Sök i Ratio Lex

Angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter skräddaren Frans Gustaf Oscar Petersson

1906-04-27 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1906:149, Angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter skräddaren Frans Gustaf Oscar Petersson

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:s Nåd. Proposition N:o 149.

1

N:o 149.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående efterskänkande

af kronans rätt till danaarf efter skräddaren

Frans Gustaf Oscar Petersson; gifven Stockholms slott

den 27 april 1906.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att medgifva, att kronans rätt till danaarf efter skräddaren Frans

Gustaf Oscar Petersson från Östra Eneby socken må efterskänkas till

förmån för gårdsägaren Jakob Alfred Eriksson i Norrköping, snickaregesällen

Sven Johan Fredrik Holmqvist och Anna Sofia Utterström, född

Holmqvist, sålunda, att dels Eriksson befrias från skyldighet att gälda

honom genom Björkekinds, Östkinds, Lösings, Bråbo och Memmings

häradsrätts utslag den 2 oktober 1905 till utgifvande ådömdt belopp,

ettusen kronor, jämte ränta, dels ock Holmqvist och Anna Sofia Utterström

tillerkännes den återstående delen af danaarfvet, dock med skyldighet

för Eriksson, Holmqvist och Anna Sofia Utterström att gälda den

kammaradvokatsfiskalsämbetet tillkommande aktoratsprovision, en hvar

med hvad som belöper å den honom tillerkända del af arfvet.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Elof Biesért.

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 85 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 149.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Beg enten i statsrådet å Stockholms

slott den 27 april 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von WfiRTEMBERG,

Tamm,

Sidner,

Hellner,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Biésert anförde vidare:

Skräddaren Frans Gustaf Oscar Petersson från Östra Eneby socken

afled den 26 december 1899 utan att, så vidt vid dödsfallet var bekant,

efterlämna arfvingar. I instrumentet öfver den 5 februari 1900 förrättad

bouppteckning efter den aflidne, upptogs såsom tillgång, bland

annat, en boets fordran å 1,000 kronor jämte ränta hos gårdsägaren

Jakob Alfred Eriksson i Norrköping på grund af en i Eriksson tillhöriga

gården N:o 22 vid Verkstadsgatan i nämnda stad intecknad

skuldsedel.

Med uppgift att den aflidne i lifstiden skulle genom muntligt

testamente frikallat Eriksson från skyldighet att infria berörda skuld
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 149.

sedel, liade denne den 13 mars 1900 vid Lösings, Bråbo och Memmings

häradsrätt i sädant hänseende såsom muntligt testamente bevakat

åtskilliga dels sistnämnda dag inför bemälda häradsrätt och dels den

29 förutgångna januari vid rådstufvurätten i Norrköping för dödsfalls

skull aflagda vittnesberättelse!’ af följande innehåll, nämligen af:

l:o) gårdsägaren Filip Pettersson: att skräddaren Petersson, med

hvilken vittnet sedan flere år före hans död varit personligen bekant, vid

upprepade tillfällen, senast i november månad 1899, vid besök hos vittnet

yttrat, att efter hans död gårdsägaren Eriksson »skulle få behålla» ett

af Petersson till Eriksson såsom lån lämnadt belopp af 1,000 kronor,

med tillägg, att denna bestämmelse innefattade hans yttersta vilja; att

Petersson ej särskildt anmodat vittnet att lägga detta hans yttrande

på minnet, men sagt, »att han ämnade upprätta testamente för af

Eriksson visad vänlighet i många år»; samt att Pettersson, som vid

omvittnade tillfället varit ensam med vittnet, vid samtliga dessa tillfällen

varit vid sundt och fullt förstånd;

