Sök i Ratio Lex

Angående anordnande af undervisning i huslig ekonomi i folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor

41 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1906:36, Angående anordnande af undervisning i huslig ekonomi i folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 36.

1

N:o 36.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående anordnande

af undervisning i huslig ekonomi i folkskolor, högre

folkskolor och folkhögskolor; gifven Stockholms slott den

30 december 1905.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att

dels för sin del godkänna de i samma statsrådsprotokoll angifna

grunderna för utdelande af statsbidrag till anordnande af undervisning

i huslig ekonomi i folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor, med

rätt för Kungl. Maj:t att, när i särskilda fall omständigheterna därtill

föranleda, meddela understöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål

utan hinder däraf, att någon afvikelse från nämnda grunder ägt ruin,

dels ock på ordinarie stat under riksstatens åttonde hufvudtitel

bevilja ett förslagsanslag, med titel: »För anordnande af undervisning

i huslig ekonomi i folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor», å

90,000 kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 16 Raft. (N:o 36.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

De till ärendet hörande handlingarna skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas, och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

Fridtjuv Berg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

3

Utdrag åt protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30

december 1905.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

SlDNER,

Hellner,

SCIIOTTE,

Berg,

Bergström.

Departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:

»I skrifvelse den 15 maj 1902 anhöll Riksdagen, att Eders Kungl.

Maj:t måtte låta verkställa utredning, om och på hvilka villkor statshusJöml °

understöd skulle kunna tilläggas folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor

för beredande af undervisning i huslig ekonomi, samt till

Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill en sådan utredning kunde

befinnas gifva anledning.

Såsom stöd för denna anhållan anförde Riksdagen, bland annat, att Riksdagens

därest lämpliga anordningar kunde vidtagas för att i vidare kretsar af skn,velse
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

befolkningen utbreda färdighet i tillagning af sund och kraftig föda,

i synnerhet af sådan beskaffenhet, att densamma lämpade sig för den

kroppsarbetande befolkningens ekonomiska villkor, dessa anordningar

tvifvelsutan skulle medföra sådant gagn, att desamma vore väl förtjänta

att af staten uppmuntras.

Därjämte uttalade Riksdagen, att den grundsats, som särskilt inom

undervisningsväsendet på åtskilliga områden antagits, att kommuner eller

enskilda borde jämte staten i viss proportion bidraga till aflöningar och

andra omkostnader, samt att visst maximibelopp för statsbidraget fastställdes,

syntes böra tillämpas äfven i fråga om de kostnader, som införandet

vid folkundervisningsanstalterna af undervisning i huslig ekonomi

skulle medföra.

Till grund för Riksdagens omförmälda framställning låg eu inom

Riksdagen väckt motion om beviljande af ett anslag å 50,000 kronor

på extra stat för år 1903 till statsunderstöd åt sådana folkskolor, högre

folkskolor och folkhögskolor, som meddelade undervisning i huslig ekonomi.

Uti denna motion anfördes, bland annat, följande:

»Vikten och betydelsen af, att det uppväxande kvinnliga släktet

redan under skoltiden bibringas de allmännaste teoretiska och praktiska

insikterna i huslig ekonomi, är numera allmänt erkänd. På många ställen

måste skolan härvidlag ingripa, om något skall blifva åtgjord!, ty i hemmet

saknas ej sällan både tid och förutsättningar härför.

Riksdagen har ock erkänt behöfligheten af statens medverkan på

detta område. Så utgår sedan år 1903 ett statsanslag af 5,000 kronor

årligen för beredande af undervisning i huslig ekonomi vid högre lärarinneseminariet,

och från och med år 1897 har Riksdagen årligen anvisat

5,000 kronor till understöd åt de vid Uppsala enskilda läroverk och

Ateneum för flickor i Stockholm samt af Göteborgs allmänna folkskolestyrelse

anordnade undervisningskurser för utbildande af lärarinnor i

huslig ekonomi. Sistnämnda anslag har från och med år 1901 blifvit

af Riksdagen höjdt till 6,300 kronor.

I den mån lärarinnor i detta ämne blifvit utbildade, har vid allt

flera folkundervisningsanstalter, så i stad som på landet, undervisning i

huslig ekonomi blifvit införd. För att bereda intresse för ämnet särskilt

å landsbygden hafva på senaste tiden i skilda delar af riket

(Bohuslän, Västergötland, Östergötland, Dalarne) inrättats s. k. vandrande

skolkök. Enligt tillgängliga uppgifter funnos år 1901 skolkök inrättade

vid ett 60-tal folkskolor, vid tre högre folkskolor och vid sex folkhögskolor.

Att ämnet huslig ekonomi tills vidare emellertid blott förekommer

på undervisningsplanen vid ett jämförelsevis litet antal folkskolor, högre

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

folkskolor och folkhögskolor beror naturligtvis på de ganska betydande

kostnader, som äro förenade med detta ämnes införande. För undervisningens

praktiska ordnande är nämligen nödvändigt att inrätta ett s. k.

skolkök. De årliga utgifterna vid en större skola för ett dylikt skolkök

kunna beräknas till 2,000 å 2,500 kronor. Enligt inhämtade upplysningar

uppgå kostnaderna för ett skolkök, som blifvit inrättadt vid en industriplats

på den svenska landsbygden, till omkring 950 kronor förutom

lokal och bränsle.

Om, i likhet med hvad nu blifvit af Kungl. Maj:t föreslaget beträffande

de högre flickskolorna och samskolorna, särskilt statsunderstöd

bereddes de folkskolor och högre folkskolor samt möjligen äfven folkhögskolor,

hvilka meddela undervisning i huslig ekonomi, skulle detta

i hög grad främja nämnda ämnes införande. Och något skäl för att

härvidlag ställa folkundervisningsanstalterna i en sämre ställning än öfriga

skolor kan näppeligen uppletas. Tvärtom tala kraftiga skal för att i

främsta rummet de flickor, som erhålla sin uppfostran i folkskolan, där

bibringas sådana insikter, att de i framtiden, då lifvets plikter kalla dem

att sköta om ett hem, kunna göra detta med insikt och med iakttagande

af all möjlig omtanke och sparsamhet.

Säkraste medlet att arbeta för nykterhetens främjande torde ock vara

att gifva kvinnorna en sådan uppfostran, att de väl förstå sig på att

ordna och sköta ett hem, och detta gäller särskildt de kvinnor, som

erhålla sin uppfostran i folkskolan. Tiden torde nu vara inne, att man

icke blott i städerna, utan äfven på landet tar i tu med att undervisa

de blifvande husmödrarna om näringsmedlens sammansättning, deras anrättning

på billigaste och tjänligaste sätt o. s. v. På grund af ren

okunnighet slösas nu ej sällan högst betydligt. Kosthållningen blir både

dyr och dålig. Bästa sättet att råda bot häremot är inrättandet af

skolkök •— på större orter fasta och i verksamhet under större delen af

året, på mindre orter flyttande, så att kurser kunna meddelas på olika

platser, allt eftersom förhållandena det kräfva.»

Med anledning af Riksdagens omförmälda skrifvelse har Eders Kungl.

Maj:t inhämtat yttranden i ärendet från ej mindre öfverståthållarämbetet

och Eders Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande än äfven domkapitlen,

Stockholms stads konsistorium och öfverstyrelsen för Stockholms

stads folkskolor samt genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

vederbörande folkskoleinspektörer, hvarjämte i ärendet inkommit

ett yttrande från styrelsen för »svenska folkhögskolans lärarförening».

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Onmyndighe

ternas yttranden.

Bör statsunderstöd

lämnas

för ända

målet ?

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

Angående innehållet af de sålunda afgifna utlåtandena anhåller jag

få lämna en sammanträngd redogörelse.

Bland dem, som yttrat sig i ärendet, har det ojämförligt öfvervägande

flertalet uttalat sitt lifliga erkännande af skolkökssakens stora betydelse

samt förordat beviljande af statsunderstöd för ett mer allmänt

anordnande af undervisning i huslig ekonomi vid folkundervisningsanstalterna.

Jag tillåter mig anföra några utdrag, innefattande dylika uttalanden

i frågan.

Ofverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor yttrar:

»Redan under den jämförelsevis korta tid, under hvilken vid en del

skolor undervisning meddelats i huslig ekonomi, torde erfarenheten hafva

gifvit vid handen, att denna undervisning varit till stort gagn för skolornas

kvinnliga lärjungar och haft ett välgörande inflytande på deras hem.

Därtill har bidragit icke blott den vunna färdigheten att bättre sköta

själfva hushållningen utan äfven, och kanske icke minst, en erhållen

vana vid ordning och renlighet vid vården af ett hem samt förmåga

att öka trefnaden i detta. Ovana och oförmåga i dessa hänseenden äro

ock som bekant ofta orsak till mannens utelif och allt därmed följande

husligt elände. Frågan är följaktligen af djup såväl moralisk som ekonomisk

innebörd, och synes det därför vara förenadt med statens intresse

att genom ekonomiskt understöd verka för spridande af detta slags

undervisning i allt vidare kretsar.»

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands län anför i

fråga om nyttan och lämpligheten af ifrågavarande ämnes införande i

landets folkbildningsanstalter följande:

»Allmänt och med rätta erkännes den stora praktiska betydelse, som

en rätt insikt i detta ämne måste äga för eu husmoder, på samma gång

det måste medgifvas, att nödig kännedom härom alltför ofta saknas hos

landets kvinnor, beroende, särskilt hvad landtbefolkningen och de kroppsarbetande

klasserna beträffar, i de flesta fall därpå, att tillfälle till förvärfvande

af kunskap i nu omhandlade ämne icke med önskvärd lätthet

och billighet stått dem till buds. Då det därför synes ligga i samhällets

intresse att tillfälle till erhållande af undervisning i nu ifrågavarande

ämne mer allmänt beredes landets kvinnliga ungdom, och då det icke

torde kunna påräknas, att de enskilda kommunerna, som för sitt undervisningsväsende

i öfrigt allmänneligen åtnjuta bidrag af staten, äro villiga

och mäktiga att utan statsunderstöd bereda sin ungdom kostnadsfri

undervisning i huslig ekonomi, eu undervisning, som, för att den må

medföra verkligt gagn, synes böra meddelas icke blott teoretiskt utan

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

jämväl med praktisk tillämpning, för hvilket sistnämnda ändamål tarfvas

särskilda undervisningslokaler och undervisningsmateriell med däraf

föranledda afsevärda kostnader, anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

att staten bör, under vissa förutsättningar beträffande undervisningens

ordnande, lämna bidrag jämväl till sådan undervisnings införande

i landets folkbildningsanstalter.»

Domkapitlet i Visby anför:

»Behofvet af undervisning i huslig ekonomi torde öfverallt i vårt

land i mer eller mindre grad göra sig gällande, då i en mängd hem tid

och förutsättningar saknas för bibringande af insikter häri. Betydelsen

af dylik undervisnings införande kan därför säkerligen i socialt och

ekonomiskt afseende anses vara mycket stor, därest den varder ledd af

kompetenta personer och får fortgå någon längre tid på samma ställe.»

En folkskoleinspektör inom Göteborgs stift skrifver:

»Om ock undervisning i huslig ekonomi uti våra skolor icke kan

sägas vara i samma grad af behofvet påkallad för våra vanliga allmogehem

som för de s. k. arbetarhemmen, enär de förra i allmänhet torde

hafva större förutsättningar att på egen hand bibringa flickorna åtminstone

de viktigaste kunskaperna och färdigheterna på den husliga ekonomiens

område, torde dock skolans biträde åt hemmen äfven i nu berörda

hänseende vara både värdefullt och nödvändigt. Men om hemmen

i allmänhet äro i behof af skolans tjänst för utbildande af flickor, som

en gång skola kunna förestå eget eller andras hem, så är skolans arbete

för ett så viktigt ändamål värdt ej blott församlingarnas utan ock statens.

uppmuntran. Det torde nämligen ej vara att förvänta, att undervisning

i huslig ekonomi vinner en allmännare utbredning i våra folkskolor,

om icke staten meddelar understöd åt densamma.»

En annan folkskoleinspektör inom samma stift yttrar:

»Att här ifrågavarande ämne gjorts och ytterligare måste göras till

föremål för allmän undervisning, synes mig vara en företeelse af icke

enbart glädjande art. Det uppväxande kvinnliga släktets handledning i

matlagning och skötandet af ett hem borde väl framför allt annat få

anses som en hemmets egen fostraruppgifr, hvilken endast i ett godt

hem kan på bästa sätt tillgodoses. Men då man står inför den bekymmersamma

verkligheten, att hemmen i allt större utsträckning icke kunna

eller vilja rätt vårda sig om detta sitt eget privilegium, inträder också

nödvändigheten af verksamma åtgärder från det allmännas sida till åvägabringande

af den fostran, som i detta afseende kan vinnas genom allmän

undervisning. . Den erfarenheten gör sig alltmer gällande i städer och

större industriorter, att hemmen icke förmå lösa denna sin uppgift, och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

ehuru bättre förhållanden ännu äro rådande på landsbygden, synes äfven

där det berörda inflytandet göra sig mer och mer gällande inom det

mig anförtrodda inspektionsområdet.»

Samme inspektör anser »understödjandet af skolköksverksamheten

vara ett statsändamål af den mest vitala art, enär den afser att skydda

och stärka hvad som af ålder ansetts såsom statens grundval».

