Sök i Ratio Lex

Angående förhöjning af under stö dsbelopp en från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

1906-03-09 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1906:92, Angående förhöjning af under stö dsbelopp en från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

1

N:o 92.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående förhöjning

af under stö dsbelopp en från småskollärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt; gifven Stockholms slott den

9 mars 1906.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att medgifva sådan förhöjning af de understödsbelopp, kvilka efter utgången

af år 1906 beviljas från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,

att beloppet af helt understöd utgör 250 kronor för år;

att det årliga understödsbelopp, hvilket tillkommer lärare eller lärarinna,

som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880, uppnått en

lefnadsålder af minst 55 år samt tjänstgjort minst 20 år och för hvilken

summan af lefnads- och tjänstår uppgår till minst 80, utgör 165 kronor;

att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör

anses på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel

eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig

att sköta sin tjänst, äro, efter uppnådda 25 tjänstår, lärare, som fyllt 50

år, och lärarinna, som fyllt 45 år, berättigade att, då han eller hon om

understöd gör ansökning, efter afgång från tjänsten bekomma afkortadt

årligt understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som

fyllt 45

o

ar .........................

.......................... 115

kronor

»

» 46

»

.......................... 125

»

»

» 47

»

.......................... 135

»

»

» 48

»

.......................... 145

»

»

» 49

»

.......................... 155

»

Bill. till Riksd. Prot. 1906. 1 Smil. 1 Afd. 45 Höft. (N:o 92.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

b) lärare eller lärarinna,

som fyllt 50 år

165 kronor

» » 51 »

» >: 52 »

» » 53 »

180

195 »

215 »

230 »

» 54 »

att det afkortade årliga understöd, hvilket tillkommer lärare eller lärarinna,

som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880 samt, efter

uppnådd lefnadsålder af minst 55 år och tjänstgöringstid af minst 20 år,

af förut nämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att sköta sin tjänst’

utgör, om summan af lefnads- och tjänstår uppgår till:

75 ar........................................................................ 115 kronor

76 » ........................................................................ 125

77 » ........................................................................ 135

78 » ........................................................................ 145

79 » ........................................................................ 155

samt att det arliga understöd, till hvilket den lärare eller lärarinna

är berättigad, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller afkortadt

understöd bestämda antalet lefnads- och tjänstår, men, sedan han eller

hon tjänstgjort minst 15 ar, genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt

att vidare sköta sin tjänst, utgör 115 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahallas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF

Fridtjuv Berg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

3

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, kallet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten i statsrådet å Stockholms

slott den 9 mars 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

Sidner,

Hellnek,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström.

Departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:

»Vid 1905 års lagtima Riksdag har uti väckt motion föreslagits, att

Riksdagen ville besluta sådan förhöjning af de understödsbelopp, hvilka

efter utgången af år 1905 beviljas från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,

att beloppet af helt understöd utgör 250 kronor för år;

att det årliga understödsbelopp, hvilket tillkommer lärare eller lärarinna,

som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880, uppnått en

lefnadsålder af minst 55 år samt tjänstgjort minst 20 år och för hvilken

summan af lefnads- och tjänstår uppgår till minst 80, utgör 165 kronor;

Motion vid

1905 års

Riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o. 92.

att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör

anses på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel

eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig

att sköta sin tjänst, äro, efter uppnådda 25 tjänstår, lärare, som fyllt 50

år, och lärarinna, som fyllt 45 år, berättigade att, då han eller hon om

understöd gör ansökning, efter afgång från tjänsten bekomma afkortadt

årligt understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som fyllt 45 år .........................

.......................... 115

kronor

» »

46 » .........................

.......................... 125

»

» »

47 » .........................

.......................... 135

»

» »

48 » ..........................

........................ 145

»

» »

49 » ..........

.......................... 155

»

b) lärare eller lärarinna,

som fyllt 50 år ..........................

.......................... 165

kronor

» »

51 » ..........................

......................... 180

5>

» »

52 » ....................

......................... 195

»

» »

53 » ..........................

......................... 215

>

» »

54 » ..........................

......................... 230

»

att det afkortade årliga understöd, hvilket tillkommer lärare eller

lärarinna, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880 samt, efter

uppnådd lefhadsålder af minst 55 år och tjänstgöringstid af minst 20 år,

af förut nämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att sköta sin tjänst,

utgör, om summan af lefnads- och tjänstår uppgår till

75

o

ar....................................

.................................... 115

kronor

76

»

.................................... 125

»

77

»

.................................... 135

»

78

»

.................................... 145

»

79

»

................................... 155

»

samt att det arliga understöd, till hvilket den lärare eller lärarinna

är berättigad, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller afkortadt

understöd bestämda antalet lefnads- och tjänstår, men, sedan han eller

hon tjänstgjort minst 15 år, genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att

vidare sköta sin tjänst, utgör 115 kronor.

Till stöd för omförmälda framställning har i motionen anförts följande:
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 92.

''Sedan 1893 års början åtnjuter småskollärarkåren — häri inbegripna

icke blott lärare och lärarinnor vid den egentliga småskolan, utan äfven

lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor äfvensom biträdande och öfriga

icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolan — rätt till ålderdomsunderstöd.

Genom Kungl. Maj:ts reglemente den 22 juni 1892 för småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt fastställdes helt understöd till 150 kronor

för år, oberoende af de löner, som vederbörande åtnjutit under sin tjänstgöring.

Om man granskar de utredningar, på hvilka inrättandet af småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt grundat sig, skall man emellertid

finna, att det nämnda beloppet, 150 kronor, blef valdt med särskild

hänsyn därtill, att det var hälften af den då antagna medellönen eller

sannolika lönen — bostadsförmånen oberäknad — för ifrågavarande lärare.

Vi hänvisa i detta afseende till 1891 års kommittébetänkande angående

ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskolan m. fl., sid. 33,

samt G. Eneströms utredning om ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor

vid småskolor m. fl., sid. 31.

Vid tiden för ålderdomsunderstödsanstaltens tillkomst var ingen lagligminimilön

för småskollärare m. fl. fastställd, men såsom villkor för statsbidrags

erhållande gällde, att lönen skulle vara minst 200 kronor; det

högsta lönebelopp, efter hvilket statsbidrag utgick, var 300 kronor. Med

ledning af från skolrådens ordförande infordrade statistiska uppgifter kom

G. Eneström till det resultat, att medellönen för samtliga lärare och lärarinnor

kunde beräknas till 300 kronor utom bostad.

