Sök i Ratio Lex

Angående anslag till understöd åt lapparna i Juckasjärvi socken

1906-05-04 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1906:146, Angående anslag till understöd åt lapparna i Juckasjärvi socken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 146.

1

N:o 146.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående

anslag till understöd åt lapparna i Juckasjärvi socken;

gifven Stockholms slott den 4 maj 1906.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

dels för beredande af understöd åt lapparna i Juckasjärvi socken

å extra stat för år 1907 bevilja ett anslag af 250,000 kronor att enligt

de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t meddelar, användas: 50,000

kronor till inköp af lifsförnödenheter för utdelning bland nämnda lappar,

50.000 kronor till inköp af renar åt lappar med större familj samt

150.000 kronor till lån åt lappar för inköp af renar, med skyldighet för

låntagaren att efter fem frihetsår återgälda erhållet lånebelopp med en

tjugondedel under hvart och ett af de därpå följande tjugu åren;

dels ock medgifva, att Kungl. Maj:t må under år 1906 af tillgängliga

medel utanordna ifrågavarande anslagsbelopp, 250,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

gustaf:

Axel Schotte.

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 82 Haft. (N:o 146).

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 146.

o

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 4 maj 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Biesert,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

Sidner,

Hellner,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde i underdånighet:

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har i underdånig

skrifvelse den 27 april 1906 anfört följande:

»Såsom förut inför Eders Kungl. Maj:t blifvit anmäldt, hafva lapparne

inom Juckasjärvi socken till följd af synnerligen ogynnsamma

betesförhållanden under nästlidne höst och innevarande års vinter,

hvilka under februari och mars månader förvärrats genom ovanligt rik

nederbörd af snö och häftiga snöstormar, förlorat en så stor mängd af

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 146.

sina renar, att man har att befara, att nämnda lappars tillvaro såsom

renskötande lappar i hög grad äfventyras, därest icke hjälp

bringas dem.

Lapparne hafva uppgifvit angående de orsaker, som föranledt den

olycka, som träffat deras hjordar, att renbetet redan på hösten under

deras vistelse i fjällen blifvit otillräckligt genom flen och hård snö,

som hindrade renarne att komma åt mossan, hvarför renarne för att

söka sin föda spridt sig, så att lapparne i allmänhet redan vid Andersmässotiden

den 30 november icke förmått att sammanhålla sina hjordar.

Då renarne fortfarande inom skogslandet saknade tillräckligt

med bete, kunde lapparne icke åter sammanföra sina spridda renar till

hjordar.

Af socknens fyra byalag eller stammar, Kaalasvuoma, Rautusvuoma,

Talma och Saarivuoma, hafva en del af Saarivuoma-lapparne, som begifvit

sig med sina renar nedåt Pajala socken, till följd af rikligare

bete, delvis beroende på att vid större afverkningar en mängd laftr.äd

fällts, lyckats att kunna sammanhålla sina renar. Den andra delen af

Saarivuomalapparne, som efter gemensam öfverläggning inom byalaget

skulle stanna i fjälltrakterna, för att byalagets renar skulle få tillräcklig

betesmark, hafva på grund af vidriga betesförhållanden ej heller kunnat

hafva sina hjordar samlade.

Till följd af det dåliga betet under hösten och midvintern hafva

renarna blifvit så utsvultna och kraftlösa, att de, då de starka och oaflåtliga

snöfallen inträffade i slutet af februari och långt fram i mars,

hvarken förmådde att flytta sig till fjällen eller andra trakter för att

söka bete.

Så fort lapparne inför Eders Kungl. Majrts befallningshafvande

anmält, hurusom till följd af förutnämnda missgynnande betesförhållanden

deras renar i större mängd omkommit på grund af bristande föda,

lyckades det Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att af Eders

Kungl. Maj:ts domänstyrelse utverka tillstånd, att lapparne fingo efter

anvisning af kronojägare fälla mindre, oväxtliga lafbehängda granträd

å myrmarker å kronopark och kronoöfverloppsmark för att därigenom

bereda föda åt de af svält försvagade renar, som lapparne ännu hade

under sin vård förnämligast de för lapparnes flyttningar så nödvändiga

dragrenarna.

Sedermera har det ock lyckats Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att åt lapparne anskaffa det enda slag af hö, som renarna

förtära, nämligen så kalladt fräkenfoder, hvaraf uppköpts så mycket som

kunnat anskaffas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 146.

I trots af mycket allvarliga försök att anskaffa utredning om det

antal renar, som omkommit för lapparna, har detta visat sig vara absolut

omöjligt, då dels genom markens snöbetäckning, dels ock genom

de störa vidderna det icke varit möjligt att åstadkomma en räkning af

de omkomna renarna. Den stora utsträckning af området, å hvilket

renar kunna finnas, bar också uppenbarligen förbjudit försöken att söka

uppräkna de renar, som finnas vid lif.

Lapparnas åsikt, hvilken ock delas af dem, som äro förtrogna med

lapparnas förhållanden, är, att en fullt tillförlitlig uppskattning af lapparnas

förluster icke kan ske förr än i höst, då lapparna efter återkomsten

från fjällen kunnat insamla renarna.

Då sedan gammalt är kändt, att lapparna på grund af dels en vidskeplig

fruktan att olycka skall drabba deras renhjordar, dels de höga

utskylder, som medfölja ett stort renantal och dels omöjligheten att

vid hvarje tidpunkt af året kunna hålla reda på antalet renar i en renhjord,

hvarur därjämte ständigt slaktdjur tagas, icke uppgifva ett riktigt

antal af egna renar, hvarför i de upprättade renlängderna ett för

litet antal renar upptagits, ansågs det vara riktigast att till en början

söka utröna huru stort antal renar, som lapparna inom Juckasjärvi socken

haft vid sin återflyttning från fjällen hösten 1905.

