Sök i Ratio Lex

Med förslag till lagar om vissa ändringar i strafflagen, om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819 angående sättet huru förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande, hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge samt därefter afvika till det andra, och om ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881

1906-03-16 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1906:90, Med förslag till lagar om vissa ändringar i strafflagen, om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819 angående sättet huru förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande, hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge samt därefter afvika till det andra, och om ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881

Dokumentets text

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.

N:o 90.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lagar om vissa ändringar i strafflagen, om upphäfvande

af förordningen den 1 juni 1819 angående sättet huru

förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande,

hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade

riken Sverige och Norge samt därefter afvika till det

andra, och om ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för

krigsmakten den 7 oktober 1881; gifven Stockholms slott

den 16 mars 1906.

Under åberopande af bilagda, i statsrådet och högsta domstolen förda

protokoll, vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till:

l:o) lag om vissa ändringar i strafflagen;

2:o) lag om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819 angående

sättet huru förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande,

hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge

samt därefter afvika till det andra; och

3:o) lag om ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten den

7 oktober 1881.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Karl Staaff.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.

43

Förslag

till

Lagom

vissa ändringar i strafflagen.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 5 §, 8 kap. 23 §, 9 kap. 9 §, 10

kap. 4 § och 12 kap. 9 § strafflagen skola upphöra att gälla, samt att

nedannämnda lagrum i samma lag skola erhålla följande ändrade lydelse:

8 Kap.

1 §•

Hvar som, i uppsåt:

1. att lägga riket under främmande makt, eller från riket söndra

en därtill hörande del eller besittning; eller

2. att med våldsamma medel upphäfva eller ändra någon af rikets

grundlagar; eller

3. att Konungen lif eller frihet beröfva eller honom från tronen

uttränga; eller

4. att tronföljare eller annan prins, som till tronen arfvinge är,

lifvet beröfva, eller någon af dem från tronföljden utestänga;

gör uppror, eller annan gärning, den där innefattar uppsåtets fullbordan

eller försök därtill; en sådan förrädare miste lifvet eller dömes till

straffarbete på lifstid. Var faran ringa; då skall till straffarbete från och

med sex till och med tio år dömas.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.

4 §•

Bär svensk man vapen emot riket, eller mot någon med detta i

krig förbunden makt, miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid

5 §•

Har svensk man, genom uppmaning, eller eljest uppsåtligen, förmått

främmande makt att med krig anfalla riket, eller makt, som med detta i

krig förbunden är; miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.

6 §•

Svensk man, som

1. till främmande makt förråder krigsfolk eller andra invånare i

riket, eller land, stad, fästning, pass eller annan försvarspost, tyghus,

magasin, vapen- eller proviantförråd, fartyg, krigskassa eller annat dylikt,

som tillhörer riket eller makt, som med detta i krig förbunden är, eller

något sådant, i förrädlig afsikt, förstörer eller fördärfvar; eller

2. förleder rikets eller med detta förbunden makts krigsfolk att till

fienden öfvergå, eller till uppror eller annan trolöshet; eller

3. i förrädlig afsikt hindrar användandet af rikets eller med detta

förbunden makts krigsfolk emot fienden;

miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.

9 §•

Svensk man, som i krigstid understöder fienden med krigsförnödenheter

eller lifsmedel, eller för honom uppenbarar krigsmaktens ställning

eller rörelser eller något rådslag eller beslut därom, eller genom teckning

eller annorledes meddelar honom underrättelse om försvarsverk, hamn,

farled eller väg, eller bedrager krigsmakten med underrättelse, den han

vet falsk vara, eller i förrädlig afsikt hyser eller döljer fiendens spejare

eller krigsfolk, eller åt fienden värfvar eller anskaffar sådant folk, eller

på annat dylikt sätt honom tillhandagår, dömes till straffarbete på lifstid

eller från och med sex till och med tio år.

12 §.

Begår utländsk man, medan han i riket vistas eller i dess tjänst

anställd är, brott, som i 4, 5, 6, 7, 8, 9 eller 10 § sägs; varde därför

lika med svensk man straffad.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.

45

24 §.

Svensk man, som utan Konungens tillstånd later bruka sig såsom

sändebud från främmande makt, i angelägenhet, som riket rörer, eller inlåter

sig i underhandling därom med främmande makt eller dess sändebud,

dömes till fängelse.

25 §.

Värfvar man utan Konungens tillstånd folk i riket till främmande

krigstjänst; dömes till fängelse i högst sex månader eller böter.

