Sök i Ratio Lex

Angående pensioner till vissa arbetare vid statens järnvägsbyggnader

1907-04-04 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1907:140, Angående pensioner till vissa arbetare vid statens järnvägsbyggnader

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140.

N:0 140.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

pensioner till vissa arbetare vid statens järnvägsbyggnader;

gifven Stockholms slott den 4 april 1907.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva,

dels att en hvar af härefter angifna förmän och arbetare, nämligen:

arbetaren Jakob Jonsson, förmännen Johan Håkansson och Alfred Rosenqvist,

smeden Johan August Johansson, arbetaren Johan Vilhelm

Segermark, förmannen Sven Johan Björkman, snickaren Lars Johansson

Hultin, förmannen Anders Fredrik Jonsson, smeden Gustaf Wilhelm

Johansson, arbetarna Carl Oscar Carlsson, Jon Jakobsson och Johannes

Johansson, stenarbetarna Magnus Nicklasson och Svante Hedberg,

arbetarna Johan Eriksson och Anders Andersson, förmannen Petter

Olsson, arbetaren Per Axel Stjärna och stenarbetaren Gustaf Albert Andersson

Nystedt må från och med månaden näst efter den, hvarunder han

entledigas eller entledigats från anställning vid statens järnvägar, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till

belopp af 300 kronor; dock med villkor att, därest pensionstagare framdeles

skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående till

det nu för en hvar beräknade årliga medelinkomstbelopp af respektive

1,200 kronor inom gruppen förmän och yrkesarbetare och 900 kronor

inom gruppen vanliga arbetare eller därutöfver, pensionen skall, så

länge anställningen varar, upphöra att utgå, samt att, vid sådan aflönings

uppbärande i öfrigt, pensionen skall minskas, så att densamma

jämte aflöningen icke uppgår till högre belopp än nämnda medelinkomst;

dels att den pension å allmänna indragningsstaten, som beviljats

stenarbetaren Johan Anders Andersson till belopp af 160 kronor, må

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140.

17

höjas till 300 kronor, att under nyssnämnda villkor utgå under hans

återstående lifstid från och med månaden näst efter den, under hvilken

han entledigas från anställning vid statens järnvägar;

dels ock att härefter omförmälda förmän och arbetare må, efter

erhållet afsked från sina anställningar vid statens järnvägsbyggnader,

tilldelas gratifikationer, att utgå å allmänna indragningsstaten, med

följande belopp nämligen:

med 400 kronor till förmannen August Pettersson Juhlin,

med 325 kronor till en hvar af förmannen Gustaf Karlsson, snickaren

Andreas Svensson Mehn, stenarbetaren Erik Evald Bergström samt

förmännen Sven Persson, August Svensson och Edvin Andersson;

med 300 kronor till en hvar af arbetarna Per August Bodin Frid,

Henrik Andersson Lundblad, Adolf Ferdinand Andersson, Elias Nicklasson

och Sven Johan Månsson Lönström; samt

med 250 kronor till en hvar af arbetarna Sven Magnus Andersson;

Per Martin Cederlund, Karl August Andersson, Johannes Johansson,

Sven Johan Skarin och Erik Alfred Karlsson.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Jidius Juhlin.

Bih. till liilsd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 108 Haft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition No 140.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Rronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 4 april 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

Juhlin,

SwARTZ.

Departementschefen, statsrådet Juhlin anförde:

Uti underdånig skrifvelse den 16 februari 1907 har järnvägsstyrelsen

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen utverka pensioner

eller gratifikationer åt åtskilliga uppgifna arbetsförmän och arbetare,

hvilka samtliga under längre tid med goda vitsord innehaft anställning

vid statens järnvägsbyggnadsföretag, och af hvilka flera därjämte genom

sjukdom eller kroppsskada fått sin arbetsförmåga i mer eller mindre

hög grad förminskad.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140.

