Sök i Ratio Lex

Angående höjning af pensionerna åt förre afdelningsingenjörerna C. G. Forselius, 0. T. W. Stanzén och A. H. Grundström samt materialförvaltaren L. A. V. Berg

1907-04-04 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1907:138, Angående höjning af pensionerna åt förre afdelningsingenjörerna C. G. Forselius, 0. T. W. Stanzén och A. H. Grundström samt materialförvaltaren L. A. V. Berg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 138,

1

N:o 138.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående höjning

af pensionerna åt förre afdelningsingenjörerna C. G.

Forselius, 0. T. W. Stanzén och A. H. Grundström samt

materialförvaltaren L. A. V. Berg; gifven Stockholms

slott den 4 april 1907.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva,

att de pensioner å allmänna indragningsstaten, som beviljats förre

afdelningsingenjörerna vid statens järnvägsbyggnader Carl Gustaf Forselius

till belopp af 1,500 kronor, Oscar Theobald Wilhelm Stanzén till

belopp af 1,200 kronor och Axel Henry Grundström till belopp af 1,200

kronor samt materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Lars

Axel Viktor Berg till belopp af 800 kronor, må höjas för Forselius,

Stanzén och Grundström till 2,400 kronor samt för Berg till 2,100 kronor

att utgå under deras återstående lifstid för en hvar af dem från

och med månaden näst efter den, under hvilken han erhåller entledigande

från sin anställning, beträffande Forselius, Stanzén och Grundström

vid statens trafikerade järnvägar, samt i fråga om Berg vid statens

järnvägsbyggnader, dock med villkor att, därest någon af dem

framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, pensionsbeloppet

skall för den tid, anställningen varar, minskas med ett

belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppgår till

samma eller högre belopp, under tiden upphöra att utgå.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Julius Juhlin.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Åfd. 108 Höft. fN:is 138—140.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 138.

Pensionsfrågan

1804.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 4 april 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trollk,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstiebna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JUHLIN,

SWARTZ.

Departementschefen, statsrådet Juhlin anförde:

Järnvägsstyrelsen har i underdånig skrifvelse den 16 februari 1907

gjort framställning om höjning af de åt afdelningsingenjörerna Carl

Gustaf Forselius, kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren Oscar

Theobald Wilhelm Stanzén och Axel Henry Grundström samt materialförvaltaren

Lars Axel Viktor Berg år 1894 beviljade pensioner.

Jag tillåter mig i anledning häraf erinra, att järnvägsstyrelsen uti

underdånig skrifvelse den 9 november 1893 hemställde, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen medgifva, att tretton särskilda, vid statens järnvägsbyggnader

i öfre Norrland anställda tjänstemän, däribland förenämnda

Forselius, Stanzén, Grundström och Berg, måtte från och med månaden

näst efter den, hvarunder de entledigades från anställning vid nämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 188. ii

järnvägsbyggnader, åtnjuta från allmänna indragningsstaten årlig pension

under deras återstående lifstid till angifna belopp.

Styrelsen framhöll därvid, att en tjänstetid af öfver tjugu är, vare

sig uteslutande vid järnvägsbyggnaderna eller ock hufvudsakligast därstädes,

men delvis äfven vid någon jämförlig förvaltningsgren inom

järnvägstrafiken, syntes lämplig såsom den gräns, nedanför hvilken

pensionering ej skulle ifrågakomma för tjänstemän, som varit anställda

vid statsbauebyggnader.

Beträffande frågan om pensionernas belopp ansåg styrelsen, under

hänvisning till hvad 1875 års Riksdag medgifvit i fråga om pensionering

af den tjänstemannaklass, med hvilken bvggnadsbefälet vore närmast

att jämföra, nämligen storskiftes- och afvittringslandtmätarna, att

tjänsteman inom järnvägsbyggnadsförvaltningen, hvilken uppnått 60

lefnads- och 30 tjänstår, borde bekomma full pension med två tredjedelar

af sitt arfvode, hvilken pension icke syntes kunna anses för

hög, då inkvarteringsersättningen icke kommit i betraktande vid dess

beräknande, samt förhållandet mellan aflöning och pension stode i

öfverensstämmelse med de grundsatser, som under senare tider i detta

afseende gjort sig gällande. Därjämte syntes billigheten fordra, att äfven

de tjänstemän, hvilka väl uppnått angifna tjänståldern, men icke ännu

lefnadsåldern, komme i åtnjutande af dylik full pension. Däremot vore

gifvet, att pensionsbeloppet för tjänsteman, som icke kunde uppvisa en

tjänstetid af 30 år, borde nedsättas i den mån tjänstetiden vore kortare;

