Sök i Ratio Lex

Angående förhöjning af pensionsbeloppen från folkskollärarnas änkeoch pupillkassa

1907-03-22 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1907:147, Angående förhöjning af pensionsbeloppen från folkskollärarnas änkeoch pupillkassa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 147.

1

N:o 147.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående förhöjning

af pensionsbeloppen från folkskollärarnas änke- och

pupillkassa; gifven Stockholms slott den 22 mars 1907.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att medgifva

ej mindre sådan ändring af gällande bestämmelser rörande de från

och med år 1908 från folkskollärarnas änke- och pupillkassa utgående pensionsbelopp,

dels beträffande lärare vid folkskola, som är delägare i kassan efter

det för folkskollärare i lag stadgade lönebelopp:

att, därest sådan delägare efterlämnar änka, men icke barn, henne

skall tillkomma i pension 25 procent eller en fjärdedel af den lön, för

hvilken vederbörande skoldistrikt i afseende a delägarens egen pensionering

vunnit delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning;

dels ock beträffande samtliga delägare i kassan:

att, där afliden delägare icke efterlämnat änka, utan endast barn, och

barnen äro tre eller flera, som till pension äro berättigade, de skola äga

uppbära hela beloppet af den för änka med barn bestämda pension till

lika fördelning dem emellan; och

att, där efter afliden delägare lefva endast två barn, de skola äga till

lika fördelning sig emellan uppbära samma pension som änka utan barn;

än äfven att ifrågavarande ändrade bestämmelser må, likaledes från och

med ar^ 1908, äga tillämpning äfven på pensioner, som dessförinnan blifvit

till utgående från änke- och pupillkassan bestämda,

Bih. tiU Rilcsd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Af cl. 114 Eäft. (N:o 147.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 147.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Hugo Hammarskjöld.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 147.

3

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten i statsrådet å Stockholms

slott den 22 mars 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JUHLIN,

SwARTZ.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde härefter: Ang. furhöj
»Enligt

gällande reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning, § 2,ning af pen~

sådan denna paragraf lyder enligt nådiga kungörelsen den 14 september 1906,^4^»

ar skolområde, som underhåller högre folkskola, förbundet till delaktig^ 0^- | fol/cskollärarpensionsinrättningen

för den lön, lärare vid sådan skola verkligen åtnjuter,

savida denna lön icke öfverstiger 1,000 kronor. Likaledes är hvarje

skoldistrikt, som har en eller flera egentliga folkskolor, förbundet att för

hvar. och en af där befintliga ordinarie folkskollärartjänster i pensionsinrättningen

Jnga efter det högsta lönebelopp, hvaraf den lärare, som innehar

tjänsten, pa grund af tjänstalder, enligt gällande författning äger att komma

i åtnjutande.

Hvarje manlig innehafvare af ordinarie tjänst, för hvilken vunnits

delaktighet i pensionsinrättningen, har skyldighet och hvarje kvinnlioinnehafvare

af dylik tjänst rättighet att vara delägare i folkskollärarnas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Klingl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 147.

änke- och pupillkassa. Efterlämnar delägare i kassan änka, men icke barn,

tillkommer, enligt § 21 i reglementet för kassan, henne i pension 20 procent

eller en femtedel af den lön, för hvilken vederbörande skolområde

eller skoldistrikt i afseende å delägarens egen pensionering vunnit delaktighet

i folkskollärarnas pensionsinrättning. Har delägare efterlämnat, förutom

änka, ett eller flera pensionsberättigade barn, varder berörda pension

förhöjd med halfparten eller 50 procent. Har afliden delägare icke efterlämnat

änka, utan endast barn, och äro barnen två eller flera, som till

pension äro berättigade, äga de, enligt § 22 i reglementet för kassan, uppbära

hela beloppet af den enligt § 21 för änka utan barn bestämda

pension till lika fördelning dem emellan; lefver endast ett barn, uppbär

det hälften af dylik pension. Lag samma är, då änkas pensionsrätt upphört,

samt då lärarinna efterlämnat barn, äfven om fadern lefver. Efter

enahanda grund förfares ock, då barn äro berättigade till pension efter

både fader och moder. Enligt § 13 i reglementet äro barn efter delägare

berättigade till pension intill aderton års ålder; dock upphör pensionsrätten

för dotter vid ingående af äktenskap före nämnda ålder. Son eller

ogift dotter, som af sinnes-eller kroppssjukdom eller ock af särskild! lyte

är oförmögen till arbete, må dock, i saknad af annan tillgång, efter direktionens