Har någon genom handling, som nyss är sagd, eller genom annan

åtgärd, som i lag eller annan af Konungen utfärdad författning är förbjuden,

satt riket i fara för krig eller repressalier, varde, där han bort kunna

inse faran, dömd till fängelse. Kom det till krig, må till straffarbete i

högst två år dömas.

10 Kap.

5 §•

Förbryter man sig, såsom i 1 eller 2 § sägs, emot tjänsteman eller

annan, den där icke innehafver ämbete eller sådant uppdrag, som i 1 §

omtalas, men är förordnad eller vald att offentligt tjänsteärende förrätta

eller annan allmän befattning utöfva, eller kallad att vid offentlig förrättning

tillhandagå; dömes, i det fall, som i 1 § sagdt är, till straffarbete i

högst två år eller fängelse i högst sex månader, men, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande, till böter, och i det fall, som i 2 § sägs,

till böter eller fängelse i högst sex månader.

Skall, till följd af Konungens förordnande, hvad i 19 kap. 11 och

12 §§ om statens kanal- eller .slussverk eller annan sådan vattenbyggnad

eller järnvägsanläggning stadgadt är tillämpas å dylik inrättning, som af

enskilda personer, rnenigheter eller bolag gjord är; gälle hvad i denna §

är stadgadt äfven för det fall, att brott, som där omförmäles, begås emot

person, som är vid sådan inrättning anställd.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 90.

12 Kap.

18 §.

Har någon, antingen i uppsåt att begå förfalskning eller missbruk

af svenska allmänna stämplar eller märken, eller af främmande allmänna

stämplar eller märken, hvilka lika med svenska anses skola, eller att eftergöra

eller förfalska mynt eller penningesedel, eller, med vetskap om annans

uppsåt till sådant brott, förfärdigat eller anskaffat stamp, märkjärn, form

eller annat verktyg, hvarmed förfalskningen verkställas skulle, och kommer

ej brottet till fullbordan; varde ändock dömd till straffarbete i högst två

år eller fängelse i högst sex månader.

Har någon utan behörigt uppdrag förfärdigat sådana stampar, märkjärn,

formar eller verktyg, som i föregående moment omtalas; varde, ändå

att han om uppsåt eller vetskap, som där sägs, ej öfvertygad varder,

straffad med böter, högst etthundra riksdaler.

Har man, i fall som i denna § sägas, af egen drift det förfärdigade

eller anskaffade förstört eller obrukbart gjort; vare från straff fri.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.

47

Förslag

till

L a g

om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819 angående sättet, huru

förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande, hvilka begå

förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge samt därefter

afvika till det andra.

Härigenom förordnas, att förordningen den 1 juni 1819 angående

sättet, huru förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande,

hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge

samt därefter afvika till det andra, skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.

Förslag

till

Lagom

ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881.

Härigenom förordnas, att 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7

oktober 1881 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har svenskt krigsfolk, inom eller utom riket, gemensam tjänstgöring

med krigsfolk från främmande stat, med hvilken Sverige är i förbund för

krigs förande; då skall enhvar vid svenska krigsmakten anställd, som i

sådan tjänstgöring begår brott emot person eller egendom, hörande till

den med Sverige förbundna statens krigsmakt, dömas till straff, som finnes

stadgadt för enahanda brott emot person eller egendom, hörande till

svenska krigsmakten.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.

49

Utdrag af protokollet öfver justitiedep ar tern ents ärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott

fredagen den 2 februari 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Sta afe,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Biesert,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

Sidner,

Hellner,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström.

Chefen för justitiedepartementet hans excellens herr statsministern

anförde:

»Sedan föreningen mellan Sverige och Norge blifvit upplöst, har

grunden bortfallit för bibehållande af det särskilda skydd, som enligt gällande

strafflag tillkommer dels föreningen, dels ock Norges rike, dess författning,

statsinrättningar och ämbetsmän, liksom ock för att i fråga om

förräderibrott med svensk man likställa norsk. De bestämmelser, som i

dessa afseenden gifvas i 8, 9 och 10 kap. strafflagen, böra således borttagas.

Enligt 12 kap. 9 § strafflagen äro i fråga om skydd mot förfalskning

eller missbruk norska allmänna handlingar, stämplar och märken likställda

med svenska. Jämväl då fråga är om sådana förberedelser till förfalskning,

hvarom stadgas i 18 § af samma kap., nämnas särskildt norska allmänna

stämplar eller märken jämte svenska. Beträffande däremot handlingar,

utfärdade af offentlig myndighet i andra främmande stater, innehåller

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 43 PLäft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.