2:o) skomakaren Hans Gustaf Landquist: att skräddaren Petersson,

med hvilken vittnet redan en lång tid före hans död varit personligen

bekant, vid ett tillfälle midsommartiden 1895 infunnit sig i vittnets

bostad i något ärende; att då Peterssons förmögenhetsförhållanden därvid

kommit på tal, Petersson i närvaro af vittnet och vittnets hustru

Carolina Bernhardina Lundqvist, efter omnämnande att gårdsägaren

Eriksson af Petersson som lån bekommit 1,000 kronor, yttrat och bedt

vittnet särskildt lägga på minnet, att Eriksson, enär Petersson hos

honom »haft det som ett hem», aldrig beböfde återbetala det lånta

kapitalet, utan blott, så länge Peterson lefde, gälda ränta därå; att

Petersson vid samma tillfälle uttalat sin afsikt att upprätta skriftligt

testamente af samma innebörd som omvittnade yttrande men tillagt:

»det hinner jag nog med»; samt att Petersson sedermera vid flera tillfällen

under samtal med vittnet i Peterssons bostad, därvid emellertid

ej någon annan än vittnet varit tillstädes, angående Erikssons befrielse

från skyldighet att återgälda berörda lån fällt enahanda yttrande som

det ofvannämnda, likväl utan att därvid anmoda vittnet att lägga detta

yttrande på minnet;

3:o) Carolina Bernhardina Lundqvist: lika med nästföregående

vittne angående hvad som förelupit i makarna Lundqvists bostad vid

skräddaren Peterssons omvittnade besök därstädes midsommarstiden

1895, med tillägg att Petersson därvid särskildt framhållit, att Eriksson

ej behöfde återbetala lånet, emedan »han haft som ett hem hos

Eriksson»; och hade vittnet vidare yttrat, att makarna Lundqvist och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 149.

Petersson under flera af de närmast före Petersons död förflutna åren

umgåtts med hvarandra; att vittnet äfven efter ofvannämnda besök

flera särskilda gånger under samtal med vittnet i Peterssons bostad,

därvid dock ej någon annan än vittnet varit närvarande, angående

Erikssons ifrågavarande skuld fällt enahanda yttrande som under ofvannämnda

besök hos makarna Lundqvist; samt att Petersson, som vid

samtliga omvittnade tillfällen varit vid sundt och fullt förstånd, ej särskildt

anmodat vittnet att lägga sistnämnda yttrande på minnet;

4:o) änlcan Augusta Carolina Andersson: att Petersson vid ett besök

af vittnet en söndag under hösten 1898, under anmärkning att gårdsägaren

Eriksson nyss förut besökt Petersson och därvid betalt räntan

å ett af Petersson bekommet penninglån, yttrat till vittnet: »räntan

skall han betala så länge jag lefver, men kapitalet skänker jag Eriksson»,

med tillägg, att han härigenom ville gifva ett uttryck af sin

tacksamhet mot Eriksson för dennes ofta visade vänlighet mot Petersson;

samt att denne, som ej särskildt anmodat vittnet att lägga omvittnade

yttrande på minnet, vid sagda tillfälle varit ensam med vittnet;

och

5:o) nämndemannen Johan Fredrik Jonsson: att vittnet varit närvarande

vid ett tillfälle 1893 eller 1894, då Eriksson till skräddaren

Petersson inbetalt ränta å ett lån å 1,000 kronor, som Eriksson mot

skuldebref bekommit af Petersson; att därvid ej gjorts någon anteckning

å skuldebrefvet om räntans erläggande; att Petersson på vittnets

fråga, hvarför ej sådan anteckning gjordes, svarat: »det är ej så kinkigt,

för Eriksson skall ej betala ränta längre än till min död, då skall lian

få tillbaka kapitalet, ty jag har inga andra arfvingar»; samt att Petersson

jämväl vid senare tillfällen haft liknande yttranden.

Sedan till kammaradvokatfiskalsämbetets kännedom kommit, att

skräddaren Petersson aflidit utan att efterlämna kända arfvingar, äfvensom

att någon arfvinge ej heller inom laga tid anmält sig, anmodade

ämbetet ofvanbemälde nämndemannen Jonsson, som förordnats till god

man för den aflidnes okända arfvingar, att till ämbetet redovisa kvarlåtenskapen

efter den aflidne, och har i anledning häraf Jonsson till

ämbetet aflämnat redovisningsräkning samt behållna danaarfsmedlen,

hvilka af ämbetet inlevererades till statskontoret och efter afdrag af

den ämbetet tillkommande aktoratsprovision utgjorde ett belopp af

813 kronor 26 öre.

