Sök i Ratio Lex

Angående förändrade grunder för den af staten utöfvade egnahemslånerörelse

1907-04-04 · 46 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 45 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1907:145, Angående förändrade grunder för den af staten utöfvade egnahemslånerörelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.

1

N:o 145.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående förändrade

grunder för den af staten utöfvade egnahemslånerörelse;

gifven Stockholms slott den 4 april 1907.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att

l:o

medgifva, att under åren 1908 och 1909 hvad som återstår odisponeradt

af det belopp af högst 10 millioner kronor, som Riksdagen år

1904 bemyndigat Kungl. Maj:t att under åren 1905—1909 disponera

till statslån åt egnahemslåneförmedlare, må af Kungl. Maj:t disponeras

att såsom statslån tilldelas de hushållningssällskap, aktiebolag och föreningar

(laneförmedlare), hvilka vilja genom utlämnande af egnahemslån

bereda mindre bemedlade arbetare eller med dem likställda personer

tillfälle att på landsbygden eller å till stad hörande, men utanför det

planlagda området belägen mark, förvärfva eget hem, dock att, hvad

beträffar aktiebolag och föreningar, dylikt statslån må tilldelas endast

sådana, hvilka hafva till uppgift att befrämja förvärfvandet af egna hem

samt af Kungl. Maj:t, vid pröfning i hvarje särskildt fall, finnas vara

såsom mellanhänder vid lånerörelsen lämpliga och bereda tillräcklig

trygghet för, att egna hems förvärfvande af mindre bemedlade personer

varder på ett oegennyttigt och ändamålsenligt sätt befrämjadt, och

hvilkas bolagsordningar eller stadgar äro upprättade i öfverensstämmelse

med af Kungl. Maj:t särskildt föreskrifna grunder;

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 113 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ts Nåd, Proposition Nio 145.

2:6)

besluta, att för ifrågavarande lånerörelse skola gälla följande allmänna

villkor och bestämmelser:

Mom. 1. Egnahemslån må, med det i mom. 15 här nedan stadgade

undantag, utgå för bildande endast af sådant eget hem, där låntagaren

äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader, och kan

beviljas för förvärfvande af lägenhet, afsedd för idkande af jordbruk

(jordbruk slag enhet), eller lägenhet, där bostaden är det väsentliga (bostadslägenhet:).

Dylikt egnahemslån må ej tilldelas annan person, man eller kvinna,

än den, som är svensk medborgare, minst 21 år gammal, äger god frejd,

är känd för sparsamhet, nykterhet och hedrande vandel samt visserligen

ej saknar medel att i någon mån bidraga till bildande af eget hem,

men är i behof af kraftigt bistånd för dess förvärfvande; börande

egnahemslån i regeln ej utlämnas till den, som är öfver 50 år gammal.

Mom. 2. Egnahemslån skall utgå, då fråga är om jordbrukslägenhet,

med minst hälften och högst fem sjättedelar af det med

ledning af uppgjordt köpeaftal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar,

kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar beräknade

och af låneförmedlaren godkända värdet å jorden jämte därå befintliga

eller för uppförande afsedda byggnader samt, då fråga är om bostadslägenhet,

med minst hälften och högst tre fjärdedelar af samma värde.

Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger:

för jordbrukslägenhet 6,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000

kronor.

Mom. 3. Låneförmedlare, som önskar erhålla statslån för att

däraf utlämna egnahemslån, skall före den 1 november året näst före

det, för hvilket lån sökes, därom hos Kungl. Maj:t göra underdånig

ansökning, uti hvilken skall uppgifvas, huru stor del af lånet är afsedd

för jordbrukslägenheter och huru stor del för bostadslägenheter.

Mom. 4. Af Kungl. Maj:t beviljadt statslån må af vederbörande

låneförmedlare efter ingången af det år, för hvilket lånet anvisats, och

före den 1 november samma år på en gång eller i skilda delar lyftas

i statskontoret emot afkunnande af en utaf låneförmedlaren till statskontoret

eller order ställd, af statskontoret godkänd skuldförbindelse,

som skall innefatta låneförmedlarens åtagande att återbetala lånet i den

ordning, här nedan stadgas. Statslånebelopp, som nämnda dag kvarstår

outtaget, återfaller till fonden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj ds Nåd: Proposition N:o 145. ‘3

Annan låneförmedlare än hushållningssällskap skall därjämte, innan

någon del af statslånet må utbekommas, till statskontoret tillämna af

statskontoret godkänd säkerhet för den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Låneförmedlare må icke förvägras att under lånetiden utbyta

aflämnad säkerhet mot annan, som kan af statskontoret godkännas.

Inteckningar uti egnahemslägenheter, beviljade eller lämnade som säkerhet

för egnahemslån, hvilka af vederbörande låneförmedlare utlämnats

från statslånet i fråga, må kunna antagas såsom säkerhet intill ett belopp,

icke öfverstigande beträffande jordbrukslägenhet fem sjättedelar

och beträffande bostadslägenhet tre fjärdedelar af lägenhetens genom

taxeringsbevis eller på annat sätt, som statskontoret godkänner, intygade

värde vid den tid, då säkerheten erbjudes.

Därest statskontoret under lånetiden skulle finna ställd säkerhet

icke vidare vara nöjaktig, skall låneförmedlaren inom af statskontoret

förelagd tid, dock minst tre månader, aflämna nya säkerhetshandlingar,

som af statskontoret godkännas.

Mom. 5. Statslån, som af Kungl. Maj:t anvisats till beredande

af egnahemslån, förräntas efter tre och sex tiondedels procent om året.

Hvad af dylikt statslån icke vid utgången af det år, under hvilket

lånet i statskontoret lyfts, blifvit till egnahemslån utlämnadt eller eljest

disponerad^ skall jämte ränta till statskontoret inbetalas före utgången

af januari månad nästpåföljande år, där ej Kungl. Maj:t, på ansökning,

medgifver låneförmedlaren rätt att ytterligare ett år för afsedt ändamål

innehafva statslånebeloppet i fråga.

Finnes statslånebelopp vara af låneförmedlare genom aftal, upprättadt

i annan ordning, än i mom. 8 och 9 sägs, eller i strid mot

föreskrifterna i mom. 1 och 2, såsom egnahemslån disponerad!, äge

Kungl. Maj:t föreskrifva, att sådant statslånebelopp skall, där ej låneförmedlaren

inom af Kungl. Maj:t förelagd tid förmår styrka, att behörigt

lånekontrakt angående ifrågavarande egnahemslån uppgjorts,

omedelbart därefter jämte ränta till statskontoret inbetalas.

Af låneförmedlare utbekommet statslån skall, i den mån detsamma

icke bör inbetalas i sådan ordning, som här ofvan i detta moment

sagts, med afseende å återbetalningen delas i två lika stora delar; en

amorteringsdel och en stående del.

a amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blifvit till fullo

gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande af egnahemslån för

jordbrukslägenheter, en annuitet af fem procent och vid statslån, som

utlämnats till beredande af egnahemslån för bostadslägenheter, en annuitet

af sju procent, hvarvid i hvardera fallet såsom ränta räknas tre

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 145.

och sex tiondedels procent å det oguldna kapitalbeloppet af amorteringsdelen.

Amorteringsskyldigheten inträder med fjärde året efter utgången

af det kalenderår, under hvilket lånet från statskontoret utbekommits.

Intill dess kapitalafbetalningen börjar, erlägges endast föreskrifven ränta

å statslånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen,

ränta å statslånets stående del, intill dess jämväl denna

lånedel till fullo inbetalts.

Statslånets stående del kan, där ej sådant förhållande, hvarom i

mom. 7 här nedan sägs, mellankommer, från statens sida icke uppsägas,

förrän amorteringsdelen till fullo guldits, och åtnjuter låneförmedlaren

därvid sex månaders uppsägning. I hvarje fall skall likväl

den stående delen vara gulden inom fem år, från det sista inbetalningen

å amorteringsdelen bort fullgöras.

Ränta och amortering å statslån skall för hvarje år af låneförmedlare

till statskontoret inbetalas före utgången af mars månad nästpåföljande

år; skolande alltså den första amorteringen verkställas under

det femte året från utgången af det år, då statslånet lyfts.

Mom. 6. Varder, sedan lånekontrakt, hvarom i mom. 8 sägs,

blifvit angående beviljadt egnahemslån upprättadt, rätten till utbekommande

af lånet eller del däraf af låntagaren förverkad, eller varder

redan utlämnadt egnahemslån till låneförmedlaren återbetaldt i annan

ordning än såsom årlig kapitalafbetalning å amorteringsdelen, skall det

lånebelopp, till hvars utbekommande rätten förverkats eller som till

låneförmedlaren återbetalts, före utgången af mars månad året efter

det, då förverkandet skedde eller återbetalningen ägde rum, jämte ränta

till statskontoret inbetalas.

Mom. 7. Ställer sig låneförmedlare icke till efterrättelse här

ofvan meddelade bestämmelser i fråga om rånte- och kapitalafbetalning,

eller underlåter låneförmedlare, som af statskontoret erhållit föreläggande

att aflämna nya säkerhetshandlingar, att inom föreskrifven tid

sådant fullgöra, äger statskontoret att därom göra anmälan hos Kungl.

Maj:t, som bestämmer, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta

skall anses vara till återbetalning genast förfallet.

Mom. 8. Rörande hvarje egnahemslån skall, innan någon del

däraf må af låntagaren uppbäras, mellan låneförmedlaren och låntagaren

upprättas fullständigt lånekontrakt, hvaruti bestämmelser i följande afseenden

skola finnas intagna, nämligen:

beträffande belägenheten, storleken och värdet af den lägenhet,

för hvars förvärfvande lånet lämnas, samt densammas egenskap af jordbrukslägenhet

eller bostadslägenhet;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.

rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta

och återbetalning;

huruvida lånet må på en gång eller i särskilda terminer lyftas,

samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;

angående viss tid, inom hvilken lånet skall vara till fullo uttaget,

vid äfventyr att rätten till utbekommande af ej lyft belopp skall vara

förverkad;

beträffande hvilka byggnader böra å lägenheten uppföras och tiden,

inom hvilken de böra vara fullbordade;

rörande låntagarens skyldigheter i fråga om lägenhetens häfdande

och underhållande samt byggnadernas brandförsäkrande;

angående den kontroll från låneförmedlarens sida, som låntagaren

skall vara skyldig underkasta sig; samt

därom, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlare

och låntagare beträffande tillämpningen af lånekontraktets bestämmelser

skola afgöras af skiljemän i enlighet med lagen om skiljemän den 28

oktober 1887, samt att klander mot skiljemännens beslut icke må

äga rum.

Mom. 9. Vid uppgörandet af det i mom. 8 omförmälda lånekontrakt

skall lända till efterrättelse:

1) att tiden för vare sig lånets uttagande till fullo eller i kontraktet

bestämda byggnaders fullbordande icke må bestämmas sénare än till

början af det år, med hvilket amorteringsskyldigheten inträder;

2) att låneförmedlaren ej äger att — utom i fall, hvarom i mom.

15 här nedan sägs — för egnahemslånet betinga sig annan säkerhet

än första inteckning i lägenheten, dock att sådana inteckningar för

annat än fordran, hvilka icke hafva afsevärd betydelse för egnahemslägenhetens

värde, må kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt; ägande

tillika låneförmedlare, utan hinder af dessa bestämmelser, att, sedan

lånekontrakt upprättats, såsom förskott å beviljadt egnahemslån utbetala

större eller mindre del däraf mot säkerhet, som låneförmedlaren pröfvar

tillfredsställande, i hvilket fall emellertid inteckningssäkerhet, som ofvan

sagts, skall vara för hela egnahemslånet ställd senast före början af det

år, med hvilket amorteringsskyldigheten inträder, vid äfventyr att frågan

om egnahemslånet anses hafva förfallit och hvad i förskott utbetalts

jämte ränta genast skall till låneförmedlaren återbetalas; och

3) att andra villkor icke må betingas i fråga om ränta och återbetalning,

än i mom. 5 här ofvan angående statslån stadgats, dock med

undantag i följande afseenden, nämligen:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 145.

att uppsägningstiden för egnahemslånets stående del ma kunna

bestämmas till fem månader;

att låneförmedlare och egnahemslåntagare må äga att öfverenskomma

angående tid och sätt för erläggande af de årliga rånte- och

kapitalafbetalningarna; samt

att kontrahenterna må kunna förbehålla sig rätt, låntagaren att,

därest han så önskar, ej mindre under amorteringstiden på en gånginfria

återstoden af amorteringsdelen än äfven före lånetidens utgång

inbetala egnahemslånets stående del i dess helhet eller delvis, samt

låneförmedlaren att under nedan angifna förutsättningar uppsäga egnahemslånet

till inbetalning å tid, som låneförmedlaren bestämmer, nämligen

:

a) om låntagaren ej fullgör hvad i kontraktet föreskrifvits i fråga

om lägenhetens bebyggande;

b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskrifven

rånte- och kapitalbetalning;

c) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsafgift

för lägenheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet

stadgade villkor;

d) om fastigheten vanvårdas till jord och byggnad eller om byggnad

nedrifves eller bortflyttas, och värdet å lägenheten därigenom så minskas,

att säkerhéten för egnahemslånet ej vidare kan anses fullt betryggande;

e) om äganderätten eller — beträffande de lägenheter, som i mom.

lo här nedan afses — besittningsrätten till lägenheten i dess helhet

eller del däraf genom köp eller annat fång från låntagaren öfvergår i

andra fall, än då lägenheten i dess helhet öfvertages antingen af efterlefvande

make eller af bröstarfvinge eller af efterlefvande make och af

bröstarfvinge, hvilka behålla lägenheten oskiftad, eller ock af annan

person, hvilken är till egnahemslåns erhållande behörig;

f) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranledt egnahemslånets

beviljande;

g) om eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren, med

hänsyn till det med egnahemslånet afsedda ändamål, uppenbarligen

icke längre bör få tillgodonjuta detsamma.

Mom. 10. Lånekontrakt skall upprättas i två exemplar, hvaraf

hvardera kontrahenten skall taga ett; och skall afskrift af kontraktet

genom låneförmedlarens försorg ofördröjligen efter detsammas affattande

insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet.

Mom. 11. Låneförmedlare vare obetaget att under lånetiden medgifva

låntagare de lindringar i afseende å egnahemslånets återbetalning

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 145.

eller låntagarens skyldigheter i öfrigt, Indika icke strida mot föreskrifterna

uti inom. 1 och 2 eller eljest äro oförenliga med egnahemslånets

ändamål, dock att tiden för egnahemslånets uttagande till fullo eller i

kontraktet bestämda byggnaders fullbordande icke må utsträckas längre,

än i mom. 9 stadgats.

Mom. 12. Inkomna lånekontrakt skola af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

granskas. Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande därvid

lånekontrakt ej vara upprättadt i enlighet med bestämmelserna i mom. 8

och 9 samt med iakttagande af föreskrifterna i mom. 1 och 2, har Kungl.

Maj:ts befallningshafvande att, med bifogande af infordrad förklaring från

vederbörande låneförmedlare, därom göra anmälan hos Kungl. Magt.

Mom. 13. Låneförmedlare skall årligen före april månads utgång till

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet afgifva fullständig redogörelse

enligt fastställdt formulär för lånerörelsen under det nästföregående

året, hvilka redogörelser det åligger Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att inom påföljande maj månad till landtbruksstyrelsen öfversända.