för kassan ompröfning, äfven efter fyllda aderton ar tilldelas ett

understöd till högst halfva beloppet af moderns pension.

Frågan om höjning af de från änke- och pupillkassan utgående pensionsbeloppen

har länge stått på dagordningen. Redan vid 1893 års Riksdag

väcktes af E. Hammarlund med flera motion i ämnet, och påfund

af denna anhöll Riksdagen i skrifvelse, att Kungl. Maj:t täcktes lata utreda,

huruvida — utan höjning af vare sig statsbidraget till folkskollärarnas

änke- och pupillkassa eller delägarnas afgifter — en sådan förbättring

i de dåvarande pensionsvillkoren i kassan kunde äga rum, att

samtliga pensioner komme att utgå med högre procent än hvad då

vore fallet, samt att Kungl. Maj:t ville till Riksdagen inkomma med det

förslag, hvartill utredningen kunde föranleda. En sådan utredning kom

ock till stånd, och med ledning af densamma aflat Kungl. Maj:t till 1895

års Riksdag proposition om pensionernas höjande med 25 procent, men

denna proposition vann icke Riksdagens bifall.

Sedermera hafva revisorerna för kassan gång efter annan framkommit

med förslag i ämnet, Med anledning af hvad 1903 års revisorer i sådant

afseende anfört anbefallde Kungl. Maj:t den 26 augusti 1904 direktionen

öfver folkskollärarnas pensionsinrättning att efter utförande af statistiska

undersökningar angående dödligheten inom kassan lata genom sakkunnig

person verkställa undersökning af kassans ekonomiska ställning för utrönande,

om och i hvad mån någon förhöjning af därifrån utgående pen
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj Hs Nåd. Proposition N:o 147. 5

sioner kunde vidtagas. Den sålunda anbefallda matematisk-statistiska utredningen

utfördes enligt direktionens uppdrag af filosofie doktorn H.

Tiselius.

De af Kungl. Maj:t förordnade revisorerna för änke- och pupillkassans

förvaltning och räkenskaper för åren 1903, 1904 och 1905 upptogo i sin

den 25 augusti 1906 till Kungl. Maj:t afiåtna berättelse rörande den verkställda

revisionen ånyo frågan om höjning af de från kassan utgående

pensionsbeloppen. Efter att hafva omnämnt de af Tiselius utförda beräkningarna

framhöllo revisorerna, bland annat, att med användning af

31/2 procents räntefot änke- och pupilikassan skulle vid ingången af år

1905 ägt ett kapital öfverskott af 4,083,036 kronor, motsvarande en årsränta

af 142,906 kronor. Den lönereglering för folkskollärarkåren, som

numera vidtagits och som trädde i kraft från och med år 1907, komrne

emellertid genom de ändrade delaktighetsbelopp, som därmed blefve gällande

äfven för änke- och pupilikassan, att öfva ett afsevärdt inflytande

på denna kassas både passiva och aktiva, mera dock på de förra än på

de senare. I det förut anmärkta öfverskottet skulle sålunda uppstå en

minskning af 558,246 kronor, och således 3,524,790 kronor därefter vara

i behåll. Med anlitande af denna tillgång skulle utan vidare kunna genomföras

en höjning af pensionsbeloppen med 35 procent. Begränsade man

höjningen — i likhet med hvad kassans revisorer år 1894 förordat — till

25 procent, skulle härmed af öfverskottet konsumeras 2,468,605 kronor.