19

Med anledning af denna järnvägsstyrelsens framställning tillåter jag

mig först erinra, hurusom Kungl. Maj:t i proposition (n:r 114) föreslagit

1906 års Riksdag medgifva, att åtskilliga arbetsförmän och arbetare vid

statens järnvägsbyggnader samt en extra pumpare vid statens järnvägar

måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder de af järnvägsstyrelsen

entledigades eller entledigats från anställning vid statens

järnvägsbyggnader, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årliga pensioner till belopp af respektive 400, 325,

300 och 250 kronor, dock med villkor att, därest pensionstagare framdeles

skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående

till det då för en hvar beräknade årliga medelinkomstbelopp af respektive

1,200 kronor inom gruppen förmän och yrkesarbetare och 900

kronor inom gruppen vanliga arbetare eller därutöfver, pensionen skulle

upphöra att utgå, samt att vid sådan aflönings uppbärande i öfrigt pensionen

skulle minskas, så att densamma jämte aflöningen icke uppginge till

högre belopp än nämnda medelinkomst.

Med anledning af denna Kungl. Maj:ts framställning förklarade

Riksdagen (skr. n:r 156), ehuruväl i ärendet icke förekommit något därom,

att de till erhållande af pensioner föreslagna förmän och arbetare i

följd af ålderdom, sjukdom eller eljest vore oförmögna att genom arbete

förvärfva sitt uppehälle, sig anse billigheten fordra, att dessa personer

af statsmedel tillerkändes något understöd med anledning af deras långvariga

arbete vid statens järnvägsbyggnader.

Riksdagen fann emellertid icke samtliga omförmälda förmän och

arbetare böra beviljas pensioner att utgå för deras återstående lifstid,

utan ansåg, att de jämförelsevis yngre och fullt arbetsföra bland

dem lämpligen borde erhålla det ifrågasatta understödet såsom gratifikation

för en gång till hjälp vid bestridande af deras eget och familjernas

uppehälle vid återflyttningen till hemorten samt under den tid,

som kunde åtgå, innan annat arbete erhölles; och förklarade sig Riksdagen

finna skäligt, att lifstidspensioner beviljades de förmän och arbetare,

hvilka uppnått minst 55 års ålder och räknade minst 24 tjänstår.

Beträffande pensionernas belopp sökte Riksdagen finna en annan

beräkningsgrund för pensionsbeloppens storlek än den af Kungl. Maj:t

använda. I sådant hänseende erinrade Riksdagen, att enligt lagen angående

ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli

1901 arbetsgivare vore skyldig att åt arbetare, hvarmed i nämnda lag

förstodes jämväl arbetsförman, utgifva eu årlig lifränta af 300 kronor,

därest arbetaren genom olycksfall i arbetet för framtiden mistat arbetsförmågan.

Vid sådant förhållande och då staten som arbetsgivare i nu

Liknande pensionsfrågor

vid 190G års

riksdag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Järnvägsstyrelsens

skrifvelse den

16 februari

1907.

20 Kungl. Maj:ts Måd. Proposition N:o 140.

förevarande fall icke syntes böra vidkännas större underhållsskyldighet

vid ifrågavarande arbetares afskedande än om dessa skulle genom

olycksfall i arbetet mistat arbetsförmågan för framtiden, fann Riksdagen

nämnda belopp, 300 kronor, skäligen böra bestämmas för de pensioner,

som beviljades åt enhvar arbetsförman och arbetare.

Hvad angår beloppen af gratifikationerna, ansåg Riksdagen desamma

skäligen böra bestämmas för enhvar af den öfriga arbetspersonalen till

samma belopp, som det af Kungl. Maj:t för honom föreslagna pensionsbeloppet.

I sin förberörda underdåniga skrifvelse den 16 februari 1907 anför

nu järnvägssstyrelsen följande.

