrafiken

och endast i underordnad grad till passageraretrafiken, att företrädesvis

en linje Stockholm—Reval—Sfi Petersburg borde åstadkommas, att en

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

linje Galle—Finland—Ryssland äfven skulle vara lämplig och att denna

linje icke borde utesluta tillkomsten af den andra, men att en särskild

tredje linje med utgångspunkt från Söderhamn icke borde ifrågakomma,

då antagligen Gäflelinjen kunde anordnas så, att den tillgodosåge

äfven Söderhamnsintresset. Mötet utsåg vidare eu delegation af

sju personer för att med föredraganden i kommerskollegium öfverlägga

om de närmare detaljerna i fråga om de föreslagna linjernas anordnande.

Kommerskollegium har därefter i underdånigt utlåtande den 1

maj 1902, med anslutning i hufvudsak till delegationens förslag, tillstyrkt,

att såsom bidrag dels till uppehållande af en ångfartygslinje

Stockholm—Reval—S:t Petersburg, med eventuellt anlöpande under

tid, då seglationen till S:t Petersburg vore stängd, jämväl af Riga,

dels ock till uppehållande af en ångfartygslinje Gäfle—S:t Petersburg

(via Hängd)—Björneborg (Räfsö) retur Söderhamn (Stugsund)—Gäfle

måtte på vissa af kollegium närmare angifna villkor beredas anslag af

statsmedel, för den förra linjen med 80,000 kronor och för den senare

med 35,000 kronor om året.

Kommerskollegium framhöll emellertid därvid, bland annat, att det

vore ytterst viktigt för befrämjandet af det med ifrågavarande förbindelsers

åstadkommande afsedda ändamålet, att man sökte bereda

denna sjötrafik en intim förbindelse med de respektive ländernas järnvägsnät,

så att gods kunde med så kallade genomgående konossement

försändas från hvilken ort som helst i det ena landet till hvilken

ort som helst i det andra. Först sedan detta uppnåtts, kunde behöflig

effektivitet beredas dessa sjöförbindelser. Härtill fordras emellertid medverkan

af de respektive ländernas järnvägsförvaltningar, hvarför underhandlingar

därom borde inledas.

I ärendet har därefter järnvägsstyrelsen den 20 december 1902

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, däri styrelsen hufvudsakligen

yttrat sig angående kommerskollegii berörda uttalanden om önskvärdheten

af att gods måtte kunna med så kallade genomgående konnossement

försändas från det ena landet till det andra.

Under framhållande att enligt kollegii förslag icke flera reguljära

turer å de ifrågasatta båda linjerna till Finland—Ryssland lomme att

göras än, å den ena minst hvar tionde dag från linjens båda ändpunkter

och å den andra årligen minst nio resor, utsträckta till S:t

Petersburg och minst nio till Björneborg, framhöll järnvägsstyrelsen

de svårigheter, som enligt styrelsens förmenande kunde uppkomma

genom de långa uppehållen mellan ångbåtarnes turer. Dessa svårigheter

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 74 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Fråga om subvention

åt ängfartygsförbindelse

mellan

Sverige och

Sydafrika.

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

skulle i viss män kunna afhjälpas därigenom, att vederbörande rederi

förpliktades, bland annat, ej mindre att tillhandahålla magasinslokal för

förvarande af exportgods än äfven att bestrida alla genom en eventuell

magasinering uppkommande kostnader. På grund af olikheten i

taxerings bestämmelser och godsldassifikationer i de svenska och ryska

järnvägstaxorna skulle det emellertid enligt styrelsens åsikt komma att

visa sig förenadt med stora vanskligheter att få till stånd några gemensamma

bestämmelser, enligt hvilka en svensk-rysk samtrafiktaxa skulle

kunna upprättas. Äfven om denna svårighet kunde öfvervinnas, blefve

taxan förmodligen så komplicerad, att den blefve allt annat än lätthandterlig

för allmänheten. En ej ringa korrespondens mellan de olika

förvaltningarna och äfven mellan dem underlydande personal komme

ock att, på grund af språket, medföra afsevärda både olägenheter och

kostnader. Ehuru järnvägsstyrelsen sålunda icke ansåge sig kunna

tillstyrka, att, åtminstone för det dåvarande, åtgärder vidtoges för åstadkommande