Mom. 14. Därest hushållningssällskap så önskar och hos Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i länet i ämnet gör framställning, äger Kungl.

Maj:ts befallningshafvande ombesörja, att räntor och afbetalningar å af

sällskapet utlämnade egnahemslån varda genom vederbörandes försorg

i sammanhang med kronoskatterna debiterade, uppburna och redovisade.

Mom. 15. Till förvärfvande af bostadslägenhet, för hvilken med

ständig och oinskränkt besittningsrätt upplåtits mark, tillhörande Kungl.

och Hvitfeldtska stipendieinrättningen, må egnahemslån tills vidare

utgå, utan hinder däraf att låntagaren icke har äganderätt till lägenhetens

tomtområde; ägande låneförmedlare att för dylika egnahemslån

antaga den säkerhet, de pröfva lämplig.

Dessa villkor och bestämmelser skola träda i kraft den 1 januari

1908 och därefter, så vidt angår förhållandet mellan staten och låneförmedlarna,

gälla äfven redan utlämnade statslån, dock att hvad i

mom. 5 femte stycket stadgas därom, att å amorteringsdelen vid statslån,

som utlämnats till beredande af egnahemslån för jordbrukslägenheter,

skall erläggas en annuitet af allenast fem procent, icke afser andra lån

än sådana, som beviljas efter nämnda dag;

3 ro)

medgifva, att Kungl. Maj:t må äga meddela de ytterligare föreskrifter,

som i afseende å ifrågavarande lånerörelse må finnas erforderliga;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 145.

4:o)

medgifva, att Kungl. Maj:t må af egnahemslånefondens medel

årligen anvisa såsom bidrag till låneförmedlare för betäckande af för

dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader och möjliga förluster

ett belopp, motsvarande för hvarje låneförmedlare en half procent af den

ej till betalning förfallna kapitalskuld, hvari låneförmedlaren på grund

af från fonden utbekomna statslån vid årets början häftat till staten.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Alfred Petersson.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Magt» Nåd. Proposition N:o 145.

9

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 4 april 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

Juhlin,

SWARTZ.

Departementschefen, statsrådet Alfred Petersson anförde härefter:

Sedan Riksdagen år 1899 i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhållit,

att Kungl. Maj:t behagade föranstalta om utredning, huruvida och i

hvilket afseende åtgärder kunde vidtagas för beredande af tillfälle för

mindre bemedlade arbetare att på landsbygden förvärfva egna hem, och

därefter till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill utredningen

kunde föranleda, samt med anledning häraf frågan varit föremål för

utredning genom en särskild kommitté — den s. k. egnahemskommittén

— och åtskilliga myndigheter yttrat sig, aflät Kungl. Maj:t år 1904

till Riksdagen proposition angående lån af statsmedel för beredande af

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 113 Häft. 2

Ang. statens

egnahemslånerörelse.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.

tillfälle för arbetare att på landsbygdeu förvärfva egna hem. Denna

proposition blef af Riksdagen i hufvudsak bifallen. Den 17 juni 1904

utfärdades därefter nådig kungörelse angående de allmänna villkor och

bestämmelser, som skulle gälla för den sålunda beslutade egnahemslånerörelsen.

Denna lånerörelse är byggd på följande hufvudgrunder.

Riksgäldskontoret tillhandahåller statskontoret under åren 1905—

1909 mot räntegodtgörelse ett belopp af tillhopa högst 10 millioner

kronor för bildande af en egnahemslånefond. Under nämnda tid får

sagda belopp af Kungl. Maj:t disponeras att såsom statslån tilldelas de

hushållningssällskap samt de aktiebolag och föreningar af viss, närmare

angifven beskaffenhet, hvilka vilja såsom ansvariga låneförmedlare omhänderhafva

lånerörelsen och af de erhållna statslånen utlämna egnahemslån

till enskilda låntagare för förvärfvande af jordbrukslägenheter

eller bostadslägenheter. Dessa lägenheter måste vara belägna å landsbygden,

d. v. s. utom stads jurisdiktionsområde, och deras beräknade

värde får icke öfverstiga, enligt beslut vid 1906 års riksdag, för jordbru

k slägenhet 6,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor. Låntagaren

skall hufvudsakligen hafva sin utkomst genom kroppsarbete

samt i öfrigt uppfylla vissa personliga och ekonomiska kvalifikationer.

Egnahemslånebeloppet får uppgå till högst 5/6 af jordbrukslägenhets

värde och till högst 3/t af bostadslägenhets värde. För statslån behöfver

hushållningssällskap icke ställa någon säkerhet, men annan låneförmedlare

skall ställa säkerhet, som af statskontoret godkännes. Den del af

statslån, som blifvit placerad såsom egnahemslån, skall, liksom äfven

dessa egnahemslån, delas i två lika delar, en stående del och en amorteringsdel,

och äro särskilda föreskrifter meddelade angående sättet för

återbetalningen. Ränta å alla lån beräknas efter 3.6 procent. Annan

säkerhet för egnahemslånet får icke betingas än första inteckning i

egnahemslägenheten. Hushållningssällskap, men icke öfriga låneförmedlare,

åtnjuta årligt förvaltningsbidrag med V* procent af kapitalskulden.

Genom särskild kungörelse den 17 juni 1904 utfärdade Kungl.

Maj:t föreskrifter rörande beskaffenheten af de aktiebolag och föreningar,

hvilka skulle kunna antagas såsom låneförmedlare, angående kontroll

å deras verksamhet, samt angående de handlingar, som borde företes

vid ansökning om statslån ur egnahemslånefonden m. m.

Från och med år 1905 har nu den sålunda anordnade egnahemslånerörelsen

varit i verksamhet. Resultatet framgår närmare af följande

sammanställningar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 145.

11

Hushållningssällskapens låneförmedling år 1905.

j L å n e f ö r m e d 1 a r e

Beviljade statslån

Disponerade egn

ahemslån

Till fonden

återfallet

Jordbruks-

lån

Bostads-

lån

Summa

J ordbruks- lån

Bostads-

lån

Summa

eller åter- betaldt

belopp.

Stockholms läns .........

75,00C

—

25,000

—

100,000

—

ioo,ooo''_

Uppsala „ ............

45,00C

—

30,000

—

75,000

—

31,000

8,200

—

39,200

Ä*.

35,800''_

Södermanlands..............

150,00C

—

100,000

—

250,000

—

77,900

80,600

—

158,500

_

91,500''_

Östergötlands ..............

80,000

—

20,000

—

100,000

—

71,200

11,700

82,900

_

17,100

!

Jönköpings „ ............

75,000

—

25,000

_

100,000

—

31,150

—

3,000

—

34,150

_

65,850

_

Kronobergs „ ............

75,000

—

25,000

100,000

65,700

—

17,750

—

83,450

—

16,550

Kalmar läns norra .........

150,000

I

50,000

—

200,000

—

22,300

—

9,700

—

32,000

_

168,000

„ „ södra .........

100,000

L

50,000

—

150,000

—

—

—

5,800

—

5,800

_

144,200 _

Gottlands läns ............

40,000

i_

10,000

—

50,000

—

23,725

5,075

—

28,800

_

21,200

Blekinge „ ............

150,000

—

50,000

—

200.000

87,500

11,305

—

98,805

_

101,195

Kristianstads,, ............

270,000

—

30,000

—

300,000

—

269,950

_

30,000

—

299,950

_

50

Malmöhus „ ............

150,000

—

• 50.000

—

200,000

—

68,225

—

1,200

—

69,425

_

130,575

i

Hallands „ ............

35,000

—

40,000

—

75,000

—

17,000

—

15,000

—

32,000

_

43,000

Göteborgs och Bohus läns

25,000

—

55,000

—

80,000

—

10,600

—

46,250

56,850

—

23,150

_

Alfsborgs läns norra ......

150,000

—

50,000

—

200,000

—

22,650

1,100

—

23.750

_

176,250

___

„ södra ......

200,000

—

100,000

—

300,000

—

55,450

—

3,900

—

59,350

_

240,650

Skaraborgs läns ......

250,000

—

50,000

—

300,000

—

87,600

—

5,500

—

93,100

206,900

L

Värmlands „ ......

100,000

—

50,000

—

150,000

—

61,750

—

12,300

—

74,050

75,950

_

Örebro „ ......

75,000

—

25,000

—

100,000

—

65,450j

24,150

—

89,600

_

10,400

_

Västmanlands „ ......

80,000

—

20,000

—

100,000

—

72,500j

—

—

72,500

_

27,500

_

Kopparbergs „ ......

200,000

—

100,000

—

300,000

—

7,900

15,400

23,300

—

276,700

_

1 Gäfleborgs „ ......

90,000

—

10,000

—

100,000

40,800

3,800

—

44,600

—

55,400

Västernorrlands ,, ......

150,000

—

50,000

—

200,000

19,800''

7,200

—

27,000

173,000

Jämtlands „ ......

100,000

—

—

100,000

34,650:

—

34,650

65,350

_

Västerbottens „ ......

120,000

—

80,000

200,000

12,975

5,400

18,375

181,625

_

Norrbottens „ ......

325,000

—

75,000

—

400,000

68,005''so

7,700

75,705

50

324,294

50

Summa |3,260,000

1,170,000

-1

4,430,00o|

-1

l,325,78oj 5 o j

332,030

—|

1,657,810 5o|

2,772,189 so

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Hd.

Hushållningssällskapens låneförmedling år 1906.

Låneförmedlare

Beviljade statslån

Disponerade egnahemslån

Till fonden^

återta!let

eller åter- betaldt

belopp

Jordbruks-

lån

Bostads

lån

-

Summa

Jordbruks-

lån

Bostads

lån

-

Summa

Stockholms lans.........

35,000

_

15,000

_

50,000

_

14,500

_

10,500

_

25,000

—

25,000

_

Uppsala „ .........

39,000

-

21,800

-

60,800

-

34,000

-

21,400

—

55,400

-

5,400

—

Södermanlands „ .........

97,100

-

94,400

-

191,500

-

93,350

-

94,050

-

187,400

-

4,100

-

Östergötlands .........

80,000

-

20,000

-

100,000

-

77,050

-

16,600

-

93,650

-

6,350

-

Jönköpings „ .........

43,850

-

32,000

-

75,850

-

31,500

-

25,500

-

57,000

-

18,850

—

Kronobergs „ .........

75,000

-

25,000

-

100,000

-

27,940

-

4,675

-

32,615

-

67,385

-

Kalmar läns norra .........

60,000

-

40,000

-

100,000

-

10,200

-

3,800

-

14,000

-

86,000

-

„ „ södra .........

60,000

-

40,000

-

100,000

-

7,816

-

17,950

-

25,766

-

74,234

-

Gottlands läns .........

32,700

—

500

-

33,200

-

29,075

—

500

-

29,575

-

3,625

-

Blekinge ,..........

150,000

-

50,000

-

200,000

-

55,644

-

4,937

-

60,581

-

139,419

-

Kristianstads „ .........

180,000

-

20,000

-

200,000

-

180,000

-

10,050

-

190,050

-

9,950

-

Malmöhus „ .........

50,000

-

10,000

-

60,000

-

34,850

-

6,600

-

41,450

-

18,550

-

Hallands „ .........

18,000

-

25,000

-

43,000

-

2,500

2,000

-

4,500

-

38,500

-

Göteborgs och Bohus läns

30,000

-

30,000

-

60,000

-

29,600

-

27,450

-

57,050

—

2,950

-

Älfsborgs läns norra ......

127,350

-

48,900

-

176,250

-

10,900

-

1,800

-

12,700

-

163,550

-

„ „ södra ......

200,000

-

100,000

-

300,000

-

35,625

-

4,450

-

40,075

-

259,925

-

Skaraborgs läns........

38,600

-

1,700

-

40,300

-

38,600

—

1,700

-

40,300

-

-

-

Värmlands ,, .........

100,000

-

30,000

-

130,000

-

52,150

-

12,100

-

64,250

-

65,750

-

Örebro „ .........

75,000

—

25,000

-

100,000

—

69,235

—

12,500

-

'' 81,735

-

18,265

-

Västmanlands „ .........

41,000

—

7,000

—

48,000

-

41,000

—

3,100

-

44,100

-

3,900

-

Kopparbergs „ .........

192,100

—

84,600

-

276,700

-

13,500

-

14,500

-

28,000

-

248,700

-

Gäfleborgs „ .........

134,200

—

21,200

-

155,400

-

16,700

-

5,600

-

22,300

-

133,100

-

Västemorrlands...........

250,000

—

100,000

-

350,000

—

17,700

-

7,300

-

25,000

-

325,000

-

Jämtlands „ .........

46,950

18,400

65,350

46,950

18,400

65,350

-

-

-

Västerbottens „ .........

100,000

75,000

_

175,000

32,100

5,800

37,900

-

137,100

-

Norrbottens ...........

331,994

50

92,300

—

424,294! 5 o

93,274

50

25,500

-

118,774

50

305,520

—

Summa

2,587,844

50

1,027,800

3,615,644; so

1,095,759|5 0

358,762

|l,454,521 50

2,161,123

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.

13

Till hushållningssällskap beviljade statslån för år 1907.

Låneförmedlare

Bev

iljade statslån

Jordbruks-

lån

Bostads-

lån

Summa

Stockholms läns.............................

35,000

15,000

50,000

Uppsala „ ................................

60,000

40,000

100,000

Södermanlands „ .....................................

100,000

200,000

300,000

Östergötlands ,, ......................................

100,000

30,000

130,000

Jönköpings „ .....................................

3,400

16,500

19,900

Kronobergs „ ............................................

75,000

25,000

100,000

Kalmar „ norra ........................................

40,000

20,000

60,000

„ „ södra ........................................

60,000

40,000

100,000

Gottlands „ ................................................

17,630

—

17,630

Blekinge ,, ...................................................

80,000

20,000

100,000

Kristianstads „ ....................................................

200,000

25,000

225,000

Malmöhus „ ....................................................

90,000

10,000

100,000

Hallands „ ..................................................

25,000

20,000

45,000

Göteborgs och Bohus läns........................................

50,000

50,000

100,000

Alfsborgs läns norra........................................

115,250

47,100

162,350

150,000

50,000

200,000

Skaraborgs ,, ...................................................

118,100

5,500

123,600

Värmlands „ ..................................................

100,000

30,000

130,000

Örebro ,, ....................................................

37,000

13,000

50,000

Västmanlands „ ...................................................

175,000

7,000

182,000

Kopparbergs ,, ....................................................

178,600

70,100

248,700

Gäfleborgs „ ....................................................

100,000

100,000

200,000

Västernorrlands „ ....................................................

50,000

25,000

75,000

Jämtlands „ ....................................................

80,000

20,000

100,000

Västerbottens „ ....................................................

100,000

40,000

140,000

Norrbottens „ ....................................................

170,000

30,000

200,000

Summa |

2,309,980 |

949,2001

3,259,180

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 145.

Aktiebolags och föreningars låneförmedling.

Låneförmedlare

Län

Beviliadt

statslån.

Bostads-

lån

Dispone- rade egna- hemslån

Till fonden

återfallet

eller åter- hetaldt

belopp

1905.

Huskvarna egnahemsförening .

