Sök i Ratio Lex

Om godkännande af förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten, ä ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, angående viss grufegendom m. m

1907-03-08 · 250 sidor, varav 231 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 231 av 250 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1907:107, Om godkännande af förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten, ä ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, angående viss grufegendom m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

1

N:o 107.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen om godkännande

af förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten, ä

ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget

Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

å andra sidan, angående viss grufegendom

m. m.; gifven Stockholms slott den 21 mars 1907.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

dels för sin del godkänna och antaga närlagda förslag till öfverenskommelse

mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

å andra sidan, angående viss grufegendom m. m.

dels ock bevilja ett anslag af 3,125,000 kronor till utförande af erforderliga

kompletteringsarbeten å järnvägen Gellivare—Riksgränsen samt

till anskaffande af ytterligare rullande materiel för statens järnvägar äfvensom

bemyndiga riksgäldskontoret att, i mån af behof och efter Kungl.

Maj:ts beslut i hvarje särskildt fall, jämväl under innevarande år tillhandahålla

järnvägsstyrelsen nämnda belopp.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj ds,

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Julius Juhlin.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Käft. (No 107.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms

slott den 21 mars 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JUHLIN,

SWARTZ.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anförde chefen för civildepartementet, statsrådet Juhlin:

Det har ansetts vara af synnerligt stor vikt för hela landet, att den

alltjämt sväfvande frågan om ett mera varaktigt ordnande af förhållandena

mellan staten samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget

Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund inom

snar framtid vunne sin lösning. Sedan den i berörda hänseende år 1906

träffade öfverenskommelse genom Riksdagens beslut att icke godkänna

densamma förfallit, hafva därför nya underhandlingar i frågan förts alltsedan

1906 års höst. Det förslag till öfverenskommelse, hvari underhandlingarna

resulterat, anhåller jag att härmed få underställa Kungl. Maj:ts

pröfning.

Dessförinnan anser jag mig emellertid böra meddela en öfversikt

öfver hvad i denna fråga förut förekommit samt redogöra för de utredningar

af vissa för frågans bedömande viktiga förhållanden, som af sakkunniga

personer utförts.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

Efter underhandlingar, som pågått sedan senare hälften åt år 1901, Hlstor,k''

hade år 1902 träffats preliminära aftal med Luossavaara-Kiirunavaara fl9r0JagtsM

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och Mertainens grufaktiebolag statsinköp

angående inköp för svenska statens räkning af nämnda bolags fasta egendom

samt grufvor och inmutningar m. in.

Köpeskillingarna härför skulle utgöra tillhopa 21,600,000 kronor att

å tillträdesdagen betalas antingen kontant eller ock genom obligationer

tillhörande ett svenskt statslån af liknande typ som 1887 års 3,<> % statslån,

beräknade till en kurs af 96 % och med staten godtgjord upplupen

ränta för tiden till tillträdesdagen. Såsom ytterligare vederlag för den

gjorda upplåtelsen skulle Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag erhålla

rätt att under 40 år, räknadt från tillträdesdagen, mot en årlig arrendesumma

af 650,000 kronor och villkor i öfrigt, som omförmäldes i ett särskilt

upprättadt arrendekontrakt, med andras uteslutande bearbeta samtliga

de inom Luossavaara-Kiirunavaara malmfält belägna fyndigheter, som

genom det ifrågavarande köpeaftalet sålts till eller af annan anledning

återfallit till staten. Aktiebolaget Gellivare malmfält skulle erhålla motsvarande

upplåtelse beträffande Gellivare malmfält, därvid den årliga

arrendesumman skulle utgöra 250,000 kronor.

De nyttj anderätter till vissa afvittrade, staten tillhöriga områden

inom Juckasjärvi och Gellivare socken, hvilka af Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält innehades, skulle

upphöra att gälla från och med den dag, då staten tillträdde den inköpta

egendomen.

Staten skulle vidare utan ersättning afstå från all talan mot aktiebolaget

Gellivare malmfält på grund af den försummelse, som kunde hafva

ägt rum vid inbetalning till kronan af lösesumman för de 100 inmutningar,

omförmälda i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 31 januari

1902, angående hvilka för närvarande rättegång pågår mellan staten och

nämnda bolag.

Den egendom, som staten genom förenämnda tre aftal skulle förvärfva,

skulle af säljarne öfverlämnas fri från inteckningar, endast med

undantag af en i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags fastighet Kungl.

Maj:t och kronan till säkerhet meddelad inteckning å 2,000,000 kronor.

Bland andra för alla tre köpeaftalen gemensamma bestämmelser är

att nämna, att i köpen icke skulle ingå bolagens ofvan jord befintliga för

grufdrift eller annan verksamhet anskaffade maskiner, kraftstationer, verkstäder,

kraft- och andra ledningar, järnvägar och andra inrättningar för

malmens transporterande och lastning, husbyggnader och öfriga anläggningar.

Ej heller inginge i köpen den malm, som brutits till tillträdes
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

dagen, eller, hvad beträffar aktiebolaget Gellivare malmfält, då befintliga

varphögar. Vid de omförmälda arrendenas upphörande befintliga varphögar,

som bolagen ej tillgodogjort sig, skulle däremot tillfalla staten.

Såsom af det föregående framgår, utgjorde dessa arrendeaftal en

integrerande del af det ifrågavarande förslaget till förvärf för statens räkning

af de norrbottniska malmfälten. Och det var beräknadt, att köpesummorna,

21,600,000 kronor, som skulle af staten erläggas, skulle vara

slutamorterade på de 40 år arrendena omfattade genom den för malmbrytningen

utgående arrendeafgift och royalty.

Det med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag preliminärt afslutade

arrendeaftalet afsag arrende under 40 år dels af all den egendom, som

genom köpeaftalet med bolaget skulle öfvergå från detsamma till staten,

dels ock af fyra utmål inom Luossavaara malmfält, som genom köpeaftalet

med aktiebolaget Gellivare malmfält skulle öfvergå i statens besittning.

Därest vid. nämnda arrendetids utgång Kungl. Maj:t beslöt att ånyo utarrendera

ifrågavarande egendom, skulle Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

äga företrädesrätt att öfvertaga arrendet för ytterligare 25 år på

arrendevillkor, som då af Kungl. Maj:t bestämdes.

Mot erläggande af den i det föregående omnämnda arrendesumman,

650.000 kronor, skulle bolaget äga att under hvarje kalenderår, arrendet

omfattade, från de arrenderade grufvorna tillgodogöra sig 1,500,000 ton

bruten malm, med rätt för bolaget att under följande år få uttaga från

något eller några föregående år af nämnda myckenhet eventuellt återstående,

icke tillgodogjord kvantitet malm. Dessutom skulle bolaget vara

berättigadt att, mot erläggande af en särskild afgift af 25 öre per ton,

hvarje kalenderår utöfver nämnda kvantitet tillgodogöra sig vtterligare

500.000 ton bruten, fraktad eller eljest använd malm. Afl varpmalm

skulle bolaget äga att utan ersättning tillgodogöra sig under arrendetiden.

De arrenderade grufvorna skulle under hela arrendetiden brytas på

rätt bergsmannavis enligt särskild, af Kungl. Maj:t fastställd brytningsplan.

Förutom den kontroll, som enligt grufstadgans bestämmelser utöfvas af

offentlig myndighet, skulle Kungl. Maj:t äga rätt att genom högst tre

särskildt därtill förordnade personer öfvervälta, att malmbrytningen skedde

i enlighet med brytningsplanen och ej öfverskred ofvan angifna årliga

kvantiteter. Äfventyr af höga ersättningsbelopp, eventuellt brytningens

inställande, var stipuleradt för öfverträdelse af brytningsplanen.

Jämte deposition af belopp, motsvarande ett års arrende, skulle af

aktiebolaget Gellivare malmfält ingången proprieborgen utgöra säkerhet

för kontraktets fullgörande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

5

Erlades icke arrendebeloppet eller den staten tillkommande inalmöresafgift

på kontraktsenligt sått, och skedde ej likvid inom en månad

efter anmaning, skulle arrendet, därest Kungl. Maj:t så yrkade, vara förverkadt

och bolaget skyldigt att utan åtnjutande af uppsägning eller fardag

till staten afträda allt hvad som under arrendet inbegrepes.

Vid arrendets upphörande skulle staten äga rätt att tillösa sig, helt

eller delvis, bolagets ofvan jord befintliga, för grufdrift eller annan verksamhet

anskaffade maskiner, kraftstationer, verkstäder och öfriga anläggningar

mot en lösesumma, som i brist af åsämjande skulle bestämmas åt

skiljemän. Alla anordningar för grufvornas bestånd äfvensom alla anordningar

under jord för grufbrytning och ^fraktande eller uppfordring åt

malm skulle däremot vid arrendets upphörande tillfalla staten utan lösen.

Likaledes skulle vid arrendetidens utgång vid grufvorna befintlig bruten

malm utöfver den kvantitet, som bolaget enligt arrendeattalet vore berättigadt

att tillgodogöra sig, utan ersättning tillkomma staten.

Lösesumman för all bolagets egendom fick ej af skiljemännen bestämmas

högre än till 4,000,000 kronor, med afdrag å detta belopp af

den lösesumma, som erlades af norska staten, därest denna utöfvade sin

genom kontrakt bestämda rätt att inlösa bolaget i Norge tillhörig egendom.

Arrendekontraktet kunde af bolaget få öfverlåtas endast på svensk

undersåte eller på svensk förening eller bolag, däri utländsk undersåte,

förening eller bolag icke vore eller kunde blifva delägare. För dylik

öfverlåtelses giltighet skulle därjämte i hvarje fall fordras Kungl. Maj:ts

medgifvande.

Såsom förutsättning för att arrendekontraktet skulle blifva gällande

skulle vissa ändringar i den för bolaget gällande bolagsordningen hafva

vidtagits. Bland annat skulle däri införas bestämmelse, att aktie i bolaget

icke finge ägas af utländsk undersåte, förening eller bolag, ej heller af svenskt

bolag, i hvars oi''dning eller bolagsaftal icke funnes intagen bestämmelse såväl

därom att aktie eller andel i bolaget icke finge ägas af utländsk undersåte,

förening eller bolag, eller af svenskt bolag utan Kungl. Maj:ts medgifvande,

som äfven därom att denna bestämmelse i bolagsordningen eller bolagsaftalet

ej finge ändras utan Kungl. Maj:ts medgifvande. Vidare skulle bolagsordningen

ändlös därhän, att Kungl. Maj:t skulle äga att utse en ledamot i bolagets

styrelse och en revisor jämte suppleanter för dem samt att reverser, pantförskrifningar,

borgensförbindelser och kreditivaftal alltid skulle undertecknas

af beslutmässigt antal styrelseledamöter och bland dem den af

Kungl. Maj:t förordnade ledamoten. För ändring af nu nämnda och öfriga

i arrendekontraktet omförmälda förändrade bestämmelser i bolagsordningen

skulle erfordras Kungl. Maj:ts samtycke.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Det med aktiebolaget Gellivare malmfält preliminärt uppgjorda arrendekontraktet

afsåg arrende under 40 år dels af all den egendom, som

genom köpeaftalet med bolaget skulle öfvergå i statens besittning dels ock

af samtliga de utmål och inmutningar samt arrenderade jordägareandelar,

som Mertainens grufaktiebolag skulle försälja till staten enligt det förut

omförmälda köpeaftalet och hvarför arrendet skulle utgöra 24,000 kronor.

Den årliga arrendesumman skulle sålunda i sin helhet utgöra 274,000

kronor. För detta belopp skulle bolaget äga att från de arrenderade

grufvorna i Gellivare malmfält tillgodogöra sig följande kvantiteter bruten

malm:

a) under tiden 1 juli 1902—1 januari 1903 för helt kalenderår 900,000 ton

b) under tiden 1 januari 1903—1 januari 1904 för helt

kalenderår..................... 800,000 >

c) under tiden 1 januari 1904—1 januari 1907 för helt

kalenderår..................... 750,000 »

d) under tiden 1 januari 1907 till arrendetidens slut för helt

kalenderår..................... 650,000 »

Angående den kvantitet malm, som bolaget skulle få tillgodogöra sig

från de grufvor, som tillhört Mertainens grufaktiebolag, skulle framdeles

öfverenskommelse träffas med staten.

Vid arrendets upphörande skulle staten äga att, helt eller delvis,

tillösa sig bolagets vid Gellivare malmfält ofvan jord befintliga för grufdrift

eller annan verksamhet anskaffade maskiner, kraftstationer, verkstäder,

kraft- och andra ledningar, järnvägar och andra inrättningar för malmens

transporterande vid grufvorna samt alla dylika anläggningar och anordningar

för malmens från Gellivare malmfält lossning från järnvägsvagn,

lagring och utlastning från Svartön vid Luleå äfvensom husbyggnader och

öfriga anläggningar. Lösesumman härför skulle i brist af åsämjande bestämmas

af skiljemän, hvarvid den dock finge uppgå till sammanlagdt högst

2,000,000 kronor.

Samtliga sådana nu omförmälda anläggningar m. m., som afsåge

brytning, transport eller utlastning af malm från de grufvor, hvilka tillhört

Mertainens grufaktiebolag, skulle staten också äga att vid arrendets

upphörande tillösa sig mot särskild lösen, bestämd af skiljemän.

I öfriga, här icke berörda delar innehöll arrendekontraktet med aktiebolaget

Gellivare malmfält enahanda bestämmelser som det arrendekontrakt med

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, för hvilket nyss blifvit redogjordt.

Förutom de nu omförmälda förslagen till köpe- och arrendekontrakt

hade vid de i ärendet förda underhandlingar äfven uppgjorts förslag till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

7

vissa, af det mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ifrågasatta

arrendeaftalet betingade ändringar i den mellan staten och nämnda

bolag den 2 juli 1898 träffade öfverenskommelse rörande anläggning och

trafikerande af statsbanan från Gellivare förbi Luossavaara och Kiirunavaara

malmfält till Riksgränsen.

De förslag till överenskommelser, för hvilka jag nu redogjort, blefvo

vid bolagsstämmor under april månad 1902 för bolagens del godkända,

hvilka beslut dock förklarades skola vara förfallna, därest förslagen icke

blefvo af 1902 års lagtima Riksdag antagna. Sedan kommerskollegium

den 7 maj inkommit med infordradt utlåtande, anmäldes ärendet den

9 maj inför Kungl. Maj:t, som därvid fann, att, enär med afseende å

ärendets vidlyftiga och invecklade beskaffenhet ytterligare utredning kräfdes

i åtskilliga hänseenden, hvilken utredning, därest sådan eljest ansåges

böra äga rum, icke kunde åvägabringas under den korta tid, som kunde

antagas återstå af Riksdagens samvaro, nådig framställning i ämnet till

det årets riksdag icke borde ifrågakomma.

Genom Kungl. Maj:ts nämnda beslut hade de med bolagen preliminärt

träffade öfverenskommelserna sålunda förfallit och underhandlingarna med

bolagen blefvo icke fortsatta.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift af den 1 april 1903 hemställde 1903 årsprostyrelsen

för trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, med förmälan att ^statslån*

bolaget med vederbörande träffat villkorlig öfverenskommelse om för- m. m.

värfvande för bolagets räkning af omkring 90 procent af aktierna i aktiebolaget

Gellivare malmfält och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

om vidtagande af erforderliga åtgärder för åstadkommande af ett aftal

mellan svenska staten, å ena, och nämnda tre bolag, å andra sidan,

i enlighet med i ansökningen angifna grunder. Detta aftal skulle afse

dels bestämmelser i fråga om frakten för den malm, som skulle transporteras

från Kiruna till Riksgränsen och från Gellivare till Luleå, dels nedläggande

af den rättegång, som staten anställt emot aktiebolaget Gellivare

malmfält angående rätten till åtskilliga grufveutmål vid Gellivare malmberg

dels ock beviljande åt trafikaktiebolaget af ett statslån å 20,000,000

kronor.

I trafikaktiebolagets skrift var i öfrigt anfördt följande.

Allt ifrån bildandet af trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund

hade för detta bolag framstått såsom ett önskningsmål att på ena eller

andra sättet åstadkomma ett samförstånd med de stora norrländska malmaffärerna,

aktiebolaget Gellivare malmfält och Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag. Frånvaron däraf måste nämligen föranleda, att de svenska

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

malmerna å den utländska marknaden icke betingade samma pris, som

genom en enig samverkan mellan de stora malmexporterande bolagen

borde kunna uppnås, och att följaktligen dessa naturliga rikedomar förminskades

utan ett för landet tillfredsställande utbyte. Till detta betydelsefulla

skäl för en sammanslutning af det mellansvenska och de norrländska

malmexportbolagens intressen komme vidare en, efter hvad trafikbolaget

hade sig bekant, allmänt närd önskan att definitivt förebygga

faran att se det afgörande inflytandet inom de båda norrlandsbolagen i

utländska händer, hvilken fara senast förelegat under form af ett utbud af

aktiemajoriteten i nämnda bolag till tyska järnverksägare, som dittills varit

afnämare af en väsentlig del af den från Sverige exporterade malmen.

På grund häraf hade trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund,

på samma gång bolaget velat trygga sin egen affär, trott sig jämväl

tillgodose långt viktigare allmänna intressen, då bolaget träffat aftal om

köp af betydande poster af aktier i aktiebolaget Gellivare malmfält och

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.

Det af bolaget afslutade köpet afsåge 5,750 aktier i aktiebolaget

Gellivare malmfält och 1,774 aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

och då det förra af dessa båda bolag ägde 3,609 aktier i det senare,

erhölle trafikbolaget därigenom bestämmanderätten öfver omkring 90 % af

hvartdera bolagets till ett antal af 6,000 uppgående aktier och blefve

således i tillfälle att omhänderhafva ledningen af samtliga de tre stora

malmexporterande bolagen på det för deras egen och därmed äfven för

landets ekonomi förmånligaste sätt.

Vid afslutandet af berörda köp hade det emellertid legat klart för

trafikbolaget, att detsamma icke kunde med någon utsikt till framgång

öfvertaga och fullfölja de båda norrländska bolagens affärer utan Kungl.

Maj:ts medverkan i åtskilliga betydelsefulla hänseenden.

Att sålunda trafikbolaget vid köpet förutsatt, att aktiebolaget Gellivare

malmfält skulle tillerkännas obestridd äganderätt till de grufvor, om

hvilka rättegång påginge mellan staten och bolaget, syntes icke behöfva

af trafikbolaget närmare motiveras.

Men vidare nödgades bolaget hemställa om bestämmande af ändrade

grunder för ersättande af malmtransporten å järnvägen Gellivare—Riksgränsen.

Enligt det emellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, å andra sidan, den 2 juli 1898 träffade aftal

i fråga om anläggande och befraktande af nämnda järnväg hade staten

åtagit sig att å järnvägen för bolagets räkning frakta årligen högst 1,200,000

ton järnmalm, och enligt § 8 i samma aftal ålåge det bolaget att till

staten betala:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

l:o) Statens utgifter dels för driften af järnvägen Gellivare—

Riksgränsen, dels ock för underhåll af järnvägen med allt hvad därtill

hörer; och

2:o) 3,8 % årligen å anläggningskostnaden för nämnda järnväg.

I främsta rummet vore det angeläget, att Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag erhölle rätt att efter hand öka malmtransporten mellan Kiruna

och Riksgränsen från det i kontraktet angifna maximum 1,200,000 ton

upp till ° åtminstone 1,500,000 ton och eventuellt till 2,000,000 ton

per år. ,

Hvad vidare beträffade den nämnda bolag enligt kontraktet åliggande

betalningsskyldigheten, tilläte sig trafikbolaget erinra, hurusom vid ingåendet

^ af berörda aftal anläggningskostnaden för järnvägen Gellivare

Riksgränsen beräknats till i rundt tal 21,500,000 kronor, under det att

den verkliga kostnaden af lätt förklarliga skäl nu uppginge till något

öfver 32,400,000 kronor; och med tillägg af omkring 1,800,000 kronor

för ytterligare anskaffning af rullande materiel m. in. syntes totalkostnaden

böra beräknas till 34,200,000 kronor, hvarå den årliga räntan efter

3,8 % uppginge till nära 1,300,000 kronor.

Med hänsyn till denna stora ökning af anläggningskapitalet och då

de norrländska'' malmbolagen i ett tidigare skede bundit sig genom omfattande

leveransaftal, Indika uppgjorts med hänsyn till då beräknade

transportkostnaden, men numera ställde sig mycket ogynnsamt, ansåge

si<r trafikbolaget äga grundad anledning till en hemställan om uppgörande

af ett nytt fraktaftal enligt delvis ändrade principen Bolaget

ville därvid icke ''ifrågasätta någon jämkning med afseende å skyldigheten

att förränta det till 34,200,000 kronor beräknade anläggningskapitalet,

utan inskränkte sig till en anhållan om fastställande af ersättningen

för järnvägens driftkostnad till visst belopp. Under antagande

af en &årlig transport å sträckan Kiruna—Riksgränsen af 1,200,000 ton

malm hade driftkostnaden af sakkunniga fackmän beräknats till ett belopp,

motsvarande 1 krona 6 öre per ton; och hemställde trafikbolaget,

att den Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag nu åliggande skyldigheten

att ersätta statens utgifter för driften af järnvägen Gellivare Riksgränsen

utbyttes mot förpliktelse för bolaget att för hvarje ton malm, som för

bolagets räkning å nämnda järnväg fördes å sträckan Kiruna Riksgränsen,

erlägga en frakt af 1 krona 6 öre med förbindelse för bolaget

att, därest den fraktade malmkvantiteten skulle per kalenderår understiga

1,000,000 ton, i allt fall erlägga frakt för nämnda kvantitet.

Stege däremot malmtransporten öfver 1,500,000 ton för år, skulle

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ersätta staten för ränta och driftBih.

till Piksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Håft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

kostnad, genom betalning af en fix frakt, motsvarande bolagets transportkostnad

å järnvägen enligt nyss angifna grunder vid frakt af jämnt

. EAAAAA „ , , /1,300,000

1,500,000 ton eller således ^ ^ Q0Q + l,oe) = 1 krona 93 öre per ton.

Genom sistberörda bestämmmelse skulle staten vid transport af

kvantiteter öfver 1,500,000 ton årligen — och trafikbolaget antoge, att

denna siffra inom relativt kort tid skulle uppnås — blifva tillförsäkrad

en frakt som, förutom ersättning för ränta och driftkostnad, skulle

lämna bidrag jämväl till en hastigare amortering af anläggningskostnaden.

Ofvanstående förslag innebure naturligen, att Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag i likhet med öfriga trafikanter skulle betala frakt för

materialer och lifsförnödenheter m. m.

För att icke i framtiden blifva utsatt för ojämn konkurrens från

andra malmbolag i Norrland ansåge sig trafikbolaget vidare böra hemställa,

att andra malmbefraktare ej tillerkändes proportionsvis billigare

fraktvillkor å järnvägen Gellivare—Riksgränsen än Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag.

För trafikbolaget vore det likaledes önskvärdt att vid öfvertagande

af ifrågavarande affärer kunna räkna med en fast frakt jämväl å''järnvägen

Malmberget—Luleå, och hemställde bolaget, att den nu gällande

fraktsatsen för malm å denna järnväg måtte bibehållas.

Omfattningen af de affärer, å hvilka trafikbolaget vore i begrepp

att inlåta sig, gjorde det vidare oundgängligt, att det nya fraktaftalet,

hvars grunder bolaget här ofvan framställt, finge blifva gällande för en

längre period framåt, åtminstone för 30 år eller för längre tid, om så

af staten skulle anses önskligt i och för amortering af järnvägens anläggningskostnad.

Med afseende å ofvan anförda grunder för ett nytt fraktaftal ville

trafikbolaget slutligen tillägga, att bolaget, därest sådant skulle anses

lämpligt, vore villigt arrendera järnvägen Luleå—Riksgränsen på för staten

ekonomiskt fördelaktiga villkor.

För fullgörandet af de skyldigheter, som enligt ett fraktaftal i

öfverensstämmelse med nu antydda grunder skulle åligga LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag, vore trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund

villigt att ikläda sig ansvar.

En lugn utveckling af de stora norrländska malmaffärerna fordrade

emellertid, att desamma, åtminstone under den tid det nya fraktaftalet

omfattade, icke utsattes för tyngden af eventuell exporttull å järnmalm.

Bolaget hemställde därför, att, för den händelse sådan tull skulle under

nämnda tid beslutas, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebola
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

11

get Gellivare malmfält finge äga rätt till restitution däraf genom motsvarande

nedsättning i malmfrakten.

För att öfvertaga och ordna de båda norrländska bolagens affärer

måste enligt verkställd beräkning upptagas ett lån å omkring 20,000,000

kronor. A den inhemska marknaden skulle under nuvarande förhållanden

en sådan summa knappast kunna åvägabringas utan störande rubbningar;

och ehuru trafikbolaget tilltrodde sig att utan afsevärd svårighet

utom landet kunna upplåna omförmälda belopp, skulle bolaget med hänsyn

till de tungt vägande skäl, som anförts mot anlitande af utländskt

kapital för ifrågavarande affärer, ogärna tillgripa berörda utväg. Med anledning

däraf hemställde bolaget, att ofvannämnda belopp, 20,000,000

kronor, måtte erhållas i statslån till skälig ränta på 30 års amortering;

och hade trafikbolaget såsom säkerhet för ett dylikt lån att erbjuda, förutom

sin egen garanti, inteckning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags

och aktiebolaget Gellivare malmfälts fasta och lösa egendom med förmånsrätt

näst efter de för dessa bolags obligationslån å nu resterande resp.

10,000,000 kronor och 9,650,000 kronor lämnade säkerheter.

För den händelse de af trafikbolaget sålunda ifrågasatta medgifvanden

skulle erhållas, vore bolaget å sin sida beredt att till statens

trygghet och till förekommande af utländskt inflytande å bolagets skötsel

ställa nödiga garantier. I sådant hänseende vore bolaget först och främst

villigt att hos staten deponera de af bolaget förvärfvade aktierna i

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält,

äfvensom att åstadkomma erforderligt beslut om nedsättning hos

staten jämväl af de sistnämnda bolag tillhöriga aktierna i LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag, med staten tillerkänd rätt att, därest trafikbolaget

Alle sälja omförmälda aktier i de båda norrländska malmbolagen,

till sig lösa desamma efter parikurs. Då vidare, därest ifrågavarande

affär genomfördes, staten, som redan nu ägde genom särskild förordnad

person deltaga i granskningen af förvaltningen utaf trafikbolagets angelägenheter,

syntes böra vara direkt representerad i detta bolags styrelse,

samt slutligen så vidt möjligt borde förhindras, att aktier i trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund ägdes eller innehades af utländingar,

hade bolaget i dessa hänseenden för sin del enhälligt beslutat

ändringar i gällande bolagsordning.

De önskemål i fråga om medgifvanderx från statens sida, som trafikbolaget

här ofvan framställt, samt de af bolaget å dess sida erbjudna garantier

hade sammanfattats i ett förslag till grunder för aftal emellan svenska

staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare

malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, å andra sidan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Sedan järnvägsstyrelsen och kommerskollegium afgifvit infordrade

underdåniga utlåtanden, samt fullmäktige i riksgäldskontoret lämnats tillfälle

att yttra sig i ärendet, föredrogs detsamma den 28 april 1903 inför

Kungl. Maj:t, därvid föredragande departementschefen anförde, bland annat:

»Hvad nu beträffar den af trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund

hos Eders Kungl. Maj:t gjorda framställningen, skulle genom bolagets öfvertagande

af aktiemajoriteten i aktiebolaget Gellivare malmfält och därigenom

jämväl i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag under de förutsättningar,

som i förslaget till aftal upptagits, utsikt förefinnas, att de för utvecklingen

af en värdefull gren af våra näringar samt utbredande af odling inom en

viktig del af landet betydelsefulla förhållandena vid de två största grufföretagen

i Norrbottens län blefve för en afsevärd framtid på ett tillfredsställande

sätt ordnade. Förutom detta, som synes mig vara af stor vikt,

skulle vidare genom den ifrågasatta nya ordningen äfven vinnas den fördelen,

att berörda grufföretag komme att stanna i svenska händer, äfvensom

att staten skulle erhålla ett önskvärdt inflytande på bolagens verksamhet.

I betraktande häraf synas mig talande skäl föreligga för staten

att, därest den föreslagna ordningen i öfrigt befinnes antaglig, lämna den

medverkan, som påkallas för dess genomförande.

I sådant afseende torde först få beröras frågan om äganderätten till

de grufvor, som innehafvas af aktiebolaget Gellivare malmfält. Det är

tydligt, att någon uppgörelse om öfvertagandet af detta bolags aktier icke

kan komma till stånd, utan att den nu mellan staten och bolaget pågående

rättegången om äganderätten till dessa grufvor nedlägges och bolagets

äganderätt till dem lämnas obestridd. För min del kan jag ej heller finna

annat än, att de skäl, som förelågo för staten att mot aktiebolaget Gellivare

malmfält anhängiggöra ifrågavarande rättegång, väsentligen förlora sin betydelse

gent emot de fördelar, som den ifrågasatta uppgörelsen mellan

bolagen otvifvelaktigt innebär.

Hvad därefter beträffar den ändring i nu gällande bestämmelser om

malmtransporten å statsbanan mellan Kiruna och Riksgränsen, som af

trafikaktiebolaget ifrågasatts, skulle densamma afse dels tran sportmängden,

dels sättet för beräkningen af fraktafgifterna, dels tiden för dessa afgifters

erläggande till staten, dels ock tiden för det nya aftalets giltighet, hvarjämte

bolaget föreslagit ett tillägg rörande andra malmbefraktares fraktvillkor.

Sålunda har bolaget föreslagit en ökning af malmtransporten från nu

medgifna högst 1,200,000 ton till åtminstone 1,500,000, eventuellt 2,000,000

ton per år. Såsom af det föregående framgår, har järnvägsstyrelsen häremot

erinrat, att genom en ökning till 2,000,000 ton skulle, med hänsyn

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 107.

till banans till 2,700,000 ton beräknade transportförmåga, andra malmtrafikanters

berättigade anspråk kunna blifva åsidosatta, hvarför järnvägsstyrelsen,

som ej hade något att anmärka mot en ökning till 1,500,000

ton, ansett malmtransporten för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag böra

tillsvidare begränsas till sistnämnda belopp.

I afseende på den viktigaste ändringen eller sättet för beräkningen

af fraktafgifterna skulle, enligt bolagets förslag, Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolags nuvarande skyldighet att betala statens utgifter för järnvägens

Gellivare—Riksgränsen drift och underhåll samt 3,s % å anläggningskostnaden

för järnvägen med tillbehör äfvensom att ersätta eventuell förlust

af annan trafik utbytas mot förpliktelse att utgifva en fraktersättning, som

för transport af intill 1,500,000 ton järnmalm om året skulle utgå dels

med 3,8 % af en till 34,200,000 kronor fixerad anläggningskostnad, eller i

rundt tal 1,300,000 kronor årligen, dels ock med l,oe kronor för hvarje

ton, samt för en årlig malmtransport af mera än 1,500,000 ton skulle utgöi*a

1,93 kronor pr ton. Järnvägsstyrelsen har dock icke kunnat i allo

godkänna trafikbolagets beräkning af de nya fraktafgifterna, utan på grunder,

för hvilka redogörelse i det föregående lämnats, kommit till det resultat,

att för 1,000,000 ton eller därunder borde betalas 2,540,000 kronor samt

för hvarje ton utöfver 1,000,000 till och med 1,500,000 ton 78 öre.

Enligt trafikbolagets förslag skulle fraktafgifterna erläggas hvar sjätte

månad, då'' däremot nu gällande aftal bestämmer, att Luossavaarabolaget

skall för hvarje månad inbetala en tolftedel af det af järnvägsstyrelsen för

året provisoriskt beräknade beloppet af driftkostnaden och räntan på anläggningskostnaden.

Järnvägsstyrelsen har emellertid ansett lämpligast, att

nu gällande tider för likviden bibehölles, och härutinnan uppgjort ett förslag

med de modifikationer, som betingats af den utaf styrelsen föreslagna

afgiftsberäkningen.

Vidare har trafikbolaget föreslagit, att det nya fraktaftalet skulle

gälla eu period af 30 år, hvaremot järnvägsstyrelsen framhållit nödvändigheten

däraf, att det nya aftalet skulle afslutas för samma tid som det nu

gällande, eller intill dess anläggningskostnaden blifvit till fullo amorterad

eller tre år förflutit efter uppsägning från statens sida, dock att den tid,

inom hvilken staten ej skulle äga uppsäga aftalet, kunde förlängas från

nu bestämda tjugu till trettio år. &

Det tillägg, som trafikaktiebolaget föreslagit till införande i det nya

aftalet utöfver förutvarande bestämmelser, afser, att under tiden för aftalets

giltighet andra malmbefraktare ej finge tillerkännas proportionsvis billigare

fraktvillkor än Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag; och har järnvägsstyrelsen

funnit denna hemställan befogad.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

För egen del anser jag de nya bestämmelser för Luossavaarabolagets

malmtransporter, hvilkas medgifvande från statens sida sålunda påkallas,

vara af den beskaffenhet, att de böra kunna med vissa ändringar och med

en något förtydligad affattning antagas. Jag ansluter mig härutinnan till

järnvägsstyrelsens uppfattning och anser de af styrelsen föreslagna ändringar

i hufvudsak välbetänkta och innefatta säkerhet för, att icke staten genom

det nya aftalet skall äfventyra de genom det förra aftalet densamma tillförsäkrade

förmåner. I ett afseende synes mig emellertid böra göras ett

tillägg till hvad järnvägsstyrelsen föreslagit. I järnvägsstyrelsens beräkning

af fraktafgifterna har icke för transportmängder under 1,500,000 ton per

år förutsetts det fall, att, sedan staten vidtagit nödiga anordningar för

transport af en årlig malmkvantitet af 1,500,000 ton, bolaget något år inskränker

transporten under sistnämnda kvantitet. För ett sådant fall bör

räntan naturligtvis beräknas å det högre anläggningskapitalet, 34,900,000

kronor, eller till 1,330,000 kronor, och således sammanlagda afgiften för

en kvantitet af 1,000,000 ton utgöra 2,640,000 kronor. Med denna siffra

till utgångstal skulle, genom ett tillägg af 58 öre för hvarje ton därutöfver,

afgiften för hvarje ytterligare 100,000 ton höjas med 58,000 kronor

och slutligen för en kvantitet af 1,500,000 ton per år ernås samma afgiftsbelopp,

som järnvägsstyrelsen i sin beräkning upptagit för sistnämnda

kvantitet.

I detta sammanhang anser jag mig böra meddela, att enligt från

riksgäldskontoret lämnad uppgift den ränta, som staten fått utgifva för

de till järnvägsanläggningen Gellivare—Riksgränsen beviljade och utbetalda

belopp uppgått i medeltal till 3,80955787 %. Häraf framgår visserligen, att

den annuitet, Luossavaarabolaget skulle erlägga å järnvägens anläggningskostnader,

i stället för att lämna tillgång till amortering af dessa kostnader,

ej fullt motsvarar den ränta, staten får betala för de till företagets

utförande anskaffade penningarna, men denna omständighet synes mig icke

höra utgöra anledning att nu ifrågasätta annuitetens höjande utöfver hvad

i 1898 års öfverenskommelse fastställdes, enär i följd af den betydande

ökningen af anläggningskostnaderna bolagets utgifter i detta hänseende

komma att vida öfverstiga hvad från början varit beräknadt. Sannolikt

synes för öfrigt vara, att efter hand statens ränteutgifter kunna nedbringas

till det belopp, hvarifrån man utgick vid uppgörandet af 1898 års aftal.

I afseende å den transport af malm från Malmbergets station till

Svartön, som bedrifves af aktiebolaget Gellivare malmfält, har trafikaktiebolaget

föreslagit, att gällande fraktsatser skulle bibehållas oförändrade,

och har järnvägsstyrelsen icke haft något att erinra däremot. Härvid har

jag ansett lämpligt att, på sätt äfven järnvägsstyrelsen hemställt, i ett blif
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 107.

15

vande aftal fullständigt intagas de i detta afseende, enligt Eders Kungl.

Maj:ts nådiga beslut den 1 juli 1898, gällande fraktsatser, hvarförutom

däri särskilt bör anmärkas, att inskränkning ej sker i den bolaget enligt

utfästelse den 2 juli 1898 åliggande skyldighet att garantera staten viss

årlig nettovinst å järnvägen mellan Malmberget och Svartön.

Vidare har trafikaktiebolaget i sitt förslag till aftal förbehållit sig

att, om under aftalstiden exporttull skulle åsättas järnmalm, Luossavaaraoch

Gellivarebolagen skulle berättigas till restitution af denna tullafgift

genom nedsättning i malmfrakten. Ätt skäl finnes för denna anhållan,

synes ej kunna förnekas. Därest densamma, på sätt jag anser önskligt,

bifalles, torde dock, såsom järnvägsstyrelsen anmärkt, de belopp, som kunna

komma att restitueras, ej böra utbetalas af trafikmedel, likasom det tydligtvis

endast är i afseende å en här i landet åsatt exporttull som resti
-

tution kan ifrågakomma.

Hvad därefter beträffar trafikaktiebolagets ansökning om beviljande åt

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält

af statslån å 20,000,000 kronor, synes mig för bifall härtill tala hufvudsakligen

samma skäl, som anförts till stöd för trafikbolagets framställning

i dess helhet. Näppeligen torde det erforderliga lånebeloppet kunna uppbringas

å den inhemska lånemarknaden, och att för anskaffande däraf hänvisa

bolagen till utländskt kapital vore att lämna rum för ett inflytande,

som man just sträfvar efter att undvika. Då härtill kommer att, efter

hvad fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande gifver vid handen, hinder

för staten icke torde möta att genom upplåning tillhandahålla bolagen beloppet,

samt den säkerhet, som erbjudes och hvarom jag nu kommer att

närmare yttra mig, synes vara antaglig, tvekar jag icke att äfven i denna

del biträda trafikbolagets ansökning.

Vidkommande denna säkerhet och de garantier i öfrigt, som bolagen

erbjuda för de i ansökningen afsedda förhållandenas tillfredsställande ordnande,

så har till en början trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund

förklarat sig villigt att ikläda sig ansvar för fullgörandet af alla de skyldigheter,

som enligt nu ifrågasatta fraktaftal skulle åligga LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält. Till upplysning

om värdet af den sålunda erbjudna säkerheten tillåter jag mig att

här lämna en öfversikt. af trafikaktiebolagets ställning, sådan den enligt

mig tillhandahållna uppgifter visade sig vid 1902 års utgång.

Bolagets tillgångar utgjorde vid nämnda tidpunkt 26,453,258 kronor

42 öre, och ägde bolaget till sitt förfogande, förutom 20,167 kronor 5 öre,

öfverförda af 1901 års vinst till 1902 års vinst- och förlustkonto, en behållen

inkomst för året af 2,110,908 kronor 34 öre. Aktiekapitalet uppgår

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

till 21,116,000 kronor, och till reservfonden, som vid 1902 års slut utgjorde

1,491,192 kronor 90 öre, har enligt bolagsstämmans beslut den 27

innevarande månad öfverförts 211,090 kronor 83 öre, hvadan densamma

sålunda numera utgör 1,702,283 kronor 73 öre.

Till säkerhet för återbetalningen af statslånet har trafikaktiebolaget

erbjudit, förutom sin egen garanti, inteckning i Luossavaara-Kirunavaara

aktiebolags och aktiebolagets Gellivare malmfält fasta egendom äfvensom

förlagsinteckning i samma två bolags bergsbruk och grufdrift, med förmånsrätt

näst efter de för dessa bolags obligationslån lämnade säkerheters

Enligt företedda handlingar utgöras bolagens fastigheter dels af en

Luossavaarabolaget tillhörig afsöndring om 241,16 hektar från Jukkasjärvi

kronopark, dels ock af följande Gellivarebolaget tillhöriga fasta egendomar,

nämligen

den s. k. Fjällnäs egendom, bestående af 3/128 mtl Gellivare n:r 1, 3/i28

mtl Gellivare n:r 2, 41 /512 mtl Gellivare n:r 5 och V64 mtl Gellivare n:r 6;

frälsehemmanet Robsahm n:r 1, 5/32 mtl;

den från n/256 mtl Boden n:r 2 afsöndrade lägenheten Bruket n:r 1

om 4 har 84 ar (kallad Storaholms hemman) och en från 14/256 mtl Boden

n:r 2 afsöndrad lägenhet om 6 tunnland;

det s. k. Holmfors hemman och tegelbruk, bestående af: i öfver

Luleå socken: u/i28 mtl Buddbyn n:r 4, 13/i28 mtl Buddbvn n:r 7, V32

mtl Legoträsk n:r 1, 19/ö4 mtl Alternäs n:r 1, 1/e mtl Kopparberg n:r 1,

11 Zion mtl Buddbyn n:r 3, 17/2560 mtl Buddbyn n:r 5, 39/4096 mtl Buddbyn

n:r 7, och i Råneå socken: 9/32 mtl Rörviken n:r 1, 3/i6 mtl Hedträsk

n:r 1;

den s. k. Svartö lotsplats, bestående af: en från Vi6 mtl Björsbyn

n:r 5 afsöndrad lägenhet om 10,3873 har, kallad Bältet n:r 3, en från 13/256

mtl Björsbyn n:r 5 afsöndrad lägenhet om 8,4397 har, kallad Bältet n:r 4,

och en från 37/128 mtl Björsbyn n:r 6 afsöndrad lägenhet om 73,7990 har,

med undantag af den från dessa tre lägenheter afsöndrade lägenheten Svartklafven

n:r 1 om 17,32 har.

Gravationsbevis rörande de båda bolagens sålunda till säkerhet erbjudna

egendom hafva ingifvits, och enligt dessa besväras för närvarande

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags vid Luossavaara och Kiirunavaara

malmfält idkade bergsbruk och grufdrift af förlagsinteckningar för tillhopa

10,000,000 kronor samt dess fasta egendom endast af den förut omnämnda

inteckningen för 2,000,000 kronor till säkerhet för bolagets förbindelse till

Kungl. Maj:t och kronan af den 18 november 1901. Aktiebolagets Gellivare

malmfält i Gellivare socken idkade bergsbruk och grufdrift besväras

af förlagsinteckningar för tillhopa 10,500,000 kronor och dess ofvannämnda

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

17

fastigheter, förutom af inteckningar till säkerhet för nyttjanderätt och för

smärre belopp å tillhopa 11,300 kronor, af inteckningar å tillsammans

900,000 kronor.

Vidare har trafikaktiebolaget, till statens trygghet och till förekommande

af utländskt inflytande å bolagets skötsel, dels förklarat sig villigt

att hos staten deponera de af bolaget förvärfvade aktierna i LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält äfvensom de

sistnämnda bolag tillhöriga aktierna i Luossavaarabolaget med rätt för

taten att, därest trafikbolaget ville sälja berörda aktier, till sig lösa desamma

efter parikurs, dels ock vidtagit de ändringar i bolagsordningen,

för hvilka jag förut redogjort.

I afseende på statens rätt att lösa de deponerade aktierna efter parikurs

har kommerskollegium framhållit, att detta erbjudande borde ändras

därhän, att staten under angifna förutsättning skulle berättigas lösa aktierna

efter parikurs eller efter det högsta pris, hvarå anbud förelåge, i fall detta

understege aktiernas nominella värde. Denna anmärkning synes mig vara

riktig. Depositionen torde för öfrigt böra få karaktären af en pantsättning.

Visserligen kan, då Luossavaara- och Gellivarebolagen med all sin fasta

och lösa egendom stå i ansvarighet, sådant förefalla öfverflödigt, men det

medför likväl en afgjord förmån därutinnan, att den del af säkerheten,

som motsvaras af nämnda aktier, kommer att finnas till hands i en lättare

användbar form.

Utom den erbjudna och numera äfven beslutade ändringen i trafikaktiebolagets

bolagsordning anser jag staten böra fordra, att äfven Luossavaara-

och Gellivarebolagens bolagsordningar i de delar, hvarom nu är

fråga, bringas till hufvudsaklig öfverensstämmelse med trafikbolagets bolagsordning;

och stadganden i sådant syfte hafva följaktligen blifvit intagna

i förslaget till aftal med bolagen.

I enlighet med den uppfattning, jag nu uttalat, har jag låtit uppgöra

ett nytt förslag till aftal, att gälla från den 1 januari 1904. Då

emellertid inom Jukkasjärvi tingslag icke hålles mera än ett ting om året,

i årets början, kan den inteckning i Luossavaarabolagets fastighet, som

skall läggas som säkerhet för statslånet, ej erhållas under innevarande år,

och med utlämnandet af detta lån måste sålunda anstå, till dess bolagen

blifva i tillfälle att uppfylla sin förpliktelse i detta afseende. Kontraktsförslaget,

som af trafikbolagets styrelse godkänts, är af följande lydelse:

''Emellan svenska staten, å ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund,

å andra sidan, är följande öfverenskommelse träffad:

Dih. till Piksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

l:o.

I det emellan svenska staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

den 2 juli 1898 afslutade kontrakt om byggande af järnväg från

Gellivare förbi Luossavaara och Kiirunavaara malmfält till Riksgränsen skola

§§ 2—6 erhålla följande ändrade lydelse, att lända till efterrättelse från

och med den 1 januari 1904.

»§ 2. Staten åtager sig att å ifrågavarande bana emot ersättning,

som i § 3 här nedan sägs, från Kiruna malmbangård till Riksgränsen för

bolagets räkning årligen frakta högst 1,500,000 ton järnmalm; dock att

bolaget icke må påfordra transport af mer än 1,200,000 ton förr, än tillräcklig

rullande materiel hunnit anskaffas och öfriga anordningar för dylik

transport hunnit vidtagas, samt att staten fritager sig för ansvar för den

minskning i den transporterade malmmängden, som kan uppstå, därest

bolaget icke med största- möjliga jämnhet fördelar malmafsändningen på

årets särskilda månader.

Önskar bolaget att å järnvägen frakta järnmalm utöfver den sålunda

bestämda myckenhet af 1,200,000 resp. 1,500,000 ton om året, vare bolaget

i afseende å rätt till transport af sådan Överskjutande myckenhet malm

likställd med andra befraktare och skyldig att för transporten utgifva

den ersättning, som kan varda bestämd.

§ 3. Bolaget betalar i fraktafgift för transport under ett år af

1,000,000 ton järnmalm eller därunder 2,540,000 kronor samt 78 öre för

hvarje ton utöfver 1,000,000 till och med 1,500,000.

Skulle bolaget, efter det nödiga anordningar för transport af en

årlig malmkvantitet af 1,500,000 ton blifvit af staten vidtagna, något år

inskränka transporten under nämnda kvantitet, utgår frakten under det

året med 2,640,000 kronor för 1,000,000 ton järnmalm eller därunder

samt för hvarje ton där utöfver 58 öre.

§ 4. Af den fraktafgift, som enligt § 3 skall af bolaget erläggas,

skola 3,8 % å det belopp, hvartill järnvägens anläggningskostnad beräknas

uppgå, anses utgöra ränta å och amortering af sagda kostnad; och skall

det belopp, som utgöres af skillnaden emellan å ena sidan nämnda 3,8 %

och å andra sidan den ränteutgift, som förorsakas staten genom upplåning

af de till anläggningskostnaden erforderliga medel, eller därest medel därtill

helt och hållet eller delvis på annat sätt anskaffas, den summa, hvartill

statens ränteutgift enligt riksgäldskontorets beräkning skulle uppgå, i

händelse medlen upplånades, beräknas till anläggningskostnadens amortering.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

Anläggningskostnaden beräknas, intill dess anordningar för transportens

ökning till 1,500,000 ton vidtagits, till 32,400,000 kronor och därefter

till 34,900,000 kronor.

§ 5. Det åligger bolaget att före den 1 december hvarje år hos

kungl. järnvägsstyrelsen anmäla ungefärliga storleken af malmtransporten

under det nästkommande året; och skall bolaget å första helgfria dag i

hvarje månad till kungl. järnvägsstyrelsens hufvudkassa erlägga en tolftedel

af det fraktbelopp, som på den sålunda angifna kvantiteten enligt föreskrifterna

i § 3 belöper.

Skulle bolaget underlåta göra sådan anmälan, som nyss är sagd,

skall transportmängden beräknas komma att uppgå till samma myckenhet

som nästföregående år, dock ej till mindre än 1,000,000 ton.

Så fort ske kan efter hvarje års slut uppgöres af kungl. järnvägsstyrelsen

sluträkning emellan staten och bolaget för det gångna året; skolande

bolaget sist en månad efter erhållen del af denna sluträkning till

kungl. järnvägsstyrelsen inbetala den skuld, bolaget enligt sluträkningen må

äga, hvaremot, därest öfverskott till bolagets förmån af sluträkningen utvisas,

detsamma i det nya årets räkning godtgöres bolaget medels afdrag

af därunder skeende förskottslikvid.

§ 6. De i §§ 2—5 träffade bestämmelser skola gälla intill dess

anläggningskostnaden blifvit enligt Kungl. Maj:ts uträkning till fullo amorterad

eller, därest staten dessförinnan finner skäligt uppsäga öfverenskommelsen,

till dess tre år efter uppsägningen förflutit; dock att uppsägning,

därtill bolaget icke äger rätt, icke må å statens sida ske före den 1

januari 1931.

Ej må, så länge detta kontrakt gäller, annan befraktare af malm å

järnvägen Gellivare—Riksgränsen tillerkännas förmånligare fraktvillkor än

bolaget.»

De bestämmelser i kontraktet den 2 juli 1898, som meddelats till

säkerhet för uppfyllandet af hvad bolaget enligt samma kontrakt åtagit

sig, skola hänföra sig äfven till de åtaganden, hvartill bolaget enligt nu

aftalade förändrade föreskrifter förbundit sig.

2:o.

Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund ikläder sig borgen såsom

för egen skuld för fullgörande af de förpliktelser, som åligga Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag enligt det i lista punkten omförmälda

emellan staten och samma bolag den 2 juli 1898 upprättade kontrakt med

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 107.

däri nu stadgade ändringar, äfvensom af den aktiebolaget Gellivare malmfält

jämlikt 3:e punkten i detta kontrakt åliggande betalningsskyldighet.

3:o.

Den fraktafgift, aktiebolaget Gellivare malmfält har att erlägga för

transport af malm från Malmbergets station till Svartön, skall för tiden från

den 1 januari 1904 till den 1 januari 1934 utgöra för hvarje ton: vid försändning

af minst 600,000 ton för år 2 kronor 75 öre, vid försändning af 400,000—

600,000 ton för år 3 kronor 25 öre, och vid försändning af mindre än 400,000

ton för år 3 kronor 50 öre, dock med iakttagande däraf att vid transport

under ett år af 400,000—600,000 ton sammanlagda fraktafgiften ej må

öfverstiga fraktafgiften för 600,000 ton, beräknade efter 2 kronor 75 öre

för ton, samt att vid transport under ett år af mindre än 400,000 ton

sammanlagda fraktafgiften ej må öfverstiga fraktafgiften för 400,000 ton,

beräknade efter 3 kronor 25 öre för ton. Genom bestämmelsen i denna

punkt sker ej inskränkning i den bolaget enligt utfästelse den 2 juli 1898

åliggande skyldighet att ansvara för, att staten bekommer viss årlig nettovinst

å järnvägen mellan Malmberget och Svartön.

4:o.

I händelse järnmalm kommer att i Sverige beläggas med exporttull,

skola Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält

vara berättigade att af staten erhålla ersättning för den tullafgift, bolagen

få i sådant hänseende vidkännas under den tid, förevarande fraktaftal

komma att gälla, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag dock icke för

annan malm än den, som transporteras mot den här ofvan i detta kontrakt

bestämda afgift.

5:o.

Kungl. Maj:t och kronan nedlägger den emot aktiebolaget Gellivare

malmfält samt G. H. Erasmie och N. W. Bosasus vid Gellivare lappmarks

tingslags häradsrätt anställda rättegång angående rätt till vissa gruffyndigheter

vid Gellivare in. m.; skolande kronan och bolaget vidkännas en

hvar sina kostnader å rättegången, samt bolaget godtgöra kronan hvad

kronan i sådant hänseende kan dömas att till Erasmie och Bosseus utgifva.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj it» Nåd. Proposition N:o 107.

21

6:o.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält

erhålla af staten genom riksgäldskontor ett lån å 20,000,000 kronor

med skyldighet för bolagen att å detta belopp årligen betala 6 %, af

hvilken annuitet först godtgöres ränta efter 4 74 % å oguldet kapitalbelopp

och återstoden utgör afbetalning å kapitalet; skolande bolagen, om till

betalning förfallet belopp icke i föreskrifven ordning erlägges, därå gälda

5 % ränta intill dess samma belopp blifvit behörigen inbctaldt.

För fullgörande af denna bolagens förbindelse ikläder sig trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund borgen såsom för egen skuld.

7:o.

Till ytterligare säkerhet för ej mindre återbetalning af det i 6:e

punkten af detta kontrakt omförmälda lån med ränta än äfven fullgörande

af öfriga trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält åliggande förpliktelser

enligt detta kontrakt och kontraktet den 2 juli 1898 öfverlämnas:

l:o. En af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget

Gellivare malmfält, en för bägge och bägge för en, utfärdad revers å

20,000,000 kronor med 474 % ränta, till säkerhet hvarför meddelats dels

inteckning i samtliga nämnda bolag tillhörande fastigheter, dels ock förlagsinteckning

i all den bolagen för deras bergsbruk och grufvedrift tillhöriga

egendom, hvari sådan inteckning lagligen må gälla, jämte bevis

att sagda fastigheter och öfrig egendom icke därutöfver häfta för andra

penningeinteckningar än de, som lämnats såsom säkerhet för de af nämnda

bolag upptagna obligationslån till ursprungligt belopp af sammanlagdt

20,000,000 kronor, och den för Kungl. Maj:t och kronan i LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolags fasta egendom meddelade inteckning för 2,000,000

kronor.

2:o. De af trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund inköpta 5,750

aktier i aktiebolaget Gellivare malmfält och 1,774 aktier i LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag äfvensom de aktiebolaget Gellivare malmfält tillhöriga

3,609 aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.

Därjämte tillförsäkras staten rätt att, i händelse trafikaktiebolaget

eller aktiebolaget Gellivare malmfält sluter aftal om försäljning af omförmälda

aktier eller någon del däraf, till sig lösa samma aktier efter

parikurs eller till det lägre pris, som må vara i aftal bestämdt; åliggande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

det dock staten, därest den vill begagna sig af denna rätt, att härom göra

anmälan inom ett år efter det till Kungl. Maj:t inlämnats behörigt bevis,

att aftal om försäljningen ägt rum.

Öfvertager staten sålunda berörda aktier eller någon del däraf, är

staten, där ej annat aftalas, berättigad att innehålla köpeskillingen såsom

säkerhet för fullgörandet af bolagens ifrågavarande förbindelser, mot

skyldighet dock att å beloppet, i den mån detsamma icke användts till betäckande

af förfallen fordran hos bolagen, tillgodoföra bolagen skälig ränta.

8:o.

Detta kontrakt varder icke gällande, där ej före den 1 januari 1904

ej mindre till riksgäldskontoret aflämnats af Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält, en för bägge och

bägge för en, utfärdadt skuldebref å det i 6:e punkten af detta kontrakt

omförmälda lån, med därför stadgad af trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund

ingången borgen, äfvensom de i 7:e punkten angifna aktier,

än äfven till Kungl. Maj:t inlämnats borgensförbindelse af det

innehåll, som här ofvan i 2:a punkten blifvit bestämdt, äfvensom bevis

därom att

dels i bolagsordningen för trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund

vid bolagsstämma den 27 innevarande april beslutade ändringar blifvit

behörigen fastställda,

dels i aktiebolagets Gellivare malmfält bolagsordning införts och

behörigen framställts bestämmelser, a) att aktie i bolaget icke må ägas

eller innehafvas af utländing eller, utan Kungl. Maj:ts medgifvande, af

svenskt bolag, b) att Kungl. Maj:t skall äga utse en ledamot i bolagets

styrelse och en revisor samt c) att beslut om försäljning af bolaget tillhörig

grufva eller del däraf, om bolagets upplösning eller om nedläggande

af grufdriften ej skall gälla utan Kungl. Maj:ts godkännande,

dels ock i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag införts enahanda inskränkning

i afseende å rätt för svenskt bolag att äga eller innehafva

aktie i bolaget äfvensom stadgats, att beslut om ändring i vare sig denna

bestämmelse eller i den uti bolagsordningen redan intagna föreskrift om

rätt för Kungl. Maj:t att utse en ledamot i bolagets styrelse ej skall gälla,

med mindre de i 22 § 2 mom. bolagsordningen uppställda villkor för giltigheten

af där afsedda beslut blifvit uppfyllda.

Det i 6:e punkten omförmälda lån må dock icke i sin helhet eller

till någon del utbekommas, förrän till riksgäldskontoret aflämnats, förutom

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

23

ofvan omförmälda handlingar, den i 7:e punkten 1 mom. omnämnda intcckningshandling

jämte gravationsbevis.

9:o.

Skulle i anledning af denna öfverenskommelse skiljaktiga meningar

i något afseende uppstå mellan kontrahenterna, äro bolagen underkastade

Kungl. Maj:ts afgörande.»

I enlighet med statsrådets hemställan afläts till Riksdagen proposition

med förslag, att Riksdagen under medgifvande att Kungl. Maj:t å

statens vägnar ägde med trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält ingå

öfverenskommelse af den lydelse, det i statsrådsprotokollet omförmälda

förslag utvisade, måtte bevilja, såsom lån till Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält, ett belopp af 20,000,000

kronor, att af riksgäldskontoret utbetalas på de villkor, som i nämnda

öfverenskommelse närmare angåfves.

Uti det af statsutskottet, i anledning af denna proposition och i

ämnet väckta motioner, afgifna betänkande hemställde utskottet, att Kungl.

Maj:ts ifrågavarande framställning icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Nio ledamöter af statsutskottet förordade i afgifven reservation bifall

till Kungl. Maj:ts förslag med vissa ändringar och tillägg.

Statsutskottets yttrande var af följande lydelse:

»De anspråk, som enligt den kungl. propositionen ställas på statens

medverkan för att trafik aktiebolaget Grängesberg-Oxelösund skall kunna

genom definitivt afslutande af nu ifrågasatt köp komma i besittning af

aktiemajoritet inom aktiebolaget Gellivare malmfält och Loussavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, äro enligt utskottets uppfattning synnerligen stora.

Närmast och direkt går propositionen ut på beviljande för detta ändamål

af ett högst betydande låneunderstöd till de båda norrbottniska malmbolagen.

Det är en helt och hållet ny väg, Riksdagen skulle beträda genom

att sålunda till enskilda industriella företag lämna försträckning, och

utskottet kan icke undgå att hysa betänkligheter med afseende å de följder,

hvartill statens inträde på denna väg kan komma att leda. Under

inga förhållanden torde en sådan åtgärd böra beslutas, så vida man ej är

fullt förvissad att för staten synnerligen viktiga ändamål därigenom skulle

vinnas.

Såsom skäl för att staten skulle genom medverkan på nu föreslaget

sätt göra det för Grängesbergsbolaget möjligt att förvärfva aktiemajoriteten

inom förenämnda båda malmbolag har t. f. departementschefen i första

1903 års

statsutskott.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

rummet anfört, att härigenom utsikt skulle förefinnas, att förhållandena

vid de två största grufföretagen i Norrbottens län blefve för en afsevärd

framtid på ett tillfredsställande sätt ordnade. Om utskottet rätt uppfattat

föredragandens mening, grundar sig den af honom sålunda uttalade förhoppningen

därpå, att genom förverkligande af aktieköpet i fråga berörda

grufföretag skulle komma i händerna på ett solidt bolag, som står under

ledning af driftiga och allmänt ansedda män. Betydelsen häraf erkänner

utskottet till fullo; men såväl i det ena som det andra hänseendet kunna

förhållandena vid ett bolag inom kort undergå förändring, och man har

ingen som helst säkerhet att de fördelaktiga egenskaper, som för närvarande

utmärka ifrågavarande bolag, komma att under någon längre tid

blifva bestående. Den fördel, som i ofvan angifna hänseende skulle stå

att vinna genom den ifrågasatta uppgörelsens åvägabringande, måste därför,

så vida man icke uteslutande fäster sig vid det närvarande, anses

ganska oviss.

De ytterligare fördelar, som enligt föredragandens mening skulle i

sammanhang med den nya ordningens genomförande vinnas, äro dels att

berörda grufföretag komme att stanna i svenska händer, dels ock att staten

skulle erhålla ett önskvärdt inflytande på bolagens verksamhet. Såsom

i statsrådsprotokollet närmare omförmälts, har Grängesbergsbolaget beslutat,

att i sin bolagsordning införa åtskilliga föreskrifter till förebyggande

af att aktier i bolaget skulle kunna öfvergå i utlännings ägo, och enligt

det i propositionen åberopade förslaget till aftal skulle liknande bestämmelser

införas i de båda norrbottniska malmbolagens bolagsordningar.

Huru dessa bestämmelser än må affattas, synes det dock utskottet uppenbart,

att de icke kunna på ett effektivt sätt uppfylla sitt ändamål att förhindra

utländskt inflytande på vederbörande bolags förvaltning. Såsom

allmänt bekant är, kunna nämligen dylika bestämmelser utan svårighet

kringgås på det sätt, att en utländsk köpare af aktier låter inregistrera

dem på svenska män och genom dessa utöfvar sin rösträtt.

Hvad angår det inflytande på bolagens verksamhet, som staten genom

den ifrågasatta nya ordningen uppgifvits skola erhålla, torde därmed

icke kunna afses annat än att staten beträffande samtliga ifrågavarande

bolag skulle få rätt att utse en styrelseledamot och en revisor. Om ock

en sådan befogenhet för staten icke saknar betydelse, kan man dock hafva

skäl erinra därom, att äfven i bolag, där staten haft och begagnat denna

rätt, därigenom icke alltid kunnat förebyggas beklagliga missförhållanden.

Såsom af det förestående framgår, har utskottet icke kunnat finna

de skäl, som för genomförande af ifrågavarande uppgörelse blifvit anförda,

vara synnerligen kraftiga, och ingalunda har utskottet genom dem kunnat

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

25

komma till den öfvertygelsen, att Riksdagen för berörda andamåls vinnande

bör med afvikande från hittills följda grundsatser skrida till en med afseende

å sina konsekvenser så betänklig åtgärd som att börja lämna låneunderstöd

till enskilda industriella företags bedrifvande.

Utskottet, som på grund häraf finner sig förhindrad t tillstyrka den

kungl. propositionen, har vid sådant förhållande saknat anledning att yttra

sig beträffande de särskilda medgifvanden i fråga om fraktbestämmelserna

samt i andra afseenden, som förutom låneunderstödet äskats af staten för

att det ifrågasatta aktieköpet skulle kunna komma till stånd.

Hvad angår de i ämnet väckta motionerna gå de hufvudsakligen ut

därpå, att Riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära utredning rörande

förvärfvande åt staten af antingen äganderätt till aktiebolaget Gellivare

malmfälts och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags malmtillgångar m. m.

eller ock ett större antal aktier i dessa bolag. Med afseende härå

har utskottet endast velat erinra att, äfven om det skulle befinnas önskvärdt,

att staten förvärfvade berörda tillgångar, ett i enlighet med motionärernas

förslag fattadt beslut af Riksdagen om anställande af utredningar

och underhandlingar i denna fråga icke synes skola befrämja syftet att till

skäligt pris komma i besittning af ifrågavarande egendom.»

Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning blef icke af Riksdagen

bifallen.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 8 maj 1906 aflåten proposi-iöOöårsjprotion

föreslagit Riksdagen att för sin del godkänna och antaga följande PoslUonförslag

till öfverenskommelse:

»Mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund,

en för alla och alla för en, å andra sidan, är — med iakttagande

däraf att hvart särskildt af de tre bolagen dels ikläder sig nedanstående

förpliktelser och verkställer nedanstående rättsöfverlåtelser, i hvad

desamma ankomma på det särskilda bolaget, dels ock jämväl ikläder sig

ansvar såsom för egen skuld eller annan förpliktelse för af de andra bolagen

gjorda utfästelser — följande öfverenskommelse träffad.

§ 1.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att af all den järn- 1906 års

malm, som innehålles i de bolaget nu tillhöriga grufvor och inmutade ko^^8''

områden i malmfälten i Syväjärvi, Nokutusvaara, Luossavaara, Kiirunavaara

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Håft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

och Haukivaara, icke bryta och tillgodogöra sig mera än sammanlagdt

etthundrafemtio (150) miljoner ton samt att, därest vid den undersökning af

de inom berörda malmfält befintliga malmförekomsters utsträckning i fält och

på djupet, hvarom närmare bestämmes i § 2, skulle visa sig, att totalkvantiteten

järnmalm, däri inbegripen den under kontraktstiden brutna, ej

uppgår till sjuhundrafemtio (750) miljoner ton, icke bryta och tillgodogöra

sig mera än en femtedel af den konstaterade totalkvantiteten.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält förbinder sig att af den järnmalm,

som innehålles i de detta bolag nu tillhöriga grufvor och inmutade områden

i Gellivare malmfält, icke bryta och tillgodogöra sig mera än trettiosju

miljoner femhundra tusen (37,500,000) ton, däri dock ej inräknad nu

befintlig eller under tiden för denna öfverenskommelses bestånd vid grufbrytningen

fallande s. k. varpmalm. Med varpmalm förstås sådant malmhaltigt

berg, som faller vid brytningen af malmen eller måste brytas för

att göra malmen åtkomlig men är för fattigt att kunna med fördel i

oberedt skick exporteras.

§ 2.

Totalkvantiteten af den järnmalm, som innehålles i de uti § 1,

första stycket, omförmälda malmförekomster, skall med användande af de

praktiska och vetenskapliga hjälpmedel, som kunna stå till buds, bestämmas

af en af sakkunniga och ojäfviga, svenska eller utländska ingenjörer

eller geologer sammansatt nämnd, bestående af sju medlemmar, af hvilka

tre utses af Kungl. Maj:t, lika många af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

och en af styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm. Till nämndens

biträde äga Kungl. Maj:t och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag att

utse hvardera en juridiskt sakkunnig person.

Innan nämnd tillsättes för bestämmande af totalkvantiteten, skola

sådana förarbeten, som kunna finnas erforderliga för ett riktigt bedömande

af malmernas utsträckning i fält och mot djupet, hafva af bolaget och på

dess bekostnad utförts; dock må, i den mån bolaget eller nämnden finner

sådant önskligt, omförmälda arbeten fortsättas, intill dess nämndens utlåtande

meddelas. Med afseende å berörda arbeten skall beträffande Kiirunavaara

iakttagas, att undersökningar skola utföras till erforderligt djup

från dagen och från tvärorter, hvilka skola drifvas ifrån den utfraktstunnel,

bolaget kommer att framföra nära Luossajårvis nivå från norra till södra

ändan af Kiirunavaara.

Nämndens tillsättande må ej påyrkas tidigare än under år 1922.

Har icke, sedan ena parten med uppgift om sitt val af ledamöter i

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

nämnden gjort framställning hos den andra parten om tillsättande å

dess sida af ledamöter i nämnden, sådan åtgärd ägt rum inom tre

månader, är förstnämnda part berättigad att utse ledamöter i den andras

ställe.

Nämndens utlåtande skall afgifvas senast under år 1924. Inför

nämnden må såväl staten som bolagen framställa och grunda sina anspråk

och påståenden. Nämndens beslut må ej öfverklagas. Stanna nämndens

ledamöter i olika meningar, galle den mening, som de flesta omfattat,

såsom nämndens beslut.

Så snart nämnden konstaterat, att totalkvantiteten uppgår till 750

miljoner ton, skola nämndens arbeten upphöra. De för totalkvantitetens

bestämmande i angifna omfattning erforderliga kostnader bestridas af

bolaget.

Staten äger, sedan en totalkvantitet af 750 miljoner ton konstaterats

på egen bekostnad fortsätta undersökningen, dock att sådant ej må förorsaka

hinder för bolagets grufdrift.

Skulle nämnden anse, att de för totalkvantitetens bestämmande utförda

förarbeten äro otillräckliga, och förty förklara sig ur stånd att afgifva

ett grundadt omdöme om totalkvantiteten, skall denna anses uppgå

till fyrahundra (400) miljoner ton eller den större myckenhet, som nämnden

trots undersökningens ofullständighet finner sig kunna på giltiga

grunder angifva.

§ 3.

I händelse den enligt § 2 beräknade totalkvantiteten järnmalm befinnes

uppgå till 750 miljoner ton eller mera, och Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag alltså äger att bryta och tillgodogöra sig 150 miljoner

ton, skola följande bestämmelser gälla:

l:o. Bolaget skall bryta berörda 150 miljoner ton under tiden från

den 1 januari 1907 till den 1 januari 1957.

2:o. För att bolaget må kunna inom nyss sagda tid bryta och försälja

150 miljoner ton järnmalm, tillförsäkrar staten bolaget att å järnvägen

Gellivare—Riksgränsen mot en afgift af två (2) kronor 64 öre per

ton från Kiruna till Riksgränsen frakta

under år 1907 ........... 1,800,000 ton

» » 1908 ........... 2,000,000 »

» » 1909 ........... 2,200,000 »

> > 1910 ........... 2,400,000 >

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

under år 1911 ........... 2,600,000 ton

» » 1912 ........... 2,800,000 »

» » 1913 ... •....... 3,000,000 »

samt att därefter utfrakta 3,000,000 ton per år och så mycket därutöfver,

som erfordras till utjämning af hvad under ett eller flera föregående

år brustit i sistnämnda kvantitet, dock ej något år mera än

3.200.000 ton, bolaget obetaget att efter år 1913 frakta ytterligare

100.000 ton per år under villkor, att bolaget härför tillhandahåller erforderligt

antal vagnar mot vanlig vagnhyra.

Så framt ej bolaget själft vill ombestyra å dess spår och dess egen

bangård erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att utföra

densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därför använda

växellokomotivs underhåll och materialieförbrukning samt för den

för vagnrörelsen erforderliga personalen äfvensom ränta och amortering

å anskaffningskostnaden för lokomotiven, beräknad till 7 procent, allt

ökadt med 10 procent.

Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar om den fordrade

ersättningens storlek, skall saken hänskjutas till afgörande af tre skiljemän,

af hvilka parterna utse hvar sin och öfverståthållarämbetet den

tredje.

Bolaget är pliktigt att betala vagnhyra för det antal dagar, hvarmed

en vagns omloppstid, från det densamma ställts till bolagets förfogande

för lastning till dess densamma efter skedd lossning återkommit

till Kiruna, öfverskrider fem dagar, så framt ej bolaget håller reservvagnar

till det antal, som svarar mot en långsammare omsättning än

fem dagar. I omloppstiden inräknas ej uppehåll, orsakadt af naturhinder

eller olyckshändelse.

.Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag berättigas att af omförmälda

kvantiteter årligen frakta intill 1,200,000 ton malm från Kiruna till

Svartön mot en afgift af tre (3) kronor 48 öre per ton, däri inberäknad

ersättning, för upplagsplats och begagnande af lastningsanordningar på

Svartön, i likhet med hvad som gäller för aktiebolaget Gellivare malmfält;

skolande Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, om det vill begagna

denna sin rättighet, därom hos järnvägsstyrelsen göra anmälan minst ett

år före ingången af det kalenderår, hvarunder fraktningen från Kiruna

till Svartön är afsedd att äga rum.

Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade

malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget med största

möjliga jämnhet fördelar malmafsändningen på årets särskilda månader

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

eller trafiken förhindras genom omständigheter, öfver hvilka förvaltningen

af statens järnvägar icke råder.

Det emellan Konungens befallningshafvande i Norrbottens län, å

statens vägnar, och bolaget den 9 september 1899 ingångna arrendekontrakt

angående kronan tillhörig mark vid Kiruna skall gälla, intill dess

bolagens i detta kontrakt afsedda egendom öfvergår till staten. Härom

skall arrendekontraktet förses med påteckning.

3:o. För hvarje år från och med 1911, intill dess jämlikt detta

kontrakt äganderätten till bolaget tillhörig egendom öfvergår till staten,

betalar bolaget till staten ett belopp, motsvarande en niondedel af hvad

för samma år utdelas till bolagets aktieägare och eventuellt afsättes till

andra fonder än reservfonden, denna senare beräknad till högst en tiondedel

utaf aktiekapitalet. Det staten sålunda för hvarje år tillkommande

belopp, hvilket till riktigheten skall bestyrkas af statens styrelseledamot

och dess revisor hos bolaget, skall inbetalas senast den 1 juli näst påföljande

år.

Därest bolagets utdelning för något år skulle visas icke stå i skäligt

förhållande till de i marknaden vid tiden för respektive försäljningsaftals

afslutande gällande malmpris, skall bolaget vara skyldigt att i

stället för ofvanberörda kontanta belopp tillhandahålla staten en myckenhet

malm, motsvarande en tiondedel af den under det ifrågakomna året uttagna

och försålda malmen, mot det att staten återbetalar det kontanta

beloppet samt godtgör den på sagda tiondedel belöpande andel af alla

omkostnader för det ifrågavarande året, däri inbegripna alla för året

gjorda afskrifningar å de hos bolaget nu och framdeles bokförda värden,

hvilka afse sådan egendom, som jämlikt detta kontrakt skall öfvergå till

staten. Vill staten begagna sin omförmälda rätt, skall staten därom tillsäga

bolaget inom ett år från det utdelningen till staten öfverlämnats.

Under tiden för detta kontrakts bestånd må icke någon bolagets

egendom, som jämlikt kontraktet skall öfvergå till staten, i bolagets räkenskaper

uppskrifvas utöfver dess i 1905 års balansräkning bokförda

värde med större belopp än som å samma egendom verkligen nedlagts, ej

heller må ny sådan egendom bokföras till högre belopp än den kostnad,

som därå användts.

4:o. Efter det jämlikt § 13 i detta kontrakt äganderätten till bolagen

tillhörig egendom öfvergått till staten, betalar staten årligen under

hvarje närmast följande år till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ett belopp,

motsvarande hvad af bolagets utdelningar eller afsättningar till andra

fonder än den på ofvan angifna sätt begränsade reservfonden för de senaste

tio åren närmast före äganderättens öfvergång till staten i medeltal

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

för år belöper å försålda en och en half miljon ton järnmalm, intill dess

bolaget sålunda erhållit vinst å en malmkvantitet, uppgående till en tiondedel

af hvad bolaget brutit och försålt från och med år 1911 intill

äganderättens öfvergång till staten.

§ 4.

I händelse den enligt § 2 beräknade totalkvantiteten järnmalm befinnes

icke uppgå till sjuhundrafemtio miljoner ton, och den malmkvantitet,

bolaget äger bryta och tillgodogöra sig, således icke uppgår till etthundrafemtio

miljoner ton, skola bestämmelserna i § 3 likväl lända till

efterrättelse med iakttagande, att den tid, efter hvilkens förlopp staten

skall erhålla äganderätt till bolaget tillhörig egendom, nedsättes från 50

år i samma proportion, som den malmkvantitet, bolaget äger bryta och

tillgodogöra sig, minskats från etthundrafemtio miljoner ton, samt att, om

efter denna norm äganderättens öfvergång till staten skulle inträffa på

annan dag än den 31 december, bolaget ändock behåller äganderätten till

årets slut.

§ 5.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att icke till utlandet

exportera s. k. A-malm från utmålen n:r 16, 17 och 27 (Vaktmästarens

kulle) i Kiirunavaara utöfver den kvantitet (omkr. 750,000 ton),

som redan blifvit enligt ingångna kontrakt försåld för leverans från och

med år 1907.

§ 6.

l:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält skall bryta ofvan omförmälda

37,500,000 ton järnmalm under tiden från den 1 januari 1907 till den

1 januari 1957 med omkring 750,000 ton per år, s. k. varpmalm däri

ej inberäknad, dock att, därest Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag

tillhörig egendom, på sätt i § 4 sägs, skall före sistnämnda tidpunkt

med äganderätt öfvergå till staten, jämväl den aktiebolaget Gellivare

malmfält tillhöriga, i detta kontrakt afsedda egendom skall samtidigt

med äganderätt öfvergå till staten, utan att bolaget i sådant fall äger

anspråk på ersättning för den malmkvantitet, som bolaget då ännu ej

hunnit bryta.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung t. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

2:o. Staten tillförsäkrar bolaget att få frakta nyssberörda inalmkvantitet

från Gellivare till Svartön mot en afgift af två (2) kronor 75

öre per ton och under de bestämmelser i öfrigt, som innefattas i Kungl.

brefvet den 1 juli 1898.

Det emellan Konungens befallningshafvande i Norrbottens län, å statens

vägnar, och bolaget den 9 september 1899 ingångna arrendekontrakt

angående kronan tillhörig mark i Gellivare skall gälla, intill dess bolagens

i detta kontrakt afsedda egendom öfvergår till staten; och skall kontraktet

förses med påteckning härom. Enahanda bestämmelser gälla beträffande

de emellan staten och "bolaget upprättade kontrakt afseende Tingvalls kulle

och Välkomman.

§ 7.

l:o. Därest det fraktbelopp, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

har att jämlikt i § 3 mom. 2 stadgad grund till staten erlägga, för transport

å järnvägen Gellivare—Riksgränsen något år ej skulle uppgå till sammanlagda

beloppet af kostnaden för nämnda järnvägs drift och underhåll

jämte fyra och fem tiondedels (4,5) procent å nuvarande och blifvande

anläggningskostnad för samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant

år betala en summa, som motsvarar detta sammanlagda belopp. I driftkostnaden

må dock ej inräknas utgift, som, enligt hvad af järnvägens räkenskaper

utrönes, föranledts allenast af persontrafik, postbefordran och

transport af annat gods än bolagets.

Om staten för annans räkning än bolagets fraktar malm från Kiruna

till Riksgränsen till sammanlagd myckenhet af minst 300,000 ton

för år, skall, i stället för nyssnämnda garantibestämmelse, gälla följande.