Läte man desslikes höjningen komma jämväl de nuvarande pensionärerna

till godo, skulle detta vålla en ytterligare minskning i öfverskottet af

403,776 kronor. Med sådant förfarande blefve ändock i behåll, för genomförande

af andra reformer, som kunde finnas önskvärda, och som för sitt

genomförande kräfde tillgångar, ett belopp af 652,409 kronor. Beträffande

frågan om medgifvande af rätt åt skoldistrikten att frivilligt höja delaktighetsbeloppen

intill ett maximum af 2,000 kronor för lärare och 1,600

kronor för lärarinna, hvilken fråga jämväl utgjort föremål för undersökning

i samband med olika förslag till delaktighetsbeloppens bestämmande,

ansåge revisorerna, att en eventuell tillåtelse till fakultativ delaktighet i

denna utsträckning och med delaktighetsbeloppen i öfrigt så bestämda,

som de komme att blifva från och med ingången af år 1907, skulle medföra

en minskning i kassans kapitalöfverskott af allenast 267,040 kronor.

Därmed vore öfverskottet nedbragt till ett belopp af 385,369 kronor.

Då således de verkställda beräkningarna ställt det utom allt tvifvel,

att en höjning af pensionsbeloppen med 25 procent kunde genomföras

utan höjning af vare sig årsafgifterna eller statsbidraget, och då de olika

meningar, som hittills i frågan framträdt, uteslutande gällt reformens

i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 147.

I

ekonomiska möjlighet och icke dess behöflighet, ansåge revisorerna, att

ingen tvekan vidare borde råda om pensionsförhöjningens sättande i verket,

och att den borde komma till utförande just i den utsträckning, som nyss

angifvits. Väl hade genom den numera genomförda löneregleringen pensionen

för ensam änka höjts till 270 kronor och för änka med barn till

405 kronor, men utan vidare beräkningar funne revisorerna det vara tydligt,

huru små och otillräckliga äfven dessa belopp måste visa sig med

nuvarande höga priser på alla lifsförnödenheter. Den förordade höjningen

af pensionsbeloppen kräfdes dock icke blott af behofven utan jämväl

— hvad som revisorerna ansåge vara viktigare — af rättvisa, då det

befintliga kapitalöfverskottet måste härledas därifrån, att vid kassans inrättande,

i följd af bristande kunskap om dödlighetsförhållandena inom

folkskollärarkåren och om flera andra betydelsefulla omständigheter, proportionen

mellan pensionerna och årsafgifterna icke skulle blifvit på ett

rationellt sätt bestämd, utan dessa senare satts högre än som varit af omständigheterna

påkalladt. Pensionernas höjning på föreslaget sätt skulle

bringa rättelse härutinnan, och fordrade en rättvis hänsyn till de nuvarande

delägarna, att reformen icke längre ställdes på framtiden, hvarigenom

desto flera af dessa delägare blefve i saknad af de fördelar, som

därmed skulle ernås. Utgående från samma synpunkter förordade revisorerna

jämväl, att förhöjningen skulle komma att omfatta äfven de

pensioner, som redan fastställts.

Revisorerna förordade äfven ändring i pensionsvillkoren i det fall, att

de pensionsberättigade vore flera än två, såväl moder- som faderlösa barn,

såmedelst att i stället för hvad hittills gällt, att pensionen utginge med

samma belopp som för ensam änka, pensionen borde bestämmas till änkepension

med 50 procents förhöjning, således till samma belopp som utginge

för änka med barn. Under framhållande af den ringa betydelse för kassans

ekonomi, som en så beskaffad ändring af pensionsbestämmelserna

skulle innebära, då utrönt vore, att endast i 13 fall pensioner utginge till

två eller flera moderlösa barn med ett sammanlagdt årsbelopp af 2,060

kronor, betonade revisorerna, att därmed en betydelsefull hjälp ändock

skulle bringas åt en kategori af pensionstagare, som måste räknas till de

sämst lottade.