och föreslog styrelsen i sådant hänseende, att för hvarje år, tjänstetiden

understege 30 år, pensionen måtte minskas med en trettiondel.

Med anmälan att ifrågavarande personer under år 1894 uppnådde,

Forselius 59 lefnads- och 35 tjänstår, Stanzén 50 lefnads-och 27 tjänstår,

Grundström 59 lefnads- och 23 tjänstår och Berg 52 lefnads- och 23

tjänstår, samt att de vid sagda tidpunkt uppbure i aflöning för år, förutom

inkvarteringsersättning, Forselius 6,000 kronor, Stanzén 5,400

kronor, Grundström 4,800 kronor och Berg 3,600 kronor, föreslog

styrelsen följande årliga pensionsbelopp, nämligen för Forselius 4,000

kronor, för Stanzén 3,200 kronor, för Grundström 2,500 kronor och

för Berg 1,800 kronor, dock under villkor att, därest någon af dem

framdeles erhölle anställning å rikets stat, hans pensionsbelopp skulle

minskas med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om

denna uppginge till samma eller högre belopp, upphöra att utgå,

Öfver styrelsens omförmälda framställning afgaf statskontoret den

15 december 1893 infordradt underdånigt utlåtande, därvid anfördes

hufvudsakligen följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 138.

I fråga om vissa i styrelsens underdåniga skrifvelse omförmälda

tjänstemän, däribland Forselius och Grundström, hvilka vore 57 år

gamla eller därutöfver, ansåg statskontoret, att, då dessa tjänstemän

uppnått den lefnadsålder, att svårighet för dem syntes möta att i ny

anställning förvärfva sig någon mera afsevärd inkomst till lefnadsbehofvens

tillfredsställande, pension för dem borde utgå med belopp, motsvarande

hälften af deras årsarfvoden, eller för Forselius med 3,000

kronor och för Grundström med 2,400 kronor. Vidkommande Stanzén

och Berg samt åtskilliga andra tjänstemän, så hade dessa enligt statskontorets

mening icke hunnit eu så framskriden lefnadsålder, att de

icke kunde antagas äfven därefter komma i tillfälle att bereda sig inkomstgifvande

verksamhet, men med afseende å deras långa och väl

vitsordade verksamhet vid statens järnvägsbyggnader syntes billigheten

fordra, att ett bidrag till deras lefnadskostnader för framtiden lämnades,

hvilket bidrag, hvad särskild! Stanzén och Berg anginge, syntes statskontoret

med hänsyn till tjänstetidens längd kunna såsom pension under

deras återstående lifstid bestämmas till 2,400 kronor för Stanzén och

1,000 kronor för Berg.

Beträffande förenämnda af styrelsen föreslagna villkor för pensionernas

åtnjutande, hemställde statskontoret, att i sådant afseende borde

bestämmas, att, om någon af pensionärerna skulle erhålla anställning

mot aflöning af statsmedel, hans pensionsbelopp skulle minskas med ett

belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppginge

till samma eller högre belopp, upphöra att utgå.

I öfverensstämmelse med statskontorets förslag blef ock nådig

proposition till Riksdagen aflåten.