Om något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare—Riksgränsen ej

skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för järnvägens drift

och underhåll jämte 4,5 procent å nuvarande och blifvande anläggningskostnad

för samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant år betala,

med inberäkning af fraktafgiften för transporterad malmkvantitet, en summa

motsvarande den på bolagets transportkvantitet i förhållande till hela

transportmängden på banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt

enligt vid statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande andel

af ofvannämnda sammanlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle ett

sådant år bolagets transportmängd icke uppgå till den i § 3 mom. 2 för

året angifna kvantitet (respektive 1,800,000 upp till 3,000,000 ton), skall

vid beräkning af bolagets andel i nämnda kostnads- och procentbelopp

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

bolagets transportmängd i allt fall beräknas hafva utgjort den i § 3

mom. 2 angifna kvantitet.

2:o. Därest något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare (Malmberget)

Svartön ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden

för järnvägens drift och underhåll jämte fyra och fem tiondedels (4,5)

procent å nuvarande och blifvande anläggningskostnad för samma järnväg,

innefattande jämväl alla statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar

å. Svartön, skola Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget

Gellivare malmfält i allt fall för sådant år betala, med inberäkning

af fraktafgiften för å denna handel transporterad malmkvantitet, den på

bolagens transportkvantiteter i förhållande till hela transportmängden på

banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt enligt vid statens järnvägar

tillämpade fördelningsgrunder belöpande andel af ofvannämnda sammanlagda

kostnads- och procentbelopp. Skulle ett sådant år LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag icke frakta en så stor malmkvantitet denna väg,

som. bolaget enligt § 3 mom. 2 anmält till befordran, eller aktiebolaget

Gellivare malmfält icke frakta den i § 6 här ofvan omförmälda årskvantitet,

skola vid beräkning af bolagens andel i nämnda kostnads- och procentbelopp

bolagens transportmängder i allt fall beräknas hafva utgjort

den en gång anmälda kvantiteten från Kiruna till Svartön och den i § 6

omförmälda kvantiteten från Malmberget till Svartön.

§ 8.

Såväl Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag som aktiebolaget Gellivare

malmfält förbinda sig att af disponibla malmtillgångar i främsta

rummet i mån af efterfrågan leverera hvad som för järn- eller ståltillverkning

inom Sverige kan komma att åstundas.

Bolagen, . Indika icke må undandraga sig nu stadgade skyldighet

gent emot dylik köpare, som för fullgörande af sina förpliktelser lämnar

tillfredsställande bankgaranti, äga icke åsätta malmen högre pris än som

är efter det vid köpet i allmänhet gällande prisläge skäligt. Uppstå

emellan bolag och köpare olika meningar om, huruvida det af bolaget

fordrade pris är skäligt, , är bolaget pliktigt att, därest Kungl. Maj :t sådant

påfordrar, underkasta sig afgörande af tre skiljemän, af hvilka bolaget

och köparen utse hvar sin och fullmäktige i Sveriges riksbank den tredje.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 101.

33

§ 9.

Bolagen förbinda sig att sörja för eu i allo rationell malmbrytning

såväl vid Luossavaara-Kiirunavaara och Gellivare malmfält som ock vid det

eller de öfriga i § 1 omförmälta malmfält, som må komma att af bolagen

bearbetas, samt för sådant ändamål vidtaga lämpliga anstalter och

nedlägga erforderliga kostnader. Bolagen förbinda sig jämväl att hålla

all i detta kontrakt afsedd, för rörelsen erforderlig egendom i godt skick.

§ 10.

Bolagen förbinda sig att, på sätt i Grängesberg och Kiruna redan

ägt rum, äfven i Gellivare, där den med staten pågående rättegången

hittills lagt hinder i vägen för förverkligande af bolagets afsikter, vidtaga

åtgärder för beredande af tjänliga bostäder åt arbetarna samt för öfrigt,

i hvad på bolagen ankommer, söka sörja för deras trefnad.

§ 11.

Skulle under den tid, detta aftal äger bestånd, exporttull eller annan

pålaga eller afgift, af hvad slag det vara må, påläggas järnmalm,

som brytes eller exporteras, förbinder sig staten att under förra hälften

af nästpåföljande kalenderår godtgöra bolagen hvad de af sagda grund

måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti denna öfverenskommelse

afsedd fyndighet.

Därest under sagda tid något af de tre bolagen måst vidkännas

direkt beskattning, af hvad slag det vara må, efter annan eller högre

grund än som gäller för bolag med årlig inkomst af en och en half

miljon kronor eller förmögenhet af trettio miljoner kronor, skall staten

under loppet af nästpåföljande kalenderår godtgöra detta bolag ej mindre

hvad bolaget nödgats utgifva utöfver hvad det bort utgifva, därest dess

beskattning utgått efter samma grunder som för bolag med ofvan sagda

inkomst eller förmögenhet, än äfven ränta å skillnadsbeloppet efter fyra

procent om året.

§ 12.

Staten förbinder sig att under den tid, denna öfverenskommelse

varar, icke låta annan frakta för export afsedd järnmalm å järnvägen

Luleå—Riksgränsen mot billigare afgifter än dem, som medgifvits bolagen.

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

§ 13.

l:o. Den 1 januari 1957 eller å den tidigare dag, som med tillämpning

af § 4 här ofvan kan ifrågakomma, öfverlåter LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag utan ersättning med full äganderätt till staten

den bolaget tillhöriga, inom Norrbottens län befintliga fasta egendomen

241,16 hektar mark i Juckasjärvi socken, afsöndrad från kronopark vid

Kiruna.

Samtidigt öfverlåter aktiebolaget Gellivare malmfält utan ersättning

med full äganderätt till staten samtliga detta bolag tillhöriga, inom Norrbottens

län befintliga fastigheter, nämligen:

1 Gellivare socken:

5/32 mantal frälse Robsahm n:o 1

f1/32 » Wassara n:o 4 eller Gellivare n:o 5

Fjällnäs (6 tunnland inägor afsöndrade från Vs mantal Wassara n:o 4 eller

l Gellivare n:o 5

Petersberg n:o 1

eller Gellivare n:o 5

d:o

d:o

Gellivare n:o 6

n:o 1

1/32 » Björkudden n:o 1

3/64 mantal

21/512 »

V128 »

7/128 »

Vö4 »

Q /

/ 64 »

n:o

n:o 4

W assara

d:o

d:o

d:o

W uortnuvuoma

Björkudden n:o

I Öfver-Luleå socken:

Holmfors såg

11 i 128

mantal

Buddbyn

n:o 4

13/128

»

d:o

n:o 7

7/32

Legoträsk

n:o 1

7/64

d:o

d:o

7/64

»

d:o

d:o

19/128

Alternäs

d:o

OO

<N

oT"

»

d:o

d:o

Ve

Kopparberg d:o

13/32

Bläslandet d:o

* V1024

»

Buddbyn

n:o 3)

17/2560

d:o

n:o 5''

39/4096

d:o

n:o 71

skogsskiften

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

35

1 Råneå socken:

®/32 mantal Rörviken n:o 1

3/i6 » Hedträsk n:o 1

I Neder-Luleå socken:

Å Svartön: Bältet n:o 3 om 10,3873 hektar, afsöndrad från Vi6 mantal

Björsbyn n:o 5

Bältet n:o 4 om 8,4397 hektar, afsöndrad från 13/256 mantal

Björsbyn n:o 5

En lägenhet om 73,7990 hektar, afsöndrad från 37/128 mantal

Björsbyn n:o 6

Ett område om 3,8630 hektar på Svartöberget.

Vid samma tidpunkt öfvergå utan ersättning med full äganderätt

till staten samtliga de båda bolagen tillhöriga grufvor och inmutade

områden inom Norrbottens län jämte alla för fyndigheternas tillgodogörande

eller administrerande därstädes anordnade anstalter, byggnader,

järnvägar och annat, likasom maskiner, redskap och rullande materiel,

skolande härunder inbegripas all för grufrörelsen afsedd eller använd fast

och lös egendom af hvad slag den vara må, dock icke penningar, värdepapper,

fordringar eller vid kontraktstidens utgång osåld järnmalm, ej

heller järnvägsvagnar, som gå i trafik å statsbanan eller för malmtransport

särskildt byggda ångfartyg.

Jämväl all egendom af den här förut i denna § angifna beskaffenhet,

som de tre bolagen må inom ofvannämnda län förvärfva före ofvanberörda

tidpunkt, skall då, med iakttagande af nyssnämnda undantag, utan

ersättning med äganderätt tillfalla staten.

Bolagen fritaga sig från ersättningsskyldighet för det fall, att före

fastigheternas afstående till staten desamma eller någon eller några af dem

skulle utan bolagens förvållande lagligen frånvinnas bolagen, äfvensom

från annan hemulsskyldighet än öfverlämnande af nuvarande äganderättshandlingar

och lagfartsbevis. Likaledes fritaga sig bolagen från skyldighet

att försvara sådana grufvor och inmutade områden, hvilka vid bristande

försvar omedelbart tillfalla staten såsom jordägare.

2:o. Bolagen ansvara för, att den i mom. l:o afsedda egendom vid

tiden för dess öfverlämnande till staten icke besväras af andra inteckningar

än dem, som nu äro beviljade eller omnämnas i mom. 3 af denna §.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

3:o. Bolagen förbinda sig att till staten öfverlämna äganderättshandlingarna

till samtliga ifrågakomna grufvor och inmutningar jämte de

i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags eller aktiebolagets Gellivare malmfält

förlagsinteckningsbara egendom nu fastställda inteckningar, så snart

och i den mån berörda handlingar frigöras från å dem nu hvilande pantförbindelser.

Vid kontraktets underskrifvande å statens vägnar öfverlämna

bolagen vidare såsom säkerhet för öfverlåtandet till staten af de i mom.

1 här ofvan omförmälda fastigheter skuldebref å sammanlagdt en miljon

kronor med inteckningsrätt i fastigheterna.

Därest den i denna § afsedda egendom eller del däraf genom konkurs

skulle frångå det bolag, den nu tillhör, är staten berättigad att af

bolaget erhålla skadestånd till belopp motsvarande fem (5) kronor per ton

af all den järnmalm, som återstår obruten, därvid till grund för myckenhetens

bestämmande skall, hvad Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag angår,

i första rummet läggas den uppskattning, som jämlikt § 2 må hafva ägt

rum. Har denna uppskattning enligt nämndens förklaring omfattat all

befintlig malm, skall samma uppskattning gälla. Har ej uppskattningen

omfattat all befintlig malm eller har nämnden ännu ej biifvit tillsatt eller

icke afgifvit utlåtande, äge staten förebringa annan utredning angående

malmtillgångens storlek, dock att denna skall anses utgöra minst fyrahundra

miljoner ton. Aktiebolagets Gellivare malmfält malmtillgång skall i nu

afsedda fall anses utgöra en tiondedel af den myckenhet, som LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolags malmfält innehålla.

Hvad nu är sagdt om konkurs galle ock, därest egendom genom

utmätning frångår något af sistnämnda tvenne bolag, dock ej där denna

egendom för exekutiv auktion saluvärderats till mindre än ett hundra tusen

kronor, i hvilket fall skadeståndet skall utgöra tre gånger det belopp,

hvartill den utmätta egendomen saluvärderats.

§ 14.

l:o. Under år 1925 äger staten rätt att, därest den det vill, tillsäga

bolagen om inlösen af all i detta kontrakt afsedd egendom, och skall

tillträdet i så fall äga rum den 31 december året därefter. Lösen skall

gifvas enligt följande grunder. Af den malmkvantitet, som bolagen enligt

§ 1 äga bryta och tillgodogöra sig, skall den del, som vid tidpunkten för

inlösningen återstår obruten, med tillägg af en tiondedel af hvad Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag brutit och försålt från och med år 1911 till

dess inlösen äger rum, lika fördelas på de år, som återstå af den i §§ 3

och 4 bestämda tidsperiod med tillägg af fem år därutöfver. Därefter

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 101.

37

beräknas den nettovinst för hvart och ett af dessa år, hvarom bolagen

genom statens tidigare tillträde komma att gå miste. Beräkningen af sagda

nettovinster verkställes af nio ojäfvige gode män, af hvilka tre utses af

staten, tre af bolagen, en af magistraten i Stockholm, en af magistraten i

Göteborg och en af styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm. Vid

beräkningen skola gode männen, för hvilka bolagens böcker och öfriga

handlingar skola hållas tillgängliga, träffa sitt afgörande med hänsyn såväl

till malmpris och brytningskostnader under den föregående tiden af bolagens

verksamhet som till befintliga kontrakt och alla andra på bedömandet

inverkande omständigheter. Sedan nettovinsten för hvart af de följande

åren sålunda bestämts, uträknas det värde, som hvarje årsvinst har vid

tidpunkten för inlösen, på det sätt att sagda värde med tillägg af ränta

och ränta på ränta efter fyra procent för år från tillträdesdagen till ifrågavarande

vinstårs utgång skall uppgå till samma belopp som den enligt

ofvan angifna grunder beräknade nettovinsten för samma år.

Summan af årsvinsternas sålunda uträknade värden vid tidpunkten

för tillträdet utgör inlösningsbeloppet. Det sålunda bestämda beloppet

skall staten erlägga kontant å tillträdesdagen.

Inför gode männen må såväl staten som bolagen framställa och

grunda sina anspråk och påståenden. Gode männens beslut må ej öfverklagas.

Stanna de i olika meningar, galle den mening, som de flesta omfattat

såsom gode männens beslut. Lagen om skiljemän äger ej tillämpning

i fråga om det i detta mom. afsedda förfarande. Angående påföljd

af parts underlåtenhet att utse gode män galle hvad i § 2 är för där

afsedt fall stadgadt.

Begagnar staten icke sin lösningsrätt vid ofvan angifna tidpunkt, må

densamma sedan ej göras gällande förrän tio år därefter samt ytterligare

efter en period af tio år.

2:o. Skulle bolagen eller något af dem i väsentlig grad brista i

fullgörandet af de i § 3 mom. 3, §§ 7 eller 9 stadgade åtaganden, och

rättelse ej ske inom sex månader efter tillsägelse från statens sida, skall,

i händelse staten sådant påfordrar, statens lösningsrätt till den i detta

kontrakt afsedda egendom inträda. För sådant fall skola de i förestående

mom. stadgade bestämmelser om lösen gälla, dock med den skillnaden att

staten endast skall erlägga åttio procent af det inlösningsbelopp, som med

tillämpning af mom. 1 skulle hafva utgått.

3:o. Därest förevarande paragraf träder i tillämpning, skall staten

samtidigt med öfvertagande af egendomen jämväl öfvertaga LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolags samt aktiebolagets Gellivare malmfält förpliktelser

jämte motsvarande rättigheter enligt sådana kontrakt angående leve
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 107.

rans af järnmalm, hvilka äro upprättade, innan tillsägelse om inlösen enligt

mom. 1 skett, eller, i fall tillträdet sker på grund af hvad i mom.

2 stadgas, innan staten framställt anspråk på inlösen; dock under förutsättning

att icke något af de tre bolagen afhändt sig någon bolaget tillhörig

malmångare, i förra fallet efter det staten tillsagt om inlösen, och

i senare fallet efter det anspi’åk på inlösen framställts.

§ 15.

År vid den tidpunkt, då staten tillträder egendomen, malm, som af

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält

brutits inom den i detta kontrakt stadgade begränsning, osåld, äga bolagen

utfrakta densamma på i detta kontrakt stadgade villkor.

§ 16.

Staten utfäster sig att vid tillträdet af bolagens ifrågakomna egendom,

i den mån sådant lämpligen kan ske, öfvertaga den hos LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält anställda personal

äfvensom att svara för fortsatt utbetalning af dä utgående, till beloppet

rimliga pensioner och understöd åt tjänstemän och arbetare, som

varit anställda vid nämnda båda bolag.

§ 17.

Därest staten före utgången af år 1953 tillträder den i detta kontrakt

afsedda egendom, förbinder sig staten att till G. E. Broms’ rättsinnehafvare

utbetala den royalty, som enligt aftal af den 11 februari och

den 20 maj 1903 häftar vid den egendom, staten sålunda förvärfvat.

§ 18.

Den mellan kronan, å ena, och aktiebolaget Gellivare malmfält m. fl.,

å andra sidan, anhängiga rättegång angående rätt till vissa inmutningar,

i hvilken rättegång Svea hofrätt gifvit dom den 23 februari 1906, nedlägges

till alla delar, och parterna bära hvar sina kostnader för samma rättegång.

§ 19.

Därest bolagen eller något af dem vid statens tillträde af den i

detta kontrakt afsedda egendom, vare sig detta sker i enlighet med § 13

s. 39 Kontrollera mot PDF

Klingl. Majds Nåd. Proposition N:o 107.

39

eller § 14, äger för malmtransport särskildt byggda ångfartyg, skall staten

vara berättigad och skyldig inlösa dessa fartyg till pris, som bestämmes

af skiljemän, af livilka hvardera kontrahenten utser en och de två sålunda

utsedda eller, i fall de icke kunna ena sig, öfverståthållarämbetet den tredje.

§ 20.

Genom detta kontrakt upphäfves den emellan staten, å ena, och

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, å andra sidan, den 2 juli 1898 ingångna

öfverenskommelse. Till ytterligare säkerhet för uppfyllande af

bolagets förbindelser enligt förevarande kontrakt skola hos staten kvarblifva

såväl det intecknade skuldebref å två miljoner kronor, som af bolaget

öfverlämnats till staten såsom säkerhet för ett i sagda öfverenskommelse

stadgadt vite, som ock de såsom pant för samma öfverkommelse

till staten aflämnade depositionsbevis, dock med rätt för bolaget, så länge

det fullgör sina förbindelser enligt förevarande kontrakt, att uppbära ränta

å bevisen.

§ 21.

De rättigheter, som på grund af detta kontrakt tillkomma bolagen,

må icke utan statens samtycke å annan öfverlåtas.

Förestående aftal antages härmed, under förutsättning af vederbörande

bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juni månads

utgång, men upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke af

staten inom samma tid godkännes.

Stockholm den 8 maj 1906.

Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund

Vollrath Tham.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält.

Vollratli Tham.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

Vollrath Tham.

Brukspatron Vollrath Thams egenhändiga namnteckning

bevittna:

C. H. Byström.

L. Lagerhjelm.»

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

I sammanhang med förenämnda proposition föreslog Kungl. Maj:t

Riksdagen att, under förutsättning att det nu omförmälda förslaget till

öfverenskommelse mellan svenska staten och grufbolagen blefve af Riksdagen

godkändt och antaget, dels bevilja ett anslag af 3,125,000 kronor

till utförande af erforderliga kompletteringsarbeten å järnvägen Gellivare—

Riksgränsen samt till anskaffande af ytterligare rullande materiel för statens

järnvägar, dels ock bemyndiga riksgäldskontoret att, i mån af behof

och efter Kungl. Maj:ts beslut i hvarje särskildt fall, tillhandahålla järnvägsstyrelsen

nämnda belopp.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t af berörda förslag till öfverenskommelse

anförde dåvarande chefen för civildepartementet, bland annat,

följande:

»Redan mot slutet af förra året hade från styrelsen för trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund enskildt väckts fråga om ett mera varaktigt

ordnande af förhållandena mellan staten och malmbolagen, särskildt

med afseende å frågan om exporttull och om en ökning af den malmkvantitet,

som finge fraktas å järnvägen Gellivare—Riksgränsen. De hufvudgrunder

för ett aftal i denna riktning, som då ifrågasattes, voro icke

af beskaffenhet att kunna medföra en för staten tillfredsställande lösning.

Snart vidtogo emellertid underhandlingar på en vidsträcktare grundval.

Vid dessa underhandlingar har från statens sida framför allt gjorts

gällande vikten af att staten i så stor omfattning, som vore möjlig,

kunde förvärfva den högst ansenliga, för landets framtida industriella

utveckling utomordentligt betydelsefulla egendom, som de norrbottniska

gruffälten utgöra. Möjligheten för staten att genast förvärfva dessa

gruffält och själf eller genom annan tillgodogöra sig den malm, som

gruffälten innehålla, måste dock blifva förknippad med en så ofantlig

penningeutgift, att staten näppeligen syntes för närvarande kunna

inlåta sig därpå. Ett köp af ifrågavarande bolags alla gruffält syntes

således icke kunna ifrågasättas; ej heller kunde ett omedelbart partiellt

förvärf af gruffälten påtänkas, enär jämväl i detta fall, om köpet skulle

afse en betydlig del af malmfälten, hvilket uppenbarligen vore nödigt,

om ett statsförvärf af malmfälten skulle få den betydelse, som därmed

afsetts. en mycket ansenlig köpesumma måste ifrågakomma.

Det blef därför också snart uppenbart, att, om det skulle vara

möjligt att för statens räkning förvärfva den väsentligare delen af

malmfälten, utan att högst betydande penningesummor nu behöfde

därför utgifvas, ett sådant förvärf allenast kunde komma till stånd

genom att bolagen först tillgodogjorde sig en del af malmtillgången.

Bolagens villighet att acceptera eu uppgörelse på nämnda grund, för
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

41

utsatt att man kunde vinna enighet rörande de närmare bestämmelserna

och villkoren, var hufvudsakligen beroende af två faktorer, den ena, att

bolagen genom den växande benägenheten för åsättande af tull å bolagens

till utlandet exporterade järnmalm samt genom möjligheten åt, att

en dylik tull kunde sättas till allt högre och högre belopp, skulle afsevärdt

hämmas i sin affärsverksamhet, och den andra, att bolagen icke

kunde tilltvinga sig rätt att öfver statens järnvägar till utskeppningshamn

transportera annat än vissa, i förut omförmälda kontrakt bestämda myckenheter

järnmalm.

Kunde bolagen sålunda tillförsäkras exporttullfrihet eller restitution

af möjligen åsatt exporttull, vore ett af villkoren för underhandlingarnas

ledande till en för både bolagen och svenska staten antaglig öfverenskommelse

i förr antydd riktning uppfylldt. Ett medgifvande af en

dylik exporttullfrihet från statens sida syntes så mycket mera kunna tagas

i öfvervägande, som det vid de underhandlingar, som samtidigt fördes

angående afslutande af en handelstraktat mellan Sverige och Tyskland,

och redan vid en tidig punkt af dessa förhandlingar, med ganska stor

tydlighet framgått, att Tyskland principiellt bekämpade hvarje exporttull,

och att de viktigaste svenska önskemålen med afseende å traktaten icke

skulle vinna tillmötesgående från tysk sida, om icke under traktatstiden

Tyskland erhölle frihet från exporttull. Eu uppgörelse med nu ifrågavarande

bolag kom således att få ett intimt samband med traktatsförhandlingarna.

Det andra förhållande, som måste blifva föremål för statens medgifvande

till bolagens förmån, gällde den exportkvantitet, som bolagen

boi’de erhålla tillstånd att framföra å banan Luleå—Riksgränsen. Dels

vore bolagen i behof af ökning af denna exportkvantitet för att kunna

konsolidera sina affärer och amortera sina betydande skulder, dels kunde

bolagen allenast medelst en ökning af den ärliga exportkvantiteten uttaga

och tillgodogöra sig så mycket af sina malmtillgångar, att bolagen

kunde tänkas vara villiga att inom en ej alltför aflägsen tid låta

staten komma i besittning af ifrågavarande järnmalmsfyndigheter. För

att exporttullfrihet skulle kunna från statens sida medgifvas, borde emellertid

såväl den egendom, bolagen skulle till staten öfver läran a, vara af

det betydande värde, att exporttullen å järnmalm, beräknad efter de belopp,

som rimligen kunde tänkas ifrågakomma, vore af underordnad betydelse,

som ock exporttullfriheten vara ägnad att medföra sådana reella medgifvanden

från tysk sida i handelstraktatsfrågan, att därmed åtskilliga

svenska industrier kunde varda skäligen försäkrade om fortfarande marknad

i Tyskland.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Vidare borde medgifvandet rörande en ökad transport af järnmalm

å banan Luleå—Riksgränsen motsvaras af en uppgörelse om sådan fraktsats,

att staten på denna transport hade en god och tryggad vinst.

Med ofvan omnämnda hufvudsakliga utgångspunkter hafva härefter

med bolagen förts synnerligen vidlyftiga och långvariga, månad efter månad

fortgående underhandlingar, som slutligen utmynnat i ett numera

vederbörligen undertecknadt kontrakt, som jag, sedan detta kontrakt jämväl

varit föremål för yttrande från järnvägsstyrelsens sida, härmed får

underställa Kungl. Maj:ts pröfning.

Sedan departementschefen härefter uppläst ej mindre nämnda kontrakt

af den lydelse, bilaga A. till detta protokoll utvisar, än äfven järnvägsstyrelsens,

såsom bilaga B. till protokollet betecknade underdåniga utlåtande,

anförde departementschefen vidare följande:

Det upprättade kontraktet är grundadt på de hufvudbestämmelser,

vidkommande Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, att detta bolag äger

af sina järnmalmstillgångar uttaga och tillgodogöra sig en femtedel, dock

högst 150 miljoner ton, medan öfriga fyra femtedelar tillfalla staten, samt,

beträffande aktiebolaget Gellivare malmfält, att detta bolag icke äger uttaga

mera än 87,500,000 ton, medan återstoden tillfaller staten. Förut

är lämnad en redogörelse för de uppskattningar, som finnas rörande järnmalmtillgången

i de norrbottniska gruffält, hvarom här är fråga. Den

senaste uppskattningen, hvad Luossavaara och Iviirunavaara beträffar, visar

en malmtillgång i dessa malmberg af 793 miljoner ton. Af dessa får

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag allenast uttaga 150 miljoner ton,

medan återstående, i rundt tal 640 miljoner ton, tillfalla staten; af järnmalmtillgången

i Gellivare malmfält, senast beräknad till 128,5 miljoner

ton, får aktiebolaget Gellivare malmfält allenast bryta och tillgodogöra sig

37,5 miljoner ton, medan öfriga, i rundt tal 90 miljoner ton, tillfalla staten.

Skulle mot all förmodan tillgången i Luossavaara-Kiirunavaara malmberg

icke uppgå till nyss angifna kvantitet, är staten alltid tryggad att

erhålla fyra femtedelar af järnmalmtillgången genom bestämmelsen i kontraktet,

att bolaget i ingen händelse får uttaga mer än en femtedel af den

konstaterade totalkvantiteten.

Det är således utan tvifvel en egendom af utomordentligt stort värde,

som staten bekommer. Det är också en egendom, som icke, intilldess den

af staten öfvertages, kan försämras eller minskas i värde. Tvärtom är all

anledning antaga, att järnmalmen i Norrbotten, till följd af sin i allmänhet

ypperliga beskaffenhet och den minskade tillgången på för stål- och

järntillverkning lämplig järnmalm i andra länder, skall få ett alltmer

ökadt värde. Statens intresse att för det allmännas räkning och för den

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

43

svenska industriens framtid bevara den öfvervägande delen af de väldiga

malmfälten i Norrbotten lärer med denna öfverenskommelse vara tillgodosedt

på ett sätt, som måste anses vara särdeles fördelaktigt. Genom en

öfverenskommelse af det slag som den ifrågavarande har också afsetts att

förekomma, att ifrågavarande stora järnmalmstillgångar blifva föremål för

utländsk spekulation.

För att tillförsäkra den inhemska järnförädlingen företrädesrätt till

den järnmalm, hvaraf den till förädling inom landet är i behof, hafva i

§ 8 införts bestämmelser, som härutinnan måste anses betryggande och

tillfredsställande, hvarjämte i § 5 Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

förbundit sig att icke till utlandet exportera s. k. A-malm från utmålen

n:r 16, 17 och 27 i Kiruna — således den malm, som för närvarande är

af betydelse för inhemsk förädling — utöfver den kvantitet af omkring

750,000 ton, som redan blifvit enligt ingångna kontrakt försåld till leverans

från och med år 1907. De viktiga utfästelser, som från bolagens

sida sålunda gjorts, synas mig förtjäna en särskild uppmärksamhet, helst

som någon skyldighet i dessa afseenden i nu gällande fraktkontrakt icke

finnes upptagen.

Genom den föreslagna öfverenskommelsen bekommer staten vidare,

utan någon penninguppoffring, icke blott den nyssnämnda väsentligaste

delen af bolagens malmtillgångar i Norrbotten, utan äfven med äganderätt

och utan ersättning ej mindre samtliga Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält inom Norrbottens län tillhöriga,

för malmfyndigheternas tillgodogörande eller administrerande därstädes

anordnade anstalter, byggnader, järnvägar och annat, liksom maskiner,

redskap och rullande materiel, därunder inbegripen all för grufrörelsen

afsedd eller använd fast och lös egendom af hvad slag det vara

må — med undantag af penningar, värdepapper, fordringar eller vid kontraktstidens

utgång osåld järnmalm samt sådana järnvägsvagnar, som gå i

trafik å statsbanan, äfvensom ångbåtar — än äfven all den egendom af

nyss angifna beskaffenhet, som såväl nämnda bägge bolag som trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund inom Norrbottens län förvärfva före den

tidpunkt, då malmfyndigheterna öfvertagas af staten. Att med den utveckling,

grufbrytningen efter denna öfverenskommelses godkännande kommer

att taga, högst betydande värden i grufinrättningar, maskiner, byggnader

m. m. skapas under de 50 år, hvarunder bolagen skulle drifva sin affär,

torde utan vidare vara uppenbart. Det är otvifvelaktigt ansenliga summor,

bolagen komma att under dessa år nedlägga för att genomföra en rationell

brytning och på lämpligt sätt ordna de sociala förhållandena i grufsamhällena.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Då det synts lämpligt, att staten, om den så önskar, redan vid eu

tidigare tidpunkt än efter 50 år skall kunna komma i besittning af och

tillgodogöra sig den egendom, hvarom i öfverenskommelsen är fråga, har

det förbehållits staten en lösningsrätt efter år 1924, enligt de närmare

grunder, som finnas upptagna i § 14 af kontraktet. Då det är svårt att

förutse, huru efterfrågan på järnmalm kan ställa sig i framtiden, och huru

den svenska förädlingsindustrien kan utvecklas, torde genom nämnda lösningsrätt

en under vissa omständigheter värdefull möjlighet till ett tidigare

besittningstagande från statens sida af ifrågavarande egendom vara vunnen.

Dylik lösningsrätt inträder, på sätt af kontraktet närmare framgår, äfven

— och då på afsevärdt gynnsammare villkor — om bolagen försumma att

fullgöra de viktigare af de åtagna förbindelserna.

Vidare har det synts vara af betydelse, att staten redan, innan den

definitivt öfvertager och tillgodogör sig den järnmalm, som genom öfverenskommelsen

tillfaller staten, må kunna erhålla en direkt särskild inkomst

af bolagens malmbrytning, hvarför enligt § 3 öfverenskommelse

träffats därom, att för hvarje år från och med år 1911, intill dess genom

kontraktet äganderätten till bolaget tillhörig egendom öfvergår till staten,

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag skall betala staten ett belopp, motsvarande

en niondedel af hvad för samma år utdelas till bolagets aktieägare

eller eventuellt afsättes till andra fonder än reservfonden, denna

senare beräknad till Vio utaf aktiekapitalet. Denna påtagliga fördel för

staten, som därmed erhåller vinstandel af järnmalmsbrytningen, redan

innan staten träder i besittning af ifrågavarande fyndigheter, motsvaras

dock, enär vinstandelen erhålles från egendom, som bolaget, enligt grunderna

för ifrågavarande aftal, själft äger tillgodonjuta, af en skyldighet

för staten att, sedan äganderätten till bolaget tillhörig egendom öfvergått

till staten, lämna godtgörelse härför. Denna godtgörelse skall årligen utgå

med belopp, motsvarande hvad af bolagets utdelningar eller afsättningar

till andra fonder än den på ofvan angifna sätt begränsade reservfonden

för de senaste tio åren närmast före äganderättens öfvergång till staten i

medeltal för år belöper å försålda 11/2 miljon ton järnmalm, intilldess

bolaget sålunda erhållit vinst å en malmkvantitet, uppgående till Vio af

hvad bolaget brutit och försålt från och med år 1911 intill äganderättens

öfvergång till staten.

De nu angifna, enligt min mening synnerligen störa fördelar, som

staten genom nu ifrågavarande öfverenskommelse erhåller, motsvaras gifvetvis

af utfästelser från statens sida af det värde, att bolagen kunnat ingå

på aftalet.

Statens utfästelser afse två hufvudfrågor.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

45

Den första rörer bolagens rätt till ökad malmtransport å järnvägen

Gellivare—Riksgränsen. Nuvarande myckenhet är, som bekant, 1,200,000

ton enligt kontraktet mellan Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och staten

den 2 juli 1898 samt 800,000 ton enligt Kung!. Maj:ts medgifvande den

28 oktober 1904, hvithet medgifvande dock den 13 januari 1906 återkallats.

Transportmängden ökas enligt aftalet successivt, så att år 1907

skulle få fraktas 1,800,000 ton och under därpå följande år vissa närmare

angifna ökade myckenheter, hvarmed totalkvantiteten stiger till 3,000,000

ton år 1913, vid hvilken myckenhet det sedermera skall förblifva, dock

med den möjlighet till höjning upp till 3,800,000 ton, som erfordras för

att utjämna det belopp, hvarmed vissa års brytning kan understiga årliga

normalkvantiteten 3,000,000 ton. Att transportmängden föreslagits till

successivt ökande, beror af nödvändigheten att medhinna den komplettering

och de nyanläggningar vid järnvägen, som påkallas för framförande af den

ökade godskvantiteten.

En annan fördel för bolagen är den efter bestämda grunder bundna

fraktsats, hvarom genom aftalet öfverenskommits.

Jag tillåter mig att i ett sammanhang göra några uttalanden angående

dessa bägge järnvägen berörande frågor, med afseende hvarå närmare

hänvisas till järnvägsstyrelsens yttrande. Så vidt jag kan finna, äro

de betingade fraktsatserna fullt tillfredsställande, äfven i betraktande

af de stora tilläggsarbeten, som erfordras vid banan. Hvad beträffar

trafiken å bandelen Kiruna—Riksgränsen, framgår af järnvägsstyrelsens

yttrande, att efter eu fraktsats af 2 kronor 64 öre per ton ett öfverskott

till ränta, amortering och vinst samt betäckande af eventuellt uppkommande

förlust å annan trafik af 1 krona 54 öre per ton bör kunna påräknas.

Då kostnaden för denna handel för närvarande utgör i rundt tal 32,300,000

kronor, samt, enligt hvad af järnvägsstyrelsens yttrande inhämtas, i rundt

tal 10,000,000 kronor erfordras för bandelens sättande i stånd att mottaga

en trafik af upp till 3,300,000 ton, blir det årliga öfverskottet öfver

driftkostnaderna efter 1 krona 54 öre per ton 5,082,000 kronor för 3,300,000

ton eller fulla 12 procent — efter en transporterad mängd malm af

3,000,000 ton 4,620,000 kronor eller inemot 11 procent. Äfven med den

säkerhetskoefiicient, som måste räknas med, då det är fråga om en så

lång tid som 50 år, måste man anse den föreslagna fraktsatsen mycket

god och under alla omständigheter betryggande en icke ringa vinst för

staten.

Därest andra större malmtrafikanter tillkomma — och det torde

härvid närmast vara fråga om Svappavaara aktiebolag — måste järnvägen

i den del, hvarom här är fråga, byggas dubbelspårig för en kost
-

t

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 107.

nåd åt 7—8,000,000 kronor. Hela den förutvarande och blifvande anläggningskostnaden

skulle då uppgå till i rundt tal 55,000,000 kronor,

inberäknadt hvad som behöfves till erforderliga utvidgningar, rullande

materiel in. m. Under antagande, att Svappavaara aktiebolag fraktar

1,000,000 ton och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag 3,000J)00 ton,

samt att trafiköfverskottet blir i rundt tal 1 krona 50 öre per ton, uppstår

ett öfverskjutande årligt belopp till ränta, amortering och vinst samt

till betäckande af förlust på öfrig trafik af 6,000,000 kronor, utgörande

nära 11 procent på en totalanläggningskostnad af 55,000,000 kronor.

På sätt järnvägsstyrelsen framhållit, kan jämväl nuvarande fraktsatsen,

2 kronor 75 öre pr ton malm från Gellivare till Svartön, samt en

fraktsats af 3 kronor 48 öre pr ton för malmtransport å linjen Kiruna—

Svartön, anses tillfredsställande.

Då det emellertid är vanskligt att för en längre framtid fastslå

fraktsatser, innehåller kontraktet bestämmelser om, att bolagen garantera

staten en minimiinkomst af bolagens malmtransporter, uppgående

till 4,5 procent å såväl nuvarande anläggningskostnad som å de kostnader,

hvilka ytterligare nedläggas å såväl järnvägen Gellivare—Riksgränsen

som järnvägen Gellivare—Svartön. Jag anhåller att särskilt

få fästa uppmärksamheten vid denna bestämmelse, som, vidkommande

järnvägen Gellivare—Riksgränsen, är vida fördelaktigare än

motsvarande bestämmelse i nu gällande kontrakt af den 2 juli 1898,

som allenast tillförsäkrar staten 3,s procent å anläggningskostnaden,

och, beträffande bandelen Gellivare—Svartön, jämväl är för staten

gynnsammare än, enligt nyssnämnda kontrakt, nu gällande bestämmelse

om en garanti af 4 procent. Genom de nu ifrågasatta garantierna

måste full trygghet vinnas för, att äfven i ogynnsammaste fall en för

ränta och amortering tillräcklig afkomst skall erhållas å de kapital, som

nedläggas å ifrågavarande järnväg.

Den ytterligare förmån, bolagen slutligen tillförsäkrats genom ifrågavarande

öfverenskommelse är, — utom trygghet för en i allt fall näppeligen

tänkbar ökning af inkomstbeskattningen — säkerhet mot påläggande

från statens sida af exporttull eller annan liknande afgift eller,

om sådan tull skulle åläggas, dess restituerande, i hvad afser nu förevarande

bolags export af järnmalm från de norrbottniska gruffälten.

En exporttull å järnmalm kan äga betydelse hufvudsakligen ur två

synpunkter. Dels kan den påkallas af statsfinansiella hänsyn, för att

bereda statskassan inkomster, dels kan den äga den betydelsen att

förhindra eller inskränka eu alltför våldsam malmbrytning, hvarigenom

— utom det att malmtillgångarna tömmas alltför hastigt och den stora

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 107.

47

rikedom, som malmfyndigheterna utgöra, således inom få generationer

varder uttömd — den inhemska järnförädlingsindustrien kan beröfvas sitt

nödvändiga behof af råvara.

Vidkommande då först den statsfinansiella synpunkten, så torde här

till en början böra bemärkas, att staten genom det nu ifrågasatta aftalet

kommer att förvärfva en egendom af så utomordentligt högt värde,

att den tull, som rimligen kan åsättas den malmkvantitet, bolagen

kunna tänkas exportera, måste i jämförelse därmed betecknas såsom

icke afsevärd.

Hvad därefter beträffar den inhemska förädlingens behof af norrbottenmalm,

så måste dess intressen anses vara fullt tillgodosedda dels

genom de förut framhållna bestämmelserna i kontraktets §§ 5 och 8,

rörande viss företrädesrätt för inhemska järnförädlare att bekomma malm

från ifrågavarande malmfält, dels ock därigenom, att staten kommer i

besittning af en så betydande del af dessa malmfält och därmed kan

fullt tillgodose det inhemska förädlingsintresset vid en tidpunkt, då, efter

allt att döma, icke blott tillgången på lämplig järnmalm i andra delar

af vårt land kan antagas vara ringa, utan äfven den svenska järnförädlingsindustrien

torde ha vuxit sig tillräckligt stark, både tekniskt

och ekonomiskt, för att fullt kunna utnyttja den råvara, staten bjuder af

sina rika fyndigheter.

Vid nu antydda förhållanden och då hela kontraktet ses i ett sammanhang,

har jag icke funnit några betänkligheter vid den föreslagna

åtgärden, att staten skulle binda sig med afseende å en nu ifrågavarande

bolag berörande exporttullfrihet å norrbottnisk järnmalm eller en dylik

tulls restituerande.

O fråga, bestämmelser i det föreliggande kontraktet torde jag icke

behöfva vidlyftigt motivera. Vid dess affattande har man sökt vinna all

den säkerhet och kontroll för olika eventualiteter, som varit möjlig.

Jag tillåter mig härvid fästa uppmärksamheten å förpliktelserna för

bolagen, i § 9, om eu i allo rationell gruvbrytning och om hållande af all i

kontraktet afsedd för rörelsen erforderlig egendom i godt skick, i § 10,

om att vidtaga åtgärder för beredande af tjänliga bostäder åt arbetarna

samt sörja för arbetarnas trefnad och, i § 21, att icke utan statens samtycke

på annan öfverlåta de rättigheter, som tillkomma bolagen på grund

af det föreliggande kontraktet.

Slutligen vill jag särskildt framhålla ingressen till aftalet, däri

bolagen en för alla och alla för en, ingått ifrågavarande öfverenskommelse

med iakttagande däraf, att hvart särskildt af de tre bolagen

dels ikläder sig de i aftalet upptagna förpliktelser och verkställer ut
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

1906 års

statsutskott.

fästa rättsöfverlåtelser, i hvad desamma ankomma på det särskilda bolaget,

dels ock jämväl ikläder sig ansvar såsom för egen skuld eller

annan förpliktelse för af de andra bolagen gjorda utfästelser. Då tiden

icke medgifvit bolagen att, före ärendets framläggande för Riksdagen,

hålla nödiga bolagsstämmor för bekräftande af öfverenskommelsen från

bolagens sida, hafva från styrelsen för trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund,

som innehar aktiemajoriteten i Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält, samt af personer, som

äga aktiemajoriteten i förstnämnda bolag, särskilda förbindelser afgifvits

till anskaffande af vederbörande bolagsstämmors godkännande af samma

aftal.

I afseende å de inmutningar, som bolagens tjänstemän, förenämnde

Erasmie, Bosams och Westerberg gjort, har trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund

iklädt sig tillfredsställande garanti.

De fördelar, som staten vinner genom antagande af föreliggande

kontrakt, vill jag slutligen sammanfatta sålunda: staten bekommer utan

någon som helst utgift efter 50 år — eller under vissa villkor därförut

mot lösenskyklighet — dels en egendom, som med stor visshet kan antagas

innehålla en järnmalmskvantitet af sammanlagdt 730 miljoner ton,

dels ock all den öfriga egendom i fast och löst, som för grufdriften och

grufaffärens administrerande nu användes eller framdeles under de 50

åren anskaffas; staten erhåller redan från och med år 1911 en viss

andel af vinsten af bolagens graf brytning; staten vinner under tiden för

nämnda grufbrytning en fullt tillfredsställande, efter all sannolikhet afsevärdt

vinstgifvande fraktsats för malmtransporterna jämte garanti för, att

i hvarje händelse de på den stora norrbottniska järnvägen redan nedlagda

och ytterligare erforderliga kostnader blifva förräntade och amorterade;

järnförädlingen inom landet erhåller säkerhet att, redan innan staten

definitivt öfvertager malmfälten, få sitt behof af järnmalm tillgodosedt.

Den uppoffring, som staten däremot ikläder sig, består egentligen

allenast i en utfästelse att restituera eventuellt pålagd exporttull å bolagens

norrbottensmalm, en utfästelse, som, på sätt förut framhållits, måste

anses väga lätt gent emot de betydande värden, staten förvärf var.»

Statsutskottet hemställde i sitt i anledning af Kungl. Maj:ts berörda

proposition om godkännande af förslaget till öfverenskommelse med grufbolagen

afgifna betänkande, att Kungl. Maj:ts framställning därom icke

måtte vinna Riksdagens bifall.

Denna utskottets hemställan motiverades sålunda:

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

49

»Då statsutskottet först den 12 innevarande maj fått till förberedande

behandling mottaga Kungl. Maj:ts förevarande proposition, har

det icke varit för utskottet möjligt att under den korta tid, som kunnat

ägnas åt denna vidtomfattande fråga, fullständigt intränga i densamma,

så att utskottet med säkerhet kan bedöma hela innebörden af den föreslagna

uppgörelsen och dess konsekvenser i ekonomiskt, statsfinansiellt

och politiskt hänseende. Denna fråga är emellertid för vårt land af så

stor och på skilda områden ingripande betydelse, att det måste synas betänkligt,

om utan grundlig pröfning från Riksdagens sida ett beslut skulle

sattas, hvarigenom hithörande förhållanden blefve definitivt eller för en

få lång framtid som femtio år reglerade.

Vid detta förhållande och då det från statens synpunkt icke kan

anses vara af omständigheterna påkalladt, att en sådan reglering nu

omedelbart kommer till stånd, synes det utskottet med afseende å den

långt framskridna tiden på Riksdagen vara mest tillrådligt, att ej någon

åtgärd i denna fråga nu beslutas. Ej heller synes det vara lämpligt, att

Riksdagen, på sätt i särskilda motioner föreslagits, nu i skrifvelse till

Kungl. Maj:t uttalar sig angående ifrågavarande grufegendoms förvärfvande

åt staten på vissa angifna villkor.»

Emot statsutskottets beslut i frågan hade reservation afgifvits af

nio ledamöter af utskottet, hvilka ansett, att då det i den förevarande

propositionen framlagda kontraktsförslaget uppenbarligen innefattade afsevärda

ekonomiska fördelar för staten, och då genom ingåendet af en sådan

öfverenskommelse den sedan lång tid sväfvande frågan om de stora

norrbottniska malmfälten och deras tillgodogörande skulle vinna en för

vårt land tillfredsställande lösning, utskottet bort i hufvudsak förorda bifall

till den kungl. propositionen.

Vid frågans afgörande i Riksdagens kamrar blef utskottets hemställan

bifallen med 86 röster i Första kammaren och 106 röster i Andra

kammaren emot resp. 44 och 103 röster, hvilka tillföllo den vid utskottets

betänkande fogade reservationen.

Vidkommande förut omförmälda rättegång mellan staten och aktiebolaget

Gellivare malmfält får jag anföra följande.

Vid en den 27 augusti 1892 afslutad utmålsförrättning erhöll aktie-Rättegången

bolaget Gellivare malmlält 95 utmål för järnmalmsfyndigheter å kronan moi

tillhörig och under dess omedelbara disposition varande jord inom Gelli- vare malmvare

socken af Norrbottens län på grund af mutsedlar, meddelade före falt

utfärdandet af kungörelsen rörande inmutning å kronojord den 19 augusti

Bill. till Biksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 101.

1889. Berörda den 27 augusti erhöll bolaget tillika utvidgning af 5 bolaget

tillhöriga äldre utmål därstädes. Vid förrättningen bestämdes jordlösen

för de nya 95 utmålen till 5,668 kronor 61 öre och för de utvidgade

5 utmålen till 306 kronor 91 öre eller till sammanlagdt 5,975

kronor 52 öre.

Den sålunda bestämda jordlösen jämte ränta blef därefter af bolaget

dels den 24 november 1892 inbetald till länsmannen N. J. Lomm å länsmanskontoret

i Gellivare med 6,067 kronor 14 öre och dels, då nämnda

belopp ännu den 28 samma månad icke till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länet inkommit, sistnämnda dag i landtränteriet deponerad med

6,068 kronor 21 öre, hvilka sistnämnda medel, sedan den till Lomm erlagda

lösesumman den 29 november 1892 af honom afsändts till Kungl.

Maj:ts befallningshafvande samt den 1 därpå följande december till länsstyrelsen

ankommit och i landtränteriet inlevererats, af bolagets återlyftats.

Uti 31 § af grufvestadgan, sådan denna paragraf lydde före utfärdandet

af lagen den 20 oktober 1899 om ändrad lydelse af vissa

§§ i grufvestadgan den 16 maj 1886, stadgades, att lösen för mark,

som till grufägare afträddes, skulle bestämmas vid utmålsläggningen och,

då fråga ej vore om kronojord, som under ständig besittningsrätt innehades,

tillfalla jordägaren; att, om marken vore intecknad, lösesumman

skulle nedsättas hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med rätt för grufägare

att jämväl i andra fall där nedsätta densamma; samt att betalning

eller nedsättning af lösesumman jämte ränta därå från den dag, beloppet

blifvit af förrättningsmannen och gode männen bestämdt, skulle

fullgöras inom nittio dagar därefter, vid påföljd, om det försummades,

att grufägaren förverkat utmålen och sin på mutsedlarna grundade rätt.

Af nu nämnda paragraf, jämte 41 § i grufvestadgan samt 23 och 26 §§

i nådiga instruktionen för landshöfdingarna den 10 november 1855, äfvensom

3 § i länsmansinstruktionen af samma dag, har ansetts framgå, att

Kungl. Maj:ts befallningshafvande är den myndighet, som äger att å kronans

vägnar uppbära kronan såsom jordägare tillkommande lösen för mark,

som till grufägare afträdes, men att däremot länsman icke utan särskilda

order är därtill behörig. Då ifrågavarande utmålsförrättningar afslutades

den 27 augusti 1892, hade det följaktligen, vid det i 31 § grufvestadgan

bestämda äfventyr, ålegat bolaget, att senast den 25 november 1892 hafva

genom nedsättning hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande till kronan inbetalt

den för utmålen bestämda lösesumman jämte ränta. Vid utgången

af sistnämnda dag var emellertid, på sätt förut nämnts, lösesumman icke

hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande inbetald, utan endast tillställd länsmannen

Lomm, hvadan och då Lomm såsom länsman icke varit behörig

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. May. t i Nåd. Proposition N:o 107.

att å kronans vägnar mottaga lösesumman, bolaget genom sin berörda försummelse

skulle hafva med utgången af den 25 november 1892 förverkat

ifrågavarande utmål och sin på mutsedlarna grundade rätt. Med åberopande

af, att bolaget sålunda skulle gått förlustig sin rätt till utmålen,

hafva sedan samtliga ifrågavarande fyndigheter ånyo inmutats af kassören

G. H. Erasmie i Luleå och disponenten Carl Österberg. Den förstnämnde

meddelades sålunda redan den 20 december 1892 mutsedlar å de fyndigheter,

de samma år anvisade 95 utmålen afsågo. Mutsedlar å de öfriga

5 fyndigheterna utfärdades den 28 augusti 1893 för disponenten österberg,

hvilken sedermera transporterat sina mutsedlar på disponenten Nils W.

Bosaeus i Luleå. Hos vederbörande bergmästare åren 1895 och 1896

gjorda ansökningar om utmålsläggning på grund af dessa nya mutsedlar

hafva dock med anledning af kungörelsen den 19 augusti 1889 icke till

sådan åtgärd föranledt.

Genom utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den

31 januari 1902 infordrade Kungl. Maj:t justitiekanslersämbetets utlåtande

i fråga, dels huruvida aktiebolaget Gellivare malmfält kunde genom omförmälda

försummelse vid inbetalning till kronan af lösesumman för ifrågavarande

utmål hafva förverkat utmålen och sin på mutsedlarna grundade

rätt, dels och huruvida kronans rätt till talan mot bolaget för samma försummelse

kunde anses vara försuten.

I underdånig skrifvelse den 21 februari 1902 har justitiekanslersämbetet,

på anförda grunder, såsom sin uppfattning uttalat, att bolaget

genom sin försummelse vid utbetalning till kronan af lösesumman för

utmålen förverkat dessa och sin på mutsedlarna grundade rätt, äfvensom

att kronans rätt till talan mot bolaget för berörda försummelse icke vore

försuten.

Genom nådigt bref till kammarkollegium den 23 maj 1902 anbefallde

Kungl. Maj:t kollegium att uppdraga åt kammaradvokatfiskalsämbetet

att ofördröjligen vidtaga åtgärder för att bolaget måtte förklaras hafva

förverkat ifrågavarande utmål och sin på mutsedlar grundade rätt, så ock

för beredande af godtgörelse för all skada och förlust, som genom af bolaget

inom samma utmål obehörigen idkad grufbrytning kunde hafva uppstått.

På grund däraf anhängiggjorde advokatfiskalsämbetet vid 1902 års

lagtima höstting med Gellivare lappmarks tingslags häradsrätt rättegång

dels mot aktiebolaget Gellivare malmfält med yrkande, att bolaget måtte

ej mindre förklaras hafva förverkat ifrågavarande utmål och sin på mutsedlarna

grundade rätt, än äfven förpliktas godtgöra kronan för all skada

och förlust, som uppstått genom af bolaget inom ifrågavarande utmål

obehörigen idkad grufbrytning, dels och mot förenämnde kassören Erasmie

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

och disponenten Bosaeus under yrkande, att samtliga åren 1892 och

1893 å ifrågavarande fyndigheter utfärdade mutsedlar måtte förklaras vara

utan verkan. Sedan ifrågavarande fyndigheter blifvit ytterligare inmutade,

i det att kassören A. Iv. Andersson den 17 februari 1902 erhållit

mutsedlar å 33 fyndigheter och vice konsuln A. J. Westerberg den 28 i

samma manad erhållit 101 mutsedlar å samtliga de af bolaget förverkade

fyndigheterna, instämde advokatfiskalsämbetet till häradsrätten jämväl bemälde

Andersson och Westerberg med yrkande, att på enahanda grunder,

som af kronan anförts mot Erasmie och Bosteus, de för Andersson och

Westerberg utfärdade mutsedlarna måtte förklaras vara utan verkan. Då

sedermera upplyst blifvit, att Andersson å bolaget öfverlåtit sin rätt, och

bolaget förklarat sig villigt att ingå i svaromål å den mot Andersson

väckta talan, frånträdde emellertid kronans ombud talan mot denne.

Under sakens handläggning vid häradsrätten förklarades å kronans

sida, att dess talan beträffande omförmälda 5 utvidgade utmål afsåge allenast

förverkande af de tillökade områdena, hvarjämte till stöd för kronans

talan i saken vidare åberopades, att kronan uppå ansökning af advokatfiskalsämbetet,

jämlikt uppdrag i nådigt bref den 22 maj 1903, den 31

juli 1903 erhållit mutsedlar å samtliga ifrågakomma fyndigheter. Vidare

anfördes å kronans sida beti-äffande det skadeståndsbelopp, som kronan

yrkade, att bolaget skulle utgifva, bland annat, att, för den händelse

häradsrätten skulle anse sig icke kunna låta skadeståndsbeloppets bestämmande

blifva beroende på framtida afgörande, advokatfiskalsämbetet yrkade

förpliktande för bolaget att för den obehörigen brutna och tillgodogjorda

malmen utgifva ersättning med ett belopp, motsvarande hvad af behållningen

belöpte å de omstämda utmålen eller tillhopa 7,930,305 kronor 67

öre jämte 5 procent årlig ränta därå från stämningsdagen. Kronans yrkanden

i rättegången hafva slutligen preciserats sålunda:

gent emot bolaget:

att bolaget måtte ej mindre förklaras hafva förverkat de i målet

ifrågavarande utmål och sin på mutsedlarna grundade rätt, än äfven kännas

skyldigt att till kronan utgifva ersättning för dels den obehörigen

brutna och tillgodogjorda malmen och dels den skada, som förorsakats å

den mark, hvaraf ifrågavarande utmål utgöras, och å de till dem ledande

vägar, allt till belopp, som borde bestämmas af skiljemän, utsedda i den

ordning gällande lag om skiljemän föreskrifver, med hvardera parten förbehållen

rätt att, om han icke åtnöjdes med skiljemännens beslut, däremot

vid domstol föra talan efter befogenhet; hvarjämte advokatfiskalsämbetet

vid bifall härtill jämväl yrkat förpliktande för bolaget att vid verkande

vite inför skiljemännen förete sina böcker och öfriga grufdriften rörande

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.

handlingar och kartor, hvaraf kunde vinnas upplysning om malmbrytningens

omfattning och malmens värde; samt

gent emot Erasmie, Bo smuts, bolaget, såsom innehafvare af Anderssons

förut omförmälda rätt, samt Westerberg:

att samtliga åren 1892 och 1893 äfvensom den 17 och den 28

februari 1902 å ifrågavarande fyndigheter utfärdade mutsedlar måtte förklaras

vara utan verkan.

Kronans talan har till alla delar bestridts. Bolaget har invändt,

bland annat, att kronans talan i saken, såsom icke anhängiggjord inom

den i 10 § 2 momentet grufvestadgan föreskrifna tid, vore för sent väckt,

hvarjämte bolaget framhållit, att af flera af bolaget åberopade, från statens

sida lämnade inedgifvanden och vidtagna åtgärder med nödvändighet

följde, att staten betraktat grufvorna vara i behörig rättsställning och ansett

utmålslösen för grufvorna vara i behörig ordning erlagd.

Den 11 juni 1904 meddelade häradsrätten utslag i målet, hvarigenom

kronans talan mot bolaget ogillades, vid hvilket förhållande häradsrätten

fann särskildt yttrande angående giltigheten af de å ifrågavarande

fyndigheter för Erasmie och österberg samt Westerberg och Andersson

utfärdade mutsedlar ej erforderligt.

Sedan målet dragits under Svea hofrätts pröfning, meddelade hofrätten

den 23 februari 1906 dom, däri hofrätten anförde, bland annat,

att hofrätten väl funne den af bolaget åberopade bestämmelsen i 10 § 2

momentet grufvestadgan icke, såsom häradsrätten antagit, vara å förevarande

tvist tillämplig; men ehuru länsmannen Lomm, till hvilken den

vid ifrågavarande utmålsförrättningar bestämda lösesumman jämte ränta

af bolaget inbetalats inom den i 31 § grufvestadgan föreskrifna tid, icke,

såvidt visats, varit behörig att å kronans vägnar mottaga berörda medel,

samt ostridigt vore, att medlen först efter utgången af nyssnämnda tid

kommit Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillhanda, likväl och som i saken

vore upplyst, att, sedan bolaget den 28 november 1892 omedelbart

till Kungl. Maj:ts befallningshafvande inbetalat den vid förrättningarna

bestämda lösesumman tillika med ränta, samt den 1 påföljande december

det af bolaget till Lomm erlagda beloppet af honom till Kungl. Maj:ts

befallningshafvande inlevererats, Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter

att hafva på ansökning till bolaget återgäldat det den 28 november mottagna

beloppet, för kronans räkning behållit och till statskontoret redovisat

de från Lomm insända medlen, utan att anmärkning därom, att desamma

icke skulle hafva i vederbörlig ordning inbetalats, framställts förr än genom

stämning i denna sak, samt vidare vore utredt, att bolaget allt intill

början af förevarande rättegång med kronans medgifvande och under dess

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Luossavaara

■—Kiirunavaara

aktiebolags

transporter.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 107.

medverkan bedrifvit en omfattande grufrörelse inom ifrågavarande utmål;

alltså och då med hänsyn till hvad sålunda förekommit kronan icke kunde

anses äga rätt att å bolagets ofvanberörda försummelse grunda sin ifrågavarande

talan, pröfvade hofrätten rättvist fastställa det slut, häradsrättens

utslag beträffande kronans i hufvudsaken mot bolaget förda talan innehölle;

vid hvilket förhållande hofrätten ej funne skäl att göra ändring i

öfverklagade utslaget, såvidt anginge kronans mot Erasmie, Bosseus och

Westerberg i hufvudsaken framställda påståenden.

Från beslutet var emellertid en af hofrättens ledamöter skiljaktig

och pröfvade rättvist ej mindre att, med ogillande af kronans talan mot

Erasmie, Bosaeus, Westerberg och bolaget såsom Anderssons rättsinnehafvare,

förklara bolaget hafva förverkat dels omförmälda 95 utmål

och den'' på därtill hörande mutsedlar grundade rätt, dels ock den tillökning,

som tillagts ofvanberörda 5 utmål, än äfven att förplikta bolaget

till kronan utgifva godtgörelse för den malm, som blifvit af bolaget bruten

inom sistnämnda utmål efter den 25 november 1892, då tiden för

lösens erläggande gick till ända, och till den 10 juli 1902, då stämning i

saken delgitvits bolaget, med belopp, som, där parterna ej annorlunda

åsämjdes, skulle bestämmas af tre gode män, utsedda i den ordning, som

i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgades, och å hvilket belopp

bolaget skulle gälda ränta efter 5 procent om året från stämningsdagen

till dess betalning skedde, och skulle den, som med gode männens beslut

icke åtnöjdes, äga att klander däremot instämma senast till det lagtima

ting, som i tingslaget infölle näst efter tre månader från det beslutet honom

delgifvits, vid äfventyr att beslutet eljest komme att lända till efterrättelse.

Advokatfiskalsämbetet har den 30 mars 1906 fullföljt talan i saken

hos Kungl. Majd, under yrkande, att Kungl. Maj:t måtte, med upphäfvande

af underdomstolarnas utslag och dom, till alla delar bifalla kronans

talan; och är saken nu beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

1 Kungl. Maj ds proposition n:o 45 till 1898 års Riksdag om byggande

af en järnväg från Gellivare till riksgränsen mot Norge förutsattes

upprättandet mellan staten och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag

af ett kontrakt, åsyftande att tillförsäkra staten full ersättning för

de kostnader, staten komme att få vidkännas för järnvägens drift och

underhåll, samt för förräntning af anläggningskapitalet för densamma;

och hade Kungl. Maj:t uti det förslag till dylikt kontrakt, som i sammanhang

med propositionens afgifvande förelädes Riksdagen, utgått från att

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

staten på de i förslaget angifva villkor skulle för bolagets rakning befordra

högst 1,500,000 ton malm per år. Riksdagen framhöll dock uti underdånig

skrifvelse den 27 april 1898, att nämnda maximikvantitet borde

begränsas till 1,200,000 ton och att staten för den malmtransport, staten

därutöfver åt bolaget komme att besörja, borde uppbära särskild afgift,

till följd hvaraf staten skulle hafva utsikt att å järnvägen intjäna vinst

dels genom den järnmalm, som Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag

komme att frakta utöfver 1,200,000 ton årligen, dels genom andra

transporter å järnvägen. På grund häraf uppställde Riksdagen vid sitt

beviljande af anslag till järnvägens byggande de villkor, att den i kontraktsförslaget

angifna maximikvantiteten 1,500,000 ton skulle nedsättas

till 1,200,000 ton per år, samt att i kontraktet uttryckligen skulle införas

bestämmelse, att den vinst, som uppstode af annan trafik än den staten

genom kontraktet åtagit sig, skulle tillfalla staten.

I anslutning till ofvannämnda förslag med sagda af Riksdagen gjorda

ändringar träffades den 2 juli 1898 öfverenskommelse mellan staten och

bolaget om anläggning och trafikering af järnväg mellan Gellivare och

norska gränsen. Enligt denna öfverenskommelse skulle staten anlägga

järnvägen i fråga och åtog sig staten att, sedan banan blifvit färdigbyggd,

å densamma dels från Luossavaara och Kiirunavaara till riksgränsen för bolagets

räkning frakta årligen högst 1,200,000 ton järnmalm eller af denna

myckenhet vunnen förädlad produkt, dels ock till Luossavaara och Kiirunavaara

frakta hvad för bolagets rörelse erfordrades af byggnadsmateriel och

bränsle. Bolaget skulle till staten betala

1) statens utgifter för hela järnvägens drift, så vidt af järnvägens

räkenskaper icke kunde utrönas, att samma utgifter föranledts allenast af

persontrafik och postbefordran samt annan godstransport än den, som,

enligt hvad nyss nämnts, ålåge staten att uppehålla,

2) statens utgifter för underhåll af järnvägen med allt hvad därtill

hörde, samt

3) 3,8 procent årligen å anläggningskostnaden för järnvägen med

hvad därtill hörde.

Därjämte skulle bolaget årligen ersätta den förlust, som enligt järnvägens

räkenskaper kunde hafva uppkommit genom uppehållandet å järnvägen

af persontrafik och postbefordran samt annan godstransport än

den, som enligt kontraktet ålåge staten, hvaremot vinst å sådan trafik

skulle tillfalla staten. Af kontraktets innehåll i öfrigt torde här allenast

böra erinras därom, att förenämnda bestämmelser skulle gälla,

intill dess anläggningskostnaden för järnvägen blifvit till fullo amorterad,

1898 års

kontrakt.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

eller, därest staten dessförinnan funne skäligt uppsäga öfvercnskommelsen,

till dess tre år efter uppsägningen förflutit, dock att uppsägning, därtill

bolaget icke ägde rätt, icke Ange å statens sida ske inom de 20 första

åren efter järnvägens öppnande.

Sedan järnvägen Gellivare—Riksgränsen i slutet af år 1902 öppnats

för allmän trafik, anhöll Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag i underdånig

skrifvelse den 30 juli 1903 att å bansträckan Kiruna—Riksgränsen

få årligen frakta 300,000 ton järnmalm utöfver de kontrakterade 1,200,000

ton. Denna ansökan återkallades emellertid af bolaget, som däreftei’ i

underdånig skrifvelse deri 11 augusti 1904 i stället anhöll om bestämmande

af det fraktpris, bolaget hade att betala för den kvantitet järnmalm

utöfver 1,200,000 ton, som bolaget årligen kunde komma att frakta

på bansträckan Kiruna Riksgränsen och som järnvägens ti''afikföi''måga

medgafve utan att någon utgift från statsvei’kets sida för densammas

ökande ifi''ågakomme. Efter det järnvägsstyrelsen i afgifna underdåniga

utlåtanden tillstyrkt, att det ifrågasatta fraktpriset måtte sättas till 1 krona

50 öre per ton, förordnade Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 28 oktober

1904 att, därest under något år komme att för bolagets i''äkning å

bansträckan Kiruna—Riksgränsen fraktas mera än i förberörda kontrakt

af den 2 juli 1898 omförmälda 1,200,000 ton järnmalm, fraktafgiften för

den Överskjutande kvantiteten intill 300,000 ton tillsvidare skulle utgöra

2 kronor per ton, under förutsättning att någon utgift från statsvei''kets

sida för höjande af järnvägens trafikförmåga icke ifrågakomme.

Genom nådigt bref den 2 juni 1905 anbefalldes kommerskollegium

och järnvägsstyrelsen att, efter utredning af alla på frågan inverkande

omständigheter, inkomma med yttrande, huruvida skäl förefunnes att höja

ofvannämnda äfvensom de för aktiebolaget Gellivare malmfälts malmti’ansporter

bestämda fraktsatserna, samt att afgifva förslag till de ändi''ade

bestämmelser, hvartill den sålunda anbefallda utredningen kunde föranleda.

Innan detta yttrande den 26 mars 1906 afgafs, inkommo ämbetsverken

den 5 januari 1906 med undei’dånig skrifvelse, däld ämbetsverken uttalade,

att . det syntes vara af omständigheterna påkalladt, att det bolaget genom

nådiga brefvet den 28 oktober 1904 lämnade medgifvande i fråga om

nedsatt frakt för beröi’da 300,000 ton järnmalm föi’klai’ades hafva upphört.

Vid anmälan den 13 januari 1906 af sistbei''öi’da skrifvelse föi’klai’ade

Kungl. Maj:t ock, <att det Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag genom

förut åbei’opade nådiga bref den 28 oktober 1904 lämnade medgifvande

ined afseende å fraktande mot en afgift af 2 kronor för ton af en kvantitet

järnmalm intill 300,000 ton om året, utöfver de i kontraktet af den

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 101.

2 juli 1898 omförmälda 1,200,000 ton, skulle hafva upphört att gälla med

utgången af år 1905.

I sitt nyssnämnda yttrande den 26 mars 1906 anförde sedermera

kommerskollegium och järnvägsstyrelsen, beträffande den transport af malm

från Kiruna till Riksgränsen, som ägt rum utöfver 1,200,000 ton, att den

därför bestämda fraktsatsen af 2 kronor per ton kunde i förhållande till

den ökning af driftkostnaderna, som af berörda transport föranledts, sägas

hafva varit för statens järnvägar tillfredsställande. Kostnaderna för denna

nya trafik motsvarade enligt 1905 års resultat omkring 52 öre per ton,

och för järnvägen beräknades hafva för nämnda år uppkommit en vinst

på berörda extra transporter af öfver 330,000 kronor. Men om ock med

den fraktsats, som på grund af Kungl. Maj:ts nådiga bref den 28 oktober

1904 bestämdes för denna transport, järnvägens inkomst af transporten

varit fullt tillfredsställande, måste det likvisst, vid det förhållande att den

ränta, bolaget enligt kontraktet betalade å anläggningskostnaden för bandelen

Gellivare—Riksgränsen, vore endast 3,8 procent, anses önskvärdt,

att en bättre afkastning å sagda anläggningskapital erhölles. Sagda fraktsats

innebure ock en ej obetydlig nedsättning icke blott under den ordinarie

fraktsatsen för malm från Kiruna till Riksgränsen, 3 kronor 30 öre

per ton, utan äfven under den fraktsats af 2 kronor 64 öre per ton,

som för samma sträcka skulle utgå enligt den med 20 procent nedsatta

tariff, hvilken järnvägsstyrelsen ansett sig höra medgifva, då transporterna

varit af den omfattning och kunnat utföras med den regelbundenhet, att

vagnmaterialen blifvit på ett mera tillfredsställande sätt utnyttjad än i

regel kunde blifva fallet, hvilket kunde sägas vara händelsen med den

ifrågavarande transporten af 300,000 ton malm.

Efter öfvervägande af alla på frågan inverkande omständigheter, som

vore för ämbetsverken kända, ansåge sig ämbetsverken böra uttala, att

numera någon anledning icke syntes förefinnas att för ifrågavarande transport

af 300,000 ton järnmalm medgifva någon annan nedsättning än den

lör masstrafik mera allmänt förekommande, nämligen 20 procent under

vederbörande tariff enligt den för transporter å statens järnvägar gällande

taxa. 1 detta sammanhang borde ock meddelas, att, enligt hvad erfarenheten

gifvit vid handen, en kvantitet af 300,000 ton malm kunde fraktas

utöfver den kontraktsenliga kvantiteten af 1,200,000 ton, utan att några

särskilda utgifter från statsverkets sida för höjande af trafikförmågan behöft

ifrågakomma. På grund häraf föreslogo ämbetsverken, att Kungl.

Maj:t behagade förklara, att något hinder ej mötte för järnvägsstyrelsen

att för den kvantitet järnmalm, som för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags

räkning kunde komma att, utöfver de i kontraktet af den 2 juli

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

1898 oinförmälda 1,200,000 ton, forslas å bansträckan Kiruna—Riksgränsen,

och hvilken kvantitet icke finge öfverstiga 300,000 ton per år, medgifva,

att frakten från och med år 1906 tills vidare finge utgå med 2

kronor 64 öre per ton.

I Kungl. Maj:ts proposition n:r 158 till 1906 års riksdag föreslogs,

såsom redan närnts, att sagda fraktsats, 2 kronor 64 öre per ton, skulle

tillämpas för all malm, som af bolaget sändes från Kiruna till Riksgränsen.

Efter det Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag hos järnvägsstyrelsen

anhållit om medgifvande att utöfver meranämnda 1,200,000 ton malm få

under år 1906 frakta ytterligare cirka 400,000 ton malm från Kiruna till

Riksgränsen mot frakt af 2 kronor 64 öre per ton, hemställde järnvägsstyrelsen

— med framhållande af att denna kvantitet syntes kunna fraktas

utan ökning af rullande materiel eller vidtagande af särskilda anordningar,

som skulle kräfva kapitalutlägg — uti underdånig skrifvelse den 6 juni

1906 om förklaring, att hinder ej mötte för järnvägsstyrelsen att för den

kvantitet järnmalm, som kunde komma att för bolagets räkning under år

1906 forslas utöfver nämnda 1,200,000 ton å ifrågavarande bansträcka,

medgifva, att frakten finge utgå med 2 kronor 64 öre per ton, under

villkor att någon utgift från statsverkets sida för höjande af järnvägens

trafikförmåga icke föranleddes af dessa transporter.

Sedan vidare bolaget hos järnvägsstyrelsen anhållit att få under

1907 frakta 600,000 ton malm utöfver nämnda 1,200,000 ton mot frakt

af 2 kronor 64 öre per ton, anförde järnvägsstyrelsen uti underdånig

skrifvelse den 4 juli 1906, att för sagda transport erfordrades dels ökning

i rullande materiel af 3 lokomotiv och 100 vagnar, dels utvidgning af spårsystemen

vid vissa stationer, representerande tillsammans en kostnad af

omkring 950,000 kronor, och hemställde järnvägsstyrelsen om bemyndigande,

att af omhänderhafda medel disponera sammanlagdt 950,000

kronor för berörda ändamål, samt om förklaring, att hinder ej mötte för

järnvägsstyrelsen att för den kvantitet järnmalm, som kunde komma att

för bolagets räkning utöfver 1,200,000 ton under år 1907 forslas, och

hvilken kvantitet ej finge öfverstiga 600,000 ton, medgifva att frakten

finge utgå med 2 kronor 64 öre per ton.

I anledning af dessa båda skrifvelser från järnvägsstyrelsen fattade

Kungl. Maj:t beslut den 14 september 1906. Därigenom medgafs, att för

Luossavaara-Kiir unavaara aktiebolag under 1906 finge forslas å sträckan

Kiruna—Riksgränsen, utöfver kontraktsenliga 1,200,000 ton, ytterligare

högst 300,000 ton järnmalm mot en frakt af 3 kronor 30 öre per ton

(den ordinarie fraktsatsen för järnmalm på ifrågavarande sträcka), under

villkor att någon utgift från statsverkets sida för höjande af järnvägens

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

trafik förmåga icke föranleddes af ifrågavarande transporter. Däremot fann

Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsens hemställan beträffande transporterna under

år 1907 icke till någon åtgärd föranleda.

De malmkvantiteter, som Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag fraktat

från Kiruna till Riksgränsen, och de därför erlagda fraktbeloppen framgå

af följande tabell:

År

Fraktad

malm-

kvantitet

Af bolaget erlagda afgifter

Motsvarande

3,8 % ränta å

anläggnings- kostnaden

Egentliga

kostnader

Ersättning

för förlust å

öfrig trafik

Frakt efter

2 kr. resp.

3 kr. 30 öre

per ton

en afgift per

ton af

ton

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

1903 .......

962,163

1,227,898

1,077,698

132,777

—

2,53

1904 ........1

1,200,000

1.227,898

1,331,882

66,558

—

2,19

1

25,233

—

—

—

50,466

2,00

1905

1,200,000

1,227,898

1,569,283

—

2,33

247,174

—

—

494,348

2,00

1906

1,200,000

1,227,898

1,530,563

—

—

2,30

300,000

—

—

—

990,000

3,30

Sammanlagdt har bolaget för sina transporter af malm erlagt följande

fraktafgifter:

År 1903 för 962,163 ton 2,438,373 kr. eller 2 kr. 53 öre pr ton

» 1904 » 1,225,233 » 2,676,804 » » 2 » 18 » > »

» 1905 » 1,447,174 » 3,291,529 » » 2 » 27 > > »

» 1906 » 1,500,000 > 3,748,461 » » 2 > 50 » > >

Tillsammans för 5,134,570 ton 12,155,167 kr.

eller i medeltal 2 kr. 37 öre pr ton.

För transporterna från Riksgränsen till Narvik hafva erlagts:

År 1904 för 1,225,233 ton 807,823 kronor eller 66 öre pr ton

» 1905 » 1,447,174 » 989,276 » » 68 » » »

För år 1906 föreligger ännu icke uppgift om frakten på norsk sida;

men då tilläggsfrakten för transportmängd öfver 1,200,000 ton år 1906

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Aktiebolaget

Gellivare

malmfälts

transporter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

höjts från 75 öre till 1 krona 47 öre per ton, torde medelfraktbeloppet

blifva högre än år 1005.

Från Kiruna till Luleå har Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke

under åren 1903—1906 försändt någon malm.

Aktiebolaget Gellivare malmfält, som för begagnande af vissa för

bolagets räkning genom järnvägsstyrelsen utförda spåranläggningar från

Malmberget till Tingvalls kulle och till utmålet Välkomman samt från

plats å linjen Gellivare—Malmberget till utmålet Hermelin med flera utmål

erlägger viss årlig afgift, har för sina malmtransporter från Malmberget

till Svartön vid Luleå erlagt fraktafgifter, som fastställts:

genom nådigt bref den 17 april 1893 för åren 1893—1894 till 4

kronor per ton vid försändning af minst 150,000 ton per år och 3 kronor

70 öre för hvarje ton därutöfver, dock med rätt för bolaget att, om hela

den årligen fraktade malmkvantiteten uppgått till 300,000 ton, åtnjuta

nedsättning till 3 kronor 70 öre äfven för de första 150,000 ton;

genom nådigt bref den 28 juni 1895 för år 1895 till 3 kronor 70

öre per ton vid försändning af mindre än 600,000 ton under året, 3 kronor

20 öre per ton vid försändning af minst 600,000 ton och 3 kronor

för hvarje ton, som försändts utöfver 600,000 ton;

genom nådigt bref den 29 maj 1896 för åren 1896—1897 till

3 kronor per ton vid försändning af minst 600,000 ton per år och 3

kronor 50 öre per ton vid försändning af mindre än 600,000 ton per

år; samt

genom nådigt bref den 1 juli 1898 för tiden från och med år

1898 till 2 kronor 75 öre per ton vid försändning af minst 600,000 ton

per år, 3 kronor 25 öre per ton vid försändning af 400,000—600,000

ton per år och 3 kronor 50 öre per ton vid försändning af mindre än

400,000 ton per år. I dessa afgifter inbegripas jämväl afgift för upplåtelse

åt bolaget af mark för malmupplag till den utsträckning, befintligt

utrymme sådant medgifver, för begagnande till malmens lastning, lossning

och utskeppning af statens spår samt för vagnar och öfrig materiel,

elevator, viadukter och andra anordningar vid Gellivare malmberg och

vid Svartön, undantagandes ångskopor.

Därjämte har, på grund af stadgande i förberörda med Luossavaara

—Kiirunavaara aktiebolag den 2 juli 1898 ingångna kontrakt, till staten

aflämnats en utaf aktiebolaget Gellivare malmfält utfärdad, med borgen

af Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag försedd utfästelse, hvarigenom,

under villkor att frakten för aktiebolaget Gellivare malmfälts malmtransporter

å järnvägen Malmberget—Svartön icke förrän tre år efter

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

därom gjordt tillkännagifvande höjdes utöfver 3 kronor per ton, en årlig

nettovinst af fyra procent af järnvägen Malmberget—Svartön med därtill

hörande bispår och utlastningsanordningar, rullande och annan materiel

garanterats staten under tiden från och med år 1903, till dess kontraktet

upphörde att gälla eller dessförinnan tre år förflutit, från det staten tillkännagifvit

sig icke längre vilja vara vid förenämnda fraktsats bunden.

Enligt ordinarie taxan skulle afgiften för transport af malm från

Malmberget till Svartön utgöra 4 kronor 60 öre per ton och enligt den

undantagstariff, som tillämpas vid försändningar i större omfattning och

med viss regelbundenhet, 3 kronor 70 öre.