Två folkskoleinspektörer inom Uppsala stift yttra i gemensamt utlåtande:
''Bland

sakkunniga torde ingen förneka, att hvad som hör till läroämnet

huslig ekonomi är för den kvinnliga ungdomens fostran samt därigenom

för stat och samhälle i socialt och nationalekonomiskt hänseende

af minst lika stor vikt och betydelse som den numera ganska mycket

omhuldade slöjden, hvilken utan nämnvärd svårighet redan blifvit införd

i de flesta folkskolor.»

En folkskoleinspektör inom Växjö stift anför följande:

»Den omgestaltning, som det yttre lifvet i vårt land under de senaste

årtiondena undergått, har sträckt sina verkningar äfven till våra födoämnen

och måltider. Förr lefde det stora flertalet af vårt folk af födoämnen,

beredda af säd, potatis, mjölk samt salt fläsk, sill och kött.

Dessa födoämnen äro mycket närande, om än måltiderna blifva något

enformiga, och de kräfva visserligen arbete, men ej mycken konst för

tillredningen samt medgifva noggrant tillvaratagande af samtliga värdefulla

beståndsdelar. Ett på sådan hushållning grundadt lefnadssätt var

både ekonomiskt och hälsosamt, och man skulle gärna önskat, att det

förblifvit härskande sed. Men nu rådande förhållanden göra, att alla

förhoppningar i den vägen måste öfvergifvas. Den ökade industriella

verksamheten och de ökade arbetslönerna hafva gifvit tillgångar, de

lättade och ökade kommunikationerna hafva beredt möjlighet att skaffa

omväxlande och smakliga födoämnen och njutningsmedel. En stor klass

af industriidkare och mellanhänder har uppvuxit med uppgift att tillhandahålla

sådana. Färskt kött och fisk, hvetebröd, konserver, kaffe

och te äro nu hvardagsmat på arbetarnas bord. Men dessa födoämnen

fordra både arbete och insikt för att tillagas så, att de blifva smakliga,

och så, att icke deras närande beståndsdelar bortslösas på ett i längden

ruinerande sätt. Hvarifrån skulle en sådan insikt komma, då de äldre

husmödrarna icke förstått någon annan matlagning än brödbakning,

välling- och grötkokning samt fläskstekning? Den nödiga tiden till ett

omsorgsfullt arbete och till att på egen hand praktiskt förvärfva någon

kokkonst hafva de yngre husmödrarna oftast icke, då de både före och

efter sitt giftermål åtaga sig arbete utomhus, och äfven om de skulle

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

9

äga tid, sakna de tålamod och förmåga därtill. Följden däraf är, att

den minst tid- och konstkräfvande matlagningen helt och hållet fått

öfverhand, och denna, som i själfva verket icke är någon matlagning,

hotar äfven att beröfva de spisande maten. Den består nämligen mest

i kaffekokning. Till kaffet spisas smör och bröd samt något pålägg,

* som köpes färdigt och ofta dåligt i charkuteriet eller magasinet. Den

flera gånger om dagen upprepade kaffedrickningen förslappar matsmältningsorganen,

och den ensidiga smörgåsdieten fördärfvar matlusten.

Däraf följer kraftnedsättning och eu känsla af behof af ersättning, som

ofta sökes på krogen. Erfarenheten är alldeles bestämd, att i ett oerhördt

stort antal hushåll, där tillgångarna skulle medgifva omväxlande,

tillräckliga och hälsosamma måltider, förstöras tillgångarna genom oförståndig,

planlös användning och familjemedlemmarnas hälsa, arbetskraft

och moraliska lif genom bristande insikt och förmåga hos husmodern.

Det är därför icke underligt, att man börjat bemöda sig att afhjälpa

ett missförhållande, som tär på folkets ekonomi, sundhet och moral.»

En annan folkskoleinspektör, tillhörande Uppsala stift, yttrar:

»I de olika lefnadsförhållanden, hvarunder barnen uppväxa och

danas för lifvet, saknas eller förefinnes i allt för ringa grad det led i

deras uppfostran, som skulle sätta blifvande husmödrar och tjänarinnor

i stånd att på ett praktiskt, ekonomiskt och sundt sätt använda och

förvara näringsmedlen samt att genom ordning och enkel prydlighet göra

ett hem kärt och tilldragande. Och det är ej nog med att en sådan

brist förefinnes, därtill kommer ock, att hithörande göromål ofta aktas

som simpla, ja rent af förnedrande. Mångenstädes, där en mor kunde

gifva sina döttrar en god handledning och väl kunde behöfva deras

biträde, utför hon hushållsgöromålen själf och låter döttrarna syssla

med virkning, broderi och dylikt, hvarigenom en sådan förvänd uppfattning

af arbetets värde ytterligare stärkes hos de unga. Skolköket

har här en stor fostrande uppgift att fylla. Det bör lära, huru genom

användande af eftertanke och förstånd en mängd göromål kunna underlättas,

huru de i och för sig enkla hushållsgöromålen kunna utföras på

ett snyggt och trefligt sätt, samt huru man genom användande af den

moderna teknikens hjälpmedel i hög grad kan spara såväl arbetskraft

som husgeråd och därmed förekomma förtidig utslitning af både det

ena och det andra. Lyckas skolköksverksamheten fylla denna sin uppgift,

kommer den också att adla arbetet i hemmet samt göra detta arbete,

som nu ofta utföres slentrianmässigt, odlande för skönhetssinne och

intelligens. Och ett skolkök kan bättre fylla en sådan uppgift än ett

stort antal hem därför, att det kan vara utrustadt med flera och bättre

Bill. till Rilcsd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

resurser i fråga om undervisningsmateriellen, att dess lärarinna bör äga

större insikt och utbildning än flertalet af barnens mödrar, och att det

för barnen alltid går lättare, när inbördes täflan eggar till arbete».

Ännu en annan folkskoleinspektör, äfven tillhörande Uppsala stift,

anför:

»Då jag vid inspektion af folk- och småskolor ofta och särskilt i •

större samhällen lagt märke till, att barnen haft ett blekt och äfven i

öfrigt sjukligt utseende, samt sökt, så långt det varit mig möjligt, få

reda på orsakerna härtill, så hafva många tvifvelsutan samverkande

orsaker framhållits; men grundade skäl anser jag mig hafva för den

öfvertygelsen, att den mest djupgående utgöres af brist på lämplig föda.

Grunden till denna brist är dock i regel icke att söka i fattigdom. Jag

tror tvärtom, att kosthållet i många hem, där barnen under nuvarande

förhållanden ej erhålla sin nödtorftiga spis, skulle med ett sundt tillgodoseende

af barnens och öfriga familjemedlemmars behof ställa sig

afsevärdt billigare, än hvad det nu uppgår till, om husmödrarna ägde

nödig insikt i huslig ekonomi. Men okunnigheten i detta afseende är

stor. Och häraf födes en intresselöshet och likgiltighet, som åter i sin

ordning ökar utgifterna och undergräfver hemmets moraliska motståndskraft

mot dåliga inflytelser. Och så växa barnen upp utan erfarenhet

af de välsignelser, som en god huslig ekonomi för med sig, för att själfva

en gång arbeta vidare på det ödesdigra dåt-gå-systemet’. Klart är, att

en stor del af vårt folk härigenom lider i många afseenden: fysiskt,

moraliskt och ekonomiskt. Och därför torde det vara en oafvislig plikt

att energiskt arbeta därpå, att de blifvande husmödrarna erhålla både

god insikt uti och varmt intresse för den husliga ekonomien».

Vidare erinrar en folkskoleinspektör, tillhörande Linköpings stift,

därom, »att genom inrättande af skolkök på landsbygden, åtminstone

där fasta sådana kunna komma till stånd, utsikter öppnas för lösningen

af äfven en annan fråga», som inspektören anser vara af synnerlig betydelse

för våra skolbarn, »nämligen den, att tillfälle beredes långväga

och i synnerhet fattiga barn att under skoldagen få en ordentlig måltid

af lagad mat och slippa att uteslutande lefva på matsäck».

I samma riktning yttrar sig en folkskoleinspektör inom Luleå stift,

hvilken anför:

»En fråga, som genom inrättande af skolkök skulle vinna sin lösning,

är den om fattiga skolbarns bespisning. Då i synnerhet i öfre

Norrland de fattiga skolbarnen genom långa och besvärliga vägar äro

mer än på andra orter afstängda från skolan, vore skolkök, där dessa

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

barn kunde erhålla ett mål varm mat om dagen, det bästa medel för

vinnande af jämn skolgång».

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län förklarar

sig ock anse, att inrättandet af skolkök vid så många folkskolor

som möjligt inom länets vidsträckta socknar skulle väsentligt höja befolkningens

intresse för folkskolorna.

Slutligen yttrar en folkskoleinspektör inom Strängnäs stift, hvilken

tämligen vidlyftigt uttalat sig angående behofvet och gagnet af undervisning

i huslig ekonomi, att enligt hans åsikt en i vidare kretsar, särskilt

till de mindre bemedlade, spridd kunskap i detta ämne torde vara

»ej blott behöflig utan af oberäkneligt gagn och till oskattbar lycka för

hela vårt folk».

Icke en enda af dem, som haft tillfälle att yttra sig i frågan, har

uttalat sig i direkt afstyrkande riktning angående förslaget om undervisning

i huslig ekonomi.

Principiella betänkligheter häremot hafva dock uttalats af en folkskoleinspektör

inom Härnösands stift, hvilken, jämte det han förklarat,

att, där förhållandena vore sådana, att handledning i det förevarande

ämnet icke stode att erhålla inom hemmen, skolan helt visst borde taga

vid, yttrat följande:

»Efter hand har det gått därhän, att hemmen hafva beviljat sig

befrielse från den ena delen efter den andra af barnens handledning

och fostran, öfverlämnande omsorgen härom till de offentliga skolorna.

Det börjar bli för trångt med ämnen och åligganden i skolorna, för tomt

i hemmen. Hittills har dock ett fält för den moderliga uppfostran kvarlämnats

åt hemmet: den unga dotterns handledning i hushållets och

matlagningens sysslor; då det nu gäller de första stegen för äfven detta

områdes förflyttning, må ju ett varningens ord få uttalas. Det lider

intet tvifvel att, om rikliga statsunderstöd härtill locka, den ena folkskolan

efter den andra äfven på den rena bondebygden lägger sig till

med skolkök; och mödrarna — både de som behöfva och de som icke

behöfva denna hjälp — lämna villigt ifrån sig sitt sista tillfälle af moderligt

inflytande. Häremot vore nu intet att anmärka, därest den massuppfostran,

som kan meddelas i offentliga skolor, vore till sina verkningar

jämgod med hemuppfostran, men så är icke händelsen. Det är

min djupa öfvertygelse, att större delen af den ''ungdomens förvildning’,

hvaröfver i vår tid så ofta klagas, har sin rot i den brist på pietet,

som af denna offentliga uppfostran, där en konventionell disciplin skall

ersätta den naturliga föräldravördnaden, måste blifva en gifven följd».

I öfrigt har blott en folkskoleinspektör, nämligen inom ett af rikets

s. 12 Kontrollera mot PDF

Till hoilka

anstalter bör

statsbidrag

utgå ?

12 Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 36.

nordligaste inspektionsområden, yttrat sig mot, att staten för närvarande

skulle inskrida i förevarande fall, samt hemställt, att Riksdagens ifrågavarande

framställning måtte få hvila i afvaktan på gynnsammare förhållanden

för den däri uttalade tankens förverkligande. Men detta har ej

skett, af principiella skäl. Fastmer erkännes af honom uttryckligen, att

meningarna näppeligen torde vara delade rörande behöfligheten af den

ifrågasatta undervisningen i huslig ekonomi, och han medgifver, att

denna undervisning kan i folkhögskolan och möjligen i fortsättningsskolan

anses vara till verkligt gagn. De skäl, på livilka han grundar

sin hemställan, äro hufvudsakligen, att hinder för anordnande af skolkök

skulle uppstå på grund af lokala förhållanden, såsom de glest befolkade

platserna och de dåliga kommunikationerna inom inspektionsområdet,

att det vore ovisst, huruvida den kvinnliga ungdomen i folkskolorna

inom finnbygden skulle kunna anses äga nödiga förutsättningar för att

tillgodogöra sig ifrågavarande undervisning, samt, framför allt, att med

inrättandet af skolkök vore förbundna så dryga kostnader, att kommunerna

i dessa trakter endast i mycket ringa grad vore i tillfälle att

bidraga.

Vissa betänkligheter mot beviljande af statsbidrag för ändamålet

hafva äfven uttalats af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands

län. Jämte det Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande omnämner,

hurusom anslag till skolkök inom länet lämnats af en sparbank

äfvensom af vederbörande hushållningssällskap, förklarar sig Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande anse, att det närmast är en kommunernas angelägenhet

att verka för undervisning i huslig ekonomi åt den uppväxande

ungdomen, och uttalar Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

tvifvelsmål, huruvida, innan tillförlitlig kännedom vunnits om resultatet af

redan ordnad undervisning i huslig ekonomi äfvensom angående utbredningen

och varaktigheten af särskildt den på landsbygden bosatta kroppsarbetande

befolkningens intresse för saken, staten bör härvidlag lämna

understöd.

De invändningar eller tvifvelsmål, hvilka i öfrigt uttalats i de inkomna

utlåtandena, afse icke frågan, huruvida staten bör i skolkökssaken

träda hjälpande emellan, utan åsyfta dels den omfattning, hvari

detta lämpligen bör ske, och dels de villkor, som böra uppställas för

statsbidragets beviljande.