Vid det med lapparna i Kiruna i april månad innevarande år hållna

mötet befanns, efter omsorgsfull pröfning och uppskattning, att det i

höst skulle funnits, oberäknadt årskalfvarna,

i Kaalasvuoma lapparnas egna 7,340, skötesrenar 1,703, Summa 9,043

i Rautusvuoma x> » 7,860, » 1,026, » 8,886

i Talma............ »__®_ 11,413, » 1,236, » 12,649

Summa 26,613 3,965 30,578.

Då vid nämnda möte icke någon af Saarivuoma-lapparna kunnat

infinna sig samt därför icke någon tillförlitlig uppskattning af deras

renar kunnat företagas, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

genom pålitlig person, i samråd med och under medverkan af sistnämnda

lappar, låtit uppskatta det antal Saarivuoma-lapparna ägt nästlidne

höst, därvid uppskattningen, oberäknadt årskalfvarna, visar ett

antal af 13,610 stycken.

Då enligt renlängden Saarivuoma-lapparna icke skulle i sin Vård

haft flere än 184 skötesrenar, hvilket antal torde öfverensstämma med

verkliga förhållandet, torde Saarivuoma-lapparnas egna fullvuxna renar

utgjort 13,426 stycken.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 146.

Enligt den nu skedda uppskattning, hvilken torde vara i det allra

närmaste öfverensstämmande med förhållandena under nästlidne höst,

skulle inom Juckasjärvi socken funnits

lapparnas egna 44,188, skötesrenar 4,149, Summa 48,337,

till hvilkas antal skola läggas årskalfvarna, hvilka pläga anses utgöra

omkring 30 procent af de fullvuxnas antal, således 13,256 stycken.

Denna uppskattning stämmer ganska väl med den uppskattning,

som lapparna vid ett i Juckasjärvi den 31 mars innevarande år af dem

hållet enskildt möte verkställt, i det att lapparna förklarat, att de ansågo,

att renantalet inom Juckasjärvi socken utgjorde minst 50,000

ren kreatur.

För att kunna få någon ledning för bedömandet, huru stort antal

renar som omkommit, ställdes till de vid Kiruna-mötet närvarande lapparna

inom Kaalasvuoma, Rautusvuoma och Talma byalag, innan något

meddelande om möjligheten att erhålla hjälp skett, den uppmaningen,

att de för sig och de frånvarande lapparna inom byalaget skulle uppgifva

det antal renar, som de hade i sin vård, för att fräkenfoder skulle

kunna utan ersättning tillhandahållas dem å de platser, dit de önskade

att det skulle föras.

Det visade sig då, att lapparna, som ju haafe all anledning att

uppgifva så stort antal som möjligt, icke uppgåfvo större antal renar än

2,097 stycken. Till detta tal bör säkerligen läggas ett mindre antal

renar, tillhörande lappar, som vid uppräkningen kunnat uteglömmas,

men torde samma antal icke kunna anses uppgå till ett hundratal,

hvilket äfven torde framgå däraf, att, enligt hvad som sports, icke

många flera lappar af nämnda tre stammar anmält sig att utbekomma

fräkenfoder.

Vid den särskilda undersökningen om Saarivuoma-lapparnas förhållanden

har det uppgifvits, att den del af Saarivuomastammen, som hållit

sig i fjälltrakterna och haft omkring 5,570 fullvuxna renar, skall

hafva, förutom kalfvar, förlorat omkring hälften af detta antal.

Beträffande de af Saarivuoma-lapparna, som vistats i Pajala-trakten

och hvilka haft omkring 7,040 fullvuxna renar, antages det, att deras

förluster, frånsedt årskalfvarna, hvilka alla torde hafva gått förlorade,

icke på långt när äro så stora och ödesdigra.

Af en fullt pålitlig person har Eders Kungl. Maj:ts befallninghafvande

erfarit, att han i närheten af öfre Soppero sett i en skogsdunge

14 döda renar, i en annan skog 40 döda renar och på en backe i ett

kärr 12 stycken. Många dylika iakttagelser äro gjorda af vägfarande,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 146.

som utmed vägarna iakttagit hundratal döda renar. På två ställen, där

en lapp hade sin hjord, har man räknat 200 döda renar. I närheten

af Kuoksu by hade på en mindre areal räknats öfver 100 döda renkroppar.

Vid mötet i Kiruna förklarade lapparna, att, då de icke sett spår

af lefvande renar, de icke hade förhoppning om att kunna träffa vid

lif andra renar än dem de hade under sin vård. De antogo, att de

renar, som möjligen begifvit sig åt fjällen, då bete saknats å myrmarker

och skogsmarken, icke på grund af renarnas svaghetstillstånd förmått

att uppsöka de fjälltrakter, där snön var lösare och i allt fall icke kunnat

uthärda de våldsamma snöstormar, som förekommit. Likaledes

hyste lapparna den förmodan, att, då de icke fått kännedom om, att

större renflockar visat sig i skogsmarken, utan att allenast döda renar

påträffades, icke något större antal renar skulle finnas vid lif därstädes.

Dessa af lapparna lämnade uppgifter kunde icke motsägas af andra

vid Kiruna-mötet närvarande, för lapparne intresserade personer, utan

syntes dessa bestyrkas af hvad resande meddelat, att de icke, såsom

annars plägar vara vanligt, iakttagit renspår i närheten af färdvägarna.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har låtit sig synnerligen

angeläget vara att efter tiden för Kiruna-mötet medelst telefon och brefskrifning

söka inhämta ytterligare upplysningar, huruvida renar utöfver

dem, som lapparne hade under sin vård, kunnat påträffas.

