Sök i Ratio Lex

Angående lönereglering för personalen vid statens järnvägar in. in

1907-04-23 · 255 sidor, varav 223 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 223 av 255 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1907:164, Angående lönereglering för personalen vid statens järnvägar in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

1

N:o 164.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

lönereglering för personalen vid statens järnvägar in. in.;

gifven Stockholms slott den 23 april 1907.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet. öfver civilärenden

för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

dels godkänna det vid statsrådsprotokollet fogadt förslag till aflöningsreglemente

för befattningshafvare vid statens järnvägar;

dels ock medgifva,

att till en hvar af två järnvägsfullmäktige må af trafikmedel utgå

arfvode efter 5,000 kronor för år;

att till en hvar af tre öfverrevisorer må af trafikmedel utgå ett

årligt arfvode af 2,500 kronor; samt

att Kungl. Maj:t må ej mindre i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet angifna grunder utfärda nödiga bestämmelser

såväl i fråga om öfvergång på ny stat för den personal, som

antagits i ordinarie tjänst före den nya lönestatens trädande i kraft,

som ock beträffande aflöningsförhållandena under år 1907, än äfven meddela

erforderliga föreskrifter beträffande innehafvare af sådana nu befintliga

befattningar, hvilka föreslagits skola indragas eller väsentligt

förändras.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kunglig nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Julius Juhlin.

Bih. till Biksd. Prat. 1907. 1 Sami 1 Afd. 131 Raft. (No 164.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Löneregleringskommitténs

tillsättande.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 23 april 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Koos,

Juhlin,

SwARTZ.

l:o.

Departementschefen, statsrådet Juhlin anförde:

I sitt underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari

1906 vid fråga om lönetillägg, att i statsverkspropositionen upptagas,

åt viss personal vid statens järnvägar framhöll dåvarande chefen för

civildepartementet, dels att den aflöning, som enligt stat åtnjötes af

en god del af järnvägspersonalen, vore otillräcklig i förhållande till

dåvarande pris å lifsförnödenheter och bostäder samt den ansträngande

och kräfvande järnvägstjänsten, dels ock att de under senare åren

vidtagna åtgärderna att medelst tilldelande af särskilda lönetillägg söka

förbättra de svagast aflönade betjäntes lönevillkor i längden måste anses

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj: t a Nåd. Proposition N:o 164.

otillfredsställande för såväl staten som personalen. En snar lönereglering

för järnvägsstaten syntes departementschefen därför trängande.

Under åberopande af sitt berörda yttrande tillstyrkte departementschefen

vid ett senare tillfälle, den 30 januari 1906, Kungl. Makt att

uppdraga åt en kommitté att afgifva underdånigt yttrande och förslagtill

reglering af löneförhållandena för järnvägsstyrelsen och järnvägsstaten

i öfrigt, att jämte af kommittén upprättadt löneförslag för år

1907 kunna för nämnda års Riksdag framläggas.

Den sålunda ifrågasatta kommittén blef också sistnämnda dag,

den 30 januari 1906, af Kungl. Maj:t tillsatt.

Sedermera uppdrog Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 4 augusti

1906 på hemställan af mig åt én kommitté att afgifva underdånigt tillsättande.

yttrande och förslag beträffande förändrad organisation af järnvägstyrelsen

och därunder lydande förvaltningar.

Till stöd för denna min hemställan anförde jag till statsrådsprotokollet,

bland annat, följande:

»Den organisation, järnvägsstyrelsen vid dess inrättande år 1863

erhöll, var visserligen, med hänsyn till järnvägstrafikens säregna art

och ändamål, ordnad i något friare former än öfriga centrala statsinstitutioner,

men att den anordnades väsentligen efter mönstret af de

administrativa ämbetsverken är dock omisskännligt. I denna organisation

hafva sedermera tid efter annan vidtagits ändringar och jämkningar,

utan att någon rubbning i dess hufvuddrag ägt rum. Det synes mig

emellertid kunna med skäl ifrågasättas, huruvida den organisationsform,

som sålunda blifvit vald, kan, särskilt med den utveckling, denna gren

af statens verksamhet numera erhållit, anses ändamålsenlig. Vid slutet

af år 1904 utgjorde det i statsbanorna nedlagda byggnadskapitalpt

435,519,262 kronor, deras inkomster för nämnda år uppgingo till

52,937,271 kronor och utgifterna till 38,036,333 kronor. Nettoinkomsten

belöpte sig således till 14,900,938 kronor och utgjorde den största

af statens ordinarie inkomsttitlar. En affär af så vidtomfattande beskaffenhet

bör gifvetvis, för att största möjliga resultat må afvinnas

densamma, skötas på ett så vidt görligt är fullt affärsmässigt sätt, något

hvartill den nuvarande förvaltningen icke synes vara fullt anpassad.

Eu omorganisation af järnvägsstyrelsen i antydd riktning kräfver emellertid

en ingående och allsidig utredning, hvilken lämpligen synes mig

böra öfverlämnas åt en kommitté, där sakkunskap och olika intressen

äro representerade.»

Beträffande omfattningen af det uppdrag, som borde meddelas en

dylik kommitté, yttrade jag följande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

»Såsom Eders Kung]. Maj:t behagade erinra sig, bemyndigade Eders

Kungl. Maj:t den 22 december 1905 statsrådet och chefen för civildepartementet

att tillkalla sakkunniga personer för att afgifva yttrande

och förslag, huru ledningen af och tillsynen öfver nya järnvägsanläggningar

för statens räkning borde för framtiden lämpligast ordnas. Sedan

sakkunniga blifvit utsedda, hafva de aflämnat ett i sådant hänseende

uPPgj°rdt förslag, hvarefter järnvägsstyrelsen afgifvit infordradt utlåtande

i anledning däraf. Den af mig ifrågasatta kommittén bör vid

fullgörandet af sitt uppdrag taga jämväl denna fråga i noggrant öfvervägande,

enär ofvannämnda sakkunnigas förslag är uppgjordt, under

förutsättning att ej någon mera ingående omorganisation af järnvägsstyrelsen

i sammanhang härmed skulle ske.»

Därjämte fäste jag uppmärksamheten på det uppdrag, som enligt

hvad jag nyss anfört meddelats den af Kungl. Maj:t den 30 januari

1906 tillsatta kommittén, järnvägsstatens löneregleringskommitté,

därvid jag bland annat framhöll, att detta uppdrag icke behöfde verka

inskränkning i rätten för den af mig förordade kommittén att i afseende

å löner afgifva de yttranden, som kunde betingas af de förslag

i hufvudfrågan, hvarmed kommittén kunde framkomma.

De båda kommittéerna hafva nu afgifvit sina betänkanden, löneregleringskommittén

den 18 februari 1907 och organisationskommittén den 8

mars 1907, hvarefter järnvägsstyrelsen till följd af särskilda nådiga

remisser afgifvit underdåniga utlåtanden den 12 i sistnämnda månad öfver

löneregleringskommittens betänkande och den 30 i samma månad öfver

organisationskommitténs betänkande. Öfver sistnämnda betänkande har

därjämte kammarrätten, enligt nådig befallning, den 28 mars 1907

afgifvit utlåtande i anledning af hvad kommittén föreslagit beträffande

sättet för granskning af järnvägsförvaltningen.

Då det af sistnämnda kommitté framställda förslag till förändrad

organisation af järnvägsstyrelsen och därunder lydande förvaltningar i

vissa hänseenden afser eller kan inverka på de löneförmåner, som tillkomma

befattningshafvare vid statens järnvägar, har jag ansett samma

förslag böra i de delar, i hvilka det innebär förändringar, för hvilkas

genomförande erfordras medverkan af Riksdagen, för Kung]. Maj:t

anmälas i sammanhang med trågan om lönereglering för personalen vid

statens järnvägar; och torde jag, innan jag ingår på lönefrågorna, få

redogöra för hufvuddragen af de af organisationskommittén föreslagna

organisationsförändringarna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 104.

5

Hufvuddragen af organisationskommitténs betänkande.

För fullgörande af sitt uppdrag har denna kommitté verkställt en Kommitténs

undersökning af statens järn vägsförvaltnings nuvarande organisation an miirkningar

och det sätt, hvarpå densamma fungerar. Därjämte har kommittén mot^eeno°“''_

genom granskning af de såväl i styrelsen som hos vissa linje myndig- niBationcnf

heter förda diarier, registratur, föredragningslistor m. m. låtit företaga

eu närmare utredning rörande dels antalet och beskaffenheten af de

ärenden, som handläggas och afgöras af de olika järnvägsinstanserna,

och dels ärendenas fördelning mellan de olika afdelningarna och byiaerna

inom styrelsen. De undersökningar, som af kommittén sålunda

verkställts, och de förslag, kommittén med stöd af dessa framlagt, afse

icke de under styrelsen lydande kontoren och beröra i allmänhet icke

lägre linjemyndigheter än distriktsförvaltningarna. De omfatta ej heller

vare sig antalet eller fördelningen på olika byråer och expeditioner af

de hos styrelsen och hos linjemyndigheterna anställda olika befattningshafvare,

som för närvarande åtnjuta arfvoden efter klass, d. v. s. sådana

arfvoden, som med tillämpning af aflöningsreglementets löneklassreglering

för hvarje år bestämmas af Kungl. Maj:t för af Kungl. Maj:t jämväl

till antalet bestämda befattningar.

Kommitténs undersökningar hafva föranledt kommittén att mot

statens järnvägsförvaltnings nuvarande organisation framställa åtskilliga

hufvudanmärkningar, hvilka väsentligen i öfverensstämmelse med den

af kommittén i sådant afseende gjorda sammanställningen kunna sammanfattas

sålunda.

Vid bestämmandet af gränsen mellan styrelsens och distriktsförvaltningarnas

verksamhets- och befogenhetsområden, sådan denna gräns

faktiskt blifvit uppdragen, har icke i erforderlig grad följts grundsatsen,

att intet ärende skall afgöras af högre myndighet än som därför erfordras.

Till följd häraf hafva styrelsens chef och ledamöter, i samma mån

som trafiken å statens järnvägar tillväxt och styrelsens förvaltningsuppgifter

i anledning däraf ökats, blifvit alltför betungade af den stola

mängden löpande ärenden, som skola afgöras i styrelsen, och möjligheten

för dem att ägna erforderlig tid och uppmärksamhet åt större,

mera omfattande frågor försvårats. Då ej heller inom styrelsen finnes

ett tillräckligt antal fast anställda befattningshafvare i den ställning, att

af dem skäligen skulle kunna fordras ett mera själfständigt. och maktpåliggande

arbete, har den olägenheten uppstått, att åt de till styrelsen

inkommande ärendena ej kan gifvas den snabba och tidsenliga behandling,

som måste fordras af ett kommunikationsverk.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kommitténs

förslag till

organisationsförändringar.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 1G4.

r distriktsforvaltmngarna angår, hafva dessa kommit att sakna

n sjalfstandiga beslutanderätt, som svarar emot deras organisation.

I anledning häraf hafva distriktsförvaltningarna jämväl i fråga om ärend®n’

ar° af iotal natur eller af mindre betydelse, alltför ofta endast

att afgifva yttrande, hvaraf följden bland annat blifvit, att i fråga om

sadana ärenden instansernas antal inom järnvägs förvaltningen blifvit för

skrifveri*1111 ^ ^ därstädes förekomma onödig omgång och mång
Dessutom

har inom distriktsförvaltningarna distriktschefen icke erhållit

^verkhg chefsställning och bär därför icke kunnat i erforderlig

glad åstadkomma enhetlighet och samarbete mellan distriktets olika aff

delningar. Hans stallning såsom chef för distriktet har ock försvagats

därigenom, att lian med distriktschefsbefattningen måst förena befattningen

såsom föreståndare för trafikafdelningen.

Yld organisationer! af järn vägsförvaltningen har icke tagits tillräcklig

hänsyn till nödvändigheten att åt statens största industriella

verk gifva en sa vidt möjligt affärsmässig förvaltning. Styrelsen äger

nämligen icke den urtima beröring och den känning med det kommersiella

och industriella lifvet, som måste anses nödiga och lämpliga. Styre.

sen ager ej heller, i fråga om nya byggnader och anläggningar,

upphandhngsvasendet samt rätten att afgöra en de! ärenden, den handlingsfrihet,

som erfordras. Och befattningshafvarna inom iärnvägsförvaltnmgen

synas vid vidtagande af förvaltningsåtgärder understundom

till Rikets förfång vara alltför bundna af formella hänsyn och af frilän

för ekonomisk efterräkning på grund af det strängt formella sätt,

hvarpå granskningen af statens järnvägars förvaltning och räkenskaper

ior närvarande är ordnad. r

Slutligen medföra de arbetsmetoder, som tillämpas inom såväl

styrelsen som distriktsförvaltningarna, att alltför stor tyngd och omständlighet

vidlåda ärendenas gång och handläggning inom förvaltningen.

För att undanröja de olägenheter, som kommittén sålunda anser

vara förbund med den nuvarande organisationen, föreslår kommittén

atskitliga organisationsförändringar. Därvid har kommittén, som funnit

tragan, huru förhållandet mellan styrelsens och linjemyndigheternas

verksamhets- och befogenhetsområden ordnades, samt den därmed oskiliarYy

;Ö1Y , e frågan om linjemyndigheternas yttre anordning utgöra

sjalfva hufvudpunkten i ett eventuellt förslag till järnvägsförvaltningens

omorganisation, till behandling först upptagit dessa frågor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Förhållandet mellan styrelsen och linjemyndigheterna leende, säger Dutriktsförkommittén,

ordnas med tillämpning af någotdera al två olika organisa- valtmnBarnationssystem.

Enligt det ena af dessa skulle linjemyndigheterna göras

till uteslutande eller åtminstone hufvudsakligen utförande organ med

beslutanderätt företrädesvis endast i frågor om rena verkställighetsåtgärder.

Distriktsförvaltnings- och distriktschefsinstitutionerna, sådana

de nu förefinnas, skulle försvinna och afdelningsföreståndarna i distrikten,

ban-, maskin- och trafikdirektörerna, ställas direkt under vederbörande

afdelningschefs, öfverdirektörs, befäl. Enligt det andra systemet

åter skulle distriktsförvaltnings- och distriktschefsinstitutionerna bibehållas

och utvecklas samt det område, inom hvilket linjemyndigheterna

äga själfständig beslutanderätt, utvidgas genom att till dem öfverflytta

förvaltningsuppgifter i sådan omfattning, att linjemyndigheterna komme

att intaga eu annan ställning inom järnvägsadministrationen än för

närvarande. En organisationsförändring enligt det förra systemet skulle

utgöra en återgång till den organisationsform, som tillämpats under

åren 1871—1897. En förändring enligt det andra systemet skulle innebära

ett vidare utförande och fullbordande af den nuvarande organisationsformen.

De båda olika system, enligt hvilka en organisationsförändring sålunda

skulle kunna äga rum, gifver kommittén namn efter det personliga

organ, som i hvartdera fallet skulle förmedla förbindelsen mellan

styrelsen och linjen; och benämner kommittén därvid det förra syste- ’

met öfverdirektörssystemet och det senare distriktschefssystemet.

Vid den jämförelse, som kommittén verkställt mellan de fördelar

och olägenheter, som skulle vara förenade med en organisationsform,

byggd på hvart och ett af ifrågavarande system, anser sig kommittén

obetingadt böra gifva företrädet åt dxstriktschefssystemet. Tillämpningen

af ett öfverdirektörssystem, anför kommittén, skulle visserligen under

mindre och enklare järnvägsförkållanden kunna medföra en kraftig

och planmässig förvaltning, men skärpte i hög grad åtskillnaden mellan

järnvägsförvaltningens tre hufvudafdelningar och medgåfve icke för

organisationen den elasticitet och den förmåga af anpassning till större

förhållanden, som vore af vikt, särskildt för en järnvägsförvaltning, som

befunne sig i rask utveckling. Genom ett distriktschefssystem däremot

skulle instansernas antal inom verket minskas, linjemyndigheternas själfständiga

ställning stärkas, deras ansvarskänsla höjas och deras initiativlust

ökas. För styrelsens chef och ledamöter skulle trycket af den arbetsbörda,

som de många löpande ärendena förorsakade, lättas. Organisationen

skulle kunna anpassa sig efter ökning i trafik och tillväxt i ban
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

nät genom allt större utvidgning af linjemyndigheternas befogenhetsomrade.

_ Den enhetlighet och likformighet inom hvarje afdelning, som

tillämpningen af ett öfverdirektörssystem företrädesvis medförde, skulle

med ett distriktschefssystem kunna vinnas genom ökad inspektion. Och

med sistnämnda system skulle i vida högre grad än med ett öfverdirektorssystem

kunna åstadkommas sammanhållning och verkligt samarbete

mellan de olika afdelningarna.

Kommittén upptar i sammanhang härmed till bemötande ett af de skäl

som särskild! gjorts gällande mot tillämpningen vid en organisationsförändring

af distriktschefssystemet, nämligen att den organisationsreform,

som från och med år 1895 genomförtsvid de preussiska statsbanorna, skulle

hafva als ett borttagandet i administrationskedjan af en instans, motsvarande

våra distriktsförvaltningar. Kommittén visar därvid, hurusom

en väsentlig skillnad föreligger mellan den preussiska och den svenska

jarnvagsorganisationen däri, att det i Preussen finnes ett kommunikationsmmisterium

med stark ministerstyrelse, hvilket ministerium fullgör

de _ förvaltningsuppgifter, som i Sverige tillkomma icke endast Kungl.

Maj :t utan i ganska vidsträckt grad äfven järnvägsstyrelsen. Den svenska

järnvägsstyrelsen kunde till följd däraf, yttrar kommittén, icke anses

motsvara en preussisk järnvägsdirektion liksom ej heller de svenska

distriktsforvaltningarna kunde likställas med de i Preussen vid reformens

genomförande upphäfda myndigheterna, Betriebeamten.

Skulle en järnvägsreform i Sverige genomföras fullständigt efter

preussiskt mönster, skulle det vara icke distriktsförvaltningarna utan

järnvägsstyrelsen såsom centralt ämbetsverk, som skulle borttagas. En

sådan reform förutsatte emellertid en betydande förändring af konstitutionell

art. För densamma erfordrades nämligen först och främst ett

kommunikationsdepartement och därjämte också ministerstyrelse. Kommittén

finner dock en organisationsförändring i verklig öfverensstämmelse

med den preussiska organisationen vara väl värd att vid lämplig

tidpunkt tagas i öfvervägande, och kommittén anser den organisationsform,

som föreslås, böra vara sådan, att den icke lägger svårigheter i

vägen för genomförandet af en dylik reform, utan lätt kan öfvergå

i den närmast högre utvecklingsform, som kan vara att förutse.

Kommittén anser sig därjämte också böra påpeka, hurusom den i

Europa senast genomförda järnvägsreformen, den bayerska, med tilllam

pning från den 1 april 1907 just bestått däruti, att en myndighet

ungefärligen motsvarande den svenska järnvägsstvrelsen indragits.

Kommitténs förslag, hvad distriktsförvaltningarna angår, afser därför

att skapa distriktsförvaltningar, starka genom sin själfständiga ställ
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

liing och starka genom sin yttre organisation. E ör sådant ändamål

borde enligt kommitténs mening i instruktionen intagas en norm, efter

hvilken distriktsförvaltningamas verksamhets- och befogenhetsområden

skulle bestämmas, under det att detalj stadgande^ i ämnet borde intagas

i eu arbetsordning för att därigenom öfverflyttningen af förvaltningsuppgifter

från styrelsen till distriktsförvaltningarna lättare skulle

kunna tid efter annan ske i allt större utsträckning. Ifrågavarande norm

borde angifvas så, att det skulle vara ledningen af statens järnvägsförvaltning,

som skulle utöfvas af styrelsen, och skötseln af samma förvaltning,

som skulle åligga linjemyndigheterna. Dock borde vissa till

förvaltningens skötsel hörande uppgifter behandlas centralt såsom större

delen af de angelägenheter, som ombesörjdes af de särskilda styrelsekontoren,

afgörandet af frågor, som afsåge enhetlighet i konstruktioner,

frågor om upphandling af materiel in. m., vagnfördelnings-, tidtabellsoch

taxeärenden.

Kommittén anger åtskilliga grupper ärenden, hvilka kommittén

anser redan nu böra öfverlämnas till distriktsförvaltningamas afgörande,

och torde i sådant afseende böra nämnas — utom en mängd personalärenden,

d. v. s. frågor om antagande, entledigande och bestraffande

af personal samt om beviljande af tjänstledighet åt personal — frågor

angående ersättning enligt lagen angående ersättning för skada till

följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901, vissa ersättningar enligt

lagen angående ansvarighet för skada i följd af järnvägs drift den 12

mars 1886, afgifterna för begagnande för enskild järnvägs räkning af

statsbanestationer, därest samförstånd med den enskilda järnvägens förvaltning

kan uppnås, anläggning af håll- och lastplatser, trafikerandet

af sido- och hamnspår, däruti inbegripet bestämmandet af afgifterna

för spårets begagnande, för så vidt dessa afgifter ej äro angifna i taxan,

restitution å erlagda biljettafgifter i inländsk trafik och å godsafgifter

i inländsk trafik, för så vidt fråga är om godsslag, som finnes upptaget

i taxans godsindelning, nya byggnader och anläggningar, för så vidt

kostnaden för sådan byggnad eller anläggning icke öfver stiger 5,000

kronor samt utförandet af densamma icke väsentligt inverkar å befintlig

växel- och signalsäkerhetsanläggning eller styrelsen uttryckligen

förbehållit sig beslutanderätt i frågan, samt förändringar af husbyggnader

och anläggningar, allt, sedan i hvarje fall, där sådant erfordras,

anslag blifvit i vederbörlig ordning för ändamålet utverkadt.

Med den väsentligt större sj anständighet, som distriktsförvaltningarna

skulle erhålla, anser kommittén också böra med nödvändighet

följa, att distriktschefen erhåller verklig chefsställning. Kommittén anser

Bill. till Rilcsd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 131 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 164.

nämligen, att det för åstadkommande af likformighet, sammanhållning

och verkligt samarbete mellan de olika afdelningarna inom distrikten

är nödvändigt, att inom dessa finnes den enande kraft, som endast

en administrativt ledande chef kan utöfva. Funnes ej en distriktschef

med verklig myndighet, komme det att i distrikten förefinnas icke endast

tre sinsemellan fristående afdelningsföreståndare utan tre hela afdelningar

med flera led sidoordnade befattningshafvare, hvilka alla komme

att känna sig i tjänsten åtskilda, och om hvilka det komme att

gälla, att ju längre ned på gradskalan vederbörande stode, dess större

komme åtskillnaden att blifva.

För att distriktschefen skulle erhålla sådan chefsställning, borde

han genom den befogenhet, som tillkomme honom, och den aflöning,

som vore honom tillerkänd, stå öfver afdelningsföreståndarna. Distriktschefen

skulle icke själ!’ vara afdelningsföreståndare, utan han skulle

uteslutande vara distriktets chef, och han skulle i första hand vara

styrelsen ansvarig för järnvägarnas reglementsenliga och ekonomiska

skötsel inom distriktet äivensom för den allmänna ordningen därstädes.

I fråga om sättet för ärendenas handläggning i distriktsförvaltningen

föreslår kommittén åtskilliga anordningar för att förenkla ärendenas

gång och påskynda deras afgörande. Sålunda skulle en del ärenden

afgöras af distriktschefen efter beredning af afdelningsföreståndare

för att därigenom minskning skulle ske i antalet ärenden, som skola

handläggas i samlad distriktsförvaltning, distriktschefen skulle äga att

uppdraga åt afdelningsföreståndare att ensam afgöra jämväl sådant

ärende eller sådan grupp af ärenden, som det eljest skall tillkomma

distriktschefen att afgöra efter beredning af afdelningsföreståndare, och

för distriktschefen skulle ständigt finnas ställföreträdare i distriktsförvaltningen

jämväl för det fall, att distriktschefen befunne sig å tjänsteresor

inom distriktet.

Hvad angår distriktsförvaltningarnas yttre organisation, anser kommittén,

att distriktsförvaltningen borde bestå af, förutom distriktschefen,

tre afdelningsföreståndare, nämligen en bandirektör, en maskindirektör

och en trafikdirektör. Med anställandet af en särskild föreståndare för

trafikafdelningen borde gifvetvis följa, att den jämförelsevis själfständiga

ställning, som trafikinspektörerna nu intaga, komme att något ändras,

så att trafikinspektörerna hufvudsakligen blefve biträden inom sin sektion

åt trafikdirektören liksom baningenjörerna inom sin åt bandirektören;.

dock att trafikinspektörer, som förestode sektioner med mera

intensiv eller eljes svårskött trafik, måste tilldelas viss större myndighet

och själfständighet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Km tgl. Majds Nåd. Proposition N.-o 164.

I fråga om styrelsens organisation anser kommittén, att åt styrelsen

borde beredas en mera intim beröring och känning med det kommersiella

och industriella lifvet samt lämnas tillfälle att vid den ständiga

ledningen af förvaltningen rådslå med personer med erfarenhet

från affärslifvet. För sådant ändamål föreslår kommittén, att vid generaldirektörens

sida inom styrelsen skulle ställas representanter för den

industriella och merkantila världen. I järnvägslörvaltningen skulle

alltså införas en ny institution, järnvägsfullmäktige. Dessa borde enligt

kommitténs mening icke stå vid sidan af den verkliga styrelsen

såsom rådgifvande eller kontrollerande myndighet utan vara verkliga

ledamöter i styrelsen. Järnvägsfullmäktige skulle därför enligt kommitténs

mening alltid deltaga i styrelsens förhandlingar, då sådana ärenden

handlades, som nu förekomma i järnvägsstyrelsens plenum, med

undantag af personalärenden, och således jämväl då ärenden af jämförelsevis

mera löpande natur skulle afgöras. För handläggning af

sådana ärenden, hvilka skulle afgöras i närvaro af fullmäktige, skulle

styrelsen sammanträda till plenum i förvaltningsärenden. I sådant

plenum skulle deltaga chefen, den befattningshafvare, souschefen, som

kommittén föreslår såsom chefens närmaste man och ställföreträdare,

eller den, som uppehälle dennes tjänst, fullmäktige samt den afdelningsclief,

som i hvarje särskildt ärende vore föredragande, med rätt för

styrelsen att, då ett ärende berörde flera afdelningars verksamhetsområden,

besluta att utom föredragande jämväl annan vederbörande afdelningschef

eller afdelningschefer skulle deltaga i öfverläggning och

beslut i ärende; dock skulle samrådan rörande sådant ärende, som nu

berörts, hafva före föredragningen ägt rum mellan afdelningscheferna,

så att inkallandet i förvaltningsplenum af annan afdelningschef än

föredraganden kunde antagas komma att endast mera sällan ske.

I fråga om sättet för fattande af beslut i sådant plenum föreslår

kommittén, att detta skulle ske efter omröstning med utslagsröst för

ordföranden vid lika röstetal. Detta sitt förslag motiverar kommittén

med den stora vikt kommittén fäster vid fullmäktiginstitutionen. Kommittén

anser nämligen nödvändigt att gifva fullmäktige rösträtt för att

de bästa möjliga fullmäktige skulle kunna erhållas och för att åt dem

skulle kunna beredas tillbörligt inflytande på järnvägarnas förvaltning.

Genom en sådan anordning skulle dock icke ske någon förändring, i

stadgandet, att chefen i första rummet skall vara Kungl. Maj:t ansvarig

för järnvägarnas förvaltning. Ett sådant ansvar kunde nämligen förenas

med ledamöternas rätt till omröstning likaväl som sådant ägde rum i

de enskilda affärsföretagens styrelser, och hvad som undantagslöst till
-

Styrelsen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

lämpas i all ekonomisk b olags förvaltning och där befunnits fördelaktigt

borde kunna antagas blifva till nytta äfven för en statens affärsinstitution.

Fullmäktige skulle vara två, och de skulle jämte en suppleant för

dem förordnas af Kungl. Maj:t, för en tid af två år i sänder.

Hvad härefter angår sättet för verkställande af granskning af järnvägsförvaltningen,

föreslår kommittén i detta hänseende flera viktiga

förändringar. Kommittén anser nämligen, att denna granskning borde

skärpas, så att den komme att afse jämväl de egentliga förvaltningsåtgärderna,

men att å andra sidan dels vid bedömandet af de anmärkningar,

till hvilka granskningen kunnat gifva anledning, i främsta rummet

borde pröfvas, huruvida de i hvarje särskildt fall utgifna medlen

blifvit på ett klokt sätt använda, dels ock sådan befogenhet gifvas den

profvande myndigheten, att utgifter, som haft fog för sig, icke föranledde

ersättningsskyldighet endast på formella skäl.

För åstadkommandet af en sådan granskning af förvaltningen föreslår

kommittén anordnandet af en särskild öfverrevision, bestående af

tre af Kungl. Maj:t för hvarje år utsedda, utom järnvägsförvaltningen

stående erfarna och praktiska män, af hvilka åtminstone en bör

vara tekniskt bildad. Öfverrevisorerna, som skulle äga att för den

formella granskningen af styrelsens räkenskaper utse särskilda siffergranskare

såsom biträden, skulle verkställa en sådan granskning af

järnvägsförvaltningen, företrädesvis af styrelsens förvaltning, som ofvan

omförmälts. Därvid skulle öfverrevisorerna bedöma icke endast om

utgifterna och de vidtagna åtgärderna varit formellt riktiga, utan framför

allt om de varit lämpliga och afpassade efter förhållandena, och

på denna pröfning skulle bero den åtgärd, som från öfverrevisorernas

sida kunde komma att vidtagas beträffande de utgifter eller åtgärder i

öfrigt, mot hvilka öfverrevisorerna ansett sig böra framställa anmärkning.

Sålunda skulle öfverrevisorerna till kammarrättens afgörande

öfverlämna de anmärkningar beträffande utbetalningar eller åtgärder,

hvilka enligt öfverrevisorernas mening icke endast varit formellt oriktiga

utan äfven ådagalade sådant oförstånd och försumlighet, att vederbörande

borde ersätta det utgifna beloppet. Funne öfverrevisorerna en

åtgärd visserligen vara formellt riktig men dock oklok eller opraktisk,

skulle öfverrevisorerna äga att anmäla densamma till Kungl. Maj:ts

pröfning, för så vidt frågan icke vore af mera underordnad betydelse,

då öfverrevisorerna endast behöfde fästa järnvägsstyrelsens uppmärksamhet

därå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164. lo

Linjemyndigheternas räkenskaper och förvaltning skulle undergå

formell granskning på sätt hittills skett af styrelsens revisionskontor.

Åt järnvägsstyrelsen borde inrymmas befogenhet att vid pröiningen af

revisionskontorets anmärkningar afgöra, huruvida den anmärkta utgiften

eller åtgärden varit nyttig och klok, med rätt för styrelsen att ogilla

anmärkningen, äfven om den måste frän rent formell synpunkt anses

vara befogad. Därjämte borde styrelsen bemyndigas att vid godkännande

af anmärkning bestämma, huruvida vederbörande borde åläggas

att återbetala det anmärkta beloppet eller att endast utgifva anmärkningsprovision.

Utom den mera rent formella granskning, som verkställes

af revisionskontoret, anser kommittén, att linjemyndigheternas

förvaltning borde undergå jämväl saklig granskning, och att för sådant

ändamål samtliga räkenskapshandlingar etter granskningen af revisionskontoret

borde fördelas mellan de olika afdelningarna inom styrelsen

för att å vederbörande byråer genomgås och granskas från fackmässig

synpunkt. Öfverrevisorerna skulle naturligtvis äga att granska jämväl

linjemyndigheternas räkenskaper och förvaltning, men antager kommittén,

att deras befattning därmed hufvudsakligen skulle komma att afse granskning

af styrelsens beslut i anledning åt de framställda revisionsanmärkningarna

samt en eller annan särskild åtgärd eller särskildt beslut.

Kammarrätten skulle enligt kommitténs förslag i fråga om järnvägsförvaltningen

blifva icke granskande utan endast dömande myndighet.

Efter genomförandet af en sådan mera saklig granskning af förvaltningen,

som kommittén föreslagit, anser kommittén, att styrelsens

handlingsfrihet borde kunna i vissa afseenden utsträckas.

Sålunda borde vid begärande af anslag till nya byggnader och anläggningar

specifikation af de särskilda posterna äga rum endast i fråga

om sådana bj^ggnader och anläggningar, för hvilka kostnaden beräknades

utgöra minst 10,000 kronor, under det att för mindre byggnader

och anläggningar äfvensom för oförutsedda sådana borde upptagas eu

gemensam summa, hvilken efter nuvarande förhållanden syntes kunna

begränsas till 500,000 kronor. Af denna summa borde dock till hvarje

distriktsförvaltnings disposition ställas för oförutsedda utgifter ett belopp

af 10,000 kronor att under vissa förutsättningar användas i poster

om högst 2,000 kronor.

I fråga om upphandlingar anser kommittén, att saväl styrelsen som

distriktsförvaltningarna borde tillerkännas befogennet att verkställa upphandlingar

på det sätt, som vid hvarje särskild tidpunkt kunde anses

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

KungI. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 164.

vara för verket fördelaktigast. Kommittén utgår därvid från den bestämda

förutsättningen, att svenska varor skulle komma till sin fulla

rätt och svensk industri i tillräcklig grad främjas.

Vissa frågor, som för närvarande underställas Kung! Maj:ts pröfning,

anser kommittén också borde öfverlämnas till distriktsförvaltningarnas

afgörande, nämligen ersättning för skada enligt lagen den 5 juli 1901,

frågor om förhyrande af bostäder åt därtill berättigad personal, uppsättande

af telefon i järnvägens lokaler, ersättningar för skada enligt

lagen den 12 mars 1886 samt beviljande i vissa fall åt befattningsliafvare

inom styrelsen af ersättning ''för utförande af särskildt uppdrag.

Personalen vid statens järnvägar är tillsatt ej medelst fullmakt utan

medelst konstitutorial. I gällande instruktion är dessutom stadgadt, att

hvarje ordinarie befattningshafvare utan ansökning kan förflyttas till

annan befattning vid statens järnvägar, dock utan minskning i det

honom enligt stat tillkommande arfvode, samt att han är skyldig att

tjänstgöra, när och hvarhelst han därtill beordras. Med hänsyn till

hvad sålunda finnes stadgadt, anser kommittén någon allmänt gällande

förändring i bestämmelserna angående arten af personalens anställning

icke erfordras.

För att öfvergå till de särskilda befattningsliafvarna inom styrelsen,

anser kommittén, att generaldirektören och chefen för statens järnvägar

borde innehafva sin befattning icke på ordinarie stat utan på

förordnande, och att sadant förordnande borde gälla för en tid af 6 år

i sänder.

Kommittén anser det vara uppenbart, att det icke skall genom den

föreslagna utvidgningen af distriktsförvaltningarnas befogenhet inträda

en så genomgripande förändring af de nuvarande förhållandena, att

icke en högst väsentlig ytterligare lättnad måste beredas järnvägsförvaltningens

chef, för att det skall blifva denne möjligt att i erforderlig?

grad ägna tid och omtanke åt lösningen af de inom förvaltningen

förekommande stora, allmänna angelägenheterna samt att utöfva den

art af inspektion, som måste förekomma icke från facksynpunkt utan

med hänsyn till enhetlighet och likformighet inom förvaltningen i dess

helhet. Kommittén finner det därför nödvändigt, att i styrelsen, på

sätt numera i de allra flesta större merkantila och industriella verk

är brukligt, anställes eu särskild befattningshafvare såsom chefens

närmaste man och ställföreträdare, en ‘souschef. Souschefen skulle

s. 15 Kontrollera mot PDF

Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164. 15

biträda generaldirektören vid utöfningon af ämbetet, vikariera för generaldirektören,

deltaga såsom ledamot i styrelsens olika plenisammanträden,

verkställa inspektion i stället för generaldirektören, och till

souschefen skulle af generaldirektören kunna öfverlämnas att på föredragning

af afdelningschef afgöra visst ärende, vissa grupper af ärenden

eller alla till en afdelning hörande ärenden, allt för så vidt fråga

är om ärenden, som eljest afgöras af chefen i närvaro endast af föredraganden.

Souschefen borde enligt kommittén innehafva sin befattning endast

på förordnande, men denna befattning borde vara en fullt sjelfständig

befattning, hvars innehafvare borde frånträda den tjänst, han vid förordnandet

kunde innehafva. Förordnande såsom souschef anser kommittén

böra meddelas första gången det lämnas en person för 6 år

och sedermera för 3 år. Kommittén, som anser benämningen öfverdirektör

icke böra bibehållas för afdelningscheferna inom styrelsen,

föreslår, att souschefen skulle benämnas öfverdirektör och souschef

vid statens järnvägar.

Kommittén har vidare i fråga om styrelsens organisation upptagit

till behandling frågan huruvida styrelsen fortfarande skulle vara fördelad

i särskilda afdelningar, hvar och eu med sin afdelningschef (öfverdirektör)

såsom ensam föredragande för afdelningen, eller om denna

indelning skulle försvinna och föredragandena ökas till ungefär samma

antal som de nuvarande byråerna.

Kommittén förklarar därvid, att den visserligen uppskattade fördelen

af den ökade snabbhet och omedelbarhet i föredragningen, som skulle

kunna vinnas med ett system af många föredragande inom styrelsen.

Ett sådant system sammanhängde dock allt för mycket med begreppet

direkt skötsel och öfverensstämde icke med den ledande och normerande

myndighet, som redan nu tillkomme och efter genomförandet af

kommitténs förslag ännu mer skulle tillkomma järnvägsstyrelsen. Den

sammanhållning inom styrelsen och den oafbrutna samverkan mellan

chefen och föredragandena, som måste anses såsom ett nödvändigt villkor

för uppnåendet af det bästa möjliga resultat af förvaltningen, vunnes

säkrast med ett mindre antal verkliga afdelningschefer. Genom borttagandet

af afdelningscheferna skulle chefens och souschefens arbetsbörda

väsentligt ökas, och systemet med en mängd föredragande syntes

kommittén svårligen kunna förbindas med en sådan organisation af institutionerna

järnvägsfullmäktige och plenum i förvaltningsärenden, som

af kommittén föreslagits.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Kommittén, som alltså anser, att de särskilda afdelningarna inom

styrelsen borde bibehållas, gör i fråga om afdelningarnas antal endast

den förändring, att, såsom redan nu provisoriskt äger rum, från trafikafdelningen

skulle utbrytas ärenden, som angå villkoren för personoch

godsbefordran äfvensom afgifterna för befordring af gods och personer,

samt att för dessa ärenden en särskild afdelning, den kommersiella

afdelningen, skulle bildas. Dock skulle, beträffande frågor rörande

omgestaltning eller nybyggnad af bangårdar vid de trafikerade statsbanorna,

dessa frågor utbrytas från banbyråns handläggning och för

deras behandling bildas en särskild byrå samt byrådirektören för denna

byrå förordnas att tills vidare från den nya organisationens trädande i

kraft själfständigt handlägga och inom styrelsen föredraga sådana bangårdsärenden,

som styrelsen beslutade att till honom öfverlämna. Därjämte

framhåller kommittén, att den byrå för ärenden rörande den elektriska

driften, hvars ny inrättande kommittén föreslagit, inom en icke

långt aflägsen framtid kunde antagas komma att svälla ut till en särskild

afdelning inom styrelsen.

Kommittén, som föreslår vissa ändrade bestämmelser i instruktionen

för att skarpare uppdraga gränsen mellan afdelningschefernas och

linjemyndigheternas verksamhets- och befogenhetsområden, anser, att

afdelningscheferna icke vidare borde bibehålla benämningen öfverdirektör.

Denna benämning kunde nämligen lätt leda till den uppfattningen,

att denne befattningshafvare skulle stå i ett direkt öfverordnadt förhållande

till motsvarande direktör, ban-, maskin- eller trafikdirektör, å

linjen. Då emellertid kommittén genom sitt förslag till organisationsförändring

sökt ställa dessa sist angifna befattningshafvare under distriktschefen

såsom deras närmaste förman, och kommittén tillika afsett

att borttaga den från äldre tider bibehållna uppfattningen om afdelningschefernas

direkta ingripande i linjeförvaltningen, syntes det kommittén

vara nödvändigt, för att skarpt framhålla den förändring i nyss

berörda afseende som inginge i kommitténs förslag, att benämningen

öfverdirektör icke vidare användes för afdelningscheferna, utan skulle

dessa befattningshafvare benämnas endast afdelningschefer, hvar och

eu för sin afdelning inom styrelsen. Därjämte föreslår kommittén i

fråga om afdelningscheferna, att i instruktionen skulle intagas uttrycklig

bestämmelse om skjddighet för afdelningschef och distriktschef att

efter styrelsens bestämmande tjänstgöra i hvilkendera af dessa befattningar

som helst. Detta sist angifna förslag motiverar kommittén bland

annat därmed, att det därigenom skulle blifva lättare att bereda lämp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

IT

lig anställning i järnvägens tjänst för en souschef, som före uppnådd

pensionsålder afginge från sin befattning.

Beträffande sättet för ärendenas föredragning och afgörande i styrelsen

föreslår kommittén, att i styrelsen skulle förekomma förutom plenum

i förvaltningsärenden ett särskilt plenum för behandling åt personalärenden,

i hvilket plenum chefen, souschefen och samtliga afdelningschefer

skulle deltaga. I sådant plenum skulle förekomma frågor

om antagande, befordran, afskedande och entledigande äfvensom afsättning

och annan bestraffning af personal, i den mån sådana frågor äro

föremål för styrelsens omedelbara handläggning. I motsats mot hvad

som skulle äga rum i förvaltningsplenum, skulle i personalplenum chefen

äga ensam beslutanderätt, dock med undantag för frågor om personalens

bestraffning, angående hvilka frågor kommittén anser, att de

borde, vare sig de skulle behandlas i styrelsen eller i distriktsförvaltningarna,

afgöras efter omröstning med utslagsröst för ordföranden.

För att ett mera intimt samarbete mellan de olika afdelningarna skulle

komma att äga rum föreslår kommittén bestämmelse därom att, då ett

ärende berör flera afdelningars verksamhetsområden, samråd skall äga

rum mellan föredraganden och vederbörande afdelningschef eller afdelningschefer.

I sammanhang med frågan om sättet för ärendenas föredragning

och afgörande m. in. föreslår kommittén åtskilliga förändrade anordningar

med ändamål att bereda de till järnvägsmyndigheterna inkommande

ärendena en snabb och affärsmässig gång och behandling. Sålunda

anser kommittén att, med undantag allenast af kungl. bref och

remisser, intet ärende borde diarieföras i mer än ett diarium, att aiarier

borde föras särskild! för hvarje byrå och att vissa, mindre betydelsefulla

ärenden icke borde alls diarieföras. Viktigare handlingar borde

samlas i dossierer. Expeditionslistor och fördelningslistor kunde försvinna

och föredragningslistor borde föras endast i fråga om pleniärenden.

Aktpåskrifter och användning af tryckta formulär borde förekomma,

där sådant lämpligen kunde ske, och i vida högre grad än hittills.

Skrivelser borde så vidt möjligt utskrifvas direkt utan koncept,

därvid kopian i stället för koncept skulle förvaras i dossiern. Skrivelsernas

affattning borde vara kort och enkel, utan användande af

kurialstil. I arbetsordningen borde bestämmas den längsta tid, som

finge användas för ett ärendes uppsättning utan att anstånd behöfde

begäras; och borde de bestämmelser, som i nu angifna afseenden kunde

komma att stadgas för styrelsen, gälla jämväl för linjemyndigheterna.

Bill. till Riksd. Prat. 11107. 1 Sami. 1 Afd. 131 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kunrjl. May.ts Nåd. Proposition No 164.

Kommittén, som anser, att inom styrelsen till biträde åt afdelningscheferna

icke finnes tillräckligt antal fast anställda befattningshafvare

i den ställning, att af dem skulle skäligen kunna fordras ett

mera maktpåliggande och sjelfständigt arbete, föreslår åtskillig ökning

i personaluppsättningen å styrelsens olika byråer, därom jag i det följande

får tillfälle att närmare yttra mig.

Enligt det kommittén meddelade uppdraget har kommittén tagit i

öfvervägande jämväl frågan, huru ledningen af och tillsynen öfver statens

järnvägsbyggnader borde ordnas.

Denna fråga har, såsom redan framhållits, utgjort föremål för behandling

af särskildt tillkallade sakkunniga, hvilka den 30 mars 1906

afgifvit utlåtande i ämnet. Därvid hafva dessa sakkunniga föreslagit,

att ifrågavarande ärenden icke vidare skulle tillkomma järnvägsstyrelsens

afgörande, utan att för deras handläggning en särskild byggnadsstyrelse

skulle anordnas. Järnvägsstyrelsen, som afgifvit utlåtande öfver

de sakkunnigas förslag, har under förutsättning att mycket omfattande

järnvägsbyggnader under närmaste åren komme att för statens räkningutföras,

och med hänsyn därtill att styrelsen måste med tillfredsställelse

se, att dess arbetsbörda minskades, ansett sig böra ehuru med tvekan

biträda de sakkunnigas förslag om en särskild byggnadsstyrelse, dock

under villkor, att bestämmelser gåfves, genom hvilka det hufvudsakliga

af det nuvarande intima samarbetet mellan järnvägs byggandet och färdiga

banan bevarades. Reservation mot styrelsens beslut afgafs dock

af en af styrelsens ledamöter, som ansåg, att styrelsen, på grund af

hvad styrelsen anfört i ärendet, bort afstyrka bifall till de sakkunnigas

förslag.

Kommittén anser sig för sin del icke böra bestrida, att förhållandena

i afseende på byggnadsverksamheten och trafiken eller endera i

framtiden kunde utveckla sig så, att ledningen af och tillsynen öfver

statens järnvägsbyggnader måste uppdragas åt en särskild styrelse.

Kommittén fäster emellertid till en början uppmärksamheten därå, att

afsevärdt arbete för järnvägsbyggnadernas räkning utfördes af andra

styrelsens byråer och kontor än den för järnvägsbyggnaderna anordnade

byggnadsbyrån, och att jämväl efter inrättandet af en särskild

byggnadsstyrelse det måste tillkomma järnvägsstyrelsen att meddela

beslut eller afgifva yttrande beträffande en mängd byggnadsverksamheten

berörande ärenden.

Därefter anför kommittén vidare, att, då nära samband funnes mellan

förvaltningen af de trafikerade banorna och ledningen af järnvägsbyggnaderna,

förenandet af dessa båda uppgifter i en styrelses hand

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj du Nåd. Proposition N:o IG 4.

1‘)

gifvetvis måste lända framför allt byggnadsverksamheten men äfven

trafikskötseln till synnerligen stort gagn. Genomförandet af de organisationsförändringar,

som af kommittén föreslagits, skulle hafva till

följd, att järnvägsstyrelsen befriades från handläggningen af en mängd

löpande ärenden samt att chefens och ledamöternas arbetsbörda lättades.

Genom den sammansättning, kommittén föreslagit för järnvägsstyrelsen,

den utvidgning i styrelsens handlingsfrihet, som ifrågasättes,

samt den särskilda öfverrevisionen hade kommittén sökt att i derå afseenden

åt järnvägsstyrelsen vinna hvad de sakkunniga eftersträfvat

för b}Tggnadsstyrelsen. Kommittén anser därför, att, åtminstone så

länge järnvägsbyggnader för statens räkning icke förekomme i synnerligen

stor utsträckning, ledningen af och tillsynen öfver statens järnvägsbyggnader

fortfarande borde handhafvas af järnvägsstyrelsen.

Under förutsättning af bifall till detta förslag anser kommittén, att

i järnvägsstyrelsen borde utom annan för byggnaderna erforderlig personal

anställas en särskild öfver ingenjör, förordnad af Kungl. Maj:t för en

tid af fem år i sänder, samt att åt denne öfveringenjör borde öfverlämnas

ganska stor handlingsfrihet i fråga om byggnadernas utförande och ledning.

Till sist upptager kommittén till behandling frågan om järnvägsrådet.

Därvid anför kommittén, hurusom kommittén med den organisation,

som föreslagits, och särskildt genom den nya institutionen järnvägsfullmäktige

visserligen sökt åvägabringa en mera intim förbindelse mellan

styrelsen å ena samt de merkantila och industriella intressena å andra

sidan. Fullmäktige kunde emellertid icke antagas äga ingående sakkunskap

beträffande ett större flertal olika industrier och näringsgrenar, och de

hade dessutom en helt annan uppgift än den, som tillkommer järnvägsrådets

medlemmar. Då det därjämte måste vara af vikt, att en förvaltning

med den stora betydelse i ekonomiskt afseende, som järnvägsstyrelsen

hade, utrustades med alla hjälpmedel, som kunde erhållas, anser kommittén,

att ett järnvägsråd fortfarande borde bibehållas. Kommittén föreslår

emellertid! en helt annan sammansättning för järnvägsrådet än den,

som det för närvarande äger. Ledamöternas antal borde nämligen

enligt kommittén vara ganska stort, kommittén föreslår 25 ledamöter,

och rätten att utse de ledamöter, som i järnvägsrådet skulle företräda

de olika näringsidkarnas intressen, borde så vidt ske kunde öfverlämnas

åt vederbörande själfva. Beträffande de närmare detaljerna af

kommitténs förslag i fråga om järnvägsrådets sammansättning in. m.

torde jag få hänvisa till kommittébetänkandet (sid. 282—236).

Två reservationer mot kommitténs beslut hafva afgifvits. I den

ena af dessa framhålles, i hvad reservationen afser de delar af kommit
-

ReserYationer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

tens förslag, som af mig nu berörts, att såsom en konsekvens af kommitténs

beslut i fråga om linjemyndiglieternas organisation hade bort

följa förslag, att indelningen inom styrelsen i särskilda aldelningar skulle

upphöra, att afdelningschefsbefattningarna skulle indragas och att befattningshafvare

ungefärligen motsvarande byrådirektörerna skulle vara föredragande

i styrelsen. 1 den andra reservationen yrkas dels likaledes

att afdelningschefsbefattningarna måtte indragas äfvensom att byrådirektörerna

i stället måtte blifva föredragande och ledamöter i styrelsen,

dels att den kollegiala styrelseformen icke måtte komma att tillämpas i

förvaltningsplenum, dels ock att järnvägsrådet måtte indragas.

jämvägatyrei- J ärnvägsstyrelsen uttalar i sitt utlåtande till en början, att styrelsen,

ZlToTt- som kommittén, finner det vara en bjudande nödvändighet att

nisationen. antalet ärenden, som skulle vara föremål för behandling af styrelsens

chef och ledamöter, minskas. Styrelsen, som anser det jämväl ligga

synnerlig vikt uppå att allmänheten med minsta möjliga omgång ocli

tidsutdräkt erhåller besked i densamma rörande frågor, har därför intet

att erinra mot att linjemyndigheternas verksamhets- och befogenhetsområden

utvidgas därigenom, att till deras afgörandejofverlämnas ärenden

ungefärligen i den utsträckning, som af kommittén föreslagits.

Organisationskommittén har, såsom jag redan haft tillfälle framhålla,

ansett, att med en sådan utsträckning af linjemyndigheternas beslutanderätt

nödvändigtvis borde följa förändrad ställning för distriktschefen

med väsentligen större maktområde för denne befättninghafvare.

En dylik konsekvens af nyss omförmälda, af styrelsen tillstyrkta organisationsförändring

vill styrelsen däremot icke godkänna. Tvärtom föreslår

styrelsen, att distriktschefsbefattningarna utan hinder däraf måtte

helt och hållet indragas.

Genomförandet af kommitténs förslag skulle nämligen, yttrar styrelsen,

medföra en inskränkning i afdelningsföreståndarnas befogenhet.

Styrelsen anser emellertid, att det icke skulle lända till gagn för förvaltningen

att nedsätta afdelningsföreståndarnas ställning, tv på deras

intresse, vaksamhet och initiativ berodde det goda resultatet. Det vore

under alla förhållanden omöjligt att från afdelningsföreståndarens beslutanderätt

undantaga ärenden, som inverkade på distriktets ekonomi.

En sådan åtgärd vore dessutom så mycket mindre lämplig, som en inskränkning

i afdelningsföreståndarnas själfständiga verksamhet i afl synnerhet

genom eu icke fackkunnig distriktschef omöjligen kunde antagas

komma att bidraga till ett bättre ekonomiskt resultat.

Styrelsen erkänner visserligen vikten af sammanhållning och sam
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

hörighet mellan de olika afdelningarna, men finner det ej troligt, att

en distriktschef, äfven om lian utrustades med den myndighet, som åt

kommittén föreslagits, skulle kunna åstadkomma ett sådant resultat, styrelsen

anser det dessutom vara af vida större betydelse för statens järnvägar,

att enhetliga grunder tillämpas vid förvaltningen al hvarje

särskild afdelnings angelägenheter, hvilken del af statens järnvägsnät

de än beröra. Detta skulle enligt kommitténs förslag kunna vmnas

endast genom fackinspektion, utöfvad från den centrala myndighetens

sida. Styrelsen påpekar emellertid, hurusom den al kommittén föreslagna

organisationen — att afdelningschef skulle vara chef endast för

afdelningen inom styrelsen och att distriktschef skulle vara likställd

med afdelningschef och vara närvarande vid fackinspektionen skulle

omöjliggöra för afdelningschefen att vid inspektion uppträda med den

auktoritet, som måste anses vara erforderlig för att inspektionen skulle

blifva effektiv samt för att lust och intresse för inspektionens verkställande

skulle kunna finnas hos den, som skulle vara den inspekterande.

Beträffande de uppgifter, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma

distriktschefen, anmärker styrelsen, att en åt de fornamsta al

dessa skulle vara att med uppmärksamhet följa de ekonomiska förhållandena

inom distriktet samt att sätta sig i förbindelse med vederbörande

trafikanter och därigenom lära känna deras behof och önskningar. Dessa

åligganden, hvilka af kommittén tillagts jämväl trafikdirektören, borde

enligt styrelsens mening just vara dennes Imfvuduppgift, men att lämna

två olika befattningshafvare delvis samma verksamhetsområde, syntes

styrelsen vara obehöfligt. I fråga om en annan af de hufvuduppgitter,

som enligt kommittén skulle åligga distriktschefen, nämligen att med

uppmärksamhet följa den ekonomiska skötseln af jarnyagarna inom distriktet,

framhåller dessutom styrelsen, dels att de särskilda afdelnmgarnas

räkenskap lämpligare granskades af vederbörande afdelnmgschel,

som hade tillfälle att anställa jämförelse mellan utgifterna a hans. indelning

inom alla distrikt, dels ock att inkomsterna af trafiken icke

lämpligen kunna uppdelas för de olika distrikten. „

På dessa och i öfrigt angifna skäl anser styrelsen distriktschefsinstitutionen

böra upphäfvas och distriktsförvaltningen bestå af tre

ledamöter, en trafikdirektör, föreståndare för administrativa avdelningen

och trafikafdelningen, en bandirektör, föreståndare för banaldelningen,

samt en maskindirektör, föreståndare för maskinamelmngen.

Dessa afdelningsföreståndare skulle, enligt hvad styrelsen vidare föreslår,

sammanträda under ordförandeskap af den i tjänsten äldste till

samlad distriktsförvaltning för handläggning af de grupper af ärenden,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Rungl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 164.

som enligt kommitténs förslag skulle förekomma i sådan förvaltning

omgå ärenden skulle afgöras af vederbörande afdelningsföreståndare*

Om vid föredragning i samlad distriktsförvaltning af ärende, som ej afsåge

bestraffning af personal, skiljaktiga meningar uppstode, skulle beslutet

afmattas i enlighet med föredragandens mening, med rätt för afdelmngsforeståndare,

som både skiljaktig mening, att få denna antecknad

till protokollet. Biträddes^ föredragandens uppfattning icke af någon af

de bada öfriga afdelningsföreståndarna, skulle frågan hänskjutas till sty
Bestraffhingsfrågor

anser styrelsen i likhet med kommittén böra

afgöias . i samlad distriktsförvaltning efter omröstning mellan distriktsförvaltningens

ledamöter.

Berörde ett ärende, som skulle afgöras af vederbörande afdelningsföreståndare,

jämväl annan afdelnings verksamhetsområde, skulle föreståndaren

för denna afdelning höras i ärendet. Uppstode därvid skiljaktiga

meningar, skulle frågan hänskjutas till samlad distriktsförvaltnino-.

Genom en sådan anordning af distriktsförvaltningarna, som nu

nämnts, anser styrelsen, att mer än genom den af kommittén föreslagna

skulle kunna åstadkommas enkla och ur sakkännedomens synpunkt tillfyllestgörande

former för ärendenas afgörande inom distriktsförvaltningarna.

Tidsvinst skulle gifvetvis uppstå därigenom, att inkommande

handlingar kunde gå direkt till vederbörande afdelningsföreståndares expedition

utan att — såsom för närvarande sker och enligt kommitténs

förslag. fortfarande skulle äga rum — dessförinnan passera distriktschefsexpeditionen.

Kommittén hade genom förslaget att minska antalet ärenden,

som skulle handläggas i samlad distriktsförvaltning, sökt åstadkomma

förenkling beträffande ärendenas behandling hos linjemyndigheterna.

Än vidare skulle onödig tyngd och omgång undvikas, om öfriga

ärenden afgjordes af de olika afdelningsföreståndarna, utan att dessa behofde

föredraga dem för en distriktschef eller underställa frågan dennes

profning. Det läge vidare i sakens natur, att det för allmänheten skulle

vara en betydande fördel att i sina angelägenheter få förhandla direkt

med afdelnmgsföreståndaren, därest denne, som hade de största förutsättningarna

att kunna rätt bedöma den föreliggande frågan, tillika ägde

rätt att däri besluta. Styrelsens förslag vore dessutom ingalunda°ett

— såsom kommittén kallade det — öfverdirektörssvstem, och de anmärkningar,

som af kommittén framställts mot ett sådant system, kunde därför

icke riktas mot styrelsens förslag. Någon mindre själfständighet

skulle nämligen icke tilläggas linjemyndigheterna genom ''styrelsens än

genom kommitténs förslag. Hvad styrelsen med sin organisationsform

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

åsyftat vore endast ett intimare samband mellan styrelsen och linjemyndigheterna.

I fråga härefter om styrelsens organisation tillstyrker styrelsen på

de af kommittén angifna skälen anställandet af särskilda järnvägsfullmäktige.

Styrelsen finner dock kommittén hafva vid bestämmandet af

verksamhetsområdet för dessa fullmäktige gått vida längre än hvad kommitténs

motivering för institutionens införande bort föranleda, dar revärs

fullmäktige borde nämligen enligt styrelsens mening — på sätt om

telegraffullmäktige af mig föreslagits — tillkallas af styrelsen, när så funnes

lämpligt, för deltagande i handläggningen af frågor af rent praktisk

innebörd, hvilka vore af större betydelse för järnvägsförvaltningen eller

allmänheten. Att fullmäktige, såsom kommittén föreslagit, dessutom

skulle deltaga i handläggningen af en mängd löpande ärenden, syntes

styrelsen så mycket mindre hafva skäl för sig, som fullmäktig^ i alla

fall omöjligen kunde blifva fullt förtrogna med alla de mångskiftande

faktorer, hvilka vore af betydelse för en järnvägs förvaltning. _

Styrelsen finner sig ej heller kunna biträda vare sig kommitténs

förslag" om särskildt förvaltningsplenum sammansatt på sätt af kommittén

angifvits eller kommitténs förslag i fråga om sättet för arendenas

afgörande i sådant plenum. Styrelsen anser nämligen först och främst

någon förändring icke böra inträda i rätt och skyldighet för sajnthga

afdelningscliefer, som dock representerade fackkunskapen, att deltaga i

alla styrelsens plenisammanträden. Det kunde nämligen, anför styrelsen,

ej sällan inträffa, att äfven en afdelningschef, hvilken afdelning ett ärende

ej berörde, vid dess behandling hade värdefulla upplysningar att meddela

»rundade på hans erfarenhet från de områden af järnvägs förvaltningen,

inom hvilka han verkat. Genom sådan samverkan mellan afdelningscheferna

åstadkommes den mest allsidiga belysning af ett ärende.

Enligt kommitténs förslag skulle afdelningscheferna blifva isolerade iran

hvarandra, under det att ett så intimt samarbete som möjligt mellan

dem vore af den största betydelse för järnvägsförvaltningen.

Hvad därefter angår kommitténs förslag i fråga om ändradt satt

för ärendenas afgörande i förvaltningsplenum, anser styrelsen, att kommittén

ej anfört giltiga skäl för en sådan omstörtning af den bestående

styrelseformen. Styrelsen hölle tvärtom före, att en chef med ensam

beslutanderätt skänkte kraft och enhet åt densamma, och att särskildt i

ett verk af så stor utsträckning som statens järnvägar en rubbning i

denna chefens ställning icke borde utan tvingande skäl vidtagas. Styrelsens

chef borde alltså enligt styrelsens mening fortfarande såsom hit
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

tills hafva ensam beslutanderätt i alla ärenden, i hvilkas handläggning

han deltagei, med rätt och skyldighet för ledamot i styrelsen, såväl afdelningschef

som fullmäktig att, om han hyste en från chefens afvikande

mening, låta anteckna denna till protokollet. I fråga om bestraffningsfrågors

afgörande biträder styrelsen kommitténs förslag, att dessa i styrelsen

lika väl som i distriktsförvaltning skulle afgöras efter omröstningmellan

ledamöterna.