10 § bestämmelser i sitt första stycke; och enligt andra stycket af denna

§ äger Eders Kungl. Maj:t förordna att sådana staters allmänna stämplar och

märken skola njuta samma skydd som svenska, i hvilket fall jämväl 18 §

blifver å dem tillämplig. Då anledning lärer saknas att under nuvarande

förhållanden bibehålla den särskilda bestämmelse^ rörande norska allmänna

handlingar m. in., torde 9 § böra upphäfvas. A norska allmänna handlingar

skulle därefter 10 §:s första stycke blifva tillämpligt; och torde böra

ankomma på förhandlingar med norska regeringen huruvida och i hvilken

omfattning, efter afslutande af en på ömsesidighet grundad öfverenskommelse,

norska allmänna märken och stämplar må i den ordning, som stadgas

i andra stycket af 10 §, här i riket tillerkännas samma”skydd som

svenska. I 18 § torde ordalagen böra jämkas så, att den särskilda bestämmelsen

om norska stämplar och märken utgår.

Den enligt förordningen den 1 juni 1819 under föreningens bestånd

gällande ordningen, att det ena landets undersåtar skulle, om de begått

brott i det andra landet, men afvikit till hemlandet, därifrån utlämnas eller

vara skyldiga efter stämning inställa sig för att inför domstol i det andra

landet stå till svars för brottet, lärer icke vidare kunna bibehållas i den

utsträckning nämnda förordning stadgar. Visserligen har den moderna

uppfattningen på ifrågavarande område öfvergifvit den hittills i praxis

merendels hyllade grundsatsen att icke till ett främmande land utlämna

egna undersåtar. De, som omfattat de nyare åsikterna, hafva emellertid

därvid ansett sig böra uppställa ganska vidtgående fordringar på garantier

för den, hvars utlämnande ifrågasättes. Vidare är det en allmänt antagen

regel, att öfverhufvudtaget icke bevilja utlämning för vissa slag af brott

eller för ringare förseelser, där den rekvirerande statens intresse af den

felandes bestraffning icke uppväger olägenheterna af och kostnaderna för

hans utlämnande. I intet af dessa hänseenden motsvarar 1819 års förordning

de uppställda anspråken på en modern utlämningstr aktat. Den bör

således enligt mitt förmenande i förevarande delar upphäfvas; och i sammanhang

därmed torde äfven 1 kap. 5 § strafflagen, som innehåller hänvisning

till ifrågavarande förordning, böra upphöra att gälla. Jag åsyftar

emellertid härmed icke någon större förändring i sak. Afslutandet snarast

möjligt af en formlig utlämningstraktat med Norge blir nämligen efter de

åt mig nu föreslagna åtgärderna ett önskemål. Därvid synes mig då äfven

böra tagas i öfvervägande om ej de båda rikenas ömsesidiga intressen

bäst tillgodoses genom en traktat, som så nära som möjligt ansluter sig

till den af mig angifna, med innehållet i 1819 års förordning dock i stort

sedt tämligen nära sammanfallande modernare uppfattningen i hithörande

frågor.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.

Nämnda förordning innehåller i öfrigt i 8 § bestämmelser, att den,

som i Norge blifvit från äran dömd, fridlös förklarad eller landsförvist,

skall i och med detsamma jämväl i Sverige, så länge ansvaret efter samma

dom fortfar, vara ärelös, landsförvist eller fridlös, samt i 9 § stadgande,

att norska mynt och papperspenningar skola i fråga om förfalskning eller

utprångling åtnjuta samma skydd som svenska mynt och sedlar. Då de i

8 § nämnda straff sedan lång tid tillbaka icke vidare användas samt stadgandet

i 9 § numera ersatts af motsvarande bestämmelser i 12 kap. strafflagen,

torde jämväl 8 och 9 §§ i 1819 års förordning, såvidt de ännu

kunna anses vara i kraft, böra upphäfvas och således förordningen i sin

helhet förklaras icke vidare gälla.

I 7 § af strafflagen för krigsmakten, där stadganden meddelas, bland

annat, för det fall att svenskt krigsfolk har gemensam tjänstgöring med

norskt krigsfolk eller att utan sådan gemensam tjänstgöring svenskt krigsfolk

är indraget i Norge eller norskt i Sverige, torde de särskilda bestämmelser,

som hafva afseende härå, böra upphäfvas.

Med föranledande af hvad sålunda blifvit anfördt har jag låtit inom

justitiedepartementet uppgöra

l:o) förslag till lag om ändring i vissa delar af strafflagen;

2:o) förslag till lag om upphäfvande af förordningen den 1 juni

1819 angående sättet, huru förfaras skall med sådana personers anhållande

och tilltalande, hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken

Sverige och Norge, samt därefter afvika till det andra;

3:o) förslag till lag om ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten

den 7 oktober 1881.»

