Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om inskränkning i rätten att erhålla laga skifte

1907-03-27 · 36 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 35 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1907:157, Med förslag till lag om inskränkning i rätten att erhålla laga skifte

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 157.

1

N:o 157.

Kungi. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om inskränkning i rätten att erhålla laga skifte;

gifven Stockholms slott den 19 april 1907.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kungi. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade lörslag till lag om inskränkning

i rätten att erhålla laga skifte.

Kungi. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungi. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Albert Petersson.

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 124 Höft. (N:o 157).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj te Nåd. Proposition N:o 157.

Förslag

till

Lag

om inskränkning i rätten att erhålla laga skifte.

Härigenom förordnas som följer:

Inom Juckasjärvi ocli Enontekis socknar i Norrbottens län må

under tiden intill den 1 juli 1908 laga skifte icke verkställas å mark,

till hvars delning genom sådant skifte förordnande för landtmätare ej

före denna lags ikraftträdande utfärdats.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

3

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 27 mars 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

Juhlin,

SWARTZ.

Departementschefen, statsrådet Alfred Petersson, anförde efter

gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet:

Enligt särskilda beslut har Kungl. Maj:t under den senare hälften

af det gångna århundradet dels beträffande vissa socknar i Norrbottens

Västerbottens och Kopparbergs län medgifvit, att till befordrande afjordens

uppdelning på de särskilda brukningsdelarna skiften mellan delägarna i

de olika skifteslagen finge ske i samband med afvittringen, dels beviljat

byar och skifteslag inom Karl Gustafs och Neder Torneå socknar till åstadkommande

af skiften ett efter halfva skifteskostnaden beräknadt statsbidrag.

Afvittringen inom Juekasjärvi och Enontekis socknar har nu framskridit

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 157.

så långt, att vidkommande förstnämnda socken densamma är genom afvittringsutslag

fastställd utom i fråga om Vittangi by, beträffande hvilken

till följd af ärendets återförvisning arbetena ännu pågå, samt, hvad angår

Enontekis socken, frågan är beroende på Kungl. Maj:ts befallmngshafvandes

pröfning. \id afvittringen inom dessa socknar har emellertid

någon fördelning af jorden mellan de särskilda brukningsdelarna

inom de af afvittringen omfattade samfälligheterna icke ägt rum. Laga

skiften inom ifrågavarande socknar äro således att förvänta i stor utsträckning

och hafva redan begärts samt delvis äfven fullbordats inom

en del byar inom Juckasjärvi socken. Till följd af jordens i. stort sedt

jämförelsevis ringa värde och de stora vidder, som i anledning däraf

tilldelats de olika samfälligheterna, ställa sig emellertid dylika förrättningar

i dessa trakter, därest de skola utföras efter samma grunder

som i öfriga delar af riket, synnerligen kostsamma. .

I underdånig skrifvelse den 28 december 1903 har Kungl. May.ts

befallningshafvande i anledning häraf gjort framställning om åtgärder

till underlättande för delägarna i dylika skifteslag af laga skiftens

åstadkommande. ,

Enligt den utredning, som i detta ärende lämnats for forhalfandena

uti ifrågavarande trakter, finnas inom Juckasjärvi socken 20 byar,

hemman och nybyggen med tillhopa 54 33/e4 mantal, vid tiden för skrifvelsens

aflåtande" fördelade på omkring 250 brukningslägenheter. Efter

det V4 af skogsanslaget afsätta till allmänning, utgör den areal, som

o-enom afvittringsutslaget tilldelats byar, hemman och lägenheter omkring

290,285 hektar. Härtill kommer arealen af vissa inom byområdena

för särskilda ändamål afsätta platser, omkring 994 hektar. Inom

Enontekis socken finnas 15 skifteslag, däri inberäknade enstaka hemman

och nybyggen, med tillhopa 10 31/«4 mantal, vid angifna tid fördelade

på ett sextital brukningsdelar. Den areal, som föreslagits tilldelad byar,

hemman och lägenheter, utgör omkring 142,798 hektar, hvartill kommer

omkring 79 hektar för särskilda ändamål afsätta platser.

Beräkningar, som i annat ärende verkställts, gifva vid handen, att

antalet brukningsdelar inom lappmarksområdena i allmänhet fördubblas på

omkring 30 år. Inom vissa af de trakter, om hvilka nu är fråga, synes

utvecklingen fortgå ännu skyndsammare. Sålunda har Kungl. May.ts

befallningshafvande i nu förevarande ärende upplyst att inom Svappavaara

by i Juckasjärvi socken, som efter afvittringen undergått laga

skifte, brukningsdelarnas antal, hvilket i afvittringshandlingarna upptagits

till 29, vid skiftet bestämts till 70.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

Skifteskostnaderna hafva af Kung]. Maj:ts befallningshafvande

beräknats till i medeltal 2 kronor 15 öre för hektar, under förutsättning

att mätningarna ej äga rum i större skala än som är oundgängligen

af nöden. Sammanlagda kostnaden för skifte af hela den enligt

det föregående byar, hemman och lägenheter tilldelade mark inom

Juckasjärvi socken skulle enligt denna beräkningsgrund uppgå till omkring

626,250 kronor. Motsvarande siffra för Enontekis socken har

beräknats till omkring 307,185 kronor. I dessa belopp äro emellertid

endast inräknade de egentliga förrättningskostnaderna och utflyt-tningskostnaderna,

men däremot icke handtlangningskostnaderna och ej heller

de utgifter, som vid blifvande skiften kunna beräknas komma att föranledas

af föreskrifna likvider, af väganläggningar och af nya behof af

hägnader. Inberäknadt äfven dessa kostnader har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ansett den totala skifteskostnaden böra uppskattas i rundt

tal till för Juckasjärvi socken 962,000 kronor och för Enontekis socken

472,000 kronor.

Enligt uppgifter, som jag låtit införskaffa, uppgick taxeringsvärdet

af fast egendom för år 1905 till i Juckasjärvi taxeringsdistrikt för

jordbruksfastighet 753,300 kronor och för annan fastighet 31,700 kronor

eller tillhopa 785,000 kronor samt i Enontekis taxeringsdistrikt för

jordbruksfastighet 68,700 kronor och för annan fastighet 3,300 kronor

eller tillhopa 72,000 kronor.

Beträffande förhållandena i öfrigt inom ifrågavarande socknar har

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sin förutnämnda skrifvelse hufvudsakligen

anfört följande.

Inom en del andra socknar i länet hade visserligen äfven kostnaderna

för jordens skiftande varit ansenliga, men de hade dock, om

än ofta med svårighet, kunnat utgöras med tillhjälp af delägarnas

inkomst från den dem vid skiftena tilldelade skogen, hvarå de efter

dessas afsilande erhållit utstämpling, särskildt för uttagande på en

gång af öfvermogna och mer eller mindre skadade träd. En dylik

tillgång stode emellertid alldeles icke eller endast i ringa mån jordägarna

inom Juckasjärvi och Enontekis socknar till buds, enär dessa socknar

till större delen vore belägna ofvan eller i närheten af barrskogsgränsen

och den skog, som växte där, i allmänhet vore af fjällskogs natur, kort

och kvistig samt följaktligen föga lämplig för förädling och export.

Därtill komme, att värdet af den bättre skogen, som kunde finna afnämare,

vore nedsatt på grund af de dryga kostnaderna för transporten

till de aflägsna sågverken vid kusten. Hvad särskildt Enontekis socken

anginge, vore den så godt som helt och hållet belägen ofvanför barr
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

skogsgränsen, och den obetydliga skog, som växte i dess sydostliga

hörn, vore ej duglig för afsalu.

Hemmansägarna i Juckasjärvi hade visserligen en allmänningsfond,

som vid tiden för skrifvelsens aflåtande utgjorde i rundt tal 112,000

kronor, men dess afkastning försloge ej på långt när att tillgodose ens

de ändamål, för hvilka den enligt fastställdt reglemente vore afsedd.

Äfven Enontekis socknemän hade utsikt att erhålla en allmänningsfond,

men denna torde blifva obetydlig, och dess afkastning skulle för öfrigt

enligt nådig föreskrift tillgodokomma ej blott socknens jordägare och

den bofesta befolkningen utan äfven nomadlapparna, hvilka utgjorde

det långt öfvervägande flertalet.

Jordbruket, som i dessa trakter, där på grund af den höga

latituden korn och potatis endast i obetydlig omfattning utgjorde föremål

för odling, vore i det närmaste liktydigt med boskapsskötsel, befunne

sig ännu mycket lågt. Foderväxtskörden hade dittills varit grundad på

beredning af vallar genom uppluckring och öfvergödsling af jorden i

närheten af bostäderna samt på mer eller mindre aflägsna slåttermyrar

och naturliga ängslägenheter. Åtgärderna för höjandet af dessas afkastning

hade i allmänhet inskränkt sig till primitiva anstalter för öfversilningar

och mindre sjösänkningar, hvilka företag ännu kräfde tid och

arbete, innan varaktig foderafkastning från dem vore att påräkna.