I kommitténs förslag rörande dels ändradt sätt för granskningen

ai järnvägsförvaltningen och dels utsträckning af styrelsens handlingsfrihet

förklarar styrelsen sig instämma.

Hvad härefter angår de särskilda befattningshafvarna inom styrelsen

har styrelsen intet att erinra mot kommitténs förslag, i hvad det afser

sättet för chefens anställande, hans aflöning och hans pensionsrätt.

. 1 fr''åga . om souschefen afstyrker styrelsen inrättandet af en dylik

befattning vid statens järnvägar. Styrelsen påpekar därvid till en början

den osjälfständiga och svåra ställning, som, därest kommitténs förslag om

omröstning i förvaltningsplenum skulle genomföras, skulle komma att intagas

af souschefen, hvilken skulle vara chefens högra hand och språkrör.

Styrelsen upptager därefter till bemötande de skäl, som af

kommittén anförts för att visa behofvet af souschefsbefattningen. I

chefens frånvaro skulle äldsta afdelningschefen kunna inträda såsom chefens

ställföreträdare. Därigenom skulle det ombyte af styrelseform kunna

undvikas, som enligt gällande bestämmelser vid angifna tillfälle inträdde

i det att vissa ärenden då skulle afgöras af ledamöterna samfälldt. Då

enligt styrelsens förslag afdelningscheferna skulle deltaga i alla plenisammanträden,

skulle, därest detta förslag genomfördes, emot en sådan

anordning icke kunna göras gällande hvad kommittén anfört därom, att

afdelningscheferna skulle sakna den allmänna kännedomen om de i förvaltningsplenum

förekommande ärendena samt öfverblick öfver denna del

af styrelsens verksamhet. Den inspektion, som från chefens och afdelningschefernas

sida kunde förekomma, föreföll styrelsen tillfyllestgörande,

erfordrades ytterligare inspektion, kunde särskild sådan anordnas, utan

att en souschefsbefattning därför behöfde anordnas. Det syntes styrelSei1.

. k''Umia med fullt fog antagas, att en afdelningschef skulle kunna

sa öfvervaka arbetet å de till hans afdelning hörande byråerna och kontoren,

att chefen, hvilken ju skulle hafva högsta uppsikten öfver arbetet

inom verket, ej skulle därtill behöfva ett särskildt biträde. Styrelsen

msåge till fullo behofvet af att chefens arbetsbörda lättades. Detta mål

ansåge emellertid styrelsen kunna ernås på annan väg än genom tillsättandet

af en souschef. Styrelsen hyste nämligen den uppfattningen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 164. 2ö

att ett öfverlämnande till afdelningschefs afgörande åt ärenden kunde

utan minsta olägenhet ske i vida större utsträckning än gällande bestämmelser

medgåfve och kommittén enligt dess förslag tänkt sig. bni

sådan anordning skulle, på samma gång den lättade chefens arbetsbörda,

medföra samma påföljd i fråga om afdelningscheferna. Dessa skulle

nämligen befrias från det många gånger tidsödande arbetet att inläsa

ärendet till föredragning och därefter föredraga detsamma, hvarjämte

tidsvinst skulle erhållas därigenom, att chefen och föredraganden icke

skulle behöfva för en del småärenden invänta det i en förvaltning sådan

som järnvägsstyrelsen ofta nog icke lätt funna tillfället för gemensam

handläggning af ärenden. Därjämte vore enligt styrelsens mening eu

del ärenden af den beskaffenhet, att de kunde öfverlämnas till byrådirektörs

afgörande, hvarigenom således eu än större lättnad skulle kunna

beredas; och angifver styrelsen åtskilliga gruppper af ärenden, som

det lämpligen skulle kunna tillkomma afdelningschef och byrådirektör

att afgöra.

Härefter anmärker styrelsen mot kommitténs förslag i dess helhet,

att det allt för litet tillgodosåge fackkunskapen. Kommitténs förslagskulle

därför, om det genomfördes, hafva till följd, att den allmänna

och därför med nödvändighet också mera ytliga inblicken i järnvägsförvaltningens

alla särskilda grenar skulle komma att mer och iller vinna

på den mera begränsade och därför mera ingående, gedigna fackkunskapen.

Därjämte skulle, på grund af den osjälfständiga ställning, som

enligt kommitténs förslag skulle tilldelas fackkunskapens representanter,

kunna befaras, att den redan nu af styrelsen djupt kända svårigheten

att vid statens järnvägar fästa lofvande krafter skulle blifva allt större.

Härtill komme, att det från trafiksäkerhetens synpunkt fordrades i

främsta rummet en fackkunnig ledning af järnvägsförvaltningen. Afdelningscheferna

borde därför fortfarande tillerkännas det inflytande på ledningen

af statens järnvägar, som de för närvarande ägde. I sammanhang

härmed föreslår styrelsen, som anser kommittén icke hafva förebragt

något giltigt skäl för att fråntaga afdelningscheferna titeln öfverdirektör,

att dessa befattningshafvare skulle tillsättas allenast pa förordnande

under viss tid, exempelvis sex år. Afdelningschef skulle vid

förordnandet frånträda sin förutvarande befattning och, om förordnandet

upphörde, innan han uppnått pensionsåldern, erhålla expektanspension,

på sätt kommittén föreslagit om chef och souschef, för så vidt han ej

erhölle lämplig anställning i statens järnvägars tjänst; och skulle såsom

Bill. till Riks cl. Prof. 1907. 1 /Sand. 1 Afd. 191 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Kammarrättens

utlåtande.

26 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

lämplig anställning i främsta rummet räknas den såsom afdelningsföreståndare

å linjen.

Styrelsen, som uttalar det antagandet, att styrelsen, innan definitiva

ändringar i instruktionen vidtagas, beredes tillfälle att vidare yttra sig,

bar ingenting att erinra mot kommitténs förslag angående inrättande af

en ny afdelning, den kommersiella, och af nya befattningar inom styrelsen,

med undantag af souschefens. Och styrelsen vill så mycket hellre också

uttala sin tillslutning till införande af förenklade arbetsmetoder inom

järnvägsförvaltningen, som styrelsen, enligt hvad jämväl kommittén angifvit,

redan i vissa afseenden sökt inslå på sådan väg.

Kommitténs förslag rörande ledningen af statens järnvägsbyggnader

samt rörande järnvägsrådet har ej heller föranledt någon hufvudsaklig

erinran från styrelsens sida.

Kammarrätten har, såsom jag förut nämnt, afgifvit underdånigt utlåtande

i anledning af organisationskommitténs förslag beträffande sättet

för granskning af järn vägsförvaltningen. I detta sitt utlåtande framhåller

kammarrätten, hurusom det framginge af hvad kommittén anfört

rörande den föreslagna öfverrevisionen, att kommittén tänkt sig såsom

öfverrevisorer verkligt framstående affärsmän, som befunne sig midt uppe

i affärslifvet. En sådan affärsman kunde dock svårligen antagas äga tid

att verkställa en granskning af ifrågavarande förvaltning, åtminstone icke

i den omfattning, som af kommittén tänkts, så mycket mindre som den

egentliga revisionen skulle äga rum under en jämförelsevis kort tid. Det

för öfverrevisor föreslagna arfvodet, 2,500 kronor, stode ej heller i rätt förhållande

till de anspråk, som personer med de af kommittén önskade

kvalifikationerna plägade ställa på vederlag för sitt arbete. Dessutom

måste öfverrevisorerna antagas sakna erforderlig författningskunskap

samt vana vid och intresse lör författningstolkning för att kunna verkställa

den mödosamma och tidsödande kontrollen å medelförvaltningens

författningsenlighet.

Kammarrätten ville dock gärna tro, att öfverrevisionen kunde komma

att göra nytta, dock endast under förutsättning att den finge koncentrera

sin verksamhet pa bedömandet af järnvägsförvaltningen ur synpunkten

af dess praktiska klokhet och ändamålsenlighet.

Kontrollen å medelförvaltningens författningsenlighet anser kammarrätten

fortfarande böra tillkomma kammarrättens revision. Blotta

tillvaron af en i detalj gående, vaken och energisk revision, yttrar kammarrätten,

måste vara ägnad att utöfva en hälsosam inverkan på de

myndigheter, som vore underkastade dess kontroll. För bibehållandet

af kammarrättens granskningsplikt i angifna afseendet talade därjämte

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition N:o 164.

det förhållandet, att det funnes åtskilliga allmänna föreskrifter, som vore

gemensamma för hela eller större delen af statsförvaltningen, såsom bestämmelserna

angående villkoren för åtnjutande åt ordinarie löneförmåner

oeh dyrortstillägg samt gällande resereglemente. För bevarande af enhetligheten

i tillämpningen af dessa föreskrifter syntes den befintliga, för

hela statsförvaltningen gemensamma revisionen böra bibehållas.

Kammarrätten anser sig icke kunna tillstyrka, att granskningen af

linjemyndigheternas förvaltning skulle förbehållas styrelsen genom dess

revisionskontor och byråer. Därigenom skulle nämligen kunna inträffa,

att hos linjemyndigheterna med stjTelsens goda minne kunde opåtaldt

tillämpas en författningstolkning samt förvaltningsgrundsatser, som, tilllämpade

hos styrelsen, kunde hafva underkänts af vederbörande kontrollerande

myndigheter. Granskningsplikten borde därför för såväl den

föreslagna öfverrevisionen .som kammarrättens revision gälla äfven linjemyndigheterna

.

Anmärkningar, som kunde komma att framställas af kammarrättens

revision eller af öfverrevisorerna vid si tf er granskningen, anser kammarrätten

böra anhänggiggöras hos kammarrätten, öfverrevisorernas anmärkningar

rörande förvaltningsåtgärdernas ändamålsenlighet hos Kungl. Maj:t.

Beträffande kommitténs förslag i hvad det afser att utgifter, som

haft fog för sig, icke skulle föranleda ersättningsskyldighet endast på

formella skäl anföres i utlåtandet, att kammarrätten ej ville hafva sagdt,

att icke redogöraransvaret, sådant det utbildat sig, vore onödigt strängt

och särskild^ när fråga vore om så stor medelförvaltning som den,

hvilken vore järnvägsstyrelsen och dess underlydande organ anförtrodd,

borde något mildras. Kammarrätten hölle emellertid före att om, såsom

kammarrätten gärna ville medgifva, styrelsen borde hafva större handlingsfrihet,

sådan borde beredas snarare genom eftergifvande af de i

detalj gående föreskrifter, som nu bunde styrelsens händer, än genom

medgifvande af rätt för styrelsen att utan fruktan för efterräkning åsidosätta

gällande föreskrifter. Genom den af kommittén föreslagna ökade

handlingsfriheten för järnvägsmyndigheterna skulle säkerligen anledningen

till många anmärkningar bortfalla. Men detta ändamål kunde befordras

äfven genom andra åtgärder i syfte att lösa band, som hämmade styrelsens

verksamhet, såsom förbudet att använda järnvägsmedel för en del

oförutsedda utgifter exempelvis till bestridande af så kallade representationskostnader.

Tvister mellan kammarrättens revision och vederbörande

myndigheter kunde t. ex. i sådant fall, som nämnts, lätteligen förekommas

genom att till myndighetens förfogande ställdes för ändamålet

ett särskilt anslag.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Kammarrätten anför vidare, att författningsöfverträdelse understundom

kunde begås under sådana omständigheter, att någon egentligskuld

ej kunde tillvitas vederbörande. Den dömande myndigheten borde

äga befogenhet att i sådana fall på grund af särskilda omständigheter

antingen befria vederbörande från annan ersättningsskyldighet än utgifvande

af anmärkningsprovision eller ock i ett eller annat undantagsfall

helt och hållet befria från ersättningsplikt.

På grund af hvad kammarrätten sålunda anfört, anser kammarrätten,

att granskningen af järn vägsförvaltningen borde ordnas så, att kontrollen

å författningsenligheten af järnvägsstyrelsens och linjemyndigheternas

medelförvaltning skulle såsom hittills åligga kammarrättens revision

med befogenhet för denna att jämväl utöfva kontroll å förvaltningen

i öfrig! En särskild öfverrevision, ordnad på sätt af kommittén

föreslagits, snille hafva till åliggande att granska såväl järnvägsstyrelsens

som ock linjemyndigheternas förvaltning, utom hvad anginge

sifferrevision å de senares räkenskaper samt granskning af medelförvaltningens

författningsenlighet, dock med befogenhet för revisionen att

äfven i dessa afseenden granska järn vägsförvaltningen. Hos kammarrätten

skulle anhängiggöras dess revisions af granskningen föranledda

anmärkningar äfvensom öfverrevisorernas anmärkningar, som afsåge siffergranskningen

eller ginge ut på att förvaltningsåtgärd skulle vara författnings

stridig, men i andra fall skulle öfverrevisorerna hafva att framställa

anmärkning hos Kung! Maj:t, där de ej funne saken kunna bero

därvid, att styrelsens uppmärksamhet fästes på den förmenta oriktigheten

i dess eller dess underordnades handlingssätt. Vid pröfning af anmärkningsmål

skulle vederbörande dömande myndighet äga att, äfven i fall,

då utbetalning eller annan förvaltningsåtgärd befunnes författningsstridig,

med afseende å särskilda omständigheter i målet antingen

befria vederbörande från annan ersättningsskyldighet än utgifvande af

anmärkningsprovision eller ock i enstaka undantagsfall eftergifva ersättningsanspråket

i dess helhet.

Tre af kammarrättens ledamöter hafva afgifvit särskildt yttrande.

Reservanterna, som finna nyttan af den föreslagna öfverrevisionen

mycket tvifvelaktig, hafva särskildt ifrågasatt lämpligheten däraf, att

öfverrevisorerna skulle, såsom föreslagits, i vissa fall anhänggiggöra talan

hos kammarrätten. Riktigast syntes det reservanterna vara, att öfverrevisorerna

allenast hos Kung! Maj:t gjorde de framställningar, till

hvilka de funne sig befogade.

Det förefölle därjämte enligt reservanternas mening önskvärdt och

lämpligt, att all sifferrevision såväl af järnvägsstyrelsens som af linjemyn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

K mull. Maj.ts Nåd. Proposition K:o Ki4. -J

digheternas räkenskaper skedde på ett ställe vare sig hos järnvägsstyrelsen

eller kammarrättens revision.

Beträffande förslaget, i hvad det af ser eu ändring åt upp bordsmäns

och redogörares ansvarighet, finna reservanterna en sådan djupgående

ändring icke böra vidtagas utan eu allsidig profning af heta

frågan. Om eu ändring skulle ske, borde denna gifvetvis gälla äfven

andra områden än järnvägsförvaltningen.

Då jag den 4 augusti 1906 tillstyrkte Kung!. Maj:t att tillsätta den J>£«ukommitté,

för hvars förslag jag nu i stora drag redogjort, beiöide jag yttrande.

jämväl frågan om de nuvarande distriktsförvaltningarnas organisation,

och ansåg jag det böra noggrant undersökas, om distriktsförvaltningaina

borde såsom sådana bestå, och i hvarje fall, huruvida desamma icke

borde undergå en genomgripande omgestaltning. _

Distriktsförvaltningarnas nuvarande organisation är, hufvudsakligen

på basis af 1893 års järnvägskommittés betänkande, ordnad genom instruktionen

den 15 oktober 1897, som trädde i tillämpning den 1 januari

1898, och förutsattes därvid, att gränserna mellan styrelsens och

distriktsförvaltningarnas befogenhet skulle närmare bestämmas i säiski

arbetsordning. i n <*<.

Nämnda kommittés afsikt var att linjemyndigheterna skulle ta eu

vidsträckt beslutanderätt, att med ett ord skapa starka distnktsförva tningar,

med hvilka den trafikerande allmänheten kunde tråda i närmare

beröring och där en mängd löpande ärenden af lokal natur skulle afgoras.

Denna tanke fick emellertid ej något klart uttryck i kommitténs

betänkande och torde ej i oväsentlig grad motverkats daraf att distnktschefen

ej erhöll verklig chefsställning, ''hanken har sålunda icke blifvit

omsatt i'' verkligheten, organisationen har aldrig, åtminstone icke i den

anda, som afsetts, trädt i tillämpning. Detta karaktäriseras bast af den

omständigheten, att någon arbetsordning icke blifvit uthärdad.

Följden häraf har blifvit, att styrelsen fortfarande kommit att handlägga

eu mängd ärenden af den natur, att de, då nu distriktsforvaltningar

funnits, lämpligen bort höra under deras afgörande. Fn annan

synnerlig olägenhet af det rådande systemet har varit den oklarhet, som

ägt rum beträffande gränsen för distriktsförvaltningarnas befogenhet,

och jag har trott mig finna eu viss benägenhet hos styrelsen att draga

under sig alltför mycket af detaljfrågor. .

Distriktsförvaltningarna hafva sålunda, kan man säga, i stallet tor

initiativkraftiga organ i orterna blifvit en expeditionsinstans, som bringat

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

till verkställighet styrelsens beslut. Detta har alstrat ett mångskrifveri

samt en tyngd och omgång i ärendenas behandling, som böra framför

allt för ett kommunikationsverk vara helt och hållet främmande. För

styrelsen betecknade ej heller inrättandet af distriktsförvaltningar — med

det sätt hvarpå institutionen kommit att arbeta — någon lättnad i dess

störa arbetsbörda, snarare tvärtom. Och för allmänheten kommo de att

beteckna tidsutdräkt med ärendenas afgörande och en stor ovisshet, hvart

man öfver hufvud taget hade att vända sig för att få svar på sina frågor.

Med dessa erfarenheter för ögonen fann jag det uppenbart, att

distnktsförvaltnmgarna icke i deras nuvarande ''form borde bibehållas

om jag också ej vid tiden för kommitténs tillsättande kunnat bilda mionågot

tillförlitligt omdöme om sakens lämpliga ordnande.

Då man nu går att närmare öfverväga, huru en omorganisation af

statsbaneförvaltningen bör ske, står, såsom kommittén påpekar, två vägar

öppna. Den ena att ytterligare kringskära linjemyndigheternas befogenhet

och gorå dem helt till verkställande organ samt förlägga förvaltningens

såväl ledning som skötsel till styrelsen, den andra att, med

bibehållande af distriktsförvaltnings- och distriktschefsinstitutionerna,

utvidga det område, inom hvilket de skulle äga sjelfständig beslutanderätt.

Båda systemen kunna gifvetvis hafva sina fördelar och olägenheter,

men den utredning, som kommittén lämnat, har dock bringat mig till

c ^n. öfvertygelsen, att med våra förhållanden det senare systemet är att

afgjordt föredraga, Med den geografiska utsträckning, vårt järnvägsnät

kortaste afståndet från den sydligaste statsbanestationen, Malmö,

till den nordligaste, Riksgränsen, uppgår längs efter statsbanan räknadt

till icke mindre än 1,991 kilometer — låter det nämligen knappast

tänka sig, att samla afgörandet i en mängd detaljfrågor beträffande

skötseln hos styrelsen. Den kännedom om lokala förhålknden, som är

Ppdig för ärendenas rätta bedömande, kan omöjligen där förutsättas,

ifrågavarande system, följdriktigt genomfördt, skulle dessutom lätta styrelsens

tyngande arbetsbörda och bereda den tid för de stora, allmänna

frågornas utredning och afgörande. Det inflytande, som järnvägsstyrelsen

skall och bör såsom verkets högsta organ utöfva med afseende

a det helas ledning, behöfver ingalunda genom öfverflyttning af en mängd

ärenden på distriktsförvaltningarna försvinna eller minskas. Detta inflytande

kan nämligen göra sig gällande dels genom utfärdande af allmänna

föreskrifter, som reglera sättet för en del ärendens handläggning,

och dels genom inspektioner afsedda att kontrollera att gällande före
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164. 31

skrifter tillämpas och dessutom tillse, att linjetjänsten skötes enhetligt

och likformigt inom de skilda distrikten, så långt detta är förenligt med

de lokala förhållandena. Dessutom synes mig vara att förorda, att, såsom

ock för närvarande då och då äger rum, samtliga distriktschefer

esomoftast kallas att gemensamt sammanträda inför generaldirektören

för att rådslå i frågor af allmännare intresse beträffande distriktens

skötsel. En ej oviktig fördel, som skulle vara förenad med nu omhandlade

system, är också, att i de flesta fall allmänheten skulle bringas

i närmare beröring med vederbörande beslutande myndighet, och att

större snabbhet i åtgärder och beslut blefve att förvänta, då ett ärende

icke längre såsom hittills behöfver genom eu utdragen och tidsödande

skriftväxling vandra fram och åter mellan styrelsen och vederbörande

distriktsförvaltning.

Jag har följaktligen ansett mig böra ansluta mig till ifrågavarande,

af kommitténs samtliga ledamöter förordade system.

Beträffande den norm, som skulle vara afgörande för ärendens öfverflyttning

från styrelsen till distriktsförvaltningarna, har jag, såsom torde

framgå af hvad jag redan yttrat, icke något att erinra mot kommitténs

förslag. Förvaltningens ledning skulle således tillkomma styrelsen, skötseln

distriktsförvaltningarna. Med denna utgångspunkt böra följaktligen

sådana ärenden, som äro af lokal natur eller eljest hafva mindre

betydelse, öfverlämnas till distriktsförvaltningarnas afgörande; och synes

mig kommittén hafva, såvidt jag nu kunnat finna, på lämpligt sätt angifvit

den omfattning, hvari redan i sammanhang med de organisationsförändringar,

som kunna komma att genomföras, en sådan öfverflyttning

af förvaltningsuppgifter från styrelsen till linjemyndigheterna bör

äga rum. Emellertid bör, såsom också kommittén påpekat, dylik öfverflyttning

allt framgent ske i den mån distriktsförvaltningarna genom

vana vid viss sj anständig ämbetsutöfning befinnas lämpligen kunna mottaga

dylika uppgifter och de allmänna regler, som kunna erfordras för

en del frågors bedömande, kunna komma att fastställas.

Kommittén har, såsom jag redan anmärkt, föreslagit, att i den af

Kungl. Maj:t för styrelsen fastställda instruktionen skulle intagas allenast

den allmänna normen för ärendens öfverlämnande åt distriktsförvaltningarna,

men detaljbestämmelserna rörande de olika myndigheternas

befogenhet meddelas i den arbetsordning, som styrelsen kunde komma

att utfärda, därvid kommittén på det bestämdaste framhållit angelägenheten

däraf, att en, arbetsordning så fort sig göra låter kommer till

stånd. För att den i nu förevarande hänseende ifrågasatta organisationsförändringen

verkligen skall blifva med kraft genomförd skulle visser
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 164.

ligen kunna ifrågasättas, huruvida icke jämväl detalj bestämmelserna

borde intagas i instruktionen. Det synes mig dock icke vara lämpligt

att betunga en instruktion med dylika detaljbestämmelser, Indika dessutom

böra, för att utflyttningen till distriktsförvaltningarna af förvaltningsuppgifter

allt framgent skall kunna successivt fortgå, lätt kunna

ändras. Det torde ej heller nu finnas verklig anledning antaga, att en

arbetsordning icke så fort sig göra låter skall blifva fastställd, då behofvet

af en sådan inom järnvägsförvaltningen lärer hafva gjort sig

alltmera kännbart gällande, och för öfrigt åtgärder från Kungl. Maj:ts

sida lätteligen kunna vidtagas för öfvervakande att arbetsordningen

verkligen blir utfärdad.

I fråga om distriktsförvaltningarnas yttre organisation hafva kommittén

och styrelsen uttalat mot hvarandra stridande uppfattningar.

Kommittén härdar distriktsförvaltningarnas sjelfständighet i förhållande

till vederbörande befattningshafvare inom styrelsen och anser detta säkrast

kunna ske genom att åt distriktschefen gifva ökad befogenhet och verklig

chefsställning. Styrelsen däremot vill helt och hållet borttaga distriktschefsbefattningarna

och ställa afdelningsföreståndarna å linjen

direkt under afdelningsclieferna i styrelsen, hvilka senare därigenom

skulle äga att göra sitt inflytande gällande jämväl i fråga om förvaltningens

skötsel och de egentliga verkställighetsåtgärderna.

Det synes först och främst vara klart, att, om nödvändigheten att

åt distriktsförvaltningarna gifva utvidgadt verksamhetsområde medgifves

— såsom ju också från styrelsens sida sker — en konsekvens häraf

bör blifva, att distriktsförvaltningarna inom detta utvidgade område för

deras verksamhet böra erhålla den själfständighet, som låter förena sig

med den styrelsen tillkommande ledande verksamheten. Men om, såsom

styrelsen synes tänka sig saken, vederbörande inom styrelsen genom

förhandling under hand med afdelningsföreståndarna skola kunna direkt

inverka på afgörande! af frågor, som ligga inom området för distriktsförvaltningarnas

beslutanderätt, och om alla sådana ärenden, som skola

afgöras i samlad distriktsförvaltning eller som beröra mer än en afdelning,

skola underställas styrelsens pröfning, så snart föredragandens

mening icke biträdes af någon afl de öfriga afdelningsföreståndarna, då

torde det blifva föga bevändt med distriktsförvaltningarnas själfständighet.

För att denna själfständighet skall kunna bevaras och än vidare

utvecklas erfordras, synes mig, med nödvändighet, att det därstädes finnes

en verklig chef; eljest kommer gifvetvis förvaltningen att sakna enhet och

kraft. Frånvaron af en dylik enande kraft har säkerligen i ej ringa män bi
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungh Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

dragit till, att den nuvarande organisationen icke blifvit livad den från

början var afsedd att blifva.

Kommittén bär i sitt betänkande (sid. 85—97) närmare utvecklat

skälen för sitt förslag att gifva distriktschefen verklig chefsställning

samt angifvit de åligganden, som skulle tillkomma honom; och anser jag

mig kunna hänvisa till hvad därstädes uti berörda afseende anföres.

Enligt min mening är denna distriktschefens ställning helt enkelt

af afgörande betydelse för frågan, huruvida den nya organisationen skall

komma att verka till järnvägsförvaltningens fromma. Saken står för

öfrigt i nära sammanhang med ett från kommitténs afvikande förslag

beträffande styrelsens organisation, som jag kommer att i det följande

framlägga.

Det har, och som jag tror med fog, anmärkts, att mellan de tre

hufvudafdelningarna inom järn vägsförvaltningen, trafikafdelningen, banafdelningen

och maskinafdelningen, icke rådt den samverkan, som varit

önsklig. De tre afdelningarna hafva löpt såsom tre parallella linjer med

sträng åtskillnad sins emellan. Denna tredelning, börjande inom styrelsen,

har sträckt sig ned genom alla förvaltningens grenar och tagit sig

uttryck däri, att hvarje afdelning nästan betraktat sig såsom ett verk

för sig och ej sällan handlat därefter. Att ett sådant sakernas tillstånd

måste betecknas såsom synnerligen otillfredsställande, torde ej vara för

mycket sagdt, och härför måste, synes mig, man söka råda bot.

Den såväl ur statens som allmänhetens synpunkt viktigaste af dessa

afdelningar torde väl utan gensägelse vara trafikafdelningen. Det är den,

som skall genom lämpliga anordningar skapa och upparbeta trafik och

därigenom bereda järnvägarna ökade inkomster, det är den, som skall

tillse, att den trafikerande allmänhetens kraf blifva behörigen tillgodosedda.

Men för att dessa uppgifter skola väl fyllas, kräfves, att banoch

maskinafdelningarna, hvilka ju hvar för sig hafva synnerligen fordrande

åligganden, i sin verksamhet taga väsentlig hänsyn till denna

trafikafdelningens ställning, och att ett intresseradt samarbete mellan alla

afdelningarna kommer till stånd.

Om nu inom distriktsförvaltningarna skulle komma att finnas endast

lika berättigade afdelningsföreståndare, är fara värdt, att någon ändring

i ofvan angifna missförhållanden icke skulle åstadkommas. Därest åter

öfver afdelningsföreståndarna ställes en distriktschef, utrustad med tillräcklig

myndighet, synes mig, naturligtvis under förutsättning af lämpligt

personval, det vara att förvänta, att denne skall kunna verka mycket

till gagn i åsyftad riktning.

Bih. Ull Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 131 Haft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

För vinnande af snabbare och enklare behandling af ärendena inom

distriktsförvaltningen har kommittén föreslagit, att antalet ärenden, som

handläggas i samlad distriktsförvaltning, skulle minskas. En sådan förändring

af distriktsförvaltningarnas organisation ingår jämväl i styrelsens

förslag. Men att, såsom styrelsen föreslår, vidtaga en sådan anordning

utan att samtidigt söka erhålla säkerhet för att verklig samrådan och

samverkan mellan afdelningsföreståndarna komma att äga rum i alla de

fall, där sadant erfordras, det synes mig ur förut angifna synpunkt

ingalunda vara välbetänkt. Särskilt anser jag mig böra i detta afseende

fästa uppmärksamheten därå, att frågor om nya byggnader och

anläggningar, som för trafikens behof erfordras, handläggas och föredragas

af bandirektören samt frågor om anskaffande af den dragkraft,

som behöfves för att tillgodose trafikens kraf, af maskindirektören. Om

nu på grund af bristande samverkan mellan afdelningsföreståndarna trafikdirektören

skulle komma att hållas utanför dylika frågor, är ju högst

sannolikt, att just den viktigaste afdelningen, trafikafdelningen, skulle

blifva lidande däraf.

Det är emellertid icke endast inom distriktsförvaltningen, som

distriktschefen skall hafva att arbeta för samverkan mellan afdelningarna.

I minst lika hög grad måste hans uppgift vara att söka få till stånd

verkligt samarbete jämväl mellan samtliga mera underordnade befattningshafvare,

tillhörande olika afdelningar. Såsom regel bör naturligtvis

gälla, att hvarje befattningshafvare skall utföra det arbete, som tillhör

hans särskilda syssla. Men det inträffar ej sällan, att i bråda tider exempelvis

trafikpersonalen ej är tillräcklig att utföra arbetet för trafikens

räkning. Det borde ju då lämpligen kunna ordnas så, att ban- och

maskinafdelningarnas personal, om så eljest finnes lämpligt, biträdei

jämväl i de egentliga trafikgöromålen. Härigenom skulle mången gång

annars oundvikliga rubbningar i tågtrafiken kunna undgås. Att ordna

en dylik sak på förståndigt sätt blir en distriktschefs ej minst viktiga

uppgift. Han bör, med ett ord, söka få till stånd sådan uppfattning af

samhörighet mellan de olika afdelningarna, att, såsom kommittén uttrycker

det, samtliga befattningshafvare inom distriktet skola känna sig solidariska

och såsom en kår med gemensamma intressen och gemensamt mål för sin

sträfvan. Men för att på sådant sätt nedrifva de skrankor, med hvilka

hvarje särskild afdelning gärna torde vilja omgärda sig, därför erfordras

en distriktschef med kraft och befogenhet att göra sin mvndighet gällande.

Med en sådan organisation af distriktsförvaltningarna, som styrelsen

föreslagit, skulle snarast de tre hufvudafdelningarna inom förvaltningen

komma att blifva allt mera fristående och skilda från hvarandra.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104. 35

I anledning af en utaf järnvägsstyrelsens erinringar mot den af

kommittén föreslagna distriktschefsinstitutionen anser jag mig vidare

här böra påpeka, hurusom afdelningsföreståndarnas ställning ingalunda

behöfver nedsättas genom tillkomsten af en sjelfständig distriktschef.

Kommittén framhåller i detta afseende särskildt, att afdelningsföreståndare

icke få betraktas såsom distriktschefens assistenter, då deras verksamhet

därtill vore alltför betydelsefull och omfattande. I instruktion

och arbetsordning bör gifvetvis tilläggas afdelningsförestandare själlständig

beslutande- och handlingsrätt i åtskilliga afseenden, hvarförutom

distriktschefen bör äga befogenhet att uppdraga åt afdelningsförestandare

att tills vidare eller för hvarje särskild gång på egen hand vidtaga

vissa åtgärder eller att besluta i vissa ärenden eller grupper af ärenden.

Att afdelningsföreståndarnas intresse, vaksamhet och initiativ skulle blifva

mindre, därför att de ej i vederbörande inom styrelsen utan i den möjligen

icke fackkunnige distriktschefen skola se sin närmaste förman, lärer så

mycket mindre kunna göras gällande, som något dylikt icke torde kunna

sägas om nuvarande öfverdirektörer, hvilka ju öfver sig hafva styrelsens

chef, som omöjligen kan vara fackkunnig inom samtliga afdelningars

område. Denna omständighet, att afdelningsföreståndaren vet sig i viss

sak vara den egentligen fackkunnige, bör ju tvärtom för honom medföra

en skärpt känsla af ansvar vid uttalande af hans åsikt. Det torde också

få anses gifvet, att en fråga, äfven en ren fackfråga, skall blifva bättre

och mera allsidigt bedömd, om i dess afgörande deltager, utom afdelningsföreståndaren,

äfven en låt vara icke fackkunnig men dock ijärnvägsangelägenheter

väl förfaren distriktschef med godt omdöme och

praktiskt förstånd. Praktiskt anordnad synes den organisationsform, som

ingår i kommitténs förslag, icke böra medföra större tidsutdräkt, tyngd

och omgång i fråga om ärendenas behandling eller mindre lättnad för

allmänheten, än om distriktsförvaltningarna organiserades i enlighet med

styrelsens förslag.

Det förefaller som skulle styrelsen anse kommitténs mening vara,

att distriktschefens expedition skulle blifva helt skild från afdelningsföreståndarnas,

och att rent af skriftväxling skulle komma att äga rum

mellan dessa och chefen. Något sådant bör gifvetvis icke få förekomma,

utan böra meddelanden mellan chefen och afdelningsföreståndarna samt

mellan dessa inbördes ske muntligen. Skulle, såsom för närvarande

understundom lärer äga rum, skriftväxling etableras inom lokalförvaltningen,

då vore säkerligen mycket af hvad man genom organisationen

vill vinna förloradt.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Jag har alltså funnit mig böra biträda kommitténs förslag, att distriktsGlmfbn

skall erhålla verklig chefsställning och således ställas öfver

afdelmngsföreståndarna. Likaledes instämmer jag uti kommitténs förslag,

att distriktsförvaltningarna skola bestå af,''utom distriktschefen, tre

afdelningsföreståndare, en bandirektör, en maskindirektör och en trafikdirektör,

och att således nya tjänster, trafikdirektörsbefattningar, inrättas.

Jag gör detta så mycket hellre, som det synes mig klart, att föreståndarskapet

för denna den viktigaste afdelningen helt och hållet fordrar

sm man.

Hvad kommittén i öfrigt föreslagit i fråga om distriktsförvaltningarnas

organisation, de särskilda befattningshafvarnas åligganden, anordningar

för att åstadkomma ett förenkladt sätt för ärendenas handläggnmg

inom distriktsförvaltningarna, sättet i öfrigt för ärendenas handläggning

därstädes m. m. synes mig i allmänhet vara välbetänkt. Att

såväl distriktschef som trafikdirektör skall hafva till uppgift att söka

upparbeta, järnvägarnas trafik och inkomster, synes mig icke gifva anledning

till berättigad anmärkning. Ej heller kan jag, såsom järnvägsstyrelsen

synes anse, finna, att den kontroll, som distriktschefen bör utöfva

i fråga om de olika afdelningarnas utgifter behöfver verka hindrande på

den granskning af afdelningarnas räkenskaper, som bör verkställas af

vederbörande befattningshafvare inom styrelsen.

Kommitténs förslag att bestraffningsfrågor, som handläggas af

distriktsförvaltningarna, skola afgöras i samlad distriktsförvältning och

611 pmröstning mellan distriktsförvaltningens ledamöter med utslagsrätt

för distriktschefen vid lika röstetal anser jag* hafva goda grunder för

S1£>: synner% vikt, att dessa frågor behandlas så att största

möjhga säkerhet vinnes för ett rättvist domslut, och att detta jämväl

med hänsyn till sättet för dess åvägabringande erhåller nödig auktoritet

och tillit. För sadant ändamål anser jag lämpligt, att kommitténs förslag

i fråga om dessa ärendens handläggning på det sätt kompletteras,

att dessa ärenden föredragas i distriktsförvaltningen af distriktssekreteraren

som är juridiskt bildad, och att denne tillika erhåller rätt att

däi vid inom distriktsförvaltningen deltaga i såväl öfverläggninffar som

beslut. ö

Kommittén har ifrågasatt, om ej lämpligt vore, att befogenhet lämnades

stationsföreståndarna att afgöra frågor om restitution af erlagda

biljettafgifter i inländsk trafik, genom hvilken anordning kommittén anser

en betydlig lättnad beredas allmänheten. Jämväl styrelsen finner enklare

frågor af nyss nämnda slag böra kunna afgöras af stationsföreståndarna.

En sådan anordning anser jag vara synnerligen lämplig, och

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 104.

det torde böra vid utarbetandet af instruktion och arbetsordning tagas

i öfvervägande, om ej äfven andra enklare ärenden, som beröra allmänheten,

skulle kunna lämnas till afgörande af stat i on s t örest; träl are, trafikinspektör

eller ban- eller maskiningenjör antingen en gång för alla eller

efter af distriktscliefen meddeladt uppdrag. Dessutom torde stationsföreståndarna

kunna mera än hvad nu är fallet göras till förmedlare

af förbindelsen mellan allmänheten och järnvägsmyndigheterna, så att

anmälningar och jämväl eu del framställningar från allmänhetens sida

skulle kunna få göras hos stationsföreståndaren med skyldighet för denne

att befordra deras öfverlämnande till vederbörande myndighet. Härigenom

skulle alldeles gifvetvis ytterligare lättnad kunna beredas allmänheten.

Om jag således i fråga om distriktsförvaltningarna kunnat i hufvudsak

instämma med kommittén, anser jag mig däremot böra, beträffande

styrelsens organisation, i vissa afseenden göra gällande en mening,

afvikande från den, som kommittén uttalat.

Det af kommittén framställda och af styrelsen tillstyrkta förslaget

att genom inrättandet af en ny institution, järnvägsfullmäktige, sätta

styrelsen i en mera intim beröring med affärsvärlden, kan jag emellertid

så mycket hellre biträda som jag vid underdånig föredragning_ af _ frågan

om förändrad organisation för styrelsen och underlydande distriktsförvaltningar

den 4 augusti 1906 särskildt framhöll, hurusom det syntes

mig böra tagas under ompröfning, om icke vid generaldirektörens, sida

inom styrelsen borde ställas representanter för den merkantila och industriella

världen, då därigenom, under förutsättning af ett lyckligt val af

personer, skulle kunna tillföras styrelsen en fond af erfarenhet, som verksamt

kunde bidraga till genomförandet af en affärsmässig förvaltning.

I likhet med järnvägsstyrelsen kan jag dock icke finna annat än att

kommittén i sitt förslag tillerkänt dessa järnvägsfullmäktige ett mera

omfattande verksamhetsområde och eu annan ställning än som kan anses

vara lämpligt.

Visserligen böra fullmäktige få deltaga i handläggningen jämväl

af vissa ärenden, som icke direkt afse ekonomiskt praktiska frågor af

större betydelse för järn vägsförvaltningen eller allmänheten, något som

för dem skulle väsentligen underlätta möjligheten att i erforderlig grad

sätta sig in i de järnvägsfrågor, till hvilkas lösning de skola bidraga.

Men att, såsom kommittén föreslår, deras närvaro med nödvändighet

skulle erfordras för afgörandet jämväl af en del löpande ärenden, för

så vidt de icke äro af synnerligen brådskande natur, det kan jag icke

finna lämpligt. Fullmäktiginstitutionen skall vara till för att fullmäk
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

KungL Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

tige skola lämna styrelsen och dess chef upplysningar och råd i frågor,

som ligga dem såsom affärsvärldens målsmän nära, men den får ej verka

hämmande på de löpande ärendenas handläggning och afgörande. Det

med fullmäktiges tillsättande afsedda gagnet för järn vägsförvaltningen

vinnes, synes mig, fullt ut, om styrelsens chef äger tillkalla fullmäktige

till deltagande i afgörandet af alla de ärenden, vid hvilkas handläggning

chefen anser fullmäktige lämpligen böra deltaga, företrädesvis i

ärenden af den art, som nyss angifvits, eller frågor af praktiskt ekonomisk

innebörd, som äro af större betydelse för järn vägsförvaltningen

Kommittén har, såsom förut anmärkts, med hänsyn till fullmäktige

föreslagit, att beslut i sådana ärenden, som skulle afgöras i plenum i

förvaltningsärenden d. v. s. de ärenden, vid hvilkas handläggning fullmäktige

borde vara närvarande, skulle fattas efter omröstning mellan

de i beslutet deltagande. Redan däraf att jag finner det böra tillkomma

styrelsens chef att i de fall, han anser lämpligt, tillkalla fullmäktige,

torde framgå, att jag icke kan dela kommitténs uppfattning beträffande

det inflytande på ärendenas afgörande, som enligt kommitténs förslag

skulle gifvas fullmäktige. Lika väl som det för att gifva kraft och enhetlighet

åt distriktsförvaltningarna erfordras, att distriktschefen i allmänhet

äger makt att ensam besluta i de ärenden, i hvilkas afgörande

han deltager, i minst lika hög grad kräfves det nämligen, för att förvaltningen

i dess helhet skall vara kraftig och planmässig, att styrelsens

chef är den ensamt rådande. I annat fall är det fara värdi, att chefens

ansvarskänsla minskas, hans prestige nedsättes och hans intresse slappas.

Det måste väl anses olämpligt, att den, som inför Kungl. Maj:t skall vara

ansvarig för statens järnvägars förvaltning, skulle kunna, ii vilket enligt

kommitténs förslag lätteligen kunde inträffa, blifva öfverröstad af en för

tillfället inkallad suppleant för en fullmäktig. Åt fullmäktige synes mig inrymmas

alldeles tillräckligt inflytande på förvaltningen, därest det, på sätt

nu äi föreskrifvet i fråga om afdelningschef, stadgas, att om i ett ärende, i

hvars handläggning fullmäktig deltager, beslut fattas, som strider mot

hans åsikt, det skall åligga honom att anmäla och till protokollet låta

anteckna sin skiljaktiga mening. Äfven med en sålunda begränsad befogenhet

för fullmäktige torde det ej behöfva möta svårighet att få dessa

befattningar, som väl måste komma att betraktas såsom särskilda förtroendeposter,

besatta med fullt kvalificerade personer. Den medansvalighet

i styrelsens beslut, som i allt fall skulle åligga fullmäktige, torde

vara fullt tillräcklig för att åstadkomma den känsla af samhörighet och

samförstånd mellan chef och fullmäktige, som kommittén bland annat

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition N:o 1<>4. 39

ansett böra blifva en följd af den fullmäktige tillagda rätt att deltaga

i omröstning om styrelsens beslut.

Mot kommitténs förslag, att fullmäktige skola vara två till antalet

och jämte en suppleant för dem förordnas af Kungl. Maj:t för en tid af

två år, har jag intet att erinra.

Såsom jag redan meddelat, har kommittén föreslagit åtskilliga förändringar

i fråga om granskningen af järnvägsförvaltningen. Järnvägsstyrelsen

har tillstyrkt bifall till förslaget, under det att kammarrätten

ansett sig böra i åtskilliga betydelsefulla afseenden framställa erinringar

mot detsamma.

Det torde icke kunna förnekas, att granskningen af järnvägsförvaltningen

med de betydliga ekonomiska värden, som där handhafvas,

borde mer, än hvad som nu äger rum, äfven afse de egentliga förvaltningsåtgärderna

och det sätt, hvarpå statens järnvägar från ekonomisk och

praktisk synpunkt skötas. Särskildt om, såsom jag ärnar föreslå, järnvägsstyrelsen

och distriktsförvaltningarna i en del frågor tillerkänna

större handlingsfrihet än hittills, torde behofvet af en dylik saklig revision

träda än mera i dagen. En öfverrevision, anordnad i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad kommittén föreslagit, skulle säkerligen i sådant

afseende blifva till ej ringa gagn, och jag anser mig därför böra tillstyrka,

att en sådan revision kommer till stånd.

Att däremot, såsom kommittén hemställer, kammarrättens granskningsplikt

skulle helt bortfalla, kan jag icke för närvarande tillråda.

Om större handlingsfrihet kommer att medgifvas styrelsen och befattningshafvare

inom järnvägsförvaltningen, lärer för öfrigt till stor del

bortfalla anledningen till den bundenhet af formella hänsyn och fruktan

för ekonomisk efterräkning, som till verkets förfång säges hafva där

gjort sig gällande. Denna fråga har dessutom betydlig räckvidd och

bör lämpligen pröfvas först i samband med fråga om förändrad granskning

jämväl af andra statens ekonomiska förvaltningar. Den af kammarrätten

framkastade tanken om förändrade bestämmelser rörande uppbördsmäns

och redogörares ansvarighet har jag ej heller i detta sammanhang

ansett mig böra upptaga.

Med den af mig nu förordade anordningen om bibehållande åt kammarrättens

gransknings plikt lära de ifrågasatta siffergranskarna, som skulle

biträda öfverrevisorerna, icke behöfva ifrågakomma.

Beträffande frågan om utvidgad handlingsfrihet för styrelsen torde

jag här, i anslutning till hvad jag rörande telegrafstyrelsen yttrat,^endast

behöfva framhålla, att det synes lämpligt, att styrelsen erhåller

större handlingsfrihet i frågor, som direkt beröra dess affärsverksamhet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

I hvad män afvikelse från kommitténs förslag i detta hänseende lämpligen

bör äga rum, därom torde jag ej här behöfva yttra mig. Jag anser

mig dock böra påpeka, att med de förbättrade lönevillkor, som nu

äro föreslagna för befattningshafvarna inom styrelsen, och med den utsträckning

af arbetstiden å tjänsterummet, som är afsedd att äga rum,

ersättning för utförande af särskildt uppdrag endast i sällsynta undantagsfall

torde böla ifrågakomma. Det synes därför böra tillkomma

Kungl. Maj:t att därom besluta.

Hvad angår de särskilda befattningshafvarna inom styrelsen har

kommittén beträffande generaldirektören och chefen föreslagit och styrelsen

tillstyrkt, att denne skulle tillsättas allenast på förordnande. Vid

underdånig föredragning den 8 mars 1907 af fråga om godkännande af

telegrafverkets utgiftsstater för år 1908 m. m. yttrade jag rörande enahanda

förslag beträffande telegrafverkets chef, att den vid organisationen

af Trollhätte kanal- och vattenverk för första gången för statens vidkommande

tillämpade anordningen, att verkets chef förordnades allenast

för viss kortare tid, syntes mig väl lämpad jämväl för telegrafstyrelsen

och kunde i sin mån bidraga till att telegrafverket komme att skötas

på ett fullt affärsmässigt sätt. Hvad sålunda sagts om telegrafverket

torde i ännu högre grad gälla om järnvägsförvaltningen, statens största

ekonomiska förvaltning. Rörande förändrade aflönings- och pensionsförhållanden

för chefen får jag tillfälle att längre fram yttra mig.

Innan jag närmare ingår på frågan om den af kommittén föreslagna

souschefsbefattningen, torde det tillåtas mig att redogöra för min ståndpunkt

beträffande de nuvarande afdelningscheferna inom styrelsen och

de dem närmast underordnade byrådirektörerna.

Enligt nu gällande instruktion utgöres järnvägsstyrelsen af, förutom

generaldirektören, fyra öfverdirektörer såsom ledamöter i styrelsen och

chefer hvar för sin afdelning därstädes, nämligen en för administrativa

afdelningen, en för banafdelningen, en för maskinafdelningen och en

för trafikafdelningen.

Sedan åtskilliga år har därjämte såsom adjungerad ledamot föreståndaren

för taxebyrån haft säte i styrelsen.

Under afdelningarna lyda åtskilliga byråer, där byrådirektörer äro

anställda, jämte flera kontor.

Enligt instruktionen skall öfverdirektör inför generaldirektören föredraga

alla ärenden, i hvilkas afgörande denne deltager. Dessförinnan

hai emellertid ärendet blifvit beredt af vederbörande byrådirektör eller

kontorsföreståndare.

Öfverdirektör, som har tillsynen öfver göromålen inom afdelningen,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

liar därjämte beslutanderätt i vissa frågor, på sätt närmare framgår

af § 22 i instruktionen, hvar jämte honom åligger att tid efter annan

företaga inspektionsresor.

Den organisation, som sålunda är gällande, vill kommittén i stort

sedt bibehålla. Öfverdirektören skulle emellertid hädanefter komma att

benämnas afdelningschef.

Inom kommittén hade väckts förslag, att afdelningschefer icke

vidare skulle bibehållas i styrelsen, utan i stället föredragandenas antal

ökas, så att det ungefärligen korume att motsvara de inom styrelsen

befintliga och erforderliga byråernas antal, och bär detta förslag framburits

i två .vid betänkandet fogade reservationer.

Det skäl, som af kommittén anförts för systemet med afdelningschefer

är hufvudsakligen, förutom att det skulle befordra enhetligheten

inom den centrala myndigheten, att den goda sammanhållning inom

styrelsen och oafbrutna samverkan mellan chefen och föredragandena,

som måste finnas för att det bästa resultat af förvaltningen skulle uppnås,

jämförelsevis lätt skulle kunna ernås med ett mindre antal verkliga

afdelningschefer inom styrelsen, under det att anordningen med ett

större antal föredragande måste väsentligt öka chefens arbete. Afdelningschefen

skulle nämligen i första rummet ansvara för, att enhetlighet

och likformighet förefinnas mellan de olika byråer och kontor, som höra

till hans afdelning, hvaremot det skulle tillkomma chefen att med biträde

af souschefen vaka öfver likformigheten och samarbetet mellan de olika

afdelningarna. Skulle afdelningscheferna försvinna, vore det, menar

kommittén, gifvet, att det arbete och det ansvar, som i nu angifna af-,

seende hvila på afdelningscheferna, skulle öfverflyttas på chefen och hans

ställföreträdare samt i viss män draga deras uppmärksamhet och omtanke

från andra dem åliggande viktiga uppgifter.

Kommittén påpekar därjämte, att dess förslag är nära förbundet

med anordningen beträffande järnvägsfullmäktiges deltagande i besluten

och särskilt plenum i förvaltningsärenden. Ett större antal föredragande

skulle nämligen för fullmäktige försvåra den personliga öfverblicken

öfver förvaltningens gång och dessutom, då det ofta nog blefve

nödvändigt att vid ärendenas handläggning inkalla två eller flera föredragande,

förrycka det normala förhållandet mellan fullmäktige och fackledamöter.

I förevarande afseende kan jag ej underlåta att i hufvudsak ställa

mig på reservanternas sida.

Till eu början skulle utan tvifvel en väsentlig förenkling i ären
Bih.

till Riksd. Prof. 1907. 1 Rami. 1 Afd. 131 Höft. ti

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 164.

denas behandling inom styrelsen åstadkommas, om den nuvarande instansen,

öfverdirektören, mellan den, som beredt och läst in ärendet, samt

generaldirektören afskaffa des. Det är, synes mig, gifvet, att här föreligger

ett dubbelarbete, hvars nackdelar i de allra flesta fall icke torde

motsvaras åt ett genom detsamma ernådt bättre resultat i afgörandet.

Man skulle kanske invända, att fackkunskapen icke skulle komma fullt

till sin rätt inom styrelsen genom den ifrågavarande anordningen. Detta

synes mig dock icke med fog kunna sägas, då ju hvarje föredragande

säkerligen har större specialkännedom rörande de ärenden, hvarmed han

sysslar, än afdelningschefen, som måste blicka öfver ett större område.

Med den samverkan mellan de särskilda byråerna, som jag gifvetvis

förutsätter skola äga rum, torde äfven hvarje ärende kunna blifva allsidigt

uti-edt, innan det förelägges inför generaldirektören. Den hufvudanmärkning,

som kommittén riktat mot det af mig nu förordade systemet,

nämligen att det skulle försvåra sammanhållningen inom styrelsen

och samverkan mellan chefen och föredragandena, torde komma att

bortfalla, om generaldirektören, såsom jag förutsätter, vid sin sida får

en souschef, hvilken särskildt i detta afseende torde få en viktig uppgift

att fylla. Dessutom lärer man kunna förvänta, att samarbetet mellan

styrelsens alla byråer skall underlättas, om hvarje särskild byrå

kommer att lyda direkt under generaldirektören, och det stränga uppdelandet

i afdelningar ej vidare förekommer. Säkerligen skulle ock

byrådirektörernas intresse och ansvarskänsla skärpas därigenom, att de

erhölle ett mera själfständigt arbete.

Hvad som för mig utgjort en hufvudanledning att biträda reservanternas

förslag är emellertid en omständighet, som jag redan tidigare

i mitt yttrande berört, den nämligen att genom bibehållande af de nuvarande

öfverdirektörerna — visserligen under namn af afdelningschefer

— den stränga åtskillnaden mellan stats]ärnvägarnas tre hufvudafdeluingar

skulle blifva svårare att nedbryta. Om åter all makt samlas i generaldirektörens

hand, skulle, synes mig, det nu rådande betraktelsesättet

så småningom försvinna och styrelsen sammansmälta till ett enhetligt

verk, där hvarje ärende afgöres med hänsyn icke till hvarje särskild

afdelnings önskemål utan till det helas och allmänhetens gagn. Det

ligger nära till hands, att en afdelningschef skulle komma att blifva

betraktad såsom chef ej blott för vederbörande afdelning inom styrelsen

utan jämväl för de under styrelsen lydande befattningshafvare

vid distrikten, så vidt de berörde hans afdelning. Detta skulle sannolikt

få till följd att, hvad än skrifna instruktioner komme att innehålla,

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

‘ Kung], Mnjds Nåd. Proposition No 1(14.

afdelningschefen i många tall med förbigående af distriktscliefen vände

sig till vederbörande afdelningsföreståndare i en hel del frågor, därigenom

undergräfvande den ställning distriktscliefen bör äga — och så

vore man snart åter inne på det gamla systemet, om hvars ohallbarhet

de flesta äro ense. Här synes mig vara den svagaste punkten i kommitténs

förslag, och skulle den Aunna godkännande, torde de åt kommittén

så starkt framhållna fördelarna af distriktsförvaltningarnas nya

organisation snart blifva illusoriska. Det af mig förordade förslaget

beträffande styrelsens organisation lärer åter vara en följdriktig tillämpning

af kommitténs uttalade åsikter rörande lokalförvaltningarna. I

detta sammanhang kan jag ej underlåta att ännu en gång med några

ord beröra vikten af distriktschefens ställning. Just den förutnämnda

tredelningen inom järnvägarna har åstadkommit, att inom statsbaneförvaltningen

visserligen uppfostrats män med ingående detaljkännedom i

sina fack, men att å andra sidan måhända blicken för det stora hela

förkväfts. Det är ej alltid sagdt, att den noggranna detaljkunskapen är

kriteriet på en skicklig ledare och chef, fastmera bör hos denne kräfvas

det allmänna goda omdömet och förmågan att begagna sig af specialisternas

fackkunskap. Det är denna sidan af saken, som jag anser järnvägsstyrelsen

hafva vid sm kritik af kommittébetänkandet, sa vidt angar

distriktscheferna, alltför mycket förbisett.

Om mitt förslag att afdelningsclieferna icke skulle bibehållas vinner

bifall, torde emellertid böra inrättas ett par byrådirektörsbefattningar,

något hvartill jag blir i tillfälle att återkomma längre fram. _

Kommittén har, såsom nämndt, föreslagit, att en särskild souschef

skulle anställas såsom ställföreträdare för chefen och såsom dennes närmaste

man. Att efter genomförandet af en sådan förändring med afseende

å föredragandena i styrelsen, som jag ifrågasatt, detta behof

måste göra sig ännu mera kännbart gällande, torde vara alldeles uppenbart.

Inrättandet af en souscliefsbefattning anser jag vara en nödvändig

förutsättning för att det skall vara möjligt för chefen för eu så vidt

omfattande förvaltning som statens järnvägar att i erforderlig grad ägna

tid och omtanke åt att planlägga och taga initiativ till de stora inom

järnvägsförvaltningen förekommande fragorna, och för att med den

organisation, jag föreslagit, kunna åstadkomma nödig sammanhållning

inom styrelsen. Han skall därjämte genom flitiga inspektioner biträda

generaldirektören för att åstadkomma samarbete mellan distriktsföivaltningarna

och upprätthålla enhet och likformighet i skötseln. Hvad

styrelsen anfört såsom skäl emot inrättandet af en souschefsbefattning,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 164.

torde i (ifrigt i hufvudsak sakna tillämpning, därest afdelningschefsbefattningarna

indragas.

Souschefsbefattningen bör, såsom kommittén föreslagit, vara en fullt

själfständig befattning. Olikbeten i detta afseende mot hvad som föreslagits

i fråga om telegrafverket betingas icke endast af den högst betydande

skillnaden i de båda förvaltningarnas storlek utan också af den

stora olikheten i fråga om föredragandenas antal i de båda styrelserna.

Kommitténs förslag i fråga om souschefens benämning och hans anställande

på förordnande samt de åligganden, som skulle tillkomma denne

befattningshafvare, anser jag mig böra tillstyrka.

• I fråga om sättet för ärendenas föredragning och afgörande i styrelsen

torde jag, utöfver hvad jag i sådant afseende redan anfört vid

behandlingen af frågan om de nuvarande afdelningschefsbefattningarna,

böra anmärka, hurusom med den förändring af fullmäktiginstitutionen

och af föredragandenas i styrelsen antal, som jag föreslagit, gifvetvis

måste följa, att sådana väsentligt olika slag af plenisammanträden —

plenum i förvaltningsärenden och plenum i personalärenden — som af

kommittén föreslagits, icke skulle förekomma, och att de hittills förekommande

plenisammanträdena med samtliga styrelsens ledamöter torde

komma att försvinna. Redan nu finnes i instruktionen icke något annat

stadgande om ledamöternas deltagande i plenisammanträden än att i

dylikt sammanträde minst en ledamot utom föredraganden skall vara

närvarande, och det synes också lämpligen böra tillkomma chefen att

bestämma, huru många och hvilka befattningshafvare utom den, som i

hvarje särskildt fall är föredragande, skola deltaga i ett ärendes afgörande.

Därigenom att kollegial styrelseform icke skulle förekomma, vinnes den

fördel, att till deltagande i ett ärendes handläggning kunna inkallas

samtliga, hvilkas verksamhetsområde ärendet i någon mån berör, eller

hvilkas hörande chefen eljest finner lämpligt för att ärendet skall erhålla

ett så allsidigt bedömande som möjligt.

I ett särskildt fall, nämligen beträffande bestraffningsfrågor, torde

dock närmare bestämmelser böra meddelas angående de ledamöter, som

skola deltaga i plenisammanträdena. I likhet med kommittén och styrelsen

anser jag dessa frågor i styrelsen likaväl som i distriktsförvaltningarna

böra afgöras i plenum och efter omröstning mellan de i beslutet

deltagande med utslagsröst för ordföranden. Vid behandlingen

af distriktsförvaltningarnas organisation framhöll jag angelägenheten af

att dessa frågor vunne en så sakkunnig handläggning som möjligt. I

plenum för afgörande af bestraffningsfrågor torde därför böra deltaga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76''-/. 4ö

utom chefen, souschefen och byrådirektören å vederbörande byrå, dels

byrådirektör å administrativa afdelningen och dels styrelsens ombudsman.

I öfverensstämmelse med hvad jag föreslagit i fråga om distriktsförvaltningarnas

handläggning af bestraffningsärenden, torde det därjämte böra

uppdragas åt ombudsmannen att föredraga bestraffningsärendena samt

att därvid deltaga i styrelsens öfverläggning och omröstning till beslut.

Styrelsen har i sitt utlåtande anfört, hurusom en del ärenden skulle

kunna öfverlämnas till afdelningschefs och byrådirektörs afgörande. En

sådan anordning, hvarigenom chefen skulle kunna befrias från att deltaga

i handläggningen af vissa enkla och för förvaltningen mera betydelselösa

ärenden, står i god öfverensstämmelse med den grundsats, som

bör vara gällande, nämligen att intet ärende bör afgöras af högre myndighet

än som därför erfordras. Vid utarbetande af instruktion och

arbetsordning torde därför böra tagas i öfvervägande, i hvad män det

inom styrelsen kan öfverlämnas åt byrådirektör och eventuellt jämväl åt

underordnade befattningshafvare att i vissa afseenden å styrelsens vägnar

vidtaga åtgärder eller meddela beslut.

Hvad kommittén föreslagit i fråga om förenklade arbetsmetoder

inom förvaltningen samt anordningar i öfrigt för att bereda de till

järnvägsmyndigheterna inkommande ärendena en snabb och affärsmässig

gång och behandling, synes mig vara ändamålsenligt och för såväl

verket som allmänheten fördelaktigt.