Departementschefen uppläste härefter dessa förslag, af den lydelse

bilagorna F, G och H vid detta protokoll utvisa, samt hemställde i underdånighet,

att högsta domstolens utlåtande öfver förslagen måtte, för det

ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom utdrag af protokollet

inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Majestät Konungen i nåder

lämna bifall.

Ur protokollet

Carl Lundquist.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.

Bilaga F.

Förslag

till

Lag

om vissa ändringar i strafflagen.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 5 §, 8 kap. 23 §, 9 kap. 9 §, 10

kap. 4 § och 12 kap. 9 § strafflagen skola upphöra att gälla, samt att

nedannämnda lagrum i samma lag skola erhålla följande ändrade lydelse:

8 Kap.

1 §•

Hvar som, i uppsåt:

1. att lägga riket under främmande makt, eller från riket söndra

en därtill hörande del eller besittning; eller

2. att med våldsamma medel upphäfva eller ändra någon af rikets

grundlagar; eller

3. att Konungen lif eller frihet beröfva eller honom från tronen

uttränga; eller

4. att tronföljare eller annan prins, som till tronen arfvinge är,

lifvet beröfva, eller någon af dem från tronföljden utestänga;

gör uppror, eller annan gärning, den där innefattar uppsåtets fullbordan

eller försök därtill; en sådan förrädare miste lifvet eller dömes till

straffarbete på lifstid. Var faran ringa; då skall till straffarbete från och

med sex till och med tio år dömas.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.

4 §•

Bär svensk man vapen emot riket, eller mot någon med detta i

krig förbunden makt, miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.

5 §•

Har svensk man, genom uppmaning, eller eljest uppsåtligen, förmått

främmande makt att med krig anfalla riket, eller makt, som med detta i

krig förbunden är; miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.

6 §•

Svensk man, som

1. till främmande makt förråder krigsfolk eller andra invånare i

riket, eller land, stad, fästning, pass eller annan försvarspost, tyghus,

magasin, vapen- eller proviantförråd, fartyg, krigskassa eller annat dylikt,

som tillhörer riket eller makt, som med detta i krig förbunden är, eller

något sådant, i förrädlig afsikt, förstörer eller fördärfvar; eller

2. förleder rikets eller med detta förbunden makts krigsfolk att till

fienden öfvergå, eller till uppror eller annan trolöshet; eller

3. i förrädlig afsikt hindrar användandet af rikets eller med detta

förbunden makts krigsfolk emot fienden;

miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.

9 §•

Svensk man, som i krigstid understöder fienden med krigsförnödenheter

eller lifsmedel, eller för honom uppenbarar krigsmaktens ställning

eller rörelser eller något rådslag eller beslut därom, eller genom teckning

eller annorledes meddelar honom underrättelse om försvarsverk, hamn,

farled eller väg, eller bedrager krigsmakten med underrättelse, den han

vet falsk vara, eller i förrädlig afsikt hyser eller döljer fiendens spejare

eller krigsfolk, eller åt fienden värfvar eller anskaffar sådant folk, eller

på annat dylikt sätt honom tillhandagår, dömes till straffarbete på lifstid

eller från och med sex till och med tio år.

12 §.

Begår utländsk man, medan han i riket vistas eller i dess tjänst

anställd är, brott, som i 4, 5, 6, 7, 8, 9 eller 10 § sägs; varde därför

lika med svensk man straffad.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 90.

24 §.

Svensk man, som utan Konungens tillstånd låter bruka sig såsom

sändebud från främmande makt, i angelägenhet, som riket rörer, eller inlåter

sig i underhandling därom med främmande makt eller dess sändebud,

dömes till fängelse.

25 §.

Värfvar man utan Konungens tillstånd folk i riket till främmande

krigstjänst; dömes till fängelse i högst sex månader eller böter.

Har någon genom handling, som nyss är sagd, eller genom annan

åtgärd, som i lag eller annan af Konungen utfärdad författning är förbjuden,

satt riket i fara för krig eller repressalier, varde, där han bort kunna

inse faran, dömd till fängelse. Kom det till krig, må till straffarbete i

högst två år dömas.

10 Kap.

5 §•

Förbryter man sig, såsom i 1 eller 2 § sägs, emot tjänsteman eller

annan, den där icke innehafver ämbete eller sådant uppdrag, som i 1 §

omtalas, men är förordnad eller vald att offentligt tjänsteärende förrätta

eller annan allmän befattning utöfva, eller kallad att vid offentlig förrättning

tillhandagå; dömes, i det fall, som i 1 § sagdt är, till straffarbete i

högst två år eller fängelse i högst sex månader, men, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande, till böter, och i det fall, som i 2 § sägs.

till böter eller fängelse i högst sex månader.