På grund af beslut af 1897 års Riksdag fastställdes lönen för examinerade

småskollärare m. fl. från och med 1898 till minst 300 kronor med

rätt till förhöjning efter tio tjänstår till minst 350 kronor förutom bostad

och vedbrand. Då i betraktande tages, att i många skoldistrikt lönen för

småskollärarpersonalen utgår med högre lönebelopp än det lagstadgade

minimum, kunde efter 1898 års ingång medellönen för lärare eller lärarinna,

som afgick med ålderdomsunderstöd, beräknas öfverstiga 350 kronor och

närma sig 400 kronor.

Då den grund för bestämmande af understödets storlek, som vid ålderdomsunderstödsanstaltens

inrättande tillämpades, sålunda blifvit rubbad,

väckte herr J. H. G. Fredholm samt undertecknad Hammarlund vid 1898

års riksdag motion om förhöjning af ålderdomsunderstödens storlek. Riksdagen

beslöt i anledning häraf aflåtandet af en skrifvelse till Kungl. Maj:t

med anhållan om utredning i ärendet.

Sedan dylik utredning försiggått, inkom Kungl. Maj:t till 1900 års

Riksdag med proposition om sådan förhöjning af understödsbeloppen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

som af 1898 års motionärer blifvit ifrågasatt, och Riksdagen godkände

denna proposition.

Efter 1901 års början utgår på grund häraf helt understöd med 200

kronor och de afkortade understöden i proportion härefter.

I de år 1900 gällande lönebestämmelserna för småskollärarpersonalen

hafva sedan dess två förändringar ägt rum på grund af Riksdagens

beslut. Från och med 1901 tillerkändes examinerade småskollärare m. fl.

ett andra ålderstillägg, så att lönen efter femton tjänstår skulle utgöra

minst 400 kronor. Och från 1905 års början gäller, att för examinerade

småskollärare m. fl. lönen skall vara minst 350 kronor med förhöjning

efter tio tjänstår till minst 400 kronor och efter femton tjänstår till minst

450 kronor.

Lönen för de lärare och lärarinnor, hvilka afgå med ålderdomsunderstöd,

har sålunda efter år 1900, då understödet fastställdes till sitt nuvarande

belopp, blifvit höjd med i regeln 100 kronor. För att den ursprungliga

proportionen mellan lön och understöd fortfarande skall bibehållas,

bör alltså helt understöd höjas med 50 kronor, d. v. s. från 200

till 250 kronor, och de afkortade understöden i proportion därefter.

Vi tillåta oss erinra därom, att, då fråga förelåg om understödets höjande

från 150 till 200 kronor, direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning

särskildt framhöll i sitt till Kungl. Maj:t afgifna utlåtande, att

om vid anstaltens inrättande man af vissa orsaker funnit sig böra bestämma

helt understöd till endast hälften af den då beräknade medellönen

eller den sannolika lönen, hvilket otvifvelaktigt måste anses såsom en för

understödstagarna icke särdeles gynnsam beräkningsgrund, billigheten syntes

fordra, att åtminstone denna proportion mellan lön och understöd, då en

reglering af understödsbeloppen ifrågasattes, fortfarande, såvidt möjligt vore,

vidmalcthölles.

En förhöjning i understödet påkallas emellertid icke blott för att bibehålla

den ursprungliga proportionen mellan lön och understöd, utan ock

med hänsyn till de alltjämt stegrade lefnadskostnaderna. Ingen torde väl

vilja förneka, att till och med det högsta understödet, som för närvarande

kan utdelas af anstalten, eller 200 kronor om året, måste anses otillräckligt

för lärare och lärarinnor, hvilka å ena sidan slitit ut sina krafter på en

för fosterlandet så viktig verksamhet som barnaundervisningen och å andra

sidan härför uppburit en lön, hvilken icke medgifvit dem att göra besparingar

för ålderdomen, om man icke till sådana besparingar vill räkna

den årsafgift, som det åligger dem att erlägga till anstalten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

Härtill kommer en annan betydelsefull omständighet, nämligen den,

att, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, det största antalet understödstagare

icke erhåller helt understöd. Sålunda erhöllo:

Genom beslut

år

Helt understöd om

150 kr.

Afkortadt understöd om

70 till 140 kr.

1893

10

43

1894

12

46

1895

15

34

1896

15

33

1897

15

39

1898

16

32

1899

12

34

1900

9

25

Helt understöd om

Afkortadt understöd om

200 kr.

70 till 185 kr.

1901

26

43

1902

27

43

1903

38

32 t

Under de 11 år, för hvilka uppgifter föreligga, hafva alltså endast

195 erhållit helt understöd, under det 404 fått nöja sig med afkortadt

understöd. Medelbeloppet af de understöd, som uppburos från anstalten

under år 1903, torde hafva uppgått endast till omkring 134 kronor.

Vid årets början funnos nämligen 454 och vid dess slut 512 understödstagare,

medeltal alltså 483, och då under året utbetalts 64,545 kronor i

understöd, gör detta i medeltal 134 kronor på enhvar.

Om man på grund af hvad sålunda blifvit anfördt måste dela den

uppfattningen, att en förhöjning af ålderdomsunderstödet för småskollärare

och småskollärarinnor är af behofvet påkallad och lämpligen nu bör vidtagas,

samt att för bibehållande af den ursprungliga proportionen helt understöd

bör sättas till 250 kronor, så blir nästa fråga, med hvilka belopp

de afkortade understöden böra utgå.

Den inverkan, som en förhöjning af helt understöd bör utöfva på de

afkortade understöd, hvilka utgå enligt gällande reglemente, § 7, öfvergångsstadgandet,

§ 8 och § 9, kan utan svårighet bestämmas, om man

härvid tillämpar — på samma sätt, som skedde vid ändringen år 1900

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

— de grunder, hvilka ursprungligen blifvit följda i fråga om dessa

understöd.

Paragraf 8 i gällande reglemente har enligt kungl. kungörelsen den

15 juni 1900 följande lydelse:

Anses af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör lärare eller

lärarinna på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel eller

annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig att

sköta sin tjänst, vare, efter uppnådda 25 tjänstår, lärare, som fyllt 50 år,

och lärarinna, som fyllt 45 år, berättigade att, då han eller hon om understöd

gör ansökning, efter afgång från tjänsten bekomma afkortadt årligt

understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som fyllt 45 år ............................