Revisorerna hemställde förty, det täcktes Kungl. Maj:t till Riksdagen

aflåta nådig proposition

dels därom, att i nådiga reglementet för folkskollärarnas änke- och

pupillkassa i § 21 orden »20 procent eller en femtedel» måtte ändras till

»25 procent eller en fjärdedel» samt att § 22 måtte erhålla följande

ändrade lydelse:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 147.

»§ 22. Har afliden delägare icke efterlämnat änka utan endast barn

och äro barnen tre eller flera, som till pension äro berättigade, äga de

uppbära hela beloppet af den enligt § 21 för änka med barn bestämda

pension till lika fördelning dem emellan; lefva endast två barn, uppbära

de samma pension som änka utan barn; lefver endast ett, erhåller det

hälften af sistnämnda pension. Lag samma vare, då änkas pensionsrätt

upphört, samt då lärarinna efterlämnat barn, äfven om fadern lefver. Efter

enahanda grund förfares ock, då barn enligt § 15 äro berättigade till

pension efter både fader och moder»;

dels ock därom, att dessa ändrade bestämmelser från den dag, då de

trädde i kraft, skulle äga tillämpning äfven på redan utgående pensioner.

Uti en den 18 december 1906 till direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning

aflåten skrifvelse att såsom komplement biläggas den underdåniga

berättelsen anmärkte revisorerna, att de genom förbiseende af eu

post i den af Tiselius gjorda utredningen kommit att uppskatta det belopp,

hvarmed kapitalöfverskottet skulle minskas, för den händelse pensionsförhöjningen

tillgodokomme äfven nuvarande pensionärer, till 403,776 kronor,

i stället för, som bort ske, till 546,972 kronor. Med tillämpning

häraf borde det under nämnda förutsättning beräknade kapitalöfverskottet

ändras från det i revisionsberättelsen upptagna beloppet 652,409 kronor

till 509,213 kronor, och äfvenså den längre fram i berättelsen angifna

återstoden af kapitalöfverskottet, efter en fakultativ höjning af delaktighetsbeloppen,

ändras från 385,369 kronor till 242,173 kronor, sifferändringar

som dock vore utan betydelse på framställningen i öfrig!.

Vidare aflat centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarförening genom

sitt verkställande utskott den 19 november 1906 en underdånig skrifvelse,

däri anfördes, bland annat: De pensioner, som enligt gällande reglemente

för folkskollärarnas änke- och pupillkassa tillkomme afliden folkskollärares

efterlämnade änka och barn, vore så lågt tilltagna, att dessa

pensionärer i ett stort antal fall blefve utsatta för verklig nöd. Förslagom

höjning af ifrågavarande pensioner hade vid många tillfällen blifvit

framställda inom folkskollärarkåren. Vid det ombudsmöte inom Sveriges

allmänna folkskollärarförening, som år 19<)3 formulerade folkskollärarkårens

nuvarande önskningar i hithörande frågor, hade uttalats, att pensionen

borde utgöra 30 procent af delaktighetsbeloppet för änka utan barn

med 25 procents förhöjning för hvarje minderårigt barn. Centralstyrelsen

skulle helst önska framgång åt ombudsmötets förslag i de delar, i hvilka

det ginge längre än revisorernas för änke- och pupillkassan omförmälda

hemställan. Men då den matematisk-statistiska utredning, som af direktionen

föranstaltats, gåfve vid handen, att änke- och pupillkassans ekono
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 147.

miska ställning näppeligen med full säkerhet tilläte en så stor höjning

af pensionerna, och då äfven ett bifall till revisorernas hemställan skulle

bereda afsevärda fördelar åt de aflidna lärarnas efterlefvande, ansåge sig

centralstyrelsen böra helt och hållet instämma i revisorernas framställning.