Beträffande frågan om ledningen af och tillsynen öfver statens järnvägsbyggnader

lärer det icke kunna förnekas, att, såsom kommittén

framhållit, ett mycket nära samband finnes mellan förvaltningen af de

trafikerade banorna och ledningen af järnvägsbyggnaderna. Då genom

de förändringar af förvaltningens organisation, som föreslagits, möjlighet

synes vara beredd för styrelsen att fortfarande _ handlägga nu förevarande

frågor, torde, på sätt kommittén föreslagit och styrelsen tillstyrkt,

ledningen af och tillsynen öfver statens järnvägsbyggnader fortfarande

böra bibehållas inom järnvägsstyrelsen.

Hvad slutligen angår järnvägsrådet, har genom fullmäktiginstitutionen

samband erhållits mellan styrelsen samt den merkantila och industriella

världen, och genom fullmäktige skulle allmänheten kunna sägas

hafva erhållit representanter för sig inom styrelsen. Det skulle därför

kunna ifrågasättas, om ett järnvägsråd fortfarande skall vara erforderligt.

Emellertid är det, såsom kommittén yttrar, af vikt att en förvaltning

med så stor ekonomisk betydelse som järnvägsförvaltningen utrustas

med alla de hjälpmedel, som kunna erhållas. Det torde däiföi

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 164.

icke saknas fog för kommitténs förslag att jämvägsrådet bibehålies.

Med hänsyn till fullmäktiginstitutionen får dock jämvägsrådet en i

någon mån förändrad uppgift; och bör därför åt detsamma gifvas en

annan sammansättning än hittills. Hvad kommittén föreslagit därom

att åt jämvägsrådet skulle gifvas ett stort antal ledamöter, samt att

flertalet af dem skulle utses af representanter för de intressen, som de

olika ledamöterna skulle bevaka i jämvägsrådet, anser jag stå i god

öfverensstämmelse med den organisation af styrelsen, som nu är föreslagen.

Efter fullmäktiginstitutionens tillkomst torde något behof af

järnvägsrådets regelbundna sammanträdande icke förefinnas, utan torde

rådet böra sammankallas endast så ofta Kungl. Magt kan finna sådant

lämpligen böra ske. I öfrigt har jag intet i hufvudsak att erinra i

anledning af kommitténs förslag i denna del. En jämkning däri erfordras

dock, om afdelningschefer inom järnvägsstyrelsen icke komma att

bibehållas.

Till detaljerna i organisationskommitténs förslag beträffande nya

befattningar samt aflöningsförmåner blir jag i tillfälle att senare återkomma.

Jag öfvergår nu till en redogörelse för

Löneregleringskommitténs betänkande.

I vederbörligt sammanhang skall jag redogöra för de skiljaktigheter,

som förefinnas mellan organisationskommitténs och löneregleringskommitténs

förslag.

I fråga om såväl grunddragen af utvecklingen utaf lönesystemet

för statens järnvägars personal som ock nu gällande aflöningsbestämmelser

för samma, personal tillåter jag mig hänvisa till den historik samt

den redogörelse i sistnämnda afseende, som intagits i betänkandet,

sid. 5—55. ’

Emellertid anser jag mig böra särskildt erinra, hurusom 1905

och. 1906 års Riksdagar, på framställningar af Kung], Maj:t, medgifvit,

att ett tillfälligt lönetillägg af 60 kronor, för år räknadt, finge

under hvart och ett af nämnda år tilldelas de inom järnvägsstyrelsen

anställda kontorsbiträden och de betjänte vid statens järnvägars distrikt

och ångfärja, som åtnjöte en aflöning af 960 kronor eller därunder,

med undantag dock för den personal, som på grund af Kungl.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kutig1. Maj:ts Nåd. Proposition No 164.

Maj:te nådiga beslut den 22 juni 1904 uppflyttats i högre löneklass utan

att, enligt de för uppflyttning i löneklass gällande allmänna grunder,

hafva varit från och med år 1905 respektive år 190G berättigad till

dylik uppflyttning, samt att detta lönetillägg icke utgjorde hinder för

uppbärande af vare sig särskild! tilläggsarfvode eller aflöningsförbättring,

som enligt gällande bestämmelser kunde tillerkännas vissa tjänsthafvare,

eller, därest allmänt dyrtidstillägg skulle tilldelas statens tjänstemän

och betjänte, sådant dyrtidstillägg, hvilket dock icke finge beräknas

å förberörd a lönetillägg.

Behofvet af lönereglering.

För belysande af behofvet utaf lönereglering för personalen vid

statens järnvägar har kommittén (sid. 57—60 i betänkandet) redogjort

för särskilda statistiska utredningar, verkställda den ena af aktuarien

å kommerskoUegii statistiska afdelning I. Flodström och den andra af

numera förste revisorn i statskontoret, filosofie doktorn K. Beckman,

hvilka afse en jämförelse beträffande lefnad skostnaderna emellan, å

ena sidan, förhållandena under 1870- och början af 1880-talet, da senaste

allmänna lönereglering för statens ämbets- och tjänstemän ägde rum,

och, å den andra, förhållandena vid början af innevarande århundrade.

Under erinran att den senaste löneregleringen vid .statens järnvägar,

hvilken i allt väsentligt grundade sig på 1893 års järnvägskommittés

den 24 oktober 1895 afgifna betänkande, genomförts så

nyligen som år 1897, framhåller kommittén (sid. 61), att den meningen

lätt skulle kunna göra sig gällande, att statens järnvägars personal vore

mindre i behof af löneförbättring än de statstjänare, hvilkas löner

reglerats under ofvannämnda tidsperiod. Efter en utförlig redogörelse

(sid. 61—64) beträffande de förhållanden, som gifvit anledning till 1893

års järnvägskommittés tillsättande, äfvensom för _ innebörden af samma

kommittés förslag till lönereglering, har emellertid 1906 års löneregleringskommitté

kommit till den uppfattning (sid. 64), att 1897 års lönereglering

vid statens järnvägar tillkommit i samband med sådana omständigheter

och varit byggd på sådana principer, att den icke syntes

kunna jämställas med de löneregleringar, som under senare tider ägt

rum vid andra statens verk, äfvensom att regleringen, där den icke

äo-de gemenskap med den samtidigt genomförda organisationsförändringen

till stor del bestått i afskaffande af de mest otidsenliga aflönings
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Departements*

chefens

yttrande.

''Kun(fl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

bestämmelserna i 1874 års aflöningsreglemente. I anledning häraf och

med hänsyn till den i stort sedt obetydliga förbättring i järnvägspersonalens

i regeln genom nyssnämnda aflöningsreglemente fastställda aflöningsförmaner,

som inträdde genom sagda lönereglering, borde man,

enligt kommitténs mening, vid bedömande af det närvarande behofvet af

löneförbättring vid statens järnvägar, i väsentlig mån kunna bortse från

omförmäla lönereglering och detta så mycket mera som, på sätt af

kommittén blifvit anmärkt, densamma tillkommit innan ännu stegringen

af lefnadskostnaderna gjort sig mera märkbar.

Enär alltså, fortsätter kommittén, löneförhållandena för statens järnvägars

personal icke afsevärdt förbättrats sedan tillkomsten af 1874 års

aflöningsreglemente, borde man enligt kommitténs mening, äfven då

det gällde nämnda personal, vara berättigad att taga hänsyn till de af

ofvanberörda fackmän gjorda jämförelser beträffande lefnadskostnaderna

mellan, a ena sidan, förhållandena under 1870- och början af 1880- talet och, å den andra, förhållandena vid början af innevarande århundrade.

Kommittén har i detta sammanhang erinrat, hurusom vid 1901

års. riksdag, i samband med beviljandet af dyrtidstillägg, en allmän

revision af statstjänares aflöningsförhållanden ifrågasattes. Genom

nådigt cirkulär den 25 oktober 1901 anbefallde också Kungl. Maj:t

— under erinran, bland annat, hurusom, under förutsättning att de

förhållanden, som framkallat behofvet af dyrtidstillägg, komme att fortfara

någon längre tid framåt, sagda behof synts böra tillgodoses på

mera stadigvarande sätt än genom ett år efter år beviljadt dyrtidstillägg

— statens vederbörande ämbetsverk och myndigheter att hvar

för sin förvaltningsgren inkomma med utredning, huruvida under den

angifna förutsättningen för tiden efter 1902 ändringar i vederbörande

lönestater kunde anses böra äga rum, därvid tillika borde komma under

öfvervägande huruvida genom förenklingar i förvaltningen tillfälle

kunde beredas till indragning af tjänster, som genom de förändrade

anordningarna kunde undvaras. För det af järnvägsstyrelsen i anledning

häraf, .den 28 maj 1902 afgifna utlåtande, som kommittén, bland

a.ndia .handlingar, fått emottaga af 1902 års löneregleringskommitté,

till In ilken detsamma remitterats, har kommittén lämnat redogörelse i

betänkandet å sid. 65—69.

Liksom . förhållandet är i fråga om de grupper af statstjänare, betiäflande

hvilka framställningar om löneregiering förelagts innevarande

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164. 49

års Riksdag, lärer vid bedömande af behofvet utaf löneförbättring för

personalen vid statens järnvägar i främsta rummet böra beaktas den

stegring af lefnadskostnader och de förändringar i ekonomiska förhållanden

i öfrigt, som inträdt sedan grunderna för statens ämbets- och

tjänstemäns allöningsvillkor mera allmänt fastställdes. Då denna fråga

blifvit med stöd af statistiska beräkningar utförligt behandlad i ofvanberörda,

redan till Riksdagen ingifna framställningar, torde det tillåtas

mig att hänvisa till den utredning i förevarande ämne, som sålunda föreligger.

Jag anser mig endast böra i korthet beröra det af kommittén

behandlade spörsmålet rörande betydelsen af den år 1897 i sammanhang

med förändrad organisation af statens järnvägars förvaltning genomförda

löneregleringen för personalen därstädes.

Då det gäller att afgöra, i hvad mån statsbanepersonalen i förhållande

till öfriga statens tjänare, livilkas löner i allmänhet reglerades under 1870- och början af 1880-talet, kan vara i behof af löneförbättring, anser jag,

i likhet med kommittén, att endast ringa hänsyn bör tagas till nyssnämnda

år 1897 genomförda lönereglering. Denna reglering, som i

hufvudsak grundade sig på 1893 års järnvägskommittés den 24 oktober

1895 afgifna betänkande, torde nämligen tillkommit under särskilda

förhållanden, bland hvilka i främsta rummet må framhållas den allmänna

stagnation i näringslifvet och däraf följande minskning af

statsbanornas inkomster, som gjorde sig gällande vid ifrågavarande

tid och som därför också manade till besparingar. Denna besparingsprincip

framträder också, såsom den nu ifrågavarande kommittén

framhåller, uti 1893 års järnvägskommittés i hufvudsak af statsmakterna

godkända förslag till aflöningar för statsbanepersonalen. Förutom

det att väsentliga inskränkningar ifrågasattes uti de personalen

utöfver det ordinarie arfvodet tillkommande aflöningsförmåner, innefattade

kommitténs löneförslag för ett flertal befattningshafvare ingen förhöjning,

åtminstone hvad maximiaflöningen angår, i de aflöningsformåner,

som fastställts genom 1874 års aflöningsreglemente. Vidkommande

särskild! tjänstemännen i järnvägsstyrelsen gick kommitténs förslag

ut på att i aflöningshänseende likställa dem med motsvarande befattningshafvare

i andra statens verk, d. v. s. befattningshafvare, hvilkas

löner fastställdes under den ofvan omförmälda allmänna löneregleringsperioden.

Vid nu anmärkta förhållanden synes det mig, att behofvet af löneförbättring

gör sig i stort sedt i lika hög grad gällande för statsbanepersonalen

som för andra statstjänare, hvilkas löner icke undergått reglering

sedan ofvannämnda tid.

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Åfd. 131 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Men icke nog härmed, utan om jämförelse anställes beträffande

aflöningsförhållandena mellan befattningshafvare särskildt inom de lägsta

aflöningsgraderna bland såväl tjänstemän som betjänte vid statens

järnvägar samt motsvarande befattningshafvare vid de andra kommunikationsverken

— posten och telegrafen — hvilka senare fått sina löner

reglerade så nyligen som år 1902, kan man med fog göra gällande, att

järnvägspersonalen hållits nere i aflöningshänseende i förhållande till

personalen vid nämnda verk. Om också de gynnsammare befordringsförhållandena

vid statens järnvägar för den personal, hvarom nu är fråga,

kunna i viss mån åberopas såsom skäl för att sätta aflöningarna för

nämnda personal något lägre än för post- och telegrafpersonalen, synes

dock den nu rådande skillnaden i ofvannämnda afseende vara alltför

betydande för att kunna motiveras härmed. Med hänsyn härtill torde

järnvägspersonalen kunna anses i alldeles särskild grad äga anspråk på

att få sina aflöningsförhållanden reglerade.

Hittills har man sökt afhjälpa de rådande missförhållandena dels

genom det dyrtidstillägg, som under senare år kommit statsbanepersonalen

i likhet med öfriga statstjänare till del, och dels genom ofvan

anmärkta, af 1905 och 1906 års Riksdagar beviljade tillfälliga lönetillägg

åt de lägst aflönade betjänte. Enär, hvad särskildt angår dyrtidstillägget,

ett stort antal befattningshafvare vid statens järnvägar, nämligen

de som hafva fri bostad, icke komma i åtnjutande däraf, samt för

öfugt, pa sätt i statsrådsprotokollet för den 13 januari 1906 vid fråga

om berörda tillfälliga lönetillägg af dåvarande chefen för civildepartementet

anmärkts, sättet att medelst dylika tillägg söka förbättra personalens

lönevillkor i längden måste anses otillfredsställande, finner jag

i likhet med bemälde departementschef behofvet af en verklig lönereg^

lering för nu ifrågavarande personal vara trängande.

Då härtill kommer, att, enligt hvad statsrådsprotokollet för den 30

januari 1906 utvisar, en dylik lönereglering ställts i utsikt att äga rum

under innevarande år, samt gifvetvis personalen vid statens järnvägar

fäst lifliga förhoppningar vid uttalandet härom, har jag ansett det vara

af största vikt, att förslag härutinnan förelägges innevarande års

Riksdag.

Vid fullgörande af det åt kommittén lämnade uppdrag har kommittén

före behandlingen af frågan om de ordinarie arfvodena ansett

sig böra framlägga förslag till reglering af de särskilda aflöningsförmåner,

som tillkomma olika kategorier af befattningshafvare vid statens

järnvägar; och går jag nu att redogöra för kommitténs förslag härutinnan.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 164.

51

Inkvarteringsförmånon.

Den viktig-aste af ifrågavarande särskilda aflöningsförmåner är den

all ordinarie personal vid distrikten tillkommande förmånen af fri bostad

eller hyresbidrag. Beträffande den historiska utvecklingen af nämnda

aflöningsform vill jag, under hänvisning i öfrigt till den framställning

härom, som förekommer i kommitténs betänkande (sid. 80—89 samt

193—195), endast erinra, hurusom inom 1893 års järnvägskommitté

gjorde sig gällande en tendens att i afsevärd mån inskränka nämnda

förmån, men att statsmakterna vid löneregleringens genomförande år

1897, helt visst med hänsyn till ej mindre af reservanter inom kommittén

än äfven af järnvägsstyrelsen emot en dylik inskränkning gjorda

erinringar från såväl social som tjänstesynpunkt, visade sig i regeln

icke godkänna kommitténs uppfattning i berörda afseende.

De vid omförmälda lönereglering fastställda och fortfarande gäl- Gällande

lande bestämmelser angående inkvarteringsförmånen återfinnas i 9 § af bestämmelser,

aflöningsreglementet den 3 maj 1901; och tillåter jag mi-'', här endast

nämna, att med fri bostad är förenad förmånen af fri vedbrand enligt

stat, som af styrelsen fastställes, samt att tjänstemän och hetjänte vid

distrikten, hvilka ej åtnjuta fri bostad, äga uppbära hyresbidrag, utgörande

tjugu procent af arfvodet (fast arfvode jämte ålderetillägg eller

ock arfvode efter klass). Hyresbidraget anses tillhöra lönen.

Rörande bostadens storlek för de särskilda befattningsliafvarna

finnes ingenting bestämdt i aflöningsreglementet, utan förekomma stadganden

härom i ett nådigt bref af den 23 december 1880, i enlighet

hvarmed bostadens storlek skulle bestämmas af styrelsen, dock med

iakttagande att ej större lägenhet finge tilldelas åt:

chefen .................................................................. än högst 9 rum med eldstad,

öfverdirektör.................................................... »

afdelningsföreståndare och hans assistent,

baningenjör, maskiningenjör, stationsinspektor

vid Stockholms centralstation

samt i Göteborg och Malmö......... »

annan stationsinspektor................................. »

telegrafinspektor, verkmästare »

stationsskrifvare, öfverbanmästare, lokomotivförarförman,

vagnmästare, station

smästare ............................................... »

» 7 » » »

» G » » »

» 5 » » »

» 4 » » »

» 3 » » »

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

vaktmästare, hallmästare, lokomotivförare,

vagnförman, öfverkonduktör, konduktör,

packmästare ....................................... än högst 2 rum med eldstad,

betjänt af lägre grad än ofvan nämnda » » 1 » » »

allt med tillhörande kök, källare, skafferi m. m.

Rum med större golfyta än 50 kvadratmeter skulle därvid räknas

såsom två rum, men rum med mindre golfyta än 10 kvadratmeter ej

inberäknas.

De sålunda meddelade bestämmelserna angående bostadens storlek

äro, hvad angår de befattningshafvare, som enligt aflöningsreglementet

kunna erhålla fri bostad, fortfarande gällande.

I sammanhang med 1897 års lönereglering hafva nämnda föreskrifter

kompletterats af Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 22 januari

1898, hvari bestämmes, att i fråga om boställslägenheterna skulle

distriktschef och trafikinspektör likställas med afdelningsföreståndare,

samt byråassistent, maskininspektor, underinspektör, expeditionsföreståndare

och förste stationsskrifvare med telegrafinspektor och verkmästare,

samt maskinist, materialvakt och kontorsbiträde med vaktmästare,

banmästare m. fl.

Kommitténs Kommittén har till en början i ett sammanhang behandlat frågan

Beredande åt om inkvarteringen _ för de befattningshafvare, som enligt gällande inbostad

in struktion och aflöningsreglemente räknas till betjäningen; och innefatsåmtiiga

be- tar kommitténs förslag en betydande utsträckning af förmånen af fri

tjänte, till- bostad inom nämnda kategori af befattningshafvare. Särskildt i fråga

lägst”aflonade om den laSst aflönade betjäningspersonalen uttalar sig kommittén (sid.

gruppen m. fl. 90 och följande) för lämpligheten af naturainkvartering såsom aflöningsform,

och det i sådan utsträckning att denna förmån måtte efter hand

komma samtliga befattningshafvare inom de lägst aflönade betjäningsgrupperna

till del. Härvidlag har kommittén, som tagit stor hänsyn

till de fördelar ur tjänstesynpunkt samt i socialt hänseende upplåtelsen

af sunda och goda bostäder medförde, jämväl haft såsom syftemål att

söka åstadkomma ett rättvisare förhållande mellan personalen i aflönirigshänseende.

En af de anmärkningar, som utaf 1893 års järnvägskommitté

riktades mot systemet med fria bostäder, vore den, att då förmånen

af fri bostad in natura vore en vida större förmån än den

kontanta inkvarteringsersättningen, men det ofta förekomme, att inom

en och samma tjänstekategori en del af tjänstepersonalen åtnjöte förmånen

af fri bostad, medan åter en annan del endast hade inkvarte
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

ringsersättning, skedde därigenom eu orättvisa, då den förra delen

befunne sig i en afgjordt bättre ställning än den senare. Denna

anmärkning vore fullt befogad och gjorde sig ännu mer gällande under

närvarande förhållanden, då hyrorna särskildt i de större städerna

och vissa stationssamhällen stigit i den grad, att det nuvarande

hyresbidraget — 20 procent å arfvodet — icke pa långt när räckte

till att å nämnda platser anskaffa eu bostad, jämförlig med den, som

af staten bestodes, och ett förslag, som innefattade hyresbidragets bestämmande

till sådant belopp, att det under alla förhållanden å de dyraste

platserna fullt motsvarade kostnaden för bostad jämte bränslet,

syntes icke hafva utsikt att vinna statsmakternas bifall. Genom den

af kommittén förordade åtgärden att bereda samtliga befattningshafvare

inom de lägst aflönade betjäningsgrupperna fria bostäder skulle enligt

kommitténs uppfattning berörda missförhållande i fråga om den del af

personalen, för hvilken detsamma verkade mest kännbart, efter hand

komma att upphöra. _ ....

De befattningshafvare af nuvarande betjäningsklass vid distrikten,

livilka enligt kommitténs förslag skulle erhålla inkvartering in natura

och hvilka kommittén likställt i fråga om det ordinarie arivodet, äro

vaktmästare, förrådsvakter (af kommittén föreslagen ny befattning), vagnocli

stallkarlar (motsvarande nuvarande lokomotivputsare, vagnputsare,

pumpare och kolvakter), vagnsmörjare, stationskarlar, portvakter å station

af lägre klass än l:a samt banvakter.

I fråga om samtliga ofvannämnda befattningshafvare, som förekomma

i gällande arfvodesstat, erinrar kommittén, att de enligt gällande

bestämmelser kunna, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken

behöfligt, tilldelas förmånen af fri bostad uti järnvägens egna eller i närheten

af tjänstgöringsplatsen belägna, för ändamålet förhyrda lägenheter.

Emellertid förhåller det sig i verkligheten så, enligt hvad kommittén

påvisar, att en stor del af dem icke innehafva fri bostad utan erhålla

hyresbidrag. Detta gäller framför allt dem utaf ifrågavarande befattningshafvare,

som tillhöra maskin- och trafikafdelningarna, under det

att däremot banvakterna endast undantagsvis äro i saknad af nämnda

förmån. Sålunda inhämtas af 1906 års arfvodesstat, att af 1,864

banvakter endast 12 saknade naturainkvartering.

Beträffande maskinafdelningens ifrågavarande personal utvisar

samma arfvodesstat, att samtliga vaktmästare hade fri bostad, men att

dylik förmån icke tillkommit af 186 vagnsmörjare 133 stycken, af 243

lokomotivputsare 141 stycken, af 118 vagnputsare 68 stycken samt af

240 pumpare och kolvakter 142 stycken.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 164.

Hvad slutligen angår trafikafdelningens ofvannämnda betjänte, som

kunna erhålla fri bostad i statens egna eller af staten förhyrda bostäder,

hade nämnda förmån icke åtnjutits bland 16 portvakter af omförmälda

slag af 6 och bland 2,814 stationskarlar af 1,284.

Af 5 vaktmästare vid administrativa afdelningen saknade en fri

bostad.

Enligt kommitténs förslag skulle alltså förmånen af fri bostad

tillkomma sammanlagdt omkring 1,787 betjänte, tillhörande ofvannämnda

i gällande lönestat upptagna befattningshafvare, som nu äro i

saknad af fri bostad, äfvensom de nya förrådsvakterna.

Att de i nu gällande lönestat förekommande kontorsvakterna, Indika

samtliga _ äro i saknad af bostad in natura, icke ansetts böra ifrågakomma

till erhållande af fri bostad beror, enligt hvad kommittén meddelar,

därpå, att denna betjäningsgrupp uteslutande består af yngre

personer, för hvilka behofvet af fri bostad icke föreligger, hvartill

kommer, att densamma är afsedd att icke vidare upptagas bland den

ordinarie personalen.

Förutom nu omhandlade betjänte, hvilka enligt kommitténs förslag

skulle tillhöra den lägst aflönade betjäningsgruppen och i fråga om

hvilka det på ofvan angifna skäl ansetts särskildt önskvärdt, att de

samtliga komme i åtnjutande af fri bostad, borde enligt kommitténs mening

enahanda förmån jämväl tillkomma samtliga betjänte inom vissa

grupper. i närmast högre afton in gsgr åder. I fråga om dessa har kommittén

i främsta rummet tagit hänsyn till lämpligheten af att de på

grund af beskaffenheten utaf sin tjänstgöring vore boende i närheten

af tjänstgöringsplatsen. Till denna '' kategori höra först och främst portvakter

å l:a klassens stationer samt de befattningshafvare, som i nämnda

egenskap tjänstgjorde vid verkstäder. Beträffande de nuvarande bostadsförhållandena

för nämnda betjänte, äro samtliga portvakter å l:a klassens

station i åtnjutande af fri bostad, hvaremot utaf 8 vid verkstäder

anställda portvakter 2 äro i saknad af nämnda förmån.

Vidare borde enligt kommitténs mening fri bostad tillkomma samtliga

stationskarlsförmän, hvilka på grund af sin tjänstgöring å bangården

vore i särskildt behof af att bo i närheten af densamma. Af

435 stationskarlsförmän saknade enligt 1906 års arfvodesstat 142 bostad

in natura.

Beträffande de vid trafikafdelningen anställda kontorsbiträdena

gäller, påpekar kommittén, om dem liksom för öfrigt om en del öfriga

betjänte, att de, endast under förutsättning att lokala förhållanden gjorde

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

sådant nödigt eller lämpligt, kunde erhålla fri bostad i järnvägens egna

hus. Jämlikt 1906 års arfvodesstat vore utaf 577 vid trafikafdelningen

anställda manliga kontorsbiträden 458 i saknad åt fri bostad.

Med hänsyn emellertid därtill att ett stort antal kontorsbiträden, särskilt

å de mindre stationerna, hade yttre tjänstgöring med tågpassning,

därvid de på bestämda tider dygnet om måste inställa sig i tjänstgöring,

vore dessa kontorsbiträden särskilt i behof af bostad i närheten åt

stationen; och har kommittén därför funnit sig böra föreslå, att samtliga

kontorsbiträden med yttre tjänstgöring mätte, såvida de vore gifta, erhålla

förmånen af fri bostad.

Antalet af de kontorsbiträden, hvilka i följd häraf borde beredas

inkvartering in natura, kunde anslås till omkring 200.

Kommitténs nu omhandlade förslag skulle alltså innebära ett ökadt

behof af bostäder för ofvannämnda kategorier af betjänte till ett antal

af omkring 2,131. Härvid hade hänsyn icke tagits till att, såsom

ofvan nämnts, jämväl de af kommittén föreslagna nya förrådsvakterna

skulle erhålla fri bostad, men deras antal syntes åtminstone till en början

icke blifva synnerligen stort.

Vidkommande bostadens storlek tillkommer det, enligt hvad kom- Bostadens

mittén i detta sammanhang anmärker (sid. 94), Kungl. Maj:t och järnvägs- 8t01 e ''

styrelsen att härutinnan meddela bestämmelser. Vid sådant förhållande

anser sig kommittén icke böra afgifva något förslag i berörda afseende,

men uttalar sig kommittén för, att vaktmästare och kontorsbiträde måtte

bibehålla den dem nu tillkommande förmånen att kunna erhålla två rum

och kök, hvilken förmån enligt kommitténs mening borde kunna tillkomma

jämväl stationskarlsförman på grund af den af honom intagna

förmansställning. Däremot anser kommittén att öfriga ofvan omförmälda

befattningshafvare — banvakter, stationskarlar, vagnsmörjare, vagn- och

stallkarlar, förrådsvakter och portvakter å station af lägre klass än l:a

— borde åtnöjas med ett rum och kök.

Med den fria bostaden skulle fortfarande vara förenad förmånen

af fritt bränsle enligt af styrelsen fastställd stat.

Beträffande sättet för genomförande af ifrågavarande förslag ut- suttet för förtalar

sig kommittén (sid. 94) för att, i den mån lägenheter icke kunde genomförande,

beredas i af änke- och pupillkassan förhyrda hus, staten borde efterhand

uppföra boställshus i den utsträckning, att behofvet af bostäder för

samtliga betjänte utaf ofvannämnda kategorier kunde i möjligaste mån

tillgodoses. Med hänsyn till förslagets vidtomfattande ekonomiska

innebörd skulle det emellertid härvidlag icke ifrågakomma att forcera

s. 56 Kontrollera mot PDF

Kostnads
beräkning.

56 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

byggandet, utan skulle enligt kommitténs mening beliofvet efter hand

fyllas efter en viss plan inom eu tidsperiod af t. ex. tio år, därunder

årligen borde af Riksdagen äskas anslag för ändamålet till lämpliga belopp.

Skål funnes emellertid, som talade för, att man redan under den

närmaste tiden grepe sig an med planens genomförande, enär alla tecken

tydde på, att kostnaderna för husbyggnader komme att stiga på grund

af ökning i arbetspris, hvithet förhållande jämväl medförde högre hyror

och däraf följande ökade kostnader för staten att hålla personalen med

fria bostäder i förhyrda lägenheter. Uppförandet af boställshus skulle

vidare ske i den ordning, att man först byggde å sådana platser, där

behofvet af bostäder vore störst t. ex. i de större städerna eller vid

sådana stationer, där svårigheter mötte för personalen att själf skaffa

sig bostäder. Innan behofvet af bostäder blifvit på nämnda sätt fylldt,

skulle, där så lämpligen kunde äga rum, bostäder förhyras, hvilket i

många fall torde kunna ske sålunda att staten öfvertoge vederbörandes

hyreskontrakt. Endast för det fall att lämplig bostad in natura icke

skulle kunna anskaffas, borde vederbörande erhålla ersättning för hyra

och vedbrand.

Hvad angår kostnaden för förslagets genomförande hade, meddelar

kommittén, järnvägsstyrelsen, på begäran af kommittén, låtit verkställa

beräkningar i berörda afseende å vederbörande distrikt. Dessa beräkningar

gåfve vid handen, att kostnaden för uppförande af bostäder åt

befattningshafvare utaf ofvannämnda kategorier, hvilka nu saknade

bostad in natura, kunde antagas uppgå till omkring 10,330,000 kronor.

Härtill måste emellertid läggas den årliga kostnaden för bränsle enligt

gällande bränslestat för ifrågavarande lägenheter, hvilken kostnad approximativt

beräknats till omkring 188,670 kronor. Om å förstnämnda

belopp, angifvande byggnadskostnaden, beräknades 6 procent såsom ränta

och årlig underhållskostnad, utgörande 619,800 kronor, skulle kostnaden,

för år räknadt, uppgå till omkring 808,470 kronor. Då härifrån droges

sammanlagda beloppet af nu utgående hyresbidrag till de befattningshafvare,

som på nu omförmälda sätt skulle tilldelas bostad in natura, hvilket

belopp för år 1906 utgjorde omkring 275,670 kronor, skulle förslaget,

fullt genomfördt, innebära en ökad utgift för staten af omkring

532,800 kronor om året.

Med hänsyn därtill, att nyssnämnda belopp, angifvande hyresbidraget,

vore beräknadt efter 20 procent å nuvarande ordinarie arfvoden,

men kommitténs förslag innebure dels betydande ökningar i samma arfvoden,

dels ock eu afsevärd förhöjning af inkvarteringsprocenten, vore

uppenbart, att förslaget om uppförande af bostäder för ifrågavarande

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

personal icke i och för sig kunde anses medföra omförmälda ökning'' af

kostnaden för inkvarteringsförmånen för samma personal.

Då staten sålunda, yttrar kommittén vidare, vidtoge åtgärder för skyldighet

att bereda itrågavarande betjänte naturainkvartering, följde häraf med attbo“°atd?ga

nödvändighet, att alla, som vore berättigade att erhålla fri bostad,

borde, i den mån dylik kunde tilldelas dem, vara pliktiga att emottaga

densamma. Såsom eu öfvergångsbestämmelse borde emellertid stadgas,

att de, som innan de nya 1 öreskrifterna komme att tillämpas skaffat

sig egna bostäder eller hyrt bostäder på längre tid eller af annan

orsak'' vore bundna vid sina bostäder, kunde befrias från skyldigheten

att emottaga af staten tillhandahållna lägenheter och i stället erhålla

hyresersättning. Äfven för framtiden borde emellertid undantagsvis på

grund af särskilda omständigheter kunna efter styrelsens eller vederbörande

distriktsmyndighets bepröfvande medgifvas befrielse från ifrågavarande

skyldighet.

Kommittén uttalar sig i detta sammanhang om frågan, i hvad mån Förslagets inkommitténs

förevarande förslag skulle komma att inverka på den s. k. Älgrot

egnahemsrörelsen. _ esna hem
Med

hänsyn till, å ena sidan, att genomförandet utaf kommitténs

ifrågavarande förslag af ekonomiska skäl endast syntes kunna ske på det

sätt att boställshus, gemensamma för flera familjer, uppfördes, och, å den

andra, att förslaget innebure skyldighet för vederbörande befattningshafvare

att emottaga erbjuden lägenhet i dylikt boställshus, hade, meddelatkommittén,

inom densamma gjorts gällande betänkligheter mot förslaget

från den synpunkten, att därigenom den s. k. egnahemsrörelsen, hvad statens

järnvägars ifrågavarande personal anginge, komme att motverkas.

Ehuru kommittén till fullo uppskattade den sociala betydelsen af ifrågavarande

strä fv and en, hade kommittén emellertid ansett det af kommittén

framlagda förslaget i stort sedt medföra så stora fördelar, att kommittén

icke funnit sig kunna taga hänsyn till berörda synpunkt. Till en början

kunde anmärkas, att, med afseende å förhållandena vid statens järnvägar,

det måste anses vara från tjänstens synpunkt olämpligt, om den personal,

hvarom nu vore fråga,'' skulle i större utsträckning skaffa sig egna

bostäder och därigenom blifva fastlåst å vissa platser. Genom ett

sådant förhållande'' skulle helt visst svårigheter ofta uppkomma såväl

vid transporter som vid befordringar. Därtill komme, att de fall, då

befattningsliafvare inom de kategorier, hvarom nu vore fråga, nämligen

betjäningspersonalen i de lägsta ordinarie graderna, skulle komma i tillfälle

att skaffa sig egen bostad kunde antagas blifva allt för fåtaliga, särskilt

vid alla större platser med höga tomtpris och byggnadskostnader,

Bill. till Riksdagens Prof. 1907. 1 Sami. 1 Åfd. 131 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

Bostad in

natura åt betjänte

inom

högre grader

58 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

för att man af hänsyn till dylika undantag skulle afstå från eller rubba ett

system, som, oafsedt detsammas lämplighet från tjänstesynpunkt, för

det stora flertalet befattningshafvare måste anses medföra en afsevärd

förmån. För öfrigt komme alltid för dem, hvilka befordrades till sådan

högre befattning, att de enligt kommitténs förslag blefve tilldelade

kontant hyresersättning, exempelvis då stationskarlar öfverginge till tågtjänst,

möjlighet förefinnas att skaffa sig egna hem.

Förutom ofvannämnda betjänte, åt hvilka samtliga staten skulle

efter hand anskaffa bostäder hufvudsakligen genom uppförande af boställshus

och hvilka skulle i regeln vara pliktiga att emottaga tillhandahållen

tjänstebostad, borde enligt kommitténs mening jämväl en del

betjänte inom högre aflöningsgrader på grund af beskaffenheten af deras

tjänstgöring erhålla naturainkvartering efter hufvudsakligen enahanda

grunder, som stadgades i 9 § i nu gällande aflöningsreglemente. Till

denna kategori skulle höra dels följande i nämnda stadgande omförmälda

betjänte, hvilka, där styrelsen funne sådant vara för järnvägstrafiken

behöfligt, kunde erhålla fri bostad i järnvägens egna eller i

närheten af tjänstgöringsplatsen förhyrda lägenheter, nämligen lokoviotivmästare,

. stationsmästare, maskinist, vagnförman och hanmästare dels

ock innehål vare af följande befattningar nämligen: vagnmästare, öfverbanmästare,

trädgårdsmästare, stationsmästare å hangärd, förråd smästare,

stallförman, förrådsförman samt maskin- och pannskötare, af hvilka de

fem sistnämnda vore af kommittén föreslagna nya befattningar. Beträffande

sättet för anordnandet af bostadsfrågan för nu omförmälda

betjänte har kommittén tänkt sig, att staten åtminstone till eu början

icke skulle taga dem i beräkning vid uppförande af bostäder, utan

skulle de tills vidare kunna inrymmas i förhyrda lägenheter eller ock

tilldelas hyresersättning. Därest emellertid lämplig bostad skulle kunna

beredas sistnämnda befattningshafvare i de af staten uppförda boställshus,

borde jämväl de kännas skyldiga att emottaga densamma.

Vidkommande bostadens storlek för ifrågavarande betjänte har kommittén

ansett, att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad nu äger

rum beträffande de i gällande lönestat upptagna befattningar, tre rum

och kök skulle kunna tillkomma lokomotivmästare, vagnmästare, öfverbanmästare

och stationsmästare å station, två rum och kök maskinist,

stationsmästare å bangård, trädgårdsmästare, förrädsmästare, banmästare,

vagnförman, stallförman och förrådsförman samt ett rum och kök

maskin- och pannskötare.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

I fråga om sistnämnda befattningshafvare, hvilken grupp skulle

innefatta flertalet af de nuvarande maskinisterna, erinrar kommittén,

att dessa enligt nu gällande bestämmelser kunna erhålla två rum och

kök. Vid sådant förhållande är, påpekar kommittén, uppenbart, att

kommitténs uttalande i berörda afseende icke innebär, att de maskinister,

som för närvarande innehafva en lägenhet om två rum och kök, skulle

lida någon inskränkning härutinnan.

Af skäl, som kommittén å sid. 98 och 99 angifvit, finner sig kommittén

icke böra föreslå någon ändring i det förhållande, som nu äger

rum därutinnan att tågpersonalen, nämligen lokomotivförare, eldare,

öfverkonduktörer, konduktörer och packmästare, i regeln icke erhåller

fri bostad.

Kommittén, som föreslår dels eu omorganisation af tågpersonalen

vid trafikafdelningen sålunda att densamma uppdelas i tågmästare och

konduktörer, till hvilken senare grupp skulle hänföras de nuvarande

packmästarna, dels ock inrättande åt en ny kategori af tågpersonal,

nämligen vagnskötare, håller alltså före, att kontant liyresersättning

bör i allmänhet utgå till såväl nyssnämnda befattningshafvare vid trafikafdelningen

som lokomotivförare och eldare. Detsamma skulle också

enligt kommitténs mening gälla sådana manliga kontorsbiträden, som

hafva inre tjänstgöring, äfvensom kvinnliga kontorsbiträden.

I detta sammanhang erinrar kommittén, hurusom i § 9 af gällande

aflöningsreglemente, i hvilket stadgande uppräknas de befattningshafvare,

som kunna erhålla inkvartering i järnvägens egna eller i närheten

af tjänstgöringsplatsen belägna, för ändamålet förhyrda lägenheter,

finnes föreskrifvet, att där lokala förhållanden gjorde sådant nödigt

eller lämpligt, kunde fri bostad uti järnvägens egna hus tillkomma

jämväl öfriga befattningshafvare. Kommitténs förslag till hyresersättning

för viss personal afser icke att inskränka denna järnvägsförvaltningens

befogenhet att under vissa omständigheter låta äfven sådan

personal, som i regeln skulle erhålla hyresbidrag, komma i åtnjutande

af naturainkvartering. Tvärtom har kommittén anstöt sig kunna förorda,

att nämnda befogenhet finge utsträckas att gälla äfven i sådana

fäll, då järnvägsförvaltningen förhyrt ett helt hus för beredande af

bostad in natura åt sådan personal, som borde erhålla denna förmån.

Inom kommittén hade nämligen upplysts, att det understundom befunnits

önskvärdt, att i dylika boställshus kunna bereda fria bostäder äfven

åt exempelvis tågpersonal, men att den nuvarande lydelsen af ifrågavarande

stadgande hide hinder i vägen härför. Därjämte hade uppvisats

fall, då hinder mött att kunna disponera samtliga lägenheter i

opaginerad Kontrollera mot PDF

GO

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 164.

dylika hus för sådan personals räkning, som företrädesvis skulle erhålla

naturainkvartering.

Skyldighet, att Till förekommande däraf att af staten uppförda eller förhyrda bo
tjänstebostad.

städer komme att stå odisponerade, borde enligt kommitténs åsikt jämväl

sådan personal, som skulle erhålla hyresersättning i stället för bostad

in natura, kännas pliktig att, mot afstående af hyresersättningen, i enlighet

med förut angifna grunder emottaga erbjuden lägenhet af omförmälda

slag, detta dock endast under den förutsättning att vederbörande

icke förut vore bundna vid annan bostad. Härvid borde, i likhet med

livad nu är fallet, lokomotivförare, konduktör och kontorsbiträde kunna

tilldelas 2 rum och kök, hvilket antal rum äfven syntes kommittén böra

tillkomma innehafvare af den utaf kommittén föreslagna nya befattningen

tågmästare, hvaremot eldare och vagnskötare skulle åtnöjas med

ett rum och kök.

Gradering af Beträffande beloppet af hyresersättningen, hvilken för närvarande

ersättning. för personal vid distrikten utgår med 20 procent af arfvodet, föreslår

kommittén en förändring härutinnan i den riktning, att beloppet

bestämmes olika å olika orter.

Till stöd härför erinrar kommittén, hurusom en af de synpunkter,

som varit för kommittén bestämmande vid framläggande af förslaget om

ordnande af betjäningens bostadsförhållanden, både varit den att söka

åstadkomma ett rättvisare förhållande emellan nämnda personal i aflöningsbänseende

än hvad som nu äger rum till följd af det förhållande, att det

nuvarande hyresbidraget, 20 procent af arfvodet, å många orter icke är

tillräckligt för gäldande af kostnaden för hyra och vedbrand. Ifrågavarande

syftemål vunnes emellertid, säger kommittén, endast till en del genom de

af kommittén föreslagna åtgärder, eftersom nämligen äfven enligt kommitténs

förslag eu stor grupp af betjäningspersonal allt framgent komme att

åtnjuta hyresersättning i stället för inkvartering in natura, och det vore

tydligt, att å sådana platser, där hyresersättningen kanske icke på långt när

räckte till hyra ^)ch vedbrand, skulle denna personal blifva jämförelsevis

sämre ställd än annan å samma platser boende personal, som åtnjöte

naturainkvartering. Härtill komme en annan omständighet, som gjorde,

att med det nuvarande systemet i fråga om hyresbidraget, i enlighet

hvarmed detsamma utginge lika å alla orter, ett missförhållande i aflöningshänseende

uppkomme jämväl mellan den personal inbördes, som

åtnjöte hyresbidrag. Af den utredning rörande värdet af naturainkvartering,

bestående af ett rum och kök jämte vedbrand enligt gällande

stat, som återfunnes i bilagan till Kungl. Majrts proposition

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

till 1905 års Riksdag, sjätte hufvudtiteln, sid. 107 och följande, framginge

nämligen, att omförmälda värde växlade högst betydligt å de skilda

orter, där järn vägsperson al vore placerad.

Af denna utredning framginge, att medan värdet af en bostad,

bestående af ett rum och kök jämte vedbrand, å de dyraste orterna

såsom t. ex. Stockholm med trakten däromkring och Kiruna kunde

uppskattas till något öfver 400 kronor, uppginge samma värde å de

billigaste orterna till allenast omkring 100 kronor.

Vid sådant förhållande vore det, framhåller kommittén, uppenbart,

att en befattningshafvare, som vore placerad å en ort med dyra hyresocli

vedpriser vore betydligt sämre ställd i aflöningshänseende än en hans

kamrat med samma kontanta arfvode å en billigare plats, och denna

orättvisa blefve tydligen kännbarare ju lägre aflöningama vore. För

utjämnande af nu omförmälda missförhållanden syntes icke erbjuda sig

annan utväg än att bestämma hyresersättningen olika å olika orter, och

kommittén för sin del tvekade icke att, för åstadkommande åt ett i möjligaste

mån rättvist aflöningssystem, inslå på denna väg.

Kommitténs förslag i förevarande afseende innebär, att ersättning

för bostad och bränsle, såsom kommittén anser ifrågavarande aflöningsform

böra benämnas, må utgå med 20, 25, 30, 35 och 40 procent af

det ordinarie arfvodet, allt efter den ort, där vederbörande är placerad,

dock med iakttagande däraf att densamma icke må öfverskrida vissa i

aflöningsreglementet angifna maximibelopp. Åt Kungl. Maj:t borde

öfverlämnas att efter af järnvägsstyrelsen hvart femte år verkställd

utredning bestämma, å hvilka orter de olika procentsatserna skulle tilllämpas,

dock att äfven under löpande femårsperiod ändring härutinnan

skulle kunna göras, där särskilda omständighet^.'' sådant påkallade.

I fråga om det sålunda framlagda förslaget får jag under hänvisning

i öfrigt till den motivering för detsamma, som förekommer å sid.

100—107 i betänkandet, redogöra för en del af kommittén anförda synpunkter,

som kunna tjäna till ledning vid bedömande af förslaget.

Hvad då först angår den lägsta hyresersättningen, 20 procent af

arfvodet, framhåller kommittén (sid. 103), att densamma å de billigaste

orterna skulle kunna antagas något öfverstiga kostnaden för ett rum

jämte bränsle. Då emellertid det ofvan framställda förslaget om utsträckning

af bostadsförmånen för de lägst aflönade betjänte skulle

medföra, att alla de, som vore berättigade till allenast ett rum och kök

med undantag af kvinnliga kontorsbiträden, eldarna samt vagnskötarna,

skulle efter hand erhålla bostad in natura, hade kommittén ansett sig

kunna bortse från ofvan anmärkta förhållande, och detta så mycket hellre

opaginerad Kontrollera mot PDF

02

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

som ett förslag att bestämma hyresersättningen till lägre procent än den

nuvarande helt visst skulle gifva anledning till misstämning bland personalen.

I fråga om öfriga betjänte både kommittén vid bestämmande af

hyresersättningsprocenten tagit särskild hänsyn till lokomotivförarna, trafikafdelningens

tågpersonal samt de kontorsbiträden, hvilka, på sätt ofvan

nämnts, icke ansetts böra erhålla naturain kvar tering, eftersom nämligen

andra betjäningsgrupper med högre aflöning skulle enligt kommitténs

förslag i regeln åtnjuta bostad in natura. Då i enlighet med hvad

förut om förmälts större delen af den personal, i fråga om hvilken det

sålunda företrädesvis gällde att bestämma beloppet af hyresersättning,

enligt kommitténs mening borde erhålla två rum och kök, samt nämnda

personal i regeln vore placerad i städer eller å andra större platser med

dv rare hyrespriser, syntes det kommittén som om en hyresersättnin0''

af 20 procent å arfvodet vore det minsta, som kunde ifrågasättas.

Beträffande den föreslagna maximiprocenten skulle densamma, enligt

hvad en i betänkandet, sid. 108—114, intagen tabell rörande priset°å

ett rum och kök jämte vedbrand utvisade, icke fullt motsvara värdet af

nämnda förmån å de allra dyraste orterna, om man exempelvis utginge

från ett lägsta arfvode af 900 kronor för kontorsbiträden och konduktörer.

Ännu mindre skulle eu till nämnda procent af begynnelsearfvodet

bestämd procent förslå till att å berörda platser betacka kostnaden för

två rum och kök jämte vedbrand, hvilken bostadsförmån, såsom nyss

nämnts, ansetts böra tillkomma det öfvervägande antalet af den personal,

för hvilken hyresersättning borde utgå. Emellertid hade kommittén icke

ansett sig kunna föreslå en högre procent, då kommittén velat undvika

eu alltför stor ändring i nu gällande förhållande mellan ordinarie arfvode

och hyresbidrag.*

I detta ^ sammanhang anmärker kommittén, att, enligt hvad som

framginge af den såsom bilaga till kommitténs betänkande fogade P. M.

angående aflöningsförhållanden vid en del utländska statsbanor, hyresersättning

vid de finska statsbanorna utginge å de dyraste orterna med

icke mindre än 75 procent af det ordinarie arfvodet.

Kommittén upptager vidare till bemötande en invändning, som

skulle kunna framställas emot förenämnda sätt att bestämma hyresersättningen

eller till viss procent utaf arfvodet, nämligen, att då

bostad af en viss storlek skulle tillkomma innehafvarna af de särskilda

befattningarna utan särskild hänsyn till beloppet af det till vederbörande

utgående arfvode, innebure det en oegentlighet, att hyresersättningen

växte i den mån vederbörande erhölle löneförhöjning. Kommittén kunde

dock icke finna det vara annat än med rättvisa och billighet öfverens
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164. 63

stämmande, att eu befattningshafvare, i den män hans aflöning ökades,

sattes i tillfälle att skaffa sig förbättrade bostadsförhållanden, helst,

såsom ofvan framhållits, kommittén icke ansett sig kunna föreslå en

hyresersättningsprocent, som, beräknad å begynnelsearfvodet, för flertalet

till hyresersättning berättigade befattningshafvare räckte till att å

de dyraste orterna betäcka kostnaden för en bostad af den storlek

jämte vedbrand, som ansetts böra tillkomma vederbörande.

Till förebyggande däraf att en pa förenämnda sätt bestämd hyresersättning

i de högsta aflöningsgraderna skulle komma att i afsevärd

mån öfverstiga värdet af den bostadsförmån, hvartill vederbörande ansetts

berättigad, har kommittén, såsom ofvan blifvit an ty dt, föreslagit, att

hyresersättningen icke finge öfverstiga ett visst maximibelopp. M®d

stöd af dels en utredning rörande bostadspriser å olika orter i riket år

1906, hvilken förekommer i tredje häftet för år 1906 af meddelanden

från kommerskollegii aldelning för arbetsstatistik, sid. 374—401, och

dels den här i Stockholm utkommande »hyreslistan» samt öfriga kända

förhållanden borde detta maximibelopp enligt kommitténs åsikt fastställas

på följande sätt: för stationerna inom Stockholm och i dess

omedelbara närhet äfvensom Kiruna skulle hyresersättningen högst

kunna utgöra, allt efter som vederbörande kunna erhålla ett, tva eller

tre rum och kök jämte bränsle, resp. 400, 650 och 850 kronor. A

öfriga stationer borde maximum utgöra resp. 350, 550 och 700 kronor.

I fråga om utbetalningen af ersättningen för bostad och bränsle

framhåller kommittén såsom lämpligt, att nämnda ersättning utbetalades

kvartalsvis samtidigt med att personalen erhölle sin aflöning, för den

sista månaden i hvarje kvartal t>ch sålunda konime personalen till hända

kort före den tid, då hyra plägade erläggas. _

På grundvalen af den utredning rörande värdet af naturainKvartering,

bestående af ett rum och kök jämte vedbrand enligt gällande

bränslestat, som, på sätt ofvan omförmälts, åberopats i Kungl. Maj:ts

proposition till 1905 års riksdag, sjätte hufvudtiteln, har kommittén

uppgjort en tabell, innefattande indelning af stationerna med hänsyn

till de af kommittén föreslagna olika procentsatserna för hyresersättningen.

Tabellen återfinnes å sid. 108—114 i betänkandet.

Kommittén bär därvid för gruppering af stationerna väsentligen

rättat sig efter den i nyssnämnda utredning förekommande värdering,

, hvilken grundar sig å från vederbörande linjebefäl under år 1904 införskaffade

upplysningar. Emellertid har kommittén, enligt hvad den

meddelar å sid. 106, i en del fall icke ansett sig kunna strängt följa

nämnda värdering utan jämväl i ifrågavarande afseende tagit hänsyn

s. 64 Kontrollera mot PDF

Inkvarterings''

förmånen

för tjänstemän.

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

till dels den i förut omnämnda meddelanden från kommerskollegii afdelning

för arbetsstatistik förekommande utredning rörande bostads priser

å olika orter i riket år 1906 och dels vissa särskilda förhållanden.

Betiäflande dessa afvikelser äfvensom de skiljaktigheter, som förekomma

emellan nyssberörda tva utredningar angående hyrespriser, får

jag hänvisa till hvad kommittén härutinnan anfört å sid." 106 och 107.

Jag öfvergå]- härmed till redogörelse för kommitténs förslag till

ordnande af inkvarteringsförmånen för de befattningshafvare, som enligt

gällande bestämmelser räknas till tjänstemännen.

Enligt gällande bestämmelser kan i regeln allt linjebefäl erhålla

bostad in natura. I verkligheten är också, enligt hvad kommittén meddelar

å sid. 195, de allra flesta tjänstemän, som enligt 9 § i gällande

aflöningsreglemente kunna erhålla fri bostad, i åtnjutande af nämnda

förmån. Så. är förhållandet med samtliga afdelningsföreståndare utom

en (en bandirektör f. o. m. den 1 oktober 1906), alla trafikinspektörer,

baningenjörer, stationsinspektorer, byråassistenter, underinspektörer och

expeditionsföreståndare å biljettexpedition. I fråga om öfriga tjänstemän,

tillhörande ifrågavarande kategori, åtnjutes inkvartering in natura bland

8 maskiningenjörer af 6, bland 7 maskininspektorer af 5 samt bland 78

förste stationsskrifvare å station af 2:a eller 3:e klass af 64.

Följande tjänstemän å distrikten kunna endast under de i 9 § i

aflöningsreglementet angifna särskilda förhållanden erhålla inkvartering

in natura, nämligen distriktssekreterare, distriktskassör, verkstadskamrerare,

förrådsförvaltare, verkmästare, telegrafinspektor, expeditionsföreståndare

å annan expedition än biljettexpedition, underingenjör och

ritare, bokhållare, telegrafist, förste stationsskrifvare å l:a klassens

station, manlig kontorsskrifvare, stationsskrifvare och kvinnlig kontorsskrifvare.

Af dessa tjänstemän åtnjuter endast ett fåtal fri bostad.

Nämnda förmån tillkommer sålunda exempelvis bland 308 stationsskrifvare

allenast 13.

Kommittén, som, på sätt nämnts, i fråga om den del af personalen,

hvilken räknas till betjäningen, föreslagit eu afsevärd utsträckning utaf

förmånen att erhålla inkvartering in natura, har icke ansett sig böra, hvad

tjänstemännen å distrikten angår, ifrågasätta några afsevärda förändringar

uti hvad som för närvarande gäller i berörda afseende. Å ena

sidan föreligger enligt kommitténs mening intet skäl att för de kategorier

af tjänstemän, hvilka nu äro i åtnjutande af fri bostad, inskränka

nämnda förmån, och å den andra sidan synes kommittén ingen anled
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G 5

Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

ning vara för handen att, utom i ett par fall, tilldela någon eller några

af öfriga tjänstemannagrupper naturainkvartering annat än i de undantagsfall,

hvarom i 9 § i aflöningsreglementet omförmäles.

Beträffande skyldighet för befattningshafvare i allmänhet att emottaga

erbjuden tjänstebostad samt om rättighet för järnvägsförvaltningen

att bereda sådan personal, som i regeln icke skulle kunna erhålla inkvartering

in natura, denna förmån äfven i af statsbaneförvaltningen

förhyrda hus, böra enligt kommitténs mening samma regler gälla för

tjänstemännen som dem, hvilka kommittén föreslagit i fråga om betjäningen.

I fråga om de här ofvan antydda fallen, då kommittén ansett sig

böra föreslå en utsträckning af förmånen af naturainkvartering till

sådana tjänstemannakategorier, som nu i regeln icke äro i åtnjutande

däraf, berör kommittén först frågan om inkvartering för förste stationsskrifvare

å l:a klassens station, hvilka för närvarande i allmänhet icke

kunna erhålla bostad in natura. Anledningen till nämnda anordning

antager kommittén hafva varit, att man utgått därifrån, att nämnda

befattningshafvare å l:a klassens stationer icke skulle komma att utöfva

sådan tjänstgöring, att de behöfde vara boende i närheten af tjänstgöringsorten.

Då emellertid, enligt hvad inom kommittén upplysts,

en del förste stationsskrifvare å l:a klassens stationer är tilldelad

antingen ytter tjänst eller tjänstgöring å biljettexpedition och sålunda lika

väl som l:e stationsskrifvare å 2:a och 3:e klassens stationer eller expeditionsföreståndare

å biljettexpedition är i behof af bostad in natura,

böra enligt kommitténs åsikt förste stationsskrifvare å l:a klassens

station, som tjänstgöra antingen å stationsinspektorens expedition och

regelbundet användas i yttre tjänstgöring eller å biljettexpeditionen,

i afseende å förmånen af fri bostad likställas med förste stationsskrifvare

å 2:a och 3:e klassens stationer.

Hvad vidare angår det lägre befälet å maskinafdelningen, kan

maskininspektor tilldelas bostad in natura, under det att den med honom

i öfrigt i aflöningshänseende likställda verkmästaren, i motsats till hvad

förhållandet varit före 1897 års lönereglering, i regeln är i saknad

af nämnda förmån. Då emellertid tjänsteman, som utöfvade verkmästarsyssla

i statens järnvägars verkstäder, borde vara där tillstädes

under den tid, verkstaden vore i gång, samt äfven å andra tider

vara lätt att anträffa, och det sålunda från tjänstens synpunkt måste

anses fördelaktigt, att han hade sin bostad i närheten af verkstaden,

finner kommittén dylik tjänsteman böra i afseende å inkvarteringen likställas

med maskininspektor och föreslår därför ändring i hithörande

Bill. till Riksd. Prof. W07. 1 Sami. 1 Afd. 131 Höft. 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

6.6 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

bestämmelser uti ifrågavarande afseende. Jag vill i detta sammanhang

framhålla, att kommitténs aflöningsförslag'' innefattar en sammanslagning

af nu omlormälda båda befattningar till en grupp under den

gemensamma benämningen maskininspektor.

Under erinran om sitt förslag om inrättande af nya tjänstebefattningar

å distrikten under benämningen telegraf ingenjörer, Indika i

aflöningshänseende skulle vara likställda med ban- och maskiningenjörer,

uttalar sig kommittén slutligen för att, då jämväl dessa nya

befattningshafvares tjänstgöring i hufvudsak kunde jämföras med nyssnämnda

ingenjörers, de måtte kunna erhålla fri bostad.

I afseende å frågan om ersättning för bostad och bränsle åt

tjänstemännen vid distrikten framhåller kommittén (sid. 197), att de

skäl, som föranledt kommittén att i fråga om betjäningen framlägga

förslaget om en till olika procent af det ordinarie arfvodet graderad

dylik ersättning, hade i stort sedt tillämplighet jämväl beträffande

tjänstemännen. Till eu början kunde erinras, att med de uppdrifna

hyrespris, som numera i eu del större städer vore rådande, gällde äfven

för de tjänstemän, för hvilka naturainkvartering icke ansåges böra

ifrågakomma, att hyresbidraget enligt nu gällande regler, och detta

jämväl hvad anginge tjänstemän i högre aflöningsgrader, ofta icke på

långt när räckte till att bekosta eu dräglig bostad jämte vedbrand. Häremot

kunde visserligen erinras, att inom andra grenar af statsförvaltningen,

där hyresbidrag förekomme bland aflöningsförmånerna, det

aldrig varit afsedt, att detta bidrag skulle till fullo täcka kostnaden

för hyra och bränsle utan allenast, såsom namnet antydde, utgöra ett

bidrag härtill. Denna invändning syntes kommittén emellertid icke

äga giltighet beträffande förhållandena vid statens järnvägars linjeförvaltning,

där, såsom framginge af det föregående, förmånen af fri

bostad jämte vedbrand förekomme i mycket stor omfattning. Af 987

enligt 1906 års arfvodesstat å distrikten upptagna tjänstemannabefattningar

vore icke mindre än 365 eller 37 procent tillerkända nämnda

förmån. En rättvis reglering af löneförhållandena emellan olika kategorier

af ifrågavarande personal kunde sålunda enligt kommitténs åsikt

endast vinnas genom att bestämma den kontanta lxyresersättningen så,

att densamma åtminstone tillnärmelsevis motsvarade värdet af en bostad

af den storlek, som ansåges böra tillkomma vederbörande i förhållande

till hvars och ens tjänstegrad, jämte vedbrand.

Ett annat lika kraftigt skäl för ett förslag i förenämnda riktning''

syntes kommittén föreligga i den af kommittén vid behandlingen af betjäningens

inkvarteringsförhållanden påvisade stora skillnaden i hyres
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kmu/l. Majrts Nåd. Proposition No 164. <>7

pris a olika orter, hvilken skillnad kunde antagas i lika hög grad

gälla större som mindre lägenheter. I detta afseende innebure förslaget,

såsom förut framhållits, att söka i möjligaste man åstadkomma likställighet

i aflöuingshänseende mellan å olika orter stationerade innehafvare

af samma befattningar eller befattningar med ungefär samma

ordinarie arfvode. Då kommittén icke hade för afsikt att för tjänstemännen

föreslå något dyrortstillägg, vore det enligt kommitténs mening

af så mycket större vikt, att eu utjämning med hänsyn till

skillnaden i lefnadskostnader å olika tjänstgöringsorter ägde rum genom

reglering af hyresersättningen.

Kommittén har alltså föreslagit, att en dylik reglering måtte äga

ruin för tjänstemännen efter enahanda grunder, som förut angifvits beträffande

betjäningen eller sålunda, att ersättning för bostad och bränsle

finge utgå med 20, 25, 30, 35 och 40 procent af det ordinarie arfvodet.