................. 90

kronor,

» »

46 » •............................

................. 100

»

» »

47 » ............................

................. 105

»

» »

48 » ............................

................. 115

»

» »

49 » ............................

................. 120

»

b) lärare eller lärarinna,

som fyllt 50 år ...........................

................ 130

kronor,

» »

51 » ............................

................. 145

»

» »

52 » ............................

................. 155

»

» »

53 » ............................

................. 170

»

» »

54 » ............................

................. 185

»

Lärare, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880 och uppnått

en lefnadsålder af minst 55 år, vare, om han tjänstgjort minst 20 år

och af förutnämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att sköta sin

tjänst, likaledes berättigad att efter afgång från tjänsten erhålla afkortadt

årligt understöd sålunda:

om summan af lefnads- och

tj anstår uppgår till

75 år.............

76 » .............

77 » .............

78 » .............

79 » .............

till belopp af

90 kronor,

100 »

105 »

115

120 »

De i denna paragrafs hufvudstadgande ursprungligen fastställda beloppen

äro — såsom af ofvannämnda kommittébetänkande, sid. 32—35,

framgår — erhållna på sådant sätt, att man tagit resp. 45, 49, 53, 57,

61, 66, 72, 78, 85 och 92 procent af 150 kronor (— helt understöd) och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 92.

9

afrundat beloppen. De i öfvergångsstadgandet bestämda beloppen äro

åter genom Riksdagens beslut satta lika med de fem första i hufvudstadgandet.

Om man förfar på samma sätt, utgående från ett helt understöd

af 250 kronor, erhåller man:

a)

45 %

af

250

kronor

= 112: 50

kronor,

afrundadt

till

115

kronor,

49 %

»

»

»

= 122: 50

»

»

»

125

53 %

»

»

= 132: 50

»

»

»

135

»

57 %

»

»

»

= 142: 50

»

»

»

145

»

61 %

»

»

»

= 152: 50

»

»

»

155

»

b)

66 %

»

»

»

= 165

»

y>

»

165

»

72 %

»

»

»

= 180

»

»

»

180

»

78 %

»

»

»

= 195

»

»

195

85 fo

»

»

»

= 212: 50

»

»

»

215

»

92 %

»

»

»

= 230

»

»

230

»

Och

de

i öfvergångsstadgandet

nämnda

beloppen

böra

t sättas lika

med de fem under a) angifha eller resp. 115, 125, 135, 145 och

155 kronor.

Det i § 7, öfvergångsstadgandet, medgifna understödet, som för närvarande

är 130 kronor eller lika med det först anförda i § 8 b), bör i

öfverensstämmelse härmed nu bestämmas till 165 kronor, och det i § 9

medgifna (vid obotlig sjukdom), som nu utgår med 90 kronor eller lika

med det första i § 8 a), bör nu sättas till 115 kronor. Några andra

understödsgrader förekomma icke i nu gällande reglemente.

På detta sätt skulle understödsbeloppen inom samtliga understödsgrader

ökas med omkring en fjärdedel. Medelunderstödet, som år 1903

var ungefär 134 kronor, skulle efter detta blifva omkring 168 kronor

årligen, motsvarande 46 öre om dagen.

Mot detta kan naturligtvis invändas, att det föreslagna beloppet är

för lågt tilltaget. Helst borde ju understödet utgå i högre proportion till

lönen, än hvad hittills varit fallet. Vi hafva emellertid icke velat nu

ifrågasätta ändring i de af Kungl. Maj:t och Riksdag en gång fastställda

grunderna, utan blott föreslagit sådana ändringar, att dessa grunder äfven

i verkligheten vinna tillämpning och icke ytterligare afprutas.

Beträffande slutligen den tillökning i kostnad, som skulle blifva en

följd af nu föreslagna förhöjning af understöden, så är klart, att denna,

hvad blifvande understödstagare angår, skulle blifva i proportion till understödens

förhöjning och således belöpa sig till 25 procent. För att bedöma,

om detta bör verka afskräckande för förslaget, får man erinra sig,

att kostnaden för ålderdomsunderstödsanstalten, såvidt hittills kunnat visa

Bih. till Rilcsd. Prot. 1.90b''. 1 Sami. 1 Afd. 45 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 92.

sig, blifvit mycket mindre, än som från början var beräknadt. Förhållandet

mellan beräknad kostnad och verklig kostnad ställer sig under

anstaltens elfva första år sålunda:

Verksamhetsår

Beräknad understöds- kostnad

Utbetaldt understödsbelopp

(öretalen oräknade)

l:a

24,000 kronor

3,999

kronor

2:a

29,000

10,448

»

3:e

34,000 »

15,119

»

4:e

38,000 »

20,372

»

5:e

46,000 »

25,575

»

6:e

53,000 »

30,955

»

7:e

60,000 »

35,570

»

8:e

69,000 »

38,503

»

9:e

78,000

44,070

»

10:e

89,000 »

54,108

»

lire

98,000

64,545

»

Samtidigt hafva skoldistriktens och lärarnas afgifter inbringat betydligt

mera, än man väntat sig, äfven med inbegrepp af dessa senare

eller _ lärarnas afgifter, hvilka, af Kungl. Maj:t ej ifrågasatta, beslutades

af Riksdagen. Kommittén beräknade skoldistriktens afgifter till 44,000

kronor årligen, men redan år 1899 uppgingo de till dubbla beloppet

och hafva sedan dess ytterligare stigit, så att de år 1902 belöpte sig till

93,720 kronor.