Hvad först angår frågan, till hvilka anstalter statsbidrag för ändamålet

bör utgå, hafva i ganska många af de inkomna yttrandena uttalats

vissa betänkligheter mot anordnande af undervisning i huslig

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36

ekonomi på det egentliga folkskolestadiet. Sålunda framhålles af somliga

svårigheten att öfverhufvud å undervisningsplanen inordna ett nytt ämne,

i all synnerhet ett af så pass tidskräfvande art som huslig ekonomi. Särskildt

har anmärkts, att i kommuner, som hafva folkskoleundervisningen

anordnad med s. k. hvarannandagsläsning, plats för skolköksundervisning

icke skulle kunna å schemat inrymmas, hvilket äfven af kostnadsskäl

blefve för dem omöjligt.

Många hafva ansett mindre lämpligt att vid folkskolor, där gossar

och flickor undervisas samtidigt, införa kurser, i hvilka blott de kvinnliga

lärjungarna deltaga, hvarjämte uttalats tvifvelsmål, huruvida flickor

vid så unga år som de, hvilka bevista den egentliga folkskolan, skulle

kunna hafva verklig nytta af ifrågavarande undervisning. En folkskoleinspektör,

tillhörande Skara stift, har t. ex. uttalat sig på följande sätt:

»Att inrätta skolkök för flickor i den egentliga folkskolan synes mig icke

vara lämpligt. Sådant skulle utan tvifvel verka synnerligt störande på

undervisningen i folkskolans obligatoriska ämnen, särdeles i folkskolorna

på landet, där nästan öfverallt gossar och flickor undervisas tillsammans.

Hvarmed skulle gossarna sysselsättas under den tid, som flickorna tillbragte

i skolköket? Skulle de fortsätta i lärokursens inhämtande, kunde

ju vid flickornas återkomst någon Barnundervisning icke vidare äga rum.

Då skolköksundervisningen kräfver sin särskilda lärarinna, måste denna undervisning

nämligen pågå på landet, där blott en skolkökskurs årligen kan

komma till stånd, under en sammanhängande tid. Skolköken måste enligt

min mening söka sina elever ofvanför den egentliga folkskolan, i hvilken

flickorna väl icke heller äga den mognad, som en dylik undervisning

förutsätter, om den skall kunna med verklig framgång bedrifvas. Mig

synes därför, som om blott en afslutad folkskolekurs beredde åt flickorna

det nödvändiga underlaget för en framgångsrik undervisning i huslig

ekonomi».

Hufvudsakligen på nu omförmälda skäl hafva åtskilliga af dem, som

hörts i ärendet, ansett, att ifrågavarande undervisning icke lämpligen

bör förekomma för andra folkskoleelever än dem, som redan afslutat

kursen i den egentliga folkskolan. En folkskoleinspektör inom Skara

stift anser till och med, att denna undervisning skulle vara till föga eller,

snart sagdt, intet gagn för flickor under sexton år. Några finna det lämpligast,

att undervisningen förlägges till fortsättningsskolan.

A andra sidan hafva en betydande del af dem, som yttrat sig i

frågan, ansett undervisning i huslig ekonomi kunna med nytta och framgång

meddelas på den egentliga folkskolans stadium, nämligen i folkskolans

fjärde årsklass eller till och med i den tredje. Beträffande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:s Nåd. Proposition N:o 36.

landsbygdens folkskolor har härvid från flera håll föreslagits, att skolkökskurserna

skulle, helt eller delvis, förläggas till ferierna.

Många, däribland Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands

och Örebro län, hafva hemställt, att äfven åt flickor, som lämnat

skolan, skulle beredas tillfälle att deltaga i skoiköksundervisning; på

vissa håll har detta till och med betraktats såsom en hufvudsak.

Mot införande eller understödjande af undervisning i huslig ekonomi

i de högre folkskolorna har ingen invändning gjorts. Särskildt har

framhållits, att, då åt dessa skolor är medgifven större frihet i afseende å

läsämnen och lärotimmar i hvarje vecka, större lätthet där förefinnes

att inordna denna undervisning i läsordningen, äfvensom att flickorna i

dessa skolor äro på ett sådant ålderstadium, att de äga förutsättningar

att tillägna sig samma undervisning.

Detsamma har äfven framhållits beträffande folkhögskolorna, hvadan

undervisning i huslig ekonomi i dessa i allmänhet ansetts böra befrämjas.

En folkskoleinspektör inom Strängnäs stift har framhållit, att

genom dylik undervisnings införande vid folkhögskolorna särskildt småskollärarinnor

bereddes tillfälle att på billigt sätt förvärfva sig så mycken

utbildning i ämnet, att de kunde anses kompetenta att sedermera

själfva undervisa däruti. Dock hafva från ett par håll uttalats vissa betänkligheter.

Så yttrar Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands

län, att för ungdomen vid de kvinnliga folkhögskolorna ifrågavarande

slags undervisning syntes mindre behöflig än för flickor ur arbetar-

och obemedlade hem vid högre folkskolor och i folkskolornas

högre klasser, särskildt å sådana orter, vare sig städer eller landsbygd,

där industriell verksamhet i större omfattning bedrifves. En folkskoleinspektör

inom Göteborgs stift anser, att folkhögskolorna, som lyda under

särskilda styrelser, böra för den mer omfattande undervisning,

hvilken där bör kunna bringas till stånd, äga tillfälle att genom underdåniga

ansökningar i hvarje särskildt fall underställa äfven denna gren

af sin verksamhet Eders Kung]. Maj:ts nådiga pröfning i och för det

ökade bidrag af statsmedel, som härför kan finnas erforderligt, alldenstund

dessa skolor äro få till antal samt närmast jämförliga med de

högre flickskolor och samskolor, hvilka åtnjuta sådant understöd.

Bland dem, som yttrat sig i frågan, hafva några ansett skolkök tills

vidare icke kunna eller böra inrättas annorstädes än i städerna och

inom större industriidkande samhällen å landsbygden, där undervisning i

huslig ekonomi vore i högre grad af behofvet påkallad än i allmänhet

på landet. Andra hafva varmt förordat understödjandet af ifrågavarande

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

undervisning jämväl på landsbygden, särskild! i flyttande skolkök, och

hafva därvid flera påpekat önskvärdheten däraf, att statsunderstöd för

ifrågavarande ändamål må kunna beviljas äfven åt skolor, som äro fristående

och således ej stå i samband med folkundervisningsanstalter,

såsom hushållsskolor och dylika. Beträffande flyttande skolkök har Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län anfört, att Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande visserligen icke ville bestrida, att med

en sådan anordning en skicklig och af verkligt nit besjälad lärarinnas

verksamhet kunde medföra gagn, men dock vore mycket tveksam rörande

ändamålsenligheten och nyttan af sådana undervisningsanstalter.

Det läge nämligen i sakens natur, att hvarje för denna undervisning

anställd lärarinna snart nog måste tröttna vid att föra ett kringflackande

lif och därigenom förlora intresset för sin verksamhet. Uppenbart vore

älven, att då den på hvarje ställe erforderliga undervisningslokalen icke

behöfde användas längre än några få veckor hvarje år, det ej gärna

kunde påräknas, att fullt ändamålsenliga sådana lokaler skulle i allmänhet

tillhandahållas. En undervisningstid af allenast 6—8 veckor syntes

dessutom vara alltför kort, om verkligt gagn af undervisningen åsyftades.

Kostnaderna för ett skolkök hafva uppgifvits olika. Ett skolköks K0*tnaden

första uppsättning har t. ex. af några beräknats uppgå till omkring 850 för anord''

kronor. Det årliga kostnadsbeloppet har ansetts kunna uppgå till 1,000 Tkofhök

1,400 kronor för fast skolkök, till 200 — 300 kronor för hvarje kurs i flyttande

skolkök, i bägge fallen oberäknadt kostnaden för lokal och bränsle

och med tillgodogörande af vinst, som kan uppstå genom försäljning af

matportioner. En folkskoleinspektör i Visby stift har uppgifvit, att den

årliga kostnaden för ett större välskött skolkök och undervisningen där

antagligen uppginge till minst 2,700 kronor. Lärarinnans aflöning ställer

sig naturligtvis olika på olika orter och växlar, enligt uppgift af öfverstyrelsen

för Stockholms stads folkskolor, från 160 kronor till 1,500 kronor.

I några af de större skolköken äro anställda biträdande lärarinnor

med något lägre aflöning. På de flesta ställen har lärarinnan utom

kontant lön äfven fria middagar under arbetstiden, stundom full kost.

Betydelsen häraf har framhållits af, bland andra, domkapitlet i Västerås.

Beträffande den ^ grund, efter hvilken statsbidrag till ifrågavarande Grunden för

undervisning bör utgå, hafva de mest skiftande meningar uttalats. Hvad statsbidragets

först angår de särskilda ändamål, till hvilka statsunderstöd skulle få beraknin9''

tagas i anspråk, hafva några af dem, som hörts i ärendet, ansett staten

böra lämna bidrag äfven till skolkökens första uppsättning och utrust
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

ning med spisar och annan nödig materiell. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Kalmar län tillstyrker exempelvis, att statsbidrag till första

uppsättningen må utgå med två tredjedelar af kostnaderna härför med

skyldighet för skoldistrikt, som erhållit sådant bidrag, att låta skolköket

vara i verksamhet under minst fem år utan annat ytterligare understöd

från statens sida än bidrag till lärarinnans aflöning med två tredjedelar

af kostnaden härför. Äfven har föreslagits, att staten skulle bidraga med

högst hälften af anläggningskostnaden, af en folkskoleinspektör med tre

fjärdedelar af samma kostnad. Många hafva ansett, att ett maximibelopp

borde uti ifrågavarande afseende fastställas, såsom 600, 800 eller 1,000

kronor, under det att många andra funnit statsunderstöd ej alls böra

lämnas till skolköks första uppsättning.

Alla, som öfverhufvud tillstyrka statsbidrags beviljande, äro därutinnan

ense, att bidraget i främsta rummet bör användas till lärarinnans

aflöning. Några, såsom öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor

samt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands och Kalmar

län äfvensom vissa folkskoleinspektörer, anse, att statsbidrag ej bör få

användas till andra löpande utgifter än lärarinnans aflöning.

Enligt fleras åsikt bör dock staten bidraga jämväl till öfriga löpande

utgifter för skolköken såsom till mat och diverse materiell.

I allmänhet har uttalats den meningen, att staten icke bör bidraga

till bestridande af kostnader för lokal och bränsle, hvilka ansetts böra

drabba vederbörande kommuner.

Vidkommande beräkningen af statsbidraget till aflöning af lärarinna

och till andra löpande utgifter äro de uttalade åsikterna mycket växlande.

En folkskoleinspektör i Göteborgs stift, hvilkens utlåtande Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län åberopat

såsom eget yttrande i ärendet, har anmärkt, att såsom grund för de

särskilda bidragens bestämmande icke lämpligen torde kunna följas den

för lönetillskott till aflöning af lärare vid folkskolor nu i lag bestämda,

emedan aflöningen i de båda fallen icke stode i liknande förhållande

till totalkostnaden. Statsbidraget borde snarare bestämmas efter samma

grunder, som vore gällande i afseende å fortsättningsskola, med hvilken

undervisningen i huslig ekonomi dessutom närmast vore att jämföra.

Många anse, att statsbidrag bör utgå endast under villkor, att anslag

lämnas äfven af kommun eller enskilda, samt att dess belopp bör ställas i

visst förhållande till det anslag, som skolköket sålunda i öfrigt åtnjuter,

och utgå med viss del, t. ex. två tredjedelar eller hälften, af hela kostnaden

för löpande utgifter. Öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor

förmenar det ej vara möjligt att på ifrågavarande område fastställa någon

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

viss proportion mellan statsbidraget och de kommunala omkostnaderna.

Det lär i alla händelser — säger öfverstyrelsen — icke lida något tvifvel,

att vederbörande kommun nödgas för ändamålet underkasta sig omkostnader

minst lika stora som det af öfverstyrelsen ifrågasatta statsbidraget,

5 kronor för dag under den tid, undervisningen i huslig ekonomi pågår.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala och Östergötlands län

samt ett par folkskoleinspektörer anse staten böra bekosta lärarinnans

hela kontanta aflöning. Domkapitlet i Skara anser, att statsbidrag bör

kunna undantagsvis, efter Eders Kungl. Majrts bepröfvande i hvarje särskilt

fall, lämnas jämväl där vederbörande kommun på grund af

fattigdom ej beviljat något anslag för ändamålet.

För beräkning af bidraget till de löpande utgifterna, särsljildt till

lärarinnans aflöning, hafva många olika metoder föreslagits. Åskilliga

hemställa, att nämnda aflöning skall utgå för fast anställd lärarinna vid

fast skolkök med visst belopp för helt arbetsår, t. ex. 600, 700 eller

750 kronor för en undervisningstid af åtta månader, samt att staten

skall antingen betala hela lönen, eventuellt jämte ålderstillägg, eller

ock bidraga med viss bråkdel, exempelvis två tredjedelar, af den kontanta

aflöningen. För annan lärarinna vid fast skolkök äfvensom för lärarinna

vid flyttande skolkök borde, enligt denna mening, utgå visst belopp

för hvar kurs omfattande minst t. ex. 180 timmar under fem eller

sex veckor.

En folkskoleinspektör i Lunds stift har föreslagit, att till aflöning

af skolkökslärarinna, som har full tjänstgöring, statsbidrag skall utgå

efter enahanda grunder, som gälla beträffande småskollärarinnor, samt

att för aflöning af skolkökslärarinna, som har sex veckors tjänstgöring,

statsbidraget må utgöra 80 kronor d. v, s. två tredjedelar af en aflöning

å 20 kronor för vecka eller 120 kronor för kurs.