af direkt förbindelse i den omfattning, som af kommerskollegium

föreslagits, vore styrelsen likväl villig medverka till att få

till stånd direkt samtrafik mellan, å ena sidan, de viktigare orterna i

Sverige och, å den andra, de hamnplatser i Finland och Ryssland, som

skulle kunna blifva ändpunkter för de tillämnade ångbåtslinjerna. I

detta afseende ställde järnvägsstyrelsen framför allt i utsikt, att, såsom

skett i fråga om samtrafiken med danska och tyska järnvägsstationer,

järnvägarna jämväl för en blifvande samtrafik mellan svenska järnvägsstationer

och ryska eller finska hamnplatser medgåfve en viss nedsättning

af sina fraktandelar, hvarigenom för försändelser med ångbåtarna

å de tillämnade linjerna skulle beredas en förmån framför försändelser,

som ägde rum med andra ångbåtslägenheter. Såsom villkor för

att öfver hufvud taget samtrafik skulle ifrågakomma, ansåge järnvägsstyrelsen

därjämte, att det borde göras gällande, att ångbåtsbolagen

skulle dels träffa sådana anstalter i vederbörande utländska hamnar, att

kostnaderna därstädes blefve de minsta möjliga, dels hos de ryska och

finska järnvägsförvaltningarna utverka, att lägre frakter finge jämväl i

Ryssland och Finland komma till tillämpning å det gods, som kunde

komma att försändas med de tillämnade ångbåtarna.

I detta sammanhang torde jämväl böra omförmälas, att i en till Kungl.

Maj:t ingifven skrift af den 4 april 1905 W. R. Lundgren för rederiaktiebolagen

Nike och Transatlantic i underdånighet anhållit, att, för

fortsättande och ytterligare utvidgande af den direkta reguljära ångbåtsförbindelse

mellan Sverige och Sydafrika, som de nyssnämnda bolagen

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 136.

under år 1904 öppnat, måtte från handels-och sjöfartsfonden eller eljest

af statsmedel anvisas för hvart och ett af åren 1905—1909 ett belopp

af 20,000 kronor för hvarje ångfartyg-, som af bolagen under dessa år

utklarerades från Sverige med gods direkt till Sydafrika, dock att detta

understöd ej finge öfverstiga ett belopp af sammanlagdt 200,000 kronor

för år.

Härvid må emellertid anmärkas, att, sedan kommerskollegium erhållit

befallning att i förevarande ärende afgifva underdånigt utlåtande,

har i en till kollegium ingifven skrift aktiebolaget »The South

African Trading Company» anfört, att bolaget sedan omkring två år

upprätthållit förbindelser från Sverige till Sydafrika samt att ett subventionerande

af en nytillkommen linje skulle i högst afsevärd grad

skada den linje, som underhölles af bolaget, hvilket vore grundadt på

beräkning att kunna existera utan subvention och hvars syfte —

att i bolaget tillhöriga fartyg hufvudsakligen föra egna laster — icke

allenast vore att idka en näring, som komme att bidraga till utvecklingen

af Sveriges sjöfart, utan därjämte att söka grunda en verklig

handelsförbindelse för afsättandet af svenska produkter i Sydafrika; och

har på grund däraf bolaget hemställt, att den af Lundgren gjorda framställningen

om understöd icke måtte varda af kommerskollegium tillstyrkt.

Kommerskollegium har i sitt utlåtande, som den 15 februari innevarande

år till Kungl. Maj:t inkommit, på anförda skäl hemställt, att

omförmälda framställning om statsunderstöd för uppehållande af reguljär

ångbåtsförbindelse mellan Sverige och Sydafrika icke för närvarande

måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Att främjandet och utvecklandet af vår export till främmande länder

äfven för det allmänna är en angelägenhet af högsta vikt och betydelse,

är allmänt erkändt. Med det uppsving, vår inhemska industri

numera tagit, och den fortgående utveckling däraf, hvarå man med skäl

kan hoppas, vinner ock frågan om beredande af vidgade afsättningsområden

för dess alster ökad betydelse. I mån af industriens storartade

framsteg i främmande länder och den ökade intensiteten i det ekonomiska

lifvet och samfärdseln mellan folken i allmänhet är ock gifvet,

att den täflan å det ekonomiska området, som äger rum mellan de olika

nationerna, gör sig allt starkare gällande, samt att behofvet af nya och

utvidgade marknadsfält för det egna landets produkter framträder allt

lifligare. Att det därvid särskildt för de mindre nationerna gäller att,

om de icke skola öfverflyglas i konkurrensen med de större industri
-

Departements«

chefens

yttrande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

idkande länderna, söka i tid vinna ökad marknad för de produkter,

som lämpa sig för export, är uppenbart.

Ett nödvändigt villkor för en mera betydande export till främmande

länder är emellertid åstadkommande af goda och regelbundna

kommunikationer med dessa länder.