Följden häraf har blifvit, att, långt ifrån att statsbidrag behöft anlitas

för bestridande af anstaltens utgifter — något som alltid varit af Riksdagen

ifrågasatt — i stället anstalten till godo i statskontoret uppsamlats

en fond, som uppgick (öretalen oräknade) vid slutet af år

1894 till............................................................ 118,846 kronor

1897 » ............................................................ 287,674

1900 » ............................................................ 426,565 »

1903 » ............................................................ 516,340

Kommittén beräknade (sid. 45), att fyllnadsbidrag från statsverket

skulle blifva erforderligt efter omkring 7 år från det anstalten började

sin verksamhet. Trots den år 1901 inträdda förhöjningen i understödsbeloppen

öfverstiga skoldistriktens årliga afgifter allt fortfarande ganska

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

väsentligt beloppen af de utbetalda understöden. Det torde komma att

dröja ännu många år, innan statsmedel för ändamålet behöfva tagas i anspråk,

och detta ehuru ingen ränta beräknas på de i statskontoret uppsamlade

medlen. Innan någon utgift från statens sida kan komma i fråga

för detta ändamål, måste först och främst de årliga understödsbeloppen

stiga upp till belopp, som motsvara skoldistriktens årliga afgifter, och

sedan under åtskilliga år öfverskrida sistnämnda afgifter med sådana belopp,

att de i statskontoret samlade öfverskotten varda förbrukade. Ännu

torde detta dröja flera år, äfven om den af oss ifrågasatta förhöjningen

blir genomförd. Det är nämligen att märka, att denna förhöjning^ ej kan

komma förutvarande understödstagare till godo, ty Riksdagen håller ju

strängt på den principen, att en förbättring i pensionsvillkoren för en kår

icke har retroaktiv verkan.

Ett bifall till vårt förslag kommer alltså icke för närvarande eller

under de närmast kommande åren att medföra någon statsutgift.’

I sin skrifvelse angående regleringen af utgifterna under riksstatens

tionde hufvudtitel den 20 maj 1905 (n:o 147) anförde Riksdagen, att Riksdagen

beträffande ifrågavarande motion väl lunnit en höjning af ålderdomsunderstöden

för småskollärare och småskollärarinnor kunna vara af

behofvet påkallad, men, då Riksdagen ansåge nödigt, att frågan om dylik

höjning underkastades en allsidig utredning af vederbörande myndigheter,

ansett motionen allenast böra föranleda Riksdagen att hos Kungl. Maj:t

anhålla om en dylik utredning samt om framläggande af det förslag i ämnet,

hvartill utredningen kunde gifva anledning.

I fråga om denna utredning syntes det böra tagas under öfvervägande,

huruvida icke en ytterligare höjning af understödsbeloppen kräfde en höjning

af de från skoldistrikten såsom bidrag till bestridande af pensionsanstaltens

utgifter utgående afgifterna samt, i sammanhang därmed, huruvida

icke jämväl den egentliga folkskolans lärare och lärarinnor borde, i

likhet med hvad som gällde för lärarna vid de allmänna läroverken samt

af Kungl. Maj:t föreslagits beträffande de vid döfstumskolorna anställda

lärare och lärarinnor, själfva bidraga till sin pensionering.

Riksdagen anhöll därför hos Kungl. Maj:t, det Kungl. Maj:t täcktes

låta verkställa utredning, huruvida och i hvad mån de från smaskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt utgående understödsbeloppen ma. böra

höjas, samt till Riksdagen inkomma med den framställning, hvartill en

sådan utredning må finnas gifva anledning.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 23 juni 1905 har direktionen öfver

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

folkskollärarnas pensionsinrättning, hvilken jämväl förvaltar småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, anbefallts att till Kungl. Maj:t inkomma

med den af Riksdagen begärda utredningen i fråga om höjning af understödsbelöppen

från anstalten.

Direktionen bar med anledning häraf beträffande den kostnad, som

skulle orsakas af understödens ökande i den ifrågasatta omfattningen, låtit

verkställa vissa beräkningar genom sakkunnig person, aktuarien Ivar Hultman,

hvilken jämväl lämnade direktionen liknande biträde vid utarbetandet

af det förslag, som direktionen afgaf i afseende å den höjning i understöden,

som genom kungl. kungörelsen den 15 juni 1900 blef stadgad.

Direktionens Med öfverlämnande af dennes redogörelse i ämnet jämte därtill höskouäfa^asran(ie

tre tabeller> llar direktionen nu i underdånigt utlåtande den 15 nopensions•

vember 1905 anfört, bland annat:

JiåtfndlZen utredning om villkoren för höjning af ålderdomsunderstöden,

ib november som Riksdagen begärt, är föranledd af omförmälda motion. Redan häri

ms. ligger en anledning att till utgångspunkt för undersökningen taga de för
slag,

som i motionen framställas, men ännu mer manas direktionen att

så förfara af motionens eget innehåll, som synes direktionen vara i rätt

riktning anlagdt och icke gående utöfver livad konsekvens och billighet

fordra.

Motionen åsyftar, som synes, intet annat, än att den beräkningsgrund

för understöden, som vid anstaltens inrättande blef tillämpad — den nämligen

att understöden skola utgå med hälften af den beräknade eller sannolika

lön, som småskollärare och med dem i dessa delar likställda andra

lärare under tjänstetiden åtnjuta — och hvilken beräkningsgrund i enlighet

med inträdda ändrade löneförhållanden äfven beaktades vid den höjning af

understöden, hvilken redan en gång vidtagits, jämväl numera, sedan i motionen

närmare angifna ytterligare löneförbättringar för småskollärarna

erhållits, måtte uppehållas och vinna tillämpning. Och förslaget åsyftar

endast blifvande understödstagare, det vill säga, sådana som från den tid,

då de afsedda nya bestämmelserna skulle komma att träda i kraft, blifva

till understöd berättigade. Dessa skulle tillförsäkras till sina förr åtnjutna

löneförmåner proportionellt lika stora understöd, som tidigare afgångna

småskollärare erhållit. Hvad som föreslås, anse motionärerna, säkerligen

pa goda grunder, icke ga utöfver hvad som under alla omständigheter

erfordras för uttjänta småskollärares ålderdomsförsörjning, och därför synas

de gärna sett, att de föreslagna förbättringarna kunnat komma jämväl dem

till godo, som, innan de åsyftade nya bestämmelserna hinna genomföras,

kommit att å understödsstaten uppföras, men något förslag i denna riktning

framställes icke, utan beaktas i denna delen den princip, som Riksdagen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

strängt fasthållit, att det icke må gifvas retroaktiv verkan åt förbättringar,

som vidtagas beträffande ämbets- och tjänstemannagruppers pensionering.