Af ett par folkskoleinspektörer i Uppsala stift har påpekats, att aflöningen

bör vara olika, allt efter som undervisningen skötes af en tjänstgörande

folkskollärarinna, som härför vunnit nödig kompetens, i hvilket

fall den enligt deras förslag skulle utgå med 200 kronor årligen, därest

undervisningen påginge en dag i veckan under åtta månader och med

tvåårig kurs för hvarje lärjunge, eller om undervisningen skötes af en

särskild lärarinna hela året om i samma skola, då aflöningen borde,

under villkor att undervisningen påginge fem dagar i veckan med skilda

afdelningar och med tvåårig kurs för hvarje lärjunge, utgöra 800 kronor

jämte rätt till husrum och vedbrand eller 200 kronor i ersättning för

dessa naturaförmåner, eller ock slutligen om undervisningen meddelas

Bih. till Rikta. Prot. 1906. 1 Samt 1 Åfd. 16 Iläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

af särskild lärarinna vid flyttande skolkök, då lärarinnan borde för hvarje

skolkökskurs med minst åtta veckors undervisning på hvarje plats åtnjuta

ett arfvode af 250 kronor jämte ersättning för resekostnad, husrum och

vedbrand. Liknande förslag hafva framlagts af Eders Kungl. Maj:t.s befallningshafvande

i Västernorrlands län och domkapitlet i Härnösand

jämlikt framställning af en folkskoleinspektör inom Härnösands stift.

Åtskilliga andra hafva hemställt, att aflöningen till lärarinnan eller

statsbidraget skall utgå med visst belopp för hvarje kurs å exempelvis

sex veckor eller trettio dagar o. s. v. med viss daglig undervisningstid.

En folkskoleinspektör har ansett aflöningen böra utgå med 150 kronor

för hvarje kurs omfattande sex veckor, hvilket efter beräkning af fem

kurser årligen i fast skolkök eller kurser med flyttande skolkök på fem

platser skulle utgöra sammanlagdt 750 kronor om året. Statsbidraget

skulle då utgöra 100 kronor för hvarje kurs. Detta belopp bär föreslagits

jämväl af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Älfsborgs

län och domkapitlet i Västerås. En annan folkskoleinspektör likasom

öfverståthållarämbetet har ansett en undervisningskurs å tjugufem arbetsdagar

vara tillfyllest, under det att flera, som yttrat sig härom, funnit

såsom minimum böra fastställas eu kurs på trettio dagar, antingen fördelade

med en dag i veckan eller sammanförda under t. ex. sex veckor

med fem dagar i veckan.

Flera hafva föreslagit, att statsbidraget skall utgå med visst belopp

för hvarje skola, där undervisning i huslig ekonomi under året pågått

en viss minimitid. Denna har ansetts böra vara än tre månader, än två

månader och enligt en folkskoleinspektör ej mer än fyra veckor.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län hemställer,

i likhet med eu folkskoleinspektör i Linköpings stift, att lärarinnans

kontanta minimilön bestämmes till visst belopp för kalendermånad,

lägre eller högre allt efter som hon har en eller flera grupper af

flickor att undervisa, och att statsbidraget till sådan lön må kunna utgå

för kortare eller längre tid af ett kalenderår, dock minst den tid, som

anses erforderlig för en någorlunda grundlig kurs, eller två kalendermånader

med vissa timmars daglig undervisning. Eu folkskoleinspektör i

Lunds stift, som jämväl anser, att lärarinnans aflöning bör beräknas efter

månad, föreslår den månatliga aflöningen till en åttondel af småskollärarinnas

årliga aflöning.

Öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor har, med hänsyn därtill

att såväl undervisningstiden som antalet deltagare är och måste

komma att blifva mycket varierande, ansett det icke vara lämpligt eller

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

ens möjligt att bestämma statsbidragets storlek till något visst belopp

för undervisningskurs, utan förmenat det vara lämpligast att fastställa

detsamma till visst belopp för dag under den tid, undervisningen pågår;

och föreslås i sådant afseende 5 kronor, dock med den begränsning att

till samma lärarinna icke må utgå högre belopp än det lönetillskott,

som från staten utgår till vid folkskola anställd ordinarie lärare, och

att vid skola, där mer än eu lärarinna i huslig ekonomi är anställd,

det årliga statsbidraget må utgöra högst 1,000 kronor. Samma förslag

innehålles i öfverståthållarämbetets yttrande. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Örebro län uttalar liknande åsikt beträffande sättet för

beräkning af lärarinnans aflöning, dock att en aflöning per dag af 4 kronor

i städerna och 3 kronor på landet anses tillräcklig, därest icke för

lärarinnan skulle stadgas särskild genom examen styrkt kompetens, i

hvilken händelse aflöningen finge beräknas något högre, i hvarje fall

med lämplig begränsning af statsbidraget för år.

Andra, såsom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings

län, hafva tillstyrkt, att statsbidragets belopp skall ställas i ett visst

förhållande till antalet elever, så att statsbidrag må utgå med högst 15

kronor för hvarje elev, som erhållit trettiofyra dagars undervisning, dock

icke utöfver 1,000 kronor årligen till hvarje skola. En folkskoleinspektör

i Växjö stift, som föreslår, att statsbidraget skall utgå med 600 kronor

för skolkök, som är i verksamhet åtta månader med minst sex elever

hvarje arbetsdag, har hemställt, att statsbidraget skall höjas med 100

kronor för hvarje ytterligare elev intill tio, samt att vid detta eller

större antal elever bidraget skall utgöra 1,000 kronor.

Såsom redan antydts, hafva många, i synnerhet de, hvilka i likhet

med öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor haft sin uppmärksamhet

riktad främst på de fasta skolköken, ansett, att ett maximibelopp

bör fastställas för det årliga statsunderstödet till hvarje skolkök.

Detta maximibelopp har af de flesta blifvit, liksom i motionen, föreslaget

till 1,000 kronor. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge

län vill hafva det satt till 1,500 kronor.

Beträffande det behöfliga anslaget har en stor mängd af dem, som

hörts i ärendet, framhållit vikten däraf, att, om statsbidraget skall

för befordrande af undervisningen i huslig ekonomi erhålla någon verklig

betydelse, dess belopp icke får sättas för lågt. Särskildt hafva Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i de nordliga länen äfvensom domkapitlen

i Härnösand och Luleå betonat, att i landets nordligare trakter,

där kommunerna ändock äro så betungade af utgifter för sitt folkskoleväsen,

att någon benägenhet att därutöfver göra nya, mer betydande upp
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

offringar härför icke gärna kunde vara att förvänta, statens kraftiga ingripande

vore särskiidt af nöden och helst borde afse betäckande af

samtliga kostnader för denna undervisning. Äfven Eders Kung!. Maj:ts

befallningshafvande i Södermanlands län, som, på sätt förut är nämndt,

ställer sig i viss mån betänksam beträffande ifrågavarande förslag i dess

helhet, erkänner på samma gång, att, därest statsunderstöd skulle anses

redan nu böra för ändamålet föreslås och Eders Kungl. Maj:t skulle

af det tilläfventyrs anvisade anslaget efter eget bepröfvande utdela sådant

understöd till dem, som funnes vara mest i behof däraf, det i

motionen föreslagna beloppet, 50,000 kronor, komme att visa sig ganska

lågt, och att om, liksom i fråga om statsbidrag för undervisning i slöjd,

hvarje skoldistrikt, inom hvilket undervisning i huslig ekonomi anordnades

i folkskola eller högre folkskola, skulle för hvarje sådan skola

under vissa villkor vara berättigadt till understöd af statsmedel, det i

motionen angifna beloppet säkerligen komme att behöfva mångdubblas

för att lämna möjlighet till mer afsevärda bidrag åt de särskilda kommunerna.

I flera af de afgifna yttrandena har framhållits, att, äfven om staten

kommer att lämna understöd för ifrågavarande undervisning, det med

hänsyn till de dryga kostnader, som ändock komme att hvila å kommunerna,

vore i hög grad önskvärdt att, såsom redan nu inom flera

län vore fallet, landstingen eller hushållningssällskapen ville på ett eller

annat sätt understödja saken, särskiidt vid första uppsättningen af skolkök.

särskilda De flesta af dem, som blifvit hörda i ärendet, hafva föreslagit vissa

erhåiianderaf villkor för åtnjutande af rätt till statsbidrag för uppehållande af underttauudrag.

visning i huslig ekonomi.

Eu folkskoleinspektör i Uppsala stift har framhållit, att dessa villkor

böra formuleras i så allmänna ordalag, att undervisningen kan anordnas

efter de olika lokala förhållandena.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län finner

det tillfyllest, om vederbörande skolråd med bevis från folkskoleinspektör

styrker, att ett fullt ändamålsenligt skolkök inrättats, och om för erhållande

af statsbidrag för undervisningens uppehållande tillämpas ungefär

samma bestämmelser, som gälla för statsbidrag till slöjdundervisningen.

I fråga om lärarinnans kompetens hafva många föreslagit, att hon

skulle hafva genomgått kurs vid någon af staten understödd anstalt för

utbildande af lärarinnor i ämnet. Åtskilliga hafva härtill lagt, att hon

borde vid anställd examen hafva erhållit betyg om minst godkänd prak
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

tisk och. teoretisk skicklighet. Andra hafva ansett tillräckligt, att lärarinnan

i folkskoilärarinneexamen erhållit betyg om godkända insikter i

ämnet huslig ekonomi, eller att hon, efter aflagd folkskoilärarinneexamen,

genomgått privat anstalt för utbildning af lärarinnor i samma ämne.

Ännu andra hafva funnit än mindre kompetensfordringar tillräckliga,

exempelvis Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län,

som ansett småskollärarinnekompetens jämte genomgången särskild kurs

i huslig ekonomi vara till fyllest. Öfverstyrelsen för Stockholms stads

folkskolor uttalar, att man för de större skolköken borde kunna förutsätta,

att lärarinnan skulle hafva genomgått en kurs vid någon af de anstalter,

som atnjöte statsunderstöd för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi,

och vid anställd examen erhållit intyg om godkänd skicklighet,

men att åter vid sådana skolkök, där undervisning i ämnet meddelades

endast en eller annan dag i veckan eller under några veckor om året,

en så sträng bestämmelse helt visst skulle verka hämmande och hindrande,

hvarför man här torde få nöja sig med intyg af vederbörande

skolråd, skolstyrelse eller folkskoleinspektör, att undervisningen bedrifvits

på ett tillfredsställande sätt. Öfverståthållarämbetet har ansett, att tills

vidare ingå kompetensvillkor för lärarinna i huslig ekonomi borde uppställas.

Två. folkskoleinspektörer i Uppsala stift hafva däremot kraftigt

framhållit vikten däraf, att lärarinnorna hade nödig kompetens, för att

icke hela saken redan i dess begynnelse skulle blifva förfuskad genom

skolkökens anförtroende åt mer eller mindre skickliga köksor såsom

lärarinnor.

Angående beskaffenheten af de yttre anordningarna för skolköketi

hafva åtskilliga uttalat sig och därvid i allmänhet förordat, att såsom

villkor för statsbidrags åtnjutande skulle fordras, att skolköket vore försedt

med nödig och lämplig materiell samt förfogade öfver tillräckligt

utrymme. En och annan synes dock hafva funnit detta villkor mindre

viktigt. En folkskoleinspektör från Visby stift har till och med ansett

skolkök till en början, innan saken nått större utveckling, kunna anordnas

i lärarinnans bostad.

.Rörande undervisningens förläggande till olika tider af året hafva åtskilliga

uttalanden gjorts, särskildt hvad angår skolköken på landsbygden.

På sätt förut är nämndt, har sålunda framhållits, att denna

undervisning skulle kunna förläggas äfven till ferierna.

De olika förslag, som framställts rörande den utsträckning, hvarje

undervisningskurs minst bör erhålla, för att statsbidrag till densamma må

utgå, har jag redan omnämnt vid redogörelse för hvad de afgifna

yttrandena innehålla angående grunden för statsbidragets beräkning!

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

Den dagligd undervisningstiden i skolköket har af många ansetts

böra fastställas till ett visst minimum, för att statsbidrag må kunna erhållas.

I sådant afseende har ofta föreslagits fyra timmar. Ett par folkskoleinspektörer

hafva hemställt, att någon sådan minimitid tills vidare,

intill dess större erfarenhet vunnits, icke måtte fastslås.

Angående den lämpligaste åldern för de flickor, som skola undervisas

i skolköken, har, såsom förut är vidrördt, ganska stor skiljaktighet rådt.

Den minimiålder, som i allmänhet ansetts böra bestämmas såsom förutsättning

för statsbidrags erhållande, har af några föreslagits till tolf år. Det

oftast förekommande förslaget i detta afseende är, att ifrågavarande undervisning

ej skulle meddelas åt yngre flickor än sådana, som tillhöra folkskolans

fjärde årsklass, d. v. s. uppnått en ålder af omkring 13—14 år.

En folkskoleinspektör inom Skara stift föreslår så hög minimiålder som

sexton år. Domkapitlet i Växjö anser skolköksundervisningen böra infalla

ungefär samtidigt med konfirmationsundervisningen. Såsom maximiålder

för elev i skolkökskurs har föreslagits af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Gottlands län sjutton år, af domkapitlet i Luleå aderton

år samt af domkapitlet i Västerås m. fl. tjugu år. En folkskoleinspektör

har ansett, att ingen maximigräns bör sättas.