I skrifvelse den 9 maj 1894 tillkännagaf Riksdagen, att Riksdagen

på det sätt bifallit Kungl. Maj:ts framställning, hvad förenämnda personer

anginge, att de finge från och med månaden näst efter den,

hvarunder de entledigades från anställning vid statens järnvägar, åtnjuta

från allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid årlig

pension till följande belopp, nämligen: Forselius 1,500 kronor, Stanzén

1,200 kronor, Grundström 1,200 kronor och Berg 800 kronor, dock

med samma förbehåll, som stadgades beträffande öfriga tjänstemän vid

järnvägsbyggnaderna, hvilka samtidigt beviljades pension, eller att,

därest någon af dem framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning

af statsmedel, hans pensionsbelopp skulle för den tid, hans anställning

varade, minskas med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller,

om denna uppginge till samma eller högre belopp, under tiden upphöra

att utgå.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 138. 5

I anledning af en utaf Kung!. Maj:t aflåten framställning gjordes af

1895 års Riksdag den ändring uti villkoren för pensionens åtnjutande,

att, därest den pensionsberättigade erhölle anställning mot aflöning af

statsmedel, uppgående till pensionens dubbla belopp eller därutöfver,

pensionen skulle upphöra att utgå och And sådan aflönings uppbärande

i öfrigt pensionen skulle minskas, så att densamma jämte aflöningen

icke uppginge till högre belopp än dubbla pensionen.

I sin förberörda underdåniga skrifvelse den 16 februari 1907 anför

nu järnvägsstyrelsen följande.

Af ifrågavarande fyra tjänstemän hade endast Forselius kommit i

åtnjutande af pension, och detta endast till en del.

Forselius, Stanzén och Grundström hade nämligen, efter att hafva

under loppet af år 1894 i anledning af järnvägsbyggnadernas upphörande

uppsagts från sina befattningar vid statens järnvägsb3rggnader,

blifvit anställda \dd järnvägsstyrelsens kontrollkontor, Forselius den 7 november

1894, Stanzén den 17 januari 1895 och Grundström den 5 november

1894. I sin anställning därstädes, som ännu fortfore, uppbure de

på extra stat hvar och en ett arfvode af 2,400 kronor om året, hvarjämte

till Stanzén och Grundström utgått ersättning för öfvertidsarbete,

utgörande i medeltal för de sista fem åren omkring 1,000 kronor till

Stanzén och omkring 700 kronor till Grundström. Stanzén och Grundström

hade sålunda under sin tjänstetid And kontrollkontoret icke varit

berättigade åtnjuta någon del af pensionen; och enahanda hade förhållandet

varit beträffande Stanzén för en tid af sammanlagdt omkring

1 år 11 månader under åren 1897—1900, under hvilken tid han mot

aflöning, öfverstigande dubbla pensionen, kunnat beredas sysselsättning

vid statsbanebyggnaden. Forselius åter, till h\rilken icke utgått någon

ersättning för öfvertidsarbete, hade dittills i enlighet med de för pensionens

åtnjutande bestämda villkor i pension uppburit ett belopp af

600 kronor om året.

Vidkommande slutligen Berg, hade han, efter det materialförvaltarbefattningen

vid stambanebyggnaden genom öfre Norrland in dragits

vid denna banbyggnads fullbordande, i omedelbar följd tjänstgjort i

enahanda befattning vid statsbaneanläggningarna mellan Vännäs och

Umeå, mellan Ivrylbo och Örebro samt mellan Göteborg och Skee, vid

hvilken sistnämnda anläggning han ännu kvarstode, men från hvilken

han torde komma att afgå under loppet af år 1907; och hade sedan

den 1 januari 1901 hans aflöningsförmåner för år utgjorts af 4,200 kronor

jämte inkvarteringsersättning, beräknad till 20 % af aflöningsbe
-

Järnvägsstyrelsens

skrifvelse den

16 februari

1907.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13S.

loppet. Under angifna förhållanden hade således någon pension hittills

icke kunnat till Berg utgå.

Under det Forselius, Stanzén, Grundström och Berg, på sätt förut

nämnts, då de under år 1894 af Kiksdagen tillerkändes pensioner, hade

uppnått, Forselius 59 lefnads- och 35 tjänstår, Stanzén 50 lefnads- och

27 tjänstår, Grundström 59 lefnads- och 23 tjänstår samt Berg 52 lefnads-

och 23 tjänstår, hade de i nu nämnd ordning vid uppnådda 71,

62, 71 och 64 lefnadsår arbetat i statens järnvägars tjänst respektive

47, 39, 35 och 35 år.