Såsom jämväl i motionen framhålles, har direktionen för sin del tidigare

uttalat sin anslutning till det, som kan sägas vara motionens grundtanke,

därvid anmärkande, att den ursprungligen antagna beräkningsgrunden

mellan småskollärares löneförmåner och deras ålderdomsunderstöd

icke kunde sägas vara för dem särdeles gynnsam, och att det då vore

desto mer angeläget, att densamma vid skeende omreglering åtminstone

icke gjordes ännu snäfvare. Direktionen hyser allt fortfarande samma

uppfattning, men finner ej heller tjänligt att framställa något förslag, som

skulle gå längre än motionärernas, då häraf till äfventyrs lätteligen kunde

följa, att frågans lösning skulle försvåras eller fördröjas.

Såsom förut anförts, har Riksdagen särskildt framställt, att det må

undersökas, om icke vid en ytterligare höjning af understödsbeloppen det

borde kräfvas, att de från och genom skoldistrikten inflytande bidragen

till understödskostnadernas bestridande också höjdes.

Enligt § 3 i det för understödsanstalten nådigst fastställda reglementet

utgår dylikt bidrag för det närvarande med 10 kronor för hvarje i § 1

af reglementet omförmäld lärare, för hvilken skoldistriktet utbekommer

lönetillskott af allmänna medel, med undantag allenast för vikarie vid ordinarie

folkskollärartjänst, med skyldighet för vederbörande lärare att å

sin lön härför vidkännas ett årligt afdrag af 4 kronor. Skoldistriktet är

således ställdt såsom den i förhållande till staten betalningsskyldige, med

rätt för distriktet att i sin ordning uttaga lärarens andel genom innehållande

å lönen af ett mot denna andel svarande belopp. Det lärer dock

ofta förekomma, att lärarens andel i bidraget icke från skoldistriktets sida

utkräfves, utan bestrider skoldistriktet bidraget i dess helhet. Detta uppenbarligen

i den afsikten att bespara småskolläraren en utgift, som för hans

ringa villkor kan vara ganska kännbar, men som åter anses för skoldistriktet

föga betungande. Principen om en löntagares skyldighet att själf

lämna bidrag till den ålderdomsförsörjning, som han genom statens försorgfår

tillgodonjuta, hvilken princip mer och mer göres gällande, har således

allt ifrån småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts inrättande tilllämpats

å den lärarpersonal, för hvilken denna anstalt är afsedd. Det må

bemärkas, att detta moment om lärarens skyldighet att lämna dylikt bidrag

icke på sin tid upptogs vare sig uti det förr berörda kommittéutlåtandet,

som af därtill utsedda afgafs, innan anstalten upprättades, eller uti

den nådiga propositionen angående anstalten, som af Kungl. Maj:t år 1892

afläts till Riksdagen, utan att detsamma tillfogades vid frågans behandling

i Riksdagen. I kommitténs förslag likasom äfven i den nådiga proposi
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

tionen ifrågasattes endast bidrag från skoldistriktet och detta med det

belopp af 6 kronor, som allt hittills varit gällande.

Uppenbart är, att den sålunda vidtagna, i och för sig ganska betydande

ökningen i bidragets belopp mycket förstärkt understödsanstaltens

ekonomiska ställning och varit en väsentligen medverkande orsak till att

denna visat mer gynnsamma resultat än från början beräknats. I följd

häraf har någon skyldighet för staten att lämna bidrag till understödens

bestridande ännu ej inträdt och kommer antagligen först om åtskilliga år

härefter att inträda. I afseende å sist berörda förhållande torde icke med

skäl göras gällande, att ökning uti de från och genom skoldistrikten ingående

bidragen är behöflig för att bringa anstaltens ekonomi uti ett af

omständigheterna påkalladt förbättradt läge, och således stöder sig väl en

fordran om en dylik åtgärds vidtagande mer på principiella skäl. Vid

ökade utgifter vill man i hvarje händelse trygga ställningen genom ökade

inkomster och särskildt, lärarna vidkommande, anses det till äfventyrs vara

af vikt att i samband med bättrade lönevillkor och ålderdomsunderstöd

uppehålla fordringen på erläggande af förhöjdt bidrag till ålderdomsförsörjningen.

Härvid må dock erinras, att, när de från anstalten utgående

understöden, jämlikt kungl. kungörelsen den 15 juni 1900, höjdes till de

belopp, med hvilka de för det närvarande utgå, hvilket medförde en ökning

af 33Y3 procent i understödens därförut gällande belopp, någon höjning

af de nu omhandlade bidragen från skoldistrikt och lärare icke stadgades

eller ens blef satt i fråga.

Om emellertid en åtgärd i denna riktning anses nu böra företagas,

synes det ligga närmast till hands att såsom beräkningsgrund jämväl i

detta afseende taga densamma, som må blifva anlagd för höjningen af

ålderdomsunderstöden, och att således, om, såsom i motionen föreslagits

och direktionen jämväl vill biträda, ålderdomsunderstöden höjas med 25

procent af de nuvarande beloppen, skoldistriktens bidrag i lika mån höjas,

hvarigenom, i stället för nu utgående bidrag af 10 kronor för hvarje lärare,

koinrne att erläggas 12 kronor 50 öre. Vidare fördeladt och med tilllämpning

af den hittills iakttagna proportionen mellan skoldistriktets och

lärarens bidrag, skulle af det nyss angifna beloppet 12 kronor 50 öre

skoldistriktet hafva att erlägga 7 kronor 50 öre, läraren åter 5 kronor.

Uti motionen hafva såväl vid § 7 som vid § 8 bibehållits öfvergångsstadganden,

afseende dem, som före den 1 januari 1880 varit i tjänst anställda,

och till hvilka vid anstaltens inrättande särskild hänsyn ansetts

böra tagas både i följd af deras antagligen högre ålder och flera andra

skäl. Då, vid eventuellt bifall till motionen, ändringar i enlighet därmed

icke lära kunna komma till stånd förr än mer än 25 år förflutit från den

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

tidpunkt, som uti öfvergångsstadgandena sålunda angifvits, kan det väl

synas, som om öfvergångsstadgandet under § 8 numera kunde uteslutas,

då därunder bestämbara fall ej vidare skulle förekomma. Erfarenheten

visar dock, att jämväl på allra sista tiden detta öfvergångsstadgande behöft

tillämpas, beroende på att lärare, som varit i tjänst anställda före

den 1 januari 1880, sedermera under längre tider afbrutit sin verksamhet

och så åter upptagit densamma. Då åtminstone formellt sedt stadgandet

är å sådana fall tillämpligt, torde med dess borttagande ännu böra anstå.