Att antalet elever i hvarje kurs icke bör få öfverstiga ett visst maximum

har blifvit från flera håll påpekadt. Såsom det normala antalet elever

i hvar kurs har i allmänhet angifvits 10—12; såsom minimiantal har af

många föreslagits sex, af andra 10—12. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Västmanlands län anser minimiantalet böra sättas till femton,

men föreslår, att, där antalet deltagande flickor är stort, undervisningen

bör kunna meddelas i afdelningar med minst tjugu i hvarje afdelning.

Såsom maximiantal elever per kurs har i allmänhet föreslagits femton eller

sexton, men äfven lägre antal. Två folkskoleinspektörer, tillhörande Uppsala

stift, hviika ansett, att antalet flickor, som samtidigt undervisades af en

lärarinna, borde vara minst åtta, högst, sexton, anföra följande: »Bestämmandet

af dessa tal har sin särskilda grund däri att de grupper eller s. k.

''familjer’, af hviika hvarje afdelning af samtidigt undervisade flickor

skall bestå, böra utgöras af fyra eller fem lärjungar; och böra två eller

tre, någon gång fyra sådana ''familjer’ kunna samtidigt, undervisas af

samma lärarinna. Ålit eftersom ''familjerna'' äro två, tre eller fyra, skall

skolköket bestå af dubbel, trefaldig eller fyrfaldig uppsättning af spisar,

bord, skåp, diskbänkar, kokkärl och serviser in. m.»

Flera folkskoleinspektörer anse, att såsom villkor för erhållande af

statsbidrag ej bör stadgas något minimiantal af elever, och eu af dessa

folkskoleinspektörer, hvilken föreslagit statsbidrags utgående med visst

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 36.

belopp för kurs, framhåller därvid, att skoldistriktets egna utgifter för

skolköket torde vara tillräcklig garanti för, att ej rätten till statsbidrag

missbrukas genom elevernas uppdelande i för små grupper.

Angående olämpligheten af att vid skolköken mottaga matgäster i större

omfång uttalar sig en folkskoleinspektör, tillhörande Lunds stift, på följande

sätt: »Att med skolköken sammanbinda gratis- eller billighets
bespisning

för vare sig skolbarn eller lärarinnor, skolbarnen till obestämdt

antal för olika dagar, hvarom föreståndarinnan får kännedom

först om morgonen, när hon skall genomgå receptet för redan dagen

förut beslutade rätter, anser jag högst olämpligt, och göromålen varda

lätt öfveransträngande för både lärarinna och barn, som hafva svårt för

att handtera de stora kökskärl, som behöfva användas för anrättande af

måltider åt stundom öfver ett hundratal spisgäster, samt därpå följande

diskning och rengöring af både kök och matsal. Så lång tid tages

härför i anspråk, att skolkökselever svårligen medhinna oatt deltaga i

eftermiddagens undervisning i den skolklass de tillhöra». A andra sidan

har af en folkskoleinspektör inom Linköpings stift erinrats, hurusom

genom inrättande af skolkök på landsbygden, åtminstone där fasta sådana

kunde komma till stånd, utsikter öppnades för lösningen af frågan, huru

tillfälle kunde beredas långväga och i synnerhet fattiga barn att under

skoldagen få en ordentlig måltid af lagad mat och slippa att uteslutande

lefva på matsäck. Äfven från en folkskoleinspektör från Luleå

stift föreligger ett liknande uttalande.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län påpekar,

att undervisningen bör meddelas kostnadsfritt. Att eleverna i skolköket

böra, åtminstone på landsbygden, utan ersättning erhålla spisning af

den mat de tillaga framhålles af en folkskoleinspektör; en annan erinrar,

att, därest någon afgift upptages af skolkökseleverna, denna bör sättas

tämligen låg, högst till o kronor, och ej affordras fattiga lärjungar.

De flesta, som hörts i ärendet, hafva framhållit nödvändigheten af

att undervisningen i skolköken skötes på ett af vederbörande folkskoleinspektör,

skolråd eller skolstyrelse godkändt sätt; och har i sådant afseende

i allmänhet påyrkats, att undervisningen i huslig ekonomi skall

vara ordnad så, att öfriga skolämnen icke eftersättas. För utbekommande

af statsbidrag skulle intyg härom alltså fordras. Några, såsom

t. ex. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län, hafva

framhållit behöfligheten eller önskvärdheten däraf, att särskilda inspektriser

blefve af Eders Kungl. Maj:t eller af vederbörande landsting anställda

för öfvande af kontroll öfver skolkökens lämpliga anordning.

Angående sättet för utanordning och utbetalning af statsbidraget har

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

öfverståthållarämbetet hemställt, att härför skulle gälla samma regler

som i fråga om statsbidrag till undervisning i slöjd, d. v. s. att anslagen

skulle utbetalas i Stockholm af statskontoret och i öfriga delar af riket

af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Departe Sedan lag sålunda redogiort for det viktigaste af de inkomna ut
yttrande,

latandenas innehåll, ma, innan jag gar att tor egen de! yttra mig i fragan,

Frågans meddelas en framställning rörande hufvuddragen af skolköksfrågans ututoerkäng

i vekling i vårt land.

Tanken att genom särskild undervisning rörande de i ett hem förekommande

hushållsgöromålen meddela kvinnliga lärjungar insikt och praktisk

färdighet i sådana sysslor fick redan för omkring fyrtio år sedan insteg

i Sverige genom inrättande af de första så kallade hushållsskolorna.

Med undervisningen i dessa skolor åsyftades dock ej utbildning af flickor

i skolåldern. För inträde i dem uppställdes nämligen i regel såsom

villkor att hafva afslutat den obligatoriska skolgången. Ett af de viktigaste

syftemålen för dessa skolors verksamhet var dessutom att utbilda

dugliga tjänarinnor, och undervisningen var också härefter afpassad.

Om de sålunda med afseende på både ändamål och organisation skilde

sig från skolköken, kunna de dock så till vida sägas hafva gifvit upphofvet

till dessa, att frågan om undervisning i huslig ekonomi genom

deras framträdande kom att blifva föremål för en liflig diskussion, särskildt

inom hufvudstadens för skolfrågor och speciellt för den kvinnliga

undervisningen intresserade kretsar. Vid flickskolemötet år 1886 framkastades

sålunda af en inledare frågan om skolundervisning i »hushållslära»;

och kort därefter blef i eu facktidskrift frågan om betydelsen af

skolundervisning i ämnet föremål för en sakrik utredning. Förslaget

mötte visserligen i början ganska starkt motstånd. Det dröjde dock icke

länge, innan den framkastade tanken omsattes i praktiska resultat. Redan

på hösten 1889 var det första skolköket i gång — i Storkyrkoförsamlingen

i Stockholm — med undervisning i matlagning för de äldre flickorna

i församlingens folkskola. Ett biändamål med denna matlagningskurs

var härvid att få på billigt sätt tillredd den mat, som i skolan användes

till fattiga skolbarns bespisning. Exemplet följdes snart i andra

skolor i hufvudstaden. Så inrättades skolkök redan nästpåföljande år i

Hedvig Eleonora och Maria församlingar, år 1891 i Klara församling och

senare äfven i Katarina, Adolf Fredriks och Kungsholms församlingar.

Sedermera hafva hufvudstadens kommunala myndigheter på förslag af

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 36.

folkskoleöfverstyrelsen år efter år beviljat anslag till aflönande af lärarinnor

och andra löpande utgifter för undervisning i huslig ekonomi vid

Stockholms folkskolor. Under år 1904 utbetalade Stockholms stad för

sådant ändamål 19,330 kronor 71 öre.

Jämväl i Göteborg, där hushållsskola redan länge varit i verksamhet,

väcktes, kort efter det skolköken i Stockholm tagit sin början, förslag

om anordnande af matlagningskurser för folkskolebarn samt om anslag

härtill. Det första skolköket i Göteborg, hvilket igångsattes med anlitande

af donation utaf enskild person, afslöt på sommaren 1891 sin första kurs,

i hvilken deltagit sexton flickor. Redan år 1893 hade undervisningen

utvidgats till åtta kurser med tillhopa etthundrafem lärjungar. Enligt

af vederbörande folkskoleinspektör lämnade uppgifter funnos i slutet af

år 1904 inom Göteborgs skoldistrikt tre fasta skolkök, af hvilka två

arbetade med dubbla afdelningar och hvilka sålunda tillsammans motsvarade

fem fasta skolkök med enkla afdelningar. Fasta skolkök funnos

vidare vid samma tid i Fässbergs och Partilleds angränsande skoldistrikt.

I Malmö började år 1892 hushålls- och matlagningsskolan sin verksamhet

med tjugufyra lärjungar och har sedan dess utvecklats betydligt.

Likaså följdes i ett flertal större och mindre städer det gifna exemplet;

så i Sundsvall, Hälsingborg, Lund, Norrköping, Landskrona, Yäxjö, Hedeinora,

Uddevalla in. fl. Jämväl i Lysekil samt vid Skutskär hafva skolkök

varit inrättade, men hafva på grund af bristande tillslutning måst nedläggas.

Äfven må nämnas, att vid Uppsala enskilda läroverks fackskola

för utbildning af lärarinnor i huslig ekonomi, hvilken började sin verksamhet

vårterminen 1895, eu särskild teoretisk och praktisk matlagningskurs

för folkskolans lärjungar årligen anordnats. I denna undervisades

under höstterminen 1905 etthundrafem lärjungar.

I den mån fackutbildade lärarinnor i huslig ekonomi till allt större

antal blefvo tillgängliga genom de härför inrättade och efter hand medelst

anslag af statsmedel understödda anstalterna, nämligen vid nyssnämnda

fackskola i Uppsala, vid högre lärarinneseminariet och Ateneum för

flickor i Stockholm samt vid Göteborgs skolkök, där från år 1893 lärarinneelever

till visst begränsadt antal mottagits, vann ock skolkökssaken

allt större anslutning; och i 1897 års folkskolestadga blef, på sätt jag

längre fram kommer att närmare omförmäla, ämnet huslig ekonomi uttryckligen

angifvet såsom ett folkskolans läroämne, hvilket ytterligare

framhölls i den år 1900 fastställda normalplanen för undervisningen i

folkskolor och småskolor.

I slutet af 1890-talet hade emellertid tanken på en ny form af undervisningsanstalter

för huslig ekonomi, nämligen så kallade flyttande

Bill. till Iiiksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 36.

eller ambulatoriska skolkök, begynt arbeta sig fram. Denna tanke, hvilken

kan sägas hafva blifvit från Amerika öfver England och Skottland

öfverförd till de nordiska länderna, fick, sedan genom 1900 års normalplan

officiellt erkännande lämnats åt skolköksidén, snart tillämpning i

praktiken. På initiativ af förra lärarinnan vid Göteborgs skolkök Lotten

Lagerstedt och med ekonomiskt understöd af enskild person börjades

våren 1901 den första skolkökskursen på landsbygden, nämligen å Sollum

i Hjärtums socken i Bohuslän. Inom kort följde flera dylika kurser

dels på ett par andra ställen i Bohuslän, dels å Bjärka-Säby i Östergötland

och dels i Dalarne, hvarest på föranstaltande af Ateneum för

flickor kurser vid flyttande skolkök på flera ställen anordnades. Snart

började äfven hushållningssällskapen i skilda län, såsom Ålfsborgs, Göteborgs

och Bohus, Östergötlands, Kopparbergs, Värmlands, Hallands,

Örebro, Södermanlands, äfvensom åtskilliga landsting, sparbanker och

bolagsstyrelser att intressera sig för saken och kraftigt understödja densamma

med penninganslag. En viktig insats i arbetet för de flyttande

skolköken har äfven gjorts af »svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran»,

som anordnat dylika kurser delsQi nordligaste Sverige, nämligen

i Arvidsjaur, Arjepluog, Jockmock och Äsele med flera orter, dels

ock flerstädes i mellersta och södra Sverige. Slutligen har äfven berörda

fackskola i Uppsala anordnat flyttande skolkök i Hälsingland.

Vid ett flertal högre folkskolor och folkhögskolor har undervisning

i huslig ekonomi likaledes blifvit införd; i slutet af år 1904 var sådan

undervisning anordnad i ett tiotal folkhögskolor. Hela antalet skolkök

i Sverige torde för närvarande uppgå till ett åttiotal.

Arbetsordning och undervisningsmetoder torde hafva i de olika skolköken

af samma art varit ungefärligen enahanda. Undervisningen har

varit dels teoretisk och dels praktisk. Den teoretiska, som pågått t. ex.

en halftimme hvarje dag, har bestått i en lärokurs, omfattande vissa

hufvudpunkter af den husliga ekonomien och särskilt afhandlande sammansättningen

och näringsvärdet af de maträtter, som skolat under dagen

tillredas. Enligt de tryckta redogörelserna från fackskolan i Uppsala

omfattar t. ex. denna kurs: det hufvudsakligaste om spisen och dess

vård samt om bränslet, grunddragen af näringsämnesläran, läran om våra

viktigaste födoämnen med hänsyn till sammansättning, näringsvärde, lättsmälthet,

pris och behandling i hushållet, om njutningsmedel och smakämnen

samt deras betydelse, om valet af diet och dess beroende af ålder,

sysselsättning och hälsotillstånd, om rengöring och dess hygieniska betydelse

samt det viktigaste om åtgärderna vid plötsliga olycksfall, såsom

skärsår och brännskador m. m. Såsom läroböcker vid den teoretiska

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

27

undervisningen torde ofta hafva användts »Kokbok för skolkök och

enklare matlagning» af Lotten Lagerstedt samt »Hushållslärans första

grunder» af Sofi Nilsson, hvilka arbeten båda utgått i flera upplagor.