Jönköpings

48,000

35,500

12,500

Föreningen Egna Hem Hagaby

Örebro

69,750

69,750

—

Summa

117,750

105,250

12,500

1906.

Aktiebolaget Rickomberga egna

hem ........................................

Uppsala

25,000

25,000

1907.

Huskvarna egnahemsförening .

Jönköpings

150,000

—

—

Föreningen Egna Hem Hagaby

Örebro

26,250

—

—

Summa

176,250

—

—

Anm. Dessutom har från föreningen Egna Hem i Motala inkommit ansökning om lån å en

million kronor, hvilken ansökning dock, till följd af ofullständiga handlingar, ännu icke kunnat

för Kungl. Maj:t anmälas.

Af dessa tabeller framgår, bland annat, att samtliga hushållningssällskap

i riket uppträdt såsom låneförmedlare, att däremot lånerörelsen

genom andra mellanhänder fått endast ringa omfattning, att, ehuru vissa

hushållningssällskaps låneförmedling varit ganska betydande, det likväl

i allmänhet äfven för hushållningssällskapen mött svårigheter att finna

användning för så stora belopp, som sällskapen från början beräknat,

att därför högst betydliga summor, ibland nästan hela de rekvirerade

statslånen, såsom odisponerade återgått till fonden, samt att det för

åren 1905 och 1906 till egnahemslån verkligen disponerade beloppet

utgjort för hushållningssällskapen tillhopa 3,112,332 kronor och för

öfriga låneförmedlare tillhopa 130,250 kronor eller tillsammans 3,242,582

kronor. På grund af olika tolkning af ordet »disponerad^), hvartill

jag anhåller att längre fram få återkomma, torde visserligen summan

af de beviljade egnahemslånen vara något större, men skillnaden är i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 145.

detta sammanhang ej af nämnvärd betydelse. Å andra sidan är att

märka, att extra återbetalningar skett på grund däraf, att beviljade egnahemslån

af eu eller annan anledning icke utgått. Låneförmedlarnas

kapitalskuld vid 1906 års slut efter afdrag af de belopp, hvilka såsom

odisponerade varit förfallna till återbetalning före januari månads utgång

innevarande år, uppgår därför enligt från statskontoret erhållen

uppgift till endast 3,207,232 kronor.

Dessa siffror synas mig utvisa, att egnahemslånerörelsen åtminstone

icke ännu vunnit den omfattning, som torde hafva afsetts vid

dess anordnande och som skulle satt den i stånd att i någon mera

afsevärd mån bidraga till att bereda egna hem åt landets inbyggare,

stärka den mindre bemedlade befolkningens ekonomiska villkor, hämma

emigrationen och främja landets uppodling. Att svårigheter i flera hänseenden

mött och ställt sig hindrande i vägen för rörelsens önskvärda

utveckling har också framhållits såväl i särskilda till Kungl. Maj:t eller

jordbruksdepartementet ingifna framställningar som annorledes. Det

synes mig därför böra tagas i öfvervägande, huruvida icke dessa svårigheter

och hinder kunna och böra genom åtgärder från statens sida aflägsnas

eller åtminstone i någon mån mildras.

För att komma i tillfälle att i denna sak rådgöra med några

personer, hvilka under praktisk utöfning af låneförmedlares egnahemslånerörelse

eller eljest genom verksamhet för egnahemssakens främjande

vunnit erfarenhet om de härmed sammanhängande förhållandena,

erhöll jag den 28 september 1906 Kungl. Maj:ts tillstånd att för

biträde inom jordbruksdepartementet i sådant åsyfte tillkalla högst fem

personer. De af mig på grund häraf tillkallade personerna, ordföranden

i Gäfleborgs läns hushållningssällskap, landshöfdingen grefve H. E. G.

Hamilton, sekreterarna i Malmöhus och i Norrbottens läns hushållningssällskap

agronomen J. G. J. Leufvén och filosofie doktorn P. Hellström,

sekreteraren i Örebro läns egnahemsnämnd friherre N. G. O. Djurklou

samt kassören hos föreningen Egna Hem i Motala, F. W. Johansson,

sammanträdde under några dagar i Stockholm och afgåfvo ett till chefen

för jordbruksdepartementet ställdt, den 3 november 1906 dagtecknadt

. utlåtande, hvarur jag torde få anföra följande:

»Uppenbart är att den af Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutade

egnahemslånerörelse, för hvars verksamhet föreskrifter stadgats uti

kungörelsen den 17 juni 1904, icke vunnit den anslutning, som med

hänsyn till dess ändamål varit att vänta.»

Tillkallade

personers

yttrande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.

»Enligt vårt förmenande torde man, med nu gällande bestämmelser,

ej heller för framtiden kunna härutinnan motse någon afsevärd ändring.

Ifrågavarande rörelse handhafves nästan uteslutande af rikets • hushållningssällskap.

Att dessa nedlagt ganska mycket arbete på egnahemsrörelsens

främjande kan ej förnekas, men med fog torde man ej af dem

på detta område kunna begära eller vänta något mer intensivt arbete,

än som nu af dem utföres, då ju egnahemsrörelsen i viss mån kan

sägas falla utom deras egentliga arbetsfält. Då det i öfrigt är helt

naturligt, att sällskapen, som hafva så många andra viktiga uppgifter

att främja, måste vara betänksamma att ikläda sig förbindelser för

egnahemslån, när dessa uppgå till sådana belopp, att de öfverstiga

sällskapens egna tillgångar, lär man ej på denna väg kunna motse den

utveckling af egnahemsrörelsen, som för vårt land måste anses så högeligen

önskvärd.»

»Hvad åter beträffar föreningar och aktiebolag, hvilka genom 1904

års ofvan åberopade kungörelse jämväl berättigats att uppträda såsom

förmedlare af statens egnahemslån, så hafva hittills allenast två föreningar

och ett bolag begagnat sig af denna rätt. Och likväl lär det

svårligen kunna bestridas, att, därest egnahemsrörelsen skall vinna någon

verkligt afsevärd utveckling, densamma måste i främsta rummet fotas

på själfverksamhet hos dem, som önska komma i åtnjutande af det egna

hemmets fördelar, eller, med andra ord, just på föreningsväsendet. Att

på ett mer effektivt sätt än hittills skett söka väcka och understödja

denna själfverksamhet anse vi också därför vara det mål, till hvilket

man från det allmännas sida närmast bör sträfva. Den möjlighet att

blifva antagen såsom förmedlare af egnahemslån, som kungörelsen den

17 juni 1904 öppnat för föreningar och bolag, är tydligen ej tillfyllest,

då dels denna författning ej i nämnvärd mån förmått framkalla nya

dylika sammanslutningar, dels ock de flesta redan existerande egnahemsföreningar

icke kunnat söka eller i allt fall icke sökt egnahemslån af

statsmedel. Så är t. ex. förhållandet med föreningen »Egna Hem» i

Motala, som varit i verksamhet allt sedan början af 1890-talet och

numera vunnit en ganska betydande utveckling. Denna förening, som

står öppen för hvarje välfrejdad person, har sin verksamhet förlagd

hufvudsakligen till landsbygden, där den inköper lämpliga egendomar,

som styckas till egnahemslägenheter, men har undantagsvis i samma

syfte inköpt äfven tomter i stad. Föreningen bereder sina medlemmar

tillfälle att genom låga insatser själfva sammanspara första grundplåten

för det egna hemmet, hvarefter de få af föreningen på synnerligt billiga

villkor öfvertaga och förvärfva lägenheter, till hvilkas bebyggande äfven

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition No 145. 17

lan af föreningen beviljas. På samma sätt förhåller dot sig med de

Hosta andra dylika föreningar, hvilka i allmänhet arbeta under helt

andra former än de, som betingas af gällande regler för statens egnahemslånerörelse.

» *

)iNu anmärkta förhållanden synas oss gifva en ganska tydlig anvisning

därom, att, därest man vill från statens sida effektivt understödja

den på själfverksamhet fotade egnahemsrörelsen, detta måste ske på

sådant sätt, att vederbörande icke mer än nödigt är klafbindas i sitt

arbete utan få anordna detsamma under de former, som de i hvarje

fall finna för sig ändamålsenligas!.))

»Statsunderstöd till egnahemsförening eller för ifrågavarande ända“f1,

“,ldadt aktiebolag, synes oss därför böra få formen af förlagslån

till bildande af nödigt rörelsekapital.))

.1 utlåtandet angifvas därefter åtskilliga synpunkter, hvilka syntes

böra iakttagas ifråga om dylika förlagslån. Därefter yttras följande:

»Det torde äfven böra tagas i öfvervägande, huruvida icke möjlighet

bor beredas att utlämna dylika förlagslån till hushållningssällskap eller

landsting för inköp och styckning af större egendomar i syfte att åstadkomma

egnahemskolonier.))

))]^.an sku.lle kunna tänka sig att hushållningssällskapen, för att

erhålla lättnad i den för dem rätt tyngande egnahemslåneverksamheten

borde hvar inom sitt område verka för bildande af egnahemsföreningar

a hvilka arbetet med egnahemslånen så småningom kunde öfverflyttas*

men anse vi i alla händelser, att hushållningssällskapens verksamhet för

egnahemslånerörelsen bör fortfara under hufvudsakligen samma former

som hittills, liksom vi anse, att aktiebolag och föreningar, som så

önska,^ böra fortfarande medgifvas att vara låneförmedlare för egnahemslån

under de i kungörelsen den 17 juni 1904 angifna allmänna

villkor och bestämmelser.»

Då emellertid dessa villkor och bestämmelser syntes enligt de tillkallade

personernas åsikt i vissa stycken kräfva förtydliganden eller

ändringar för att icke verka hämmande för egnahem slånerörelsens utveckling,

särskild! beträffande hushållningssällskapens verksamhet därutinnan,

angåfvos därefter i.nämnda utlåtande de synpunkter, som syntes

böra iakttagas vid en revision af ifrågavarande författning. Jag torde

längre fram få närmare redogöra för de tillkallade personernas yttrande

i dessa hänseenden.

Bih. till Riksd. Prot. 1307. 1 Sami. 1 Afd. 113 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Inkomna

framställ
ningar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.

Jag anhåller nu att få i korthet omförmäla några inkomna framställningar,

hvilka beröra ifrågavarande förhållanden.

Uti en till Kungl. Maj:t den 17 november 1906 ingifven skrift

hafva styrelserna för föreningarna Arbetaren u. p. a. och Småbrukaren

u. p. a., bägge i Eskilstuna, framhållit, att sedan Kungl. Maj:t den 3

augusti 1906 förordna!, att Fors socken, inberäknadt Nyiors municipalsamhälle,

samt Klosters socken skulle med hela deras nuvarande områden

från och med ingången af år 1907 införlifvas med Eskilstuna

stad, egnahemslån icke längre kunde erhållas till lägenheter inom nämnda

bägge socknar. Eskilstuna stad blefve efter dessa socknars införlifvande

den till ytan vidsträcktaste stad i Sverige med eu utsträckning i ena

riktningen af en mil och i den andra af en och en half mil. Häråt

följde, att afståndet till arbetsplatserna icke medgåfve förläggandet af

arbetarnes bostäder å landsbygden utom stadsgränsen. På ett ställe

sköte visserligen en liten kil af Torshälla landsförsamling in på ett

afstånd af ett par kilometer från själfva staden, men detta komme

endast att hafva till följd, att jordprisen å detta område komme att

stiga högst väsentligt, och att egna hem med statslån här komme att

sammanträngas, så långt utrymmet medgåfve. Hvad det egentliga småbruket

beträffade, komme en bestämd orätt att ske den jordbrukande

befolkningen i de gamla socknarna, i det den alldeles afstängdes från

den lånehjälp, som stode småbrukare på annan landsbygd i Sverige till

buds, och detta ehuru trakten i flera afseenden lämpade sig för eu småbruksutveckling.

Efter egnahemslånens tillkomst hade redan uppstått

i dessa socknar en omfattande och lofvande egnahemsrörelse, från

april månad år 1905 till september månad år 1906 hade nämligen egnahemsnämnden

i Södermanlands län till egna hem i nämnda socknar

beviljat 119 lån. Af dessa vore dock 44 ärenden, som behandlats efter

det föreskriften om socknarnas införlifvande med staden utfärdats, förklarade

hyllande i afvaktan på eventuellt tillstånd till fortsatt egnahemslånerörelse

därstädes. Berörda 119 lånesökande representerade omkring

600 familjemedlemmar, hvilket tydligt visade, att egnahemsrörelsen i

denna ort redan från början blifvit af ingripande betydelse. I ekonomiskt

hänseende hade egnahemsverksamheten utfallit lyckligt, i det att

egnahemsbyggarnas årliga utgifter blefve väsentligt mindre, än motsvarande

lägenheter skulle kosta i hyra. Därest nu hela denna lyckosamma

rörelse skulle tvingas att upphöra, måste arbetarna afstå från

tanken på egna hem, enär medel därtill annorledes än genom statens

egnahemslånerörelse svårligen kunde erhållas och i hvarje fall skulle

draga så hög ränta och så svåra amorterings villkor, att den årliga

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj.ts NM. Proposition N:o 145.

utgiften blefve dubbel eller flerdubbel i jämförelse med egnahemslånen.

Arbetarna skulle icke kunna bära dessa afgälder, utan måste då byra

in sig i kaserner. Ett stort antal medlemmar i de bägge föreningarna

hade erfarit välsignelsen af egnahemslånen, och flera andra äfvensom

många arbetare utom föreningarna önskade att efter hand komma i

åtnjutande af samma förmån. På grund af dessa förhållanden har i

skriften anhållits, att åtgärder måtte vidtagas för att egnahemslånerörelsen

måtte kunna fortgå inom nämnda bägge socknar.

I framställningen hafva instämt styrelserna för Eskilstunaortens

småbrukarförening u. p. a. samt för Eskilstunatraktens trädgårdsodlarförbund,

och har densamma förordats af cheferna för ett flertal till

Eskilstuna förlagda industriella anläggningar, sysselsättande sammanlagdt

omkring 2,550 arbetare.

Kungl. Ivlaj:ts befallningshafvande i Södermanlands län har i utlåtande

den 22 november 1906 tillstyrkt framställningen och hemställt,

att egnahemslån måtte få utgifvas för egnahemsbildningar inom nämnda

socknar äfven efter ingången af år 1907. Statskontoret, som äfven

hörts, har i inlåtande den 6 december 1906, järnte erinran att egnahemslånens

begränsning till endast landsbygden skett genom gemensamt

beslut af Kungl. Maj:t och Riksdagen, anfört att, då förhållanden, liknande

de till stöd för nu förevarande ansökning åberopade, syntes

kunna förefinnas eller komma att förefinnas jämväl å andra orter, ämbetsverket

ansåge skäl vara för handen att i lånevillkoren vidtaga sådan

ändring, att med statslån ur egnahemslånefonden skulle kunna understödjas

jämväl egnahemsbildningar å stads utom det planlagda området

belägna mark, hvilken alltså borde i förevarande afseende likställas

med landsbygd. Statskontoret har hemställt om proposition till Riksdagen

innefattande förslag till ändring i lånevillkoren i dylikt syfte.

I en underdånig framställning från Södermanlands läns hushållningssällskap

af den 5 december 1906 beröres samma ämne. Denna

framställning är föranledd af och hänvisar till en den 24 augusti samma

år till sällskapets förvaltningsutskott aflåten skrifvelse från sällskapets

egnahemsnämnd, däruti hufvudsakligen samma skäl anföras och vidare

utvecklas, hvilka framhållits uti förberörda skrifvelse från Eskilstunaföreningarna.

