Sök i Ratio Lex

Angående understöd åt Norra och Södra skånska infanteriregementenas pensionskassor

1907-03-15 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1907:113, Angående understöd åt Norra och Södra skånska infanteriregementenas pensionskassor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 113.

1

N:o 113.

Kungl. Maj\ts nådiga proposition till Riksdagen angående

understöd åt Norra och Södra skånska infanteriregementenas

pensionskassor; gifven Stockholms slott den 15

mars 1907.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden

för denna dag, vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva,

att från invalidliusfonden må utbetalas, dels för hvart och ett af

åren 1904, 1905, 1906 och 1907 till Norra skånska infanteriregementets

pensionskassa 987 kronor 87 öre och till Södra skånska infanteriregementets

pensionskassa 1,000 kronor 34 öre, dels ock för hvarje följande

år, så länge pensionsberättigade finnas, till hvardera kassan det belopp, ej

öfverstigande nu nämnda, som efter Kungl. Maj:ts pröfning kan finnas

böra utgå.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom.

GUSTAF.

Lars Tingsten.

Bill. till Biksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 89 Häft. (No 113.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.

Utdrag af protokollet öfver land tför svar särenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-JRegenten i statsrådet å

Stockholms slott den 15 mars 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JUHLIN,

Swartz.

Departementschefen, statsrådet Tingsten anförde härefter:

»Vid 1812 års urtima Riksdag väcktes fråga om jämkning och

lindring uti den extra rotering, som år 1811 ågått dittills oroterade

hemman och lägenheter i Skåne, emot det att en efter provinsens folkmängd

och hemmanens förmåga att härå rotering lämpad soldatstyrka

därstädes skulle underhållas.

Sedan Kungl. Maj:t funnit den extra roteringen, utgörande 2,572 man

soldater och båtsmän, böra förbytas till ett ständigt, på 2,000 soldatnummer

indelt knektehåll, förklarade rotehållarna med få undantag sitt

bifall härtill, hvarefter en särskild, den 26 april 1814 tillsatt kommission

erhöll nådigt uppdrag att verkställa de roteringsförrättningar, som i följd

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 118. 3

häraf koinme att äga ruin. Dessa förrättningar utföllo emellertid sä,

att i stället för 2,000 nummer 2,111 eller 1,985 ordinarie och 120 extra

blefvo inroterade. Flera af de roteskyldiga anförde därför besvär öfver

roteringen såsom olaglig och åsyftande en större börda än de åtagit sig.

Enligt nådigt beslut den 21 oktober 1817 fann Kung]. Maj:t att, ehuru

besvärandena ej saknat anledning till klagan, denna likväl ej borde verka

rubbning i den upprättade roteringen, men att däremot ersättning och

understöd i roteringen borde det ständiga knektehållet tillkomma i förhållande

till det befintliga öfverskottet. I fråga härom ansåg Kungl.

Maj:t, att de till 12G nummer upptagna extra rotarne, i jämförelse med

ständiga rotar motsvarande 1 « eller i jämnt tal 25, borde först afdragas

från de 111 öfverroterade nummer. Från återstoden 8G nummer borde

ock afgå det ro tetal, som åsatts de med postföring besvärade hemmanen.

För det därefter 2,000 nummer Överskjutande antalet rotar skulle från

och med år 1816 utgå ersättning efter 6 tunnor hälften råg och hälften

korn för hvarje rote och till understöd för ständiga knektehållet användas

på det sätt, att dåra!’ bildades en gemensam fond, som, efter rotehållarnas

öfverenskommelse, komme att minska deras utgifter. Efter en år 1826

verkställd extra rotejämkning bestämdes, genom nådigt bref den 2 juni

1837, antalet af de s. k. öfverloppsrotarna till 78, af hvilka 50 ansågos

tillhöra Malmöhus och 28 Kristianstads län, och kom därigenom understödsspannmålen