Då ifrågavarande fyra tjänstemän numera torde få anses hafva

hunnit eu så framskriden lefnadsålder, att vid upphörande af deras nu

innehafvande anställningar de icke torde kunna vara i tillfälle att bereda

sig inkomstgifvande verksamhet, samt i följd däraf det måste antagas,

att de skulle komma att för lefnadsbehofvens tillfredsställande

vara hänvisade allenast till de efter nuvarande förhållanden jämförelsevis

ringa pensioner, som år 1894 tilldelats dem, därest icke förhöjning

af pensionerna kunde dem beredas, hade styrelsen ansett det vara med

rättvisa och billighet öfverensstämmande, att åtgärder vidtoges för vinnande

af berörda syftemål.

I fråga om den förhöjning af pensionerna, som sålunda finge anses

böra tillkomma ifrågavarande tjänstemän, har styrelsen meddelat,

att Forselius, Stanzén och Grundström i en till järnvägsstyrelsen ingifven

skrift med framställning om erhållande af förhöjda pensioner framhållit,

att vid bestämmande af pensionsbeloppen den omständigheten vore

förtjänt af alldeles särskildt beaktande, att de under de år, som gått sedan

deras pensioner beviljades, genom att icke begagna sig af sina rättigheter

härutinnan faktiskt besparat staten en utgift af tillsammans 39,600

kronor, däraf 14,400 kronor belöpte å hvardera af Stanzén och Grundström

samt 10,800 kronor å Forselius. De framhölle äfven, att de år

1894 tilldelade pensionerna icke motsvarat deras ekonomiska behof, i

det att de måst söka genom arbete å styrelsens kontrollkontor bereda

sig en någorlunda dräglig utkomst, samt att de nu hunnit den ålder,

att deras arbetsförmåga började minskas och behofvet af hvila efter en

i mer än vanlig grad ansträngande verksamhet allt kraftigare gjorde

sig gällande; och utmynnade deras framställning i en anhållan att dem

måtte beredas förhöjd pension till sådant belopp, som i enlighet med de

af styrelsen år 1893 angifna grunder svarade mot de löneförmåner

(6,000 kronor för Forselius, 5,400 kronor för Stanzén och 4,800 kronor

för Grundström), de innehade vid tiden, då deras anställning vid

järnvägsbyggnaderna upphörde.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 138.

Det hade visserligen synts styrelsen’ensidigt, att pensionerna för

ifrågavarande fyra tjänstemän kunde bestämmas efter de grunder, som

angåfves i styrelsens förberörda skrifvelse den 9 november 1893, eller

att de sålunda i pension erhölle * 3 af deras respektive aflöningar vid

afskedstagandet från statsbanebyggnanden.