Den praktiska delen af undervisningen har omfattat enklare matlagning

— hvarvid såsom en viktig del däri ingått verkställande af beräkningar

angående kostnaderna för hvarje måltid och för hvarje person

— bakning, servering, diskning, rengöring och städning samt äfven på

sina ställen syltning och saftberedning, bärtorkning, brygd af dricka,

vidare förvaring af kött och fisk, grönsaker, bär och svamp in. m. samt

tvätt, strykning, mangling och väfning. På ett eller annat ställe har

med skolkökskurs äfven förenats trädgårdsskötsel eller hönsskötsel.

Andamålet med undervisningen har angifvits såsom ej blott att

gifva lärjungarna färdighet i de förekommande sysslorna utan äfven och

framför allt att hos dem befordra flit, renlighet och ordentlighet samt

sparsamhet och omtanke.

Undervisningen har i allmänhet ordnats på det sätt, att de flickor,

som hört till samma kurs, och hvilkas antal växlat mellan åtta och

tjugufyra, fördelats i arbetslag eller så kallade hushåll efter antalet

spisar, med 3—8 elever i hvarje lag och med bestämd fördelning af

sysslorna på de särskilda medlemmarna i hvarje lag. Turvis genomgås

sålunda af hvarje elev samtliga olika göromål i skolköket.

Antalet arbetsdagar för hvarje elev torde hafva varit ganska växlande.

I några kurser hafva eleverna undervisats sammanlagdt allenast fjorton

dagar, medan i de flesta skolkök undervisningstiden för hvarje lärjunge

torde hafva uppgått till 24—36 dagar eller ännu mer, särskildt

där, såsom i Stockholm och Göteborg, det ej varit ovanligt, att lärjunge

genomgått två kurser efter hvarandra.

I de större kommunerna pågår i allmänhet undervisningen i skolköken

i det närmaste under hela skolåret, eller omkring 200—240 dagar. I dessa

skolkök är undervisningen antingen ordnad så, att flickorna i grupper om

12—24 undervisas en dag i veckan med partiell eller fullständig befrielse

från den öfriga skolundervisningen den dagen eller ock så, att dylika grupper

i tur och ordning genomgå en sammanhängande kurs i skolköket under en

tid af fem till sju veckor, under hvilken tid de icke deltaga i skolans öfriga

undervisning. I mindre samhällen, t. ex. vid flyttande skolkök, synas

sammanhängande kurser vara det vanliga. De inom Älfsborgs och Södermanlands

län anordnade flyttande skolkökskurserna hafva t. ex. pågått

sex veckor på hvarje station med undervisning sex dagar i veckan

och sex till sju timmars daglig arbetstid. Vid högre folkskolor och folkhögskolor,

där elevantalet likaledes icke är större, än att samtliga elever

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

Skolkökssaken

i utlandet.

kunna samtidigt undervisas i skolköket, torde sammanhängande kurser

hafva meddelats på 40—60 dagar för hvarje kurs.

De flickor, som åtnjutit undervisning i de vid folkskolor anordnade

skolköken, hafva i allmänhet tillhört folkskolans fjärde klass, d. v. s.

varit ungefär i åldern 12—14 år, någon gång också tredje klassen. Ofta

hafva dock äldre elever mottagits, äfven sådana, som redan slutat sin

skolgång, ja, vid några skolkök sådana, som uppnått 17—25 års ålder.

Erfarenheten har visat, att flickorna redan då de äro i den ålder, att

de tillhöra folkskolans fjärde klass, ja till och med dess tredje klass,

kunnat verkligt intresseras för skolköksundervisningen.

Vid några skolkök hafva, såsom jag förut nämnt, spisgäster mottagits.

Dessa hafva antingen, såsom i hufvudstaden, utgjorts af fattiga

skolbarn, ofta till ganska stort antal; på landsbygden hafva dessa spisgäster

flerstädes varit vuxna arbetare, hvilka på detta sätt erhållit billig

men närande föda. På vissa håll, såsom i Stockholm och Landskrona,

hafva skolköken så till vida förknippats med välgörenhetsverksamhet

eller fattigvård, att matportioner eller måltider lämnats utan ersättning

till fattiga barn, på andra ställen har en billig afgift för spisningen upptagits

såsom bidrag till skolkökets uppehållande. Af lärjungarna själfva

har i flera fall fordrats en bestämd låg afgift för deltagande i kursen,

t. ex. 5 kronor af hvarje elev, hvilken afgift på vissa håll uppgifves

hafva varit tillräcklig för att bekosta lärjungens frukost- och middagsmåltider

under hela kurstiden. I lärarinnans aflöning har å vissa orter

ingått fri spisning åtminstone vissa dagar i veckan. Medelpriset för middagsmåltid

har naturligtvis varit olika i olika delar af landet. Den uppgifves

hafva uppgått till belopp, växlande mellan 10 och 21 öre, någon

gång ännu mindre. Lägst torde denna kostnad hafva varit å sådana

skolkök, där ett större antal matportioner samtidigt tillagats, d. v. s. i

regel i de större städerna, där spisgäster i större antal mottagits.

På åtskilliga ställen i utlandet har undervisning i huslig‘ ekonomi i

folkskolorna redan länge varit införd. I korthet må härom nämnas, att

i Frankrike sådan undervisning allt sedan år 1882 varit obligatorisk i

folkskolorna, samt att i England sedan midten af 1870-talet skolkök varit

anordnade i folkskolorna i London och möjligen några andra städer.

Äfven i de skotska folkskolorna har undervisning i huslig ekonomi länge

varit obligatorisk. Numera förekommer dylik undervisning äfven i flera

andra europeiska länder, såsom i Tyskland •— Baden, Cassel —, Belgien,

Schweiz, Österrike, Danmark, Norge och Finland; i de båda sistnämnda

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36. 29

länderna infördes sådan undervisning ungefär samtidigt med frågans

uppkomst i Sverige.

Hvad särskildt beträffar England, där skolköken måhända längre än

i öfriga europeiska stater varit en fullt utbildad institution, må nämnas,

att statsbidrag utgår till skolköken med 4 shillings för hvarje elev, som

därstädes under skolåret erhållit minst fyrtio timmars undervisning och

däraf under tjugu timmar själf lagt hand vid matlagningen. Maximiantalet

elever i hvarje kurs utgör aderton vid de praktiska öfningarna,

femtiofyra vid de teoretiska lektionerna. Timantalet får ej öfverskrida

åtta i veckan och tre om dagen. Två kurser pågå samtidigt, däraf en

på förmiddagen och en på eftermiddagen. Fyra sådana matlagningskurser

anordnas årligen vid hvarje skola, hvarförutom förekomma kurser

dels i tvätt och strykning, dels ock i »housewifery», d. v. s. skötsel af

ett hem i allmänhet, städning, damning, bäddning, skötsel af sjukrum,

ventilation m. m.

Då jag nu öfvergår till att för egen del yttra mig i denna fråga,

får jag till en början erinra därom, att i nu gällande folkskolestadga

samt normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor ämnet

huslig ekonomi blifvit upptaget såsom ett frivilligt läroämne i folkskolan.

I folkskolestadgan § 12 mom. 7 stadgas: »Härjämte må, där

omständigheterna sådant medgifva, tillfälle till undervisning i huslig

ekonomi beredas de flickor, som begära och erhålla tillstånd att däri

deltaga»; och i normalplanen finnas härom följande föreskrifter:

för folkskolan:

»Huslig ekonomi (för flickor).

I. Matlagning och bakning, afseende att med iakttagande af nödig

sparsamhet, renlighet och klok uträkning tillreda en på samma gång närande,

hälsosam och välsmakande hvardagskost för ett allmoge- eller

arbetarhem.

II. Öfningar i skötseln af spisen, dess eldning och: rengöring, vård

och renhållning af kökskärl, diskning, skurning och städning.

III. Praktisk hushållslära i korthet med anvisningar om de särskilda

födoämnenas tillvaratagande, lämplighet och betydelse för hushållningen»;

samt för folkskolans högre afdelning:

»Huslig ekonomi (för flickor).

Om undervisning i huslig ekonomi är anordnad endast för den högre

afdelningen, gäller för densamma den lärokurs, som förut angifvits för

folkskolan.

Har sådan undervisning förekommit redan i folkskolan, bör den
-

Bestämmelser

i folkskolestadgan

och

normalplanen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Knngl. Majrts Nåd. Proposition N:o 36.

samma i högre afdelningen omfatta fortsatta öfningar enligt samma

grunder.»

Enligt den i normalplanen angifna fördelningen af lärotimmarna i

folkskolans högre afdelning för flickor, bör undervisningen i huslig ekonomi

omfatta minst fyra timmar i veckan, hvarjämte föreskrifves, att härutöfver

behöflig tid för sådan undervisning skall förläggas utom de egentliga

skoltimmarna. I en anmärkning förutsattes slutligen, att, där undervisning

i huslig ekonomi ej förekommer, flickorna skola hafva motsvarande

ledighet för deltagande i husliga göromål i hemmet.

underoiming Frågan galler således icke nu, huruvida ämnet huslig ekonomi bör

* huslig eko- upptagas såsom undervisningsämne i våra folkbildningsanstalter, utan

mu huruvida och i hvilken omfattning samt på hviika villkor staten bör

ekonomiskt understödja saken.

Det kan då, enligt min tanke, ej med fog förnekas, att, på sätt

Riksdagen i sin skrifvelse antydt och många af de i ärendet hörda myndigheterna

betonat, ett allmännare införande vid våra folkbildningsanstalter

af ifrågavarande undervisning måste anses såsom ett statsändamål af

mycket stor vikt; och detta icke blott ur inskränkt pedagogisk utan lika

mycket ur allmän socialpedagogisk synpunkt.

Såsom allmänna erfarenheten visar, har under de senaste årtiondena

flerstädes en högst afsevärd försämring inträdt i afseende å de kroppsarbetande

klassernas kosthåll, i det att den forna enkla men solida

mathållningen med gröt, välling och dylikt i stor utsträckning utbytts

mot s. k. torrskaffning tillika med en orimligt stegrad kaffe- och öldrickning.

Utan tvifvel kunna den mångenstädes och ej utan skäl öfverklagade,

alltför ringa arbetsintensiteten hos våra kroppsarbetare samt den

ökade utbredningen af kroniska magsjukdomar bland arbetarbefolkningen

i ganska många fall föras tillbaka till dålig näring, beroende på illa beredd

mat samt dennas ersättande med mer eller mindre olämpliga eller

rent af skadliga surrogat. Frågan om födoämnenas lämpliga beredande

har en stor sanitär och nationalekonomisk betydelse. Med det bland

folket ganska allmänt tillämpade sättet att sköta hushållet förslösas

tvifvelsutan dagligen ej obetydliga värden, hviika, därest i hvarje särskilt

fall iakttoges ett rationellt och omtänksamt tillvägagångssätt, skulle

kunna blifva till mycket stort gagn. Vidare torde det vara obestridligt,

att husmödrarnas verksamhet i hemmen för att göra dessa trefnare och

mera tilltalande‘.är i hög grad beroende af deras vilja och förmåga i

afseende å snygghet, renlighet, sparsamhet och omtanke; och det är just

dessa egenskaper, som skolköksundervisningen framför allt afser att bi
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 36.

bringa. Skolkökets stora socialpedagogiska uppgift är att redan hos de

unga uppamma kärlek till samt inskärpa betydelsen och värdet af de

ofta ringaktade och försummade husliga sysslorna äfvensom att väcka

och utveckla deras ansvarskänsla och gifva dem insikt om husmoderns

ställning såsom oumbärlig medhjälperska i arbetet på nationens fysiska

och ekonomiska förkofran.

Om sålunda undervisningen i huslig ekonomi i första rummet får

anses vara ett led i sträfvandena för allmän folkuppfostran, så är att

märka, att den därjämte har eu rent pedagogisk betydelse såsom medel

för utvecklingen af den enskildes andliga och kroppsliga förmögenheter,

hvarigenom dess införande såsom ett led i folkundervisningen blifver

ytterligare påkalladt. Det har ofta anmärkts mot det i folkskolorna tilllämpade

lärosystemet, att barnens utbildning blifvit allt för ensidigt

teoretisk, och denna anmärkning, hvilken endast delvis tystnat efter införande

.af slöjden såsom undervisningsämne, måste tvifvelsutan anses

vara i viss mån berättigad. Skall den utveckling vinnas, som undervisningen

afser att bibringa, böra lärjungarna sysselsättas äfven med sådana

ämnen, hvilkas omedelbara användbarhet i lifvet de själfva fatta, och

för hvilka de af denna anledning kunna hysa ett naturligt intresse; och

detta gäller icke minst om flickorna såsom blifvande husmödrar eller husförestånderskor.

Genom skolköksundervisningen få de lära för det praktiska

lifvet och därvid särskildt ledas och uppfostras till sådana äfven

i allmänhet eftersträfvansvärda egenskaper som ordentlighet, noggrannhet

och påpasslighet.

Äfven må påpekas, att undervisningen i skolköket erbjuder ganska

många tillfällen att tillämpa undervisningen i vissa läroämnen, framför

allt i naturkunnighet, samt att flickorna genom arbetet därstädes få en

lämplig motvikt mot det ensidiga läxarbetet, hvilket förhållande ock

underlättar deras sunda kroppsutveckling.