Med hänsyn därtill att det stora flertalet af de högre aflönade linjetjänstemännen,

på sätt ofvan visats, vore i åtnjutande åt inkvartering in

natura, komme den sålunda föreslagna regleringen hufvudsakligen de

stora grupperna af lägre tjänstemän, nämligen underingenjörer och

ritare, bokhållare, stationsskrifvare och kontorsskrifvare tillgodo.

Vidkommande stationernas uppdelning i grupper, allteftersom med

hänsyn till hyrespris de olika procenttalen för hyresersättningen skulle

komma att tillämpas, borde enligt kommitténs mening enahanda regler

gälla för tjänstemän som för betjänte; och hänvisar kommittén i berörda

afseende till den af kommittén förslagsvis uppgjorda tabellen.

Af densamma framgår, att de högsta procentsatserna för hyresersättningen,

40, 35 och 30 procent, skulle ifrågakomma endast a ett jämförelsevis

ringa antal stationer, under det att å det stora flertalet stationer

en hyresersättning af 25 å 20 procent skulle komma att utgå.

Härvid erinrar dock kommittén, att å en stor del af de i tabellen förekommande

småstationerna endast betjäning är placerad.

I sitt förslag beträffande betjäningen har kommittén — till förebyggande

däraf att en till viss procent af arfvodet bestämd hyresersättning

skulle komma att öfverstiga värdet af en i förhållande till

vederbörandes tjänsteställning skäligen tillmätt bostad jämte vedbrand

— funnit sig böra föreslå vissa bestämda maximibelopp för hyresersättningen.

Vidkommande tjänstemännen anför kommittén i sådant afseende

följande.

För fastställande af dylika maximibelopp borde i främsta rummet

hänsyn tagas till storleken af den bostad, som kunde tillkomma vederbörande

befattningshafvare. Beträffande såväl de tjänstemän, hvilka i regeln

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 164.

skulle kunna erhålla bostad in natura, som ock en del af de tjänstemän,

för Indika ersättning för bostad och bränsle skulle ifrågakomma, hade,

såsom här ofvan omnämnts, föreskrifter i berörda afseende meddelats

_ genom nådiga brefvet den 23 december 1880 samt i anslutning

därtill utfärdade bestämmelser; och funne sig kommittén icke böra ifrågasätta

annan ändring uti hvad sålunda föreskrifvits än som betingades af

\ issa utaf kommittén föreslagna uppdelningar af en del befattningar. Sålunda

borde enligt kommitténs mening ban- och maskiningenjörer af

l:a klass samt trafikinspektörer af l:a klass kunna tilldelas 6 rum och

kök, men innehafvare af motsvarande befattningar af 2:a klass åtnöjas

med 5 rum och kök. Nuvarande tjänsteinnehafvare, som vore att hänföra

till sistnämnda grupp och som redan innehade större tjänstebostad än

nyss nämnts, borde emellertid icke lida någon minskning i sin inkvarteringsförmån.

Vidkommande öfriga distriktstjänstemän, som icke i

regel kunde erhålla bostad in natura och till hvilka enligt kommitténs

förslag ersättning för bostad och bränsle skulle utgå, saknades för närvarande

bestämmelser uti omförmälda afseende.

Under erinran därom, att det tillkomme Kungl. Majrt och järnvägsstyrelsen

att bestämma bostadens storlek för befattningshafvare vid

statens järnvägar, har emellertid kommittén, å sid. 200, i och för upplysning

rörande de maximibelopp, som enligt kommitténs förslag skulle

såsom hyresersättning tillkomma de särskilda tjänstemännen, redogjort

för sin uppfattning härutinnan.

Enligt kommitténs mening skulle alltså en bostad af högst fem rum

och kök beräknas för distriktssekreterare, förrådsförvaltare, distriktskamrerare

(verkstadskamrerare) och distriktskassör. Högst fyra rum

och kök skulle, i likhet med hvad som nu gällde, beräknas för telegrafinspektor,

expeditionsföreståndare och förste stationsskrifvare samt

dessutom för förste bokhållare (ny befattning), bokhållare, förste telegrafist

(ny befattning) och underingenjör. För stationsskrifvare, telegrafist,

manlig kontorsskrifvare och ritare skulle, enligt hvad som nu ägde rum

för dep förstnämnde, beräknas tre rum och kök samt slutligen för

kvinnlig kontorsskrifvare ett rum och kök.

Liksom kommittén i fråga om betjäningens hyresersättning föreslagit

olika maximibelopp för, å ena sidan, de allra dyraste orterna

eller stationerna inom eller närmast intill Stockholm samt Kiruna,

och, å andra sidan, öfriga orter, gör kommittén enahanda uppdelning

beträffande tjänstemännen. Kommitténs förslag i berörda afseende ter

sig på följande sätt:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 164. <59

Maximibeloppet af ersättning till tjänstemän för bostad och bränsle utgör:

a) å stationer, tillhörande grupp A (där ifrågavarande ersättningkan

utgå med 40 % af arfvodet):

för tjänstemän, hvilka beräknas kunna erhålla högst 6 ruin o. kök, kr. 1,800

j, '' » » » » » »Öb»» » 1,500

» ), >, » » » » 4 » » » » 1,100

), j >> » » » » 3 » » >’ » 850

)> » » » » » 1 » » » » 400

b) å öfriga stationer:

för tjänstemän, hvilka beräknas kunna erhålla högst 6 rum o.

» » » » >> » » 5 » »

»

»

»

»

»

»

»

»

»

»

)»

»

»

»

»

4 » »

3 » »

1 » »

kök, kr. 1,500

» » 1,200

» » 900

» » 700

» » 350

För bedömande af innebörden utaf det ofvan framlagda förslaget i

fråga om ersättning för bostad och bränsle åt tjänstemän måste naturligen,

yttrar kommittén, i detta sammanhang hänsyn tagas till det för de

särskilda befattningshafvarna föreslagna ordinarie arfvodet, därå förenämnda

procenttal borde beräknas. Hvad då särskildt anginge de lägst

aflönade kategorierna af manliga tjänstemän, nämligen stationsskrifvare,

kontorsskrifvare och ritare, hvilka utgjorde det öfvervägande flertalet af de

tjänstemän, för hvilka ifrågavarande ersättning skulle utgå, hade kommittén

för dessa befattningshafvare tänkt sig ett arfvode af lägst 1,500 och högst

2,700 kronor. Med hänsyn härtill komme nog, i likhet med hvad kommittén

anmärkt beträffande betjäningens hyresersättning, den på förenämnda

sätt bestämda ersättningen icke att, medan vederbörande befunne

sig i lägsta lönegraden, räcka till för bekostande af en lägenhet af den

storlek, som för vederbörande beräknats, jämte vedbrand. Då emellertid

ifrågavarande befattningshafvare blefve ordinarie vid mycket unga år,

syntes de näppeligen kunna göra anspråk på, att staten omedelbart skulle

sätta dem i tillfälle att anskaffa en så stor bostad. I fråga om de ofvan angifna

maximibeloppen skulle den anmärkning kunna göras, att ingen gradation

i afseende å desamma förekomme å stationer, tillhörande grupperna

B—E i omförmälda tabell, å hvilka dock hyresersättningsprocenten växlade

mellan 35 och 20. Då emellertid, hvad särskildt anginge nyssnämnda

talrika grupp af tjänstemän, hyresersättningen, äfven beräknad å högsta

arfvodet, icke komme att å stationer, där en dylik ersättning af 20

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

eller 25 procent skulle utgå, stiga till det fastställda maximibeloppet,

700 kronor, komme i allt fall en gradation att äga rum.

^nm“fDfkom- J.ag anser m}S llär böra meddela en sammanfattning af de utaf

mittens för- kommittén framställda åsikter rörande ordnande af inkvarteringsförinicTariterings

m/?Gn f?r befattningshafvare å distrikten. För fullständigt bedömande

förmånen. at. kommitténs förslag finner jag mig därvid böra redogöra för kommitténs

uppfattning äfven i de afseenden, i hvilka det, i hufvudsaklioöfverensstämmelse

med hvad nu äger rum, skulle tillkomma Kuno-L

Maj:t eller järnvägsstyrelsen att meddela närmare föreskrifter.

Hvad till eu början angår förmånen af fri bostad jämte bränsle, har

kommittén uttalat sig för:

att i aflöningsreglementet måtte meddelas bestämmelse af innebörd att

förmånen af fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda lägenheter finge,

där järnvägsstyrelsen funne sådant vara för järnvägstrafiken behöfligt, tillkomma

dels följande tjänstemän vid distrikten, nämligen: distriktschef,

ban- och maskindirektör, ban-, maskin- och telegTafingenjör, trafikinspektör,

öfverinspektor, maskininspektor, byråassistent, stationsinspektor,

underinspektör, expeditionsföreståndare för bil]ettexpedition, förste

stationsskrifvare å station af 2:a eller 3:e klass äfvensom dylik befattningshafvare

å station af högre klass, som tjänstgör antingen å stationsinspektors

expedition och regelbundet användes i yttre tjänstgöiing

eller å biljettexpedition, dels ock samtliga befattningshafvare

vud distrikten, tillhörande nuvarande betjäningsklass, med undantag af

lokomotivförare, tågmästare, ogift manligt kontorsbiträde samt gift manligt

kontoisbiträde, som har inre tjänstgöring, konduktör, eldare

vagnskötare och kvinnligt kontorsbiträde;

att åtgärder måtte vidtagas för att, såvidt möjligt, bereda ej mindre

samtliga befattningshafvare, tillhörande den lägst aflönade betjäningsgruppen,

med undantag af kvinnliga kontorsbiträden, än äfven alla

portvakter å l:a klassens stationer och de, som i nämnda egenskap

tjänstgöra vid verkstäder, stationskarlsförmän samt gifta kontorsbiträden,

som hafva yttre tjänstgöring, fria bostäder antingen uti genom statens

järnvägars försorg uppförda eller ock i af statsbaneförvaltningen förhyrda

hus eller, i den män icke någon af dessa utvägar kunde anlitas,

genom förhyrande af enskilda lägenheter;

att föreskrift i aflöningsreglementet måtte meddelas därom, att de

tjänstemän, som här ofvan icke nämnts bland dem, som skulle erhålla

bostad in natura, äfvensom de betjente, i fråga om hvilka på sätt

ofvan nämts undantag stadgats beträffande förmånen att erhålla in
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition JST:o 164.

kvartering in. natura, Ange, där lokala förhållanden gjorde sådant nödigt

eller lämpligt, beredas fri bostad i järnvägens egna eller förhyrda hus;

att i aflöningsreglementet därjämte måtte bestämmas, att med fri

bostad skulle vara förenad förmånen af fritt bränsle enligt stat, som af

järnvägsstyrelsen fastställdes;

att i de närmare bestämmelser, som i förevarande afseende kunde

komma att af Kungl. Maj:t utfärdas, borde i fråga om bostadens storlek

föreskrifvas, att ej större lägenhet finge tilldelas åt:

distriktschef, ban- och maskindirektör, ban- och maskiningenjör af

l:a klass, trafikinspektör af l:a klass samt öfverinspektor (stationsinspektor

vid Stockholms centralstation samt Göteborgs och Malmö stationer)
än

högst 6 rum med eldstad,

distriktssekreterare, ban- och maskiningenjör

af 2:a klass, telegrafingenjör,

trafikinspektör af 2:a klass, förrådsförvaltare,

distriktskamrerare (verkstadskamrerare),

distriktskassör och stationsinspektor

å annan station än ofvan

nämnts ........................................................... »

maskininspektor, telegrafinspektor,

byråassistent, underinspektör, expeditionsföreståndare,

underingenjör, l:e stationsskrifvare,

l:e bokhållare, l:e telegrafist

och bokhållare................................. »

stationsskrifvare, telegrafist, manlig

kontorsskrifvare, ritare, lokomotivmästare,

vagnmästare, öfverbanmästare

och stationsmästare .................................... »

lokomotivförare, maskinist, banmästare,

tågmästare, stationsmästare å bangård,

trädgårdsmästare, förrådsmästare,

vagnförman, stallförman, manligt kontorsbiträde,

stationskarlsförman, portvakt

å l:a klassens station, konduktör, för
rådsförman

och vaktmästare..................... »

kvinnlig kontorsskrifvare, eldare,

portvakt vid verkstad, maskin och pannskötare,

vagnskötare samt betjänt af

lägre grad än dessa med undantag af

vaktmästare .................................................

» 5 » » »

» 4 » » »

» 3 » » »

» 2 rum och kök, samt

» 1 » )» )> »

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Departementschefens

yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

att i sistnämnda slag af bestämmelser borde intagas föreskrift därom

att befattningshafvare, skulle vara förpliktad att, där icke på grund af

särskilda omständigheter undantag kunde medgifvas, emottaga honom

erbjuden tjänstebostad.

Beträffande inkvartering ser sättning en för dels sådana befattningshafvare,

hvilka, på sätt ofvan nämnts, i regeln icke skulle erhålla fri

bostad, dels ock öfriga befattningshafvare, för hvilka dylik förmån icke

kan beredas, anser kommittén vidare:

att föreskrift i aflöningsreglementet borde meddelas därom att befattningshafvare,

hvilka ej åtnjuta fri bostad, finge äga uppbära ersättning

för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 och 40 procent afarfvodet,

allt efter den ort, där vederbörande vore stationerad, i enlighet

med de grunder, som af Kungl. Maj:t bestämdes; dock med iakttagande

däraf att beloppet af nämnda ersättning icke finge öfverstiga:

a) å station, där ersättningen utgår med 40 procent:

för befattningshafvare, som kan erhålla 6 rum och kök, kr. 1,800

» » » » » 5 » » » » 1,500

» » » » » 4 » » » » 1,100

» » » » i 3 » » » » 850

• 9 » » » » 2 d y> » » 650

® » » » » 1 » » » » 400

b) å öfriga stationer:

för befattningshafvare, som kan erhålla 6 rum och kök, kr. 1,500

» » » » 5 » » » » 1,200

^ ® » » » 4 » » » » 900

5 y> » » » 3 » » » » 700

» » » » » 2 » » » » 550

» » » » » 1 » » » » 350

Kommitténs förslag till lönereglering för statens järnvägars personal

ansluter sig i så måtto till det nu gällande aflöningssystemet, att kommittén

förordat bibehållande af en del särskilda aflöningsförmåner såsom

inkvartering, beklädnad m. m. vid sidan af det ordinarie arfvodet.

Det synes mig kunna ifrågasättas, huruvida icke en lämpligare anordning

hade varit, att man sökt utmäta det kontanta arfvodet för ifrågavarande

befattningshafvare så, att däri kommit att inräknas samtliga

de särskilda aflöningsförmåner, som ansetts böra tillkomma vederbörande.

Härigenom skulle vunnits större enkelhet och öfverskådlighet

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

vid bedömande af de särskilda befattningshafvarnas aflöningsvillkor,

framför allt då det gäller att jämföra dem med motsvarande löntagare

vid andra verk. Äfven från en annan synpunkt skulle ett aflöningssystem,

som endast räknade med kontanta ordinarie arfvodesbelopp,

vara att förorda. Erfarenheten bär nämligen visat, att då afiöningsfrågor

för järnvägspersonalen varit föremål för behandling, och detta

icke minst bland personalen själf, man varit böjd för att underskatta

eller rent af bortse från de naturaförmåner, Indika tillkomma personalen

och Indika, särskild! hvad inkvarteringen beträffar, spela en synnerligen

viktig roll i aflöningshänseende.

Hvad särskild! nyss nämnda förmån angår, inser jag till fullo vikten

häraf att vid statsbaneförvaltningen, i synnerhet å platser med ogynsamma

bostadsförhållanden, tillhandahålla personalen bostadslägenheter, men

detta syfte skulle lika väl kunna vinnas med ett aflöningssystem sådant

som det ofvan angifna, nämligen på det inom flera andra järnvägsförvaltningar

tillämpade sättet att å befattningshafvarens aflöning afdrag

äger rum med ett belopp, motsvarande det fastställda hyresvärdet för

den bostad, som åt vederbörande upplåtits.

Då emellertid en lönereglering, byggd på nyssnämnda system,

skulle medföra en mycket omfattande och "tidsödande omarbetning af kommitténs

löneförslag i dess helhet, samt kommittén med de principer,

som legat till grund för dess förslag, synes på ett i öfrigt lyckligt sätt

hafva löst aflöningsfrågan vid statens järnvägar, tvekar jag i allt fall

icke att i hufvudsak förorda detsammas antagande, helst jag anser det

vara af synnerlig vikt, att lönefrågan snarast möjligt bringas till lösning.

Hvad nu angår kommitténs förslag till ordnande af inkvarteringsförmdnen

har jag, beträffande till en början frågan om hvilka befattningshafvare,

som må kunna erhålla fri bostad uti järnvägens egna eller

förhyrda lägenheter, så mycket mindre anledning till erinran mot hvad

kommittén i sådant afseende föreslagit, som detta i hufvudsak öfverensstämmer

med hvad som för närvarande gäller och befunnits lämpligt

härutinnan. I de fall, då kommittén föreslagit en utsträckning af ifrågavarande

förmån till befattningshafvare, som nu icke äro i åtnjutande

häraf, nämligen maskininspektor, som skulle hafva samma tjänstgöring

som nuvarande verkmästare, förste stationsskrifvare, som å station af

högre klass än 2:a tjänstgör antingen å stationsinspektors expedition

och regelbundet användes i yttre tjänstgöring eller å biljettexpedition,

vagnmästare, öfverbanmästare, trädgårdsmästare samt gift manligt kontorsbiträde,

som har yttre tjänstgöring, finner jag kommittén hafva anfört

giltiga skäl för sitt förslag.

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 131 Häft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Likaså anser jag mig kunna godkänna kommitténs uppfattning beträffande

storleken af den bostad, som skulle tillkomma de särskilda

befattningsliafvarna.

Beträffande däremot den utsträckning, i hvilken enligt kommitténs

mening staten borde. vidtaga åtgärder för beredande af fria bostäder åt

befattningshafvare vid statens järnvägar, ställer jag mig i någon mån

tveksam.

Kommitténs förslag härutinnan innebär, att åtgärder måtte vidtagas

för att, såvidt möjligt, bereda ej mindre samtliga befattningshafvare,

tillhörande den lägst aflönade betjäningsgruppen, med undantag af kvinnliga

kontorsbiträden, än äfven alla portvakter å l:a klassens stationer

och de, som i nämnda egenskap tjänstgöra vid verkstäder, stationskarlsförmän

samt gifta kontorsbiträden, som hafva yttre tjänstgöring,

fria bostäder antingen uti genom statens järnvägars försorg uppförda

eller ock i af statsbaneförvaltningen från änke- och pupillkassan förhyrda

hus eller, i den mån icke någon af dessa utvägar kunna anlitas,

genom förhyrande af enskilda lägenheter.

Af hvad kommittén vidare anfört i förevarande ämne framgår, att

enligt kommitténs mening staten, i den mån lägenheter icke kunde beredas

i af änke- och pupillkassan förhyrda hus, borde efterhand uppföra boställshus

i den utsträckning, att behofvet af bostäder för samtliga betjänte

utaf ofvannämnda kategorier kunde i möjligaste mån tillgodoses. Den

af kommittén förebragta utredning angående det antal bostadslägenheter,

som skulle erfordras för att bereda nu ifrågavarande betjänte inkvartering

in natura, gifver vid handen, att med hänsyn till förhållandena

enligt 1906 års arfvodestat berörda antal skulle utgöra omkring 2,131.

Väl anser jag mig kunna biträda kommitténs åsikt angående de

fördelar, som från såväl social som tjänstesynpunkt i allmänhet äro förenade

med systemet att bereda fria bostäder åt den personal, hvarom nu

är fråga, men det förefaller mig som om kommittén går väl långt, då

den förordar en byggnadsverksamhet från statens eller änke- och pupillkassans

sida, som skulle efter hand medföra att såsom regel samtliga

ofvannämnda befattningshafvare skulle blifva boende i statens egna eller

af staten förhyrda hus. Att staten å sådana platser, där svårigheter

förefinnas för personalen att själf skaffa sig bostäder, uppför dylika,

finner jag vara fullt i sin ordning, men att däremot å sådana platser,

där detta icke är förhållandet, staten skulle inlåta sig på en byggnadsverksamhet

i den utsträckning, kommittén afser, anser jag vara så

mycket mindre tillrådligt, som det på goda skäl kan antagas komma

att ställa sig billigare för staten att förhyra bostäder än att själf upp
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

föra dylika. Att den senare utvägen medför icke obetydligt större utgift

för staten, än om ersättning för bostad och bränsle älven etter de

af kommittén föreslagna grunder skulle tillerkännas nu ifrågavarande

personal, framgår af den utaf kommittén törebragta utredning i sådant

afseende.

Enligt livad jag ofvan antydt, lärer det no g kunna befinnas lämpligt,

att staten i större utsträckning än för närvarande äger rum uppför

boställshus å åtskilliga platser, men anser jag, att, innan framställning''

om beviljande af medel för nämnda ändamål göres bos Riksdagen,

utredning bör ske i hvarje fall, huruvida från ofvannämnda af

mig angifna synpunkter behof härutinnan föreligger.

Då nu från kommitténs sida framlagts förslag om gradering af

liyresersättningen, så att densamma mer än förut motsvarar värdet af

naturainkvarteringen, hvilket förslag jag anser mig böra biträda, lärer

icke heller från synpunkten af utjämnande utaf aflöningsvillkoren mellan

befattningshafvare med naturainkvartering och dem, som icke äro i åtnjutande

däraf, behof föreligga att, såsom kommittén föreslagit, utsträcka

förmånen af naturainkvartering till samtliga befattningshafvare, tillhörande

ifrågavarande kategori.

Pin annan faktor af stor betydelse, som spelar in vid frågans bedömande

och som jämväl af kommittén berörts, är kommittéförslagets

inverkan på den s. k. egnahemsrörelsen. Det synes mig nämligen vara

af svnnerlig vikt, att denna rörelse icke genom anordningar från statens

sida motverkas, utan bör den, särskildt hvad angår statens egna tjänare,

på allt sätt främjas. Af upplysningar, som jag inhämtat, framgår, att

en ej så ringa del, öfver 1,000, befattningshafvare i de lägre allöningsklasserna

vid statens järnvägar redan skaffat sig egna hem, och insikten

om egnahemss}rstemets fördelar torde allt mer och mer göra sig gällande.

Det har visserligen i kommittébetänkandet uttalats, att det vore

olämpligt, om den personal, åt hvilken bostad in natura vore afsedd att

beredas, skulle i större utsträckning skaffa sig egna lägenheter och därigenom

blifva fastlåst å vissa platser.

Denna anmärkning bör dock ej äga giltighet i fråga om annan del

af personalen än den, som innehar befattning, hvarifrån befordran till

tjänst å annan ort plägar ske och är att förvänta. Ofta torde emellertid

befordringar kunna äga rum utan att bostaden ändras, och det synes

för öfrigt ej böra från järnvägsförvaltningens sida innebära någon alltför

stor olägenhet, att vid fråga om transport från ort till annan viss hänsyn

tages till egnaliemsinneliafvares berättigade intressen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

. Af kommittén liar tillika erinrats, att de fall, då betjäningspersonal

i de lagsta ordinarie graderna skulle blifva i tillfälle att skaffa sio- eo-en

bostad, på grund af ekonomiska förhållanden skulle blifva synnerligen

fåtaliga Denna anmärkning lärer i och för sig vara berättigad, men

torde dock kunna undanröjas, om från statens sida vidtagas lämpliga

åtgärder. Jag har också i sådant syfte gått i författning om förberedande

undersökningar, särskildt med hänsyn till möjligheten att underlätta

anskaffandet af för ändamålet lämplig jord, och torde jag inom eu

snar framtid få återkomma till denna fråga.

Hvad jag sålunda anfört innebär för mig eu ytterligare anledning

att tillstyrka, att någon byggnadsverksamhet i större omfattning icke

under den närmaste tiden företages.

Att emellertid i enlighet med kommitténs förslag såsom allmän

regel bor gälla, att befattningshafvare skall vara skyldig att emottaga

erbjuden tjänstebostad, finner jag vara uppenbart.

Vidare anser jag, att kommittén anfört giltiga skäl för den föreslagna

förändringen i nu gällande bestämmelse angående beredande i

särskilda fall af fri bostad i järnvägens egna hus jämväl åt den personal,

som i regeln icke skulle ifrågakomma till erhållande af denna

föimån, hvilken förändring afser att möjliggöra upplåtande åt dylik

personal af bostadslägenheter äfven uti af järnvägen förhyrda hus.

Hvad slutligen angår kommitténs förslag beträffande kontant ersättning

för bostad och bränsle åt den personal, som icke skulle komma

i åtnjutande af naturainkvartering, finner jag i likhet med kommittén

kraftiga skal tala för att man — under den gifna förutsättningen att

naturamkvarteringen skall bibehållas såsom eu särskild förmån — söker

att utjämna den nu rådande skillnaden i aflöningshänseende dels emellan

befattningshafvare, som åtnjuta nämnda förmån, å ena, och sådana, som

aro i saknad af densamma och för Indika'' å dyrare platser hyresbidraget

enligt nu gällande grunder icke på långt när räcker till att bekosta

wL ■ ~.rä£ bostad jämte bränsle, å andra sidan, dels och mellan

befattningshafvare, som erhålla kontant hyresbidrag, men äro placerade

a orter med vidt skilda hyrespris, sinsemellan.

Tydligt är, såsom också kommittén framhåller, att stora svårigeter

yppa sig, då det gäller att på ett rättvist sätt gradera hyresersattmngen,

så ^ att det ofvan angifna syftet att så i ena som andra

atseendet söka åstadkomma likställighet mellan befattningshafvare i

samma eller likställda tjänstegrader varder tillgodosedt. Om också med

det af kommittén förordade sättet att bestämma hyresersättningen till

viss procent af arfvodet, olika på olika orter, med visst maximibelopp

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

en del ojämnheter icke kunnat undvikas, anser jag i allt fall kommitténs

förslag härutinnan innebära eu så afsevärd förbättring i jämförelse med

nu rådande förhållanden, att detsamma bör kunna godkännas.

Hvad angår de af kommittén föreslagna procentsatserna, lägst 20

högst 40 procent, äro dessa lägre än dem jag ansett mig böra förorda

för viss personal, tillhörande telegrafverkets linjedistrikt, där hyresbidraget

enligt den till Riksdagen ingifna framställningen skulle utgöra

lägst 15 högst 30 procent. Med hänsyn till de för befattningshafvarna

vid statens järnvägar föreslagna arfvoden, å hvilka hyresersättningsprocenten

komme att beräknas, äfvensom den af järnvägens löneregleringskommitté

förordade begränsning af nämnda ersättning, synes det

mig, att de af sagda kommitté med ledning af förebragt utredning angående

hyrespriser å olika orter afvägda procentsatserna icke lämpligen

kunna nedsättas.

Innan jag lämnar frågan om inkvarteringsförmånen, får jag anmäla,

att järnvägsstyrelsen i sitt underdåniga utlåtande öfver kommitténs betänkande

icke haft något att erinra emot kommitténs förslag till ordnande

af denna förmån.

BeklädnadsfSrmånen.

Innan jag öfvergår till en redogörelse för kommitténs förslag i

fråga om beklädnadsförmånen, anser jag mig böra lämna en framställning

af nu gällande föreskrifter i berörda afseende.

Uti de vid olika tider utfärdade aflöningsreglementen hafva intagits

bestämmelser om de befattningshafvare, som skola komma i åtnjutande

af omförmälda förmån, hvilka bestämmelser efterhand undergått

en del förändringar särskildt i den riktning, att allt flera kategorier

af betjäningspersonal tilldelats berörda förmån.

De af järnvägsstyrelsen utfärdade beklädnadsreglementen, af hvilka

det nu gällande är fastställdt den 31 december 1900, innehålla dessutom

detaljerade föreskrifter uti ifrågavarande afseende. Sålunda lastställes

i beklädnadsreglementet hvilka betjänte, som skola tilldelas beklädnad

in natura, och hvilka, som skola erhålla kontant beklädnadsersättning,

äfvensom i senare fallet, till hvilket belopp denna ersättningskall

utgå.

Enligt gällande beklädnadsreglemente tillkommer beklädnad in natura

följande betjänte, nämligen kontorsbiträde, öfverkonduktör och konduktör,

packmästare, portvakt, kontorsvakt, notisbärare, lokomotivmästare,

N

Gällande

bestämmelser.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Kommitténs

förslag.

78 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

lokomotivförare och eldare. Kontant beklädnadsersättning utgår enligt

samma-reglemente till öfverbanmästare och banmästare med 12 kronor

i månaden samt till banvakt, stationskarlsförman, stationskarl och vagnsmörjare

med 10 kronor i månaden.

Sedan beklädnadsreglementet af den 31 december 1900 utfärdats,

bär Riksdagen, med bifall till af Kung! Maj:t i ämnet aflåtna propositioner,

medgifva, år 1901, att beklädnad in natura eller beklädnadsersättning

må tillkomma jämväl följande betjänte å distrikten, nämligen

stationsmästare, vagnmästare, vagnförman och vaktmästare samt

år 1905, att enahanda förmån må tillgodonjutas ytterligare af materialvakt;

och har järnvägsstyrelsen genom tillägg till beklädnadsreglementet

bestämt, att samtliga nu omförmälda betjänte skola erhålla beklädnad

in natura.

Vidare har år 1903, i sammanhang med fastställande af stat för

personalen å statens järnvägars ångfärja, medgifvits, att betjänte å ångfärjan

må erhålla uniformspersedlar in natura enligt reglemente, som af

järnvägsstyrelsen fastställes.

Beträffande naturabeklädnaden gäller, att samtliga ofvannämnde

betjänte, som äro i åtnjutande af nämnda förmån, med undantag af

lokomotivmästare, lokomotivförare och eldare, tilldelas fullständig uppsättning

af uniformspersedlar, däruti jämväl ingå särskilda sommarkläder,

samt i de flesta fall regnrock och pälsmössa, hvarjämte dessutom

öfverkonduktör, konduktör och packmästare äfvensom under viss förutsättning

portvakt erhålla päls.

Lokomotivmästare, lokomotivförare och eldare erhålla endast uniformsmössa

samt för vintern pälsmössa och päls.

Enligt hvad som framgår af förestående redogörelse för nu gällande

bestämmelser rörande beklädnadsförmånen, ifrågakommer nämnda

förmån endast i ringa mån för en talrik grupp af betjäningspersonalen,

nämligen maskinafdelningens tågpersonal, d. v. s. lokomotivförare och

eldare. Helt och hållet uteslutna från samma förmån äro dessutom

trädgårdsmästare, maskinister, kvinnliga kontorsbiträden samt den lägre

stationära betjäningspersonalen, tillhörande maskinafdelningen, d. v. s.

de nuvarande lokomotivputsarna, vagnputsarna, kolvakterna och pumparna,

hvilka senare betjäningsgrupper kommittén, såsom ofvan nämnts,

ansett sig böra sammanföra till en gemensam grupp, benämnd vagnoch

stallkarlar.

I fråga om reglering af beklädnadsförmånen uttalar sig kommittén

(sid. 119) för önskvärdheten däraf, att största möjliga likformighet mel
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 1G4. 79

lan de olika befattningsliafvarna inom den nuvarande betjäningsgraden

införes. Med hänsyn härtill borde enligt kommitténs åsikt kontant

beklädnadsersättning tillerkännas samtliga ifrågavarande befattningshafvare,

därvid emellertid kommittén af vissa skäl föreslår, att undantag

göres dels beträffande trafikafdelningens tågpersonal, hvilken borde såsom

hittills erhålla uniformspersedlar in natura, dels ock i fråga om

kvinnliga kontorsbiträden, för hvilka ingen beklädnadsförmån vare sig

in natura eller i form af kontant ersättning syntes böra ifrågakomma.

Kommitténs förslag härutinnan innebär sålunda dels en utsträckning

af beklädnadsförmånen till sådana betjänte, hvilka, på sätt ofvan

nämnts, antingen alls icke eller endast i ringa mån äro i åtnjutande

af nämnda förmån, dels ock beträffande vissa befattningshafvare en förändring

af den form, i hvilken förmånen för närvarande kommer ve
Ö

# 7

derbörande till godo.

Beträffande det belopp, som i beklädnadsersättning skulle tillgodonjutas

af de särskilda befattningsliafvarna, erinrar kommittén, att det

enligt nu gällande aflöningsreglemente tillkommer järnvägsstyrelsen att

härom bestämma, och i detta förhållande föreslår icke kommittén någon

ändring. Då emellertid kommittén vid uppgörande af sitt förslag till

ordinarie arfvoden för befattningshafvare, tillhörande den nuvarande

betjäningsgruppen, icke kunnat undgå att taga hänsyn till de belopp,

som enligt kommitténs mening i beklädnadsersättning borde tillkomma

innehafvarna af respektive befattningar, samt frågan härom sålunda

sammanhängde med regleringen af aflöningsförhållandena i sin helhet,

anser sig kommittén böra uttala sig för de förändringar i berörda afseende,

hvilka enligt kommitténs åsikt borde vidtagas i sammanhang

med förevarande lönereglering.

Såsom motiv för sitt förslag att utsträcka beklädnadsförmånen till

den talrika grupp af befattningshafvare vid maskinafdelningen, som af

kommittén benämnts vagn- och stallkarlar, har kommittén (sid. 120)

bland annat anfört lämpligheten och önskvärdheten ur ordningssynpunkt

däraf, att jämväl nämnda befattningshafvare vore, då de infunne

sig till och återvände från tjänstgöring äfvensom under resor, iförda

åtminstone kappa eller kavaj samt mössa af uniformssnitt och med

beteckning, angifvande deras anställning vid statens järnvägar. En

föreskrift i denna riktning skulle enligt kommitténs förmenande verka

fördelaktigt i disciplinärt hänseende och bidraga till att höja vederbörandes

känsla af samhörighet med verket.

Enligt kommitténs åsikt borde emellertid beklädnadsersättningen

för ifrågavarande grupp sättas lägre än det för närvarande till

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

stationskarlarna utgående belopp, 120 kronor om året, eller till 90 kronor

per år; och detta dels emedan i fråga om de tillfällen, då vederbörande

skulle vara iförda uniform, lägre anspråk kunde ställas å förstnämnda

grupp än å stationskarlarna och dels med hänsyn därtill, att

enligt kommitténs mening vagn- och stallkarlar jämväl borde erhålla

s. k. öfverdragskläder in natura. Såsom skäl för sistnämnda anordning

anför kommittén, att en del af det arbete, som utföres af denna personal,

är af beskaffenhet att medföra betydlig nedsmutsning af vederbörandes

kläder. Det har också, enligt hvad inom kommittén upplysts,

sedan länge varit brukligt, att befälet på respektive arbetsplatser

haft såsom inventarier ett antal staten tillhöriga arbetsdräkter af buldansväf

eller annat groft bomullstyg, Indika utlämnats åt dem, som

skolat utföra arbete af ofvannämnda beskaffenhet; och syntes det kommittén

lämpligt, att en dylik förmån blefve uttryckligen tillerkänd vagnocli

stallpersonalen. Då värdet af nu omförmälda förmån, inberäknadt

tvätt och lagning, som borde ombesörjas af järnvägen, kunde uppskattas

till cirka 30 kronor om året, skulle alltså vagn- och stallkarlarna

i afseende å beklädnadsförmånen blifva likställda med stationskarlarna.

Af hufvudsakligen enahanda skäl, som här ofvan anförts beträffande

vagn- och stallkarlar, borde enligt kommitténs åsikt beklädnad sersättning

af 90 kronor om året jämte öfverdragskläder in natura jämväl tillkomma

lokomotiv eldar e och vagnsmörjare äfvensom innehafvarna af de utaf

kommittén föreslagna nya befattningarna förrådsvakter samt maskin- och

pannskötare (motsvarande nuvarande maskinister). Hvad eldarna angår,

skulle den dem för närvarande tillerkända förmånen att erhålla päls och

pälsmössa samt klädesmössa in natura bortfalla, och eldarna åläggas att

för den kontanta beklädnadsersättningen anskaffa och underhålla de

enklare uniforms- och ytterplagg, som järnvägsstyrelsen kunde finna

skäl föreskrifva.

Beträffande banvakter föreslår kommittén (sid. 120) nedsättning af

den till dem nu utgående beklädnadsersättningen från 120 till 90 kronor,

därvid kommittén, bland annat, erinrar därom, att banvakterna endast

i ringa grad under sin tjänstgöring behöfva slita på sina uniformskläder,

enär de under vanliga förhållanden icke äro skyldiga att bära

annat uniformsplagg än mössa.

De kvinnliga kontorsbiträdena synas kommittén icke böra komma i

åtnjutande af beklädnadsförmån af den naturliga anledningen, att det

icke gärna kan ifrågasättas, att de under tjänstgöring skulle vara

iförda uniform.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hl

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 164.

Under åberopande af ett från vederbörligt håll inom statsbaneförvaltningen

gjordt uttalande om lämpligheten af föreskrift därom, att

lokomotiv/or are skulle vara skyldiga att under tjänstgöring vara iförda

uniform, föreslår kommittén, att dessa måtte tillerkännas beklädnadsersättning

af 120 kronor om året mot skyldighet för dem att själfva anskaffa

de uniformsplagg, som kunde föreskrifvas, jämte erforderliga ytterplagg.

Hänsynen till lämpligheten däraf att vederbörande under tjänstgöring

äro iförda uniform har äfven gjort sig gällande beträffande

kommitténs förslag att tillerkänna lokomotivmästare, trädgårdsmästare samt

innehafvarna af de af kommittén föreslagna nya befattningarna maskinister,

förr ad smästare, stationsmästare å bangård, stallförmän, förrådsförmän

och vagnskötare beklädnadsersättning af 120 kronor om året.

Beträffande öfverbanmästare och banmästare anser kommittén skäl

icke föreligga, att, såsom nu äger rum, tillerkänna dem 144 kronor i

beklädnadsersättning och sålunda 24 kronor mer än öfriga befattningshafvare;

och uttalar sig alltså kommittén för att beklädnadsersättningen

äfven för dessa befattningshafvare måtte bestämmas till 120 kronor

om året.

Stationskarlsförmän och stationskarlar borde enligt kommitténs mening

bibehålla den beklädnadsersättning, 120 kronor om året, som de för

närvarande innehafva.

I fråga om följande till beklädnad in natura enligt nu gällande bestämmelser

berättigade befattningshafvare, nämligen vagnmästare, stationsmästare,

vagnförmän, manliga kontor sbiträden, portvakter och vaktmästare,

uttalar sig kommittén för den förändrade anordning, att naturabeklädnaden

måtte utbytas mot beklädnadsersättning med 120 kronor

om året. Såsom skäl härför åberopar kommittén, att inom järnvägsförvaltningen

gjort sig gällande det önskemål, att statens järnvägar

måtte i största möjliga grad befrias från det alltjämt växande bestyret

med uniformspersedlars anskaffning, redovisning och vård, samt att personalen

i allmänhet hyste en önskan att erhålla kontant beklädnadsersättning

mot skyldighet att själf ombestyra anskaffning af uniformspersedlar.

Emellertid synes det kommittén vara önskligt, att järnvägsförvaltningen

fortfarande liksom hittills från sina förråd tillhandahölle dem

bland personalen, som sådant önskade, uniformskläde till inköpspris och

dymedelst för personalen underlättade anskaffning af materialier, därvid

äfven vunnes fördelen af likformighet i afseende å uniformspersedlarnas

färg m. m.

Iiih. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Af i. 131 Haft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 164.

Departements
chefens
yttrande.

Endast beträffande en kategori af befattningshafvare, nämligen

trafikafdelningens tågpersonal, borde enligt kommitténs mening undantaggöras

från den allmänna regeln, att beklädnadsförmånen utginge hufvudsakligen

i form af kontant ersättning. Såsom skäl för berörda afvikelse

anför kommittén, att det läge synnerligen vikt uppå, att ifrågavarande

befattningshafvare fortfarande liksom hittills vore prydligt och

likformigt klädda, hvilket syfte säkrast uppnåddes genom att, såsom

nu ägde rum, tilldela dem beklädnad in natura. Kommittén saknade

så mycket mer anledning att ifrågasätta någon förändring i den nuvarande

anordningen i förevarande afseende, som från den nuvarande tågpersonalens

sida önskningar uttalats för bibehållande af beklädnadsförmånen

in natura.

Kommitténs förslag beträffande beklädnadsförmånen, som innebär,

att nämnda förmån skulle tillkomma samtliga befattningshafvare i nuvarande

betjäningsgrader eller därmed likställda, med undantag af kvinnliga

kontorsbiträden, anser jag mig kunna biträda. Därvid tillåter jag

mig emellertid att erinra, att den form, i hvilken omförmälda förmån

skulle tillkomma den ena eller andra kategorien af befattningshafvare,

äfvensom beloppet af den kontanta beklädnadsersättningen i särskilda

tall fortfarande liksom hittills böra blifva föremål för stadganden i ett af

järnvägsstyrelsen fastställdt beklädnadsreglemente.

Ortstil lägg.

Vid behandlingen af frågan om inkvarteringsförmånen för befattningshafvare

vid distrikten har kommittén påvisat, hurusom kostnaden

för husrum och vedbrand ställer sig väsentligt olika å olika

orter inom landet, å Indika nämnda personal är placerad. Med särskild

hänsyn därtill, att samma personal skulle såsom löneförmån vara tillförsäkrad

antingen fri bostad jämte bränsle eller kontant ersättning därför,

har kommittén funnit nödigt att, för åstadkommande af likformighet

i afseende å värdet af nämnda förmån och sålunda äfven beträffande

afföningen i sin helhet å olika orter, söka utjämna de anmärkta

skiljaktigheterna dels genom att utsträcka bostadsförmånen till så stort

antal betjänte i de lägre aflöningsgraderna som möjligt och dels genom

att fastställa den kontanta ersättningen för hyra och bränsle olika för

olika orter.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Under erinran om det kända förhållande att icke blott priserna å

hyra och bränsle utan äfven öfriga lefnadskostnader växlade högst betydligt

å olika orter inom landet, särskilt om man jämförde förhållandena

i de större städerna med förhållandena i mindre städer och å

landsbygden, har kommittén funnit sig böra taga under ompröfning,

huruvida icke hänsyn borde tagas härtill vid reglering af afiöningsförliållandena

för de lägst aflönade befattningshafvarna vid distrikten.

Tydligt vore nämligen, yttrar kommittén (sid. 127), att en befattningsliafvare,

som i och för tjänsten vore förpliktad att bo å eu ort

med höga lefnadskostnader, blefve i mindre grad godtgjord för sitt

arbete genom en aflöning, hvilken vore afpassad med hänsyn till

vikten och ansvaret af nämnda arbete, än en å en billig ort placerad

befattningshafvare med samma aflöning, och denna skiljaktighet gjorde

sig särskildt kännbar för de lägst aflönade befattningshafvarna, hvilkas

löneinkomster närmade sig existensminimum.

Kommittén har vid behandlingen af ifrågavarande ämne tagit till

utgångspunkt en, på uppdrag af chefen för finansdepartementet, af

aktuarien hos kommerskollegium filosofie doktorn Theophil Andersson

utförd undersökning angående lefnadskostnaderna å olika orter i

Sverige, hvilken finnes bifogad Kungl. Maj:ts proposition n:r 91 till

1906 års riksdag angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen

den 3 december 1887 angående bevillning af fast egendom samt af

inkomst m. m.

Rörande resultatet af nämnda undersökning har kommittén (å sid.

128—132) lämnat en utförlig framställning; och tillåter jag mig att

hänvisa såväl till nämnda framställning som till de slutsatser, hvartill

kommittén (sid. 132) med stöd af densamma kommit i förevarande afseende.

Kommitténs förslag utmynnar däruti, att dyrortstillägg af 60 kronor

borde utgå till vissa befattningshafvare, som äro stationerade i städer

med minst 15,000 invånare, äfvensom å stationer och bansträckor utom

Stockholm till och med Ålfsjö, Järfva och Värtan.

Då, såsom ofvan framhållits, särskildt de lägst aflönade befattningstafvarna,

hvilkas inkomster närma sig existensminimum, lida under

trycket af höga lefnadskostnader, eftersom nämligen dessa hafva svårast

att inskränka sig, har kommittén funnit sig böra föreslå en gräns äfven i

aflöningshänseende för rätten att åtnjuta dyrortstillägg. Denna gräns

har kommittén tänkt sig sålunda, att endast befattningshafvare, tillhörande

nuvarande betjäningsklass eller med dessa likställda, hvilkas

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 164.

ordinarie arfvode icke öfverstiger 1,500 kronor, skulle erhålla ifrågavarande

ortstillägg.

Enligt folkmängdsförliållandena år 1906 skulle dyrortstillägg utgå

till ifrågavarande personal i följande städer, nämligen, efter folkmängden

räknadt, Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg,

Örebro, Uppsala, Jönköping, Lund, Halmstad, Sundsvall och Linköping.

De nu omhandlade ortstilläggen äro afsedda att reglera aflöningsförhållandena

med hänsyn till olikheten i lefnadskostnader å skilda

orter. Men äfven i andra afseenden än i fråga om lefnadskostnader

kunde — erinrar kommittén å sid. 134 — förhållandena å vissa orter

vara sådana, att de motiverade en högre aflöning åt därstädes placerad

personal. Detta gällde särskild! i fråga om personalen i öfre Norrland

i anledning af de svåra klimatiska förhållanden, som där vore rådande.

På grund häraf och otvifvelaktigt med hänsyn jämväl till de höga lefnadskostnaderna

därstädes hade också särskild aflöningsförbättring tilldelats

tjänsteinnehafvarna inom statens järnvägars femte distrikt. Då, enligt

hvad inom kommittén upplysts, svårighet allt fortfarande skulle möta att

utan den lockelse, som en högre aflöning erbjöde, rekrytera och bibehålla

duglig personal i dessa trakter, tillstyrker kommittén, att ortstillägg

efter hufvudsakligen enahanda grunder, som hittills bestämts rörande

nyssnämnda aflöningsförbättring eller det s. k. kallortstillägget, måtte

fastställas att utgå allt fortfarande. Med hänsyn därtill att de förhållanden,

som föranledt beviljande af kallortstillägg, jämväl vore rådande

å en del andra trakter i Norrland än dem, å h vilka detta tillägg för

närvarande utgår, förordar kommittén en utsträckning af nämnda förmån

jämväl till befattningshafvare vid vissa bandelar å fjärde distriktet,

nämligen bandelarna från Hjärpen till riksgränsen bortom Storlien samt

från Bräcke till Sollefteå.

Då nu ifrågavarande ortstillägg betingades lika mycket af det hårda

klimatet som af de höga lefnadskostnaderna å nämnda trakter, borde,

enligt kommitténs förmenande, ingen inskränkning med hänsyn til

vederbörandes aflöning eller tjänstegrad fastställas för rätten att åtnjuta

detta slags ortstillägg.

Beloppet af kallortstillägget utgör för närvarande jämlikt nådiga

brefven den 26 juni 1903 och den 4 maj 1906 för tjänstehafvare af

den till banafdelningen hörande, å banlinjen Abisko—Riksgränsen tjänstgörande

personal trettio kronor, för tjänstehafvare å bandelen Gellivare

—Riksgränsen med nyssnämnda undantag tjugu kronor, för tjänstehafvare

å bandelarna i öfrigt norr om Jörn tio kronor och för tjänste
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

häfvare å bandelarna från och med Jörn till Långsele fem kronor, allt

för månad räknadt.

För utjämnande af den afsevärda skillnad i fråga om kallortstillläggets

belopp, som äger rum emellan bandelen Gellivare Riksgränsen,

å ena sidan, och linjen närmast söder om Gellivare, å den andra,

hvilken skillnad kommittén icke anser tillräckligt motiverad, föreslår

kommittén den förändring härutinnan, att nämnda tillägg måtte. utgå

med 15 kronor i månaden å linjen från Polcirkeln till och med Gellivare.

Kommitténs förslag till kallortstillägg ter sig på följande sätt:

Kallovtstillägg utgår:

för samtliga befattningshafvare å bandelarna från Bräcke till och

med Jörn jämte bilinjerna Långsele—Sollefteå, Mellansel—Örnsköldsvik

och Vännäs—Umeå samt från Hjärpen till och med Dufed med fem

kronor i månaden;

för samtliga befattningshafvare å bandelarna från Dufed till Riksgränsen

bortom Storlien, samt från Jörn till och med Polcirkeln jämte

bilinjerna Boden—Luleå och Boden—Morjärv med tio kronor i månaden;

för samtliga befattningshafvare å bandelen från Polcirkeln till och

med Gellivare jämte bilinjerna Gellivare—Malmberget och Gellivare

Koskulls kulle med femton kronor i månaden; .

för samtliga befattningshafvare å bandelen från Gellivare till Riksgränsen,

med undantag af befattningshafvare, tillhörande banafdelningen,

å banlinjen Abisko—Riksgränsen, med tjugu kronor i månaden; samt

för nyssnämnda befattningshafvare vid banafdelningen med trettio

kronor i månaden.

1 likhet med kommittén anser jag det vara lämpligt att, äfven

sedan man genom fastställande af olika byresersättning å olika orter

sökt anpassa nämnda ersättning efter de växlande hyresprisen, anordning

vidtages i syfte att, åtminstone hvad de svagare aflönade befattningshafvarna

angår, i någon mån utjämna den betydliga skillnad

i fråga om öfriga lefnadskostnader, som äger rum mellan de störa städerna,

å ena, samt mindre städer och landsbygden, å andra sidan.

Denna princip har i den ena eller andra formen jämväl kommit till användning

i de framställningar rörande reglering af löneförhållandena för

personal vid post- och telegrafverken, som förelagts innevarande års

Riksdag. Om alltså, såsom kommittén antyder, det af kommittén föreslagna

dyrtidstillägget icke kommer att fullt räcka till för en utjämning

af ofvan omförmälda slag, torde detsamma i allt fall särskild!

om hänsyn tages därtill att ifrågavarande lönereglering afser att pa

Departe
mentschefens
yttrande.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 164.

surnat sätt lada bot för do ännu större olikheter, som förefinnas emellan

hyrespriser å skilda orter — komma att utgöra ett icke obetydligt

bidrag uti förevarande hänseende. Bestämmandet af gränsen emellan

sadana orter, som skola anses såsom särskildt dyra och där sålunda dyrortstillägg

bör ifrågakomma, å ena, samt orter med normala lefnadskostnader,

å andra sidan, medför naturligen stora vanskligheter, och

oegentlighet härvidlag kunna svårligen undvikas. Med hänsyn till

den utredning i berörda afseende, som förekommer i kommitténs betänkande,

finner jag emellertid den af kommittén förordade gränsen vara

så vidt möjligt afpassad efter de verkliga förhållandena.

Kommitténs förslag till dyrortstillägg anser jag mig alltså kunna

understödja.

Likaledes har jag ingenting att erinra mot kommitténs förslag till

källor t stillägg, hvilket förslag väsentligen öfverensstämmer med hvad

i, sådant afseende för närvarande är gällande. För de af kommittén

förordade afvikelserna härutinnan, särskildt hvad angår nämnda

förmåns utsträckande jämväl till personal å bandelarna från Hjärpen

till Riksgränsen bortom Storlien samt från Bräcke till Sollefteå, anser

jag goda skäl föreligga.

Extra inkomster.

Enligt gällande aflöningsbestämmelser tillgodonjuter flertalet å

distrikten anställda befattningshafvare vid trafikafdelningen extra inkomster

af olika slag. Rörande de viktigaste af dessa inkomster nämligen

felräkningspenuingar, provision för godsnotiser, eller s. k. notispenningar,

provision å fraktkredit samt postarfvoden, har kommittén

låtit verkställa en utredning rörande de belopp, hvartill samma inkomster

under år 1905 uppgått för hvarje befattningshafvare; och

finnes resultatet häraf, i hvad angår tjänstemännen, sammanfördt i den

såsom bilaga D. till kommitténs betänkande fogade tablå, i hvilken

jämväl upptagits öfriga aflöningsförmåner för erhållande af en totalsumma

för hela löneinkomsten. En särskild tablå (bil. E.) innehåller

eu sammanställning beträffande sammanlagda beloppet, för år räknadt,

af omförmälda extra inkomster med undantag af postarfvode för de

särskilda kategorierna af tjänstemän.

I fråga om betjänte, för hvilka berörda extra inkomster med undantag

af postarfvodena i regeln icke uppgå till högre belopp, före
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

kommer en redogörelse för resultatet af ofvannämnda utredning å sid.

13G och 137 i betänkandet.

Af utredningen, till hvilken jag hänvisar, framgår, att ifrågavarande

extra inkomster växla i hög grad äfven för innehafvare af samma

befattning, så att, medan den ene befattningshafvaren icke alls eller endast

i ringa mån är i åtnjutande af dylika inkomster, kan en hans kamrat

uppbära betydliga belopp. Med hänsyn till de ojämnheter, som

härigenom uppstå i aflöningsförbållandena, har kommittén ansett sig

böra företaga en reglering i förevarande hänseende; och går jag nu

att i korthet redogöra för kommitténs uttalande härutinnan, därvid jag*

i öfrigt får hänvisa till hvad kommittén å sid. 203—221 i ämnet anfört.

Hvad då först angår felt åkning spenning ärna, så stadgas härom i 10

§ af gällande aflöningsreglemente, i enlighet hvarmed felräkningspenningar

tillkomma hufvudkassör med 1,000 kronor om året, distriktskassör

med 500 kronor om året, tjänsteman vid distrikten, som handhafver

underkassörsgöromål vid banafdelningen, med högst 300 kronor

om året för hvarje bansektion, samt trafik- och telegrafstationernas uppbördspersonal

med högst 0,3 procent af redovisade trafik- och telegraminkomster

jämte efterkrafsbelopp till fördelning mellan nämnda personal

på afsändnings- och mottagningsstationerna, med iakttagande att beloppet

ej må för någon öfverstiga 1,000 kronor för år samt i öfrigt enligt

de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer.

Beträffande nyssnämnda grunder har Kungl. Magt lämnat föreskrifter

genom nådiga kungörelsen den 31 december 1897 angående tilläggsbestämmelser

till aflöniDgsreglementet. Jag anser icke nödigt att här

redogöra för dessa detaljföreskrifter, utan tillåter jag mig att hänvisa

till den framställning häraf, som förekommer å sid. 206 i betänkandet.

Enligt af kommittén lämnad uppgift (sid. 207) uppgick för år 1905

sammanlagda beloppet af felräkningspenningar för trafikafdelningens

tjänstemän till omkring 115,000 kronor.

Kommittén framhåller (sid. 207), hurusom den uppfattningen gjort

sig gällande bland trafikafdelningens tjänstemän, att felräkningspenningarna

utgjorde icke en ersättning för risken att genom felräkning lida

ekonomisk; förlust utan en verklig löneförmån. Det nuvarande systemet

gåfve också stöd för en dylik åskådning, enär dels felräkningspenningarna

i de flesta fall utginge med belopp, som icke stode i rimligt förhållande

till den risk, vederbörande löpte vid handhafvande af uppbörd,

dels nämnda förmån i vissa fall tillkomme tjänstemän, hvilka icke hand
-

Felräknings
penningar
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 164.

hade uppbörd af den beskaffenhet, att någon nämnvärd risk för felräkning

kunde uppkomma.

I sistnämnda afseende erinrar kommittén (sid. 208) om stationsinspektorernas

å de större stationerna förhållande till uppbörden. Å dylika

stationer förestodes biljett- och godsexpeditionerna af särskilda tjänstemän,

och stationsföreståndaren toge därstädes ingen annan befattning

med uppbörden än att han tre gånger i veckan utaf vederbörande tjänstemän

emottoge densamma, därvid han allenast hade att tillse, att beloppet

stämde med en samtidigt öfverlämnad skriftlig uppgift, hvarefter

lian inlevererade uppbörden till distriktskassan. Under sådana omständigheter

vore tydligt, att å stationer af det omförmälda slaget stationsföreståndarens

risk för felräkning vid uppbörd vore försvinnande liten.

Det oaktadt hade samtliga stationsinspektorer å l:a klassens stationer,

enligt hvad som framginge af meranämnda utredning, under år 1905

uppburit felräkningspenningar till belopp, öfverstigande 900 kronor. Å

stationer af andra klass öfverstege felräkningspenningarne för en stationsinspektor

nämnda belopp, för åtta stationsinspektorer å dylika stationer

växlade felräkningspenningarna mellan lägst 305 kronor 44 öre och

högst 776 kronor 90 öre. A stationer af 4:e eller lägre klass deltoge

stationsinspektorerna personligen i biljettförsäljning och annan uppbörd,

hvadan för dessa verklig risk för felräkning kunde uppstå. Sådan risk

förelåge äfven för stationsinspektorer i allmänhet vid utbetalning af

aflöning åt stationernas personal, därvid å större stationer högst betydliga

belopp skulle fördelas.

Af skål, som kommittén å sid. 209 och 210 närmare utvecklar,

därvid kommittén framför allt betonar de olägenheter från tjänste- och

aflöningssynpunkt, som äro förbundna med det nuvarande systemet i

fråga om felräkningspenningar, uttalar sig kommittén för en förändring

beträffande ifrågavarande löneförmåner därhän, att desamma reduceras

till hvad ursprungligen därmed kunde antagas hafva vant afsedt, nämligen

att allenast utgöra ersättning för risken af ekonomisk förlust vid

handhafvandet af uppbörd.

För vinnande af detta syfte borde till en början beträffande felräkningspenningar

åt trafikafdelningens uppbördspersonal bestämmas,

att nämnda förmån endast finge tillkomma personal, som i regelbunden

tjänstefördelning handhade uppbörd från allmänheten. Därigenom skulle

först och främst felräkningspenningar, som stode i samband med uppbörd,

komma att upphöra för stationsinspektorer å sådana större stationer,

där själfständiga föreståndare för vederbörande biljett- och godsexpeditioner

förekomme. Vidare måste emellertid felräkningspennin
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.:0 164.

81»

gärna begränsas till belopp, som stode i skäligt förhållande till vederbörande

uppbördsmäns risk i olika fall.

Då risken för felräkning naturligen stode i ett visst förhållande till

uppbördens storlek, funnes enligt kommitténs förmenande ingen anledning

att frångå det gällande systemet, i hvad det innefattade felräkningspenningarnas

bestämmande till viss procent af uppbörden. Med hänsyn

emellertid till de belopp, som efter den nuvarande beräkningen, högst

0,3 procent af redovisade trafik- och telegraminkomster jämte efterkrafsbelopp,

och i enlighet med de af Kungl. Maj:t fastställda närmare bestämmelser

kunde tillfalla den i ständig tjänstgöring å ifrågavarande

expeditioner anställda personalen, föreslår kommittén, att procenten måtte

nedsättas till 0,1 procent. Men därjämte borde enligt kommitténs meningfastställas

vissa maximibelopp, olika för olika befattningar, allt efter

storleken af det ansvar vid uppbörd, som kunde anses tillkomma respektive

befattningar. Efter öfvervägande af de på denna fråga inverkande

omständigheter anser kommittén dessa maximibelopp, för år räknadt,

böra utgöra:

för expedition8föreståndare ................................................. kronor 300: —

» förste stationsskrifvare ..................................................... » 180: —

» stations föreståndare och stationsskrifvare..................... » 120: —

samt för öfrig personal (telegrafister, kontorsbiträden m. fl.) » 60: —

Under framhållande att det, liksom nu vore fallet enligt gällande

aflöningsreglemente, syntes böra tillkomma Kungl. Maj:t att utfärda

bestämmelser för närmare reglering af felräkningspenningarna, uttalar

kommittén i detta sammanhang följande grundsatser, hvilka enligt kommitténs

åsikt borde följas vid en dylik reglering, nämligen:

att, för underlättande af felräkningsprocentens uträkning, densamma

bestämmes lika å alla de belopp, som omförmälas i 1 § af tilläggsbestämmelserna

till aflöningsreglementet;

att å sådana stationer, där särskilda biljett- eller godsexpeditioner

finnas, ofvanstående procent beräknas särskildt å hvarje expeditions

uppbörd samt fördelas mellan därstädes tjänstgörande personal med

iakttagande af ofvannämnda begränsning; samt

att maximibeloppet fastställes för hvarje vederbörande expedition

eller station för året tilldelad befattning, hvars innehafvare på förut angifven

grund är berättigad till felräkningspenningar.

Hvad som här ofvan anförts beträffande felräkningspenningar för

trafik- och telegrafstationernas uppbördspersonal ägde enligt kommitténs

åsikt så till vida tillämpning å den förmån af ifrågavarande slag,

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 1 Smil. 1 Afd. 131 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 104.

som tillkomma hufvudkassören hos styrelsen och distriktskassö terna,

att densamma icke borde bestämmas större än som motsvarade vederbörandes

risk. Hvad först anginge hufvudkassören, hvilken icke i någon

större utsträckning verkställde utbetalningar till allmänheten, kunde enligt

kommitténs förmenande icke påvisas, att han vid utöfvande af sin

befattning löpte större risk i fråga om felräkning än distriktskassörerna

åtminstone å de större distrikten utan snarare tvärtom; och liölle kommittén

fördenskull före, att dessa befattningar borde uti ifrågavarande

afseende likställas. Beträffande det belopp, som kunde anses skäligen böra

såsom felräkningspenningar tillkomma samma befattningar, funne sigkommittén,

med hänsyn till, å ena sidan, de betydande penningesummor,

som handhades utaf befattningarnas innehafvare, och å den

andra, det belopp, hvartill jämlikt senaste löneregleringar felräkningspenningar

blifvit fastställda för kassören hos generalpoststyrelsen och

hufvudkassören hos telegrafstyrelsen, eller 500 kronor, icke kunna för

omförmälda kassörsbefattningar vid statens järnvägar föreslå lägre belopp

än 300 kronor årligen.