Begärda upplysningar från de norska lappfogdarna i Nordlands amt

och Tromsö amt, om några svenska renar inkommit på de norska fjällen,

hafva ännu ej inkommit.

Ehuru icke några tillförlitliga och exakta upplysningar kunnat erhållas

angående det renantal, som efter Kiruna-mötet påträffats å några

få ställen inom länet dels uppe i fjälltrakterna tillsammans med Ivaresuando-lappars

renar, dels ock i skogstrakterna, synas dessa ifrågavarande

meddelanden gifva en, visserligen svag, förhoppning om, att hela

den ofantligt stora förlust af renar, som på mycket goda gmnder vid

Kiruna-mötet antogs föreligga, skulle i någon mån kunna förminskas.

Då Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande nu går att påkalla

Eders Kungl. Maj:ts nådiga hjälp till lapparna, anser sig Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande icke böra framställa begäran om större hjälp,

än hvad som med nästan absolut visshet kan anses vara oundgängligen

nödvändigt, under säker förvissning om, att, för den händelse, efter den

noggranna undersökning, som i höst kan verkställas angående lapparnas

förluster, större hjälp erfordras, Eders Kungl. Maj:t då skall behjärta

det hårdt ansatta nomadfolkets nödvändiga behof af hjälp och understöd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 146.

För lapparnas fortvaro såsom särskild folkstam är renskötseln ett

absolut nödvändigt villkor, enär lapparna utan denna sysselsättning icke

kunna existera. Ehuru sega och uthålliga i ansträngningar, sakna lapparna

de för en jordbrukande befolkning erforderliga kroppskrafterna

att bryta mark i ödebygd. Deras fria och rörliga lif vid vaktandet af

renar gör att de, såsom andra nomader, sakna fallenhet och håg för

odlarens ihärdiga och tålamodspröfvande värf, hvarför de lappar, som

öfvergått till nybyggare, illa skött sig som sådana till ringa gagn för

dem själfva och odlingen.

Den afkastning, som renskötseln lämnat eller lämnar, är icke obetydlig,

utan tillför landet afsevärda inkomster, hvilka i händelse af renskötselns

upphörande skulle uteblifva.

Af det renantal, som funnits inom Juckasjärvi socken, omkring

50.000 renar, torde i medeltal årligen kunnat slaktas omkring 10,000

stycken, hvilka, med hänsyn därtill att handjur äfven ingå bland slaktdjuren,

kunna anses hafva representerat ett''värde af omkring 200,000

kronor. I detta belopp ingår dock värdet af det renkött, de hudar och

andra produkter af renen, som lapparna själfva tillgodogöra sig.

Skulle renskötseln upphöra, skulle de stora fjällvidder och skogsmarker,

å hvilka renarna tillgodogöra sig mossa, icke kunna lämna någon

som helst afsevärd afkastning.

Frånsedt de ömmande skäl, som tala för att lämna lapparna all den

hjälp, hvaraf de kunna vara i behof, förefinnas rent national-ekonomiska

skäl, hvilka bjuda att tillse, att renskötseln icke går under i nordligaste

trakterna af landet.

Ehuru förlusten af renarnas antal icke kan anses vara fullständigt

känd, är det dock uppenbart, att renstammen inom Juckasjärvi socken

lidit så stor minskning, att där vistande lappars tillvaro äfventyras och

deras renskötsel i hög grad försvagats.

Äfven under en förutsättning, som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

icke håller för trolig, att hälften af Juckasjärvi sockens lappars

renstain skulle finnas vid lif eller omkring 22,000 renar, skulle i

så fall lapparnas förlust uppgå till allenast samma antal eller omkring

22.000 renar, förutom de i fjol födda årskalfvarna omkring 13,200 stycken.

Den förlust, som skulle efter denna enligt Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes mening för lapparna synnerligen gynnsamma beräkning

drabbat lapparna, torde, om ett medelpris af 20 kronor för fullvuxen

ren och 4 kronor för kalf beräknas, utgöra omkring 440,000

kronor för de fullvuxna och 52,800 kronor för kalfvarna eller tillhopa

492,800 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 146.

Det är uppenbart, att lapparna, som till allra största delen äro fattiga

ocli icke hafva annat att lefva af än afkastningen af sin renskötsel,

icke skola kunna utan hjälp bära denna stora förlust.

Den hjälp och det understöd, som erfordras åt lapparna, torde böra

bestå i dels bidrag till deras lifsuppehälle, innan deras renhjordar hunnit

att gifva afkastning, dels ock medel för inköp af renar för att renstammen

skall kunna uppbringas till det antal renar, som lämpligen kunna

erhålla bete inom Juckasjärvi socken.

Till fyllande af den förlorade renstammen torde renar kunna inköpas

från de så kallade skogslapparna samt andra ägare af skogsrenar.

Skulle icke tillräckligt antal dylika kunna erhållas, finnes möjlighet att

kunna förvärfva afvelsdjur ifrån renskötsel idkande lappar inom Enontekis

eller Karesuando socken samt ifrån Finland.

I främsta rummet torde dock så kallade skogsrenar böra inköpas,

enär dessa äro till mycken skada för de nomadiserande lapparna genom

att de under sommaren, då renmossan är spröd, nedtrampa denna och

därigenom förstöra de nomadiserande lapparnas beten om hösten och

vintern.

På grund af de mycket dåliga betesförhållanden, som öfverallt rådt

för renarna, hafva årskalfvarna dött i stor mängd äfvensom svagare

äldre renar, hvarför det är att antaga, att priset å renar ställer sig

dyrare än annars, hvarför man ej kan hoppas att erhålla afvelsdugliga

renkor för ringare pris än 20 kronor för ko och för tjurar i förhållande

därtill.