Enär emellertid i nämnda redogörelse boets ofvanberörda fordran

hos Eriksson redovisats sålunda, att denna fordran angifvits hafva

jämlikt muntligt, vederbörligen bevakadt testamente tillfallit Eriksson,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 149.

men detta förmenta testamente, hvarmed åsyftades de i de afgifna

vittnesberättelserna omförmälda yttrandena af skräddaren Petersson,

ej enligt ämbetets åsikt uppfyllde de fordringar, som förutsättas för

ett lagligen tillkommet testamente, anhängiggjorde ämbetet vid Björkekinds,

östkinds, Lösings, Bråbo och Memmings häradsrätt rättegång

mot Jonsson och Eriksson med påstående, att de såsom testamente

bevakade yttranden af skräddaren Petersson ej måtte utgöra hinder

för kronan att tillträda jämväl den del af kvarlåtenskapen efter Petersson,

som med samma yttranden åsyftats, samt att Jonsson och Eriksson

i följd däraf måtte förpliktas att, hvilkendera bäst gälda kunde,

till kronan utgifva ifrågavarande belopp, 1,000 kronor, jämte ränta,

hvarförutom ämbetet i vissa delar klandrade den afgifna redovisningsräkningen.

Sedan under rättegången blifvit upplyst, bland annat, att ifrågavarande,

af Eriksson utfärdade skuldsedel af Jonsson återlämnats till

Eriksson, samt att den till säkerhet för skuldsedeln meddelade inteckningen

till följd af underlåten förnyelse förfallit, meddelade häradsrätten

den 2 oktober 1905 utslag, som därefter vunnit laga kraft, däri häradsrätten

i fråga om testamentsklandret yttrade, att som de af Petersson

till flera personer fällda yttranden, att efter hans död Eriksson skulle

erhålla ifrågavarande, Petersson tillhöriga inteckning å 1,000 kronor

jämte ränta, icke tillkommit i den ordning, som för giltigheten af

muntligt testamente stadgas i 16 kap. 1 § ärfdabalken, förklarades

det efter Peterssons frånfälle bevakade muntliga testamente ej utgöra

hinder för kronan att såsom danaarf komma i åtnjutande af äfven

ifrågavarande del af kvarlåtenskapen efter Petersson; och som vid

sådant förhållande Eriksson ej varit berättigad att erhålla omförmälda

inteckning, och Jonsson genom densammas öfverlämnande till Eriksson,

som densamma förstört, öfverskridit sin befogenhet såsom förvaltare af

boet efter Petersson, förpliktades Jonsson och Eriksson att, hvilkendera

gälda kunde, till kronan utgifva 1,000 kronor jämte ränta. Tillika

och i anledning af det instämda klandret å den af Jonsson afgifna

redovisningen förpliktades denne, att till kronan ytterligare redovisa

poster å tillhopa 43 kr.

Nu har i en den 28 november 1905 till Kungl. Maj:t inkommen

skrift gårdsägaren Eriksson i underdånighet anhållit, att kronans rätt

att såsom danaarf utbekomma stärbhusets ifrågavarande fordran hos

sökanden måtte till dennes förmån efterskänkas, samt såsom skäl härför,

jämte åberopande af innehållet i de afgifna vittnesberättelserna,

framhållit, att något tvifvel ej syntes kunna förefinnas därom, att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 149.