Här ofvan har antydts, att stationsinspektorerna löpa risk att lida

förluster genom felräkning vid utbetalning af aflöning åt stationspersonalen.

Under erinran att å de större stationerna dessa aflöningar årligen

uppginge till högst betydande summor, hvilka skulle fördelas i en

mängd poster, föreslår kommittén, att stationsföreståndare, som å station,

där eljest icke felräkningspenningar utginge till dylik tjänsteman, verkställde

aflöning, uppgående för år till minst 100,000 kronor, måtte i

felräkningspenningar erhålla 25 öre för hvarje fulla tusental kronor af

samma aflöning för år räknadt.

Hvad sålunda föreslagits för stationsföreståndare borde enligt

kommitténs mening i tillämpliga delar äfven gälla för tjänstemän vid

maskinafdelningen, hvilka tjänstgjorde såsom biträden åt distriktskassörerna

vid aflöningslikvider till maskinafdelningens personal å en del

stationer. I fråga om dessa tjänstemän plägade Kungl. Maj: t årligen, på

framställning af järnvägsstyrelsen, medgifva, att ett extra arfvode finge

såsom godtgörelse för omförmälda bestyr tillkomma en hvar af dem

till ett belopp af 300 kronor för nio tjänstemän och 120 kronor för en

tjänsteman. Därest kommitténs förenämnda förslag beträffande ifrågavarande

tjänstemän vunne bifall, borde emellertid sist omförmälda extra

arfvoden icke vidare ifrågakomma.

Beträffande de felräkningspenningar, hvilka jämlikt 10 § bo) i aflöningsreglementet

utginge med högst 300 kronor om året till de tjänste
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o U'',4. 5*1

män å distrikten, som handhade underkassörsgöromål vid banafdelningen,

har kommittén af skäl, för Indika redogöres å sid. 214 i betänkandet,

föreslagit, att ifrågavarande ersättning måtte, i stället för såsom felräkningspenningar,

utgå i form af särskildt arfvode till högst det belopp,

som nu vore bestämdt.

Beträffande frågan om godtgörelse till de befattningshafvare, hvilka

i anledning af kommitténs förslag till ändrade grunder för utbetalning

af felräkningspenningar kunna komma att lida minskning i sina nu innehafvande

löneinkomster, får jag tillfälle att längre fram yttra mig i

sammanhang med redogörelse för kommitténs förslag beträffande öfvergångsbestämmelser.

För att meddela trafikant underrättelse om ankomsten af en godsförsändelse

utsänder vederbörande föreståndare för station eller godsexpedition

en notis, för hvars emottagande trafikanten har att erlägga

3 öre. Blanketterna till dessa notiser utlämnas från styrelsens biljettoch

blankettkontor i häften om 200 notiser i hvarje; och åligger det

stationerna att redovisa häftena med 4 kronor för häfte. Den skillnad,

som uppstår mellan uppbörden, 3 öre för hvarje notis, och redovisningsbeloppet

eller ett öre för hvarje notis, tillfaller stationen. Behållningen,

som sålunda uppstår, plägar tilldelas stationsföreståndaren

eller annan tjänsteman, som redovisar försäljningsbeloppet. Vid åtskilliga

stationer tillfaller en del af behållningen notisbärarna eller andra

betjänte, som hafva att syssla med utbäringen af notiser. Bestämmelserna

i förevarande afseende hafva meddelats af järnvägsstyrelsen genom

ett cirkulär n:r 802 af den 28 mars 1884.

Den ofvan omförmälda, i bil. D till kommitténs betänkande intagna

utredningen rörande extra inkomster utvisar, att om också ifrågavarande

s. k. notispenningar icke äga samma betydelse af löneinkomst, som

fallet är med felräkningspenningarna, i det att ett jämförelsevis mindre

antal tjänstemän komma i åtnjutande af notispenningar till något afsevärdt

belopp, så kunna de dock å en del större stationer uppgå till

betydande summor, af hvilka emellertid en del härflyta från anslutande

enskilda järnvägar. Sammanlagdt utgjorde den summa, som under år

1005 uppbars af tjänstemännen i form af s. k. notispenningar från statens

järnvägar, omkring 25,000 kronor.

Beträffande ifrågavarande provision framhåller kommittén (sid. 217),

att det, i likhet med hvad i stort sedt gällde angående felräkningspenningar,

icke kunde påstås, att nämnda löneinkomst hade något berättigande från

den synpunkten, att densamma motsvarade ett högre ansvar eller en större

Provision för

godsnotiser.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Provision å

fraktkredit.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 164.

arbetsbörda bos den befattning, med hvilken inkomsten vore förenad i

förhållande till en annan i afseende å det kontanta arfvodet likställd befattning,

för hvilken dylik inkomst antingen alls icke eller allenast i

ringa mån förekomme.

Vid sådant förhållande och då, såsom kommittén å sid. 217 närmare

utvecklar, nämnda löneinkomst i sin mån bidroge till att dels förrycka

aflöningsförhållandena och dels draga folk från den yttre tjänstgöringen

in å expeditioner, där dylik inkomst kunde påräknas, uttalar

sig kommittén för, att provision för godsnotiser icke vidare måtte utgå såsom

aflöning sform, utan att hela uppbörden för ifrågavarande notiser måtte

redovisas.

I ett järnvägsstyrelsens cirkulär af den 14 januari 1898 äro bestämmelser

meddelade rörande de närmare omständigheter, under Indika

trafikanter få åtnjuta anstånd med betalning af frakt för gods, eller

s. k. fraktkredit. För hvarje trafikant, som erhållit tillstånd till kredit,

föres en s. k. fraktkrediträkning; och såsom ersättning för hållande a

dylik räkning utgår enligt nämnda cirkulär hd procent å fraktsumman

till den tjänsteman, som för krediträkningen och den journal, enligt

hvilken densamma upprättas.

Af utredningen angående extra inkomster i ofvannämnda bil. D framgår,

att provisionen för fraktkredit särskildt för en del stationsföreståndare och

förste stationsskrifvare kan uppgå till icke obetydliga belopp. Sammanlagda

beloppet af provision å fraktkredit till tjänstemännen under

år 1905 utgjorde omkring 23,000 kronor.

Beträffande ifrågavarande provision erinrar kommittén till eu början

(sid. 219), att det besvär, för hvilket densamma vore afsodd att utgöra

ersättning, eller förande af journal samt räkning med vederbörande

innehafvare af fraktkredit, icke syntes stå i rimligt förhållande till de

belopp, som i dylik provision, enligt hvad utredningen visade, kunde

tillkomma vederbörande. För öfrigt vore enligt kommitténs förmenande

omförmälda arbete icke af den beskaffenhet, att det syntes mera

än andra till tjänsten hörande åligganden böra särskildt godtgöras. Med

hänsyn härtill och då ifrågavarande löneform vore förenad med enahanda

olägenheter, som, på sätt ofvan framhållits, extra inkomster af större

betydenhet i allmänhet förde med sig, nämligen att verka orättvist och

förrycka aflöningsförhållandena i sin helhet, uttalar sig kommittén för

att provision a fraktkredit icke vidare mätte utgå såsom aflöning sform, utan

att den afgift, som ansåges böra påläggas förmånen för en trafikant att

erhålla fraktkredit, måtte i sin helhet redovisas såsom annan trafikinkomst.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 164. 93

Kommittén har i detta sammanhang äfven tagit under ompröfning

frågan huruvida eu reglering borde ske af den ersättning, som jämlikt

nådiga brefvet den 18 december 1903 och generalpoststyrelsens med

stöd däraf den 19 i samma månad utfärdade cirkuliir utgår från postverket

till de befattningshafvare vid statens järnvägars stationer, som

handhafva poströrelsen därstädes. Enligt de i nyssnämnda cirkulär lastställda

grunder för reglering af arfvodena indelas poststationerna vid

statens järnvägar i vissa aflöningsklasser med arfvoden åt föreståndarna

af resp. 180, 240, 300, 360, 420, 480, 540 och 600 kronor om året.

Förutom arfvodena till stationsföreståndarna utgå jämväl enligt samma

cirkulär s. k. biträdesarfvoden, hvilka fördelas bland ötriga å stationen

tjänstgörande befattningshafvare, som deltaga uti bestyret med posten.

Enligt hvad som inhämtas af utredningen i bil. D angående

extra inkomster, förekomma postarfvoden hufvudsakligen å 4:e och 5:e

klassens stationer. Bland tjänstemännen är det i regeln endast stationsföreståndare,

som uppbära dylikt arfvode; i de fall, då förste stationsskrifvare

och stationsskrifvare hafva blifvit delaktiga däraf, torde

detta i allmänhet hafva skett vid uppehållande af stationsinspektorsbefattning.

Beträffande beloppen växla dessa med få undantag

mellan lägst omkring 400 och högst omkring 700 kronor för ar räknadt.

I tre fall har arfvodet uppgått till emellan 800 och 900 kronor och i

ett fall till närmare 1,000 kronor per år. Att de såsom postarfvoden

upptagna extra inkomster i åtskilliga fall icke obetydligt öfverstiga

maximibeloppet för nämnda arfvode, 600 kronor, beror därpå, att vederbörande

medräknat samtliga inkomster af poströrelsen, nämligen frimärkesprovisionen

samt afgifter från trafikanter för lösväskor och

postfack.

Hvad stationsmästares inkomster af posten beträffar, lämnas uppgift

härom för år 1905 å sid. 136 i betänkandet; och inhämtas häraf,

att nämnda inkomster för en stationsmästare uppgingo till 900 kronor.

Lägsta beloppet utgjorde omkring 200 kronor, hvilket uppbars af fyra

stationsmästare. I öfrigt uppgingo beloppen till mellan 200 och 300

kronor för 30 stationsmästare, emellan 300 och 400 kronor för 44 stationsmästare,

mellan 400 och 500 kronor för 82 stationsmästare, mellan 500

och 600 kronor för 57 stationsmästare samt emellan sistnämnda belopp

och ofvan omförmälda maximum, 900 kronor, för 13 stationsmästare.

Af skäl, som kommittén närmare utvecklat (å sid. 221), har kommittén

icke ansett sig böra föreslå någon förändring uti den nuvarande

anordningen beträffande postarfvoden; och har kommittén i sammanhang

härmed uttalat sig, i hvad mån hänsyn borde tagas till ifråga
-

Postarfvoden.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Andra extra

inkomster.

Tilläggs
arfvoden.

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition No 1(>4.

varande extra inkomst vid bestämmande af det ordinarie arfvodet för

de befattningshafvare, för bvilka nämnda inkomst kunde ifrågakomma.

Förutom de olika slag af extra inkomster af större betydelse, som

här ofvan omhandlats, förekomma för befattningshafvare vid statens järnvägar

en del andra dylika inkomster, hvilka dels grunda sig på af järnvägsstyrelsen.

tid efter annan utfärdade cirkulär dels och, på förslag af

styrelsen, årligen bestämmas af Kungl. Maj:t i sammanhang med fastställande

af arfvodes- och kostnadsstater vid statens järnvägar.

För nu omförmälda extra inkomster har kommittén lämnat en redogörelse

(å sid. 221—224), till hvilken jag tillåter mig att hänvisa.

Kommittén har af skäl, som angifvits på nyssnämnda ställe i betänkandet,

ansett sistberörda slag af extra inkomster icke vara ägnade

att utöfva någon inverkan på ifrågavarande lönereglering och fördenskull

uttalat sig för att desamma måtte lämnas orubbade.

Bland särskilda aflöningsförmåner för befattningshafvare å distrikten

äro äfven att räkna de s. k. tillägg sarf v odena, hvilka på förslag af

1893 års järnvägskommitte infördes vid 1897 års lönereglering. Enligt

gällande aflöningsreglemente utgår dylikt arfvode dels till stationskarlsförman,

hvilken tjänstgör såsom växel- eller magasinsförman vid större

station, med 60 å 180 kronor för år och dels till stationskarl, hvilken

tjänstgör såsom signalkarl, växelkarl eller magasinskarl vid större

station, med högst 60 kronor för år. Såsom regel gäller jämlikt

järnvägsstyrelsens cirkulär den 31 december 1897 och den 14 januari

1903, att tilläggsarfvode af ifrågavarande slag icke utbetalas till

omförmälda befattningshafvare, som tjänstgöra å lägre station än 3:e

klassens. Genom särskilda beslut af järnvägsstyrelsen har emellertid

bestämts, att tilläggsarfvoden jämväl skola utgå till stationskarlsförmän

och stationskarlar å vissa stationer af lägre klass än 3:e med lifligare

trafik såsom Stugsund, Malmberget, Saltskog, Örebro södra, Olskroken

och Tomteboda. Genom ett järnvägsstyrelsens beslut af den 13

december 1904 har vidare föreskrifvits i fråga om tilläggsarfvoden åt

stationskarlsförmän, att fem år skulle i regeln förflyta emellan förhöjning

af tilläggsarfvode från 60 till 120 kronor samt från 120 till 180 kronor.

Det sistnämnda beloppet skulle dessutom endast utbetalas till stationskarlsförman,

som tjänstgjorde såsom växelförman å l:a—3:e klassens

station med betydande växling. Enligt hvad som gällde i berörda afseende

den 1 april 1906, åtnjöto af 435 stationskarlsförmän 38 stycken

tilläggsarfvode å 60 kronor, 241 stycken dylikt arfvode å 120 kronor

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl Maj.ts Nåd. proposition N:o 1(1-1.

och 54 stycken sådant arfvode å 180 kronor. Af 2,814 stationskarlar

voro vid samma tid 1,909 stycken i åtnjutande af tilläggsarfvode.

Kommittén har (å sid. 75 — 78) redogjort för åtskilliga olägenheter,

som äro förbundna med ifrågavarande tilläggsarfvoden. Till en början

hade denna aflöningsform gifvit anledning till missnöje bland personalen

å sådana stationer, där tilläggsarfvoden icke kunde förekomma,

och kommittén ifrågasätter, huruvida icke detta missnöje kunde anses

befogadt. Vidare anmärker kommittén, att omständigheterna föranledt

därtill, att tilläggsarfvodena numera utdelades i betydligt större omfattning,

än som kunde anses vara öfverensstämmande med den princip, å

hvilken berörda aflöningsform vore grundad, nämligen att högre betalning

borde tillerkännas sådana befattningshafvare inom en större grupp,

hvilkas tjänstgöring vore af mera kräfvande natur.

Sålunda hade trafikbefälet, enligt hvad kommittén uppgifver,

funnit sig föranlåtet att söka å de stationer, å hvilka enligt järnvägsstyrelsens

bestämmande tilläggsarfvoden finge utbetalas till ifrågavarande

stationspersonal, anordna tjänstgöringen så, att så många som

möjligt af personalen måtte komma i åtnjutande åt nämnda förmån.

Af de stationskarlsförmän, som vore placerade å stationer af l:a—3:e klass

samt de öfriga här ofvan nämnda stationer, å hvilka enligt järnvägsstyrelsens

medgifvande tilläggsarfvoden finge utdelas, vore endast 7 stycken

i saknad af tilläggsarfvode, och, hvad beträffade stationskarlar å ifrågavarande

stationer, åtnjöte alla utom 32 stycken dylikt arfvode. Detta

vore enligt kommitténs uppfattning onekligen ett missförhållande men

ett missförhållande, som i viss mån finge skrifvas på själfva systemets

räkning.

På grund af såväl de öfverdrifter i tillämpningen, hvartill det nuvarande

systemet med tilläggsarfvoden gifvit anledning och hvilka enligt kommitténs

förmenande svårligen kunde helt och hållet undvikas, som ock de

olägenheter, hvilka, på sätt kommittén närmare utvecklat, vore förbundna

med samma system, hvartill ytterligare komme, att atskaffandet utåt

ifrågavarande tilläggsarfvoden skulle i sin mån bidraga till förenkling

af lönesystemet vid statens järnvägar, föreslår kommittén att nämnda

aflöningsform för stationspersonal måtte upphöra.

Förutom de här ofvan omförmälda tilläggsarfvodena till vissa

stationsbetjänte utgå äfven dylika arfvoden till en del banvakter. Sålunda

förekommer i § 5 i gällande aflöningsreglemente stadgande därom

att banvakt, hvilken tjänstgör såsom vakt vid rörlig bro, kan under

seglationstiden erhålla ett tilläggsarfvode af 60 å 120 kronor för år.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

För närvarande utgå dylika arfvoden till 11 banvakter, af hvilka sex

erhålla 10 kronor per månad och fem erhålla 5 kronor per månad, allt

under seglationstiden.

Då kommittén, å ena sidan, icke funnit lämpligt att för det fåtal

brovakter, som förekommer, upptaga särskilda ordinarie arfvoden i

aflöningsstaten, men, å andra sidan, ansett, att med hänsyn till de

större kraf, som måste ställas på innehafvarna af ifrågavarande befattningar,

högre aflöningsförmåner borde tillkomma dem i förhållande till

andra banvakter, förklarar kommittén sig sakna anledning att föreslå

någon förändring i afseende å nu omhandlade tilläggsarfvoden, hvilka

under alla omständigheter endast kunde förekomma i mycket ringa utsträckning.

Milpenningar. Slutligen må i fråga om nu utgående särskilda aflöningsförmåner

för befattningshafvare vid distrikten erinras om de tågpersonalen tillkommande

milpenningarna, hvarom stadgas i 10 § af nu gällande aflöningsreglemente.

Kommittén har icke framlagt något förslag till

ändrade föreskrifter härutinnan; men har kommittén i sin motivering

till den paragraf i det nya aflöningsreglementet, som afhandlar nämnda

aflöningsform, (sid. 337), uttalat sig för en revision af nuvarande bestämmelser

i detta ämne.

Beträffande de belopp, hvartill milpenningar kunna för ifrågavarande

personal uppgå, inhämtas af den å sid. 32—55 i kommitténs

betänkande intagna tablå öfver löneförmåner för statens järnvägars

personal den 1 april 1906, att milpenningar i medeltal utgått under

år 1905 till lokomotivförare med lägst 381 kronor högst 597 kronor,

till eldare med lägst 165 kronor högst 298 kronor, till vagnsmörjare

med lägst 210 kronor högst 363 kronor, till konduktörer med 191

kronor och till packmästare med 198 kronor.

Departements- Ehuru den reglering af en del särskilda aflöningsförmåner för peryttranda.

sonal statens järnvägar, som af kommittén föreslagits, endast delvis

utgör föremål för bestämmelser i aflöningsreglementet och sålunda

faller under Riksdagens pröfning, har jag emellertid ansett mig böra

lämna en redogörelse för, huru kommittén tänkt sig denna reglering i

sin helhet, alldenstund sättet, på hvilket densamma genomföres, äger

en viss betydelse vid bestämmande af de ordinarie arfvodena för ifrågavarande

personal. Förestående redogörelse gifver vid handen, att af de

aflöningsförmåner, hvarom nu är fråga, utgå felräkningspenningar, tillläggsarfvoden

och milpenningar enligt i aflöningsreglementet stadgade

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

grunder, medan däremot provisioner för godsnotiser och å fraktkredit,

postarfvoden samt de extra inkomster, för hvilka redogörelse lämnas i

kommitténs betänkande å sid. 221—224, äro reglerade genom särskilda

af Kungl. Maj:t eller järnvägsstyrelsen utfärdade bestämmelser.

Kommitténs förslag i förevarande afseende innebär, att felräkningspenningar

skola utgå i betydligt reducerad omfattning, att tilläggsarfvoden

för vissa stationsbetjänte, stationskarlar och stationskarlsförmän

samt provisioner för godsnotiser och å fraktkredit skola upphöra att

utgå, men att däremot tilläggsarfvode till banvakt, som tjänstgör i egenskap

af vakt vid rörlig bro, postarfvoden samt ofvanberörda extra inkomster

skola bibehållas samt utgå enligt nu gällande grunder. Beträffande

milpenningar bar kommittén uttalat sig för en revision af de

grunder, efter hvilka desamma för närvarande utgå, men komma dessa

grunder icke till synes i aflöningsreglementet.

Hvad särskild! angår den princip, som enligt kommitténs åsikt

bör ligga till grund för reglering af felräkningspenningarna, eller att

beloppet af desamma borde bestämmas så, att det allenast utgjorde ersättning

för risken af ekonomisk förlust vid handhafvande af uppbörd,

anser jag densamma vara riktig, och bar jag ej heller något att erinra

mot den af kommittén föreslagna procent, högst 0,1 å vissa inkomster,

efter hvilken de till trafikafdelningens uppbördspersonal utgående felräkningspenningar

borde beräknas.

Beträffande såväl de af kommittén för kassör i styrelsen och

distriktskassör föreslagna felräkningspenningar, 300 kronor, som ock

de maximibelopp, som enligt kommitténs åsikt borde fastställas för de

till trafikafdelningens uppbördspersonal utgående felräkningspenningar,

har järnvägsstyrelsen i sitt underdåniga utlåtande öfver kommitténs betänkande

uttalat sig för, att felräkningspenningarna, för att motsvara

det med desamma afsedda ändamål att utgöra ersättning för vederbörande

uppbördsmäns risk i olika fall, borde för kassör i styrelsen och

distriktskassör sättas till 500 kronor, äfvensom att de af kommittén

förordade maximibeloppen af felräkningspenningar till trafikafdelningens

uppbördspersonal borde höjas:

för expeditionsföreståndare .................................... från 300 till 500 kronor

» förste stationsskrifvare...................................... » 180 » 300 »

» stationsföreståndare och stationsskrifvare... » 120 » 200 »

» öfrig personal ..................................................... » (JO » 100 »

Vidare har styrelsen hemställt, att — i öfverensstämmelse med hvad

kommitterade föreslagit i fråga om stationsföreståndare samt befattningsBih.

till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 131 Häft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

häfvare vid maskinafdelningen, hvilka verkställa utbetalning af aflöning

åt personal — till befattningshafvare, som enligt styrelsens uppdrag verkställde

utbetalning af aflöning till personal vid styrelsens kontor, uppgående

till minst 100,000 kronor för år, måtte utgå felräkningspenningar

med 25 öre för hvarje fulla tusental kronor för år räknadt.

Enligt min åsikt är emellertid kommitténs förslag beträffande såväl

beloppet af felräkningspenningar till kassör i styrelsen och distriktskassör

som ock maximibeloppen för nämnda ersättning till trafikafdelningens

uppbördspersonal mera öfverensstämmande med den princip, efter

hvilken jag, på sätt ofvan nämnts, i likhet med kommittén finner felräkningspenningarna

böra bestämmas, än styrelsens. Den utredning, som

åstadkommits rörande förlust genom felräkning vid biljettexpeditionen

å Stockholms centralstation, där ju förhållandena ofta nog måste anses

särskildt ogynnsamma, tyder på, att kommitténs förslag fullt motsvarar

ändamålet. Jag föranlåtes därför att biträda kommittéförslaget i berörda

hänseende, liksom jag också anser mig kunna godkänna hvad kommittén

i öfrigt i fråga om felräkningspenningar föreslagit.

Då skäl synes föreligga att, på sätt järnvägsstyrelsen hemställt,

medgifva utbetalning af felräkningspenningar med föreslaget belopp till

befattningshafvare i styrelsen, som verkställer utbetalning af aflöning

vid styrelsens kontor, får jag dock ansluta mig till hvad styrelsen härutinnan

föreslagit.

Emot kommitténs förslag beträffande upphörande af provisioner för

godsnotiser och å fraktkredit samt tilläggsarfvoden till stationsbetjänte,

hvilket förslag jag anser vara ägnadt att förenkla aflöningsförhållandena

och förebygga nu rådande ojämnheter därvidlag, bar jag ingenting att

erinra.

Enligt min uppfattning skulle nyssnämnda syfte hafva främjats

jämväl genom indragning af postarfvodena, men bar jag låtit mig öfvertygas

af de utaf kommittén anförda skäl, som tala emot en förändring

åtminstone för närvarande af nu gäl] ande anordning i fråga om ersättning

till statsbanans personal för bestyret å stationerna med posten.

Emot bibehållande af tilläggsarfvode till banvakt, som tjänstgör

såsom vakt vid rörlig bro, bar jag ingen anledning till erinran.

I fråga om ordinarie arfvoden åt personalen vid statens järnvägar

anser jag mig till en början böra i ett sammanhang redogöra för kommitténs

förslag till dylika arfvoden för distriktspersonalen, som innefattar

det vida öfvervägande antalet befattningshafvare vid statsbanorna;

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts Jsåd. Proposition N;o 1(14.

och följer jag därvid kommitténs förfaringssätt att först behandla arfvodena

för betjänte eller, såsom kommittén i sitt förslag till aflöningsreglemente

benämnt dem, befattningshafvare af lägre grad och därvid

börja med de lägst aflönade.

Ordinarie arfvoden för befattningshafvare vid distrikten.

Befattningshafvare af lägre grad.

Enligt hvad jag vid redogörelsen här ofvan för kommitténs förslag

till reglering af särskilda aflöningsförmåner för befattningshafvare vid

distrikten haft tillfälle att anmärka, har kommittén ansett sig böra till

en gemensam aflöningsgrupp med samma ordinarie arfvode sammanföra

befattningshafvare i de lägsta graderna vid de olika afdelningarna; och

har kommittén (å sid. 138 och 139) närmare angifvit skälen för denna

anordning. De befattningshafvare, hvilka kommittén sålunda ansett

böra likställas i berörda afseende äro följande: kvinnliga kontorsbiträden,

vaktmästare, förrådsvakter, vagnsmörjare, vagn- och stallkarlar, stationskarlar,

portvakter å station af lägre klass än l:a samt banvakter.

Vid bestämmande af begynnelsearfvodet för ifrågavarande grupp af

befattningshafvare, hvilken kommittén för korthetens skull benämnt stationskarlsgruppen,

borde man, enligt hvad kommittén uttalar (sid. 139), taga till

utgångspunkt det belopp, som enligt nuvarande förhållanden kunde anses

såsom existensminimum för en familj vid början af dess tillvaro. Detta

finge dock icke förstås så, som vore det kommitténs mening, att aflöningen

borde afpassas nätt och jämt efter hvad som oundgängligen erfordrades

för lifvets nödtorft, utan syntes fasthellre vid aflöningens bestämmande

hänsyn böra tagas till hvad som i allmänhet kunde anses utgöra lefnadsbehofvet

för en familj i den samhällsklass, hvarom nu vore fråga.

Under framhållande af de svårigheter, som gjorde sig gällande att

erhålla något allmängiltigt uttryck härför, har kommittén emellertid

(å sid.141—143) meddelat en del statistiska uppgifter i berörda hänseende.

Vidare har kommittén för belysning af frågan om den lämpliga

aflöningen för den grupp af befattningshafvare vid statens järnvägar,

hvarom nu är fråga, redogjort för dels aflöningsförhållandena för en del

andra löntagare i allmän och enskild tjänst dels ock till kommittén inkomna

framställningar i lönefrågan från befattningshafvare, tillhörande

ifrågavarande grupp.

Beträffande den af kommittén sålunda lämnade redogörelsen i nu anmärkta

afseenden tillåter jag mig att hänvisa till betänkandet (sid. 140—

150). Därvid ber jag särskild! att få fästa uppmärksamheten vid kommit
-

Arfroder) åt

den lägsta

aflöningsgruppen.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 164.

téns framställning af dels de löneregleringar, som under senare tid kommit

till stånd på underhandlingens väg vid Stockholm—Rimbo, Malmö—

Ystads samt Landskrona och Hälsingsborgs järnvägar (sid. 144_145)

dels ock den under sommaren år 1906 genomförda lönereglering för den

extra personalen vid statens järnvägar (sid. 146—148).

Efter öfvervägande af de på frågan inverkande omständigheter

finner sig kommittén böra föreslå det ordinarie arfvodet för ofvannämnda

befattningshafvare, tillhörande stationskarlsgruppen, till lägst

780 kronor och högst 1,080 kronor, hvilken senare aflöning skulle uppnås

efter 15 års ordinarie tjänst.

I Stockholm, där förmånen af fri bostad jämte bränsle, hvilken förmån

enligt kommitténs förslag skulle tillkomma samtliga betjänte inom

nämnda grupp med undantag af kvinnliga kontorsbiträden, kan uppskattas

till omkring 400 kronor, skulle den totala inkomsten för exempelvis en

stationskarl, inberäknadt beklädnadsersättning och dyrortstillägg, sålunda

kunna uppskattas till lägst 1,360 kronor och högst 1,660 kronor. Å

en station i landsorten, där bostadsförmånen kan värderas till exempelvis

200 kronor och där dyrortstillägg icke skulle utgå, utgöra motsvarande

tal resp. 1,100 och 1,400 kronor.

. „ en jämförelse mellan den af kommittén föreslagna aflöning för

ifrågavarande befattningshafvare, å ena sidan, samt nu utgående aflöning för

samma befattningshafvare, å den andra, uppstår, såsom kommittén (å

sid.. 151) framhåller, en mångfald olika kombinationer, beroende på de

skiljaktigheter i afseende å nuvarande aflöning, som äro rådande icke

blott emellan de särskilda befattningarna i förhållande till hvarandra utan

äfven inom en och samma befattning. Detta senare gällde framför

allt stationskarlarna, hvilkas aflöning växlade såväl efter tjänstgöringsort

som efter arten af tjänstgöring. En stationskarl å en station af l:a,

2:a eller 3:e klass,. hvilken åtnjöte tilläggsarfvode, kunde sålunda hafva

120 kronor mera i aflöning än hans i tjänsten jämnårige kamrat vid en

4:de klassens station.

Kommittén har (å sid. 152) anfört en del exempel på förhållandet

emellan nuvarande och af kommittén föreslagen aflöning, för hvilka

jag tillåter mig att här redogöra.

En banvakt i lägsta aflöningsklassen å en sträcka ute å linjen

söder om Krylbo med bostad in natura åtnjuter för närvarande i aflöning,

inberäknadt beklädnadsersättning och det af Riksdagen beviljade

tillfälliga lönetillägget å 60 kronor, lägst 660 kronor och högst 840

kronor. Enligt kommitténs förslag skulle hans aflöning inklusive

beklädnadsersättning å 90 kronor, men utan dyrortstillägg, utgöra

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

lägst 870 kronor och högst 1,170 kronor. Lokomotivputsare och med

dem likställda betjente, bvilka tjänstgöra å annan station söder om

Krylbo än Stockholm, Göteborg och Malmö samt innehafva bostad in

natura, hafva för närvarande i aflöning, inberäknadt ofvannämnda lönetillägg

å 60 kronor, lägst 600 kronor och högst 840 kronor. För

nämnda befattningshafvare skulle den kontanta aflöningen, inklusive

beklädnadsersättning, 90 kronor, men oberäknad! dyrortstillägg, utgöra

lägst 870 kronor och högst 1,170 kronor, hvarjämte de skulle erhålla öfverdragskläder

in natura. Samma befattningshafvare, som äro stationerade

i Stockholm, Göteborg och Malmö och som icke hafva bostad in natura,

åtnjuta för närvarande ordinarie arfvode med lägst 600 kronor, hyresbidrag

med 120 kronor, tillfälligt lönetillägg med 60 kronor samt dyrtidstilllägg

med 72 kronor eller tillhopa 852 kronor. I högsta löneklassen

med ordinarie arfvode af 780 kronor, hyresbidrag med 156 kronor,

dyrtidstillägg med 93 kronor 60 öre samt nyssnämnda lönetillägg utgör

aflöningen sammanlagdt 1,089 kronor 60 öre. Enligt kommitténs förslag

skulle aflöningen för dylika befattningshafvare, om hänsyn tages till

värdet å nämnda platser af den fria bostaden med bränsle (resp.

400, 350 och 300 kronor) äfvensom till dyrortstillägget, beräknas

till lägst 1,330 kronor och högst 1,630 kronor i Stockholm, lägst

1,280 och högst 1,580 kronor i Göteborg samt lägst 1,230 kronor

och högst 1,530 kronor i Malmö, hvartill skulle komma öfverdragskläder

in natura. För en stationskarl å 4:de klassens station med

bostad in natura uppgå för närvarande samtliga kontanta löneförmåner

till lägst 660 kronor och högst 900 kronor. Under enahanda förutsättning

i afseende å inkvarteringsförmånen skulle hans aflöning enligt

kommitténs förslag utgöra lägst 900 kronor och högst 1,200 kronor.

Den kontanta aflöningen för en stationskarl i Stockholm med fri bostad,

tilläggsarfvode och tillfälligt lönetillägg utgår nu med lägst 780 kronor

och högst 960 kronor. För honom skulle den kontanta aflöningen

komma att utgöra lägst 960 kronor och högst 1,260 kronor.

Vidkommande de grunder, efter bvilka löneförhöjning borde äga rum

för nu omhandlade befattningshafvare, erinrar kommittén (sid. 154),

hurusom i berörda afseende sedan lång tid tillbaka tillämpats systemet

med små och ofta återkommande förhöjningar. I fråga om tidsperioderna

vid hvarje förhöjning för närvarande anmärker kommittén

(sid. 155), att dessa för nu ifrågavarande betjäningsgrupp växlade högst

betydligt, nämligen från 2 till 5 år, under det att beloppet af hvarje

löneförhöjning vore densamma eller 60 kronor. För vinnande af större

s. 102 Kontrollera mot PDF

Departements
chefens
yttrande.

102 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

enkelhet och likformighet i aflöningssystemet föreslår kommittén den

förändring i berörda afseende, att tiden mellan hvarje förhöjning,

som fortfarande skulle för befattningshafvare, tillhörande omhandlade

grupp, utgöra 60 kronor, fastställes till tre år. Med ett begynnelsearfvode

af 780 kronor och under iakttagande af den ofvan angifva uppflyttningstiden,

femton år, skulle alltså högsta arfvodet, 1,080 kronor,

uppnås efter fem löneförhöjningar.

Jag anser mig böra i detta sammanhang anmärka, att kommittén

i afseende å löneförhöjningar förordar tillämpning af ett konsekvent

genomfördt system med treårsperioder mellan löneförhöjningarna

för samtliga befattningshafvare vid statens järnvägar. I den mån högre

begynnelse- och slutarfvoden tilldelats resp. befattningar, hafva emellertid

förhöjningarnas belopp ökats till förebyggande däraf att tiden för uppnående

af högsta arfvodet skulle blifva allt för långt framskjuten. Inom

en del af ifrågavarande kategorier har kommittén dessutom af särskilda

skäl ansett sig böra väfeentligt inskränka antalet löneförhöjningar.

I ifråga om de synpunkter, som varit för kommittén bestämmande

vid framläggande af ofvan omförmälda förslag till regler för löneförhöjning,

tillåter jag mig hänvisa till hvad kommittén i detta ämne anfört

(å sid. 154—157).

Emot kommitténs förslag att till en gemensam aflöningsgrupp sammanföra

de i lägsta graden stående befattningshafvarna vid de olika

afdelningarna har jag intet att erinra. Ej heller kan jag finna annat

än att de föreslagna lägsta och högsta arfvodesbeloppen äro väl afvägda,

detta särskildt med hänsyn till den af kommittén framlagda utredningrörande

lefnadskostnader samt de aflöningar, som på senare tider under

medverkan af representanter för tjänstehafvama själfva blifvit fastställda

för ungefär motsvarande befattningar vid enskilda järnvägar och därmed

jämförliga företag.

Emellertid tillåter jag mig i detta sammanhang nämna, att uti en

af svenska järnvägsmannaförbundet gjord framställning, innefattande

erinringar mot kommitténs förslag, begärts, att arfvodet för ifrågavarande

grupp måtte sättas till lägst 840 högst 1,200 kronor, hvarjämte

yrkats, att ett tilläggsarfvode af 120 kronor om året måtte tilldelas de

gruppen tillhörande befattningshafvare, som efter 15 års oförvitlig tjänst

icke blifvit befordrade.

Jag anser mig böra påpeka, att redan kommitténs förslag innebär

en högst afsevärd löneförbättring för ifrågavarande grupp. Den kontanta

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

aflöningen utgör för närvarande exempelvis för en stationskarl i Stockholm

med fri bostad, om beklädnadsersättning, tilläggsarfvode och tillfälligt

lönetillägg medräknas, lägst 780 högst 960 kronor. För honom

skulle den kontanta aflöningen enligt kommitténs förslag, inberäknadt

beklädnadsersättning och dyrortstillägg, uppgå till lägst 960 högst 1,260

kronor, sålunda en ökning af omkring 23 procent i lägsta och 31 procent

i högsta aflöningsgraden. Härvid bör särskildt anmärkas, att i de

nuvarande aflöningsförmånerna medräknats den löneförbättring af 60

kronor, som redan af Riksdagen medgifvits för de svagast aflönade befattningshafvarna.

Om jag sålunda också icke ansett mig kunna föreslå någon förhöjning

i de af kommittén ifrågasatta lönesatserna för den s. k. stationskarlsgruppen,

har jag emellertid funnit mig böra i viss mån tillmötesgå

ett önskemål, som uttalas i förenämnda framställning från svenska järnvägsmannaförbundet,

nämligen i fråga om den tid, inom hvilken högsta

arfvodet skulle uppnås. Denna tid har, såsom ofvan nämnts, kommittén

ansett böra utgöra 15 år.

Då framför allt för de svagast aflönade befattningshafvarna aflöningen

bör vara afpassad efter ett sådant system, att densamma noga

följer lefnadsbehofven, har jag ansett detta syftemål på ett lämpligare

sätt än det af kommittén föreslagna vinnas därigenom att uppflyttningstiden,

på sätt också en ledamot i kommittén i afgifven reservation förordat,

förkortas till 12 år. Härvidlag har jag jämväl tagit hänsyn

till hvad i sådant afseende skulle jämlikt de för Riksdagen framlagda

förslagen till lönereglering för personal vid post- och telegrafverken

komma att gälla för motsvarande befattningshafvare vid dessa verk.

Den sålunda af mig förordade förändringen torde lämpligast kunna

genomföras på det sätt att sista löneförhöjningen bestämmes till 120

kronor i stället för 60 kronor.

Beträffande två kategorier af befattningshafvare, tillhörande nu omhandlade

grupp, nämligen banvakter och kvinnliga kontor sbiträden, finner

jag dock ej anledning att frångå kommitténs förslag i fråga om löneförhöjningstiden,

enär jag anser dessa tjänstehafvare i jämförelse med

öfriga redan enligt kommitténs förslag vara synnerligen väl tillgodosedda

i afseende å det ordinarie arfvodet.

Hvad till en början angår banvakter, har också kommittén, såsom

framgår af dess uttalande å sid. 153 i betänkandet, varit betänkt på att

bestämma deras arfvode till lägre belopp än för öfriga befattningshafvare

inom gruppen. Jag tillåter mig här anföra hvad kommittén i berörda

afseende yttrat:

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

»Inom kommittén har ifrågasatts, huruvida icke den banvakterna i

regeln tillkommande förmånen af egen stuga jämte därtill hörande täppa

vore af det värde att den rättvisligen borde medföra någon minskning i

det ordinarie arfvodet i förhållande till deras kamrater inom samma grupp.

Häremot har visserligen gjorts gällande, att nämnda värde i ofruktbara

trakter särskildt i de nordligare delarna af landet vore obetydligt, men

enligt hvad för kommittén upplysts, tillämpas i allmänhet den praxis

inom resp. distrikt, att i den mån fördelaktigare banvaktstugor blifva

lediga, få de öfvertagas af förut i berörda afseende sämre lottade banvakter,

hvadan efter hand de flesta banvakter erhålla en stuga af den

beskaffenhet, att besittningen däraf måste betraktas såsom en särskild

förmån. Då kommittén, oaktadt sålunda skäl kunna anses tala för bibehållande

af den hittills vid statens järnvägar tillämpade principen i

afseende å ordinarie arfvode för banvakterna i förhållande till exempelvis

stationskarlarna likväl funnit sig böra föreslå en förändring härutinnan,

har kommittén i främsta rummet tagit hänsyn till banvakternas

jämförelsevis dåliga befordringsutsikter. Under det att sålunda, hvad

särskildt stationskarlarna angår, dessa äga möjligheter till befordran inom

tre särskilda närmast högre ställda grupper, nämligen kontorsbiträden,

konduktörer och stationskarlsförmän, äro praktiskt taget banmästartjänsterna

de enda, som i befordringsväg närmast stå banvakterna till

buds och förhållandet mellan antalet banmästarbefattningar och antalet

banvakter ställer sig tämligen ogynsamt för banvakternas befordringsutsikter,

hvilket framgår däraf att, enligt hvad den såsom bilaga till detta

betänkande fogade statistiska utredningen utvisar, medeltalet lefnadsoch

tjänsteår vid befordran från banvakt till banmästare kan anses

hafva utgjort resp. 41,l och 12,3. En omständighet, som jämväl bidragit

till kommitténs ifrågavarande beslut, är att inom personalen

själf önskemål uttalats därom att samtliga lägst aflönade befattningar

inom de olika afdelningarna måtte likställas i afseende å det ordinarie

arfvodet — ett önskemål, som blifvit tillgodosedt icke blott vid de ofvan

omförmälda löneregleringarna vid en del enskilda banor utan äfven vid

bestämmandet under sommaren 1906 utaf aflöning åt den extra personalen

vid statens järnvägar. Till stöd för kommitténs förslag att i

fråga om det ordinarie arfvodet likställa banvakterna med öfriga betjänte

inom ifrågavarande grupp kan slutligen anföras, att härigenom vinnes

rättelse i det missförhållande, som enligt kommitténs mening för närvarande

äger rum därutinnan, att banvakterna, till följd däraf att den

under tjänstetiden dem tilldelade förmånen af egen stuga anses böra

medföra minskning beträffande det ordinarie arfvodet, blifva sämre ställda

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

i pensionshänseende efter afskedstagande!, då nämnda förmån upphör,

än med dem i tjänsteafseende likställda befattningsliafvare.))

Enligt min mening lärer det icke kunna förnekas, att den egna

stugan med täppa i de flesta fall innebär en afgjord förmån för banvakterna

i förhållande till andra eljest med dem likställda befattningshafvare.

Härtill kommer ock, att lefnadskostnaderna för banvakterna,

som i regel hafva sitt hemvist på landsbygden i egentlig mening,

otvifvelaktigt ställa sig lägre än för flertalet af de i stationssamhällen

boende befattningsliafvare.

Då emellertid, såsom kommittén framhållit, befordringsförhållandena

för banvakterna äro synnerligen ogynnsamma och med hänsyn jämväl

till önskvärdheten däraf, att det belopp, hvarå pension beräknas, kommer

att blifva detsamma för med hvarandra likställda befattningsliafvare,

bär jag ansett någon nedsättning af slutaflöningen icke lämpligen böra

äga rum, men å andra sidan icke heller funnit dem böra tillerkännas

förmånen att redan inom 12 år uppnå högsta arfvodesbeloppet.

För de kvinnliga kontorsbiträdenas vidkommande finner jag den af

kommittén föreslagna tiden för slutaflöningens erhållande vara motiverad

däraf, att vid bestämmande af deras lönevillkor hänsyn icke i regeln

behöfver tagas därtill att de hafva andra än sig själfva att försörja.

Med stöd af det ofvan sagda finner jag mig kunna understödja

kommitténs förslag till ordinarie arfvode för den s. k. stationskarlsgruppen

med den ändring, att tiden för uppnående af högsta arfvodet

för stationskarlar, portvakter af lägre klass än l:a, förrådsvakter, vagnsmörj

are, vagn- och stallkarlar samt vaktmästare vid distrikten bestämmes

till 12 år.

Jag vill i detta sammanhang anmäla, att uti särskilda till Kungl.

Maj:t ingifna skrifter framställningar gjorts från de kvinnliga kontorsbiträdena

därom, att arfvodet för dem måtte sättas till lägst 900 högst

1,880 kronor samt från vaktmästarna vid distrikten, att de måtte i aflöningshänseende

sättas lika med vaktmästare i styrelsen.

Vid pröfning af kommitténs förslag till aflöning för befattningshafvare

af den lägsta graden vid statens järnvägar har jag naturligen

icke underlåtit att taga hänsyn till de lönevillkor, som beträffande motsvarande

personal vid posten och telegrafen ifrågasatts uti de nu föreliggande

löneregleringsförslagen för denna personal. Om också i fråga

om tjänstgörings- och befordringsförhållanden eu del olikheter kunna

påvisas mellan omförmälda befattningsliafvare inom de olika verken,

hvilka olikheter kunna betinga vissa modifikationer i aflöningsförhållanBih.

till Eilisd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Af A. 131 Häft. U

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16i.

den med mera, synes mig dock i stort sedt en jämförelse dem emellan

ur förenämnda synpunkt vara berättigad.

Vid en dylik jämförelse torde exempelvis en stationskarl i Stockholm

böra likställas med en postbetjänt af l:a lönegraden utan särskildt arfvode

samt med ett stationsbiträde vid telegrafverket med 30 procents

inkvartering. Vidare synes en stationskarl å en ort, där ersättning för

bostad och bränsle skulle utgöra 20 procent af arfvodet, kunna jämställas

med postbetjänt af 4:e lönegraden utan särskildt arfvode och med stationsbiträde

med 15 procents inkvartering.

Hvad angår inkvarteringen för befattningshafvare tillhörande stationskarlsgruppen

torde, då enligt det föreliggande förslaget större delen af

dem skulle erhålla bostad in natura jämte vedbrand, värdet häraf böra

beräknas. Enligt utredningen i kommittéförslaget kan detta uppskattas

i Stockholm till 400 kronor samt å ort med 20 procents hyresbidrag

till i medeltal 175 kronor.

Då beklädnadsförmån till ungefär samma värde skulle tillkomma

samtliga ofvannämnda befattningshafvare, kan man vid en sammanställning

i förevarande afseende bortse från densamma.

För åskådliggörande af resultatet af en enligt förenämnda grunder

gjord jämförelse mellan den af mig nu föreslagna aflöning för stationskarlsgruppen,

å ena, samt de lönesatser, som förekomma i förslagen till

lönereglering för omförmälda befattningshafvare vid post- och telegrafverken,

å andra sidan, har jag låtit upprätta följande tablå.

Telegrafverket.

Erforderliga

tjänstår för

högsta

arfvodes

erhållande.

Aflöning.

Inkvartering.

Summa.

Stationsbiträde med 80 % inkvartering!

12

840

252

1,092

(högst

1,260

378

1,638

Stationsbiträde med 15 % inkvartering!

—

840

126

966

högst

12

1,260

189

1,449

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 164.

107

Postverket.

Erforderliga

tjänstår för

högsta

arfvodes

Aflöning.

Stimm a.

erhållande.

Postbetjänt af l:a lönegraden utan särskildt arfrodej^^

12

1,200

1,740.

1,200

1,740

( lägst

Postbetjänt af 4:e lönegraden utan särskildt arfvode;,

( högst

1,020

1,020

12

1,380

1,380

Statens järnvägar.

Er-

forderliga

Bostad

tjänstår

för högsta

arfvodes

erhål- lande.

Arfvode.

jämte

vedbrand

värderad

till

Orts-

tillägg.

Summa.

Stationskarl i Stockholm.......

) lägst ............

—

780

400

400

60

60

1,240

(högst ............

12

1,080

1,540

Stationskarl å ort med 20 %

j lägst ............

—

780

175

—

955

inkvartering.....................

(högst ............

12

1,080

175

—

1,255

Hvad till en början angår jämförelsen med postbetjänte, inbämtas

af ofvanstående tablå, att postbetjänten i Stockholm har 40 kronor

mindre i begynnelseaflöning men 200 kronor mer i slutaflöning än

stationskarlen. Postbetjänten af 4:e lönegraden åter har 65 kronor mer

i begynnelseaflöning samt 125 kronor mer i slutaflöning än stationskarlen

å en ort med 20 procents hyresersättning.

Vidkommande särskildt slutaflöningen, därvid postbetjänten skulle

komma att ligga icke obetydligt öfver stationskarlen, anser jag skillnaden

härutinnan väl motiverad genom de bättre befordringsutsikter,

som stå särskildt stationskarlarna till buds, om än postbetjänte äga

utsikt att genom erhållande af särskildt arfvode om 240 å 180 kronor

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

om året vinna någon förhöjning i det ordinarie arfvodet. Antalet dylika

s. k. förste postbetjänte uppgår för närvarande till 531 eller en tredjedel

af hela antalet postvaktbetjänte.

Beträffande å andra sidan stationskarlarnas befordringsmöjligheter

må framhållas, att från denna klass rekryteras för närvarande såväl

stationskarlsförmännen som trafikafdelningens tågpersonal och i viss mån

äfven kontor sbi trädena. Enligt 1906 års arfvodesstat finnas 2,814 stationskarlar,

under det att antalet befattningshafvare inom öfriga ofvannämnda

grupper med undantag af kontorsbiträden utgör sammanlagdt

1,072. En ytterligare befordringsutsikt beredes station skarlarna därutinnan

att de genom stationskarlsförmans- och kontorsbiträdesgraderna

kunna avancera till stationsmästarbefattning. Antalet stationsmästarbefattningar

utgör enligt 1906 års arfvodesstat 244.

Härtill kommer, att till följd af ett utaf kommittén framlagdt förslag

om ökning af stationskaris förmännens antal, hvilket förslag jag

anser mig böra understödja, befordringsmöjligheterna för stationskarlarna

skulle blifva ännu bättre än för närvarande.

Hvad angår öfriga befattningshafvare vid statens järnvägar, tillhörande

ifrågavarande grupp, äro de visserligen icke i befordringsafseende

lika gynnsamt ställda som stationskarlarna, men äfven för dem,

särskildt maskinafdelningens personal, skulle det föreliggande löneförslaget,

som jämväl innefattar inrättande af nya tjänster vid nämnda

afdelning medföra, att befordringsförhållandena icke blifva ofördelaktiga.

I fråga om jämförelsen med postbetjänte tillåter jag mig slutligen

erinra, att den för dem föreslagna lönestaten innebär i medeltal en förhöjning

i begynnelseaflöning af 16,8 procent och i slutaflöning 20,8 procent.

För en stationskarl i Stockholm medför, såsom ofvan nämnts, det

föreliggande löneförslaget eu höjning i begynnelseaflöning af cirka 23

procent och i slutaflöning af cirka 31 procent. För banvakterna, som i

regeln icke åtnjuta tilläggsarfvode och som dessutom hafva en löneklass

mindre i slutaflöning, ställer sig förhållandet i berörda afseende ännu

fördelaktigare.

Hvad härefter angår jämförelsen med stationsbiträdena vid telegrafverket,

framgår af tablån, att en dylik befattningshafvare med 30

procents inkvartering skulle erhålla 148 kronor mindre i begynnelseaflöning

men däremot 98 kronor mera i slutaflöning än stationskarlen

i Stockholm. För ett stationsbiträde med 15 procents inkvartering åter

skulle begynnelseaflöningen blifva 11 kronor högre samt slutaflöningen

194 kronor högre än för stationskarlen å en ort, där hyresersättning

skulle utgå med 20 procent.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o Kli. 109

I fråga om stationsbiträdena torde i ännu högre grad än hvad

angår postbetjänte gälla, att de på grund al ringa befordringsutsikter

böra särskildt i afseende å slutaflöningen blilva bättre tillgodosedda än

befattningshafvare, tillhörande stationskarlsgröppen. Å andra sidan torde

deras tjänst få anses mindre maktpåliggande än postvaktbetjäntes.

Innan jag redogör för kommitténs förslag till ordinarie arfvoden Organisationsför

öfriga bär ofvan icke omförmälda befattningshafvare vid distrikten,

tillhörande nuvarande betjäningsklass, eller med dem likställda, får jag ningspersolämna

en framställning rörande vissa förändringar, som kommittén för- nalen.

ordar i afseende å nyssnämnda personals gruppering samt göromålens

fördelning emellan de särskilda befattningarna.

Till stöd för sina förslag härutinnan yttrar kommittén, bland

annat, följande (sid. 157 och följ.).

Då kommittén icke ansett sig kunna godkänna systemet med tillläggsarfvoden

såsom godtgörelse för det mera maktpåliggande arbetet,

men däremot hölle före, att dylikt arbete borde betinga högre betalning,

svntes ingen annan utväg återstå än att söka anpassa de ordinarie arivodena

i allmänhet med hänsyn till nu anmärkta omständigheter, hvilket

återigen medförde dels en omgruppering af personalen inom nuvarande

befattningar och dels inrättande af nya högre befattningar. Kommittén

kunde icke finna annat än att ett dylikt sätt för åstadkommande afaflöningsförbättring,

hvarigenom tillfälle bereddes den dugande, åt hvilken mera

ansträngande och ansvarsfulla sysslor kunde anförtros, att erhålla en däremot

svarande aflöning, vore från såväl ekonomisk som tjänstesynpunkt

att föredraga framför en mera likformig aflöningsförhöjning för samtliga

nuvarande befattningshafvare. De ökade befordringsmöjliglieter, som

genom omförmälda anordning bereddes personalen, syntes i ännu högre

grad än hvad som gällde i fråga om löneförhöjningar vara ägnade att

väcka och underhålla vederbörandes ambition i tjänsten, då ju af naturliga

orsaker en tjänstehafvare, som hade goda utsikter att avancera, vore

mera böjd för att ägna hela sitt intresse åt tjänsten än en, för hvilken

befordran till högre befattning tedde sig såsom något ovisst och aflägset.

Hvad då först angår ofvannämnda stationsbetjänte, så förhölle det ^tationasig,

anmärker kommittén, i verkligheten så, att ett stort antal stationskarlar

utöfvade ständig förmanstjänst såväl vid växlingar som i magasin

och vid vagnvågar m. m., för hvilken tjänstgöring de hittills antingen

icke haft någon ersättning såsom t. ex. å de flesta stationer al lägre

klass än 3:e eller ock blifvit godtgjorda genom förenämnda tilläggsarfvoden.

Vidare vore att märka, att å en del mindre stationer funnes,

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

KungL Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

förutom stationsförestandareu, ondast stationskarlar men däremot Hvarken

kontorsbiträde eller stationskarlsförman. A. dylika stationer, Hvarest tilläfventyrs

på grund af nattåg tjänstgöringstiden påginge dygnet om, plägade

en stationskarl tjänstgöra såsom stationsföreståndarens närmaste man samt

aflösa Honom i tjänsten ocH detta utan särskild ersättning. Med hänsyn

till nu anmärkta förhållanden föreslår kommittén, att stationskarlsförmännens

antal måtte ökas i den omfattning, dels att stadigvarande förmanskap

å större stationer för växellag, i magasin, vid vagnvägar, lastkajer

och hamnspår m. in. mätte i regeln utöfvas af stationskarlsförmän, dels

och att vid mindre stationer, vid hvilka för närvarande hvarken kontorsbiträden

eller stationskarlsförmän förekomme, mätte varda anställd en stationskarlsförman

i stället för stationskarl såsom stationsföreståndarens närmaste

man eller ställföreträdare. Detta afsåge dock icke att gälla för de minsta

stationerna, där endast en eller två stationskarlar vore anställda. Då

benämningen stationskarlsförman syntes kommittén mindre lyckligt vald,

föreslår kommittén att densamma måtte utbytas mot »stationsförman».

Beträffande den omfattning, i Hvilken de nuvarande stationskarlsförmännen

skulle behöfva ökas för genomförande af det nu omhandlade

förslaget, både kommittén genom järnvägsstyrelsen låtit infordra utlåtanden

från vederbörande distriktsförvaltningar. Med ledning af dessa

utlåtanden angifver kommittén antalet erforderliga nya stationsförmansbefattningar

till omkring 350 stycken.

Med frågan om ökning af antalet sist omförmälda befattningshafvare

sammanhängde, anmärker kommittén (sid. 158), i vass man frågan

om kontorsbiträdenas vid trafikafdelningens ställning. Under erinran

omsatt man vid statens järnvägar under senare tider mera allmänt inslagit

på den vägen att till kontorsbiträden ej befordra annan personal

än sådan,, som erhållit utbildning i yttre tjänstgöring och därunder förvärf

vat sig fallenhet och förmåga att deltaga i göromål af jämförelsevis

gröfre art, förordar kommittén i öfverensstämmelse härmed, att till

kontorsbiträden vid trafikafdelning en i regeln mätte befordras stationskarlar.

Vidkommande åter beskaffenheten af kontorsbiträdenas tjänstgöring

uttalar sig kommittén för lämpligheten däraf, att å mindre stationer,

där kontorsbiträde tjänstgjorde såsom stationsföreståndarens närmaste

man och ställföreträdare, kontorsbiträdena måtte efterhand ersättas af

stationsförmän.

Beträffande vidare förhållandena inom den nuvarande stationskarlsförmansgruppen,

syntes det kommittén, att de sysslor, som i vissa fall

utöfvades af befattningshafvare, tillhörande denna grupp, vore af den

maktpåliggande art, att ökningen i arbete och ansvar icke kunde anses

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No /(it. 111

tillräckligt godtgjord genom det nu utgående tilläggsarfvodet, höget ISO

kronor om året, hvilket för närvarande åtnjötes af 54 stationskarlsförmän.

Vid exempelvis Stockholm central och en del andra stora stationer

vore trafikförhållandena af den art, att det kräfdes särskildt

framstående egenskaper hos den person, som vid dylika stationer skulle

utöfva den högsta på en man af betjäningspersonalen ankommande

ledningen af växlingen, hvartill komme, att han hade en talrik personal

under sig. Med hänsyn till nu anmärkta förhållanden föreslår kommittén,

att befattning skafvare, som tjänstgjorde i nyssnämnda egenskap ä

stora bangårdar, där särskildt omfattande växling ägde rum, mätte tilldelas

en särskild högre tjänstegrad under benämning stationsmästare å bangård.

Antalet erforderliga befattningar af detta slag kunde anslås till omkring

ett tjugutal.

Kommittén erinrar i detta sammanhang, att kommitténs förslag

beträffande såväl ökning af stationskarlsförmännens antal som inrättandet

af nyssnämnda befattning icke innebure någon ökning af personalen

öfver hufvud taget utan endast en uppflyttning i tjänstegrad af

en del af den nuvarande personalen.

Äfven i afseende å trafikafdelningens tågpersonal, d. v. s. öfverkonduktörer,

konduktörer och packmästare, föreslår kommittén en viss

omgruppering. Hvad först angår öfverkonduktörerna, erinrar kommittén,

att denna benämning innebure allenast en honnörsgrad, utan att därmed

vore förenadt högre arfvode än för öfriga konduktörer. Att bibehålla

nu omförmälda tjänstegrad, som icke ägde någon motsvarighet i fråga

om arten af vederbörandes tjänstgöring, vore enligt kommitténs förmenande

oegentligt. Däremot föreslår kommittén inrättandet åt en ny

högre tjänstegrad för en viss grupp af ifrågavarande personal nämligen

tågförarna eller, såsom de i vederbörande instruktioner äfven kallades,

l:e konduktörerna. Beträffande fördelningen af göromålen mellan de

särskilda grupperna af tågpersonal anför kommittén följande.

Tågföraren hade befälet å tåget, vore skyldig att gifva akt på signaler,

afgåfve rapport om »klart efter», omhänderhade järnvägens postväskor

och tåget rörande papper samt hölle reda på af- och tillkoppling

af vagnar i tåget, hvilket senare åliggande särskildt å godstågen vore

af ganska ansvarsfull beskaffenhet, hvarjämte han deltoge i bestyret med

visering af biljetter. Å snälltåg, där särskild konduktör vore anställd för

detta ändamål, förrättade denne hufvudsakligen sist nämnda syssla. Packmästarna

tjänstgjorde i denna egenskap å snäll- och persontåg samt hade

då hand om resgodset. Enligt 1906 års arfvodesstat funnes anställda

411 öfverkonduktörer och konduktörer samt 226 packmästare. Dessa

Trafikafdelningens

tågpersonal.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 1C4.

senares tjänstgöring ställde sig i verkligheten sålunda, att ett stort

antal packmästare hade ständig tjänstgöring som 2:e konduktörer,

somliga till och med som l:e konduktörer, under det att de återstående

växelvis förrättade såväl 2:e konduktörs- som packmästartjänst.

Packmästartjänst åter förrättades i ganska stor utsträckning af stationskarlar.

Under åberopande häraf och med framhållande tillika af de

för närvarande rådande ogynsamma befordringsförhållandena för packmästare

hade, meddelar kommittén, uti en till järnvägsstyrelsen ställd

och till kommittén öfverlämnad skrift framställning gjorts från statsbanornas

konduktörsförening därom, att den, som varit packmästare i

högst 5 år och i fortsättningen komme att sköta konduktörstjänst, måtte

befordras till konduktör. I en senare från samma förening till kommittén

ingifven skrift hade hemställan gjorts därom, att packmästargraden

måtte bortfalla samt befordran ske direkt från stationskaris- till konduktörsbefattning.