Att kunna nu verkställa en utredning om det bidrag, som behöfves

till lapparnas lifsuppehälle, torde icke vara möjligt, i synnerhet då ännu

lapparnas förluster af renar icke äro säkert kända, men anser Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande sig böra framhålla, att, då lapparna

icke kunna af sina hjordar erhålla det feta kött, hvaraf de i riklig mängd

hämta sin näring, deras behof af inköpta lifsmedel måste ökas.

Genom anslag ur länets nödhjälpsfond har Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande åt lapparna anskaffat det förut omnämnda fräkenhöet.

Äfven har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, då lapparna i Juckasjärvi

på grund af renarnas dåliga hull icke kunnat afyttra slaktrenar

och därför erhålla penningar, hvarför de varit i saknad af medel att inköpa

de för dem under deras vistelse i fjällen behöfliga lifsmedlen, samt

de till följd af de stora förlusterna icke kunnat förskaffa sig kredit hos

handlandena, ansett sig böra af medel från nödhjälpsfonden inköpa lifsmedel

såsom mjöl, gryn, socker, kaffe och margarin, hvilka efter bästa

bepröfvande utdelats bland de lappar, som enligt samstämmiga uppgif
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj.is Nåd. Proposition N:o 146.

ter ansetts däraf vara i behof för att de icke skulle behöfva lida nöd

under sin vistelse i fjällen.

Då länets nödkjälpsfond afsetts att vara till stöd för länets jordbrukande

befolkning i händelse af missväxt, torde icke, med skyldig

hänsyn till det ovissa i framtiden, från densamma böra tagas större belopp

än de summor, som nu redan tagits i anspråk.

Fröken Anna Charlotta Mannerstråle har i sitt testamente öfverlämnat

till Norrbottens länsstyrelse en fond å 50,000 kronor, hvaraf

räntan skall användas till understöd åt befolkningen, helst lapparna, vid

missväxtår. Denna fond utgjorde den 31 december 1905 50,861 kronor

52 öre, hvartill kommer nu upplupen ränta.

Den enskilda offervilligheten torde nog också komma att lämna

lapparna en verksam hjälp i deras nödställda belägenhet, men nämnda

hjälp torde icke förslå, hvarförutom det synes Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande såsom om, då en stor del af lapparna nu drabbats

af svår olycka, hjälp och understöd i främsta rummet bör lämnas af

staten såsom ett uttryck för den lifliga känsla, Eders Kungl. Maj:t och

det svenska folket hyser för den folkstam, som nu trängts upp emot

norden och som kan sägas numera icke af annan än af Eders Kungl.

Maj:t och det svenska folket röna den huldhet och omvårdnad, hvaraf

nämnda folkstam är i så stort behof och som den i så hög grad förtjänar.

Då det icke torde vara gagneligt, att all den hjälp, som lämnas

lapparna, erhålles utan återbetalningsskyldighet, i synnerhet som renskötseln

i allmänhet är lönande, synes det Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

som om lapparna borde, hvartill de ock å Kirunamötet

förklarat sig villige, exempelvis inom en tid af tjugu år återbetala de

medel, som kunna erhållas för anskaffande af renar i de omkomnas ställe.

Lapparna torde ock böra, såsom de begärt, åtnjuta fem år, innan

återbetalningen sker. Äfven torde en del renägare, som hafva större

familj att försörja, vara i behof att erhålla en del renar utan återbetalningsskyldighet.

Antalet renägande nomadiserande lappar inom Juckasjärvi utgör

omkring 200 stycken och den nomadiserande lappbefolkningen därstädes

i sin helhet utgjorde den 31 december 1905 621 personer.

Då ett belopp af minst 50,000 kronor torde åtgå till att skaffa

behöfliga lifsförnödenheter åt den fattigare delen af Juckasjärvilapparna,

som genom förlust af renar äro i uppenbart behof af understöd, samt

då minst 50,000 kronor torde erfordras för inköp åt fattiga lappar med

Bih. till Eiksd. Prot. 1006. 1 Sami. 1 Afd. 82 Hcift. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 146.

större familj af renar, hvilkas värde de ej anses kunna återgälda, skulle

behöfvas ett anslag af 100,000 kronor utan återbetalningsskyldighet.

För att bereda lapparna tillfälle till att kunna anskaffa renar för

fortsättande af sin renskötsel synes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att, innan fullständig utredning vunnits angående renförlusternas

storlek, icke bör äskas större belopp än hvad som kan anses åtgå

till anskaffande af 7,500 renar eller 150,000 kronor att af lapparna

efter åtnjutande af fem frihetsår återgäldas inom tjugu år med en tjugondedel

af hvad livar och en lapp erhåller.

De närmare villkoren, under hvilka beloppen utbetalas eller renar

öfverlämnas till lapparna, torde af Eders Kungl. Maj:t sedermera bestämmas.

På grund af det anförda får Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nåder

bereda lapparna i Juckasjärvi socken ej mindre ett anslag af 100,000

kronor att, efter Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning, användas dels

med 50,000 kronor till undsättning i lifsförnödenheter åt dem, dels ock

med 50,000 kronor till anskaffande af renar åt lappar med större familj,

än äfven ett anslag å 150,000 kronor att, likaledes efter Eders Kungl.

Maj:ts bepröfvande, användas för anskaffande af renar åt lapparna, att

af dem efter åtnjutna fem frihetsår återgäldas med en tjugondedel under

ett hvar af de därpå följande tjugu åren.»

Protokollet öfver det i skrifvelsen omnämnda mötet i Kiruna är af

följande lydelse:

»Protokoll, hållet vid sammanträde med Juckasjärvi sockens

lappar uti tingshuset i Kiruna den <5, 6 och 7 april 1906.