Peterssons mening varit, att sökandens ifrågavarande skuld skulle eftergifvas;

att det goda förhållandet dem emellan fortfarit till Peterssons

död, hvadan anledning saknades att antaga, att denne på sistone skulle

kommit på andra tankar; att Petersson efter all sannolikhet skulle bekräftat

sin ifrågavarande afsikt genom att upprätta skriftligt testamente,

därest han ej till följd af undergången misshandel plötsligen aflidit;

samt att det för sökanden skulle vara förenadt med hardt när oöfverstigliga

svårigheter att uppbringa det för utslagets fullgörande erforderliga

belopp, eller omkring 1,400 kronor, hvarför sökanden, därest hans

förevarande framställning ej vunne bifall, skulle nödgas låta sin hufvudsakliga

och enda nämnvärda tillgång, gården n:o 22 vid Verkstadsgatan

i Fredriksdalskvarteret inom Östra Eneby socken, gå till försäljning,

möjligen å utmätningsauktion.

Vidare hafva i en den 10 juni 1905 till Kungl. Maj:t inkommen

skrift snickaregesällen Sven Johan Fredrik Holmqvist samt Viktor Filip

Utterström och hans hustru Anna Sofia Utterstöm, född Holmqvist,

under uppgift att sökandena stått i skyldskapsförhållande till ofvanbemälde

Frans Gustaf Oscar Petersson, och med framhållande af sökandenas

fattigdom, i underdånighet anhållit, att kronan måtte till sökandenas

förmån afstå från alla anspråk på kvarlåtenskapen efter Petersson,

samt till stöd för den gjorda framställningen åberopat dels följande, af

vederbörande pastorer utfärdade intyg, nämligen:

l:o) af den 24 september 1904, att Petter Magnus Pettersson från

Krogstorp, Sunehult, född den 28 februari 1801, och Nils Fredrik Pettersson

från Krogstorp, Glabo, född den 2 april 1809, vore söner af Nils

Petter Persson och hans hustru Katarina Nilsdotter; att den förre i sitt

äktenskap, utom öfriga barn, hade sonen Jonas Petter Pettersson, hvilken

åter bland öfriga barn haft sonen Sven Johan Fredrik, född den 24

juni 1866, samt att Nils Fredrik Pettersson, utom öfriga barn, haft

sonen Frans Gustaf Oscar, född den 18 december 1839;

2:o) af den 15 februari 1905, att snickaren Sven Johan Fredrik

Holmqvist, född den 24 juli 1866, åtnjöte medborgerligt förtroende och

vore medellös;

3:o) af den 24 februari 1905, att torparen Jonas Peter Petersson,

från Krogstorp, Sunehult, död den 1 juni 1868, i sitt äktenskap med

hustrun Maria Lovisa Johansdotter haft, utom öfriga barn, äfven dottern

Alma Sofia, född den 23 mars 1868; samt

4:o) af den 28 februari 1905, att målaregesällen Filip Teodor

Utterström, född den 15 november 1867, vore i äktenskap förenad med

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 149.

Alma Sofia Holmqvist, född den 23 mars 1868, samt att makarna, som

åtnjöte medboi*gerligt förtroende, ägde sju barn;

dels ock följande handlingar:

l:o) ett af E. J. Sundstedt i Norrköping den 18 februari 1905

utfärdadt intyg, att snickaregesällen Joh. Fr. Holmqvist, som sedan

femton år innehade anställning hos Sundstedt, städse iakttagit ett

mycket ärligt och i allo hedrande och mönstergillt uppförande; att på

grund af nedsatt arbetskraft hans årliga inkomst utgjorde ett relativt

lågt belopp; samt att vid sådant förhållande och då familjen bestode,

utom af hustrun, af fem minderåriga barn, Holmqvist, om någon, vore

i behof af pekuniärt tillskott i sin ekonomi; och

2:o) ett af målaren Alb. Antonsson i Norrköping likaledes den

18 februari 1905 meddeladt intyg, att målaren Utterström, som vore

skötsam och ordentlig, iakttagit ett i allo godt uppförande, samt att

han vore i stort behof af medel till sin familjs underhåll.