1 kommerskollegii och järnvägsstyrelsens förut åberopade utlåtande

den 26 mars 1906 meddelas resultaten af eu af järnvägsstyrelsen gjord

utredning rörande malmtransporterna från Gellivare till Svartön, omfattande

redogörelser för dels värdet af och underhållskostnaden för mark,

spår och anordningar, som disponeras af aktiebolaget Gellivare malmfält

och bergverksaktiebolaget Freja, dels det ekonomiska resultatet af linjen

Malmberget—Luleå med sidospår samt banan Gellivare—Koskullskulle under

år 1904. Af förstnämnda redogörelse framgår hufvudsakligen, att i

fraktafgiften för den järnmalm, som af aktiebolaget Gellivare malmfält

transporteras från Gellivare olika gruffält till Svartön, är inbegripen afgift

dels för upplåtelse åt bolaget af mark för malmupplag till den utsträckning,

som befintligt utrymme medgifver, dels för begagnande för

malmens lastning, lossning och utskeppning af statens spår — dock med

undantag af de spår till Tingvalls kulle och Välkomman, för hvilka särskilda

afgifter fastställts —, dels ock för vagnar och öfrig materiel, elevator,

viadukter och andra anordningar vid Gellivare malmfält och vid

Svartön, undantagandes dock ångskopor, för hvilka särskild afgift utgår.

Ränta efter 3,8 procent å kostnaden för bangårdsanläggningar m. m. (inklusive

värde af upplåten mark) vid Svartön och å anskaffningskostnaden för därstädes

för växling använda lokomotiv utgjorde år 1904 39,284, respektive

11,185 kronor, eller tillsammans 50,469 kronor, och underhålls- och driftkostnaderna

under samma tid 218,135 kronor. Den kostnad, som af anordningarna

vid Svartön föranledts, uppskattas därför af järnvägsstyrelsen

för år 1904 till 268,604 kronor, motsvarande cirka 25 öre per ton under

året nedfraktad malm.

Beträffande det ekonomiska resultatet påvisas att anläggningskostnaden

i medeltal för år 1904 för linjen Malmberget—Luleå med sidospår

samt bibanan Gellivare—Koskullskulle utgjort 19,414,000 kronor, att trafikinkomsterna

år 1904 utgjort 3,867,000 kronor, däraf af malmtrafik härflutit

3,174,000 kronor, att driftkostnaderna utgjort 2,493,000 kronor,

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

däraf belöpt sig å malmtrafiken 1,849,000 kronor, samt att öfverskottet

således utgjort 1,374,000 kronor, motsvarande å ofvannämnda anläggningskapital

en ränta af 7,os procent.

I fråga om huruvida skäl kunde förefinnas att höja de bestämda

fraktsatserna för de ifrågavarande malmtransporterna hade ämbetsverken

tagit under ompröfning, om icke de betydande förmåner, som aktiebolaget

Gellivare malmfält, såsom ofvan nämnts, utan särskild ersättning åtnjöte,

lämpligen borde ersättas genom särskild afgift, motsvarande ofvanberörda

kostnad, 25 öre pr ton. En höjning med nämnda belopp af de

genom nådiga brefvet den 1 juli 1898 bestämda fraktafgifter för den järnmalm,

som af aktiebolaget Gellivare malmfält transporterades från Gellivare

gruffält till Svartön — vid en transportmängd af minst 600,000 ton

utgörande 2 kronor 75 öre per ton — skulle således medföra, att frakten

för nämnda bolags malmtransport å järnvägen Malmberget—Svartön komme

att uppgå till 3 kronor per ton.

. Af aktiebolaget Gellivare malmfälts räkenskaper hade kommerskollegium

inhämtat, att vinstutdelningen på bolagets bokförda aktiekapital

6,000,000 kronor, för åren 1895—1904 varit i medeltal 4,058 procent

årligen, samt att, om utdelningen beräknades i förhållande till det

inbetalda aktiekapitalet, 4,000,000 kronor, densamma för nämnda tidsperiod

uppgått till i medeltal 5,86 procent årligen. För åren 1895, 1896,

1901, 1902 och 1903 skedde ingen utdelning, under det att för år 1904

ägde rum en utdelning af ända till 750,000 kronor. Af bolagets handlingar

framginge emellertid, att en så hög utdelning möjliggjorts endast

därigenom, att bolaget, med hänsyn till den af Kungl. Maj:t och

kronan mot bolaget väckta rättegång angående utmålen å Gellivare

malmfält och den däraf härflytande ovissheten beträffande äganderätten

till dessa utmål, icke ansett sig böra å underhåll af bolagets bvffgnader,

verk och inrättningar nedlägga så stora kostnader, som annars varit med

klok hushållning förenligt. Vid sådant förhållande och då därtill komme,

att bolaget, om detsamma genom slutlig dom uti förenämnda rättegång

blefve förklaradt såsom rättmätig ägare af sagda utmål, skulle nödgas att

— för utförande af dyrbara tillredelsearbeten för den nu mest förekommande

dagbrytningens förändring till underjordisk brytning, för åstadkommande

af ökad elektrisk kraft, för byggande af arbetarbostäder, skolor

och sjukhus med flera åtgärder för malmfältets försättande i tidsenligt och

ekonomiskt ordnadt skick — under de närmaste åren utgifva så betydande

summor, att dess aktiekapital helt sannolikt måste fördubblas, samt att

äfven en obetydlig ökning i fraktsatsen per ton af den till omkring en

miljon ton uppgående kvantitet malm, som nu af bolaget årligen nedfrak
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 107.

Go

tades till Luleå, skulle spela eu stor roll uti bolagets ekonomi, ville det

synas, som om bolaget, åtminstone icke; för den närmaste framtiden, borde

belastas med högre fraktafgift för här ifrågavarande . malmtransport, än

hvad som vore oundgängligt för beredande af en skälig inkomst af bandelen

Malmberget—Luleå. Då i öfrigt afkastningen af det i järnvägsanläggningen

nedlagda kapital, hvilken väsentligen uppkomme på grund af

malmtrafiken, i jämförelse med afkastningen å statens järnvägars öfriga

linjer vore mycket betydande — den uppginge år 1904 till 7,08 procent,

medan afkastningen af linjen Stockholm—Göteborg, den mest gifvande, af

de äldre delarna af statsbanenätet, utgjorde 6,68 procent och å linjen

Gellivare—Riksgränsen 4,09 procent samt å statens järnvägar i deras helhet

3,45 procent (år 1905 3,49 procent) — och äfven absolut sedt måste, anses

vara synnerligen tillfredsställande, ansåge ämbetsverken någon höjning af

de genom nådiga brefvet den 1 juli 1898 fastställda af gifter icke böra

vidtagas, helst tidpunkten för en höjning af fraktafgiften knappast syntes

i något fall vara inne, så länge den af Ivungl. Maj:t och kronan mot bolaget

anhängiggjorda rättegång icke vore afgjord.

Den för aktiebolaget Gellivare malmfält från Malmberget till Svartön

nedfraktade malmen samt fraktafgiften därför har utgjort:

År 1892—175,188

» 1893—306,315

» 1894—618,281

» 1895—615,611

» 1896—611,593

» 1897—626,171

» 1898—846,929

» 1899—843,011

» 1900—868,326

» 1901 — 982,016

» 1902—975,971

» 1903—932,287

» 1904—979,976

» 1905—916,368

» 1906—887,276

ton ä 4: 00 kr.

» » 3:70 »

» » 3: 70 »

» » 3: 20—3: 00 kr.

» »3:00 kr.

» » 3:00 »

» » 2: 75 »

» » 2: 75 »

» » 2:75 »

» » 2: 75 »

» » 2: 75 »

» » 2:75 »

» 5- 2:75 »

» » 2: 75 »

» » 2:75 y>

Summa 701,000 kr.

» 1,133,000 »

» 2,288,000 »

» 1,967,000 »

» 1,835,000 »

» 1,879,000 »

» 2,329,000 >

» 2,318,000 »

» 2,388,000 »

» 2,701,000 >

» 2,684,000 »

>, 2,564,000 »

» 2,695,000 »

» 2,520,000 »•

» 2,440,000 »

Summa 11,185,319 ton.

Summa 32,442,000 kr.

För bedömande af det nu föreliggande förslaget till öfverenskommelse

har det ansetts vara af intresse och betydelse att kunna framlägga

Utredning

angående

malmtill
gångarna.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

en redogörelse för resultaten af de undersökningar, som hittills blifvit utförda

för utredande af de nu ifrågavarande malmtillgångarnas beskaffenhet

och omfattning. En dylik redogörelse har på uppdrag utarbetats af

professorn vid tekniska högskolan Walfr. Petersson, och jag anhåller att

nämnda redogörelse måtte såsom bilaga litt. H. få åtfölja detta protokoll.

Under hänvisning i öfrigt till professor Peterssons redogörelse vill

jag i största korthet omnämna de slutresultat, till hvilka han däri kommit.

Hvad då först beträffar Kiirunavaara malmfält, anföres, att om vissa

jordtäckta delar af malmfältet lämnas ur räkningen, Kiirunavaaras säkert

kända malmarea uppgår till cirka 286,000 kvadratmeter, hvartill kommer

eu stor areal af kompassdrag, a hvilken malm blottats genom enstaka

diamantborrhål. Hvarje meters afsänkning af nämnda malmarea skulle

således motsvara en kvantitet af 1,287,000 ton. Den nuvarande malmtillgången

inom Kiirunavaara malmberg ofvan sjön Luossajärvis yta torde

därför kunna uppskattas till omkring 200 miljoner ton, oberäknadt vissa

ofullständigt kända delar. Under förutsättning att fyndigheten med i

hufvudsak oförändrad mäktighet och sidostupning fortsätter till den nivå,

där fyndigheten till följd af sidostupningen träffar utmålsgränserna, kunde

sålunda malmtillgången ensamt inom de utmål, som bolagen helt och hållet

ägde, beräknas uppgå till omkring 487,500,000 ton.

Vid Luossavaara malmfält är malmarean säkert känd å 25,000

kvadratmeter och uppgår sannolikt till inemot 50,000 kvadratmeter. En

meters afsänkning af den säkert kända malmarean skulle gifva 112,500

ton malm. Med behörig hänsyn därtill att fyndigheten i viss mån afsmalnar

mot djupet, kan den i dagen säkert kända delen af Luossavaarafyndigheten

beräknas innehålla ofvan Luossajärvis vattenyta i rundt tal

omkring 22,500,000 ton, hvartill sannolikt komma ytterligare åtskilliga

millioner ton från de ej blottade delarna af fältet.

I fråga om Gellivare malmfält uttalar professor Petersson, att af

hvad som vid grufdriften och genom särskilda undersökningsarbeten utrönts

beträffande arealen af malmfyndigheter torde framgå, att man utan

fara för öfverskattning kan beräkna:

arean af med grufbrytning belagda malmer inom de af

aktiebolaget Gellivare malmfält disponerade utmålen c:a 129,000 in.2

arean af med grufbrytning icke belagda malmer, hvilka

dock under nuvarande förhållanden kunna anses

brytvärda, afrundadt.............» 31,000 »

Summa c:a 160,000 m.2

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:t» Nåd. Proposition N:o 107. 65

Af de hittills vid grufbrytningen gjorda iakttagelserna rörande

malmlagrens dimensioner och hufvuddragen af deras förekomstsätt kunde

i hvarje fall slutas, att malmtillgångarna vore högst betydande och att de

vore tillräckliga för stor brytning under eu ganska lång tidrymd. Till

ett genomsnittligt djup af 125 meter under dagytan kunde påräknas en

malmkvantitet al i rundt tal 50 miljoner ton utöfver redan utbruten kvantitet

af cirka 12,r> miljoner ton.

Af de Mertainéns grufaktiebolag nu tillhöriga fyndigheter uppgår

vid Ekströmsberg arean af den blottade malmen till omkring 44,000 kvadratmeter,

under det att den totala arean med högsta grad åt sannolikhet kan

angifvas till omkring 50,000 kvadratmeter. Malmen i detta fält år mycket

järnrik med föga fosforhalt. Vid en afsänkning åt 140 meter under dagytan

skulle enligt beräkning utvinnas omkring 30 miljoner ton malm,

hvarmed dock fyndigheten icke blefve uttömd, då med all sannolikhet

malmen sträcker sig till betydligt större djup.

Beträffande Martainens gruffält anför professor Petersson, att till

följd af egenartade geologiska förhållanden undersökningarna å detta fält

ställt sig ^särskildt svåra. Enligt senaste beräkningar skulle malmarean

uppgå till omkring 10,000 kvadratmeter. På grundvalen af de ingalunda

tillräckliga undersökningsarbeten, som hittills blifvit gjorda, är det visserligen

ej möjligt att bedöma malmfyndigheternas djupgående eller verkställa

ens en approximativ beräkning rörande malmtillgångarna inom detta

fält. Så mycket har dock framgått af undersökningarna, att här föreligger

en afsevärd tillgång på en järnrik och fosforren mahn.

Rörande öfriga i professor Peterssons utredning förekommande malmfält,

nämligen Haukivaara, Nokutusvaara, Tuollujärvi, Rakkurijoki, Painirova,

Lopasjärvi, Laukujärvi, Toppi och Raggisvaara, kan såsom ett generellt

omdöme sägas, att de hittills utförda undersökningsarbetena icke kunna

lämna tillförlitlig grund för deras bedömande. Under nuvarande förhållanden

synas de emellertid äga jämförelsevis ringa värde.

För att från fullt sakkunnigt håll erhålla yttrande angående före- Utredning

varande frågas inverkan på den svenska järnhandteringen, har utlåtande i finska

berörda afseende begärts från öfveringeniören vid järnkontoret J. A. järnhandteBrinell.

Det yttrande, han med anledning häraf afgifvit, torde få såsom

en särskild bilaga fogas vid detta protokoll. gan.

Öfveringeniören Brinell har i sitt utlåtande påpekat, bland annat,

hurusom den svenska järnhandteringen ända sedan slutet på 1700-talet

Bill. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

haft att kämpa med förhållanden, som skapats af nya uppfinningar, och

att det vore sannolikt, att så äfven framdeles komme att blifva förhållandet,

då utvecklingen ginge i riktning att göra järnhandteringen allt mer

oberoende af råmaterialets beskaffenhet. Äfven om, anför Brinell vidare,

vår järnhandtering i denna strid kommit långt efter i fråga om kvantiteten,

hade den dock, hvad kvaliteten anginge, ända till närvarande stund hållit

sig i första ledet och detta ej endast till följd af våra malmers renhet och

användningen af träkol utan till stor del genom den omsorgsfulla och

intelligenta skötsel, som ägnats denna handtering.

Hvilka utsikter förefunnos nu för vår järnhandterings framtida bestånd

och utveckling, särskild! med fästad! afseende på användningen

af malm från Norrbotten? Endast få länder hade sa riklig tillgång på

malm som Sverige, i mellersta delen af landet hufvudsakligast fosforfattig

och i Norrland hufvudsakligast fosforrik. Af norrbottensmalmer vore det

egentligen endast Tuolluvaara, som redan, tack vare dess stora järnhäl t

och låga halter af svafvel och fosfor, vunnit användning vid mellersta

Sveriges järnverk. Öfriga kända norrbottensmalmer, med undantag af en

eller två jämförelsevis mindre förekomster, hade så hög fosforhalt, att de

endast kunde användas för tillverkning af mindre högvärdiga fabrikater,

som icke mäktade draga de höga malmfrakterna till de nu i drift varande

järnverken, hvilka ju med få undantag vore belägna på ganska långt afstånd

från sjöhamn. Med hänsyn till fraktsatserna förefunnes det därför ringa

utsikter för användning i stort af norrbottensmalm vid våra nuvarande

järnverk. Utsikterna i berörda afseende vore desto mindre som i mellersta

Sverige fosforrik malm kunde fås till afsevärdt billigare pris frän

Grängesberg än från Norrbotten.

Den naturligaste gängen för utvecklingen af vår järnhandtering

syntes vara, att de gamla verken företrädesvis ägnade sig åt tillverkning

af mera högvärdig! kvalitetsjärn och stålmanufaktur, under det att de för

tillverkning af räls, balkar och gröfre artiklar afsedda verk, som kunde

basera sin tillverkning på norrbottens- eventuellt grängesbergsmalmer och

importerade stenkol, borde söka sig plats vid kusten, dit frakter för malm

och kol vore billigare och där afsättningsmöjligheterna vore gynnsammare.

Vid besvarandet af frågan, i hvad mån afsättning från nya järnverk,

baserade på norrbottensmalm och stenkolsbränsle, skulle kunna utgöra

ersättning för hittills från utlandet importerade järnvaror, kommer

Brinell till den slutsats, att hela malmbehofvet för en järnkvantitet, motsvarande

vår nuvarande import, skulle uppgå allenast till cirka 250,000

ton, en kvantitet, som jämförd med tillgångar och brytningsmöjligheter i

Norrbotten vore obetydlig.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kinif/I. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.

67

Hvad åter beträffar förutsättningarna för tillgodogörande af norrbottensmalmer

i stöna; skala för järn till export, uttalar sig Brinell för

Göteborg såsom den lämpligaste platsen för ett verk för sådant ändamål.

Efter en närmare undersökning af samtliga pa frågan inverkande omständigheter

kommer han emellertid till det resultat, att skall ett inländskt

verk, baseradt på Kiirunamalm och importerade stenkol och afsedt för

export, bära sig, sa måste det hafva malmen till billigare pris än de utländska

järnverk, med Indika det skall konkurrera.

Vidare har Brinell till besvarande upptagit frågan, huruvida det är

antagligt, att malm från grufvorna i Norrbotten inom eu ej alltför lång

framtid i större utsträckning kan komma att tillgodogöras medelst elektrisk

energi från våra vattenfall, med torf och skogsaffall som bränsle,

eller med tillhjälp af helt och hållet nya järn tillverkningsmetoder. Han

har därvid anfört, bland annat, att äfven om en metod för elektrisk järntillverkning

vore så fulländad, att den tilläte fabriksmessig drift, så skulle,

då endast cirka hälften af den nu använda kolkvantiteten kunde inbesparas,

vi likväl i allt fall i hög grad vara beroende af importeradt bränsle,

om eu afsevärd del af nu exporterad malm skulle inom landet förädlas.

I Tyskland anställda försök att ersätta träkol och koks vid tackjärnsframställning

med torfkol hade visat, att torfkol kunde användes för järnframställning

i masugn, ehuru det på de flesta platser blefve billigare att använda

annat bränsle. Det syntes emellertid omöjligt att med användning

af nuvarande torftillverkningsmetoder få en större järntillverkning till

stånd, grundad på detta bränsle. Hvad användningen af träkol beträffar,

syntes det både oklokt och orätt, att till förädling af norrländska fosforhal

tiga malmer använda dylika kol, ty de vore för detta ändamål onödigt

goda och kunde ersättas med den billigare koksen. Hvad alldeles nya

tillverkningsmetoder beträffar, så vore att märka, att de, huru utmärkta de än

vore, behöfde vanligen flera tiotal år för sin fulländning och innan de

kunde uttränga förut använda metoder.

Brinell har slutligen förklarat, att han trodde på ett framåtskridande

af vår järnhandtering, men att han dock ej trodde, att vi därvid kunde

komma så långt, att ej en rätt afsevärd malmexport från Norrbottens

grufvor samtidigt därmed lämpligen borde ske. England hade ej förhållit

andra nationer att få del af sin rikedom på stenkol. Skulle vi, som hade

mindre förutsättningar att följa vårt eget godtycke, använda en annan taktik?

Värdet af Sveriges import af stenkol och koks hade i medeltal åren

1901—1905 utgjort 58,722,694 kronor. Det syntes icke kunna anses

annat än välbetänkt, att vi genom malmexport sökte tillföra vårt land en

ersättning för åtminstone en del af denna stora utgift för att därmed för
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Departe
ments
chefens
yttrande.

skaffa Jandet och dess industri ökade utvecklingsmöjligheter. Att ej gorå

så vore oklokt från flera synpunkter och skulle bidraga till att försvaga

ej endast vår ekonomiska utan äfven vår politiska ställning till andra

länder.

Ehuru han sålunda vore af den bestämda åsikten, att en export på

några miljoner ton årligen, eller upp till ifrågavarande järnvägs trafikförmåga,

under några tiotal år icke kunde vara annat än till nytta såväl

för det grufbolag, hvarom fråga vore, som för landet, ansåge han det dock

ömkligt-, att, om framdeles nya, nu ej anade möjligheter för malmens förädlande

inom landet skulle uppstå, exporten då kunde återföras till mera

blygsamma dimensioner.

Järnmalmsfrågan borde lösas och det ju förr dess hellre. Vi behöfde

få släppa denna fråga för att ägna oss åt lösningen af nya problem.

Långvariga hafva de underhandlingar varit, som förts mellan representanterna

för staten, å ena, och ifrågavarande bolag, å andra sidan, innan

enighet uppnåtts om det förslag till kontrakt, som nu föreligger. För

bolagen har det varit af vikt att blifva i tillfälle att öka exporten af

malm utöfver nu medgifna kvantiteter och såmedelst påskynda tillgodogörandet

af de rika tillgångar, bolagen äga uti ifrågavarande malmfält.

Statens representanter hafva däremot naturligen sökt begränsa nämnda

export med hänsyn till vikten af att för framtiden bevara ifrågavarande

nationalrikedom, men å andra sidan funnit sig böra för att vinna de fördela!'',

som statens intresse uti förevarande fråga i öfrigt kräfver, medgifva

export till den myckenhet, som kan äga rum utan att möjligheten

att under eu oöfverskådlig framtid fortfara med förevarande export äfventyras.

För statens representanter har det därjämte gällt att bevaka

nämnda öfriga statsintressen, som beröras af förevarande fråga.

Länge har den önskan hysts, att staten själf mätte komma i besittning

af ifrågavarande malmfält. Med det värde, de numera erhållit, torde

det emellertid icke längre kunna ifrågasättas, att staten skall omedelbart

inköpa desamma. Det har därför gällt att träffa eu anordning, hvarigenom

staten, med mindre uppoffringar än ett dylikt köp skulle medföra, kunde

komma i tillfälle att förvärfva malmfälten. Detta syfte har vunnits därigenom

att staten från och med den dag, det upprättade kontraktet skulle

träda i tillämpning, eller den 1 januari 1908 varder ägare af halfva aktiekapitalet

i det bolag, till hvilket öfverlåtas samtliga de malmfält, som icke

redan nu med full äganderätt öfverlämnas till staten- Genom den staten

tillförsäkrade rätt att efter 25 år jämväl tillösa sig den återstående hälften

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

åt de samma bolag tillhöriga malmfälten, har staten härjämte satts i tillfälle

att för ett skäligt pris inom en icke alltför aflägsen tidpunkt erhålla

full äganderätt öfver hela den ifrågavarande nationalrikedomen.

Det har vidare varit af synnerlig vikt att tillse, att, därest möjlighet

skulle yppa sig att i mera afsevärd omfattning inom landet förädla malmen

från ifrågavarande berg, en dylik möjlighet icke skulle varda utesluten

redan därigenom, att det malmägande bolaget funne det för sig ekonomiskt

fördelaktigast att exportera all malm. Detta intresse har tillgodosetts dels

genom skyldighet för bolaget att på begäran leverera malm till köpare

inom landet för samma pris, som bolaget skulle erhålla af utländska köpare,

och dels framförallt därigenom att staten, såsom nämnts, med full äganderätt

eller i fråga om ett malmfält med full dispositionsrätt redan nu bekommit

åtskilliga, synnerligen gifvande malmtillgångar.

Slutligen har’ det varit önskligt, att staten redan från början erhölle

inkomster af den ifrågavarande malmexporten. I sådant afseende

har aftalats om eu viss till statskassan ingående afgift för hälften af den

malm, som brytes och exporteras, eller således den malm, som jämlikt

grufvestadgan skulle tillkomma vederbörande jordägare, hvarförutom de

betingade järnvägsfrakterna tillförsäkra staten en afsevärd inkomst.

För de fördelar, af hvilka, staten sålunda skulle komma i åtnjutande,

hafva bolagen hufvudsakligen betingat sig, förutom inedgifvandet af ökad

malmexport, dels den jordägarandel, som staten äger inom vissa i förevarande

malmfält befintliga utmål och grufvor, hvilken jordägarandel

emellertid skulle öfverlåtas till ett bolag, hvari staten skulle komma att

äga, halfva aktiekapitalet, dels ock förbindelse från statens sida att icke

åsätta malm från gruffälten exporttull.

Dessa äro de hufvudsakliga synpunkter, som vid underhandlingarna

varit de bestämmande. Och anhåller jag nu att till en början få uppläsa

det förslag till kontrakt, hvarom enighet slutligen uppnåtts.

Sedan departementschefen härefter uppläst det upprättade kontraktsförslaget

jämte därtill hörande handlingar, af den lydelse, bilaga A. till

detta protokoll utvisar, anförde departementschefen vidare följande:

I det af mig nu upplästa kontraktet utgöra de särskilda bestämmelserna

visserligen ett sammanhängande helt, men det torde dock vid eu

närmare redogörelse för kontraktets innebörd vara lämpligt att uppdela

detsamma i vissa olika grupper af aftal, som kunna från hvarandra särskiljas.

Jag anhåller att då först få i deras hufvuddrag beröra de bestämmelser,

som afse ordnandet af statens delägarskap i malmfälten.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Statens

jordäaar
andelar.

I hvad öfverenskommelsen afser ordnandet af äganderättsförhållandena

beträffande malmfälten innebär densamma i korthet först och främst öfverlåtelse

med äganderätt till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag af de

staten såsom jordägare tillhöriga andelar i utmål och grufvor inom malmfälten

i Luossavaara, Kiirunavaara och Gellivare. Genom berörda öfverlåtelse

sker emellertid icke i sak någon förändring i statens rätt till berörda

utmål och grufvor. Den staten såsom jordägare för närvarande tillkommande

hälft i dessa skulle nämligen, såsom redan nämnts, öfvergå till

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. Då staten i detta bolag kommer att

äga halfva aktiekapitalet, blir således staten allt fortfarande, ehuruväl endast

medelbart, ägare af hälften i samma utmål och grufvor. Statens rätt till

dem iklädes allenast en annan form än den nu förefintliga.

I fråga om de staten såsom jordägare tillhöriga andelar i utmål

och grufvor, som ägas af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget

Gellivare malmfält och Mertainens grufaktiebolag, är att anmärka

o Cd Cd 7

följande.

Dessa jordägarandelar åro, i enlighet med bestämmelserna i kung!,

kungörelsen den 20 oktober 1899 om begagnande af Kronans jordägarandel

i grufva samt kungl. kungörelsen den 8 juni 1900 angående ändrad

lydelse af vissa §§ i förstnämnda kungörelse, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

efter vederbörligen hållna auktioner utarrenderade till vederbörande

grufbolag. Arrendekontrakten äro utfärdade under åren 1901—1908,

och arrendena afse en tid af 19 år, det år oberäknadt, hvarunder arrendet

tagit sin början. I arrendeafgift skall för hvarje kalenderår i penningar

erläggas ett belopp, motsvarande eu femtiondedel af värdet af alla de inmutningsbara

ämnen, som under året eller den del däraf, arrendet omfattar,

brutits och uppfordrats ur hvarje grufva, dock att arrendeafgiften

för helt år räknad icke något år må understiga 25 kronor för hvarje

jord ägarandel. Af öfriga kontraktsvillkor är att märka, att, därest vid

den aftalade arrendetidens slut jordägarandel icke upplåtes på nytt

arrende, arrendatorn är berättigad till ersättning för värdet af sin andel

i de för grufarbetet nödiga och nyttiga byggnader, redskap och förråd r

som blifvit under arrendetiden anskaffade. Sådan ersättning utgår dock

högst med ett belopp motsvarande tredjedelen af de sammanlagda arrendeafgifter,

som för arrendetiden blifvit erlagda.

Malmbrytning har ännu icke företagits i något af de utmål eller

inmutade områden, i hvilka staten äger jordägarandel, i följd hvaraf i

arrendeafgift för begagnandet af hvarje jordägarandel för närvarande icke

erlägges mer än 25 kronor för år. För år 1906 utgjorde totalsumman

af afgifterna för ifrågavarande jordägarandelar 3,350 kronor, däraf 1,800

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

71

kronor från L uossavaara-Kii runa va ur a aktiebolag för 72 utmål, 600 kronor

från aktiebolaget Gellivare malmfält för 24 utmål och 950 kronor från

Mertainens grufaktiebolag för 38 utmål.

Staten erhåller genom öfverenskommelse] i vare sig medelbart såsom

.aktieägare eller ock omedelbart äganderätt till:

a) hälften af aktiebolag]^ Gellivare malmfälts nuvarande tillgångar

med undantag af vissa, fordringar och värdepapper;

b) Mertainens grufaktiebolags samtliga nuvarande tillgångar;

c) de Luossavaara-Kii runavaara aktiebolag nu tillhöriga grafkor och

inmutade områden i malmfälten i Syväjärvi, Nokutusvaara och Haukivaara;

d) hälften af Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags nuvarande öfriga

tillgångar med undantag af vissa värdepapper och fordringar.

Vidare erhåller staten uteslutande nyttjanderätt till Luossavaara malmfält

under 30-årsperioden 1908—1937 och, om staten så önskar, full

äganderätt, utan erläggande af lösen, vid nämnda periods utgång till de

inom malmfältet nu befintliga grufvor och inmutade områden.

De under c) omförmälda grufvor och inmutade områden erhållas af

staten omedelbart med full äganderätt.

öfverlåtelsen på staten af de under b) nämnda tillgångarna skall

ske på det sätt, att staten af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag med

äganderätt erhåller samtliga aktier i Mertainens grufaktiebolag till nominellt

belopp af 5,000,000 kronor. (§ 6 inom. 2.)

De under a) och d) omförmälda andelar af aktiebolaget Gellivare

malmfälts och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags tillgångar erhåller slutligen

staten därigenom, att staten ingår såsom ägare till hälften i LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag, hvithet bolag för detta ändamål skall dels öka

sitt aktiekapital till 80 millioner kronor, halfva beloppet preferensaktier

och halfva beloppet stamaktier, dels ock för nominellt 16,016,000 kronor

i nyemitterade stamaktier inköpa afl aktiebolaget Gellivare malmfälts

fasta och lösa egendom med undantag af vissa värdepapper och fordran.

På det att emellertid staten genom att inträda såsom aktieägare i

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och Mertainens grufaktiebolag icke

må åsamkas andel i de skulder, för hvilka dessa bolag och aktiebolaget

Gellivare malmfält nu häfta, utan blifva delaktig endast i bolagens

lgångar, har särskild anordning träffats.

Hvad Mertainens grufaktiebolags skulder angår, bär trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund förpliktat sig att utan rätt till regress betala

samtliga de skulder, för hvilka nämnda grufaktiebolag vid utgången af

År 1907 häftar.

Staten tillkomincm.

de.

vederlag

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Aktiebolaget Gellivare malmfält åter öfverlåter all sill fasta och

lösa egendom skuldfri å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. Viss egendom

skall dock vid försäljningen undantagas, nämligen fordran hos

trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, kontant kassabehållning samt

fordringar hos banker för innestående medel, aktier i Trollhättans elektriska

aktiebolag och aktiebolaget Expressdynamit, samt egna inneliggande

4V2 % obligationer, hvilken egendom öfverlåtes å trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, mot det att detta bolag åtager sig att, i den

män de förfalla, betala aktiebolaget Gellivare malmfälts nuvarande och

blifvande skulder, utan rätt för trafikaktiebolaget att för sin regressfordran

mot aktiebolaget Gellivare malmfält göra sig betald i förenämnda, till

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag öfverlåtna egendom, ändå att denna

häftar såsom pant för skulden. Köpeskillingen för aktiebolaget Gellivare

malmfälts ifrågavarande egendom skall utgöra 24,024,000 kronor, hvilken

köpeskilling, såsom jag nyss nämnt, skall likvideras med LuossavaaraKiirunavaara

aktieboiags stamaktier till nominellt belopp af 16,016,000

kronor. Den öfverkurs, hvartill dessa stamaktier härvid upptagits, har

ansetts betingad af och motsvara den förmån, sammanslagningen af de båda

bolagen medför för aktiebolaget Gellivare malmfält. Beloppet af denna

öfverkurs, tillhopa 8,008,000 "kronor, skall tillföras Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolags reservfond.

Hvad slutligen angår Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, förbi lider

sig trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund att utan rätt till regress

gälda samtliga de skulder, för h vil ka Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

häftar vid 1907 års utgång. Såsom vederlag för detta åtagande öfverlåta''

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag å trafikaktiebolaget sina nu ägande,

räntebärande värdepapper, nämligen

a) bankdepositionsbevis, dock att de hos norska staten pantsatta bevisen

å 1,250,000 kronor må såsom pant kvarligga, så länge nuvarande

fraktkontrakt mellan norska staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

fortfar att gälla,

b) Förenade Separatorintressenternas aktiebolags obligationer och

bolagets egna inneliggande obligationer,

c) aktier i aktiebolaget Expressdynamit, samt

d) bolagets egen fordran hos trafikaktiebolaget.

Det belopp, hvarmed den af trafikaktiebolaget sålunda öfvertagna skuld

må öfverskjuta bokförda värdet af nu uppräknade tillgångar, afskrifves å

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags återstående tillgångar. Denna afskrifning

innebär gifvetvis ytterligare en konsolidering af de LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolags tillgångar, i hvilka staten vinner delägarrätt.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

73

I öfverensstämmelse med hvad nu angifvits skola i LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolags ingående balansräkning för den 1 januari 1908

ur bolagets tillgångar uteslutas förenämnda till trafikaktiebolaget öfverlåtna

tillgångar samt ur bolagets skulder alla andra poster än aktiekapitalet

och reservfonden samt vinstmedel. De nya tillgångar, som genom avtalet

tillföras Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, d. v. s. dels de af

staten å bolaget med äganderätt öfverlåtna jordägarandelar, dels ock de

aktiebolaget Gellivare malmfälts tillgångar, som öfverlåtits å LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag, må icke i nämnda balansräkning bokföras till

högre värde, än som erfordras för att samtliga tillgångar skola motsvara

det ökade aktiekapitalet, reservfonden samt vinstmedel.

De aktier i det på nu angifvet sätt omordnade Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, hvilka staten skulle! erhålla såsom köpeskilling, utgöras

af preferensaktier i bolaget till nominellt belopp af 39,984,000 kronor.

Dessa skulle; öfverlämnas till staten den 1 januari 1908. Emissionsstämpelkostnaden,

som belöper å nämnda aktier, skall enligt kontraktet

icke drabba bolaget. För närvarande äger staten 16 aktier i LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag, hvilka i sammanhang med förenämnda uppgörelse

skulle utbytas mot preferensaktier. Inalles skulle staten sålunda

blifva ägare till alla bolagets preferensaktier till nominellt belopp af 40

millioner kronor.

Genom de transaktioner, för hvilka jag nu redogjort, skulle, därest

det ifrågavarande aftalet kommer till stånd, staten den 1 januari 1908

blifva ägare till

dels halfva antalet af samtliga aktier, till nominellt belopp af 40

millioner kronor, i det då, så när som på aktiekapital, reservfond och befintliga

vinstmedel, skuldfria Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag;

dels ock samtliga aktier, till nominellt belopp af 5 millioner kronor,

i det då jämväl skuldfria Mertainens graf aktiebok g.

Innan jag fortsätter med redogörelsen för öfriga kontraktsvillkor, Ändringar

vill jag omnämna de i bil. n:o 1 till § 1 af kontraktet närmare omför- i

mälda ändringar i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning,

hvilka till bevarande af statens intressen såsom aktieägare i bolaget skulle

vidtagas.

Jämte det i § 4 af bolagsordningen införts bestämmelse om aktiekapitalets

ökande till minst 80 millioner och högst 240 millioner kronor,

har sålunda stadgats, att preferens- och stamaktierna alltid skola vara lika

många. Genom detta stadgande jämte de nya bestämmelserna i § 6 att

preferensaktie endast må ägas af svenska staten, samt i § 22 att, bland

annat, beslut om utsläppande af aktier utöfver minimikapitalet ej är

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

giltigt, med mindre beslutet blifvit godkändt af Kungl. Maj:t, har betryggande

garanti skapats för att staten alltjämt skall bibehålla sin ställning

såsom ägare till minst halfva antalet aktier i bolaget och därmed

äganderätten till hälften af bolagets tillgångar.

Berörda bestämmelser åro å andra sidan nödvändiga, enär med afseende

a statens rätt att deltaga i val af styrelse och revisorer äfvensom

att i öfrigt utöfva rösträtt å bolagsstämma vissa inskränkningar skulle gälla.

Under tiden intill år 1938 skall staten nämligen inom bolagets styrelse vara

representerad liksom nu endast genom en af Kungl. Maj:t utsedd ledamot jämte

eu suppleant för honom, öfriga ledamöter i styrelsen, hvilka skola utgöra

minst fyra och högst åtta, skola för nämnda tidsperiod årligen väljas

af innehafvarna af stamaktierna. Från och med år 1938 upphör emellertid

denna begränsning, i det att därefter innehafvare af preferensaktierna,

d. v. s. staten, samt innehafvare af stamaktierna, hvar serie för sig, välja

lika antal styrelseledamöter.

I syfte att förhindra, det skuldsättning af bolaget skall kunna ske

till förfång för staten, är i § 11 bestämdt, att intill år 1938 reverser,

pantförskrifningar, borgensförbindelser och kreditaftal för att vara gällande

skola vara undertecknade jämväl af den af Kungl. Maj:t utsedde styrelseledamoten.

Vidare skola enligt § 12 bemälde styrelseledamot eller vid

förfall för honom hans suppleant bevisligen kallas till hvarje stvrelsesammanträde

i god tid förut.

Af de tre revisorer, som skola granska bolagets räkenskaper och

förvaltning, skall Kungl. Maj:t äga att utse en jämte suppleant för honom.

Från och med år 1938 inträder emellertid rätt för preferensaktiernas innehafvare

att utse revisorer till lika antal, som af stamaktiernas innehafvare

utses, eller två.

I afseende å den rösträtt å bolagsstämma, som skulle tillkomma

staten såsom innehafvare af preferensaktierna, år i § 17 stadgadt den begränsning,

att till och med år 1937 preferensaktierna medföra endast eu

röst för 10 aktier. Denna inskränkning i rösträtten kompenseras dock

därigenom, att i de viktigare frågor, där statens intressen kunna tänkas

komma att afvika från öfriga aktieägares, afgörandet i sista hand tillkommer

staten. Enligt § 22 i dess föreslagna förändrade lydelse skola

nämligen beslut om ändring af bolagsordningen, om utsläppande af aktier

utöfver minimikapitalet, om försäljning af bolaget tillhörig fast egendom

eller grufva eller del däraf, om bolagets upplösning eller om nedläggande

af grufdriften icke vara giltiga, med mindre besluten blifvit af Kungl.

Maj:t godkända.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kunffl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107. 75

I detta sammanhang synes mig liimpligt att beröra den rätt till utdelning,

som skulle åtfölja preferensaktierna. Bestämmelserna härom finnas

införda i § 4 af bolagsordningen. Då staten först från och med den 1

januari 1908 skulle inträda såsom preferensaktieägare i bolaget, skulle rätt till

utdelning för dessa aktier ej inträda förrän beträffande 1908 års vinst.

För tiden från och med nämnda år till och med är 1937 skall med företrädesrätt

framför stamaktierna af bolagets vinst till staten erläggas årlig

utdelning för preferensaktierna med ett belopp motsvarande en, på sätt

jag strax skall omnämna, bestämd afgift å halfva den kvantitet malm,

så kallad varpmalm dock undantagen, som under hvart och ett af nämnda

år brytes i bolagets grufvor i Kiirunavaara och Gellivare samt därifrån

bortföres. Denna afgift skall utgöra: för åren 1908—1927 en krona per

ton från Kiirunavaara och 50 öre per ton från Gellivare, för åren 1928—

1932 respektive en krona 50 öre och 75 öre samt för åren 1933—1937

respektive två kronor och en krona. Utöfver nämnda afgift skola preferensaktierna

icke för perioden 1908—1937 medföra någon rätt till utdelning,

dock att, försåvidt under ett eller flera år nyss sagda utdelning icke kunnat

lämnas, preferensaktiernas ägare äro berättigade att af följande års vinst

bekomma hvad däri brustit, innan utdelning å stamaktierna må äga rum.

För tiden efter år 1937 skola preferens- och stamaktierna vara likställdar

i fråga om rätt till utdelning af den å bolagets verksamhet uppkommande

vinst.

Till förklaring af de i det föregående flera gånger omnämnda åren

1932 och 1937 vill jag här erinra därom, att enligt kontraktets 9 § den

31 december 1932 för staten inträder rätt att inlösa de aktier i LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag, hvilka för närvarande tillhöra eller intill sagda

dag förvärfvats af trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller aktiebolaget

Gellivare malmfält, samt att, därest staten ej då begagnar lösningsrätten,

rätt att enligt i kontraktet angifna grunder bryta och utfrakta

malm blifvit bolaget tillerkänd för ytterligare fem år eller till utgången

af år 1937. Ifrågavarande data beteckna sålunda terminer, då en reglering

af rättsförhållandena mellan staten och bolaget kan vidtagas, och hafva

en väsentlig betydelse för ett flertal bestämmelser i kontraktet. För de

med lösningsrätten i öfrigt förbundna villkor blir jag i tillfälle att sedan

närmare redogöra.

Förut har jag omförmält, hurusom, för genomförande af kontraktsvillkoret

att staten genom sitt inträde såsom delägare i bolaget må vinna

delaktighet i dess tillgångar men icke påföras andel af dess skulder, i

bolagets ingående balansräkning för den 1 januari 1908 alla andra skuldposter

skola vara afbörda än aktiekapitalet, reservfonden och vinstmedel.

Utdelning ä

preferensaktierna.

Vidare anordningar

till tryggande

af

statens inträde

såsom

aktieägare

i bolaget.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Upplåtelse af

"kronomark till

malmbolagen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Samma förmånliga ställning såsom delägare i bolagets tillgångar men icke

medansvarig i dess skulder kommer staten att intaga vid de nämnda regleringsterminernas

inträde, därigenom att det jämlikt § 4 i kontraktet

åligger trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund att utan rätt till regress

gälda de skulder, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag intill år 1933 resp.

är 1938 må hafva ådragit sig. Liksom den 1 januari 1908 må alltså bolaget

''vid utgången al år 1932 respektive 1937 icke i balansräkning vara

påfördt andra belopp än aktiekapital, reservfond och vinstmedel.

I och lör bedömandet åt bolagets ställning vid förestående inlösning

och äfven i öfrigt är det gifvetvis för staten af stor betydelse, att tillgångarna

icke bokföras till för höga värden. Al denna anledning har i § 4 vidare

stadgats, att bolagets den 1 januari 1908 bokförda tillgångar sedermera

intill år 1933 respektive år 1938 icke må i räkenskaperna uppskrilVas i

värde med högre belopp än som å samma tillgångar verkligen nedlagts,

äfvensom att icke heller under nämnda tid nytillkommen egendom må

bokföras till högre belopp än den kostnad, som därå användts.

I statens intresse har vidare i § 16 af kontraktet stadgats åliggande

för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ej mindre att sörja för en \ allo

rationell malmbrytning samt att för sådant ändamål vidtaga lämpliga anstalter

och nedlägga erforderliga kostnader än äfven att hålla all för

rörelsen erforderlig egendom i godt skick äfvensom att under åren 1928

1931 icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd afyttra sådan egendom.

Med ytterligare erinran att enligt § 21 mom. 2:o) i kontraktet aktiebolag*^

Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

ikläda sig ansvar såsom för egen förbindelse för alla de förpliktelser, som

jämlikt det uppgjorda kontraktet åligga Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

torde jag med det nu anförda hafva ådagalagt, att aftalet synes innehålla

fullt tillfredsställande anordningar såväl för tryggande ur ekonomisk synpunkt

af statens inträde såsom aktionär i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

som ock för beredande af tillräckligt inflytande åt staten öfver bolagets

skötsel och dennas öfvervakande.

Jag öfvergår härefter till att redogöra för de ytterligare upplåtelser,

som utöfver de förut omnämnda skulle af de kontrollerande parterna ömsesidigt

göras.

I afseende å de upplåtelser, som skett till de ifrågavarande malmbolagen

af åtskillig kronan tillhörig mark, tillåter jag mig erinra hurusom

på framställning af Kungl. Maj:t 1899 års Riksdag medgifvit, dels att

till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag finge för en köpeskilling af 100,000

kronor under äganderätt upplåtas visst område af den vid afvittringen i

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

77

Juckasjärvi socken till kronopark afsätta mark, (leds ock att af omförmälda

kronomark finge till samma bolag på arrende under en tid af 50 år upplåtas

vissa områden. Likaledes liar 1899 års Riksdag, efter framställning

af Kungl. Maj:t, medgifvit, att till aktiebolaget Gellivare malmfält finge

af den kronan vid afvittringen i Gellivare socken tillfallna öfverloppsmark

på arrende under en tid af 50 år upplåtas en areal af 6 1 9,784 hektar med

undantag'' af vissa områden. Pa grund af genom särskilda nådiga bref

den 26 maj 1899 lämnadt bemyndigande har Kungl. Majrts befallningshafvande

i Norrbottens län den 9 september 1899 med bolagen upprättat

arrendekontrakt om de områden, som sålunda skulle till bolagen under

arrende upplåtas. Arrendeafgifterna för de första 10 arrendeåren hafva

sedermera af Kungl. Maj:t fastställts för ofvan omförmälda åt LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag upplåtna mark till 1,500 kronor om året och för

den till aktiebolaget Gellivare malmfält upplåtna arealen till 2,150 kronor

om året. Öfriga arrendevillkor framgå af de upprättade kontrakten, hvilka

jag anhåller måtte få i afskrifter bifogas detta protokoll.

Af ifrågavarande områden skola enligt § 5 mom. 2:o) af kontraktet

afträda^ den 1 januari 1908 dels sistnämnda till aktiebolaget Gellivare

malmfält utarrenderade område, dels ock det område vid Luossavaara,

som å en i kontrakt den 9 september 1899 mellan Kungl. Maj:t samt

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag åberopad karta betecknats med litt.

B. Däremot skall enligt nyss anförda kontraktsrum staten genom särskilda

arrendekontrakt på 50 år till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

upplåta nyttjanderätt dels till den af aktiebolaget Gellivare malmfält

för närvarande innehafda mark, dels till de områden, med undantag

af nyssnämnda med litt. B betecknade område, som nu innehafvas af

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, och dels ytterligare till nya områden

vid Gellivare och Kiirunavaara, hvilka äro behöfliga för bolagets

rörelse. Nyttjanderätten till de sålunda upplåtna områdena skall Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag äga att behålla på de i arrendekontrakten

stadgade villkor, så länge bolaget uppehåller grufdriften inom Gellivare

respektive Kiirunavaara malmfält. Den malm, som utom nu lagligen gällande

utmål må finnas inom ifrågavarande områden, får dock icke, så länge

områdena äro utarrenderade till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, inmutas

eller brvtas annat än för kronans räknimj.

I anledning af det nu ifrågasatta utarrenderandet till Luossavaara- DomänstyKiirunavaara

aktiebolag af förenämnda områden har infordrats utlåtande rels^^tlå

från domänstyrelsen, däri styrelsen anfört, bland annat, följande.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Hvad först beträffar de till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för

närvarande med nyttjanderätt upplåtna områden, omfattade dessa sammanlagdt

500,50 hektar. Undantoges förenämnda med litt. B betecknade område

vid Luossavaara, omfattande 136 hektar, återstode 364,so hektar, hvilka skulle

på nytt upplåtas till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. Arrendeafgiften

för detta område, ställd i proportion till den nu utgående afgiften för hela

området, skulle utgöra 1,092 kronor. De nya områden vid Kiirunavaara,

till hvilka bolaget nu skulle erhålla nyttjanderätt, omfattade enligt skogspersonalens

uppgifter sammanlagdt 358 hektar. Samtliga dessa områden

vore från skogshushållningens synpunkt nästan värdelösa, i det de vore

beväxta med gles förkrympt björkskog och delvis vore kaka. Områdenas

värde vid nu ifrågavarande upplåtelse betingades därför i detta fall nästan

uteslutande af den användning de kunde erhålla på grund af sitt läge

intill malmfälten, hvilkct värde, därest malmdriften skulle komma att ökas,

torde stiga. Med en beräkning af detta värde efter samma grunder, som

tillämpats vid värdering åt de är 1899 till bolaget upplåtna områdena,

skulle de nya områdena betinga eu årlig arrendeafgift af 1,075 kronor.

Den bestående upplåtelsen vid Gellivare malmfält omfattade 619,784

hektar. De delar af statens alvittrade öfverloppsmark, som nu ifrågasattes

att ytterligare upplåtas, omfattade sammanlagdt 6 20,63 hektar. Med undantag

af det på norra sidan af Gellivare malmfält belägna berget Välkomman,

hvilket angåfves vara kålt och sterilt, vört; sistberörda områden beväxta

med gles barr- och löfskog, från hvilken någon reguljär skogsafkastning

icke ansåges vara att påräkna. Områdenas värde vid ifrågasatt upplåtelse

vore därför betingadt hufvudsakligen af den användning, de kunde

erhålla på grund af sin belägenhet intill malmfältet. Med afseende härå

ägde markerna ett stigande värde, allt efter som de för malmens tillgodogörande

vid ökad grufdrift kunde behöfva tagas i anspråk. Med tillämpning

åt samma beräkningsgrund som i fråga om arrendeafgiften för de

nu utarrenderade områdena borde de nya områdena, hvilka till arealen

vore ungefär lika stora som de förut upplåtna, betinga en arrendeafgift

af likaledes 2,150 kronor.

Med afseende å skogens vård å de till upplåtelse ifrågasatta områdena

ansåge domänstyrelsen, att enahanda bestämmelser kunde tillämpas, som

enligt kontrakten den 9 september 1899 vore gällande.

De områden, som enligt den föreliggande överenskommelser! skulle

upplåtas till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, skulle enligt domänstyrelsens

utredning omfatta vid Kiirunavaara 364,50 hektar förut upplåten

areal och 358 hektar nytt område eller tillhopa 7 2 2,50 hektar samt vid

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:t* Nåd. Proposition N:o 107.

Gellivarc (! 19,784 hektar förut upplåten areal och 620,63 hektar nytt område

eller tillhopa l,240,4u hektar. Efter domänstyrelsens på grundval af nu

utgående arrendeafgifter gjorda berilkning skulle de årliga arrendesuinmorna

utgöra för områdena vid Kiirunavaara 2,167 kronor och för områdena

vid Gellivarc 4,300 kronor. Enligt med Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag träftadt aftal komma emellertid arrendeafgifterna för ifrågavarande

områden att utgå med resp. 4,000 och 6,000 kronor för år. 01- riga arrendevillkor, hvilka till alla delar öfverensstämma med de i nu

gällande arrendekontrakt stipulerade, framgå af uppråttade förslag till nya

arrendekontrakt, hvilka jämte tillhörande kartor jag anhaller att såsom bilagor

litt. B och C måtte få fogas vid detta protokoll.

Järnvägsstyrelsen, som hörts angående det sålunda ifrågasatta upplåtandet

af nya områden till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, har i afgifvet

underdånigt utlåtande anfört, att från statens järnvägars sida intet vore

att erinra mot upplåtandet under de härför nu ifrågasatta villkor.

Järnvägs
styrelsemut
lätandc.

Ytterligare utfästelser från statens sida, hvilka såsom ägande direkt Ytterligare

sammanhang med statens inträde såsom delägare i Luossavaara-Kiiruna-y“Jj°g^’!g

vaara aktiebolag lämpligen höra i detta sammanhang omnämnas, åro: sida.

a) att den mellan kronan, å ena, och aktiebolaget Gellivarc malmfält

med flera, å andra sidan, anhängig» rättegång angående rätt till vissa inmutningar,

i hvilken rättegång Svea hofrätt gifvit dom den 23 februari

1906, skall nedläggas till alla delar med kvittning parterna emellan af

rättegångskostnaderna;

b) att staten för tiden från och med den 1 januari 1908 ikläder sig

betalningsskyldighet för den royalty, som enligt aftal den 11 februari och

den 20 maj 1903 skall utgå till G. E. Broms’ rättsinnehafvare och belöper

på Mertainens grufaktiebolags nuvarande egendom samt på den malm, som

staten enligt kontraktet kan komma att bryta i Luossavaara malmfält;

c) att, därest under den tid, det nu ifrågasatta aftalet äger bestånd,

exporttull eller annan pålaga eller afgift, af hvad slag det vara må, af

svenska staten pålägges järnmalm, som brytes eller exporteras, staten skall

under förra hälften af nästpåfoljande kalenderår godtgöra trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag hvad

de af sagda grund måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon

uti överenskommelser) afsedd fyndighet; samt

d) att, därest under sagda tid något af nämnda två bolag eller aktiebolaget

Gellivare malmfält måst vidkännas direkt beskattning, af hvad slag

det vara må, efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

årlig inkomst uppgående till beloppet af nettovinsten för det svenska

bankbolag, som under samma år haft den största nettovinsten, eller med

förmögenhet uppgående till beloppet af förmögenheten hos det svenska

bankbolag, som vid slutet af samma år ägt den största förmögenheten,

staten skall under loppet af nästpåföljande kalenderår godtgöra detta

bolag ej mindre hvad bolaget nödgats utgifva utöfver hvad det bort utgifva,

därest beskattning utgått efter samma grunder som för bolag med

nyss sagda inkomst eller förmögenhet, än äfven ränta å skillnadsbeloppet

efter fyra procent om året; dock att, där beskattningen icke utgått efter

annan eller högre grund än som gäller för bolag med en årsinkomst af

1,500,000 kronor eller med en förmögenhet af 30,000,000 kronor, godtgörelsc,

hvarom här är fråga, i intet fall skall äga rum.

I afseende å den royalty, som utgår till G. E. Broms’ rättsinnehafvare

är att erinra följande. Det ofvanberörda aftalet af den 11 februari

1903, genom hvilket trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund af G. E.

Broms förvärfvade aktiemajoriteten i aktiebolaget Gellivare malmfält och

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, innehåller, bland annat, att trafikaktiebolaget

skall till Broms eller hans rättsinne häfvare utbetala eu

royalty af 10 öre för hvarje ton malm, som under en tid af femtio år,

räknad från det bolagsstämma med trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

godkänt berörda aftal, kommer att brytas i de aktiebolaget Gellivare

malmfält, Mertainens grufaktiebolag och Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag då tillhöriga grufvor. Enligt aftalet den 20 maj 1903 förändrades

öfverenskommelsen om nämnda royalty därhän, att royaltyn

skall utgå med 10 öre per ton för den forsta en million ton malm, som

brytes, och med 5 öre per ton för hvad därutöfver brytes, allt för år

räknadt. Enligt en senare, den 2 april 1904, träffad öfverenskommelse,

har gifvits det förtydligande åt förenäinnda bestämmelser, att dåmera aflidrie

G. E. Broms’ sterbhus skall vara berättigad! åtnjuta den i aftalen

bestämda royaltyn för hvarje ton malm, som brytes och bortföres från

aktiebolaget Gellivare malmfält, Mertainens grufaktiebolag och LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag då tillhöriga grufvor, så att om äganderätten till

någon af dessa grufvor frånkännes bolagen på grund af försummelse, som

redan före aftalens ingående ägt ruin, sterbhuset icke är berättigad! erhålla

royalty för malm från sådan grufva, äfvensom att royaltyn skall utbetalas

månadsvis. De femtio åren löpa från och med den 1 januari

1904.

Anledningen därtill, att för fastställandet af den i punkten d) nyss

omförmälda inkomst- och förmögenhetsgräns valts det svenska bankbolag,

som ifrågavarande år haft den största nettovinsten eller vid slutet af

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

81

samma år ägt den största förmögenheten, är, att bankbolags nettovinst och

förmögenhet kunna bestämmas med större lätthet och säkerhet än andra

bolags. För bankbolagen finnas nämligen i förevarande hänseenden officiella

siffror att tillgå å finansdepartementets bankbyrå.

Utöfver det förut omnämnda vederlag, som staten enligt kontraktet

erhåller, upplåter Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till staten, såsom redan

nämndt, nyttjanderätt under 30-årsperioden 1908—1937 till Luossavaara

malmfält. Vid utgången af denna tidsperiod skall staten äga rätt att efter

sitt godtfinnande antingen behålla de till ifrågavarande malmfält hörande

grufvor och inmutade områden med full äganderätt och utan lösen, eller

ock att mot återlämnande af grufvorna af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

erhålla lösen för alla för grufvornas tillgodogörande eller administrerande

anordnade anstalter, byggnader och annat, liksom för maskiner,

redskap och materiel.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig vidare att söna de

bolaget tillhöriga inmutningar, för hvilka utmål ännu ej blifvit lagda, och

medgifver, att gränserna på djupet för de bolaget tillhöriga utmål, som

må vara lagda enligt 1855 års grufstadga, beräknas, såsom vore utmålen

lagda enligt nu gällande grufstadga. Denna bestämmelse innebär den inskränkning

för bolaget, att malmgångar, som på djupet falla utom utmålets

gränslinjer, lodrätt räknadt från ytan, icke må af bolaget bearbetas.

Sammanfattas de upplåtelser och utfästelser, som enligt kontraktet

skola ske från bolagets sida, med direkt hänsyn till den ägande- eller

förfoganderätt till ifrågavarande malmtillgångar eller eljest det inflytande

öfver desamma, som staten därigenom skulle ernå, finner man, att staten

först och främst skulle, omedelbart genom den föreliggande öfverenskommelsens

godkännande från statens sida, blifva ägare till

a) hälften af samtliga Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag nu tillhöriga

grufvor och inmutade områden inom Kiirunavaara och Luossavaara

malmfält;

b) samtliga Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag nu tillhöriga grufvor

och inmutade områden i malmfälten i Syväjärvi, Nokutusvaara och Haukivaara;
c)

hälften af samtliga aktiebolaget Gellivare malmfält nu tillhöriga

grufvor och inmutade områden (i Gellivare malmfält); samt

d) samtliga Mertainens grufaktiebolag nu tillhöriga grufvor och

inmutade områden, belägna inom Mertainens, Painirova, Tuollujärvi,

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Håft. 11

Bolagett

vidare upplåtelser

.

Samman
fattning.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Inskränkningar

i

statens brytningsrätt.

Inskränkningar

i bolagets

brytningsrätt.

Roggisvaara, Störa Järta, Rakkurijoki, Laukujärvi, Ekströmsbergs och

Njuotjamavaara (Topp i) malmfält.

Vidare erhåller staten uteslutande nyttj anderätt till Luossavaara

malmfält under 3O-årsperioden 1908—1937 och, om staten så önskar,

full äganderätt, utan erläggande af lösen, vid nämnda periods utgång till

de inom malmfältet nu befintliga grufvor och inmutade områden.

Beträffande statens rätt att bryta malm från de malmtillgångar, hvaröfver

staten sålunda med full äganderätt eller uteslutande nyttjanderätt

skulle komma att förfoga, har i kontraktet stipulerats den inskränkning

att staten intill år 1933 resp. 1938 icke skall äga att för annat

ändamål än järn- eller ståltillverkning i Sverige bryta eller låta bryta malm

inom de Mertainens grufaktiebolag nu tillhöriga grufvor och inmutade

områden, inom de Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag nu tillhöriga grufvor

och inmutade områden i malmfälten i Syväjärvi, Nokutusvaara och Haukivaara

samt inom Luossavaara malmfält.

Därjämte skulle staten ansvara för att den malm, som utom nu

lagligen gällande utmål må finnas inom förenämnda utarrenderade områden,

icke, så länge dessa äro utarrenderade till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

må annat än för kronans räkning inmutas eller brytas, samt utfästa

sig att icke före utgången af år 1932 eller, om staten då ej begagnar

sin lösningsrätt, före utgången af år 1937 bryta eller därstädes låta bryta

malm.

Jämväl beträffande de kontraherande bolagens rätt att disponera

öfver de i deras besittning kvarblifvande malmtillgångarna skulle gälla

betydande inskränkningar. Sålunda skulle under den tidsperiod, hvarunder

de i kontraktet gifna bestämmelser i första hand skulle vara

gällande, eller åren 1908—1932, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke

äga att bryta och tillgodogöra sig mera än sammanlagdt 75,000,000 ton

järnmalm inom Kiirunavaara malmfält samt 18,750,000 ton järnmalm inom

Gellivare malmfält. Skulle staten icke komma att begagna sin lösningsrätt

vid utgången af år 1932, skulle bolaget äga att under åren 1933—

1937 bryta ytterligare i Kiirunavaara 15,000,000 ton järnmalm och i

Gellivare 3,750,000 ton järnmalm. De maximikvantiteter malm, som

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag enligt det föreliggande kontraktet är

berättigadt att uttaga, utgöra alltså 90,000,000 ton från Kiirunavaara och

22,500,000 ton från Gellivare. Häri är dock icke inräknad vid brytningen

fallande s. k. varpmalm, hvilken bolaget äger att utöfver de nämnda

malmkvantiteterna tillgodogöra sig.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

83

För Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag gäller ytterligare den inskränkning,

att bolaget icke får exportera s. k. A-malm från utmålen n:r

16, 17 och 27 (Vaktmästarens kulle) i Kiirunavaara utöfver den kvantitet

af omkring 700,000 ton, som redan blifvit enligt ingångna kontrakt försåld

för leverans från och med år 1908.

An vidare stadgas i kontraktets § 22 uti nu ifrågavarande syfte,

att trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller annan blifvande ägare

till Grängesbergs grufaktiebolag tillhöriga grafkor i Grängesberg ej må

från dessa grufvor exportera mera än högst 650,000 ton järnmalm under

hvart och ett af åren 1908—1917 samt efter år 1917 högst 450,000 ton

årligen, öfverskridas nämnda maxima, skall trafikaktiebolaget till staten

erlägga vite, beräknadt efter 5 kronor för hvarje ton, som blifvit exporterad

utöfver stadgad maximikvantitet.

Hvad jag i det föregående hufvudsakligen berört har varit de delar

af det förevarande aftalet, genom hvilka statens delägarskap i malmfälten

skulle ordnas samt hvad därmed står i samband. Jag har därvid i korthet

omnämnt, att för beredande af möjlighet för staten att, därest så

finnes önskvärdt, förvärfva full äganderätt till. malmtillgångarna i deras

helhet, rätt för staten skulle efter vissa år inträda att tillösa sig hvad som

genom det föreliggande aftalet icke skulle tillfalla densamma.

Detta förvärf af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags öfriga tillgångar

skulle ske genom inlösen af de aktier i bolaget, hvilka nu tillhöra eller

intill den 31 december 1932 förvärfvats af trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund

eller aktiebolaget Gellivare malmfält. Dessa bolag komme att

vara de hufvudsakliga innehafvare af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags

stamaktier, i det att de genom den föreliggande öfverenskommelsen skulle

komma att förfoga öfver sammanlagdt minst 39,852 sådana aktier. Vill

staten begagna lösningsrätten, skall därom göras*tillsägelse under år 1930

hos trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund samt hos aktiebolaget Gellivare

malmfält, om detta bolag då ännu äger bestånd, hvarvid det likväl

skall stå staten öppet att senast sex månader före inlösningsdagen återkalla

gjord tillsägelse.

Inlösningssumman skall bestämmas medelst värdering af berörda

aktier genom nio ojafviga gode män, af hvilka tre skola utses af Kungl.

Maj:t, tre af trafikaktiebolaget, en af magistraten i Stockholm, en af

magistraten i Göteborg och en af styrelsen för tekniska högskolan i

Stockholm.

Vid värderingen, hvarunder Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags

böcker och öfriga handlingar skola hållas tillgängliga för gode männen,

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

uppskattas den årliga medelvinst, sistnämnda bolag skäligen bör anses hafva

haft å försäljningen af den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig

under åren 1920—1929, hvarvid hänsyn skall tagas ej blott därtill, om

bolaget under perioden gjort skäliga afskrifningar, utan äfven till alla

andra på bedömandet inverkande omständigheter. Angående afskrifningar

är att iakttaga, att bolaget icke har skyldighet att på grund af malms

bortförande göra afskrifning å själfva grufvorna ej heller att å fastigheter

göra andra afskrifningar, än som föranledas af byggnaders nedgång i

värde. Har kvantiteten af den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort

sig under nämnda tioårsperiod, öfverstiga 30,000,000 ton från malmfältet

i Kiirunavaara eller 7,500,000 ton från" Gellivare malmfält, skall från beräkningen

uteslutas den vinst, som belöpt å de Överskjutande kvantiteterna.

Om till följd af krig eller blockad afbrott i utfraktningen af

malm ägt rum under ifrågavarande tidsperiod, skall i stället för den tid,

afbrottet varat, medtagas i beräkningen en lika lång tidrymd närmast före

år 1920.

Den nämnda tioårsperioden, 1920—1929, har valts för uppskattning

af medelvinsten med hänsyn därtill, att tillsägelse om begagnande af lösningsrätten

skall ske under år 1930, hvarefter värdering kan ifrågakomma

när som helst under tmen till inlösningsdagen den 31 december 1932,

och att för bestämmande af den årliga medelvinsten fullt färdiga bokslut

måste föreligga.

Lösesumman skall utgöra tjugufem gånger hälften af den sålunda

uppskattade medelvinsten, d. v. s. så stor del af bolagets medelvinst, som

belöper å halfva aktiekapitalet (stamaktierna), kapitaliserad efter fyra procent.

Skulle emellertid nämnden uppskatta de malmkvantiteter, som vid 1932

års utgång finnas kvar inom bolagets utmål, till mindre belopp än

150,000,000 ton i Kiirunavaara malmfält eller 37,500,000 ton i Gellivare

malmfält, skall från lösesumman afdragas hvad som svarar emot bristen i

nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.

Den efter sålunda angifna grunder bestämda lösesumman, med afdrag

för hvad däraf proportionellt må kunna belöpa på stamaktier, som

icke ägas af trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund eller aktiebolaget

Gellivare malmfält, skall erläggas kontant å inlösningsdagen, dock med

rätt för staten att dröja med erläggande af lösesumman eller någon del

däraf intill den 31 december 1933, mot skyldighet för staten att meddela

bolagen dagen för inbetalningen en månad förut samt att erlägga fyra

procent ränta å det resterande beloppet från inlösningsdagen till dess betalning

sker. Har vid tiden för lösesummans erläggande staten såsom

ägare af preferensaktierna icke erhållit den utdelning å samma aktier, som

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

85

enligt bolagsordningen skall tillkomma preferensaktierna, innan utdelning

å stamaktierna må äga rum, skall staten äga att från lösesumman afdraga

det belopp, som brustit i sådan utdelning.

Vid eventuellt begagnande från statens sida af ifrågavarande lösningsrätt

har det fall ansetts kunna komma att inträffa, att LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag icke medhunnit att bryta och utfrakta hela de

maximikvantiteter malm, som bolaget enligt kontraktet skulle äga att intill

utgången af år 1932 tillgodogöra sig, nämligen från Kiirunavaara 75,000,000

ton och från Gellivare 18,750,000 ton. Detta förhållande inverkar icke med

nödvändighet på storleken af lösesumman, hvilken, beroende på utfraktningens

storlek under den för medelvinstens uppskattande använda tioårsperioden,

i dylikt fall ändock kunde komma att uppgå till lika högt belopp som om

hela maximikvantiterna uttagits. Men då en af grundförutsättningarna för

den ifrågavarande öfverenskommelsens genomförande varit, att LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag skulle äga att tillgodogöra sig malm till nämnda

maximibelopp, har det från bolagens sida gjorts gällande, att, därest

brytning och ^fraktning i sådan omfattning genom mellankommande

hinder icke medhunnes, bolagen i allt fall borde erhålla någon skälig ersättning

för uteblifven vinst af hvad sålunda icke uttagits. Denna fordran

har från statens sida i viss mån tillmötesgåtts. Det har nämligen

öfverenskommits, att därest vid inlösen det fall, som nu omförmälts,

förelåge, staten skall utöfver lösesumman för aktierna lämna trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund och aktiebolaget Gellivare malmfält ersättning,

i den mån på deras aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

belöper, för hvad af de fastställda maximikvantiteterna icke utfraktats,

dock i intet fall för mera än 5,000,000 ton, hvarvid hvarje ton

beräknas till ett pris, motsvarande bolagets på förut nämndt sätt uppskattade

medelvinst under åren 1920—1929 per ton malm med afdrag af

det vinstbelopp, som, därest malmen utfraktats under åren 1928—1932,

skolat jämlikt förut omförmäld bestämmelse i Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolags bolagsordning å samma malm tillkomma preferensaktierna i

bolaget. Beräkningen af ifrågasatt ersättningsbelopp skall i brist på åsämjande

verkställas af nio ojäfvige gode män, utsedde på enahanda sätt

som de förut åsyftade värderingsmännen, och beloppet erlägges kontant

före utgången af år 1933.

Begagnar staten icke den 31 december 1932 sin nu omförmälda

lösningsrätt, inträder ingen förändring i då bestående äganderätts- och

nyttjanderättsförhållanden vid malmfälten för en tid af fem år framåt.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag skall under denna period, såsom jag

redan anfört, äga att bryta och på dittills gällande fraktningsvillkor

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Frakta/- talet■

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.

utfrakta, utöfver förut omnämnda malmkvantiteter, ytterligare från

Kiirunavaara malmfält 15,000,000 ton malm och från Gellivare malmfält

8,750,000 ton malm. Under denna period åtnjuter staten liksom förut

endast begränsad utdelning å sina preferensaktier ehuru till i det föregående

omnämndt förhöjdt belopp.

Med ingången af år 1938 skall emellertid staten inträda i fullt utöfvande

af rättigheter och skyldigheter såsom aktieägare i bolaget. Då

upphöra de dittills gällande inskränkningarna med afseende å rösträtt vid

bolagsstämmor, val åt ledamöter i bolagets styrelse, andel i bolagets vinst

m. in. Tillika skall staten då, sedan bolagets vid 1937 års utgång befintliga

skulder jämlikt af mig förut omnämnd bestämmelse i kontraktet

gäldats af trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, i likhet med öfriga

aktieägare blifva ansvarig för bolagets därefter uppkommande skulder.

Angående brytningen af malm vid grufvoma samt utfraktningen af malmen

från och med år 1938, hvarutinnan dittills gällt de i den föreliggande

öfverenskommelsen förefintliga bestämmelser, skola nya aftal träffas.

Möjlighet har dock ansetts förefinnas, att samarbetet mellan staten

och öfriga aktieägare såsom sålunda fullt jämställda parter inom bolaget

icke komme att blifva för staten tillfredsställande utan göra önskvärdt ett

förvärf från statens sida af hela bolaget. För detta ändamål har stipulerats,

att vid utgången af år 1942 staten skall äga enahanda rätt till inlösen

af stamaktier i bolaget, som staten ägt den 31 december 1932. Vill

staten begagna denna lösningsrätt skall därom göras tillsägelse under år

1940 hos trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund samt hos aktiebolaget

Gellivare malmfält, om detta bolag då ännu består, och skall i fråga om

statens rätt att återkalla sin tillsägelse, om lösesummans bestämmande och

grunderna därför, om afdrag å lösesumman samt om tiden för dess erläggande,

hvad i fråga om 1932 års inlösningsrätt är därom stadgadt, äga

motsvarande tillämpning, dock att för beräkning af medelårsvinsten skall

läggas till grund kvantiteten af den malm, bolaget brutit och tillgodogjort

sig under tioårsperioden 1928—1937.

Härmed öfvergår jag till att redogöra för en annan af de viktigare

delarna i den föreliggande öfverenskommelsen, nämligen det däri ingående

aftalet angående Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags malmfraktning å

järnvägen S vartön—Rik sgränsen.

Detta aftal, genom hvilket. den emellan staten samt LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag den 2 juli 1898 ingångna öfverenskommelse skulle

upphöra med 1907 års utgång, sammanhänger på det närmaste med de

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

87

begränsningar i bolagets brytningsrätt, som jag förut omnämnt, och innehåller

såsom hufvudbestämmelser:

l:o) utfästelse från statens sida att under åren 1908-—1932 mot en

afgift af 2 kronor 64 öre per ton från Kiruna till Riksgränsen frakta

den malm, sammanlagdt 75,000,000 ton, som bolaget äger att under

nämnda år bryta inom Iviirunavaara malmfält, hvilken kvantitet skall sålunda

fördelas, att bolaget under år 1908 äger att frakta omkring 1,500,000 ton,

hvarefter kvantiteten småningom, dock högst med 400,000 ton under ett år,

ökas intill högst 3,300,000 ton årligen; bolaget skall före den 1 juli hvarje

år hos järnvägsstyrelsen anmäla den ungefärliga kvantitet, bolaget under

närmast följande kalenderår vill frakta från Kiruna till Riksgränsen, samt,

om bolaget för något kommande år önskar öka kvantiteten med mera än

200,000 ton utöfver den för närmast föregående år afsedda mängden,

därom lämna järnvägsstyrelsen meddelande minst två år före ingången af

det kalenderår, hvarunder sådan ökning skulle äga rum;

2 ro) såsom en i öfvervägande mån alternativ bestämmelse till den

under l:o) omförmälda, utfästelse från statens sida att under åren 1908—

1932 årligen frakta intill 1,200,000 ton malm eller den kvantitet, som

Kungl. Maj:t därutöfver kan medgifva, från Kiruna till Svartön, mot en

afgift af 3 kronor 48 öre per ton, däri inberäknad ersättning för upplagsplats

och begagnande af lastningsanordningar på Svartön, i likhet med

hvad som gäller angående malm, som fraktas från Gellivare till Svartön

enligt kungl. brefvet den 1 juli 1898, dock med iakttagande att sammanlagda

kvantiteten af hvad bolaget under ett år fraktar från Kiruna till

Riksgränsen och från Kiruna till Svartön icke får öfverstiga 3,500,000 ton

och icke under ett år ökas från föregående år med mer än högst 400,000

ton; skolande Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, om det vill begagna

rättigheten att frakta från Kiruna till Svartön, därom hos järnvägsstyrelsen

göra anmälan minst ett år före ingången af det kalenderår, hvarunder

fraktningen från Kiruna till Svartön är afsedd att äga rum;

3:o) utfästelse från statens sida att under ofvannämnda period 1908

—1932 från Gellivare (Malmberget) till Svartön frakta den malm, sammanlagdt

18,750,000 ton, som bolaget skall äga att bryta inom Gellivare malmfält,

mot en afgift af 2 kronor 75 öre för ton och under de bestämmelser

i öfrigt, som innefattas i kungl. brefvet den 1 juli 1898; skolande sagda

kvantitet fördelas ungefär lika på hvart af ifrågakomna år, dock med rätt

för bolaget att under de första fem åren utfrakta intill 1,000,000 ton

årligen;

4:o) berättigande för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag att under

år 1907, utöfver den i kontraktet emellan svenska staten och bolaget den

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

2 juli 1898 angifna kvantitet 1,200,000 ton från Kiruna till Riksgränsen

frakta ytterligare intill 150,000 ton järnmalm emot en afgift af 2 kronor

64 öre för ton och på de villkor i öfrigt, som skola gälla för bolagets

ifrågavarande malmtransporter från och med år 1908; samt

5:o) berättigande för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, att, därest

under förut angifna förutsättningar bolagets nyttjanderätt till Kiirunavaara

och G cl! i\ are malmfält skulle komma att äga bestånd jämväl under

femårsperioden 1933—1937, utfäkta de för denna period till brytning

fastställda maximikvantiteter, 15,000,000 ton från Kiirunavara och 3,750,000

ton från Gellivare, mot den för malmfraktningen under åren 1908—1932

för h\ arj e fall bestämda- frakt och öfriga fraktningsvillkor, och ålio*o*er det

bolaget att under ifrågavarande fem år fördela malmfraktningen med ungefär

lika kvantiteter på hvarje år.

Utöfver de medgifvanden, hvartill staten sålunda skulle utfästa sig,

skulle staten enligt § 19 i kontraktet ytterligare förbinda sig att under

tiden intill 1932 års utgång, eller, om staten då icke begagnat sin lösningsrätt,

intill 1937 års utgång, icke låta annan frakta för export afsedd

järnmalm å järnvägen Svartön—Riksgränsen mot billigare afgifter än dem,

som medgifvits Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, äfvensom att efter

1932 resp. 1937 års utgång låta bolaget frakta malm på samma villkor,

som angående för export afsedd malm bestämmas för andra malmtrafikanter

i Norrbotten.

Beträffande fraktaftalet i sin helhet gäller, att staten fritager sig från

ansvar för den minskning i transporterade malmmängder, som kan uppstå,

därest icke bolaget med största möjliga jämnhet fördelar malmafsändningen

på årets särskilda månader eller trafiken förhindras genom omständigheter,

öfver hvilka förvaltningen åt statens järnvägar icke råder.

Vidare bör erinras, att fraktaftalet icke äger tillämplighet med afseende

å s. k. varpmalm, som af bolaget fraktas.

Emot de utfästelser beträffande utfraktningen af bolagets malm, för

Indika- jag nu redogjort, svarar från bolagets sida den förpliktelse, att,

därest det fraktbelopp, bolaget enligt de angifna grunderna skulle hafva

att erlägga . till staten för transport å järnvägen Gellivare—Riksgränsen,

något år. ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för

nämnda järnvägs drift och underhåll jämte fem procent å nuvarande och

blifvande anläggningskostnad för samma järnväg, skall bolaget i allt fall

för sådant år betala en summa, som motsvarar detta sammanlagda belopp.

Härvid må dock ej i driftkostnaden inräknas utgift, som, enligt hvad af

järnvägens räkenskaper utrönes, föranledts allenast af persontrafik, postbefordran

och transport af annat gods än bolagets.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

89

I stället för denna garantibestämmelse skall, därest staten för annans

eller andras räkning än bolagets fraktar malm från Kiruna till Riksgränsen

till sammanlagd myckenhet af minst 300,000 ton för år, gälla

följande. Om något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare—Riksgränsen

ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för järnvägens

drift och underhåll jämte fem procent å nuvarande och blifvande

anläggningskostnad för samma järnväg, skall bolaget i allt fall lör sådant

år betala, med inberäkning af fraktafgiften för transporterad malmkvantitet,

en summa motsvarande den på bolagets transportkvantitet i förhållande

till hela transportmängden på banan (person-, post- och godstrafik)

proportionellt enligt vid statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder

belöpande andel af ofvannämnda sammanlagda kostnads- och procentbelopp.