Bland de mera närliggande länder, med Indika i sådant syfte behofvet

af förbättrade och med mera hänsyn till svenska intressen ordnade

kommunikationer gjort sig särskilt gällande, äro våra östra grannländer,

Ryssland och Finland. Af hvad järnvägsstyrelsen i sitt förberörda

utlåtande den 20 december 1902 anfört synes mig emellertid

uppenbarligen framgå, att nyttan af särskilda åtgärder från svenska

statens sida för åstadkommande af reguljär ångfartygsförbindelse mellan

Sverige och Ryssland—Finland är i väsentlig grad beroende af frågan,

om och i hvad mån en på tillfredsställande sätt ordnad godssamtrafik

å de respektive ländernas järnvägar kan låta sig genomföras. Frågan

om beviljande af statsbidrag för nyssnämnda ändamål torde därför

böra anstå, till dess en närmare undersökning ägt rum, huruvida och

på hvad sätt eu dylik samtrafik må kunna åstadkommas.

Vid uppsökande af de länder, dit en export af svenska produkter

kan ifrågakomma, bör man emellertid helt visst hafva uppmärksamheten

riktad icke allenast å de länder, som ligga vårt eget land jämförelsevis

nära och måhända till stor del inriktat sin produktion å sådana artiklar,

lrvilka också här i landet kunna åstadkommas i sådan omfattning,

att eu export däraf kan finnas möjlig och önsklig, utan äfven på

mera aflägsna länder, som kunna antagas i mera betydande mån äga

behof af svenska artiklar och hafva betingelser i öfrigt för att

kunna däraf förskaffa sig mera afsevärda kvantiteter. Att detta i

framträdande grad gäller äfven om vissa transoceanska länder torde

vara otvifvelaktigt.

Särskildt beträffande dessa är emellertid uppenbart, att ett oeftergifligt

villkor för att en export af betydelse till nämnda länder skall

kunna komma till stånd är åvägabringande af direkta sjöfartsförbindelser

med desamma.

Gifvet är nämligen, att, såsom af de myndigheter och andra sakkunnige,

hvilka i nu afhandlade ärenden yttrat sig, framhållits, det i

saknad af dylika förbindelser icke för de svenska exportörerna är möjligt

att i någon större utsträckning med framgång inlåta sig i täflan

med de utländska, som, på grund af sitt hemlands närmare belägenhet

till de ifrågavarande afsättningsorterna och i besittning af möjlighet att

bedrifva sin export direkt och utan omlastning med alla därmed förenade

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 136.

risker och olägenheter af flera slag, befinna sig i ett vida gynnsammare

läge. En oeftergiflig förutsättning för att flen svenska exporten till ifrågavarande

länder skall kunna ernå den utveckling, som är önskvärd, är

därför, att densamma må kunna göra sig oberoende af de utländska

mellanhänderna och komma i direkt förbindelse med afsättaingslandet.

För åstadkommande af en stadigvarande export är därjämte nödvändigt,

att de ifrågavarande förbindelserna erhålla karaktären af regelbundenhet,

så att exportören må kunna, åtminstone med någorlunda säkerhet, på

förhand beräkna afgångs- och ankomsttider och med punktlighet fullgöra

ingångna leveransförbindelser.

Åvägabringandet af dylika kommunikationsförbindelser med långt

aflägsna länder kräfver emellertid gifvetvis, isynnerhet i början, innan

dessa företag hunnit blifva någorlunda upparbetade och genom erhållande

af tillräckliga frakter vinna nödig ekonomisk bärkraft, högst betydande

kostnader, större än att man i allmänhet kan förvänta, att den enskilde

skall kunna eller vilja underkasta sig. I allmänhet har det

ock hittills visat sig förenadt med mycket stora svårigheter att i vårt

land genom allenast enskildt initiativ åstadkomma och vidmakthålla

dylika företag.