Med hänsyn emellertid därtill att Riksdagen tilldelat dels år 1904

materialförvaltaren Johan Andersson med 64 lefnads- och 35 tjänstår

en pension af 1,500 kronor, hvilket belopp motsvarade allenast hälften

af den årsaflöning, som för honom kunde beräknas, därest han varit

placerad å tjänstgöringsort, jämförlig med Bergs, dels ock år 1906 åt

afdelningsingenjören Gustaf Ahlgren, som räknat 62 lefnads- och 33

tjänstår och uppburit en årsaflöning af 4,800 kronor, eu pension till belopp

af allenast 2,500 kronor, motsvarande något öfver hälften af

sagda årsaflöning, har styrelsen ansett sig böra föreslå, att pensionerna

i fråga måtte utgå med allenast ungefär halfva beloppet af vederbörandes

ofvan nämnda årsaflöningar eller för Forselius med 3,000 kronor,

för Stanzén med 2,400 kronor, för Grundström likaledes med 2,400

kronor och för Berg med 2,100 kronor. För Stanzén och Grundström

hade därvid föreslagits enahanda belopp af den anledning att väl den

senare, ehuru äldre till lefnadsåren, innehade något kortare tjänstetid,

hvaremot Stanzén, som enligt företedt läkarbetyg lede af organiskt

hjärtfel i samband med kronisk kärlsjukdom samt ischias, därigenom

hade försvagad hälsa. Den för Berg, hvilken under hela sin tjänstetid

arbetat vid statens järnvägsbyggnader, föreslagna pensionen af 2,100

kronor, hvilken sålunda något understege det för Stanzén och Grundström

förordade pensionsbelopp, torde ock med hänsyn till de mera

ansvarsfulla poster, dessa senare under sin tjänstetid vid statsbanebyggnaden

innehaft, vara rättvisligen afpassad.

Med vitsordande slutligen af samtliga ifrågavarande tjänstemäns

under tjänstetiden ådagalagda nit och skicklighet i innehafvande tjänster,

har styrelsen på grund af det anförda i underdånighet hemställt,

att Kungl. Maj:t ville i proposition till innevarande års Riksdag föreslå,

att de Forselius, Stanzén, Grundström och Berg å allmänna indragningsstaten

beviljade pensioner måtte höjas till ofvan angifna belopp att utgå

från och med månaden näst efter den, hvarunder de erhölle entledigande

från sina nu innehafda anställningar, Forselius, Stanzén och Grundström

vid statens trafikerade järnvägar samt Berg vid statens järnvägsbyggnader;

dock med enahanda villkor, som i fråga om pensioner åt

Andersson och Ahlgren hade bestämts, eller att, därest de framdeles

skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, pensionsbeloppet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 138.

skulle, för den tid anställningen varade, minskas med ett belopp, motsvarande

den nja aflöningen, eller, om denna uppginge till samma eller

högre belopp, under tiden upphöra att utgå.

statskontorets Öfver denna järnvägsstyrelsens framställning har statskontoret den

9tlmarsdei907 ® mars 1907 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och därvid anfört,

att statskontoret på de af järnvägsstyrelsen till stöd för framställningen

anförda skäl och under åberopande af 1906 års Riksdags

beslut i fråga om pensionsförhöjning åt afdelningsingenjören Ahlgren

icke hade något att erinra mot bifall till hvad järnvägsstyrelsen i förevarande

ärende hemställt.

Departements- Materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Johan Andersson

defens ytt- oc}1 afdelningsingenjören vid statens järnvägsbyggnader Gustaf Ahlgren

’an e'' erhöllo, jämlikt Riksdagens beslut 1894, pensioner samtidigt med de

fyra nu ifrågavarande personerna, afdelningsingenjörerna Forselius, Stanzén

och Grundström samt materialförvaltaren Berg. Anderssons och Ahlgrens

pensioner blefvo emellertid enligt Riksdagens medgifvande höjda

för Andersson 1904 och för Ahlgren 1906. Samtliga förenämnda personers

ålder, löneförhållanden och pensioner jämte föreslagna förhöjningar

framgå af denna tabell:

År 1894:

Aflöning under senare år

utom inkvarteringsers.

Lefnads-

ålder:

Tjänst-

ålder:

Förhöjd pension:

j Lefnadsålder.

Tjänsteålder.

Aflöning utom inkvar- teringsersättning.

Pension

Föreslagen.

Beviljad af

Riksdagen

föreslagen af

Beviljad af

Riksdagen 1894.

1904.

1906.

1907.

1904.

*—1■

O

O

05

1907.

Järn-

vägs-

styrel-

sen.

Kungl.

Maj it.

år

1904.

år

1906.

Johan Andersson..........

53

27

2,400

1,400

1,000

700

*)4,800

63

36

1,500

1,500

Gustaf Ahlgren.............

50

21

4,200

2,000

1,800

900

4,800

—

62

—

—

33

—

3,200

—

2,500

Carl Gustaf Forselius ....

59

35

6,000

4,000

3,000

1,500

2,400

—

—

72

—

—

48

3,000

—

—

0. T. W. Stanzén.........

50

27

5,400

3,200

2,400

1,200

3,400

—

—

63

—

—

40

2,400

—

—

Axel Henry Grundström

59

23

4,800

2,500

2,400

1,200

3,100

—

—

72

—

—

36

2,400

—

—

Lars Axel Victor Berg...