Skulle ett sådant år bolagets transportmängd icke uppgå till den af bolaget

anmälda kvantitet, skall vid beräkning af bolagets andel i nämnda kostnads-

och procentbelopp bolagets transportmängd i allt fall beräknas hafva

utgjort den anmälda kvantiteten.

Beträffande järnvägen Gellivare(Malmberget)—Svartön skulle gälla

motsvarande bestämmelser.

Jag har i det föregående i korthet omnämnt, att vid de underhandlingar,

som föregått den nu uppnådda överenskommelser!, synnerlig

omsorg ägnats däråt, att de anspråk på erhållande af malm från ifrågavarande

malmfält, som kunna blifva framställda från den svenska järnförädlingsindustriens

sida, måtte på ett tillfredsställande sätt tillvaratagas.

I sådant hänseende har stadgats, att enligt § 6 mom. 2 och 3 i kontraktet

staten icke må intill år 1933 i’espektive 1938 för annat ändamål än järneller

ståltillverkning i Sverige bryta eller låta bryta järnmalm vare sig

inom de Mertainens grufaktiebolag nu tillhöriga grufvor och inmutade

områden eller de Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag nu tillhöriga grufvor

och inmutade områden i malmfälten i Syväjärvi, Nokutasvaara och Haukivaara,

hvilka samtliga malmtillgångar skulle tillfalla staten med full äganderätt.

Enahanda begränsning i brytningsrätten gäller med afseende å

Luossavaara malmfält, till hvilket staten skulle erhålla uteslutande nyttjanderätt

för 30-årsperioden 1908—1937. Redan härmed äro betydande malmtillgångar

för den tid, kontraktet omfattar, reserverade för att tagas i

anspråk uteslutande för den inhemska järnhandteringen.

Härutöfver hafva den svenska järnindustriens intressen blifvit tillgodosedda

genom i kontraktet stadgad rätt för svenska malmkonsumenter

att med företräde framför utländska köpare erhålla malm till betydande

mängder från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags malmfält.

Bill. till Riksd. Prof. 1.907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Håft.

Tillgodoseende

af

svenska

järnhandteringen.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

Denna, skyldighet för Luossavaära-Kiirunavaara aktiebolag är i kontraktets

§ 15 närmare reglerad på följande sätt.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att af den malm,

som bolaget enligt kontraktet äger att intill år 1933, respektive år 1938,

bryta och tillgodogöra sig inom malmfälten i Kiirunavaara och Gellivare,

i främsta rummet leverera hvad som, utaf de malmsorter bolaget bryter,

åstundas för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de priser, som

efter det vid köpet i allmänhet gällande prisläge äro skäliga. Nu stadgade

skyldighet gäller dock endast gentemot dylik köpare, som för fullgörande

af sina förpliktelser lämnar tillfredsställande bankgaranti.

Bolagets leveransskyldighet omfattar under första aret, då leverans

af malm sålunda äger rum, högst 200,000 ton och under nästpåföljande

år högst 400,000 ton, hvarefter leveransskyldigheten småningom stiger,

under iakttagande att därefter sammanlagda leveransskyldigheten under

ett år i intet fall ökas med mer än 150,000 ton utöfver hvad bolaget

under nästföregående år levererat.

I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget oberoende

af tiden för rekvisition är skyldigt att leverera intill 100,000 ton sammanlagdt

under ett år, men i öfrigt icke är skyldigt leverera, med mindre

rekvisition göres,

där den försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens tillgodoseende

skulle uppgå till sammanlagdt 200,000 ton, minst ett år,

där den skulle uppgå till sammanlagdt 400,000 ton, minst två

år, samt

där den skulle uppgå till sammanlagdt 550,000 ton, minst tre år

före det år, då leverans skall äga rum o. s. v., med ett års höjning i

rekvisitionstiden för hvarje ytterligare kvantitet af 150,000 ton.

Uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar om, huruvida det

af bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kungl.

Maj:t sådant fordrar, underkasta sig afgörande af skiljemän.

I detta sammanhang tillåter jag mig ånyo erinra om bestämmelsen

i § 13 af kontraktet, genom hvilken Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

förbinder sig att icke exportera s. k. A-malm från utmålen n:r 16, 17

och 27 (Vaktmästarens kulle) i Kiirunavaara utöfver den kvantitet — omkring

700,000 ton —, som redan blifvit enligt ingångna kontrakt försåld

för leverans från och med år 1908.

I den mån denna A-malm icke tages i anspråk för fullgörandet af

nämnda leveranser, är den sålunda att kunna påräkna för de svenska järnoch

stålverken. Som A-malmen på grund af sin låga fosforhalt är den för

förädling inom riket lämpligaste, vinner den stadgade företrädesrätten

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

för svenska förädlingsverk till malm från Kiirunavaara och Gellivare

ökadt värde genom den anförda bestämmelsen i § 13.

Ytterligare vill jag nu fästa uppmärksamheten därå, att hänsyn

tagits till den svenska järnhandteringens intressen därutinnan, att, enligt

den formulering § 19 i kontraktet erhållit, det i allt fall stål’ staten

öppet, att, därest så skulle ifrågakomma och befinnas lämpligt, för transport

af malm, afsedd till förädling inom riket, medgifva lägre fraktafgifter

än de i kontraktet för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag bestämda.

Slutligen bör beträffande överenskommelser! omnämnas, att aktie- Särskilda

bolaget Gellivare malmfält förbundit sig att icke före utgången afår 1942^''^f/^

öfverlåta sina aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till annan än

trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, hvarjämte trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund förpliktat sig att icke före nyss angifna tidpunkt

till annan öfverlåta de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, som

trafikaktiebolaget nu äger eller intill nämnda tid förvärfvar; dock skall denna

bestämmelse icke utgöra hinder för öfverlåtelse af aktier, i den mån

sådan erfordras för uppehållande af aktieägarnes antal vid lagstadgadt

minimum.

Ifrågavarande aktier skola utgöra pant till säkerhet för aktiebolaget

Gellivare "malmfälts och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds förbindelser

enligt kontraktet. Till fullgörande häraf samt för att trygga

statens rätt till inlösen enligt §§ 9 och 12 i kontraktet skola i sammanhang

med kontraktets undertecknande å statens vägnar de aktier, tillsammans

minst 39,852 stycken, i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, som

tillhöra trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund samt aktiebolaget Gellivare

malmfält, försedda med öfverlåtelser in blanko, nedsättas såsom i taka

händer hos Sveriges riksbank, med fullmakt för riksbanken att, sedan staten

visat sig hafva erlagt stadgad lösen för aktierna, öfverlämna dem med ifylld

öfverlåtelse till staten, samt mot åtagande af riksbanken

att, så länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar

och icke till annan utlämna desamma;

att hvarje år, sedan ordinarie bolagsstämma med Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag hållits, till trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och

aktiebolaget Gellivare malmfält utlämna föregående års vinstkuponger till

hvardera bolagets aktier, dock att, om staten med laga kraft ägande dom

visar, att staten på grund af detta kontrakt äger fordran, för hvilken

aktierna häfta såsom pant, staten är berättigad att utbekomma vinstkuponger

till så stort antal, som fordras till täckande af dess fordran, samt

att, om tiden för statens lösningsrätt gått till ända utan att staten

begagnat sig af samma rätt, samt staten vid denna tidpunkt icke äger

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 107.

fordran, för hvilken aktierna häfta såsom pant, tillhandahålla hvartdera

bolaget dess aktier.

Vidare skola i sammanhang med kontraktets undertecknande å

statens vägnar alla Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags fånges- och

åtkomsthandlingar till fastigheter — däri inbegripet äfven till de fastigheter,

som aktiebolaget Gellivare malmfält enligt kontraktet skall öfverlåta

till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag — nedsättas hos Sveriges riksbank

såsom i taka händer mot ''åtagande af riksbanken att för LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolags räkning hålla handlingarna i förvar och att ej

utlämna desamma förrän efter utgången af år 1932 eller, om staten då

icke begagnar sin lösningsrätt, efter utgången af år 1937, samt med fullmakt

för riksbanken att för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags räkning

och på dess bekostnad låta lagfara de fastighetsfång, å hvilka lagfart icke

redan blifvit, för sistnämnda bolag meddelad.

De handlingar, som för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag eller

aktiebolaget Gellivare malmfält grunda åtkomst till grufvor och inmutade

områden, och hvilka blifvit i sammanhang med upptagande af lån för

bolagen i bank nedsatta, så ock de inteckningar, som blifvit fastställda i

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags eller aktiebolaget Gellivare malmfälts

förlagsinteckningsbara egendom eller i sistnämnda bolags fastigheter, skola,

så snart och i den män de frigöras från å dem nu ^vilande pantförbindelser,

likaledes öfverlämnas till förvar åt Sveriges riksbank, mot åtagande

af riksbanken att utlämna dem till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

dock ej förrän efter utgången af år 1932 respektive 1937.

För att riksbanken må kunna fullgöra hvad i berörda hänseenden

skulle åligga densamma, torde några modifiationer i det för riksbanken

gällande reglemente böra vidtagas.

Till ytterligare säkerhet för uppfyllande af Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolags förbindelser skall intill år 1938 hos staten kvarblifva det intecknade

skuldebref å 2,000,000 kronor, som af bolaget öfver!ämnats till

staten såsom säkerhet för ett i öfverenskommelsen af den 2 juli L898

stadgadt vite.

Med hvad jag nu anfört tror jag mig hafva berört allt mera väsentligt

i den föreliggande öfverenskommelsen. För ett fullständigt bedömande

af dess innebörd har det synts lämpligt att låta verkställa vissa beräkningar

angående de fördelar, finansiellt sedt, öfverenskommelsen komme att

medföra för statsverket.

betäkninlar begäran har sålunda lektorn vid tekniska högskolan Edvard Jäderin

ra mngar. verkgtä]it beräkningar, huru ifrågavarande uppgörelse skulle komma att

ställa sig för staten, därest den komme att begagna sig af den i kon
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

traktet oniförmälda inlösningsrätten. Det yttrande, hvari dessa beräkningar

förekomma, torde jämväl få, såsom bilaga litt. D, fogas vid detta

protokoll.

Under antagande att medelinkomsten för ton under åren 1920—1929

kommer att uppgå till 3 kronor, har Jäderin beräknat, att lösesumman

för samtliga stamaktier skulle komina att uppgå till 140,625,000 kronor.

Från denna summa borde emellertid frånräkna^ värdet af den staten tillkommande

utdelningen å preferensaktierna. Enligt af Jäderin verkställda

beräkningar skulle denna utdelning den 31 december 1932 äga ett värde

af 68,553,000 kronor och den 31 december 1942 ett värde af 148,359,000

kronor. Förstnämnda dag skulle således lösesummans nettobelopp utgöra

72,072,000 kronor och sistnämnda dag värdet af utdelningarna öfverstiga

lösesumman med 7,724,000 kronor.

För beräkning af de värdebelopp, statens vinst på järnvägsfrakten

skulle kunna uppskattas vid de två ifrågasatta inlösningsdagarna, den 31

december 1932 och samma dag år 1942, därest det nuvarande trafikaftalet

med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag skulle ersättas af det

nu ifrågasatta, har järnvägsstyrelsens matematiska biträde, filosofie licentiaten

Nils Ahlberg anmodats att inkomma med yttrande uti berörda afseende.

Det utlåtande han med anledning häraf afgifvit torde »få såsom

bilaga, litt. E, fogas vid detta protokoll.

Efter afdrag af dels det belopp af 10,000,000 kronor, som förutsattes

behöfva nedläggas för att sätta ifrågavarande järnväg i stånd att

mottaga den ökade trafiken, dels ock det belopp, hvarmed frakten tilläfventyrs

skulle komma att höjas, sedan det nu gällande kontraktet vid slutet

af år 1925 upphört att vara för staten bindande, har Ahlberg beräknat

den samlade trafikvinsten under 25 år på grund af det föreslagna kontraktet

kunna upptagas till öfver 94 miljoner kronor. Under förutsättning

att staten ej begagnar sin inlösningsrätt år 1932, kunde motsvarande

belopp den 31 december 1942 beräknas till öfver 158 miljoner kronor.

Uti detta ärende har från järnvägsstyrelsen infordrats utlåtande, Jämvägshvilket

jag anhåller måtte få såsom bilaga litt. F. åtfölja detta protokoll. ätande.

Järnvägsstyrelsen har, såsom af yttrandet inhämtas, funnit sig från

trafiksynpunkt icke hafva något att erinra mot den uti förevarande kontrakt

föreslagna ökningen i transporterna å ifrågavarande järnväg. Dock

måste styrelsen för att kunna fullgöra de staten enligt kontraktet åliggande

förpliktelser i fråga om transporten af malm göra det förbehåll, att

tillräckliga medel för beredande af den ökning utaf den rullande materielen

och de utvidgningar eller nyanläggningar af bana och byggnader, som be
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

tingades af de gent emot de nuvarande så väsentligt ökade transporterna.

på anmälan af styrelsen ställdes till dess förfogande i tillräckligt god tid.

Anläggningskostnaden för järnvägen Gellivare—Riksgränsen, inklusive

räntor under byggnadstiden, uppginge för närvarande till i rundt tal

32,300,000 kronor. För möjliggörande'' af den nu ifrågasatta transporten

erfordrades ett belopp, som approximativt beräknades till 10,000,000 kronor.

Hela anläggningskostnaden skulle således då uppgå till 42,300,000 kronor.

Tillsammans kunde utgifterna vid transport af 3,000,000 å 3,300,000 ton

per år uppskattas till 1 krona 10 öre per ton. Med en fraktsats af 2 kronor

64 öre per ton kunde alltså påräknas ett öfverskott af 1 krona 54 öre

per ton eller för nu ifrågasatta medeltransportmängd af 3,175,000 ton ett

belopp af 4,890,000 kronor, eller således, efter visst afdrag af 50,000 kronor,

till ränta, amortering och vinst omkring 11,4 procent af anläggningskapitalet

42,300,000 kronor, hvilket vore tillräckligt för att till fullo amortera

detsamma på 12 år. Järnvägsstyrelsen ansåge sig på grund häraf och af

hvad i öfrigt af styrelsen anförts oförbehållsamt kunna tillstyrka den ifrågasatta

fraktsatsen af 2 kronor 64 öre per ton malm från Kiruna till Riksgränsen.

I fråga om de föreslagna fraktsatserna å bansträckan Gellivare

(Malmberget) till Svartön och från Kiruna till Svartön har styrelsen anfört,

att det ej syntes vara att befara, att den till följd däraf uppkommande

afkastningen skulle blifva otillfredsställande. I allt fall vore ju staten

garanterad den på bolagets transportmängder belöpande andelen af en

ränta utaf 5 procent å nuvarande och blifvande anläggningskostnad för

järnvågen Gellivare—Svartön, en ränta, som med mer än 1 procent öfverstege

den medelafkastning, som statens järnvägar i sin helhet gåfve.

Järnvägsstyrelsen har därför icke något att emot det föreliggande

förslaget erinra.

För fullgörandet af de staten enligt kontraktet åliggande förpliktelser

i fråga om transporten af malm erfordrades emellertid, såsom nämndt, att

tillräckliga medel ställdes till styrelsens förfogande för ökning af den rullande

rnaterielen samt utvidgning af bananläggningen genom nya byggnader

m. in.

Den ifrågasatta ökningen i malmtransporten utöfver den i kontraktet

af den 2 juli 1898 omförmälda kräfde för år 1908 en tillökning af lokomotiv-

och vagnparken för en kostnad af 2,125,000 kronor samt behöfliga

nya byggnader och anläggningar vid banan för en kostnad af 1,000,000

kronor.

Ehuru nu för år 1908 icke ifrågasatts större transport än 1,500,000

ton, vore det likväl, då en högst betydlig ökning vore att emotse under

de närmast därpå följande åren och den erforderliga rnaterielen måste

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

kunna i raft tid påräknas, nödvändigt, att beställningar redan under innevarande

år gjordes. Äfven måste för att forcerande af arbeten å de erforderliga

nya byggnaderna och anläggningarna icke måtte ifrågakomma

vid den tid, då de redan borde vara färdiga för den stigande trafiken,

arbetena därå fördelas i möjligaste måtto jämnt under de kommande arbetsåren.

För påbörjande af den materialanskaffning och komplettering åt

banan, som för nu i utsikt ställda transportökning å linjen Kiruna—Rikscränsen

vore nödvändiga, hemställde därför järnvägsstyrelsen om beviljande

af ett extra anslag för år 1908 af 3,125,000 kronor däraf 2,125,000

kronor för anskaffning af rullande materiel och 1,000,000 kronor för

kompletteringsarbeten vid banan — med rätt för järnvägsstyrelsen att

häraf få förskottsvis redan år 1907 förfoga öfver 1,000,000 kronor,

däraf 500,000 kronor till rullande materiel och 500,000 kronor för kompletteringsarbeten

.

Vid en sammanfattning af hvad jag sålunda i detta ärende anfört,

ber jag än en gång särskildt få framhålla, hurusom det torde vara ställdt c/(cyens slututom

allt tvifvel, att Kiirunavaara och Gellivare malmberg innehålla mycket

betydliga malmmängder. I synnerhet det förstnämnda af dessa berg

är uppenbarligen så malmrikt, att det säkerligen räcker till för en brytning

af 3 miljoner ton om året under ett par hundra år, sannolikt vida

därutöfver. Under sådant förhållande lärer det icke kunna anses innebära

något äfventyrande af malmtillgångarna, om en brytning af denna malmkvantitet

tillätes under en tidsperiod af 25 ä 3Ö år, hvarigenom skulle

borttagas 75 ä 90 miljoner ton malm. Endast af den malmkvantitet,

minst 450 miljoner ton, som uppskattats såsom befintlig inom bolagets

egna utmål i Kiirunavaara malmberg, skulle därefter återstå omkring 350

miljoner ton. Härtill skulle komma den malmkvantitet, som finnes i de

nu af staten och bolaget tillsammans ägda utmålen, och den malm, som

ytterligare finnes på större djup och som helt äges af staten. Farhågorna

för att genom tillåtelse till den nu ifrågasatta malmbrytningen äfventyra

den nationalrikedom, vi äga uti ifrågavarande malmfält, torde under sådana

förhållanden icke kunna sägas vara berättigade.

Naturligen vore det synnerligen önskvärd!, att den malm, som kommer

att brytas i dessa berg, skulle kunna förädlas inom landet och alla

sträfvanden böra tydligen riktas på att förverkliga detta mål. Det lärer

dock få anses ådagalagdt, att detta icke kan ske i hvilken utsträckning

som helst och att det i hvarje fall kommer att förflyta lång tid, innan

malmen kan i någon jämförelsevis stor mängd förädlas inom vårt land.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Genom det nu föreliggande kontraktet har det emellertid blifvit sörjdt för,

att norrbottensmalmen icke skall tryta för svensk järnhandtering. Dels

erhåller nämligen staten såväl det straxt intill Kiruna järnvägsstation

belägna Luossavaara malmberg som ock Ekströmsberg och Mertainen och

kan således från dessa bryta och lata bryta malm för den svenska järnhandteringen

dels är därjämte Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag pliktigt

att tillhandahålla svenska järnförädlare intill hela sin malmbrytning och

dels slutligen hav utskeppningen begränsats från Grängesbergs gruffält,

hvars malmer äro de för ifrågavarande ändamål mest välbelägna. Det

störa statsintresse, som uti förevarande afseende föreligger, torde °-cnom

berörda anordningar få anses vara tillgodosedt.

Under sådana förhållanden synes det ej kunna vara något ur nationalekonomiskt

intresse att erinra däremot, att en ökning sker i den norrländska

malmexporten. Den malm, hvarmed exporten skulle komma att

ökas och som för närvarande representerar ett räntelöst kapital, skulle

komma att förvandlas i penningar, väl behöfliga för vårt ingalunda

kapitalstarka land, och denna malmbrytning skulle sålunda såväf direkt

genom det tillfälle till arbete, som därigenom beredes, som indirekt genom

stegrad kapitalbildning bereda ytterligare möjligheter till ökad arbetsförtjänst

för landets söner.

Ur statsekonomi synpunkt är det jämväl önskligt, att den

redan anlagda järnvägens transportförmåga tages fullt i anspråk och att

vinsten på det i järnvägen nedlagda kapitalet sålunda i betydlig mån

varder ökad. Det är afsevärda belopp, som genom denna vinst och den

royalty, staten i kontraktet betingat sig, komma att årligen tillföras statskassan.

Ringa måste dock denna fördel anses vara i jämförelse med det förhållandet,

att staten genom det ifrågavarande kontraktet blifver medelbart,

d. v. s. såsom aktieägare i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, ägare af

hälften utaf de tvänne största malmbergen Kiirunavaara och Gellivare

och därutöfver erhåller all bolagets rätt till de öfriga malmbergen.

Härjämte är tillfälle beredt för staten att efter 25 eller 35 år tilllösa

sig den återstående hälften af de två förstnämnda malmbergen. Vid

dessa tidpunkter bör man vara i tillfälle att kunna med visshet bedöma

malm fyndigheternas storlek samt möjligheten att erhålla vinst på företaget

äfvensom malmbehofvet för svensk järnförädling. Staten kan då efter sig

företeende förhållanden begagna sig af sin lösningsrätt eller ej, och först

efter det den värdering, som skall föregå en sådan inlösning, ägt rum,

behöfver staten bestämma sig för inlösningen.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

Uppenbart är därjämte, att den icke minsta betydelsen af den nu

föreslagna anordningen ligger däri, att härigenom garanti vunnits för, att

äganderätten till ifrågavarande malmfält icke längre löper fara för att

öfvergå i utländingars ägo.

Då det varit af intresse att undersöka, huru företaget i ekonomiskt

afseende ställer sig för staten samt till hvilket belopp inlösningssumman

för den hälft, staten nu ej erhåller, kan beräknas uppgå vid 1932

eller 1942 års slut, äfvensom beloppet af statens inkomst af royalty och

ökad vinst på järnvägen Kiruna—Riksgränsen utöfver den inkomst, staten

nu har för å densamma transporterade 1,200,000 ton om året, hafva såsom

jag redan omförmält beräkningar uppgjorts under antagande, bland

annat, att nettovinsten per ton i såväl Kiirunavaara som Gellivare malmberg

uppgår till i medeltal 3 kronor samt att järnvägsfrakten, från det full

transportkvantitet ifrågakommer, beräknas enligt järnvägsstyrelsens förslag.

Af dessa beräkningar framgår

att af staten införtjänad royalty vid slutet af År 1932 1942

uppgår till................ 68,553,000 148,359,000

att den ökade vinsten af järnvägstransporten

uppgår till............. 94,000,000 158,000,000

eller tillsammans 162,553,000 306,359,000

Om därifrån dragés den beräknade inlösnings
summan

för bolagets stamaktier .... 140,625,000 140,625,000

skulle staten erhålla i vinst vid de båda inlös
ningstiderna.

............ 21,828,000 165,734,000

Med andra ord staten skulle vid endera af dessa tidpunkter kunna

vara i besittning af hela äganderätten till alla de ifrågavarande malmfyndigheterna

och härutöfver hafva erhållit ett å royalty och ökade järnvägsinkomster

införtjänadt kapital.

Slutligen anhåller jag att få påpeka, att staten för de fördelar den

nu erhåller icke behöfver utbetala något kontant penningbelopp och ej

heller ikläda sig någon risk.

Den enda risk, som kan ifrågakomma, är förräntandet af det uti

ifrågavarande järnväg nedlagda kapital. Statens intresse i detta afseende

torde emellertid vara till fullo tillgodosedt genom förpliktelsen för bolaget

att ansvara för fem procent ränta å såväl nuvarande som blifvande

anläggningskostnad.

Jag har nu framhållit samtliga de synpunkter, som synas mig böra

beaktas vid bedömande af den föreliggande frågan. Väl kan jag tänka

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

mig, att andra skola önska sig hafva sett den löst på annat sätt. I en

fråga af så invecklad art som den förevarande är det naturligen icke mögligt

att finna en lösning, som tillfredsställer allas önskningar. Jag vågar

dock hoppas, att de fördelar, som staten genom förevarande kontrakt

skulle komma att erhålla, skola befinnas vara af den art, att man med

frånseende af speciella önskningsmål i ena eller andra afseendet skall kunna

enas om att antaga detsamma. Det är hög tid, att ifrågavarande förhållanden

varda slutgiltigt ordnade.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,

att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen, att

dels för sin del godkänna och antaga närlagda förslag till öfverenskommelse

mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

å andra sidan, angående viss grufegendom m. m.

dels ock bevilja ett anslag af 3,125,000 kronor till utförande af erforderliga

kompletteringsarbeten å järnvägen Gellivare—Riksgränsen samt till

anskaffande af ytterligare rullande materiel för statens järnvägar äfvensom

bemyndiga Riksgäldskontoret att, i mån af behof och efter Kungl. Maj:ts

beslut i hvarje särskilt fall, jämväl under innevarande år tillhandahålla

järnvägsstyrelsen nämnda belopp.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall och förordnade, att till Riksdagen

skulle aflåtas nådig proposition i ärendet af den

lydelse bilagan litt. — till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Carl G. Edman.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

99

Bilaga A.

Emellan svenska staten samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget

Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

är följande öfverenskommelse träffad:

§ I
I

ändamål att svenska staten må ingå såsom ägare till hälften i

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag utfäster sig detsamma att, så fort sådant

lagligen kan ske, vidtaga de ändringar i sin bolagsordning, som till denna

§ hörande bilaga n:r 1 utvisar.

Såsom bilaga n:r 2 till denna § följer förteckning å de fastigheter,

grufvor och inmutade områden, som nu tillhöra Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, äfvensom, till upplysning om bolagets öfriga egendom, förteckning

å den lösegendom, som bolaget ägde den 81 december 1906.

§ 2.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag utfäster sig vidare att i sammanhang

med ofvan angifna ändringar i bolagsordningen öka sitt aktiekapital

till åttio miljoner (80,000,000) kronor, hvaraf halfva beloppet skall utgöras

af preferensaktier och halfva af stamaktier.

§ 3.

Aktiebolaget Gellivare malmfält försäljer och öfverlåter till Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag all sin fasta och lösa egendom med undantag

af

a) fordran hos trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

b) kontant kassabehållning samt fordringar hos banker för innestående

medel,

c) aktier i Trollhättans elektriska aktiebolag och aktiebolaget Expressdynamit,

samt

d) egna inneliggande 472 # obligationer.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Såsom bilaga till denna § följer förteckning å de fastigheter, grufvor

och inmutade områden, som ingå i denna försäljning. Öfrig lösegendom

öfverlåtes i hufvudsaklig öfverenstämmelse med inventarieförteckning af

den 31 december 1906 utan andra förändringar än grufrörelsens drifvande

och malmens försäljning intill tillträdesdagen må föranleda.

Köpeskillingen för ifrågavarande egendom skall utgöra tjugufyra

miljoner tjugufyratusen (24,024,000) kronor och likvideras af LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag med dess stamaktier till nominellt belopp af sexton

miljoner sextontusen (16,016,000) kronor med kuponger för tiden från och

med år 1908. öfverkursen för aktierna, åtta miljoner åttatusen (8,008,000)

kronor, föras i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags räkenskaper till bolagets

reservfond.

I samband med omförmälda försäljning åtager sig trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund att, i den mån de förfalla, betala aktiebolaget

Gellivare malmfälts nuvarande och blifvande skulder utan rätt för trafikaktiebolaget

att för sin regressfordran mot aktiebolaget Gellivare malmfält

göra sig betald i egendom, som enligt denna § öfverlåtits till Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, ändå att egendomen häftar såsom pant för

skulden.

§ 4.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag öfverlåter å trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund sina räntebärande värdepapper nämligen:

a) bankdepositionsbevis, dock att de hos norska staten pantsatta bevisen

å en miljon tvåhundrafemtiotusen (1,250,000) kronor må såsom

pant kvarligga, så länge nuvarande fraktkontrakt mellan norska staten och

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag fortfar att gälla,

b) Förenade Separatorintressenternas aktiebolags obligationer och

bolagets egna inneliggande obligationer,

c) aktier i aktiebolaget Expressdynamit, samt

d) bolagets egen fordran hos trafikaktiebolaget.

Däremot förbinder sig trafikaktiebolaget att utan rätt till regress

gälda samtliga de skulder, för hvilka Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

vid innevarande års utgång häftar; skolande det belopp, hvarmed den af

trafikaktiebolaget sålunda vid innevarande års utgång öfvertagna skuld inå

öfverskjuta bokförda värdet af de tillgångar, som enligt denna § å trafikaktiebolaget

öfverlåtas, afskrifvas å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags

återstående tillgångar.

I öfverensstämmelse härmed skola i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags

ingående balansräkning för den 1 januari 1908 ur bolagets till
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. May.t» Nåd. Proposition N:o 107.

gångar uteslutas hvad under a), b), c) och d) här ofvan är uppräknadt

samt ur bolagets skulder alla andra poster än aktiekapitalet och reservfonden

samt vinstmedel. De nya tillgångar, som genom förevarande aftal

tillföras Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, må icke i samma balansräkning

bokföras till högre värde, än som erfordras för att samtliga tillgångar

skola motsvara det ökade aktiekapitalet, reservfonden samt vinstmedel.

Bolagets tillgångar må sedermera intill år 1933 eller, därest staten

då icke begagnat sin i § 9 omförmälda lösningsrätt, intill år 1938 icke

i bolagets räkenskaper uppskrifvas i värde med högre belopp, än som å

samma tillgångar verkligen nedlagts; ej heller må under samma tid ny

egendom bokföras till högre belopp än den kostnad, som därå användts.

De skulder, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag intill år 1933, respektive

år 1938, må hafva ådragit sig, förbinder sig trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund att gälda utan rätt till regress; och må i följd

häraf vid utgången af år 1932, respektive år 1937, Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag icke i balansräkning vara påfördt andra belopp än

aktiekapital, reservfond samt vinstmedel.

§ 5.

l:o) Svenska staten öfverlåter till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

med äganderätt de staten såsom jordägare tillhöriga andelar i utmål

och grufvor inom malmfälten i Luossavaara, Kiirunavaara och Gellivare.

2:o) I sammanhang med detta kontrakt upplåter staten genom särskilda

arrendekontrakt på femtio (50) år till Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag nyttjanderätt dels till mark, som för närvarande innehafves af

aktiebolaget Gellivare malmfält men den 1 januari 1908 af detta bolag

afträdes, dels till områden, som redan innehafvas af Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, och dels slutligen till nya områden vid Gellivare och

Kiirunavaara, som för bolagets rörelse äro behöfliga; och tillförsäkrar staten

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag att få behålla nyttjanderätten till

de sålunda upplåtna områdena på de i arrendekontrakten stadgade villkor,

så länge Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag uppehåller grufdriften inom

Gellivare, respektive Kiirunavaara malmfält; skolande i följd häraf staten,

när en arrendeperiod gått till ända, lämna bolaget nytt arrendekontrakt

på enahanda villkor för så lång tid, som nyttjanderätt enligt lag må

upplåtas.

Däremot skall Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags nyttjanderätt till

det område vid Luossavaara, som å en, i kontrakt af den 9 september

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

1899 emellan Kungl. Maj:t och Kronan samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag åberopad karta betecknats med Kitt. B, upphöra den 1 januari

1908; dock tillförsäkrar staten bolaget, att, därest vid utgången af år

1937 Luossavaara malmfält jämlikt § 6 mom. 4:o här nedan, återlämnas

till bolaget, detsamma skall ånyo erhålla och, så långe bolaget uppehåller

grufdriften inom malmfälten, bibehålla nyttjanderätten till ifrågavarande

område emot arrende, utgående med enahanda belopp per kvadratkilometer

som för den enligt ofvan afsedda kontrakt upplåtna marken vid Kiirunavaara

och på de villkor i öfrigt, som uti samma kontrakt äro stadgade.

3:o) Staten ansvarar för att den malm, som utom nu lagligen

gällande utmål må finnas inom de i mom. 2:o) afsedda områden,

icke, så länge dessa äro utarrenderade till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

må annat än för kronans räkning inmutas eller brytas, samt utfäster

sig att icke före utgången af år 1932 eller, om staten då ej begagnar

sin i § 9 här nedan omförmälda lösningsrätt, före utgången af år

1937 därstädes bryta eller låta bryta malm.

§ 6.

För de i § 5 omförmälda jordägareandelar samt för öfriga i detta

kontrakt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag tillerkända rättigheter och

förmåner erhåller staten vederlag på följande sätt:

ko) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag öfverlåmnar den 1 januari

1908 till svenska staten preferensaktier i bolaget till nominellt belopp af

trettionio miljoner niohundraåttiofyratusen (39,984,000) kronor, och medgifver

staten, att dess nuvarande 16 aktier i Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag utbytas mot preferensaktier, hvarigenom staten blifver ägare

till alla bolagets preferensaktier till nominellt belopp af fyrtio miljoner

(40,000,000) kronor. För de nya aktier till belopp af trettionio miljoner

niohundraåttiofyratusen (39,984,000) kronor, som till staten öfverlämnas,

skall emissionsstämpelkostnad icke drabba bolaget, utan åligger det staten,

därest sådan stämpelkostnad varder af bolaget uttagen, att ofördröjligen

ersätta bolaget beloppet.

2:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag öfverlåter med äganderätt

till svenska staten samtliga aktier i Mertainens grufaktiebolag till nominellt

belopp af fem miljoner (5,000,000) kronor; dock att staten intill år

1933 eller, om staten då icke begagnat sin i § 9 här nedan omförmälda

lösningsrätt, intill år 1938 icke äger att inom de Mertainens grufaktiebolag

nu tillhöriga grufvor eller inmutade områden bryta eller låta bryta

järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige.’

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förpliktar sig att utan

rätt till regress betala samtliga de skulder, för hvilka Mcrtainens grufaktiebolag

vid utgången af år 1907 häftar.

Såsom bilaga till detta mom. följer förteckning å de fastigheter,

grufvor och inmutade områden, som tillhöra Mcrtainens grufaktiebolag.

3:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag öfverlåter till svenska staten

med äganderätt de bolaget nu tillhöriga grufvor och inmutade områden

i malmfälten i Syväjärvi, Nokutusvaara och Haukivaara, dock att staten

intill år 1933 eller, om staten då icke begagnat sin i § 9 här nedan omförmälda

lösningsrätt, intill år 1938 icke äger att inom ifrågavarande

grufvor eller inmutade områden bryta eller låta bryta järnmalm annat än

för järn- eller ståltillverkning i Sverige.

4:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag upplåter till staten uteslutande

nyttjanderätt under 30-årsperioden 1908—1937 till Luossavaara

malmfält, innefattande de grufvor och inmutade områden, som i bil. n:r 2

till § 1 angifvas tillhöra samma malmfält, dock att staten icke äger att

under sagda tidsperiod inom nämnda malmfält bryta eller låta bryta järnmalm

annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige. Vid utgången

af ofvannämnda 30-årsperiod äger staten rått att efter sitt godtfinnande

antingen behålla ifrågavarande grufvor och inmutade områden med full

äganderätt och utan lösen, eller ock att, mot återlämnande af grufvorna,

af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag erhålla lösen för alla för grufvornas

tillgodogörande eller administrerande anordnade anstalter, byggnader och

annat, likasom maskiner, redskap och materiel. Vill staten begagna sist

angifna rättighet, tillsäge därom bolaget under år 1936. Lösesumman

skall i brist på åsämjande bestämmas af nio ojäfviga gode män, utsedda

på sätt i § 9 mom. l:o) här nedan sägs, samt erläggas kontant den

31 december 1937.

5:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att sena de

bolaget tillhöriga inmutningar, för hvilka utmål ännu ej blifVit lagda, och

medgifver, att gränserna på djupet för de bolaget tillhöriga utmål, som

må vara lagda enligt 1855 års grufvestadga, beräknas, såsom vore samma

utmål lagda enligt nu gällande grufvestadga.

§ 7.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att under 25-årsperioden

1908—1932 icke bryta och tillgodogöra sig mera än sammanlagdt

sjuttiofem miljoner (75,000,000) ton järnmalm inom Kiirunavaara

malmfält samt aderton miljoner sjuhundrafemtiotusen (18,750,000) ton.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 107.

järnmalm inom Gellivare malmfält. I sistnämnda kvantitet inräknas

dock ej nu befintlig eller under nämnda 25-årsperiod fallande s. k. varpmalm.

Med varpmalm förstås sådant malmhaltigt berg, som faller vid

brytningen af malmen eller måste brytas för att göra malmen åtkomlig,

men är för fattigt för att kunna med fördel i oberedt skick exporteras.

§ 8.

Med afseende å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags malmfraktning

å järnvägen Svartön—Riksgränsen skola under 25-årsperioden 1908—1932

följande bestämmelser gälla:

l:o) Staten tillförsäkrar bolaget att under omförmälda tjugufem år

mot en afgift af två (2) kronor 64 öre per ton från Kiruna till Riksgränsen

frakta den malm, sammanlagdt sjuttiofem miljoner ton, som bolaget enligt

§ 7 äger att bryta inom Kiirunavaara malmfält, hvilken kvantitet skall

sålunda fördelas, att bolaget äger under år 1908 frakta omkring en miljon

femhundratusen (1,500,000) ton, hvarefter kvantiteten småningom, dock

högst med fyrahundratusen (400,000) ton under ett år, ökas intill tre miljoner

trehundratusen (3,300,000) ton årligen; åliggande bolaget att före

den 1 juli hvarje år hos järnvägsstyrelsen anmäla den ungefärliga kvantitet,

bolaget under närmast följande kalenderår vill frakta från Kiruna

till Riksgränsen, samt att, om bolaget för något kommande år önskar öka

kvantiteten med mera än tvåhundratusen (200,000) ton utöfver den för

närmast föregående år afsedda mängden, därom lämna järnvägsstyrelsen

meddelande minst två år före ingången af det kalenderår, hvarunder sådan

ökning skulle äga rum.

Så framt ej bolaget själft vill ombestyra å dess spår och dess egen

bangård erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att utföra

densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därför använda

växellokomotivs underhåll och materialförbrukning samt för den för vagnrörelsen

erforderliga personalen äfvensom ränta och amortering å anskaffningskostnaden

för lokomotiven, beräknad till sju (7) procent, allt ökadt

med tio (10) procent.

Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar om den fordrade

ersättningens storlek, skall saken hänskjutas till afgörande af skiljemän.

Vagnarnas omloppstid beräknas månadsvis på det sätt, att medeltal

af omloppstid, från det hvarje vagn på bolagets begäran ställts till bolagets

förfogande för lastning till dess densamma efter skedd lossning återkommit

till Kiruna, tages för samtliga under månaden till bolagets förfogande

för lastning ställda vagnar. För uppkommet öfverskott i tid

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

105

öfver fem dagar betalar bolaget vagnhyra efter nu gällande taxa. I omloppstiden

inräknas ej uppehåll, orsakadt af naturhinder eller olyckshändelse.

Bolaget är berättigadt att lasta vagn intill fem (5) procent öfver

dess angifna bärighet. Frakt skall erläggas för hvad per månad i vagnarna

lastats, dock med iakttagande att, om vagnarna i medeltal för månaden

icke lastats till sin angifna bärighet, frakt ändock skall erläggas

efter den angifna bärigheten.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag berättigas att årligen frakta intill

en miljon tvåhundratusen (1,200,000) ton malm eller den kvantitet,

Kungl. Maj:t därutöfver kan medgifva, från Kiruna till Svartön, mot en

afgift af tre (3) kronor 48 öre per ton, däri inberäknad ersättning för

upplagsplats och begagnande af lastningsanordningar på Svartön, i likhet

med hvad som gäller angående malm, som fraktas från Gellivare till

Svartön enligt kungl. brefvet den 1 juli 1898, dock med iakttagande att

sammanlagda kvantiteten af hvad bolaget enligt detta mom. under ett år

fraktar från Kiruna till Riksgränsen och från Kiruna till Svartön icke

öfverstiger tre miljoner femhundratusen (3,500,000) ton och icke under

ett år ökas från föregående år med mer än högst fyrahundratusen (400,000)

ton; skolande Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, om det vill begagna

rättigheten att frakta från Kiruna till Svartön, därom hos järnvägsstyrelsen

göra anmälan minst ett år före ingången af det kalenderår, hvarunder

fraktningen från Kiruna till Svartön är afsedd att äga rum.

Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade

malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget med största möjliga

jämnhet fördelar malmafsändningen på årets särskilda månader eller

trafiken förhindras genom omständigheter, öfver hvilka förvaltningen af

statens järnvägar icke råder.

2:o) Staten tillförsäkrar vidare bolaget att under ofvannämnda period

1908—1932 från Gellivare (Malmberget) till Svartön frakta den malm,

sammanlagdt 18,750,000 ton, som bolaget enligt § 7 äger att bryta inom

Gellivare malmfält, mot en afgift af två (2) kronor 75 öre för ton och under

de bestämmelser i öfrigt, som innefattas i kungl. brefvet den 1 juli 1898;

skolande sagda kvantitet fördelas ungefär lika på hvart af ifrågakomna år,

dock med rätt för bolaget att under de första fem åren utfrakta intill

en miljon (1,000,000) ton årligen.

I nyssberörda kvantitet inbegripes icke s. k. varpmalm. Om fraktning

af varpmalm stadgas ej i detta kontrakt.

3:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag berättigas att under år

1907, utöfver den i kontraktet emellan svenska staten och bolaget den

2 juli 1898 angifna kvantitet en miljon tvåhundratusen (1,200,000) ton,

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

från Kiruna till Riksgränsen frakta ytterligare intill etthundrafemtiotusen

(150,000) ton järnmalm emot en afgift af två (2) kronor 64 öre för ton

och på de villkor i öfrigt, som innehållas under mom. l:o) i denna §.

§ 9.

l:o) Staten äger rätt att den 31 december 1932 inlösa de aktier i

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, hvilka nu tillhöra eller intill sagda

dag förvärfvats af trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller aktiebolaget

Gellivare malmfält. Vill staten begagna denna rätt, göre därom

tillsägelse under år 1930 hos trafikaktiebolaget Grängesberg— Oxelösund

samt hos aktiebolaget Gellivare malmfält, om detta bolag då ännu äger

bestånd. Har sådan tillsägelse skett, står det likväl staten öppet att senast

sex månader före inlösningsdagen återkalla sin tillsägelse.

För dylik inlösen skall värdering af berörda aktier verkställas af

nio ojäfviga gode män, af hvilka tre utses af Kung!. Maj:t, tre af trafikaktiebolaget,

en af magisti''aten i Stockholm, en af magistraten i Göteborg

och eu af styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm. Vid värderingen,

hvarunder Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags böcker och öfriga handlingar

skola hållas tillgängliga för gode männen, uppskattas den årliga

medelvinst, sistnämnda bolag skäligen bör anses hafva haft å försäljningen

af den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under åren 1920—

1929, hvarvid hänsyn skall tagas ej blott därtill, om bolaget under perioden

gjort skäliga afskrifningar, utan äfven till alla andra på bedömandet

inverkande omständigheter. Angående afskrifningar är att iakttaga, att

bolaget icke har skyldighet att på grund af malms bortförande göra afskrifning

å själfva grufvorna ej heller att å fastigheter göra andra afskrifningar,

än som föranledas af byggnaders nedgång i värde. Har kvantiteten

af den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under nämnda

tioårsperiod, öfverstigit trettio miljoner (30,000,000) ton från malmfältet

i Kiirunavaara eller sju miljoner femhundratusen (7,500,000) ton från

Gellivare malmfält, skall från beräkningen uteslutas den vinst, som belöpt

å de Överskjutande kvantiteterna. Om till följd af krig eller blockad afbrott

i utfraktningen af malm ägt rum under ifrågavarande tioårsperiod,

skall i stället för den tid, afbrottet varat, medtagas i beräkningen en lika

lång tidrymd närmast före år 1920.

Lösesumman skall utgöra tjugufem gånger hälften af den sålunda uppskattade

medelvinsten, dock att, om nämnden skulle uppskatta de malmkvantiteter,

som vid 1932 års utgång finnas kvar inom bolagets utmål,

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 107.

till mindre belopp än etthundrafemtio miljoner (150,000,000) ton i Kiirunavaara

malmfält eller trettiosju miljoner femhundratusen (37,500,000)

ton i Gellivare malmfält, från lösesumman skall afdragas hvad som svarar

emot bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.

Den efter angifna grunder bestämda lösesumman, med afdrag för

hvad däraf proportionellt må kunna belöpa på stamaktier, som icke ägas

af trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller aktiebolaget Gellivare

malmfält, skall erläggas kontant å inlösningsdagen, dock med rätt för

staten att dröja med erläggande af lösesumman eller någon del däraf intill

den 31 december nästföljande år, mot skyldighet för staten att meddela

bolagen dagen för inbetalningen en månad förut samt att erlägga fyra

(4) procent ränta å det resterande beloppet från inlösningsdagen till dess

betalning sker. Har vid tiden för lösesummans erläggande staten såsom

ägare af preferensaktierna icke erhållit den utdelning å samma aktier, som

enligt bolagsordningen skall tillkomma preferensaktierna, innan utdelning

å stamaktierna må äga rum, äger staten från lösesumman afdraga det belopp,

som brustit i sådan utdelning.

Inför gode männen må såväl staten som bolagen framställa och

grunda sina anspråk och påståenden. Gode männens beslut må ej öfverklagas.

Stanna de i olika meningar, galle den mening, som de flesta omfattat,

såsom gode männens beslut. Lagen om skiljemän äger ej tillämpning

i fråga om det i detta mom. afsedda förfarande. Har icke, sedan

ena parten med uppgift om sitt val af gode män gjort framställning hos

den andra parten om utseende å dess sida af gode män, sådan åtgärd ägt

rum inom tre månader, är förstnämnda part berättigad att välja gode män

i den andras ställe.

2:o) Begagnar staten sin inlösningsrätt, och Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag icke medhunnit att till utgången af år 1932 bryta och utfrakta

hela de i nästföregående § bestämda malmkvantiteter, från Kiirunavaara

sjuttiofem miljoner (75,000,000) ton och från Gellivare aderton miljoner

sjuhundrafemtiotusen (18,750,000) ton, skall staten vid inlösen, hvarom i

mom. l:o) sägs, utöfver lösesumman för aktierna lämna trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund och aktiebolaget Gellivare malmfält ersättning,

i den mån på deras aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag belöper,

för hvad af nämnda kvantiteter icke utfraktats, dock i intet fall för mera

än fem miljoner (5,000,000) ton, hvarvid hvarje ton beräknas till ett

pris, motsvarande bolagets enligt mom. l:o) uppskattade medelvinst under

åren 1920—1929 per ton malm med afdrag af det vinstbelopp, som, därest

malmen utfraktats under åren 1928—1932, skolat jämlikt Luossavaara
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning å samma malm tillkomma preferensaktierna

i bolaget.

Beräkningen af ifrågasatta ersättningsbelopp verkställes i brist på

åsämjande af nio ojäfvige gode män, utsedde på sätt i mom. l:o) sägs,

och beloppet erlägges kontant före utgången af år 1933.

§ 10.

Begagnar ej staten den i nästföregående § omförmälda lösningsrätt,

äger Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag under femårsperioden 1933—1937

utöfver de i § 7 här ofvan bestämda malmkvantiteter bryta ytterligare

i Kiirunavaara malmfält sammanlagdt femton miljoner (15,000,000) ton

järnmalm samt i Gellivare malmfält tre miljoner sjuhundrafemtiotusen

(3.750.000) ton järnmalm, oberäknadt varpmalm, så ock utfrakta nämnda

kvantiteter mot den i § 8 för hvarje fall bestämda frakt och under öfriga

däri stadgade fraktningsvillkor.

Det åligger bolaget att under den i denna § afsedda period fördela

malmfraktningen med ungefär lika kvantiteter på hvart af de fem åren.

§ 11.

Har Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke medhunnit att till utgången

af år 1937 bryta och utfrakta hela de i §§ 7 och 10 här ofvan bestämda

sammanlagda malmkvantiteter, från Kiirunavaara nittio miljoner

(90,000,000) ton och från Gellivare tjugutvå miljoner femhundratusen

(22.500.000) ton, skall staten lämna trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

och aktiebolaget Gellivare malmfält ersättning, i den mån på deras

aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag belöper, för hvad af nämnda

kvantiteter icke utfraktats, dock i intet fall för mera än fem miljoner

(5,000,000) ton, hvarvid hvarje ton beräknas till ett pris motsvarande den

vinst, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag skäligen bör anses hafva haft å

sin malmförsäljning under åren 1928—1937 med afdrag af det vinstbelopp,

som, därest malmen utfraktats under åren 1933—1937, skolat jämlikt

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning å samma malm tillkomma

preferensaktierna i bolaget.

I händelse af olika meningar om sagda beräkning skall uppskattning

äga rum på sätt i § 9 stadgats.

Ersättningsbeloppet må, om staten sådant önskar, fördelas med en

femtedel på hvart af åren 1938—1942.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

§ 12.

Har staten icke begagnat sin i § 9 omförmälda rätt till inlösen af

stamaktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag vid utgången af år 1932,

äger staten enahanda lösningsrätt den 31 december 1942. Vill staten begagna

denna lösningsrätt, göre därom tillsägelse under år 1940 hos trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund samt hos aktiebolaget Gellivare

malmfält, om detta bolag då ännu består, och skall i fråga om statens rätt

att återkalla sin tillsägelse, om lösesummans bestämmande och grunderna

därför, om afdrag å lösesumman samt om tiden för dess erläggande, hvad

i § 9 är därom stadgadt äga motsvarande tillämpning, dock att för beräkning

af medelårsvinsten skall läggas till grund kvantiteten af den malm,

bolaget brutit och tillgodogjort sig under tioårsperioden 1928—1937.

§ 13.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att icke exportera

s. k. A-malm från utmålen n:r 16, 17 och 27 (Vaktmästarens kulle) i

Kiirunavaara utöfver den kvantitet — omkring sjuhundratusen (700,000)

ton —, som redan blifvit enligt ingångna kontrakt försåld för leverans

från och med år 1908.

§ 14.

l:o. Därest det fraktbelopp, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag har

att jämlikt i § 8 mom. l:o stadgad grund till staten erlägga för transport

å järnvägen Gellivare—Riksgränsen, något år ej skulle uppgå till sammanlagda

beloppet af kostnaden för nämnda järnvägs drift och underhåll

jämte fem (5) procent å nuvarande och blifvande anläggningskostnad för

samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant år betala en summa,

som motsvarar detta sammanlagda belopp. I driftkostnaden må dock ej

inräknas utgift, som, enligt hvad af järnvägens räkenskaper utrönes, föranledts

allenast af persontrafik, postbefordran och transport af annat gods

än bolagets.

Om staten för annans eller andras räkning än bolagets fraktar malm

från Kiruna till Riksgränsen till sammanlagd myckenhet af minst trehundratusen

(300,000) ton för år, skall, i stället för nyssnämnda garantibestämmelse,

gälla följande. Om något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare—Riksgränsen

ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för järnvägens

drift och underhåll jämte fem (5) procent å nuvarande och blifvande anlägg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

ningskostnad för samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant år betala,

med ^beräkning af fraktafgiften för transporterad malmkvantitet, en

summa motsvarande den på bolagets transportkvantitet i förhållande till

hela transportmängden på banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt

enligt vid statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande

andel af ofvannämnda sammanlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle

ett sådant år bolagets transportmängd icke uppgå till den af bolaget anmälda

kvantitet, skall vid beräkning af bolagets andel i nämnda kostnadsoch

procentbelopp bolagets transportmängd i allt fall beräknas hafva utgjort

den anmälda kvantiteten.

2:o. Därest något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare (Malmberget)—Svartön

ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden

för järnvägens drift och underhåll jämte fem (5) procent å nuvarande och

blifvande anläggningskostnad för samma järnväg, innefattande jämväl alla

statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön, skall

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag i allt fall för sådant år betala, med

^beräkning af fraktafgiften för å denna handel transporterad malmkvantitet,

den på bolagets transportkvantiteter i förhållande till hela transportmängden

på banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt enligt vid

statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande andel af ofvannämnda

sammanlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle ett sådant år

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke frakta en så stor malmkvantitet

denna väg, som bolaget anmält till befordran, skola vid beräkning af

bolagets andel i nämnda kostnads- och procentbelopp bolagets transportmängder

i allt fall beräknas hafva utgjort de en gång anmälda kvantiteterna

från Kiruna till Svartön och från Malmberget till Svartön.

3:o. Har till följd af krig eller blockad afbrott i utfraktningen af

malm ägt rum, skola bolagets förpliktelser enligt denna § upphöra för den

tid, afbrottet varar.

§ 15.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att af den malm,

som bolaget enligt detta kontrakt äger att intill år 1933, respektive år

1938, bryta och tillgodogöra sig inom malmfälten i Kiirunavaara och Gellivare,

i främsta rummet leverera hvad som, utaf de malmsorter bolaget

bryter, åstundas för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de priser,

som efter det vid köpet i allmänhet gällande prisläge äro skäliga.

Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot dylik köpare, som

för fullgörande af sina förpliktelser lämnar tillfredsställande bankgaranti;

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107. 111

och skall i öfrigt i afseende å bolagets leveransskyldighet enligt denna §

galla följande:

a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans

af malm enligt denna § äger rum, högst

tvåhundratusen (200,000) ton och under nästpåföljande år högst

fyrahundratusen (400,000) ton, hvarefter leveransskyldigheten småningom

stiger, under iakttagande att därefter sammanlagda leveransskyldigheten

under ett år i intet fall stiger med mer än etthundrafcmtiotusen

(150,000) ton utöfver hvad bolaget under nästföregående år enligt

denna § levererat.

b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget oberoende

af tiden för rekvisitionen är skyldigt att leverera intill etthundratusen

100,000) ton sammanlagdt under ett år, men i öfrig! icke är skyldigt

leverera, med mindre rekvisition göres,

där den enligt denna § försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens

tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagdt

tvåhundratusen (200,000) ton minst ett år,

där den skulle uppgå till sammanlagdt

fyrahundratusen (400,000) » » två år,

där den skulle uppgå till sammanlagdt

femhundrafemtiotusen (550,000) » » tre år före det

år, då leverans skall äga rum o. s. v. med ett års höjning i rekvisitionstiden

för hvarje ytterligare kvantitet af etthundrafemtiotusen (150,000) ton.

Uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar om, huruvida det

af bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kungl.

Maj:t sådant fordrar, underkasta sig afgörande af skiljemän.

§ 16.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att sörja för en i

allo rationell malmbrytning samt att för sådant ändamål vidtaga lämpliga

anstalter och nedlägga erforderliga kostnader. Bolaget förbinder sig jämväl

att hålla all för rörelsen erforderlig egendom i godt skick äfvensom

att under åren 1928—1937 icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd afyttra sådan

egendom.

§ 17.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att, på sätt i Grängesberg

och i Kiruna redan ägt rum, äfven i Gellivare, där den med staten

pågående rättegången hittills lagt hinder i vägen för förverkligande

af sådana afsikter, vidtaga åtgärder för beredande af tjänliga bostäder åt

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

arbetarna samt för öfrigt, i hvad på bolaget ankommer, söka sörja för

deras trefnad.

§ 18.

Skulle under den tid, detta aftal äger bestånd, exporttull eller annan

pålaga eller afgift, af hvad slag det vara må, af svenska staten påläggas

järnmalm, som brytes eller exporteras, förbinder sig staten att

under förra hälften af näst påfölj ande kalenderår godtgöra trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag hvad

de af sagda grund måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon

uti denna öfverenskommelse afsedd fyndighet.

Därest under sagda tid något af nämnda två bolag eller aktiebolaget

Gellivare malmfält måst vidkännas direkt beskattning, af hvad slag

det vara må, efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med

årlig inkomst uppgående till beloppet af nettovinsten för det svenska

bankbolag, som under samma år haft den största nettovinsten, eller med

förmögenhet uppgående till beloppet af förmögenheten hos det svenska

bankbolag, som vid slutet af samma år ägt den största förmögenheten,

skall staten under loppet af nästpåföljande kalenderår godtgöra detta

bolag ej mindre hvad bolaget nödgats utgifva utöfver hvad det bort utgifva,

därest beskattning utgått efter samma grunder som för bolag med

ofvan sagda inkomst eller förmögenhet, än äfven ränta å skillnadsbeloppet

efter fyra (4) procent om året; dock att, där beskattningen icke utgått

efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med en årsinkomst

af en miljon femhundratusen (1,500,000) kronor eller med en förmögenhet

af trettio miljoner (30,000,000) kronor, godtgörelse, hvarom här är fråga,

i intet fall skall äga rum.

§ 19.

Staten förbinder sig att under tiden intill 1932 års utgång, eller,

om staten icke begagnat sin i § 9 omförmälda lösningsrätt, intill 1937

års utgång, icke låta annan frakta för export afsedd järnmalm å järnvägen

Svartön—Riksgränsen mot billigare afgifter än dem, som medgifvits

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, äfvensom att efter 1932 resp. 1937

års utgång låta bolaget frakta malm på samma villkor, som angående för

export afsedd malm bestämmas för andra malmtrafikanter i Norrbotten.

§ 20.

l:o. 1 sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens

vägnar skola alla Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags fånges- och åtkomst
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 107.

handlingar till fastigheter, — däri inbegripet äfven till de fastigheter, som

aktiebolaget Gellivare malmfält enligt detta kontrakt skall öfverlåta till

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag — nedsättas hos Sveriges riksbank såsom

i taka händer mot åtagande af riksbanken att för Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolags räkning hålla handlingarna i förvar och att ej utlämna desamma

förrän efter utgången af år 1932 eller, om staten icke begagnar sin i §

9 omförmälda lösningsrätt, efter utgången af år 1937, samt med fullmakt

för riksbanken att för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags räkning och

på dess bekostnad låta lagfara de fastighetsfång, å hvilka lagfart icke redan

blifvit för sistnämnda bolag meddelad.

De handlingar, som för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag eller

aktiebolaget Gellivare malmfält grunda åtkomst till grufvor och inmutade

områden, och hvilka blifvit i sammanhang med upptagande af lån för bolagen

i bank nedsatta, så ock de inteckningar, som blifvit fastställda i

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags eller aktiebolaget Gellivare malmfälts

förlagsinteckningsbara egendom eller i sistnämnda bolags fastigheter, skola,

så snart och i den mån de frigöras från å dem nu hvilande pantförbindelser,

öfverlämnas till förvar åt Sveriges riksbank, mot åtagande af riksbanken

att utlämna dem till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, dock ej

förrän efter utgången af år 1932 resp. 1937.

2:o. All fast eller lös egendom, som enligt denna öfverenskommelse

skall öfvergå till ny ägare, tillträdes den 1 januari 1908.

§ 21.

l:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält förbinder sig att icke före

utgången af år 1942 öfverlåta sina aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

till annan än trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund. Likaledes

förbinder sig trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund att icke före

nyss angifna tid till annan öfverlåta de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, som trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund nu äger eller

intill nämnda tid förvärfvar; dock skall denna bestämmelse icke utgöra

hinder för öfverlåtelse af aktier, i den mån sådan erfordras för uppehållande

af aktieägarnes antal vid lagstadgadt minimum.

2:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

ikläda sig härmed ansvar såsom för egen förbindelse

för alla de förpliktelser, som jämlikt detta kontrakt åligga LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag.

3:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

medgifva att till säkerhet för samtliga deras förbindelser

Bill. till Piksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 107.

enligt detta kontrakt med undantag för det i § 22 gjorda åtagande, de

uti mom. l:o omförmälda aktier må utgöra pant; skolande i fråga om

pantsättningen gälla hvad i mom. 4:o stadgas.

4:o. För att trygga statens rätt till inlösen enligt §§ 9 och 12 så

ock till fullgörande af den i nästföregående mom. omförmälda pantsättning

skola i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens

vägnar de aktier, tillsammans minst trettioniotusen åttahundrafemtiotvå

(39,852) stycken, i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, som tillhöra trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund samt aktiebolaget Gellivare malmfält,

försedda med öfverlåtelser in blanko, nedsättas såsom i taka händer

hos Sveriges riksbank, med fullmakt för riksbanken att, sedan staten visat

sig hafva erlagt stadgad lösen för aktierna, öfverlämna dem med ifylld

öfverlåtelse till staten, samt mot åtagande af riksbanken

att, så länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar

och icke till annan utlämna desamma;

att hvarje år, sedan ordinarie bolagsstämma med Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag hållits, till trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

och aktiebolaget Gellivare malmfält utlämna föregående års vinstkuponger

till hvardera bolagets aktier, dock att, om staten med laga

kraft ägande dom visar, att staten på grund af detta kontrakt äger fordran,

för hvilken aktierna jämlikt mom. 3:o häfta såsom pant, staten är berättigad

att utbekomma vinstkuponger till så stort antal, som fordras till

täckande af dess fordran, samt

att, om tiden för statens lösningsrätt gått till ända utan att staten

begagnat sig af samma rätt, samt staten vid denna tidpunkt icke äger

fordran, för hvilken aktierna häfta såsom pant, tillhandahålla hvartdera

bolaget dess aktier.

§ 22.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förbinder sig att inskränka

exporten af malm från de Grängesbergs grufaktiebolag tillhöriga grufvor

i Grängesberg, så att densamma efter år 1908 ej öfverstiger sexhundrafemtiotusen

(650,000) ton samt efter år 1917 ej öfverstiger fyrahundrafemtiotusen

(450,000) ton årligen.

Denna förbindelse gäller äfven för det fall, att Grängesbergs grufaktiebolags

grufvor skulle komma i annan ägares hand. Varder denna

förbindelse under något år öfverträdd, skall trafik aktiebolaget under påföljande

år till staten erlägga ett vite, beräknadt efter fem (5) kronor per

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 107. 115

ton för hvarje ton malm, som utöfver den stadgade maximikvantiteten

blifvit exporterad.

§ 23.

Staten utfäster sig att, om staten begagnar sig af den i §§ 9 och 12

här ofvan angifna lösningsrätt, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla

den hos Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag anställda personal äfvensom

att svara för fortsatt utbetalning af då utgående, till beloppet rimliga

pensioner och understöd åt tjänstemän och arbetare, som varit anställda

vid nämnda bolag.

§ 24.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att för tiden från och

med år 1908 till G. E. Broms’ rättsinnehafvare utbetala den royalty, som

enligt aftal den 11 februari och den 20 maj 1903 häftar ej mindre vid

bolagets förutvarande egendom än äfven vid den egendom, bolaget enligt

denna öfverenskommelse förvärfvar af aktiebolaget Gellivare malmfält;

dock att staten ikläder sig ifrågavarande förpliktelse beträffande den malm,

som staten enligt detta kontrakt kan komma att bryta i Luossavaara

malmfält.

Staten ikläder sig vidare, för tiden från och med år 1908, betalningsskyldighet

för den i omförmälda aftal bestämda royalty, i hvad den

hvilar på Mertainens grufaktiebolags nuvarande egendom.

§ 25.

l:o) Den mellan kronan, å ena, och aktiebolaget Gellivare malmfält

m. fl., å andra sidan, anhängiga rättegång angående rätt till vissa inmutningar,

i hvilken rättegång Svea Hofrätt gifvit dom den 23 februari 1906,

nedlägges till alla delar, och parterna bära hvar sina kostnader för samma

rättegång.

2:o) Denna öfverenskommelse utgör icke hinder för upplösning af

aktiebolaget Gellivare malmfält, så snart bolaget anser sådant lämpligt,

dock att detta icke verkar någon inskränkning i trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds

förbindelser enligt detta kontrakt eller rubbning i den

pantsättning, som enligt § 21 här ofvan ägt rum.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 107.

§ 26.

Staten berättigas att taga del af alla undersökningar, LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag anställt eller kommer att anställa rörande malmtillgången

såväl i Luossavaara och Kiirunavaara som i Gellivare, äfvensom

att själf låta anställa sådana undersökningar, i den mån det kan ske utan

att arbetet i grufvorna därigenom hindras eller uppehälles.

§ 27.

Genom detta kontrakt upphäfves med 1907 års utgång den emellan

staten, å ena, och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, å den andra sidan,

den 2 juli 1898 ingångna öfverenskommelse. Till ytterligare säkerhet för

uppfyllande af bolagets förbindelser enligt förevarande kontrakt skall intill

år 1938 hos staten kvarblifva det intecknade skuldebref å två miljoner

(2,000,000) kronor, som af bolaget öfverlämnats till staten såsom säkerhet

för ett i sagda öfverenskommelse stadgadt vite, hvaremot de såsom pant

för samma öfverenskommelse till staten aflämnade depositionsbevis å en

miljon femhundratusen (1,500,000) kronor skola, jämlikt § 4 här ofvan,

tillställas trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund.

§ 28.

Där enligt stadgande i denna öfverenskommelse tvist skall afgöras

af skiljemän, skola, för såvidt icke här ofvan annorlunda bestämts, skiljemännen

vara tre till antalet och tillsättas på det sätt, att hvardera parten

utser en och öfverståthållareämbetet i Stockholm den tredje.

§ 29.

De rättigheter, som på grund af detta kontrakt tillkomma Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag må icke utan statens samtycke å annan

öfverlåtas.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

rande

gång,

inom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Förestående aftal antages härmed under förutsättning af vederböbolagsstämmors

godkännande inom nästkommande juni månads utmen

upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke af staten

samma tid godkännes.

Stockholm den 7 mars 1907.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

Vollrath Tham.

Aktiebolaget Gellivare malmfält

Vollrath Tham.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

Vollrath Tham.

Bevittnas:

C. H. Byström. G. Lagerhjelm.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 107.

119

Bilaga n:r 1 till § 1 i kontraktet.

Bolagsordning

för

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.

Nuvarande lydelse.

§ I
Detta

bolag är grundad^ på aktier

med begränsad ansvarighet i enlighet

med Kungl. förordningen angående

aktiebolag den 6 oktober 1848

och benämnes »Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag».

§ 2.

Bolagets ändamål är att å Luossavaara

och Kiirunavaara malmfält och

angränsande orter inom Norrbottens

län idka grufdrift, så ock att bedrifva

malmförädlingsverksamhet

jämte annan i samband med grufdriften

stående rörelse.

Bolaget må, där sådant för dess

rörelse finnes tjänligt, ikläda sig

borgen.

§ 3.

Bolagets styrelse har sitt säte i

Stockholm.

I enlighet med § 1 i kontraktet ändrad

lydelse.

§ I
(Oförändrad.

)

§ 2.

Bolagets ändamål är att å Luossavaara

och Kiirunavaara malmfält och

andra orter inom Norrbottens län

idka grufdrift, så ock att bedrifva

malmförädlingsverksamhet jämte annan

i samband med grufdriften

stående rörelse.

§ 3.

(Oförändrad.)

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107''.

Nuvarande lydelse. Ändrad lydelse.

§ 4.

Bolagets aktiekapital, som kan vara

fördeladt å stamaktier och preferensaktier,

skall utgöra minst åtta millioner

kronor och högst tjugufyra

millioner kronor. Aktiens belopp

skall utgöra ett tusen kronor.

Bolaget må icke träda i verksamhet,

förrän minimikapitalet blifvit

till fullo inbetaldt. Därutöfver må

inom ofvan stadgade begränsning

nya aktier efter bolagsstämmas därom,

i den ordning § 22 säger, fattade

beslut utgifvas; och äger förutvarande

aktieägare, i förhållande till

förut ägande aktier, företrädesrätt

till öfvertagande af de aktier, som

sålunda utgifvas. Nya aktier skola

kontant inbetalas vid teckningen, för

att denna skall anses giltig.

Därest rörelsens behof sådant

kräfver, må bolaget inom ofvan stadgade

begränsning utgifva preferensaktier

till belopp ej öfverstigande

hälften af utgifna stamaktier, hvilka

preferensaktier, löpande med högst

åtta procent årlig utdelning, medföra

företrädesrätt framför öfriga

aktier, icke allenast till nämnda utdelning

af bolagets årliga vinst än

ock vid bolagets upplösning till återbekommande

af aktiebeloppet; och

äger bolaget att efter utlottning inlösa

större eller mindre antal af

preferensaktierna, dock med iakttagande

däraf att bolagets tillgångar

icke må i vidsträcktare mån för in
-

§ 4.

Bolagets aktiekapital skall utgöra

minst åttio och högst tvåhundrafyiiio

millioner kronor, och skall hvarje

aktie lyda å ett tusen kronor.

Aktierna skola vara dels preferensaktier

och dels stamaktier, med

lika många af hvardera serien.

I f råga om den preferensaktierna

åtföljande rätt till utdelning, hvilken

ej inträder förrän beträffande 1908

års vinst, gäller, att för tiden från

och med 1908 till och med 1937

preferensaktierna skola framför stamaktierna

medföra företrädesrätt till

en årlig utdelning af bolagets vinst

med ett belopp, motsvarande här nedan

stadgade afgift å hälften af den

under ifrågavarande tid uti bolagets

grufvor i Kiirunavaara och Gellivare

brutna och därifrån bortförda

malm, dock att häri ej skall inbegripas

s. k. varpmalm — hvarmed

förstås sådant malmhaltigt berg,

som faller vid brytningen af malmen

eller måste brytas för att göra

malmen åtkomlig, men är för fattigt

att kunna med fördel i oberedt

skick exporteras.

Sagda afgift skall utgå för åren

1908—1927 med en krona per ton

malm från Kiirunavaara samt 50

öre per ton malm från Gellivare,

för närmast följande femårsperioden

med resp. en krona 50 öre

och 75 öre samt för den ytterligare

därpå följande femårsperio
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nuvarande lydelse. Ändrad lydelse.

lösningen användas än att sådant

öfverskott finnes, som i § 7 sägs.

Verkställd utlottning af preferensaktier

skall kungöras i allmänna tidningarna.

§ 5.

o

A hvarje aktie utfärdas aktiebref,

ställdt till viss man och med den

lydelse i öfrigt och de underskrifter

å bolagets vägnar, som vid bolagsstämma

beslutas; kunnande dock, där

aktieägare så önskar, flera aktier i

ett aktiebref sammanföras. Aktiebref

skall tydligen utmärka, huruvida

det afser stamaktie eller preferensaktie.

den med resp. två kronor och en

krona.

Utöfver nu bestämda afgift skola

preferensaktierna icke för perioden

1908—1937 medföra någon rätt till

utdelning, dock att, försävidt under

ett eller flera år nyss sagda utdelning

icke kunnat lämnas, preferensaktiernas

ägare äro berättigade att af följande

års vinst bekomma hvad däri

brustit, innan utdelning å stamaktierna

må äga rum.

Af den vinst, som bolagets verksamhet

under tiden efter 1937 må

lämna, äga preferensaktierna och

stamaktierna bekomma utdelning med

lika rätt.

För preferensaktiernas innehafvare

gälla dessutom, med afseende å

rätt att deltaga i val af styrelse och

revisorer äfvensom att i öfrigt utöfva

rösträtt å bolagsstämma, de inskränkningar,

som i §§ 10, 14 och 17 här

nedan stadgas.

§ 5.

o

A hvarje aktie utfärdas aktiebref,

ställdt till viss man och med den

lydelse i öfrigt och de underskrifter

å bolagets vägnar, som vid bolagsstämma

beslutas; kunnande dock, där

aktieägare så önskar, flera aktier i

ett aktiebref sammanföras. Aktiebref

skall tydligen utmärka, huruvida

det afser stamaktie eller preferensaktie.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft.

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nuvarande lydelse.

Med hvarje aktiebref följa tjugu

vinstutdelningskuponger, betecknade

med N:ris 1—20, jämte talong.

Efter inlösen af dessa kuponger

utlämnas, mot talongens aflämnande,

ytterligare tjugu vinstutdelningskuponger

jämte ny talong och förfares

allt framgent på samma sätt.

§ 6.

Aktie må förutom af Trafikaktiebolaget

Grängesberg—''Oxelösund

ägas eller innehafvas endast af svensk

undersåte eller svenskt bolag, i hvars

bolagsordning finnes föreskrifvet, att

aktie eller andel i bolaget ej må

utan Kungl. Maj:ts medgifvande ägas

eller innehafvas af utländing.

Alla aktier skola af bolagets styrelse

i nummerföljd införas i en för

sådant ändamål inrättad, för en hvar

vid anfordran tillgänglig registerbok,

uti hvilken för hvarje aktie upptages

aktietecknarens namn, yrke och

hemvist samt de med äganderätten

skeende förändringar, som hos styrelsen

anmälas.

Har äganderätt till aktie genom

öfverlåtelse, arf eller annat laga fång

öfvergått till ny ägare, vare denne,

efter det han hos bolagets styrelse

anmält och styrkt sin åtkomst till

aktien, så ock, där hans nationalitet

icke är för styrelsen känd, företett

bevis därom, att han är svensk undersåte

och, där annat svenskt bolag

än Trafikaktiebolaget Gränges
-

Ändrad lydelse.

§ 6.

Preferensaktie må endast ägas af

svenska staten, dock att staten må till

annan öfverlåta aktie, om och i den

mån sådant fordras, för att antalet

aktieägare icke skall nedgå under

lagstadgadt minimiantal.

Stamaktie må förutom af svenska

staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

ägas eller innehafvas

endast af svensk undersåte

eller svenskt bolag, i hvars bolagsordning

finnes föreskrifvet, att aktie

eller andel i bolaget ej må utan

Kungl. Maj:ts medgifvande ägas eller

innehafvas af utländing:.

Alla aktier skola af bolagets styrelse

i nummerföljd införas i en för

sådant ändamål inrättad, för en hvar

vid anfordran tillgänglig registerbok,

uti hvilken för hvarje aktie upptages

aktietecknarens namn, yrke och

hemvist samt de med äganderätten

skeende förändringar, som hos styrelsen

anmälas.

Har äganderätt till aktie genom

öfverlåtelse, arf eller annat laga fång

öfvergått till ny ägare, vare denne,

s. 123 Kontrollera mot PDF

ICungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107. 123

Nuvarande lydelse. Ändrad lydelse.

berg—Oxelösund förvärfvat aktie,

företett bevis, att i sådant bolags

ordning finnes föreskrifvet, att aktie

eller andel i bolaget ej må utan

Kungl. Maj:ts medgifvande ägas eller

innehafvas af utländing, berättigad

att efter företeende af aktiebref

få förhållandet i registerboken antecknadt

och att därefter åtnjuta

delägarerätt i bolaget.

§ 7.

Så länge bolagets verksamhet

fortfar och innan alla dess gällande

skulder blifvit godtgjorda, må vidare

utdelning emellan bolagsmännen icke

göras, än att, enligt sista bokslut

och det ej äldre än för näst föregående

år, öfverskott finnes, motsvarande

minst två procent af tecknade

aktiekapitalet.

§ 8.

Aktie är i förhållande till bolaget

odelbar, hvadan, om flera blifva gemensamt

ägare af en aktie, de må

allenast genom en person sin rätt

i bolaget utöfva och bevaka.

efter det han hos bolagets styrelse

anmält och styrkt sin åtkomst till

aktien, så ock, där hans nationalitet

icke är för styrelsen känd, företett

bevis därom, att han är svensk undersåte

och, där annat svenskt bolag

än Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

förvärfvat aktie,

företett bevis, att i sådant bolags

ordning finnes föreskrifvet, att aktie

eller andel i bolaget ej må utan

Kungl. Maj:ts medgifvande ägas eller

innehafvas af utländing, berättigad

att efter företeende af aktiebref

få förhållandet i registerboken antecknadt

och att därefter åtnjuta

delägarerätt i bolaget.

§ 7.

(Oförändrad.)

§ 8.

(Oförändrad.)

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nuvarande lydelse.

Ändrad lydelse.

§ 9.

§ 9-

Aktieägare är icke förbunden till

någon betalning utöfver aktiens be- lopp, därest han icke till vidare an- svarighet sig särskildt utfäst; men

hafva aktieägare såsom styrelseleda- möter eller å bolagsstämma deltagit

i beslut, stridande mot denna bo- lagsordning eller gällande förordning

om aktiebolag, vare de, som beslutet

fattat, en för alla och alla för en,

skyldiga att ersätta all därigenom

uppkommande skada.

Aktieägare är icke berättigad att

i annan ordning, än denna bolags- ordning uttryckligen medgifver, taga

del af bolagets räkenskaper eller

fordra redovisning för dess förvalt- ning.

(Oförändrad.)

§ 10.

§ io.

Bolagets angelägenheter handbaf- vas af en styrelse, bestående af minst

tre och högst sju ledamöter. Styrel- sens medlemmar skola vara i Sverige

bosatta svenska undersåtar.

Styrelsen utses första gången å

konstituerande bolagsstämma och

därefter å ordinarie bolagsstämma,

hvarje gång för ett år i sänder.

Första året räknas för tiden från

konstituerande bolagsstämman till

v påföljande ordinarie bolagsstämma.

Bolagets angelägenheter handhaf- vas af en styrelse, bestående af minst

fyra och högst åtta ordinarie å bo- lagsstämma valda ledamöter, hvar- förutom Kungl. Maj:t äger att för

tiden intill år 1938 utse en ledamot

i bolagets styrelse jämte en suppleant

för honom. Styrelsens medlemmar

skola vara i Sverige bosatta svenska

undersåtar.

De ledamöter, som väljas å bo- lagsstämma, utses för ett år i sänder.

För tiden till och med är 1937

utse innehafvarna af stamaktierna

samtliga styrelseledamöter, som väljas

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts Nåd.

Nuvarande lydelse.

Styrelsen har att ställa sig till

efterrättelse de föreskrifter angående

bolagets förvaltning, som å bolagsstämma

varda styrelsen meddelade.

Därjämte äger Kungl. Maj:t utse

en person att vara ledamot af bolagets

styrelse.

§ 11-

Bolagets firma tecknas af den

eller de styrelseledamöter, som därtill

af styrelsen utses.

Alla skriftliga afhandlingar, som

styrelsen för bolaget ingår, skola

undertecknas å bolagets vägnar och

med utsättande af dess antagna benämning,

vid äfventyr att eljest styrelsens

ledamöter, som afhandlingen

underskrifva, skola för fullgörande

af bolagets därpå grundade förbindelse

ansvara såsom för egen skuld,

en för alla och alla för en.

Proposition N:o 107.

Ändrad lydelse.

å bolagsstämma. För tiden från och

med år 1938 välja innehafvarna af

berörda aktier samt innehafvarna af

preferensaktierna, hvar serie för sig,

å bolagsstämma lika antal styrelseledamöter.