Hushållningssällskapets hemställan innefattar, att de

arbetare, hvilka före den 1 september 1906, då enligt sällskapets lånereglemente

ansökningar om egnahemslån för år 1907 skolat vara ingifna,

inkommit med dylika ansökningar, afseende egna hem i Klosters

eller Fors socknar, måtte få komma i åtnjutande af egnahemslån, oafsedt

socknarnas införlifvande med staden. Kungl. Maj:ts befallningshafvande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.

i Södermanlands län har i utlåtande den 17 december 1906 hänvisat

till sitt utlåtande i det förut omnämnda ärendet och förklarat sig icke

hafva något att erinra mot den nu gjorda ansökningen. Äfven statskontoret

har i underdånigt utlåtande den 18 januari innevarande år

åberopat sitt utlåtande i först omförmälda ärende.

Uti en särskild, till chefen för jordbruksdepartementet ställd

skrift af den 10 november 1906 har vidare egnahemsnämnden i Södermanlands

län dels ånyo fäst uppmärksamheten å låneförmedlingen inom

nämnda bägge socknar dels ock framhållit vissa önskemål i åtskilliga

andra hänseenden.

Jämväl Östergötlands läns hushållningssällskap har uti en till

Kungl. Maj:t ställd skrifvelse af den 24 december 1906 framställt

åtskilliga förslag i afseende på egnahemsrörelsens underlättande. I

denna skrifvelse auföres hufvudsakligen följande. Man hade kommit

till insikt om, att svårigheterna vid egnahemslånerörelsens bedrifvande

vore vida större, än i allmänhet kunnat förutses. Bland de svåraste

hindren syntes kunna räknas de omständliga och tidsödande åtgärder,

som erfordrades för att erhålla det blifvande egna hemmet afsöndradt,

lagfaret och gravationsfritt liksom ock de stora kostnaderna härför.

Hushållningssällskapet hade visserligen sökt att härvid lämna de låntagare,

som sådant önskat, största möjliga hjälp, men hindret läge i

själfva de gällande bestämmelserna rörande afsöndrings- samt lagfartsoch

inteckningsärenden. Då den egnahemslånesökande i regel ej kunde

anskaffa medel till gäldande af eu inköpt lägenhet, förrän han utbekommit

egnahemslånet, vore det säkerligen af största betydelse, om

tiden mellan lånets beviljande och utbetalande kunde förkortas till den

minsta möjliga. Enligt gällande bestämmelser rörande jordafsöndring

fordrades nu, att afhandling rörande lägenhetens föryttring skulle företes,

då ansökning gjordes om fastställelse å afsöndringen. Då i allmänhet

den, som önskade förvärfva ett eget hem, vore beroende af, huruvida

egnahemslån erhölles, måste detta göras till villkor för köpeaftalets

trädande i kraft, och egnahemsnämndens beslut därför afvaktas, innan

fastställelse å afsöndringen kunde vinnas. Härigenom förorsakades

onödigt dröjsmål. Visserligen kunde ägostyckning användas, men jordafsöndring

vore otvifvelaktigt en mera lämplig och omtyckt form för

egnahemsbildningar. Någon olägenhet af att jordafsöndring medgåfves,

utan att köpeaftal förelåge, syntes knappast kunna befaras. Vidare

ville sällskapet framhålla, hurusom framför allt i domsagor, där högst

tre ting årligen hölles, men äfven i tingslag med annan tingsordning

afgörandet af lagfarts- och inteckningsärenden nu kräfde alltför lång

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls Nå"l. Proposition N:o 145. 21

tid. Ett mera tidsenligt liandläggningssätt af dessa ärenden, i afseende

hvarå sällskapet hänvisade till den i justitieombudmannens ämbetsberättelso

till 1901 års Riksdag intagna framställning, skulle enligt

sällskapets åsikt blifva al stor betydelse för egnahemslånerörelsen. Men

äfven om dessa ärendens handläggning sålunda påskyndades, skulle den

nuvarande bestämmelsen om förmånsrätt för ogulden köpeskilling alltid

i hög grad fördröja utlämnandet af beviljadt egnahemslån, enär detta

icke kunde utbetalas, förrän den s. k. lagaståndstiden ullupit. Med

nutidens förbättrade kommunikationer syntes denna tid kunna för landsbygden

väsentligt förkortas. Vidare vore att märka, att för lossandet

åt stamhemmanets inteckningar från afsöndrad lägenhet förefunnes ofta

sa årigheter. Ett förenklande af åtgärderna härför vore synnerligen af

behof vet påkalladt. Ifall hushållningssällskapen blefve, hvad egnahemslånerörelsen

anginge, befriade från stämpelafgift, skulle eu icke

oa äsentlig lättnad i kostnaderna kunna beredas låntagarna. Vid relaxerande

af inteckningar uppstode dryga kostnader, särdeles för bevis å

efterliggande inteckningar. Dessa kostnader borde inskränkas genom

föreskrifter angående förfaringssättet vid relaxationer. Vidare ansåge

sällskapet det önskAräi’dt, att jordbruksinventarier finge samintecknas

med jordbruksfastighet. Dylika inventarier motsvarade i inköpspris

ofta mer än 30. procent af fastighetens A7ärde. Då egnahem slåntagaren

måste skaffa sig dessa inventarier för andra medel än egnahemslånet

och dessutom själf tillskjuta 1 /6 af själfva lägenhetens värde, ställdes

icke små anspråk på hans ekonomi. Om inventarierna äfAren finge

intecknas, skulle kanske lånekvoten kunna höjas.

Äfven från enskilda, för egnahemssaken intresserade personer

hafva skriftliga framställningar inkommit till jordbruksdepartementet.

Jag anser mig vidare böra erinra, att frågan om statens egnaliemslånerörelse

varit under de senare åren ganska uppmärksammad i

pi essen och litteraturen och att flera anmärkningar och förslag därvid

framställts. Den behandlades äfAren vid den af centralförbundet för

socialt arbete nyligen anordnade småbrukskonferensen i Stockholm.

De vid denna konferens fattade resolutionerna hafva ingifvits till jordbruksdepartementet.

Såsom ett af de viktigaste hindren för egnahemsrörelsens ut- rusa åtgärder

Arecklmg har framhållits svårigheten att erhålla det nödvändiga jord- f°r e9nahcmsområdet.

Staten bör, har man sagt, härvid ingripa genom att på något undsättande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 145.

sätt bidraga till, att för egnaliemsbildningar passande jord må finnas

att tillgå i större utsträckning och måhända äfven till billigare pris än

för närvarande. Äfven jag finner det vara en mycket viktig förutsättning

för egnahemsrörelsens förkofran, att åtgärder vidtagas för att

bereda lättare tillgång till jord för pris, som icke genom mellankommande

spekulation blifvit på ett konstladt sätt uppdrifvet.

Såsom ofvan meddelats, hafva de af mig tillkallade personerna

i sitt utlåtande föreslagit, att staten skulle lämna förlagslån åt aktiebolag

och föreningar såsom rörelsekapital vid deras Amrksamhet för

egnahemssakens främjande. Dessa förlagslån skulle få användas till

inköp och styckning af områden, lämpliga till anordnande af egnahemslägenheter.

Förslaget synes mig vara synnerligen beaktansvärdt. Jag

kan emellertid icke finna det lämpligt eller önskvärdt, att de därtill

nödiga medlen utgå från egnahemslånefonden, helst som för antydda

förlagslån synas böra i åtskilliga hänseenden uppställas andra föreskrifter

än dem, som gälla för egnahemslånerörelsen. Jag har därför för afsikt

att föreslå Kungl. Maj:t att till Riksdagen aflåta proposition om anvisande

af medel till en särskild fond för berörda ändamål.

Det har vidare ifrågasatts, att åtgärder skulle vidtagas för att

kronans domäner samt lämplig mark af kronans skogsegendomar skulle

i större utsträckning än nu äger rum upplåtas till egna hem. I anledning

häraf må erinras, att genom kungl. brefvet till domänstyrelsen

den 25 september 1896 åtgärd vidtagits för en ganska omfattande

utstyckning af mindre jordbrukslägenheter från kronans domäner.

Jag har också haft min uppmärksamhet fäst vid angelägenheten

af, att den utväg till bildande af egna hem, som sålunda öppnats,

måtte varda i största möjliga utsträckning anlitad. Emellertid bär det

därvid A''isat sig, att man stött på hinder, som det icke stått i de förvaltande

myndigheternas makt att undanröja. Särskildt har det mött ej så få

svårigheter att, då beslut fattats om en fastighets. styckning eller om

upplåtelse af ett större antal lägenheter från en fastighet, genast erhålla

lämpliga spekulanter i tillräckligt antal. En följd häraf har blifvit, antingen

att i många fall ett flertal lotter ej kunnat säljas eller att flera

lotter inropats af samme person. Det kan emellertid ifrågasättas, om

ej härutinnan en förändring till det bättre skulle kunna åstadkommas

genom ändrade föreskrifter i ämnet. Det är min afsikt att låta utredning

angående dessa förhållanden verkställas inom vederbörande ämbetsverk.

En annan till nämnda mål syftande åtgärd är upplåtelse af odlingslägenheter

å kronoparker inom de sex norra länen. Förberedande

arbeten i detta sj^fte pågå inom departementet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.

Såsom af det förut sagda framgår, hafva äfven nu gällande stadganden

rörande jordafsöndring samt lagfart och inteckning äfvensom

i fråga om sättet för dessa ärendens handläggning m. m. ansetts innebära

afsevärda hinder för egnahemsrörelsens utveckling. Arbeten på

en revision af hithörande bestämmelser pågå emellertid inom lagberedningen,

och torde följaktligen förutnämnda framställningar i dessa

delar böra öfverlämnas till justitiedepartementet för vidare behandling.

Då jag härefter öfvergår till att yttra mig rörande själfva egnahemslån

erörel sen och de förändringar i densamma, som kunna vara

påkallade, torde jag först böra nämna, att röster icke saknats,

hvilka velat göra gällande, att denna rörelse från början ledts in på

orätt väg, genom det system med anlitande af mellanhänder eller s. k.

låneförmedlare, på hvilket man slagit in, och att den borde ofördröjligen

omläggas därhän, att staten toge den mera direkt om hand genom redan

befintliga eller särskild! upprättade organ. År 1904 framhölls uttryckligen,

att lånerörelsen vore till en början att betrakta såsom ett försök,

och att utfallet däraf borde få afgöra, huruvida den inslagna vägen

fortfarande skulle användas. Nu torde det visserligen, såsom ofvan

framhållits, vara oförnekligt, att rörelsens omfattning hittills icke fullt

motsvarat hvad man från början trott sig kunna hoppas. Men det

synes mig dock ännu vara för tidigt att häraf draga några bestämda

slutsatser om nämnda systems lämplighet eller olämplighet öfverhufvud.

De svårigheter, som mött egnahemslånerörelsen i praktiken, hafva

säkerligen till väsentlig del berott på omständigheter, som icke direkt

sammanhänga med själfva det använda systemet. Visserligen torde det

förhållandet, att icke flera aktiebolag och föreningar anlitat egnahemslånefonden,

tyda på, att på ett eller annat håll föreligga brister i det

sätt, på hvithet rörelsen är ordnad. Huruvida dessa ligga i själfva

systemet, torde emellertid kunna ifrågasättas. Den hittills vunna erfarenheten

synes mig icke lämna något bestämdt svar på denna fråga. I

hvarje fall finnas omständigheter, som tyda på att äfven andra med den

nuvarande egnahemslånerörelsen förbundna omständigheter verkat hämmande

på densamma. Innan någon systemförändring på allvar ifrågasattes,

synes det därför vara riktigast att söka tillse, huruvida icke

genom förändringar i vissa af detaljbestämmelserna, ägnade att underlätta

låneförmedlingen och egnahemsbildningarna, ett mera fördel
-

Egnahems
lånerorelsens
anordning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Låneför
medlare.

Egnahems
Panttagare.

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.

aktigt resultat af rörelsen må kunna uppnås äfven med bibehållande

af den nuvarande organisationen.

Till besvarande uppställer sig då först frågan, huruvida någon

förändring bör vidtagas beträffande de låneförmedlare, som må kunna

anlitas. Att hushållningssällskapen böra såsom låneförmedlare bibehållas,

synes mig vara uppenbart. Detsamma gäller äfven aktiebolag

och föreningar; och det torde till och med vara ett önskemål, att sådana

uppträda såsom låneförmedlare i betydligt större utsträckning än hittills

varit fallet. Vill man vinna detta mål, torde emellertid föreskrifterna

böra i någon mån ändras. För närvarande är stadgadt, att bolag och

föreningar för att kunna uppträda som låneförmedlare skola vara »för

ändamålet särskildt bildade». Denna bestämmelse kan möjligen tolkas

och har äfven, enligt hvad jag inhämtat, på vissa håll tolkats sålunda,

att aktiebolaget eller föreningen skall vara bildad med det särskilda

ändamålet, att genom utlämnande af egnahemslån bereda mindre

bemedlade arbetare tillfälle att på landsbygden förvärfva egna hem. Med

denna tolkning skulle till exempel från möjligheten att blifva låneförmedlare

vara uteslutna dels sådana aktiebolag och föreningar, hvilka vid sin

verksamhet tillgodose äfven andra personer än dem, som med de för

egendomslånerörelsen gällande bestämmelser kunna erhålla egnahemslån,

och dels de, hvilka utöfva verksamhet äfven annorstädes än å landsbygden.

I öfverensstämmelse med den mening-, som härutinnan uttalats af de

utaf mig tillkallade personerna, anser jag det vara önskvärdt, att för

egnahemssaken verksamma bolag och föreningar äfven af de slag, som

sålunda tilläfventyrs kunnat för närvarande anses vara uteslutna från

rätt till låneförmedling, må uttryckligen erhålla dylik rätt sig tillerkänd.

I detta hänseende har ett förtydligande föreslagits. Uppenbarligen löper

man icke härigenom någon risk att ändamålet skall föx-felas, då ju i

hvarje fall vederbörande låneförmedlares lämplighet skall omsorgsfullt

pröfvas.

Det kunde ifrågasättas, om ej äfven andra låneförmedlare än de

nu nämnda skulle kunna antagas. Jag finner mig dock icke nu böra

föreslå någon dylik utsträckning.

Egnahemslån kan enligt bestämmelse uti ingressen för närvarande

tilldelas endast mindre bemedlade »arbetare». Uti mom. 1 af de nu

gällande villkoren och bestämmelserna förtydligas detta begrepp sålunda,

att låntagaren skall »hufvudsakligen af kroppsarbete hafva sin utkomst».

De af mig tillkallade personerna hafva härom anfört, att ifrågavarande

definition syntes vara väl trång och kunna vid en tolkning af författningen

efter bokstafven föranleda, att ej mindre arbetsbefäl och förmän

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kunfjl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 145.