S. D. Efter lapparne delgifna kallelser att möta i och för undersökning

om lapparnes ställning och förhållanden i anledning af den

minskning, som genom betesbrist drabbat deras renhjordar, hade nedannämnda

lappar nu inställt sig inför herr landshöfdingen, nämligen:

ifrån Kaalasvuoma byalag: Gustaf Persson Blind, Per Persson Huva

d. ä., Olof Larsson Niia, Lars Jonsson Pingi, Johannes Andersson

Sarri, Erik Nilsson Svonni, Nils Jonsson Sarri, Jon Andersson Pokka,

Per Jonsson Keinil, Johannes Andersson Poinak samt Tomas Nilsson

Skum i egenskap af förmyndare för aflidne Anders Vasaras barn;

ifrån Rautusvuoma byalag: Per Henriksson Kuhmunen, Per Persson

Kuhmunen, Nils Nilsson Niia (Nikka), Nils Ersson Huva, Mickel Nilsson

Niia, Josef Mickelsson Niia och Lars Persson Pokka;

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 146.

ifrån Talma byalag: Anders Olsson Sarri, Olof Olsson Thor, Per

Gustafsson Nutti, Olof Jonsson Niia, Jonas Andersson Sarri, Enok Andersson

Sarri, Per Jonsson Svonni och Anders Persson Prost.

Dessutom hade infunnit sig några lappkvinnor ifrån dessa byalag.

Däremot hade ingen renägare tillstädeskommit ifrån Saarivuoma

byalag, alldenstund detta byalags lappar flyttat med sina renar till

Pajala socken och vore nu i saknad af korrenar för att färdas den

långa vägen hit.

Såsom tolk i finska språket tjänstgjorde tingstolken inom Juckasjärvi

tingslag, handlanden Carl Hannu, samt vid protokollet lappfogden J.

Hultin.

§ i
Tillspordes

lapparne om de orsaker, som föranledt den olycka, som

träffat deras hjordar, och förmälde lapparne, att renbetet redan på

hösten under deras vistelse i fjällen blifvit otillräckligt genom isflen

och hård snö, som hindrade renarne att komma åt mossan. Renarne

spredo sig därför under sitt sökande efter föda, så att lapparne i allmänhet

redan vid Andersmässotiden (omkr. 30 nov.) voro oförmögna

att sammanhålla sina hjordar. En och annan lapp hade kunnat hålla

ihop sina renar till jultiden. De hade sökt bättre bete längre uppåt

fjällen, men nödgats återvända till skogsmarken, där renarne spredos.

Af socknens fyra byalag hade endast Saarivuoma förmått sammanhålla

renarne i följd af bättre bete i fjälltrakten, så att de kunnat flytta med

dem nedåt Pajala socken. Då de hunnit ned till trakten af Kurkio by,

ökades dock snömängden, så att äfven detta byalags renar skingrades

öfver Junosuando, Kangos, Saittajärvi m. fl. byars skogar. Ibland detta

byalags renar funnes intet nämnvärdt antal renar ifrån socknens öfriga

byalag. Talma- och Rautusvuoma-lapparne hade vid Kurkio by afskillt

sina renar ifrån Saarivuomas hjordar.

Vidare förklarade lapparne, att renarne i följd af det dåliga betet

under hösten och midvintern blifvit så utsvultna och kraftlösa, att de,

då de starka och oaflåtliga snöfallen inträffade under senare hälften af

februari till långt fram i mars månad, hvarken förmådde åtkomma någon

föda från marken eller genom den djupa, lösa snön förflytta sig till

fjällen eller andra trakter för att söka bete.

Närvarande lappar, som i början af februari besökt nedre delen af

socknen intill Pajala-gränsen, sade sig ha funnit dessa trakter då vimla

af kringspridda renar, och de höllo före, att flertalet af dessa renar

förgåtts, att döma såväl af de få spår af renar, som sedan synts i skogarne,

som äfven af den myckenhet döda renar som iakttages.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 146.

Lapparne ansågo, att alla renar, som nu icke återfunnits och tillvaratagits,

vore döda. Åtminstone hade lapparne ingen anledning tro,

att de funnit räddning.

För utredning af den förlust af renar, som denna vinters svåra

betesförhållanden medfört, anmanades lapparne härpå att sannfärdigt

och noggrannt uppgifva det renantal, som en hvar af dem ansåge sig

hafva innehaft vid återkomsten från fjällen sistlidne höst. Detta förklarade

sig lapparne beredvilliga att samvetsgrannt efterkomma. Sedan

antecknats ifrån ett herr landshöfdingen tillhandakommet protokoll, fördt

af länsmannen I. Mathlein vid sammanträde inför honom den 26 sistlidne

mars i och för upprättande af renlängd, att lapparne anmält, att

sådan längd ej lämpligen kunde upprättas detta år, enär ingen rättvis

uppskattning af antalet kunde ske, då renarne voro skingrade och sammanblandade,

och lapparne följaktligen icke kunde veta, huru stor del

af sin hjord en hvar kunde komma att återfinna, uppropades lapparne

efter den sist upprättade renlängden. Härvid uppgaf en hvar närvarande

lapp, huru många egna renar och skötesrenar, frånsedt årskalfvarne,

han nästlidne höst ägt i sin vård, och underkastades en hvar af

dessa uppgifter noggrann granskning af de öfriga närvarande lapparne,

hvarjämte de från hvarje byalag närvarande efter samråd och angifvande

af skäl uppgåfvo de frånvarandes egna renar och skötesrenar

vid 1905 års hösts början med uteslutande af nämnda års kalfvar.