att blifva (6 x 78 =) 468 tunnor. Beträffande öfverloppsrotarna

afgjorde rotehållarna vid sammanträde den 16 november

1837, att de från och med år 1838 skulle anslås till understöd för de

rotehållare, som vid skeende undersökning kunde befinnas vara i behof

af lindring i ålagd roteringsskyldighet. Af en för verkställande af rotejämkning

tillsatt kommitté medgafs understöd åt 195 rotar med tillhopa

344 tunnor 19 kappar spannmål, hvadan af understödsspannmålen återstod

en behållning af 123 tunnor 13 kappar. Genom nådiga bref den

29 augusti 1840 och den 7 juli 1841 förordnade Kungl. Maj:t, att denna

behållning skulle allt framgent få af samtliga rotehållare i Skånes ordinarie

knektehåll, på sätt de genom utsedda deputerade därom beslutade,

till deras eller provinsens nytta användas. Enligt beslut af rotehållarna

inom Kristianstads län den 6 oktober 1859 och inom Malmöhus län den

17 januari 1860 anslogs behållningen till pensionskassorna för gemenskapen

vid de båda skånska infanteriregementena.

För nämnda pensionskassor har Kungl. Maj: t fastställt reglementen,

för Norra skånska infanteriregementets den 13 mars 1860 och för Södra

skånska infanteriregementets den 4 mars 1862. Hvartdera reglementets

15 § innehåller, att pensionskassans årliga inkomster utgöras af, bland

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kung}. Maj ds Nåd. Proposition N:o 113.

annat, de öfverskott af rotejämkningsmedel, livarmed regementets rotehållare

bidraga.

De pensionskassorna tillkommande medel utgingo till en början af

inflytande vakansafgifter och därefter med belopp, motsvarande värdet äf

den anslagna spannmålen, 123 tunnor 13 kappar, efter markegångspris,

därvid enligt nådigt bref den 19 november 1867 hvarje regementes pensionskassa

skulle erhålla hvad för de regementet inom hvarje markegångsdistrikt

tillhörande rotar sig belöpte i förhållande till den andel,

som af nämnda spannmålsbelopp, efter dess fördelning på hela provinsens

efter ordinarie rotering ägande nummerstyrka, hvarje rote tillkomme.

Slutligen stadgades i lagarna den 5 juni 1885 (§ 5 mom. 3) och den 2

december 1892 (§6 mom. 3) angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären,

att anslaget till ifrågavarande pensionskassor skulle omsättas till

penningar efter medeltalet af 1874—1883 årens medelmarkegångspris och

sedermera till kassorna årligen utbetalas med oförändradt belopp. I enlighet

härmed bestämdes understödet till pensionskassorna till 987 kronor

87 öre för Norra skånska infanteriregementet och till 1,000 kronor 34

öre för Södra skånska infanteriregementet.

Af hvad sålunda anförts framgår, att nämnda belopp till sin natur

voro ett roteringsunderstöd åt rotehållarna, ehuru de med Kung!. Maj:ts

medgifvande anslagit desamma till omförmälda pensionskassor. I likhet

med alla andra af statsverket utgående rustnings- och roteringsunderstöd

skulle sålunda jämväl dessa anslag, enligt nådiga kungörelsen den 29 november

1901 med föreskrifter i fråga om indelningsverkets upphörande

in. m., från och med ingången af år 1904 indragas.

Sedan statskontoret i skrivelser den 30 december 1905 fäst Kungl.

Maj:ts befällningshafvandes i Kristianstads och Malmöhus län uppmärksamhet

å detta förhållande med erinran, att förty ifrågavarande under

benämning indelningsersättning utgående medel icke vidare finge utan

särskildt bemyndigande utbetalas, hemställde dels direktionen för Södra

skånska infanteriregementets pensionskassa i underdånig skrifvelse den

15 mars 1906 dels ock chefen för Norra skånska infanteriregementet i

underdånig skrifvelse den 2 maj samma år om nådigt bemyndigande för

Kungl. Maj:ts befallningshafvande att fortfarande utbetala indelningsersättningarna.