än äfven i statens och kommunens tjänst anställda betjänte blefve uteslutna

från åtnjutande af egnahemslån, hvartill eu viss benägenhet på

liera håll förnummits. Med anledning häraf ansågo de tillkallade personerna,

att det skulle vara lämpligt att angifva dem, till hvilka egnahemslån

finge utgå, med uttrycket »arbetare eller med dem likställda

personer». Äfven jag finner den nuvarande begränsningen i detta

hänseende vara allt för snäf och håller före, att egnahemslån böra kunna

medgifvas äfven andra mindre bemedlade än kroppsarbetare i egentligmening.

Afsåge egnahemsrörelsen uteslutande bildandet af mindre

jordbruk, vore uppenbarligen en sådan begränsning öfverhufvudtaget

tillfredsställande. Nu har emellertid genom omständigheternas makt

hos oss sträfvandet i detta syfte förbundits äfven med sträfvandet att

bereda egna hem i den mera inskränkta betydelsen af egen bostad;

och på detta område finnes ej anledning att inskränka statens verksamhet

till att allenast afse kroppsarbetare i detta ords strängaste

betydelse. De sociala synpunkter, som här spela in, äga sin giltighet

äfven i fråga om andra befolkningsklasser. Den af de tillkallade

personerna föreslagna beteckningen på dem, Indika må kunna erhålla

egnahemslån, »arbetare eller med dem likställda personer» synes

mig vara antaglig. Att en dylik utsträckning af rätten till egnahemslån

skulle föranleda afsevärda missbruk kan jag icke anse.

Fortfarande böra nämligen naturligtvis den lånesökandes personliga

kvalifikationer omsorgsfullt pröfvas, så att det kan antagas, att syftemålet

med egnahemsföretaget ernås och detta sålunda blifver till gagn för

honom, och icke blott ett äfventyr, dömdt att misslyckas. Särskild!

synes det mig vara af vikt, att det tillses, att den, som söker egnahemslån

för grundandet af jordbruk, ej är allt för främmande för

denna näringsgren. Bestämmelse angående maximivärdet å de lägenheter,

till hvilkas förvärfvande egnahemslån få lämnas, torde äfven

utgöra garanti för att icke egnahemslån må utgå till sådana personer,

för livilka de icke böra vara afsedda.

Bland de uti ingressen upptagna inskränkande bestämmelserna

för egnahemslånerörelsen förekommer äfven, att det egna hemmet skall

vara beläget på landsbygden. Härmed afses, enligt hvad statsrådsprotokollet

och utskottsutlåtandet år 1904 utvisa, den mark, som ligger utom

stadsdomstols jurisdiktion. Med anledning af vid nämnda års riksdag

väckt motion, att lån skulle få beviljas till bostadslägenheters upplåtande

äfven å till stad hörande område, uttalade utskottet, att det åtminstone

för det dåvarande icke syntes tillrådligt att i detta afseende gå längre,

än i propositionen föreslagits, enär frågan då skulle,, få ett helt nytt,

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 113 Höft. 4

Land och

stad.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.

betydligt förändradt innehåll samt en väsentligt vidgad omfattning,

hvarom allt närmare utredning saknades. Hvad utskottet sålunda anfört

finner jag väl äga full giltighet beträffande de egentliga stadsområdena.

Däremot torde, åtminstone på många ställen, föga eller ingen skillnad

finnas mellan den öfriga, utanför det planlagda området belägna marken

och landsbygden i egentlig mening. Särskild! är detta fallet, då stadens

jurisdiktionsområde är mycket stort, hvilket flerstädes är händelsen, och i

synnerhet, då det är fördeladt i enklaver med mellanliggande landsbygd

eller då kilar af landsbygd sträcka sig in närmare stadens centrum än de

aflägsnare delarna af stadsmarken. Att då tillåta egnahem sbildningar med

anlitande af egnahemslån å landskommunernas mark, men icke tillåta dem

på stadens lika långt eller kanske till och med längre bort från det planlagda

området belägna mark, låter sig näppeligen försvaras. Den judiciella

indelningen af riket torde icke härvidlag vara en lämplig norm. De

missförhållanden, som kunna uppkomma af nu ifrågavarande begränsning,

hafva på ett i ögonen fallande sätt visat sig i fråga om de med

Eskilstuna stad numera förenade socknarna Fors och Kloster, i afseende

hvarpå jag tillåter mig hänvisa till de framställningar härom, för hvilka

jag ofvan redogjort. Äfven beträffande ett flertal andra städer pågår

inkorporering af kringliggande landsbygdsområden eller är fråga väckt

därom. Det synes desto mindre vara lämpligt att från egnahemslån

utesluta dylika områden, som dels det i allmänhet torde vara dessa,

hvilka allra bäst ägna sig att upplåtas till bostadslägenheter och dels

sådana områden äfven för smärre jordbrukslägenheter erbjuda särdeles

stora fördelar på grund af tillfället till förmånlig afsättning i staden

för lägenhetens produkter af skilda slag samt möjligen äfven till extra

arbetsförtjänst under de tider, då lägenhetens skötsel måhända icke

fullt upptager dess ägares tid. I det bestämda maximivärdet för lägenheterna

samt i öfriga villkor för egnahemslån torde ligga tillräcklig

säkerhet mot missbruk. Jag finner mig därför böra, i öfverensstämmelse

med hvad de af mig tillkallade personerna i detta hänseende

föreslagit, förorda, att till stad hörande men utanför det planlagda

området belägna mark må i förevarande afseende likställas med landsbygd.

Beträffande egnahemslånerörelsen inom forberörda Fors och

Klosters socknar anhåller jag att särskild! få gorå framställning om

propositions aflåtande till Riksdagen i syfte att redan för innevarande

år egnahemslån måtte få utgå, utan hinder af socknarnas införlifvande

med Eskilstuna stad.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett inom jordbruksdepartementet

ujarbetadt förslag till i viss mån ändrade bestämmelser

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145. 27

för ifrågavarande egnahemslånerörelse, anförde departementschefen beträffande

de ändringar, hvilka i det upplasta förslaget vidtagits uti de

särskilda momenten åt gällande villkor och bestämmelser, följande.

Uti andra stycket al inom. 1 har en förändring vidtagits i afseende

å egnahemslåntagarens minimiålder. För närvarande gäller, att egnahemslån

i regel ep må utgå till den, som icke är 25 år gammal. De förut

omförmälda tillkallade personerna hafva emellertid förklarat sig anse.

att denna åldersgräns borde nedflyttas till myndighetsåldern, 21 år, och

detta så mycket hellre, som i stora delar af vårt land arbetarna vid en

ålder mellan 21 25 år inginge äktenskap, i samband hvarmed naturligtvis

en önskan att förvärfva eget hem gjorde sig gällande. Det borde äfven

lorttarande, enligt nämnda personers mening, vara låneförmedlare obetaget

att, därest så lämpligen funnes kunna ske, medgifva egnahemslån

åt sökande, som öfverskridit 50 års ålder. Jag ansluter mig fullständigt

till dessa åsikter. &

Beträffande mom. 2 hafva de tillkallade personerna gjort följande

uttalande. »Uti mom. 2 är föreskrifven viss latitud, olika då jordbrukslägenhet^

eller bostadslägenhet afses, inom hvilken lånets belopp skall

låneföi medlaren bestämmas. De flesta hushållningssällskap torde

väl härvid låta lånebeloppen uppgå till maximum af nämnda latitud,

men några sällskap lära dock af hänsyn till nödig trygghet för möjligheten

att återbekomma det utlånade kapitalet hafva för regel att vid

lånebeloppens bestämmande närma sig latitudens minimum. Då detta

emellertid näppeligen kan anses vara öfverensstämmande med författningens

anda, synes det böra uttalas, att lånen i regel skola mots\

ara lägenhetens hela uppskattade värde med afdrag af låntagarens

egna tillgångar, dock att de skola uppgå till minst 7ä och"högst

respektive 5/e och s/4 af nämnda värde.» Den sålunda gifnä tolkningen

af meningen med bestämmelserna i detta moment synes mig vara fullkomligt

riktig. Det^ måste ju nämligen anses såsom ett missförhållande,

onp säkerheten för lånet finge spela en så afgörande roll, att den, hvilken

befunne sig ^i så knappa ekonomiska villkor, att han blott med den

kraftigaste lånehjälp kunde förvärfva sitt egna hem, skulle få lånebeloppet

nedsatt vida under maximum, kanske ända ned till minimum,

J,l!.Str.därfÖr att ^ian ka(^e ringa egna tillgångar och säkerheten för lånet

därför syntes svag. Resultatet af en sådan princip skulle blifva, att

de mest behöfvande nödsakades att på annat håll till hög ränta och mot

betungande villkor anskaffa tillskottslån, såvida de ej föredroge att afstå

från tanken att bilda eget hem. Det är dock en af grundreglerna för

statens egnahemslånerörelse, att låntagaren bör genom densamma få så

Mom. 1.

Mom. 2.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Mom. 4.

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.

kraftig hjälp, att han icke behöfver, åtminstone i större mån, sätta sig i

skuld annorstädes och därigenom äfven råka i ett kanske farligt beroende

af andra personer. Men ehuru jag sålunda anser, att den af de tillkallade

personerna uttalade grundsatsen är fullt riktig, kan jag icke

tillråda, att den intages i bestämmelserna såsom uttrycklig föreskrift.

Då staten anlitar ansvariga låneförmedlare, synes det nämligen icke vara

möjligt att föreskrifva, att dessa skola vara nödsakade att ikläda sig

en risk, som de själfva anse vara alltför farlig. Icke heller synes det

rådligt att söka hindra antydda missförhållande på det sätt, att låneförmedlarna

tillätes att taga tilläggssäkerhet. En sådan bestämmelse

skulle nämligen antagligen blott föranleda ännu större svårigheter för

egnahemslåntagaren. Det torde därför icke låta sig göra annat än att

såsom ett önskemål framhålla, att låneförmedlarna måtte i största

möjliga utsträckning tillämpa förberörda grundsats. I mån som på

grund af lånerörelsens ökade omfattning förvaltningsbidraget — hvilket

jag ämnar föreslå skola tillerkännas äfven andra låneförmedlare än

hushållningssällskapen — stiger, torde det icke vara alldeles otänkbart,

att låneförmedlarna kunna däraf erhålla något öfverskott öfver de årliga

utgifterna. Af dylikt öfverskott kan då möjligen bildas en riskfond,

hvarigenom faran åt de svagare säkerheterna kan i någon mån förminskas.

Till andra stycket af mom. 4 har föreslagits ett betydelsefullt

tillägg i fråga om'' den säkerhet, som af aktiebolag och förening skall

ställas för undfånget statslån. År 1904 hade i detta afseende af Kungl.

Maj:t föreslagits, att såsom dylik säkerhet icke finge godkännas endast

inteckningar i egnahemslägenheter, ej heller borgen, där den ej vore

utfärdad af kommun. Riksdagen ansåg emellertid de sålunda föreslagna

inskränkningarna mindre erforderliga, då ju statskontoret i hvarje fall

pröfvade säkerheternas värde. Om alltför stora fordringar uppställdes i

detta hänseende, skulle, enligt Riksdagens mening, så stora svårigheter

uppstå för ifrågavarande låneförmedlare, att lånerörelsen icke genom

dem finge den omfattning, som vore afsedd. Till ett visst lägre belopp,

måhända hälften af egnahemslägenlieternas uppskattade värde, syntes

inteckningar i dylika lägenheter utan större olägenhet kunna godkännas

såsom säkerhet och jämväl vederhäftig borgen syntes böra åtminstone

i vissa fall godkännas. Riksdagen ville dock icke ingå i detaljer härutinnan

utan trodde sig kunna vinna det åsyftade ändamålet af lindringi

fordringen på lånesäkerheter genom att utesluta de särskilda bestämmelser

därom i Kungl. Maj:ts förslag, som ofvan anförts. I enlighet

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 145. 29

härmed stadgas uu i förevarande moment endast, att säkerheten skall

vara af statskontoret godkänd. Statskontoret har således full frihet att

antaga all slags säkerhet, inteckning, bankgaranti, obligationer, borgen

etc. Särskildt kunde man väl tänka sig, att inteckningssäkerhet i

egnahemslägenheter därvid skulle kommit i fråga.

Enligt hvad jag inhämtat, har resultatet emellertid blifvit, att

för de hittills till aktiebolag och föreningar utlämnade statslånen icke

annan säkerhet antagits af statskontoret än borgen. I)et är visserligen

sant, att det näppeligen är möjligt att vid utbekommande af statslån

prestera inteckningssäkerhet uti de egnahemslägenheter, hvilka först

genom statslånemedlen komma att förvärfvas och att därför dylik

säkerhet först efter någon tid kan lämnas. Detta hindrar emellertid

icke, att ett utbyte sedermera skulle kunna ske. Det har visserligen

framhållits, att det i hvarje fall skulle vara för statskontoret förenadt

med så stora svårigheter att i alla afseenden öfvervaka dessa inteckningar,

meddelade uti en stor mängd, kanske öfver hela landet spridda smålägenheter,

att detta icke skulle kunna låta sig göra med de nu till

statskontorets förfogande stående arbetskrafter. Jag vill icke bestrida,

att denna svårighet förefinnes, men håller före, att då nuvarande

praxis i detta afseende visat sig innebära så stora olägenheter för

ifrågavarande låneförmedlare, att den säkerligen varit en af de kraftigast

medverkande anledningarna till, att låneförmedlingen genom dylika

mellanhänder fått så ringa utveckling, en ändring härvidlag synes

böra åstadkommas, äfven om den skulle förorsaka staten något ökade

utgifter och måhända äfven ökad risk. Det synes äfven knappast vara

lämpligt, att staten å ena sidan förbjuder låneförmedlarna att för

egnahemslånen kräfva annan säkerhet än inteckningar i egnahemslägenheterna,

men å andra sidan själf icke gillar dylik säkerhet utan

fordrar annan. Denna extra säkerhets anskaffande erbjuder alltid svårigheter.

Då, såsom otta är fallet, ledningen af dessa aktiebolag och

föreningar utöfvas af personer, hvilka åtagit sig densamma hufvudsakligen

af oegennyttigt intresse, torde det vara allt för mycket begär

dt, om dessa personer skola, utöfver det arbete, de ägna egnahemssaken,

äfven ikläda sig personligt betalningsansvar för hela statslånebeloppet.

Den behöfliga borgenssäkerheten torde visserligen ibland

kunna erhållas annorledes, exempelvis genom att inteckningarna ställas

som garanti för eventuella förluster genom borgensförbindelsen, men en

dylik anordning kan lätt bringa låneförmedlaren i en ställning af

beroende till tredje man och kan äfven möjligen förorsaka honom

extra utgifter. Det synes mig därför vara riktigast, att staten själf

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.

i största möjliga utsträckning godtager dylika inteckningar såsom

säkerhet.