Beslutar bolagsstämma,

att val af suppleanter för styrelseledamöterna

skall äga rum, gälle med

afseende ä sådant val hvad här om

val af styrelseledamöter är stadgadt.

Styrelsen har att ställa sig till

efterrättelse de föreskrifter angående

bolagets förvaltning, som å bolagsstämma

varda styrelsen meddelade.

§ 11-

Bolagets firma tecknas af den

eller de styrelseledamöter, som därtill

af styrelsen utses; dock att, intill år

1938 reverser, pantförskrifning ar,

borgensförbindelser och kreditaftal för

att vara gällande skola vara undertecknade

jämväl af den utaf Kungl.

Maj:t utsedde styrelseledamoten.

Alla skriftliga afhandlingar, som

styrelsen för bolaget ingår, skola

undertecknas å bolagets vägnar och

med utsättande af dess antagna benämning,

vid äfventyr att eljest styrelsens

ledamöter, som afhandlingen

underskrifva, skola för fullgörande

af bolagets därpå grundade förbindelse

ansvara såsom för egen skuld,

en för alla och alla för en.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nuvarande lydelse. Ändrad lydelse.

§ 12.

Styrelsen utser inom sig ordförande

och verkställande direktör.

Den sammanträder på kallelse af

ordföranden eller verkställande direktören

så ofta ärendenas behandling

sådant fordrar.

Styrelsen må ej fatta beslut,

därest ej minst halfva antalet ledamöter

äro närvarande.

Vid omröstning inom styrelsen

räknas rösterna efter hufvudtalet och

besluten bestämmas genom enkel

röstpluralitet, Om vid uppkommen

meningsskiljaktighet de afgifna rösterna

utfalla med lika antal mot

hvarandra, skall den mening, som

biträdes af ordföranden, gälla såsom

styrelsens beslut.

Vid styrelsens sammanträden skall

alltid föras protokoll, som justeras

af ordföranden och en annan af styrelsen

därtill utsedd ledamot.

§ 13.

Verkställande direktören har att

ställa sig till efterrättelse den instruktion,

som af styrelsen för honom utfärdas.

Han är jämväl, utan särskilt

bemyndigande af styrelsen, behörig

§ 12.

Styrelsen utser inom sig ordförande

och verkställande direktör.

Den sammanträder på kallelse af

ordföranden eller verkställande direktören

så ofta ärendenas behandling

sådant fordrar; och skall den

af Kungl. Maj:t utsedde styrelseledamoten

eller vid förfall för honom

hans suppleant bevisligen kallas till

hvarje styrelsesammanträde i god tid

förut.

Styrelsen må ej fatta beslut,

därest icke minst halfva antalet ledamöter

äro närvarande.

Vid omröstning inom styrelsen

räknas rösterna efter hufvudtalet och

besluten bestämmas genom enkel

röstpluralitet. Om vid uppkommen

meningsskiljaktighet de afgifna rösterna

utfalla med lika antal mot

hvarandra, skilje lotten dem emellan.

Vid styrelsens sammanträden skall

alltid föras protokoll, som justeras

af ordföranden och en annan af styrelsen

därtill utsedd ledamot.

§ 13.

(Oförändrad.)

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kung1. Maja» Nåd. Proposition N:o 107.

Nuvarande lydelse.

att, själf eller genom ombud, tala

och svara för bolaget samt att å

bolagets vägnar emottaga stämningar

och andra rättsliga meddelanden.

§ 14.

Bolagets rörelseår räknas från

och med den 1 januari till och med

den 31 december. De öfver bolagets

rörelse förda räkenskaperna skola

således för hvarje år under den 31

december i fullständigt bokslut sammanföras.

Bokslutet skall vara verkställd

t före utgången af mars månad

påföljande år.

Granskningen af bolagets räkenskaper

och förvaltning skall, sedan

bokslutet upprättats, ofördröjligen

verkställas af tre därtill utsedda revisorer,

af hvilka två utses af aktieägarne

å ordinarie bolagsstämma och

en jämte suppleant för honom förordnas

af Kungl. Maj:t.

Styrelsen skall till revisorerna

öfverlämna skriftlig berättelse om bolagets

förvaltning och ställning jämte

förslag till utdelning af tillgängliga

vinstmedel.

Öfver granskningen afgifves skriftlig

berättelse, däri ansvarsfrihet för

Ändrad lydelse.

§ 14.

Bolagets rörelseår räknas från

och med den 1 januari till och med

den 31 december. De öfver bolagets

rörelse förda räkenskaperna skola

således för hvarje år under den 31

december i fullständigt bokslut sammanföras.

Bokslutet skall vara verkställdt

före utgången af mars månad

påföljande år.

Granskningen af bolagets räkenskaper

och förvaltning skall, sedan

bokslutet upprättats, ofördröjligen

verkställas af därtill utsedda revisorer,

lwilka för tiden intill år 1938

utses: två jämte en suppleant för

dem, af innehafvarne af stamaktierna

d ordinarie bolagsstämma och en

jämte suppleant för honom af Kungl.

Maj:t.

För tiden från och med år 1938

välja innehafvarne af preferensaktierna

och af stamaktierna, hvar serie

för sig, ä bolagsstämma två revisorer

jämte en revisorssuppleant.

Styrelsen skall till revisorerna

öfverlämna skriftlig berättelse om bolagets

förvaltning och ställning jämte

förslag till utdelning af tillgängliga

vinstmedel.

Öfver granskningen afgifves skrift
o

o O

lig berättelse, däri ansvarsfrihet för

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nuvarande lydelse.

styrelsen skall antingen tillstyrkas

eller afstyrkas, ägande revisorerna

att i afseende å vinstens fördelning

äfvensom beträffande bolagets blifvande

förvaltning framställa de förslag,

hvartill de finna anledning.

Revisionsberättelsen, jämte därtill

hörande handlingar, skall till

styrelsen aflämnas före utgången af

april månad och därefter hållas för

aktieägarne tillgänglig å bolagets

kontor i Stockholm intill ordinarie

bolagsstämma.

De revisorer, som skola af aktieägarne

utses, väljas första gången

å konstituerande bolagsstämma och

därefter årligen å ordinarie bolagsstämma

för tiden intill nästa ordinarie

bolagsstämma. De äga att,

under den tid för hvilken de sålunda

äro valda, när helst de önska, taga

kännedom om bolagets räkenskaper

och förvaltning.

§ 15.

Bolagsstämma skall hållas i Stockholm.

Ordinarie bolagsstämma sammanträder

årligen under maj månad.

Extra bolagsstämma kan af styrelsen

sammankallas, då viktiga angelägenheter

sådant föranleda. Därest

innehafvare af aktier för minst en

tiondedel af tecknade aktiekapitalet

förena sig i yrkande om extra bolagsstämmas

sammankallande eller därest

Ändrad lydelse.

styrelsen skall antingen tillstyrkas

eller afstyrkas, ägande revisorerna

att i afseende å vinstens fördelning

äfvensom beträffande bolagets blifvande

förvaltning framställa de förslag,

hvartill de finna anledning.

Revisionsberättelsen, jämte därtill

hörande handlingar, skall till

styrelsen aflämnas före utgången af

april månad och därefter hållas för

aktieägarne tillgänglig å bolagets

kontor i Stockholm intill ordinarie

bolagsstämma.

De revisorer, som skola af aktieägarne

utses, väljas årligen å ordinarie

bolagsstämma för tiden intill

nästa ordinarie bolagsstämma. De

äga att, under den tid för hvilken

de sålunda äro valda, när helst de

önska, taga kännedom om bolagets

räkenskaper och förvaltning.

§ 15.

Bolagsstämma skall hållas i Stockholm.

Ordinarie bolagsstämma sammanträder

årligen senast under maj månad.

Extra bolagsstämma kan af styrelsen

sammankallas, då viktiga angelägenheter

sådant föranleda. Därest

innehafvare af aktier för minst en

tiondedel af tecknade aktiekapitalet

förena sig i yrkande om extra bolagsstämmas

sammankallande eller därest

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nuvarande lydelse. Ändrad lydelse.

revisorerna sådant begära, vare styrelsen

pliktig att inom fjorton dagar,

efter det dylik anmälan skriftligen

och med utsättande af det ärende,

som skall förekomma å stämman,

blifvit gjord, utfärda kallelse till

extra bolagsstämma.

Undandrager sig styrelsen att på

revisorernas yrkande sammankalla

bolagsstämma, vare revisorerna oförhindrade

att själfva utfärda kallelse

till bolagsstämma.

Kallelse till såväl ordinarie som

extra bolagsstämma utfärdas genom

kungörelse, som införes tre gånger

i allmänna tidningarna samt den

eller de tidningar, bolaget å ordinarie

bolagsstämma må hafva beslutit,

första gången högst en månad och

minst fjorton dagar före stämman.

I kallelse till extra bolagsstämma

skall meddelas uppgift å de ärenden,

som vid stämman skola förekomma.

Ärende, hvarom sådan uppgift ej

meddelats, må ej å stämman handläggas.

Hvad nu är sagdt om extra

bolagsstämma galle ock om ordinarie

bolagsstämma, där fråga är om

sådant ärende, som i § 22 omförmäles.

§ 16.

Bolagsstämma representerar samtliga

aktieägare, i följd hvaraf därvid

lagligen fattadt beslut är för bolaget

bindande. Ordförande för bolagsstämma

väljes af närvarande aktieägare

efter hufvudtalet. öfver hvad

CJ

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami.

revisorerna sådant begära, vare styrelsen

pliktig att inom fjorton dagar,

efter det dylik anmälan skriftligen

och med utsättande af det ärende,

som skall förekomma å stämman,

blifvit gjord, utfärda kallelse till

extra bolagsstämma.

Undandrager sig styrelsen att på

revisorernas yrkande sammankalla

bolagsstämma, vare revisorerna oförhindrade

att själfva utfärda kallelse

till bolagsstämma.

Kallelse till såväl ordinarie som

extra bolagsstämma utfärdas genom

kungörelse, som införes tre gånger

i allmänna tidningarna samt den

eller de tidningar, bolaget å ordinarie

bolagsstämma må hafva beslutit,

första gången högst en månad och

minst fjorton dagar före stämman.

I kallelse till extra bolagsstämma

skall meddelas uppgift å de ärenden,

som vid stämman skola förekomma.

Ärende, hvarom sådan uppgift ej

meddelats, må ej å stämman handläggas.

Hvad no är sagdt om extra

bolagsstämma galle ock om ordinarie

bolagsstämma, där fråga är om

sådant ärende, som i § 22 omförmäles.

§ 16.

(Oförändrad.)

1 Afd. 84 Höft.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nuvarande lydelse.

vid stämman förekommer skall föras

protokoll, hvilket justeras af ordföranden

jämte den eller de vid stämman

närvarande aktieägare, som därtill

af stämman utses.

§ 17.

Aktieägares talan vid bolagsstämma

må föras antingen af honom

själf eller ock af hans befullmäktigade

ombud eller annan laga ställföreträdare.

Tillhör aktie svenska staten, föres

talan därför af den, som af Kungl.

Maj:t därtill förordnas.

§ 18.

Omröstning vid bolagsstämma sker

öppet, dock att val verkställas med

slutna sedlar, därest någon aktieägare

sådant yrkar. Utgången bestämmes

genom enkel röstpluralitet, utom i de

fall, som i § 22 omnämnas. Erhålla

vid val två eller flera personer lika

antal röster, skiljer lotten dem emellan.

Utfalla eljest lika antal röster

för skilda meningar, gäller den mening,

som biträdes af ordföranden

vid stämman.

Ändrad lydelse.

§ 17.

Aktieägares talan vid bolagsstämma

må föras antingen af honom

själf eller ock af hans befullmäktigade

ombud eller annan laga ställföreträdare.

Tillhör aktie svenska staten, föres

talan därför af den, som af Kungl.

Maj:t därtill förordnas.

Till och med år 1937 medföra

preferensaktier endast en röst för tio

aktier. Från och med år 1938 ätnjutes

för hvarje aktie en röst, dock

att vid beslut rörande användningen

af 1937 års vinstmedel rösträtten för

preferensaktier är begränsad på sätt

i näst föregående punkt är sagdt.

§ 18.

Omröstning vid bolagsstämma sker

öppet, dock att val verkställas med

slutna sedlar, därest någon aktieägare

sådant yrkar. Om vid uppkommande

meningsskiljaktighet de afgifna rösterna

utfalla med lika antal mot

hvarandra, skilje lotten dem emellan

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 107.

Nuvarande lydelse.

Ändrad lydelse.

§ 19.

Vill aktieägare framställa förslag

till behandling vid ordinarie bolagsstämma,

skall förslaget, för att kunna

å stämman förekomma, skriftligen

affattadt, till styrelsen aflämnas före

utgången af mars månad.

Öfver sådant förslag skall styrelsen

till bolagsstämman afgifva

skriftligt yttrande.

§ 20.

Vid ordinarie bolagsstämma skola

följande ärenden förekomma:

l:o) val af ordförande vid stämman

;

2:o) de i styrelsens och revisorernas

berättelse förekommande frågor;

3:o) bestämmande af vinstutdelning;
4:o)

val af styrelseledamöter och

revisorer;

5:o) val af suppleanter för styrelseledamöter

och för revisorer till

sådant antal, som stämman aktar

nödigt;

6:o) öfriga af bolagsstämmans

pröfning beroende ärenden;

7:o) fråga, som blifvit af aktieägare

väckt i den ordning, som i § 19

sägs, eller som af styrelsen kan varda

framställd.

Minst åtta dagar före stämman

skall å bolagets kontor i Stockholm

tillhandahållas aktieägarne uppgift å

de ärenden, hvilka skola å stämman

förekomma.

§ 19.

(Oförändrad.)

§ 20.

(Oförändrad.)

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nuvarande lydelse. Ändrad lydelse.

§ 21.

I händelse af vägrad ansvarsfrihet

för styrelsen, skall bolagsstämma besluta,

huru bolagets talan mot styrelsen

skall föras. Har talan mot

styrelsen ej blifvit anställd inom natt

och år, från det ordinarie stämman

hölls, skall så anses, som om ansvarsfrihet

blifvit beviljad.

§ 22.

Mom. 1. Beslut om sådan ändring

af bolagsordningen, att aktier

med företrädesrätt må utfärdas, vare

ej giltigt, med mindre samtliga aktieägarne

förenat sig därom, eller beslutet

fattats å två på hvarandra

följande bolagsstämmor, däraf minst

en ordinarie, och å den stämma, som

sist hålles, biträdts af minst tre

fjärdedelar af de röstande, med

ett sammanlagdt aktiebelopp af

minst tre fjärdedelar af hela aktiebeloppet.

Mom. 2. Beslut om ändring af

§§ 2, 6, 10 sista stycket, 14 eller

17 eller detta moment, om försäljning

af bolaget tillhörig grufva, eller

del däraf, om bolagets upplösning,

eller om nedläggande af grufdriften,

vare ej giltigt med mindre, vare sig

beslutet fattats å två på hvarandra

följande bolagsstämmor, däraf minst

en ordinarie, och å den stämma,

som sist hålles, biträdts af minst två

tredjedelar af de röstande, samt be
-

§ 21.

(Oförändrad.)

§ 22.

Beslut om ändring af bolagsordningen,

om utsläppande af aktier

utöfver minimikapitalet, om försäljning

af bolaget tillhörig fast egendom

eller grufva eller del däraf, om

bolagets upplösning eller om nedläggande

af grufdriften vare ej giltigt,

med mindre beslutet blifvit af Kungl.

Maj:t godkändt.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Majita Nåd. Proposition N:o 107.

Nuvarande lydelse.

Ändrad lydelse.

slutet blifvit af Kungl. Maj:t god- kändt, eller ock samtliga aktieägarne

i bolaget förenat sig därom.

Mom. 3. Beslut om annan änd- ring af bolagsordningen, eller om

utsläppande af aktier utöfver mini- mikapitalet vare ej giltigt, med mindre

samtliga aktieägarne förenat sig där- om, eller beslutet fattats å två på

hvarandra följande bolagsstämmor,

däraf minst en ordinarie, och å

den stämma, som sist hålles, bi- trädts af minst två tredjedelar af de

röstande.

§ 23.

Då upplösning af bolaget sker

och sedan räkenskaperna för sista

tiden blifvit afslutade, skall årsstäm- ning å bolagets okända borgenärer

sökas.

I öfrigt skall, efter det styrelsen

därom gjort förslag, sättet för upp- görandet af bolagets angelägenheter

bestämmas genom beslut å bolags- stämma, dock med iakttagande att all

bolagets gäld varder betald, innan

utdelning till delägare sker.

§ 23.

(Oförändrad.)

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Bilaga n:o 2 till § 1 i kontraktet.

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags fasta egendom.

241,16 hektar mark i Jukkasjärvi socken, afsöndrad från kronopark

vid Kiruna och hvilken är intecknad för kronor 2,000,000: — enligt skuldebref

af den 18/n 1901 till Kungl. Maj:t och kronan.

Stockholm i mars 1907.

Luossavaara— Kiirunavaara aktiebolag.

Vollrath Tham.

Förteckning öfver Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags

utmål och inmutningar.1)

c

A

Kiirunavaara malmfält.

Utmål: * *

Fyndigheten n:o 1,

d:o

»

2,

d:o

3,

d:o

»

4,

d:o

»

5,

d:o

»

6,

d:o

7,

d:o

»

8,

d:o

»

9,

d:o

10,

d:o

»

11,

d:o

»

12,

Fyndigheten

n:o

13,

d:o

»

14,

d:o

»

15,

d:o

»

16,

d:o

»

17,

d:o

»

18,

d:o

»

19,

d:o

»

20,

*d:o

»

21,

d:o

»

22,

d:o

23,

d:o

24,

'') Öfverensstämmande med af vederbörande bergmästare lämnade uppgifter.

* I dessa utmål och inmutningar äger kronan jordägarandelen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Fyndigheten n:o

25,

*Amos,

d:o »

26

Adauctus,

*Teodosius,

d:o »

27,

* Ferdinand,

d:o »

28

Phocas

*Ambrosius,

d:o »

29

Fredrik,

*Noach,

d:o »

30 Johanna,

*Sem,

d:o »

31

Christina,

*Ham,

d:o »

32

Marta,

*Jafet,

d:o »

33

Olof,

*Sjöormen,

d:o »

34

Katrina,

*Hvalfisken,

d:o »

35

Aristarkus,

^Krokodilen,

d:o »

36

Donatus,

*Hvalrossen,

d:o »

37

Verner,

*Myskoxen,

d:o »

38

Magnus,

*Tammok,

d:o »

39

Henrietta,

*Elisabeth,

d:o »

40

Sofia,

*Brynolf,

d:o »

41

Maria,

*Bismark,

d:o d

42

Alrik,

*Hjalmar,

d:o »

43

Sven,

*Wolter,

d:o »

44

Carl Johan,

*Nordenström,

d:o »

*John,

*Gustaf Adolf,

45

Oscar,

*Napoleon,

^Kammarherren,

*Abdon,

*Häradshöfdingen,

*Ernst,

*Kunigunda,

*Filemon,

*Sigrid,

*Benediktus,

*Beata,

Summa

*Amatius,

*Josefus,

*Viktor,

*Axel,

*Max,

*Zenobia,

*Kiirunavaara n:o 70.

84 st. utmål.

A Tuollavaara malmfält.

Utmål.

*Hedvig. Summa 1 st. utmål. *

* I dessa utmål och inmutningar äger kronan jordägarandelen.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

Ä Kiirunavaara malmfält. Inmutningar:

*Kirunavaara n:o 74, *Kiirunavaara n:o 93,

* d:o

» 76,

* d:o »

97,

* d:o

» 78,

* d:o

99,

* d:o

» 80,

* d:o »

100,

* d:o

» 84,

*Kanon,

* d:o

» 85,

*Gregorius.

Summa 12 st. inmutningar.

o

A Luossavaara malmfält.

Utmål:

Aron,

*Malakias,

Gylfe,

*Dorotea,

Odin,

^Ansgarius,

Thor,

*Valerius,

Balder,

*Gabriella,

Heimdall,

*Agneta,

Ivar,

*Priska,

Ragnar,

* Felix,

Julia,

*Hyginus,

Rektorn,

*Arkadius,

Olof,

*Simeon,

Bengt,

*Enok,

*Minerva,

*Abel,

*Sigfrid,

*Seth,

*Eukarius,

*Halvard,

*Apollonia,

*Joakim.

*Agabus,

Summa 33 st. utmål.

Inmutningar:

^Kronprinsen. *Björnen *Löjtnanten

Summa 3 st. inmutningar.

I dessa utmål och inmutningar äger kronan jordägarandelen.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Syväjärvi-Nokutusvaara-Haukivaara malmfält.

Utmål:

Kalix.

Kung Oscar

öfverste! öjtnanten

Augusta

Piteå

*Gustaf

* Anna

*Henry

Summa 15 st.

*Hilarius.

*Nestor

*Maria

*Amanda

*Astrid

*Märtha

*Sonja

utmål.

Total 133 st. utmål och

15 » inmutningar.

Stockholm i Mars 1907.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag.

Vollrath Tham.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags bokförda värden

den 31 december 1906.

å:

Grufvor...................kronor 16,611,787:35

Fastigheter.................. » 116,500: —

Bostäder................... » 1,647,354:82

Mekaniska och elektriska anläggningar...... » 714,719:52

Järnvägsvagnar................ » 1,300,000: —

Anläggningen i Narvik............. » 8,203,268:72

Malmlager i Kiruna och Narvik......... » 756,399:04

Inventarier.................. s 191,571:12

Materialier och förråder............ » 330,363:45

Kronor 29,871,964: 02

Stockholm i mars 1907.

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag. * *

_ Vollrath Tham.

* I dessa utmål och inmutningar äger kronan jordägarandelen.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Håft.

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags

Inventarier den 31/12 1906.

Dynamo och andra maskiner .... kronor 63,560: —

Järnvägsvagnar.......... » 80,020: so

Brandredskap.......... » 11,613: —

Hästar och körredskap...... » 11,130:87

Diverse inventarier vid grufvorna och

i bostäderna.......... » 25,246:75 kronor 191,571: 12

Materialier och förråder den 31/12 1906.

Timmer och virke........

Järn- och stålvaror........

Räls med tillbehör........

Stenkol m. m...........

Sprängämnen..........

Tegel och cement.........

Borrmaskiner och reservdelar . . .

Banvagnsdelar och linor......

Diverse förrådsartiklar.......

kronor 162,388: 25

» 46,657:26

» 4,076:50

» 27,161: —

» 15,583:67

» 4,059:72

» 18,227:60

» 15,126:48 *

* 37,082: 97 kronor 330,363: 45

Kronor 521,934: 57

Stockholm i mars 1907.

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag.

Vollrath Tham.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 107.

139

Bilaga till § 3 i kontraktet.

Förteckning öfver Aktiebolaget Gellivare Malmfälts egendomar.

I Gellivare socken:

5/32 mantal frälse Robsahm n:o 1.

IV32 mantal Vassara n:o 4 eller Gellivare n:o 5

6 tunnland inägor, afsöndrade från 1

4 eller Gellivare n:o 5.

3/64 mantal Petersberg n:o 1 eller Gellivare n:ris 1 och 2.

21 /

/8 mantal Vassara n:o

/ 512

1/l28

7/128

X/64

9/64

Vassara n:o 4 eller Gellivare n:o 5.

6.

V32

Wuortnuvuoma n:o

Björkudden n:o 1.

1.

I Öfver-Luleå socken:

Holmfors tegelbruk, såg och kvarn.

*V128 mantal Buddbyn n:o 4.

13/l28

V32

il 64

764

19/128

19/128

Ve

13/32

n/l024

172560

39/4096

7.

Legoträsk n:o 1.

Alternäs »

» »

Kopparberg»

Bläslandet »

Buddbyn »

» »

skogsskiften.

/ Råneå socken:

9132 mantal Rörviken n:o 1.

3/16 » Hedträsk » »

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

I Neder-Luleå socken:

o

A Svartön:

Lägenheten Bältet n:o 3 om 10,3873 hektar, afsöndrad från 1/i6

mantal Björsbyn n:o 5.

Lägenheten Bältet n:o 4 om 8,4397 hektar, afsöndrad från 13/256

mantal Björsbyn n:o 5.

En lägenhet om 73,7990 hektar, afsöndrad från 37/128 mantal Björsbyn

n:o 6.

Lägenheten Svartklefven n:o 1 om 32,17 hektar, afsöndrad från Bältet

n:o 3 under Vi6 mantal Björsbyn n:o 5 och Bältet n:o 4 under

13/256 mantal Björsbyn n:o 5, samt från lägenhet 73,799 hektar

under 37/''i28 mantal Björsbyn n:o 6.

Ett område om 3,8630 hektar på Svartöberget.

Stockholm i mars 1907.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält.

Vollrath Tham.

Förteckning- öfver Aktiebolaget Gellivare Malmfälts utmål

och inmutningar.1)

Västra Sveriges väl.

Norra Fredrikas skärpning.

Södra Ludvig.

östra Hertigen af Uppland.

Södra Johan.

östra Johannes n:o 4.

Södra Berndes.

östra Charlotta.

Nordöstra af Smidt.

Sydvästra d:o.

Sydvästra Hvitåfors.

Sydöstra Ridderstolpe. *)

*) Öfverensstämmande med af

Utmål:

Östra Hertigen af Östergötland.

Västra Sel et.

Västra Ludvig.

Västra Viktor Kjellberg.

Södra d:o.

Norra Selet.

Norra Hedvig.

Östra Hermelin.

Södra gamla baron.

Norra Qvensel.

Nya södra berginästargrufvan.

Erik n:o 2 eller Västra Erik.

rbörande bergmästare lämnade uppgifter.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Hoppet n:o 4 eller östra Hoppet,

östergrufvan n:o 2.

Norra Strömsund.

Södra Eugen.

Norra Viktor Kjellberg.

Västra Hedvig.

Norra Eugenia.

Nya östra Gunilla,

östra Norrbotten,

östra Haldo Stråle.

Mellersta Nils.

Norra Johan.

Nordvästra Välkomman.

Sydvästra d:o.

Sydöstra d:o.

Nordöstra d:o.

Norra von Linné,

östra d:o.

Södra d:o.

Norra gamla baron.

Västra d:o.

Norra nya baron.

Västra d:o.

östra d:o.

Södra d:o.

Västra Nya baron n:o 3.

Södra Martha.

Norra Hermelin.

Västra d:o.

Nya Norra Hermelin,

östra Meldercreutz.

Västra Johannes n:o 1.

D:o n:o 4.

östra Johannes n:o 1.

Mellersta Västra Johannes,

östra Hertigen af Skåne.

Norra Prins Oscar,

östra d:o.

östra Desideria.

Norra Josefina.

Nya Norra Josefina.

Västra Josefina.

Södra d:o.

Nya Södra Lars.

Södra Lars.

östra d:o.

Norra Hertigen af Uppland.

V ästra d:o.

Södra d:o.

Norra Sofia Albertina.

Västra d:o.

Södra d:o.

Östra Kronan.

Södra Vulcan.

Nj ''a östra Vulcan.

Norra Svärdet.

Västra d:o.

östra Thingvallskulle.

Södra d:o.

Nya Södra d:o.

Norra Nordstjärnan.

Västra d:o.

Västra Norrbotten,

östra Ludvig.

Norra Norrbotten,

östra Sveriges väl.

Västra Sofia.

Norra Leipzig.

Västra d:o.

Norra Alliansen.

Södra Allmänna freden.

Södra Alliansen.

Norra Dennevitz.

östra d:o.

Västra Eugenia.

Nya Norra Dennevitz.

Nya Sydvästra Ridderstolpe.

Norra Frans.

Östra Råneå.

Östra Johannes n:o 3.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Västra Gustaf Vasa.

Norra Robsahm.

Västra clio.

östra d:o.

Södra d:o.

Norra Carl Sparre.

V ästra d:o.

östra d:o.

Södra d:o.

Södra Gustaf Vasa.

östra Bergmästargrufvan.

Södra d:o.

Västra Qvensel.

Västra Fredrikas skärpning.

Södra d:o.

Norra Kapten.

Västra d:o.

östra d:o.

östra Gunilla.

Södra d:o.

Norra Printzsköld.

Södra d:o.

Nya Södra Printzsköld.

Södra Hertigen af Östergötland.

Nya Norra d:o.

Västra Prins Oscar,

östra Tom.

Västra Partha.

Norra Wilhelm.

* östra Karlavagnen.

* Norra Lars.

* Södra August.

* Norra Mary.

* Södra d:o.

* Södra Hertigen af Skåne.

* Nya Södra Hertigen af Östergötland.

* Norra Hertigen af Dalarna.

* Viktoria.

* Norra Partha.

* Norra Fahian.

* Västra af Forselles.

* östra Pehr Malmsten.

* Södra Dennevitz.

* Nya Norra Partha.

* Malmberget n:o 2.

* Biskop.

* östra Eugenia.

* Parvavaara.

* Katarina.

* Malmberget n:o 11.

* Norra Haldo Stråhle.

Bäckgrufvan.

Helmersgrufvan.

* Nya Norra Wilhelm.

* Dygve.

Robert.

* Södra Thom.

Summa 161 utmål.

Inmutningar:

* Norra Ridderstolpe.

* Svea

n:o

5.

* Svea n:o 1.

* D:o

6.

* D:o » 2.

* D:o

7.

* D:o » 3.

* D:o

»

8.

* D:o » 4.

* D:o

9.

* I dessa utmål och inmutningar äger kronan jordägarandelen.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

143

* Svea

n:o

10.

* Svea

n:o

22.

* D:o

»

11.

* D:o

»

23.

* D:o

»

12.

* D:o

»

24.

* D:o

»

13.

* D:o

y>

25.

* D:o

»

14.

* D:o

»

26.

* D:o

»

15.

* D:o

»

27.

* D:o

16.

* D:o

»

28.

* D:o

17.

* D:o

29.

* D:o

»

18.

* D:o

»

30.

* D:o

»

19.

* D:o

»

31.

* D:o

»

20.

* D:o

»

32.

* D:o

>

21.

* D:o

»

33.

Summa 34 st. inmutningar.

Stockholm i mars 1907.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält.

Vollrath Tharn.

Aktiebolaget Gellivare malmfälts bokförda värden

den 31 december 1906.

å grufvor............kr. 7,534,000: —

» fastigheter..........» 62,010: —

» Holmfors egendom och tegelbruk

med inventarier.......» 209,462: 41

» husbyggnader, arbetarbostäder m.m. » 743,457: 38

» elektricitetsverk........» 99,675:25

» Svartö lastageplats med byggnader » 68,668: 73

» malmlager...........» 917,700: 60

» nya verkstaden.........» 50,152: 81

» kraftstation vid Tingvalls kulle . . » 17,271: 18

» inventarier..........» 254,986: 23

» materialier & förråder.....» 275,773: 60

kronor 10,233,158: 10

Stockholm i mars 1907.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält, * *

_ Volrath Tham.

* I dessa utmål äger kronan jordägarandelen.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj-.ts Nåd. .Proposition No 107.

Aktiebolaget Gellivare malmfälts

Inventarier den S1/u 1906.

Elektricitetsverket......kr. 10,220: 36

Reparationsverkstaden . . . . » 24,005: 10

å Svartö lastageplats . . . . » 30,670: 15

Dynanio & andra maskiner . . » 90,104: 39

Rutschvagnar, trallor etc. . . » 50,996: 40

Hästar & körredskap . . . . » 6,259: 70

Diverse inventarier vid gruf
vorna

och i bostäderna . . » 42,730: 13 kr. 254,986: 23

Materialier & förråder den 31/n 1906.

Timmer & virke......kr. 88,699: 95

Järn- & stålvaror......» 23,400: 41

Räls med tillbehör.....» 22,283: 45

Stenkol i Malmberget & Luleå » 67,100: 21

Sprängämnen........» 21,271: 49

Tegel & kalk.......» 2,908: 09

Diverse förrådsartiklar . ...» 50,110: — kr. 275 773: 60

kronor 530,759: 83

Stockholm i mars 1907.

Aktiebolaget Gellivare malmfält,

Volrath Tkam.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

145

Bilaga till § 6 mom. 2:o) i kontraktet.

Förteckning öfver Mertainens Grufaktiebolags egendomar.

1 Jukkasjärvi socken:

V32

mantal

skatte Svappavaara

n:o

6

lagfaret.

V 64

»

»

d:o

12

V 64

d:o

13

2>

V 32

>>

»

d:o

)>

15

»

Vl6

»

krono

d:o

>>

19

icke lagfaret.

9/64

3>

skatte

Kurravaara

y>

5

it

b/8

»

»

d:o

6

3/8

krono

d:o

>

7

Ett jordområde å tillsammans 810

hektar — 520 hektar kring Mertainens

och 290 hektar kring Painirovas

malmfält — af Svappavaara ^ ^

bys gemensamma mark, som erfordras

för brytning och utforsling

af malm från Mertainens och Painirovas

järnmalmsfält.

1 Gellivare socken:

''V64 mantal skatte Saivorova n:o 1 lagfaret.

Stockholm i mars 1907.

Mertainens grufaktiebolag.

Vollrath Tham.

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Åfd. 84 Häft.

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Mertainens Grufaktiebolags utmål*)

å Mertainens malmfält: N:ris 5, 6, 8, 11, 20, 23, 30, 33, 35, 36,

37, 38, 39, 40, 45 .................= 15 st.

å Ekströmsbergs malmfält: N:ris *1, *2, *3, *4, *5, *6, *7, *8,

*10, *12, *13, *14, *19, *22, *23, *24 ......= 16 >

å Tuollujärvi malmfält: N:ris *26, *38, *40, *41 ......= 4 »

å Rakkurijoki malmfält: N:ris *4, *6, *8, *10, *12, *13 . . . = 6 »

å Laukkujärvi malmfält: N:ris *6, *10, *13, *15, *16, *19 . . = 6 »

å Painirova malmfält: Svea, Oscar II, Sofia, Lovisa, August, Maria,

Silfverbröllopet, Brödrafolkens väl, Vilhelm, Erik, Karl,

Eugen, Teresia, Carl XV...............= 14 »

å Raggisvaara malmfält: *Gordon, *Kitchener........= 2 »

å Järta malmfält: *Järta n:o 2, *Järta n:o 3........= 2 »

å Toppi malmfält: *Toppi n:o 1, *Toppi n:o 3.......— 2 »

Summa 67 st.

* I dessa utmål äger kronan jordägarandelen.

Stockholm i mars 1907.

Mertainens grufaktiebolag.

Vollrath Tham.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

147

Bilaga B.

Upplåtelse af kronomark vid Kiirunavaara.

Nu gällande arrendekontrakt.

Jämlikt bemyndigande i nådiga

brefvet den 26 sistlidne maj upplåter

Konungens Befallningshafvande

å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar

härigenom af den vid afvittringen i

Jukkasjärvi socken till kronopark afsätta

mark till Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag på arrende under

en tid af femtio år, räknade från

den i sista punkten af detta kontrakt

angifna tillträdestid, dels de i

en af bolaget till Kongl. Maj:t ingifven

den 19 november 1898 dagtecknad

skrift angifna, å ett samma

skrift bilagdt utdrag af den öfver

afvittringen år 1887 af J. Flodmark

upprättade karta med gula gränslinier

utmärkta och med litt. B och C

betecknade områden, beräknade till

respektive 136 och 301 har, dels de

delar af det med litt. A å samma

karta betecknade område, Indika å

det vid 1899 års riksdags statsutskotts

utlåtande n:o 96 fogade kartaftryck

betecknas med bokstäfverna

a, b, c, d, e, f och g, h, i, k, beräknade

det förra till 44,5 och det

senare till 19 har eller tillhopa 500,5

har, dock med undantag af sådana

delar af ifrågavarande område, hvilka

Förslag till nytt arrendekontrakt.

Jämlikt bemyndigande i nådiga

brefvet den

upplåter Kungl. domänstyrelsen, å

Kungl. Maj:t och kronans vägnar,

härigenom af den vid afvittringen

i Jukkasjärvi socken till kronopark

afsätta mark till Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag på arrende under

en tid af femtio år, räknade från

detta kontrakts ikraftträdande, dels

områden som redan förut varit till

bolaget upplåtna, nämligen de i arrendekontraktet

af den 9 september

1899 omförmälta, med litt. C betecknade

områden om 301 har samt

de i samma kontrakt omnämnda,

med bokstäfverna a, b, c, d, e, f

och g, h, i, k betecknade områden,

beräknade det förra till 44,5 och det

senare till 19 har, dels ock nya områden,

å en vid detta kontrakt fogad

karta utmärkta med ljusgul färg och

beräknade till en areal af 358 har,

eller tillhopa 722,50 har, dock med

undantag af sådana delar af ifrågavarande

områden, hvilka tilläfventyrs

redan blifvit af kronan i vederbörlig

ordning upplåtna till andra, allt

under följande villkor:

att bolaget skall för ifrågavarande

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 107.

Nu gällande a rrende k o n tråk i.

tilläfventyrs redan blifvit af Kronan

i vederbörlig ordning upplåtna till

andra, allt under följande villkor:

att bolaget skall för ifrågavarande

mark årligen senast den 14 mars

erlägga arrende till belopp, som

Kongl. Maj:t på gemensamt förslag

af Konungens Befallningshafvande,

öfverjägmästaren i Norrbottens distrikt

och bergmästaren i norra bergmästaredistriktet

bestämmer för en

tid af tio år i sänder;

att hus och byggnader, som vid

den tid, då bolagets arrenderätt inträder,

finnas vara utan särskild från

Kronans sida gjord upplåtelse på

området uppförda af andra än bolaget,

under arrendetiden må af

ägarna bibehållas tillika med nödigt

tomtutrymme, hvilket senare i händelse

af tvist skall bestämmas af

Konungens Befallningshafvande mot

det att ägarna erlägga till bolaget

årlig afgäld, motsvarande den del af

den bolaget åliggande arrendeskilling,

som å tomten belöper efter

förhållandet mellan dennas areal

samt hela det till bolaget upplåtna

områdets ytinnehåll, dock med skyldighet

för innehafvaren af dylik

lägenhet att afträda densamma därest

sådant kan finnas erforderlig^

vare sig med hänsyn till bolagets

behof af utrymme för sin rörelse,

af hälsovårdshänsyn eller för åstadkommande

af ordnad byggnadsverksamhet

; skolande ägare af sådan

lägenhet jämväl vara skyldig att afträda

densamma i det fall, att å

Förslag till nytt arrendekontrakt.

mark årligen senast den 14 mars

erlägga arrende med fyratusen (4,000)

kronor;

att hus och byggnader, som vid

den tid, då bolagets arrenderätt inträder,

finnas vara utan särskild från

kronans sida gjord upplåtelse på

ifrågavarande områden uppförda af

andra än bolaget, under arrendetiden

må af ägarna bibehållas tillika med

nödigt tomtutrymme, hvilket senare

i händelse af tvist skall bestämmas

af Konungens befallningshafvande,

mot det att ägarna erlägga till bolaget

årlig afgäld, motsvarande den

del af den bolaget åliggande arrendeskilling,

som å tomten belöper efter

förhållandet mellan dennas areal samt

hela det till bolaget upplåtna områdets

ytinnehåll, dock med skyldighet

för innehafvai’en af dylik lägenhet

att afträda densamma, därest

sådant kan finnas erforderligt vare

sig med hänsyn till bolagets behof

af utrymme för sin rörelse, af hälsovårdshänsyn

eller för åstadkommande

af ordnad byggnadsverksamhet; skolande

ägare af sådan lägenhet jämväl

vara skyldig att afträda densamma

i det fall, att å lägenheten

inhysas personer, hvilka föra ett

sådant lefnadsätt, att fara däraf

uppstår för allmän ordning och sedlighet;
O

7

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nu gällande arrendekontrakt. Förslag till nytt arrendekontrakt.

lägenheten inhysas personer, hvilka

föra ett sådant lefnadssätt, att fara

däraf uppstår för allmän ordning

och sedlighet;

att i sistberörda fall lägenhetens ägare skall vara skyldig afträda

densamma utan lösen, men med rättighet att inom viss af Konungens

befallningshafvande bestämd tid bortföra där befintliga, honom tillhöriga

byggnader, hvaremot i öfriga fall lösen för byggnadernas värde skall af

bolaget erläggas samt vid brist af åsämjande bestämmas af gode män;

skolande det tillkomma Konungens befallningshafvande att i händelse åt

tvist afgöra fråga om skyldighet att afträda lägenhet i fall, som i denna

och nästföregående punkt omförmäles;

att hvad i § 3 mom. 1 af gällande grufstadga finnes föreskrifvet

icke må äga tillämpning å hus, tomtplats eller trädgård, som befinnes å

de till bolaget upplåtna områden, därest icke Konungens befallningshafvande

uti särskilt fall finner sådana omständigheter föreligga, att inmutning

icke må ske närmare någon viss, på ifrågavarande mark befintlig

byggnad, tomtplats eller trädgård, än hvad omförrnälda § i grufstadgan

angifver;

att, om bolaget nedlägger grufrörelsen eller bedrifver densamma

i väsentligen minskad omfattning, det skall ankomma på Kungl. Maj:t att

förklara bolagets arrenderätt upphäfd antingen helt och hållet eller till

någon del af områdena, hvarjämte, för den händelse grufdrift af annan än

bolaget kommer att idkas inom ifrågavarande områden och för sådan af

annan idkad grufdrift utrymme utöfver sedvanliga utmål visar sig behöfligt,

Kungl. Maj:t äger bestämma, att bolaget skall afstå hvad som

för ändamålet kan anses erforderligt och skäligt; skolande i fall, som i

denna punkt afses, proportionerlig minskning af bolagets arrendeafgift

äga rum;

att bolaget skall vara skyldigt att utan särskild ersättning af områdena

i fråga afstå, hvad som enligt Kungl. Maj:ts bepröfvande kan finnas

erforderligt för anläggning af allmän väg eller till utrymme för järnväg

eller för dess drift erforderliga anläggningar och anordningar;

att, om af anledning, som förut icke blifvit nämnd, det nu eller

framdeles skulle visa sig angeläget, att någon sådan del af ifrågavarande

områden, som för bolaget icke är oundgängligen behöflig, från bolagets

arrenderätt undantages, bolaget skall vara skyldigt underkasta sig Kungl.

Maj:ts bestämmande härutinnan;

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 107.

Nu gällande arrendekontrakt. Förslag till nytt arrendekontrakt.

att bolaget skall öfvervaka, att åverkan icke sker å den växande

skogen inom områdena, samt i sin mån söka att till laga ansvar befordra

dem, som till dylik åverkan göra sig skyldiga;

att bolaget på grund af nu ifrågavarande arrende icke skall äga

annan rätt till skogen å områdena, än att bolaget må dels, efter anvisning

af vederbörande skogstjänsteman och därest från skogsvårdens synpunkt

hinder icke möter, erhålla nödigt byggnadsvirke till pris, som af domänstyrelsen

bestämmes, dels ock afröja skog, som finnes å tomtplats, mot

ersättning, som domänstyrelsen likaledes bestämmer;

att bolaget skall tillhandahålla Konungens befallningshafvande erforderliga

medel för aflönande af den polisstyrka, som till ordningens

vidmakthållande å Luossavaara och Kiirunavaara malmfält och närmast

därintill belägna områden af Konungens befallningshafvande förordnas

;

att den enligt gällande grufvestadga

jordägare tillhörande rätt

beträffande fyndigheters tillgodogörande

icke på grund af nu ifrågavarande

arrende må tillkomma bolaget;
att

bolagets arrenderätt icke får

af bolaget å annan öfverlåtas, med

mindre Kongl. Maj:t sådant medgifver;

samt

att bolaget, innan det till upplåtelse

på arrende bestämda området

får af bolaget tillträdas, skall hafva

genom lagligen gällande handling,

som till Konungens Befallningshafvande

öfverlämnas, förbundit sig att

afstå från samtliga de bolaget tillhöriga

inmutningar, som äro belägna

inom de områden, hvilka äro betecknade

med gröna gränslinier samt

med litt. X och X1 å en af geologen

Hj. Lundbohm sammandragen

samt vid en af bolaget till Kongl.

O O

att den enligt gällande grufstadga

jordägare tillhörande rätt beträffande

fyndigheters tillgodogörande

icke på grund af nu ifrågavarande

aiTende må tillkomma bolaget; samt

att bolagets arrenderätt icke får

af bolaget å annan öfverlåtas, med

mindre Kungl. Maj:t sådant medgifver.

Detta kontrakt, som varder gällande

allenast under förutsättning,

att det emellan svenska staten samt

trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund, Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare

malmfält upprättade, denna dag å

bolagens vägnar undertecknade kontrakt

angående statens delägarskap

i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

varder slutligen godkändt, träder

i kraft den 1 januari 1908. Samma

dag skall, under nyssnämnda förutsättning,

det mellan Kungl. Maj:t och

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nu gällande arrendekontrakt.

Maj:t ingifven den 19 november

1898 dagtecknad skrift bilagd karta.

Landskansliet i Luleå den 9 september

1899.

Landshöfdingeembetet:

A. Pilört. S. Sven Nilson.

Förestående kontrakt godkännes.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag:

G. E. Broms.

Bevittnas:

H. Erasmie. Sixten Anderson.

Sedan Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag numera fullgjort det i

sista punkten af detta kontrakt föreskrifna

villkor för rätt till tillträde

af det enligt kontraktet till bolaget

upplåtna område, finner landshöfdinge-Embetet

skäligt förklara, det

må samma område af bolaget nu

tillträdas.

Luleå i Landskansliet den 5 december

1899.

Landshöfdinge-Embetet:

S. A. Lilja. A. Eurén.

Lika lydande med originalet intyga:

A. Lindman. Theod. Ståhle.

Rätt afskrifvet intyga:

L. Lagerhjelm. Herman Buse.

Förslag till nytt arrendekontrakt.

kronan samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag den 9 september

1899 upprättade arrendekontrakt

upphöra att gälla.

Förestående kontrakt godkännes

under ofvan angifna förutsättning.

Stockholm den 7 mars 1907.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag:

G. Geijer.

Bevittnas:

L. Lagerhjelm. Herman Duse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 107.

15a

Bilaga C.

Upplåtelse af kronomark vid Gellivare.

Nu gällande arrendekontrakt.

Jemlikt bemyndigande i nådigt

bref den 26 maj detta år upplåter

Konungens Befallningshafvande å

Kungl. Maj:ts och kronans vägnar

härigenom af den vid afvittringen

i Gellivare socken kronan tillfallna

öfverloppsmark till aktiebolaget Gellivare

malmfält på arrende under

en tid af femtio år, räknade från

den i sista punkten af detta kontrakt

angifna tillträdestid, det område,

som, innefattande en areal af

619,784 hektar, finnes omförmäldt

i en af bolaget till Kungl. Maj:t

ingifven den 8 december 1898 dagtecknad

skrift och å en vid samma

skrift fogad karta till sina gränser

närmare angifvet — dock med undantag

af dels sådana delar af området,

hvilka till äfventyra redan

blifvit af kronan i vederbörlig ordning

upplåtna till andra, dels ock

den del af området, som i ett af

järnvägsstyrelsen den 17 mars 1898

afgifvet utlåtande uppgifvits vara

för järnvägens behof erforderlig och

som å en vid sagda utlåtande fogad

ritning innefattas inom de med

bokstäfverna d, e, f, g, h, i, s, d

betecknade linjer, hvilken sistberörda

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sa

Förslag till nytt arrendekontrakt.

Jämlikt bemyndigande i nådigt

bref den upplåter kungl.

domänstyrelsen å Kung!. Maj:ts och

kronans vägnar härigenom af den

vid afvittringen i Gellivare socken

kronan tillfallna öfverloppsmark till

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

på arrende under en tid af femtio

år, räknade från detta kontrakts

ikraftträdande, dels ett för närvarande

till aktiebolaget Gellivare

malmfält enligt kontrakt den 9 september

1899 utarrenderadt område

om 619,784 har, dels ock ytterligare

områden om 620,63 har, hvilka å en

vid detta kontrakt fogad karta utmärkts

med ljusgul färg, eller sålunda

tillhopa 1,240,414 har.

Från upplåtelsen undantagas dock

ej mindre sådana delar af ifrågakomna

områden, hvilka till äfventyrs

redan blifvit af kronan i vederbörlig

ordning upplåtna till andra, än äfven

den del af förstberörda område, som

i ett af järnvägsstyrelsen den 17

mars 1898 afgifvet utlåtande uppgifvits

vara för järnvägens behof

erforderlig, och som å en vid sagda

utlåtande fogad ritning innefattas

inom de med bokstäfverna d, e, f,

L 1 Afd. 84 Höft. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.

Nu gällande arrendekontrakt. Förslag till nytt arrendekontrakt.

del af området af förste landtmätaren

C. A. Sjöberg beräknats utgöra

4 hektar 9 ar, med rätt för bolaget

att såsom hittills å sistnämnda del

af området afgiftsfritt begagna den

mark, hvilken af bolagets redan befintliga

byggnader upptages eller

som kan komma att ytterligare tagas

i anspråk för byggnader, som bolaget

framdeles kan få Styrelsens

tillstånd att uppföra, dock mot förpliktelse

för bolaget ej mindre att

i fråga om användningen af berörda

mark underkasta sig samma bestämmelser,

som i liknande fall af Styrelsen

pläga fastställas för andra

trafikanter, hvilka fått mark af jernvägsområde

sig upplåten, än ock att

till Styrelsen återställa samma mark,

i den mån den blifver för bolagets

malmlastning obehöflig eller kan för

järnvägens

anläggningar

erfordras

kommande att för upplåtelsen af

det arrenderade området gälla följande

villkor:

att bolaget skall för ifrågavarande

mark årligen senast den 14

erlägga arrende

till belopp,

gemensamt

g, h, i, s, d betecknade linjer, hvilken

sistberörda del af området af

förste landtmätarcn C. A. Sjöberg

beräknats utgöra 4 hektar 9 ar, med

rätt för bolaget att såsom hittills

å sistnämnda del af området afgiftsfritt

begagna den mark, hvilken af

bolagets redan befintliga byggnader

upptages eller som kan komma att

ytterligare tagas i anspråk för byggnader,

som bolaget framdeles kan få

styrelsens tillstånd att uppföra, dock

mot förpliktelser för bolaget ej

mindre att i fråga om användningen

af berörda mark underkasta sig

samma bestämmelser, som i liknande

fall af styrelsen pläga fastställas för

andra trafikanter, hvilka fått mark

af järnvägsområde sig upplåten, än

ock att till styrelsen återställa sam

ma mark, i den mån den blifver för

bolagets malmlastning obehöflig eller

kan för järnvägens anläggningar

erfordras.

För upplåtelsen af de arrenderade

områdena gälla följande villkor:

att bolaget skall för ifrågavarande

mark årligen senast den 14 mars

erlägga arrende med sextusen (6,000)

kronor;

mars

som Kungl. Magt på

förslag af Konungens Befallningshafvande,

öfverjägmästaren i Norrbottens

distrikt och bergmästaren i

norra bergmästaredistriktet bestämmer

för en tid af tio år i sänder;

att hus och byggnader, som ____ „_7 _____ „

inträder, finnas vara utan särskild från kronans sida gjord upplåtelse på

området uppförda af andra än bolaget, under arrendetiden må af ägarna

bibehållas tillika med nödigt tomtutrymme, hvilket senare i händelse af

tvist skall bestämmas af Konungens befallningshafvande, mot det att ägarna

vid den tid, då bolagets arrenderätt

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

Nu gällande arrendekontrakt. Förslag till nytt arrendekontrakt.

till bolaget erlägga årlig afgäld, motsvarande deri del af den bolaget åliggande

arrendeskilling, som å tomten belöper efter förhållandet mellan

dennas areal samt hela det till bolaget upplåtna områdets ytinnehåll, dock

med skyldighet för innehafvare af dylik lägenhet att afträda densamma,

därest sådant kan finnas erforderligt vare sig med hänsyn till bolagets

behof af utrymme för sin rörelse, af hälsovårdshänsyn eller för åstadkommande

af ordnad byggnadsverksamhet; skolande ägare af sådan lägenhet

jämväl vara skyldig att afträda densamma i det fall, att å lägenheten inhysas

personer, hvilka föra ett sådant lefnadssätt, att fara däraf uppstår

för allmän ordning och sedlighet;

att i sistberörda fall lägenhetens ägare skall vara skyldig afträda

densamma utan lösen, dock med rätt att inom viss af Konungens befallningshafvande

bestämd tid bortföra af honom därå uppförda byggnader,

hvaremot i öfriga fall lösen för byggnadernas värde skall af bolaget erläggas

samt vid brist af åsämjande bestämmas af gode män; skolande det

tillkomma konungens Befallningshafvande att i händelse af tvist afgöra

fråga om skyldighet att afträda lägenhet i fall, som i denna sak och nästföregående

punkt omförmälas;

att hvad i § 3 mom. 1 af gällande grufstadga finnes föreskrifvet

icke må äga tillämpning å hus, tomtplats eller trädgård, som befinnes å

det till bolaget upplåtna område, därest icke Konungens befallningshafvande

i särskild! fall finner sådana omständigheter föreligga, att inmutning

icke må ske närmare någon viss på området befintlig byggnad, tomtplats

eller trädgård, än hvad omförmälda § i grufstadgan angifver;

att, om bolaget nedlägger grufrörelsen eller bedrifver densamma i

väsentligen minskad omfattning, det skall ankomma på Kungl. Maj:t att

förklara bolagets arrenderätt upphäfd antingen helt och hållet eller till

någon del af området, hvarjämte, för den händelse grufdrift af annan än

bolaget kommer att idkas inom området och för sådan af annan idkad

grufdrift utrymme utöfver sedvanliga utmål visar sig behöflig!, Kungl.

Maj:t ma äga bestämma, att bolaget skall afstå, hvad som för ändamålet

kan anses erforderligt och skäligt; skolande i fall, som i denna punkt

alses, proportionerlig minskning af bolagets arrendeafgift äga rum;

att bolaget skall vara skyldigt att utan särskild ersättning af området

afstå hvad som enligt Kungl. Maj:ts bepröfvande kan finnas erforderligt

för anläggning af allmän väg eller till utrymme för järnväg eller

lör dess drift erforderliga anläggningar och anordningar;

att, om af anledning, som förut icke blifvit nämnd, det nu eller

framdeles skulle visa sig angeläget, att någon sådan del af området, som

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nu gällande arrendekontrakt. Förslag till nytt arrendekontrakt.

för bolaget icke är oundgängligen behöflig, från bolagets arrenderätt undantages,

bolaget skall vara skyldigt underkasta sig Kungl. Maj:ts bestämmande

härutinnan;

att bolaget skall öfvervaka, att åverkan icke sker å den växande

skogen inom området, samt i sin mån söka att till laga ansvar befordra

dem, som till dylik åverkan göra sig skyldiga;

att bolaget på grund af nu ifrågavarande arrende icke skall äga

annan rätt till skogen å området, än att bolaget må dels, efter anvisning

af vederbörande skogstjänsteman och därest från skogsvårdens synpunkt

hinder icke möter, erhålla nödigt byggnadstimmer till pris, som af domänstyrelsen

bestämmes, dels ock afröja skog, som finnes å tomtplats,

mot ersättning, som domänstyrelsen likaledes bestämmer;

att bolaget skall tillhandahålla Konungens befallningshafvande erforderliga

medel för aflönande af den polisstyrka, som till ordningens vidmakthållande

å Malmberget och närmaste därintill belägna område af Konungens

befallningshafvande förordnas;

att den enligt gällande grufstadga

jordägare tillhörande rätt

beträffande fyndigheters tillgodogörande

icke på grund af nu ifrågavarande

arrende må tillkomma bolaget;
att

bolagets arrenderätt icke får

af bolaget å annan öfverlåtas, med

mindre Kungl. Maj:t sådant medgifver;

samt

att bolaget, innan området får

af bolaget tillträdas, skall hafva

genom lagligen gällande handling,

som till Konungens Befallningshafvande

öfverlämnas, förbundit sig ej

mindre att afstå från samtliga de

bolaget tillhöriga inmutningar, hvilkas

inmutningspunkter äro belägna

inom gränserna för det område vid

Malmberget, som blifvit bestämdt

att den enligt gällande grufstadga

jordägare tillhörande rätt

beträffande fyndigheters tillgodogörande

icke på grund af nu ifrågavarande

arrende må tillkomma bolaget;

samt

att bolagets arrenderätt icke får

af bolaget å annan öfverlåtas, med

mindre Kungl. Maj:t sådant medgifver.

Detta kontrakt, som varder gällande

allenast under förutsättning,

att det emellan svenska staten samt

trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund, Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare

malmfält upprättade, denna dag å

bolagens vägnar undertecknade kontrakt

angående statens delägarskap

i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebo
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nu gällande arrendekontrakt.

att med äganderätt upplåtas åt enskilde

för bebyggande, än äfven att

i fråga om sina öfriga inmutningar

vid blifvande utmålsläggningar icke

begära, att gränserna för något utmål

sträckas in å nyssnämnda område.

Landskansliet i Luleå den 9

september 1899.

Landshöfdingeerabetet:

A. Pipon. S. Sven Nilsson.

Förestående kontrakt godkännes.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält

G. E. Broms.

Vittna:

Carl österberg. Sixten Anderson.

Sedan aktiebolaget Gellivare

malmfält numera fullgjort det i sista

punkten af detta kontrakt föreskrifna

villkor för rätt till tillträde af det

enligt kontraktet till bolaget upplåtna

område, finner landshöfdingeEmbetet

skäligt förklara, det må

samma område af bolaget nu tillträdas.

Luleå i landskansliet den

16 november 1899.

Landshöfdingeembetet:

A. Eurén. S. A. Lilja.

Rätt afskrifvet intyga:

L. Lagerhjelm. Efr. Niklason.

Rätt afskrifvet intyga:

L. Lagerhjelm. Herman Duse.

Förslag till nytt arrendekontrakt.

lag, varder slutligen godkändt, träder

i kraft den 1 januari 1908. Aktiebolaget

Gellivare malmfält medgifver

att, under nyssangifna förutsättning,

det emellan Kungl. Maj:t

och kronan samt aktiebolaget Gellivare

malmfält den 9 september 1899

upprättade arrendekontrakt samma

dag upphör att gälla.

Förestående kontrakt godkännes

under ofvan angifna förutsättning.

Stockholm den 7 mars 1907.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält

G. Geijer.

Bevittnas:

L. Lagerhjelm. Herman Duse.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

159

Bilaga D.

Till

Hans Excellens statsministern.

Anmodad att kontrollera af annan person utförda beräkningar beträffande

förslag till öfverenskommelse, afsedt att föreläggas nu pågående

riksdag, emellan å ena sidan staten, å den andra Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält, Mertainens grufaktiebolag och

trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, får jag härmed äran anföra

följande.

Enligt förslagets § 9 skall staten äga rätt att den 31 december

1932 inlösa stamaktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och skall

värderingen af dessa aktier beräknas efter sådan grund, att samtliga aktiers

värde utgör 25 gånger hälften af den, på sätt i samma § närmare angifves,

uppskattade årliga medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

anses hafva haft å försäljningen af den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort

sig under åren 1920—1929.

Under antagande att inom denna tioårsperiod i Kiirunavaara årligen

brytes 3,000,000 ton och i Gellivaare 750,000 ton samt att medelvinsten

per ton utgör 3 kr. blir bolagets årliga medelvinst 3X3,750,000 = 11,250,000

kr. Lösesumman för samtliga stamaktier skall sålunda den 31 december

1932 utgöra

h X 25 X 11,250,000 = 140,625,000 kronor.

Sker inlösen enligt förslagets § 12 först den 31 dec. 1942 blir

lösesumman, under samma förutsättning beträffande bolagets årliga medelvinst,

densamma som ofvan upptagits, således 140,625,000 kr.

Denna summa är dock, som synes, i bägge fallen beräknad under

antagande att något afdrag enligt § 9 mom. 1 3:e stycket icke äger rum.

Lösesumman reduceras likväl genom att frånräkna värdet af den

staten enligt den ändrade bolagsordningen § 4 (se bilaga n:r 1 till § 1 i

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

förslaget) tillkommande utdelning å preferensaktierna. Under förutsättning

af 3,5 •/• räntefot och att brytningen kommer att utgöra .

i Kiiruna år 1908 . .

........ 1,500,000

ton

> 1909 . . .

........ 1,700,000

»

> 1910 . .

........ 2,000,000

»

> 1911 . . .

........ 2,300,000

» 1912 . . ,

........ 2,600,000

* 1913 . . ,

........ 2,900,000

»

> 1914 . . ,

........ 3,000,000

» 1915 . .

........ 3,100,000

» 1916 . .

........ 3,200,000

» 1917 . .

»

åren 1918—1932

årligen 3,300,000 . .

........ 49,500,000

tillsammans 75,000,000

åren 1933—1937

årligen 3,000,000 . .

........ 15.000,000

ton

åren 1938—1942

årligen 3,000,000 . .

........ 15,000,000

»

samt i Gellivare

årligen......

........ 750,000

»

äger sagda utdelning den 31 december 1932 ett värde af kr. 68,553,000,

hvarför lösesumman kommer att reduceras till ett nettobelopp

af..................kr. 72,072,000.

Under antagande att inlösen sker först den 31 dec. 1942 belöper

sig värdet samma dag af den staten enligt bolagsordningens § 4 tillkommande

utdelning a preferensaktierna till.......kr. 148,359,000,

hvadan sålunda vid denna tidpunkt detta värde öfver
stiger

lösesumman med.............kr. 7,734,000.

Här anförda värden öfverensstämma till fullo med den mig till

kontrollering öfverlämnade beräkningen.

Stockholm den 16 mars 1907.

Edv. Jäderin.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 101.

161

Bilaga E.

Till

Hans excellens herr statsministern.

På grund af erhållet uppdrag har jag verkställt en beräkning af

den ökade inkomst, som för staten såsom ägare till järnvägen Gellivare—

Riksgränsen skulle uppkomma, därest det nuvarande trafikaftalet med

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ersattes med det, som är ämnadt att

inflyta i proposition till 1907 års Riksdag.

Jag har därvid utgått från den förutsättningen, att transporterna

för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag från Kiruna till Riksgränsen blifva

så stora, som kontraktsförslaget medgifver, eller 1908 1,5, 1909 1,9, 1910

2,3, 1911 2,7 och 1912 3,i miljoner ton, tillsammans 11,5 miljoner ton,

samt att under de följande tjugu åren fraktas per år V20 af återstående

63,5 miljoner ton eller 3,175,000 ton.

Driftkostnaden för transport af 1,500,000 ton var år 1906 1,12 kronor

per ton. Då emellertid en del af de eventuella orsaker till förhöjning,

som omtalas i järnvägsstyrelsens utlåtande öfver kontraktsförslaget

af denna dag, kunna tänkas inom kort inträda, bör för säkerhets skull

kostnaden år 1908 upptagas högre. En höjning med 15 öre eller till 1,27

kronor per ton bör dock vara fullt tillräcklig. Med utgångspunkt från

denna siffra och från det i järnvägsstyrelsens utlåtande förutsatta beloppet,

l,io kronor per ton, då full transportmängd år 1913 uppnås, upptagas

driftkostnaderna samt öfverskottet å den ifrågavarande trafiken sålunda:

År

Ton.

Driftkostnad

per ton (kr.)

Vinst

per ton (kr.)

Summa vinst

(kr.)

1908 .

.... 1,500,000

1,27

1,37

2,055,000

1909 .

.... 1,900,000

1,23

1,41

2,679,000

1910 .

.... 2,300,000

1,19

1,45

3,335,000

1911 .

.... 2,700,000

1,15

1,49

4,023,000

1912 .

.... 3,100,000

1,11

1,53

4,743,000

1913-

-32 per år 3,175,000

1,10

1,54

4,890,000

Bih. Riksd. Prof. 1907. 1

Sami. 1 Afd.

84 Håft.

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 107.

Antager man nu — så ogynnsamt som möjligt — att ingen annan

malmtrafik förekommer på linjen Gellivare—Riksgränsen, och att å annan

trafik uppstår en förlust af 50,000 kronor per år, så representera ofvanstående

belopp med afdrag af 50,000 kronor för hvarje år nettobehållningen

å linjen enligt det nya kontraktet. Om det nuvarande kontraktet

blir bestående linda till 31 december 1932, inskränker sig under samma

förutsättningar nettot till 3,8 % å 32,300,000 kronor eller 1,228,000 kronor

per år. Skillnaden i afkastningen enligt nya och gamla kontraktet

blir således

1908 ................ 777,000 kr.

1909 ................ 1,401,000 »

1910 ................ 2,057,000 »

1911 ................ 2,745,000 »

1912 ................ 3,465,000 >

1913—32 per år........... 3,612,000 »

Sammanlagda värdet af dessa Överskjutande afkastningsbelopp jämte

ränta på ränta efter 3,5 % utgör vid första inlösningsterminen, den 31

december 1932, 126,i miljoner kronor.

Härifrån bör dock till en början afdragas värdet af det belopp, i

rundt tal 10,000,000 kronor, som i järnvägsstyrelsens utlåtande förutsättes

behöfva nedläggas för att sätta banan i stånd att mottaga den ökade trafiken.

Antages sagda belopp komma att behöfvas i genomsnitt den 31

december 1909, så motsvarar det den 31 december 1932 med 3,5 % ränta

på ränta 22,i miljoner kronor.

Vidare bör bemärkas, att det nuvarande kontraktet är för staten

bindande endast till slutet af år 1925 (23 år efter banans öppnande) och

att staten därefter är berättigad att höja frakten. Antages en sådan höjning

komma att ske från och med år 1926 med det högsta belopp, som

gärna är tänkbart, 1 krona per ton (skillnaden mellan ordinarie frakt

3,30 kronor per ton och nuvarande medelfrakt för 1,200,000 ton 2,30 kronor

per ton), kan staten härpå intjäna med ränta på ränta till 31 december

1932 9,5 miljoner kronor.

Med afdrag af nämnda båda belopp kan således den samlade trafikvinsten

under 25 år på grund af det föreslagna kontraktet upptagas till

öfver 94 miljoner kronor (den 31 december 1932).

Under förutsättning att staten ej begagnar sin inlösningsrätt år 1932,

kan motsvarande belopp den 31 december 1942 kalkyleras sålunda:

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 101.

Nettobehällningen per år blir enligt förslaget för

3,000,000 ton å 1,54 kronor (som ofvan)......... 4,620,000 kr.

men om 1,200,000 ton fraktas mot ordinarie frakt 3,30 kronor

och mot driftkostnad af 1,28 kronor (kostnaden per ton

för 1,200,000 ton år 1906, hvilken i alla händelser ej lär

komma att understigas): för 1,200,000 ton å 2,02^ kronor^_. 2,424,000 »

alltså skillnad per år 2,196,000 kr.

Sistnämnda belopp under 10 år med ränta på ränta motsvarar den

31 december 1942 26,2 miljoner kronor, hvartill kommer värdet af ofvannämnda

94 miljoner kronor, som samma dag blir 132,6 miljoner kronor.

Tillsammans uppgår således värdet af den samlade trafikvinsten den 31

december 1942 till öfver 158 miljoner kronor.

Stockholm den 21 mars 1907.

Nils Ahlberg.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

165

Bilaga F.

Till Konungen

angående förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten samt

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och

trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, beträffande, bland annat, fraktafgifterna

för malm från Kiruna till Riksgränsen och Svartön samt från

Gellivare till Svartön.

Genom nådig remiss denna dag har Eders Kungl. Maj:t anbefallt

Järnvägsstyrelsen afgifva underdånigt yttrande öfver ett uppgjordt

förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, angående, bland annat, transport af järnmalm

från Kiruna till Riksgränsen, från Kiruna till Svartön och från Gellivare

till Svartön.

Med anledning häraf får Järnvägsstyrelsen, som utgår från att dess

yttrande endast behöfver afse de bestämmelser i sagda öfverenskommelse

som röra järnvägstransporten, i underdånighet anföra följande:

Styrelsen, som förut under hand satts i tillfälle att taga del af

förslagets innehåll, har funnit, att de bestämmelser i öfverenskommelsen,

som röra järnvägstransporten, skilja sig från motsvarånde bestämmelser i

det förslag till öfverenskommelse, öfver hvilket Styrelsen den 8 maj 1906

afgaf underdånigt yttrande, däruti

att — medan enligt sistnämnda förslag Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag tillförsäkras att af de 150 miljoner ton malm, som bolaget

opaginerad Kontrollera mot PDF

16(5

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 107.

skulle äga att under femtioårsperioden 1907—1957 bryta, få från Kiruna

till Riksgränsen frakta första året 1,800,000 ton och sedan för hvarje följande

år en kvantitet, som med 200,000 ton öfversteg den kvantitet bolaget

under närmast föregående år ägde transportera, intill dess transportmängden

uppgått till 3,000,000 ton, samt att därefter få utfrakta sistnämnda

kvantitet pr år och så mycket där utöfver, som erfordrades till utjämning

af hvad under ett eller flere föregående år brustit i sistnämnda kvantitet,

dock ej något år mera än 3,200,000 ton, bolaget obetaget att efter år

1913 frakta ytterligare 100,000 ton pr år under villkor att bolaget härför

tillhandahölle erforderligt antal vagnar mot vanlig vagnhyra, — bolaget

enligt det nu föreliggande förslaget skulle tillförsäkras att af de 75 miljoner

ton malm, som bolaget skulle äga att under tjugufemårsperioden 1908

—1932 bryta, från Kiruna till Riksgränsen frakta under första året omkring

1,500,000 ton, hvarefter kvantiteten småningom, dock med högst

400.000 ton under ett år, skulle ökas intill 3,300,000 ton årligen;

att det skall åligga bolaget att före den 1 juli hvarje år hos Järnvägsstyrelsen

anmäla den ungefärliga kvantitet, bolaget under närmast

följande kalenderår vill frakta från Kiruna till Riksgränsen, samt att, om

bolaget för något kommande år skulle önska öka kvantiteten med mera än

200.000 ton utöfver den för närmast föregående år afsedda mängden,

därom lämna Järnvägsstyrelsen meddelande minst två år före ingången af

det kalenderår, hvarunder sådan ökning skall äga rum — en bestämmelse

som icke återfinnes i 1906 års förslag till öfverenskommelse;

att bestämmelsen om skyldighet för bolaget att erlägga vagnhyra

för det antal dagar, hvarmed en vagns omloppstid öfverstege fem dagar,

blifvit ändrad därhän att det öfverskott i tid öfver fem dagar, hvarför

vagnhyra skall af bolaget erläggas, hänför sig till medeltalet af samtliga

under en månad på bolagets begäran till bolagets förfogande för lastning

ställda vagnar;

att bolaget berättigats lasta vagn intill 5 procent öfver dess angifna

bärighet, men att å andra sidan frakt skall erläggas för hvad pr månad

lastats i vagnarna, dock med iakttagande att, om vagnarna i medeltal för

månaden icke lastats till sin angifna bärighet, frakt ändock skall erläggas

efter den angifna bärigheten — en bestämmelse som icke heller återfinnes

i 1906 års förslag;

att medan enligt 1906 års förslag Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

skulle berättigas att af de kvantiteter bolaget ägde transportera från

Kiruna frakta 1,200,000 ton malm från Kiruna till Svartön, enligt det nu

föreliggande förslaget sammanlagda kvantiteten af hvad bolaget under ett

år finge frakta från Kiruna till Riksgränsen och från Kiruna till Svartön

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

167

icke må öfverstiga 3,500,000 ton och icke under ett år ökas från föregående

år med mer än högst 400,000 ton; samt

att medan enligt 1906 års förslag aktiebolaget Gellivare malmfält

skulle äga att utfrakta 750,000 ton pr år, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

till hvilket aktiebolaget Gellivare malmfält enligt den nya öfverenskommelsen

skall försälja afl sin fasta egendom, skall äga att under de

första fem åren utfrakta intill 1,000,000 ton årligen, dock att den kvantitet,

som bolaget tillförsäkras att under 25 år sammanlagdt utfrakta, begränsas

till 18,750,000 ton, motsvarande i medeltal 750,000 ton pr år.

De fraktafgifter pr ton malm, som enligt 1906 års förslag skulle

erläggas för resp. transporter från Kiruna till Riksgränsen, från Kiruna

till Svartön och från Gellivare (Malmberget) till Svartön, äro bibehållna

oförändrade i det nuvarande förslaget.

Däremot har den ränta å nuvarande eller blifvande anläggningskostnad

å järnvägen Svartön—Riksgränsen, i hvars gäldande bolaget under

viss förutsättning är skyldigt att deltaga, blifvit höjd från 4,5 procent enligt

1906 års förslag till 5 procent enligt det nu föreliggande.

Ofvannämnda bestämmelser ifråga om statens förpliktelse att transportera

de i öfverenskommelsen angifna transportmängderna medföra således,

hvad beträffar transporterna från Kiruna till Riksgränsen, endast så

tillvida skyldighet till en ökad prestation å järnvägens sida, att maximitransporten

pr år förhöjts från 3,200,000 ton till 3,300,000 ton, hvarvid

dock är att märka att bolaget, om det under de fem första åren af kontraktstiden

ökar sina transporter i den grad, hvartill det är berättigadt —

med 400,000 ton pr år — under de följande tjugu åren skall äga att i

medeltal frakta endast 3,175,000 ton pr år. Transporterna från Gellivare

(Malmberget) till Svartön blifva visserligen för de fem första åren större

än de i 1906 års öfverenskommelse förutsatta; men redan för närvarande

transporteras å denna linje en större kvantitet än ofvannämnda 750,000

ton pr år (år 1906 887,276 ton och under åtskilliga föregående år föga

mindre än en miljon ton pr år), och denna ökade kvantitet kan med nuvarande

resurser utfraktas.

Mot den föreslagna ökningen finnes således från trafiksynpunkt icke

något att erinra. Dock måste Styrelsen för att kunna fullgöra de staten

enligt kontraktet åliggande förpliktelser ifråga om transpoi’ten af malmen

göra de förbehåll, att tillräckliga medel för beredande af den ökning af

den rullande materielen och de utvidgningar eller nyanläggningar af bana

och byggnader, som betingas af de gent emot de nuvarande så väsentligt

ökade transporterna, på anmälan från Styrelsen ställas till dess förfogande

i tillräckligt god tid.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Hvad beträffar den ifrågasatta fraktsatsen 2 kr. 64 öre pr ton från

Kiruna till Riksgränsen får Järnvägsstyrelsen framhålla följande.

Anläggningskostnaden för järnvägen Gellivare—Riksgränsen, inkl.

räntor under byggnadstiden, uppgår för närvarande till i rundt tal

32.300.000 kr. För möjliggörandet af en till 3,300,000 ton pr år ökad

transport erfordras för anskaffande af ökad rullande materiel, omläggning

af några kortare bansträckor till mera gynnsam tracé, uppförande af

flera banvaktsstugor, betjäningsbostäder, öfverliggningshus och lokomotivstall

samt anläggning af reparationsverkstad i Kiruna, utvidgning af

vatten- och kolstationsanordningar m. m. äfvensom oförutsedda utgifter,

ett belopp, som approximativt beräknas till 10,000,000 kronor. Hela anläggningskostnaden

för järnvägen, om en transport af den omfattning

kontraktsförslaget förutsätter skall kunna fullgöras, kan således beräknas

till 42,300,000 kr.

De utgifter för drift och underhåll, som en dylik transport förorsakar,

kunna icke med säkerhet uppskattas för hela kontraktstiden För de

första åren efter det full transportmängd af 3 å 3,3 miljoner ton kommit

till stånd, kunna kostnaderna på grund af erfarenheten från åren 1903—

1906 beräknas sålunda:

Utgifterna för förvaltning, banbevakning och underhåll, stationstjänst

m. m., hvilka vid växande trafik väl ökas, men långt ifrån i samma proportion

som trafiken, uppgingo år 1903 till 570,000 kr., år 1904 till

654.000 kr., år 1905 till 939,000 kr. och år 1906 till 911,000 kr. Om

ofvanberörda utgifter vid en transportmängd af 3,000,000 k 3,300,000 ton

uppskattas till 1,200,000 å 1,300,000 kr., torde därmed vara angifvet ett

belopp, som äfven med hänsyn till uppkommande ökade aflöningar, nya

utgifter för dubbelbevakning å sträckan Kiruna—Riksgränsen och ökade

utgifter för räls- och slipersutbyte är tillräckligt. Per ton räknadt kan

detta kostnadsbelopp anses motsvara 40 öre.

Utgifterna för tågens framdragande, den rullande materielens underhåll

m. m., hvilka utgifter stiga i ungefär samma grad som trafiken

och således äro pr ton desamma, oberoende af trafikens storlek, uppgingo

år 1903 till 52,8, 1904 till 55,3, 1905 till 52,5 och 1906 till 51,2 öre pr

ton. Med hänsyn till ökning i aflöningar, reparationskostnader, kolpris

m. m. torde de höra påläggas en säkerhetskoefficient af omkring 30 procent

och upptagas till 70 öre pr ton.

Tillsammans kunna utgifterna vid transport af 3,000,000 å 3,300,000

ton pr år således uppskattas till 1 kr. 10 öre pr ton. Med en fraktsats

af 2 kr. 64 öre kan således påräknas ett öfverskott af 1 kr. 54 öre pr

ton eller — för ofvanberörda medeltransportmängd 3,175,000 ton —

opaginerad Kontrollera mot PDF

160

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

4,890,000 kr. inalles. Äfven om man tager i betraktande att därifrån

bör afräknas den förlust, högst 50,000 kr., som eventuellt kan uppstå å

annan å banan bedrifven trafik än malmtrafiken, återstår dock till ränta,

amortering och vinst ett belopp af 4,840,000 kr. pr år. hvilket motsvarar

omkring 11,4 procent å det ofvan beräknade anläggningskapitalet 42,300,000

kr. och är tillräckligt att tillfullo amortera detsamma på 12 år (efter 3,8

procents räntefot).

Ehuru Styrelsen anser de nämnda kostnadsbeloppen på det hela taget

höga, är det ju likväl möjligt att de, i följd af omständigheter, som

nu ej kunna öfverskådas, under de senare åren af kontraktstiden kunna

visa sig ej fullt tillräckliga. Men''äfven om, mot all sannolikhet, en så

betydlig förhöjning af ofvannämnda belopp 1 kr. 10 öre som med 50 procent

skulle uppkomma, skulle öfverskottet likväl utgöra 99 öre pr ton och

alltså för 3,175,000 ton 3,143,000 kr. eller, efter afdrag af eventuell förlust

på annan trafik, omkring 7,3 procent å anläggningskapitalet, tillräckligt

för amortering på 12 år.