Vid de af aktuarien Hultman nu gjorda beräkningarna har man, såsom

i redogörelsen framhålles, genom erfarenhetsrön, som omfatta ett flertal

år, kunnat justera den beräkning öfver understödstagarnas framtida

antal, som före anstaltens tillkomst af kommitterade utfördes — en justering,

som kunnat göras så omfattande, att detta antal reducerats till 60

procent af det tidigare antagna — livarjämte till utgångspunkt för beräkningen

af anstaltens tillgodohafvande hos statskontoret kunnat tagas den

vid 1904 års utgång där innestående behållningen.

De nu föreliggande beräkningarna hafva, såsom synes, framförts till

och med år 1925, medan de tidigare, såväl kommitténs som de af aktuarien

Hultman i och för den år 1900 verkställda höjningen af understödsbeloppen

gjorda beräkningarna, icke gingo längre än till år 1918.

Af hvad tabellerna utvisa må följande framhållas såsom särskildt beaktansvärdt.

Antalet understödstagare, som under anstaltens första verksamhetsår

uppgick till endast 42 emot af kommittén beräknade 180, skulle enligt

de nu gjorda beräkningarna för år 1905 uppgå till 594 samt år 1925

hafva hunnit upp till 1,527.

Under förutsättning att understöden komme att fortfarande utgå efter

de nu gällande grunderna eller med 200 kronor för helt understöd och

med medelbelopp för samtliga understöd efter 140 kronor, skulle bidrag

af statsmedel till understödskostnadens bestridande första gången blifva

erforderligt år 1917, således under det tjugufemte året sedan anstalten

trädde i verksamhet, för hvilket år detta bidrag dock komme att utgå

allenast med 270 kronor, för att, hvilket ju är af större betydelse, under

följande år eller 1918 springa upp till 84,240 kronor, hvarefter bidraget

med successivt ökade belopp men med efterhand minskad stegring skulle

år 1925 hafva kommit att utgöra 103,980 kronor. Den stora ökningen i

statsbidraget från det första till det andra året af dess förekomst är, såsom

genast inses, en följd däraf, att statsbidraget kan sägas i första hand

ersätta de uppsamlade besparingarna, som undan för undan tillitats, och

är det således för beräkning af samma bidrags framtida belopp betydelse
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 92.

löst, om skillnaden mellan den sista återstoden af de besparade medlen

och det första gången behöfliga årstillskottet varit större eller mindre.

Skulle åter understöden från och med år 1907 för blifvande understödstagare

höjas i nu ifrågasatt omfattning, eller med 25 procent af de

nuvarande beloppen, därvid helt understöd komme att utgå med 250

kronor och medelbeloppet af samtliga understöd beräknats till 175 kronor,

utan att någon höjning förekomme i det genom skoldistrikten inflytande

bidraget till understödskostnaden, skulle statsbidrag för denna kostnad

blifva erforderligt första gången år 1914 eller under det tjuguandra året

sedan anstalten trädde i verksamhet och då med belopp af 46,050 kronor,

hvilket belopp under därpå följande året eller 1915 skulle hafva ökats

till 113,700 kronor, hvarefter samma bidrag likaledes med successivt ökade

belopp men med efter hand minskad stegring skulle år 1925 hafva hunnit

upp till 157,425 kronor.

Om slutligen under enahanda förutsättningar som de sist anförda

ökning af understöden ägde rum, men det bidrag till understödskostnaden,

som genom skoldistrikten inflyter, tillika höjdes och äfven denna höjning

bestämdes till 25 procent af nuvarande beloppet, så att bidraget i dess

helhet komme att utgöra 12 kronor 50 öre, skulle bidrag till samma

kostnad från statens sida blifva behöfligt första gången år 1916 eller under

anstaltens tjugufjärde verksamhetsår och då med ett belopp af 15,350

kronor, hvilket belopp det påföljande året 1917 skulle hafva ökats till

97,775 kronor, hvarefter samma bidrag komme att med ökade belopp men

med efter hand minskad stegring hafva år 1925 vuxit upp till 127,675

kronor.

Såsom synes är skillnaden i afseende å tidpunkten, då statens bidrag

till understödskostnaden skulle erfordras, om höjning af understöden vidtoges

med eller utan höjning af de genom skoldistrikten inflytande bidragen,

allenast två år. Skillnaden i den utgift för staten, som under de

nyss nämnda olika förutsättningarna komme att påfordras, är mer i ögonen

fallande; den skulle vid det sista år, till hvilket dessa beräkningar framförts,

komma att utgöra i rundt tal 30,000 kronor.

Kostnaden för anstaltens administrerande har vid beräkningarna antagits

skola ökas med 500 kronor under fyra år och därefter från och

med år 1909 konstant förblifva vid 9,200 kronor. Mot den antagna slutsiffran

har direktionen ej anledning att erinra men håller före, att kostnaden

i berörda afseende tidigare kan uppgå till samma siffra, än som

har antagits, då omordnande i deras helhet af de genom direktionen administrerade

pensionsanstalternas förvaltning genom upprättande af en

för dem alla gemensam lönestat är en angelägenhet, som direktionen sträf
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

var till att med det snaraste få genomförd; ocli synes det sannolikt, att

det bidrag för småskollärares m. ti. ålderdomsunderstödsanstalt, som

därvid må ifrågakomma, icke skall understiga hvad i beräkningarna såsom

det högsta upptagits. Denna siffra är för beräkningarnas probabilitet

af ringa betydelse, men direktionen har dock velat här beröra densamma.

Såvidt direktionen kan finna, böra inga betänkligheter hysas för den

ökade kostnad, som i hvarje händelse först åtskilliga år härefter skulle

åsamkas statsverket genom de nu ifrågasatta förhöjningarna i de från småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt utgående ålderdomsunderstöden.

Denna ökning kan icke sägas afsevärd i förhållande till den billiga och

angelägna sak, som därmed skulle främjas.

Småskollärarnas ålderdomsförsörjning har, sedan den ordnades, icke

till närvarande stund förorsakat statsverket några kostnader, ehuru vid

dess inrättande det förutsattes, att detta redan skulle blifvit fallet. Om

då framdeles statens bidrag komme att påfordras något förr och till något

högre belopp, än hvad som skulle blifva fallet, om de nuvarande understödsbeloppen

bibehölles, så må ju detta likasom afräknas på hvad som

därförinnan åt statsverket besparats och som kommer att besparas, mest

i följd af de bidrag till understödsanstaltens uppehållande, som småskollärarna

m. fl. själfva lämnat.»