Af de förmän och arbetare, som inkommit med ansökningar om

utverkande af statsunderstöd, hade trettioen innehaft anställning vid den

numera i ‘det närmaste fullbordade statsbanan genom Bohuslän och

stode sålunda inför utsikten att, i den män sådant ej redan skett, erhålla

sitt afsked. De öfriga, till ett antal af sju, som nu af styrelsen

föresloges till erhållande af understöd, hade senast arbetat vid byggandet

af stambanan genom öfre Norrland och vid statsbanebyggnaden

Gällivare—Riksgränsen samt, i den män sådant låtit sig göra, därefter

beredts sysselsättning vid statens järnvägstrafik, men hade de samtliga

numera uppnått sådan lefnadsålder, att de inom kort icke vidare s}mtes

kunna genom arbete förtjäna sitt uppehälle.

Beträffande sökandenas tjänsttid hade, enär fullständiga förteckningar

å de vid järnvägsbyggnaderna under den gångna tiden anställda

arbetare saknades, samt därtill komme, att en stor del af arbetsbefälet

antingen aflidit eller lämnat tjänsten, och det för öfrigt befunnits omöjligt

för befälet att lämna detaljerade uppgifter rörande hvarje särskild,

kanske för lång tid tillbaka anställd arbetares tjänsttid, densammas

längd icke kunnat genom officiella handlingar bestyrkas, utan hade

styrelsen härvidlag, såsom vid afgifvande af enahanda framställning

rörande de förmän och arbetare, som år 1906 tilldelades understöd, ansett

sig kunna utgå från af sökandena själfva lämnade tjänst för teckningar,

hvilka utförligt angåfve tider och platser för anställningen, och

detta så mycket hellre som berörda uppgifter, i den mån de kunnat

kontrolleras, visat sig vara riktiga.

I afseende å sökandenas lönevillkor har styrelsen i detta sammanhang

meddelat, att medelaflöningen för ifrågavarande förmän och yrkes
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140.

21

arbetare kunde beräknas hafva uppgått till 1,200 kronor och för vanliga

arbetare till 900 kronor för år.

T fråga om tilldelande af understöd åt ifrågavarande förmän och

arbetare bär styrelsen utgått från det antagande, att enahanda grunder,

som uti ifrågavarande hänseende varit för 1906 års Riksdag bestämmande,

jämväl nu skulle komma till tillämpning.

Att emellertid vid bedömande af frågor af förevarande art i hvarje

fall uteslutande fästa afseende vid den omständigheten, huruvida de angifna

betingelserna för tilldelande af pension eller gratifikation vore förhanden

eller ej, syntes, säger vidare styrelsen, icke vara med billighet öfverensstämmande,

då ju i speciella fall förhållandena kunde vara sådana, att

äfven andra synpunkter borde tillmätas någon betydelse. Två af sökandena,

Carl Oscar Carlsson och Anders Andersson, hvilka uppnått den

förre 53 lefnads- och 31 tjänstår och den senare 49 lefnads- och 29

tjänstår, skulle enligt ofvan angifna grunder allenast vara berättigade

till erhållande af gratifikation. Såväl Carlsson som Andersson hade

emellertid under arbetet ådragit sig svår kroppsskada. Af vid deras

ansökningar fogade läkarbetyg inhämtades nämligen, att Carlsson på

grund af benbrott å ena underbenet och kontusioner å ena lårbenet,

hvilket betydligt försvårade gåendet, blifvit för all framtid oförmögen

till vidare järnvägsarbete, samt att Andersson vore fullständigt blind å

högra ögat och å det vänstra till följd af sjukliga förändringar i hornhinnan

ägde allenast ledsyn. Det torde vara uppenbart, att deras utsikter

till själfförsörjning till följd häraf i afsevärd mån förringats. Vid

sådant förhållande och då, å ena sidan, deras lefnadsålder med endast

några få år understege den för erhållande af pension fastslagna, under

det de däremot, å andra sidan, beträffande antalet tjänstår icke blott

fyllde utan väsentligt öfverskrede det mått, som i sådant hänseende

ansetts skäligt, har styrelsen ansett, att bemälda arbetare vore förtjänta

att komma i åtnjutande af pension.