52

23

3,600

1,800

1,600

800

4,200

—

—

65

—

—

36

2,100

—

—

*) Denna aflöning hade utgått under de sista åren, då Andersson varit materialförvaltare vid statsbanans

Gällivare—Riksgränsen norra distriktet, och betingades af de säregna lokala förhållandena å platsen för hans

verksamhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 138.

Då frågan om förhöjning af pensionen för Andersson år 1904 underställdes

Kung! Maj:ts pröfning, yttrade dåvarande departementschefen,

bland annat, att Andersson, som uppnått 62 år, måste anses hafva

hunnit en så framskriden lefnadsålder, att han på den grund icke syntes

kunna i ny anställning förvärfva sig någon mera afsevärd inkomst.

Därtill komme, att den tjänstetid af 36 år, som han dåmera uppnått,

ägnats staten i en verksamhet, som på hans krafter ställt anspråk i

en alldeles särskild! högre grad än i de flesta andra i afsende på aflöningen

likställda statstjänster. Det syntes därför omöjligt att vid

hans arbetes slut hänvisa honom på ålderdomen till en pension, som

med de dåmera högt uppdrifna lefnadskostnaderna icke kunde tillgodose

hans oundgängliga lifsbehof.

Hvad sålunda anförts som skäl för höjande af Anderssons pension

talar i lika grad för höjning af pensionerna till Forselius, Stanzén,

Grundström och Berg, hvilka hunnit samma eller högre såväl lefnadssom

tjänstålder, och otvifvelaktigt torde vara att de 1894 åt dessa fyra

personer beviljade pensioner om 1,500, 1,200, 1,200 och 800 kronor

numera måste anses såsom alldeles otillräckliga.

De af järnvägsstyrelsen för Stanzén, Grundström och Berg nu föreslagna

pensionsbeloppen, 2,400 kronor för de båda förstnämnda och

2,100 kronor för Berg, anser jag vara lämpligen afpassade. Dessa

pensionsbelopp torde också stå i öfverensstämmelse med de grunder,

som af Riksdagen tillämpats vid beviljande af förhöjda pensioner åt

Andersson och Ahlgren. Hvad angår Forselius, har järnvägsstyrelsen

utgått från att han borde i pension åtnjuta hälften af den årsaflöning,

6,000 kronor, han uppburit, då han lämnade sin anställning vid statens

järnvägsbyggnader, en princip, som i hufvudsak tillämpats jämväl beträffande

öfriga här ifrågavarande personer. Då emellertid Forselius

alltsedan 1894 icke haft större årsinkomster än 2,400 kronor, synes

det icke vara lämpligt eller af behofvet påkalladt att nu tillerkänna

honom vid 72 års ålder pension till afsevärdt högre belopp. Jag anser

därför pensionen för Forselius böra begränsas till 2,400 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att de pensioner å allmänna indragningsstaten, som beviljats förre

afdelningsingenjörerna vid statens järnvägsbyggnader Carl Gustaf Forselius

till belopp af 1,500 kronor, Oscar Theobald Wilhelm Stanzén till

belopp af 1,200 kronor och Axel Henry Grundström till belopp af 1,200

kronor samt materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Lars

Axel Viktor Berg till belopp af 800 kronor, må höjas för Forselius,

Bih. till Riksd. Prat. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 108 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 138.

Stanzén och Grundström till 2,400 kronor samt för Berg till 2,100

kronor, att utgå under deras återstående lifstid för en hvar af dem från

och med månaden näst efter den, under hvilken han erhåller entledigande

från sin anställning, beträffande Forselius, Stanzén och Grundström vid

statens trafikerade järnvägar, samt i fråga om Berg vid statens järnvägsbyggnader,

dock med villkor att. därest någon af dem framdeles

skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, pensionsbeloppet

skall för den tid, anställningen varar, minskas med ett belopp,

motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppgår till samma

eller högre belopp, under tiden upphöra att utgå.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Pehr Thyselius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.