Denna angelägenhet synes emellertid vara af den vikt för landet

i dess helhet, att det ingalunda bör anses uteslutet, att staten för

ifrågavarande ändamål lämnar understöd åt enskilda företag, hvilka

hafva till sylte att åvägabringa sådana kommunikationsförbindelser,

hvarom här är fråga. Så har äfven i stor utsträckning skett i åtskilliga

främmande länder. Visserligen kunna, såsom ock kommerskollegium

i sitt förenämnda utlåtande den 9 juni 1904 antydt, andra utvägar än

direkt subvention tänkas för statens medverkan för uppnående af

ifrågavarande syften. En sådan utväg är beredande af billiga lån för

den utrikes sjöfarten, särskildt å aflägsna farvatten. Denna form för statens

understöd har ock af de svenska statsmakterna i icke ringa utsträckning

beaktats. Sålunda anslog på Kungl. Maj:ts framställning 1903

års Riksdag ett belopp af 5,000,000 kronor, för bildande af en lånefond

för rederinäringens understödjande, hvilken fond särskildt afser att stödja

den utrikes sjöfarten på aflägsnare farvatten, och beviljade, likaledes på

Kungl. Maj:ts förslag, sistlidet års lagtima Riksdag ytterligare ett belopp

af 5,000,000 kronor för ökning af nämnda fond. De lån, som

från nämnda fond erhållas, äro emellertid närmast afsedda att bereda

den svenska sjöfartsnäringen lättnader vid anskaffande af fartyg och

nödigt driftkapital. Därjämte är att märka, att desamma skola inom tämligen

kort tid återbetalas. Tillvaron af ifrågavarande lånefond utesluter

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

därför ingalunda under alla förhållanden behofvet af statens mera direkta

understöd af sjöfartsförbindelser, hvilkas åstadkommande eller upprätthållande

kan anses vara af särskild! stor betydelse för landet i allmänhet,

men hvilka kräfva så stora kostnader, att desamma icke på enskild

väg kunna komma till stånd eller fortfarande vidmakthållas. Att äfven

den af kommerskollegium i samma utlåtande antydda åtgärden att medelst

lindring i fartygsumgälder för fartyg, som användas för uppehållande af

fraktfart å transatlantiska länder, åstadkomma lättnader för sjöfarten å

afläggare farvatten kan tydligtvis hafva goda skäl för sig. Men eu

dylik åtgärd kan likväl, om än betydelsefull nog, icke göra statens direkta

bidrag i sådana fall som de ifrågavarande öfverflödiga. Tydligt är

emellertid, att statens bidrag icke bör ifrågakomma i annan utsträckning

eller för längre tid, än som erfordras för att företag af ifrågavarande

art må äga tillräckligt själfständig ekonomisk bärkraft, så att de

kunna utan bidrag från det allmännas sida fortsätta sin verksamhet, och

icke heller i annan mån, än som behöfves för täckande af de med

ett sådant företag förenade kostnader. Kommerskollegium har ock,

såsom mig synes ined rätta, i sitt utlåtande framhållit, att en gifven

förutsättning för statens ingripande med subventionering för här ifrågavarande

ändamål måste vara, att de sålunda subventionerade förbindelserna

med fog kunna antagas varda i stånd att framkalla eu stadigvarande

exporthandel och trafik af den betydenhet och omfattning, att

desamma inom en öfverskådlig framtid kunna förväntas blifva beståndande

äfven utan direkt understöd från statens sida.

Klart är därför ock, att man i valet af de linjer, som kunna ifrågakomma

att med statsmedel understödjas, måste taga hänsyn icke allenast

till, huruvida det land, dit den ifrågavarande kommunikationslinjen

leder, äger förutsättningar för att bilda en god afsättningsort för svenska

produkter, utan i viss män äfven därtill, huruvida detsamma har att

lämna andra artiklar i utbyte till sådan mängd och beskaffenhet, att

tillräckliga återfrakter kunna erhållas.

De framställningar, som härutinnan för närvarande föreligga, äro,

som nämn dt, dels rederiaktiebolaget Nordstjerna^ ansökning om statsbidrag

för fortsatt upprätthållande och utvecklande af den utaf bolaget

år 1904 öppnade och sedan dess fortsatta trafik mellan Sverige och

La Plata-länderna, dels ock den af rederiaktiebolaget »Nike» och

»Transatlantic» gjorda framställningen om statsunderstöd för fortsättande

och utvidgande af den af dessa bolag sedan år 1904 uppehållna ångbåtsförbindelse

mellan Sverige och Sydafrika.

Hvad beträffar framställningen om statssubvention åt sistnämnda

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

linje är densamma utan tvifvel beaktansvärd. Dock synes mig- ytterligare

utredning i vissa afseenden behöflig, hvarför jag hemställer, att

frågan om beviljande af subvention åt denna linje tillsvidare må anstå.

Detta torde emellertid icke böra utgöra något hinder att nu företaga

till afgörande förenämnda af rederiaktiebolaget Nordstjerna!! gjorda

framställning.

De förutsättningar, hvilka, enligt hvad jag förut framhållit, böra

föreligga för att ett understöd från statens sida för här ifrågavarande

ändamål må kunna förekomma, synas mig i fråga om export medelst en

svensk ångbåtslinie på La Plata-länderna i ganska rikt mått vara till

finnandes.