En stundom hörd invändning i fråga om införandet å folkskolans

undervisningsplan af ämnet huslig ekonomi är, såsom äfven af det förut

sagda framgår, den, att rätta platsen för berörda undervisning vore

hemmen. Det bör dock härvid betonas, att denna undervisnings införlifvande

med skolan ingalunda syftar till att ersätta hemmens verksamhet

i omförmälda hänseende, utan endast att införa eleverna på det hithörande

området , samt att såmedelst stödja och underlätta arbetet i

hemmet. För öfrigt har det ej sällan visat sig, att i hemmen saknats

tid, lust eller förmåga att lämna den nödiga handledningen.

Det anses ofta, att praktiskt behof af undervisning i huslig ekonomi

företrädesvis förefinnes i städerna. Men den är behöflig äfven för

landtbefolkningen. Mångenstädes på landet är matordningen allt för

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 36.

oändamålsenlig, ohygienisk och för litet omväxlande. Man bör där lära

att tillvarataga och klokt använda åtskilliga för landtbefolkningen tillgängliga

födoämnen, hvilka af okunnighet nu förbises och få förfaras.

På landsbygden kunna skolkökskurser dessutom sättas i samband med

trädgårdsskötsel, hönsskötsel och dylikt.

Behofoet af Om det sålunda är obestridligt, att undervisning i huslig ekonomi bör

Statstödder göras tillgänglig för så många som möjligt af den kroppsarbetande befolkningens

döttrar — det är ju företrädesvis dem, som det här är fråga om —

så torde det ock vara tydligt, att denna undervisnings allmännare utbredning

förutsätter, att staten lämnar understöd. Med hänsyn till de

stora kostnader, som folkskoleväsendet redan ådrager kommunerna, och

de onekligen ganska dryga utgifter, som äro förenade med inrättandet

af undervisningskurser i huslig ekonomi, är det nämligen icke antagligt,

att kommunerna vilja eller ens kunna ensamma bära dessa utgifter; och

om man ock kan hoppas, att skolkökssaken äfven framdeles skall erhålla

ekonomiskt understöd från landsting, hushållningssällskap samt enskilda

personer och inrättningar, så år det tydligt, att detta understöd

icke kan blifva så allmänt och så rikligt, att statens hjälp icke skulle

därjämte erfordras.

Innan jag går in på frågan om beräkningen och storleken af det understöd,

som staten bör lämna, torde det vara nödvändigt att tillse, åt hvilka

undervisningen bör meddelas och huru omfattande densamma bör vara.

iiviika elever Lämpligheten af att eleverna i folkskolans högre afdelning samt i

JisMiTmnet?högre folkskolor och folkhögskolor erhålla undervisning i huslig ekonomi

är allmänt erkänd. Däremot äro meningarna delade därom, huruvida

äfven flickorna i den egentliga folkskolan böra beredas tillfälle till sådan

undervisning. De, som anse, att så ej bör ske, åberopa till stöd härför

hufvudsakligen två skäl, nämligen dels att flickorna i den egentliga folkskolan

ännu icke nått den ålder och mognad, att de kunna draga verklig

nytta af ifrågavarande undervisning, dels att densamma icke skulle kunna

införas utan att menligt inkräkta på folkskolans öfriga läroämnen.

Hvad det förra skälet beträffar, torde det icke med fog kunna anföras

med afseende å flickorna i folkskolans fjärde årsklass, hvilka i regel äro

12—14 år. Af de vittnesbörd, som föreligga, synes framgå, att det tvärtom

är ganska lämpligt, att undervisningen i huslig ekonomi förlägges till

detta stadium i folkskolan. Endast därigenom kunna alla flickor få del

däraf, ty, sedan flickorna afgått från skolan, få de i allmänhet så många

och så skilda uppgiftei-, särskildt för förvärfvande af eller bidragande till

sitt uppehälle, att många ej komma i tillfälle att sedermera deltaga i

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

dylik undervisning, och just de, som bäst behöfva denna undervisning,

måste ofta gå miste därom. Erfarenheten har ock visat, att sådan

undervisning med fördel kan meddelas på detta stadium. Däremot

torde det icke vara skäl att förlägga undervisningen till något tidigare

stadium. A andra sidan anser jag, i likhet med många af dem, som yttrat

sig i ärendet, att undervisningen bör stå öppen äfven för flickor, som

redan lämnat den egentliga folkskolan utan att tillhöra folkskolans högre

afdelning, högre folkskola eller folkhögskola; och detta vare sig de förut

åtnjutit undervisning i huslig ekonomi eller icke. Dock är det nödvändigt

att för dessa elever fastställa eu maximiålder, hvilken de vid undervisningens

början ej få hafva öfverskridit. Det är nämligen icke lämpligt att till

gemensam undervisning sammanföra lärjungar med alltför stor åtskillnad

beträffande ålder och utveckling i kroppsligt och andligt afseende. Åtminstone

till en början torde man kunna sätta åldersgränsen så högt som

till aderton år för att icke utestänga de många, hvilka nu icke varit i

tillfälle att såsom yngre erhålla undervisning uti huslig ekonomi.

Med hänsyn särskildt därtill att, såsom jag nyss nämnt, undervisningen

bör stå öppen äfven för flickor, som lämnat folkskolan, är

det ej nödvändigt eller ens lämpligt att fordra, att undervisningen skall

vara bunden vid en viss folkskola, utan bör den äfven kunna meddelas

i en från de vanliga folkundervisningsanstalterna fristående skola. I

denna kunna då undervisas elever från olika skolor inom samma skoldistrikt,

och äfven elever från olika skoldistrikt kunna där sammanföras,

om sådant i öfrigt anses lämpligt. Det bör dock endast vara sådan

undervisning, som anordnas af skoldistrikt, hvilken bör erhålla understöd

af statsmedel. De skolkökskurser, som genom enskilda personer eller

inrättningar anordnas, torde nu icke böra ifrågakomma till statsunderstöds

erhållande.

Jag öfvergår härefter till det andra hufvudsakliga skal, som anförts

mot införande af undervisning i huslig ekonomi för elever i den egentliga

folkskolan, eller att detta ej kan ske utan menligt inkräktande på

folkskolans öfriga läroämnen. Den större eller mindre svårigheten att

utan ett sådant inkräktande anordna skolköksundervisning för flickorna

i folkskolans fjärde årsklass beror på, å ena sidan, hvilken omfattning

denna undervisning skall få och, å andra sidan, under hvilken skolform

den öfriga folkskoleundervisningen meddelas.

På grund af vunnen erfarenhet torde med fog kunna göras gällande,

att en undervisningskurs bör omfatta minst trettio arbetsdagar med

minst fyra timmars undervisning hvarje arbetsdag. Lämpligast torde vara,

om undervisningen ordnas så, att hvarje elev får deltaga däri en viss dag i

Bill. till Riksd. Prot. W06. 1 Sami. 1 Afd. 16 Käft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

veckan under hela läsåret. I skolor, där undervisningen i de vanliga

läroämnena är gemensam för gossar och flickor, kunna då gossarna under

den tid, flickorna arbeta i skolköket, sysselsättas med slöjd eller

annat praktiskt arbete såsom trädgårdsskötsel och dylikt. En sådan anordning

af undervisningen i huslig ekonomi behöfver ej heller göra

menligt intrång å undervisningen i de öfriga läroämnena. Lektionerna

i dessa ämnen kunna nämligen utan skada begränsas till tjugufyra, gymnastik,

slöjd och praktiska arbeten däri icke inräknade. Där arbetet i

skolan låter sig anordna på detta sätt, kan undervisningen i huslig ekonomi

meddelas af en vid folkskolan anställd folk- eller småskollärarinna, som

erhållit den för sådant ändamål erforderliga utbildningen. Härigenom

blir kostnaden för lärarinnans aflöning naturligtvis betydligt mindre, än

om en särskild lärarinna måste anställas för undervisningen i huslig

ekonomi.

En förutsättning, för att arbetet i skolköket skall kunna för de

särskilda eleverna äga rum en dag i veckan hela läsåret igenom, är

emellertid, att undervisningen i Jäsämnena är förlagd antingen uteslutande

till fem af veckans dagar eller ock upptager endast en eller

två timmar på en af dagarna. A landsbygden är dock i-en mängd

skolor undervisningen i läsämnena fördelad å alla söckendagar i veckan.

Vid sådana folkskolor måste undervisningen i huslig ekonomi sammanföras

under en fortlöpande tid af ferierna. Äfven här kan som lärarinna

användas en i ämnet utbildad folk- eller småskollärarinna. Där

undervisning i folkskolan meddelas hvarje elev endast en del af läsåret,

vare sig på den grund, att så kallad hvarannandagsläsning eller så kallad

periodläsning förekommer, eller på den grund, att folkskolan är flyttande,

är det naturligtvis svårare att anordna undervisning i huslig ekonomi på

ett tillfredsställande sätt, utan att det blir alltför dyrbart. Här torde

de så kallade flyttande skolköken böra komma till användning. Om ock

denna form för undervisningen icke kan anses vara i allo tillfredsställande,

har dock erfarenheten ådagalagt, att äfven den kunskap och den

färdighet i ämnet, som vinnas vid de flyttande skolköken, kunna vara af

icke ringa gagn. Och för öfrig!, vill jag här framhålla, att den omständigheten,

att på vissa orter undervisning i huslig ekonomi möjligen icke

kan på grund af de lokala förhållandena införas, ej bör föranleda, att

staten icke skall lämna understöd åt sådana kommuner, där hinder för

sådan undervisnings anordnande ej föreligga.

Hatsbidragets Hvad härefter beträffar den grund, efter hvilken statsbidrag bör

beräkning. bestämmas, har den af mig lämnade redogörelsen för innehållet af

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

de i ärendet afgifna yttrandena gifvit vid handen, att förslagen härutinnan

äro många och sins emellan i hög grad olikartade. Då förhållandena

å olika orter med afseende å undervisningen i huslig ekonomi

måste blifva synnerligen olika, är det naturligtvis svårt att finna en

grund för statsbidragets bestämmande, som kan lika bra tillämpas i alla

olika fall. Vid val af sådan grund torde man hufvudsakligast böra tänka

på förhållandena å landsbygden, där man ej kan inrätta skolkök af den art

och omfattning, som förefinnas i de större städerna, och hvarest statens

understöd sålunda är mest af behofvet påkalladt. Enligt min åsikt vore det

lämpligast, att statens understöd utginge efter sJcolkökskurs. Med skolkökskurs

förstår jag en grupp af flickor, hvilka samtidigt undervisas af en

lärarinna under så lång tid, att den meddelade undervisningen hinner

ett afslutadt mål. Såsom jag förut nämnt, bör denna tid sättas till minst

trettio arbetsdagar med minst fyra timmars arbete om dagen. En lärarinna

kan handhafva flera sådana kurser under ett år. Om en dag i

veckan anslås till hvarje kurs, kan hon medhinna sex sådana kurser

under ett läsår; och, om hvarje kurs anordnas under 5—6 veckor, kan

samma lärarinna likaledes medhinna sex kurser under året.

Såsom förut är nämndt, har ett stort antal af dem, som yttrat sig

i ärendet, förordat, att staten skall bidi’aga med viss del såväl af lärarinnans

lön som af öfriga kostnader.

Detta kan väl genomföras med afseende på lönen men blir svårare

i fråga om öfriga kostnader. Dessa kunna nämligen blifva mycket olika,

beroende dels på olika landsdelars förhållanden, dels på anordningarnas

större eller mindre enkelhet och dels därpå, huruvida elevernas och

lärarinnans spisning inberäknas i kostnaderna, huruvida afgifter för spisning

upptagas af eleverna, huruvida spisgäster, hvilka ej erlägga afgift,

finnas o. s. v. Jag anser därför, att ett visst belopp bör såsom statsbidrag

lämnas för hvarje kurs. Detta bidrag bör dock utgå med ett

särskilt belopp till lärarinnans lön, så stort, att därigenom alltid en

viss minimilön tillförsäkras henne, och med ett särskildt belopp för öfriga

löpande kostnader, däri dock ej inberäknade kostnaderna för lokal och

bränsle, hvilka sistnämnda vederbörande skoldistrikt eller skolstyrelser

alltid böra vidkännas oafkortade.

Kostnaden för den första uppsättningen af skolkök anser jag

staten icke böra bidraga till. Det skulle påkalla alltför stort statsanslag,

om staten skulle lämna bidrag till såväl anläggningskostnaden som de

årliga utgifterna; och det synes mig viktigast, att staten så verksamt

som möjligt deltager i de senare. Det torde för öfrigt kunna förväntas,

opaginerad Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

att landsting och hushållningssällskap äfven framdeles skola lämna anslag

för inrättande af skolkök, hvilka anslag då särskildt kunna afses för

den första uppsättningen.

Såsom jag nyss antydde, är det nödvändigt, att kommunerna kunna

påräkna ett icke alltför knappt tillmätt statsbidrag. Detta dels därför

att kostnaderna för ifrågavarande undervisning äro ganska dryga, dels

ock därför att de utgifter, som ändock måste bestridas af kommunerna,

icke få blifva så stora, att de afskräcka från undervisningens införande.

Innan jag närmare yttrar mig om storleken af det statsbidrag, som

bör lämnas till befrämjande af undervisningen i huslig ekonomi, anser jag

mig böra redogöra för de villkor för statsbidrags erhållande, hvilka höra

uppställas. Jag vill då först framhålla vikten af, att dessa villkor ej

göras för stränga eller för snafva, så att vederbörande skoldistrikt eller

skolstyrelse därigenom hindras att anordna undervisningen på det sätt,

som för de särskilda orterna är lämpligast.