Skulle utom Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag någon annan större

trafikant af malm tillkomma, blifver det nödvändigt att bygga banan dubbelspårig,

åtminstone till större delen. Härigenom uppkommer ökning af

driftkostnaderna endast för banunderhåll. Då emellertid transportmängden,

om malm komme att försändas t. ex. från Svappavara, skulle betydligt ökas,

är det att antaga att utgifterna pr ton malm snarare skulle minskas än ökas.

Blefve de oförändrade 1 kr. 10 öre pr ton, skulle redan vid en transport af

4,000,000 ton pr år uppkomma ett öfverskott till ränta, amortering, vinst

samt betäckande af eventuell förlust å öfrig trafik af 6,160,000 kr., under

det att samtliga nuvarande och blifvande anläggnings- och materialanskaffningskostnader

för en transportmängd af 4,000,000 ton knappast kunna

beräknas uppgå till mer än 55,000,000 kr., om anläggningskostnaden för

dubbelspåret approximativt beräknas till 7 å 8 miljoner kr.

Med hänsyn till hvad Järnvägsstyrelsen här anfört anser sig Styrelsen

oförbehållsamt kunna tillstyrka den ifrågasatta fraktsatsen 2 kr. 64

öre pr ton malm från Kiruna till Riksgränsen.

Den föreslagna fraktsatsen för transport af 750,000 ton malm från

Gellivare (Malmberget) till Svartön, 2 kr. 75 öre pr ton, är lika med den

fraktsats, som under en följd af år varit gällande för aktiebolaget Gellivare

malmfälts transporter af minst 600,000 ton å samma sträcka; och

den för transport af malm från Kiruna till Svartön tilltänkta fraktsatsen

3 kr. 48 öre pr ton representerar samma procentuella nedsättning af ordinarie

frakten för malm å samma sträcka som frakten 2 kr. 75 öre af ordinarie

frakten Malmberget—Svartön. Då inkomsten af malmtrafik enligt

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 107.

sistnämnda fraktsats, jämte inkomsten af annan trafik å bandelen Gellivare

—Svartön, under de sista åren lämnat en afkastning af 6 å 7 procent,

synes det, äfven om i betraktande tages att en eventuell transport af

1.200.000 ton malm från Kiruna till Svartön måste medföra ökning af

materielen och utvidgade anordningar hufvudsakligen å Svartön, ej vara

att befara att afkastningen skall blifva otillfredsställande. Till och med

om, mot förmodan, driftkostnaderna skulle komma att väsentligt ökas,

föreligger ej någon fara att staten ej skulle erhålla en nöjaktig afkastning

af denna järnväg, då ju staten under alla förhållanden är garanterad den

på bolagets transportmängder belöpande andelen af en ränta af 5 procent

å nuvarande och blifvande anläggningskostnad för järnvägen Gellivare—

Svartön, en ränta, som med mer än 1 procent öfverstiger den medelafkastning,

som statens järnvägar i sin helhet gifva.

På grund af hvad sålunda anförts får Styrelsen i underdånighet uttala

att Styrelsen icke har något att mot det föreliggande förslaget erinra.

För fullgörandet af de staten enligt kontraktet åliggande förpliktelser

i fråga om transporten af malm erfordras emellertid, såsom redan

ofvan framhållits, att tillräckliga medel ställas till Styrelsens förfogande

för ökning af den rullande materielen samt utvidgning af bananläggningen

genom nya byggnader m. m.

Den ifrågasatta ökningen i malmtransporten utöfver den i kontraktet

af den 2 juli 1898 omförmälda anser Styrelsen kräfva för år 1908 en tillökning

af lokomotiv- och vagnparken för en kostnad af 2,125,000 kronor,

samt behöfliga nya byggnader och anläggningar vid banan för en kostnad

af 1,000,000 kronor.

Styrelsen tillåter sig härvid i underdånighet erinra, hurusom

Styrelsen uti underdånig skrifvelse den 8 maj 1906 i fråga om transport

under år 1907 från Kiruna till Riksgränsen af 1,800,000 ton malm

anfört:

att den befintliga rullande materielen, som anskaffats för de till

järnvägen Gellivare—Riksgränsen anvisade medel, varit beräknad att motsvara

den transportmängd 1,200,000 ton, hvilken tillförsäkrats LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag genom kontraktet med staten;

att berörda materiel dittills varit, utan annan ökning än de reservvagnar,

som bolaget inköpt och tillhandahållit, tillräcklig att forsla

1.500.000 ton, men att denna ökning af transportarbetet varit möjlig endast

så länge materielen varit ny och icke behöft underkastas långvariga

reparationer;

att en förändring i detta förhållande redan börjat inträda och att

det vore att förvänta, att lokomotiven, som alla nästan samtidigt tagits i

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107. 171

bruk, tämligen nära efter hvarandra i tiden måste tagas ur tjänst för

stora reparationer;

att i följd af dessa omständigheter kräfdes en ökning af den rullande

materielen oafsedt den ifrågasatta ökningen i transportmängden;

att gjorda beräkningar utvisat ett behof af 8 lokomotiv och 170

vagnar, för hvilka anskaffningskostnaden torde komma att uppgå till

1,500,000 kronor;

att, då emellertid omloppstiden för malmvagnarna, som från början

beräknats till fyra dagar, enligt kontraktet skulle beräknas till fem, hvilken

sistnämnda omloppstid ock dittills möjliggjorts genom att bolaget tillhandahållit

reservvagnar, ett belopp af 625,000 kronor måste beräknas för

den häremot svarande ökningen i vagnparken;

att nya byggnader och anläggningar vid banan kräfde en kostnad af

1,000,000 kronor;

att tillgängliga bostäder och öfverliggningshus för personal och arbetare,

stallrum för lokomotiv, vatten- och kolstationsanordningar, uppställningsspår

m. m. ej motsvarade fulla behofvet för den vid tiden ifrågavarande

malmtrafiken; samt

att de viktigaste anläggningarna skulle blifva vid Kiruna, där det

erfordrades ett större antal bostäder för såväl maskin- som trafikpersonal,

vändskifva, vattentorn och stall för 6 lokomotiv samt reparationsverkstad

för lokomotiv och vagnar, hvarjämte å en mellanstation, förslagsvis vid

Abisko, borde anordnas öfvernattningsstation för 2 lastade och 2 tomma

tåg med stall för 4 lokomotiv samt bostäder för stall- och tågpersonalen.

Ehuru nu för år 1908 icke ifrågasattes större transport än 1,500,000

ton, är det likväl, då en högst betydlig ökning är att motse under närmast

därpå följande åren, och den erforderliga materielen måste kunna i rätt

tid påräknas, nödvändigt att beställningar redan under innevarande år göras.

Äfven måste, för att forcerande af arbeten å de erforderliga nya byggnaderna

och anläggningarna icke må ifrågakomma vid den tid, då de

redan böra vara färdiga för den stigande trafiken, arbetena därå fördelas i

möjligaste måtto jämnt under de kommande arbetsåren.

Landets verkstäder äro nämligen strängt upptagna och behöfva därföre

tämligen lång förberedelsetid för vidare beställningars utförande, och,

hvad byggnadsarbetenas utförande beträffar, försvåras dessa gifvetvis af

sommarens kortvarighet och de i öfrigt mindre gynnsamma arbetsförhållandena

i de trakter, hvarom här är fråga.

För påbörjande af den materielanskaffning och komplettering af banan,

som för nu i utsikt ställda transportökning å linjen Kiruna—Riksgränsen äro

nödvändiga, hemställer alltså Järnvägsstyrelsen i underdånighet om bevil
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

jande af ett extra anslag för år 1908 af 3,125,000 kronor — däraf 2,125,000

kronor för anskaffning af rullande materiel och 1,000,000 kronor för

kompletteringsarbeten vid banan — med rätt för Järnvägsstyrelsen att

häraf få förskottsvis redan år 1907 förfoga öfver 1,000,000 kr., däraf 500,000

kronor till rullande materiel och 500,000 kronor för kompletteringsarbeten.

Stockholm den 21 mars 1907.

Underdånigst

MAURITZ SAHLIN.

Hj. Wikland. Viktor Klemming. John Lundberg

föredragande.

Gustaf Welin. Per Kjellin.

John Flodin.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

173

Bilaga G.

Till

Hans excellens statsministern A. Lindman,

Till fullgörande af erhållet uppdrag att nedskrifva mina åsikter

rörande möjligheten af att i större eller mindre omfattning inom landet

tillgodogöra järnmalmer från Norrbotten, den inverkan en ökad export

af dessa malmer skulle komma att utöfva på vårt eget lands järnhandtering

samt öfriga därmed sammanhörande frågor, får jag vördsamt anföra

följande:

Järnhandteringen har som bekant under flera århundraden utgjort

en af landets viktigaste näringskällor. Tillgång på svafvel- och fosforfattiga

malmer och träkol voro förr i mycket högre grad än nu nödvändiga

betingelser för framgångsrikt idkande af denna handtering. Då våld

land i båda dessa afseenden var gynnsamt utrustadt, intog det ända till

slutet af adertonde århundradet bland alla järnproducerande länder eu

mycket betydande plats. Sedan emellertid stenkol i stor utsträckning

kommit till användning vid järnframställning, har vårt land icke kunnat

bibehålla sin framskjutna ställning utan blifvit efter i täflan med andra

länder, som till följe af riklig tillgång på fossilt bränsle, d. s. v. stenkol,

tillverka billigare. Dessa nya förhållanden till försämrande af vår ställning

rörde dock endast den för all järnhandtering så viktiga bränslefrågan.

I afseende på malmens godhet hade vi fortfarande företräde, hvilket

utnyttjades på det sätt, att svenska järnhandteringen företrädesvis

ägnade sig åt tillverkning och export af kvalitetjärn, d. v. s. ett renare

och bättre järn, än hvad som med utlandets orenare malmer och kol kunde

framställas. Den fördel framför utlandet, som vi dragit af vår tillgång

på rena malmer, minskades väsentligt, då omkring år 1878 engelsmännen

Thomas och Gilchrist utarbetat sin uppfinning att medelst den s. k. thoinasmetoden

(den basiska bessemermetoden) af malmer, som förut till följd

af sin höga fosforhalt icke varit användbara, framställa ett för vanliga

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

konstruktionsändamål fullt användbart järn. Härigenom förlorade svenska

järnhandteringen ej genast men så småningom till en stor del sina fördelar

i fråga om malmernas renhet. Sedan Thomas’ och Gilchrist’s uppfinning

äfven börjat tillämpas på martinmetoden, hvilken tillät framställning

af ett ännu bättre järn än medelst den basiska bessemerprocessen,

blefvo utländska stålfabrikanter i tillfälle att framställa ett järn, som ännu

mer i godhet närmade sig det svenska. Dessa förhållanden hafva gjort,

att för många ändamål, hvartill svenskt järn förr uteslutande begagnades,

nu utländskt med fördel användes.

Äfven de under senaste åren framkomna elektriska stålsmältningsmetoderna

(ej elektriska järnframställnings metoderna) synas underlätta möjligheten

att af utländskt sämre råmaterial framställa en vara, som kan

täfla med svenskt fabrikat.

Men frågar man, om hvad som förut anförts är riktigt, huru kan

det då förklaras, att Sveriges järnhandtering under senare hälften af förra

århundradet varit och ännu är stadd i en, af allt att döma, sund och ej

obetydlig utveckling. För att finna svar på denna fråga behöfver man

endast litet närmare studera framställningen å pl. I med tillhörande tabell,

hvaraf framgår, att ehuru utvecklingen af Sveriges järnhandtering i och

för sig är afsevärd, den dock i förhållande till den samtidiga utvecklingen

i andra länder är högst obetydlig. Sålunda finner man att under de 34

åren mellan 1871 och 1906 har tackjärnstillverkningen i Förenta Staterna

nära trettondubblats d. v. s.

stigit med

1,165

procent

i Tyskland » »

620

i Ryssland » »

500

i Frankrike » »

260

»

i Belgien » »

118

i Sverige » »

88

»

i England endast »

44

utvarande tillverkning.

Om

England

rige det land, där den relativa tillökningen af järnhandteringen är minst.

Att vi kunnat hålla uppe tillverkningskvantiteterna vid de belopp, som

visas å pl. I, oaktadt vi genom tillkomsten af nya metoder förlorat mycket

af vår tidigare utländska marknad, beror på en ökad förbrukning för sådana

ändamål, hvartill svenskt järn ännu med fördel af utländska köpare

kan användas, samt af den inländska konsumtionens ökning.

Af förestående framgår, att svenska järnhandteringen ända sedan

slutet på 1700-talet haft att kämpa med förhållanden, som skapats af nya

uppfinningar, och, enär utvecklingen går i riktning att göra handteringen

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

allt mer oberoende af råmaterialets beskaffenhet, är det sannolikt, att äfven

så framdeles kommer att blifva fallet.

Äfven om vår järnhandtering i denna strid kommit långt efter i

fråga om kvantiteten, har den dock hvad kvaliteten angår ända tills närvarande

stund hållit sig i första ledet och detta ej endast till följd af

våra malmers renhet och användningen af träkol utan till stor del genom

den omsorgsfulla och intelligenta skötsel, som ägnats denna handtering.

Hvad som härförut sagts rör uteslutande den tid som varit, men vi

vilja nu tillse, hvilka utsikter som förefinnas för vår järnhandterings framtida

bestånd och utveckling, särskildt med fästadt afseende pa användningen

af malm från Norrbotten.

Man skulle härvid först kunna uppställa följande frågor:

N:o 1. Kan malm från grufvorna i Norrbotten i stor utsträckning med

fördel komma att förädlas inom landet med tillhjälp af nu använda

järntillverkningsmetoder1 och i så fall kan detta ske

a) vid redan befintliga järnverk i mellersta Sverige,

b) vid nya för ändamålet å lämpliga platser byggda verk?

N:o 2. År det antagligt, att malm från grufvorna i Norrbotten inom en

ej alltför lång framtid i större utsträckning kan komma att förädlas

inom landet medelst elektrisk energi från våra vattenfall,

med torf eller skogsaffall som bränsle eller med tillhjälp af helt

och hållet nya järntillverkningsmetoder?

Fråga N:o 1 a.

I fråga om järnhandtering, sådan den hittills bedrifvits, äro de viktigaste

utgiftsposterna de för kol, malm, frakter och arbetslöner.

Dessa omkostnader variera mycket vid olika verk. Vid ett verk

motverkas de höga kostnaderna för malm af relativt billiga kol och vid

ett annat tvärtom. För svenska stålverk torde förhållandet mellan förutnämnde

omkostnader vid tillverkning af vanligt stångjärn ställa sig så, att

om fraktkostnaden för råmaterialier och den färdiga varan från verket till

exporthamn sättes till 1, är kostnaden för brännmaterial 2, för malm

l,i och för arbetslöner 0,8.

Ehuru det till följe af alltför mycket växlande förhållanden icke

låter sig göra att i siffror uttrycka den skillnad, som förefinnes mellan

förutnämnda utgiftsposter vid svenska och utländska järnverk, torde följande

allmänna upplysningar här vara på sin plats.

1 Med »nu använda järntillverkningsmetoder» menas bär såväl en på endast träkol som

på enbart koks, liksom äfven en på båda dessa bränsleslag i blandning baserad tackjärnstillverkning.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Endast få länder hafva så riklig tillgång på malm som Sverige, i

mellersta delen af landet hu-fvudsakligast fosforfattig och i Norrland hufvudsakligast

fosforrik. Af Norrbottensmalraer är det egentligen endast Tuolluvara,

som redan, tack vare dess stora järnhalt och låga halter af svafvel

och fosfor, vunnit användning vid mellersta Sveriges järnverk, öfriga

kända Norrbottensmalmer (och således äfven de som exporteras), med undantag

af en eller två jämförelsevis mindre förekomster, hafva så hög

fosforhalt, att de endast kunna användas för tillverkning af mindre högvärdiga

fabrikater, som icke mäkta draga de höga malmfrakterna till de

nu i drift varande järnverken, som ju med få undantag äro belägna på

ganska långt afstånd från sjöhamn. För att bedöma de frakter för Norrbottensmalm,

som för dessa bruk skulle komma i fråga, skola vi som

exempel taga tvenne bruk, belägna inuti landet, ganska vidt skilda från

hvarandra, nämligen ett Värmlandsbruk, Nykroppa järnverk, och Forsbacka

bruk, beläget mellan Storvik och Galle.

Malmfrakterna ställa sig för närvarande som följer:

Till Nykroppa järnverk.

Kiruna till Narvik............. 3:60

Omlastning i Narvik............ 0: 40

Narvik till Göteborg............ 4: 25

Omlastning i Göteborg........... 0: 50

Göteborg—Nykroppa............ 3: 70

Kronor per ton 12: 45

Till Forsbacka bruk.

Kiruna till Luleå..............4: 30

Luleå sjöledes till Galle...........3: 10

Omlastning i Galle.............0: 55

Galle—Forsbacka..............1:10

Kronor per ton 9: 05

Frakten för Gellivare-malm under samma förhållanden

till Forsbacka......... 7:50

Nuvarande frakt å järnväg hela sträckan:

från Kiruna till Forsbacka.......14: 70

» Gellivare » » cirka . . . . 13: 40

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 107.

177

Af dessa fraktsatser framgår, att äfven med användande af billigaste

transportmöjligheter, kombinerad järnvägs- och sjötransport, det förefinnes

ringa utsikter för användning i stort af Norrbottensmalm vid våra nuvarande

järnverk.

Det återstår dock att tillse, om ej genom en blifvande Inlandsbana

frakterna skulle kunna nedbringas så, att åtminstone en del af järnverken

i Västmanland, Värmland och Dalarna med fördel skulle kunna använda

sig af Gellivare- och Kirunamalm.

Afståndet från Gellivare till Ludvika är, den riktning Inlandsbanan

kan tänkas få, cirka 1,000 kilometer.

Till ledning för bedömande af, hvilken billigaste malmtrakt man

skulle kunna tänka sig på denna sträcka, hänvisas till närstående tabell,

som upptager de mig bekanta lägsta fraktsatser per tonkilometer för

järnmalm.

Fraktadt afstånd,

Öre per ton

kilometer.

kilometer.

Tyskland.

Belgien.

Frankrike.

Förenta

staterna.

1 200 ........

1,38

1,17

1,17

350 ........

1,27

0,97

—

—

| 200 cirka.....

—

—

—

0,573

Till följe af flera skäl, såsom bland annat vårt dyrare bränsle för

tågens framdrifvande,1 olikheten i klimatiska förhållanden, våra fraktkvantiteters

obetydlighet i förhållande till de amerikanska, är det ej sannolikt,

att vi ens närmelsevis kunna komma ned till den åberopade amerikanska

fraktsatsen. Däremot torde vi kunna närma oss, ja till och med

uppnå den belgiska, och med denna afrundad till 1 öre per tonkilometer

skulle frakten mellan Gellivare och Ludvika uppgå till 10 kronor per ton,

således groft räknadt samma pris, för h vilket malmen med nuvarande

billigaste transportmöjligheter, sjötransport Luleå—Gäfle samt sedan på

järnväg, skulle kunna transporteras till Ludvika.

Om till malmfrakten 10 kronor läggas låt oss säga endast 4 kronor

50 öre, utgörande malmens pris fritt å vagn vid grufvan, äro vi uppe

i 14 kronor 50 öre per ton för malmen vid verket, under det att

1 Man bör kunna hoppas, att kostnaderna härför skola kunna nedbringas, om elektrisk

drifkraft, skapad af vattenkraft, kommer till användning.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft.

23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

medelpriset i Bergslagen för 60-procentig fosforfattig malm under de sista

10 åren kan sättas till 12 kronor 50 öre per ton.

För Kirunavare-malm skulle priset under samma antagande blifva

15 kronor 50 öre per ton.

Det framgår häraf, att hvilka transportvägar Norrbottensmalm än

fraktas till de nuvarande järnverken, de höga fraktkostnaderna alltid komma

att utgöra ett svårt hinder för de fosforhaltiga malmernas användning i

stor skala. Då de malmtillgångar, hvarpå dessa verk grunda sin tillverkning,

tillsammans med de fyndigheter, som sannolikt framdeles påträffas

i mellersta Sverige, icke kunna tänkas för flera århundraden fylla behofvet,

vore högst önskligt, om Grängesberg, där mellersta Sveriges största järnmalmstillgångar

finnas, kunde i sin helhet reserveras för den svenska

j ärn tillverkningen.

Den malm, som skeppas från Grängesberg, passar visserligen ej för

de tillverkningsmetoder, som de flesta järnverk nu använda, men det har

redan visat sig och skulle säkerligen framdeles ännu mer komma att visa

sig, att järnverken, då ekonomiska intressen så fordra, förstå att anpassa

sitt tillverkningssätt efter tillgängliga råmaterialier. Huru önskligt det än

skulle vara, att Grängesbergsmalmen i sin helhet reserverades för framtida

behof, låter detta sig dock ej göra, ty därigenom skulle de miljoner,

som nedlagts på ordnandet af en tidsenlig brytning och transport m. in.

af denna malm, vara till stor del bortkastade, hvarförutom en stor arbetarstam

skulle åtminstone tillfälligt beröfvas sin bärgning. Svenska järnhandteringen

är dessutom för närvarande hvarken rustad för att mottaga eller

i behof af några större kvantiteter Grängesbergsmalm, och det torde dröja

rätt länge, innan så blir förhållandet.

Svaret på den uppställda frågan torde med ledning af ofvanstående

blifva följande:

Då det torde få antagas, att om nu befintliga järnverk i mellersta

Sverige för sina nu använda järntillverkningsmetoder blifva i behof af

fosforrik malm, sådan kan fås till afsevärdt billigare pris från Grängesberg

än från Norrbotten, finnes ganska liten utsikt för användning i större

skala af Norrbottensmalm vid dessa järnverk.

Den naturligaste gången för utvecklingen af vår järnhandtering

synes vara, att de gamla verken med sina lägen inuti landet i närheten

af de renaste järnmalmerna företrädesvis ägna sig åt tillverkning af mera

högfärdigt kvalitetsjärn och stålmanufaktur, under det att de för tillverkning

af räls, balkar och dylika gröfre artiklar afsedda verk, som kunna

basera sin tillverkning på Norrbottens- eventuellt Grängesbergsmalmer och

opaginerad Kontrollera mot PDF

17!)

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 107.

importerade stenkol, böra söka sig plats vid kusten, dit frakter för malm

och kol äro billigare, och dill- afsättningsmöjligheterna äro gynnsammare.

I sammanhang härmed torde böra framhållas, att mycket för närvarande

i Sverige förbrukadt, med träkolsbränsle tillverkadt järn skulle

utan olägenhet kunna ersättas med billigare järn, tillverkadt med stenkolsbränsle.

F ördelen härmed skulle vara, att träkolen skulle kunna förbehållas

tillverkningen af järn af högsta kvalitet, främst afsedt för export.

Fråga N:o 1 b.

Afsättningen från nya järnverk, baserade på Norrbottensmalin och

stenkolsbränsle, skulle tydligen komma att ske, dels inom landet såsom

ersättning för hittills från utlandet importerade järnvaror, dels ock i hufvudsak

medels export, och skola vi undersöka dessa båda möjligheter hvar

för sig.

Afsättning inom landet. Den nuvarande järnhandteringen har till

största delen fyllt Sveriges behof af järn, och den rustar sig att, om förhållandena

blifva gynnsamma, eröfra en större del af den nuvarande importen.

Man kan därför hoppas, att genom dessa utvidgningar af redan

befintliga verk införseln skall komma att minskas, men kanske ej till den

grad, att ej ett nyanlagdt verk äfven skulle kunna påräkna inländsk marknad

för en del af sina produkter, synnerligast för sådana, som ej komma

att tillverkas af de utvidgade äldre verken.

Af Sveriges officiella statistik för de senaste fem åren 1901—1905

framgår, att införseln i medeltal af varor, som företrädesvis kunna blifva

föremål för tillverkning vid ett nytt järnverk, uppgår till nedanstående

kvantiteter och värden.

Medeltal för åren 1901—1905.

Ton.

Värde, kronor.

Tackjärn..............

46,173

2,770,000

Plåtar ...............

9,140

1,243,000

Balk- och annat fasonjärn......

23,894

2,458,000

Järnvägsskenor m. in.........

58,419

5,506,000

Samma

137,626

11,977,000

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Om såsom antagligt är de nuvarande järnverken inom den närmaste

tiden komma att öka sin tillverkning med cirka 80,000 ton af fabrikater,

som nu importeras, återstår af ofvanstående 137,626 endast cirka 57,000

ton, en kvantitet, alldeles för obetydlig för ett fullt modernt verk. Det

får dessutom ej antagas, att alla de 57,000 ton skulle tillfalla nybyggda

verk; ty äfven om jämförelsevis höga tullsatser åsättas dessa nu till största

delen tullfria varor, veta nog utländska tillverkare medel att behålla en

del af sin förra mai''knad.

För att icke uppskatta den kvantitet Norrbottensmalm för lågt, som

skulle komma att användas för inlänsk tillverkning vid ett nyanlagdt verk,

så låtom oss antaga, att en kvantitet, lika med hela nuvarande importen,

137,000 ton, där skulle komma att tillverkas. Låtom oss vidare antaga,

hvad som dock ej är förhållandet, att endast Norrbottensmalm kunde användas.

Under dessa för uppnåendet af en stor malmkvantitet särdeles

gynnsamma förutsättningar, skulle hela malmbehofvet för en järnkvantitet,

motsvarande vår nuvarande import, endast uppå till cirka 250,000 ton, en

kvantitet, som, jämförd med tillgångar och brytning smöjligheter i Norrbotten,

är obetydlig.

Afsättning utom landet. Det återstår ännu att undersöka, hvilka förutsättningar

som finnas för tillgodogörande af Norrbottensmalmer i större

skala för järn till export. Det är tydligt, att hvad man först har att tillse

är, att läget för ett verk för sådant ändamål blir det bästa. Flera platser

hafva blifvit föreslagna, bland andra Luleå, Oxelösund och Göteborg. Hvad

Luleå angår, kan den nog vara lämplig för tackjärnstillverkning, grundad

på norrländska träkol och Gellivaremalm, men för ett stålverk skulle de

klimatiska förhållandena vara mera hinderliga, och framför allt måste det

hafva ett sådant läge, att dess fabrikanter kunna hela aret med billigaste

frakt (sjöfrakt) tillhandahållas konsumenterna.

Hvad Oxelösund och Göteborg angå, äro de båda tänkbara; dock

synes mig Göteborg med sin lifliga sjöfart, närhet till England

och kontinenten samt hela året obehindradt tillförselmöjlighet af malm

från Narvik äga företräde. Hvad malm frakterna från Narvik till Göteborg

angå, så framgår af nedanstående tabell, att de äro desamma som

till Englands ostkust och obetydligt billigare än till norra Tyskland.

Ungefärlig uppgift på malmfrakterna från Narvik till nedanstående

platser.

Englands

ostkust.

England,

Bristol-

kanalen.

Tysklands

nordkust.

Canada.

Göteborg.

Kronor

per ton . .

4,05

4,50

4,50

6,30

4,05

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Knuff!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Vi vilja nu tillse, huru tillverkningspris och afsättningsmöjligheter

på, utländska marknaden skulle ställa sig för ett verk i Göteborg, jämfördt

med ett i England. Jag har särskilt valt England till jämförelse, emedan

ett verk i detta land, hvarest inga skyddstullar finnas, i likhet med

ett i Göteborg icke har fördelen af en tullskyddad inländsk marknad,

såsom fallet skulle varit i de flesta andra länder. Om såväl det svenska

som engelska verket skulle betala samma pris för malmen lastad å fartyg

i Narvik, vore de, då frakten är densamma, i fråga om malmkostnad

likställda. Jag har härvid antagit, att de blandningsmalmer, hvarmed det

är nödigt att utblanda kirunamalmen, skulle kosta lika mycket i England

som i Sverige.

Vi komma nu till omkostnaderna för kol. Att endast stenkol, importerade

från utlandet, troligen England, kunde komma i fråga är tydligt,

då bruket af träkol, äfven om sådana kunde anskaffas i nödig mängd,

skulle uppdrifva tillverkningspriset så högt, att konkurrens på utländska

marknaden omöjliggjordes. Då frakten af stenkol från grufvorna i England

till Göteborg alltid blefve dyrare, än frakten från grufvorna till det

engelska konkurrentverket, så kunde ej undvikas, att »Göteborgsverkets» omkostnader

för bränsle komme att ställa sig högre.

Hvad arbetslönerna angå, så finnes ej skäl antaga, att de skulle

blifva vare sig högre eller lägre i Göteborg än i England, förutsatt att

de båda verken vore af samma storlek och lika väl inrättade.

Vi hafva till sist frakterna för den färdiga varan. Dessa kunde

i ena fallet blifva lägre för det ena och i andra fallet för det andra

verket, men i allmänhet kan dock antagas, att de skulle ställa sig dyrare

för Göteborgsverket än för det engelska, som hade fördelen af landets lifliga

sjöfart i alla riktningar och stor marknad på nära håll inom eget land.

Om vi dock bortse härifrån och antaga dessa utfrakter lika och afsättningsmöjligheterna

lika stora, hafva vi likväl kvar till försämrande af Göteborgsverkets

ställning de större utgifterna för stenkol. Användning af

tyska stenkol skulle säkert ställa sig än dyrare. Det stora järnverket i Stettin

använder till största delen om ej uteslutande engelska stenkol.

Man kommer därför till det resultat, att skall ett inländskt verk,

baseradt på kirunamalm och importerade stenkol och afsedt för export bära

sig, sä mäste det hafva malmen till billigare pris än de utländska järnverk,

med Indika det skall konkurrera.

Denna slutsats gifver vid handen, att det endast är de jämförelsevis

obetydliga kostnaderna för kolfrakten från England som vid lika malmpriser

gör Göteborgsverkets järn dyrare, och förefaller det då, som om vi

skulle kunna afhjälpa denna olägenhet, endast vi laga så, att svenska järn
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

verk få malmen lika mycket billigare. Saken är dock ej så enkel, som

det kan synas. Antåg-, att vi med tillhjälp af egen malm och importerade

stenkol skaffade oss en järn tillverkning af det omfång, att den för att

vinna afsättning måste i stort uppträda som konkurrent med de störa järntillverkande

länderna. Är det då troligt, att de utan att skydda sin egen

industri skulle nöja sig därmed? Skulle ej England finna medel att begränsa,

ja, kanske rent af förhindra vår tillgång på stenkol, och Tyskland

och andra länder, dit vi utkastade våra fabrikater, skulle de ej genom

höjda tullar eller på annat sätt skydda sina intressen? Följden kunde

och skulle säkerligen blifva, att de kanske hundratals millioner, vi nedlagt

i järnverk, vore bortkastade. Då skulle de, som låtit hänföra sig af en

blind patriotism, komma att lida ett nederlag, från hvilket de skulle hafva

svårt att hämta sig. Om däremot ett eller flera järnverk, med en tillsammanlagd

jämförelsevis måttlig tillverkning, exempelvis några få hundra

tusen ton per år, afsedd för export, komme till stånd, under det att en

del af Tysklands och Englands malinbehof samtidigt tillgodosåges genom

export från Sverige, så finnes utsikt för, att vi skulle få vara i fred och

ej beröfvas möjligheten att på världsmarknaden afsätta, hvad vi tillverkade

öfver landets behof.

Enär vi ej äro nog lyckliga att äga för järnhandteringen lämpliga

stenkol inom eget land, måste vi nöja oss med att intaga en mindre betydande

ställning bland järntillverkande länder, och detta så mycket mera,

som vi äro en liten nation med jämförelsevis ringa inflytande på stormakternas

åtgöranden.

Förhållandet mellan hittillsvarande och nya verk. I hvilken utsträckning

nya verk skulle komma att inkräkta på de nuvarande järnverkens

inhemska marknad, beror i första rummet på, hvilka priser de nya verken

skulle komma att betala för sin malm. Om statsmakterna skulle finna

anledning till att underlätta uppkomsten af en järn tillverkning, baserad på

norrbottensmalmer, genom att möjliggöra för dessa verk att erhålla malm

till billigare pris, än hvad utländska köpare betala, så synes oafvisligen

nödvändigt och förenligt med vanliga rättsprinciper, att det så ordnas, att

den förutvarande svenska järntillverkningens stora intressen däraf icke

komma att lida skada, men å andra sidan bör omsorgen för dessa äldre

verk icke hindra den, från det allmännas synpunkt sedt, önskliga uppkomsten

af nya verk, under förutsättning att dessa hafva till uppgift och

syftemål, att afsätta sina alster på en marknad och för ändamål, som ej

utgjort föremål för de äldre verkens produktion.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

183

Ehuru jag är öfvertygad om, att, om så skulle fordras, eu för båda

parterna tillfredsställande lösning skulle kunna åstadkommas på derå sätt,

vill jag ej underlåta att påpeka, att den synes mig kunna ske bland annat

på det sätt, att de nytillkomna verken liksom förut befintliga verk erhålla

den kvantitet malm, som motsvarar kvantiteten exporteradt järn, till nedsatt

pris.

Fråga N:o 2.

Är det antagligt, att malm från grufvorna i Norrbotten

inom en ej alltför lång framtid i större utsträckning kan komma

att tillgodogöras medelst elektrisk energi från våra vattenfall,

med torf och skogsaffall som bränsle, eller med tillhjälp af helt

och hållet nya järntillverkningsmetoder?

Det är naturligtvis omöjligt att förutsäga, hvad som i fråga om uppfinningar

inom järnhandteringen kan inträffa äfven inom den närmaste

tiden, men såvidt man af den tekniska litteraturen och underrättelser

i öfrigt känner, hafva några nya, redan fullt bepröfvade metoder att tillverka

järn vare sig medelst elektrisk energi, med torf eller på annat sätt

ännu icke framkommit.

Elektrisk järntillverkning. Det är nödvändigt, då man talar om

elektricitetens användning inom järnhandteringen, att skilja på tillverkning

af järn utaf malm från omsmältning och rening af stål medelst elektrisk

ström. Försök i båda riktningarna pågå på flera ställen i världen, bland

annat i vårt eget land. I fråga om stålsmältningen har man kommit

längre än med järnframställningen, och har stålsmältningen hittills företrädesvis

haft till föremål att ersätta smältning i degel.

Vid tillverkning af järn från malm enligt hittills använda metoder

åtgår en del af det använda kolet (reduktionskolet) för malmens reduktion,

d. v. s. för borttagande af det med järnet förenade syret och en annan

del för underhållande af den för processens fortgång nödiga temperaturen

och smältningen (smältningskolet).

Vid den elektriska järntillverkningen ersättes smältningskolet genom

af elektrisk ström frambringad värme, men reduktionskolet lär väl ingen

ännu hoppas kunna på denna väg ersätta. Myckenheten af reduktionskolet

i förhållande till smältningskolet beror till en del på malmens beskaffenhet,

men torde i medeltal för Norrbottensmalmer kunna antagas som 1:1,

d. v. s. hälften af nu behöflig kolkvantitet bör kunna ersättas af elektrisk

energi.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Man ser häraf, att man ingalunda kan undvara kol vid elektrisk

järnframställning.

Äfven om en metod för elektrisk järntillverkning vore så fulländad,

att den tilläte fabriksmässig drift, så skulle, då, som vi sett, endast c:a

hälften af den nu använda kolkvantiteten kan inbesparas, vi likväl i allt

för hög grad vara beleende af importeradt bränsle, om en afsevärd del af

nu exporterad malm skulle inom landet förädlas.

Enligt i Canada utförda försök att framställa tackjärn med tillhjälp

af elektrisk energi, skulle med en elektrisk hästkraft på ett år kunna framställas

c:a 4 ton tackjärn, därvid c:a hälften af den för sådan tillverkning

i masugn nödiga kolkvantiteten skulle inbesparas.

En utredning öfver mera afsevärda ännu oanvända vattenfall, som

finnas i Sverige, skulle vid många tillfällen vara af stort värde för bedömmande

af den roll, vattenkraften framdeles kan tänkas komma att spela

i fråga om utvecklingen af landets industri. Vår nuvarande vetskap sträcker

sig endast till statens mera betydande vattenfall, som enligt vatten fallskommitténs

år 1903 publicerade utredning hafva ett sammanlagdt naturhästkraftantal

vid industriellt medelvattenstånd af 772,800 hästkrafter1), motsvarande

c:a 500,000 elektriska hästkrafter.

Om nu all denna kraft tänkes använd för framställning af tackjärn

ur malm medelst elektricitet, skulle, då med hvarje elektrisk hästkraft på

ett år kan framställas c:a 4 ton tackjärn, den erhållna tackjärnskvantiteten

uppgå till 2,000,000 ton, motsvarande en malmkvantitet af c:a 3,500,000

ton. För denna tillverkning skulle dessutom åtgå c:a 1,200,000 ton kol,

träkol eller koks.

Om Trollhätte strömmars alla 150,000 naturhästkrafter vid industriell

medelvattenmängd, motsvarande 94,000 elektriska hästkrafter, tänktes använda

på samma sätt, skulle den framställda järnkvantiteten utgöra 376,000

ton, nära 2/3 af Sveriges nuvarande tackjärnstillverkning, förbrukade malmkvantiteten

c:a 660,000 ton och nödiga kolmängden 225,000 ton. Ehuru

det af flere skäl icke gärna är tänkbart att använda alla statens vattenfall

för detta ändamål, så lämnar det anförda exemplet dock ett ungefärligt

begrepp om den betydelse, vattenkraft i en framtid kan tänkas komma att

få i fråga om järntillverkning.

Det vore ett mycket vackert resultat, om vi någon gång i framtiden

komme därhän, att XU af de 772,000 hästkrafterna användes för järnframställning,

i hvilket fall vi kunde förbruka 875,000 ton malm vid en kol
-

x) Häri är- kraften från Trollliätteströminar, som utgör ungefär V5 af det hela, inberäknad.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

185

förbrukning af 300,000 ton. Lyckades man då därjämte att genom någon

nu okänd metod framställa de nödiga kolen från torfmossar, ja, då förefunnes

naturliga möjligheter att oberoende af utländska råmaterial öka vår

järntillverkning.

Järntillverkning medelst torfbränsle. Försök hafva gjorts och pågå

möjligen ännu i Tyskland, att ersätta träkol och koks vid tackjärnsframställning

med torfkol. Till några stora resultat hafva dessa försök ännu

ej ledt, men dock visat, att torfkol kunna användas för järnframställning

i masugn, ehuru det på de flesta platser blir billigare att använda annat

bränsle.

Så länge som den hufvudsakligaste torkningen af torfven måste ske

i luften under c:a 21h månad på högsommaren, äro tillverkningskvantiteterna

alltför mycket begränsade och Sverige sämre ställdt i fråga om denna

tillverkning än en del andra sydligare länder. Ständigt pågå försök att

göra sig oberoende af lufttorkningen, men ännu har det ej lyckats. Hvilken

hjälp man kan vänta af torfmossarna i fråga om järntillverkning, kan man

därför ej nu förutsäga. Träkolet har bland annat företräde framför torf

i större frihet från fosfor.

Innan vi lämna frågan om torfbränsle, låtom oss undersöka, huru

torfanskaffningen för en järntillverkning i stort — vi antaga då, att en

sådan metod redan vore funnen — skulle gestalta sig. Vid nu använda

torftillverkningsmetoder kan enligt uppgift af statens förste torfingenjör

arbetslönerna å mossen i medeltal skattas till 3,75 kr. per ton färdig torf.

Enligt samma källa är i medeltal 1 ton engelska stenkol i bränslevärde

lika med 1,8 ton torf. Då nu arbetslönerna för en ton torf antagas till

3.75 kr., utgöra de för en torfkvantitet, som motsvarar en ton stenkol,

6.75 kr.

För tillgodogörande af 600,000 ton malm, motsvarande c:a 345,000 ton

tackjärn, ej hälften af den nuvarande malmexporten öfver Narvik, och förädlingen

drifven endast till tackjärn, skulle, då stenkolsåtgången för framställning

af 1 ton tackjärn utgör c:a 1,5 ton stenkol, fordras c:a 520,000

ton stenkol, motsvarande 930,000 ton torf. Då nu en ton torf i arbetslöner

kostar 3,75 kr., skulle arbetslönerna för 930,000 ton torf utgöra

3,470,000 kr.

Enär torfarbete ej kan fortgå mer än c:a 75 dagar under året,

skulle den utbetalade dag aflöning en för en sådan torftill ve ritning utgöra

tjäna i medeltal 3,50 kronor per dag, fordrades det för åstadkommande af

3,470,000

= c:a 46,500 kronor. Under antagande att hvarje arbetare skulle

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft.

24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungt. Majds Nåd. Proposition N:o 107.

denna tillverkning en arbetarestam uppgående till 13,300 personer, säger

trettoniusentrehundra personer, som under årets öfrig a 91/2 månader skulle

nödgas söka sig annat arbete.

Häraf framgår med all önsklig tydlighet omöjligheten att, med användning

af nuvarande torftillverkningsmetoder, få en större järntillverkning

till stånd, grundad på detta bränsle.

För vallning af järn och andra ändamål har för ett par tiotal år

sedan mer torf användts än nu, ty de stegrade arbetslönerna göra, att

torf på många platser blir dyrare att använda än stenkol. Bruket af torf

har således, hvad järnhandteringen angår, gått i motsatt riktning mot hvad

man skulle önskat.

Järntillverkning med träkol delvis framställda af skogsaffall, Vid

bedömande af frågan, i hvad mån ett utsträckt tillvaratagande af skogsaffall

kan inverka på vår järnhandterings bränsletillgång, bör man söka

skaffa sig en föreställning om träkolsförbrukningen inom denna handtering.

Ett studium häraf visar, att vår järnhandtering, som i hufvudsak

är förlagd till mellersta Sverige hämtar sitt träkolsbehof från ett område

af 110 nymils längd, räknadt från mellersta Småland till trakten norr om

Luleå. Häraf framgår, att till vår nuvarande järntillverkning kolen hämtas

snart sagdt från alla för frakt hittills tillgängliga delar af vårt, land.

Visserligen öppnas genom Inlandsbanan nya områden för träkolstillverkning,

men, då man besinnar, att, där flottningsmöjligheter ej föreligga,

träkol utan för stor kostnad icke kunna hämtas från områden, som ligga

mer än 11U—IV2 mil från järnväg, finner man genom en enkel beräkning,

att från de af Inlandsbanan berörda trakterna inga sådana kolkvantiteter

kunna väntas, att någon verkligt afsevärd förädling af Norrbottensmalm

därpå kan grundas. Till ledning för ett ungefärligt bedömande af den

kolfångst, som kan vara att påräkna utefter en Inlandsbana, kan nämnas,

att de kolkvantiteter, som från järnvägarna mellan Storvik och Storlien

samt emellan Bräcke och Lokaträsk årligen tillförde vår nuvarande järnhandtering,

i medeltal under åren 1899—1903 utgjorde 310,000 stigar å

20 hektoliter, motsvarande 254 stigar per kilometer järnväg.

Hela Inlandsbanans längd från Gellivare till den plats, där den

korsar nordvästra stambanan, torde blifva c:a 950 kilometer. Om äfven

här en kolfångst af 254 stigar per kilometer lägges till grund för beräkningen,

så skulle den kolkvantitet, som Inlandsbanan skulle tillföra,

utgöra c:a 240,000 stigar, motsvarande en tackjärnstillverkning af endast

64,000 ton. Ehuru riklig tillgång på skogsaffall finnes, får man knappast

antaga, att kolfångsten per kilometer utefter Inlandsbanan skall blifva

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 107.

187

större Un längsefter nu befintliga järnvägar,-da banan kommer att genomgå

mindre bebodda trakter, hvithet alltid utgör ett hinder för ordnande af

stor kolning.

För att lämna ett begrepp om den stora vedmassa, som åtgår för

en på träkol grundad järntillverkning, och svårigheten att ihopskaffa sådana

vedmassor äfven där god tillgång på kolved finnes, kan anföras, att

för vår nuvarande svenska tackjärnstillverkning, uppgående till c:a 600,000

ton, användes ungefärligt räknadt, en vedmassa, som upplagd i vedfamnar

af 6 fots längd, 6 fots höjd och 3 fots bredd, skulle bilda en sammanlagd

längd af 500 nymil, d. v. s. tillräcklig för att uppläggas 6 fot högt och

11 meter bredt på hela afståndet mellan Stockholm och Göteborg.

Den största svårigheten, nuvarande järnhandtering har att kämpa

med, är det höga träkolspriset, som synes alltjämt komma att stiga i

samma mån som skogs tillgången minskas, trämasse- och pappersfabrikationen

ökas. Det synes därför vara väl hehöfligt, att de träkol, som kunna

tillföras genom en Inlandsbana, kunna komma den nuvarande på kvalitetsjärn

arbetande järnhandteringen tillgodo.

Det må dessutom anses både oklokt och orätt, att till förädling af

norrländska fosforhaltiga malmer använda träkol, ty de äro för detta

ändamål onödigt goda och kunna såsom förut framhållits ersättas med den

billigare koksen.

Nya tillverkningsmetoder. Allt emellanåt framkomma förslag till nya

tillverkningsmetoder. Hvilka sådana än komma att efterträda de nu använda,

är man, såvidt man nu kan se, i behof af reduktionskol, uppgående

till ungefär hälften af det nu för rnasugnsprocessen använda. En ny

metod, huru utmärkt den än är, behöfver vanligen flera tiotal år för sin

fulländning och innan den kan uttränga förut använda metoder.

Sammanfattning.

I det föregående har jag sökt visa:

1) Att nu befintliga järnverk tillfölje af dyra malmfrakter icke kunna

antagas komma att i någon större utsträckning använda sig af

Norrbottens fosforhaltiga malmer.

2) Att nya järnverk, uppförda vid kusten, måste exportera större delen

af sin tillverkning, men att de därvid ej kunna i pris konkurrera

med utländska tillverkare, som använda norrländska malmer med

mindre än att de kunna få köpa malmen till billigare pris än dessa*

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

3) Att, så länge järnhandteringen är beroende på importeradt bränsle,

man ej kan hoppas, att sådan tillverkning, förbrukande hela eller

större delen af den malmkvantitet, som under sista åren exporterats,

kan uppstå och orubbad äga bestånd.

4) Att de elektriska järnframställningsmetoderna ännu befinna sig på

försöksstadiet, och att, äfven om de skulle lyckas, man endast kan

påräkna att inbespara c:a hälften af det förut använda kolet.

5) Att eu större tillverkning af järn, grundad på användning af torf,

är otänkbar, så länge man i fråga om bortskaffandet af den naturliga

torfvens vattenhalt är hänvisad till lufttorkning.

6) Att man troligen ej får göra sig alltför störa förhoppningar i fråga

om kolfångst utefter eu blifvande Inlandsbana, i synnerhet då det

gäller att framställa järn i stor skala för export.

7) att några nya bepröfvade tillverkningsmetoder, som skulle kunna göra

det möjligt att inom landet förädla stora kvantiteter Norrbottensmalm,

icke äro kända, och att, äfven om sådana skulle uppstå, det antagligen

fordras flera tiotal år, innan de kunna komma till allmän användning.

Af ofvanstående sammanfattning skulle måhända tyckas framgå, att

jag misströstar om en stor och lyckosam utveckling af vårt lands järnhandtering.

Detta är emellertid ingalunda min åsikt.

Jag tror tvärtom på framåtskridandet, jag tror att såväl våra mossar

som vattenfall, där de ej kunna utnyttjas på ändå bättre sätt, en gång i

framtiden skola komma till användning för lönande järntillverkning, men

jag tror ej, att vi därvid kunna komma så långt, att ej en rätt afsevärd

malmexport från Norrbottens grufvor samtidigt därmed lämpligen bör ske.

Till belysande af hvilken betydelse Sveriges malmexport har i förhållande

till Englands och Tysklands sammanlagda malmförbrukning, kan

anföras. Utförseln af malm från Sverige uppgick 1905 till 3,316,127 ton.

Allra största delen af denna kvantitet gick till Tyskland och England.

Då nu dessa två länders sammanlagda tackjärnstillverkning samma år utgjorde

20,7 millioner ton, skulle, med antagande af att 2 ton malm användes

för 1 ton tackjärn, deras hela malmförbrukning hafva utgjort c:a

41,5 millioner ton. Häraf framgår, att hela vår malmexport 1905 motsvarade

c:a V12 af dessa båda länders malmförbrukning.

England, som, det vill väl ingen förneka, skött sin nationalekonomi

på ett utmärkt sätt, har ej förhållit andra nationer att få del af sin rikedom

på stenkol.1) Skola vi, som hafva mindre förutsättning att följa vårt

eget godtycke, använda en annan taktik?

r) Exporten af engelska stenkol och koks utgjorde i medeltal åren 1901—1905

45,592,000 ton, i Tärde motsvarande c:a 486 millioner kr.

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Värdet af Sveriges import af stenkol och koks utgjorde enligt Sveriges

officiella statistik i medeltal åren 1901—1905 58,722,694 kronor. Det

torde icke kunna anses annat än välbetänkt, att vi genom malmexport

söka tillföra vårt land en ersättning för åtminstone en del af denna stora

utgift för att därmed förskaffa landet och dess industri ökade utvecklingsmöjligheter.

Att ej göra så vore oklokt från flera synpunkter och skulle

bidraga till att försvaga ej endast vår ekonomiska utan äfven vår politiska

ställning till andra länder.

Ehuru jag sålunda är af den bestämda åsikten, att en export på

några fä millioner ton årligen, eller upp till järnvägens trafikförmåga, under

några tiotal år icke kan vara annat än till nytta såväl för grufbolaget

som för landet, anser jag det dock önskligt, att, om framdeles nya nu ej

anade möjligheter för malmens förädlande inom landet skulle uppstå,

exporten då kunde återföras till mera blygsamma dimensioner.

Järnmalmsfrågan bör lösas och det ju förr dess hellre. Vi behöfva

få släppa denna fråga för att ägna oss åt lösningen af nya problem.

Stockholm den 13 mars 1907.

Vördsammast

J. A. Brinell.

Öfveringonjör vid jernkontoret.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 107.

TackjämsproduMoneni nednnstamde

Länder 1811-1005.

1871 1873 1877 1881 1885 1889 1893 1897 1901 1905

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 107.

191

Tackjärnsproduktionen i nedanstående länder åren 1871—1905, angifven

i 1,000 ton.

År.

L

a n

d.

Sverige.

Ryssland.

Belgien.

Frankrike.

Tyskland.

Amerikas

Ferenta

stater.

England.

1871........

298-8

359 0

609-2

859-6

1,563-7

1,7341

6,733 2

1873 ........

345-7

379-9

607’4

1,381-0

2,2406

2,601-9

6.671-5

1877 ........

344-5

399-7

470-5

1,506-8

1,932-7

2,099-7

6,714-4

1881........

430-0

469-5

624-7

1,886-4

2,914-0

4,210-6

8,274-8

1885 ........

464-7

527-5

7129

1,630-6

3.687-4

4,109-2

7,534-1

1889 ........

420-7

740-3

832-2

1,7340

4,524-6

7,725-3

8,456 0

1893 ........

453-4

1,159-7

745-3

2,003-1

4,986-0

7-238-6

7,088-6

1897 ........

538-2

1,835-6

1,034-7

2,484-2

6,881-5

9,807-1

8,937-2

1901........

528-4

2,830-1

764-2

2,388-8

7,8801

16,137-7

8,055 5

1904 ........

528-5

2,962-2

1,307-0

2,999-8

10,103-9

16,761-9

8,700 0

1905 ........

537 2

2,1250

1,310-3

3,0770

10,987-6

23,360-3

9,746-2

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

193

Bilaga H.

Malmförekomster inom Jukkasjärvi och G el li vare socknar,

Norrbottens län,

hvilka afses i Kungl. Maj:ts nådiga proposition till 1907 års riksdag,

af

Walfr. Petersson.

Nedanstående meddelanden afse att lämna en kortfattad sammanställning

af resultaten af de undersökningar, som dels på statens bekostnad

och dels af de resp. grufägarna blifvit utförda för utredande af de

ifrågavarande malmförekomsternas beskaffenhet i kvantitativt och kvalitativt

hänseende. Denna framställning grundar sig till väsentlig del på de detaljerade

undersökningar, som utförts för statens räkning vid Gellivare och

Kiirunavaara-Luossavaara åren 1890 och 1891 (»Apatitkommissionen») af

d. v. statsgeologen Hj. Lundbohm och författaren samt af författaren vid

Mertainen, Painirova, Rakkurijoki och Nokutusvaara m. fl. år 1899 (»Statens

malmfältsundersökning 1899») på förf:s iakttagelser vid kortare, i

samband med tjänsteresor gjorda besök i Gellivare och Kiirunavaara 1899

och 1902, samt på den framställning af sina under »Statens malmfältsundersökning

1899» å Ekströmsberg, Laukujärvi, Lopasjärvi, Toppi (Njuotjamaluspavare),

Raggisvaara och Haukivaara m. fl. ställen gjorda iakttagelser,

som statsgeologen F. Svenonius publicerat i »Underdånig berättelse om en

undersökning af mindre kända malmfyndigheter inom Jukkasjärvi malmtrakt»

S. G. U. Ser. C n:o 183.*) Vidare grundar sig denna framställning

på de år 1897 för statens räkning af d. v. statsgeologen

Hj. Lundbohm utförda undersökningarna af Kiirunavaara och Luossavaara,

och på de uppgifter som kunnat erhållas genom de i kommerskollegii

grufkartekontor förvarade grufkartorna jämte beskrifningar.

*) I det följande citeras denna publikation under benämningen »Jukkasjärvi Malmtrakt».

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Vidare hafva viktiga bidrag till denna sammanställning lämnats genom en

af nu aflidne bergsingeniören Carl Ericsson författad utförlig, af geologiska

och magnetiska kartor m. m. åtföljd, ej till trycket befordrad beskrifning

öfver samtliga till Mertainens grufaktiebolag hörande fyndigbeter,

och en af grufingeniören Axel Dellwik i Jernkontorets Annaler år 1906

publicerad beskrifning öfver Gellivare malmberg, bvarjämte en del erforderliga

uppgifter lämnats af ingeniören A. Dellwik och disponenten Hj.

Lundbohm rörande erfarenheterna under de senare årens grufdrift och

i samband därmed gjorda undersökningsarbeten.

till

De malmfält, hvilka i det följande komma att behandlas, tillhöra

hufvudsaklig del Jukkasjärvi socken och äro med undantag af Ragdägna

emellan Torne och Kaitum alfvar; endast Gellivare,

Lopasjärvi och Ekströmsberg tillhöra Gellivare socken.

Malmfältens belägenhet framgår af bilagda karta I.

gisvaara

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

Kiirunavaara.

Luossavaara.

Haukivaara, beläget

Nokutusvaara, »

Tuollujärvi, »

Bakkurijoki, »

Mertainen,

Painirova,

Gellivare.

Lopasjärvi,

beläget

Ekströmsberg,

Laukujärvi,

Toppi,

14. Raggisvaara,

1,5 km. SO om Luossavaara.

3 km. NNO om Luossavaara.

5 km. Ö om Luossavaara.

invid järnvägslinjen 5 km. S om Kiirunavaara.

30 km. OSO om Kiirunavaara.

8 km. S om Mertainen.

invid järnvägslinjen Gellivare—Riksgränsen

44 km. NNV om Gellivare.

30 km. VSV om Kiirunavaara.

5 km. N om Ekströmsberg.

1 km. V om järnvägsljnien, 28 km. NNV

om Kiirunavara.

48 km. N om Kiirunavaara cirka 10 km.

ö om Torneträsks östra ände.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

195

Kiirunavaara och Luossavaara.

Dessa malmfält blefvo mera allmänt bekanta först genom den af

Kungl. Maj:t år 1875 utsända undersökningskommissionen, hvars ledamot,

dåvarande statsgeologen 0. Gumaelius upprättade den geologiska karta,

som åtföljer nämnda kommissions berättelse, hvilken ingår i Sveriges

Geologiska Undersöknings publikationer 1876. Fälten besöktes vidare

under »Apatitkommissionens» undersökningar dels år 1890 af Hj. Lundbohm

och författaren, dels 1891 af författaren, och gjordes därvid en

detaljerad granskning af alla då befintliga sprängningar, malmkontakter

etc. och utfördes en revision af den af bergsingenjören S. R. Wibel på

uppdrag af dåvarande grufägaren upprättade kartan öfver malmfälten. En

kort redogörelse för en del af de därunder gjorda iakttagelserna är offentliggjord

i »Underdåniga berättelser öfver Apatitundersökningar i Norrbotten»

(Stock hoolm 1892).

År 1897 utförde dåvarande statsgeologen Hj. Lundbohm på uppdrag

af kommerskollegium en utredning rörande malmtillgångarna i Kiirunavaara-Luossavaara

malmfält, hvaröfver en utförlig redogörelse jämte planoch

profilkartor lämnats i »Undersökningar rörande järnmalmstillgångarna

i Kiirunavaara och Luossavaara» (Kongl. Civildepartementet XXIX, 1898).

Sedermera hafva i samband med grufdriften talrika undersökningsarbeten

medelst jordrymning, sprängning och diamantborrning utförts inom

bägge fälten. Resultaten af dessa arbeten, hvilka delvis föreligga i den å

kommerskollegii grufkartekontor förefintliga grufkartan och i utmålsprotokollen

till de på grund af malmblottning medelst diamantborrning lagda

utmålen, hafva meddelats af disponenten Hj. Lundbohm och komma

hufvudresultaten däraf att nedan relateras.

1. Kiirunavaara.

Grufbrytning har vid detta malmfält ägt rum först från och med

år 1900, då en mindre försöksbrytning igångsattes. Dess storlek från och

med år 1902, då utförseln af malm till Narvik började, framgår af nedanstående

tab. I, i hvilken äfven finnes angifvet, huru mycket som af de

olika kvaliteterna (hvarom närmare nedan) brutits under de olika åren.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Tab. I. Utlastad malm från Kiirunavaara.

År.

V a

k t in

ä s t a r e n

Grufingenjören

| Geologen

Profes-

sorn

Landshöfdingen

Summa

ton.

1 A''

B.

C.

D.

D.

F.

D.

G.

c.

C.

B.

1902

—

_

5,192-8

46,968-3

1,952-3

! _

*)54,112-9

1903

133,470-6

—

—

151,042-8

487,380-5

89,201-2

54,817-5

50,091-9

—

—

—

966,004-5

1904

169,144-5

—

—

71,345-2

732,809-2

57,596-7

80,287-6

101,623-6

13,528-9

—

—

1,220,438-8

1905

280,211-1

—

47,2332

2,274-4

722,146-0

52,228-8

156,015-8

75,763-6

84,909-3

9,8300

—

1,436,509 1

1906

276,802-5

5,184-2

1,629-4

107,9631

652,142-8

—

258,573-2

131,843-1

54,529 0

10,831-9

7,666-0

1,507,165-2

859,628-7

5,1842

48,862-6

337,817-8

2,641,4468

200,979 0 549 6941)359,322 2

152,9672

20,6619

7,6660

5,184,2305

Kiirunavaara malmberg utgöres af en af järnmalm bestående bergsrygg,

som sträcker sig i ungefär nord-syd lig riktning till en längd af

cirka 2,8 kilometer. Berget är uppdeladt i en rad af kullar, benämnda,

räknadt från söder mot norr: Jägmästaren, Professorn, Landshöfdingen,

Kapten, Pojken, Direktören, Bergmästaren, Statsrådet, Geologen, Grufingenjören

och Vaktmästaren. Dessa kullar höja sig till mellan 82 och

248,7 m. öfver den omedelbart norr om malmberget belägna sjön Luossajärvis

yta. Högsta toppen, »Statsrådet», når en höjd af 748,9 m. öfver

hafvet.

Malmen inom Kiirunavaara malmberg utgöres hufvudsakligen af

svartmalm; blodsten förekommer i jämförelsevis underordnad mängd, särskilt

i södra delen af fältet. Malmen utgöres för öfrigt af en ytterst

finkristallinisk blandning af mineralen magnetit (resp. järnglans) och apati!

i de mest växlande proportioner; af andra mineral förekomma kvarts,

glimmer, hornblende, talk och kalkspat i växlande mängd, men öfverallt

i så ringa mängd, att halten af andra beståndsdelar i malmen än magnetit

(resp. järnglans) och apatit sällan uppgår till mera än 2—4 %.

Hvad den kemiska beskaffenheten beträffar, utmärkes malmen af eu

mycket hög järnhalt, ytterst växlande fosforhalt, låg svafvelhalt, i allmän- *)

*) 27,376''0 till Luleå.

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kuvgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

het ej öfver 0,os %, och en titansyrehalt, som växlar mellan 0,04 och 0,80 %.

Såsom exempel på malmens beskaffenhet anföras här efter »Analyser å

svenska järn- och manganmalmer, utgifna af Jernkontoret år 1906» följande

analyser: (se å nästa sidor anförda tabell).

Malmen har hittills levererats till järnverken i följande kvaliteter:

A-malm med..........mindre än 0,os % fosfor

B-malm »............max. 0,io » »

C-malm »............ » 0,60 » »

D-malm » min. 0,75 % och vanligen ej öfver 2,5 » »

F-malm » ..........2—3 » »

G-malm »...........mer än 2,5 » »

Fosforhalten och därmed äfven järnhalten i malmen växlar i allra högsta

grad äfven inom små områden. Som exempel må anföras att nyss citerade

analyssamling upptager följande gränsvärden inom de olika delarna

af fältet:

Vaktmästaren:

11

analyser .

. 62,02-

-70,02

*

järn

. 2,08-

- 0,018

»

fosfor

Grufingeniören:

16

. 50,15-

- 69,80

»

järn

. 5,03-

- 0,025

»

fosfor

Geologen:

9

»

. 52,32-

-68,35

»

järn

. 4,55-

- 0,40

»

fosfor

Statsrådet:

6

. 57,67-

-65,53

»

järn

. 3,14-

- 1,18

»

fosfor

Landshöfdingen:

16

. 60,92-

-69,45

»

järn

. 2,30-

- 0,047

»

fosfor

Professorn:

16

»

. 66,13-

-69,90

»

järn

. 1,03-

- 0,022

»

fosfor.

Alldenstund fosforhalten är ytterst växlande och de olika malmkvaliteterna

ofta förete ett mycket likartadt utseende, kan man icke skilja

dem genom skrädning eller sortering. För erhållande af de malmkvaliteter,

som önskas, går man fördenskull tillväga så, att i mån brytningen

framskrider fosforbestämningar i mängd utföras å prof, tagna i strossarna;

dessa analyser införas på en karta, som omfattar ifrågavarande arbetsplats;

genom sammanbindande af de punkter, i hvilka fosforhalten är densamma,

erhållas kurvor, utvisande fosforhaltens storlek och fördelning inom området

i fråga. Med ledning häraf ordnas därefter brytningen så, att en

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Järn-

oxid.

Järn-

oxid-

oxidnl.

Järn-

oxidnl.

Mangan-

oxidul.

Talk.

Kalk.

Kirunavaara Direktören . . .

76-01

_

093

0-75

8-92

D:o

Grnfingenjören .

..... 0-23

88-55

—

0-49

0-43

4-43

D:o

d:o

..... 5-62

78-49

—

0-25

061

7-27

D:o

d:o

..... 1-61

80-28

—

010

1-47

7-43

D:o

d:o

..... —

85-38

10.82

015

046

061

D:o

d:o

..... 9-53

86-53

—

019

077

0-67

D:o

d:o

..... 0''94

91-50

—

0-20

1-45

2-22

D:o

d:o

..... In

95-10

—

0-17

101

046

D:o

d:o

..... 4-67

8001

—

013

1-04

6-92

D:o

d:o

..... 2-31

89-13

—

029

077

3-12

D:0

Geologen . . .

..... 7-77

86 65

—

0-17

071

1-61

D:o

d:o ...

..... 5-83

65-31

—

015

116

1404

D:o

Grnfingenjören och Geologen

..... 3-50

84-10

—

031

0-76

5-50

D:o

d:o

d:o

..... 2-69

83 23

—

029

105

6-30

D:o

Professorn . . .

..... 52-48

42 66

—

085

0-16

0-45

D:o

Vaktmästaren .

..... 0-06

95-99

—

021

0-73

0-67

D:o

d:o

..... 071

• 79-85

—

013

077

9-63

D:o

d:o

..... 009

85-74

—

015

108

614

D:o

d:o

..... 076

96-10

—

013

062

060

viss fosforhalt erhålles

genom

lösbrytande af olika

kvantiteter af malm

med olika fosforhalt samt genom blandning af dessa i lämpliga proportioner.

Hvad beträffar utsträckningen i dagen af Kirunavaras malmfyndighet,

så är densamma till största delen noga känd, tack vare det förhållandet

att malmen i hela bergsryggen ligger nästan fullständigt blottad. Den

bildar sålunda en långsträckt, till sin mäktighet växlande stockformig

massa med den generella strykningen i NNO—SSV och varierande stupning

mot öster. Dess västra gräns mot sidostenen (porfyr) har blifvit så

godt som steg för steg följd utefter nästan hela malmberget; dess östra gräns

är däremot till stor del dold af lösa jordaflagringar men har på ett stort

antal ställen blottats genom jordrymning, hvarjämte, såsom nedan visas,

dess gräns på djupare nivåer på flera ställen utrönts genom diamantborrning.

Söderut sträcker sig fyndigheten vidare minst cirka 600 m. söder

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107. 199

Lerjord.

Titan-

syra.

Kisel-

syra.

Fosfor-

syra.

Svafvel.

Koppar.

Glödg-

nings-

förlust.

Summa.

Järn.

Fosfor.

Svafvel.

0-79

0*13

1*80

6*713

0*050

_

—

100*673

58*25

2*931

0*050

058

0*04

1*68

3*041

0*033

—

—

99*504

64*28

1*327

0 033

0-36

0*06

1*50

5*317

0*058

—

—

99*585

60*77

2*318

0*068

0-51

0*10

2*49

5*094

0*027

—

036

99 371

59*21

2*224

0*027

0-68

0*19

1*45

0*06

0*064

—

—

99*864

70*31

0*026

0*064

1-07

0*45

0*91

0*22

0*026

—

—

100*366

69*34

0*098

0*026

0*81

0*21

1*74

1*28

0*018

—

—

100*368

66*92

0*561

0*018

034

0*33

1*11

0*07

0*048

—

—

99*808

69*69

0*031

0*048

0-64

0*06

1*58

5*07

0*050

—

—

100*17

61*21

2*214

0*050

018

0*35

1*34

2*18

0*022

—

—

99*692

66-16

0*953

0*022

1-49

0*24

1*11

0*92

0*019

—

—

100*689

68*19

0*400

0 019

1''26

0*05

1*04

10 97

0 036

—

—

99*836

51*37

4*789

0*036

0*06

0*25

1*10

4*14

0*019

0*002

—

99*741

63*35

1*80

0 019

0*10

0*20

1*10

4*95

0*019

0 003

—

99 932

62*15

2*15

0*019

096

0*18

1*63

0*325

0*025

—

—

99*720

67*63

0*142

0*025

0*40

0*80

1*39

0*017

0*022

—

—

100*289

69*55

0*007

0*022

0*52

0*12

1*41

6*99

0*038

—

—

100*168

58*29

3*053

0 038

0*62

0*19

1*77

4*42

0*043

—

—

100*243

62*15

1*928

0*043

0*20

0*50

1*02

0*016

0 026

—

—

99*972

70*12

0*007

0*026

om Jägmästarens kulle genom utmålen n:ris 3, 26 och 40 (se pl. II),

hvilket framgår af magnetiska mätningar och resultaten af diamantborrning.

Norrut sträcker sig fyndigheten, att döma af magnetiska mätningar

och diamantborrningar, fram till Luossaj årvis södra strand och äger en

fortsättning äfven längre norrut i form af tvenne paralleller, att döma af

kompassdraget öfver sjön. Bortses från de endast ofullständigt kända

delarna af fyndigheten söder om Jägmästarens kulle och norr om

Vaktmästarens kulle, bildar malmen en, så när som på två eller möjligen

tre ställen sammanhängande massa af cirka 3,000 m. längd och

en bredd varierande mellan cirka 200 och 70 m. Emellan »Jägmästaren»

och »Professorn» i södra delen af fältet är ett afbrott af cirka 50 m.

bredd, och mellan »Geologen» och »Grufingeniören» öfvertväras fyndigheten

af en gång af porfyr af cirka 15 m. bredd; möjligt är att därjämte ett

afbrott förefinnes i den jordtäckta sänkan emellan »Bergmästaren» och

»Direktören». Vid liggväggen förekommer i »Geologen» ett parti, där malm

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 101.

och porfyr mot hvarandra äga en mycket oregelbunden begränsning, men

för öfrigt saknas inlagringar af ofyndigt äfvensom öfvertvärande gångar.

I nordvästra sluttningen af malmberget, sträckande sig ned emot Luossajärvi,

förekommer en breccia, bestående af brottstycken af porfyr, sammankittade

af magnetit samt af porfyr med talrika ådror af malm. Denna breccia

är skild från själfva malmstocken genom ett ganska mäktigt porfyrparti.

Då frågan om malmtillgångarna i Kiirunavaara särskilt under de

senare åren varit föremål för liflig debatt, hvarunder skilda åsikter gjort

sig gällande, torde det vara lämpligt att här framlägga en sammanställning

af resultaten af hittills utförda undersökningsarbeten. Denna framställning

grundar sig till stor del på uppgifter, lämnade af disponenten

Hj. Lundbohm. Genom granskning af den officiella grufkartan samt utmålshandlingarna

beträffande de utmål, som blifvit lagda på grund af

malmblottning genom diamantborrning, äfvensom genom jämförelse med

de borrningsrapporter, som vid diamantborrningarna af borrförmännen i

mån af arbetets fortgång insändts till Svenska Diamantbergborrningsbolagets

kontor och som där förvaras, har jag i de flesta fall kunnat kontrollera

dessa uppgifter. Dock är tydligt att förf., som ej haft tillfälle

att vid gruffältet kontrollera stupningsförhållandena och som delvis hämtat

desamma från kartor i relativt liten skala icke kan i alla fall ansvara för

deras riktighet.

Beträffande malmfyndighetens utsträckning i dagen och under jord

hafva de omfattande undersökningsarbetena och grufdriften i öfrigt lämnat

följande upplysningar.

Jägmästaren.

Malmen går här upp i dagen i den lilla kullen med detta namn och

genom jordrymningar hafva dess gränser mot NV och NO blottats på

flera ställen inom »Fyndigheten n:o 22» och i närheten af norra gränsen för

»Fyndigheten n:o 3». Mot söder sträcker.sig malmfyndigheten genom utmålen

n:o 3, 26, 40 och »Abdon» att döma dels af kompassdrag och dels däraf att

genom de vertikala diamantborrhålen »Nordenström», »Napoleon», »Beata»,

»Elisabet» och »Abdon» malm blifvit träffad. I borrhålet »Nordenström»

träffades sålunda malm på 68,45 m. djup, i »Napoleon» på 102,9 m., i

»Beata» på 25 m. och i »Elisabet» på 106,i m. djup, i det sistnämnda

efter att hafva gått 92,8 m. i porfyr samt i »Abdon» på 13 m. djup, efter

att hafva gått 4,5 m. i porfyr. Genom dessa borrhål hafva dock icke så

fullständiga upplysningar rörande malmens utsträckning erhållits att det

ansetts lämpligt att i det följande taga hänsyn till denna malmtillgång.

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Längre söderut har berggrunden blottats genom ett tiotal diamantborrhål

inom inmutningsområdena »Adam», »Egidius», »Serafia», »Moses»,

»Eudoxius», »Zakarias», »Regina», »Mormåssa», »Teodard» och »Protus», hvilka

voro förlagda i en rad på det kompassdrag, som sträcker sig söderut från

utmålet Sofia. Af dessa borrhåll hafva de i »Serafia» och »Mormässa»

neddrifvits till resp. 109,36 och 103,5 m. djup och därvid genomgått partier

af magnetithaltig bergart. De öfriga hafva däremot endast drifvits genom

de lösa jordlagren, hvilka inom denna del af trakten äga stor mäktighet

(5—14 m.), och hafva borrats i fast berg endast så långt att de konstaterat

att bergytan på dessa ställen icke utgöi’es af malm.

Inom 8 nylagda utmål sydost om »Jägmästaren» (»Häradshöfdingen»,

»Kammarherren», »Amatius», »Sigrid», »Josefus», »Viktor», »Axel» och »Benedietus»)

finnas rätt vidsträckta kompassdrag och malm har flerestädes anträffats,

men till följd af jordbetäckningen icke blifvit närmare undersökt.

Professorn (Fyndigheterna n:o 22, 1, 2 och 41).

Inom dessa utmål har malmen en medelbredd af cirka 107 m. och

en längd af cirka 280 in.; malmarean är cirka 30,000 in.1 2 För bedömande

af utsträckningen mot djupet föreligga de bägge diamantborrhålen

»Professorn n:o III och n:o IV». Af dessa utfördes n:o III och en

del af n:o IV under år 1897 och finnas beskrifna i Lundbohms Kiirunavaarabeskrifning

1897; n:o IV har sedan fortdrifvits vidare till 168 m. djup

och därvid träffat fyndighetens liggande på 228 m. allm. afv., hvilket, såsom

framgår af profilen genom borrhålen (pl. III),1 tyder på ett något

hastigare afsmalnande af fyndigheten mot djupet än som borrhål n:o III

syntes angifva. För öfrigt har i hängandet af denna del af fyndigheten

neddrifvits tvenne vertikala diamantborrhål nämligen »Ernst» omedelbart öster

om »Fyndigheten n:o 2» och »Kunigunda» omedelbart öster om utmålet n:o 41

»Maria». Af dessa hade »Ernst»2 i juli 1906 på 224,43 m. djup träffat malm,efter

ytterligare 0,30 m. »gråberg», efter ytterligare 0,42 m. malm, därpå efter 0,50

m. åter »gråberg», hvari hålet fortdrefs 0,87 m. Detta borrhål gifver alltså

ingen ledning för bedömandet af sidostupningen hos den stora malmfyndigheten,

hvilket också knappast var att vänta i betraktande af borrhålets

läge i närheten af fyndighetens södra spets. Borrhålet Kunigunda som

likaledes är vertikalt hade2 efter att hafva genomgått 217,20 in. porfyr

genomgått först 0,so in. malm med gråbergsränder, därpå 0,60 m. porfyr,

1 Denna profilkarta har af disponent Lundbohm stälts till förf:s disposition.

2 Enligt vid utmålsprotokollet fogadt intyg af grufingeniören C. I. Asplund.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft.

26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

samt slutligen 2,60 m. malm, hvarpå det inställdes. Om, såsom torde vara

sannolikt, den sålunda vid 218,5 m. djup (cirka 308 m. allm. afv.) träffade

malmfyndigheten är den stora hufvudmalmstocken, skulle sidostupningen

hos hängandet här vara cirka 53°. I nedanstående beräkningar har dock

i öfverensstämmelse med borrhålen n:o III och IV antagits en sidostupning

hos liggandet af 45° och hos hängandet af 51 V20.

Landshöfding en, grupp A. (Fyndigheterna n:o 4, 5, 42 »Alarik»

*och 43 »Sven».)

Inom dessa utmål har fyndigheten en medelbredd af cirka 90 m., en

längd af 360 m. och en malmai’ea af cirka 32,400 in.2

Till ledning för bedömandet af utsträckningen mot djupet tjänar

dels borrhålet. »Kunigunda», angifvande en sidostupning hos hängandet af

cirka 53° och dels malmgränsen i hängandet, hvilken är blottad dels i

dagen vid cirka 66 m. allm. afv. och dels i »Professorns stoll» på 77 m.

allm. afv., och äger en sidostupning af 52°. Häraf skulle man vara

benägen att antaga en sidostupning hos fyndigheten inom ifrågavarande

område af 52 V20. Att stupningen dock måste, åtminstone inom den nordligare

delen af utmålskomplcxet i fråga, vara brantare, framgår däraf att

»Landshöfdingens stoll» omedelbart norr härom icke nått fyndighetens liggande,

hvilket skulle hafva skett, om sidostupningen hos liggandet vore så flack

som cirka 52°. Därtill kommer att sidostupningen hos fyndigheten längre

norrut tydligen är betydligt brantare. Ytterligare ett skäl att antaga en

brantare sidostupning är att borrhålet »John» (se pl. III) icke träffade

malm förrän på 250 in. nivå (allm. afv.).

På grund häraf och då inga observationer rörande liggandets stupningsförhållanden

föreligga, har i nedanstående beräkningar såsom sannolik

antagits en stupningsvinkel af 56° för såväl hängandet som liggandet.

Landshöfding en, grupp B. (Fyndigheten n:o 6.)

Medelbredden hos fyndigheten inom detta utmål är cirka 80 m.,

längden 180 m. och malmarean cirka 14,400 in.2 Hvad angår liggandets

sidostupning saknas observationer inom utmålet. Då längre norrut sidostupningen

hos liggandet är väsentligt brantare än i »Professorn» och intet

skäl föreligger att antaga en tvär öfvergång emellan den flackare och den

brantare stupningen, har här antagits såsom sannolik en stupning hos liggandet

af 60°. Beträffande hängandets stupning har, såsom ofvan anförts,

erfarenheten från »Landshöfdingens stoll» visat att stupningsvinkeln måste ,

vara större än 52°; vid nämnda stolls mynning synes sidostupningen vara

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 107.

cirka 70° enligt observationer af malmgränserna på tvänne ställen med 22

m. nivåskillnad. Omedelbart öster om utinålet är ett diamantborrhål »John»

neddrifvet vertikalt till 168,5 in. djup; enligt borrjournalen gick detsamma

till 166,5 m. i »porfyr och hälleflinta» och 2 m. i malm, som enligt i utmålsprotokollet

infördt intyg af dåvarande grufingeniören Bj. Kjellberg

var »något gråbergsblandad». Om, såsom synes sannolikt, den i detta borrhål

sålunda träffade malmen tillhör den i dagen inom förevarande utmål

uppträdande malmfyndigheten, är sidostupningen för hängandet här cirka

63 73°. På grund af anförda förhållanden har i det följande inom detta utmål

sidostupningen antagits vara 63° för hängandet och som nämndt 60°

för liggandet.

Kapten-DireJctören. (Fyndigheterna n:o 7, 8 och 9.)