I detta sammanhang har styrelsen därjämte i underdånighet anmält,

att en af sökandena, vid statsbanebyggnaden genom Bohuslän anställde

stenarbetaren Johan Anders Andersson, af 1894 års Riksdag tillerkänts en

årlig pension till belopp af 160 kronor att utgå från och med månaden

näst efter den, hvarunder han entledigades från anställning vid statens

järnvägsbyggnader. Uti sin i ärendet ingifna ansökning hade Andersson

anfört, att han, då framställningen om beredande af understöd åt honom

gjordes, af förbiseende uraktlåtit anmäla, att han år 1867 under arbete

å den s. k. sammanbindningsbanan i Stockholm fått sin vänstra hand

krossad, och därför anhållit om förhöjning af den honom beviljade pen
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140.

sionen. Styrelsen, som af ett vid ansökningen fogadt intyg inhämtat,

att Andersson sedan år 1868 varit i vederbörande församlingsbok antecknad

såsom vanför i handen på grund af olyckshändelse, har funnit

sig böra förorda bifall till den gjorda framställningen eller att sålunda

Andersson, hvilken äfven sedan år 1894 oafbrutet arbetat vid statsbanebyggnaden

och nu uppnått 60 lefnads- och 45 tjänstår, måtte erhålla

ett årligt tillägg af 140 kronor till den honom af 1894 års Riksdag beviljade

pension, hvarigenom densamma följaktligen skulle komma att

uppgå till enahanda belopp som för öfriga med honom i afseende på

lefnads- och tjänståren likställda arbetare, eller 300 kronor.

Med tillämpning af förberörda grunder med de af styrelsen förut

angifna modifikationer i vissa fall skulle pension eller gratifikation komma

att utgå till ifrågavarande förmän och arbetare i enlighet med hvad

nedanstående tabell närmare utvisar:

Namn och befattning.

1

Lefnadsår.

Tjänstår.

A. Pensioner.

Johan Anders Andersson,l) stenarbetare ..............................................

60

45

Jakob Jonsson, arbetare........................................................................

73

39

Johan Håkansson, forman.....................................................................

61

39

Alfred Bosenqvist, förman.....................................................................

60

38

Johan August Johansson, smed ..........................................................

62

35

Johan Vilhelm Segermark, arbetare.........................................................

59

34

Sven Johan Björkman, förman...............................................................

57

33

Lars Johanssson Hultin, snickare ........................................................

60

31

Anders Fredrik Jonsson, förman ............................................................

60

31

Gustaf Wilhelm Johansson, smed .........................................................

58

31

Carl Oscar Carlsson,2) arbetare ............................................................

53

31

Jon Jakobsson, arbetare........................................................................

70

303)

Johannes Johansson, arbetare ...............................................................

62

304)

Magnas Nicklasson, stenarbetare............................................................

61

30

Svonte Hedberg, stenarbetare .............................................................

55

30

I Johan Eriksson, arbetare .....................................................................

55

29

1 Anders Andersson,2) arbetare ..............................................................

49

29

J) Af 1894 års Riksdag beviljad pension af 1G0 kronor.

2) Varit utsatta för olycksfall i tjänsten, hvarom ofvan närmare angifvits.

3) Däraf 7 år vid statens järnvägstrafik.

4) » 12 » » » »

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140.

23

Namn och befattning.

Lefnadsår.

Tjänstår.

Petter Olsson, förman...........................................................................

66

28

Por Axel Stjärna, arbetare ..................................................................

69

27

Gustaf Albert Andersson Nystodt, stenarbetare .......................................

60

25

B. Gratifikationer.

a) af 400 kr.

j August Pettersson Juhlin, förman .........................................................

51

31

b) af 325 kr.

Gustaf Karlsson, förman .....................................................................

49

27

Andreas Svensson Mehn, snickare .........................................................

52

23

Erik Evald Bergström, stenarbetare........................................................

50

23

Sven Persson, förman...........................................................................

54

22

August Svensson, förman .....................................................................

46

22

Edvin Andersson, förman ...................

43

22

c) af 300 kr.

Per August Bodin Frid, arbetare .............................

52

34

Henrik Andersson Lundblad, arbetare ...................................................