Hvad befordringsförhållandena angår, så utvisar den såsom bilaga

till kommitténs betänkande fogade statistiska utredningen, att medeltjänsteåldern

för packmästare vid befordran till konduktörstjänst utgör

13,3 år, räknadt från vederbörandes första anställning i ordinarie tjänst.

Medeltalet tjänstår vid befordran från stationskarl till packmästare utgör

för de nuvarande konduktörerna i medeltal 7,8 år, men har för de

för närvarande i packmästaregraden stående sjunkit till 6,6 år.

För att afhjälpa de missförhållanden, som enligt kommitténs

åsikt äro förenade med det nuvarande systemet i fråga om packmästarnas

aflöningsförkållanden, och samtidigt vinna det af kommittén

eftersträfvade syftemålet att afpassa tjänstegrad och aflöning efter

ansvaret och vikten af vederbörandes verksamhet har kommittén

tänkt sig, att packmästargraden borde upphöra samt uppgå i en för

icke tågförande konduktörer och packmästare gemensam grupp, och att därutöfver

skulle inrättas en ny, högre tjänstegrad under benämningen tågmästare,

hvilken skulle omfatta den grupp, som nu benämndes tågförare.

Genom en dylik anordning blefve packmästarnas enligt kommitténs

mening icke oberättigade kraf på löneförbättring tillgodosedt, på samma

gång densamma medförde rättelse i ett förhållande, som väl finge

anses oegentligt, nämligen att konduktörer, mot hvilkas tjänstgöring

ingen allvarsammare anmärkning kunnat göras, men som icke hade

de egenskaper, hvilka erfordrades för den mera ansvarsfulla befattningen

såsom tågförare, kunde uppnå samma aflöning som dessa senare.

Beträffande antalet befattningshafvare inom sistnämnda grupp borde

detta komma att bero på utredning rörande det mera stadigvarande be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 1(11. 11 i?

liofvet af tågförare vid tiden för reformens genomförande. Kommitténs

mening vore emellertid icke, att tågmästare skulle tjänstgöra å tåg al

lokal natur. Approximativt syntes erforderliga antalet tågmästare kunna

uppskattas till omkring 300 stycken.

De nuvarande stationsmästnrna äro föreståndare för stationer al

G:e och 7:e klass. Enligt 1906 års arfvodesstat äro stationsmästarna

sålunda fördelade å dessa stationer, att 212 stycken äro placerade

å 6:e klassens stationer samt 32 stycken å 7:e klassens stationer. Enligt

kommitténs mening skulle föreståndarskapet för en del af de

nuvarande 5:e klass stationerna, livilket nu utöfvades af stationsinspektorer,

efter hand kunna öfverflyttas å stationsmästare. I sammanhang

härmed borde lämpligen stationsmästarstationerna kunna uppdelas i

tre klasser. Med stöd af en inom järnvägsstyrelsen gjord förberedande

undersökning ifrågasätter kommittén, att af de nuvarande mästarstationerna

omkring 60 uppflyttades till 5:e klass, omkring 150 hänfördes till

6:e klass samt omkring 30 räknades till 7:e klass. Återstående 4 stationsmästarstationer

af 6:e klass syntes böra uppflyttas i 4:e klass.

Uti den i 5 § af gällande aflöningsreglemente intagna förteckning

öfver befattningshafvare, som innehafva arfvode efter klass, förekomma

lägst på löneskalan kontorsvakt och notisbärare. Af kontorsvakter finnas

enligt 1906 års arfvodesstat endast 8 stycken och af notisbärare ingen.

Då det befunnits olämpligt att besätta nämnda befattningar, som nu

innehades af ynglingar mellan 16 och 18 år, med ordinarie personal,

samt, enligt hvad för kommittén upplysts, intet hinder förefunnes att

befordra omförmälda kontorsvakter till stationskarlar, föreslår kommittén,

att befattningarna måtte uteslutas ur det nya aflöningsreglementet.

För närvarande finnas enligt gällande lönestat anställda ''portvakter

dels å stationer af l:a klass dels å en del andra stationer och dels å verkstäder.

Då enligt kommitténs mening på innehafvarna af de två

senare slagen af portvaktsbefattningar icke behöfde ställas andra fordringar

än ordentlighet och pålitlighet i allmänhet, anser kommittén

desamma lämpligen böra, i den mån de blifva lediga, upphöra såsom

särskilda befattningar samt de därmed förenade sysslorna uppdragas åt

antingen ordinarie befattningshafvare inom lägsta aflöningsgruppen,

t. ex. betjänte, hvilka, oaktadt de besutte ofvannämnda egenskaper;

af en eller annan anledning t. ex. skada under tjänsteutöfning icke

kunde sköta den befattning, de innehade, eller ock annan för portvaktsgöromål

särskildt. lämpad personal.

Beträffande maskinafdelningens personal inom nyssnämnda grupp,

nämligen lokomotivputsarna, vagnputsarna, kolvakterna och pumparna, bär

Bill. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 131 Raft. 15

Stations
mästare.

Kontorsvakt

och notisbärare.

Portvakter.

Maskinafdelningens

betjäningspersonal.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

kommittén, såsom redan förut anmärkts, funnit lämpligt sammanföra

dem till eu gemensam grupp under benämning vagn- och stallkarlar.

Den nuvarande uppdelningen anser kommittén olämplig redan ur den

synpunkten, att den, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, vore

ägnad att skapa större åtskillnad emellan de särskilda grupperna, än

hvad som vore förenligt med grundsatsen, att personalen borde kunna

användas å så stort verksamhetsområde som möjligt och sålunda icke

bindas vid den sysselsättning, som vederbörande till en början eller

hufvudsakligen blifvit satt att ombestyra.

Hvad angår vagnsmörjarna har deras tjänstgöring efterhand afsevärdt

förändrats. Ursprungligen användes vagnsmörjarna uteslutande

såsom tågpersonal. De medföljde tåget för ombesörjande af smörjning

af vagnslager, skötande af värmeledning samt såsom medhjälpare vid

bromsning. Till följd af förbättrade konstruktioner å vagnarna och genom

användande af mineraloljor till smörjning minskades emellertid faran

för varmgång, så att behofvet af tillsyn å vagnarna under tågets gång i

väsentlig mån inskränktes. På grund af dessa förhållanden infördes å I,

II, III och IV distrikten den förändrade anordning, att vagnsmörjarna

medfölja endast snälltåg. Större delen af vagnsmörjarna å nämnda distrikt

är däremot placerad å stationerna, där de utöfva tillsyn dels öfver

vagnarna i tågen vid dessas uppehåll och dels öfver vagnar å stationerna, å

hvilka senare vagnar de förse lagren med olja och afhjälpa smärre

brister.

Med hänsyn därtill att de nuvarande personvagnarna äro försedda

med åtskilliga apparater för bromsning, uppvärmning, luftväxling och

belysning, hvilka särskildt å nattågen erfordra tillsyn af personer

med sådan utbildning, att de vore i stånd att afhjälpa smärre fel, föreslår

kommittén, i enlighet med en från statsbaneförvaltningens sida redan

framlagd plan, att å större snälltåg och särskildt nattågen måtte anställas

så kallade vagnskötare, hvilka skulle ersätta de åkande vagnsmörjarna.

Beträffande nuvarande vagnsmörjare, hvilkas antal enligt 1906 årsarfvodesstat

utgjorde 186 stycken, vore meningen att de bland dem, som icke

kunde befordras till vagnskötare, skulle upptagas bland gruppen vagnoch

stallkarlar.

• I fråga om de i nuvarande aflöningsstat upptagna maskinisterna,

hvilka sköta ångpannor, enklare maskiner, pumpverk och dylikt, gäller,

att flertalet af dem icke kan, enligt hvad kommittén framhåller,

likställas med verkliga maskinister å andra områden, som i regeln

måste innehafva speciell fackutbildning, under det att förstnämnda befattningshafvare

i allmänhet äro arbetare, som uppöfvats vid statens

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

järnvägar. På grund häraf föreslår kommittén, att dessa måtte erhålla

benämningen maskin- och pannskötare. Till denna grupp borde enligt

kommitténs mening äfven hänföras en del af nuvarande pumpare, nämligen

sådana, hvilkas uteslutande sysselsättning vore att utöfva tillsyn

vid större pumpstationer. Då emellertid behof förefunnes att i ordinarie

tjänst kunna anställa maskinist i verklig mening vid större kraftanläggningar,

elektriska belysningsstationer och dylikt, hvilkas skötsel

förutsatte fackutbildning, och en dylik person fördenskull måste aflönas

högre än nuvarande maskinister äfven med af kommittén för dem föreslagen

löneförbättring, föreslår kommittén, att en ny maskinistbefattning

med högre arfvode måtte inrättas.

Hvad angår personalen å statens järnvägars förråd, så tjänstgöra

därstädes endast ett slags ordinarie betjänte, nämligen materialvakter.

Denna anordning motsvarade, anmärker kommittén, behofvet under tidigare

enklare förhållanden, men i den mån som den allmänna rörelsen

å statens järnvägar ökats, och i samband därmed verksamheten å järnvägens

förråd utvecklats, hade det visat sig önskvärdt, att en uppdelning

af ifrågavarande personal måtte kunna äga rum, så att vissa befattningshafvare,

åt hvilka särskildt ansvarsfulla sysslor blifvit anförtrodda, måtte

kunna erhålla högre aflöning än deuöfriga ordinarie förrådspersonalen. Bland

dylik mera kräfvande verksamhet kunde framhållas förmanskapet å de stora

förråden, hvarmed följde ansvaret för en mängd dyrbara materialiers mottagning,

förvaring och utlämnande, och vidare tillsynen öfver lossning och

lastning af kol å de stora kolemottagningskamnarna, därvid betydande värden

stode på spel och stora fordringar i afseende å duglighet och redbarhet

måste ställas å de personer, som vid dessa tillfällen hade att bevaka järnvägens

intressen. Vederbörande förrådsförvaltare å distriktet, som hade

ledningen öfver nämnda arbeten, vore nämligen urståndsatt att därvid utöfva

den omedelbara dagliga tillsynen, utan vore bestyret härmed anförtrodt

åt förrådens betjäningspersonal. Å andra sidan vore de sysslor, som utfördes

af en del personal vid förråden, af enklare beskaffenhet och af

den art, att de hufvudsakligen kräfde ärlighet och ordentlighet. För

bestridande af sistnämnda slag af tjänstgöring, som för närvarande delvis

utöfvades af extra personal, har kommittén föreslagit tillsättande af

de förut omförmälda förrådsvakterna. Då dessa enligt kommitténs mening

skulle kunna förestå smärre förråd och därifrån själfständigt utlämna

materialier samt sålunda bära ett visst ekonomiskt ansvar, har kommittén

ansett lämpligt, att för sådant ändamål måtte anställas ordinarie personal

om ock med lägre aflöning än den för nuvarande materialvakter bestämda.

Såsom tillsyningsmän för afdelningar af hufvudförråden äfvensom vid större

Förrådens

betjänings
personal.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Stallförmän.

Eanmästare.

116 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

filialförråd samt vid en del kolemottagningshamnar har kommittén vidare

funnit böra anställas förrådsförmän. Till innehafvare af dessa befattningar,

som erfordrade särskild pålitlighet och duglighet i allmänhet

äfvensom, hvad tjänstgöringen å förråden beträffade, fullständig kännedom

om därstädes befintliga varor samt vana vid expeditionsgöromål, skulle uttagas

erforderligt antal ur materialvakternas klass. Slutligen borde vid

hvarje hufvudförråd för utöfvande af förmanskap för all därstädes tjänstgörande

betjäningspersonal anställas för rådsmästare.

Af nu anställda 37 materialvakter skulle enligt kommitténs mening

7 kunna uppflyttas till förrådsmästare och de öfriga 30 öfverflyttas till

gruppen förrådsförmän.

Å de större lokomotivstationerna innehar lokomotivmästaren befälet

öfver därstädes anställd såväl lokomotivpersonal som stallpersonal. Å

de mindre lokomotivstationerna, hvarest anställandet af en dylik befattningshafvare

icke ansetts erforderligt, utöfvas förmanskapet öfver stallpersonalen

på olika sätt. Å en del platser, där vagnförmän äro placerade,

hafva dessa i vissa fall mot särskild godtgörelse fått öfvertaga

nämnda funktion, å andra ställen har man för ifrågavarande ändamål

under benämningen putsareförmän antingen i lokomotivstallarna anställt

dugliga verkstadsarbetare, åt hvilka man på grund af deras anställning

i extra ordinarie tjänst kunnat bereda en högre aflöning än hvad som

enligt aflöningsreglementet är bestämd för putsare och med dem likställda,

eller också för tjänstgöring i berörda egenskap utvalt de dugligaste

bland stallpersonalen, hvilka i dylika fall erhållit särskild gratifikation.

För utöfvande af nu ifrågavarande förmanskap öfver personalen å

vissa lokomotivstationer föreslår kommittén inrättande af en särskild

ordinarie befattning under benämningen stallförman. Antalet stallförmän

har kommittén approximativt beräknat till 34 stycken.

1 fråga om banmästarnas åligganden anmärker kommittén (sid. 166),

att däri inginge bland annat, att hvar inom sin afdelning utöfva förmanskap

öfver banvakterna samt att hafva närmaste tillsyn öfver därstädes

pågående arbeten. På grund af lokala eller trafikförhållanden

gällde emellertid, att å en del banmästarafdelningar dessa arbeten

i allmänhet vore af enklare beskaffenhet och hufvudsakligen

bestode i det regelbundna vidmakthållandet af banans öfverbyggnad, under

det att å andra afdelningar dels banunderhållet kräfde särskildt ansvarsfull

tillsyn och dels vidlyftigare och svårskötta arbeten mera allmänt

förekomme. Då för närvarande ingen skillnad i aflöning ägde rum för banmästare

å olika afdelningar, hade svårigheter yppats att med dugligt folk

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

besätta banmästarbefattningarna å sistnämnda afdelningar. Visserligen

hade man i vissa fall sökt utjämna förhållandena genom att förkorta

de svårare banmästarafdelningarna och därigenom lindra den banmästaren

åliggande inspektionstjänsten, men praktiska svårigheter mötte

ofta att genomföra en dylik anordning, hvilken dessutom mången

gång icke vore tillfyllest att afhjälpa omförmälda olägenheter. På grund

af nu anmärkta förhållanden och i öfverensstämmelse med den förut

af kommittén uttalade grundsatsen, att det mera ansvarsfulla arbetet

kräfde högre betalning, föreslår kommittén, att innehafvarna af de

mera kräfvande banmästarbefattningarna måtte erhålla högre ordinarie arfvode

än öfriga banmästare samt benämnas banmästare af l:a klass.

Jag öfvergår härmed till kommitténs (å sid. 168—185) framlagda

förslag till ordinarie arfvoden för ofvan omförmälda i aflöningshänse- ''betjäningsende

öfver den s. k. stationskarlsgruppen stående befattningshafvare eller grader.

med dem likställda.

Till närmast högre aflöningsgrupp har kommittén hänfört eldare,

de nya befattningarna förrådsförmän, maskin- och pannskötare samt vagnskötare

äfvensom stationsmästare ä 1 :e klassens station; och skulle arfvodet

för dem bestämmas på följande sätt: begynnelsearfvode 900

kronor, hvilket arfvode med tre års mellanrum ökas till resp. 1,020,

1,140, 1,260 och 1,380 kronor sålunda, att sistnämnda arfvode uppnås

efter 12 års ordinarie tjänst räknadt från det begynnelsearfvodet

erhållits.

Sammanlagda beloppet af aflöningen för eldarna, hvilka för närva- Eldare.

rande endast i jämförelsevis ringa utsträckning åtnjuta fri bostad och

sålunda i regeln'' uppbära dyrtidstillägg, utgör, inberäknadt hyresbidrag,

dyrtidstillägg och tillfälligt lönetillägg för dem, hvilkas arfvode icke

öfverstiger 960 kronor, lägst 1,010 kronor 40 öre och högst 1,425

kronor 60 öre. Om hyresbidraget ej medräknas, utgöra motsvarande

siffror 866 kronor 40 öre och 1,209 ‘kronor 60 öre. Eldarna uppbära

därjämte milpenningar, hvilka, frånsedt några fa fall, växla mellan lägst

243 kronor och högst 298 kronor. I fråga om beklädnadsförmånen äro

eldarna i likhet med öfrig lokomotivpersonal berättigade att erhålla

mössa och päls in natura.

Vid en jämförelse mellan eldarnas nuvarande aflöning, däruti inberäknadt

dyrtidstillägg och tillfälligt lönetillägg, å ena, samt den utaf

kommittén för dem föreslagna aflöningen, å andra sidan, skulle det kunna

synas, anmärker kommittén, som om kommitténs förslag icke skulle medföra

någon afsevärd förbättring i deras aflöningsvillkor. Med hänsyn emel
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Förråds
förmän.

Maskin- och

pannskötare.

Vagnskötare.

lertid därtill att eldarna företrädesvis vore placerade å orter med höga

hyrespris, därvid ett flertal af dem skulle erhålla den utaf kommittén föreslagna

högre hyresersättningsprocenten, hvartill skulle komma ortstillägg

å de allra dyraste platserna, hade kommittén icke ansett sig böra föreslå

deras ordinarie arfvode högre än hvad ofvan angifvits. Dessutom kunde

anmärkas, att kommitténs förslag till ordnande af beklädnadsförmånen

innebure en icke oväsentlig förbättring i eldarnas aflöning, nämligen så

till vida att de enligt kommitténs mening borde erhålla 90 kronor om året

i beklädnadsersättning äfvensom öfverdragskläder in natura.

Till förrådsförmän skulle jämlikt kommitténs förut omhandlade förslag

till vissa omgrupperingar befordras nuvarande materialvakter. Dessa

sistnämnda utgöra enligt 1906 års arfvodesstat 37 stycken, af hvilka 13

hafva inkvartering in natura och de öfriga åtnjuta hyresbidrag. Det

ordinarie arfvodet utgör enligt gällande aflöningsreglemente lägst 840

och högst 1,200 kronor, hvartill komma för de därtill berättigade tillfälligt

lönetillägg samt dyrtidstillägg.

Om också kommitténs förslag i fråga om ordinarie arfvode åt

förrådsförmän endast innebure den förhöjning i den till nuvarande materialvakter

utgående aflöning, att slutaflöningen höjdes från 1,200 till 1,380

kronor samt för de materialvakter, hvilka åtnjöte dyrtidstillägg, åtminstone

i de lägre aflöningsklasserna, skulle medföra minskning i dem

redan nu tillkommande kontanta aflöningsförmåner, komme enligt kommitténs

förmenande, ersättning därför att beredas dels därigenom, att

samtliga förrådsförmän enligt kommitténs förslag skulle erhålla naturainkvartering,

bestående af två rum och kök jämte bränsle, hvilken förmån

å de större orter, där förrådsförmännen i regeln skulle vara placerade,

finge anses äga betydligt högre värde än dyrtidstillägget, dels

därutinnan, att åtskilliga förrådsförmän kunde antagas komma i åtnjutande

af ortstillägg, dels ock genom utsikten att erhålla befordran till

den högre befattningen förrådsmästare.

Hvad som här ofvan anförts beträffande aflöning åt förrådsförmän

och materialvakter gällde, yttrar kommittén vidare, i viss mån jämväl

kommitténs förslag till arfvode åt maskin- och pannskötare, såsom flertalet

af de nuvarande maskinisterna hädanefter skulle benämnas, dock

med den modifikation, att någon befordran icke syntes kunna för dem

ifrågakomma, samt att deras inkvarteringsförmån för framtiden skulle

inskränka sig till ett rum och kök jämte bränsle.

Vidkommande vidare den nya befattningen vagnskötare, som jämväl

skulle tillhöra nu omhandlade aflöningsgrupp, framhåller kommittén,

att dessa befattningshafvare med hänsyn till de kraf i fråga om före
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

P Kungl Majt:s Nåd. Proposition N:o 164.

gående utbildning, som borde ställas å dem och som kunde antagas

medföra jämförelsevis sen befordringsålder, ansetts böra likställas

med eldarna, ehuru deras tjänstgöring syntes blitva mindre ansträngande

än dessa senares. Med hänsyn härtill har emellertid kommittén ansett,

att de vid tjänstgöring å tåg borde åtnjuta milpenningar efter samma

grunder som trafikafdelningens tågpersonal och sålunda till mindre belopp,

än hvad som tillkomme eldarna.

Hvad slutligen angår stationsmästarna å 7:e klassens station, utgör

deras arfvode enligt gällande aflöningsreglemente lägst 780 och

högst 960 kronor, hvartill kommer det tillfälliga lönetillägget å 60

kronor. Samtliga stationsmästare med undantag af en hafva bostad in

natura, hvarjämte de åtnjuta beklädnad in natura. Löneförhöjningarna

för nu ifrågavarande stationsmästare ske för närvarande så, att de efter

2 år erhålla 840 kronor, tre år därefter 900 kronor och efter ytterligare

tre år och sålunda efter sammanlagdt åtta år högsta arfvodet 960

kronor.

Näst efter nu omhandlade aflöningsgrupp komma enligt kommitténs

förslag konduktörer, stationsförmän, portvakter å l:a klassens station

eller vid verkstad samt manliga kontorsbiträden.

I likhet med föregående grupp skulle dessa befattningshafvare såsom

begynnelsearfvode erhålla 900 kronor med löneförhöjningar hvart

tredje år å 120 kronor, så att ett arfvode af 1,380 kronor uppnås efter

12 år, men därutöfver skulle efter ytterligare tre år tillkomma en löneförhöjning

å 120 kronor. Denna sista löneklass vore enligt kommitténs

mening särskildt afsedd att tillgodose kontorsbiträdena, stationsförmän

och portvakter å l:a klassens station, hvilka på grund

af bristande befordringsmöjligheter ofta blefve kvarstående i graden,

och hvad konduktörerna anginge kunde de redan nu uppnå ett högsta

arfvode af 1,500 kronor.

Beträffande aflöningen åt konduktörer erinrar kommittén i öfrigt, att

kommitténs förslag härutinnan ägde samband med den af kommittén

förordade sammanslagningen till en gemensam konduktörsklass af nuvarande

packmästare och sådana konduktörer, som icke gjorde ständig

tjänst såsom tågförare, samt utbrytning af sistnämnda grupp under

benämning tågmästare. Packmästarna, som i regeln icke hade bostad

in natura, åtnjöte för närvarande i kontanta löneinkomster, inberäknadt

hyresbidrag, dyrtidstillägg och tillfälligt lönetillägg, men frånsedt

milpenningar, lägst 1,010 kronor 40 öre och högst 1,327 kronor 20 öre,

hvilken senare aflöning ernåddes efter 12 år, hvarjämte de vore till
-

Stationsmästare

å 7:e

kl. station.

Konduktörer.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj::s Nåd. Proposition No 164.

Tygmästare.

Stations
förmän.

erkända förmånen af beklädnad in natura, värderad till 100 kronor. Såsom

ofvan anmärkts, kunde för närvarande medeltalet tjänstår för befordran

från stationskarl till packmästare beräknas till 6,6 år. Beträffande

nuvarande konduktörer uppginge motsvarande aflöningsförmåner för dem

till lägst 1,168 kronor 80 öre och högst 1,980 kronor. Medeltjänsteåldern

vid befordran till konduktörstjänst utgjorde 13,3 år, räknadt från

vederbörandes antagning i ordinarie tjänst.

Enligt kommitténs förslag skulle aflöningen, oberäknad! beklädnadsförmånen,

för den nya konduktörsgruppen utgöra, på de billigaste

platserna, där ersättningen för hyra och bränsle skulle uppgå till 20

procent, lägst 1,080 kronor och högst 1,800 kronor samt på de dyraste

platserna, där nämnda ersättning skulle utgöra 40 procent och där dessutom

ortstillägg skulle utgå, lägst 1,320 kronor och högst 2,160 kronor.

I detta sammanhang framhåller kommittén att, då flertalet af ifrågavarande

personal vore placeradt i städer och vid större stationer med dyra

hyrespriser, komme hyresersättningen för dem i regeln att öfverstiga

20 procent samt uppgå för ett icke ringa antal till 40 procent.

För bedömande af förhållandet emellan af kommittén föreslagna

och nuvarande aflöningsförhållanden för packmästare och konduktörer

bör i detta sammanhang beröras frågan om aflöningen åt den nya befattningen

tågmästare. För denna befattning föreslår kommittén ett begynnelsearfvode

af 1,200 kronor, hvilket skulle höjas efter tre år till

1,500 kronor och efter ytterligare tre år till 1,800 kronor. Med tillagd ersättning

för hyra och bränsle motsvarar detta å en ort med billiga hyror

lägst 1,440 kronor och högst 2,160 kronor samt å en ort med

högsta hyresersättning och ortstillägg för därtill berättigade lägst 1,740

och högst 2,450 kronor.

I fråga om den löneförbättring, som innefattas i kommitténs förslag

till ordnande af aflöningsförhållandena för trafikafdel ni agens tågpersonal,

tillåter jag mig vidare hänvisa till hvad kommittén härom yttrat

(sid. 173).

Hvad angår stationsförmännen, som skulle motsvara de nuvarande

stationskarlsförmännen, utgör de sistnämndas arfvode för närvarande

lägst 660 och högst 960 kronor eller, om det tillfälliga lönetillägget

inberäknas, lägst 720 och högst 1,020 kronor. Af 435 stationskarlsförmän

innehafva enligt 1906 års arfvodesstat 293 fri bostad; de öfriga

åtnjuta hyresbidrag jämte dyrtidstillägg. Enligt hvad förut anmärkts,

utgår till större delen af de å l:a—3:e klassens stationer tjänstgörande

stationskarlsförmän tilläggsarfvode å lägst 60 och högst 180 kronor om

året, hvilken aflöningsform emellertid enligt kommitténs förslag skulle

försvinna. Sistnämnda belopp tillkommer företrädesvis i tjänsten äldre

stationskarlsförmän och utgår för närvarande till 54 stycken. Inberäk
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1(14. 121

midt dylikt arfvode uppgår alltså den kontanta aflöningen utom bekläd - nadsersättning för en stationskarlsförman med fri bostad till lägst 780

och högst 1,200 kronor.

Dessa lönevillkor för stationskarlsförman vore enligt kommitténs

mening i högre grad än i fråga om flera andra betjäningskategorier

otillfredsställande, då hänsyn toges till vederbörandes tjänstgöring. I

och med tralikens snabba utveckling hade nämligen, särskild! å

större stationer, de sysslor, som utfördes af stationskarlsförmän och

särskild! föreståndarskapet vid växling blifvit af alltmera kräfvande

natur. På grund häraf hade också kommittén i ett annat sammanhang

förordat inrättande af en ny befattning nämligen stationsmästare

å bangård, hvilken befattning skulle finnas å stationer med särskildt

svåra växlingsförhållanden. Arfvodet för denna befattning anser kommittén

böra utgå lika med det för tågmästare föreslagna eller lägst 1,200

kronor, hvilket arfvode skulle höjas efter tre år till 1,500 kronor och

efter ytterligare tre år till 1,800 kronor. Därtill skulle komma bostad

in natura om två rum och kök. Oafsedt den förbättring i de nuvarande

stationskarlsförmännens lönevillkor, som sålunda vinnes genom

ökade befordringsmöjligheter, innefattar kommitténs ofvan angifna

förslag till arfvode för stationsförmännen, enligt hvad kommittén framhåller,

en icke oväsentlig höjning särskildt i slutaflöningen, som skulle

ökas från 1,200 kronor, med beräkning af högsta tilläggsarfvodet, 180

kronor, till 1,500 kronor oberäknadt dyrortstillägget å de orter, där detta

skulle utgå. Därtill komme, tillägger kommittén, att kommittén ifrågasatt

förbättring i stationskarlsförmännens inkvartering så till vida, som

enligt kommitténs mening samtliga stationsförmän borde kunna erhålla

2 rum och kök mot endast ett rum och kök enligt nu gällande bestämmelser.

I detta sammanhang anmärker kommittén, att tjänsteåldern i

medeltal vid befordran från stationskarl till stationskarlsförman. hade

enligt statistiken utgjort 10,9 år, samt att medeltalet tjänstår vid befordran

till stationsmästare, hvilken befattning rekryterades dels från

stationskarlsförmän och dels från kontorsbiträden, hade beräknats till

18 år.

Till samma aflöningsgrupp som stationsförmännen, d. v. s. med

arfvode af lägst 900 och högst 1,500 kronor, skulle, såsom ofvan angifvits,

äfven höra portvakter ä l:a klassens station. Dessa, som för närvarande

samtliga innehafva fri bostad, äro jämväl enligt nu gällande aflöningsreglemente

likställda med stationskarlsförmän. Den af kommittén för

dem föreslagna jämförelsevis höga aflöningen har kommittén motiverat

Bill. till Mlcsd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 131 Höft. 16

Portvakter å

l:a kl. station

och vid verkstad.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Kontors
biträden.

122 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

därmed, att de måste innehafva språkkunskap, hvarjämte hänsyn tagits

därtill att deras befordringsutsikter vore synnerligen små.

Hvad särskild! angår portvakter vid verkstad, har kommittén, såsom

förut omnämnts, ansett onödigt att för framtiden bibehålla nämnda syssla

såsom en särskild befattning. Då emellertid kommittén finner någon

löneförbättring böra beredas de nuvarande innehafvarna af dessa portvaktsbefattningar,

hvilka i likhet med portvakter å l:a klassens station

åtnjuta i aflöning, inberäknadt det tillfälliga lönetillägget, lägst 720 kronor

och högst 1,020 kronor, har kommittén, som jämväl tagit hänsyn därtill

att så godt som inga befordringsutsikter stode dem till buds, föreslagit,

att de i afseende å arfvode måtte likställas med portvakter å l:a klassens

station, dock med den begränsning att maximiarfvodet skulle utgöra

1,260 kronor, hvilket skulle uppnås efter 9 år.

Nuvarande kontanta aflöning för manliga kontor sbiträden utgör, inberäknadt

tillfälligt lönetillägg, lägst 660 och högst 1,080 kronor.

För de kontorsbiträden, som icke åtnjuta fri bostad, hvilket förhållande

äger rum beträffande flertalet, tillkomma hyresbidrag samt

dyrtidstillägg, hvadan den kontanta aflöningen för dessa utgör lägst

852 och högst 1,425 kronor 60 öre. Samtliga kontorsbiträden åtnjuta

därjämte beklädnad in natura.

Det öfvervägande största antalet manliga kontorsbiträden vid distrikten

tillhör trafikafdelningen, hvarjämte ett icke obetydligt antal

är anställdt vid maskinafdelningen samt några få dessutom vid de öfriga

af delningar na.

I afseende å de utaf kommittén ifrågasatta aflöningsförhållanden

för manliga kontorsbiträden erinrar kommittén, att kommitténs

förslag till ordnande af inkvarteringsförmånen för betjäningen i allmänhet

innebure en afsevärd förbättring i kontorsbiträdenas aflöningsvillkor,

då nämligen enligt nämnda förslag gifta kontorsbiträden,

hvilka hade yttertjänst, skulle erhålla inkvartering in natura, under det

att kontorsbiträden, som hade expeditionstjänst, skulle erhålla kontant

ersättning för bostad och bränsle, hvilken ersättning, med hänsyn därtill

att sistnämnda kategori af kontorsbiträden företrädesvis förekomme

å större stationer, kunde antagas komma att för flertalet utgå med

högre procent än den nuvarande.

Till en gemensam aflöningsgrupp har kommittén sammanfört banmästare

af 2:a klass, vagnförmän och den nya befattningen stallförmän

äfvensom stationsmästare å 6:e klassens station. För denna grupp skulle

aflöningen utgöra lägst 1,020 kronor med fyra löneförhöjningar å 120

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o Kil. 123

kronor hvart tredje år, så att högsta aflöningen 1,500 kronor, uppnås

efter 12 år.

Begynnelseaflöningen för banmästare, hvilka på ett par undantag

när innehafva bostad in natura, utgör för närvarande 780 kronor eller

med tillfälligt lönetillägg 840 kronor; och erhålla de efter 10 år med

fyra löneförhöjningar, tre å 60 kronor hvar och en å 120 kronor,

en högsta aflöning af 1,080 kronor. Enligt hvad som framgår af motiveringen

till kommitténs förslag rörande inrättande af nya banmästarbefattningar

af l:a klass, har kommittén ansett en aflöningsförbättring

i främsta rummet påkallad för banmästare å mera svårskötta afdelningar.

Men äfven för öfriga banmästare har kommittén, med hänsyn till omfattningen

af de banmästare i allmänhet åliggande göromål, funnit

sig böra föreslå en icke oväsentlig aflöningsförbättring särskilt i afseende

å slutaflöningen, hvilken med 420 kronor skulle öfverstiga den

nuvarande. Såsom motiv härför anför kommittén, att, ehuru kommitténs

nyssberörda förslag till organisationsförändring inom banmästarkåren

komme att medföra ökad utsikt till befordran för banmästarna, det i

allt fall komme att inträffa, att ett flertal banmästare på grund af

bristande befordringsmöjligheter måste kvarstanna inom graden.

Vidkommande de s. k. nattbanmästarna, hvilka hafva till uppgift att

från nattågen utöfva kontroll däröfver, att banvakterna verkställa föreskrifven

postering för dessa tåg, har järnvägsstyrelsen bestämt, att de

skola erhålla ett maximiarfvode af 900 kronor. I gällande aflöningsreglemente

finnes emellertid ingenting föreskrifvet rörande särskilda

aflöningsvillkor för denna kategori af banmästare, utan förekommer

nyssnämnda bestämmelse allenast i de af styrelsen fastställda grunderna

för förslag till löneförhöjningar för personal med aflöning efter klass.

Enligt hvad för kommittén blifvit upplyst, skulle järnvägsstyrelsen vara

betänkt på att införa förändrade anordningar i afseende å ifrågavarande

kontroll eller åtminstone att låta nattbanmästarinstitutionen i dess nuvarande

form upphöra. Då emellertid de nuvarande nattbanmästarna,

hvilkas tjänsteåligganden dock icke enligt kommitténs uppfattning i ansvarsfullhet

kunde jämföras med öfriga banmästares, syntes böra erhålla

någon löneförbättring, föreslår kommittén, att de måtte erhålla begynnelsearfvode

och två löneförhöjningar lika med öfriga banmästare, men

att högsta arfvodet begränsas till 1,260 kronor.

Till samma aflöningsgrupp som banmästare skulle, såsom ofvan

nämnts, höra vagnförmän. I afseende å aflöning skilja de sig för närvarande

från banmästarna därutinnan, att de börja med en löneklass

högre än banmästarna eller med 840 kronor och uppnå maximiarfvodet,

Banmästare

af 2:a klass.

Natthanmä
stare.

Vagnförmän,.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Stallförmän.

Stationsmästare,

å 6:e

kl. station.

Banmästare

af l:a klass,

tågmästare,

stationsmästare

å 5:e

kl station,

stationsmästare

å

bangård,

förrådsmästare,

trädgårdsmästare.

1,080 kronor, redan efter sju år. Af 54 stycken enligt 1906 års arfvodesstat

anställda vagnförmän sakna 20 bostad in natura, Indika senare

alltså uppbära hyresbidrag och dyrtidstillägg.

Hvad slutligen angår innehafvarna af den nya befattningen såsom

stallförman, har kommittén ansett dem i fråga om föregående utbildning

samt tjänsteställning kunna likställas med vagnförmännen och förty

hänfört dem till samma aflöningsgrupp som dessa.

För stationsmästare ä 6:e klassens station utgör ordinarie arfvodet

för närvarande lägst 960 kronor, hvilket arfvode efter tre år ökas till

1,080 kronor och efter ytterligare tre år till 1,200 kronor. Om det

tillfälliga lönetillägget medräknas, innehafva redan nu dessa befattningshafvare

en begynnelseaflöning af 1,020 kronor, hvadan den af kommittén

föreslagna löneförbättringen består däruti att slutaflöningen icke

oväsentligt ökats. Dessutom skulle i anledning af kommitténs i annat

sammanhang framlagda förslag att besätta föreståndarskapet för 5:e

klassens stationer med stationsmästare och att uppflytta en del 6:e

klassens stationer till nämnda högre klass den förbättring i stationsmästarnas

å 6:e klassens stationer aflöningsvillkor inträda, att möjlighet

till befordran skulle beredas dem.

1 ordningen närmast öfver stationsmästarna å 6:e klassens station

bör enligt kommitténs mening komma en aflöningsgrupp, omfattande

dels de af kommittén föreslagna nya befattningarna banmästare af l:a

klass, tågmästare, stationsmästare å 5:e klassens station, stationsmästare ä

bangård samt förråd smästare, dels ock trädgårdsmästare.

För denna grupp har kommittén ansett sig böra föreslå begynnelsearfvode

af 1,200 kronor, stigande efter tre år till 1,500 kronor

och efter ytterligare tre år till 1,800 kronor. Denna löneskala skiljer

sig, anmärker kommittén, från de för förut omhandlade aflöningsgrupper

tillämpade därutinnan, att löneförhöjningarna till beloppet ökats, samtidigt

med att tidsperioden, inom hvilken högsta aflöningen uppnås, förkortats.

Den synpunkt, som härvidlag varit för kommittén bestämmande,

har varit den, att då samtliga bemälde befattningshafvare med undantag af

trädgårdsmästarna före sin befordran till resp. befattningar i regeln passerat

ett flertal ordinarie befattningsgrader och sålunda vunnit sin ifrågavarande

befordran vid mera framskriden ålder, funnes intet skäl att för dem

framskjuta tiden för uppnående af högsta aflöningen. Vidkommande

trädgårdsmästarna syntes den för dem erforderliga förberedande utbildningen

kunna likställas med öfriga befattningshafvares tjänstgöringstid

i lägre grad vid statens järnvägar.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Beträffande det föreslagna arfvodets afpassning efter resp. befattningars

vikt och ansvar åberopar kommittén, hvad först angår hanmästarna

af l:a klass, stationsinästarna ä hangård och för rådsmästarna,

de af kommittén anförda skäl för inrättande af berörda befattningar,

hvaraf enligt kommitténs åsikt framginge, att å deras innehafvare ställdes

sådana anspråk å duglighet och pålitlighet, att det föreslagna arfvodet

icke kunde anses för högt tilltaget. I fråga om tågmästarna framhåller

kommittén, att det för konduktörer för närvarande bestämda högsta

arfvodet, 1,500 kronor, utgått oförändradt alltsedan år 1874, hvadan

den af kommittén föreslagna förhöjningen — äfven om hänsyn tages till

kommitténs förslag till ökning af inkvarteringsprocenten å dyrare platser

— icke finge anses oskälig. Vidkommande stationsinästarna å 5:e klassens

station syntes vid arfvodets bestämmande böra tagas i betraktande det

arfvode, som för närvarande utginge till stationsinspektorer å stationer

af samma klass, nämligen lägst 1,500 och högst 2,100 kronor. Hvad

slutligen anginge trädgårdsmästarna, utgjorde deras ordinarie arfvode

enligt aflöningsreglementet för närvarande lägst 840 kronor och högst

1,200 kronor, hvilket senare arfvode jämlikt grunderna för uppflyttning

i löneklass erhölles efter 10 år. Med hänsyn till de aflöningar, som

för närvarande betalades till utbildade trädgårdsmästare, samt de. fordringar,

som ställdes å innehafvare af dylik befattning vid statens järnvägar,

vore enligt kommitténs förmenande det af kommittén föreslagna

arfvodet, lägst i,200 och högst 1,800 kronor, icke för högt tilltaget.

I aflöningshänseende närmast öfver nu omhandlade grupp borde enligt

kommitténs mening komma lokomotivförare, öfverbanmästare och den nya

maskinistbefattningen. Liksom föregående grupp skulle dessa, erhålla

begynnelsearfvode med 1,200 kronor, stigande efter tre år till 1,500

kronor och efter ytterligare tre år till 1,800 kronor, men (härutöfver

skulle de efter ännu en treårsperiod erhålla en löneförhöjning å 300

kronor, så att högsta aflöningen, 2,100 kronor, skulle kunna erhållas

efter nio års anställning i resp. befattning.

Enligt gällande aflöningsreglemente utgör ordinarie arfvodet för

lokomotivförare lägst 960 och högst 1,800 kronor, och förekomma fyra

löneförhöjningar med resp. 2, 2, 3 och 5 års mellanrum. Kommittén

framhåller emellertid, att 960 kronors-arfvodet i regeln icke kommer till

användning såsom begynnelseaflöning för lokomotivförare, utan börjar

de i regeln med 1,080 kronor, hvilket berodde därpå, att de till lokomotivförare

befordrade eldarna under föregående regelbunden tjänstgöring

Lokomotiv
förärt.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kimgl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 164.

såsom extra förare erliölle en ersättning af 50 öre om dagen och därigenom

vid tiden för sin befordran i allmänhet vore i åtnjutande af en

fast inkomst, som, frånsedt milpenningar, öfverstege 960 kronor. Den

faktiska löneförhöjningsperioden utgjorde sålunda i regeln 10 år. Endast

ett jämförelsevis ringa antal lokomotivförare åtnjöte bostad in natura,

hvarför de i allmänhet erhölle hyresbidrag och dyrtidstillägg. Inberäknadt

dessa aflöningsförmåner utgjorde begynnelseaflöningen i regeln för

lokomotivförare 1,425 kronor 6Ö öre och slutaflöningen 2,376 kronor.

Därtill komme milpenningar, livilkas medeltal växlade mellan lägst 381

kronor och högst 597 kronor.

Det af kommittén föreslagna ordinarie arfvodet är, om dyrtidstilllägget

medräknas, endast obetydligt högre än nuvarande arfvode.

Emellertid anmärker kommittén, att öfvervägande antalet lokomotiviörare

vore placeradt å stationer, där enligt kommitténs förslag högre

hyresersättning än 20 procent af arfvodet skulle komma att utgå, att

ett icke ringa antal af ifrågavarande betjänte med aflöning icke öfverstigande

1,500 kronor därjämte skulle erhålla dyrortstillägg, samt att

kommitténs förslag att tilldela lokomotivförarna beklädnadsersättning

med. 120 kronor medförde en afsevärd ökning i den lokomotivförarna

nii tillkommande beklädnadsförmånen. Sålunda innefattade, menar kommittén,

dess löneregleringsförslag i sin helhet en icke oväsentlig förbättring

i lokomotivförarnas aflöningsvillkor. I Stockholm med närliggande

stationer skulle sålunda lokomotivförarna kunna uppnå en högsta

aflöning af 2,870 kronor utom milpenningar.

öfverman- Hvad härefter angår öjverbanmästarna, skulle dessa erhålla en löneklass

mas are. ^ 300 kronor utöfver det för banmästare af l:a klass föreslagna högsta arfvodet,

1,800 kronor. För närvarande åtnjuta öfverbanmästarna i ordinarie

arfvode lägst 900 kronor och högst 1,800 kronor. Löneuppflyttningsperioden

utgör 15 år. Beträffande öfverbanmästarnas inkvarteringsförmån

erinrar kommittén, att dessa befattningshafvare före 1897 års lönereglering

voro berättigade att erhålla bostad in natura, men att denna förmån enligt

nu gällande aflöningsreglemente endast kunde förekomma för nämnda

befattningshafvare, då bostad kunde beredas i statens hus. Af 28 öfverbanmästare

innehade enligt 1906 års arfvodesstat 15 dylik bostad.

Kommitténs förslag att samtliga ifrågavarande befattningshafvare skulle

erhålla bostad in natura, bestående af tre rum och kök, borde, enligt

kommitténs förmenande, för de öfverbanmästare, hvilka nu vore i saknad

. af inkvartering in natura och fördenskull erhölle hyresbidrag och

dyrtidstillägg, innebära en förmån, som väl kunde anses uppväga dyrtidstillägget.

Emellertid hade kommittén, särskildt med hänsyn till önsk
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 164.

värdheten att kunna besätta ifrågavarande öfverbanmästartjänster med

personer, som innehade någon lägre teknisk utbildning, ansett sig böra

föreslå arfvodet för omhandlade tjänster på sätt som skett, hvarigenom

nuvarande såväl begynnelse- som slutaflöning ökades med 300 kronor.

I sammanhang härmed hade kommittén jämväl ansett, att tiden för

löneförhöjningarna borde förkortas till 9 år.

Till samma aflöningsgrupp som lokomotivförare och öfverbanmästare

skulle slutligen höra den af kommittén föreslagna nya maskinistbefattningen.

Vid denna befattnings inpassande i löneskalan både, erinrar kommittén,

särskild hänsyn tagits till de kompetensfordringar, som enligt

kommitténs mening borde ställas å befattningens innehafvare, nämligen

aflagd maskinistexamen eller däremot svarande fackutbildning.

Enligt gällande aflöningsreglemente är o lokomotivmästarna och vagnmästarna

likställda i aflöningshänseende; och utgör det ordinarie arfvodet

för dem lägst 1,200 och högst 2,400 kronor. Löneförhöjningar inträda

jämlikt därför fastställda grunder fyra gånger med 300 kronor för

hvarje gång sålunda att högsta arfvodet kan uppnås efter 11 år. I

fråga om bägge befattningarna gäller, att maximi arfvodet blifvit vid

1897 års lönereglering nedsatt från 3,000 kronor till nuvarande belopp.

För lokomotivmästarna minskades därjämte begynnelsearfvodet med 600

kronor, under det att vagnmästarnas begynnelsearfvode höides från 720

till 1,200 kronor.

Då ifrågavarande befattningshafvare, särskildt å stationer af mellanstorlek,

hvarest de företrädesvis hade sin tjänstgöring, utöfvade själfständigt

förmansskap öfver en icke ringa personal, samt till följd af den

mångfald mekaniska anordningar, som under senare åren tillkommit

å såväl lokomotiv som vagnar, betydligt ökade fordringar i afseende å

praktisk teknisk utbildning syntes böra ställas å den personal, som bure

närmaste ansvaret för materielens tillsyn och underhåll, borde, enligt kommitténs

åsikt, en förbättring i aflöningen för samma personal redan från

denna synpunkt kunna anses befogad. Då emellertid lokomotivens mekanism

vore afsevärdt mera invecklad än vagnarnas, och vården af de

förra sålunda förutsatte ett ännu högre mått af teknisk utbildning än

hvad som erfordrades för skötseln af materielen af det senare slaget,

syntes aflöningen böra sättas något högre för lokomotivmästare än för

vagnmästare. För dessa senare föreslår kommittén såsom begynnelsearfvode

1,500 kronor med fyra löneförhöjningar å 300 kronor med tre

års mellanrum, så att högsta aflöningen, 2,700 kronor, komme att erhållas

Maskinister.

Lolcomotivmästare

och

vagnmästare.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Departements
chefens
yttrande.

128 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

efter tolf år. Lokomotivmästarna åter borde enligt kommitténs mening,

i enlighet med hvad som skett före 1897 års lönereglering börja med

1,800 kronor och sluta med 3,000 kronor, hvilket senare arfvode med

tillämpning af enahanda princip som för vagnmästarna i afseende å

löneförhöjningarnas antal och storlek skulle erhållas efter tolf år.

I likhet med hvad kommittén uttalat (sid. 178 i betänkandet) beträffande

vagnförmän och stallförmän, borde enligt kommitténs mening

innehafvare af lokomotivmästar- eller vagnmästarbefattning kunna åläggas

att utan särskild ersättning utöfva tillsyn öfver all maskinafdelningen

tillhörande betjäningspersonal å en station.

De af kommittén föreslagna organisationsförändringar bland personalen,

tillhörande nuvarande betjäningsgrad vid distrikten, har jag på

de af kommittén anförda skäl funnit mig kunna biträda.

Järnvägsstyrelsen har icke haft annat att erinra mot kommitténs

förslag härutinnan, än att styrelsen förordat benämningen »bangårdsmästare»

för den af kommittén föreslagna nya befattningen stationsmästare

å bangård — en förändring, som jag anser äga skäl för sig

och fördenskull vill godkänna.

I detta sammanhang ber jag få omnämna, att representanter för

de s. k. lokomotivreparatörerna vid statens järnvägar hos mig anhållit,

bland annat, att blifva öfverflyttade på ordinarie stat. En framställning

i liknande syfte har äfven varit föremål för kommitténs behandling,

men har kommittén på anförda skäl (sid. 165) funnit sig förhindrad

att afgifva något förslag i den af sökandena angifna riktning.

Enligt hvad kommittén upplyst, utgöres ifrågavarande personal af

särskildt yrkesskickliga verkstadsarbetare, hvilka äro placerade å en

del lokomotivstationer för afhjälpande af smärre fel och skador å lokomotiven.

Då, enligt hvad kommittén framhållit, intet hinder möter att befordra

lokomotivreparatörer till stallförmän eller maskin- och pannskötare och

sålunda bereda dem ordinarie anställning, samt sökandena icke anfört

något skäl, hvarför de framför annan verkstadspersonal, till hvilken klass

de egentligen höra, ehuru de hafva sin verksamhet ute på linjen, borde

öfverflyttas på ordinarie stat, finner jag, med hänsyn jämväl till hvad

kommittén i ämnet anfört, omförmälda framställning icke böra föranleda

till någon åtgärd.

Beträffande de af kommittén föreslagna ordinarie arfvoden för befattningshafvare,

tillhörande nu ifrågavarande grupper, finner jag dem

vara väl afvägda.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Jag ber emellertid att bär få redogöra för åtskilliga från en del

kategorier bland samma grupper inkomna framställningar, afseende ändringar

i kommitténs förslag.

Uti ingifven skrift bär en för konduktörer och packmästare gemensam

sammanslutning, benämnd statsbanornas konduktörsförening, såsom

önskemål i fråga om aflöningen åberopat ett förslag till ändrade löner

för konduktörskåren, b vilket antagits å extra årsmöte i Stockholm den

21 och den 22 februari 1906.

Detta förslag, som bland andra petitioner i lönefrågan ingifvits till

kommittén, upptager följande arfvoden: för packmästare lägst 1,080

högst 1,500 kronor efter 5 år samt för öfverkonduktörer och konduktörer

lägst 1,200 högst 2,100 kronor efter 13 år.

Med afseende å förenämnda framställning tillåter jag mig erinra,

att kommitténs af mig biträdda förslag till omorganisation af konduktörs-

och packmästargruppen innefattar dels att samtliga packmästare

skulle uppflyttas till konduktörsgraden, dels ock att, om hänsyn tages

till förhållandena enligt 1906 års arfvodesstat, omkring 47 procent af

sammanlagda antalet konduktörer och packmästare skulle tilldelas en

högre grad, benämnd tågmästare.

Enligt kommitténs förslag (se sid. 172 och 173) skulle samtliga

nuvarande packmästare kunna uppnå ett arfvode, som är lika medo det

för närvarande bestämda högsta konduktörsarfvodet 1,500 kronor. A en

ort med 20 procents hyresersättning skulle packmästares samtliga löneförmåner

med 472 kronor 80 öre öfverstiga den nuvarande högsta

packmästaraflöningen, däri inberäknadt hyresbidrag, dyrtidstillägg och

tillfälligt lönetillägg, motsvarande eu ökning af mer än 35-procent.

Vidare skulle nära 50 procent af sammanlagda antalet konduktörer och

packmästare erhålla eu högsta aflöning, som å en billig plats med 180

kronor och å de dyraste platserna med 470 kronor öfverstiger nuvarande

högsta konduktörsaflöningen, 1,980 kronor. Vid dessa förhållanden

synes mig de i omförmälda framställning gjorda erinringar mot kommitténs

förslag icke förtjäna beaktande.

Vidare hafva de manliga kontorsbiträdena uti en till Kungl. Maj:t

ingifven skrift hemställt, att arfvodet för dem måtte bestämmas till lägst

1,080 högst 1,800 kronor, hvilket senare arfvode borde erhållas efter

10 års tjänstgöring i innehafvande befattning.

Enligt kommitténs förslag skulle arfvodet utgöra lägst 900 högst

1,500 kronor, hvilket senare arfvode skulle uppnås efter 15 år.

Kommittén har påvisat, att detta förslag innebär, hvad slutaflö
Bih.

till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami, 1 Afd. 131 Höft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 16å.

ningen beträffar, en förhöjning i nuvarande aflöning af 420 kronor för

dem, som hafva fri bostad, samt för dem, som nu åtnjuta hyresbidragjämte

dyrtidstillägg och fortfarande skulle åtnjuta kontant inkvartering,

af 374 kronor 40 öre å ort med lägsta hyresersättning och af 734

kronor 40 öre å ort, där högsta hyresersättning samt dyrortstillägget

skulle utgå.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att enligt nu gällande grunder

för löneförhöjningar uppflyttningstiden för manliga kontorsbiträden

är bestämd till 15 år.

I betraktande af den afscvärda löneförbättring, som kommitténs förslag

sålunda innebär för de manliga kontorsbiträdena, motsvarande i ofvan

angifna fall en ökning af respektive 38,8, 26,2 och 51,5 procent, och då

intet skäl synes mig föreligga att i aflöningsliänseende sätta dessa

befattningshafvare, kvilka vid jämförelsevis unga år erhålla anställning

i nämnda egenskap, högre än t. ex. stationsförmännen, med livilka de

enligt kommitténs förslag skulle likställas, finner jag sökandenas framställning

i förevarande afseende icke vara tillräckligt motiverad.

Sveriges statsbanors banmästarförening har hemställt, att arfvodet

måtte bestämmas, för banmästare af l:a klass till lägst 1,200 kronor

och högst 2,100 kronor samt för banmästare af 2:a klass till lägst

1,200 kronor och högst 1,800 kronor, äfvensom att högsta aflöningen

måtte erhållas i bägge fallen efter 9 år.

Såsom förut nämnts, har kommittén föreslagit för banmästare af

l:a klass lägst 1,200 kronor och högst, efter 6 år, 1,800 kronor samt

för banmästare af 2:a klass lägst 1,020 kronor och högst, efter 12 år,

1,500 kronor, hvilket senare arfvode med 420 kronor öfverstiger den

för banmästare nu utgående slutaflöningen.

Under hänvisning till förhållandena vid utländska banförvaltningar

hafva banmästarna gjort gällande, att de i aflöningsliänseende blifvit

satta för lågt i förhållande till befattningshafvare vid andra afdelningar.

_ Då lägsta klassens banmästare redan enligt kommitténs förslag erhållit

högre plats i löneskalan i förhållande till andra befattningshafvare

än de för närvarande innehafva, samt därtill kommer, att ett antal

banmästare genom inrättande af de nya banmästartjänsterna af luv

klass. erhålla förbättrade befordringsförhållanden, saknar jag anledning

att biträda de önskemål, som från banmästarnas sida blifvit framställda.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har vagnförmansföreningen

anhållit, att vagnförmän och stallförmän måtte tilldelas arfvode af lägst

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 104.

1,200 och högst 1,800 kronor och sålunda öfverflyttas till den aflöningsgrapp,

för hvilken kommittén föreslagit denna aflöning, d. v. s. hanmästare

af l:a klass, tågmästare, stationsmästare å 5:e klassens station

in. fl.

Af kommittén hafva vagn- och stallförmän blifvit likställda i aflöningshänseende

med banmästare af 2:a klass samt stationsmästare å 6:e

klassens station.

Då enligt min mening intet fog förefinnes att i fråga om vikten

och ansvaret af de med respektive befattningar förenade göromål sätta

vagn- och stallförmän framför nyssnämnda tjänstehafvare, finner jag

afseende icke böra fästas vid ifrågavarande framställning.

Statbanornas station smästarförening har inkommit med en framställning,

innefattande en del erinringar mot kommitténs löneförslag,

hvad stationsmästarkåren angår. Enligt nämnda framställning borde

arfvodet utgöra för stationsmästare å 7:e klassens station lägst 1,200

högst 1,800 kronor, för stationsmästare å 6:e klassens station lägst

1,500 högst 2,100 kronor samt för stationsmästare å 5:e klassens station

högst 1,800 lägst 2,400 kronor, beträffande aflöningsförhöjningarna

borde dessa utgå med 300 kronor med tre års mellanrum, så att högsta

aflöningen kunde uppnås efter sex år.

Kommitténs förslag innefattar, såsom framgår af det föregående,

följande arfvöden, nämligen för stationsmästare å 7:e klassens station

lägst 900 högst 1,380 kronor, för stationsmästare å 6:e klassens station

lägst 1,020 högst 1,500 kronor samt för stationsmästare å 5:e klassens

station lägst 1,200 högst 1,800 kronor.

I förenämnda framställning från statsbanornas stationsmästarförening

har framhållits, bland annat, att stationsmästare redan vid 1897 års lönereglering

blifvit satta för lågt på löneskalan i förhållande till andra

befattningshafvare och att så äfven ägt rum enligt kommitténs förslag.

Detta visade sig vid jämförelse såväl med befattningar af motsvarande

vikt och betydelse som med de högre stående stationsinspektorsbefattningarna.

Vid bedömandet af kommitténs löneförslag, hvad stationsmästarna

beträffar, bör enligt min mening, i likhet med hvad som gäller i fråga

om trafikafdelningens tågpersonal, särskild! afseende fästas vid de af

kommittén förordade omgrupperingar bland personalen. Hvad stationsmästarna

angår, har kommittén, enligt hvad som framgår af den här

förut lämnade redogörelsen härutinnan, föreslagit, att af de nuvarande

mästarstationerna omkring 60 skulle uppflyttas till 5:e klass, omkring

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

150 hänföras till 6:e klass samt omkring 30 räknas till 7:e klass. Återstående

4 stationsmästarstationer af 6:e klass ansåges böra uppflyttas

i 4:e klass. Enligt denna förslagsvis uppgjorda indelning skulle ungefär

25 % af sammanlagda antalet stationsmästare räknas till 5:e klass och

sålunda enligt löneförslaget uppnå ett arfvode, som i lägsta lönegraden

(om det tillfälliga lönetillägget medräknas) med 180 kronor och i högsta

lönegraden med 600 kronor öfverstiger den nuvarande aflöningen för

stationsmästare å 6:e klassens station.

Hvad angår det af kommittén föreslagna arfvodet för stationsmästare

å station af sistnämnda klass, som kommer att omfatta största

antalet stationsmästare, innebär förslaget en ökning i slutaflöningen af

300 kronor eller 25 procent.

Vidkommande den jämförelse i fråga om resp. befattningars vikt

och betydelse, som i förevarande framställning uppdragits mellan stationsmästare

å 7:e klassens station samt maskin- och pannskötare,

hvilka befattningar enligt kommitténs förslag äro likställda i afseende å

ordinarie arfvode, tillåter jag mig framhålla de betydligt gynnsammare

befordrangsutsikter, som stå stationsmästare af ifrågavarande kategori

till buds, hvartill kommer, att de i bostadshänseende äro afsevärdt bättre

ställda än såväl nyssnämnda i tjänstegrad likställda befättningshafvare

som ock i många fäll befattningshafvare i högre grad.

A idare anser jag mig böra enrinra om de stationsmästarna i de allra

flesta fall tillkommande extra inkomster, som äro förenade med bestyret

med posten. Äfven om, såsom kommittén framhåller, nämnda inkomster

utgöra ersättning för särskildt arbete, synes det emellertid böra betraktas

såsom en afsevärd förmån för eu befattningshafvare, att han på grund

af sin tjänstebefattning blifver i tillfälle att bereda sig en icke obetydlig

biinkomst. Enligt hvad framgår af den utredning i förevarande

afseende, som förekommer i kommitténs betänkande (sid. 136), uppgingo

inkomsterna af ifrågavarande slag under år 1905 för en stationsmästare

till 900 kronor. Lägsta beloppet utgjorde omkring 200 kronor, hvilket

uppbars af fyra stationsmästare. I öfrigt uppgingo beloppen till emellan

200 och 300 kronor för 30 stationsmästare, mellan 300 och 400

kronor för 44 stationsmästare, mellan 400 och 500 kronor för 82 stationsmästare,

mellan 500 och 600 kronor för 57 stationsmästare samt

mellan sistnämnda belopp och ofvan omförmälda maximum, 900 kronor,

för 13 stationsmästare.

Att man vid bestämmande af arfvodena för stationsmästare icke

kan underlåta att taga hänsyn till nämnda för flertalet stationsmästare

till afsevärda belopp uppgående biinkomster, finner jag vara uppenbart.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

På grund af det ofvan anförda anser jag mig icke böra frångå

livad kommittén beträffande stationsmästarnas ordinarie arfvoden föreslagit.

I detta sammanhang får jag slutligen anmäla, att representanter för

öfverbanmästarna uti en till Kungl. Maj:t ingifven skrift anhållit att

blifva i aflöningshänseende likställda med vagn- eller lokomotivmästarna.

Det af kommittén för öfverbanmästarna föreslagna arfvodet utgör,

såsom ofvan nämnts, lägst 1,200 högst 2,100 kronor, under det att

arfvodet skulle utgöra för vagnmästare lägst 1,500 högst 2,700 kronor

samt för lokomotivmästare lägst 1,800 och högst 3,000 kronor.