Hufvudnäringarna inom dessa socknar hade ursprungligen och intill

ganska sen tid varit renskötsel, djurfångst och fiske och endast efter

hand, sedan befolkningen alltmer börjat öfvergå till bofast lefnadssätt,

hade jordbruket så småningom vunnit insteg. I saknad af kommunikationer

hade befolkningen varit afstängd från någon allmännare och

lifligare beröring med jordbrukarna vid kusten och från möjligheten att

tillgodogöra sig dessas något större erfarenhet och insikter i denna

näring. Komme så härtill små ekonomiska tillgångar och samäganderättsförhållanden,

borde det ej väcka någon förundran, att jordbruket

stode på en efterblifven ståndpunkt. Denna näring saknade dock ingalunda

förutsättningar för utveckling, ty förefintligheten af störa arealer

vid afvittringen bland impediment upptagna myrar, om hvilkas användbarhet

för odling man under de senaste åren kommit till insikt, samt

tillgång på naturliga ängslägenheter lämnade möjlighet för en idog

och sparsam befolkning, flera gånger så talrik som den nuvarande, att

här finna sin nödtorftiga utkomst. En viktig förutsättning för jordbrukets

utveckling vore emellertid, att hvarje jordägare skulle känna

sig tryggad i besittningen af den torfva, på hvilken han ville nedlägga

arbete och kostnader. I den mån insikten om de fördelar, såväl i detta

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157. 7

som i andra hänseenden, laga skiften medförde, vunne insteg hos befolkningen,

vore det också att förvänta, att dylika förrättningar jämväl i

dessa trakter i allt större omfattning skulle komma till stånd. ''

Slutligen bär Kungl. Maj:ts befallningshafvande framhållit, att

affärsspekulationen endast i mycket ringa utsträckning sökt göra jordförvärv

inom ifrågavarande trakter. Sålunda innehades icke något hemman

inom Enontekis socken under omständigheter, som häntydde på

spekulativ alsikt. Ej heller vore något jordförvärf därstädes i sådant

syfte att förvänta för framtiden, då socknen saknade såväl exportduglig

skog som malmförekomster. I Juckasjärvi socken innehades tillhopa

l17/72 mantal, omfattande 9 brukningsdelar, af sågverksbolag samt l16/3g

mantal med 15 brukningsdelar i grufspekulativt syfte.

Af den sålunda lämnade redogörelsen har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ansett framgå, att invånarna i Juckasjärvi och Enontekis

socknar i allmänhet icke förmå bära de med ett allmännare skiftande

af jorden förenade kostnader, och att följaktligen åtgärder måste vidtagas

för att skydda dem mot de för de flesta af dem ruinerande följder,

ett vidsträcktare användande af ekiftesvitsordet skulle medföra.

Därvid har emellertid Kungl. Maj:ts befallningshafvande framhållit, att

med den lifliga öfvertygelse, Kungl. Maj:ts befallningshafvande hyste,

att laga skiften vore en synnerligen verksam häfstång för jordbrukets

höjande, Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingalunda ville ifrågasätta

någon undantagslagstiftning i ändamål att genom ändrade bestämmelser

angående skiftesvitsord eller annorledes försvåra eller motverka tillkomsten

af dylika förrättningar, utan att Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge enda möjliga utvägen för frågans lösning vara, att staten

lämnade afsevärda bidrag till gäldande af skifteskostnaderna.

Vid beräkningen af det belopp, hvarmed staten för ändamålet

borde bidraga, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande först och främst

ansett sig böra utgå från, att det icke kunde ifrågasättas, att samtliga

skifteskostnader borde gäldas af statsmedel. Till följd häraf kunde det

anses antagligt, att laga skiften af de byar och hemman, där jordens

värde stode i alltför stor disproportion till delägarnas egna utgifter för

ändamålet, icke skulle komma till stånd, och syntes det alltså troligt,

att dylika förrättningar, åtminstone under den närmast öfverskådliga

framtiden, skulle begäras allenast inom de större och i förhållande till

kommunikationslederna bättre belägna byarna, hvilka hade någon skog

utöfver husbehofvet, genom hvars försäljning delägarna hade att påräkna

någon, om ock obetydlig, hjälp till skifteskostnadernas utgörande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kun (jl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 157.

Vidare har Kungl. Maj:ts befallningshafvande framhållit, att vid

den beräkning, för hvilken jag förut redogjort, af jordarealen inom

ifrågavarande socknar medtagits äfven omkring 319,736 hektar, som

vid afvittringen upptagits såsom impediment. Ehuru dessa ofta torde

ligga så blandade med skogsmarken och äfven med ängslägenheterna,

att de i allmänhet icke lämpligen kunde särskiljas och undantagas från

skifte, syntes de dock i många fall hafva den begränsning och belägenhet,

att uteslutande af afsevärda och, vidkommande en eller annan by,

hufvudsakliga delar af de såsom impediment och värdelös mark upptagna

områden kunde äga rum med tillämpning af 78 § 5 punkten

skiftesstadgan. Ett försök att på förhand genom några allmänna bestämmelser

reglera dessa förhållanden skulle emellertid. enligt Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes förmenande icke utfalla lyckligt, utan hölle

Kungl. Maj:ts befallningshafvande före, att detta spörsmål liksom frågan

om hvilken skala, som skulle användas för uppmätningen af skifteslagens

skilda ägoområden, borde blifva beroende på pröfning i hvarje

särskilt fall.

Vid nu angifna förhållanden har Kungl. Maj:t,s befallningshafvande

beräknat den areal, som inom Juckasjärvi och Enontekis socknar

kunde tänkas blifva föremål för laga skifte, till omkring 275,000 hektar

inom förstnämnda socken och 50,000 hektar inom Enontekis socken

eller tillhopa 325,000 hektar.

I fråga om storleken af det bidrag, hvarmed staten enligt Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes åsikt borde deltaga i gäldandet af skifteskostnaderna,

har Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett detsamma i

alla händelser böra utgå med 50 procent af de, såsom jag förut framhållit,

till 2 kronor 15 öre för hektar beräknade egentliga förrättningskostnaderna

och utflyttningskostnaderna med ett tillägg därutöfver al

25 procent till sådana delägare, hvilka visades vara i större behof af

hjälp. I medeltal skulle staten härigenom, enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

beräkning, komma att bidraga med omkring 65 procent

af hela den ifrågavarande skifteskostnaden.

Hela statens utgift för skiftande af nyssnämnda 325,000 hektar

skulle sålunda, enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beräkning,

blifva i rundt tal 454,000 kronor, ett belopp, som, kunde något minskas,

om afdrag gjordes för de hemman, som innehades i spekulativt syfte

och hvilkas ägare ej behöfde eller borde blifva delaktiga af något

understöd uti ifrågavarande hänseende.

Slutligen har Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställt, att,

såsom en ytterligare lättnad, älven den del af de egentliga förrätt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

ningskostnaderna och utflyttningskostnaderna, som icke gäldades af

statsmedel, måtte af statsmedel förskjutas för att af vederbörande återbetalas

under loppet af viss tid.

Efter nådig remiss har landtmäteristyrelsen den 4 mars 1904

afgifvit underdånigt utlåtande öfver Kungl. Maj:ts befallningshafvande»

ifrågavarande framställning och därvid anfört, bland annat, följande.

Styrelsen delade Kungl. Maj:ts befallningshafvandes uppfattning,

att en viktig förutsättning för jordbrukets utveckling uti ifrågavarande

trakter, liksom i allmänhet, vore, att den jordägare, som ville nedlägga

arbete och kostnad på sin jords förbättring, kunde känna sig tryggad

i sin besittning däraf. Det vore därför af stor betydelse, att jordägare,

som både sina ägor liggande i samfällighet med andra jordägare, kunde

få sina lotter utbrutna ur samfälligheten genom sådan delning, att de

utbrutna ägorna icke därefter finge utan ägarens samtycke med annan

mark intagas i skifte.

Likaledes kunde styrelsen ej annat än instämma i Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes beräkning, att de kostnader, som vore förenade

med laga skiften i dessa nordliga trakter, där hemmanen hade så obetydliga

värden i förhållande till deras ägors vidd, skulle komma att

uppgå till högre belopp än hemmanens värden, så att jordägarna i de

flesta fall ej skulle kunna förmå att utgöra mer än en ringa del af

dessa kostnader.

Det vore därför synnerligen önskvärdt, om Kungl. Maj:t kunde

finna godt vidtaga någon åtgärd, som beredde jordägarna uti ifrågavarande

socknar någon minskning i de med laga skifte förenade dryga

kostnaderna.

Hvad därefter anginge den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

verkställda beräkningen af den kostnad för statsverket, som skulle blifva

en följd af bifall till hvad nämnda myndighet föreslagit, så hade samma

kostnad af Kungl. Maj:ts befallningshafvande antagits kunna ej oväsentligt

nedbringas därigenom, att vid afvittringen såsom impediment upptagna

områden med tillämpning af 78 § 5 punkten skiftesstadgan uteslötes

från skifte. Denna uppfattning kunde styrelsen ej dela. Visserligen

hade, på sätt i 16 § af nådiga stadgan den 30 maj 1873 angående

afvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker förutsattes,

en del å skogsmarken belägna smärre impediment ej blifvit vid afvittringen

särskildt upptagna och jämväl större impediment hade, hvad

Norrbottens län anginge, på grund af vedertagen praxis ej heller blifvit

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 124 Häft. 2

Landtmäteristyrelsen

den

4 mars 1904.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

å afvittringskartorna affattade. Men i socknar, som undergått afvittring,

måste dock skogsmarken anses vara afmätt. Styrelsen funne det alltså

synnerligen tvifvelaktigt, om det i berörda lagrum, för det. fall att

skogsmarken icke förut vore afmätt, angifna undantag från den i samma

§:s första stycke stadgade allmänna regeln, att all skifteslagets mark

skulle i skifte ingå, kunde anses åsyfta sådant fall som det af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande ifrågasatta.

Vore denna styrelsens tolkning riktig, kunde emellertid den areal,

som blifvande laga skiften inom socknarna borde beräknas komma att

omfatta, icke med fog beräknas lägre än sammanlagda arealen, omkring

434,155 hektar, af de byar och hemman tillagda ägor.