Inom detta område är malmfyndighetens medelbredd cirka 70, dess

längd 540 m. och malmarean cirka 37,800 m.2

Beträffande sidostupningen föreligga ej heller här några observationer

rörande liggväggen. På grund häraf har för liggandet antagits samma

sidostupning som för de närmast förut nämnda delarna af fyndigheten,

eller 60°. För bedömande af hängandets stupning gifva de vertikala diamantborrhålen

»Volter» och »Hjalmar» en ledning. I »Volter» borrades enligt

borrjournalen 95 m. i ofyndigt, därpå 24 m. i malmblandadt berg,

vidare 19,93 m. i ofyndigt samt slutligen 2,is m. i malm (borrhålet således

141,ii m. djupt). Enligt intyg af C. I. Asplund, bifogadt utmålsprotokollet

för utmålet »Volter», utgjordes borrkärnorna från de sista 1,27 m. af

svartmalm. I borrhålet »Hjalmar» borrades enligt borrjournalen 123,5 m.

i ofyndigt och därpå 3,62 m. i malm; enligt intyg af C. I. Asplund i och

för utmålsläggningen utgjordes borrkärnan från de sista 1,70 m. af svartmalm.

Enär de med dessa borrhål träffade malmpartierna sannolikt representera

den stora malmfyndighetens fortsättning mot djupet, erhålles (jämför

pl. III) en sidostupning hos dennas hängande af 50° (Volter)—55°

(Hjalmar). I betraktande af den brantare sidostupning hos hängandet,

som är konstaterad såväl söder som norr om det förevarande området har

emellertid i nedanstående kalkyler antagits en sidostupning hos hängandet

af 63° eller lika med i området närmast söder härom.

Bergmästaren. (Fyndigheterna n:o 10, 11, 44 Carl Johan och 45

Oskar).

Inom dessa utmål är malmbredden i genomsnitt cirka 110 m., längden

af området 350 ra. och malmarean cirka 38,500 m.2 Sidostupningen

har, enär några observationer därom icke föreligga inom området, liksom

s. 204 Kontrollera mot PDF

204 Kungil. Majrts Nåd. Proposition N:o 107.

vid närmast föregående utmål antagits vara 63° för hängandet och 60° för

liggandet.

Statsrädet-Geologen. (Fyndigheterna n:o 23, 24, 12 och 13.)

Malmbredden är här cirka 165 m., längden af området 355 m.; malmarean

cirka 58,000 m.2

Till ledning för sidostupningens bestämmande tjäna dels trenne diamantborrhål

och dels observationer rörande malmgränsen i tvenne stollar

på resp. 100 och 154 in. nivå.

Af diamantborrhålen »Statsrådet n:o I och II» är det förra i sin helhet,

det senare delvis utfördt under år 1897 (se därom Lundholms Kiirunavaarabeskrifning

1897); det senare har sedermera fortsatts till en längd af 150 m.

och genomgick därvid malmfyndigheten i hela dess mäktighet på cirka 150

m. allm. afv. Resultatet blef sålunda att malmfyndigheten närmast dagen

hastigt afsmalnar för att därpå nedom cirka 100 m. allm. afv. åter vidga

sig. Af dessa borrhål synes sålunda framgå att i gränsen emellan de

nämnda utmålen malmfyndighetens hängande stupar cirka 61 V20 och dess

liggande cirka 61°, då liggandet antages vara representeradt af sammanbindningslinjen

emellan malmgränsen i dagen och malmgränsen i borrhålet

n:o II.

För öfrigt föreligga följande iakttagelser rörande liggväggens stupning:

1) i stollen å 100 m. allm. afv. inom »Fyndigheten n:o 23» en malmgräns,

som, kombinerad med malmgränsen i dagen på 10 m. allm. afv.

angifver en sidostupning af cirka 79 °;

2) i nyssnämnda stoll inom »Fyndigheten n:o 24» en malmgräns på

100 m. nivå, som, kombinerad med malmgränsen i dagen på cirka 26 m.

allm. afv. gifver en sidostupning af cirka 67 °;

3) diamantborrhålet »Stoll 160 III», hvilket borrhål, som drefs

från stollen på 160 m. nivå i 45 0 lutning mot V (se profilen pl. III), enligt

borrjournalen genomgick först 30,4 m. malm, därpå porfyr 6,2 in., malm

l,i m., porfyr 4,o m., malm 7,26 m., porfyr 0,2 in., malm 7,8 m. samt

slutligen porfyr 15,36 m.; summa 72,32 in. Detta visar att den blandning

af malm- och porfyrpartier som förefinnes i dagen på NV:a sluttningen af

»Geologen» äfven sträcker sig till djupare nivåer. Af borrhålet synes framgå

att den samlade malmens liggande på detta ställe har en sidostupning

af 51 l/2 °.

Om medeltalet af förenämnda observationer af liggväggen tages, erhålles

en generell sidostupning af cirka 64 V2 °-

Hvad hängandets stupning beträffar synes densamma af borrhålen

»Statsrådet I och II» uppgå till 61V2 °, då ej den brantare stupningen

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 107.

emellan dagytan och borrhål I tages i beräkning. Af kontakterna i stollen

på 160 m. nivå synes framgå, att veckningar och andra oregelmässigheter

här förekomma, som ej ännu blifvit utredda. Under sådana förhållanden

kan hängväggens stupning icke med säkerhet bestämmas och antages

därför i följande beräkningar vara lika med liggväggens.

Graf ingeniör en. (Fyndigheterna n:o 25, 37 »Werner», 14 och 15.)

Inom detta område kan malmbredden uppskattas till cirka 104 in.,

längden är 364 m. och malmarean c:a 38,000 in2.

Beträffande stupningsförhållande föreligga här följande observationer:

a) liggväggen: _

i stollen på 100 m. nivå..........67 V2

i borrhålet »Stoll 160 II»..........46 1/4 0

i » » » I..........720

i dagbrottet enligt graf kartan........51 V20

i ° » »" Ö » ........70°

i » » » ........690

i » » » ........690

eller i medeltal..............63 V20

b) hängväggen:

i dagbrott enligt graf kartan.........61°

i borrhålet »Bismark»............63 0 *

i stollen jämförd med i dagen........68 0

eller i medeltal..............64°

På grand häraf har i nedanstående beräkningar antagits 64 0 sidostupning

för såväl hängande som liggande.

Vaktmästaren, grupp A. (Fyndigheterna n:o 16 och 27.)

Inom dessa utmål har fyndigheten, såsom framgår af kartan, ett

oregelbundet förlopp, hvilket möjligen kan förklaras som beroende på en

förkastning, genom hvilken den nordligare delen af fyndigheten förflyttats

cirka 65 m. mot öster. Om detta antagande är riktigt, torde af den i

stollen på 156 m. allm. afv. i utmålets sydvästra del framträdande malmgränsens

förlopp kunna diagas den slutsatsen att förkastningsplanet har en

stupning af cirka 30 0 mot söder. Denna fråga synes emellertid icke hafva

blifvit utredd, men möjligheten att förhållandena äro såsom nu antydts torde

böra tagas i räkningen vid diskussionen öfver resultaten af diamant
-

* Borrhålet »Bismark» borrades vertikalt till 171 m. djup i porfyr, därpå träffades

svartmalm, hvari borrades 2,3 m.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

borrningarna inom utmålet. Detta förhållande inverkar bl. a. på tydningen

af borrhålet »Brynolf», hvilket, enligt till utmålsprotokollet för detta utmål

fogadt intyg af C. I. Asplund, från 77 m. djup drefs 1,25 m. i malm och

som enligt profilkartan pl. III sedermera drifvits till 350 m. allm. afv. i

samlad malm samt ytterligare 24 m. i malmblandadt berg. Föreligger

en förkastning, är det den norra delen af fyndigheten i detta utmål som

träffats med borrhålet, i annat fall den södra. I frågans outredda skick

har förf. vid nedanstående beräkningar ansett sig icke böra använda de

stupningsriktningar, som kunna härledas ur borrhålet »Brynolf», liksom ej

heller från borrhålet »Vastmästaren 180». Malmfyndighetens medelbredd

inom utmålet är omkring 97 m., längden 180 m. och malmarean cirka

17,500 in.2

Sidostupningen hos liggandet är enligt grufkartprofilerna dels 59 °,

dels 71°, samt enligt borrhålet »Vaktmästaren V» 60° och enligt borrhålet

»Vaktmästaren 190» 54 V40; medeltalet häraf är cirka 61°. Hos

hängandet angifver en grufkartprofil stupningen 63 V2 °, borrhålet »Vaktmästaren

V» 58°, borrhålet »Vaktmästaren 180» 50 V20; medeltalet häraf

cirka 57 °. På grund häraf har den generella stupningen antagits vara

för liggandet 61 0 och för hängandet 57 °.

Vaktmästaren, grupp B. (Fyndigheterna n:o 17 och 18.)

Malmfyndighetens medelbredd inom dessa utmål kan uppskattas till

cirka 35 m.; längden är 350 in. och malmarean cirka 12,000 m2.

Inom »Fyndigheten n:o 17» har malmfyndigheten enligt diamantborrhålet

»Vaktmästaren I» en sidostupning hos liggandet af 53 V2 0 och hos

hängandet af 5lV2°; borrhålet »Max», som enligt i utmålsprotokollet infördt

intyg af C. I. Asplund, vid 153 in. djup träffade »svartmalm»,

hvari borrningen fortsattes ytterligare 2,07 in., antyder en sidostupning

hos hängandet af 47 °, hvilken dock på grund af fyndighetens böjning mot

NV ej kan sammanställas med föregående värden. För denna del af fyndigheten

har därför stupningen beräknats vara för hängandet 51 V20 och

för liggandet 53 V2.

På gränsen emellan »Fyndigheten n:o 16» och »Fyndigheten n:o 17»

äro tre borrhål, benämnda »Vaktmästaren II, III och IV» (se profilerna

pl. III), hvilka tyda på en oregelbundenhet hos fyndigheten, hvilken tydligen

är af lokal natur i betraktande däraf att flera borrhål både norr och

söder därom konstaterat att malmförekomsten fortsätter på likartadt sätt

som för öfrigt inom malmfältet.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 101.

207

Norr om Vaktmästaren.

Täckt af lösa aflagringar fortsätter malmfyndigheten vidare mot

norr och sträcker sig fram under en del af Luossajärvis yta, spårad genom

magnetiska undersökningar och blottad genom en rad af diamantborrhål.

Sålunda har genom det vertikala borrhålet »Kiirunavaara n:p 70»

enligt C. I. Asplund (intyg i utmålsprotokoll) vid 205,40 m. djup under

jordytan träffats rik svartmalm, hvari borrades 2,95 in. Borrningen har

sedermera fortgått i detta hål och hade den 18 mars nedträngt till 19

meters djup i malm.

I det vertikala borrhålet »Zenobia» träffades enligt C. I. Asplund (intyg

i utmålsprotokoll) på 236 in. djup under Luossajärvis yta en malmbreccia,

i hvilken borrades 3,73 in. Detta kan möjligen antyda, att den

stora malmstocken, som sträcker sig från »Professorn» till »Vaktmästaren»

här utkilat och att borrhålet »Zenobia» träffat den malmbreccia, som på

något afstånd från malmstockens liggande sträcker sig fram i »Grufingeniörens»

byanta sluttning mot norr.

A de öfver Luossajärvi sig sträckande kompassdragen hafva följande

vertikala borrhål neddrifvits: »Kiirunavaara n:o 21», »Gustaf Adolf», »Hvalfisken»,

»Krokodilen», »Tammok», »Noak», »Sem», »Ham», »Jafet», »Sjöormen»,

»Hvalrossen» och »Myskoxen», i hvilka samtliga enligt utmålsprotokollen

dels enligt iakttagelser vid utmålsläggningen och dels, inom

utmålen »Tammok», »Jafet», »Hvalrossen» och »Myskoxen», enligt i utmålsprotokollet

infördt intyg af d. v. grufingeniören B. Kjellberg, svartinalm

»i tillräcklig mängd för utmals tilldelande» anträffats.

Intet af dessa borrhål synas dock hafva borrats till större djup än

cirka 0,7 m. och äro de icke tillräckliga för bedömandet huru stor

malmtillgång dessa kompassdrag representera. I följande beräkningar hafva

fördenskull dessa malmtillgångar icke medtagits.

I det föregående har gjorts ett försök att genom att sammanställa

alla de uppgifter, som stått till buds, söka erhålla ett material, som skulle

kunna användas som grund för beräkningar rörande malmtillgångarna

inom Kiirunavaara malmberg. Af den lämnade framställningen torde

framgå, att observationsmaterialet inom vissa delar är ganska ofullständigt,

oaktadt de talrika och omfattande undersökningsarbeten, företrädesvis medelst

diamantborrning, som utförts inom fältet. Klart är också, att en

så vidsträckt fyndighet som denna måste kräfva högst vidlyftiga och tidsödande

undersökningsarbeten för att blifva grundligt känd, i all synnerhet

då densamma äger att så egenartadt förekomstsätt som denna,

hvars bildningssätt allt fortfarande är föremål för mycket diverge
-

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

rande uppfattningar bland geologerna. Man kan emellertid af det föreliggande

materialet draga flera viktiga slutsatser. Redan af fyndighetens

form i dagytan, som visar stundom ganska hastiga växlingar i mäktighet, göres

sannolikt, att variationer med hänsyn till malmens begränsningsytor måste

förekomma äfven i stupningsriktningen, och de observationer, som hittills

blifvit gjorda i de underjordiska arbetsrummen, hafva visat, att så är förhållandet.

Någon lagbundenhet härutinnan har ännu icke blifvit utrönt.

Huruvida en fältstupning föreligger eller icke är icke utredt; några

verkliga bevis för befintligheten af en flack fältstupning synas dock icke

hafva blifvit framlagda. Klart är emellertid, att denna fråga spelar en

viktig roll vid bedömandet af resultaten af diamantborrningarna med hänsyn

till bestämmande af fyndighetens sidostupning på grund af det oregelbundna

förlopp malmkontakterna i dagen visa. Då emellertid som nämndt

denna fråga ej är utredd, har i det följande icke ansetts lämpligt att

taga denna obekanta faktor i räkningen.

För att så mycket som möjligt minska det oundvikliga fel som

måste uppstå på den grund att stupningsobservationer saknas på många

ställen har, där så varit möjligt, tagits medeltalet af samtliga inom området

gjorda observationer, då icke särskilda, i hvarje fall anförda grunder

föranledt till uteslutandet af en eller annan observation.

Den sidostupning, som sålunda erhållits för de särskilda områdena,

är i allmänhet större än som framgick af undersökningen 1897. En afsmalning

af fyndigheten till de med föreliggande undersökningsarbeten

nådda djupen synes enligt föreliggande utredning förekomma endast inom

den sydligaste delen, »Professorn», under det att en obetydlig divergens

synes föreligga hos malmväggarna inom fältets nordligaste del.

Hvad beträffar utsträckningen mot djupet hos fyndigheten i dess

helhet hafva de omfattande magnetiska undersökningar och därpå grundade

beräkningar, som under åren 1900—1906 utförts vid och i trakten

af Kiirunavaara af fil. doktor V. Carlheim-Gyllensköld, såsom framgår af

hans bifogade redogörelse (bilaga I), gifvit sådana resultat, att man med

säkerhet torde kunna påräkna fyndighetens fortsättande till ett betydande

djup under Luossajärvis nivå, och bekräfta sålunda den uppfattning, till

hvilken ofvanstående undersökning af stupningsobservationerna inom fältet

ledt.

Genom djupborrning har malmfyndighetens utsträckning blifvit ådagalagd

på följande djupare nivåer:

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

Djup, vid hvilket malm träffats

Borrhål. Malmens hängande (h)

eller liggande (1).

under (—) ellor

öfver (+) Luossajärvis

yta.

Professorn IV

Kunigunda

Volter

Hjalmar

Statsrådet II

Stoll 160 III

Stoll 160 II

Bismark

Stoll 160 I

Brynolf

Vaktmästaren 180

D:o V

l):o 190

D:o I

Max

Kiirunavaara 70

ft

h.

h.

h.

fc

1.

h.

1.

jh.

il.

h.

1.

h.

1.

(?)

It

h.

h.

m.

in.

165

-f 72

228

+ 9

307

— 70

220

+ 13

207

4- 28

105

4- 132

190

+ 47

178

+ 59

207

-f 30

300

— 63

200

+ 37

237

+ 0

350

— 113

205

+ 32

345

— 108

184

+ 53

255

— 18

195

+ 42

252

— 15

230

4~ 7

320

— 83

385

— 148

440

— 203

Sålunda har malm träffats såväl i norra som södra delarna af fältet

på djupare nivåer än Luossajärvis yta. Det största djup under nämnda

sjös yta, som hittills blifvit undersökt inom de nu behandlade delarna af

fältet, är 222 in., där borrhålet »Kiirunavaara 70», såsom nämnts, de senaste

19 m. gått i malm. Strax norr om detta hål finnes det förut nämnda

i utmålet »Zenobia» med något gråbergsblandad malm på 236 m. djup

under sjöns yta.

Till den afvikelse från ursprungsriktningen som stundom, särskildt

vid djupa borrhål, förekommer har i det föregående icke tagits hänsyn.

Denna afvikelse kan stundom, då det gäller borrning i bergarter af mycket

växlande hårdhet och särskildt då borrhålets riktning bildar spetsig vinkel

med skiktningen eller med en utpi’äglad skiffringsriktning, vara ganska stor.

Bill. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.

Vid de svenska diamantborrningarna, hvilka i allmänhet utföras i fasta och

hårda bergarter, torde densamma emellertid i allmänhet icke vara stor.

En större krökning af borrhålen skulle med det slag af borrapparater som

användes i de svenska grufvorna säkerligen göra sig märkbar genom svångheter

att drifva borrhålen vidare särskildt vid större djup. I detta sammanhang

må nämnas att ett borrhål vid Kiirunavaara (inom inmutningsområdet

Kanon c:a 270 m. ö. om malmfyndigheten) neddrifvits till ej

mindre än 361 m. djup, eller det största djup, till hvilket man kommit

med de svenska diamantborrningsmaskinerna.

För att erhålla någon ledning för bedömande af huruvida en afsevärd

afvikelse förekommer vid borrhålen i Kiirunavaara, har disponenten

Lundbohm år 1899 utfört en undersökning i borrhålet »Statsrådet n:o II».

Denna verkstäldes så att för ändamålet särskildt afsedda profrör, delvis fyllda

med fluorvätesyra, infördes till olika djup i borrhålet; efter en viss tid

upptogos rören och tömdes, hvarvid den lutning, som rören haft i borrhålet,

kunde bestämmas förmedelst den skarpa rand, som markerade begränsningen

mellan den af fluorvätesyra angripna och den icke af syran åverkade

delen af röret, och som representerar horisontalplanet genom borrhålet. I

nämnda borrhål gjordes på detta sätt försök med rör på 60 m., 80 m.

och 100 in. afstånd från hålets mynning. En jämförelse af de vinklar

som de därvid erhållna etsringarna göra med rörens längdriktning visade

en olikhet af 2° emellan det på 60 och det på 100 in. djup anbrakta

röret på det sätt att lutningen hos röret från 100 m. djup syntes hafva

varit 2° mindre brant än på 60 m. djup. Denna afvikelse torde icke spela

någon roll då det gäller att bestämma stupningen hos en malmfyndighet

som i likhet med den här ifrågavarande med hänsyn till begränsningsytornas

stupning visar så stora lokala växlingar som ofvan påvisats. Denna

metod att bestämma lutningen hos borrhål har för öfrigt den ofullkomligheten

att det ej är möjligt att med densamma bestämma en eventuell afvikelse

åt sidan, hvilket kan förekomma lika väl som afvikelse!’ i vertikal

led. En fullt tillförlitlig metod att bestämma afvikelsen hos borrhål af så

ringa diameter som de här använda och därtill i magnetiska malmer torde

för närvarande icke finnas.

Af i det föregående lämnade uppgifter framgår att, om de jordtäckta

delarna af fyndigbeten norr och söder om malmberget lämnas ur

räkningen, Kiirunavaaras säkert kända malmarea i dagen uppgår till cirka

286,000 m?. Härtill kommer en stor areal af kompassdrag, delvis undersökt

genom diamantborrhål.

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

För bedömandet af malmtillgången är nödvändigt att känna malmens

egentliga vikt. Denna har af Lundbohm i hans beskrifning öfver

Kiirunavaara 1897 uppgifvits till i genomsnitt 4,5. Då vid brytningen

härstädes icke någon skrädning af det brutna berget äger rum utan

malmprocenten inom fyndigheten (alltså utan hänsyn till den gråbergskvantitet,

som i och för dagbrytningen måste nedsprängas ur hängande

och liggande1) uppgår till inemot 100 och då, såsom ofvan anförts, malmen

utgöres så godt som uteslutande af inagnetit (eg. v. 5,o) och apatit (eg. v.

3,2) är tydligt att denna siffra kan läggas till grund för beräkningarna.

Af gråbergspartier i malmen har hittills, enligt uppgift af disponenten

Lundbohm, endast den breda gången af porfyr i »Grufingeniören» samt en

mycket smal gång i »Geologen» anträffats under grufarbetet. Inom vissa

partier såsom vid gränspartierna i »Geologens» NV:a del förekomma malm

och porfyr om hvarandra och blir där malmprocenten lägre, men detta

område synes hafva så obetydlig utsträckning i jämförelse med fyndigheten

i dess helhet att detta förhållande ej torde inverka på det generella

resultatet. På grund häraf har äfven vid här ifrågavarande beräkningar

rörande malmkvantiteterna inom de till sin utsträckning och beskaffenhet

kända delarna af fyndigheten den af Lundbohm angifna eg. v. ansetts

böra användas.

I enlighet härmed motsvarar hvarje meters afsänkning af den ofvannämnda

malmarean en kvantitet af 1,287,000 ton, hvilken kvantitet naturligtvis

blir något mindre i den mån malmarean på grund af afsmalningen

mot djupet hos vissa delar af fyndigheten aftager mot djupet. Vid sjöns

nivå skulle den således utgöra 1,170,000 ton.

Kiirunavaara malmfyndigheter äro belagda med 84 stycken utmål (se

kartan, pl. II). Bland dessa äro 13 stycken lagda innan 1884 års grufstadga

trädde i kraft, hvadan utmålsgränserna mot djupet räknas donlägiga, följande

fyndighetens stupning; samtliga dessa utmål befinna sig emellertid

i liggandet om malmen med undantag af ett, »n:o 26, Adauctus», som är

1 Kvantiteten dylikt ofyndigt berg vid Kiirunavaara har under åren 1902—1906

varit följande:

1902 ............... 48,778,0 ton.

1903 ............... 80,596,0 »

1904 ............... 145,794,0 »

1905 ............... 290,412,8 »

1906 ............... 538,888,4 »

Summa 1,104,468,6 ton.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

beläget på södra sluttningen af malmberget. För de öfriga räknas i öfverensstämmelse

med 1884 års grufstadga utmålsgränserna mot djupet lodräta.

Af dem äro 31 stycken tilldelade för inmutningar, gällande före den

19/8 1889 och tillhöra sålunda enbart Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.

I återstoden af utmålen, 40 stycken, äger staten hälften, hvilken är till nämnda

bolag utarrenderad på 20 år.

Af dessa förhållanden följer, att malmfyndigheten på grund af sin

sidostupning mot djupet kommer utanför de densamma i dagen täckande

utmålen. För att gifva en föreställning om den praktiska betydelsen häraf

lämnas nedan en tablå (Tab. II), utvisande på hvilka djup ett plan genom

midtfyndigheten skär den östra gränsen för de olika utmålskomplexer, som

helt och hållet tillhöra bolaget under antagande af den ofvan för de särskilda

delarna af fyndigheten angifna sidostupningen.

Tab. IT.

Utmålskomplex.

Skärningsliniens djup

Allm. afv. ! Under Luossa-

j årvis yta

m.

m.

Professorn..........

c:a 310

c:a 70

Landshöfdingen, grupp A.....

c:a 475

c: a 240

D:o grupp B.......

c:a 285

c:a 50

Kapten-Direktören........

c:a 315

c:a 80

Bergmästaren..........

c:a 575

c: a 340

Statsrådet-Geologen......

c:a 650

c:a 410

Grufingeniören.........

c:a 405

c:a 170

Vaktmästaren, grupp A ....

c:a 590

c:a 350

D:o grupp B .......

c:a 385

c: a 150

De djup, vid hvilka, malmfyndighetens midtplan skär de östra

gränserna för de utmål, i hvilka staten äger jordägareandelen, och vid hvilka

djup fyndigheten således helt och hållet kommer utanför bolagets område, äro

mycket stora, exempelvis för komplexerna »Professorn» och »Vaktmästaren B»,

e:a 560 m., för »Grufingeniören» och »Landshöfdingen B» 700—750 m., för

»Kapten-Direktören» c:a 850 m., allt allmän afvägning, och för de öfriffa

ännu större.

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

På grundvalen af ofvan lämnade uppgifter har förf. sökt att göra

en beräkning öfver malmkvantiteterna i den nu omhandlade delen af

Kiirunavaara malmberg och därvid kommit till följande resultat.

Under förutsättning att fyndigheten, såsom man har grundad anledning

att antaga, sträcker sig mot djupet med samma stupning hos hängoch

liggväggar, som kunnat iakttagas i fyndighetens öfre delar, så utgör

den sannolika malmtillgången inom de utmål som tillhöra ensamt bolaget

i rundt tal 480 miljoner ton, hvaraf omkring 200 miljoner ton ofvan Luossajärvis

vattenyta. Af ofvanstående tab. II framgår att undre gränsen för

malmen inom dessa utmål ligger i medeltal c:a 200 in. djupt under

nämnda sjös yta; endast i tre fall har densamma beräknats ligga mer än

300 in. djupt under nämnda nivå. Då det synes föga sannolikt att en

fyndighet med dessa dimensioner skulle hastigt utkila mot djupet och då

resultaten af de magnetiska undersökningarna (se Bil. I) antyda ett mycket

stort djupgående, så är det i hög grad sannolikt att betydande malmtillgångar

finnas under antydda nivåer. Att beräkna dessa är emellertid icke

möjligt förrän i samband med grufdrift på djupare nivåer.

2. Luossavaara.

Vid detta malmfält, som med afseende på det geologiska förekomstsättet

och malmens mineralogiska och kemiska sammansättning, visar stor

öfverensstämmelse med Kiirunavaara, har hittills icke någon ordnad brytning

förekommit utan hafva arbetena inom detsamma varit inskränkta till

vanliga försvarsarbeten och undersökningsarbeten.

Malmfyndigheten, hvilken är helt och hållet skild från Kiirunavaaras

stora malmstock, sträcker sig i NNO-lig riktning från en punkt cirka 800

m. norr om Luossajärvis strand i Luossavaaras södra sluttning fram öfver

detta bergs högsta topp, som når 229 m. höjd öfver Luossajärvis yta, och

endast är 8,32 in. lägre än nollpunkten för Kiirunavaarafältet afvägningar.

Den fortsätter därpå vidare ned för sluttningen mot norr, där dess utsträckning

antydes genom starka och vidsträckta kompassdrag till en längd

af närmare 400 m. Längden af hela malmförekomsten angifves af Hj. Lundbohm

i hans beskrifning 1897 till cirka 1,270 m. Därjämte förekomma

längre mot norr inom ett mycket smalt område med omkring 300 m.

längd svagare kompassdrag, hvilkas betydelse ännu icke blifvit undersökt.

På den östra sluttningen af malmberget förekomma därjämte smärre

malmfyndigheter, de s. k. Rektorsmalmerna, hvilka emellertid ej äro till

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

sin utsträckning närmare kända och till sin kemiska beskaffenhet underlägsna

den egentliga Luossavaara-fyndigheten. I det följande lämnas dessa

fyndigheter fördenskull å sido.

Luossavaaramalmen är svartmalm af samma typ som i Kiirunavaara,

stundom liksom där blodstensblandad, alltså bestående af en mycket finkristallinisk

blandning af så godt som uteslutande magnetit och apatit,

det sistnämnda mineralet dock i allmänhet förhanden i mycket ringa mängd,

undantagsvis dock äfven i riklig mängd. Af andra mineral uppträder

kalkspat i vissa partier i icke ringa mängd; måhända beror malmens

pipighet å vissa områden på utlösning af detta mineral.

Malmen utmärkes sålunda af en mycket hög järnhalt, i allmänhet

låg fosforhalt, låg svafvelhalt och en titansyrehalt, som i ett fåtal prof,

hvilka blifvit undersökta i detta afseende, uppgått till omkring 1 %.

Mycket detaljerade undersökningar rörande fosforhaltens storlek och

variationer hafva utförts af grufägarne. Exempelvis hafva inom det å

Luossavaaratoppen blottade malmpartiet utmålet »Gylfe» tagits 298 smärre

prof, hvilka vid analys gåfvo från 1.384 ned till O.004 % fosfor. Medeltalet

af samtliga dessa halter uppgår till 0.056 / fosfor eller, om man utelämnar

de två extrema halterna 1.384 och l.ne %, hvilka erhållits i två prof omedelbart

intill hängande kontakten, O.049 / fosfor i medeltal af 296 analyser.

I den nordligaste skärpningen inom utmålet »Balder» hafva tagits 7

prof, hvilka vid analys gåfvo O.014—O.753 / fosfor eller i medeltal O.m %;

å den mellersta skärpningen inom samma utmål 17 prof, som vid analys

gåfvo mellan O.010 och O.430 eller i medeltal O.04 %. I sydligaste skärpningen

inom samma utmål hafva 16 prof tagits, hvaraf 1, taget invid hängandet

gaf 1 % fosfor och de öfriga 15 mellan O.010 och O.144 % eller i medeltal

0.046 % fosfor. I skärpningen i utmålet »Heimdal» gåfvo 6 prof vid

analys mellan O.026 och 2.594 % fosfor eller i medeltal 0.781 %, i nordligare

skärpningen inom utmålet »Ivar» 25 prof mellan 0,oo6 och 0,440 % fosfor eller

i medeltal 0.087 %; om de tre högsta värdena, hvilka erhållits i enstaka

prof invid hängandet och liggandet, O.440, 0.426 och 0.296 ej tagas med, erhålles

såsom medeltal af de öfriga 22 analyserna O.044 % fosfor. I den sydligaste

skärpningen inom »Ivar» slutligen varierade fosforhalten emellan O.006

och 4.92 % fosfor. Den fosforrika malmen synes här uppträda som ett väl

afgränsadt parti närmast intill liggväggen.

Häraf framgår att i Luossavaaramalmen fosforhalten i allmänhet är

mycket låg, men att liksom i Kiirunavaara mycket hastiga växlingar förekomma.

Vid analys af generalprof af större lössprängda kvantiteter malm

hafva följande resultat erhållits:

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Järn #.

Fosfor %.

Ut målet

»Gylfe».....

0.012

D:o

d.o .....

0.042

Eko

d:o .....

0.056

D:o

d:o .....

0.070

D:o

d:o .....

0.078

l):o >:

Balder».....

0.029

D:o

do .....

0.052

D:o

d:o .....

.....

0.103

Eko

»Ivar».....

0.12

D:o

d:o .....

0.19

D:o

d:o .....

0.47

D:o

d:o .....

..... 65.08

1.02

Fullständiga analyser hafva gifvit följande resultat:

Utmål.

I m

a 1

m e

n f

ö r

eko

m m

ande

Malmens halt af

Järnoxid.

O P:

M. £>

P- O

0 X

Magnan-

oxidnl.

Talkjord.

Kalkjord.

Lerjord.

Titansyra.

Kiselsyra.

Fosforsyra.

Svafvel.

Koppar.

Summa

Järn.

Fosfor.

Svafvel.

Kagnar . . .

4-91

9019

0-21

0-72

0-60

1-39

0 26

1-88

0 046

0-016

0005

100-227

68''7 5

0020

0-016

Ivar.....

7-66

88-16

0-19

0-54

0-50

1-37

0-32

1-34

0046

0025

0006

100157

69-20

0020

0-025

Heimdal . . .

18-83

74-53

0-20

0-83

0-90

1-32

032

2-58

0''41

0-014

0004

99-938

67-15

018

0*014

Balder ....

26-33

6873

0''22

054

0-60

1-38

030

1-94

0-122

0014

0003

100-179

68-20

0053

0*014

Gylfe ....

2-33

86-13

0-23

0-47

380

1-50

1-36

484

0007

0 005

sp.

100-672

64 00

0 003

0005

» ....

24-79

71-05

017

0''25

1-74

1-09

028

1-50

0099

0011

sp.

100-98

6880

0*043

OO 11

» ....

19-32

74-50

0 60

0-35

0-66

043

0 63

311

0-io

0033

—

99633

67-47

0 044

0033

Oden.....

26-87

69-31

019

0-29

0''50

1-48

050

0-84

0-092

0005

0002

100079

6900

0040

O005

Thor.....

45-09

50-46

019

0-46

0-60

1-54

042

1-34

0051

0008

0006

100-105

68-10

0-022

0*008

Aron ....

3-09

91-00

019

036

040

2-06

054

2-38

0032

0014

0004

100-13

68-10

0*014

0-014

Gabriella. . .

1-64

85-55

0-22

0-45

300

1-90

032

5*74

1-73

0024

0005

100*579

63-10

0-75

0*024

Analysen n:o 7 är utförd af d:r H. Santesson, de öfriga af Th. Norelius.

Malmen i Luossavaara är till största delen täckt af lösa jordaflagringar

af växlande mäktighet och går i dagen endast inom ett område af

mer än 150 m. längd och 50—60 m. bredd på själfva toppen af Luossavaara.

Genom jordrymningar tvärsöfver har malmen därjämte blottats

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

på flera ställen å norra sluttningen af berget, så att dess utsträckning är

temligen säkert känd på en längd af 750 in. Totala längden torde, såsom

ofvan antydts, vara 1200 å 1300 in.

Malmbredden är i den sydligaste skärpningen inom utmålet »Ivar»

30—25 m., vidgar sig mot norr och är inom utmålet »Heimdal» 40 m.,

inom »Balder» 45—26 m. samt inom »Gylfe» 23—58 in. bred; i den nordligaste

punkt, i hvilken malmen är blottad, är densamma 30 m. bred. Den

sålunda inom utmålen »Ivar», »Heimdal», »Balder» och »Gylfe» blottade malmarean

uppgår sålunda till 25,000 in.2 Af malmbredderna i de bägge ändpunkterna

framgår, jämfördt med kompassens anvisningar, att fyndigheten

sträcker sig längre åt både norr och söder och synes det sannolikt att

dess malmarea uppgår till inemot det dubbla.

För utrönande af fyndighetens utsträckning mot djupet hafva trenne

diamantborrhål neddrifvits, af hvilka två öfvertvärat malmen på 40—60

in. djup under dagytan. Det ena af dessa borrhål, n:o 1, i utmålet Ivar,

neddrefs 1897 med 68° lutning mot väster på 24,5 m. afstånd från

malmgränsen vid hängandet. Genom detta borrhål, som träffade malmgränsen

i hängandet på 47,8 och i liggandet på 77,9 m. djup från dagen,

befanns hängväggen stupa 80°40'' och liggväggen 70° mot öster (se profilkartan

pl. III), hvilket sålunda visar en konvergens af malmfyndighetens

begränsningsytor mot djupet. Vid toppen af Luossavaara inom utmålet

»Gylfe» hafva sedermera tvenne andra borrhål neddrifvits. Det ena af

dessa, på profilkartan betecknadt såsom n:o 2, ansatt med 55° lutning

mot väster på 21 in. afstånd från malmgränsen vid hängandet, träffade

malmgränsen vid hängandet på 26 m. djup från dagen, hvilket visar en

sidostupning hos hängandet af cirka 72°. Borrhålet n:o 3, ansatt i närheten

af n:o 2, borrades med 87° lutning mot väster i malm på 39,3 m.

afstånd från malmgränsen i liggandet och träffade malmgränsen i liggandet

efter 59,4 m., hvaraf framgår, att liggandets sidostupning här är 62°

mot öster. Alltså föreligger äfven här en konvergens mot djupet af fyndighetens

begränsningsytor. Af de bägge borrhålen n:ris 2 och 3 synes

framgå, att malmens midtelplan stupar 65° mot öster och att, om förhållandena

mot djupet äro likartade som till nämnda nivå, malmfyndigheten

inom Gylfe utspetsar på cirka 300 m. allm. afv. eller 60 å 70

m. under Luossajärvis yta; borrhålet n:o 1 åter angifver en sidostupning

hos malmens midtelplan af 74° men en utspetsning af fyndigheten vid

ungefär nyssnämnda nivå. Dock äro dessa bägge observationer icke tillräckliga

att grunda en bestämd uppfattning af malmfyndighetens förhållande

mot djupet, i synnerhet som af kartan öfver fyndighetens utgående

i dagen framgår, att malmens begränsningsytor äro till sin riktning

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

växlande och därigenom malmbredd och malmmäktighet inom nära hvarandra

liggande partier ganska olika.

I likhet med vid Kiirunavaara torde man här kunna beräkna, att af

hvarje in.3 af malmfyndigheten erhållas 4,5 ton malm, alltså vid afsänkning

af hela den blottade malmarean 112,500 ton pr en meters afsänkning.

Under antagande af eu afsmalning af fyndigheten mot djupet på nyss

anfördt sätt, kan Luossavaarafyndigheten beräknas inom den del som är

blottad i dagen innehålla ofvan Luossavaaras yta i rundt tal cirka 22,500,000

ton malm hvartill komma sannolikt ganska betydande mängder inom de

ofullständigt undersökta, jordtäckta delarne af fyndigheten. Till några

smärre ofullständigt kända sidomalmer har härvid icke tagits hänsyn.

Malmfältets hufvudmalm är belagdt med 10 utmål, af Indika 8 äro

lagda på grund af mutsedlar äldre än g9 1889.

3. Haukivaara.

Fältet besöktes vid statens malmfältsundersökningar 1899 af statsgeologen

F. Svenonius som i »Jukkasjärvi Malmtrakt», s. 130—131, lämnat

en beskrifning däröfver, enligt hvilken malmfyndigheterna utgöras af

långdragna körtlar med ringa mäktighet, undantagsvis, inom NV:a delen

af fältet, af 6—8 in. bredd, bestående af fattig blodsten, omgifven af delvis

järnglansimpregnerad polerskiffer (Haukivaaraskiffer).

Senare undersökningar synas, att döma af ing. C. Ericssons meddelanden,

icke hafva ledt till uppdagandet af under nuvarande förhållanden

brytvärd malm.

Samma slag af blodstensmalm förekommer i de på Luossavaaras

östra sluttning liggande utmålen.

4. Nokutusvaara.

Detta sedan 1888 kända malmfält undersöktes vid statens malmfältsundersökningar

år 1899 af förf., som meddelat en beskrifning öfver fältet i

»Jukkasjärvi malmtrakt», s. 98—101. Af undersökningen framgick, att

Bill. till Piksd. Prot. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

inom Nokutusvaara malmfält uppträder dels en fattig svartmalm af delvis

mycket hög fosforhalt och dels en något järnrikare blodsten med 0,i—0,24 /

fosfor. Ledning för bedömande af malmförekomstens storlek kunde ej

genom då föreliggande uppgifter erhållas.

Genom senare undersökningsarbeten har enligt rapport af ingenjör

C. Ericsson utrönts, att inom fältets södra del finnas trenne malmförande

nivåer, i hvilka malmen uppträder såsom vanligen tunna ränder i växellagring

med Haukivaaraskiffer. Malmrändernas mäktighet kan någon gång

uppgå till en eller annan meter och undantagsvis något däröfver men är

i regeln endast några decimeter eller därunder; deras längd är också rätt

obetydlig. Stundom är också skiffern emellan malmränderna malminsprängd.

Malmen är starkt förorenad af körtlar af fältspat samt små sprickfyllnader

af kvarts och kalkspat och kan ej ens genom skrädning fås synnerligen

rik; äfven inom de bästa partierna torde det vara svårt att komma till en

järnhalt, öfverstigande 55 Z; fosforhalten är ytterst varierande, emellan 0,i

och 2,3 /.

Inom norra delen af fältet, vid sjön Syväjärvi, förekommer en finfjällig

blodsten af en mäktighet, som delvis öfverstiger 16 m., uppträdande

tillsammans med Haukivaaraskiffer med mycket fint insprängd järnglans.

Fyndighetens längd är ej fullt känd, men har genom jordrymningar

visat sig vara större än 160 in. Malmen är mycket kvartshaltig och torde

ej i stort kunna skrädas till högre järnhalt än c:a 55 Z; fosforhalten är

c:a 0,i—0,2 %.

På grund af anförda förhållanden torde malmfältets värde under

nuvarande förhållanden vara ganska ringa.

5. Tuollujärvi.

Den öfver denna år 1898 upptäckta fyndighet upprättade magnetiska

kartan visar en låg men mycket jämn magnetisk vertikalintensitet.

På grund af de mäktiga jordaflagringar som täcka berggrunden, har enligt

en af ingenjör C. Ericsson upprättad redogörelse undersökningen af fältet

gjorts medelst 8 st. diamantborrhål å olika delar af fältet. Genom dessa

har framgått att berggrunden utgöres af porfyr eller syenitgranulit med

smalare och bredare hvarandra korsande ådror af magnetit samt af porfyr

med smärre aggregat af magnetit och hornblende. Förhållandena inom

fältet synas sålunda vara likartade med dem i Mertainen. Samlad malm

har icke konstaterats och fältet torde kunna betraktas som värdelöst.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

219

(i. Rakkurijoki.

Denna malmfyndighet, som upptäcktes 1898, besöktes under statens

malmfältsundersökningar år 1899 af förf. som öfver där gjorda iakttagelser

lämnat eu redogörelse i »Jukkasjärvi Malmtrakt», s. 106—107. Inom ett

större område, till största delen myrländt, uppträder där ett vackert kompassdrag.

Fast häll var vid förfrs besök blottad endast i en skärpning

och utgjordes af en något vittrad, ganska lös och lätt sönderfallande småkornig

svartmalm, hvaraf ett stuffprof vid analys gaf 42,31 % järn, 0,25 %

fosfor och 0,2i % titansyra.

Enligt ingenjör C. Ericssons redogörelse hafva sedermera några

jordrymningar samt talrika jord- och diamantborrningar här blifvit

utförda, hvaraf emellertid större delen lämnat föga resultat till följd af

det underliggande bergets vittrade beskaffenhet. De hafva emellertid visat,

att inom fältet förekommer såväl samlad mahn som bergart med magnetitinsprängningar.

Malmen innehåller bl. a. växlande mängder af hornblende,

apatit och svafvelkis.

Den magnetiska kartan visar ett starkt, ganska jämnt kompassdrag

af c:a 700 in. längd och c:a 100 m. bredd.

Till följd af markens myrländta beskaffenhet har denna fyndighet

hittills blifvit alltför litet undersökt för att ett bedömande af malmtillgångarna

eller malmkvaliteten skulle kunna göras.

7. Mertainen.

Detta malmfält, hvilket upptäcktes år 1897, besöktes under statens

malmfältsundersökningar år 1899 af förf., som upprättade en geologisk

karta, hvilken jämte en detaljbeskrifning öfver fältet finnes offentliggjord i

»Jukkasjärvi Malmtrakt», sid. 65—84. Resultatet af de t. o. m. år 1899

utförda undersökningarna, framlagdt i nämnda beskrifning, var, att inom

Mertainens malmfält uppträder ett vidsträckt, delvis starkt kompassdrag,

hvilket till hufvudsaklig del förorsakas af en i hög grad magnetitrik breccia,

som utgöres af brottstycken af syenitporfyr, sammankittade af öfvervägande

magnetit. Denna malmbreccia innehåller stundom körtlar af svartmalin,

som dock sällan äga större utsträckning utan torde vara att uppfatta

som anhopningar af mellanmassan i breccian. I fältets östra del förekomma

dock relativt större partier af samlad malm, hvilkas utsträckning ej

vid 1899 års undersökningar kunde närmare bestämmas, men som syntes

sannolikt äga en utsträckning i dagen af c:a 6,500 in2; rörande deras

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

utsträckning mot djupet kunde på grund af hela förekomstens från

andra kända fyndigheter helt och hållet afvikande natur inga säkra

slutsatser dragas. Hvad malmens kemiska beskaffenhet beträffar framgick

af nämnda undersökningar att malmen har hög järnhalt, i allmänhet synnerligen

låg fosforhalt, lag svafvelhalt och en titansyrehalt, som i ett undersökt

prof uppgick till 0,8 %. Enligt analys af 6 generalprof höll malmen

inom norra delen af det östra området i medeltal 64,i % järn och

0,io2 % fosfor (60,u—68,86 % järn, 0,oio—0,277 % fosfor) och i den sydligare

delen af samma område i 4 prof i medeltal 66,57 % (65,37—68,8i /) järn och

0,020 °/o (0,003—0,050 %) fosfor.

De efter 1899 utförda undersökningsarbetena, rörande hvilka eu

detaljerad redogörelse utarbetats af ingenjör C. Ericsson, bestå i talrika

jordrymningar och 9 nya diamantborrhål. Det hufvudsakliga arbetet har

nedlagts på bestämmande af utsträckningen af de i östra delen af fältet

befintliga, ofvan antydda partierna af samlad malm, och har härigenom

dessas utsträckning och begränsning i dagen blifvit bestämda. Härvid

bär visat sig att i fältets östra del uppträda tvenne malmpartier af tillsammans

7,200 m.2 malmarea, det ena, nordligare belägna, af 375 in. längd

och en bredd i dagen af 22—9 in., det andra, sydligare, af c:a 200 in.

längd och c:a 18 m. medelbredd. De väster om baslinjen förekommande

smärre malmpartierna hafva af Ericsson uppskattats äga tillsammans c:a

2,700 m.2 area, hvadan Mertainens malmarea enligt Ericssons beräkningar

uppgår till c:a 10,000 m.2

Beträffande malmfyndigheternas utsträckning mot djupet hafva de

sedan 1899 utförda diamantborrningarna ytterligare ådagalagdt att ytterst

invecklade förhållanden föreligga beträffande ej blott de smärre malmpartierna

utan äfven de större, i fältets östra del befintliga. Det är därför

nu lika litet som år 1899 möjligt att göra ens en approximativ beräkning

af malmtillgångarna vid Mertainen, utan erfordras härför ytterligare omfattande

undersökningsarbeten.

Beträffande malmens kvalitet hafva de sedan 1899 utförda undersökningarna

gifvit det resultat, att det nordligare partiet af samlad malm

enligt analys af 9 generalprof af oskrädd malm i genomsnitt håller 63,5 %

järn (57,57— 66,87 /) och 0,122 % fosfor (0,02—0,322 %, hvaraf i 5 prof <

0,04 %), samt att det sydligare partiet enligt analys af 9 generalprof af

oskrädd malm i genomsnitt håller 62,4 % järn (56,68—68,44 %) och 0,oi4 %

fosfor (0,oo6—0,028 %); malmpartierna inom fältets sydvästra del innehålla

enligt analys af 6 generalprof af oskrädd malm i medeltal 61,0 % järn (49,so

—68,46 ''/•) och 0,009 % fosfor (0,oo4—0,oi6 %).

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj Un Nåd. Proposition N:o 107.

På grund af de egenartade geologiska förhållandena inom detta

malmfält är det som nämdt ej möjligt att beräkna malmtillgångarna inom

detta fält. Så mycket har dock framgått af hittills gjorda undersökningar

att hår föreligger en afsevärd tillgång på en järnrik och fosforren malm.

8. Painirova.

Detta år 1897 upptäckta malmfält undersöktes under statens malmfältsundersökningar

år 1899 af förf., som däröfver upprättade en geologisk karta

med beskrifning, hvilka äro publicerade i »Jukkasjärvi malmtrakt», sid. 84—89.

Det blef vid denna undersökning utrönt, att de geologiska förhållandena

vid Painirova »i hufvudsak äro likartade med dem å Mertainen, i det att

berggrunden utgöres af delvis breccieartad syenitporfyr, genomdragen af

större och mindre magnetitådror och innehållande oregelbundna malmkörtlar.

Tillgången på samlad torde icke vara synnerligen stor». Malmen

inom fältets nordvästra del höll, enligt vid nämnda undersökning tagna

prof, 60,69—69,3 % järn och 0,oi4—0,oei / fosfor och i sydvästra och östra

delarna af fältet 50,92— 66,72 % järn och 1,380— 0,244 % fosfor.

Nyare undersökningar synas icke hafva jäfvat den antydda uppfattningen

af Painirova såsom en malmförekomst af ringa värde.

9. Gellivare.

Detta malmfält har upprepade gånger varit föremål för undersökninggenom

af Kungl. Maj:t tillsatta kommissioner, nämligen år 1817, år 1875,

då bl. a. en geologisk karta öfver Gellivare malmberg upprättades af d. v.

statsgeologen O. Gumtelius samt åren 1889—1891 af den s. k. »Apatitkommissionen».

Grufbrytning har här ägt rum i mindre omfattning i flera olika

omgångar; en fullt ordnad brytning i större skala kom dock ej till stånd

förr än år 1892, och har densamma sedan oafbrutet fortgått. Malmbrytningens

storlek inom Gellivare malmbergs grufvor framgår af Tab. IV å

sid. 236.

I kommerskollegii grufkartekontor finnas tillgängliga grufkartor öfver

följande grufvor: »Johan-Välkomman-Linné», »Baron», »Johannes-Hermelin»,

»Skåne», »Josefina-Upland», »Sofia-Vulkan», »Kung Oscar-Tingvallskulle»,

»Selet-Victor Kjellberg» samt »Kaptenslagrets» grufvor.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.

Malmen inom Gellivare malmberg är dels svartmalm och dels blodstensmalm.

Svartmalmen, som är den vanligast förekommande typen, har

i allmänhet en grofkristallinisk textur och består hufvudsakligen af större

eller mindre kantiga, ganska löst sammanfogade magnetitkorn, vanligen

blandade med apatit i korn af likartad form och storlek. Undantagsvis

är malmen mera finkornig, hvilket särskildt är fallet vid apatitfattigare

delar af malmförekomsterna. Blodstensmalmen är i allmänhet mera finkornig

än svartmalmen, dock förekomma äfven här ganska grofkristalliniska

partier. Den är i allmänhet mindre apatitrik än svartmalmen, men däremot

ej sällan rik på kvarts och sålunda ofta järnfattigare än svartmalmen.

Blodstensmalmen förekommer hufvudsakligen i fältets västra del;

den förekommer ofta tillsammans med svartmalm, än i hängandet af denna,

än utmed liggandet, än midt i svartmalmen, dock vanligen skild därifrån

genom mer eller mindre mäktiga gneis- eller skarnpartier.

Hvad beträffar Gellivare-malmens kemiska sammansättning utmärkes

densamma af en hög järnhalt, en mycket växlande fosforhalt, låg svafvelhalt

och låg titansyrehalt. Till belysande häraf må ur en af grufingeniören

A. Dellwik i Jemkontorets Annaler 1906 sid. 259—320 publicerad beskrifning

öfver Gellivare Malmberg anföras nedanstående, i maj 1906 utörda

analyser af malm från de viktigaste grufvorna å Malmberget.

Analyser å generalprof af järnmalmer, brutna å Gellivare malmberg år 1904.

Grufvans liamu.

Kva-

litet.

Profvet

taget å

ton bruten

malm.

•

Järn-

oxid-

oxidul.

—

Järn-

oxid.

Alau-

gan-

oxidul.

Kalk.

Talk.

Ler-

jord.

Kisel-

syra.

Titan-

syra.

Fos-

for-

syra.

„ , !

Svaf- vel. 1

1

Summa.

[ Järn.

Fos-

for.

%

Fredrika-grnfvan .

A.

8,5740

94-79

0-32

0 15

075

079

0-79

206

047

0 03

0 03

100-18

68-87

0 013

Kungs-grufvan .

A.

6,943 9

94-63

0-37

012

058

094

0-74

1-74

0-82

0-03

006

100-03

68*79

0013

Kungs-grufvan .

C.

33,020-7

91-38

0-76

0*20

1-55

1-14

0 76

2-85

033

0(51

0 07

99-65

66-70

0-266

Kaptens-grufvan .

C.

37,531 3

89-61

1-51

014

2-14

114

058

346

071

076

0 04

10009

65-95

0333

Selet-grufvan . .

C.

34,089 1

92-29

1-34

0-23

1-23

032

107

264

0-30

034

0-04

99-80

67*77

0*150

Kung Oscars-gr. .

CD.

56,929 5

78 84

1433

015

1-71

0 50

044

251

016

1 08

0 03

99-75

6712

0466

Kung'' Oscars-gr. .

D.

67,220-9

84-22

2-43

0''20

412

0-24

2-22

3 50

0 26

2-70

003

99-92

62-69

1-180

Sofia-grufvan . .

CD.

74,214-6

9171

0 41

Oll

2 15

037

1-25

2-45

010

1-42

016

100-13

66-71

0-622

Josefina-grnfVan .

CD.

33,879-2

5618

3736

Öl 5

1.42

0 36

1-20

2-51

005

092

004

100-19

66 83

0-403

Skåne-grufvan . .

D.

68,495-5

68-39

20 55

007

411

0-27

096

2-58

013

294

0 04

100-04

63 91

1-282

Hermelins-gr. . .

CD.

43,8750

88-50

298

Oll

2 29

0 90

057

332

0-16

1-87

003

100-23

66-17

0-598

Välkomma-gr. . .

D.

48,053-3

75-29

1320

0-13

3-66

080

0-66

307

0 21

2 63

0''03

99-67

63*76

1-148

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Den brutna malmen skrädes för närvarande i tre olika kvaliteter:

A-malm med mindre än 0,o35 % fosfor

C- » » 0,035— 0,800 % »

D- » » mer än 0,soo % »

A-malm vinnes endast ur Kapten,slagrets grufvor där den utgör

ungefär Vs af malmfångsten, samt från Koskulls kulle, tillhörande Bergverksaktiebolaget

Freja.

Uppskattningen af malmtillgångarna inom Gellivare malmfält har i

hög grad försvårats genom det förhållandet, att den vida öfvervägande

delen af fältet är täckt af lösa jordaflagringar, delvis af betydande mäktighet.

Man har på grund häraf i mer eller mindre grad begagnat sig

af grufkompassens eller den magnetiska inklinationsvågens anvisningar i

och för angifvande af malmfyndigheternas läge och utsträckning. Då

emellertid arten och storleken af de utslag, som erhållas med dessa instrument,

är beroende af flera omständigheter,'' såsom malmens grad af

magnetism, observationsplanets höjd öfver malmen (i detta fall jordbetäckningens

tjocklek), markens lutningsförhållanden, malmfyndighetens

stupning o. s. v., är a priori klart, att sådana bestämningar af malmtillgarna

inom ett fält med så stora nivådifferenser, så växlande jordbetäckning

och så varierande stupning hos malmfyndigheterna som vid Gellivare

måste blifva mindre exakta.

Vid den uppskattning af malmtillgångarna i Gellivare, som år 1875

utfördes af den af staten utsända undersökningskommissionen och vid

hvilken malmarean uppskattades till 650,000 in2, var, såsom framgår af

den geologiska karta öfver Malmberget, som är bifogad nämnda kommissions

underdåniga berättelse, berggrunden blottad endast på ett relativt

obetydligt antal ställen, och malmfyndigheternas lägen och utsträckning

bestämdes hufvudsakligen efter de utslag, som erhöllos med grufkompassen.

Sedermera upprättades af bergsingeniören H. von Post år 1887 en

magnetisk vertikalintensitetskarta med användande af Tibergs inklinationsvåg,

med hvilket instrument väsentligt tydligare utslag erhållas än med

grufkompassen. Med ledning af dels 1875 års geologiska karta, dels nämnda

magnetiska karta och dels egna iakttagelser upprättade därpå Hj. Lundbohm

den öfversiktskarta, som är bifogad Apatitkommissionens berättelse för år

1889 års arbeten och hvilken angifver en malmarea af cirka 440,000 in2.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Vid denna tid hade i samband med striden mellan Gellivare aktiebolag

och dåvarande öfver stelöjtnanten C. 0. Bergman om besittningsrätten till

malmfyndigheterna å Gellivare malmberg en ytterst liflig jordrymningsoch

sprängningsverksamhet kommit till stånd, som gaf talrika tillfällen att

studera berggrundens beskaffenhet och kontrollera de magnetiska mätningarnas

resultat. För att i möjligaste mån tillgodogöra sig dessa tillfällen

att lära känna berggrundens beskaffenhet föranstaltades under Apatitkoinmissionens

arbeten åren 1890 och 1891 en detaljerad granskning af

alla de ställen, där berggrunden sålunda var tillgänglig, i samband hvarmed

samtliga observationspunkter inmättes med särskild hänsyn till malmgränserna.

Detta arbete, som utfördes af Hj. L undbohm och författaren,

resulterade i en geologisk karta öfver malmberget, hvilken, kompletterad

med till och med 1896 ytterligare vunna upplysningar rörande berggrundens

beskaffenhet, var utställd på konst- och industriutställningen i Stockholm

1897 och sedan dess är tillgänglig i Sveriges Geologiska Undersöknings

museum. I mån af grufdriftens framåtskridande har denna karta sedermera

ytterligare kompletterats, och finnes den sålunda kompletterade kartan

offentliggjord ofvan citerade uppsats af Dellwik. Af dessa detaljundersökningar

framgick, att i rutin vissa delar af fältet den magnetiska intensiteten

härrör icke af samlad malm utan af magnetiska bergarter af olika natur,

delvis breccieartade. Vidare konstaterades, att vissa af de förut såsom

sammanhängande malmlager uppfattade fyndigheterna utgöras af flera mer

eller mindre stora, i hufvudsak linsformiga partier. Genom de sålunda

vunna erfarenheterna blef äfven möjligt att bättre tyda de utslag, som

erhållas med de magnetiska mätningsinstrumenten. Med ledning häraf

uppskattades år 1893 malmarean vid Gellivare till cirka 245,000 m.2 (se

Geologiska Föreningens Förhandlingar 1893, s. 339).

Den sålunda vunna uppfattningen af förhållandena vid Gellivare

malmberg har i det väsentligaste bekräftats genom de senare årens grufdrift

och man har för närvarande en ganska god kännedom om malmfyndigheternas

inom Gellivare malmberg utsträckning i dagen.

Genom de bägge sista decenniernas utredningar har det blifvit utrönt,

att järnmalmen i Gellivare malmberg bildar ett stort antal skilda

lager- eller linsformade partier, inbäddade i en gneislik bergart och med

samma strykning och stupning som denna.

Dessa olika malmpartier, hvilkas bildningssätt ännu ej kan anses

vara utredt, hafva sålunda i stort det förekomstsätt som utmärker lagerbild
-

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUx Nåd. Proposition N:o 107.

225

ningar, och hafva på grund häraf benämnts lager, hvilken benämning äfven

i det följande kommer att användas. I smått förete dessa malmlager ofta

oregelbundenheter såväl därutinnan att de äro starkt veckade och sträckta

som med hänsyn till förhållandet till omgifvande bergart; de visa sålunda

i sitt uppträdande många egendomligheter, Indika ännu icke blifvit tillfyllestgörande

förklarade, och som i åtskilliga fall föranledt missuppfattning

rörande malmlagrens utsträckning mot djupet. Inom vissa delar af

fältet är malmlagrens stupning ganska flack — ända till 30° och därunder

—, och har detta stundom gifvit anledning till öfverskattning af

malmlagrens verkliga bredd och mäktighet, särskilt där dessas utgående,

såsom vid Välkomman in. fl. ställen, befinner sig i en kulle, som brant

sluttar åt samma håll som lagrets sidostupning.

I det följande lämnas en redogörelse för hvad som kan anses med

säkerhet vara utrönt rörande de viktigaste malmlagrens storlek och utsträckning

såväl i dagen som mot djupet med ledning af de under 1890

och 1891 gjorda undersökningarna, de officiella grufkartorna och meddelanden

af grufingenjören vid Gellivare A. Dellwik. Det hufvudsakligaste

häraf finnes redan publiceradt i Dellwiks ofvannämnda beskrifning öfver

Gellivare Malmberg.

Inom den s. k. »Stora Malmen», som utgöres af ett stort antal malmlinser,

liggande efter hvarandra i ett streck, som från Välkommans kulles

södra sluttning; sträcker sig; i en mot söder konvex båge mot öster till

och öfver Kungsryggen fram till Tingvalls kulle, hafva 9 grufvor varit föremål

för brytning.

Johangrufvan har brutits till c:a 45 m. djup (101 m. allm. afv.)''

i dagbrott på en starkt böjdt svartmalmlager af c:a 2,000 m2 area.

Välkomman-Linnégrufrån har likaledes brutits i dagbrott till 100 å

109 m. allm. afv. (= 60 in. under dagytan i västra, 30 m. i östra delen)

på en c:a 400 in. långt, i nordvästra änden starkt böjdt lager med c:a

25,000 m2 malmarea, genomsatt af talrika pegmatitgångar och oregelbundna

gneispartier, stupande 30°—50° mot SV. Under nyssnämnda bottnar har

genom diamantborrning i grufvans västligaste del öfvertvärats malm dels

c:a 20 in. under grufbottnen (c:a 70 in. under dagytan och på c:a 120 in.

allm. afv.) af samma mäktighet som i grufvan på 80 in. allm. afv., nämligen

38 in.; genom ett annat diamantborrhål i grufvans östligaste del har

likaledes på c:a 120 m. allm. afv., c:a 30 m. under grufbottnen öfver
-

1 Enär de olika grufvornas dagöppningar befinna sig på mycket olika nivåer, angifvas

i det följande dels djup under bergytan vid grufvans dagöppning och dels allmänna

afvgäningen i m. under den för hela fältet gemensamma nollpunkten på Välkommans topp

Bih. till Rikad. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

tvärats en malm af 29 m. mäktighet, dock innehållande ett ganska bredt

gråbergsparti; malmbredden i samma del af graf van är på 90 m. allm.

afv. enligt grafkartan 33 in., motsvarande en mäktighet af c:a 29 in.2

Emellan dessa bägge borrhål hafva ytterligare tvenne diamantborrhål genomgått

malmlagret på resp. 90 och 95 in. allm. afv., som dock där visat

sig innehålla talrika gråbergspartier, liksom i dagbrottet varit förhållandet.

Ytterligare ett diamantborrhål inom Linnégrufvans område har på 137—

160 in. allm. afv. genomgått malmlagret, ådagaläggande att malmlagret

på detta ställe ännu 40 in. under dagbrottets botten, 70 in. under dagytan

har en mäktighet af 33 in. eller ungefär densamma som i dagen.

Barongrufvan har brutits i dagbrott till c:a 40 in. djup (= 144 in.

allra, afv.) på ett malmlager af c:a 250 in. längd och en bredd af c:a 25

in.; malmarean c:a 6,000 in2, stupningcn 50—60° S. Genom den från

Hermelinsstollen drifna Baronorten har malmlagrets fortsättning åt öster

träffats på 198 in. allra. afv. eller c:a 90 in. under dagytan. Genom

diamantborrhål har lagret på tre ställen med c:a 70 in. mellanrum öfvertvärats

och därvid visat sig äga ungefär samma mäktighet som i dagen;

det djupaste af dessa borrhål öfvertvärade malmlagret på c:a 160 in. allm.

afv., alltså c:a 16 in. under dagbrottets botten.

Hermelin-Johannesgvufvan har brutits i dagbrott till c:a 35 in. djup

(159 in. allra, afv.) på ett veckadt malmlager af c:a 300 in. längd och

15—25 bredd; malmarean c:a 3,200 in2, stupningen c:a 50° S. Därjämte

pågår här numera underjordiskt grufarbete medelst takbrytning, utgående

från 200 in. allm. afv. (75 in. djup under dagytan). På sistnämnda nivå

har med Skåneorten öfvertvärats det norr om Johannes-Hermelinslagret

befintliga, af gammalt i dagen kända blodstenslagret, hvilket här på 60 in.

djup under dess utgående i dagen i orten har eu bredd af 55 m.; med

Baronorten har på samma nivå öfvertvärats ett i dagen endast obetydligt

kändt blodstenslager af c:a 20 in. bredd.

Skånegrufvan har brutits i dagbrott till c:a 30 in. djup (107 in.

allra, afv.) å ett anal mlager af c:a 300 in. längd och c:a 35 in. medelbredd,

malmarean c:a 9,000 in2, sidostupningen c:a 60° SO. På 90 in.

djup under dagbrottets botten, alltså på 120 in. djup under dagytan (på

c:a 200 in. allra, afv.), bär malmlagret träffats med Skåneorten, och tillredningsarbeten

för djupbrytning hafva där påbörjats; malmfyndighetens

storlek på denna nivå är ännu icke utrönt. Genom diamantborrningar

bär blifvit konstateradt, att malmlagret på c:a 50 in. djup under dagytan

(c:a 127 in. nivå) äger c:a 30 in. mäktighet.

2 Malmbredd = horisontala afståndet emellan hängandet och liggandet. Mäktighet

= vinkelräta afståndet emellan hängandet och liggandet.

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

Josefmagr åfvan har brutits i dagbrott till 32 in. djup (c:a 00 in.

allm. afv.) på olt c:a 400 in. långt, i genomsnitt 10—25 in. bredt malmlager,

malmarean esa 7,500 in2, sidostupningen är i västra delen, där malmbredden

uppgår ända till 50 in., 30—40°, i de öfriga delarna esa 50° S.

Faltstupningcn synes vara mycket flackt stupande mot V, hvilket jämte

variationerna i stupning vållat svårigheter vid brytningens ordnande. Vid

grufrans sydvästra ände bär ett från 73 in. allm. afv. neddrifvet diamantborrhål

glitt 44 in. i malm med enstaka smärre gråbergsränder, hvilket

visar att malmlagret å 120 in. allm. afv. eller 55 in. under dagytan har

oförminskad mäktighet.

Upplandsgrufvan är bruten i dagbrott delvis till c:a 45 in. djup (esa

107 in. allm. afv.) på ett esa 240 in. långt, esa 20 in. bredt i sin östra

del starkt vcckadt malmlager, malmarean esa 3,500 in2, oberäknad! malmfyndighetens

östra, mera oregelbundna del, sidostupningen 60—75° SO,

faltstupningcn 30—40° SV. Genom diamantborrningar bär lagret öfvertvärats

på två ställen med 60 in. afstånd från hvarandra, i bägge har

malmlagret träffats c:a 40 in. under dagytan, sålunda ungefär på samma

nivå, å hvilken graf brytningen numera bedrifves.

Sofia-Vulkangrufvorna hafva brutits till c:a 55 in. djup (c:a 104 in.

allm. afv.) på ett malmlager af c:a 700 in. längd, 15—60 in. bredd, malmarean

c:a 21,000 in2, sidostupningen c:a 70° S, i östra delen ännu brantare.

Malmlagrets utsträckning mot djupet har undersökts genom fyra diamantborrhål.

Det västligaste af dessa genomgick malmlagret vinkelrätt mot

stupningsriktningen emellan 52 och 82 in. allm. afv., visande att lagret

på c:a 30 in. djup under dagytan på detta ställe har samma mäktighet

som i dagen, d. v. s. 48 in.; det andra borrhålet, som är lodrätt, träffade

på 67 in. djup ( = 117 in. allm. afv.) samlad malm och hade ännu vid

160 in. allm. afv. icke kommit in i liggandet, hvilket antyder eu ökning

af malmlagrets mäktighet på denna nivå. Det tredje borrhålet ungefär

vid inbiten af Sofia-Vulkanlagret träffade, efter att hafva öfvertvårat ett

par smärre malmlager, samlad malm vid 92 in. allm. afv. och nådde först

vid 138 in. allm. afv. liggandet, hvilket förhållande synes tyda på, att

malmlagret på detta ställe, c:a 40 in. under grufvans botten d. v. s. c:a

55 in. under dagytan, har en bredd af c:a 40 in., under det att malmbredden

i grufvans botten midtöfver är c:a 31 in. 180 in. längre öster ut

har ytterligare ett diamantborrhål neddrifvits af 147 in. längd, lutande

57° mot NNO; detta borrhål träffade efter att hafva genomgått flera smärre

malmpartier hufvudmalmen på 120 in. allm. afv. (c:a 55 in. under dagytan)

och gick i malm till 125 in. allm. afv. (85 in. under dagytan),

hvarpå efter 25 in. åter träffades malm, hvari borrhålet drefs ytterligare

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 107.

7 in. Vulkanlagret synes sålunda på 70 in. djup under dagytan äga

samma eller större mäktighet än i dagen.

Tingvallskulle-Kung Oscars grufvan är bruten i dagbrott till c:a 45

in. djup (112 in. allm. afv.) på eu delvis starkt veckad malmfyndighet af

250 in. längd och 60—100 in. bredd, malmarean c:a 21,000 in2 (inbcräknadt

den hittills obrutna, men till sin utsträckning kända delen af malmlagret

emellan Kung Oskars- och Vulkangrufvorna). Sidostupningen är i

hufvudsak c:a 50° S, men i östligaste delen, där malmen gör ett skarpt

veck 60° V. Från dagbrottets botten är en sänkning afsänka till 156 in.

allm. afv. (c:a 45 in. under dagbrottets botten), där densamma står i kommunikation

med den på sistnämnda nivå från norra sluttningen indrifna

stollen. Genom eu från dagbrottets botten drifven tvärort framgår, att

malmlagrets maklighet på 112 in. allm. afv. (45 in. under dagytan) på

detta ställe är lika stor som i dagen, och ett från samma nivå till 193

in. allm. afv. drifvet diamantborrhål visar, att malmen på detta ställe på

c:a 145 in. allm. afv. (c:a 80 in. under dagytan) har 55 in. mäktighet;

likaså visar en å 150 in. allm. afv. drifven tvärort en malmbredd af 70 in.

Af de på det s. k. Kaptenslagret bearbetade grufvorna, har Fredrikagrufvan

brutits i dagbrott till c:a 50 in. djup (172 in. allm. afv.) på eu

malmlins af 120 in. längd och 15—25 in. bredd; malmarean c:a 1,800

in2, sidostupningen c:a 75° SSO. Numera brytes densamma medelst takbrytning

med igensättning dels å eu 200 in. och dels å eu 240 in. etage,

hvarifrån uppfordringen sker genom ett i sidostenen afsänkt lodrätt schakt.

På 240 in. allm. afv. (c:a 120 m. under dagytan) är malmarean ungefär

lika stor som i dagen, hvarjämte torde böra anföras, att malmen på djupare

nivåer är renare än på högre.

Kaptensgrufvan har medelst pallning dels från dagen och dels

under afsätta malmtak med dagbrytning brutits till c:a 80 in. djup (204

in. allm. afv.) på en c:a 200 in. lång, 8—20 in. bred malmlins med samma

strykning och stupning som Fredrikagrufvans malmfyndighet; malmarean

c:a 1,800 in2. För närvarande brytes grufvan medelst takbrytning från

238 m. allm. afv. (c:a 110 in. under dagytan), hvarvid malmen uppfordras

genom Kungssehaktet.

Västra Kaptensgrufvan har likaledes från dagen brutits i dagbrott

till c:a 25 in. djup (148 in. allm. afv.) å eu liten malmlins af c:a 500

in2 malmarea. Den har vidare under afsättande af tvenne bottnar af malm

med påbrytning uttagit till 185 in. allm. afv., hvarvid malmen utfraktats

och uppfordrats genom nedre Hertiggrufvan. För närvarande pågår takbrytning

från 238 in. allm. afv. (c:a 115 in. under dagytan) med uppfordring

genom Kungssehaktet.

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.

229

Kungs- och, Hertiggrufvan bry tes på ett långsträckt malmlager,

hvars utgående befinner sig i en brant bergssluttning. Malmlagret har

eu känd längd af c:a 500 m. och eu varierande bredd, stundom uppgående

till 30 ä 40 in. Malmarean är c:a 5,000 m2. Hertiglagret är bearbetadt

medelst dagbrott till 205 in. allm. afv. (60—10 in. under dagytan) samt

arbetas numera med underjordisk brytning (takbrytning med igensättning)

i en etage, hvars sula befinner sig på 240 in. allm. afv. På sistnämnda

nivå — 100—50 in. under dagytan — är malmarean lika stor som å 171

in. allm. afv. En jämförelse med malmarean i dagen är här lika litet

som vid flera af de öfriga grufvorna, särskilt Välkonunan- och JohannesHermelinsgrufvorna,

ej möjlig, emedan malmgränserna i dagen icke blifvit

inmätta å grufkartan innan dagbrytningen började, hvarefter de vid grufkartans

upprättande, sedan eu del af väggarne i grufvans öfre delar måst

nedsprängas för beredande af trygghet för ras, ej vidare kunna bestämmas.

Under de för närvarande djupaste arbetsrummens nivå har Kaptenslagret

träffats medelst diamantborrning dels på 245—268 in. allm. afv.

eller c:a 20 m. under takbrytningsetagens bottennivå (c:a 100 in. under

dagen) med ett från 207 in. allm. afv. i Kungsschaktet ansatt borrhål med

60° lutning mot norr, i hvilket malmen på 255 in. allm. afv. synes äga

eu mäktighet af c:a 23 in., alltså något smalare än i dagbrottets botten

midtöfver, dels på 280—308 m. allm. afv., c.a 60 in. under takbrytningsetagens

bottennivå, och c:a 120 in. under dagytan, medelst ett från Hertigschaktet

på 240 in. allra. afv. ansatt hål med 48° lutning mot norr. Malmlagret

har af detta att döma c:a 26 in. mäktighet på c:a 295 m. allra. afv.

eller ungefär samma som i dagbrottets botten å 190 in. allra. afv. men

större än på takbrytningsetagens bottennivå å 237 in. allm. afv. Slutligen

har genom ett vertikalt borrhål, som från 235 in. allm. afv. går till

414 in. allra, afv., samlad malm blottats mellan 375 och 295 in. allra. afv.

eller på det djup, på hvilket enligt sidostupningen på högre nivåer det i

Kaptensgrufvan brutna malmlagret väntades blifva anträffad; enligt detta

har malmlagret på c:a 385 in. djup en oxaktighet af 12 å 13 in. på c:a

225 in. djup under dagytan eller ungefär så som i samma fyndighet å c:a

240 m. allra. afv.

I Kaptenslagrets strykningsriktning mot sydväst är ett utprägladt

koinpassdrag inom »Hertigen af Dalarne», hvilket antyder att Kaptenslagret

fortsätter vidare mot SSV under härvarande 30—33 in. mäktiga jordbetäckning.

Genom flera borrhål har tillvaron af samlad malm inom detta område

konstaterats, men af hittills utförda undersökningar är det omöjligt

att draga några bestämda slutsatser rörande malmtillgången.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Bland öfriga mera spridda malmfyndigheter har Seletsgrufvan i dagbrott

brutits till 70 in. djup (161 in. allm. afv.) på ett stockformigt malmparti

af c:a 120 in. längd och -en maximibredd af 40 in.; malmarean år c:a

2,000 in.2, sidostupningen c:a 65° S och fältstupningen c:a 60° V. Malmtillgången

i grufvans botten är ungefär densamma som i dagen.

Kjellbergsgrufvan har brutits på ett malmparti af c:a 700 in. malmarea

i dagbrott till c:a 10 in. djup under dagytan. Genom ett flertal

diamantborrhål har det för denna malm egendomliga förhållandet kommit

i dagen, att fyndigheten sannolikt icke sträcker sig till mer än c:a 20 in.

under dagytan.

Af öfriga mera betydande malmförekomster inom Gellivare Malmberg

märkes »Norra Alliansen», som dock icke hittills blifvit föremål för ordnad

grufdrift men som undersökts genom ett 55° mot norr lutande diamantborrhål,

hvilket på c:a 25 in. djup under dagytan vid c:a 205 in. allm. afv.

genomgick ett c:a 18 in. mäktigt malmlager, innehållande några smärre

gråbergsinlagringar, och på c:a 55 in. djup under dagytan, vid c:a 240 in.

allm. afv. ytterligare ett likartadt malmlager af c:a 25 in. mäktighet; de

bägge lagren åtskilda af ett 11 in. mäktigt gråbergsparti. Bägge de i

borrhålet genomgångna malmlagren äro midt öfver borrhålet blottade i dagen,

det förra dock icke till hela sin bredd, det senare åt 17 in. mäktighet i

dagen; de bägge lagren hafva c:a 70° sidostupning mot söder. Malmarean

i dagen uppskattas till c:a 5,000 in.2

»Södra Alliansen» och »Dennevitz» omfatta flera malmpartier med

mycket oregelbundet förekomstsätt, som ännu ej är fullt utredt; hittills

utförda undersökningsarbeten synas antyda en mycket flack stupning mot

väster. Malmarean uppgår enligt ingeniör Dellwik till c:a 9,000 in.2

Brytning har ägt rum i dagbrott till c:a 7 in. medeldjup under dagytan.

Hv i täfo ?\s- in a 1 m 1 agr e t har eu längd af c:a 200 in. och en bredd af

10—40 å 50 in. Malmarean är 5,800 in.2; sidostupningen c:a 50° S.

Fyndigheten har icke hittills varit föremål för brytning. Genom en stoll

från öster har malmlagret anträffats på 30 in. djup under dagen, och med

ett diamantborrhål öfvertvärades detsamma c:a 30 in. under dagen och

synes där äga c:a 26 in. mäktighet.

Till malmfyndigheterna å Gellivare malmberg hör äfven den vid

Koskulls Skulle, som äges af bergverksaktiebolaget Freja. Denna malmfyndighet,

som uppgifves äga en malmarea af c:a 25,000 m.2, utgöres till

hufvudsaklig del af järnrik, fosforfattig malm och brytes medelst dagbrytning.

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Utom de nu nämnda malmlinserna och malmlagren förekomma inom

Gellivare Malmfält talrika större och mindre sådana, hvilka ännu icke varit

föremål för brytning eller för närmare undersökning, dels på grund af

sitt aflägsna eller isolerade läge och dels på grund af jordbetäckningens

djup, men som både äga den storlek och äro af den kvalitet att de kunna

anses fullt brytvärda under nuvarande förhållanden. Hit höra: fyndigheterna

inom utmålen Bergtnåstarcgrufvan, Qvcnsel, Robsahm och Carl

Sparre i fältets västra del, N:a Nya Baron (blodstenen), ö:a Baron, V:a

Hermelin, Johannes (blodstenen), Meldercreutz, S:a Hertigen af Skåne,

Skånemalmens västra del, Lars, Vulkan, Norrbotten samt Hertigen af Dalarne

m. fl.