Undervisan■ All s. k. finare matlagning, som går utöfver tillredning af enkel och

gem uppgift, god husmanskost, bör vid skolköksanordningarna vara utesluten. För

vinnande af en sådan begränsning mot de högre skolornas undervisning

i huslig ekonomi bör bland villkoren upptagas den fordran, att undervisningen

erhållit den i normalplanen för undervisningen i folkskolor och

småskolor angifna uppgiften.

Lärarinnans Af lärarinna, som undervisar i huslig ekonomi, bör fordras fackutbildkompetens.

njng. Hon behöfver äga ej allenast allmän praktisk duglighet utan äfven

teoretisk insikt. Flera, som yttrat sig i ärendet, hafva yrkat, att blott sådana

lärarinnor skola godkännas, som genomgått en kurs vid statsunderstödda

utbildningsanstalter. Häremot torde dock med skäl kunna invändas,

dels att endast få sådana anstalter ännu finnas, nämligen i Uppsala,

Stockholm och Göteborg, samt att brist på lärarinnor således lätt skulle

kunna uppstå, dels ock att det icke torde vara lämpligt att utesluta dem,

som genomgått andra enskilda utbildningsanstalter, hvilka lättare kunna

lämpa sin undervisning efter olika landsdelars behof och särskildt förhållandena

å landsbygden. Redan nu finnas dylika utbildningskurser vid August

Abrahamsons stiftelse å Nääs för lärarinnor vid folkskolor och småskolor.

För att icke försvåra anskaffandet af lämpliga lärarkrafter torde, åtminstone

till en början, specificerade kompetensvillkor icke böra uppställas.

Okandet af de statsunderstödda utbildningsanstalternas antal liksom ock

anordnandet af fortbildningskurser för redan anställda lärarinnor i huslig

ekonomi torde blifva uppgifter för framtiden. Folk- och småskollära
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kting1. May.ts Nåd. Proposition N:o 36.

rinnor, som genomgå en särskilt för dem anordnad kurs, synas i många

fall kunna blifva dugliga skolkökslärarinnor, helst om de redan vid

seminariet fått genomgå en första, grundläggande kurs. Genom användande

af sådana lärarinnor torde undervisning i huslig ekonomi kunna

införas i många skoldistrikt, som annars icke skulle kunna finna någon

utväg härtill. De kunna, såsom jag redan antydt, antingen undervisa

en dag i veckan eller ock under en del af sin ferietid, där deras öfriga

undervisning är begränsad till åtta månader.

Vidare bör fordras, att skolköken skola vara inrymda i tillräckligt Lokal m. m.

rymliga och ändamålsenliga lokaler samt vara försedda med materiell,

fullt tillräcklig för elevantalet. Eleverna böra nämligen uppdelas i

skilda arbetslag eller så kallade hushåll med helst fyra, men möjligen

äfven tre eller fem elever i hvarje. Hvarje sådant »hushåll» måste hafva

sin särskilda spis och sina särskilda redskap i öfrigt.

Att undervisningen bör pågå minst fyra timmar under hvar och en Arbetstid.

af kursens trettio arbetsdagar har jag förut nämnt. I denna tid får då

inräknas tiden för middagsspisning samt för alla rengöringsarbeten.

Beträffande frågan åt hvilka elever undervisningen bör meddelas

har jag redan yttrat mig.

I fråga om antalet elever i hvarje skolkökskurs bör fastställas såväl Antalet elever

ett minimum som ett maximum. Båda dessa tal böra vara delbara med*hoarje urs''

fyra för att möjliggöra det lämpligaste indelandet i hushåll. På landsbygden

har det ofta visat sig, att utrymme icke funnits för mer än två

spisar. Af denna anledning bör minimiantalet sättas till åtta. Detta

antal bör alltid kunna fyllas, ty äfven om det icke kan uppnås inom en

och samma skola, kan det utfyllas med elever från annan skola eller

med elever, som redan slutat sin skolgång.

Hvad maximiantalet beträffar har erfarenheten visat, att en lärarinna

icke kan på ett fullt nöjaktigt sätt handleda och öfva tillsyn öfver flera

än sexton elever, fördelade på fyra hushåll. Det lämpligaste antalet

torde vara tolf, fördelade på tre hushåll.

Genom att förena bespisning af matgäster med skolköksundervisningen Matgäster.

vinnes visserligen en ekonomisk fördel, men själfva undervisningen blir därmed

onekligen i viss mån förryckt från sitt egentliga ändamål. I fall man,

såsom på vissa håll skett, till bespisning i skolköket mottager ett större

antal fattiga barn, kommer undervisningen att lida ä flera afseenden. Eleverna

måste dä tillaga mat i stora kvantiteter och få icke vänja sig att beräkna,

huru mycket som går åt i hushållet för en mindre familj. I hvarje

elevhushåll bör lagas mat just för ett sådant antal personer, som ungefär

motsvarar ett normalt hushåll ute i lifvet. Aro spisgästerna många,

s. 38 Kontrollera mot PDF

Afgifter.

Tillsyn.

Kostnaden

för anordnande

af en

skolkökskurs,

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

måste kärl och redskap tagas så stora, att barnen ej orka lyfta eller

sköta dem ensamma. Under sådana förhållanden måste matlagningsarbetet

och ännu mer rengöringsarbetena blifva allt för dr}''ga och betungande

lör barnen. Arbetet blir jäktande och öfveransträngande både

för lärarinna och elever. För att billigt kunna bespisa de många matgästerna

måste man inskränka sig till ett fåtal mycket billiga rätter,

under det att under andra förhållanden, likasom i ett hem, de allra

billigaste rätterna få omväxla med de något mer kostsamma. Eleverna

få lära sig för litet och blifva icke intresserade för ämnet.

Blir vid fattigbespisningen nivån i mathållningen för låg, torde den

däremot vid mottagande af betalande spisgäster i skolkök lätt blifva för hög.

De betalande gästerna visa sig ofta fordrande, och genom sitt sätt och

sina anmärkningar förmå de lätteligen förr eller senare lärarinnan att,

spisgästerna till behag, anordna maten af annat slag än det, som kan

lämpa sig för en billig och sparsamt tillredd hvardagskost för ett vanligt

hem. För de betalande matgästerna finnes intet sparsamhetsintresse.

Om eleverna själfva äta den mat, som de laga, kan tillagningen mer

öfverlåtas åt dem själfva, då det däremot lätt händer, att lärarinnan,

om hon skall mottaga mer eller mindre kinkiga och fordringsfulla spisgäster,

icke vågar släppa eleverna till svårare och ömtåligare arbeten, utan

själ! utför dem. Säkerligen önskar man dock på många ställen få mottaga

spisgäster; men då böra de vara af samma art som de arbetande

eleverna och ej flera, än att de tillsammans med eleverna i hvarje hushåll

motsvara antalet i en icke alltför stor familj. Jag har därför ansett

spisgästernas antal böra begränsas till hälften af de arbetandes antal,

tagna ur deras egen krets.

Bäst är, om eleverna få åtnjuta undervisningen och förtära den

lagade maten utan erläggande af särskild afgift, önska vederbörande

dock upptaga någon ersättning för spisningen, bör den sättas mycket

låg, för att icke på grund af afgiften de fattigare skola afhållas från

deltagande i den särskildt för dem viktiga undervisningen.

Slutligen bör för erhållande af statsbidrag fordras, att vederbörande

folkskoleinspektör eller, hvad Stockholm beträffar, stadens konsistorium

vitsordar, att undervisningen varit anordnad på ett ändamålsenligt sätt.

Att inrätta särskild inspektion för denna undervisning torde icke nu

böra ifrågasättas.

Kostnaderna för anordnande af en skolkökskurs torde ställa sig

ganska olika i olika delar af riket, för att icke tala om skillnaden mellan

stad och land.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 36.

En beräkning af kostnaderna för en kurs å tolf elever torde ställa

sig på ungefär följande sätt:

Lärarinnans lön................................................................................ kronor 100: —

Bränsle ................................................................................................ » 30: —

Matvaror ............................................................................................ » 60: —

Lyse, rengöringsmateriell, komplettering af redskap och

diverse utgifter................................................ » 60: —

Summa kronor 250: —

Häri äro icke inräknade kostnaderna för lokal eller för resor och

frakt för flyttande skolkök, likasom ej heller utgifter för amortering af

kostnaden för skolkökets första uppsättning.

Utgifterna för bränsle kunna naturligtvis å orter med billig vedtillgång

ställa sig mycket lägre, än jag nyss angifvit.

I anslutning till nyss anförda förslagsberäkning och till hvad jag istatsbidragets

öfrigt förut yttrat, anser jag, att det bidrag af statsmedel, som på an- storleksökan

skulle kunna beviljas skoldistrikt eller skolstyrelse för anordnande

af undervisning i huslig ekonomi, bör för hvarje skolkökskurs, som är

inrättad i enlighet med gifna bestämmelser, utgå med 100 kronor till

lärarinnans aflöning och 50 kronor till öfriga löpande utgifter.

För beräkning af hela det statsanslag, som för ändamålet varder storleken aj

erforderligt, torde man kunna förutsätta, att under en afsevärdt långdf?^y^sbegynnelsetid,

särskildt med hänsyn till svårigheten att erhålla utbildade anslaget.

lärarinnor och de ganska dryga kostnaderna för anläggningen och första

redskapsuppsättningen, i medeltal icke mer än en fjärdedel af de skoldistrikt

och skolstyrelser, som skulle kunna komma i åtnjutande af statsbidrag,

anordnar en kurs i huslig ekonomi under året. Då vid 1904 års

slut skoldistriktens antal var 2,407 samt antalet högre folkskolor och

folkhögskolor utgjorde respektive 19 och 31, skulle för samtliga kunna beräknas

614 kurser. För dessa kurser skulle efter 150 kronor för hvarje

sålunda erfordras 92,100 kronor, eller afrundadt 90,000 kronor.

Jag anser sålunda, att skoldistrikt eller skolstyrelse, som i folkskola,

högre folkskola eller folkhögskola eller i särskild anstalt anordnat

undervisning i huslig ekonomi med praktisk tillämpning i skolkök, bör

för hvarje kurs, som omfattar minst trettio arbetsdagar, fördelade på

flera eller färre veckor med en eller flera arbetsdagar i veckan, erhålla

etthundra kronor såsom bidrag till lärarinnans aflöning samt femtio

kronor såsom bidrag till bestridande af öfriga löpande utgifter, dock ej

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

för lokal och bränsle, samt att för åtnjutande af statsbidrag i förevarande

afseende följande villkor i öfrigt höra blifva gällande, nämligen:

1) att undervisningen har den i normalplanen för undervisningen i

folkskolor och småskolor angifna uppgiften;

2) att undervisningen handhalves af en duglig, för ifrågavarande

undervisning särskildt utbildad lärarinna;

3) att skolköket är tillräckligt rymligt och ändamålsenligt inrättadt

samt utrustadt med lämplig, i förhållande till elevantalet tillräcklig

materiell;

4) att den teoretiska och praktiska undervisningen pågår under tillsammans

minst fyra timmar om dagen;

5) att undervisningen, såvidt den meddelas i folkskola eller särskild

anstalt, ej meddelas åt andra elever än flickor, som antingen äro intagna

i folkskola och där uppflyttats till fjärde årsklassen eller ock

genomgått den egentliga folkskolan men icke äro öfver aderton år gamla;

6) att antalet elever i hvarje kurs är minst åtta, högst sexton;

7) att undervisningen icke är förenad med servering till andra främmande

matgäster än elevernas skolkamrater till ett antal, motsvarande

högst hälften af elevernas;

8) att af eleverna ej upptages annan afgift än ersättning för spisning

i skolköket, och att sådan afgift icke sättes högre än medelpriset

för de använda matvarorna; samt

9) att undervisningen enligt intyg af vederbörande folkskoleinspektör

eller i Stockholm af stadens konsistorium varit anordnad på ändamålsenligt

sätt.

Dessa grunder böra underställas Riksdagens godkännande på samma

gång som erforderligt anslag för ändamålet äskas. Dock bör, liksom förut

i liknande fall ägt rum, Eders Kung!. Maj:t uttryckligen tillerkännas rätt

att, när i särskilda fall omständigheterna därtill föranleda, meddela

understöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål, utan hinder däraf

att någon afvikelse från de af Riksdagen fastställda grunderna ägt rum.

På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels för sin del godkänna de af mig nyss angifna grunderna för

utdelande af statsbidrag till anordnande af undervisning i huslig ekonomi

i folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor, med rätt för Eders

Kungl. Maj:t att, när i särskilda fall omständigheterna därtill föranleda,

meddela understöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål, utan hinder

däraf att någon afvikelse från nämnda grunder ägt ruin,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

41

dels ock på ordinarie stat under riksstatens åttonde hufvudtitel

bevilja ett förslagsanslag, med titel: »För anordnande af undervisning i

huslig ekonomi i folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor», å 90,000

kronor.

Därest detta förslag varder af Eders Kungl. Maj:t godkändt och

vinner Riksdagens bifall, torde Eders Kungl. Maj:t framdeles komma

att utfärda närmare föreskrifter i fråga om den administrativa anordningen

och sättet för utbetalningen af statsbidrag i förevarande afseende.»

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter behagade

Hans Magt Konungen i nåder bifalla hvad föredragande

departementschefen sålunda hemställt, och

skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Johan Högberg.

Bill. till Riksd. Prot. 1306. 1 Sami. 1 Åfd. 16 Hcift

ti

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1906:95 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande af undervisning i huslig ekonomi i folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor. s. 1 i texten