Äfven den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande beräknade kostnaden,

2 kronor 15 öre, syntes styrelsen för låg, då därvid icke tagits

hänsyn till sådana kostnader, som kunde förorsakas af resor och göromål,

föranledda af oförutsedda anledningar till uppskof med skiftena

eller däraf, att ändringar i verkställda skiften föreskrifvits af vederbörande

ägodelningsrätter eller Kungl. Maj:t.

Styrelsen ansåge alltså, att en rund summa af 1,000,000 kronor

för de egentliga förrättningskostnaderna och utflyttningskostnaderna

borde läggas till grund för beräkningen af de utgifter, statsverket

skulle komma att få vidkännas vid bifall till Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förevarande framställning.

Därest Kungl. Maj:t icke skulle finna skäl bifalla samma framställning,

hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t täcktes taga i nådigt

öfvervägande, huruvida icke genom ändring i gällande bestämmelser

utväg kunde beredas jordägarna uti ifrågavarande socknar att få sina

ägor delade genom laga skiften, vid hvilka de för afvittringen verkställda

ägomätningar, ägobeskrifningar, taxeringar och uträkningar

hufvudsakligen finge lända till efterrättelse. Da jorden i dessa trakter

hade så obetydligt värde i förhållande till värdet å jord i de delar af

riket, där jordbruk med större fördel bedrefves, syntes det styrelsen,

att samma skäl, som gjort, att ännu så sent som åren 1898 och 1900

Kungl. Maj:t ansett sig kunna medgifva laga skiftens verkställande å

vissa” socknar i Västerbottens län i sammanhang med afvittringen, äfven

talade för att ett mera summariskt förfarande medgåfves vid laga skiften

i förevarande nordliga trakter. Därigenom skulle de till landtmätare

och gode män enligt gällande landtmäteritaxa utgående arfvoden kunna

nedbringas i väsentlig mån, enligt styrelsens förmenande med minst

hälften eller möjligen med två tredjedelar af samtliga förrättningsmännen

tillkommande ersättningar. Kunde jordägarna därtill erhålla

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

något statsunderstöd skulle säkerligen skifteskostnaderna icke komma

att öfverstiga deras ekonomiska bärkraft.

Öfver hvad landtmäteristyrelsen sålunda anfört infordrades yttrande K“n,9h Mai:te

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som den 7 juni 1904 afgaf utlåtande hafvande 9<ien

i ämnet. 7 •?«*"» 1904

I detta sitt utlåtande söker Kungl. Maj:ts befallningshafvande

först och främst ytterligare belysa behofvet af skiften inom ifrågavarande

socknar. Landtmäteristyrelsen, anför Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

hade synbarligen hufvudsakligen fäst sig vid de, särskildt i

förhållande till jordens nuvarande värde, stora kostnader, som vore

förenade med laga skiften i ifrågavarande trakter, och det vore naturligt,

att en hvar, som icke varit i tillfälle att förvärfva en ingående kännedom

om förhållandena i vårt lands nordligaste delar, på grund häraf

måste ställa sig tveksam vid bedömandet af frågan, huruvida den sak,

för hvars främjande ifrågavarande understöd begärdes, verkligen vore

värd de uppoffringar, som för ändamålets vinnande vore af nöden.

Jordbruket uti ifrågavarande trakter saknade emellertid ingalunda förutsättningar

för utveckling. Främst borde befolkningens uppmärksamhet

härvid riktas på boskapsskötseln och därför erforderlig produktion af

foder. Utsikt till sådan produktion i stora mängder funnes ock genom

bearbetning och skötsel af bättre naturliga ängar, af vattensilningslägenheter

och af sjöar, som lämpade sig till uttappning, äfvensom

genom afdikning och odling af de stora vid afvittringen bland impediment

upptagna myrarna. För att emellertid utvecklingen skulle komma

att gå i rätt riktning och befolkningens intresse icke slappas genom

misslyckade företag, fordrades, att upplysning lämnades, om hvilka

lägenheter af ena eller andra slaget, som vore att anse som goda, på

samma gång som hvar och en anvisades sitt bestämda område. Dylika

upplysningar kunde icke lämnas annat än efter noggranna undersökningar

af jordmånen, belägenhet, vattenförhållanden in. m., och sådana undersökningar

måste stödja sig vid en någorlunda noggrann karta öfver de

särskilda områdena. Då nu dylika undersökningar enligt meddelade

föreskrifter komme till utförande i sammanhang med skiften, Lomme

skiftena i dessa trakter sålunda att, utom den betydelse, som i allmänhet

tillagts dem, äfven få till uppgift att för befolkningen utgöra en

vägledning om det sätt och de platser den för sitt näringsfång företrädesvis

borde låta komma till användning. Skiftenas betydelse finge

därför ej ses ur synpunkten af de primitiva jordbruksförhållanden, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 157.

nu förefunnes utan fast mer ur synpunkten af den utveckling, som för

framtiden kunde motses. För denna utveckling ansåge allmänt fackmän,

att ifrågavarande båda socknar på flera ställen ägde bättre möjligheter

än betydligt sydligare belägna trakter. Jordmånen vore nämligen

flerstädes i dalgångarna bördig, och ofta påträffades äfven högt uppe

bland fjällen en synnerligen rik vegetation. På flera ställen funnes

dessutom mer eller mindre goda kalkförekomster, hvarpå tillgången eljest

inom öfre Norrland vore synnerligen sparsam.

På grund häraf och i betraktande desslikes af den bättre hushållning

med skogstillgången, som genom skiften befrämjades, och af den

besparing af tid, såväl vid grödans bärgning som hemforsling, hvilken

gjordes genom att hvarje delägare finge sina lägenheter traktvis samlade,

vore Kungl. Maj:ts befallningshafvande med hänsyn jämväl till

berörda omständigheters stora betydelse i dessa trakter, med deras ringa

skog-stilkrånfi: och ännu sämre återväxtförhållanden samt deras stora

afstånd, för sin del öfvertygad därom, att äfven inom ifrågavarande

socknar hemmanens värde skulle omedelbart genom skiftena ökas med

skifteskostnaderna i det närmaste motsvarande belopp.

Ett stort antal hemman inom dessa socknar vore nybyggen och

kronohemman, å hvilka odlings- och byggnadsskyldigheter ännu ej

blifvit fullgjorda samt för hvilka flerstädes frihetsår ännu åtnjötes, och

då dessa förhållanden helt naturligt inverkade på hemmanens nuvarande

taxeringsvärden, syntes det uppenbart, att samma värden icke lämpligen

borde jämföras med skifteskostnaderna ur annan synpunkt än innehafvarnas

förmåga att själfva gälda samma kostnader.

Den. omständigheten, att dessa kostnader ställde sig så höga, finge

framför allt ej alstra en förmodan, att den till odling använda eller

tjänliga marken vore sämre än på andra ställen inom länet, eller att

ett på boskapsskötseln baseradt jordbruk här skulle sakna förutsättningar,

utan anledningen till de höga kostnaderna måste sökas uti det

förhållande, att stora delar af de byarna tilldelade eller för dem föreslagna

områdena utgjordes af alldeles ofruktbar mark och rena fjäll

eller fjälliknande områden, hvilket förorsakat de stora ytvidderna. Som

emellertid dessa impediment ofta hvart för sig vore af mindre omfattning

och äfven ofta läge så blandade med skogsmarken och ängslägenheterna

samt den i ett eller annat afseende till odling tjänliga marken,

att de icke kunde därifrån särskiljas och undantagas från skifte, och

denna omständighet således måste betraktasjsom ett naturförhållande,

torde häri ytterligare kunna anses ligga en särskild anledning för beredande

af statsbidrag. Som alla mot våra laga skiften svarande skiften

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 157. 13

inom angränsande trakter i Finland gäldades af statsmedel, och laga

skiften mom samtliga socknar i den svenska Torneådalen med undantagåt

Juckasjärvi och Enontekis till hufvudsaklig del kommit till utförande

pa statens bekostnad, torde det knappast kunna väcka förvåning, att

befolkningen 1 sistnämnda socknar ansåge sig kunna hysa berättigade

anspråk på statens mellankomst uti ifrågavarande hänseende.

Den af landtmäteristyrelsen framkastade tanken, att vid laga

skiften inom ifrågavarande socknar det kart- och beskrifningsmaterial

som tillkomma vid afvittringen, skulle kunna användas, har Kungl.’

Mapts befallningshafvande ansett sig icke kunna biträda; och har Kungl

Maj:ts befallningshafvande i denna del anfört hufvudsakligen följande.

oamäganderättsförhållandena inom dessa orter kunde, såsom redan

förut antydts, alldeles icke betraktas såsom enkla. I afseende på åkerjorden

rådde, särskilt inom de större byarna, oftast stor ägoblandninooch

flertalet af åtminstone de bättre ängslägenheterna vore i allmänhet

på ett inveckladt sätt fördelade mellan ett större antal delägare. Att

under sådana förhållanden åstadkomma en ny fördelning och en ändamålsenlig

indelning af ägorna syntes i allmänhet icke vara någon så

fatt uppgift, och vore det därvid fråga om så stora samfälligheter som

byarna Wittangi, Soppero, Svappavaara eller Parakkavaara med respektive

54, 33, 29 och 28 delägare redan efter afvittringsförslagen, så

torde rätt stora fordringar böra ställas både på förarbetenas fullständighet

och förrättningsmännens noggrannhet och omtänksamhet, därest

någorlunda goda resultat skulle kunna med någon grad af säkerhet förväntas.