Emellertid måste därvid tillses, att en sådan anordning ej verkar

störande på arbetet i öfrigt inom statskontoret. Det kan därför ifrågasättas,

om ej redan nu åtgärder borde vidtagas för en förstärkning af

statskontorets arbetskrafter. För att emellertid i någon må minska de

olägenheter för statskontoret, som af en dylik anordning säkerligen

komme att förorsakas, bar jag i skrifvelse till fullmäktige i riksbanken

framställt förfrågan, om ej riksbanken kunde i likhet med hvad som

äger rum beträffande andra statskontorets säkerheter mottaga äfven

egnahemsinteckningar till förvaring och förvaltning. I anledning häraf

hafva fullmäktige meddelat, att riksbanken vore beredd att efter öfverenskommelse

för statskontorets räkning utan afgift i öppet förvar mottaga

och förvalta ifrågavarande inteckningar, men att fullmäktige därvid

utginge från den förutsättningen, att någon formell pröfning af

inteckningshandlingarna icke skulle åligga riksbanken, att någon inkassering

af ränta å de deponerade inteckningsreverserna ej skulle af

riksbanken ombesörjas, samt att riksbanken ej heller skulle taga befattning

med inteckningarnas bevakande vid konkurs eller vid exekutiva

åtgärder eller dylikt, hvaremot riksbanken skulle föranstalta om inteckningarnas

behöriga förnyande, med tillämpning af det sedvanliga förfarande,

att inteckningshandlingarna i original uppvisades vid Stockholms

rådstufvurätt. Redan med det tillmötesgående, som sålunda visats från

riksbankens sida, är ej obetydligt vunnet, och det vore synnerligen

önskligt, om riksbanken i framtiden kunde finna utväg att gå vidare

på den inslagna vägen, särskild! så till vida, att banken åtoge sig äfven

de bevakningar, som kunna föranledas af konkurser eller utmätningar.

Det synes mig emellertid icke vara nog, att egnahemsinteckningar

sålunda af statskontoret mottagas såsom säkerhet. Skall det åsyftade

ändamålet vinnas, måste inteckningarna till säkerhet för de egnahemslån,

som utlämnats af medel från ett visst statslån, kunna blifva till inteckningarnas

fulla belopp af staten antagna såsom säkerhet för samma

statslån. Skedde icke detta, skulle låneförmedlaren i allt fall få prestera

tilläggssäkerhet, hvilket för honom skulle medföra ungefär enahanda

olägenheter som det nu varande systemet, och hvilka böra så vidt möjligt

undvikas. För att statskontoret skall våga antaga egnahemsinteckningar

såsom säkerhet till så högt belopp, synes emellertid erfordras, att

ett uttryckligt medgifvande i sådan riktning intages bland de för egnahemslånerörelsen

gällande bestämmelserna. Endast sådana inteckningar,

som tillhöra egnahemslånen från det ifrågavarande statslånet, böra

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.

enu Mertid enligt min mening iå gillas till så högt belopp, som resp. £

eller £ af lagenhetens värde.

.. Såsom villkor för att dylika egnahemsinteckningar må kunna godannas

såsom säkerhet till fulla beloppet, anser jag emellertid böra föreskrit

vas, dels att statskontoret vid pröfning af inteckningshandlingarna

finner anledning till anmärkning mot dem icke förekomma, och dels att

säkerheten bestämmes i förhållande till lägenhetens värde vid den tid

da inteckningarna erbjudas statskontoret. Detta värde synes mig höra

u ronas genom taxenngsbevis eller intygas på annat sätt, som statskontoret

godkänner, och hora inteckningarna antagas som säkerhet blott

1 den man de ligga mom resp. £ eller £ af samma värde. Det synes

nämligen icke vara rådligt att i detta fall utan vidare taga för godt

det. vid egnahemslånets beviljande beräknade framtida värdet af lägen
kan

till följd af inträffade omständigheter

icke obetydligt afvika från det verkliga. Genom denna senare värdeen

garanti för att icke egnahemslägenheternas värden,

??h ^ dara_{ afvei> egnahemslånens belopp, från början blifva af

laneformedlaren allt for högt beräknade. En annan garanti mot missbruk

hgger daruti, att låneförmedlarna naturligtvis fortfarande skola

såsom gäldenär^ vara direkt betalningsskyldiga för undfångna statslån.

Da det, såsom förut framhållits, torde vara för låneförmedlaren

omöjligt att genast vid statslånets utbekommande lämna sådan intecknmgssakerhet

uti egnahemslägenheter, som nu är i fråga, lär det ei

• Unna uad^kas, att annan säkerhet, vare sig borgen eller inteckningar

i andra fastigheter eller säkerhet af annat slag, då måste lämnas. Att

anskaffa dylik säkerhet bor dock icke vålla på långt när så stora

svårigheter, som de nuvarande föreskrifterna föranledt, enligt hvilka

borgen maste från början afse hela lånetiden. Därest mitt förslag godkannes

kunna nämligen borgensmännen hafva utsikt att efter ganska

ort tid återfå sina namn, samtidigt som inteckningarna i de förvarande

egnahemslägenheterna i stället öfverlämnas till statskontoret.

en först afgifna säkerheten bör dock naturligtvis vara så affattad,

att den galler för hela lånetiden, enär det ju kan inträffa, att utbyte

åt säkerheten icke kommer att ske. J

+ -n det uPP&Erda förslaget till bestämmelser har i anslutning

tiff hvad jag sålunda anfört dels intagits ett medgifvande af rätt för

laneformedlare att under lånetiden verkställa utbyte af lämnad säkerhet

mot annan, dels ock uttalats, att inteckningar uti egnahemslägentieter

ma kunna antagas såsom säkerhet enligt härförut angifna grunder.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Mom. 5.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.

Däremot liar jag ej ansett något uttryckligt åläggande kunna meddelas

statskontoret att under alla förhållanden gilla dylik säkerhet. Förhållanden

kunna nämligen föreligga, som göra att i ett eller annat särskildt

fall så ej bör ske. .

Uppenbårligen får den omständigheten, att en egnahemsintecknmg''

sålunda jämte andra lämnats som kollektiv säkerhet för låneförmedlarens

skuld, ej verka inskränkning i egnahemslåntagarens rätt att inbetala

sitt lån och därvid utfå inteckningen. Häraf torde dock ej höra vållas

större svårighet, då väl alltid så mycket bör vara afbetaldt å låneförmedlarens

skuld, att en eller annan enstaka inteckning vid årsuppgörelsen

kan återfås. Skulle mot förmodan i ett eller annat tall så

ej vara förhållandet, måste uppenbarligen låneförmedlaren lämna annan

godkännbar säkerhet i stället. Pröfningen i dessa hänseenden torde

kunna öfverlämnas åt statskontoret. Skulle det visa sig att särskilda

bestämmelser angående denna pröfning skulle erfordras, följer af den

allmänna rätt att meddela föreskrifter, som jag ämnar föreslå fortfarande

skulle tillkomma Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t kan i ämnet meddela

erforderligt förordnande.

Den uti mom. 5, andra stycket, nu förekommande bestämmelsen,

att hvad som icke under det år, då statslån lyfts, blifvit till egnahemslån

disponerad!, skall inbetalas till statskontoret i början af nästföljande

år, har visat sig föranleda osäkerhet på grund af olika tolkning åt

ordet »disponerad!». I allmänhet har detta ord uppfattats liktydigt med

»beviljadt», men några hushållningssällskap hafva ansett det motsvara

ordet »utlämnadt» och alltså till statskontoret återlevererat äfven cm

belopp, som af beviljade egnahemslån icke hunnit under samma år utbetalas

till egnahemslåntagarna. Det synes dock icke lida något tvifvel,

att icke förstnämnda tolkning är den rätta. Eljest skulle ju exempelvis

kunna inträffa, att låneförmedlare, som icke behållit hos sig hela beloppet

af ett beviljadt, men icke utbetaldt egnahemslån, skulle, ifall egnahemsiånefondens

tillgångar blefve något ar sa Hardt anlitade, att laneförmedlaren

icke kunde erhålla statslån fullt till det belopp, som af honom

begärts, befinna sig i saknad af statslånemedel till egnahemslånets fortsatta

utbetalande. Icke heller synes något ekonomiskt intresse böra

föranleda låneförmedlaren att till statskontoret återbetala dylika statslånemedel,

enär ju räntan pa statslånet är sa pass lag, att länets fortsatta

innehafvande bör, med förtänksam placering af medlen, för låneförmedlaren

snarare medföra vinst än förlust. Ett förtydligande i detta

hänseende har ansetts böra göras.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 145-

Jämväl den uti femte stycket af mom. 5 förekommande bestämmelsen

om tiden för amorteringens början synes med sin nuvarande

affattning hafva gifvit anledning till missförstånd. För att tydligare

framhålla bestämmelsens verkliga innebörd har en omredigering skett

i detta moments femte stycke och ett tillägg gjorts till dess sista stycke.

Äfven en annan och mera saklig ändring har vidtagits i samma

stycke. Det har visat sig, att den annuitet af sex procent, som för närvarande

är föreskrifven i fråga om amorteringsdelen af statslån, som

utlämnats för beredande af egnahemslån för jordbrukslägenheter, tillämpad

på sjulfva egnahemslånen medför en årlig utgift för låntagaren,

som till sitt absoluta belopp kan komma att betydligt öfverstiga hvad

som i de flesta orter betalas i årlig arrendeafgift för en fastighet af

motsvarande storlek och godhet. I den mån sålunda låntagarens årsutgift

mera afsevärdt öfverskjuter hvad låntagaren skulle nödgats årligen

betala, därest han varit arrendator, är det emellertid all sannolikhet

för, att han, som ju får antagas hafva nedlagt allt hvad han själf ägt

på det egna hemmets bildande, måste söka låna sig fram. Härigenom

äfventyras emellertid för honom i högsta grad möjligheten att hålla sig

kvar på lägenheten, och det är därvid för honom till ringa glädje, att

amorteringen af det på förmånliga villkor erhållna egnahemslånet går

så mycket fortare. Ett dylikt förhållande länder uppenbarligen icke

till. båtnad för saken. Det har därför synts mig angeläget att söka

såvidt möjligt nedbringa beloppet af annuiteten å dylika lån därhän,

att äfven de ekonomiskt sämst ställda af egnahemslåntagarna skola

kunna beräknas fullgöra densamma utan att nödgas skuldsätta sig på

annat sätt, och jag har så mycket hellre kunnat göra detta, som

ju all sannolikhet finnes för att i fråga om nu förevarande slag af

lägenheter deras värde stiger med åren. Jag har således låtit vidtaga

den ändring i styckets lydelse, att för framtiden annuiteten för amorteringsdelen

vid statslån, som utlämnats till beredande af egnahemslån

för jordbrukslägenheter, skulle utgå med allenast 5 procent. Därigenom

skulle visserligen amorteringstiden komma att ökas från 26 till 36 år,

men denna ökning torde ej vara af beskaffenhet att böra vålla betänkligheter.

Af praktiska skäl synes den föreslagna nedsättningen icke böra

gälla andra lån än sådana, som beviljas, efter det de nya bestämmelserna

trädt i kraft. Någon särskild fara synes ej heller ligga i en sådan

anordning, då det väl är att antaga, att de äldre låntagarna vid uppgörandet

af sina beräkningar tagit hänsyn äfven till den höga annuiteten,

och således få anses hafva sörjt för, att de kunna komma ut med denBih.

till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 113 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Mom. 6.

Mom. S.

Mom. 9.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.

samma. Stadgande i sistberörda hänseende meddelas i form af öfvergångsbestämmelse.

De skäl, som föranledt mig att föreslå nedsättning i annuiteten

vid lån till bildande af jordbrukslägenheter, gälla uppenbarligen icke

beträffande statslån, som utlämnats för beredande af egnahemslån för

bostadslägenheter. Ej heller har mig veterligen anförts något annat

giltigt skäl för en motsvarande nedsättning i fråga om sistnämnda lån.

Beträffande mom. 6 hafva de tillkallade personerna anfört följande.

»Mom. 6 föreskrifver bland annat, att egnahemslån, som till låneförmedlaren

återbetalas i annan ordning än som årlig kapitalafbetalning å

amorteringsdelen, skall till statskontoret jämte ränta inbetalas inom en

månad efter återbetalningen till låneförmedlaren. Som många hushållningssällskap

i sina lånekontrakt medgifva låntagarna rätt att när som

helst göra afbetalningar, till och med så små belopp som 10 kronor hvarje

gång, å lånets stående del, uppstår både för låneförmedlarna och statskontoret

mycket besvär med dessa små belopps remitterande och mottagande,

hvilken olägenhet torde bäst kunna undvikas genom medgifvande

för låneförmedlarna att redovisa nämnda afbetalningar jämteränta

en gång årligen i sammanhang med redovisning enligt mom. 5

sista stycket.» Då denna förändring synes mig medföra bestämda fördelar,

har den införts uti det af mig nu framlagda förslaget.

Mot mom. 8 har ofta framställts anmärkningar, hvilka dock mest

gällt det ibland kanske alltför skrupulösa sätt, hvarpå bestämmelserna

tillämpats. Det torde t. ex. vara gifvet, att icke särdeles stora kraf

böra ställas på ritningar m. m. till afsedda byggnader, och att äfven i

öfrigt bestämmelserna böra tillämpas med varsamhet. Att vidtaga någon

ändring i momentets affattning synes mig dock icke erforderligt.

Uti mom. 9 har jag funnit mig böra ifrågasätta ändringar uti.

flera hänseenden. Då den viktigaste ändringen förekommer under 2),

samt utgör en förutsättning för den ändring, som föreslås under l)r

anhåller jag att först få redogöra för skälen till ändringen under 2).

Härom hafva de af mig tillkallade personerna uti sitt ofvanberörda utlåtande

yttrat följande. »Stadgandet i mom. 9 under 2), att låneförmedlare

ej äger för egnahemslånet betinga sig annan säkerhet än första inteckning

i lägenheten, har visat sig utgöra ett af de svåraste hindren för

egnahemslånerörelsens utveckling. I allmänhet tolka hushållningssällskapen

detta stadgande så, att sällskapen icke äro berättigade utbetala

någon del af lånet, förrän första inteckning i lägenheten af låntagaren

presteras. Då det å landsbygden, särskildt i trakter med gammal tings
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.

•ordning, drager lång tid att få lägenheten lagfaren och stamhemmanets

inteckningar relaxerade med afseende å lägenheten, kan en god del af

bygS^dstiden, då låntagaren är i största behof af penningar, förgå,

innan första inteckning i lägenheten kan inlevereras och det beviljade

egnahemslånet lyftas. Äfven om ett eller annat hushållningssällskap

plägar af egna medel lämna förskott å beviljadt egnahemslån, till dess

låntagaren kan prestera första inteckning i sin lägenhet, måste det dock,

•oafsedt att ett sådant tillvägagångssätt för andra hushållningssällskap

är uteslutet till följd af begränsade tillgångar, anses principiellt oriktigt,

att låneförmedlaren på dessa sätt skall nödgas af egna medel lämna

förskott, och anse vi oss därför böra hemställa, på det att låntagarna

måtte beredas lindring uti omförmälda, för dem obestridligen tryckande

bestämmelser i fråga om säkerhet för egnahemslånen, att uti ifrågavarande

moment måtte uttryckligen stadgas, ej mindre att relaxering

af stamfastigheten graverande nyttjanderätts- och servitutsinteckningar,

som icke hafva praktisk betydelse för egnahemslägenheten, icke må

fordras såsom villkor för egnahemslånets lyftande, än äfven att låneförmedlare

må vara berättigad att mot annan, af honom godkänd säkerhet

än första inteckning i lägenheten utlämna egnahemslånet helt eller

delvis, dock att första penninginteckning skall för utbyte mot den sålunda

lämnade säkerheten till låneförmedlare aflämnas före utgången

af det år, då amorteringsskyldigheten inträder.»