Kungl. Maj: t fann emellertid, enligt beslut den 27 juli

samma år, ansökningarna icke kunna bifallas, men förklarade sig vilja

på förnyade framställningar efter omständigheterna taga i öfvervägande,

om och i hvad mån vederlag för ifrågavarande indelningsersättning skulle

kunna pensionskassorna beredas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.

Clielen för Norra skånska infanteriregementet och direktionen för

Södra skånska infanteriregementets pensionskassa hafva nu i särskilda

underdåniga. skrivelser anhållit, att vederlag för indelningsersättningen

måtte tills vidare få till hvarje kassa utbetalas med samma belopp, hvarmed

sådan ersättning tillförene utgått.

Enligt hvad bemälde regementschef anfört, utgör Norra skånska

infanteriregementets pensionskassas kapital 55,907 kronor 52 öre, och

uppgingo dess ordinarie inkomster under räkenskapsåret 1905 till 3,417

kronor 17 öre. Pensionsberättigade voro 398, af hvilka likväl endast

317 kunnat tilldelas det i pensionsreglementet stadgade årsbelopp

af 15 kronor. Därest det begärda vederlaget ej erhölles och kassan

skulle återbetala den för år 1904 uppburna indelningsersättningen, skulle

utgifterna för ar 1906 komma att öfverstiga inkomsterna med omkring

2,350 kronor, som måste tagas af kassans kapital. En sådan åtgärd

skulle, då de pensionsberättigades antal tills vidare årligen ökades, blifva

ödesdiger för kassans bestånd. För att kunna fullgöra de utbetalningar,

hvartill pensionsberättigade korpraler och soldater vid regementet genom

inbetalningar till kassan och i förlitande på dennas, delvis på indelningsersättningen

grundade bärighet köpt sig rätt, ansåge chefen nödvändigt,

att vederlag för nämnda ersättning tills vidare bereddes kassan.

Enligt en direktionens för Södra skånska infanteriregementets pensionskassa

underdåniga skrifvelse vidfogad tablå öfver denna kassas

ställning år 1905 utgjorde behållningen vid årets början 39,088 kronor

29 öre men vid årets slut endast 36,893 kronor 48 öre, ehuru bland

inkomsterna upptagits indelningsersättning för år 1904 med 1,000 kronor

34 öre. Ofriga inkomster utgjordes af räntemedel 1,994 kronor och

delägarnas arsafgifter 343 kronor. Utbetalda pensioner belöpte sig till

5,344 kronor. För år 1906 beräknades årsinkomsterna, utgörande räntemedel

och arsafgifter, till omkring 2,200 kronor. Efter afdrag af omkostnader,

200 kronor, återstod till pensioner omkring 2,000 kronor,

motsvarande allenast omkring 5 kronor för hvar af kassans 390 pensionstagare.

I detta sammanhang anser jag mig böra meddela, att direktionen

i särskild underdånig skrifvelse gjort framställning om sådan ändring

af 15 § i det för pensionskassan fastställda reglemente, att det årliga

pensionsbeloppet, nu fastställdt till 15 kronor, skulle bestämmas af direktionen

i enlighet med kassans tillgångar och med beräkning, att kapitaltillgången

finge tillgripas, dock ej i vidsträcktare mån än att fonden

i dess helhet ej blefve förbrukad, förr än pensionärernas antal nedgått

så, att kassans årliga inkomster af rotejämkningsmedlen, 1,000 kronor

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.

34 öre, eller vederlag för dem räckte till betalandet af pensionerna. Med

nådig pröfning af denna framställning, hvari förutsatts bifall till ansökningen

om vederlag för indelningsersättningen, torde få anstå, till dess

sistnämnda ärende blifvit slutligt afgjordt.