Den fruktbärande jorden uti dessa trakter torde ingalunda få

anses hafva mindre värde än jord i de delar af riket, där jordbruk med

större fordel bedrefves. Vid laga skiften inom Jockmocks och Gelliyare

socknar, där förhållandena i afseende å jordbruket i stort sedt vore

likartade, hade för upprättande af odlings- och häfdelikvider fullständigt

bruten och väl häfdad åkerjord åsatts ett värde af 1,500—1,700 kronor

för hektar, under det fullgod äng värderats till 500—1,000 kronor

Dessa värden komme antagligen vid blifvande skiften inom Juckasjärvi

och Enontekis socknar snarare att höjas än att sänkas. Den bärande

skogsmarken torde däremot få anses hafva lägre värde, beroende på

den sena återvaxten och de långa afstånden till sågverken vid kusten,

först när man till de sammanlagda områdena af åker, äng och duglig

skogsmark lade den två, tre och fyra gånger större arealen af helt och

hållet värdelös mark, vore det som det i ögonen fallande låga värdet

pa ett vilseledande sätt framträdde.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

I de af landtmäteristyrelsen framhållna fall, då Kungl. Maj:t medp-ifvit

skiften i samband med afvittringarna inom vissa socknar i Västerbottens

län hade visserligen äfven skiftena fått ske med ledning af det

för afvittringarna åstadkomna materialet, men därvid vore att märka,

dels att kartmaterialet med därtill hörande beskrifningar har vant bättre

än det, som förelåge beträffande Juckasjärvi och Enontekis socknar,

beroende på att förrättningsmännen i socknarna inom Västerbottens lan

vetat, att deras arbeten sannolikt skulle läggas till grund äfven tor

skiften under det att afvittringslandtmätarna, hvad Norrbottens lans

lappmarker anginge, förrättat sitt arbete under den vissa förutsättningen,

att resultatet af detsamma icke skulle begagnas för annat ändamål an

afvittringens verkställande, dels att antalet delägare i samfälligheterna

inom afhandlade trakter af Västerbottens län i medeltal vore lägre an i

samfälligheterna inom Juckasjärvi och Enontekis socknar, samt dels att

det uttryckligen gjorts till villkor för att skifte skulle fa ske i samband

med afvittringen inom Västerbottenssocknarna, att samtliga vederbörande

kunde enas om, huru skiftet skulle verkställas, så att ingen vant pliktig

underkasta sig dylikt skifte. . „ ,., v ■,

I anledning af hvad i ärendet förekommit hade emellertid Kungl.

Maj:ts befallningshafvande ansett sig böra inhämta yttrande såväl åt

styresmannen för afvittringen inom länet, som af tillförordnade förste

landtmätaren. Med anledning af hvad dessa i afgifna yttranden anfört

och med den kännedom om förhållandena Kungl. Majrts befallningshafvande

genom den befattning, Kungl. Maj:ts befallningshafvande haft

med afvittringen inom länet, själf trodde sig äga, funne sig Kungl.

Maj:ts befallningshafvande böra framhålla: ^

att, med stöd af bestämmelserna i 14 § af nådiga stadgan den

30 maj 1873 om afvittring i Västerbottens och Norrbottens lans lappmarker,

vid kartornas upprättande tillgått antingen så, att stomkarta

öfver det vid afvittringen uppgångna linjenätet, hvarvid afstandet

mellan de parallella mätningslinjerna varit 4,000 fot eller senare 1,200

meter, upprättats och på denna karta sedermera begränsningar för sjöar,

vattendrag och större myrar och mossar utmärkts med ledning af

ekonomiska kartverkets kartor, eller också så, att samma kartverks kar or

till lämpliga delar kopierats och berörda linjenät därefter pa kopian

inpassats, hvarefter i båda fallen erforderlig komplettering ägt rum;

att denna komplettering på grund af bestämmelsen i 16 § 2 mom.

afvittringsstadgan endast i ringa grad tagit någon befattning med

impediment och skogsmark, utan hufvudsakligen afsett inmatningen af

än ^lägenheter, hvarvid man dock icke lagt sig vinn om lagenheternas

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 157. 15

yttergränser utan åtnöjt sig med de mätningar, som erfordrats för utmärkande

på kartorna af deras läge och hufvudsakligaste form, hvilket

förfaringssätt grundat sig därpå, att ängarnas ytvidd och begränsning

ej för det då föreliggande ändamålet haft någon större betydelse, utan

hufvudvikten legat därpå, att hvarje ängslägenhets höafkastning i dess

helhet för skattläggning rättvist taxerades, hvarför ock någon skillnad

mellan bättre och sämre delar af samma lägenhet ej gjorts annat än

da fråga varit om dess delning mellan flera ägare eller om ägoutbyte

i större omfattning,

att fullständig nymätning i allmänhet icke förekommit, dock att

vissa områden i ringa omfattning afmätts i skalorna 1: 4,000 och 1: 8,000;

att afvittringslandtmätarna för den nytta de vid mätningsarbetenas

utförande beräknats hafva haft af ekonomiska kartverkets kartor fått

vidkännas afdrag å det efter taxa utgående mätningsarfvodet med 30

40 och ända till 50 procent af detsamma; samt

att. de bestämmelser, som legat till grund för detta förfaringssätt,

tillkommit under förutsättning, att uppgiften endast varit att åstadkomma

ett ^material för skattläggning och afvittring, ingalunda afsedt

eller ens ifrågasatt att läggas till grund för laga skiften.

Den erfarenhet, som vid sedermera verkställda laga skiften inom

-dra trakter af länets lappmarker vunnits, rörande afvittringskartornas

tillförlitlighet, vore ej heller sådan, att möjlighet för deras användning

för skiftesändamål syntes förefinnas; och en af Kungl. Maj:ts befallnmgshafvande

verkställd sammanställning af arealuppgifterna rörande

några byar i skilda socknar enligt å ena sidan skattläggnings- och

områdestilldelningsförsiagen samt å andra sidan laga skifteshandlingarna

bekräftade ytterligare denna erfarenhet. Det kunde äfven förtjäna att

uPPmärksammas, att icke vid något dittills inom länets lappmark utfördt

skifte yrkande framkommit om afvittringskartans användning, ehuru

delagarna väl kände till, att omkring 4/10 af hela skifteskostnaden förorsakades

af ny ägomätning. Såväl styresmannen för afvittringen, i

hvars intresse torde ligga att så fördelaktigt som möjligt betrakta det

arbete, som under hans ledning under närmare 30 år kommit till utförande,

som tillförordnade förste landtmätaren hade ock med bestämdhet

yttrat sig emot förslaget att söka använda afvittringsmaterialet för

skiftesändamål.

I detta sammanhang tilläte sig ock Kungl. Majrts befallningshafvande

framhålla vikten af en med erforderlig noggrannhet och fullständighet

utförd ägomätning. Det vore nu, om man inräknade de

mätningar, som erfordrats för ekonomiska kartverket och afvittringen,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

tredje fången den ifrågavarande marken behöfde uppmätas, och dylika

upprepade mätningar för hvar sitt ändamål syntes icke förenliga med

en klok statshushållning. Jämväl förhållandena inom Ofver-Torneå och

Pajala socknar med tillhörande kapellförsamlingar förtjänade i detta

afseende att uppmärksammas. Ägomätningarna där hade verkställts

minst uti skalan 1 : 8,000, men för att nedbringa kostnaden hade dock

summariska tillvägagångssätt användts vid uppmätning af utmarken.

Härigenom hade det kartmaterial, som tillkommit,_ icke bill vit sa fullständigt

som önskligt varit, och följden hade blifvit den, att bristen pa

fullständiga kartor inom dessa socknar samt de dryga kostnader, som

nva kartors upprättande föranledde, lade hinder i vägen för en joidstyckning,

som där eljest skulle hafva synnerligen stora förutsättningar.

Som för öfrig! tillförlitliga kartor behöfdes för hvarjehanda åtgärder

med afseende på den fasta egendomen såväl från landthushållningens

som andra näringsgrenars synpunkt, vore det tydligt, att en brist i

förevarande afseende utgjorde en hämsko på utvecklingen i allmänhet.

Vid bestämmande af det sätt, hvarpå ägoskiften uti ifrågavarande

trakter borde komma till utförande, funnes emellertid ännu ett förhållande,

som syntes vara värdt afseende, nämligen befolkningens skaplynne.

Talande uteslutande finskt språk och tills på sista åren i nästan fullständig

afsaknad af kommunikationer hade denna befolkning i endast

ringa grad blifvit delaktig af den stigande kulturens fördelar.. Lade

man härtill dess egenskap af gränsbefolkning, finge man ej förvåna sig

öfver, att densamma med sitt i allmänhet misstänksamma lynne betraktade

alla nya inflytelser och åtgärder med en viss misstro. Med

den grad af envetenhet och envishet, som utgjorde ett utmärkande

drag i denna befolknings karaktär, vore det därför alldeles icke^ att

hoppas att genom några öfverenskommelser kunna åstadkomma några

ägodelningar i likhet med hvad man ansett sig kunna bygga på i

frå°''a om vissa delar af Västerbottens lappmark.

° Af förenämnda anledning och på det befolkningen matte befästas

i sitt förtroende för den svenska kulturen hade Kungl. Maj:ts befallningshafvande

trott det vara af stort intresse för staten, att skiftena,

såsom varande eu af de första och viktigaste åtgärderna till landthushållningens

upphjälpande, uti dessa trakter bringades till utförande

på ett sätt, som innebure visshet för, att enskildes rätt icke träddes för nära.

På grund af hvad sålunda anförts, hade Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ansett sig icke försvarad med att ifrågasätta eller tillstyrka

Kungl, Maj:t att befrämja ägoskiftens utförande i dessa trakter på andra

grunder än de i allmänhet vanliga och funne sig därför böra på det

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 167. 17

bestämdaste afstyrka den af landtmäteristyrelsen antydda utvägen att

åstadkomma ägodelningar på grundval af afvittringsmaterialet.