Dessa länder äro nämligen, enligt hvad kändt är, stadda i en

synnerligen lifskraftig ekonomisk utveckling, som synes ingifva grundad

förhoppning, att där bör kunna vinnas eu betydande marknad äfven för

åtskilliga svenska produkter, likasom ock, å andra sidan, dessa länders

egen produktion synes vara af beskaffenhet att kunna i utbyte lämna

ganska betydande varukvantiteter, lämpade att i europeiska länder vinna

afsättning. Den officiella statistiken lämnar visserligen icke någon

tillförlitlig ledning för bedömandet af Sveriges nuvarande export till

Argentina, men genom hvad i ärendet förekommit torde dock vara

ådagalagdt, att redan nu ej obetydliga varumängder exporteras från

Sverige till nyssnämnda land, samt att denna export bör kunna med

stöd af en regelbunden ångfartygsförbindelse afsevärdt upparbetas. De

politiska förhållandena inom La Plata-staterna synas ock numera hafva

vunnit större stadga än tillförene och därför icke böra utgöra något

hinder för eu subventionering af ifrågavarande linje.

Betydelsen af denna linje har ock, på sätt förut blifvit omförmäldt,

vitsordats ej mindre af generalkonsuln i Buenos Ayres, statens handelsstipendiat

i Sydamerika, Sveriges allmänna exportförening och ett

stort antal svenska industriidkare och exportörer än äfven af kommerskollegium.

Hvad den af rederiaktiebolaget Nordstjernan redan igångsatta

kommunikationsförbindelsen med La Plata-staterna beträffar, har denna

visserligen icke aflupit utan ansenliga förluster, men sannolikhet synes

dock föreligga, att, ifall bolagets verksamhet under några år af staten

understödjes, densamma sedermera skall kunna dessförutan visa sig lönande.

Fara är å andra sidan, att, därest ett sådant understöd uteblifver, bolaget

nödgas snart nog nedlägga sin verksamhet och i följd däraf den export

af svenska produkter till ifrågavarande länder, som redan kommit till

stånd, kommer att lida betänkligt afbräck eller till äfventyrs helt och

hållet upphöra och det marknadsfält, som därstädes för den svenska

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

exporten synes vara att vinna, gå förloradt, till men för den svenska

handeln och industrien. Kungl. Maj:t har visserligen, som nämndt,

redan genom nådigt beslut den 28 juli 1905 tilldelat bolaget för drifvande

af dess ifrågavarande verksamhet ett understöd af 80,000 kronor. Att

detta dock icke är tillräckligt för ett fortsatt framgångsrikt uppehållande

af den ifrågavarande trafiken, torde framgå af hvad förut yttrats. Tydligt

svnes mig ock vara, att, därest en ytterligare subventionering af ifrågavarande

linje anses böra äga rum, denna icke bör undanskjutas, utan

bolaget redan innevarande år komma i åtnjutande däraf. Jag anser

mig därför böra förorda, att åtgärd redan nu vidtages för beredande af

ytterligare understöd åt bolaget för uppehållande af nämnda linje.

Utom nyssnämnda, bolaget redan lämnade understöd har bolaget

visserligen äfven på annat sätt åtnjutit direkta förmåner från statens

sida, Såsom kommerskollegium erinrat, har nämligen Kungl. Maj:t enligt

nådigt beslut den 15 april 1904 beviljat bolaget från fonden för rederinäringens

understödjande ett lån å 2,000,000 kronor, däraf emellertid,

af anledning att bolaget icke inom föreskrifven tid till statskontoret

aflämnat behöriga säkerhetshandlingar, bolaget fått uppbära allenast

1,500,000 kronor. Sedan 1905 års Riksdag för ökande af nyssnämnda

fond anvisat ytterligare medel, har Kungl. Maj:t därjämte den 26 sistlidne

januari beviljat bolaget ett nytt lån från fonden å 500,000 kronor.

Den omständighet att bolaget kommit i åtnjutande af nämnda lån torde

emellertid, såsom redan förut anmärkts, icke böra utgöra hinder för

beviljande af subvention åt ifrågavarande företag, hvilket, för att därmed

förenade kostnader skola betäckas, kräfver långt kraftigare understöd,

än som kan anses motsvara de förmåner, som omförmälda lån

medföra.

Det nu ifrågasatta statsbidraget synes mig icke böra begränsas

endast till ett eller annat år. Såsom bolaget framhållit, är det nämligen

tvifvelsutan af vikt för den ifrågavarande tradens upparbetande, att nödig

trygghet vinnes för dess fortvaro under en längre tid framåt. Det

synes därför vara af betydelse, att bolaget redan nu tillförsäkras ett

bestämdt bidrag för eu följd af år. Dock synes detta bidrag icke böra

utsträckas utöfver en tidrymd af fem år, nu innevarande år inberäknadt,

eller således åren 1906—1910. Skulle därefter ytterligare understöd

från statens sida påkallas, torde man nämligen då, med den erfarenhet,

som under de gångna åren vunnits, lättare vara i stånd att bedöma,

om och i hvad mån sådant ytterligare bör ifrågakomma.