Det skulle här antecknas, att de närvarande lapparne sade sig icke

besitta nödig kännedom om det antal renar, som lapparne inom Saarivuoma

byalag i allmänhet ägde, hvarför vid uppskattningen af samma

renar de i allmänhet ansåge sig icke kunna göra ändring i renlängden.

Vid afgifvandet af dessa uppgifter förmärktes uppenbarligen, att

de närvarande lapparne i allmänhet hade stor benägenhet att uppgifva

antalet egna renar ringare än hvad lapparne inom byalaget ansågo

varit förhållandet.

De lämnade uppgifterna antecknades å en afskrift af renlängden

och skulle denna biläggas protokollet såsom bilaga I.°)

Efter sammanräkning befanns renantalet vid nämnda tid hafva uppgifvits

till

i Kaalasvuoma byalag: lapparnes egna 7,340 skötesrenar 1,703 S:a 9,043

i Rautusvuoma » » » 7,860 » 1,026 » 8,886

i Talrna » » » 11,413 » 1,236 » 12,649

i Saarivuoma » » » 7,795 » 184 » 7,979

Summa 38,557.

*) Jfr handlingarna i ärendet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 146.

För jämförelse härmed antecknades det renantal, som lapparne uppgifvit

till den senast upprättade renlängden, utgörande dessa

i Kaalasvuoma byalag: lapparnes egna 5,225 skötesrenar 1,195 S:a 6,420

i Rautusvuoma » » » 5,215 » 1,185 » 6,400

i Talma » » » 9,370 » 918 » 10,288

i Saarivuoma » » » 7,495 » 184 » 7,679

Summa 30,787.

Då således renlängden och lapparnes nu afgifna uppgifter utvisade

en skillnad i renantalets totalsumma af endast 7,770 renar, erinrades

lapparne, att de själfva vid sammanträde i Juckasjärvi kyrkoby den

31 sistlidne mars värderat socknens renmängd till minst 50,000 och

påpekades, att nu uppgifna renantalet alltså icke kunde anses vara för högt.

Härvid upplyste lapparne, att de vid sina uppgifter om sitt renantal

icke plägade medräkna antalet årskalfvar, dels emedan ingen säkerhet

funnes för att dessa blefve vid lif under året och dels på grund

af gammal tradition, att lapparne ej för dem vore skattskyldige enligt

1751 års traktat. Dessa kalfvar beräknade lapparne utgöra cirka 30

procent af antalet fullvuxna renar i hjorden under fullgoda betesår.

Uppmanade att nämna, huru stor del af det uppgifna renantalet

de kunde antaga ännu vara vid lif, förklarade lapparne, att de ej förmådde

åstadkomma någon som helst beräkning därom. Döda renar

påträffades öfverallt, men högst få lefvande. Lapparne hade iakttagit,

att renarne började dö redan inemot slutet af februari, då de starka

snöfallen började. De voro redan då utmattade i följd af det dåliga

höstbetet och en del hade dött redan under höstvintern.

För att utröna en hvar lapps behof af det fräkenfoder, som herr

landshöfdingen anskaffat för lapparnes räkning och livilket skulle utan

kostnad för dem utsändas ej blott till byar och andra platser, som

lapparne finge föreslå, utan ock, i fall af behof, till de ställen i skogarne,

där de hade sina renar och dit fordret kunde forslas, affordrades

lapparne uppgifter om huru många renar hvar och en af dem, såväl

närvarande som frånvarande, nu återfunnit och underhölle i lafskogen,

och antecknades antalet af dessa renar särskildt för hvarje lapp, hvarvid

antalet sålunda tillvaratagna renar efter sammanräkning befanns

utgöra endast 2,077 stycken (se bil. 2°).

Det för dessa renars vidmakthållande, isynnerhet under flyttningen

till fjälls, då lafskog ej mera vore att tillgå, sålunda anskaffade fräken
-

*) Jfr handlingarna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 146.

foder skulle efter lapparnes förslag försändas till följande platser att åt

lapparne utdelas enligt sålunda beräknadt antal renar, nämligen:

till Puoltja för 88 renar c:a 900 kg.

» Kiruna » 153 » d 1,600 »

» Juckasjärvi » 697 » » 7,000 »

» Kurravaara » 717 » » 7,500 »

» Soppero » 322 » » 3,300 »,

hvarjämte till sistnämnda ort skulle ifrån upplag i Juckasjärvi forslas

sådant hö för igenom Soppero by uppflyttande Saarivuoma-lappars behof.

Med anledning af denna uppgift om antalet tillvaratagna renar tillspordes

lapparna, vid hvilken tid de säkert kunde urskilja och uppgifva,

huru många renar de förlorat. Härtill förklarade lapparne, att

detta icke med full säkerhet kunde ske förrän på hösten. Äfven om

någon slags beräkning kunde göras under sommaren öfver det antal,

som möjligen samlas upp till fjällen, blefve denna långt ifrån tillförlitlig.

De renar, som ha krafter, ginge väl till fjälls, men de kraftlösa

stanna med säkerhet i skogslandet ända nedåt Pajala, något hvartill de

redan förut varit benägna. De som slippa till fjälls komma åtminstone

delvis icke att följa de vanliga flyttningsvägarne, utan sprida sig

i fjällen. Ej heller kunde man af de bofaste få någon säker upplysning

om det antal renar, som de kunde iakttaga i skogarne under sommaren.

Där vore det för öfrigt omöjligt att samla dem och drifva dem

till fjälls. Någon säker och tillförlitlig beräkning öfver återstående

renantalet vore efter lapparnes öfvertygelse icke möjlig, förrän lapparne

hunnit efterspana och hopsamla renarne både i fjällen och i skogslandet

under hösten, sålunda först i november månad.