Med stöd af hvad direktionen sålunda anfört och under förklarande

att direktionen ej heller funne anledning till någon erinran mot det sätt,

hvarpå de särskilda un der stödsformerna blifvit uträknade i den vid 1905

års Riksdag väckta motionen om ålderdomsunderstödens förhöjning, har

direktionen, med anslutning till hvad däri föreslagits, underdånigst förordat,

att Kungl. Maj:t till Riksdagen ville ingå med nådig proposition i

ämnet; och har direktionen framlagt förslag till den ändrade lydelse, som,

därest de ifrågasatta förhöjningarna blefve beslutade, borde gifvas åt §§

6, 7, 8 och 9 i nådiga reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

den 22 juni 1892.

Direktionen framhåller slutligen, att därest det anses vara af omständigheterna

påkalladt, att i samband härmed ökadt bidrag till ålderdomsunderstöden

lämnas från skoldistrikten samt genom dessa jämväl från lärarna,

i öfverensstämmelse med den princip, som det kan finnas skäl att

härvid tillämpa, ändring jämväl bör göras i § 3 af reglementet.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 15 februari 1906 afgifvit

underdånigt utlåtande i ämnet och därvid anfört, bland annat: Lika

med direktionen funne statskontoret den ifrågasatta höjningen af under
Bih.

till Rilcsd. Prot. 190b\ 1 Sami. 1 Afd. 45 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

stödsbeloppen vara af rättvisa och billighet påkallad; och då icke heller

finansiella hänsyn kunde anses lägga hinder i vägen för densamma, ville

statskontoret för sin del biträda direktionens förslag.

Därest, i sammanhang med understödsbeloppens höjning på sätt nu

föreslagits, beslut fattades om en däremot svarande ökning af de till anstalten

från skoldistrikten ingående afgiftsbeloppen, torde ett sådant beslut

icke kunna anses annat än principiellt riktigt. Det syntes dock statskontoret

kunna ifrågasättas, huruvida icke med denna afgiftsförhöjning möjligen

kunde tills vidare anstå. Den minskning i inkomster, som härigenom

uppstode, koinme visserligen att förorsaka, att statens bidrag till det

med anstalten åsyftade ändamål måste tidigare och till större belopp tagas

i anspråk än hvad eljest blefve fallet, men om, såsom statskontoret i alla

händelser ansåge riktigt, de i statskontorets kassa för anstaltens räkning

inneliggande afgifterna, uppgående vid 1905 års början till 533,806 kronor

14 öre, gjordes räntebärande, skulle denna åtgärd bereda anstalten en tillgång,

som under den närmaste tiden komme att ungefär uppväga den

uteblifna afgiftsförhöjningen. Om en förräntning af dessa medel blefve

beslutad, läge väl närmast till hands, att detta förvaltningsbestyr öfverlämnacles

åt direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning; men skulle

Kungl. Maj:t anse lämpligare att åt statskontoret, till hvilket dessa afgifter

nu inginge från länsstyrelserna, uppdroges att göra afgiftsmedlen räntebärande,

torde detta kunna ske, utan att statskontorets fondförvaltningsbestyr

härigenom afsevärdt ökades.

Statskontoret hemställde på grund häraf, att Kungl. Maj:t måtte i nådig

proposition föreslå Riksdagen medgifva, att de understödsbelopp, hvilka

efter utgången af år 1906 komme att beviljas från småskollärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt, måtte förhöjas på det sätt, som uti ifrågavarande

motion föreslagits och jämväl af direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning blifvit tillstyrkt.

Direktionens Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning har på grund af

arTn^dig remiss den 26 februari 1906 afgifvit förnyadt underdånigt utlåtande

lrn. i ärendet, därvid direktionen, under åberopande af hvad direktionen yttrat

i sitt tidigare afgifna underdåniga utlåtande beträffande det af statskontoret

berörda spörsmålet, huruvida, i samband med understödsbeloppens höjning

enahanda åtgärd borde vidtagas i afseende å de afgiftsbelopp, som

skoldistrikten hade att till unders!ödsanstalten erlägga, direktionen anfört,

att direktionen, angående det af statskontoret härmed sammanställda förslaget,

att de i statskontorets kassa för anstaltens räkning innestående afgifterna

borde till anstaltens förmån göras räntebärande, för sin del ansåge,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

att denna åtgärd borde bedömas hufvudsakligen ur statsfinansiell synpunkt,

och att, om den, sålunda betraktad, funnes lämplig, direktionen mot dess

vidtagande icke hade något att erinra.

I afseende å sättet för en sådan anordnings åvägabringande så då det

bär gällde förvaltningsbestyr, som endast under ett begränsadt antal år

skulle komma att tillämpas, och statskontoret, som enligt ålderdomsunderstödsanstaltens

reglemente hade sig anförtrodd dessa afgiftsmedels uppbörd

från länsstyrelserna, förklarat sig kunna ombesörja samma medels förräntande,

utan att statskontorets fondförvaltningsbestyr därigenom afsevärdt

skulle ökas, hemställde direktionen, att, därest denna åtgärd ansåges

böra vidtagas, åt statskontoret uppdroges att ombesörja densamma.

Om så skedde, syntes de härför nödiga anordningarna kunna träffas

utan att någon ändring eller något tillägg gjordes i ålderdomsunderstödsanstaltens

reglemente och annan åtgärd torde — direktionen vidkommande

— icke erfordras, för att de till anstaltens drift erforderliga medlen

framdeles såsom hittills skulle blifva tillgängliga, än att direktionen finge

sig ålagdt att viss tid före hvarje kalenderårs början, exempelvis före den

1 oktober hvarje år, hos statskontoret göra anmälan om de belopp, som

i rundt tal ansåges behöfliga till utgifternas bestridande under påföljande år.

Såsom framgår af den utaf mig nu lämnade redogörelsen för den i Departementsärendet

förebragta utredningen, hafva såväl direktionen öfver folkskol- yttrande.

lärarnas pensionsinrättning som statskontoret funnit den höjning af understöden

från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, som föreslagits

i den till grund för Riksdagens skrifvelse i ämnet liggande motionen,

vara af rättvisa och billighet påkallad samt ansett den med dess

genomförande förbundna ökningen af statens kostnader icke vara af beskaffenhet

att böra framkalla några betänkligheter. Att den sålunda föreslagna

höjningen af understödsbeloppen nu kan och bör vidtagas, torde

vara obestridligt.