Hvad beträffar beloppet af det nu ifrågavarande statsunderstödet,

anser jag mig böra föreslå, att detsamma bestämmes till 180,000 kronor

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 136.

för hvardera af åren 1906 och 1907, 150,000 kronor för hvartdera af

åren 1908 och 1909 samt 115,000 kronor för år 1910, eller således tillhopa

till 775,000 kronor. Beloppen för de särskilda åren äro desamma

som de, hvilka af kommerskollegium förordats för de fem första åren,

med afdrag dock af 10,000 kronor för hvarje år, motsvarande i

afrundadt tal det belopp, som enligt bolagets erbjudande skulle af det

understöd, som kunde komma att beviljas bolaget, utgå såsom bidrag

till svenska statens handelsstipendiater i La Plata-länderna. Att på en

dylik omväg öka de bemälde stipendiater tillerkända stipendiebelopp

synes nämligen vara mindre lämpligt.

Mot de af bolaget erbjudna samt af kommerskollegium föreslagna

villkor för subventionens åtnjutande har jag i öfrigt icke funnit något

mera väsentligt att erinra. Dock synes, i händelse subventionering

beviljas, Kungl. Maj: t böra förbehållas rätt att, efter förslag af kommerskollegium

närmare bestämma villkoren, samt därvid fastställa de jämkningar

och tillägg, som må finnas påkallade; och torde villkoren sedermera

lämpligen höra intagas i ett mellan Kungl. Maj:t och kronan, å

ena, samt redaren, å andra sidan, afslutadt kontrakt.

Grunderna för ifrågavarande villkor synas emellertid böra blifva i

hufvudsak följande:

l:o) Regelbunden ångfartygsförbindelse uppehälles mellan Sverige

och La Plata-länderna enligt följande plan. En ångbåt om minst

5,000 ton expedieras hvarannan månad från Göteborg till Buenos

Ayres och en eller två andra platser vid La Plata-floden. Ungefär

samtidigt expedieras en ångbåt i motsatt riktning. Den från Sverige

afgående ångbåten anlöper före Göteborg eventuellt annan hamn i riket,

där gods, destineradt till La Plata-länderna, finnes att afhämta.

2:o) Dylikt från Sverige till La Plata-länderna afgående fartyg

må icke förr, än allt för befordran åt fartyget erbjudet, till La Plataländerna

destineradt svenskt gods i fartyget mottagits, tagas i anspråk

för fraktande af annat gods. Nämnda, till omförmälda länder destinerade

gods befordras enligt af Kungl. Maj:t fastställda maximitaxor.

3:o) Postföring ombesörjes kostnadsfritt.

4:o) Sjöfolk, som af svenska generalkonsulatet i Buenos Ayres

hemförpassas, medföres utan ersättning till hemorten.

5:o) Fri öfverresa och fritt vivre under resan lämnas de handelsstipendiater,

som utsändas till Argentina, hvarjämte fri återresa lämnas

de stipendiater, som återvända till Sverige.

6:o) Motsvarande förmåner lämnas de ombud, hvilka af svenska

Bill, till Riksd. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 74 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

industriidkare och exportörer utsändas för att i Argentina verka för

afsättning af svenska industrialster.

7:o) Understödet utbetalas för hvarje halfår efter utgången häraf,

sedan vederbörande styrkt sig hafva under samma halfår med lämpliga

lastångfartyg af svensk nationalitet och hvarje lastande minst 5,000

ton död vikt uppehållit linjen enligt ofvan angifna grunder; dock med

skyldighet för bolaget att afstå från eller till statsverket återbära den

del. af understödet, som, efter det de intäkter, hvilka under hela den

tid, subventionen afser, af trafiken influtit, så långt de förslå tagits i

anspråk för täckande af de därmed förenade kostnader, tilläfventyrs

finnes icke vara erforderlig för bestridande af bolagets återstående

omkostnader för linjens uppehållande under den ifrågavarande tidsperioden.

8:o) Bolaget skall vara skyldigt att beträffande ifrågavarande företag

föra särskilda, fullständiga räkenskaper, hvilka med alla därtill hörande

handlingar och verifikationer skola granskas af en utaf Kungl. Maj: t

eller den myndighet, som Kungl. Maj:t förordnar, utsedd kontrollant.

9:o) I händelse Sverige under den tid, subventionen afser, invecklas

i krig, ställas de för förbindelsen med La Plata-länderna afsedda ångarne

mot viss godtgörelse till svenska regeringens disposition.