Skall, till följd af Konungens förordnande, hvad i 19 kap. 11 och

12 §§ om statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad

eller, järnvägsanläggning stadgadt är tillämpas å dylik inrättning, som af

enskilda personer, menigheter eller bolag gjord är; gälle hvad i denna §

är stadgadt äfven för det fall, att brott, som där omförmäles, begås emot

person, som är vid sådan inrättning anställd.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.

55

12 Kap.

18 §.

Har någon, antingen i uppsåt att begå förfalskning eller missbruk

af svenska allmänna stämplar eller märken, eller af främmande allmänna

stämplar eller märken, hvilka lika med svenska anses skola, eller att eftergöra

eller förfalska mynt eller penningesedel, eller, med vetskap om annans

uppsåt till sådant brott, förfärdigat eller anskaffat stamp, märkjärn, form

eller annat verktyg, hvarmed förfalskningen verkställas skulle, och kommer

ej brottet till fullbordan; varde ändock dömd till straffarbete i högst två

år eller fängelse i högst sex månader.

Har någon utan behörigt uppdrag förfärdigat sådana stampar, märkjärn,

formar eller verktyg, som i föregående moment omtalas; varde, ändå

att han om uppsåt eller vetskap, som där sägs, ej öfvertygad varder,

straffad med böter, högst etthundra riksdaler.

Har man, i fall som i denna § sägas, af egen drift det förfärdigade

eller anskaffade förstört eller obrukbart gjort; vare från straff fri.

Denna lag träder genast i kraft.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 90.

Bilaga G.

Förslag

till

L a g

om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819 angående sättet, huru

förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande, hvilka begå

förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge, samt därefter

afvika till det andra.

Härigenom förordnas, att förordningen den 1 juni 1819 angående

sättet, huru förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande,

hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge,

samt därefter afvika till det andra, skall upphöra att gälla.

Denna lag träder genast i kraft.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.

57

Bilaga 71.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881.

Härigenom förordnas, att 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7

oktober 1881 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har svenskt krigsfolk, inom eller utom riket, gemensam tjänstgöring

med krigsfolk från främmande stat, med hvilken Sverige är i förbund för

krigs förande; då skall enhvar vid svenska krigsmakten anställd, som i

sådan tjänstgöring begår brott emot person eller egendom, hörande till

den med Sverige förbundna statens krigsmakt, dömas till straff, som

finnes stadgadt för enahanda brott emot person eller egendom, hörande

till svenska krigsmakten.

Denna lag träder genast i kraft.

Bih. till Piksd. Prot. 1906. 1 Sand. 1 Afd. 43 Håft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts

högsta domstol tisdagen den 6 mars 1906.

Tredje rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Carlson,

Billing,

Bohman,

Westring,

Hederstierna.

T. f. byråchefen för lagärenden von Seth föredrog:

note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 2 februari 1906, utvisande, att

högsta domstolens utlåtande skulle för det ändamål § 87 regeringsformen

omförmäler inhämtas öfver upprättade förslag till lag om vissa ändringar

i strafflagen, till lag om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819

angående sättet, huru förfaras skall med sådana personers anhållande och

tilltalande, hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige

och Norge samt därefter afvika till det andra, samt till lag om ändrad

lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881; varande

förslagen under litt. D, E och F bifogade detta protokoll.

Högsta domstolen lämnade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet:

Carl Lundquist.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 90.

59

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott fredagen den 16 mars 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

Sidner,

Hellner,

Schotte,

Berg,

Bergström,

Justitieråden: Wijkander,

Petrén.

Chefen för justitiedepartementet hans excellens herr statsministern

anmälde:

Högsta domstolens genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden

den 2 nästlidne februari inhämtade utlåtande öfver vid

samma protokoll fogade förslag till lagar om vissa ändringar i strafflagen,

om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819 angående sättet huru

förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande, hvilka begå

förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge samt därefter

afvika till det andra, och om ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten

den 7 oktober 1881; och hemställde departementschefen, att förslagen,

som af högsta domstolen lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.

§ 87 regeringsformen, genom nådig proposition för Riksdagen till antagande

framläggas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

i nåder lämna bifall; och skulle proposition i

äannet, af den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar,

till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Carl Lundquist.

Stockholm 1906. Kungl. Boktryckeriet,

P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1906:40 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lagar om vissa ändringar i strafflagen, om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819 angå s. 12 i texten