Då öfverbanmästare hufvudsakligen tjänstgöra såsom biträden å

baningenj orera as expeditioner och sålunda i allmänhet torde hafva en

mindre själfständig verksamhet än vagnmästarna och lokomotivmästarna,

hvilka utöfva ett vidsträckt befäl, finner jag mig icke kunna förorda

någon förändring beträffande den plats i löneskalan, som öfverbanmästarna

enligt kommitténs förslag skola intaga.

Befattning skafvare af högre grad.

Liksom löneregleringskommittén vid behandlingen af aflöningsförhållandena

för betjäningspersonalen vid distrikten föreslagit en del

omgrupperingar bland denna personal, har kommittén (sid. 263—272)

jämväl funnit, att vissa förändringar i sådant afseende borde äga rum

bland distriktens tjänstemannapersonal. I fråga om denna personal liar

dessutom organisationskommittén föreslagit inrättandet af en ny tjänstebefattning.

Det må nu tillåtas mig att här redogöra för liufvudpunkterna i

kommittéernas förslag härutinnan.

Vid redogörelsen för organisationskommitténs förslag till förändrad

organisation af distriktsförvaltningarna har jag meddelat, hurusom enligt

samma förslag distriktschefen för att komma att intaga ställningen

såsom distriktets verkliga chef icke själf skulle vara afdelningsföreståndare.

Såsom en nödvändig följd häraf måste vid distrikten tillkomma

eu ny befattningshafvare såsom föreståndare för trafikafdelningen — för

administrativa afdelningen erfordras naturligtvis icke någon särskild

föreståndare, utan skulle distriktschefen allt fortfarande fullgöra de uppgifter,

som tillkommit honom såsom föreståndare för sistnämnda afdelning.

Förslag till

organisationsförändringar.

Trafikdirek
törer.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Baningenjörer.

134 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Föreståndaren för trafikafdelningen skulle hufvudsakligen åligga att

med den sj beständighet, som skulle tillkomma honom i enlighet med instruktionens

och arbetsordningens stadganden samt distriktschefens närmare

bestämmande, ordna, leda och öfvervaka trafiktjänsten inom distriktet

samt handlägga och därvid föredraga eller själ!'' afgöra de ärenden,

som tillhörde hans afdelning, äfvensom att i taxefrågor väcka förslag

om framställningar till styrelsen och om aftal med trafikanter.

För denna nya afdelningsföreståndare föreslår kommittén, såsom jag

redan haft tillfälle omnämna, samma benämning, som före år 1898 tillhörde

föreståndaren för trafikafdelningen, nämligen trafikdirektör, och

skulle trafikdirektören naturligen tillkomma samma ställning som de

öfriga afdelningsföreståndarna, ban- och maskindirektörerna.

Kommittén har icke föreslagit någon förändring i fråga om distriktens

antal. Trafikdirektörernas antal skulle alltså blifva 5.

Med framhållande af den ansvarsfullare ställning i förhållande till

öfriga baningenjörer, hvilken intages af de å bandirektörernas expeditioner

tjänstgörande baningenjörerna, har löneregleringskommittén till

en början föreslagit, att cl hvarje bandirektörsexpedition mätte anställas en

baningenjör af l:a klass med högre aflöning un öfriga baningenjörer, Indika

senare borde benämnas baningenjörer af 2:a klass.

Såsom skäl för att tilldela förstnämnda baningenjörer högre tjänstegrad

och aflöning framhåller kommittén vikten af att under vederbörande

bandirektörs ofta inträffade bortovaro på tjänsteresor en erfaren

och med förhållandena å distriktet samt alla löpande göromål å expeditionen

förtrogen baningenjör öfvade tillsyn öfver arbetet därstädes samt

vid behof i bandirektörens ställe inträdde i distriktsförvaltningen.

Då för närvarande ingen högre aflöning bestodes ifrågavarande, å

bandirektörsexpeditionerna tjänstgörande baningenjörer, plägade i regeln

de äldre och erfarnare och på grund häraf för omförmälda tjänstgöring

mest lämpade baningenjörerna föredraga den mera oberoende ställningen

såsom föreståndare för en bansektion. Häraf hade följden blifvit, att

såsom baningenjörer å bandirektörsexpeditionerna i de flesta fall måst

anställas de yngsta i kåren. Den af kommittén förordade anordningen

vore enligt kommitténs mening ägnad att medföra ändring i

nyssnämnda missförhållande, hvarigenom syftemålet med inrättandet af

ifrågavarande baningenjörstjänster blifvit förfeladt.

Ehuru kommitténs förslag uti förevarande afseende icke innebure

ökning i baningenjörernas antal, borde enligt kommitténs mening baningenjörsbefattningarna

af l:a klass betraktas såsom nya tjänster så till

vida, som de borde tillsättas efter ansökning i vederbörlig ordning.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1C4.

För närvarande är baningenjörernas antal 31.

Enligt hvad kommittén meddelar, bär emellertid distriktsförvaltningen

vid femte distriktet uti en till järnvägsstyrelsen ställd och till kommittén

öfverlämnad framställning föreslagit, att antalet bansektioner å nämnda

distrikt måtte ökas från fem till sex och i sammanhang därmed hemställt,

att styrelsen måtte ingå till Kungl. Maj:t med begäran om aflåtande

till Riksdagen af nådig proposition om anställande å distriktet af

en baningenjör utöfver det nu befintliga antalet.

Till stöd för ifrågavarande hemställan har distriktsförvaltningen

framhållit, hurusom redan för närvarande medeltalet af bansektionernas

längder inom femte distriktet utgjorde 219 km. och således öfverskrede

det i gällande tjänsteordning vid banafdelningen angifna normala

medeltalet för bansektioner i norra delarna af landet eller 200 km.,

ehuru vissa delar af distriktet såsom linjerna Luleå—Gellivare och

Kiruna—Riksgränsen med hänsyn till såväl trafikens utveckling, liflighet

och betydelse som antalet och storleken af bangårdarna och därpå befintliga

anläggningar vore fullt jämförbara och i vissa afseenden öfverträffade

åtskilliga statsbanelinjer i södra och mellersta delarna af landet, där

bansektionerna hade en medellängd af allenast 150 km. Härtill komme,

att behofvet af lindring i göromålen vore mycket trängande å nuvarande

26:e bansektionen (omfattande linjen Gellivare—Riksgränsen) och äfven

gjorde sig starkt gällande å nuvarande 24:e sektionen (omfattande linjerna

från och med Korsträsk till Morjärv samt från och med Luleå

till och med Boden).

Kommittén, som ansett, att distriktsförvaltningen anfört fullgiltiga

skäl för sin ifrågavarande framställning, föreslår alltså, att i sammanhang

med ifrågavarande lönereglering haningenjörernas antal vid statens järnvägar

måtte ökas till 32.

I analogi med hvad kommittén, på sätt här ofvan nämnts, föreslagit

i fråga om de å bandirektörsexpeditionerna tjänstgörande baningenjörerna,

uttalar sig kommittén vidare för, att den maskiningenjör, hvilken

vore maskindirektörens närmaste man, mätte erhålla benämningen maskiningenjör

af l:a klass och tilldelas högre aflöning än öfriga maskiningenjörer,

livilka skulle benämnas maskiningenjörer af 2:a klass.

Beträffande maskinafdelni agens å distrikten anställda, tekniskt bildade

tjänstemän i allmänhet har kommittén (å sid. 265 och följ.) framhållit,

bland annat, hurusom förhållandena gestaltat sig så, att dylika

tjänstemän af lägsta graden, nämligen underingenjörerna, på grund af

brist på ordinarie befälstjänster af högre grad blifvit i mycket stor utsträckning

använda för sådan tjänstgöring, som bort tillkomma innehafvare af

Maskiningen
jörer.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

befattningar af sistnämnda slag. De både sålunda, anmärker kommittén,

ofta under långa tider fullgjort åligganden, tillhörande en högre befattning,

utan att kunna påräkna däremot svarande aflöning. I anledning

af de klena befordringsutsikterna och de relativt dåliga lönevillkoren

hade det också uppstått svårigheter att rekrytera underingenjörskåren

med dugliga ingenjörer, hvartill komme, att de mera framstående bland

ifrågavarande tjänstemän ofta öfverginge i enskild tjänst. Med hänsyn

till de sålunda anförda omständigheterna föreslår kommittén ökning af

antalet befälsplatser vid maskinafdelningen, hvilken ökning enligt kommitténs

mening lämpligast borde äga rum uti maskiningenjörsgraden

samt föranleda till motsvarande minskning i antalet underingenjörer.

På grund af distriktens stora utsträckning och den synnerligen

talrika, maskinafdelningen tillhörande personal, bestående af lokomotivförare,

eldare, vagn- och stab karlar, maskin- och pannskötare samt reparatörer,

hvilken vore förlagd vid större lokomotivstationer på betydliga

afstånd från distriktens hufvudstationer, vore det enligt kommitténs

åsikt af synnerlig vikt, att å nämnda platser anställdes ett särskildt kvalificeradt

befäl, så att icke betydande disciplinära och ekonomiska intressen

åsidosattes.

I fråga om sättet för fördelningen å de särskilda stationerna af

högre och lägre befäl har kommittén tänkt, att detta borde ske i enlighet

med en såsom bil. G till betänkandet fogad plan, till hvilken jagfår

hänvisa. Af densamma framgår, att för ordnande af tillsynen öfver

maskinafdelningens personal å linjen på ett tillfredsställande sätt skulle

enligt kommitténs mening erfordras dels 9 maskiningenjörer, frånsedt

de fem af l:a klass å maskindirektörernas expeditioner men inberäknadt

de tre redan nu å linjen placerade maskiningenjörerna, dels ock 8 maskininspektorer

mot nu befintliga 7 befattningar af denna grad. I den

mån kompetenta och fullt lämpliga personer till omförmälda 7 nya befattningar

kunde utväljas bland nuvarande innehafvare af lägre tjänstegrader,

borde antalet underingenjörsbefattningar minskas i motsvarande mån.

Den närmaste tillsynen öfver verkstäderna å distrikten har i regeln

utöfvats af verkmästare, hvilka lyda direkt under maskindirektören.

Under erinran därom att föreståndarna för distriktets maskinafdelningar

numera till följd af den vidlyftiga förvaltningsapparat, som af

dem handhades, ägde föga tid öfrig att ägna sig åt en mera ingående

inspektion af verkstädernas skötsel, framhåller kommittén (sid. 267) behofvet

af teoretiskt och praktiskt utbildadt verkstadsbefäl, fullt kompetent

att tekniskt och ekonomiskt leda verkstadsdriften. På grund af

den låga aflöningen och det ringa sociala anseende, som verkmästarbe
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

fattningarna medförde, erbjöde enligt kommitténs uppfattning dessa befattningar

icke sådana fördelar för dngande ingenjörer, att de ville under

någon längre följd af år kvarblifva i desamma, utan sökte de vanligen

transport till maskininspektorstjänst ute å linjen för att sedan vinna

befordran till maskiningenjörsbefattning. De täta ombytena bland verkmästarna

verkade gifvetvis ofördelaktigt på verkstädernas drift, och kontinuiteten

inom desamma blefve ofta beroende uteslutande på de s. k.

verkstadsförmännen.

Kommittén har alltså funnit sig böra föreslå, att vid hvar och en af

distriktens hufvudverkstäder måtte såsom föreståndare anställas en maskiningenjör

af 2:a klassen.

Då äfven dessa befattningar skulle i mån af lämpliga kandidater

rekryteras bland innehafvarna af lägre ordinarie tjänster vid maskinafdelningen,

hvilkas antal i motsvarande mån skulle minskas, komme, enligt

hvad kommittén anmärker, förslaget icke att medföra ökning af

den ordinarie tjänstemannapersonalen vid ifrågavarande afdelning.

I fråga om maskinafdelningens tjänstemannapersonal har kommittén

vidare af skäl, som angifvits å sid. 268 i betänkandet, föreslagit sammanslagning

af verkmästarna och maskininspektorerna till en grupp under

den gemensamma benämningen maskininspektorer.

Antalet verkmästare är för närvarande 12 men kunde enligt kommitténs

mening minskas till 10, hvarigenom den ökning från 7 till 8,

som vore föreslagen beträffande maskininspektorerna i linjetjänst, icke

medförde ökning af sammanlagda antalet befattningshafvare i dessa två

grader, utan minskades tvärtom antalet med en.

Kommittén erinrar i detta sammanhang (sid. 268) därom att, förutom

de vid maskinafdelningen anställda verkmästarna, äfven funnes en dylik

befattning vid banafdelningen, hvilkens innehafvare vore anställd vid

statens järnvägars telegrafverkstad vid Liljeholmen. Då, enligt hvad

inom kommittén upplysts, nämnda verkstad lämpligen kunde införlifvas

med den under maskinafdelningens ledning stående verkstadsdriften, samt

arbetena därstädes icke vore af den omfattning, att de kräfde en särskild

verkmästare såsom ledare, uttalar sig kommittén för, att den nuvarande

innehafvaren af ifrågavarande verkmästarbefattning, hvilken

för öfrigt kvarstode å gammal stat, endast borde såsom öfvertalig tjänsteman

kvarstå å arfvodesstaten, samt befattningen efter hans afgång

indragas.

För närvarande äro vid distrikten anställda underingenjörer och. ritare

med samma aflöningsförmåner.

Bill. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 131 Höft.

Maskin
inspektorer.

Underingenjörer

och ritare.

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

Trafikinepek
törer.

Telegraf ingen

jörer.

138 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Af skäl, som kommittén angifvit vid behandlingen af frågan om

aflöningsförhållandena för motsvarande befattningar i styrelsen (sid.

245), har kommittén uttalat sig för att en åtskillnad i afseende å aflöning

och tjänstegrad måtte göras emellan nämnda två slag af befattningar.

En liknande anordning som den, hvilken kommittén förordat i fråga

om ban- och maskiningenjörer, nämligen en uppdelning i två klasser,

föreslår kommittén jämväl (sid. 269) beträffande trafikinspektörerna.

Härvidlag hade, yttrar kommittén, i främsta rummet hänsyn tagits

därtill att trafikförhållandena å de sektioner, som gränsade till eller omfattade

de större distriktens lmfvudstationer, Stockholm, Göteborg och

Malmö, äfvensom på grund af liflig trafik å ett par andra sektioner

vore betydligt mera svårskötta än å öfriga sektioner. Med hänsyn till

vikten af ifrågavarande befattningar i allmänhet och då det enligt kommitténs

åsikt syntes vara förenligt med statens järnvägars intressen att

kunna genom erbjudande af en högre aflöning draga de dugligaste personerna

till de mest ansvarsfulla och kräfvande befattning-arna, föreslår

kommittén en uppdelning af trafikinspektör stjänsterna uti två klasser sålunda

att de i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg stationerade

trafikinspektörerna skulle tillhöra l:a klass, men öfriga trafikinspektörer

räknas till 2:a klass.

Beträffande de 4:e och 5:e distrikten tillhörande sektioner, inom

hvilka hufvudstationerna äro belägna, har kommittén ansett trafikförhållandena

därstädes vara så mycket mindre kräfvande än å de här ofvan

såsom svårskötta betecknade sektioner, att ensamt skyldigheten för vederbörande

trafikinspektörer att under förfall för distriktschef öfvertaga

föreståndarskapet för trafikafdelningen icke syntes böra föranleda därtill,

att föreståndarna för nämnda sektioner hänfördes till trafikinspektörer

af l:a klass.

I likhet med hvad kommittén föreslagit beträffande ban- och maskiningenjörer

af l:a klass, borde enligt kommitténs mening äfven trafikinspektörsbefattningarna

af l:a klass, oberoende af placeringen af nuvarande

trafikinspektörer, tillsättas efter ansökning.

Uti det af järnvägsstyrelsen den 28 maj 1902 afgifna underdåniga

utlåtandet angående lönereglering vid statens järnvägar ifrågasatte styrelsen

införande i de nuvarande telegrafinspektorernas ställe af tjänstemän

med högre teknisk bildning, benämnda telegrafingenjörer, med hufvudsakligen

samma aflöningsvillkor som ban- och maskiningenjörerna.

Till stöd för detta förslag anförde styrelsen följande:

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164. 139

»Anställandet af telegrafingenjörer, en för hvart distrikt, har ansetts

erforderligt på grund däraf, att under de senare åren icke blott telegrafoeh

signalledningarna väsentligt ökats, utan äfven anläggningar för

elektrisk belysning och kraftöfverföring fått en allt större betydelse och

tillväxt vid statsbanorna. Beträffande särskilt dessa anläggningar är

det naturligen icke möjligt för elektrotekniska byrån att i detalj öfvervaka

utförandet, skötseln och underhållet, hvartill erfordras dugliga ingenjörer

vid distrikten. Styrelsen har föreställt sig, att den fordran borde

ställas på dylik telegrafingenjör, att lian genomgått tekniska högskolan

eller däremot svarande högre tekniskt läroverk samt ägde fullständig

kännedom om och praktisk erfarenhet rörande anläggning, skötsel och

underhåll af järnvägens elektriska inrättningar för telegrafering, telefonering

och signalering äfvensom kunde öfvervaka skötseln af starkströmsledningar.

Telegrafingenjörerna skulle tillika förestå telegraf expeditionerna

i distriktens hufvudorter.

Telegrafinspektorerna åter, hvilka borde hafva genomgått lägre tekniskt

läroverk eller telegrafverkets högre undervisningskurs eller däremot

svarande kurs och äga fullständig kännedom om järnvägens telegrafer

och öfriga elektriska inrättningar, skulle förestå telegraf expeditionerna

i Hälsingborg, Nässjö, F al köping- Kanten, Katrineholm, Krylbo och

Ange.»

På de af styrelsen anförda skäl uttalar sig nu kommittén för anställandet

af telegrafingenjörer, en å hvarje distrikt, med den af styrelsen

angifna kompetens i stället för telegrajinspektorer. Kommittén hyser emellertid

så till vida en afvikande mening från hvad styrelsen uttalat beträffande

telegrafingenjörernas ställning, att kommittén för sin del —

med hänsyn till den betydande utveckling, som äfven på detta område

ägt rum sedan år 1902 — håller före, att nämnda tjänstemän borde uteslutande

ägna sig åt skötseln och underhållet af järnvägens elektriska

ledningar och därmed sammanhängande göromål och sålunda fritagas

från utöfvandet af uppsikt öfver den egentliga expeditionstjänsten. För

öfrigt borde enligt kommitténs åsikt telegrafingenjörer endast tillsättas

i den män nuvarande telegrafinspektorer vore kompetenta och eljest

lämpliga att erhålla befordran till telegrafingenjörstjänst eller ock afginge

från sina befattningar. Emellertid har kommittén ansett sig böra

till en början i aflöningsstaten upptaga fem befattningar af hvardera

slaget. Efter inrättande af telegrafingenjörstjänster, hvilkas innehafvare

skulle ombestyra de med järnvägens telegrafväsen sammanhängande tekniska

göromålen å vederbörande distrikt, förelåge enligt kommitténs

uppfattning ingen anledning längre att bibehålla telegrafinspektorsbefatt
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Stationsföre
ståndare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

ningarna. I stället föreslår kommittén, att såsom föreståndare för telegrafexpeditionerna

å distriktens hufvudorter samt de öfriqa af styrelsen

omförmäld a viktigaste expeditionerna måtte anställas förste telegraf ster. De

nuvarande telegrafisterna borde enligt kommitténs mening bibehållas såsom

föreståndare för medelstora telegrafexpeditioner.

Hvad angår stationsf''öreståndarna, föreslår kommittén, att, i likhet

med hvad som äger rum inom post- och telegrafverken, dessa befattningar

vid Stockholms centralstation samt Göteborgs och Malmö stationer

måtte tilldelas en särskild högre ställning. De stora fordringar, som ställas

på inneliafvarna af nämnda befattningar i förhållande till öfriga stationsföreståndare,

finner kommittén väl motivera en högre aflöning och

tjänstegrad. Kommitténs mening är dock icke att, såsom förhållandet

är vid nyssnämnda verk, undantaga ifrågavarande] befattningar, hvilkas

innehafvare borde benämnas öfverinspektor er, från vederbörande inspektörs

befäl. Till l:a klassens stationer räknas nu, förutom de ofvan

nämnda, Stockholms norra station och Norrköping; och skulle dessa

alltså enligt kommitténs förslag blifva de enda inom l:a klassen. Kommittén

framhåller i detta sammanhang, att hvad som enligt kommitténs

förslag skulle i aflöningshänseende gälla i fråga om öfriga befattningshafvare,

anställda vid l:a klassens station, exempelvis beträffande förste

stationsskrifvares inkvarteringsförmån, äfven vore afsedt att äga tillämpning

å omförmälda tre stationer af högre klass.

I sammanhang med behandlingen af stationsmästarnas aflöningsförhållanden

har kommittén uttalat sig för, att af nuvarande 5:e klassens

stationer en del måtte uppflyttas till 4:e klass och återstående delen efter

hand förändras till stationsmästarstationer. Till denna nya 5:e klass skulle

då äfven uppflyttas en del 6:e klassens stationer. Beträffande de närmare

grunderna för en dylik omflyttning af stationerna anser kommittén

det böra ankomma på järnvägsstyrelsen att efter vederbörlig utredning

af de på stationernas klassificering inverkande förhållanden till

Kungl. Maj:t ingifva förslag härutinnan, innan den nya lönereglering,

som kunde blifva beslutad, trädde i kraft. Af en genom kommitténs

försorg verkställd förberedande undersökning i nyssnämnda afseende

framginge enligt kommitténs mening, att omkring 30 af de nuvarande

till ett antal af 49 uppgående 5:e klassens stationerna skulle kunna

uppflyttas i 4:e klass, men återstoden efter hand blifva mästarstationer.

Med hänsyn därtill, att nuvarande 5:e klassens stationer, som kunde anses

böra förändras till mästarstationer, en längre tid framåt komme att förestås

af stationsinspektorer, föreslår kommittén, att samtliga dessa stationer,

intill dess de genom vederbörande stationsföreståndares afgång kundo

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kung1. Majtis Nåd. Proposition N:o 1G4.

nedflyttas, måtte hänföras till 4:e klassen under en särskild afdelning

B. Till 4:e klassens stationer, afdelning A, skulle däremot räknas alla

nuvarande stationer inom nämnda klass äfvensom de 5:e klassens stationer,

som jämlikt vederbörlig utredning på grund af stationens vikt

och betydelse kunde anses böra hänföras till 4:e klassen.

A distrikten finnas anställda bokhållare, hvilka tjänstgöra å afdelningsföreståndarnas

och trafikinspektörernas expeditioner samt å förråds-,

förvaltar- och verkstadskamrerarkontoren. Hvad särskildt de sistnämnda,

maskinafdelningen tillhörande bokhållarna angår, anser kommittén,

att en högre grad under benämning förste bokhållare borde tilldelas

dem, hvilka vore förrådsförvaltarnas och verkstadskamrerarnas närmaste

män och ställföreträdare samt till följd däraf intoge en mera ansvarsfull

ställning än öfriga befattningshafvare inom bokhållargraden. Till nämnda

högre kategori borde äfven enligt kommitténs mening räknas den

bokhållare, som tjänstgjorde vid centralverkstaden i Örebro och därstädes

förestode förråds- och räkenskapsväsendet.

Jag öfvergår härmed till redogörelse för kommitténs förslag till ordinarie

arfvoden för befattningshafvare af nuvarande tjänstemannagrad vid

distrikten, (sid. 272—293). Jag anser mig böra i detta sammanhang

framhålla, att kommittén i förevarande afseende likställt hvarandra

motsvarande befattningshafvare vid distrikten och i styrelsen, nämligen

kontorsskrifvare,^ritare, bokhållare och underingenjörer.''i

Till den lägst aflönade gruppen af manliga befattningshafvare af

ifrågavarande slag skulle enligt kommitténs förslag hänföras stationsskrifvare,

manliga kontorsskrifvare och ritare. För dessa föreslår kommittén

ett arfvode af lägst 1,500 högst 2,700 kronor, hvilket senare

arfvode med löneförhöjningar å 300 kronor med 3 års mellanrum skulle

uppnås efter 12 år.

Hvad då först angår stationsskrifvare, utgör begynnelsearfvodet för

dem för närvarande 1,080 kronor. I fråga om lägsta arfvodet äger den

åtskillnad rum mellan stationsskrifvare å de tre högsta klassernas stationer,

å ena, och dylika befattningshafvare å öfriga stationer, å andra

sidan, att de förra kunna uppnå ett maximiarfvode af 2,100 kronor,

under det att de senare stanna vid 1,800 kronor. Med tillägg af hyresbidraget,

20 procent, utgör alltså enligt gällande aflöningsreglemente

stationsskrifvarnas aflöning lägst 1,296 högst 2,160 resp. 2,520 kronor.

Bokhållare.

Af lön ing ar.

Stationsskrif
vare.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Manliga kontors

skrifvare.

142 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 164.

I fråga om såväl de synpunkter, som för kommittén varit bestämmande

vid afgifvande åt förslag om aflöning åt den lägsta tjänstemannagruppen

vid statens järnvägar, som ock aflöningsförhållandena för motsvarande

befattningar i andra verk, får jag hänvisa till hvad kommittén

härom i sammanhang med frågan om aflöning för manliga kontorsskrifvare

i styrelsen anfört å sid. 238 och 239.

Då kommittén ansett den nuvarande åtskillnaden i aflöningshänseende

mellan stationsskrifvarna å l:a, 2:a eller 3:e klassens stationer, å

ena, och öfriga stationer, å andra sidan, icke påkallas af hänsyn till

tjänstgöringens beskaffenhet å det ena eller andra slaget af stationer,

samt den olikhet i fråga om lefnadskostnaden, som möjligen skulle kunna

motivera eu dylik åtskillnad, i viss mån utjämnades genom kommitténs

förslag till gradering af ersättningen för bostad och bränsle, anser

kommittén det ordinarie arfvodet böra bestämmas lika för alla stationsskrifvare.

Med tillägg af dylik ersättning enligt af kommittén föreslagna

grunder komrae aflöningen att utgöra på en station, där lägsta inkvarteringsprocenten

skulle tillämpas, lägst 1,800 högst 3,240 kronor och på

en station med högsta ersättning lägst 2,100 högst 3,550 kronor.

Vid uppgörande af sitt löneförslag har kommittén ansett sig icke helt

och hållet kunna bortse från de icke obetydliga extra inkomster, hvilka

kunna tillfalla stationsskrifvarna, men hvilka enligt kommitténs förslag icke

vidare skulle åtminstone såsom löneförmåner ifrågakomma. Enligt hvad

den förut af mig omnämnda, såsom bil. E till kommitténs betänkande

fogade sammanställning af berörda extra inkomster under år 1905 utvisar,

åtnjöto bland 303 stationsskrifvare 75 dylika inkomster med belopp, öfverstigande

200 kronor. För 20 af dessa ligger beloppet mellan 200 och

300 kronor, för 21 emellan 300 och 400 kronor, för 12 mellan 400 och

500 kronor, för 12 mellan 500 och 600 kronor, för 8 mellan 600 och

700 kronor, för cn mellan 700 och 800 kronor och för en mellan 1,200

och 1,300 kronor. 65 stationsskrifvare voro i saknad af extra inkomster

af ifrågavarande slag.

De manliga kontor sskrifv ärna vid distrikten, hvilka, såsom ofvan

nämnts, skulle i afseende å ordinarie arfvode hänföras till samma grupp

som stationsskrifvarna, äro jämväl enligt nu gällande aflöningsbestämmelser

med dem likställda.

I motsats mot hvad förhållandet är beträffande kontorsskrifvarna i

styrelsen, bland,hvilka flertalet uppbär öfvertidsersättning, och stationsskrifvarna,

åtnjuta kontorsskrifvare å linjen inga extra inkomster i

tjänsten, om man undantager dels de s. k. tågdirigentarfvoden, som kunna

tilldelas kontorsskrifvare vid trafikafdelningen, och dels den ersättning,

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kung!- Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104. 143

som kan utbetalas till eu del kontorsskrifvare, livilka biträda distriktskassörerna

med aflöningslikvider åt maskinafdelningens personal, livilka

båda slag af extra arfvoden utgå enligt Kungl. Maj:ts siirskilda beslut för

hvarje år. Under framhållande häraf erinrar kommittén, att det sålunda,

hvad kontorsskrifvare å linjen beträffade, icke komme ifråga, att den nya

aflöningen skulle i någon mån utgöra ersättning därför att en del extra

inkomster i framtiden icke vidare skulle komma befattningarnas innehafvare

till del. Då emellertid på grund af fåtalet högre befattningar,

till livilka kontorsskrifvare kunde avancera, befordringsförhållandena för

dem vore synnerligen ogynnsamma — ett förhållande, som gällde såväl

trafikafdelningens som maskinafdelningens kontorsskrifvare — hade kommittén

icke ansett sig kunna föreslå aflöningen lägre för nu omhandlade

befattningshafvare än för stationsskrifvare.

Beträffande ritarna, som enligt kommitténs förslag skulle i afseende å

ordinarie arfvode likställas med manliga kontorsskrifvare och stationsskrifvare,

får jag hänvisa till hvad kommittén å sid. 245 yttrat beträffande

deras nuvarande och föreslagna aflöningsförhållanden.

Vid distrikten äro jämväl anställda kvinnliga kontorsskrifvare, livilka

emellertid endast utgöra ett ringa antal — 15 stycken. De tjänstgöra

såväl å stationerna på linjen som å en del andra expeditioner. Deras

aflöning utgör enligt gällande aflöningsreglemente lägst 840 högst 1,080

kronor jämte hyresbidrag, 20 procent, och sålunda sammanlagdt lägst

1,008 högst 1,296 kronor.

Kommittén har för dem föreslagit arfvodet till lägst 1,080 högst

1,500 kronor; och har kommittén å sid. 241—243 närmare angifvit

de grunder, efter hvilka enligt kommitténs åsikt aflöningen borde

bestämmas för ifrågavarande kvinnliga befattningshafvare såväl i styrelsen

som på linjen.

i likhet med hvad som nu äger rum, anser kommittén, att förste

stationsskrifvare och bokhållare borde i aflöningshänseende likställas. För

närvarande utgår arfvodet till dem med lägst 1,500 högst 2,400 kronor.

I fråga om inkvarteringsförmånen för dessa tjänstemän gäller, såsom

förut nämnts, att förste stationsskrifvare å station af 2:a eller 3:e klass

kunna erhålla fri bostad, under det att öfriga förste stationsskrifvare

samt bokhållarna i regeln åtnjuta hyresbidrag. Kommitténs förslag i

berörda afseende innebär en utsträckning af bostadsförmånen äfven till

sådana förste stationsskrifvare å station af högre klass än 2:a, hvilka

Ritare.

Kvinnliga

kontorsskrifvare.

s

Förste stationsskrifvare

och bokhållare.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

tjänstgöra antingen å stationsinspektorens expedition och regelbundet

användas i yttre tjänstgöring eller å biljettexpedition.

Vidkommande det ordinarie arfvodet för ifrågavarande befattningshafvare

anser kommittén detta böra sättas till lägst 2,100 högst 3,300

kronor, hvilket senare arfvode skulle uppnås efter 12 år. Hvad förste

stationsskrifvarna angår, komme det ojämförligt största antalet af

dem enligt kommitténs förslag att åtnjuta bostad in natura. Beträffande

den afsevärda ökning i förste stationsskrifvarnas aflöning, som

kommitténs förslag sålunda skulle medföra, erinrar kommittén, att vid

bestämmande af det ordinarie arfvodet för dessa befattningshafvare

hänsyn ansetts böra tagas till de betydliga extra inkomster, som nu

tillkomme dem, bvilka inkomster emellertid enligt kommitténs förslag

för framtiden skulle försvinna. Enligt hvad som inhämtas af den

såsom bil. E till betänkandet fogade sammanställning af extra inkomster

för en del tjänstemän vid trafikafdelningen, uppgingo under

år 1905 extra inkomsterna för 46 förste stationsskrifvare till emellan

200 och 600 kronor. Dylika inkomster, öfverstigande sistnämnda belopp,

tillkommo 29 förste stationsskrifvare. Om också för en del af

ifrågavarande tjänstemän omhandlade inkomster uppgått till summor,

som kunde anses mer än skäliga och sålunda icke borde tagas i beräkning

vid en lönereglering, kunde man dock enligt kommitténs förmemenande

billigtvis icke underlåta att sätta det ordinarie arfvodet så, att

det i någon mån äfven utgjorde ersättning för en viss del af de för

närvarande med befattningen förenade löneförmåner, som icke vidare

skulle ifrågakomma.

Hvad angår bokhållarna, vore dessa, anmärker kommittén, icke i

åtnjutande af några extra inkomster, och kunde sålunda för deras vidkommande

hänsyn icke tagas härtill vid bestämmande utaf aflöningen.

Då emellertid enligt kommitténs mening bokhållarna varit synnerligen

illa lottade i aflöningshänseende i förhållande till likställda befattningshafvare

särskildt med hänsyn till deras klena befordringsutsikter, anser

sig kommittén icke böra för dem föreslå lägre arfvode än för förste stationsskrifvarna.

Till belysning af befordringsförhållandena för den grupp

af bokhållare, som omfattade det största antalet af dessa befattningshafvare,

nämligen de vid maskinafdelningen anställda, anmärker kommittén,

att 1906 års arfvodesstat upptoge 34 dylika tjänstemän. Då de befattningar,

till hvilka de i regeln kunde erhålla befordran, nämligen distriktskamrerar-,

(verkstadskamrerare) samt förrådsförvaltarbefattningar endast

vore 10 till antalet, framginge häraf, att utsikterna till befordran icke

vore stora.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Beträffande stationsinspektor er å 4:e samt nuvarande 5:e klassens stationer

har kommittén, såsom jag förut omförmält, framlagt förslag till omgruppering

af dessa stationer, i enlighet hvarmed till stationer af 4:e klass A

skulle hänföras nuvarande 4:e klassens stationer samt sådana 5:e klassens

stationer, som ansåges böra till nämnda klass uppflyttas, samt till stationer

af 4:e klass B sådana 5:e klassens stationer, som i mån af nuvarande

stationsföreståndares afgång borde förändras till mästarstationer och då

åter upptagas såsom 5:e klassens stationer.

I fråga om nuvarande aflöningsförhållanden för stationsinspektorer

å omförmälda stationer gäller, att arfvodet å 4:e klassens station utgör

lägst 1,800 högst 2,400 kronor samt å 5:e klassens station lägst 1,500

högst 2,100 kronor. I afseende å högsta arfvodet äro sålunda stationsinspektorer

å 4:e klassens station likställda med förste stationsskrifvare,

hvaremot lägsta arfvodet för de förra är 300 kronor högre än för de

senare.

Kommittén, som anser nämnda förhållande emellan dessa befattningar

böra bibehållas, föreslår alltså arfvodet för stationsinspektorer å

station af 4:e klass A till lägst 2,400 högst 3,300 kronor. Vid bestämmande

af arfvodet för ifrågavarande stationsinspektorer har kommittén,

enligt hvad som framgår af kommitténs motivering härutinnan (å sid.

279), äfven tagit hänsyn till de extra inkomster, hvilka, enligt hvad

utredningen i bil. E till betänkandet utvisar, pläga tillkomma nämnda

befattningshafvare.

För stationsinspektorer å station af 4:e klass B föreslår kommittén

ett arfvode af lägst 2,100 högst 2,700 kronor. I fråga om detta

arfvode anser kommittén, att afseende bör i någon mån fästas därvid,

att dessa stationer enligt kommitténs förslag skulle i framtiden förestås

af stationsmästare med arfvode af lägst 1,200 högst 1,800 kronor.

Till eu gemensam aflöningsgrupp borde enligt kommitténs mening

hänföras underingenjörer, förste bokhållare och förste telegrafi ster, samt

arfvodet för dem bestämmas till lägst 2,400 högst 3,600 kronor. Då

samtliga dessa befattningshafvare skulle erhålla kontant ersättning för

bostad och bränsle, komme enligt förut angifna grunder aflöningen för

dem att utgöra å en station med 20 procents inkvarteringsersättning lägst

2,880 högst 4,320 kronor samt å en station, där maximibeloppet af

dylik ersättning skall utgå, lägst 3,360 högst 4,700 kronor.

Enligt hvad kommittén framhåller (å sid. 280), äro i de flesta fall

ifrågavarande befattningshafvare placerade å större stationer med dyrare

hyrespriser, hvarför de i regeln komme att åtnjuta högre inkvarteringsersättning

än 20 procent.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 131 Höft.

Stationsinspektorer

å

4:c kl. stationer

A och B.

Underingenjörer,

förste

bokhållare,

förste telegrafister.

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

Telegraf
inspektörer.

146 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Den tekniska utbildning, hvartill hänsyn borde tagas vid fastställande

af underingenjörernas aflöningsvillkor, kunde enligt kommitténs

förmenande, hvad anginge förste bokhållarna och förste telegrafisterna,

uppvägas af den senare lefnadsåldern vid befordran till dessa

befattningar samt de klena utsikterna för ytterligare befordran — fölen

förste telegrafist, som icke aflagt högre teknisk examen, kunde i

regeln ingen vidare befordran antagas ifrågakomma.

De nuvarande telegraf ster na åtnjuta i arfvode lägst 1,500 högst

2,400 kronor och äro sålunda likställda med förste stationsskrifvare med

flera. Arfvodet för dessa befattningshafvare föreslår kommittén till

lägst 1,800 högst 3,000 kronor.

Då kommittén framför allt afsett att förbättra aflöningen för de

nuvarande telegrafister, som vore anställda vid de största telegrafstationerna,

samt detta syfte vunnes genom kommitténs förslag om inrättande

af förste telegrafistbefattningar, men kommittén å andra sidan ansett,

att telegrafistbefattningarna vid mindre stationer icke kunde i ansvarsfullhet

mäta sig med förste stationsskrifvarbefattningar, hade kommittén

funnit sig sakna anledning att föreslå arfvodet för sistnämnda telegrafistbefattningar

högre än som skett.

Till närmast högre aflöningsgrupp med arfvode af lägst 3,000 och

högst 3,900 kronor har kommittén hänfört telegraf inspektörer, stationsinspektorer

ä 3:e klassens stationer, byråassistenter, expeditionsföreståndare

och underinspektörer.

För närvarande äro de tre sistnämnda befattningarna likställda i

aflöningshänseende med arfvode af lägst 2,100 högst 3,000 kronor, hvilket

sistnämnda arfvode efter tre ålderstillägg, hvardera å 300 kronor, uppnås

efter 9 år. Stationsinspektor å 3:e klassens station börjar däremot

med 2,400 kronor, men slutarfvodet är för honom det samma som för

de förenämnda eller 3,000 kronor. Hvad ängår telegrafinspektorer, utgör

lägsta arfvodet för dem 2,700 kronor och högsta arfvodet 3,600

kronor.

Frågan om aflöningen för telegrafinspektorer sammanhänger, erinrar

kommittén (sid. 281), med kommitténs förut af mig omnämnda förslag

om inrättande af telegrafingenjörstjänster samt om uppdelning af nuvarande

telegrafistbefattningar. Enär enligt detta förslag telegrafinspektorsbefattningarna

skulle, i den mån deras nuvarande innehafvare kunde befordras till

telegraf ingenjörer eller afginge, utgå ur staten, har kommittén funnit sig

icke böra för ifrågavarande befattningar föreslå högre arfvode än som motsvarade

det nuvarande jämte dyrtidstillägg. Då telegrafinspektorerna

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

voro placerade å distriktens hufvudstationer, där förhöjd inkvarteringsersättning

skulle utgå, erhölle de dessutom härigenom, förbättring i

nuvarande lönevillkor.

För stationsinspektorer ä 3:e klassens stationer skulle kommitténs löneförslag

dels innebära en förhöjning i nuvarande högsta arfvode af 900

kronor dels medföra, att skillnaden i afseende å arfvode mellan ifrågavarande

befattningshafvare samt stationsinspektorer å station af 4:e klass

A skulle blifva 600 kronor såväl beträffande lägsta som högsta arfvode.

Då endast för ett mindre antal stationsinspektorer å 3:e klassens stationer

postarfvode ifrågakomme, under det att dylikt arfvode till belopp

af i medeltal omkring 600 kronor åtnjötes af det öfvervägande antalet

stationsinspektorer å 4:e klassens stationer — ett förhållande, från hvithet

man enligt kommitténs mening icke kunde bortse — hade kommittén

icke ansett lämpligt att föreslå lägre arfvode än det omförmälda.

Hvad angår öfriga till nu omhandlade aflöningsgrupp hänförda bebefattningshafvare,

erinrar kommittén (sid. 282) beträffande särskildt

expeditions föreståndarna, att de mer än andra tjänstemän komme att beröras

af kommitténs förslag till reglering af extra inkomster. Enligt hvad

som framginge af den i bil. E gjorda sammanställningen, understege för år

1905 icke för någon expeditionsföreståndare de extra inkomsterna 500

kronor, och för de flesta vore sammanlagda beloppet af dylika inkomster

vida högre. För icke mindre än 12 uppginge detsamma till öfver 1,000

kronor. Af utredningen i bil. D inhämtades vidare, att sammanlagda löneinkomsten

för de sju expeditionsföreståndarna i högsta lönegraden utgjorde

för nämnda år i medeltal omkring 5,100 kronor.

Vid sådant förhållande, yttrar kommittén vidare, syntes det af kommittén

föreslagna arfvode vara det lägsta, som skäligen borde ifrågasättas.

Mot kommitténs förslag att i afseende å ordinarie arfvode fortfarande

liksom hittills likställa byråassistenter och underinspektörer med

expeditionsföreståndare, oaktadt byråassistenterna icke i någon mån och

underinspektörerna endast i ringa grad åtnjöte extra inkomster, till

hvilkas uppbärande hänsyn borde tagas vid arfvodets bestämmande,

skulle kunna erinras, anmärker kommittén å sid. 282, att en dylik likställighet

icke längre hade fog för sig. Härtill ville kommittén genmäla,

att nämnda två befattningar, enligt kommitténs mening, hörde till dem, som

i afseende å befattningarnas vikt och det därmed förenade ansvar varit

särskildt ogynnsamt ställda i aflöningshänseende i jämförelse med andra

närstående befattningar. Det vore emellertid af stor vikt att till innehafvare

af dessa befattningar kunna erhålla dugande förmågor, men

Stationsinspektorer

å

S:e klass

stationer.

Expeditions
föreståndare.

Byråassistenter

och

underinspektörer.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Maskininspektörer.

Distriktskassör

er.

Öfver inspektor

er, stationsinspektorer

å l:a

och 2:a kl.

stationer.

148 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

för vinnande af detta syfte borde befattningarna enligt kommitténs förmenande

också höjas upp i afiöningshänseende.

För maskininspektor er och verkmästare utgör arfvodet för närvarande

lägst 2,700 högst 3,600 kronor. Kommittén, som på förut angifna skäl

uttalat sig för en sammanslagning af dessa båda kategorier under den

gemensamma benämningen maskininspektor, anser arfvodet för denna

befattning böra bestämmas till lägst 3,300 högst 4,200 kronor, hvarjämte,

enligt kommitténs förslag, fri bostad borde kunna tillkomma

samtliga innehafvare af befattningen.

Till samma aflöningsgrupp som maskininspektor in. fl. hänföres

enligt gällande aflöningsreglemente distriktskassöv, och har kommittén

bibehållit samma anordning och sålunda äfven för sistnämnda befattning

föreslagit ett arfvode af lägst 3,300 högst 4,200 kronor. I afseende

å aflöningen för distriktskassör erinrar kommittén i detta sammanhang

om sitt förslag att nedsätta de till distriktskassören utgående

felräkningspenningar från 500 till 300 kronor.

Å andra sidan framhåller kommittén, att kommitténs förslag i

afseende å inkvarteringen komme att medföra en väsentlig aflöningsförbättring

för ifrågavarande tjänstemän, hvilka vore stationerade å orter

med höga hyrespriser och sålunda komme att tillgodonjuta ökad inkvarteringsersättning.

Denna skulle enligt kommitténs mening motsvara

värdet af fem rum och kök jämte bränsle, hvilket värde satts till 1,500

kronor i Stockholm, där sålunda distriktskassörens högsta aflöning

komme att utgöra 5,700 kronor jämte felräkningspenningar, 300 kronor,

.motsvarande en ökning i nuvarande aflöning, dyrtidstillägg inberäknadt,

af 880 kronor.

Stationsinspektor er d 2:a klassens station åtnjuta för närvarande ett lägsta

arfvode af 3,000 kronor med ett ålderstillägg efter 5 år å 500 kronor. Af

utredningen angående extra inkomster inhämtas, att de 7 stationsinspektorer

af ifrågavarande kategori, som uppnått högsta aflöning, under år

1905 uppburo i sammanlagda kontanta löneinkomster i medeltal något

öfver 4,100 kronor. Med hänsyn såväl härtill som för erhållande af

ett lämpligt förhållande i aflöning mellan stationsinspektorer å 2:a och 3:e

klass stationer föreslår kommittén arfvodet för ifrågavarande befattningshafvare

till lägst 3,600 högst 4,500 kronor. Enligt af kommittén föreslagna

regler för löneförhöjning skulle sistnämnda arfvode erhållas efter

9 år, under det att, såsom ofvan nämnts, för närvarande slutaflöningen

uppnåddes efter 5 år.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

För stationsinspektor er ä ha klassens station, till hvilken grupp, på

grund af kommitténs förslag att uppföra Stockholms centralstation,

Göteborgs och Malmö stationer i en särskild öfverklass, endast kornrne

att räknas Stockholms norra samt Norrköpings stationer, föreslår kommittén

arfvodet till lägst 3,900 högst 4,800 kronor. Enligt gällande

aflöningsreglemente utgör arfvodet 3,500 kronor med ett ålderstillägg å

500 kronor. Ofverinspektorernas arfvode anser kommittén böra sättas

till lägst 4,500 högst 5,400 kronor.

Under framhållande af de stora fordringar på duglighet och öfriga

personliga egenskaper, som ställas på föreståndarna för de större stationerna,

samt den omfattande befälsmyndighet, de utöfva, uttalar kommittén

den uppfattning (sid. 285), att de i förhållande till tjänstemän

med ungefär motsvarande ställning vid post- och tullstaterna nämligen

föreståndare för postkontor samt tullförvaltare m. fl. varit satta alltför

lågt i aflöningshänseende.

För ådagaläggande af detta förhållande och för att visa, att de af

kommittén för ifrågavarande befattningar vid statens järnvägar föreslagna

arfvoden åtminstone icke vore för högt tilltagna, meddelar kommittén (å

sid. 285) åtskilliga uppgifter rörande aflöningsförhållandena för en del

tjänstemän vid post- och tullverken.

Vid bestämmandet af arfvodet för nu omhandlade stationsinspektorer

borde, anmärker kommittén vidare, hänsyn ock tagas till de betydande

extra inkomster, som för närvarande tillkomme dem, men hvilka enligt

kommitténs förslag icke vidare skulle ifrågakomma annat än i form af

personligt lönetillägg för nuvarande tjänsteinnehafvare, i den man de

genom ifrågavarande lönereglering skulle lida minskning i sin löneinkomst.

Enligt hvad som inhämtades af utredningen i berörda afseende,

syntes nyssnämnda förhållande komma att inträffa för samtliga stationsinspektorer

å stationer af l:a klass, af hvilka emellertid endast en uppnått

det högsta arfvodet. Kommitténs förslag innefattade sålunda ingen

annan förbättring i aflöningsvillkor för meranämnda stationsinspektorer

än att större delen af dem tillkommande extra inkomster skulle blifva

omförd till ordinarie arfvode.

Verkstadskamrerare och förrådsfförvaltare åtnjuta för närvarande i arfvode

lägst 2,700 högst 3,600 kronor. Vid 1897 års lönereglering vidtogs

ingen annan förändring i fråga om den nämnda befattningshafvare

jämlikt 1874 års aflöningsreglemente tillkommande aflöning än att minimiarfvodet

höjdes.

Distrikt skcunrcrare

och

förrådsförvaltare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ban- och

maskiningenjörer.

160 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Af skäl, som kommittén å sidan 286 närmare utvecklat, håller kommittén

före, att ifrågavarande befattningar höra till dem, hvilka med

hänsyn till förändrade förhållanden i fråga om befattningarnas ansvar och

betydenhet äro tillbakasätta i aflöningshänseende.

Till belysning häraf, hvad särskild! angår förrådsförvaltartjänsten,

anför kommittén, att, medan värdet af under år 1874 för statens järnvägars

räkning upphandlade väsentligare förrådsartiklar utgjorde 5,89i,000

kronor, uppginge motsvarande belopp för år 1905 till 16,1.68,000 kronor.

Beträffande verkstadskamreraren erinrar kommittén, att han ombesörjer

bokföringen icke blott, såsom man på grund af hans titel skulle

kunna tro, för verkstäderna utan äfven för maskinafdelningen i sin helhet,

hvarförutom fördelningen af verkstädernas och förrådets kostnader

för öfriga afdelningar å distriktet, för andra distrikt, för styrelsen och

för främmande institutioner och personer sker genom verkstadskamreraren.

Honom tillkommer dessutom att bokföra banafdelningens samtliga

utgifter för nybyggnads- och andra arbeten, som redovisas på särskilda

arbetsnummer. Den ifrågavarande tjänsteman tilldelade benämningen verkstadskamrerare

angåfve sålunda icke hans verksamhet, hvarför kommittén

föreslår, att densamma måtte utbytas mot cListriktskamrerare.

Kommittén anser, att ifrågavarande tjänstebefattningar icke borde

i aflöningshänseende sättas lägre än stationsinspektorsbefattningar å l:a

klassens stationer; och föreslår kommittén alltså, att arfvodet för dem måtte

sättas till lägst 3,900 högst 4,800 kronor. Med tillägg af ersättning

för bostad och bränsle, hvilken ersättning, i anledning däraf att innehafvarna

af sagda befattningar vore placerade å distriktens hufvudorter,

icke komme att enligt förut angifna grunder understiga 30 procent,

skulle alltså sammanlagda aflöningen utgöra lägst 5,070 högst 6,000

kronor i Östersund och Luleå, samt lägst 5,400 högst 6,300 kronor i

Stockholm.

Till grupper med lika aflöning hänför kommittén baningenjörer,

maskiningenjörer och trafikinspektörer af l:a klass med ett arfvode af lägst

4,800 kronor högst 5,700 kronor samt motsvarande befattningshafvare af

2:a klass äfvensom telegrafingenjörer och distriktssekreter are med ett arfvode

af lägst 4,200 högst 5,100 kronor.

Hvad till en början angår ban- och maskiningenjörer, åberopar kommittén

hvad som i annat sammanhang anförts beträffande den skillnad

i tjänsteställning, som enligt kommitténs mening borde råda mellan dessa

tjänstemän af l:a och 2:a klass.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Arfvodet för ifrågavarande befattningshafvare utgör för närvarande

3,000 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor efter resp. 5 och 10

år, hvarjemte de i regeln åtnjuta inkvartering in natura. Dessutom tillkommer

maskiningenjör, hvilken förestår verkstad, belägen utom distriktets

hufvudstation, tilläggsarfvode af 500 kronor. Dylikt arfvode uppbäres

emellertid för närvarande endast af en maskiningenjör.

Den aflöning, som på detta sätt fastställdes för ban- och maskiningenjörer

vid 1897 års lönereglering, är endast obetydligt högre än

den, som förut alltsedan år 1874 varit gällande. Ökningen i ordinarie

aflöning utgjorde för maskiningenjörerna endast 100 kronor och för

baningenjörerna 400 kronor, hvilken senare ökning emellertid motiverades

däraf att flertalet bland dem, i sammanhang med omregleringen af

distrikten, skulle få sina förutvarande sektioner utsträckta.

Beträffande dessa aflöning^ äfvensom de synpunkter, som enligt

kommitténs förmenande borde göra sig gällande vid eu lönereglering

för ifrågavarande befattningshafvare, yttrar kommittén (sidan 288) följande:
»Kommittén

finner det vara uppenbart, att dessa aflöningar icke

längre äro tidsenliga. Dels ställer nämligen järnvägsrörelsens utveckling

sedan den tid, då aflöningarna bestämdes, högre kraf på teoretisk

och praktisk utbildning hos omförmälda befattningshafvare. än förr, och

dels har näringslifvets storartade uppsving sedan nämnda tid och naturligen

äfven lefnadskostnadernas stegring medfört betydligt ökade löneanspråk

hos dugliga ingenjörer i allmänhet. Enligt hvad inom kommittén

upplysts, hafva också nu anmärkta missförhållanden i afseende

å lönevillkoren för det tekniskt utbildade järn vägsbefälet under senare

tider trädt i dagen på ett för statens järnvägar kännbart sätt. Icke

nog med att svårigheter uppstått att rekrytera sagda befäl med fullt

kompetenta personer, utan det har, såsom förut af kommittén blifvit

antydt, upprepade gånger inträffat, att dugande krafter i ordinarie tjänst

vid statens järnvägar lämnat verket på grund af de betydligt bättre

ekonomiska villkor, som för dem erbjudit sig på annat håll. Ett dylikt

sakernas tillstånd lärer emellertid icke vara förenligt med det på statens

järnvägars förvaltning numera ställda anspråket, att den skall skötas på

ett affärsmässigt sätt. Ur denna synpunkt gäller nämligen, att statsbaneförvaltningen

mindre än andra verk kan vara betjänt med att besätta

de mera kräfvande befälsposterna med tjänstemän, som på ett mer

eller mindre rutinmässigt sätt ombestyra löpande göromål, ty på driftigheten

och omtanken hos de befattningshafvare, hvilka handhafva järnvägens

ekonomiska intressen, beror också järnvägsdriftens ekonomiska

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 164.

resultat. Järnvägsförvaltningen äger sålunda det största intresse af att

kunna draga till sig samt hålla kvar personer, som höja sig öfver

medelmåttan i afseende å såväl teoretisk som praktisk duglighet, men

aflöningsvillkoren för dylika personer bestämmas å den allmänna arbetsmarknaden,

och efter denna måste äfven statens järnvägar i någon mån

rätta sig.

Det ofvan sagda gäller i mer eller mindre grad samtliga mera kräfvande

befattningar vid statens järnvägar men hänför sig särskildt till

de tjänster, hvarom nu är fråga, nämligen ban- och maskiningenjörstjänsterna.

Framhållas bör nämligen, att samtliga innehafvare af dessa

tjänster utöfva ett vidsträckt befäl samt handhafva på eget ansvar göro-.

mål af afsevärd ekonomisk innebörd. Detta är icke blott förhållandet

med de ban- och maskiningenjörer, hvilka kommittén satt i en högre

klass och hvilka i många fall komma att utöfva vederbörande afdelningsföreståndares

hela befogenhet, utan gäller äfven de å linjen placerade

ban- och maskiningenjörerna af 2:a klass.

Baningenjörerna å linjen föra befälet hvar inom sin sektion samt

bära det närmaste ansvaret för sektionens ekonomi. Med hänsyn till

distriktens stora omfattning och den mängd göromål, som hvila på bandirektörerna,

måste ofta öfverlämnas åt baningenjörerna att leda samt

utöfva tillsynen öfver de på sektionen pågående ofta betydande och

dyrbara arbeten såsom bangårdsutvidgningar och dylikt, hvilka för tillvaratagandet

af statens järnvägars intresse ställa störa kraf på vederbörandes

duglighet och omtanke.

Hvad angår maskiningenjörerna å linjen, komma dessa hvar inom

sitt område att ansvara för vården af en dyrbar materiel och för densammas

utnyttjande på ett sätt, som är för statens järnvägar fördelaktigast.

Äfven i deras hand är sålunda lagdt ett betydande ekonomiskt

ansvar.

Beträffande utbildningen af ifrågavarande befattningshafvare kan

framhållas, att i regeln till baningenjör icke antages annan person än

den, som har flerårig praktik vid statens eller andra järnvägsbyggnader,

och att, hvad maskiningenjörer angår, de, hvilka befordras till nämnda

befattning från lägre tjänst, måste före sin anställning vid statens järnvägar

hafva genomgått utbildning under motsvarande tid vid in- och

utländska verkstäder.

Vidkommande de nya telegrafingenjörsbefattningarna, hvilkas innehafvare

bland annat skulle hafva till uppgift att för statens järnvägars

del utöfva tillsyn öfver de främmande starkströmsledningar, som beröra

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1(14.

järnvägens område, skulle på dessa tjänstemän ställas stora fordringar

på teoretisk och praktisk utbildning på elektroteknikens område.»

Kommittén erinrar i detta sammanhang (sidan 289), hurusom uti en

till kommittén ingifven framställning från tekniska tjänstemän vid statens

järnvägars maskinafdelning åberopats såsom stöd för de löneanspråk,

som af dessa tjänstemän framställts, den lönereglering, som år

1905 genomfördes för flottans mariningenjörkår.

Äfven kommittén hade, yttrar kommittén (å sidan 290), förutom till

de omständigheter, som af kommittén framlagts såsom motiv för kommitténs

förslag till aflöning för ifrågavarande tjänstemän, ansett sig böra

i viss män taga hänsyn till förenämnda lönereglering, som afsåge ett

verk, där tjänstemannakåren bestode af personer med högre teknisk bildning.

Beträffande de jämförelser, som enligt kommitténs mening skulle

kunna göras i afseende å utbildning och aflöningsförhållanden mellan

tjänstemän vid mariningenjörskåren, å ena, samt nu ifrågavarande befattningshafvare

vid statens järnvägar, å andra sidan, tillåter jag mig

att hänvisa till hvad kommittén härutinnan yttrat å sid. 290.

I fråga om det för närvarande under viss förutsättning till maskiningenjör

utgående tilläggsarfvode, uttalar sig kommittén för att detta

arfvode måtte i sammanhang med nu ifrågavarande lönereglering upphöra

att utgå.

Trafkinspektör sbefattningarna inrättades vid 1897 års organisationsförändring

i sammanhang med tillkomsten af distriktschefsinstitutionen.

De äro för närvarande i afseende å ordinarie arfvode likställda med

ban- och maskiningenjörer, men åtnjuta dessutom ett tilläggsarfvode af

500 kronor per år.

Löneregleringskommittén, som, å ena sidan, i betraktande af den högre

teoretiska utbildning, som förutsattes hos ban- och maskiningenjörerna, icke

ansett sig böra i aflöningshänseende sätta trafikinspektörerna öfver nyssnämnda

tjänstehafvare, men å andra sidan till fullo uppskattade vikten

af ifrågavarande befattningar, på hvilkas innehafvare det närmaste ansvaret

för den löpande trafiktjänsten hvilade, har funnit sig böra, i enlighet med

hvad ofvan angifvits, föreslå samma aflöning för trafikinspektörer af l:a och

2:a klass som för ban- och maskiningenjörer af motsvarande klasser.

Härigenom skulle en trafikinspektör af 2:a klass blifva i aflöningshänseende

lägre ställd än en öfverinspektor, men anser kommittén detta förhållande

motiveras af den synnerligen maktpåliggande ställning, som föreståndaren

för en stor station intager.

Organisationskommittén har också yttrat sig i fråga om trafikinspektörernas

aflöningsförhållanden. Genom inrättandet af trafikdirekBih.

till Riksd. Prof. 1007. 1 Sami. 1 Afd. Bil Haft. 20

Trafikinspektörel\
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

törsbefattning skalle trafikinspektörstjänsterna komma att, hvad anginge

själfständigheten i ställning och omfattningen af uppgifter, fullt motsvara

baningenjörs- och maskiningenjörsbefattningarna. Visserligen kräfva

sistnämnda befattningar högre teoretisk utbildning, men detta förhållande

syntes kommittén uppvägas dels af det synnerligen stora ansvar, som

hvilade på trafxkinspektörerna såsom närmast handhafvande den löpande

trafik- och tågtjänsten, dels ock af den omständigheten att dessa befattningshafvare

i allmänhet först vid en jämförelsevis mera framskriden

ålder erhålla sina befattningar. Kommittén ansåge därför, att trafikinspektörs

aflöning borde likställas med baningenjörs och maskiningenjörs.

Distrikts- Distriktssekreterartjärtsten tillkom liksom trafikinspektörsbefattningen

sekreterare, j sammanhang med 1897 års organisationsförändring; och äro distriktssekreterama

i afseende å aflöning likställda med ban- och maskiningenjörer

med den skillnad att de icke, såsom i regeln är fallet med nyssnämnda

befattningshafvare, åtnjuta bostad in natura utan erhålla hyresbidrag.

Dessa tjänstemän, som enligt gällande instruktion skola hafva aflagt

examen till rättegångsverken, åligger bland annat, förutom uppsättning

af expeditioner och protokoll i ärenden, som handlagts i distriktsförvaltningen,

att ombesörja de juridiska angelägenheter, som röra distrikten,

utföra rättegångar, föra protokoll samt afgifva utlåtanden i disciplinära

mål m. m.

Såsom ofvan blifvit antydt, har kommittén för dem föreslagit samma

arfvode som för baningenjörer m. fl. af 2:a klass eller lägst 4,200 högst

5,100 kronor. Med tillägg af ersättning för bostad och bränsle, motsvarande

högst värdet af fem rum och kök, skulle enligt af kommittén

angifna grunder för beräkning af nämnda^ ersättning aflöningen uppgå

exempelvis för dem, som äro placerade i Östersund och Luleå, till lägst

5,400 högst 6,300 kronor samt för distriktssekreteraren i Stockholm till

lägst 5,700 högst 6,600 kronor.