På grund af särskilda nådiga remisser har nu direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning afgifvit underdånigt utlåtande i anledning

af revisorernas och centralstyrelsens omförmälda framställningar, hvilket

utlåtande den 18 mars 1907 inkommit till Kungl. Maj:t. Direktionen förklarar,

att från dess sida icke funnes anledning till erinran vid de uppskattningar

och kalkyler, hvilka innehölles i revisionsberättelsen med det

därtill fogade tillägget. Vidare framhåller direktionen, att kassan alltifrån

sitt inrättande varit i åtnjutande af icke obetydligt statsbidrag, för närvarande

utgående med ett årligt belopp af 66,855 kronor, och att detta förhållande

icke finge frankännas betydelse, när det skulle utredas, huru det

i kassan befintliga kapitalöfverskottet tillkommit, hvadan direktionen icke

kunde biträda revisorernas betraktelsesätt, att de föreslagna ändringarna i

pensionsbeloppen vore uteslutande ett tillgodoseende af rättvisans kraf

med hänsyn till, att årsafgifter och pensioner icke skulle blifvit sins emellan

på ett rationellt sätt bestämda. Härefter anför direktionen:

Betraktade man åter den af revisorerna föreslagna pensionsförhöjningen

såsom en af tidsförhållandena framkallad billighetsåtgärd, hvilken, tack

vare det omförmälda statsunderstödet, syntes kunna utan ökning af kassans

nu beräkneliga årsinkomster genomföras, så funne direktionen för sin

del förslaget vara förtjänt af framgång och ansåge sig af sådan anledning

böra understödja detsamma. Genom de förmåner, som varit änke- och

pupillkassan beredda, och som skäligen finge förväntas skola äfven för

framtiden stå till buds, vore faktiskt i kassan förefintligt ett kapitalöfverskott,

hvarmed man både kunde och borde tillgodose billiga kraf på pensionernas

förbättrande. Ty att låta detta öfverskott stå oanvändt för ovissa

framtida uppgifter, syntes lika oegentligt som att anlita detsamma i sådan

utsträckning, att kassans ekonomiska ställning därigenom vedervågades.

Därmed att pensionerna i änke- och pupillkassan vore bestämda i viss

procent af den lön, för hvilken skoldistrikt i afseende å delägares egen

pensionering vunnit delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning, reglerades

och bättrades visserligen de från kassan utgående pensionerna, så

att säga, parallellt med folkskollärarnas löneförmåner. Och delaktigheten

i folkskollärarnas pensionsinrättning, bestämd efter det högsta lönebelopp,

hvaraf läraren på grund af tjänstälder, enligt gällande författningar ägde

att komma i åtnjutande, hade, räknadt från den tid, då frågan om pen
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 147.

sionernas höjning först framträdde, undergått ganska täta förhöjningar.

Det normala delaktighetsbeloppet i folkskollärarnas pensionsinrättning fölen

folkskollärartjänst hade nämligen från och med år 1892 till och med

år 1898 utgjort 700 kronor, därefter till och med år 1900 800 kronor,

därefter till och med år 1906 1,000 kronor och utgjorde från och med år

1907 för manlig folkskollärartjänst 1,350 kronor, men för kvinnlig sådan

allenast 1,200 kronor. 1 det sammanhang, hvarom här talades, kunde

man emellertid utan vidare lämna å sido de kvinnliga lärartjänsterna, då

deras innehafvare endast i ytterst få fall begagnade sin rätt att inträda i

änke- och pupillkassan. Genom pensionernas bestämmande på sätt som

skedde förefunnes hos dem en inre utvecklingsmöjlighet grundad i själfva

organisationen; en omständighet som helt visst icke förbisetts, när frågan

om pensionernas bestämmande på sakkunnigt håll behandlats. Men huru

stor betydelse, som detta förhållande än kunde äga, hade det icke ansetts

möjligt att enbart på denna väg ernå en tillfredsställande lösning af frågan

om höjandet af pensionerna för folkskollärarnas änkor och barn, utan

hade alltjämt den fordran vidhållits, att själfva den procentsats, hvarefter

pensionerna i förhållande till delaktighetsbeloppen bestämdes, skulle förhöjas.