I enlighet med Riksdagens önskan bar vid frågans utredning tagits

under noggrant öfvervägande, huruvida denna höjning skall anses kräfva

höjning i de från skoldistrikten till anstalten utgående afgifterna. Hvarken

direktionen eller statskontoret emellertid förordat höjning af afgifterna,

utan hafva de tvärtom anfört skäl, som tala för, att med sådan höjning

bör tills vidare anstå. Därvid har bland annat framhållits, att anstalten

i ekonomiskt afseende visat långt gynnsammare resultat för staten med

hänsyn till dess bidragsskyldighet, än man på grund af förut gjorda beräkningar

antagit. Jag vill i detta afseende påpeka ett par omständigheter,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

som framgå vid jämförelse mellan å ena sidan resultatet af de genom

direktionens försorg nu gjorda beräkningarna och å andra sidan resultatet

af de i och för den år 1900 verkställda höjningen af understödsbeloppen

gjorda beräkningarna. För dessa senare beräkningar finnes redogjordt i

det vid propositionen i ämnet till 1900 års Riksdag fogade statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden för den 22 december 1899.

Enligt sistberörda beräkningar skulle antalet understödstagare från

anstalten komma att år 1918 uppgå till 1929 samt, under förutsättning

af bifall till den sedermera genomförda höjningen af understödsbeloppen,

bidrag af statsmedel till understödskostnadens bestridande för första

gången inträda under år 1910, för hvilket bidraget beräknades uppgå till

22,632 kronor; och skulle samma bidrag för år 1918 komma att uppgå

till 208,620 kronor. Enligt de nu gjorda beräkningarna skulle åter antalet

understödstagare från anstalten komma att år 1918 uppgå till endast

1,336 och till och med år 1925 ej stiga högre än till 1,527 samt statens

bidrag till understödskostnadens bestridande, under förutsättning att understöden

komme att fortfarande utgå efter nu gällande grunder, första

gången erfordras år 1917 — således 7 år senare än förut beräknats —

och då med 270 kronor, hvilket bidrag skulle år 1925 ej stiga högre än

till 103,980 kronor; och, äfven om understödsbeloppen, på sätt nu ifrågasattes,

höjdes med ytterligare omkring 25 procent, utan att någon höjning

förekomme i det genom skoldistrikten inflytande bidraget till understödskostnaden,

skulle ställningen blifva ej obetydligt bättre, än man år 1900

antog, att den skulle blifva, om understöden bestämdes till de belopp, som

nu äro gällande.

Orsaken härtill torde vara, dels att i själfva verket långt flera lärare

och lärarinnor, än man förut beräknat, afgå från tjänsten före den ålder,

då de äro berättigade till understöd från anstalten, dels ock att medelbeloppet

af de utgående understöden är lägre, än man förut antagit, att

det skulle blifva.

Med hänsyn särskild! till den gynnsamma ekonomiska ställning, anstalten

visar, anser jag, att i sammanhang med den i motionen ifrågasatta

ökningen i understödsbeloppen icke bör vidtagas någon höjning i de nuvarande

afgifterna till anstalten.

Ett ytterligare skäl att icke företaga någon af giftsförhöjning tillkommer,

om anstaltens inkomster under de närmaste åren ökas därigenom,

att, såsom statskontoret föreslagit och äfven jag finner lämpligt, det i statskontorets

kassa för anstaltens räkning inneliggande öfverskottet å afgifterna,

hvilket vid 1906 års början uppgick till 533,086 kronor 14 öre,

likasom de afgifter, som härefter inflyta till statskontoret för anstaltens

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

rakning, må, till den del de icke behöfva anlitas för anstaltens utgifter,

göras räntebärande. I fråga om förvaltningen af dessa medel anser jag,

lika med direktionen, att detta bestyr bör tillkomma statskontoret; och

ämnar jag framdeles för Kungl. Maj:t föreslå utfärdande af de närmare

bestämmelser i afseende å förvaltningen, som må anses erforderliga.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att medgifva sådan förhöjning af de understödsbelopp,

hvilka efter utgången af år 1906 beviljas från småskollärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt,

att beloppet af helt understöd utgör 250 kronor för år;

att det årliga understödsbelopp, hvilket tillkommer lärare eller lärarinna,

som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880, uppnått en

lefnadsålder af minst 55 år samt tjänstgiort minst 20 år och för hvilken

summan af lefnads- och tjänstår uppgår till minst 80, utgör 165 kronor;

att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör

anses på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel

eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig

att sköta sin tjänst, äro, efter uppnådda 25 tjänstår, lärare, som fyllt 50

år, och lärarinna, som fyllt 45 år, berättigade att, då han eller hon om

understöd gör ansökning, efter afgång från tjänsten bekomma afkortadt

årligt understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som

fyllt

45 år...............................

115

kronor

»

»

46 »...............................

...................... 125

»

»

»

47 »................................

135

»

48 »...............................,

...................... 145

»

»

49 »................................

...................... 155

»

b) lärare

som

eller

fyllt

lärarinna,

50 år.............................

.................. 165

kronor

»

51 »...........................

..................... 180

»

»

»

52 »................................

...................... 195

5

»

»

53 »................................

...................... 215

»

»

»

54 »...............................

...................... 230

»

att det afkortade årliga understöd, hvilket tillkommer lärare eller

lärarinna, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880 samt, efter

uppnådd lefnadsålder af minst 55 år och tjänstgöringstid af minst 20 år,

af förut nämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att sköta sin tjänst,

utgör, om summan af lefnads- och tjänstår uppgår till

Bih. till Rilcsd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 45 Häft.

4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

75 ar

76 »

77 »

78 »

79 >

115 kronor

125 »

135 »

145 »

155 »

samt att det årliga understöd, till livilket den lärare eller lärarinna

är berättigad, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller afkortadt

understöd bestämda antalet lefnads- och tjänstår, men, sedan han eller

hon tjänstgiort minst 15 år, genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt

att vidare sköta sin tjänst, utgör 115 kronor.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

i nåder lämna bifall; och skulle proposition i

ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

C. F. Vougt.

Stockholm, Ivar Hasggströms Boktryckeri A. B., 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1906:146 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 2 i texten