Hvad de tillkallade personerna sålunda föreslagit såväl i ena som

andra hänseendet finner jag vara ägnadt att af hjälpa allvarliga olägenheter,

som visat sig uppstå vid egnahemslånerörelsen. Bestämmelser i

dylikt syfte hafva därför införts i det uppgjorda förslaget. I synnerhet

genom medgifvandet af rätt för låneförmedlare att mot annan säkerhet

än första inteckning utlämna förskott å beviljadt egnahemslån, skall

förvisso en stor lättnad komma att beredas vid egnahemslånerörelsen

och en af de anledningar, på grund af hvilka dess anordning klandrats

för tungroddhet och formalism, aflägsnas. Arbetet på det egna hemmet

skall då kunna börja helt snart efter lånekontraktets upprättande,

enär nödiga medel till gäldandet af köpeskilling, byggnadsmaterialier

m. m. genast kunna erhållas såsom förskott. För närvarande måste ju

däremot i allmänhet lägenhetens frigörande från inteckningar afvaktas,

hvilket ibland kan fordra lång tid och mycket besvär. Rörande beskaffenheten

af den säkerhet, som skall lämnas för förskotten, synas

inga som helst bestämmelser höra gifvas. I synnerhet föreningar torde

nämligen kunna i detta fall anordna sig på mångahanda sätt, och från

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.

statens synpunkt lär denna sak icke vara af större betydelse. Det måste

emellertid, såsom de sakkunniga framhållit, fordras, att förskottet icke

får räcka hur länge som helst, utan att inteckningssäkerhet måste inom

viss tid lämnas och antagas, hvarvid den för förskotten gifna säkerheten

naturligtvis bör återställas. Den tid, inom hvilken detta utbyte

måste hafva skett, har af de tillkallade personerna föreslagits till utgången

af det år, då amorteringsskyldigheten inträder. Jag ämnar

emellertid föreslå den ändring beträffande tiden och sättet för de årliga

betalningarnas verkställande från egnahemslåntagaren till låneförmedlaren,

att dessa må kunna härom träffa öfverenskommelse, och då en

sådan öfverenskommelse kan innehålla, att betalning skall ske kvartalsvis,

månadsvis eller på annat sätt, samt amorteringen alltså kan komma

att erläggas redan under det år, på hvilket den belöper, blifver följden,

att det måste fordras, att förskotten skola vara utbytta mot verkligt

egnahemslån redan innan amorteringsskyldigheten inträder. Mot en

dylik förkortning torde inga betänkligheter böra möta, då förskottstiden

i alla fall är så lång, att alla inteckningsförhållanden mycket väl böra

hinna under densamma klareras.

Ofvan antydda ändring uti det med 1) betecknade stycket af detta

moment innefattar likaledes framskjutande af den där bestämda tiden

från utgången af det år, då amorteringsskyldigheten inträder, till början

af samma år, och är orsaken härtill densamma som nyss nämnts. Hvarken

i afseende å tiden för lånets uttagande till fullo eller tiden för byggnadernas

uppförande, hvilka tider väl torde i de flesta fall sammanfalla,

synes en sådan förkortning böra vålla olägenheter, sedan efter den

föreslagna ändringen under 2) förskott skulle kunna lämnas till byggnadernas

uppförande m. m.

Den nuvarande bestämmelsen under 3) af detta moment, att andra

villkor icke må betingas ifråga om återbetalning, än i mom. 5 stadgats

angående statslån, har på vissa håll föranledt missuppfattning, i det att

tiden för amorteringsskyldighetens inträde för egnahemslåntagaren räknats

med utgångspunkt från det år, då en viss utbetalning å egnahemslånet

skett till låntagaren. Det har dock påtagligen varit afsedt, att egnahemslånens

amorteringstid skulle fullkomligt sammanfalla med det statslåns,

från hvilket de utanordnats, och att alltså äfven för egnahemslånen

amorteringsskyldigheten skulle inträda med det fjärde året efter utgången

af det kalenderår, under hvilket statslånet lyfts i statskontoret,

eller — hvilket är detsamma, enär odisponerade, d. v. s. icke under

samma år till egnahemslån beviljade statslånebelopp skola återbetalas

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145. 37

till statskontoret — efter utgången af det kalenderår, då egnahemslånet

af låneförmedlaren beviljades. Genom förberörda missuppfattning har

föranledts, att för vissa låneförmedlare deras egen amorteringsskyldighet

för statslån kommer att inträda ett eller annat år tidigare, än de själfva

emottaga amortering å de egnahemslån, som de utlämnat från statslånet.

b ör att undvika dylika missförhållanden för framtiden och samtidigt

förebygga, att amorteringen för egnahemslåntagarna komme att

inträda alltför tidigt, hafva de af mig tillkallade personerna föreslagit

en anordning, hvarigenom statslånen skulle till en början utlämnas

såsom kreditiv och amorteringstider m. m. sedermera årligen bestämmas

på grund af den egnahemslånesumma, som utlämnats af kreditivet. Vid

närmare pröfning af detta förslag har jag emellertid funnit detsamma

icke vara utan olägenheter. Jag tror icke heller, att en sådan anordning

är behöflig. Den hufvudsakliga anledningen till densamma skulle vara

omsorgen om, att icke amorteringstiden inträffade allt för snart för

egnahemslåntagaren. Men, därest denne får tillfälle att, såsom ofvan

tillstyrkts, uppbära förskott å beviljadt egnahemslån, kan han ju ganska

snart efter egnahemslånets beviljande få medel, hvarmed han kan begynna

arbetet på hemmet, och då synes det icke böra vara för mycket

att stadga amorteringsskyldighetens inträde till det fjärde året efter

utgången af det, under hvilket lånet beviljades. Något särskildt förtydligande

af ifrågavarande bestämmelses lydelse torde emellertid efter

hvad som nu framhållits icke erfordras.

Beträffande mom. 9 i öfrigt har uti förslaget endast den af mig

förut antydda ändring vidtagits, att låneförmedlare och egnahemslåntagare

medgifvits större frihet att öfverenskomma beträffande tid

och sätt för erläggande af de årliga rånte- och kapitalafbetalningarna.

I synnerhet hvad föreningar beträffar, synes en dylik större frihet nödvändig,

enär dessa i regel torde önska uppsamla medlen i smärre poster.

De tillkallade personerna hafva också föreslagit ändring i dylikt syfte.

Med anledning af att olika meningar yppats angående innebörden Mom. u.

af den i mom. 14 förekommande bestämmelsen, att hushållningssällskap

må kunna få räntor och afbetalningar å utlämnade egnahemslån debiterade,

uppburna och redovisade i sammanhang med kronoskatterna,

anhåller jag få erinra om följande. Sedan Ålfsborgs läns södra hushållningssällskap

genom dess förvaltningsutskott hos Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i länet anhållit, att räntor och afbetalningar å egnahemslån,

som af sällskapet utlämnats, finge utan kostnad för sällskapet

uppbäras på samma gång som kronoskatterna, men vissa uppbördsförvaltningar

framställt anspråk på uppbördsprovision å de debiterade beloppen,

s. 38 Kontrollera mot PDF

De ändrade

bestämmelsernas

tillämpning.

Förv ältning sbidrag.

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145-

underställde Kungl. Maj:ts bemälde befallningshafvande frågan om afgiftsfri

indrifning Kungl. Maj:ts pröfning. Genom beslut den 9 november 1906

förklarade Kungl. Maj:t, att ifrågavarande stadgande uti mom. 14 måste

anses innebära, att, då räntor och afbetalningar å af hushållningssällskap

utlämnade egnahemslån i sammanhang med kronoskatterna debiteras,

uppbäras och redovisas, sådant skall ske, utan att vederbörande därför

äga rätt till särskild ersättning, och fann Kungl. Maj:t på grund häraf

framställningen icke föranleda vidare yttrande. Genom detta Kungl. Maj:ts

beslut har alltså den tveksamhet, som förelegat i fråga om den rätta

tolkningen af detta moment, undanröjts.

För vissa här och hvar vidtagna smärre rent redaktionella ändringar

synes ej erfordras någon särskild motivering.

De sålunda förändrade bestämmelserna torde böra träda i kraft

med ingången af år 1908 och därefter få i förhållandet mellan staten

och låneförmedlarna med förut angifvet undantag gälla äfven redan

utlämnade statslån, hvilket icke torde möta svårigheter. I förhållandet

mellan låneförmedlare och egnahemslåntagare kunna ifrågavarande förändrade

bestämmelser naturligtvis vinna tillämpning beträffande äldre

egnahemslån endast i den mån, dessa kontrahenter öfverenskomma därom.

Förvaltningsbidrag till betäckande af omkostnader och eventuella

förluster vid låneförmedlingen utgår för närvarande endast till hushållningssällskap

men icke till öfriga låneförmedlare. Såsom skäl till att

icke sådant bidrag borde tillerkännas äfven de sistnämnda, anfördes i

statsrådsprotokollet vid förut omförmälda proposition till 1904 års riksdag,

dels att några särskilda kostnader icke för dem torde föranledas af

lånerörelsen, dels att de torde lättare än hushållningssällskapen kunna

förebygga förluster, och dels att deras låneförmedling vore alldeles frivillig.

Emellertid synes erfarenheten under den tid, egnahem slånerörelsen

pågått, utvisa, att denna olikhet mellan hushållningssällskapen och andra

låneförmedlare uppfattats såsom en obillighet mot de senare och. i viss

mån bidragit till, att så få dylika låneförmedlare anmält sig. Frivilligheten

i deras låneförmedling har haft till följd, att denna i hufvudsak

uteblifvit. Viktiga skäl synas mig också kunna framdragas för, att

förvaltningsbidrag må tilldelas äfven dessa låneförmedlare. Afsikten

med det hela är ju att bereda de mindre bemedlade tillfälle att på så

fördelaktiga villkor som möjligt förvärfva egna hem. Om nu dessa

låneförmedlare skola själfva helt och hållet vidkännas sina förvaltningskostnader

samt eventuella förluster, torde följden blifva, att de, för att

möta dessa utgifter, på ett eller annat sätt utkräfva ersättning därför

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 145. 39

utaf egnahemslåntagarna, exempelvis genom högre pris på den jord, de

möjligen tillhandahålla dessa. Därest åter förvaltningsbidrag medgifves,

synes det kunna antagas, att de däraf framkallade förmånerna indirekt

komma låntagarna till godo. Man har ju nämligen sökt att genom föreskrifter

angående de aktiebolag och föreningar, som kunna få förmedla

egnahemslån, vinna garantier för, att rörelsen af låneförmedlaren bedrifves

oegennyttigt, och att det alltså förebygges, att den vinst, utöfver

skälig afkastning å insatt kapital, hvilken kan uppkomma å rörelsen,

må tillgodokomma andra än egnahemslåntagarna. Då det synes mig vara

fullt lämpligt, att staten på detta sätt bidrager till bestridande af utgifter,

hvilka eljest antagligen skulle hvälfvas öfver på egnahemslåntagarna,

samt det icke torde kunna bestridas, att äfven för dessa låneförmedlare

lånerörelsen förorsakar arbete och omkostnader samt att

den är förenad med en kanske icke obetydlig risk, tvekar jag icke att

tillstyrka, att förvaltningsbidrag må tillerkännas äfven aktiebolag och

föreningar. Tillräckligt skäl torde därvid icke föreligga att såsom grundval

för beräkningen af dylikt förvaltningsbidrag icke godkänna äfven de

statslån, som redan beviljats till dylika låneförmedlare. Då nämligen

dessa förmedlare under strängare villkor, än dem jag nu föreslår, trädt i

verksamhet för det åsyftade stora målet, torde de hafva grundad anledning

att påräkna att icke blifva sämre ställda än de, som först, sedan

villkoren lindrats, tilläfventyrs må vilja inlåta sig på låneförmedlingen.

I afseende å förvaltningsbidragets belopp, som ju absolut taget stiger,

i den mån låneförmedlarens lånerörelse utvidgas, anser jag mig icke

nu böra föreslå någon förändring. Jag tillåter mig i detta sammanhangerinra,

att dylikt bidrag beviljades år 1906 till sammanlagdt belopp af

8,842 kronor 80 öre och under innevarande år till ett belopp af 15,384

kronor 94 öre.

Det synes kunna ifrågasättas, huruvida den nuvarande anordningen,

enligt ^hvilken dessa förvaltningsbidrag utgå af egnahemslånefondens

kapitaltillgång, är fullt lämplig, enär därigenom fondens kapital småningom

förminskas, under det att fondens skuld till riksgäldskontoret

förblifver oförändrad. Sistnämnda förhållande inträder emellertid äfven

af andra anledningar. En af dessa består däruti, att, då riksgäldskontoret

skall åtnjuta godtgörelse för den ränteutgift, som för kontoret

förorsakas genom medels öfverlämnande till fonden, denna räntegodtgörelse,

enligt hvad jag inhämtat, beräknats efter högre räntefot

än den ränta, som fonden själf erhåller å utlämnade statslån, eller 3,c

procent. Härigenom uppstår ju för fonden, så länge dylik ränteskillnad

skall gäldas, en årlig utgift. Det torde emellertid icke vara nödvändigt

s. 40 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefens
hemställan.

40 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 145.

att redan nu upptaga dessa frågor till närmare pröfning, utan synes

därmed kunna anstå, till dess det befmnes erforderligt att tillföra fonden

nytt kapital, ett behof, som snart nog kan komma att göra sig gällande.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att

l:o)

medgifva, att under åren 1908 och 1909 hvad som återstår odisponeradt

af det belopp af högst 10 millioner kronor, som Riksdagen år

1904 bemyndigat Kungl. Maj:t att under åren 1905—1909 disponera

till statslån åt egnahemslåneförmedlare, må af Kungl. Maj:t disponeras

att såsom statslån tilldelas de hushållningssällskap, aktiebolag och föreningar

(låneförmedlare), hvilka vilja genom utlämnande af egnahemslån

bereda mindre bemedlade arbetare eller med dem likställda personer

tillfälle att på landsbygden eller å till stad hörande, men utanför det

planlagda området belägen mark, förvärfva eget hem, dock att, hvad

beträffar aktiebolag och föreningar, dylikt statslån må tilldelas endast

sådana, hvilka hafva till uppgift att befrämja förvärfvandet af egna hem

samt af Kungl. Maj:t, vid pröfning i hvarje särskildt fall, finnas vara

såsom mellanhänder vid lånerörelsen lämpliga och bereda tillräcklig

trygghet för, att egna hems förvärfvande af mindre bemedlade personer

varder på ett oegennyttigt och ändamålsenligt sätt befrämjadt, och

hvilkas bolagsordningar eller stadgar äro upprättade i öfverensstämmelse

med af Kungl. Maj:t särskildt föreskrifna grunder;

2: o)

besluta, att för ifrågavarande lånerörelse skola gälla följande allmänna

villkor och bestämmelser:

Mom. 1. Egnahemslån må, med det i mom. 15 här nedan stadgade

undantag, utgå för bildande endast af sådant eget hem, där låntagaren

äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader, och kan

beviljas för förvärfvande af lägenhet, afsedd för idkande af jordbruk

(jordbrukslägenhet), eller lägenhet, där bostaden är det väsentliga (bostadslägenhet).