Och den förhöjning, som i detta afseende hade ansetts behöflig,

hade revisorerna nu — likasom det vid frågans behandling redan åren

1894 och 1895 ifrågasattes — föreslagit skola blifva från 20 till 25 procent,

en _ fjärdedel i stället för en femtedel af den lön, för hvilken folkskollärartjänst

vore delaktig i folkskollärarnas pensionsinrättning. Med den

procentsats, som allt hittills gällt, och med det delaktighetsbelopp, som

från och med år 1907 komme att tillämpas — nämligen 20 procent och

1,350 kronor — komme, såsom förut anmärkts, pension för ensam änka

att uppgå till 270 kronor och pension för änka med barn till 405 kronor.

Vunne _ åter revisorernas här framställda förslag tillämpning, blefve, efter

föreskrifven höjning till jämt antal kronor, pension för ensam änka 338

kronor och pension för änka med barn 507 kronor. En sådan ökning i

pensionerna ginge nog ej längre än hvad behöfdes för att motväga den

just under de allra sista åren inträdda starka stegringen af nästan alla

lefnadskostnader. Den borde åtminstone icke anses vara för högt tilltagen.

För ifrigt kunde det ej anses annat än välbetänkt, att, när den

nu under sa lång tid förberedda regleringen af dessa pensioner sattes i

verket, den blefve sa pass tillfredsställande, att frågan finge anses åtminstone

för någon mera afsevärd tid framåt vara affärd från dagordningen.

Förslaget om bättring af pensionerna för fader- och moderlösa barn

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 114 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kunyl. MajUs Nåd. Proposition N:o 147.

ville direktionen, med instämmande i de synpunkter, som revisorerna

framhållit, för sin del biträda.

Revisorerna hemställde slutligen, att de ändrade bestämmelserna för

pensionernas beräkning skulle, från den dag då de trädde i kraft, äga

tillämpning äfven på redan utgående pensioner. I denna del ginge förslaget

utöfver hvad som tidigare varit ifrågasatt och innebure ett afsteg

från den princip, som i allmänhet tillämpades, att en pension skulle förblifva

vid det belopp, hvartill den efter gällande grunder först bestämts.

Den utredning, som förebragts, visade emellertid, att, ekonomiskt sedt,

man ej behöfde hysa betänkligheter mot att gifva förhöjningen en sådan

utsträckning. Den minskning i kapitalöfverskottet, som härigenom skulle

uppkomma,'' stannade vid i rundt tal 400,000 kronor^ motsvarande föga

mer än en tiondel af det öfverskott, som beräknats såsom befintligt vid

ingången af år 1905.

Direktionen ansåge, att, när ekonomiska hinder icke vore i vägen,

äfven denna fråga borde företrädesvis ses från synpunkten af deras behof,

som frågan gällde, och giorde man det, syntes det icke kunna förnekas,

att skälm för höjning af redan utgående pensioner vore lika, om ej mera

vägande, än de som anfördes för höjning af härefter tillkommande pensioner.

Olägenheten af de alltjämt stegrade lefnadskostnaderna finge i sin

mån alla vidkännas, och finge i följd häraf den utkomstmöjlighet, som en

pension beredde, ett undan för undan minskadt penningvärde. Men ju

mera till åren pensionärerna vore — direktionen syftade här enbart på

folkskolläraränkorna — desto hjälplösare vore de i allmänhet äfven och

tyngdes desto mera af svårigheterna för den dagliga utkomsten; och ju

tidigare en pension börjat att utgå, efter desto lägre delaktighetsbelopp

hade — inom vissa tidsperioder räknadt — densamma fastställts. Behofvet

af ökning gjorde sig således mest kännbart i afseende a de tidigast fastställda

pensionerna, men framträdde nog tillräckligt starkt äfven i afseende

å pensioner, fastställda efter delaktighetsgrunder, som tillämpats exempelvis

närmast före de nu gällande.