En uppskattning af malmareorna hos dessa malmfyndigheter, utförd

åt ingeniör Dellwik, har gifvit följande resultat:

Bergmästaregrufvan.........c:a 1,000 m.2

N:a Robsahm............t> 1,500 »

Barons blodsten...........» 2,000 »

ö:a Baron.............> 3,500 »

V:a Hermelin............> 3,000 >

Johannes blodsten..........» 5,000 »

Meldercreutz............» 700 »

S:a Hertigen af Skåne........» 700 »

Larsmalmerna............» 4,000 >

Egentliga Vulkanmalmen.......» 5,000 »

Norrbotten.............» 1,800 »

Hertigen af Dalarne.........» 3,500 »

Summa c:a 31,700 m.2

Därjämte finnes ett icke ringa antal fyndigheter af helt annan typ

än de i det föregående omnämnda. Dessa, hvilka hufvudsakligen uppträda

inom området emellan »Stora malmen» och Kaptenslagret, erinra i många

hänseenden om malmförekomsterna vid Mertainen (se nedan), i det att de

utgöras dels af magnetitimpregnerad, tydligen starkt omvandlad bergart,

och dels af en breccia af brottstycken af gneis, sammankittade af magnetit

o. a. mineral i mer eller mindre riklig mängd. Stundom förekommer

äfven här magnetiten samlad i större partier, såsom i utmålen Eugenia,

Charlotta, Hedvig, Nils, Erik, Ludvig, Leipzig, Parta in. fl., men dessa

malmpartier bestå vanligen af relativt fattig malm och hafva såvidt man

hittills utrönt ringa utsträckning. Dessa förekomster förorsaka emellertid

opaginerad Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

vidsträckta kompassdrag, och det är väsentligen dessa, som vid äldre uppskattningar

öfver malmtillgångarna i Gellivare förorsakat öfverskattning.

Oaktadt på enstaka ställen, såsom nämndt, samlad malm anträffats inom

dessa områden, upptagas dessa malmtillgångar icke ,i nedanstående kalkyler.

I förbigående må dock nämnas att ingeniör Dellwik uppskattat arean af

desamma till 55,000 å 65,000 m.2

Af ofvan lämnade sammanställning af hvad, som vid grufdriften och

genom särskilda undersökningsarbeten utrönts beträffande arealen af malmfyndigheter,

torde framgå, att man utan fara för öfverskattning kan lieräkna:
arean

af med grufbrytning belagda malmer inom de af

Aktiebolaget Gellivare Malmfält disponerade utmålen c:a 129,000 m.2

arean af med grufbrytning icke belagda malmer, Indika

dock under nuvarande förhållanden kunna anses

brytvärda, afrundadt.............» 31,000 »

Summa c:a 160,000 m.2

Därtill kommer arean af den bergverksaktiebolaget Freja

tillhöriga Koskullskullemalmen, hvilken är . . . . c:a 25,000 m.2

hvad sålunda totala arean af under nuvarande förhållanden brytvärd malm

inom hela Gellivare Malmberg är c:a 185,000 m.8

Malmprocenten varierar i de särskilda grufvorna, såsom bl. a. torde

framgå af ofvan lämnade resumé af förhållandena i de olika grufvorna, i

Indika gråbergspartier ofta uppträda i mycket växlande mängd på ett sätt,

som nödvändiggör deras lössprängande i samband med malmbrytningen.

Enligt af ingeniör Dellwik meddelade uppgifter växlar malmprocenten inom

själfva fyndigheten (den bergkvantitet, som af säkerhetshänsyn måste lössprängas

ur grufväggarne, ej inräknad) emellan 55 och 90 (se nedanstående

tab. III).

Hvad malmens eg. v. beträffar är denna något olika i olika delar

af fältet, hvilket hufvudsakligen står i samband med malmens järn- och

fosforhalt.

Genomsnittshalterna af järn och fosfor i malmen från Gellivare äro

enligt Dellwik:

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kvngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

233

Grufva.

Järn.

%.

Fosfor.

%.

Johan ................

60-62

15—2-0

Välkomman—Linné.........

63’5—64‘5

c:a 10

Baron................

63

080

Johannes—Hermelin.........

64—66

0-70—080

Skåne ................

62-63

c:a 15

Josefina...............

62-63

nära 10

Uppland..............

64—65

> l-o

Sofia—Vulkan............

61—64

0-7—10

Tingvalls kulle...........

635—645

c:a TO

Selet................

67—69

0T5—020

Kaptenslagret, A-malm........

67—69

< 0035

» öfrig malm......

67

0-25—085

De skilda malmernas eg. v. angifvas å nedanstående tabell.

Tab. III, utvisande malmprocent och malmens eg. v. samt den kvantitet malm

som kan vinnas genom en meters afsänkning af de resp. malmfyndigheterna.

Fyndighet.

Malmarea

m.2

Malm-“<S inom

fyndigheten.

Malmens

eg. v.

Ton malm per

sänkmeter.

Norra Johan............

2,000

75

40

6,000

Välkomman—Linné.........

25,000

65

40

65,000

Baron...............

6,000

70

4-0

16,800

Hermelin—Johannes.........

3,200

90

4-2

12,100

Skåne ...............

9,000

70

40

25,200

Josefina..............

7,500

55

4o

16,500

Uppland..............

3,500

75

4-2

11,025

Sofia—Vulkan...........

21,000

70

4 0

58,800

Tingvalla kulle...........

21,000

75

4-2

66,150

Dennevitz.............

9,000

75

4-2

28,350

Hvitåfors..............

5,800

70

4 0

16,240

N:a Alliansen ...........

5,000

65

40

13,000

Selet ...............

2,000

75

4 5

6,750

Kaptenslagret ............

9,000

80

4-5

32,400

Summor för ofvanstående

129,000

—

—

874,315

Koskulls kulle...........

25,000

80

4-5

90,000

Totalsumma

154,000

—

—

464,315

Bih. till Rik sd. Prat. 1007. 1 Sami. 1 Afd. 84 Håft. 30

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 101.

Inom de ofvanstående 129,000 m.2 erhålles således vid 1 m. afsänkning

i medeltal 2*9 ton malm per in.2 malmarea. Användes, såsom torde vara

berättigad^ samma siffra vid motsvarande beräkning beträffande hela den

ofvannämnda malmarean inom Aktiebolaget Gellivare Malmfälts utmål eller

160,000 in.2 erhålles alltså 464,000 ton malm för hvarje meters afsänkning

af hela malmarean och sålunda för hela Gellivare Malmberg c:a 554,000

ton per sänkmeter, oberäknadt de såsom f. n. icke brytvärda anförda

malmtillgångarna.

Hvad beträffar malmlagrens utsträckning mot djupet hafva hittills

utförda arbeten visat att samma oregelbundenheter te sig i vertikal som i

horisontal led. Såsom af grufkartorna tydligt framgår växla malmbredd

och strykningsriktning ofta i hög grad inom samma lager, såväl i dagen

som på djupare nivåer och te sig stundom på skilda nivåer sinsemellan

ganska olika. Likaså varierar stupningsriktningen ej blott inom fältets

olika delar utan ofta inom samma grufva på olika nivåer. På malmlagrens

utsträckning mot djupet inverkar också den utpräglade fältstupningen, som

konstaterats inom de flesta delarna af fältet, och hvars inverkan ej får

förbises vid bedömandet af huruvida ett vidgande eller afsmalnande af

malmlagret mot djupet föreligger. Inom vissa delar af fältet uppträda

oregelbundna gråbergspartier inuti malmen såväl i dagen som på djupare

nivåer; för dessas uppträdande synes hittills icke någon lagbundenhet

hafva blifvit utrönt och desamma kunna därför lätt vilseleda vid bedömande

af malmfyndighetens utsträckning mot djupet.

På grund af dessa förhållanden är man lika litet berättigad att af

t. ex. en ökning af malmbredden vid en viss nivå sluta till att malmlagret

vidgar sig mot djupet som att af en minskning däraf på ett annat ställe

sluta till ett afsmalnande. För bedömande af frågan om huru långt Gellivare

malmfyndigheter sträcka sig mot djupet hafva ännu ej tillräckliga

hållpunkter erhållits genom de arbeten, som hittills blifvit utförda. Af

ofvan lämnade uppgifter framgår att endast ett fåtal af fyndigheterna varit

föremål för arbete eller undersökning till större djup än 100 m. under

dagytan. De flesta grufvorna hafva endast nått 30 å 60 m. djup och

genom diamantborrning hafva malmlagren ej öfvertvärats på större djup

än högst 120 m. under jord, med undantag af på ett ställe där malmlagret

öfvertvärats på c:a 225 m. under dagytan. Vid alla de fyndigheter,

som genom grufarbete eller diamantborrning blifvit närmare kända på

djupare nivåer, har det visat sig att malmlagrcn fortsätta med i det stora

hela oförändrad mäktighet till största hittills nådda djup; undantag härifrån

gör endast Kjellbergsgrufvans fyndighet (se ofvan).

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

235

De hittills vid grufbrytningen inom Gellivare Malmberg gjorda iakttagelserna

hafva sålunda icke gifvit grundad anledning att antaga det

malmlagren hastigt afsmalna mot djupet, men de äro å andra sidan icke

af den omfattning att de kunna anses visa huru stort deras djupgående

är. Ej heller föreligger en så fullständig geologisk utredning

af de delvis mycket invecklade förhållandena inom fältet att man däraf

kan draga bestämda slutsatser i detta hänseende. Så mycket torde dock

af hvad man känner om härvarande fyndigheters dimensioner och hufvuddragen

af deras förekomstsätt kunna slutas att malmtillgångarna härstädes

äro högst betydande och att de äro tillräckliga för stor brytning under en

lång tidrymd.

För att gifva eu mera öfverskådlig bild af storleken af malmtillgångarna

inom de ifrågavarande fyndigheterna lämnas i Tab. IV eu uppgift

rörande storleken af de ur resp. grufvor t. o. in. år 1906 bratna malmkvantiteterna,

malmkvantitet tillredd för brytning samt beräknad malmkvantitet

till ett djup af 100 in. under resp. grufvors nuvarande bottnar,

äfvensom de djup under dagytan, till b vilka resp. grufvor skulle afsänkas

för vinnande af denna malmkvantitet.

Till dessa kvantiteter böra läggas de malmkvantiteter som kunna

beräknas erhållas vid afsänkning af de å sid. 231 uppräknade malmfyndigheterna,

representerande en malmarea af i rundt tal 31,000 m.2, som enligt

ofvan å sid. 234 angifna beräkningsgrund sålunda vid 100 m. afsänkning

kunna beräknas lämna 8,990,000 ton malm, hvadan alltså till ifrågavarande

djup kan påräknas eu malmkvantitet af i rundt tal 50 millionen ton utöfver

den redan utbrutna kvantiteten af c:a 12’5 millioner ton, räknadt

alltså till i medeltal c:a 125 in. under jordytan. Jämföres detta djup med

det, till hvilket andra svenska grufvor blifvit arbetade på fyndigheter, som till

sin utsträckning i dagen äro vida mindre, torde man finna att stor sannolikhet

förefinnes att Gellivare Malmfält hyser mycket stora malmtillgångar

äfven under nämnda djup.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

Tal). IV.

Grufva.

Grufvans

eller till- rednings- nivåns nu- varande

djup under

dagytan.

Ur grufvan

bruten

kvantitet

malm

Malmtillgång

obruten ofvan

tillrednings- nivån

Malmtillgång

under tillred- ningsnivån

intill 100 m.

djup där- under

Summa obru- ten malm

till 100 m.

djup under

tillrednings- nivån

Grufvans

beräknade

djup efter i

föregående

kolumn an- gifven

malmkvan- titets ut- tagande.

m.

ton.

ton.

ton.

ton.

Norra Johan ......

45

| 1,788,752-4

1 -

600,000

600,000

145

Välkomman—Linné . .

60—30

( 173,700

6,500,000

6,673,700

160-130

Baron.........

40

343,176-9

247,700

1,680,000

1,927,700

140

Hermelin—Johannes . .

35

467,706-4

91,600

1,210,000

1,301,600

135

Skåne .........

30

|

1 107,100

2,520,000

2,627,100

130

Josefina........

32

i 1,638,812 1

| 34,200

1,650,000

1,684,200

132

Uppland.......

45

1

1 44,600

1,102,500

1,147,100

145

Sofia—Vulkan.....

55

1,554,516-7

1,484,700

5,880,000

7,364,700

155

Tingvalls kulle ....

45

3,369,622-5

1,121,200

6,615,000

7,736,200

145

—

—

1142,018-3

—

—

—

—

Selet.........

70

la 2,416,377-1

12,800

675,000

687,800

170

Kaptenslagret.....

50-120

1 »657,471-0

490,700

3,240,000

3,730,700

150-220

Dennevitz.......

7

73,497-5

62,800

2,835,000

2,897,800

107

Hvitåfors.......

0

—

—

1,624,000

1,624,000

100

N:a Alliansen.....

0

-

—

1,300,000

1,300,000

100

Summor

—

12,450,950 9

3,871,100

37,431,500

41,302,600

—

10. Lopasjärvi.

Denna fyndighet, belägen invid järnvägslinjen Gellivare—Ofoten, upptäcktes

omkring 1898 och besöktes under statens malmfältsundersökningar år

1899 af statsgeologen F. Svenonius, som enligt »Jukkasjärvi malmtrakt», s. 132,

erhöll den uppfattningen att här sannolikt föreligger »en zon af magnetithaltig

granulit, måhända med kors och tvärs gående malmfyllda mindre

sprickor. De af ingenjör Ericsson år 1900 utförda undersökningarna synas 1 2 3

1 Brutna ur Hermelins-, Prins Oscars- och Tingvallskulle-grufvorna före 1894.

2 Brutna 1894—1906.

3 » före 1894.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 101''.

28 7

bekräfta riktigheten af denna uppfattning. Fast häll synes ingenstädes hafva

blifvit blottad inom området.

Af föreliggande uppgifter framgår sålunda att fyndigheten torde

vara värdelös.

11. Ekströmsberg.

Detta malmfält besöktes under statens malmfältsundersökningar år

1899 af statsgeologen Fr. Svenonius, som i »Jukkasjärvi malmtrakt» sid.

114—124 lämnat eu redogörelse för hvad som genom dittills utförda undersökningar

utrönts rörande fyndighetens natur, storlek och beskaffenhet i

öfrigt jämte en af A. O. Bergman upprättad karta öfver fältet. Enligt denna

redogörelse äfvensom enligt meddelande af H. Bäckström1 bildar malmförekomsten

en sammanhängande komplex af svartmalm och blodsten, omgifven

af kvartsporfyr och förande inlagringar af kvartsporfyr och mörk porfyri!.

Svenonius uppgifver i nämnda publikation att malmarean uppgår till 40,000

ä 50,000 in." samt att malmkvantiteten i fältet synes vara mycket betydande;

rörande malmens kvalitet angifves svartmalmen i medeltal hålla

60,86 % järn och l,eoi % fosfor och blodstenen 60,94 % järn och 1,032 % fosfor.

Efter 1899 hafva undersökningsarbetena fortsatts ytterligare, och har

därigenom kännedomen om fyndighetens natur i väsentlig grad ökats. Om

dessa undersökningars resultat lämnas nedan en redogörelse, grundad på

en af ingenjör C. Ericsson upprättad, af geologiska, magnetiska och nivåkartor

åtföljd beskrifning.

Malmen inom Ekströmsbergs malmfält är till största delen dold af

lösa jordaflagringar och går endast på några ställen upp i dagen. Fyndighetens

utsträckning i dagen har dock utrönts något så när genom talrika

jordrymningar samt genom de magnetiska mätningarna.

Hufvuddelen af malmen utgöres af svartmalm, som bildar ett stort,

af allt att döma sammanhängande parti, benämndt »det stora svartmalmslagret».

Blodstensmalm bildar likaledes ett ganska stort, i talrika jordrymningar

blottadt, sammanhängande parti af lagerliknande form i fyndighetens

sydvästliga del, parallellt med det ofvannämnda »stora svartinalmslagret»

och benämndt »det stora blodstenslagret». Emellan »det stora svartmalmslagret»

i NO och »det stora blodstenslagret» i SV förekomma flera

långsträckta partier af dels svartmalm och dels blodstensmalm af 3—10

in. bredd, åtskilda af skiffriga partier af porfyr af 3—12 in. bredd.

1 Geologiska Föreningens Förhandlingar 1904. Bd 26, s. 181.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

»Det störa svartmalmslagret» går i dagen på ett par ställen och har

därjämte blottats genom ett tiotal jordrymningar. Afståndet emellan den

nordvästligaste och den sydostligaste punkt, å hvilken denna malmfyndighet

blottats, är 930 in.; den magnetiska kartan tyder på att fyndigheten

fortsätter ytterligare cirka 130 in. mot NV och cirka 200 m. mot SO,

hvadan sålunda »det stora svartmalmslagrets» kända längd är 930 m. och

sannolika längd cirka 1,260 m. Mäktigheten, som i detta fall, då stupningen

är lodrät, är detsamma som malmbredden, växlar på de platser,

där fyndigheten blifvit blottad till hela sin bredd, mellan 22 och 52 in.

Malmarean beräknad efter den ofvan anförda kända längden är cirka 32,000

in.2 och efter den sannolika längden cirka 35,500 in.2

»Det stora blodstenslagret» har genom jord rymningar blottats på flera

ställen på en längd af cirka 420 in.; dess vidare blottande bär hittills ej

skett på grund af den djupa jordbetäckningen. I den sydostligaste jordrymningen

är fyndigheten 18 in. bred och i den nordvästligaste 7 in.,

maximibredden är 21 in. Det är häraf tydligt att fyndigheten bär afsevärdt

större längd än den nyss angifna. Arean af den säkert kända delen

af »det stora blodstenslagret» uppgår till 5,200 in.2, hvilket sålunda är ett

minimital.

De emellan de bägge ofvan anförda »lagren» förekommande malmpartierna

af svartmalm och blodstensmalm äro likaledes blottade på ett

tiotal ställen på en sträcka af 500 in. På denna sträcka upptaga enligt

Ericssons geologiska karta dessa malmpartier en area af 4,760 in.2 Enligt

kartan sträcker sig dock ett af dessa partier vidare mot SO och har i den

sydostligaste jordrymningen eu bredd af 10 in., och är sålunda äfven denna

area ett minimital.

I fältets nordöstra del slutligen är en malmlins af 170 in. längd

och 13 in. maximimäktighet blottad, bestående af dels svartmalm och

dels blodsten och i dagen intagande en areal af 1,860 in.2

Af det ofvan anförda framgår, att arean af den blottade malmen är

cirka 44,000 in.2 och att totala arean med högsta grad af sannolikhet kan

angifvas till cirka 50,000 in.2

Hvad beträffar malmens kemiska beskaffenhet innehåller svartmalmen

i det »stora svartmalmslagret» enligt analys af 41 generalprof i medeltal

64,io % järn (58,43— 68,68 f) och 1,27 % fosfor (0,280—2,42 Y>, i ett prof

0,07i i). Blodstenen i det »stora blodstenslagret» håller enligt analys af

31 generalprof i medeltal 61,07 % järn (54,60—65,94 %) och 1,46 % fosfor

(0,792—2,336 /). Hvad de öfriga smärre malmpartierna beträffar, har malmen

i 32 generalprof från olika delar af desamma visat i medeltal 63,is

% järn (56,71—67,85 %) och 1,094 % fosfor (0,238—1,842 %).

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj-.ta Nåd. Proposition N:o 107.

O

A svafvelhalten hafva 11 prof från olika delar af fiVltet analyserats

och befunnits hålla mellan 0,037 och 0,oo9 % svafvel.

Titansyrehalten har i ett generalprof från det »stora svartmalmslagret»

befunnits uppgå till 0,56 %.

Tvenne analyser af svartmalm från Ekströinsberg hafva gifvit följande

resultat:

I.

II.

Järnoxid ....

%

%

4,09

Järnoxidoxid ul . .

80,12

Manganoxid ul . . .

0,25

Kalk......

4,68

Talk.......

0,73

Lerjord......

0,88

Kiselsyra . . . . ,

4,21

Fosforsyra . . .

3,46

Titansyra ....

0,17

Svafvel .....

0,03

Summa 99,55

98,62

Järn.......

60,8S

Fosfor ......

1,57

Beträffande malmfyndighetens djupgående hafva inga särskilda undersökningar

blifvit utförda, om man undantager ett diaraantborrhål, som

öfvertvärade det s. k. stora svartmalmslagret på c:a 40 m. djup under dagen

och som visade, att malmlagrets mäktighet på denna punkt och på detta

djup . är c:a 16 m.; i dagen därofvanför är fyndigheten jordbetäckt.

Fyndigheten uppträder i en delvis mycket brant sluttning med 70 in.

höjdskillnad emellan de högst och lägst belägna punkter, i Indika malmen

blifvit blottad. Af de magnetiska mätningarna, hvilka emellertid icke på

någondera sidan blifvit fullföljda till neutralt område, synes framgå, att

här föreligger en fyndighet med betydande djupgående.

Hvad beträffar de malmkvantiteter, som kunna erhållas från denna

fyndighet, kan man, att döma af de uppgifter som föreligga, beräkna att

vid brytningen erhålla en hög malmprocent och rik malm. Man torde på grund

däraf kunna antaga, att af en m.3 malm kan erhållas c:a 4 ton malm.

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Ofvanför den norr om faltet framrinnande bäcken Rattekjokks nivå c:a 80

m. under fyndighetens högst belägna del, till hvilken nivå brytning

medelst dagbrott antagligen kan ske, torde sålunda förefinnas en malmkvantitet

af c:a 10,000,000 ton och därunder c:a 200,000 ton malm för

hvarje meters afsänkning af hela malmarean. Malmkvantiteten inom det

för malmgrufvor ganska måttliga djupet af c:a 140 m. under dagen kan

alltså beräknas till c:a 30,000,000 ton och synes anledning att antaga att

betydande malmtillgångar förefinnas äfven under denna nivå.

Malmfältet är belagdt med 15 utmål lagda den 16—24 juli 1902.

12. Laukujärvi.

Denna år 1898 upptäckta fyndighet undersöktes under statens malmfältsundersökning

1899 af statsgeologen F. Svenonius, som konstaterade att

här förekommer såväl svartmalm som blodstensmalm af rätt obetydlig utsträckning.

Enligt en af ingeniör C. Ericsson afgifven, af magnetiska och

geologiska kartor åtföljd beskrifning förekomma här två slag af malmfyndigheter.

Den enå utgöres af en på de magnetiska mätningsinstrumenten

inverkande zon af gabbro, porfyriter o. a. bergarter, som

innehålla magnetit dels fint insprängd och dels som smärre ådror, ofta

tillsammans med kisel’ och apatit, men där malmen hvarken i afseende

å kvantitet eller beskaffenhet i öfrigt är sådan att den kan blifva

föremål för brytning. Den andra består af ett stockformigt parti af

samlad malm som synes äga en längd af cirka 150 in. och en bredd af

intill 30 m. samt en malmarea af cirka 2,500 m2, beläget invid norra

stranden af Laukujärvi. Malmen utgöres af en finkornig blandning af magnetit

och järnglans med kalkspat i växlande mängd. Fosforhalten är växlande,

i allmänhet ganska låg. Tvenne generalprof af malmen gåfvo vid

analys:

Järn Fosfor Svafvel

% % %

1 ...... 59,98 0,336 0,018

2 ...... 56,85 0,013 0,167

3 ...... 58,19 0,069 0,016

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

‘241

13. Toppi.

Denna år 1899 upptäckta malmfyndighet besöktes under statens

malmfältsundersökning år 1899 af statsgeologen F. Svenonius och är af

denne, i »Jukkasjärvi Malmtrakt», sid. 128, beskrifven under benämningen

Njuotjamaluspavara såsom »ett mindre antal inmutningsområden å hvilka

endast några ojämna, i regeln ganska svaga kompassdrag kunde återfinnas»,

och synbarligen utan värde. Sedermera har enligt ingenjör Carl Ericsson

hällen blottats på tre ställen och en kisig, delvis apatitrik svartmalm träffats,

hvars utsträckning och beskaffenhet dock icke blifvit närmare utredd;

förhållandena för öfrigt inom området synas såsom d:r Svenonius framhållit,

göra det sannolikt att malmen bildar smärre basiska utsöndringar

i gabbro, ocli att fyndigheten är af ringa storlek och värde.

14. Raggisvaara.

Denna år 1897 upptäckta fyndighet af kopparmalm, besöktes under

statens malmfältsundersökningar år 1899 af statsgeologen F. Svenonius som i

»Jukkasjärvi Malmtrakt», s. 133—135, uppgifver densamma vara värdelös.

Malmen utgöres af kopparkis, som i större och mindre klumpar förekommer

tillsammans med kvarts och kalkspat på smala, högst ett par decimeter

breda gångar af obetydlig längd. Några närmare undersökningsarbeten

synas här icke hafva blifvit utförda.

Bill. till Riksd. Prof. 1007. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft.

31

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nio 107.

243

Bilaga 1•

Sammanfattning af hufvudresultaten af magnetiska undersökningar

vid Kiirunavaara malmfält i Norrbottens län utförda

under åren 1900—1905.

Af

V. Carlheim-Gyllensköld.

Ändamålet med dessa mätningar var att uppteckna det magnetiska

tillståndet i bergets omgifningar innan ännu någon malm borttagits därifrån,

för att i ett framstående fall, oberoende af alla teorier, studera den

magnetiska verkan af malm och berglager.

Därjämte hade man för ögonen det praktiska syftet att möjligen

genast erhålla åtskilliga upplysningar om malmens utbredning mot djupet.

För ändamålet har ett område af 472 kilometers längd och lika

bredd betäckts med ett antal tvärlinjer tvärs öfver malmryggens längdaxel,

på hvilka tvärlinjer täta mätningar gjorts, som alla reducerats till

absolut jordmagnetiskt mått enligt C.G.S.-systemet.

En synnerlig omsorg har ägnats åt jordmagnetismens verkan som

helhet, såväl under talrika mätningar i gruffältets omgifning, som under

resor utefter järnvägen till bron öfver Kalix älf och uppför Kalix älf till

Paittasjärvi.

Ur de gjorda mätningarna har beräknats den från malmen ensamt

härrörande kraftens komposanter i tre mot hvarandra vinkelräta riktningar,

nämligen vertikalt nedåt jordens medelpunkt, och horisontellt längs

malmens längdaxel och tvärs öfver densamma.

De öfver de störande krafternas komposanter uppritade kartorna

visa en utomordentligt regelbunden fördelning af krafterna: emellan tvärlinjerna

igenom Grufingenjören och Jägmästaren, på 800 och 3,200 meters

afstånd söder om Kiirunavaarabasens nollpunkt, visa sig krafterna på alla

tvärlinjer i det närmaste lika (se kartbilagorna A, B och C), hvilket antyder

att malmmassan på denna sträcka af 2,400 meter bildar en sammanhängande

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

klump. Attraktionen parallellt med malmens längdriktning är i det närmaste

noll, så att attraktionen nedåt och i öster—väster kunna sammansättas

till en resultat i ett plan vinkelrätt mot malmens axel.

Medeltal af krafterna på ett femtiotal tvärlinjer har här tagits, och

erbjuder resultatet således en hög grad af säkerhet (se efterföljande tabell).

De lokala attraherande krafterna i ett plan vinkelrätt mot malmaxeln

äro framställda i bifogade diagram (bilaga D), och visa en utomordentligt

vacker och regelbunden gång, utom i trakten af en punkt 1,500

meter väster om baslinjen, där en mindre attraherande massa verkar

störande.

För att ernå eu närmare kännedom om mahnmagnetens läge, måste

hänsyn tagas till de geologiska data som erhållits genom stupningsobservationer

och diamantborrningar. Malmen har följaktligen antagits hafva

formen af en mycket afplattad ellipsoid eller elliptisk cylinder, som stupar

55° åt öster från horisontalplanet och i medeltal är af omkring 80 meters

mäktighet. Enligt hittills utförda djupborrningar synes malmen, så långt

borrningarna sträcka sig mot djupet, bibehålla i stort sedt samma mäktighet

och stupning som i dagen.

Bergarternas magnetiska egenskaper ha undersökts på professor Ångströms

fysiska institut i Uppsala på ett trettiotal borrkärnor af malm och

porfyr,. hvarvid den senare befunnits fullkomligt omagnetisk. Inga kända

magnetiska bergarter finnas i omgifningen, i Indika magnetism skulle kunna

induceras direkt genom jorden eller sekundärt genom malmmagnetismen.

Attraktionen måste således härledas från malmen själ!''.

Efter dessa förutskickade anmärkningar, tillåter oss eu blick på diagrammet

öfver krafterna att omedelbart draga flera viktiga slutsatser:

Do. De observerade krafternas riktningar äro öfverallt sådana som

de skulle vara i närheten af en enda stor magnetiserad elliptisk cylinder.

2:o. öfre malmpolen ligger på ett afstånd af omkring 100 meter

ifrån malmlagrets utgående i dagen, hvilket skulle ge åt malmen eu längd

mot djupet af 1,200 å 2,000 meter.

3:o. Om man ifrån den punkt där attraktionen är parallell med

malmlinsens magnetiska axel fäller en linje vinkelrätt mot magnetiska

axeln, måste derin a _ linje gå genom magnetens centrum. Sagda punkt är

belägen omkring 1,500 m. öster om baslinjen, hvadan afståndet af magnetens

centrum från dagen blir omkring 1,100 meter, eller magnetens

hela längd omkring 2,200 meter. Till detta resultat kommer man ifall

jordens egen magnetiska attraktion härledes ur alla de i trakten gjorda

observationerna; uteslutas de, som äro gjorda på grönstensområden, flyttas

ofvannämnda punkt, där kraften är parallell med malmens axel, till 2,000

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kanyl. May.ts Nåd. Proposition N;o 107. 245

meter öster om baslinjen, och malmens hela längd mot djupet blir omkring

3,000 meter.

4:o. Antagandet af eu störande magnet sträckande sig till exempel

till endast 300 meters djup under Luossajärvis vattenyta, är absolut oförenligt

med de uppmätta krafternas fördelning.

Det må slutligen tilläggas att en ännu noggrannare kontroll på

malmmagnetens storlek kommer att vinnas genom omfattande beräkningar,

hvarvid äfven de uppmätta komposanternas storlek tages i beräkning hvar

och eu för sig.

Stockholm den 8 mars 1907.

plan vinkelrätt mot malmens längdaxel vid

vaara malmfält i Lappland.

Störande krafter i ett

Afstånd från

baslinjen

+ åt öster

— åt vänster,

m.

— 2,200

— 1,950

— 1,700

— 1,450

— 1,200

950

— 700

— 450

— 400

— 350

— 300

— 250

— 200

— 150

100

— 50

0

Djup under

nollpunkt

vid

Landshöfd.

Störande kraf- tens storlek

C.G.S.

enheter.

m.

—

0,0309

186,9

0,0266

180,i

O,0400

176,6

0,0313

161,2

0,0274

129,3

0,0732

78,5

0,0860

46,i

0,1934

40,4

0,3169

34,9

0,3514

34,7

0,4888

40,2

0,6621

56,8

0,5482

74,4

0,4246

84,8

0,3355

97,i

0,2649

105,2

0,2141

Kiiruna
-

Kraftens lutning

från horisonten:

+ nedåt

— uppåt.

- 73°09

— 103,04

— 135,''*o

- 168,55

— 122,18

- 143,98

— 168,47

— 179,44

4- 173,39

+ 157,52

-j- 143,25

-f- 82,47

-j- 60,22

+ 30,11

-)- 18,83

+ 9,*1

+ 4,50

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 101.

Afstånd från

baslinjen

+ åt öster

— åt väster

m.

+

50

+

100

+

150

+

200

+

250

+

300

+

350

4*

400

+

450

+

500

+

750

+

1,000

+

1,250

+

1,500

+

1,750

+

2,000

Djup under

nollpunkt

vid

Landshöfd.

m.

101,6

107.9

114.4

120.9

118,2

129.6

134,2

136.6

137.7

140.4

157.6

176.6

192.7

207.1

219.2

233,o

Störande kraftens

storlek

C.6.S.

enheter.

0,1884

0,1620

0,1421

0,1292

0,1182

0,1078

0,0991

0,0908

0,0869

0,0818

0,0615

0,0508

0,0429

0,0375

0,0404

0,0405

Kraftens lutning

från horisonten:

+ nedåt

— uppåt.

- 0,43

- 3,68

- 6,59

— 10,61

— 12,51

- 15,71

— 17,81

— 21,17

- 21,90

— 24,31

— 36,06

- 45,32

— 48,11

- 53,35

- 54,46

- 65,46

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:fn Nåd. Proposition N:o 107.

247

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Historik.................................3.

1902 ars förslag till statsinköp af malmfälten.............3.

1903 års proposition om statslån m. in..................7.

1903 års statsutskott.........................23.

1906 års proposition..........................25.

1906 års statsutskott.........................48.

Rättegången mot aktiebolaget Gellivare malmfält............49.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags malmtransporter.........54.

1898 års kontrakt.........................• -55.

Aktiebolaget Gellivare malmfälts transporter...............60.

Utredning ang. malmtillgångarna.....................63.

Utredning rörande svenska järnhandteringen och malmfrågan......65.

Departementschefens yttrande......................68.

Statens jordägarandelar........................70.

Staten tillkommande vederlag.....................71.

Ändringar i bolagsordningen......................73.

Utdelning å preferensaktierna.....................75.

Vidare anordningar till tryggande af statens inträde såsom aktieägare i

bolaget..............................75.

Upplåtelse af kronomark till malmbolagen...............76.

Domänstyrelsens utlåtande.......................77.

Ytterligare utfästelser från statens sida................79.

Bolagets vidare upplåtelser.....•................81.

Sammanfattning...........................81.

Inskränkningar i statens brytningsrätt.................82.

Inskränkningar i bolagets brytningsrätt................82.

Lösningsrätten............................83.

Fraktaftalet.............................86.

Tillgodoseende af svenska järnhandteringen.....•.........89.

Särskilda garantier för staten.....................91.

Finansiella beräkningar........................92.

Järnvägsstyrelsens utlåtande......................93.

Departementschefens slutliga yttrande..................95.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Bilagor.

Sid.

Bil. A. Kontraktet mellan staten och bolagen.............. 99.

Kontrakt sbilagor:

Bolagsordning för Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag.......119.

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags tillgångar..........184.

Aktiebolaget Gellivare malmfälts tillgångar.............139.

Mertainens grufaktiebolags tillgångar...........• . . . . 145.

Bil. B. Arrendekontrakt ang. upplåtelse af kronomark vid Kiirunavaara . . 147.

Bil. C. Arrendekontrakt ang. upplåtelse af kronomark vid Gellivare . . . 153.

Bil, D. Ekonomisk beräkning af lektor E. Jäderin............159.

Bil. E. Ekonomisk beräkning af fil. lic. N. Ablberg...........161.

Bil. F. Järnvägsstyrelsens utlåtande den 21 mars 1907 ang. kontraktet . . 165.

Bil. G. Utlåtande rör. den svenska järnhandteringen och malmfrågan . . . 173.

Bil. H. Malmförekomster inom Jukkasjärvi och Gellivare socknar, Norrbottens

län, af professorn Walfrid Petersson..........193.

Bil. I. Sammanfattning af hufvudresultaten af magnetiska undersökningar

vid Kiirunavaara malmfält i Norrbottens län, utförda under

åren 1900—1905, af Y. Carlheim-Gyllensköld......... 243.

Kartbilagor.

I. Karta utvisande läget af malmfyndigheter inom Jukkasjärvi och Gellivare

socknar.

II. Karta öfver järnmalmfälten Kiirunavaara, Luossavaara, Haukivaara och

Nokutusvaara.

III. Profiler dragna genom Kiirunavaara.

IY. Karta öfver Gellivare malmfält.

A. B. och C. Magnetiska kartor öfver Kiirunavaara malmfält.

D. Magnetisk profilkarta öfver Kiirunavaara malmfält.

Stockholm 1907, Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

^\u> s uVF i d ohu

Ko)

( • ''tillit k*'' |"| -t .

% k u

i t iU,liv tv

, % V ,

>p i.

''V h

K !F ;.,

JSF&FFi

a A

K A RTA

utvisa ruin loset. af

FFF/a .a, ■

.■«

Fr -■

\''N Di GNET ER

/

; F A Va

i !! < > ■; < >

;,r aä.sjärvx och BoiiF fs s>oc''kr

soRHäörnrNs län

SK LA 1 £00000

■'' 3 V

t a

,XV
-

F

X fl''o:/''.

:

Fi,UvfiAy''vv,; »v

a

(......

F/rvvFaF

i«,U:.| ■(. •! ,

'' k Va.; ;

V.afVUitiO r V \

f.UUF

V,\ti>v, \. !

V~ Åt, t r kö

'' llgjSjfe X .•.-VoketViv^Vx

Na utaf o

*■;:/</?re ■. ,;:i! ■ ,-iyt :''<r ■

iCoj.-r1 - > r\iu^lnisfvn.‘Tt: q htl

i rf iil! ■’■!! 17 ’

„ „ •'' '' p! ^ KuVrnsVnrvi:

Vf ''''''''''------*r*~S - •• • S

'' <rp--y----i^Vr
“

Hl. i! O X

V~ Atrimf/åkfo^,

Kr/''hr/.,,

yv.F7 - -

"V./

I It <R/;

''Ilo'''' •S ) l.i o/>\-p
-

-..V ? Knitn.s oa,7/\v

^^Äuy.v.&i.v

ax, ■ xa

M» ^ RF

XF/.F

1V\

;r.

''HUmuF.o

: F f

:■ .A.

; FvAri{\\uF

Va7

Link<.n- UrV

- i/., i/•;''■ ‘-‘lirJl

~-T(-

K''/! nuu t -5 - pari rf

Fai

\\ . So V

• ‘fe’V •

J ; Vvv<lnv\^«Vo*.

G 8°

*?K ('' A I:

/ .w/.v
.

.Vo

W ;Ä //f, /i

AwWAj.. 5. V.imivv . <••:■. ^ ,,

, 5 1 , I „

>- AVvvx^.l

'' i;--=

/'' , .

: '' N

w
-

''{• r ’'' :-

''w it k O 1 Va ‘

- Ä A o V: . v:

, 1UV^N . . . ’

‘Sjaa !, •’. '' c". ■ - O- --A, ••

« /7vAv^>5a«fwsftc fsav''/// r 1 . ^ N

th K ■

■ k[%.

■ Kr—■'' 7''/1käf än k kä

- ■ >j

^VokVilvSt»? J-‘ ^ ^

X-''

J iWikijiuitciki

- ■ Kurra \’<(ui''a ’

■’ v55V HiulJIor. it

■ ... ..jj

.v.

‘-!^r''y ■ - -o ■ : -u‘■•“■am''

ä’inr:!<i_chnojf .. '' ... .

Vt/-/

■-i

xyvV.vs . \ , • ■■ a yv/

-1 ^ liCuihnt

:;.'':..... v ''

tf ! / \ : V

J /■ JuoBftkCXpfiJikok

A,1 /. i'' , T- Oj '' . A '' ,

■ . . .• , . > a. -: tittarn.: : -

... v v ■'' . a. a

■ j ''V v,.,.sWvViUiYUj§W\^,.>.

w>v\a?.ay V ''Xu.^A :

■ ''■ Un'' v va a i ,- . . • v fj; '' ,-A '' ;v V a ■-A ''

. , ‘ Suol(it juli k k/t

i

K''" • '';a-V:aUaF^ -A 5W..\ ; -..y

- v

'' - ,:''r .^0|a. . Avy \ ^ y.

. ra ..,., y ''

A . .....: ■ ,

'' t

. .

.. -• J ;-v h. •/•■.,. tiitt/rtt

„ a '' \ 4,''Kiru!»:..yiv y-a

.,,.:a■•, ; '' i.,,r,r, ,

-•. a-,v.>;

yy A- \ '' v,.v !.’:'',å .

- ;a \ ; ,? _ , Av, l i/y '' ''K.—••

..... . ...... .. Yl et

a V •. .. ••..fe;,a# - o

hm x -x kk ■ . :Uym0**.

’ V‘’UkU^-5

■ oo- a . >. . - ,;v x a, v< - " ■ ■.

•- / _ / \. -V ., v, H/v; -• v-: .

| Kkikn MiÅ . v

1 ••■••- ■

‘«1U''

. h i* i_ i ’ trall a

"■j 4; r ’

sv\\N\vwsyo

/?< o Hok it lita vy

.

-''--i ''^uAoV. y,t\in''07ii).v iontu

ä!ntSr.uls>ot,r.oHm - t...

■ -i

YiACV.Vi aV.''a--- .. '' -V t\ J ; , .

/ia■ • t ^AitjInvVoVo

Ittoiiiutiiäiikkh

- ,

v''.

v A Aja ^ '' ''■ o . ,\

ifkiiimtrk '' ; aa r - ,y a ^ y ( ^auWvMCorsn y

• i '' -XfiitKrX1 ''

. --''Kk/a/n/JOfo- r/lhri N . oR*rö/Zw.

-''A. ''/VA VAXAV i '' -t . ••>•• --a,,a/ ^oN^OlTNV

. "v

a •-. AÄWuisfr; , .

l<no( .Käk,

W\,A t

''&£&&%'' -r^ jy&sdorK ■ '' a„

R?'' ’ '' 0

a''V ,-^r- •" A.vv^vs,cvx>J

/ ^v; " C

- -r-K

Tv -aa94S?y >a. -o

. 7 • ,•;!« -v .''

aawV A/. ■

IW

/a- ''••. ■Sr-Aswy . • - •-• ’•/

‘t-kf. Kiltltkoniemi

Ilo,

''"W&„

o

, /for&ft.saorite^ ■ K : : .■ ”a „ .Alkti/siytnrM•,

K -''-K ^ X''X/ '' / -fo/.-Å-n o "

aMia/..; V. \ AvA.a /a.- ^u/vfiSl,lU i> .....

\ \ ’K ■

: i \ > vin '' j/KixXfitrtt ^Vi-eftmiut

\ s

\

Jjop.svam

a fy Y T . K:u>n/,-nh :''{})> i

iuiotxirKs c ''rär, ,-. ,,Ä| :

itiMi 225'' \l2iXptnXr^ Vjf■ ; 530

[ v \ \ 1 , ■ '' i

Fa a \ '' - '' v

a: ■'', ivl,vaVä 1 '' V ■ "''7 " ''''''Vivi'' .a.

iso

i i i

V_..\U* s''.V. \vf\\ /.

Häfilt. ■•ilo.:

''v„-f nr.1.0 -uonnC)

1 . »

. f </ Av

a ,.r, ra>

a// Mviic/V/^yv 7

!$''• •'' y-f''y\\ 7, Aavapy''"’

,<f »»^r^Xlf/iKvK/tiiittitiJjZ \ '' \ia.v .*/£/< å

V t<|ii av/V \ 1 : ‘

Ai.iiUo.iVifoii. . ,.}..

Wé a" Jii/n, rAs/rsio/},‘K, --VV.

vjf a’avVt‘" '' ", Häk/hriJ/Uinkk/'',

, / /v, SjJivk/Hsfjar

■ ■ /vJK^'' A'', ''O- a '' y" , V a.i ,

,:A- 7*av ra - ^

x—J ■ - -a - K“"«ifUi.

, 402,» , ‘ \./"y

, .-i '' XA'''' • ''''®Äf:-’’o;K:oÄ A7aV''r.iy'''';vV v.yä?''a-- a''a Va.. H

i / va i , ‘ , ■''" a ''. ■''.

b Vfvf a, ''''v

-••■■:. ,f|^ .._ .. . ''-. va \ /• ■

.. I3^*1 /Vs< ^ '''''' '' ^ ® a'' --fV :>a-S^ a;CS''"''* "

,;ti/or/it/rjorh Ko/rtsXf}rt/p1t2iVtiu>t -V ^ ^1vulivi<vrs si^jt

• CNy,-vVv /,

KYU\^VvV\n\ . iiiitt.s vrtUro

■.-''»■75 a s,

■.it S.v\a*\.''/i i.),TV- • "

•'' *- • ''- -‘•57<.UV v

WvV'',A\\V^ VV/kWo.A. Vy

) Khiijti -t

Wkvxu;\vyYViv»^\V

^VvixvvtAuVANÄWv/

.,- ''?a 1.

•iru — a .

nit* HrttkitiJ.

VusiVåakkl

\,.v\vUyvV

,.a\av.a av -''■''- '' Siilkiivouu.o

raanV.o.yAva y.a

U^a.- ,..a^i''1v,0:

Kuusikjklptki ij j

Vivnkkoj- 0

.-■ Ylinonjtuiitkn ■:. • \ ^ V ,uu‘- av,. .''V .

7U\A.<vA''.a a.ir.

/''ti/imitcniitn'':*

Haljiiiitivit

t'' «

■ •; •■■ a 0 ; kina,klot; ,,a-,y ■ / vv,,,.:,.,,o,a,a
a.

:■ -Xv>Vt\^3. £\s\\\\<\^o,k/i V •'' ;) . . '' ■■•5W klä/äokljt Jf <7* . . ^$v#f^ a''

.,., :,vrI. • ; ■, ’ ■ AVvaavf.vraa '' ■ '' aav ,'' a ; ..a • '' .'' • 1 '' .

1. ■ ■ ''bitkvkäbbtt a , a . /~)\ua\ovuuvv'' v\v i; Aa I- ■'', ''• Xt.- .....1 a..

'' .a a ,-: JuiOtikVilOlIUt . , . . ■■ '' {•;.; - ''* a ’’ -; J .

aC . °

räka t rio

: '' ■ Tf fn. rik tf a,. ;. '' / !!«! \

. _• v-:, X '' A,"-

1 ■■''..,■ , a /

0®:p'' K*

. »w/yvA§//v

Q V''T f!:a, av-'' ''

'' ~ 1 V

X>a:a..

rinn

w$*åk

V.v.vA-AY^Va.._. } ''A‘A^*y\.-

kUtr-oL J''- aa. „ :%A "c .

AV*/.k/käfiO,) CJ ». J»

1 -Va, jVl.rt £ --a''- i*.... *!

, W/kkajiifikki''

■xm"''

iiotnjipj.

. Vvuy r>

XKK ''

Vi < -- , vAVavmhVVv, a "- f

''in) " .y
v
-

JlUOUttViltnuei ■ :■ g,. , •• v; a :. /''.jm;;,,. - ■ ■

KvniiKoostnoo /xp,iSyXokkt..,.-.kX. //A''o,,v. , /,

• {a??}'' ...^''yXiVuxAa. ''i k-i- v ^v • .’.-■ • ^ X '' KkKkY-A . j . XKksKr.

'' ''.V ’ ,‘U t fint! lott .... \; ..: ■■*3 / _ a I -;•-//;•//. •/•///,7.ovo;Y^ ''‘..fy.

VA ''^.''V / S, i'' ''a ''fa - X''lX$XkXX:S.;\\, '' . a \0ivc\u.å. X;-.*y^AV«\ixvvv>^«\''a.;-''.X^>j^ta;A^-^,}/

WUrXiiw ",.? '''' .■ . a. ■■ sv ■ \C";Y77 a-/

;yva4a.a:,.:aa,'' ''■ ■■al.ii sv "::a v/a- ■ rK/ ,v

> tditrr, :< i i trakt.'':. ; . .. '' V'' ..'' '' ^ ktl raiKXKy/ Q \ i . .0/;/1< 1 Öl/rtl

■■■■;.. . ,Xa,:.;va'' a a;.;- "''"''•■.iX . _

f) X,. a V'' _ • > - '' . -^y v .. _

'' .Sorki/t

Horkil iitträ

\ l/f''v;/ /) AVaa ^a-v//./"''. '' Miirtyiwkii

K" ti: ;a -

• '' • "'' 4#,.

W"?

. , ’a. • '' ''Xv '' S:b^a X''V/" v--''-''A/''.. -/•$ ä^wv\;..\V\vnV x‘ C-K Käfs i tr<,j un k/i.

-■ >''

■y^fe"r''"fy \

.,V<''>;ui<lin\T siu 1 \

.X''7a^;.;|g|;yvx

:%V x ,\

•\w tck i klint om h .

h‘u O i-r ti/tiO lita

'' 1 •''"> .1, Vi

V 7; //,, .,. V..

XXp1

''4 A
-

(jo r\wxvv\( ^

ItsLukiviiomu''■ ;'' ''^.7 ;

V ö ■ Ylijänkkn

nlk,

.. X?

yU^N'' <» 1 vx-iuvyxf1 ■''

alna

IN., Lf a C^-

'' "A )'' il K " <7" v. '' ; . ;

'' . , XV .-.of. iuuiinki

r ■ * a /V

a '' ■ -'',:’''Vf''i.:.. Scnäpu^, ,.

Xi>X«-Wrr.JQ.,U'',,,f'' / ,

7 ä •• v4

; /hvjrnkkä yyr -

o ■''‘yC?'' {. 1\»w\u\x«.W,hVhO /-•. ’fc. w.-,; ilr\''.-3A 0

''oX«rv : ■’ xa:v,a,? a ;7s-iia-a 7

Pa, L,/v - ''■ ''-/i,

. v . - \,X0 hi

’■■ . . . . .- '' ‘ 0> ''aaXa^ ».-C'',1 VV / r/W* r>T f rt no *1 Av >•

''.-i 0''X; NVv>^\Viua\ V'' x ’. !

i axv=x- <7''T

a V,;

■ ________ - , .. . ■..,.... ..... ...... •''é.ma-V^-XXV

(MvXav X x ■ ’ KMi/pärtiäft? v-.X . .X,''a#

*; fv '' KnuKtkrrr < '' aV-,;V?a;X

a^am, JiHUSlitJirrv: ■ -, - .—-~a'' ; . :''\L|. ■

>. »Y n''uv , |

..'''' '' ■ .. ."S. ..., r-;,7\v;vv ''X ‘Oa*.:

a--, v ..v ''-v,,, a ■,■;; . X .....a

7 . . ;V 77 - ■ '' .; . . ;

1 o-:.. .

(,.: a V a V va;-/-:— . ''. :,:.aaXa n,m»n

r

i''/.;»

.........,........ '' .— i i UiJcka i //■;, .■ ■ h 1 (iUpnkkaUmklvi

X 7 '' ‘ a, . . ? - - ''-.....V , .1 va ,.

X;|^

/;Vv>a\\\V. . , ,. ■ . -a.li

a- vx .

nirokty.

ax

Mf/. 5Äi'' r/f/r/ä/iKkäi X

;V ;

nlimon

. x-v ■■V X f\ 7''; ''is>pav<

''

,^v'' '' ; V

\ HämhhMhwmomn , .•• -« . ■.- .- . a. ==■= -. • -- . / ,» /.v *r\ - - - r

\ - ; ,x ’ - u a> >.X. v .«

v w/w ’ 11 ■ , * ''\rx ...

faa\ ">77 ''v - '' , i.,„„

Hatta

• ti». 1

t /■.. ''V l'' 7’7l .7 / .. .: ,7.7

.,v OViijfiTovuo/na .. .„ * ^ ^

X,,..##*- - /»«'' '' xn 7 •- ~ >

å''vx^\\Å«

■",V„''7y,,.iVa _ • - ....

aX -. -a ^''u ‘■''■Mnä.unvJpn

. v;X. "V; f % j| ■: :;: ''•....7

- a''I»c>''thuo ''•''-■■• ■ ■ ■ v:

. % >a - ■•nÄ/w:

:a ■'' . ''X .. • /Vi/ v- a/.v ^ . ..•’ ‘ X'' •- - X

’ ^ ( ;

.av,: ; . x v. 1 '' XX .7- X ■

A -''■ X v.:-v ■ ,''y

rS . . ^^^S.ivyfvu^auTfcX/

"T^VrcX

r -x,a-- . 1 ■ aa , a •

l"''-''- .. ~ .7'' . .......- " ■.''■''■..... >i"

A . .. :/ '' a - k / Va - 7 • -v,VM, ■>

v; SV °'' ■ - a .'' Xwnifesa VV..>XV(.-v/--7.--.a.a/a/

% i S/lVA

X- X. • ;

'' ''"”V ,

7 f. 7,

'' ''Aarxv

A-.V«VV;< '' ,;

V aS-Va’

X>tdrsi/ärrr/yx \ i ''}

O . .<*

XXv

■

;;v -.... a

^lA/vir/äiifa

K/fiMgJifoimo v

L

_/^Nv*&Ww

, O

. , ifLsinvimma

'' - K

x\ : o v “''av ,a i; ''■ -X*a ''. r''~a_ a''"7''.. avX "-,7 v--

\th • ,-. • a . : y /: ?V?Va • x- , yj r

t

ti ‘ . in ■ W''«»w« n a -a

<tl!0ryomn

. ... H"

. - ''* . - ,, -''•K''.toX

■ i y~yC^'' " "

L xfv.

.It ■ >u" 7,§: .

XR. Jinn-os/ötikkä ... , a

77/X ? il ,v,mv Va , ’\\X»7\

X.....‘"-a ■ -

; Va''- : - . VX -

,7 ‘

''/ V.i

-7.7

,/

. , , rX pj,’osi9JomtiP- ^ . .~v.. -. ., .,. -. ^tv.,7,-, .. •... , - 4

... , , X- , X _ rSuof(\.«bpJ«\UsAv ..y-yooreknw

a-- - Ja~, . „%«hi.i,. ,

/«‘^-/X ri \ '''' XVa.

(• -,7ia-. ^ X ^ yyÄ\^^ui\<.\vviV- ’*<s AÄ’ a? ''H»

V . '' ■■ ;■• - *■ X i loss uvx''

.. va,.. 7„ XiXXaX.X\

hf^uotukk., .

''''■ a X -X\'' -. ■-.'',,- 7 '' '' Ar-uvu.7 : V''''''^,. ^.. . " Hi/U

7 ^ ^n.v. .. Skaf Imf vvu.o/iiä ''

> y ■

i‘e 7.:

i^F

ivtivv

... . A>\v<v\a: : :• - Xi-«•>.

- AUu\ira\(vvv v

X" - VuO

X ■■■ . ,a| / JX

: a ■

■7-, ■■-av

ry/yyyy

, ’ ■ x;,- SK * * tvi) o.\n* uCX?-

/ ; • .xo

as-,

i|X

It,

"v,v -''-.Xav''7 " a,;./7-,:.:

.......''. x\

Xktaih-uomn \ X

•»/•‘rpqr •• ^ '' -y pkpiiäifiip

V Va i A ''/arv/: knkijtiho

. V -nyiy-, -V;

v _ 1 '' :■

’

" ;

n»ia-..y 7 ( a;, ■ : X ''XX;

ä''" iittyy 7 i ''■ Kuusiiik, ''om:,

- v''a ■ ; . U \ V f i

/ 4 F ^

............ 3vvxVi> ^yVvvNv ''A: ■

.7 av ''■''■■ 1 a,;V •■•>, ''; ,''

7\''iM a /■ K.\y iU\Y\i\y, ;vva v. . -■• - A

AS\u>\''X''; HK .. ''

■-i o 1 : ;

7 v;:1. a, ''

'' :- '' a /*■ .

Tv\kV

40''

'''' L 30

'' Vaa,;,^, , /

■fj ^ r-yK%kr\''

V, . .i;/t:>tTtimoj2iii.i\ ■ y’l/'' ''Xrifi

V;. ; .VSjV-—.''Xv, -

.,"'' *.■ i/''-y?.- - i

Ifiurkk^-tyk

X '' . ‘ , ..VX, -■''- a :V -v a a. ■ •''

'' ''.Ur a

■ 7 "" :^'' -■■■-''■: . V XV7

.- 7 ,-s-w''''ai :v.v , Av F y,,.„y,n:t

a '' ) UawX^X Xv \h .7, a ¥ . ~*~T kr X

■ . y a •■ o ■ .- ''a----''..., ■ V- X- — • X Av ■ -,»/v ■•• , av.-. ■.,.

V " 0 •" Ramv-vJaf-.

■a^- a- ; ■'' . V ••

''■.-./•■ X

hifi/.siIt 1 vinna, ? -

,XX\

... :W,L

" • ,TV:

. yynf/.yX^

v-7 1 XyMk . aF1

Vv\uF''^Yov.\v

/.‘rrv '' .7 «S|

- - „ , 7. >

7............. ............... 7 .-^7,. 7 , , .................... X%a , '' V......-i. „ ‘ .. , '' " , - " ‘ -

, - . ''X,..i , ■ - ■ !•" ■ I "■ 7; ,; ■ . v; - a/a . . ■■■ V,

'' '' VX, , "V.„ i -7 . f.l! ,n » *'' X""- , J

a,, i, - ,

. X , -■ . r,. ■ .-. ''a '' ,W % ...... ■■

Kfdrjrj . ''-yXXH • ^

A^XaX -v''^^ <■s ; . ''7^,

■V 77 '' '' " V H tv, ^ _

a \ V'' . '' -a 7 ''V V '' " Fl

\''arV''c''uvU\ats ''X''

v ■/

■''-•'' ’’ Xi -a- '' ,,v,. X''7 : ■-:•. X"'' /

■''-■"•''Ilo ..''Av''Vi.-,;., '' Kfii/ioX.rof X

- - ■ "•■ v-._, ;.. ■

- :

• a*\

x:F ■ r/ \ %''J\\jSvv

x. X^.;i/)X 7-''Vx7 '' ,7 a-7- .-.av -X7''a- .''a-''

XinkvOXibrv

W :. v^/imr

<o7a’-, - ,''Xxä VF\

. ,a ^uvbiArtinur V / XX.. •, *

''Pt Ku k it it

a* X. 1 V;, av - \

I It fink (fl tit (i/n> ''• -.

i Vilt vxh ht

Pmkenpe V

-1" -X . I . ... . ■ ..... ........

'' , ,-XXIX/ AvaV;/''7-:/X/ '' - '' v’1'' vv-aa-vv'',

i ro’ o I • ^ ro

B s</,a , - - \ y ~ i\ 1

a* a " a a \ • a

- -.a ■ ..... •■.„■/■■

)t/ ,v \ .Siuvoyrrr -. f ; - /'' < a ItKSll yVf'' i

/;"'' '' v ''*

•" va.,. . aa-.VXxWa-.-j.. ■ *»• ».-fcas.

p( '''' Ht 1 > iänWjir ’ X .

■Klubb!r V- ;''Xv ■ .■ ■- ---•-, •- - - -.

%Kt''xK<Mtfä2''vo!i\ •''“• b, F

..XX/, i t. -.1.0:1 XV
-

''•^vv\\oyc^-4Cv,

FiäliijyyrX

Xva

■

"av,7'' -a-v. X

yiurrok 1''ityyyy

, IxfvtfviaK j X

.-/> ■- ■'' f/itu; tntné

bly t

a

/-.a

..V vi v

../U:/.■!/:■ ^ , , B

oohroiiW: , ''

v v’, » i y/c)«/,7,sryj-/ v//.-•

''V -''FXX''

R 1 i

XSa -aV a . ; ^ vaa- FFvy . -VaXV-Fav/VaaX/X- . X. V S -X '' aa.:-.,. •, - . v a;;*^/ > ,. 7V- X.- " , .,

lfa V . Vin, fS-V X7V7. XX YfvVVtaX X '' ^ ''^v; ‘)W- V7V jk'' '' i K ■ '' ’ ’ V;v x aX-;.aa:aaV

V . "''XV .. '' X - V V"- . ^ V-X , X ''"v X4 1 '' .'' - ''■ f/ir.sti/itia " K'' ■'' ■ a-aa-aa . \tXX • a-N

,\ «> -.77,77 h

. \ ■ ..7 - ,, , . , - . ,v- ■ /, ! ■ . 1 ..,.-0,. . a

, '' a, , a-», ■ 1 ,

.■/■ a.

v’ fSffiii

X -''" a-VaV

■ ; '' . . • - F

■■./■''■,■ j-,7. - ■ ■ aaX,",>„ ''.

• . Vy ..........

,-yx :

jAF7

a;- x Sv/x 7X''l

. .. Är» 6 v, iF - \

■ ,a

-7 7^ ;/...„n

. Tig.. . y}!ä,0''\hi. IV. i

7- \ j /FaX- ^ X\-v;

Q. '' l.(''k,.''.x.Y''>\s^y | V

in ka.f/X/nk-frty ^ : V

Sf x, u n i ,:t u p c jja- -

0>h\wI\%Å'' v -

xS.x

Knroflis. X-i Tftuintis/onpTTH., - -• 7 . '' ....

Fvf ay.rF yy : ” XQ\ Kwy^y. ''7-. ,,FX a

........... v“ - , / »X

15-, v ^

c--- /: i

// -oht)i \

7;■''■''.;.7 ; ,../,■. ■

y''

; F .a--*- o ■

/ r . -

’

XX.•

: .F.V

a - X a

a va f \ ^ Ltrhifjähho , '' V. - ;?\ //

VV »{i • r V, \ Xir-Va:

XX ’X,.

/■tNXivytövX^Up^Cir-Jv^ ''|a

A

"V -. "''"Foa »

V ... V 77 7 - ■ ; ■ ■ a

-F7F.. ■ . . ,a --■■■ V, -V/VW-a;,7.a. a

WimirtV sSrsit9 y.-tA „ v a,-,. ; .''ii ■ 1

-V. v: , aa -777 .7;; , aa,. ,, a""“F (j - \ . ''a X „v, -aa ;-"a''Aa

F X-■ v '' F a- ,''V V-V . ''

- aX V-aF/a Vaa,......- ... ... .va,,:,,;,,.,;

V/a-,. . ''.■''•''■innnvlsfjA. Xfv

.]/ • V.

/lyckrtv^cuuf /v..

VJUQr^C\'' '''' . ''a^, FyF

- /• , >

J/uJjnytpo . '' a,. fV.VaivV-Ti!^ r^vUy''-.F
fV

X r .Fn,

, '' V ''5

V‘Vi 7

,-7aFaFV-aXFF ■ FF''<>''"‘7-■ s

1 F\ j ••• , j. \

], v ..,-y.:Tx^x ''\^

■a-.F
-

■. .V,;''

. %X%,\

,1 V 7 ;? 5iio.«\\<v /

V ■ - F"00''*" FX7"''

X-., . rv(X‘/v/!y;/ryÄ\ > <jJ t,

.. V:->Vr.’ö vV - : ,.:xX

''F". Ai.Xu^ukfvV)

xt^; 7il

\\u>Fi.;vv\iF\X F.

V ■ 7-V.F

■: ; a ''■,-,.■■ ra.. 77,,'';-a

a,af-aa, rrty''^ k®s5- ''

A, ■ ''.s • ", - X- '' '' '',

v 1 . V ''

;. /.., A . -

jy/rt lyortirnvy ■ • ,a

. X - V v XV >a-, v" '' ;

^7777, Wifi -tS

■ . VA

, .^w*S»)tk ,■

n

Unuk ij;in kk/i

: -aJyX '' 1 •''• ''V '' - •"■''‘V

T ''Xt>on»pi<n-it;nyi(r^ , •, ''. v f> \ .aF''?F''-''''

Va. Xr1 ^ - ;>V\\WSo.Vvo K''<k£-- - - F, - /-a

.f''-vu;v

. \X\ A'', v (. S\cvKh\. \

I , rbH/Vrjrbl X , _

■

- '';■■ ''

XX\- Vr,

''''-■""a -■■ a a,a ;V

F

.;■

''X-.

•A tv.

■oa ,.,,7...

,:/ - - ''.a -'' ''

''ulf .s.ink,[

-XAY1.V.FVVV v.''7

" . V - a''-.f - . ! ‘ >0 norna <

- a \S0,;>.,NCrUti\a . \ f ''F JH/ifkiKXK>

B ^ F ''<///<f/n " v'''' AamXiA^k>F-, ......, ,s.

k ’ f ..}).*> yi v (lft A TO^f v __ F /,.‘Zhh/;ifUyk(/ j;

’■ u , • ; - '' aoiisv-'',-

, ,, \ XuV-''.,1

va. . ''■ .■■■ .v,,y''FVX

-. k

c . '' Sbntkpo. ?-///''Av ,-,;,/V.'':X''v/

> ''fyuoyistrrun.n-j.-'', .''VK>*o\s<>\\i^Åli\vv£’—> j

''KuprMrXXiy

% i :

7-A.-7''77F>F/ a 7

X’ .v’;. tV-^«Sk>.o,!vV^ ,,

;.m''"F. B ‘ ■” : XV''

''■■''—''■-'' . V, ■- .-a-a ; a- -y

Y; - B ,Fa:i „ »■ 7 '' * -A -M''„ ,''

- .aa • 7,,, X “ %-„r-jÄfO’X. - .» . •*•),. , -

‘ - S l«-o 1

i\tn;i,n: " ■'' .b ■ .

: % . lYautäneh ” \%

-fésA

%, it tf i‘i nri _ a; /.Vivy-''!.: -

F7F ''V

■ Vf-yy i

villo»

■■

J/t Kon n p e

vett-. It :11a ''A, . u- '' ‘ ro 7 V/’;/., , "F AV

v ''‘ib-X*.. . • ,:.F a •. ■ .,/< / ■ / fv f K.i.liW^/tt/IJ. ._. " ■ . fotliknn v:;V:

''xfF '' S/„A^ T \ !,■; knif. tint '' Ff.« f •

, ,. _ - '' ’■ a / . a, '' , i . * X‘ ‘ a/Ät-Vi

\ ''''Ad ->F''IV . , „X ''/« S A iitr>i,r.y ''

/• •• - - 1 F ''ASr/yukfik

■ w.n
-

| / N-7 .V'' V
v\/

V; .

\ /1 N y», .. - ; ä

Fiv

■I

V:cfySt.uor
-

- Foa"''-

V Xa''U"iX :

. V t

: a___ r?

A

'' J AV

F. •• - Fa. "Va.

//ipp iKtijkkä vFF: -v

S\uurÄ

i

, . . .. . k ,7 - vF

X'' ,/Ah/folffinV J) A?"

XJläij/pvfi/ij-ii'' '' " V.^.^

"V/ , • , X''-W ''■

■X(AX

^ • Fu»\oii^4pu1

'' x-^/rj a v .-, a

FS X;

Xt

• X . . • ''F-.v,-, ,- ''■

X-.'':i/rfihfio

''f-f-Vv77;

\ ''B;, ■ ‘f t 1 , , , /

7 • '' V 7 77.7.r.,riy. ... .. . , . .7 77- ■/., . , , 7

■ c '' Vy, , ‘ ■-t "» \

/y . ; i>, a, ^ -/ a ..'',

4X.)\ 7 f? t''>y 1 A r 7(

X,;,. . a - . a-a.,,-a;a ,..aa *y

7, 7, Vu„ .7.

''''a

F .. hrjJffäj/h \t! /

-a..'' -F

y,v,-:

, ''a-..-,;

>Va,,:s. - n ”a ... .

V\i^ ;''''0 JJlJkXJc .Trtiii.skiVtJiSvJijk:

A? ''^''a, ^ AovUVW^Vt.AÖa''^

'' ! \ Xijim/tpm^K

''fp/Upn I X. .. 7 . .... -1 . . - , ,

: / . - v. .''... ^^..a . . ;yiitkiijiuikkä o, ./ ,

--XA ,

>i«o,/!;7;a,,,iÄV.!..Ib,A7Ä ‘77 ?v ./,, ^7,4,7 F; V’/'''' XfXFX VVFXFXV

- .-Aa'' ~ FX

•■: .--F A .;.w

GENtRALST A D lr. N 5 L ITC) 6 R A i -! S K A A N SB AI 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

KALIX

Karta, öfver

s^-

JARN MALM FÄLTEN

# , ,

X /ÖFVERST^''-

,Q /LÖJTNANTEN

OSCAR

KIRUNAVARA, LUOSSAVARA,

HAUKIVARA och NOKUTUSVARA

AUGUSTA

1TEA

HENRY

'' SIMEON

HYGIN

i FE|LI)j // /

éryf2AG¥t

/ : £?&''/ ''~~i x ~~a 1

y-------y-ARöfT\

\ ,-WeVitk''1

(;! ! \ A

m/M/ sO

msGAmk j /

K?FÄ4_DJ^'''''' EUKÄklJJsX^

arius

^ocu\qc&.v''v\.

"SVcv^o^vv

w\

f KiV

s / !! n

t * >;

i & /HVÄfiROaSEN

,y - \M\K,nja\ / / ^''\

to\Yi

\AU

\

hiruiia (sfauon

hval- / -5,

, Vi M

‘®<y''

MOÄK- .

FYNDIGHETENiO

1 '' ZEN0B''A

-ivs&Sss

Begrafningsplats

/KIRUNA/

? \v 1 VAARA ,

j N2 70

Ef*C7 MAX

RYNOLfY \ N

YND!

'' i /// //

'' ■’ '' i ''

HETE

lYLömbviVo

Hä.VN213

XY» Yåyu\YhAv>

6

/CHATARINA FY MDIG

Pojke fr Q

IROSIUS

TEODGSTtJS

32

'' ! MARIA

/ / // jil l il l x, .

VA i to/

, , , //''/ ! X\; 30

/ / j j II/ j ] \i JOHA

■ wmi
:

(jtUfBft

hwssavaara -Kurannvaara Aktiebolags utmål,

i h\ilka. bolaget äger jordägareandelen

ERNST

Lnossavaara -Kiirunaxasira Aktiebolags utmål,

i. hvilktv kronan- äger jordägareandelen

ftoRPENST-gÖtiP

! Område> tillhörande

Luossavaara -Kiiranma/ira Aktiebolag

Område-, som af staten upp

låtits till stadsplan

Statens järnvägars område

> / ''

i Område, utarrenderad t till

, luassavaara -Kiirunxxvaarä Aktiebolag.

I X / XBDON

\ ,

.Vivi arrendeo raja den

AMMARHERRE

Järnmalm , till största delen blottad

SIGRID ,

Järnmalm, känd genom mag

n etiska undersökningar.

OSERJ

O Stia titan (borrhål

Or it lvm

kink Iris k spår•väg

.Järnväg under byggnad

VICTOR

BENE- /

DICTUS ;

SKALA 1: 16000

Fotoiit 6en.5tab. Lir. Ansr.Sfockholn''

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Profiler dragna g en om

KIRUNAVARA

PROFESSORN

0_

SO

HO
MO.

KUNIGUNDA

JOHN

VOLTER

HJALMAR STATSRÅDET Io.ir

STOLL 160 III STOLL 160 II

BISMARK

J/u/>ssnJåppis_ i Pa

STOLL 160 I

VAKTMÄSTAREN 180

BRYNOLF

VAKTMÄSTAREN V

VAKTMÄSTAREN 190

VAKTMÄSTAREN IlnJIl VAKTMÄSTAREN IV

VAKTMÄSTAREN I

LU 0 S S AVA RA

MAX KIRUNAVARA 70 ZEN0B1A

N-<5

fao

GYLFF

GYLFE

N?2

IVAR

opaginerad Kontrollera mot PDF

IV

fy / yl.

yä''/ '' '' N4 < /Öl \

^ v •^0S PER '' V H ALttfkSTRALE %

y. tMAlMSTEN\ /

NI LARS.-

\ -HAWWT

tf VA Sfr X

, /\i*:l ARS :X

tf G. .''ÖSTRA

SS

\ NYA NfrfV^h lars> j^. '',®::>".a^''

irtccriNA ''''uUAa^^-^-V

7 W ''V \ ( Cfyd\ \ \\V\'' \ ST

KULLE * I

N»JOHAN

) \ V /* CA R LAV£GnW s r*>« A N

. Vi

ö ''V \. .C4RIT''S^ARR|/. -^ALMBER

STAF yAS#

BERT - S

V9- | ]U<©| V

| N 0 R tjST)lER NANL

S J$_ _i ; i\ *

" *......T?

\° i ____- 0 ?/ 7 \ 5 V fe’'' ö» „

fyul/'' * !/ Wbp^>VIG I r :l

\ /'' ^

OSEFIN A ’ '' V.,\

S H

\«NA

SOFIA \ vr -

N

v- CATHARiNA

_ , —^ ^*VSSVERI-lMALMBT

Tr ^väe!

tfrORKB

h AF OF.

'' v V••• . . <fe»

sa Vl

/ \ \ SJ-.-.V
—

lifV^HtRJ-AF- >KAN>:

y&SöFiAj^

ERIGES /V.''**

/ : SAF U PLANO ----•''•

tfERTJKFSI^FlÉsPSeAR

N N»

Xs

. -MEILER^tA

^''''''ya-J8HANN?S^:

ANS

X • -fes? , „

x aY x /

'' A - A ^

VEJLSEV V, x

\PORSELLES

S GA Ml.

O

FREOÉ*.

I>-xMEÄNILS

-tfwSELDEVjV/^ajOHÅ

S4 SAMLA

=--NS4

P?F

\ J,TS -4- ^ X

/<a .xX? NYA''BARON /V■"''■•>.. !HFRMW«iL^Alfi2tftR!i»^^J0HAN RESV /XA* tfrOVl.G •

va HEOV1G

VITZ

HVlfÅFO

"''W^KjENDisjjZ

^ =*•- , i r''

wrX •• ; ;

**r }:■ Na ~ [va VIKTOR

s::. 0 KJ ELLBE RC

'' R1DDBRSTOLFE

NÄ ( ; .^

ENNEVITZ

7"

Na MARY

PRIN

PARTA

-• \ > ,VjWiWsk

/ VgvV^

ö3fcEr/i/-5

va SEL''

SS MARY

"^YKJ ELLBERGj

\ i r\\ - \.Vi • \ N S x VFRtDR1K

* lL/A r, \ KATT EN Y\ \ QKÄR>f

SKARTNlMfix/

/ sa TOM X

H ERT AFvyiiffoRlAv

DALARNfc

BACK- GR

NYA

ROBERT

^STERGOTL

KS FA B

m

^ HELMERS- /

BpäpEp^/,

GRU FVAN

—1 . iklivbolti<jcf Grill vai‘C Mahn

1 tälts utmål, i’hvilkaäbalpari

J ctger'' jorrtägareattdeltm

t kli t: bo tagel G cl Hvart'' Mahn

fal ts a t rf t åt, i livilka. kronan

ä g et; 7 ord ägare andel eu

Om ratte illa trend ant åt till

[ktiebolaget Och/värr Malmfält

Område titt hörande

Iktiebolaget tidt i-vare Malmfält

KARTA

öfvei

Område som af st a len a/f/f

låtits till stadsnhui

Xva arrendrom va tten

GELLIVARE MALMFÄLT

i (Wilrvaro socken af NorrLollens län

1 derij verkan k t ubo! a get

Freiås a tm åt.

-----. IZtniåhifagda orm ådra för

vägar och kraftledningar

Statens t tamvagars omrad

L..... : ./nmmafrn

C ffmfvor

fä. ''% Umbrafs i vigt

Landsväg L^. l—i Torn t inhägnad

Elektrisk kraf Ordning VVT— hledfri t reor

Barrskogsgräns

fäm väg

It utseh hatta

Skal;» 1:10000

m<. &><> Mkt ''/»"

niangelprmkf

l''tilolil. (’•«*■ i >*Si«• I• Iiil.

opaginerad Kontrollera mot PDF

0.000

O.ooo

,Qooo

GrufQujenioren

BR1 NOLF

bisMark

.0.000

O.oa)

O.ooo

»VE»

’|lariK

!dWl MAI :M|

i.vj* \nv sXouxwbc nivX^v

^UX/toXfcCfc VWeb WvCi-tv i tuiWJJvViVöl*

vlb

C^Uvtvv\a<xV<mux uwvCvvvpxCt, Ca^jvf.

CViw

b.

TntJmrt * alltför, att knxffett är riktad. mot

narr, mot söder

CZ3 Mellan O »no O. •atOC. tf. S. enheter

CD

CZJ

□

um

r~^

FE3

U.+uu0.

200

o joo

0.000- • O.too

dlxoo
>0''tOt>
-

-O.''JOD

O. joo

O.ooo

''Otät

>0.2OO

*0. ''t no

* 0.000

opaginerad Kontrollera mot PDF

cKoiwyWjtl^vluii *A-f Xjiv \vt-tX^yl\<)^''\,.*

Ii tojrfavi 4’wvÄtfttcibc n*i?f I in* t» litania tj £«Vitd)£VlVo(*

\’i^

Civiltvi\\ixs\\<i ta v^uxCvvvf^ft, C a^jvfav\b.

■ jp9. ,..p °'' q* v as P6 w q* fi_

CD

Tvt frurt <■ <m<fsi , ott krn/Trti rf/''riktad mitt

iintrr - dt ivmAt.

Mflhm --drott- t tunn ''.ti.S.rnhrtrr

It,no- -0.800 •

(tant- -owto *

-0.400— -0.200 •

0.200 - -0.100 •

-OUttt 0.OOO ■

O.ooo- ''O.rott

•(Knto *0.200 *

d rott *(t VM) ■

•O. VM b- *0.800 •

*0jtOO- *1.600 •

□

CD

□

CD

-O.Ot2r

doso

opaginerad Kontrollera mot PDF

-2200

■ l/Lvfcti*oio. {tOvvvywWjXiv-fan <xj? Xm

^tojatxbc vltVH-^yi V0^''v4ri-la ii Ivljptä-V-V

S’^>

ch/vi t v v\\iX Va va t<X ituv^vvvlj^vCt, CajvjvCcwvb.

Tnt/rnr/

♦ tmi/er, att km tf fn är rOftaä

uppåt —nedåt

r i

Mellan O Kitt- 0.OOO CCS. enheter

n

• (titan- *O tät)

i i

■ ''titan +Ozao •

i i

•Ojemt— diaoo •

i . i

• ''0,''tmt- *0.000 •

i n

*0.HOO- *1.000 •

[_J

* * t ona- •3.2oo ■

Tfpp o c\i åt qj\ fl* (\s a* 0.1 om o# i ^

-O.OM

opaginerad Kontrollera mot PDF

ftct-cXA^Se ka ''fiAaf be*, i etty&xn

vvri^&c^fco^fct "vrvot &cur\s<^S<xxm&

Vl£

tfn* V Wt^VA^VCV ^1 V VUvfv vvj^l , ^CYaa^^

D

-22öö___-,*35?_lira?___J*0_‘1200_-_950__-JOO_- 450 -300 , -100 Q 100 200 ,300 ,400 500_~750_1000__1250___J500___1750

Nivåplan- gejixnu O-giuiktea vid Landshöfding en.

Xuossajärvis vattenyta,

Nivåjilan 300 7n under In ossajärvis vtXL

Pilarna angifva krafternas storlek och riktning

44

—i—

rrv! OO SO O

Fotolit Gen. Stab. Lit Anst.Stockh.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1907:122 Skrifvelse till fullmäktige i riksgäldskontor, angående anslag till utförande af komplettering sarbeten å järnvägen Gellivare—Riksgränsen m. m. a1 i texten
  2. AK 3TU 1907:16 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 3) Memorial Ko 16 s. 1 i texten