Öfver de gjorda framställningarna har infordradt underdånigt

utlåtande afgifvits af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands

län, som därvid öfverlämnat yttrande af kronofogden i Björkekinds

m. fl. häraders fögderi, däruti kronofogden, beträffande Erikssons framställning,

enär handlingarna otvetydigt gåfve vid handen, att skräddaren

Petersson haft för afsikt att till Eriksson testamentera det belopp,

hvarför denne häftade i skuld, och att all anledning funnes att antaga,

att Petersson, därest han ej blifvit utsatt för misshandel, däraf döden

omedelbart följde, skulle fullbordat samma afsikt, förklarat sig anse

billighetsskäl tala för bifall till ansökningen, hvarjämte kronofogden

på grund af inhämtade upplysningar vitsordat, att Eriksson, som vore

redbar och ärlig, ej utan kännbara uppoffringar kunde åstadkomma

det honom till utgifvande ådömda belopp, samt, hvad anginge den af

Holmqvist och hans medsökande gjorda framställning, funnit de af dem

åberopade intyg tala för bifall till framställningen; och har jämväl

Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställt om aflåtande af nådig proposition

till Riksdagen i det af samtliga sökandena afsedda syfte.

Slutligen har kammaradvokatsfiskalsämbetet på nådig befallning

inkommit med särskilda underdåniga utlåtanden och därvid meddelat,

att ämbetet, efter erhållen kännedom att Eriksson ingifvit ifrågavarande

ansökning och i enlighet med därom framställd begäran, ansett

sig böra låta anstå med verkställighet af häradsrättens ofvanberörda

utslag, till dess frågan om efterskänkande af danaarfvet efter Petersson

blifvit afgjord; att, hvad anginge Erikssons förmögenhetsvillkor, den

honom tillhöriga, i handlingarna omförmälda fastighet, gården n:o 22

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 149.

vid Verkstadsgatan i Norrköpings norra förstads municipalsamliälle i

Östra Eneby socken, år 1904 taxerats till 5,500 kronor, äfvensom att

Eriksson, som år 1904 varit mantalsskrifven inom nämnda municipalsamhälle,

ej återfunnes i taxeringslängden öfver inkomstbevillningen

och inkomstskatten inom municipalsamhället för nämnda år; samt att

förutom det belopp med ränta, som Eriksson förpliktats till kronan

utgifva, danaarfvet utgjordes dels af i statskontoret innestående 813

kronor 26 öre och dels af 43 kronor, som gode mannen Jonsson enligt

häradsrättens ofvanberörda utslag förpliktats att till kronan ytterligare

redovisa.

I fråga om Erikssons ansökning har ämbetet ansett de åberopade

vittnesberättelserna otvetydigt gifva vid handen, att Peterssons mening

varit, att efter hans död Eriksson skulle bekomma det belopp, hvari

denne häftade i skuld till Petersson, samt, med afseende såväl härå som

å hvad kronofogden anfört, tillstyrkt bifall till ansökningen, därvid

ämbetet gjort förbehåll om den ämbetet tillkommande aktoratsprovision

å det belopp med ränta, Eriksson genom häradsrättens utslag

förpliktats till kronan utgifva.

Beträffande den af Holm qvist och hans medsökande gjorda framställningen

har ämbetet i fråga om de af dem åberopade intyg anmärkt,

att i intyget af den 24 september 1904 Jonas Petter Petterssons son

Sven Johan Fredrik uppgåfves vara född den 24 juni 1866, under det

att i det för Sven Johan Fredrik Holm qvist den 15 februari 1905 utfärdade

intyget denne vore antecknad såsom född den 24 juli 1866,

hvadan, enligt ämbetets förmenande, bemälde Sven Johan Fredrik ej

enligt intygen vore identisk med Holmqvist och intygen således ej

heller innefattade stöd för Holmqvists uppgifna släktskap med arflåtaren;