Resultatet af höjningens utsträckning i dessa fall skulle, om man fäste

sig vid de normala och icke vid de fakultativa delaktighetsbelopp, som

under gångna år ägt tillämpning, blifva den, att pensioner för ensam änka

och för änka med barn, bestämda efter 600 kronors delaktighet och nu

utgående med respektive 120 och 180 kronor, komme att ökas till respektive

150 och 225 kronor; sådana bestämda efter 700 kronors delaktighet

och nu utgående med respektive 140 och 210 kronor komme att ökas till

respektive 175 och 263 kronor; sådana bestämda efter 800 kronors delaktighet

och nu utgående med respektive 160 och 240 kronor komme att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ii

Kanyl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 147.

ökas till respektive 200 och 300 kronor; samt sådana, bestämda efter 1,000

kronors delaktighet och nu utgående med respektive 200 och 300 kronor,

komme att ökas till respektive 250 och 375 kronor.

Gifvetvis borde i höjningen äfven inbegripas sådana sjukunderstöd,

som ^enligt § 13 mom. 2 af pensionskassans reglemente kunde lämnas

öfveråriga barn, hvilka af sinnes- eller kroppssjukdom eller ock af särskild!

lyte vore oförmögna till arbete och befunne sig i utblottadt tillstånd, och

som efter direktionens ompröfning kunde utdelas med högst halfva beloppet

af moderns pension. Med hänsyn därtill att dessa hjälpmedel i

reglementet betecknades med särskild! namn — de kallades understöd

och ej pension - äfvensom därtill att de inom viss gräns af direktionen

till sina belopp diskretionärt bestämdes, syntes det behöfligt, att de, vid ett

eventuellt bifall till hvad revisorerna föreslagit, särskild! omnämndes.

Skälen för att dessa understöd skulle inbegripas i den ifrågasatta höjningen

läge, syntes det, i öppen dag.

Under förutsättning att det arliga statsanslag, som för närvarande

utgar till änke- och pupillkassan, äfven fortfarande komme att stå till

kassans förfogande, bär direktionen, med stöd af hvad den sålunda anfört,

hemställt om bifall till revisorernas framställningar hvad folkskollärarpersonalen

vidkomme.

Beträffande åter den delägargrupp, som med år 1906 vunnit inträde i

kassan, eller lärarpersonalen vid döfstumskolorna, uttalar direktionen såsom

sin asikt, att fragan, om ökning bör ske jämväl af pensionerna inom denna

särskilda grupp, måste bero därpå, huruvida vid närmare granskning det

befinnes, att äfven i afseende å denna grupp föreligger något verkligt behof

af förhöjda pensionsbelopp, äfvensom därpå att, om så vore fallet, behöfligt

statsanslag för en dylik åtgärds genomförande också vore att

påräkna.

Att de från folkskollärarnas änke- och pupillkassa enligt nu gällande

bestämmelser utgående pensions- och understöd sbelopp äro för låga, för att

det med kassan afsedda syftemålet skall anses fylldt, torde vara alldeles

uppenbart. Fragan, huruvida en höjning af dessa belopp må äga rum,

synes därför vara af uteslutande ekonomisk natur. Den verkställda utredningen

synes mig otvetydigt gifva vid handen, att kassans ekonomiska

ställning är synnerligen gynnsam, och att, utan förhöjda afgifter från delägarna

eller förhöjdt statsbidrag, det af kassans revisorer framställda, af

centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening biträdda förslaget

om höjning af pensionsbeloppen kan genomföras. Häraf torde, på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung1. Maj ds Nåd. Proposition N:o 147.

sätt direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning erinrat, med nödvändighet

följa proportionell höjning äfven af de enligt § 13 punkt 2 af

kassans reglemente utgående understödsbeloppen, en höjning, som är af så

ringa ekonomisk betydelse för kassan, att någon särskild utredning om

dess verkningar icke torde erfordras. Någon framställning till Riksdagen

angående höjning af ifrågavarande understödsbelopp torde icke vara behöflig,

då berörda bestämmelse angående understödets storlek allenast innehåller,

att detsamma får utgå med högst halfva beloppet af moderns

pension. _ .