Med hänsyn till storleken af det understöd, som, enligt hvad jag

nu tillåtit mig föreslå, skulle tilldelas bolaget, anser jag detsamma icke

böra bestämmas alt utgå från någon af de under Kungl. Maj:ts disposition

ställda fonder, hvilka därigenom skulle alltför håi’dt anlitas, utan

synes mig ett särskilt anslag böra för ändamålet af Riksdagen äskas.

Departements
chefens
hemställan.

Med åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i

underdånighet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att under de

villkor, som i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nyss angifna grunder

kunna varda af Kungl. Maj:t fastställda, såsom understöd till rederiaktiebolaget

Nordstjernan för uppehållande under åren 1906—1910 af

regelbunden ångfartygsförbindelse mellan Sverige och La Plata-länderna

bevilja ett anslag af 775,000 kronor och häraf å extra stat för år 1907

anvisa ett belopp af 360,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att af

sistnämnda belopp redan under innevarande år för ändamålet disponera

180,000 kronor.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 136.

Regenten bifalla; och skulle nådig proposition till

Riksdagen aflåtas af den lydelse, bil. litt. ... vid detta

protokoll utvisar.

Ex protoeollo:

Hjalmar Eettig.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 136.

i

Bilaga A.

Ur ett tryckt, af republiken Argentinas generaldirektion för statistik

utgifvet arbete på spanska språket rörande Argentinas utrikes handel

år 1903 har undertecknad hämtat nedan intagna uppgifter, därvid tillika

varuvärdena förvandlats till svenskt mynt enligt kursen 1 peso = kronor

3.6 0 samt vissa trävarukvantiteter förvandlats till standards enligt beräkning

af 1 standard = 4,672 kubikmeter sålunda:

Kvantitet

Värde

V ä r d e

% af

hela in- förseln

Införsel år 1903:

Pesos

Kronor

Pesos

Kronor

Lefvande djur ........................

—

_

—

693,120

2,495,232

0.5 3

Lifsmedel.................................

—

—

—

11,743,081

42,275,092

8.05

Tobak ....................................

-

—

3,711,181

13,360,252

2.83

Drycker .................................

-

—

—

6,565,058

23,634,209

5.oo

Textilvaror..............................

-

-

-

39,492,648

142,173,532

30.io

Oljor ...................................

-

-

—

4,110,658

14,798,369

3.13

Kemiska ämnen och produkter...

-

—

—

4,494,453

16,180,031

3.42

deraf trämassa ....................

........ lon

12,056

361,671

1,302,016

—

_

_

kalciumkarbid.....................

........ »

1,126

67,535

243,126

—

_

_

tjära..’...............................

........ »

283

16,951

61,024

—

—

_

beck.................................

........ »

8,964

268,904

968,054

—

—

_

Färger, fernissor och bläck ......

—

—

—

933,855

3,361,878

0.71

deraf skosvärta.....................

........ ton

145

31,738

114,257

—

__

_

skrifbläck ........................

........ »

221

22,108

79,589

—

_

_

Trä och trävaror .....................

—

—

—

8,733,316

31,439,938

6.06

däraf white pine (pino blanco)

kbm. 59,452 =

standard

12,725

1,170,331

4,213,192

—

—

_

pitch pine (pino tea)

kbm. 180,027 -

38,533

2,880,459

10,369,652

—

—

—

spruce » 106,263 = .....

»

22,745

1,488,459

5,358,452

—

—

—

stäfver och tomma tunnor ...

—

278,057

1,001,005

—

—

—

lådor.................................

—

57,337

206,413

—

—

_

möbler..............................

-

373,332

1,343,995

-

-

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kling!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.

''67

--—“--——-------—

Värde

Värde

% af

:

Kvantitet

—

hela in-

|

1

i

Pesos

Kronor

Pesos

Kronor

lörseln

pianon ......................................

st.

1,425

216,730

780,228

—

-

—

järnvägsvagnar ..........................

»

293

358,982

1,292,335

-

—

andra vagnar .............................

»

3,825

117,695

423,702

—

—

( Papper och pappersartiklar ................

-

-

-

2,975,391

10,711,408

2. >7

| däraf tidningspapper .....................

ton

3,950

296,220

1,066,392

—

—

—

omslags » .....................

»

366

29,256

105,322

-

—

—

skrif » .....................

»

1,297

233,527

840,697

-

-

-

bok » .....................

>

1,723

310,115

1,116,414

-

-

-

tapeter.......................................

»

559

149,544

538,358

-

-

—

kuvert.......................................

»

429

171,747

618,289

-

—

—

Hudar och skinn ..............................

—

—

-

1,075,020

3,870,072

0.S2

Järn och järnvaror ...........................

_

—

-

26,844,523

90,640,282

20.io

däraf stål i tackor eller plåtar.........

ton

1,080

108,033

388,919

-

-

-

järn » » .........