1 anledning af hvad landtmäteristyrelsen anmärkt därom, att det

voie tvifvelaktigt, om med tillhjälp af stadgandet i 78 § 5 punkten

skiftesstadgan sådan inskränkning i omfattningen af förekommande

skiften, som Kungl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatt, kunde åstadkommas,

har Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett sig böra erinra,

abt med. landtmäteristyrelsens tolkning åt ifrågavarande lagrum dess

tillämpning inom landet helt och hållet omöjliggjordes, då väl numera

inom landet ingen under enskildt bruk varande trakt torde kunna uppvisas,

öfver hvilken icke karta funnes att tillgå, åtminstone af lika stor

fullständighet, som afvittringskartor eller ekonomiska kartverkets kartor.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande funne sig visserligen böra erkänna

det berättigade uti den strängt formella tolkning, som landtmäteristyrelsen

ägnat ifrågavarande lagrum såsom varande ett undantagsstadgande,

men kunde dock icke underlåta att erinra, att på näringslagstiftningens

område de praktiska behofven syntes företrädesvis kunna

göra anspråk på afseende, så långt tillfälle till deras inrymmande under

gällande bestämmelser gåfves. Utan fruktan för misstag hölle därför

Kungl. Maj:ts befallningshafvande före, att åt ifrågavarande stadgande

kunde och borde gifvas en sådan tolkning, att lagrummet kunde vinna

tillämpning i alla de fall, då icke afmätning af marken skett på

sadant sätt, att den därvid tillkomna kartan vore duglig att läggas

till grund för laga skiftesförrättning. De önskemål, som föranledde

lagbudets tillkomst, gafve äfven anledning till en sådan tolkning

och någon häremot stridande tillämpning hade, så vidt Kungl. Majrts

befallningshafvande kunnat utröna, icke förekommit. Skulle emellertid

någon tveksamhet härutinnan råda, kunde saken hjälpas genom

ett eventuellt förordnande om uteslutande från skiftet af viss afrösningsjord,

på sätt Kungl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatt. Kung]. Maj:ts

befallningshafvande ansåge sig emellertid, för den händelse sistangifna

utväg tillgrepes, böra erinra, att en sådan åtgärd äfven kräfde bestämmelse,

om och under hvilka villkor sålunda undantagen mark sedermera

skulle, få skiftas. Att härvid helt och hållet omöjliggöra användning

af skiftesvitsord vore måhända icke klokt, då man för ett eller annat

fall syntes kunna tänka sig, att den uteslutna marken i något särskildt

afseende i framtiden på grund af nu obekanta förhållanden skulle kunna

få värde och behof af delning uppstå. Finge å andra sidan obegränsat

skiftesvitsord för framtiden äga rum, syntes ett sådant förhållande

innebära fara för missbruk och ägnadt att äfventyra det föreslagna

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 124 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

stadgandets ändamål. Anledning till införande af kvalificerad skiftesvitsord

syntes därför här föreligga och torde gränsen lämpligen höra

bestämmas till delägare, innehafvande minst två tredjedelar af slaftes
lagets

skattetal. „ ^ , .,, r.. ,

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har sammanfattat sitt förslag

i dessa delar därhän, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställer,

att det måtte föreskrifvas, „ ... .

att Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle åligga att vid utfärdande

af förordnande för landtmätare att verkställa laga skiften

inom Juckasjärvi och Enontekis socknar desslikes utse ombud att vid

förrättningarna iakttaga och bevaka det allmännas rätt och bästa samt

därom meddela landtmätaren underrättelse vid förordnandets öfversändande;

, , „ 01.

att det sålunda utsedda ombudet skulle åligga, utom annat, att

vid förrättningens företagande, efter inhämtande af erfordeiliga upplysningar,

framställa yrkande om de områden af värdelös mark ellei

särskilt utbrutna skogsskiften, som utan äfventyrande af önskvärd reda

för framtiden uti äganderättsförhållandena jämlikt föreskrifterna uti

78 § 5 punkten skiftesstadgan borde från skifte uteslutas;

att därest enighet ej kunde ernas beträffande den mark, som

borde uteslutas från skifte, denna fråga skulle underställas landtmäteristyrelsens

pröfning, vid hvilken myndighets afgörande borde förblifva;

att från skifte på grund af dessa bestämmelser uteslutna områden

därefter icke finge göras till föremål för särskild! skifte, med mindre

två tredjedelar af delägarna efter skattetal räknadt därom vore eniga;

och att, därest sådant skifte ifrågakomma lämnade medgifvanden

om statsbidrag därvid icke skulle äga tillämpning.

Beträffande landtmäteristyrelsens erinringar i öfrigt mot Kungi.

Maj ds befallningshafvandes beräkningar har Kungl. Maj ds befallningshafvande

väl medgifvit, att kostnaden för hektar möjligen borde beräknas

nåo-ot högre än som skett i framställningen, men icke förty ansett sig

under förutsättning af bifall till framlagdt förslag om ägomätnings

verkställande i stor utsträckning i förminskad skala samt af åtskilliga

andra orsaker — därvid särskild! framhållits, att till följd af de i hvarje

fall höga kostnader, ett skifte medförde för delägarna, till en början

endast sådana samfällighet^, som räknade ett större antal delägare,

torde komma att göras till föremål för skifte — kunna beräkna den

sammanlagda utgiften för staten vid bidrag efter förut angifva grund

till skiften inom ifrågavarande socknar ej obetydligt lägre eller till i

rundt tal högst 400,000 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

I anledning af hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande sålunda

och i öfrigt anfört, infordrades nytt yttrande af landtmäteristyrelsen,

som i anledning häraf i utlåtande den 20 januari 1905 anfört, bland

annat, följande.

I fråga om möjligheten att vid laga skiften inom ifrågavarande

socknar använda det vid afvittringen åstadkomna materialet syntes

Kungl. Maj:ts befallningshafvande hafva utgått från delvis andra förutsättningar

än styrelsen, i det att Kungl. Maj:ts befallningshafvande

syntes hafva yttrat sig om användning af de för afvittringen upprättade

kartor och handlingar utan någon komplettering, under det att styrelsen

afsett, att, för det fall att Kungl. Maj:ts befallningshafvandes hemställan

ej vunne nådigt bifall, den frågan borde komma under pröfning, huruvida

icke uti ifrågavarande socknar kunde verkställas billigare ägodelningar

enligt särskilda föreskrifter lämpade efter befolkningens behof

och markens värde samt på grundval af det med hänsyn härtill i nödiga

delar kompletterade afvittringsmaterialet. Att de för afvittring i lappmarkerna

upprättade kartorna ingalunda vore på så tillfredsställande

sätt affattade, att de kunde i befintligt skick läggas till grund för laga

skiften, hade styrelsen sig väl bekant, synnerligast som styrelsen mer

än en gång uttalat betänklighet rörande såväl de skalor som den ringa

noggrannhet, '' som användes vid nämnda kartors upprättande, samt

framhållit olämpligheten af deras användning till och med för så jämförelsevis

summariska förrättningar som afvittringarna. Fastän styrelsen

sålunda ej kunnat anse afvittringsmaterialet dugligt att i befintligt skick

lända till efterrättelse vid egentliga eller fullständiga laga skiftens utförande,

hade styrelsen dock vid afgifvande af sitt förra yttrande antagit

hvad styrelsen fortfarande ansåge, eller att samma material ej torde

vara sämre, än att det efter erforderlig komplettering borde kunna

användas för utförande af ägodelningar, som med afseende å markens

beskaffenhet i dessa nordliga bygder enligt styrelsens åsikt ej med

nödvändighet behöfae utföras med iakttagande af samtliga för laga

skiften föreskrifna, mer eller mindre detaljerade bestämmelser, hvilka

uppenbarligen tillkommit i syfte att i rikets för jordbruk mera lämpade

trakter än dessa ofvan odlingsgränsen liggande bygder åstadkomma så

noggranna jorddelningar som möjligt.

Beträffande den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatta

tillämpningen i strid mot de tydliga ordalagen af 78 § 5 punkten

skiftesstadgan och hvad i samband därmed i öfrigt föreslagits, vore

styrelsen ense med Kungl. Maj:ts befallningshafvande därom, att, i fall

Landtmäleri•

styrelsen den

20 januari

1005.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 157.

skifteslagens areal kunde med säkerhet reduceras, på sätt Kungl. Maj:ts

befallningshafvande föreslagit — något som, därest icke någon lagändring

företoges, ju i hvarje fall skulle komma att bero på domstolarnas

pröfning — äfven de utgifter, statsverket skulle få vidkännas

för ifrågasatta laga skiften, blefve betydligt mindre. Styrelsen, ansåge

det emellertid äfven med den ändring i skiftesstadgan, som enligt styrelsens

uppfattning uppenbarligen betingades af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

ifrågavarande förslag, vara mer än tvifvelaktigt, huruvida ens

någon mark skulle på detta sätt blifva från skifte utesluten. Samtliga

delägare skulle nämligen komma att få stort intresse af att få all mark

på en gång skiftad ej allenast från synpunkten af största möjliga reda

i äganderättsförhållandena utan äfven och framför allt af den orsak, att

enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag intet statsbidrag skulle

erhållas till laga''skifte af den, på sätt som föreslagits, från det första

skiftet uteslutna marken. Förrättningsmännen skulle ej heller sakna

intresse af, att skifteslagets areal blefve så stor som möjligt, då storleken

af deras arfvode alltid i någon mån kunde anses vara beroende

af arealen; och det vid skiftet närvarande allmänna ombudet, som måhända

ej alltid komme att äga tillräcklig erfarenhet för att rätt kunna

bedöma spörsmål uti ifrågavarande hänseende, kunde möjligen öfvertygas

om, att »önskvärd reda för framtiden uti äganderättsförhållandena»

minst äfventyrades, om all till ett skifteslag hörande mark

skiftades på en gång. Äfven förslaget om införande af kvalitativt

skiftesvitsord för skifte å områden, som på grund af de föreslagna bestämmelserna

komme att blifva uteslutna från de första skiftena, nödvändiggjorde

ändring i skiftesstadgan.