I likhet med direktionen anser äfven jag, att höjning af pensionerna

för döfstumlärarpersonalens änkor icke nu bör ifrågakomma, vid hvilket

förhållande jag naturligtvis ej heller kan förorda någon ändring i de pensionsbelopp,

som enligt de i innevarande års statsverksproposition under

tionde hufvudtiteln gjorda framställningar rörande pensionering af lärarpersonalen

vid skolhemmet för blinda döfstumma i Vänersborg och af

föreståndare och lärare vid folkhögskolor och därmed förenade landtmannaskolor

kunna komma att utgå från folkskollärarnas änke- och pupillkassa

till ifrågavarande föreståndares och lärares änkor.

Till innevarande års Riksdag hafva äfven gjorts framställningar om

förhöjd delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning samt i följd däraf

i folkskollärarnas änke- och pupillkassa för dels lärarpersonalen vid högre

folkskolor dels ock lärarna i läsämnen vid folkskoleseminariernas öfningsskolor.

Därest dessa framställningar bifallas, skulle pensionen för änka

efter lärare vid högre folkskola blifva, enligt nu gällande bestämmelser

för folkskollärarnas änke- och pupillkassa, 480 kronor och för änka efter

lärare vid seminariums öfningsskola 520 kronor. Med iakttagande af den

nu föreslagna ökningen af pensionen från 20 till 25 procent af delaktighetsbeloppen

skulle dessa pensioner komma att bestiga sig till respektive

600 och 650 kronor. Jämför man dessa belopp med t. ex. det pensionsbelopp,

som åtnjutes af änka efter adjunkt vid folkskoleseminarium, befinnes

detta uppgå till endast 584 kronor. Häraf synes mig framgå, att

ej heller någon höjning af den föreslagna pensionen för änka efter lärare

vid högre folkskola eller vid seminariums öfningsskola i detta sammanhang

bör ifrågakomma.

Hvad däremot angår de föreslagna ändringarna rörande pensionsrätten

för barn efter lärare vid de egentliga folkskolorna, synas dessa ändringar

i lika hög grad och på samma sätt hafva betydelse äfven för barn efter

öfriga delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa och böra pa dem

tillämpas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!, Mops Nåd. Proposition N:o 147.

medgifva hen’Stä,ler därför> att KunSL Milj=t täcktes föreslå Riksdagen att

ej mindre sådan ändring af gällande bestämmelser rörande de från

sionsbelo pP 1908 ^ folkskollärarnas änke- och pupillkassa utgående pen
A

. £els, beträffande lärare vid folkskola, som är delägare i kassan efter

det tor tolkskollärare i lag stadgade lönebelopp:

i 11atb,11därest sadan delägare efterlämnar änka, men icke barn, henne

■skall tillkomma i pension. 25 procent eller en fjärdedel af den lön, för

vilken vederbörande skoldistrikt i afseende å delägarens egen pensionering

vunnit delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning; °

dels ock beträffande samtliga delägare i kassan:

att, dar afliden delägare icke efterlämnat änka, utan endast barn, och

barnen aro tre eller derå, som till pension äro berättigade, de skola äga

uppbära hela beloppet af den för änka med barn bestämda pension till

lika fördelning dem emellan; och

att där efter afliden delägare lefva endast två barn, de skola äga till

ika fördelning sig emellan uppbära samma pension som änka utan barn;

an äfven att ifrågavarande ändrade bestämmelser må, likaledes från

n-f -w-n £ o90?’ krämpning äfven på pensioner, som dessförinnan

olif vit till utgående från änke- och pupillkassan bestämda.

Till denna åt statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

i nader lämna bifall; och skulle proposition i

ämnet af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar

till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

A. I. Lindhagen.

Bill. till Riksd. Prof. 1,901. 1 Sami. 1 Afd. 114 Höft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.