Öfver ifrågavarande ansökningar om vederlag, hvilka tillstyrkts af

cliefen för Första arméfördelningen, hafva arméförvaltningen och statskontoret

hvar för sig afgifvit underdåniga utlåtanden. Arméförvaltningen

har ansett skäl ej föreligga för staten att bidraga till särskild pensionering

vid ifrågavarande regementen. Statskontoret däremot har i

yttrande öfver ansökningen från Södra skånska infanteriregementet,

hvilket yttrande åberopas jämväl beträffande Norra skånska infanteriregementet,

anfört, att det icke kunde vara med billighet öfverensstämmande att,

sedan delägarna i en pensionskassa genom fastställdt nådigt reglemente tillförsäkrats

rätt till pension, under förutsättning att de till kassan inbetalade

visst årligt bidrag, möjligheten att komma i åtnjutande af denna

rätt äfventyrades därigenom, att en väsentlig del af kassans i reglementet

upptagna påräkneliga inkomster af statsmedel indroges, och detta

så mycket mindre som, enligt bestämmelse i reglementet, deltagandet i

kassan icke varit frivilligt, utan de i tjänst ingående rekryterna varit

förbundna att uti pensionsinrättniugen deltaga och erlägga den bestämda

årsafgiften, eu skyldighet, som kvarstode äfven under tiden från afskedet

till och med det år, då vederbörande Unge pensionen tillträda. Statskontoret

ansåge därför, att kassan borde af statsmedel beredas ett vederlag,

hvilket borde afvägas sålunda, att detsamma satte kassan i tillfälle

att försäkra nu varande pensionstagare och delägare i kassan eu

pension, hvars storlek icke ställdes i beroende al indelningsersättningens

indragande; och hemställde statskontoret, det Kungl. Maj: t täcktes till

Riksdagen aflåta nådig proposition om beviljande för ändamålet af erforderliga

medel.

Det torde ock böra omförmälas, att justitiekanslersämbetet i infordradt

yttrande öfver den af direktionen för Södra skånska infanteriregementets

pensionskassa gjorda framställning om ändring af kassans reglemente

framhållit beliofvet af statens ingripande för att möjliggöra uppfyllandet

af kassans förbindelser. För statens medverkan vid ordnande

af denna angelägenhet syntes det ämbetet, att talande skäl förelage.

Med anslutning till hvad statskontoret och justitiekanslersämbetet

anfört, anser jag skäligt, att vederlag beredes ifrågavarande pensionskassor

för den minskning af inkomster, som de från och med år 1904

lidit genom indelningsersättningens indragande. De från kassorna pen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Ild.

sionsberättigade, som måste anse dem genom det åt’ Kungl. j\laj:t fastställda

reglemente tillförsäkrade rättigheter hafva förvärfvats genom

fullgörandet af do skyldigheter, som dels tjänsten i allmänhet kraft och

dels i nämnda reglemente dem särskilt ålagts, kunna med skäl fordra,

att samma rättigheter lämnas okvalda. Emellertid hafva genom statsmakternas

år 1901 fattade beslut om indelningsverkets upphörande och

häraf följande indragning af indelningsersättningen, såsom varande till

sin natur ett roteringsunderstöd, dessa rättigheter kommit att äfventyras,

hvarför det ock måste anses både rättvist och billigt, att staten genom

beviljande åt dem af särskildt understöd håller dem skadeslösa för

hvad de genom omförinälda beslut förlorat. Beloppet af detta understöd

torde ej böra bestämmas högre än de mistade indelningsersättningarna,

äfven om det icke skulle vara tillräckligt för att sätta kassan

i stånd att utbetala pensioner till därtill berättigade med de i de särskilda

reglementena fastställda belopp. Medverkande orsaker till oförmågan

i detta afseende äro att finna dels däri, att i kassorna, från

Indika endast indelt manskap äro pensionsberättigade, inga nya delägare

inträda, i följd hvaraf inkomsterna af delägares egna årsafgifter minskas,

dels ock däri, att tillträdandet af pension, som enligt reglementena sammanfaller

med rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

hvilken rätt numera erhålles efter allenast 25 tjänsteår, sker tidigare

än förut.