Dylikt egnahemslån må ej tilldelas annan person, man eller kvinna,

än den, som är svensk medborgare, minst 21 år gammal, äger god frejd,

är känd för sparsamhet, nykterhet och hedrande vandel samt visserligen

ej saknar medel att i någon mån bidraga till bildande af eget hem,

men är i behof af kraftigt bistånd för dess förvärfvande; börande

egnahemslån i regeln ej utlämnas till den, som är öfver 50 år gammal.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145. 41

Mom. 2. Egnahemslån skall utgå, då fråga är om jordbrukslägenhet,

med minst hälften och högst fem sjättedelar af det med

ledning af uppgjordt köpeaftal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar,

kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar beräknade

och af låneförmedlaren godkända värdet å jorden jämte därå befintliga

eller för uppförande afsedda byggnader samt, då fråga är om bostadslägenhet,

med minst hälften och högst tre fjärdedelar af samma värde.

Egnahemslån ma ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger;

för jordbrukslägenhet 6,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor.

Mom. 3. Låneförmedlare, som önskar erhålla statslån för att däraf

utlämna egnahemslån, skall före den 1 november året näst före det,

för hvilket lån sökes, därom hos Kung], Maj:t göra underdånig ansökning,

uti hvilken skall uppgifvas, huru stor del af lånet är afsedd för

jordbrukslägenheter och huru stor del för bostadslägenheter.

Mom. 4. Af Kungl. Maj: t beviljadt statslån må af vederbörande

låneförmedlare efter ingången af det år, för hvilket lånet anvisats, och

före den 1 november samma år på en gång eller i skilda delar lyftas

1 statskontoret emot aflämnande af en utaf låneförmedlaren till statskontoret

eller order ställd, af statskontoret godkänd skuldförbindelse,

som skall innefatta låneförmedlarens åtagande att återbetala lånet i den

ordning, här nedan stadgas. Statslånebelopp, som nämnda daa: kvarstår

outtaget, återfaller till fonden.

Annan låneförmedlare än hushållningssällskap skall därjämte, innan

någon del af statslånet må utbekommas, till statskontoret aflemna af

statskontoret godkänd säkerhet för den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Låneförmedlare må icke förvägras att under lånetiden utbyta

aflämnad säkerhet mot annan, som kan af statskontoret godkännas.

Inteckningar uti egnahemslägenheter, beviljade eller lämnade som säkerhet

för egnahemslån, hvilka af vederbörande låneförmedlare utlämnats

från statslånet i fråga, må kunna antagas såsom säkerhet intill ett belopp,

icke öfverstigande beträffande jordbrukslägenhet fem sjättedelar och

beträffande bostadslägenhet tre fjärdedelar af lägenhetens genom taxeringsbevis

eller på annat sätt, som statskontoret godkänner, intygade värde

vid den tid, då säkerheten erbjudes.

Därest statskontoret under lånetiden skulle finna ställd säkerhet

icke vidare vara nöjaktig, skall låneförmedlaren inom af statskontoret

förelagd tid, dock minst tre månader, afkunna nya säkerhetshandlingar,

som af statskontoret godkännas.

Mom. 5. Statslån, som af Kungl. Maj:t anvisats till beredande

af egnahemslån, förräntas efter tre och sex tiondedels procent om året,

Bih. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 113 Håft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 145.

Hvad af dylikt statslån icke vid utgången af det år, under hvilket

lånet i statskontoret lyfts, blifvit till egnahemslån utlämnadt eller eljest

disponerad!., skall jämte ränta till statskontoret inbetalas före utgången

af januari månad nästpåföljande år, där ej Kungl. Maj:t, på ansökning,

medgifver låneförmedlaren rätt att ytterligare ett ar för afsedt ändamål

innehafva statslånebeloppet i fråga.

Finnes statslånebelopp vara af låneförmedlare genom aftal, upprättadt

i annan ordning, än i mom. 8 och 9 sägs, eller i strid mot

föreskrifterna i mom. 1 och 2, såsom egnahemslån disponerad!, äge

Kungl. Maj:t föreskrifva, att sådant statslånebelopp skall, där ej låneförmedlaren

inom af Kungl. Maj:t förelagd tid förmår styrka, att behörigt

lånekontrakt angående ifrågavarande egnahemslån uppgjorts,

omedelbart därefter jämte ränta till statskontoret inbetalas.

Af låneförmedlare utbekommet statslån skall, i den mån detsamma

icke bör inbetalas i sådan ordning, som här ofvan i detta moment

sagts, med afseende å återbetalningen delas i två lika stora delar: en

amorteringsdel och en stående del. .

Å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blifvit till lulio

gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande åt egnahemslån för

jordbrukslägenheterj en annuitet af fem procent och vid statslån, som

utlämnats till beredande af egnahemslån för bostadslägenheter, en annuitet

af sju procent, hvarvid i hvartdera fallet såsom ränta räknas tre

och sex tiondedels procent å det oguldna kapitalbeloppet af amorteringsdelen.

Amorteringsskyldigheten inträder med fjärde året efter utgången

af det kalenderår, under hvilket lånet från statskontoret utbekommits.

Intill dess kapitalafbetalningen börjar, erlägges endast föreskrifven ränta

å statslånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen,

ränta å statslånets stående del, intill dess jämväl denna

lånedel till fullo inbetalts.

Statslånets stående del kan, där ej sådant förhållande, hvarom i

mom. 7 här nedan sägs, mellankommer, från statens sida icke uppsägas,

förrän amorteringsdelen till fullo guldits, och åtnjuter låneförmedlaren

därvid sex månaders uppsägning. I hvarje fall skall likväl

den stående delen vara gulden inom fem år, från det sista inbetalningen

å amorteringsdelen bort fullgöras.

Ränta och amortering å statslån skall för hvarje år af lanetörmedlare

till statskontoret inbetalas före utgången af mars månad nästpåföljande

år; skolande alltså den första amorteringen verkställas under

det femte året från utgången åt det år, då statslånet lyfts.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.

Mom. 6. Varder, sedan lånekontrakt, hvarom i mom. 8 sägs,

blifvit angående beviljadt egnahemslån upprättadt, rätten till utbekommande

af lånet eller del däraf af låntagaren förverkad, eller varder

redan utlämnadt egnahemslån till låneförmedlaren återbetaldt i annan

ordning än såsom årlig kapitalafbetalning å amorteringsdelen, skall det

lånebelopp, till hvars utbekommande rätten förverkats eller som till

låneförmedlaren återbetalts, före utgången af mars månad året efter

det, då förverkandet skedde eller återbetalningen ägde rum, jämte ränta

till statskontoret inbetalas.

Mom. 7. Ställer sig låneförmedlare icke till efterrättelse här

ofvan meddelade bestämmelser i fråga om rånte- och kapitalafbetalning,

eller underlåter låneförmedlare, som af statskontoret erhållit föreläggande

att aflämna nya säkerhetshandlingar, att inom föreskrifven tid

sådant fullgöra, äger statskontoret att därom göra anmälan hos Kungl.

Maj:t, som bestämmer, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta

skall anses vara till återbetalning genast förfallet.

Mom. 8. Rörande hvarje egnahemslån skall, innan någon del

däraf må af låntagaren uppbäras, mellan låneförmedlaren och låntagaren

upprättas fullständigt lånekontrakt, hvaruti bestämmelser i följande afseenden

skola finnas intagna, nämligen:

beträffande belägenheten, storleken och värdet af den lägenhet,

för hvars förvärfvande lånet lämnas, samt densammas egenskap af jordbrukslägenhet

eller bostadslägenhet;

rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta

och återbetalning;

huruvida lånet må på en gång eller i särskilda terminer lyftas,

samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;

angående viss tid, inom hvilken lånet skall vara till fullo uttaget,

vid äfventyr att rätten till utbekommande af ej lyft belopp skall vara

förverkad;

beträffande hvilka byggnader böra å lägenheten uppföras och

tiden, inom hvilken de böra vara fullbordade;

rörande låntagarens skyldigheter i fråga om lägenhetens häfdande

och underhållande samt byggnadernas brandförsäkrande;

angående den kontroll från låneförmedlarens sida, som låntagaren

skall vara skyldig underkasta sig; samt

därom, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlare

och låntagare beträffande tillämpningen af lånekontraktets bestämmelser

skola afgöras af skiljemän i enlighet med lagen om skiljemän den 28

oktober 1887, samt att klander mot skiljemännens beslut icke må äga rum.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145.

Mom. 9. Vid uppgörandet af det i mom. 8 omförmälda lånekontrakt

skall lända till efterrättelse:

1) att tiden för vare sig lånets uttagande till fullo eller i kontraktet

bestämda byggnaders fullbordande icke må bestämmas senare

än till början af det år, med hvilket amorteringsskyldigheten inträder;

2) att låneförmedlaren ej äger att — utom i fall, hvarom i mom.

15 här nedan sägs — för egnahemslånet betinga sig annan säkerhet

än första inteckning i lägenheten, dock att sådana inteckningar

för annat än fordran, hvilka icke hafva afsevärd betydelse för egnahemslägenhetens

värde, må kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt;

ägande tillika låneförmedlare, utan hinder af dessa bestämmelser, att,

sedan lånekontrakt upprättats, såsom förskott å beviljadt egnahemslån

utbetala större eller mindre del däraf mot säkerhet, som låneförmedlaren

pröfvar tillfredsställande, i hvilket fall emellertid inteckningssäkerhet, som

ofvan sagts, skall vara för hela egnahemslånet ställd senast före början

af det år, med hvilket amorteringsskyldigheten inträder, vid äfventyr

att frågan om egnahemslånet anses hafva förfallit och hvad i förskott

utbetalts jämte ränta genast skall till låneförmedlaren återbetalas; och

3) att andra villkor icke må betingas i fråga om ränta och

återbetalning, än i mom. 5 här ofvan angående statslån stadgats, dock

med undantag i följande afseenden, nämligen:

att uppsägningstiden för egnahemslånets stående del må kunna

bestämmas till fem månader;

att låneförmedlare och egnahemslåntagare må äga att öfverenskomma

angående tid och sätt för erläggande af de årliga rånte- och

kapitalafbetalningarna; samt

att kontrahenterna må kunna förbehålla sig rätt, låntagaren att,

därest han så önskar, ej mindre under amorteringstiden på en gång

infria återstoden af amorteringsdelen än äfven före lånetidens utgång

inbetala egnahemslånets stående del i dess helhet eller delvis, samt

låneförmedlaren att under nedan angifna förutsättningar uppsäga egnahemslånet

till inbetalning å tid, som låneförmedlaren bestämmer, nämligen:
a)

om låntagaren ej fullgör hvad i kontraktet föreskrifvits i fråga

om lägenhetens bebyggande;

b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskrifven

rånte- och kapitalbetalning;

c) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsafgift

för lägenheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet

stadgade villkor;

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 145. 45

d) om fastigheten vanvårdas till jord och byggnad eller om byggnad

nedrxfves eller bortflyttas, och värdet å lägenheten därigenom så minskas

att säkerheten för egnahemslånet ej vidare kan anses fullt betryggande
_e)

om äganderätten eller — beträffande de lägenheter, som i mom!

u j nedan afses ~ besittningsrätten till lägenheten i dess helhet

eller del däraf genom köp eller annat fång från låntagaren öfvergår i

andra fall, än då lägenheten i dess helhet öfvertages antingen af efterlefvande

make eller af bröstarfvinge eller af efterlefvande make och af

bröstarfvinge, hvilka behålla lägenheten oskiftad, eller ock af annan

person, hvilken är till egnahemslåns erhållande behörig;

f) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranledt egnahemslånets

beviljande;

g) om eljest sadana förhållanden inträffat, att låntagaren, med

hänsyn till det med egnahemslånet afsedda ändamål, uppenbarligen

icke längre bör få tillgodonjuta detsamma,

Mom. 10. Lånekontrakt skall upprättas i två exemplar, hvaraf

hvardera kontrahenten skall taga ett; och skall afskrift af kontraktet

genom låneförmedlarens försorg ofördröjligen efter detsammas affattande

insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet.

Mom. 11. Låneförmedlare vare obetaget att under lånetiden medgifva

låntagare de lindringar i afseende å egnahemslånets återbetalning

eller låntagarens skyldigheter i (ifrigt, hvilka icke strida mot föreskrifterna

uti mom. 1 och 2 eller eljest äro oförenliga med egnahemslånets

ändamål, dock att tiden för egnahemslånets uttagande till fullo eller i

kontraktet bestämda byggnaders fullbordande icke må utsträckas längre,

än i mom. 9 stadgats.

Mom. 12. Inkomna lånekontrakt skola af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

granskas. Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande därvid

anekontrakt ej vara upprättadt i enlighet med bestämmelserna i mom. 8

och 9 samt med iakttagande af föreskrifterna i mom. 1 och 2, har Kungl.

Maj:ts befallningshafvande att, med bifogande af infordrad förklaring från

vederbörande låneförmedlare, därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t.

Mom. 13. Låneförmedlare skall årligen före april månads utgång till

Kungl. Maj.ts befallningshafvande i länet afgifva fullständig redogörelse

enligt fastställdt formulär för lånerörelsen under det nästföregående

året, hvilka redogörelser det åligger Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att inom påföljande maj månad till landtbruksstyrelsen öfversända.

• 1Därest hushållningssällskap så önskar och hos Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i länet i ämnet gör framställning, äger Kungl.

Mapts befallningshafvande ombesörja, att räntor och afbetalningar å af

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 145.

sällskapet utlämnade egnahemslån varda genom vederbörandes försorg

i sammanhang med kronoskatterna debiterade, uppburna och redovisade.

Mom. 15. Till förvärfvande af bostadslägenhet, för hvilken med

ständig och oinskränkt besittningsrätt upplåtits mark, tillhörande Kung .

och Hvitfeldtska stipendieinrättningen, må egnahemslån tills vidare

utgå utan hinder däraf att låntagaren icke har äganderätt till lagenhetens

tomtområde; ägande låneförmedlare att för dylika egnahemslån

antaga den säkerhet, de pröfva lämplig.

Dessa villkor och bestämmelser skola träda i kraft den 1 januari

1908 och därefter, så vidt angår förhållandet mellan staten och laneförmedlarna,

gälla äfven redan utlämnade statslån, dock att hvad i

mom. 5 femte stycket stadgas därom, att å amortenngsdelen vid statslån,

som utlämnats till beredande af egnahemslån för jordbrukslagenheter,

skall erläggas en annuitet af allenast fem procent, icke afser andra lån

än sådana, som beviljas efter nämnda dag;

3:o)

medgifva, att Kungl. Maj:t må äga meddela de ytterligare föreskrifter,

som i afseende å ifrågavarande lånerörelse må finnas erforderliga;

4:o)

medgifva, att Kungl. Maj:t må af egnaliemslånefondens medel

årligen anvisa såsom bidrag till låneförmedlare för betäckande af tor

dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader och möjliga lorluster

ett belopp, motsvarande för hvarje låneförmedlare en half procent åt den

ei till betalning förfallna kapitalskuld, hvari låneförmedlaren på grund

af från fonden utbekomna statslån vid årets början häftat till staten.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter förenade

sig, behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

gilla och bifalla samt förordnade, att proposition

i ämnet af den lydelse, bilaga . . . till detta

protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Hjalmar Almgren

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1907:224 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Majds proposition angående förändrade grunder för den af staten utöfvade egnahemslånerörelse. s. 1 i texten
  2. SU 1907:175 Utlåtande, i anledning af väckta motioner om upplåtande af jord å kronans mark för bildande af egna hem. a2 i texten