Emellertid ansågo lapparne lämpligt, att några lappar kvarstannade

i socknens skogsland under sommaren för att eftersöka och iakttaga

där kvarvarande renar, och föreslogo de, att för detta ändamål 2

man från hvarje byalag eller åtta personer för hela socknen utsågos.

Dessa lappar ålades att under sin vistelse i skogslandet under sommaren

ständigt från närmaste postanstalt underrätta lappfogden om hvad

de iakttagit i skogarne af där kvarblifna renar.

På framställd fråga, hur stort antal renar lapparne ansågo kunna

underhållas på socknens vinterbetesmarker med tillägg af de områden

af Pajala socken, där de plägade begagna sig af vinterbetet, men utan

att behöfva intränga vare sig inom Karesuando eller Gellivare socknar,

enade sig lapparne — sedan tillfälle lämnats dem att sinsemellan öfver
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 146.

lägga om frågan — om det svar, att, medräknade vinterbetesmarker

inom Pajala socken, c:a 35,000 renar förutom årskalfvar borde kunna

rymmas inom socknens vinterbetesmarker, i synnerhet om socknens skogsrenar

aflägsnades därifrån sommartiden, dock under af Per Kuhmunen,

Nikolaus Huuva m. fl. lappar uttalad förutsättning af fullgoda betesförhållanden.

Tillsporde om en renhjords sammansättning af olika renar, lämnade

lapparne därom uppgifter, hvilka gåfvo vid handen, att en renhjord

vanligen består af honrenar (vajor) omkring 60 procent och hanrenar

40 procent. Af dessa sistnämnda utgöra dragrenarne 14 procent, rentjurar

6 procent och yngre hanrenar 20 procent. Till en hjord räknades

ytterligare 30 procent årskalfvar.

Vid härefter företagen undersökning angående den årliga kostnaden

för en vanlig lappfamilj, beräknad till 7 fullvuxna personer, afgåfvos

härom mycket olika uppgifter. Lapparne erinrade, att de inom

denna socken vore i behof af ett större antal renar för sitt uppehälle

och till betäckande af öfriga utgifter, såsom skatter, skadeersättningar

m. m., än de socknar, där lapparne hafva tillgång till inkomst af ripfångst

samt till billigare födoämnen såsom mjöl och fisk, hvilka varor

en del lappar inköpa ifrån Norge utan tullafgifter.

Enligt de burgna lapparnes uppgifter åtginge för en familj af

ifrågavarande storlek bland annat:

15 säckar råg-, korn- och hvetemjöl.....

.... kr.

315

—

2 balar kaffe ..................................................

.... »

180

—

150 kg. socker...............................................

. »

95

—

150 » salt ...................................................

... y>

5

—

200 » smör ..................................................

... »

360

—

Kläder och tälttyg........................................

.... »

200

—

25 kg. tobak ..................................................

.... »

50

—

6 halftunnor salt fisk ..................................

.... »

180

—

1 bal gryn.......................................................

... »

30

—

2 hudar, läder................................................

... »

40

—

Dessutom åtginge för hushållet årligen 50 slaktrenar, hvaraf dock

försåldes 60 stekar och 30 hudar till ett värde af 375 kronor.

I denna beräkning af en familjs behof, hvilken visserligen uppgjorts

utaf en af socknens burgnaste lappar, instämde ock allmänt öfriga

närvarande burgna lappar under försäkran, att beräkningen inga
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 146.

lunda kunde anses öfverdrifven. De anmärkte, att lappens ständiga

friluftslif, förenadt med stor rörlighet och strängt arbete, skaffade honom

behof af riklig och kraftig föda med större fetthalt än hvaraf de

bofaste i allmänhet vore i behof. Dessutom hade de burgnare lapparne

äfven att ofta dela med sig af sina förråd åt fattiga likar.

Mindre bemedlade lappar uppgåfvo sig behöfva en hjord af 200

renar för 4 personers hushåll för att kunna lefva utan skuldsättning.

Af denna hjord kunde omkring 60 renar om året uttagas till slakt

eller försäljas.

I anledning af den förlust af renar, som, efter hvad som framgått

af lapparnes uppgifter och beräkningar, nu drabbat Juckasjärvi socken,

ifrågasattes, om ej ersättning af renstammen i socknen måste anses

nödig. Lapparne ansågo, att intet tvifvel rådde om behöfligheten

af renstammens ersättning. De hade alla skäl att befara, att alla renar,

som de ej kunnat återfinna, gått under, och de voro lifligt tacksamma

för alla åtgärder, som kunde vidtagas för att uppehålla renstammen i

socknen.

Vid härpå företagen undersökning om ändamålsenligaste sättet för

renstammens återställande, uttalade lapparne sig för att detta bäst kunde

ske genom att länets skogsrenar förflyttades till denna socken. De

förklarade, att dessa renars förflyttning till fjällen och omvandling till

fjällrenar alls icke vore någon svårighet, oafsedt skogslappars och bofastes

invändningar och betänkligheter däremot. Dessa renar borde då

insamlas genast på hösten, så att flyttningen till denna socken kunde

försiggå under vintern.

Ifrågasatt anskaffning af dräktiga vajor ansågo lapparne väl skulle

varit synnerligen fördelaktig, men för dessas förflyttning till fjälls utan

att taga skada erfordrades en särskildt gynnsam vår med daglig och

lätt tillgång till bete.

Mindre troligt vore, att renar kunde få inköpas af fjällappar i

andra socknar, åtminstone till något afsevärdt antal, men möjligen kunde

sådana få inköpas från Finland, efter hvad lapparne trodde sig hafva

förnummit.