I fråga om Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beräkning i dess

utlåtande den 7 juni 1904 af de blifvande kostnaderna för statsverket

vid bifall till Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag har landtmäteristyrelsen

i dess nu ifrågavarande yttrande haft åtskilligt att erinra samt

såsom sitt slutomdöme anfört, att, om endast de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

framställda förslag att nedbringa och begränsa skifteskostnaderna

skulle blifva antagna, det vore att befara, att till och med

det belopp af omkring en million kronor för hela den sammanlagda

förrättningskostnaden jämte utflyttningskostnaden, som styrelsen ansett

böra läggas till grund vid beräkning af statens utgifter för ifrågavarande

områdens skiftande, komme att öfverskridas, och det måhända

med afsevärdt belopp. Styrelsen har därför uppgjort ett nytt i vissa

delar afvikande förslag till frågans lösning, som, jämte det detsamma

afser att inskränka användningen af de större mätningsskalorna, inne
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 157,

fattar förändringar i landtmäteritaxan, åsyftande att med hänsyn til]

förhållandena uti ifrågavarande orter i vissa afseenden begränsa landtmätarnas

rätt till arfvode, ett förslag, som styrelsen emellertid sedermera

vid öfverlämnande af eu från förste landtmätaren med flera landtmätare

i Norrbottens län till styrelsen ingifven underdånig framställning

i ämnet ansett sig böra i vissa hänseenden något modifiera.

Styrelsen har emellertid ansett, att jämväl efter bifall till hvad

styrelsen sålunda föreslagit sammanlagda förrättniugskostnaden och utfiyttningskostnaden

icke borde beräknas till lägre belopp än i jämnt

tal 650,000 kronor. Äfven vid denna förutsättning skulle således statsverkets

utgift, om man alltjämt utginge därifrån, att understödet af

statsmedel skulle komma att utgå med omkring 65 procent af nyssnämnda

kostnader, komma att uppgå till omkring 422,500 kronor.

Härtill måste emellertid, därest bifall lämnades till gjorda fram1

ställningar om statsbidrag åt delägarna i vissa skifteslag inom ifrågavarande

socknar, uti hvilka laga skiften redan kommit till utförande,

läggas de belopp, som i sådant hänseende kunde varda beviljade.

Öfver hvad sålunda i ärendet förekommit hafva slutligen kammar- Kammarkollegium

och statskontoret, efter nådig remiss, den 18 mai'' 1906 af- och

gifvit gemensamt underdånigt utlåtande. ''

Ämbetsverken hafva i detta först och främst framhållit, att det 1907- toide vala obestridligt, att det för jordbrukets utveckling och därigenom

för en allmän höjning af kulturen uti ifrågavarande, rikets nordligaste

landsända vore af ej ringa betydelse, om laga skiften i större utsträckning

där kunde komma till stånd, och att det äfven genom hvad i ärendet

förekommit syntes vara ådagalagdt, att dylika skiften icke i allmänhet

för närvarande kunde därstädes åvägabringas utan understöd från statens

sida. Om sådant understöd borde lämnas, vore naturligtvis hufvudsakligen

beroende däraf, huruvida de fördelar, som genom jorddelningen

vunnes, vore ur det allmännas synpunkt af den betydenhet, att de

kunde anses, uppväga statsverkets kostnader för ändamålet, Eu noggrann

pröfning i detta afseende borde vara så mycket viktigare, som

frågan här gällde en så ansenlig statsutgift som 400,000 till 500,000

kronor. Då en sådan pröfning förutsatte eu speciell sakkunskap på

ifrågavarande område, hade emellertid ämbetsverken icke tilltrott sig

att härutinnan gorå något bestämdt uttalande. Det syntes dock som

oin vid det förhållande att, enligt hvad handlingarna i ärendet utvisade,

de beräknade kostnaderna för laga skiften i Juckasjärvi och

Enontekis socknar i den utsträckning, hvari sådana enligt det fram
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

ställda förslaget borde med understöd af statsmedel komma till stånd,

öfverstege sammanlagda nuvarande taxeringsvärdet å all den fasta

egendom i samma socknar, för hvilken bevillning erlades — det icke

kunde anses tillräckligt utredt, huruvida det verkligen vore nödvändigt,

att redan nu de ifrågasatta kostsamma skiftesåtgärderna i hela sin omfattning

vidtoges och om rätta tidpunkten för statens ingripande i sådant

syfte ännu vore inne. Ett uppskof med frågan skulle väl kunna medföra,

att under tiden en del mindre bemedlade jordägare blefve mot

sin vilja indragna i skiftesförrättningar, hvilkas kostnader öfverstege

deras ekonomiska bärkraft. Men till förekommande häraf funnes dock

ett medel, som med hänsyn till de uti ifrågavarande socknar rådande

säregna förhållanden borde kunna tillgripas utan att sådant behöfde

mota några större betänkligheter, nämligen att genom en undantagslagstiftning,

åtminstone temporärt, inskränka skiftesvitsordet.

Enligt ämbetsverkens mening förekomme emellertid, äfven om det

ur nyss angifna synpunkt kunde vara tvifvelaktigt, om statsunderstöd

för närvarande vore af förhållandena med nödvändighet påkalladt, en

omständighet, på grund hvaraf billigheten kunde anses kräfva, att staten

icke nu undandroge sig att träda hjälpande emellan. Såsom af handlingarna

i ärendet inhämtades, hade förut från statens sida åt jordägarna

i åtskilliga andra socknar i Torneå fögderi beredts lättnad i kostnaderna

för laga skifte. De skiften, till Indika sålunda statsbidrag beviljats,

hade ägt rum i samband med den fortgående afvittringen eller på grund

af uppmätningar och ägograderingar, som verkställts vid afvittringen,

hvarigenom kostnaderna väsentligen nedbragts och statsbidrag erfordrats

till ett jämförelsevis ringa belopp. Då nu afvittringen i Juckasjärvi

och Enontekis socknar för närvarande vore i det närmaste afsiutad

utan att i sammanhang därmed uppgjorts sådana kartor och uträkningar,

som kunde läggas till grund för laga skiftesförrättningar, förefunnes

ej för dessa socknar möjlighet att på ofvannämnda, mindre

kostsamma sätt få den erforderliga jorddelningen verkställd. I följd

häraf hade samma socknar onekligen kommit i ett ogynnsammare läge

än öfriga socknar uti ifrågavarande trakt, och deras behof af understöd

från statens sida torde ur denna synpunkt kunna anses ännu större än

sistnämnda socknars, liksom det väl i enlighet med denna uppfattning

måste anses billigt, att staten genom penningbidrag befordrade jordens

skiftande äfven uti ifrågavarande socknar.

Med afseende å frågan om möjligheten att med tillämpning af

78 § 5 punkten skiftesstadgan vinna behöflig begränsning af skiftenas

omfattning hafva ämbetsverken anfört, att det syntes, som om, då enligt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nid. Proposition N:o 157. 23

9 § i samma stadga laga skifte å skogsmark i rikets norra län icke

finge ske förr än fastställd afvittring därå föregått, samt afvittring

förutsatte, att uppmätning af skogsmarken ägt rum, den tolkning

Kungl. Maj:ts befallningshafvande velat gifva åt förstnämnda lagrum

vore den enda riktiga. Då emellertid stadgandet för att vinna tillämpning

förutsatte, att alla skiftesdelägarna vore ense om att från skifte undantaga

viss skogsmark, samt, såsom landtmäteristyrelsen framhållit, det

kunde anses ligga i såväl vederbörande landtmätares som skiftesdelägarnas

intresse, att i det skifte, som sålunda koinme till stånd med

understöd af statsmedel, låta ingå så stor areal som omständigheterna

medgåfve, vore måhända ifrågavarande möjlighet att inskränka skiftesarealen

i själfva verket ej af synnerligen stor betydelse för kostnadsfrågan.

Mot förslaget, att ett blifvande statsbidrag skulle utgå med 50

procent af den egentliga förrättningskostnaden med tillägg af ytterligare

25 procent till sadana skiftesdelägare, som vore i synnerligt behof af

understöd, hafva ämbetsverken icke haft någon hufvudsaklig'' erinran

att göra.

Då ämbetsverken ansett sig icke hafva att yttra sig om den skala,

i hvilken marken i och för skiftet borde uppmätas, eller om beloppet

af landtmätarnas arfvoden, hafva ämbetsverken funnit sig icke vara i

tillfälle att ingå i närmare granskning af de i ärendet gjorda kostnadsberäkningarna.

I öfrig! hafva ämbetsverken hufvudsakligen yttrat sig angående

sättet för beredande af de för ändamålet nödiga medel, en fråo-a som

jag af skäl, för hvilka jag strax skall redogöra, ansett mig böra tillsvidare

lämna å sido.