53

33

Adolf Ferdinand Andersson, arbetare....................................

52

32

Elias Nicklasson, arbetare.....................................................................

50

31

Sven Johan Månsson Lönström, arbetare ...............................

49

30

d) af 250 kr.

Sven Magnus Andersson, arbetare..........................................

45

29

Per Martin Cederlund, arbetare .........................

51

28

Karl August Andersson, arbetare............................

52

27

Johannes Johansson, arbetare .........................

53

25 |

Sven Johan Skärm, arbetare............................

56

22

Erik Alfred Karlsson, arbetare.........................

54

22 j

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har styrelsen i underdånighet

hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen medgifva,

att pension eller gratifikation måtte enligt ofvan angifna grunder få

beviljas förenämnda förmän och arbetare.

Öfver denna järnvägsstyrelsens framställning har statskontoret den

9 mars 1907 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och däruti anfört,

att, då de grunder, som af 1906 års Riksdag följts vid dess af järnvägs
-

Statskontorets

utlåtande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departements
chefens
yttrande.

24 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 140.

styrelsen åberopade beslut rörande pensioner eller gratifikationer till

arbetare vid statens järnvägsbyggnader, syntes hafva blifvit i järnvägsstyrelsens

nu framlagda förslag tillämpade utom i fråga om arbetarna

Carl Oscar Carlsson och Anders Andersson, samt med afsende å dessa,

hvilka, ehuru de ännu icke uppnått den enligt Riksdagens nyssnämda

beslut såsom minimum för pensions erhållande fastställda lefnadsålder af

55 år, föreslagits till undfående af sådan förmån, goda skäl torde, med

hänsyn till nämnda arbetares genom ådragna kroppsskador nedsatta

förmåga af själfförsörjning och deras långa arbetstid vid statens järnvägsbyggnader,

få anses föreligga för hvad järnvägsstyrelsen sålunda

föreslagit, statskontoret för sin del icke funne något att erinra mot

nådigt bifall till järnvägsstyrelsens förevarande framställning.

Liksom förut vid flera tillfällen och senast vid 1906 års riksdag

understöd beviljats åt åtskilliga vid statens järnvägsbyggnader sedan

längre tid tillbaka anställda arbetare, synes mig billigheten fordra, att

jämväl åt nu ifrågavarande arbetare, då de genom arbetenas upphörande

förlora sin anställning vid statens järnvägsbyggnader, något understöd

af statsmedel lämnas. Järnvägsstyrelsen har vid uppgörandet af sitt

förslag till nya pensioner och gratifikationer utgått från den synpunkten,

att endast personer, som under en tid af 20 år eller därutöfver arbetat

vid järnvägsbyggnaderna, öfver hufvud böra ifrågakomma till erhållande

af statsunderstöd. Bland dessa hafva till åtnjutande af lifstidspensioner

föreslagits de förmän och arbetare, hvilka uppnått minst 55 lefnadsår

och 24 tjänstår, äfvensom två yngre arbetare Carl Oscar Carlsson och

Anders Andersson, hvaremot de öfriga enligt järnvägsstyrelsens förslag

skulle erhålla gratifikationer. Pensionsbeloppens storlek har af

styrelsen upptagits till 300 kronor för en hvar pensionär, och hafva

gratifikationerna beräknats för förmän och yrkesarbetare till belopp af 400

och 325 kronor samt för vanliga arbetare till belopp af 300 och 250 kronor,

därvid de högre beloppen inom hvardera af dessa kategorier, eller 400 och

300 kronor, afsetts för de förmän och arbetare, som uppnått minst 30

tjänstår. Om undantag göres för nyssnämnde båda yngre arbetare, har

följaktligen järnvägsstyrelsen uti sin nu förevarande framställning tilllämpat

samma grunder som 1906 års Riksdag vid då föreliggande pensionsfrågor

af liknande art, och har jag mot desamma intet att erinra.