De upplysningar, som meddelats om pensionskassornas ställning,

torde gifva vid handen, att vederlag för indelningsersättningen, bedömdt

efter behofvet, ej för närvarande kan bestämmas lägre än till de belopp,

hvarmed ersättningen till hvardera regementets kassa utgått. Med tiden

kommer pensionärernas antal att minskas, hvarigenom behofvet af pensionsmedel

jämväl blifver mindre, för att slutligen upphöra. Understödet

bör då i förhållande härtill minskas eller indragas, i anledning hvaraf

beloppet däraf synes böra för hvarje år, efter underdånig framställning

och af arméförvaltningen däröfver afgifvet utlåtande, blifva föremål

för Kungl. Maj ds pröfning och bestämmande.

Hvad härefter angår frågan om medel för utbetalning af ifrågavarande

understöd har jag ansett, att därför erforderliga belopp skulle kunna

utgå från invalidhusfonden. Härigenom kunde det undvikas, att ett

särskildt anslag för ändamålet beviljades af Riksdagen. Beträffande nämnda

fond Ull jag erinra, att densamma uppkommit därigenom, att alla efter

ar 1812 vid adelsfaneregementet lediga blifvande boställen med indelningar

af räntor anslagits till ett invalidhus, som år 1821 inrättades på

Ulriksdal, och att Rikets Ständer, sedan invalidinrättningen år 1849 blif
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.

vit upplöst, öfverlämnat fonden till Kungl. Maj:ts disposition för pensioner

och gratifikationer åt krigsmän. Från fonden, hvars kapitalbehållning

den 31 december 1905 utgiorde 3,157,785 kronor 77 öre och hvars årliga

inkomster uppgå till omkring 190,000 kronor, utbetalas årligen, förutom

ett belopp af 30,000 kronor till Vadstena krigsmanshuskassa, dels i gratifikationer

till behöfvande förutvarande krigsmän af såväl befäls- som

manskapsklass vid armén och flottan omkring 85,000 kronor dels ock i

svärdspensioner omkring 20,000 kronor. Kapitalökningen för år 1905

utgjorde 55,252 kronor 68 öre. Då nu ifrågavarande utgifter, ehuru till

sin'' beskaffenhet ej främmande för det med fonden afsedda ändamål, likväl

ej vid fondens öfverlämnande till Kungl. Maj ds disposition varit

beräknade, synes mig Riksdagens medgifvande till fondens anlitande för

samma utgifter böra äskas.

Ehuru antagligt är, att kassornas kapitalbehållningar måste för

pensioneringens fullgörande tillgripas, så att efter de sista pensionstagarnas

död föga eller intet däraf återstår, torde dock såsom villkor för

utbetalandet af ifrågavarande bidrag från invalidhusfonden böra föreskrifvas,

att den behållning i pensionskassorna, som efter sista pensionstagarens

frånfälle möjligen förefinnes, skall till invalidhusfonden ingå.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa, det Kungl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att från invalidhusfonden må utbetalas, dels för hvart och ett af åren

1904, 1905, 1906 och 1907 till Norra skånska infanteriregementets pensionskassa

987 kronor 87 öre och till Södra skånska infanteriregementets

pensionskassa 1,000 kronor 34 öre, dels ock för hvarje följande år, så

länge pensionsberättigade finnas, till hvardera kassan det belopp, ej

öfverstigande nu nämnda, som efter Kungl. Maj:ts pröfning kan finnas

böra utgå.

Till denna departementschefens hemställan, hvari

statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna nådigt

bifall; och skulle proposition i ämnet af den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

G. Hagbergh.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1907''

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.