Lika med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag, att staten

bör göra allt, hvad som kan göras, för att åt landtbruket uti ifrågavarande

trakter gifva den lyftning, hvaraf det är mäktigt. Jag anser mig

därvid särskildt höra framhålla, att enligt mitt förmenande man ingalunda

får underskatta ett jordbruk, som oaktadt de i många afseenden hårda

villkor, under hvilka det arbetar, visat sig kunna föda en så jämförelsevis

hastigt växande jordbruksbefolkning'', som den, som lefver i dessa trakter,

och, det må ^ tilläggas, har sin så godt som enda utkomst af jordens

biukande. Ivågra tillfällen till extra förtjänster sådana, som skogshushållningen

lämnar jordbruksbefolkningen i öfriga delar af Norrland,

finnas nämligen icke i någon större utsträckning inom ifrågavarande

socknar. Jag är också fullt ense med ämbetsverken därom,

att för jordens ändamålsenliga brukande, för ett ordnadt landt
-

Departe
mentschefens
yttrande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 157.

bruk, det är en nödvändig förutsättning, att den, som skall nedlägga

arbete och omkostnader på ett visst områdes försättande i högre kultur,

också känner sig tryggad i sin besittning af detsamma. Utan en sådan

känsla af visshet, att vederbörande själf eller hans efterkommande skola

få njuta frukterna af det nedlagda arbetet och de offrade kostnaderna,

saknar det mera intensiva jordbruket sin viktigaste förutsättning. Ej

heller kan jag undgå att inse, att invånarna i dessa socknar skulle

allt för hardt betungas af de med jordens skiftande förenade kostnaderna,

om ej staten trädde emellan och i väsentlig män bidroge

till desamma, och att den omständigheten, att inom öfriga socknar i

Torneådalen staten antingen lämnat sådant bidrag eller till väsentlig

del bekostat jordens skiftande, bör anses gifva äfven invånarna i

nu ifrågavarande socknar ett visst anspråk på statens mellankomst i

samma syfte.

De förslag till ordnande af denna statens mellankomst, som i

ärendet framkommit, sluta emellertid alla å belopp, som röra sig emellan

400,000 och 500,000 kronor, beroende på att respektive förslagsställare

ansett, att öfverhufvud taget all skifteslagens mark skulle komma att

ingå i skiftena. Kungl. Maj:ts befallningshafvande har visserligen

ifrågasatt, om ej med tillhjälp af stadgandet i 78 § 5 punkten skiftesstadgan

vissa vid afvittringen såsom impediment behandlade områden

skulle kunna från skifte uteslutas. Oafsedt att det synes mer än

tvifvelaktigt, om den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatta

tolkningen af ifrågavarande lagrum verkligen skulle kunna anses öfverensstämma

med lagens mening, skulle emellertid, såsom Kungl. Maj:ts

befallningshafvande själf framhållit, därigenom icke vinnas någon större

inskränkning i skiftenas omfattning. Emellertid kan det starkt ifrågasättas,

om ej en sådan inskränkning från olika synpunkter skulle vara

önsklig. Hvad förut sagts om vikten för ett intensivare jordbruk af,

att jorden underkastas sådant skifte, som kan tillåtas blifva för framtiden

beståndande, gäller icke lika obetingadt i fråga om skogshushållningen.

Vid denna ligger nämligen resultatet af nedlagdt arbete och

offrade kostnader särskildt i de norra delarna af landet till följd af

skogens långsamma återväxt så fjärran, att hågen att offra för framtiden

måste icke oväsentligt slappas, under det att den alltid förefintliga

benägenheten att med minsta kännbara uppoffring tillfredsställa det

närvarandes behof blir den psykologiska faktor, som träder i förgrunden.

En ordnad skogshushållning förutsätter med andra ord särskildt i dessa

trakter, att skogen skall vara i händerna på en ägare, hvars tillvaro sträcker

sig utöfver den tid, som representeras af individernas lifslängd. Den s. k.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

norrlandskommittén liar i detta hänseende lifligt framhållit, hvilken olycka

för större delen af det öfriga Norrland det varit, att man tillåtit en obegränsad

fördelning af de rikliga skogstillgångar, som vid afvittringarna

tilldelats de därvid uppkomna samfälligheterna, och huru viktigt det vore

att tillägga skiftesdelägare vitsord att sammanhålla eller sammanslå

skogsmark likaväl som en delägare nu hade vitsord att påkalla skifte

af gemensam skogsmark. Kommittén har därvid, bland annat, hänfört

sig till det uttalande i samma riktning, som gjordes redan af 1899 års

skogskommitté och i hvilket uttryckligen betonades, huru svårt och i de

flesta fall omöjligt det vore att på de små och oformliga skogslotter,

som vid skiften understundom tillfölle hvarje delägare, införa en regelbunden

skogshushållning. Jag kan i detta sammanhang äfven erinra

därom, att till följd af 1905 års Riksdags beslut större delen af skogsmarken

kommer att bibehållas såsom gemensamhetsskog inom de områden

af Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker förutom Enontekis

socken, beträffande hvilka afvittringen vid nämnda besluts fattande

ännu ej fortskridit så långt, att Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande

hunnit meddela afvittringsutslag.

Det är emellertid ej blott från ren skogsvårdssynpunkt, som

önskvärdheten, hvad nu ifrågavarande socknar angår, af en begränsning

af skiftenas omfattning till hufvudsakligen den för det egentliga jordbruket

användbara marken gör sig gällande. En sådan begränsning

torde vara önskvärd äfven från andra synpunkter.

Sålunda är att märka, att skogsmarken i dessa trakter af åtskilliga

orsaker för närvarande har ett högst ringa värde. En stor del af

skogen är, såsom af handlingarna framgår, af fjällskogs natur och

lämpar sig därför icke till afsalu för industriella ändamål; och äfven,

där skogen är af bättre beskaffenhet, kan den till följd af bristen på

kommunikationer icke på länge med fördel afyttras. Härtill kommer,

att stora områden af skogstrakterna inom socknarna utgöras af för

skogskultur otjänliga berg och andra impedimenter. Under sådana

förhållanden synes det emellertid mindre rådligt att betunga delägarna

med de dryga skifteskostnader, som, äfven om staten, på sätt som

föreslagits, bidroge till desamma, skulle blifva en följd, om regeln, att

skifte skall omfatta all skifteslagets mark, äfven för dessa trakter

bibehölles vid giltighet i sin fulla utsträckning.

Vidare skulle en inskränkning i skiftenas omfattning kunna medföra

den fördelen, att äfven de mindre skifteslagen skulle kunna tänkas

inom den närmaste framtiden blifva föremål för skifte. Såsom Kungl.

Bih. tiU Riksd. Prot. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 124 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

Maj:ts befallningshafvande framhållit, vore det icke att antaga, att delägarna

i dylika mindre skifteslag skulle kunna bära de med skifte

enligt nu gällande bestämmelser förenade kostnaderna, äfven om de

därtill erhölle föreslaget statsbidrag. Ett sådant förhållande är emellertid

synnerligen att beklaga, då ju samma skäl tala för att den till det

egentliga jordbruket använda marken skiftas i fråga om ett mindre

skifteslag som i fråga om ett större. Blefve åter skiftenas omfattning

begränsad till att hufvudsakligen afse den egentliga åker-, ängs- och

odlingsmarken, synas skifteskostnaderna icke längre böra verka afskräckande

ens för delägarna i de mindre skifteslagen.

Innan den nu af mig framkastade frågan om en begränsning af

skiftenas omfattning blifvit afgjord, låter det sig icke göra att på ett

något så när tillförlitligt sätt beräkna det belopp, hvarmed staten borde

bidraga till laga skiften inom ifrågavarande socknar. Ej heller synes

det lämpligt att dessförinnan besluta angående öfriga härförut berörda

frågor.

På grund af hvad jag sålunda anfört anser jag, att innan vidare

åtgärder vidtagas i anledning af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förevarande hemställan, det måste tillses, om ej, hvad Juckasjärvi och

Enontekis socknar angår, sådana ändringar borde genomföras i skiftesstadgans

bestämmelser, att skiftenas omfattning blefve begränsad i

enlighet med de grunder jag nu angifvit, och jag går därvid så långt,

att jag ifrågasätter, om ej öfverhufvudtaget all skogsmark, som icke

för vinnande af redigt skifte måste ingå i delningen, kunde lämnas

oskiftad.

Det kunde visserligen häremot invändas, att genom en dylik anordning

ej vore på tillbörligt sätt sörjdt för skogarnas bevarande, då

den enligt lag delägare i oskilt skog medgilna nästan obegränsade

rätten till husbehofsafverkning af erfarenheten visat sig medföra förödelse

af den samfällda skogen, och att därför jämväl så mycket af

skogsmarken borde skiftas, att hvarje delägare erhölle skog nog till

husbehof. Härvid är emellertid att'' märka, att, såsom flera gånger i

annat sammanhang och särskildt af 1905 års Riksdag i samband med

dess härförut omförmälda beslut framhållits, i Enontekis socken skogen,

möjligen med undantag för ett eller annat skifteslag, ej räcker till mer

än husbehofvet och i stora delar af socknen ej ens till detta samt

således, om man ville så vidt möjligt skaffa hvarje delägare enskild skog

till husbehof, måste i dess helhet skiftas. Dessutom förefaller det mig,

som om korrektivet mot angifna olägenhet icke vore att söka så

mycket i skogens skiftande som snarare i sådana ändringar i gällande

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:tt Nåd. Proposition N:o 157.

lagstiftning angående rätten till nyttjande af oskift skog, att dennas

ändamålsenliga skötsel därigenom tryggades.

De lagstiftningsfrågor, jag sålunda framkastat, äro emellertid af

beskaffenhet att enligt gällande bestämmelser höra behandlas icke inom

jordbruksdepartementet utan inom justitiedepartementet.