Järnvägsstyrelsens förslag, att Carl Oscar Carlsson och Anders

Andersson skulle erhålla pensioner, ehuru de uppnått allenast respektive

53 och 49 lefnadsår, anser jag på de skäl, som härför anförts af såväl

järnvägsstyrelsen som statskontoret, vara med billighet öfverensstämmande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140. 25

Hvad slutligen angår förslaget om höjning af stenarbetaren Johan

Anders Anderssons pension, tillåter jag mig erinra därom, att Kungl.

Maj:t på järnvägsstyrelsens hemställan till 1894 års Riksdag gjorde

framställning om en årlig pension åt Johan Anders Andersson af 200

kronor, men att Riksdagen medgaf honom en pension af allenast 160

kronor. Andersson, som sedan dess oafbrutet arbetat vid statsbanebygg^den,

bär nu uppnått 60 lefnads- och 45 tjänstår, och synes mig

järnvägsstyrelsen hafva anfört fullgoda skäl för bifall äfven till förslaget

om förevarande pensionshöjning, hvarför jag anser mig böra förorda

detsamma.

På grund af hvad sålunda förekommit i detta ärende hemställer

jag i underdånighet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

dels att en hvar af härefter ängd na förmän och arbetare, nämligen:

arbetaren Jakob Jonsson, förmännen Johan Håkansson och Alfred Rosenqvist,

smeden Johan August Johansson, arbetaren Johan Vilhelm Segermark,

förmannen Sven Johan Björkman, snickaren Lars Johansson

Hultin, förmannen Anders Fredrik Jonsson, smeden Gustaf Wilhelm

Johansson, arbetarna Carl Oscar Carlsson, Jon Jakobsson och Johannes

Johansson, stenarbetarna Magnus Nicklasson och Svante Hedberg,

arbetarna Johan Eriksson och Anders Andersson, förmannen Petter

Olsson, arbetaren Per Axel Stjärna och stenarbetaren Gustaf Albert

Andersson Nystedt må från och med månaden näst efter den, hvarunder

han entledigas eller entledigats från anställning vid statens järnvägar,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig

pension till belopp af 300 kronor; dock med villkor att, därest pensionstagare

framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel,

uppgående till det nu för en hvar beräknade årliga medelinkomstbelopp

af respektive 1,200 kronor inom gruppen förmän och

yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen vanliga arbetare eller därutöfver,

pensionen skall, så länge anställningen varar, upphöra att utgå,

samt att, vid sådan aflönings uppbärande i öfrigt, pensionen skall minskas,

så att densamma jämte aflöningen icke uppgår till högre belopp

än nämnda medelinkomst;

dels att den pension å allmänna indragningsstaten, som beviljats

stenarbetaren Johan Anders Andersson till belopp af 160 kronor, må höjas

till 300 kronor att under nyssnämnda villkor utgå under hans återstående

lifstid från och med månaden näst efter den, under hvilken han

entledigas från anställning vid statens järnvägar;

dels ock att härefter omförmälda förmän och arbetare må, efter

erhållet afsked från sina anställningar vid statens järnvägsbyggnader,

Bih. till Biksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 108 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 140.

tilldelas gratifikationer, att utgå å allmänna indragningsstaten, med följande

belopp, nämligen:

med 400 Tcronor till förmannen August Pettersson Jublm,

med 325 kronor till en hvar af förmannen Gustaf Karlsson, snickaren

Andreas Svensson Mehn, stenarbetaren Erik Evald Bergström samt

förmännen Sven Persson, August Svensson och Edvin Andersson,

med 300 kronor till en hvar af arbetarna Per August Bodin Frid,

Henrik Andersson Lundblad, Adolf Ferdinand Andersson, Elias Nicklasson

och Sven Johan Månsson Lönström; samt

med 250 kronor till en hvar af arbetarna Sven Magnus Andersson,

Per Martin Cederlund, Karl August Andersson, Johannes Johansson,

Sven Johan Skärm och Erik Alfred Karlsson.

Hvad departementschefen sålunda hemställt, däruti

statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt förordnade,

att i följd häraf proposition skulle till Riksdagen

aflåta^ af den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Pehr Thyselius.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.