att ej heller Anna Sofia Utterströms släktskap med arflåtaren kunde

anses genom de åberopade intygen styrkt, enär i intyget af den 24

februari 1905, genom livilket afsetts påvisa, att hon skulle vara dotter

till ofvanbemälde Jonas Petter Pettersson, dennes däri omförmälda

dotter angåfves heta Alma Sofia; att intyget af den 28 februari 1905

innehölle, att målaregesällen Filip Teodor Utterström, med hvilken

enligt ansökningen Anna Sofia Utterström skulle vara gift, vore i äktenskap

förened med Alma Sofia Holmqvist, hvarjämte ansökningen undertecknats,

förutom af Holmqvist och Anna Sofia Utterström, af Viktor

Filip Utterström; samt att den i intyget af den 24 september 1904

omförmälde Nils Fredrik Petterssons i samma intyg omnämnda son,

Frans Gustaf Oscar, med hvilken sökandena velat visa skyldskap, däri

angåfves vara född den 18 december 1839, under det att, enligt ämbetet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 149. 9

tillhändäkommet, utlåtandet bifogadt utdrag af Östra Eneby församlings

död- och begrafningsbok af den 19 december 1903, skräddaren Frans

bustaf Oscar Petersson vore född den 28 december 1839; och har ämbetet,

enär med afseende å nu anmärkta förhållanden den af Holmqvist

och hans medsökande åberopade släktskapen med aflidne skräddaren

Petersson ej kunde anses styrkt, hemställt, att ansökningen ej måtte

till nådigt afseende föranleda.

I likhet med de hörda myndigheterna anser jag genom de aflagda

vittnesmålen vara ådagalagdt, att skräddaren Petersson haft för afsikt

att, såsom en gärd af tacksamhet för visad välvilja, till Erikssons

förmån efterskänka dennes skuld till Petersson enligt omförmälda, i

Erikssons fastighet intecknade skuldsedel, ehuru Petersson genom den

honom tillfogade misshandeln, som omedelbart medförde döden, hindrades

att genom behörigen upprättadt testamente bekräfta sin berörda

afsikt. Jag anser därför med billighet öfverensstämmande, att Eriksson

frikallas från skyldighet att återbetala större del af sin skuld på grund

af nämnda revers, än som motsvarar den kammaradvokatfiskalsämbetet

tillkommande aktoratsprovision å skuldbeloppet.

Hvad därefter angår den af Holmqvist och hans medsökande

gjorda framställning, anser jag ej allt för stor vikt böra tillmätas de

anmärkningar, kammaradvokatfiskalsämbetet framställt i fråga om de

intyg, med hvilka sökandena velat styrka syskonen Holmqvists skyldskap

med arflåtaren. De anmärkta olikheterna i de särskilda intygen synas,

åtminstone delvis, grunda'' sig på misskrifning, och jag anser intygen

gifva grundadt stöd för det antagande, att sökandenas uppgift om

skyldskapen med Petersson är riktig. Jag finner det därför billigt,

att syskonen Holmqvist tillerkännes den del af danaarfvet, som återstår

efter afdrag af gårdsägaren Erikssons skuld.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva,

att kronans rätt till ifrågavarande danaarf må efterskänkas till

sökandenas förmån sålunda, att dels gårdsägaren Jakob Alfred Eriksson

befrias från skyldighet att gälda det honom genom häradsrättens

ofvanberörda utslag den 2 oktober 1905 till utgifvande ådömda belopp,

1,000 kronor, jämte ränta, dels ock snickargesällen Sven Johan Fredrik

Holmqvist och Anna Sofia Utterström, född Holmqvist, tillerkännes den

återstående delen af arfvet, dock med skyldighet för sökandena att

gälda den kammaradvokatfiskalsämbetet tillkommande aktoratsprovision.

en hvar med hvad som belöper å den honom tillerkända del af arfvet,

Bih. till Eiksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 85 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 149.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan litt. ... vid detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

Bengt Oxenstierna.

STOCKHOLM, ISAAC HÅRCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1906,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1906:175 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter skräddaren Frans Gustaf Oscar Peter a1 i texten
  2. SU 1906:148 Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter skräddaren Frans Gustaf Oscar Petersson. s. 1 i texten