Jag hemställer alltså, att, innan vidare beslut i anledning af Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes förevarande framställning fattas, ärendet

måtte öfverlämnas till justitiedepartementet för att där vinna den på

sistnämnda departement beroende behandling, hvartill omständigheterna

kunna finnas föranleda.

i ill denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnade, att utdrag af

detta protokoll skulle tillställas chefen för justitiedepartementet.

Ur protokollet:

Nils Lange.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTB.-AKTIEBOLAG, 1907.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majit» Nåd. Proposition N:o 157.

29

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten i statsrådet

å Stockholms slott tisdagen den 9 april 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JuHLIN.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson:

»Vid anmälan i statsrådet den 27 mai’s 1907 af en utaf Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län gjord underdånig framställning

om åtgärder till underlättande för delägarna i skifteslag inom Juckasjärvi

och Enontekis socknar af laga skiftens åstadkommande, hufvudsakligen

gående ut på att staten skulle lämna bidrag till gäldande af skifteskostnaderna,

anförde chefen för jordbruksdepartementet till protokollet

öfver jordbruksärenden, bland annat, att han ansåge, att, innan vidare åtgärder

vidtoges i anledning af berörda framställning, det vore nödigt

tillse, om ej, hvad ifrågavarande socknar anginge, sådana ändringar borde

genomföras i skiftesstadgans bestämmelser, att skiftena blefve begränsade

till att hufvudsakligen omfatta allenast den egentliga åker-, ängs- och

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 124 Häft. 5

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

odlingsmarken. Därvid ifrågasatte chefen för jordbruksdepartementet, om

ej öfver hufvud taget all skogsmark, som icke för vinnande af redigt

skifte måste ingå i delningen, kunde lämnas oskiftad; och erinrade han

vidare, att, om skogsmarken förblefve odelad, den delägare i oskift skog

medgifna rätten till husbehofsafverkning väl understundom kunde medföra

en mindre god hushållning med skogen, men att korrektivet mot

denna olägenhet syntes vara att söka icke så mycket i jordens skiftande

som i sådana ändringar i gällande lagstiftning angående rätten till nyttjande

af oskift skog, att dennas ändamålsenliga skötsel därigenom tryggades.

Då emellertid de sålunda uppkastade lagstiftningsfrågorna voro af

beskaffenhet att böra behandlas icke inom jordbruksdepartementet utan

inom justitiedepartementet, blef, på statsrådets hemställan, ärendet öfverlämnadt

till justitiedepartementet för att där vinna den på detta departement

beroende behandling, hvartill omständigheterna kunde finnas föranleda.

»

Efter närmare redogörelse för handlingarnas innehåll anförde föredragande

departementschefen vidare:

»Med hänsyn till hvad i ärendet förekommit anser jag det vara

ställdt utom allt tvifvel, att gällande skiftesstadgas bestämmelse därom, att

vid laga skifte all skifteslagets mark skall i skiftet ingå, icke lämpar, sig

för ifrågavarande nordliga och oländiga trakter, utan att delning af jord

under de former, som i skiftesstadgan utstakas, där kan med fördel

ifrågakomma allenast såvidt angår den för det egentliga jordbruket användbara

marken. Hvad vid afvittringen till byar och hemman utlagts i

vidsträckt och vanligen föga värdefull afrösningsjord synes alltså fortfarande

böra bibehållas såsom samfälldt i den mån sådant icke verkar hindrande

för en lämplig och fördelaktig delning af den egentliga inägoj orden.

För möjliggörande af en jorddelning i enlighet med nu angifna

grunder kräfves emellertid, såsom chefen för jordbruksdepartementet anmärkt,

särskilda bestämmelser, hvilka för ifrågavarande socknar träda i

stället för motsvarande föreskrifter i skiftesstadgan. Uppgörande af förslag

till sådana bestämmelser synes mig lämpligen böra uppdragas åt den

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5 oktober 1906 för revision af skiftesstadgan

ocli därmed sammanhörande författningar tillsatta kommitté, hvilken

torde vara särskildt ägnad att med sakkunskap handlägga förevarande

fråga.

Hvad angår den af chefen för jordbruksdepartementet jämväl uppkastade

frågan om ändringar i gällande lagstiftning angående nyttjanderätt

till oskift skog synes visserligen äfven denna fråga vara värd all

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

uppmärksamhet. Skall den upptagas till behandling med hänsyn till förhållandena

i allmänhet inom riket, är. den emellertid af en räckvidd, som

nödvändiggör omfattande undersökningar och förarbeten, innan ett förslag

kan framläggas. Det kan därför ifrågasättas, om ej hithörande åtgärder

för närvarande lämpligen böra begränsas till meddelande af vissa undantagsbestämmelser,

som kunna finnas gagnande för ifrågavarande båda

socknar. Och äfven med sådan begränsning synes mig ett sammanförande

af detta ämne med frågan om skifteslagstiftningen för samma socknar kunna

verka fördröjande på behandlingen af sistnämnda fråga, hvilkens snara

lösning torde vara af trängande vikt. Jag anhåller därför att senare få

till behandling upptaga chefens för jordbruksdepartementet framställning

i hvad den angår skogslagstiftningen och inskränker mig för närvarande

till en hemställan, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt förenämnda kommitté

att, oberoende af det kommittén i öfrigt lämnade uppdrag, skyndsamt

till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till sådana särskilda bestämmelser

angående laga skiften inom Juckasjärvi och Enontekis socknar, som,

med tillämpning i öfrigt af skiftesstadgans föreskrifter, må vara erforderliga

för jorddelningens ordnande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

de af chefen för jordbruksdepartementet angifna grunder.»

Till föredragandens, af statsrådets öfriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle utdrag

af statsrådsprotokollet till kommittén öfverlämnas.

Föredraganden yttrade vidare:

»Behandlingen af den till förutnämnda kommitté nu öfverlämnade

frågan kan uppenbarligen icke blifva slutförd så tidigt, att förslag till lagstiftning

i ämnet kan föreläggas innevarande års riksdag. Först under

nästkommande år kan således en dylik lagstiftning väntas genomförd. Om

under den tid, som dessförinnan förflyter, delägare i skifteslagen inom

ifrågavarande båda socknar begagna det dem enligt gällande lag tillkommande

skiftesvitsord och utverka förordnanden för landtmätare att förrätta

laga skiften, varder syftemålet med de nu ifrågasatta åtgärderna i motsvarande.

grad förfeladt. Det synes därför böra tagas under öfvervägande,

huruvida icke rätten att erhålla laga skifte inom dessa socknar bör under

någon tid suspenderas. Uppenbart är, att nödig försiktighet gör en dylik

åtgärd synnerligen önskvärd. Något afgörande skäl mot densamma synes mig

ej heller kunna anföras. En kortare tids uppskof med tillämnade laga skiften

därstädes lärer ej kunna tillmätas någon afsevärd betydelse och varder i

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

alla händelser af ringa vikt i jämförelse med de olägenheter, som skulle

framträda, om skiftesvitsordet i någon vidsträcktare omfattning blefve använda

Ej heller i annat hänseende finner jag någon större betänklighet

möta mot ett inställande af nya skiftesförrättningar i dessa trakter,

intill dess frågan om den omfattning, hvari sådana böra medgifvas, hinner

varda slutligen afgjord. Giltighetstiden för en provisorisk lagstiftning af

ifrågavarande art synes mig lämpligen höra så utmätas, att ett för nästkommande

års riksdag framlagdt förslag med visshet kan antagas vara före

nämnda tids utgång slutbehandladt af såväl Riksdagen som Kungl. Maj:t;

och torde med hänsyn härtill den provisoriska lagen böra gälla intill den

1 juli 1908.

Sedan föredraganden härefter uppläst ett i enlighet med hvad han

nu anfört upprättadt, i bilaga vid detta protokoll intaget förslag till lag

om inskränkning i rätten att erhålla laga skifte, hemställde föredraganden,

att högsta domstolens utlåtande öfver förslaget måtte, för det ändamål

§ 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas genom utdrag af protokollet.

Jämväl denna, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla.

Vid protokollet

Lennart Berglöf.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 157.

33

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om inskränkning i rätten att erhålla laga skifte.

Härigenom förordnas som följer:

Inom Juckasjärvi och Enontekis socknar i Norrbottens län må under

tiden intill den 1 juli 1908 laga skifte icke verkställas å mark, till hvars

delning genom sådant skifte förordnande för landtmätare ej före denna

lags ikraftträdande utfärdats.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl Maj:ts

högsta domstol tisdagen den 16 april 1907.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Huss,

Carlson,

Cassel,

Grefberg,

Petrén,

Thomasson.

Assessorn Stenberg föredrog utdrag ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i statsrådet den 9 april 1907, utvisande, att Kungl. Maj:t förordnat, att,

för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, högsta domstolens utlåtande

skulle inhämtas öfver upprättadt förslag till lag om inskränkning

i rätten att erhålla laga skifte.

Förslaget föredrogs; varande detsamma bilagdt detta protokoll.

Högsta domstolen lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet

Lennart Berglöf.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl.

35

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott fredagen den 19 april 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

otatsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

Juhlin,

SwARTZ,

Justitieråd en: Carlson,

Quensel.

/em,enSam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson högsta

domstolens genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden

för den 9 april 1907 inhämtade utlåtande öfver det vid samma protokoll

fogade förslag till lag om inskränkning i rätten att erhålla laga skifte;

och hemställde föredraganden, att förslaget, som af högsta domstolen lämna

s utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom nådio

proposition föreläggas Riksdagen till antagande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall; och skulle nådig proposition af

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, till

Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet

Erik Olander.

Stockholm 1907. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:81 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om inskränkning i rätten att erhålla laga skifte. a1 i texten