Af inköp af salubjudna slaktrenar hade lapparne intet gagn för

renstammen, då lapparne i allmänhet sålde allenast sådana djur, som

icke voro lämpliga för renhjordens förökning.

Beträffande inköp af renar ville lapparne förorda anskaffning af

företrädesvis vajor samt hanrenar af 2 å 3 års ålder.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 146.

I Iråga om inköpta, redan märkta renars förseende med nytt märke

förklarade lapparne, att detta ej komme att vålla någon svårighet. Det

vore lätt för ny ägare att anbringa sitt från andras lätt skiljbara skillnadsmärke

å ren, försedd med livilket märke som helst.

Åtsporde om det lämpligaste medelpriset för dugliga renar, förklarade

lapparne, att ett pris af femton kronor öfver hufvud borde vara

tillräckligt, men då renpriset numera i följd af den stora förlusten

torde stiga betydligt, sågo lapparne sig nödgade att medgifva ett medelpris

af 20 å 22 kronor såsom lämplig.

Härefter erinrade herr landshöfdingen lapparne, att, ehuru förhoppning

funnes, att svenska staten ville träda hjälpande emellan, för att, i

den mån sådant kan ske, ersätta socknens renstam, lapparne därför

icke finge anse sig befriade ifrån att åtaga sig sin del af bördan. De

erinrades därför om nödvändigheten af inskränkningar i sina utgifter,

större ifver och allvar i renarnes skötsel och mera arbetsamhet i allmänhet,

exempelvis borde de företaga sig något slöjdarbete såsom både

nyttigt och inbringande.

Lapparne måste tänka på att i sinom tid återgälda statens utläggför

renstammens ersättande, och uppmanades de att afgifva något förslag

om sättet därför. Lapparne enade sig härpå om förslag att efter

fem friår från renarnes emottagande få räntefritt amortera inköpssumman

under en tid af tjugu år.

I fråga om renhjordens afkastning i afseende på afvel lämnade

lapparne följande upplysningar: En vaja bär i medeltal 7 kalfvar, endast

ett fåtal vajor, de kraftigaste, kalfva hvarje år, men i allmänhet

hvart annat år. Ofta förekommer, att vajan bär endast hvart tredje

år. Någon gång, men ytterst sällan, bär en vaja två kalfvar. Dessa

kan hon dock ej nära så, att de blifva vid lif. Vajorna äro aflingsdugliga

i regel från tredje året, stundom dock redan i det andra och

ända till 8 å 10 års ålder. Vajan öfverger ofta sin kalf, isynnerhet

den första, och man har ock iakttagit, att hon i stället vändt sig till

sin egen moder för att dia.

Af 100 kalfvar, burna på våren, återstå till hösten, om vädret är

gynnsamt d. v. s. ej för mycket mygg, stark värme och vargar, 60 å

70 stycken.

Bland orsakerna till ett så afsevärdt antal kalfvars undergång böra

ock nämnas järfven, fjällräfven, örnen, korpen, för att ej glömma vargen,

som dödar kalfvar hoptals långt flere än han någonsin hinner äta.

Bih. till Rtksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 82 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departements
chefens
yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 146.

Äfven björnen förgör kalfvar i mängd, då han inkommer i en renhjord.

Sådant, säde lapparne, märks nästan hvarje år.

Renoxen anses aflingsbar vid 2 å 3 års ålder. Han kan ej beskäras

förr än vid 4 å 5 års ålder, ty han stannar då i växten och blir

för svag till dragren.

Lapparne anförde slutligen sina ofta framställda klagomål öfver

bofastes hundar, företrädesvis öfver banbetjäningens efter Ofotenbanan

hundar, hvilka nu, då möjligen efterlefvande renar komma att ströfva

utan vårdare, blifva så mycket fördärfligare för renarne. Lapparne

hemställde om åtgärder för att dessa hundar måtte hållas i band eller

hundgård.»

Det torde icke råda mera än en mening därom, att staten bör

träda hjälpande emellan för att lindra den nöd, hvari nu ifrågavarande

lappar utan något sitt förvållande råkat. Förutom den direkta undsättning,

som bör lämnas de behöfvande i form af lifsförnödenheter, synes

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag att lämna bidrag till förnyande

af den förlorade renstammen vara den i alla afseenden lämpligaste

åtgärden. Likaledes kan det ej vara annat än välbetänkt, att

ett sådant bidrag till en del gifves i form af lån på lindriga återbetalningsvillkor.

Då för öfrigt vid de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna

beloppen hänsyn tagits till, att lapparne själfva rimligen böra

bära en del af de stora förluster, hvaraf de under året drabbats, samt

det ifrågasatta anslaget synes mig väl lämpadt efter de behof, som

under nuvarande förhållanden kunnat utrönas, och de skäliga anspråk,

som böra ställas på statens mellankomst, kan jag i allo biträda Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes underdåniga framställning och får således

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

dels för beredande af understöd åt lapparna i Juckasjärvi socken

å extra stat för år 1907 bevilja ett anslag af 250,000 kronor att enligt

de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t meddelar, användas: 50,000

kronor till inköp af lifsförnödenheter för utdelning bland nämnda lappar,

50.000 kronor till inköp af renar åt lappar med större familj samt

150.000 kronor till lån åt lappar för inköp af renar, med skyldighet för

låntagaren att efter fem frihetsår återgälda erhållet lånebelopp med en

tjugondedel under hvart och ett af de därpå följande tjugu åren;

dels ock medgifva, att Kungl. Maj:t må under år 1906 af tillgängliga

medel utanordna ifrågavarande anslagsbelopp, 250,000 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 146.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla; och skulle nådig proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl G. Edman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1906:151 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till understöd åt lapparna i Juckasjärvi socken. s. 1 i texten