»

55,776

2,177,417

7,838,701

-

-

-

galvaniseradt järn .....................

»

33,943

2,715,474

9,775,706

-

-

» järn- och stålplåt

»

34,342

2,226,039

8,013,740

-

_

—

stålbillets ................................

»

64,808

2,592,305

9,332,298

-

-

-

skenskarfvar .............................

»

4,415

529,806

1,907,302

-

-

-

balkar och pelare af järn ...........

»

13,729

551,399

1,985,038

-

-

-

skrufva!’ och muttrar ..................

»

3,197

358,920

1,292,112

__

-

-

plogar ......................................

st

73,900

1,446,316

5,206,738

-

-

-

skördemaskiner ..........................

»

13,135

965,730

3,476,628

-

-

-

tröskmaskiner ...........................

»

434

706,715

2,544,174

-

-

kedjor och kettingar ..................

ton

1,110

117,990

424,764

-

ångpannor .................................

st.

69

148,575

534 870

~

-

läs ..........................................

ton

181

67,460

242,856

-

~

-

knifvar ....................................

—

248,276

893,794

-

-

-

betsel................................... dussin

4,656

12,734

45,842

-

-

munderingar ..............................

ton

147

44,199

159,116

-

-

_

yxor ..........................................

»

196

68,534

246,722

-

-

-

verktyg för handtverkare och hemmen

»

329

240,661

866,380

-

-

-

lokomotiv (och lokomobiler?) ......

si.

57

714,155

2,570,958

-

-

-

nycklar ....................................

ton

71

27,981

100,732

-

-

-

filar ..........................................

»

174

86,842

312,631

-

-

_

symaskiner.................................

st.

28,676

344,595

1,240,542

-

-

rör af järn och stål.....................

ton

9,146

631,775

2,274,390

-

-

-

Bill. till lliksd. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Åfd. 74 Höft, 6

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Ktingl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 136.

V firde

Värde

% af

Kvantitet

hela in- förseln

Pesos

Kronor

Pesos

Kronor

järnvägsmateriel .................

_

1,785,550

6,427,980

—

vindmotorer .......................

....... ton

1,665

166,499

599,396

1

-

hjul och axlar ....................

....... »

1,416

136,201

490,324

-

-

-

Ofriga metaller och varor däraf ..

-

-

-

3,925,342

14,131,231

2.1)9

deraf elektrisk ledningstråd .....

....... ton

1,642

783,636

2,821,090

-

-

-

Sten, lera, glas och keramik .....

-

-

-

11,859,788

42,695,236

9.4 4

däraf krita .............................

....... ton

3,103

58,617

211,021

- 1

-

-

cement (tierra hidråulica) .....

....... »

67,853

814,237

2,931,253

-

-

-

golfplattor ..........................

-

134,128

482,861

-

-

-

glasflaskor och buteljer ......

.. dussin

310,983

117,830

424,188

-

-

-

apoteksflaskor ....................

....... ton

303

39,428

141,941

-

-

lampor och lampartiklar .....

-

178,852

643,867

-

-

lampglas .............................

....... ton

820

108,000

388,800

-

-

fönster och annat plant glas

-

789,910

2,843,676

- i

-

-

porslin...............................

-

99,615

358,614

!

-

-

fajans ................................

-

390,619

1,406,228

—

-

-

Diverse artiklar .......................

-

-

-

4,049,166

14,576,998

3.09

däraf telefonapparater..............

....... st.

2,029

13,471

48,496

-

-

-

telefonmateriel ...................

-

4,847

17,449

- ''

-

- i

telegrafmateriel ....................

-

17,549

63,176

-

-

-

spårvägsmateriel .................

—

261,122

940,039

-

-

— 1

Summa

-

-

—

131,206,600:472,343,760

100. oo |

Anm. I jämförelse med år 1902 uppvisar införseln år 1903 en ökning af 28,167,344 pesos eller i

svenskt mynt 101,402,438 kronor. Siffran för införseln var den näst högsta, som hittills uppnåtts; sin högsta

höjd, omkring 33 millioner pesos, motsvarande omkring 119 millioner kronor, mer än år 1903, nådde införseln

år 1889. Telefonapparater äro af mig öfverflyttade från gruppen »Trä och trävaror» till gruppen »Diverse

artiklar».

Stockholm den 12 december 1904.

Göran Sjöcrona.

Fil. d:r, t. f. aktuarie å Kungl. Kommerskollegii

afdelning för näringsstatistik.

STOCKHOLM, I3AAC M ARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1900,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1906:159 Statsutskottets Utlåtande N:o 159 s. 1 i texten