Vid bestämmande af aflöningen för nu nämnda tjänstemän har kommittén

ansett hänsyn böra tagas ej mindre till den icke obetydligt ansvarsfulla

och maktpåliggande ställning, de i egenskap af distriktens enda

juridiskt bildade tjänstemän intoge, än äfven till den omständigheten, att

deras befordringsutsikter vore synnerligen små. Då de enligt kommitténs

förslag skulle blifva i aflöningshänseende likställda med styrelsens ombudsman,

äterstode endast två högre befattningar inom verket, till hvilka

de skulle kunna äga någon utsikt att avancera, nämligen öfverdirektörsoch

byrådirektörsbefattningarna vid styrelsens administrativa afdelning.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kunr/l. Maj:ts iVad. Proposition N:o 164. 155

I afseende å de afiöningsförliållanden löneregleringskommittén tänkt

sig för distriktschefer erinrar denna kommitté, att den endast tagit hänsyn

till vederbörandes tjänsteställning, sådan den för närvarande är.

Det ordinarie arfvodet för distriktschefer utgör för närvarande 4,500

kronor med två ålderstillägg å 500 kronor efter resp. 5 och 10 år, äfvensom

ett tilläggsarfvode af 500 kronor. Därjämte äro de i regeln i åtnjutande

af bostad in natura.

Kommittén föreslår för distriktschef ett ordinarie arfvode af lägst

6,000 högst 6,900 kronor.

Under erinran, att kommittén endast hade att taga hänsyn till

nuvarande tjänsteförhållanden, anser sig kommittén icke böra föreslå

någon ändring i den anordning, som nu ägde rum, nämligen att en del

utaf aflöningen utginge i form af tilläggsarfvode; och borde detta enligt

kommitténs mening sättas till 600 kronor. Härigenom skulle distriktschefen

nå en högsta aflöning af 7,500 kronor jämte bostad in natura.

Beträffande motiveringen till kommitténs förslag till aflöning för

ifrågavarande befattningshafvare tillåter jag mig att hänvisa till betänkandet

(sidorna 292 och 293).

Jämväl organisationskommittén har med hänsyn till den synnerligen

betydelsefulla förändring, som kommittén föreslagit i fråga om

distriktschef ernås tjänsteställning och befogenhetsområde, ansett sig böra

till behandling upptaga frågan om deras aflöningsförhållanden.

Kommittén framhåller därvid, hurusom med den väsentliga olikhet

mellan den ställning, som distriktschefen nu intager, och den, som enligt

kommitténs förslag skulle tillkomma honom, och på grund af den betydligt

ökade vikt, som enligt kommitténs förslag skulle tilläggas distriktschefsbefattningen,

måste följa en afsevärd förhöjning i de honom tillkommande

löneförmånerna. I kommitténs organisationsförslag ingår, att distriktschefs-

oeh afdelningschefsbefattningarna skulle göras med hvarandra

likställda. Kommittén föreslår därför, att distriktschefen tillkommande

löneförmåner skulle bestämmas så, att de motsvarade hvad löneregleringskommittén,

enligt hvad jag i det följande kommer att omförmäla,

föreslagit för afdelningschef. Distriktschefen ansåg kommittén emellertid

fortfarande såsom hittills böra tillerkännas förmånen af fri bostad

och bränsle. Hans löneförmåner borde därför fastställas till ett årligt

arfvode af 8,000 kronor jämte nyssnämnda naturaförmåner. Skulle

dstriktscliefen i något undantagsfall icke komma i åtnjutande af dessa

naturaförmåner, borde ersättning för dem beräknas med hänsyn till

hynskostnaderna på den plats, där vederbörande hade sin anställning,

och alltså utgå med 2,000 kronor i Stockholm och 1,700 kronor å öf
-

Distrikts
chefer.

s. 156 Kontrollera mot PDF

Kanyl. May.ts Nåd. Proposition No 164.

Ban-, maskinoch

trafikdirektörer.

156

riga platser, därvid kommittén afsett en bostad om 7 rum och kök med

bränsle. Något ålderstillägg skulle icke tillkomma distriktschef, utan

skulle, såsom löneregleringskommittén föreslagit i fråga om afdelningschef,

de nyss angifna aflöningsförmånerna i deras helhet tillkomma

vederbörande genast vid tillträdet af tjänsten. Anledningen till förslaget

i detta hänseende har bland annat varit, att man ansett, att dessa

befattningar i regeln erhållas först vid en mera framskriden ålder, och

sedan vederbörande dessförinnan redan genomgått den pröfning i allmän

tjänst, hvars resultat utgör grunden för ålderstillägg.

Beträffande de för distriktschef sålunda föreslagna löneförmånerna

yttrar organisationskommittén, att kommittén icke kunde finna annat än,

att distriktschefsbefattningen enligt kommitténs förslag — med hänsyn

till de ökade fordringar på duglighet och erfarenhet samt särskildt på

verkliga chefsegenskaper, hvilka enligt detta förslag måste ställas på

en distriktschef, för hvilken i öfrigt nu stadgade kompetensvillkor fortfarande

skulle gälla, äfvensom till det större ansvar, han såsom distriktets

verklige chef skulle komma att bära — skulle blifva af sådan art,

att befattningen måste kräfva samma aflöning som afdelningschefsbefattning

inom styrelsen. Kommittén ansåge sig för denna mening hafva

så mycket större skäl, som den aflöning, hvilken sålunda skulle tillkomma

distriktschefen, ingalunda kunde anses högt tilltagen i jämförelse

med den, som en trafikchef eller verkställande direktör vid ett enskild!

järnvägsföretag med ett bannät, mindre än det minsta statsbanedistriktet,

skulle kunna påräkna.

Det ordinarie arfvode, som för närvarande tillkommer ban- och

maskindirektörer utgör 4,500 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor efter

resp. 5 och 10 år. Därjämte åtnjuta dessa befattninghafvare i regel

bostad in natura.

För ban- och maskindirektörer föreslår löneregleringskommittén ett

ordinarie arfvode af lägst 6,000, högst 6,900 kronor. Därvid yttrar

kommittén bland annat (se sid. 293), att hvar och en af dessa befattningsbafvare

hade att utöfva ett vidsträckt befäl och uppbära ett högst

betydande ekonomiskt ansvar. Det ankomme också i hög grad på honom

att tillvarataga statens järnvägars intresse såväl då det gällde att

begränsa utgifterna som ock då det vore fråga om att på det mesekonomiska

sätt utnyttja materielen. Med hänsyn till vikten att å ifrågtvarande

poster erhålla personer, som i nämnda afseenden fyllde måt-et,

hade kommittén ansett sig böra förslå aflöningen på sätt som sket*

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

I organisationskommitténs förslag angående distriktsförvaltningarnas

organisation ingår att ställa afdelningsföreståndarna i mera beroende

ställning af distriktschefen, så att distriktschefen skalle erhålla befogenhet

att draga under sin beslutanderätt jämväl sådana frågor, som nu algöras

af afdelningsföreståndarna. I anledning häraf yttrar denna kommitté,

att kommitténs förslag, i hvad det alsåge afdelningsföreståndarc,

icke finge så förstås, som om dessa därigenom skulle erhålla en så förändrad

ställning, att deras aflöningsförmåner på grund däraf borde sättas

lägre, än som föreslagits för dem med hänsyn till deras nuvarande

ställning. Kommitténs förslag innebure nämligen i fråga om afdelningsföreståndarna

i hufvudsak egentligen endast en mera konsekvent och i

detalj gående tillämpning af de grundsatser, på hvilka den nuvarande

organisationen i detta hänsende hvilade; och ifrågavarande befattningar

komme att enligt kommitténs förslag på sina innehafvare ställa fullt ut

lika stora fordringar på erfarenhet och duglighet som de nuvarande

bandirektörs- och maskindirektörstjänsterna på sina.

Hvad angår trafikdirektörerna, anser organisationskommittén dessa

gifvetvis böra i alla afseenden och således äfven i fråga om löneförmåner

likställas med ban- och maskindirektörerna,

Hvad till en början angår organisationskommitténs förslag om inrättande

af t-rafikdirektörsbefattningar, har jag redan haft tillfälle att

uttala min anslutning därtill. Mot hvad kommittén föreslagit i fråga

om dessa befattningshafvares åligganden, ställning och aflöning har jag

intet att erinra.

Löneregleringskommitténs förslag att öka baningenjörernas antal

från 31 till 32, hvilket förslag betingas af behofvet att uppdela femte

distriktet i sex, i stället för, såsom nu är anordnadt, fem bansektioner,

får jag på de af vederbörande distriktsförvaltning anförda, af kommittén

gillade skäl understödja.

Likaledes finner jag mig böra biträda förslaget om inrättande af

telegrafingenjör sbefattningar i stället för de nuvarande telegrafinspektorsbefattningarna,

hvilken anordning jag anser vara väl motiverad.

Beträffande det af löneregleringskommittén framställda förslaget

om uppdelning af baningenjörs-, maskiningenjörs- och trafikinspektörsbefattningarna

i två klasser, l:a och 2:a, har järnvägsstyrelsen i sitt

utlåtande icke funnit något att erinra.

En ledamot i styrelsen har emellertid varit af annan åsikt i detta

afseende och ansett, att samtliga ban- och maskiningenjörer samt trafikinspektörer

borde likställas beträffande såväl benämning som lön —

Departement*-

chefens

yttrande.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 164.

lägst 4,200 högst 5,100 kronor. I de fall, där på grund af göromålens

större omfattning för några af dessa befattningar ansåges böra erfordras

viss större erfarenhet eller arbetsförmåga hos dessas innehafvare än hos

de öfrigas, vore det enligt reservantens mening riktigare att för uppehållande

åt sistnämnda mera kräfvande befattningar anvisa ett lämpligt

tilläggsarfvode, 500 kronor, åt vederbörande befattningshafvare; och

förordar nämnda ledamot, att sådant arfvode skulle tillkomma de banoch

maskiningenjörer, som vore anställda å ban- och maskindirektörsexpeditionernas

expeditioner, samt de trafikinspektörer, som vore stationerade

i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg och Norrköping.

Uttalanden i nu angifven riktning hafva äfven gjorts utaf vederbörande

befattningshafvare själfva.

Sålunda, hafva representanter för statens järnvägars ban- och

maskin ingen j ö rs fören i ng på angifna skäl afstyrkt förslaget om inrättande

af särskilda klasser af ban- och maskiningenjörer. Föreningen erkänner

visserligen det berättigade och nödvändiga uti, att särskilt baningenjör

a bandirektörsexpedition tilldelas högre aflöning, alldenstund tjänsten

a expedition jämte dyrare lefnadskostnader å de platser, där distriktens

hufvudstationer äro belägna, i allmänhet afhållit äldre baningenjörer

från att söka transport dit, men håller före, att löneförbättringen för

dem borde utgå i form af tilläggsarfvode, minst 600 kronor om året.

Då förhållandena i viss mån vore likartade i fråga om maskiningenjörer,

borde enligt föreningens åsikt klassindelningen äfven för dessa befattningshafvare

bortfalla.. Det tilläggsarfvode å 600 kronor, som, på sätt

ofvan nämnts,.skulle tillerkännas baningenjör, som tjänstgjorde å banda

ektörsexpedition, borde äfven åtnjutas af maskiningenjörer med

motsvarande tjänstgöring äfvensom af föreståndaren för verkstaden i

Bollnäs.

Äfven representanter för trafikinspektörerna hafva uttalat sig emot

indelningen af trafikinspektörstjänsterna i två klasser samt förordat,

att vissa trafikinspektörer i stället måtte tilldelas lämpligt tilläo-gsarfvode.

r ö öö

Beträffande frågan, hvilka trafikinspektörsbefattningar skulle vara

af l.a klassen, har järnvägsstyrelsen i sitt underdåniga utlåtande öfver

löneregleringskommitténs. betänkande uttalat sig för att, i likhet med

hvad kommittén föreslagit beträffande ban- och maskiningenjör, trafikinspektörerna

å samtliga distrikts hufvudorter, således äfven'' Östersund

och Luleå, skulle vara trafikinspektörer af l:a klass.

I sitt utlåtande öfver organisationskommitténs betänkande förklarar

styrelsen att det, med hänsyn till den förändrade ställning, som trafik
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 1(14.

159

inspektörerna efter anställande af trafikdirektörer skulle komma att

intaga, näppeligen syntes vara erforderligt att indela sektionerna i olika

klasser. Ansåges arbetet å någon sektion allt för betungande, kunde

sådant lämpligen utjämnas därmed, att sektionen gjordes något kortare.

Styrelsen finner det däremot vara af största vikt, att det för trafikdirektören

alltid finnes en fullt kvalificerad ställföreträdare, som hade

en ingående kännedom såväl om de ärenden, hvilka för tillfället föreligga

till behandling, som ock de allmänna grunder, som förut i förekommande

fall tillämpats å distriktet. På grund däraf föreslår styrelsen,

att alla trafikinspektörer, som förestå sektion, skulle erhålla den tjänsteställning

och de aflöningsförmåner, som löneregleringskommittén föreslagit

för trafikinspektörer af 2:a klass, samt att å hvarje trafikdirektörsexpedition

skulle anställas en trafikinspektör af l:a klass med

tjänsteställning och aflöningsförmåner motsvarande de af löneregleringskommittén

för dylik befattningshafvare föreslagna och med skyldighet

att vid förfall för trafikdirektören inträda såsom vikarie för denne, där

styrelsen ej annorlunda förordnade.

Den ifrågasatta uppdelningen af ban- och maskiningenjörsbefattningarna

i två klasser bär föranledts af behofvet att bereda ban- och

maskiningenjörerna å distriktens hufvudstationer bättre afiöningsvillkor

än öfriga innehafvare af dylika tjänster, något som jämväl vitsordats

af de representanter för denna kår, hvilka uttalat sig i frågan. Då jag

anser nämnda syftemål, i likhet med hvad kommittén förordat, på ett

lämpligare sätt vinnas genom inrättande af högre ordinarie befattningar

för omförmälda mera kräfvande sysslor än genom en godtgörelse åt

vederbörande i form af tilläggsarfvode, hvilken senare anordning kommittén

på, enligt hvad jag finner, goda skäl sökt i regeln undvika,

ansluter jag mig till hvad kommittén i förevarande afseende föreslagit.

Vidkommande frågan om en motsvarande uppdelning af trafikinspektörsbefattningarna

torde järnvägsstyrelsens förslag om anställande

af trafikinspektörer å trafikdirektörsexpeditionerna såsom biträden åt

trafikdirektörerna — på samma sätt som det finnes anställda baningenjörer

å bandirektörsexpeditionerna och maskiningenjörer å maskindirektörsexpeditionerna

— väl närmast sammanhänga med förslaget om

distriktschefsbefattningarnas indragning. Visserligen kan icke förnekas,

att en dylik anordning skulle kunna bidraga till ökad kontinuitet vid

afdelningens skötsel och äfven från andra synpunkter vara till fördel,

men å andra sidan torde genom anställandet inom distriktsförvaltningen

af en särskild befattningshafvare såsom föreståndare för trafikafdelningeu

eu så väsentlig förbättring inträda ifråga om handhafvande! af denna

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

afdelnings angelägenheter, att jag icke anser mig nu böra upptaga styrelsens

förslag uti förevarande hänseende.

Då det väl svårligen låter sig göra att förkorta de trafiksektioner,

som på grund af lifligare trafik eller andra förhållanden visat sig mera

svårskötta utan att det i anledning däraf skall blifva nödvändigt att

öka sektionernas och således också trafikinspektörernas antal, anser jag

det lämpligare, att de trafikinspektörer, som förestå sådana sektioner,

som nyss nämnts, tillerkäimes någon förmån framför öfriga trafikinspektörer,

och finner jag därvid jämväl i fråga om trafikinspektörer det af

kommittén förordade sättet att tilldela innehafvarna af de mera ansvarsfulla

befattningarna en högre tjänstegrad med högre ordinarie arfvode

vara att föredraga framför systemet med tilläggsarfvoden. Järnvägsstyrelsens

i utlåtandet öfver löneregleringskommitténs förslag uttalade

mening, att jämväl trafikinspektörerna, som äro stationerade å fjärde

och femte distriktens hufvudorter, Östersund och Luleå, borde vara

trafikinspektörer af l:a klass, anser jag hafva synnerligen goda skäl

för sig.

De förslag i öfrigt, som kommittén i detta sammanhang framställt,

nämligen om förändrad organisation af maskinafdelningens befäl vid

linjen och verkstäderna, delvis ändrad uppdelning af stationsföreståndarbefattningarna

samt om inrättande af förste telegrafist- och förste bokhållarbefattningar

anser jag mig kunna biträda.

Jag vill i detta sammanhang anmäla, att järnvägsstyrelsen med

hänsyn till de ringa befordringsutsikterna för kontorsskrifvare å administrativa

afdelningen vid distrikten uttalat sig för inrättande af bokhållarbefattningar

därstädes, liksom förhållandet är å öfriga afdelningar; och

häremot har jag intet att erinra.

Vidkommande de af kommittén föreslagna ordinarie arfvoden för

befattningshafvare, tillhörande nuvarande tjänstemannagrad vid distrikten,

får jag till en början erinra, att särskilda meningar härutinnan

uttalats bland kommitténs ledamöter.

Sålunda har en kommittéledamot, stationsinspektoren Lindström,

ansett, att de fordringar, som i tjänsten ställdes på byråassistenter och

expeditionsföreståndare, borde berättiga dem till ett högre arfvode än hvad

kommittén för dem ifrågasatt, nämligen lägst 3,000 högst 3,900 kronor.

Enligt nämnde reservants mening borde ifrågavarande befattningar i

aflöningshänseende likställas med maskininspektorer och distriktskassörer

samt arfvodet sålunda utgöra lägst 3,300 högst 4,200 kronor.

T. f. öfverdirektören Klemming har reserverat sig emot det af

kommittén föreslagna arfvodet för afdelningsföreståndare vid distrikten

opaginerad Kontrollera mot PDF

1G1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

och, med särskild hänsyn till de aflöningsförmåner, som enligt senaste

lönereglering tillerkänts de högre tjänstemännen vid mariningenjörskåren,

uttalat sig för att arfvodet för afdelningsföreståndarna borde sättas till

lägst 6,000 högst 7,500 kronor.

Slutligen hafva herrar Carl Persson och Carl Jansson föreslagit

arfvoden, som beträffande distriktschefer, ban- och maskindirektörer,

maskininspektorer samt underingenjörer såväl i afseende å begynnelsesom

slutaflöning ligga 300 kronor under de af kommittén för dessa

befattningsliafvare föreslagna arfvoden, samt vidkommande öfverinspektorer,

stationsinspektorer å stationer af l:a, 2:a, 3:e och 4:e klass A,

förste bokhållare, bokhållare och förste stationsskrifvare med enahanda

belopp i fråga om slutaflöning en understiga hvad kommittén i sådant

afseende för dem ifrågasatt.

Järnvägsstyrelsen har i allmänhet anslutit sig till kommitténs förslag

till arfvoden för befattningshafvare af högre grad vid distrikten.

Emellertid har styrelsen på anförda skäl förordat, att arfvodet för

kvinnliga kontorsskrifvare måtte höjas utöfver hvad kommittén föreslagit

— lägst 1,080 högst 1,500 kronor — till lägst 1,200 högst 1,800

kronor, hvilket skulle gälla för dessa befattningshafvare såväl vid

distrikten som i styrelsen. A ort med högsta ersättning för bostad

och bränsle skulle alltså enligt styrelsens förslag den totala aflöningen

belöpa sig till lägst 1,600 och högst 2,200 kronor.

Vidare har styrelsen i fråga om de af kommittén föreslagna nya

öfverinspektorsbefattningarna framhållit såsom sin åsikt, att dessa icke,

i jämförelse med befattningarna såsom trafikinspektör af 2:a klass, vore

så ansvarsfulla och maktpåliggande att däraf borde, såsom kommittén

föreslagit, betingas en högre aflöning än för sistnämnda tjänstehafvare,

utan har styrelsen ansett, att öfverinspektorerna borde i berörda hänseende

likställas med trafikinspektörer af 2:a klass.

Vidkommande slutligen arfvodet för byråassistenter har styrelsen

uttalat sin anslutning till stationsinspektoren Lindströms ofvan omförmälda

därutinnan afgifna reservation.

Styrelsens utlåtande åtföljes af en skrift från eu del tjänstemän

vid administrativa afdelningen, däri bland annat begärts, att distriktskassörerna

måtte i aflöningshänseende likställas med kamrerare och

förrådsförvaltare vid maskinafdelningen.

I detta sammanhang anser jag mig böra redogöra för innehållet i

en del framställningar, i hvad de afse ändringar uti kommitténs förslag

till arfvoden för nu ifrågavarande befattningshafvare, öfver livilka

framställningar järnvägsstyrelsen afgifvit särskildt underdånigt utlåtande.

Bill. till Rikscl''. Prof. 1007. 1 Samt. 1 Afd. Bil Höft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kung!» Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har de lägre tjänstemännens vid

statens järnvägar förening framställt såsom önskemål i berörda afseende,

att arfvodet för kvinnliga kontorsskrifvare måtte blifva lägst 1,200

högst 1,800 kronor;

att lägsta arfvodet för stationsskrifvare, manliga kontorsskrifvare

och ritare måtte blifva 1,800 kronor;

att lägsta arfvodet för bokhållare och förste stationsskrifvare icke

måtte understiga 2,400 kronor; samt

att högsta arfvodet för byråassistent måtte blifva 4,200 kronor.

Byråassistenterna hafva hemställt, att de måtte erhålla samma arfvode,

3,600—4,500 kronor, och lika stor bostadslägenhet, 5 rum och

kök, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma stationsinspektor

å 2:a klassens station.

Expeditionsföreståndarna hafva anhållit att blifva i aflöningshänseende

likställda med stationsinspektorer å 2:a klassens station och sålunda

enligt kommitténs förslag för sistnämnda befattningshafvare

erhålla i arfvode 3,600—4,500 kronor jämte bostad om 5 rum och kök

eller, om detta icke kunde bifallas, att deras aflöningsvillkor måtte bestämmas

lika med de för distriktskassörer föreslagna eller 3,300—4,200

kronor jämte bostadsersättning för 5 rum och kök.

Fråu stationinspektorernas sida har uttalats önskemål, att nuvarande

2:a klassens stationer måtte uppflyttas till l:a klass, 3:e klassens stationer

till 2:a klass och så vidare, hvarjämte erinringar gjorts emot uppdelningen

af nuvarande 4:e klassens stationer i A och B. Hvad särskilt

angår den föreslagna aflöningen för stationsinspektorer å station af 4:e

klassen A, har från stationsinspektorernas sida uttalats, att den vore

för låg i förhållande till den aflöning kommittén tänkt sig för förste

stationsskrifvare.

Uti sitt öfver förenämnda framställningar afgifna särskilda utlåtande

har järnvägsstyrelsen icke funnit de sålunda framställda önskemålen

föranleda ändring i den uppfattning, styrelsen, på sätt här ofvan nämnts,

uttalat rörande aflöningar för ifrågavarande befattningshafvare.

Det af kommitténs flertal afgifna förslag till ordinarie arfvoden

för befattningshafvare af högre grad vid distrikten finner jag mig i

allt väsentligt kunna understödja.

Sålunda kan jag till en början icke dela järnvägsstyrelsens uppfattning,

att det af kommittén för kvinnliga kontorsskrifvare ifrågasatta

arfvodet, lägst 1,080 högst 1,500 kronor, skulle vara för lågt.

Med tillägg af ersättning för bostad och bränsle skulle hela aflöningen

uppgå, å en ort med 20 procents inkvartering till lägst 1,296 högst

opaginerad Kontrollera mot PDF

1G3

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 164.

1,800 kronor samt i Stockholm till lägst 1,480 högst 1,900 kronor. Eu

förhöjning i denna aflöning synes mig så mycket mindre böra ifrågasättas,

som förslaget till lönestat för telegrafverket för motsvarande

befattningshafvare vid telegrafstyrelsen upptager väsentligt lägre arfvoden.

Vidare finner jag den af styrelsen anförda omständigheten, att eu

öfverinspektor med det af kommittén för honom förslagna arfvodet

skulle blifva bättre ställd i aflöningshänseende än en trafikinspektör af

2:a klass, icke böra föranleda nedsättning i aflöningen för förstnämnda

befattningshafvare. Förutom det att nämnda förhållande i viss mån

äger sin motsvarighet inom andra verk, anser jag, i likhet med kommittén,

detsamma vara motiveradt äfven vid eu jämförelse mellan ifrågavarande

befattningar i afseende å de fordringar, som böra ställas å

resp. befattningshafvare.

Kommitténs löneförslag, i hvad det afser byräassistenter och expeditions

föreståndare finner jag mig icke kunna biträda.

De skäl, som af ofvanbemälde ledamot i kommittén i afgifven reservation

anförts för att byråassistent måtte blifva i aflöningshänseende

likställd med distriktskassör och sålunda erhålla i arfvode lägst 3,300

högst 4,200 kronor, finner jag i likhet med järnvägsstyrelsen motivera en

dylik förhöjning af det utaf kommittén ifrågasatta arfvodet lägst 3,000

högst 3,900 kronor. Jag fäster mig särskild! därvid, att byråassistent

innehar det ansvarsfulla värfvet att biträda trafikinspektör vid ledande

af tågens gång.

Hvad angår expeditionsföreståndarna, innebär visserligen, såsom

styrelsen i särskild! underdånigt utlåtande erinrat, kommitténs förslagen

förhöjning i deras ordinarie arfvode af 900 kronor. Härvid bör

emellertid anmärkas — näsrot som också kommittén framhållit — att

dessa befattningshafvare mer än andra komma att få sina löneförmåner

nedsatta i anledning af det föreliggande förslaget om reglering af

extra inkomster. Enligt hvad kommittén påvisat (sid. 282), framgår

af den såsom bil. D. till kommitténs betänkande fogade utredningen,

att sammanlagda löneinkomsten för de sju expeditionsföreståndarna i

högsta lönegraden utgjorde för år 1905 i medeltal omkring 5,100

kronor.

Med tillägg af ersättning för bostad och bränsle — endast fyra

expeditionsföreståndare åtnjuta fri bostad — skulle, yttrar kommittén

vidare, högsta aflöningen för de i Stockholm stationerade expeditionsföreståndarna

komma att utgöra 5,000 kronor och sålunda, därest det

af kommittén föreslagna maximibeloppet af felräkningspenningar, 300

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

kronor, uppnåddes, med 200 kronor öfverstiga den ofvan angifna medelinkomsten

för år 1905. Å öfriga stationer, där omförmälda ersättning

borde utgå med 900 kronor och sålunda hela aflöningen — felräkningspenningarna

oberäknade — utgjorde 4.800 kronor, skulle ingen förbättring

äga rum, utan i de fall, där nyssnämnda maximibelopp af felräkningspenningar,

300 kronor, komme att utgå, hvilket kunde antagas

blifva regel, skulle löneförhållandena blifva ungefär desamma som nu.

På grund af förestående jämförelse mellan expeditionsföreståndarnas

aflöningsförhållanden för närvarande och enligt det föreliggande löneförslaget,

hvaraf framgår, att detta senare skulle för dessa'' tjänstehafvare

medföra i vissa fall ingen och i andra fall en i förhållande till

andra befattningshafvare jämförelsevis obetydlig löneförbättring, finner

jag expeditionsföreståndarnas anhållan om höjning af det utaf kommittén

för dem ifrågasatta arfvodet vara till en viss grad befogad och

detta så mycket hellre som, enligt hvad som inhämtas utaf 1893 års

jämvägskommittés betänkande (sid. 288), särskild hänsyn tagits till

felräkningspenningarna enligt nu gällande grunder vid bestämmande af

expeditionsföreståndarnas nuvarande arfvode. Då jag dessutom med

afseende å det betydande ekonomiska ansvar, som är förenadt med

ifrågavarande tjänster, anser en likställighet mellan dem och distriktskassörerna

vara befogad, ansluter jag mig äfven i fråga om expeditionsföreståndarna

till förenänmda reservants mening, i enlighet hvarmed

arfvodet för sistnämnda befattningshafvare borde sättas lika med det

för clistriktskassörer och af mig jämväl för byråassistenter föreslagna

eller lägst 3,300 och högst 4,200 kronor.

Inrättandet af trafikdirektörsbefattningar skulle visserligen något

ändra trafikinspektörernas ställning, men då sistnämnda befattningshafvare

i allt fall skulle, såsom organisationskommittén anmält, komma

att, hvad angår själfständigheten i ställning och omfattningen af uppgifter,

fullt motsvara baningenjör och maskiningenjör, anser jag trafikinspektör

af l:a klass böra tillkomma samma aflöning som ban- och

maskiningenjör af l:a klass samt trafikinspektör af 2:a klass samma aflöning

som ban- och maskiningenjör af 2:a klass.

Af hvad jag anfört i organisationsfrågan har framgått den synnerligen

stora vikt och betydelse, som jag fäster vid clistriktschefsbefattningen.

På distriktschefernas verksamhet, initiativ och ledande förmåga

kommer det ekonomiska resultatet af statsbanedriften i hög grad att

bero; och dessa befattningar komma att, därest den föreslagna organisationsförändringen

skulle genomföras, gifvetvis blifva de inom statsbaneförvaltningen

viktigaste och ansvarsfullaste näst chefs- och sous
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

chefsbefattningarna. De af organisationskommittén för distriktschef

föreslagna löneförmånerna — ett årligt arfvode af 8,000 kronor jämte

fri bostad och vedbrand — kunna därför omöjligen anses vara för högt

tilltagna, och anser jag mig därför böra tillstyrka bifall till organisationskommitténs

förslag i fråga om nu förevarande befattningshafvares

löneförhållanden.

I fråga om löneförmånerna till öfriga til] nu förevarande grupp aflönade

tjänstehafvare anser jag mig endast behöfva uttala min anslutning

till löneregleringskommitténs förslag. Jag vill dock erinra,

att arfvodet till den maskindirektör, som skulle blifva föreståndare för

centralverkstaden i Örebro, endast kan anses lämpadt efter nuvarande

förhållanden. När därför denna verkstad blifver fullt utbyggd, och

verksamheten där kommer att bedrifvas i större omfattning, torde arfvodet

behöfva höjas.

Ordinarie arfvoden för befattningsliafrare i styrelsen.

Befattning skafvare af lägre grad.

Med framhållande, hurusom befattningshafvare, tillhörande nuvarande

betjäningsklass, i järnvägsstyrelsen utgjorde allenast ett ringa antal —

tillsammans 20 — har kommittén (å sid. 185—192) funnit sig böra

behandla deras samtliga aflöningsförhållanden i ett sammanhang.

De vid styrelsen anställda betjänte utgöras enligt gällande aflöningsreglemente

af en förste vaktmästare, vaktmästare, manliga och kvinnliga

kontorsbiträden samt kontorsvakter. Hvad de två sistnämnda befattningarna

angår, har styrelsen funnit mindre lämpligt att besätta dem med

ordinarie innehafvare; och förekomma de icke vidare i arfvodesstaten.

Vid sådant förhållande uttalar sig kommittén för uteslutande af kvinnliga

kontorsbiträden och kontorsvakter ur aflöningsreglementet.

Aflöningen för vaktmästare är bestämd till lägst 780 högst 900

kronor med föreskrift tillika, att, om vaktmästare åtnjuter fri bostad,

lönen skall minskas med 150 kronor. För förste vaktmästare utgör arfvodet

1,100 kronor med enahanda villkor i fråga om afdrag för bostads
-

Vaktmästare.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

förmånen. Förste vaktmästaren samt 5 af de enligt 1906 års arfvodesstat

vid styrelsen anställda 11 vaktmästarna åtnjuta bostad in natura.

Sedan ingången af år 1902 äro förste vaktmästare och vaktmästare

berättigade att erhålla beklädnad in natura.

Enligt hvad kommittén meddelar, har järnvägsstyrelsen jämlikt beslut

af den 30 januari 1906 medgifvit utbetalande af öfvertidsersättning

för den tid, hvarmed den dagliga tjänstgöringen enligt de bestämda tjänstgöringsturerna

komme att i medeltal per söckendag öfverskjuta eu ordinarie

tjänstetid af 7 timmar. Denna öfvertidsersättning belöper sig till 20—25

kronor i kvartalet för hvarje vaktmästare, som tjänstgör å öfvertid.

Kommittén, som håller före, att aflöningsvillkoren borde i möjligaste

män bestämmas lika för hvarandra motsvarande befattningar i styrelsen

och vid distrikten, föreslår i öfverensstämmelse härmed till en början,

att förste vaktmästaren och samtliga öfriga vaktmästare i styrelsen måtte,

i likhet med hvad som enligt kommitténs mening borde äga rum i fråga

om befattningshafvare, tillhörande den lägst aflönade gruppen vid distrikten

och flertalet andra betjäningsgrupper därstädes, tilldelas bostad in natura

jämte bränsle, och detta utan något afdrag i den kontanta aflöningen. Beträffande

bostadens storlek uttalar sig kommittén för att, i enlighet med

hvad som för närvarande gäller, två rum och kök måtte kunna tillkomma

ifrågavarande befattningshafvare.

Vidare borde enligt kommitténs åsikt beklädnadsersättning till enahanda

belopp, som föreslagits för vaktmästare med flere betjänte vid

distrikten, eller 120 kronor om året, tilldelas förste vaktmästare och

vaktmästare i styrelsen i stället för den nu utgående beklädnadsförmånen

in natura.

Af skäl, som angifvas å sid. 188, anser kommittén däremot icke,

att vaktmästare i styrelsen borde komma i åtnjutande af det dyrortstillägg-

af 60 kronor, som enligt kommitténs mening skulle tillkomma

de lägre aflönade betjänte vid distrikten.

Vidkommande det ordinarie arfvodet erinrar kommittén om sitt

förslag till dylikt arfvode för vaktmästare vid distrikten, i enlighet hvarmed

detta borde utgöra lägst 780 högst 1,080 kronor, hvilket sistnämnda

arfvode skulle uppnås efter 15 år. Med tillägg af nyssnämnda ortstillågg

uppginge alltså enligt kommitténs förslag arfvodet för en vaktmästare

vid l:a distriktet, som vore stationerad i Stockholm, till lägst 840 högst

1,140 kronor. Då enligt kommitténs åsikt de i styrelsen anställda vaktmästarnas

tjänstgöring vore mera ansträngande än motsvarande befattningshafvares

vid distrikten, kunde det enligt kommitténs mening icke

ifrågasättas att, såsom nu ägde rum, ställa förstnämnda vaktmästare i

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kiinyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164. 167

aflöningshänseende sämre än vaktmästarna vid distrikten utan snarare

tvärtom.

I betraktande häraf föreslår kommittén arfvodet för vaktmästare

i styrelsen till lägst 840 högst 1,200 kronor, hvilket senare arfvode

med löneförhöjningar å 120 kronor m.ed tre års mellanrum skulle uppnås

efter 9 år.

I afseende å den sålunda för vaktmästare i styrelsen föreslagna

aflöning erinrar kommittén (å sid. 189), bland annat, att, såsom redan

framginge af järnvägsstyrelsens åtgärd att tilldela dem öfvertidsersättning,

dessa befattningshafvares tjänstgöringstid i regeln vore mer än

vanligt utsträckt. De flesta vaktmästarna i järnvägsstyrelsen tjänstgjorde

i medeltal 8 timmar hvarje söckendag. En del hade denna

tjänstgöringstid alla söcknedagar, under det att andra vore indelade i

tjänstgöringsturer sålunda, att de gjorde tjänst två dagar i veckan från

kl. 9 f. m. till 9 e. in. med allenast middagsrast samt de öfriga söcknedagarna

i veckan från kl. 9 f. m. till 3 e. m., hvarförutom de tjänstgjorde

hvar femte söndag.

I sammanhang med nu ifrågavarande lönereglering borde enligt

kommitténs mening ofvanberörda öfvertidsersättning upphöra.

För förste vaktmästaren föreslår kommittén det ordinarie arfvodet

till lägst 1,080 högst 1,440 kronor, hvilket senare arfvode med tillämpning

af enahanda grunder för löneförhöjning som beträffande vaktmästare

skulle uppnås efter 9 år.

Då vid befordran till förste vaktmästarbefattning vederbörande

kunde antagas i regeln hafva såsom vaktmästare hunnit upp till en aflöning

af 1,200 kronor, komme nog, erinrar kommittén, praktiskt taget

löneförhöjningarnas antal att för förste vaktmästaren inskränka sig till

två, så att högsta aflöningen erhölles efter 6 år. Arfvodet för nu ifrågavarande

befattningshafvare hade af kommittén föreslagits på nu omförmälda

sätt för bibehållande i hufvudsak af den nuvarande skillnaden

i aflöning mellan vaktmästare och förste vaktmästare, hvilken skillnad

vore motiverad däraf, att den sistnämnde utöfvade förmanskap öfver

icke blott de öfriga ordinarie vaktmästarna utan äfven en del extra

kontorsvakter.

Af de i styrelsen anställda kontorsbiträdena — enligt 1906 års arfvodesstat

uppgående till 8 stycken — tjänstgöra, en å administrativa

byrån, hvilken uträttar vanliga vaktmästargöromål, en å milkontoret,

hvilken sköter en för arbetet därstädes behöflig räknemaskin, samt sex

Förste vaktmästare.

Kontorsbiträden.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

å styrelsens biljett- och blankettkontor. Hvad angår dessa sistnämnda,

äro två anställda å biljettryckeriet och utföra tryckningsarbete därstädes,

därvid den ene tjänstgör såsom förman. De fyra öfriga äro placerade

å blankettförrådet och äro sysselsatta med emottagning och ordnande

af levererade trycksaker samt ombesörja expedition af de till kontoret

ingångna rekvisitioner å biljetter och blanketter m. m.

Arfvodet för kontorsbiträden i styrelsen utgör för närvarande lägst

600 högst 1,200 kronor, hvilket senare arfvode jämlikt grunderna för

löneförhöjningar erhålles efter 17 år.

Kommittén — som, på sätt jag längre fram kommer att närmare

beröra, framlagt förslag därom, att viss del utaf den kontanta aflöningen

för samtliga befattningshafvare i styrelsen, kvilka ej åtnjuta

bostad in natura, må anses motsvara ersättning för bostad och bränsle —

uttalar sig för (sid. 191), att det ordinarie arfvodet för manliga kontorsbiträden

i styreisen borde sättas lika med det för vaktmästare föreslagna.

I öfverensstämmelse härmed föreslår kommittén arfvodet till lägst

840 högst 1,200 kronor, hvilket senare arfvode skulle uppnås efter 9 år.

Med tillägg af ersättning för bostad och bränsle, beräknad efter

de för distriktens personal gällande grunder, i enlighet hvarmed dylik

ersättning i Stockholm skulle utgå med 40 procent af arfvodet med

iakttagande af viss begränsning, som dock i detta fall icke blefve

tillämplig, komme alltså aflöningen för ifrågavarande befattningshafvare

att utgöra lägst 1,176 högst 1,680 kronor. I afseende å den del

af aflöningen, som ansåges motsvara ersättning för bostad och bränsle,

anmärker kommittén, att den icke ens för ett kontorsbiträde i högsta lönegraden

komme att räcka till för bekostande af en lägenhet af den

storlek, som ansetts kunna tillkomma ett kontorsbiträde vid distrikten

nämligen två rum och kök.

Då emellertid kommittén ansett sig böra hålla aflöningen i allmänhet

något lägre för kontorsbiträden i styrelsen än för motsvarande befattningshafvare

å distrikten, af hvilka senare större delen i enlighet med de

grundsatser, kommittén uttalat, skulle förut hafva passerat stationskarlsgraden

och sålunda först vid mera mogen ålder blifva befordrade till

berörda befattning, medan å andra sidan kontorsbiträdena i styrelsen

kunna antagas blifva ordinarie vid unga år, sjmtes enligt kommitténs

åsikt den ofvan anmärkta olikheten i afseende å inkvarteringen äga

fog för sig.

Kontorsbiträdena i styrelsen äro för närvarande liksom sina kamrater

å distrikten berättigade till beklädnad in natura. I enlighet med

hvad kommittén uttalat sig för beträffande de sistnämndas beklädnads
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

/{linål. fl hij:ts Nåd. Proposition N:o Kil. 109

förmån, borde enligt kommitténs mening äfven kontorsbiträden i styrelsen

erhålla beklädnadsersättning med 120 kronor om året.

Enär det kontorsbiträde, som tjänstgör såsom förman å biljettryckeriet,

i denna egenskap, bland annat, ansvarar för korrekturgranskningen

af de tryckta biljetterna och sålunda har ett mera ansvarsfullt arbete

än öfriga kontorsbiträden i styrelsen, borde nämnda befattningshafvare

enligt kommitténs mening vara bättre betald än dessa senare.

Kommittén, som icke funnit det vara lämpligt att eu särskild

ordinarie befattning inrättades för tillgodoseende af berörda syfte, föreslår

i stället, att ett särskilt tilläggsarfvode af högst 180 kronor om

året måtte tillgodonjutas af det kontorsbiträde, som utöfvar ofvannämnda

förmansskap.

Kommitténs afiöningsförslag beträffande befattningshafvare af lägre

grad i järnvägsstyrelsen finner jag mig kunna i hufvudsak biträda.

Hvad särskildt angår arfvodena för vaktmästare, lägst 840 högst

1,200 kronor, och förste vaktmästare, lägst 1,080 högst 1,440 kronor,

får jag erinra, att i det förut omnämnda, för innevarande års Riksdag

framlagda förslaget till utgiftsstater för telegrafverket upptagits såsom

arfvode för vaktmästare lägst 1,140 högst 1,650 kronor, hvilket senare

arfvode skulle uppnås efter 12 år. Förste vaktmästare skulle därutöfver

erhålla ett tilläggsarfvode af 200 kronor. Den skillnad i arfvodena till

vaktmästarnas i telegrafstyrelsen favör, som uppkommer vid en jämförelse

— utgörande i högsta lönegraden för vaktmästare 450 kronor

och för förste vaktmästare 410 kronor — uppväges till fullo af den

ifrågavarande befattningshafvare i j ärnvägsstyrelsen tillkommande förmånen

af bostad in natura, hvilkens storlek kan uppgå till två rum och kök.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet angående vaktmästarnas i

telegrafstyrelsen löneförhållanden har jag såsom skäl för att bestämma

deras aflöningsförmåner något högre än för vaktmästarna i statens verk

i allmänhet åberopat längden af den dagliga tjänstgöringstiden i telegrafstyrelsen,

som icke syntes medgifva tillfälle för vaktmästarna därstädes

att i afsevärd grad förskaffa sig extra inkomster. Enligt hvad

som framgår af de utaf järnvägens löneregleringskommitté lämnade

upplysningar rörande tjänstgöringsförhållandena för vaktmästarna i

järnvägsstyrelsen, synes det ofvan sagda äga tillämpning äfven å

dem. På grund häraf och med hänsyn jämväl till önskvärdheten

af ett lämpligt förhållande i aflöningshänseende mellan vaktmästare

i styrelsen och vid distrikten, för hvilka senare aflöningen, inberäknadt

dyrortstillägg, af mig föreslagits till lägst 840 högst 1,140 kronor, synes

det mig, att någon nedsättning af det utaf kommittén för vaktBih.

till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 131 Höft. 22

Departementschef

ens

yttrande.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kung!. Mdj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Nya och förändrade

tjänstebefattningar

inom

styrelsen.

mästarna i styrelsen föreslagna arfvodet icke bör äga rum. Emellertid

liåller jag före, att den i fråga om förste vaktmästaren i telegrafstyrelsen

föreslagna anordningen med ett tilläggsarfvode af 200 kronor i

stället för ett särskildt högre ordinarie arfvode än öfriga vaktmästare

lämpligen bör vinna tillämpning äfven i fråga om förste vaktmästaren

i styrelsen. Dennes kontanta aflöning, oberäknadt beklädnadsersättning,

skulle alltså uppgå till lägst 1,040 högst 1,400 kronor och sålunda till

40 kronor mindre än hvad kommittén föreslagit.

Att, såsom en ledamot i järnvägsstyrelsen i afgifven reservation vid

styrelsens utlåtande påyrkat, tilldela vaktmästarna å kontrollkontoret ett

tilläggsarfvode af 180 kronor, härtill föreligger enligt min uppfattning

icke tillräckliga skäl.

I den förut af mig omnämnda framställningen från manliga kontorsbiträden

har anhållits, att kontorsbiträdena i styrelsen måtte, i motsats

mot hvad kommittén föreslagit, likställas i aflöningshänseende med

kontorsbiträden vid distrikten.

Då jag anser kommittén hafva anfört giltiga skäl för att hålla kontorsbiträdena

i styrelsen något lägre i fråga om aflöningsförmåner än

motsvarande befattningshafvare vid distrikten, finner jag mig icke kunna

fästa afseende vid omförmälda anhållan.

Befattningshafvare af högre grad.

Innan jag upptager till behandling frågan om ordinarie arfvoden för

tjänstemän i styrelsen, torde jag få redogöra för dels organisationskommitténs

förslag till nya och förändrade tjänstebefattningar inom styrelsen

och dels löneregleringskommitténs förslag rörande vissa principiella

förändringar beträffande aflönings- och tjänsteförhållanden för

tjänstemän i styrelsen.

Beträffande organisationskommitténs förslag till nya och förändrade

tjänstebefattningar inom styrelsen har jag redan framhållit, hurusom

kommittén på skäl, som jag i hufvudsak angifvit, föreslagit tillsättande

på förordnande för viss olika tid af dels två järnvägsfullmäktige, dels

tre öfverrevisorer och dels en souschef med benämning öfverdirektör.

Likaledes har jag omförmält kommitténs förslag, att generaldirektören

skulle tillsättas endast på förordnande för viss tid, samt att en ny afdelning,

den kommersiella, skulle bildas och en ny afdelningschefsbefattning

inrättas för chefen för denna afdelning.

Inom styrelsens olika afdelningar har kommittén dessutom föreslagit

inrättandet af åtskilliga nya tjänstebefattningar. För att visa

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kttn/jl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

behofvet af en personalökning inom styrelsen fäster kommittén till en

början uppmärksamheten på, hurusom trafiken å statens järnvägar

under de senare åren företett en ofantligt stark tillväxt och att däraf

föranledts en betydande ökning i styrelsens förvaltningsuppgifter. Följden

däraf hade blifvit, att antalet af de ärenden, som årligen utgjort

föremål för järnvägsstyrelsens handläggning, sedan år 1895 mer än

tredubblats. Det måste därför, yttrar kommittén, i trots af den af kommittén

föreslagna öfverflyttningen från styrelsens till distriktsförvaltningarnas

handläggning af en mängd ärenden, göra sig gällande ett starkt

behof af ökning af de inom styrelsen fast anställda befattningshafvarna

med de kvalifikationer, att de kunde verksamt deltaga i beredningen af

de stora och svårlösta frågor, som det alltid måste tillkomma styrelsen

att handlägga. Då kommittén ansett sig böra föreslå, att afdelningschefernas

antal ökades allenast med en, vore det klart, att en väsentlig

förstärkning måste ske i de arbetskrafter med fast anställning, som nu

förefunnes å de olika styrelseafdelningarna. Afdelningsclieferna i styrelsen,

hvilka varit inkallade till kommittén för afgifvande af upplysningar

uti bland annat nu förevarande fråga, hade också hvar för sig

skarpt framhållit behofvet af ökade arbetskrafter inom styrelsen af den

art, som nyss nämnts. Kommittén förutskickar emellertid den anmärkning,

att kommitténs förslag i vissa fall endast afsåge en öfverflyttning

på ordinarie stat af befattningshafvare, hvilka styrelsen antingen efter

Kungl. Maj:ts särskilda medgifvande eller ock med den befogenhet, som

tillkomme styrelsen att antaga sakkunniga biträden för handläggning af

vissa grupper af ärenden, anställt på extra stat, och hvilkas fästande

vid förvaltningen såsom ordinarie befattningshafvare kommittén funne

vara af behofvet påkalladt. Därjämte har kommittén, enligt hvad den

tillika meddelar, i detta afseende tillämpat, där så kunnat ske, den

grundsatsen, att statsbaneförvaltningen borde genom erbjudande af de

förmåner, som vore förenade med ordinarie anställning, fästa dugliga

arbetskrafter vid verket.

Beträffande de till de olika afdelningarna hörande byråerna samt de

befattningshafvare med notaries lön och därutöfver, hvilka äro anställda

å de särskilda byråerna, äfvensom rörande ärendenas antal och fördelning

på byråerna får jag hänvisa till kommittébetänkandet (sid. 24—26

samt sid. 182—198). I sammanhang med förslaget om ökning af

personaluppsättningen inom de olika styrelseafdelningarna har kommittén

tillika föreslagit ändring i fördelningen af ärendena mellan afdelningarna;

och får jag jämväl beträffande sistnämnda förslag hänvisa till kommittébetänkandet

(sid. 182—198).

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kiinr/1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Innan jag öfvergår till angifvandet af de af kommittén å de särskilda

afdclningarna föreslagna nya befattningarna, torde jag böra

nämna, att kommittén å ban- och maskinafdelningarna föreslagit inrättandet

af nya tjänster af beskaffenhet, som förut icke förekommit

inom styrelsen, nämligen befattningar, förenade med samma löneförmåner

som notariebefattningarna, men afsedda för tjänstemän med högre

teknisk utbildning. För närvarande få icke under byrådirektör och

byråingenjör anställas funktionärer med teknisk verksamhet och högre

aflöning än ritares. Ritarna behöfva icke hafva aflagt högre teknisk

examen, hvilket däremot är föreskrifvet för byråingenjör. Kommittén

anser nu, att å vissa till nyssnämnda afdelningar hörande byråer, å

hvilka kommittén icke ville föreslå inrättandet af byråingenjörsbefattningar

med den jämförelsevis högre aflöning, som utgår till dessa tjänstemän,

det dock, med hänsyn till det maktpåliggande och omfattande

tekniska insikter kräfvande arbete, som utföres å dessa byråer, erfordras

befattningshafvare med notaries aflöning och högre teknisk utbildning.

Dessa befattningshafvare, yttrar kommittén, syntes lämpligen böra benämnas

byråingenjörer; och borde för att skillnad skulle erhållas mellan,

å ena sidan, detta slag af byråingenjörer och, å andra sidan, de förutvarande

byråingenjörerna med samma aflöning som kontorsföreståndare,

de förra angifvas såsom byråingenjörer af andra klassen och de senare

såsom byråingenjörer af första klassen.

Hvad härefter angår de å de olika afdelningarna föreslagna nya

befattningarna, anser kommittén beträffande administrativa afdelningen

på anförda skäl (sid. 182—184) behofvet af ytterligare arbetskrafter

på denna afdelning kunna tillfredsställas genom inrättande af ytterligare

en notarietjänst. Eu dylik befattning ansåge kommittén emellertid så

mycket mera nödvändig, som någon hjälp vid handläggningen af byråns

göromål i allmänhet icke kunde, enligt hvad kommittén inhämtat, lämnas

af den å byrån såsom ombudsman tjänstgörande notarien, på grund

däraf att de egentliga ombudsmannagöromålen i regel gåfve honom full

sysselsättning.

I fråga om banafdelningen har kommittén, med tillämpning af grundsatsen

om beredande af ordinarie anställning åt den under alla förhållanden

behöfliga personalen å styrelsens byråer, föreslagit inrättande å

bankonstruktionsbyrån af två byrå i n gen j or sbe fat tningar af andra klassen,

hvilkas innehafvare skulle tjänstgöra, den ene å byråns underafdelning

för signal- och säkerhetsanordningar och den andre å byråns underafdelning

för öfriga ärenden, och har kommittén förklarat arbetet å denna

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj ds Nåd. Proposition N:o 104.

173

byrå vara af don beskaffenhet, att därstädes erfordrades befattningshafvare

af den art, som nyss angifvits.

Enligt kommitténs förslag skulle inrättas en särskild byra, bangårdsbyrån,

för handläggning af frågan rörande omgestaltning eller nybyggnad

af bangårdar vid de trafikerade statsbanorna. A donna byrå

föreslår kommittén anställandet af en byrådirektör och en byråingenjör

af första klassen.

Å maskinafdelningen finnas å extra stat anställda några ingenjörer

för handläggande af ärenden, som kräfva särskild sakkunskap. Sålunda

finnes sedan början af år 1903 anställd en på det elektrotekniska området

utbildad ingenjör med uppdrag att handlägga ärenden rörande

förberedelserna för införande af elektrisk drift å statsbanorna och såsåsom

biträde åt honom ytterligare en elektrotekniskt utbildad ingenjör.

För såväl ban- som maskinafdelningens räkning användes en på

det metallurgiska området utbildad ingenjör. Denne, hvilken för närvarande

är anställd vid banafdelningen, har sig uppdraget att verkställa

undersökningar och profningar af materialier och effekter af järn, stål

och koppar m. m., som upphandlas för statens järnvägars räkning.

Ifrågavarande ingenjör liar en metallurgiskt utbildad ingenjör till biträde.

Vidare användes en på det kemisk-tekniska området utbildad

ingenjör med uppdrag att för järnvägsstyrelsens räkning verkställa

kemiska och fysikaliska undersökningar och profningar å leveranser af

oljor, bränsleämnen m. m. Sistnämnda ingenjör har likaledes till sitt

biträde en ingenjör med kemisk-teknisk utbildning.

För samtliga dessa mera tillfälligtvis antagna befattningshafvare

anser kommittén, att det borde finnas ordinarie befattningar. Därvid

borde för handläggande af ärenden rörande den elektriska driften en

särskild byrå inrättas, å hvilken skulle anställas en byrådirektör och en

byråingenjör af första klassen; och har jag redan i det föregående framhållit,

hurusom kommittén antagit, att omständigheterna torde medföra,

att denna byrå inom eu icke långt aflägsen framtid komme att svälla ut

till en särskild afdelning inom styrelsen, tilläfventyrs med samtidiga inskränkningar

i afseende å personaluppsättningen å andra styrelsebyråer.

Beträffande de befattningshafvare, som utförde de metallurgiska och

kemisk-tekniska undersökningarna anser kommittén, att i aflöningsreglementets

arfvodesstat vid förråd sbyrån borde upptagas arfvoden för dels

två byråingenjörsbefattningar af första klassen och dels en byråingenjör

sbefattning af andra klassen. Kommittén ansåge sig emellertid icke

höra lämna oanmärkt, att till följd af de nu för ändamålet anlitade

ingenjörernas lefnadsålder det icke syntes lämpligt att omedelbart vid

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

den nya organisationens trädande i kraft med ordinarie innehafvare besätta

de båda byråingenjörsbefattningarna af första klassen.

Förutom de nyss nämnda, för särskilda speciella fackändamål anställda

befattningshafvare inom maskinafdelningen, äro å maskinbyrån

ständigt sysselsatta tre samt å maskininspektionsbyrån två ingenjörer,

hvilka, ehuru endast innehafvande ritares eller underingenjörs aflöning,

omhänderhafva arbete af en beskaffenhet, som påkallar bättre löneförmåner,

nämligen konstruktionsarbeten, utredningar af profningsresultat

med lokomotiv och vagnar samt besiktningar af rullande materiel. För

dessa ingenjörer anser kommittén lämpligen böra inrättas byråingenjörsbefattningar

af andra klassen, däraf två vid maskinbyrån och en vid

maskinspektionsbyrån.

I fråga om trajikafdelningen föreslår kommittén, dels att trafikbyrån

måtte delas i två byråer, en för handläggande af ärenden af förvaltningsart

och en för handläggande af tidtabells- och vagnfördelningsärenden

samt därmed sammanhängande frågor af s. k. trafikteknisk art,

och dels att å den senare byrån måtte inrättas en byrådirektörs- och en

notariebefattning, sistnämnda befattning för utöfvande af den närmaste

skötseln af vagnfördelningsärendena. Det syntes nämligen kommittén

nödvändigt, att för handläggningen af de med stigande trafik och med

utvecklingen af landets internationella förbindelser alltmera maktpåliggande

tidtabellsärendena och för beredande till föredragning af de viktigare

bland de ur ekonomisk synpunkt för statens järnvägar synnerligen

betydande vagnfördelningsärendena inrättades en befattning med

byrådirektörs aflöning, hvarigenom tillfälle bereddes att för ärendenas

behöriga skötsel förvärfva fullt kvalificerad arbetskraft. Jämväl syntes

det kommittén påkalladt, att för det mera direkta omhänderhafvandet af

de löpande vagnfördelningsärendena tillsattes en funktionär med notaries

aflöning.

Hvad slutligen angår den kommersiella afdelningen, har kommittén

tänkt sig, att den nuvarande taxebyrån skulle delas på två byråer, den

ena under benämningen personbyrån för handläggning af ärenden rörande

den in- och utländska persontrafiken och den andra under benämningen

godsbyrån för handläggning af ärenden rörande den in- och utländska

godstrafiken. Å den förra byrån skulle, utom befattningshafvare med

lägre aflöning än notaries, anställas en byrådirektör och en notarie.

Hvad beträffade handläggningen af ärenden rörande den in- och utländska

godstrafiken, kunde, yttrar kommittén, ifrågasättas behofvet af två

särskilda byråer. Kommittén hade emellertid ansett sig böra inskränka

sig till att föreslå inrättande af en byrå för samtliga dessa ärenden med

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj ds Nåd. Proposition N:o 164.

175

en ordinarie byrådirektör. Däremot funne kommittén det vara af behofvet

påkalladt, att på denna byrå funnes, utom befattningshafvare med lägre

aflöning, två ordinarie notarier, för biträde vid handläggning, den ene af

inländska godstrafiksärenden och den andre af utländska godstraflksärenden.

Å taxebyrån finnes för närvarande å extra stat anställdt ett matematiskt

biträde. Beträffande denna befattningshafvare anför kommittén,

att det vore uppenbart, att den kommersiella afdelningen skulle vara i

behof af en tjänsteman med matematisk utbildning och den kompetens

i öfrigt, att utredningar, grundade på matematiska kalkyler, rörande järnvägsekonomiska

spörsmål kunde åt honom anförtros. Bland de uppgifter,

som under den närmaste framtiden förelåge för det matematiska biträdet,

ansåge sig kommittén såsom den allra viktigaste böra särskildt

nämna fullföljandet och afslutandet af de påbörjade ingående undersökningar

och utredningar af ekonomisk och teknisk art, som måste föregå

ett förslag till förändring af den nuvarande godstaxan. Behofvet å den

kommersiella afdelningen af en tjänsteman med de kvalifikationer, som

ofvan angifvits, måste emellertid göra sig starkt gällande icke endast

vid lösningen af en eller annan sådan stor fråga, utan äfven vid det

ständiga arbetet på reformer inom taxeväsendets område. Ett dylikt

behof vore nämligen en gifven följd af den synnerligen berättigade sträfvan

att bygga de på järnvägarnas afkastningsförmåga inverkande taxereformerna

på ett så tillförlitligt och sakkunnigt bearbetadt material som

möjligt. På grund af hvad kommittén sålunda anfört, och då kommittén

därjämte hyste den uppfattningen, att ett permanent behof af arbetskraft

borde tillfredsställas med inrättandet af en befattning på ordinarie

stat, samt att det vore af största vikt för statsbaneförvaltningen att

kunna med de förmåner, som vore förenade med ordinarie anställning,

fästa dugliga arbetskrafter vid statens järnvägar, hade kommittén funnit

sig böra föreslå, att å den kommersiella afdelningen anställdes å ordinarie

stat en matematiker med samma aflöning som byrådirektör samt

med hufvudsakligt åliggande att för den kommersiella afdelningens

räkning utföra eller leda utredningar rörande järnvägsekonomiska förhållanden

och med skyldighet att därjämte, i den mån sådant kunde

låta sig göra, dels å ifrågavarande afdelning biträda med annat erforderligt

arbete och dels för andra afdelningars räkning verkställa behöfliga

matematiska utredningar.

Med statsbanenätets utveckling och den ofantliga ökning i trafiken Departements
o

O O olloföDS tf

å statens järnvägar, som under de senare åren ägt rum, måste gifvet- 0 erae“|e7

vis de styrelsen tillkommande förvaltningsuppgifterna hafva i hög grad

tillväxt i antal och omfattning. I samma mån som en sådan tillväxt

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

ägt rum, måste också inom styrelsen hafva gjort sig gällande behofvet

af ökning i antalet befattningshafvare med den ställning och aflöning,

att af dem skulle kunna fordras ett mera själfständigt och maktpåliggande

arbete.

Visserligen har under den tid, som den nuvarande organisationsformen

tillämpats, genom särskilda, af Kungl. Maj:t och Riksdagen fattade

beslut tillkommit åtskilliga nya befattningar af den art, som nyss berörts,

men det synes dock af den utredning, som af organisationskommittén

lämnats rörande ärendenas antal och fördelning på de olika byråerna

under tidsperioden 1895 —1906, hafva tydligen framgått, att ökningen

i personaluppsättningen icke ägt rum i sådan grad, som tillväxten

i ärendenas antal kan hafva kräft. Emellertid skulle, om nu föreliggande

organisationsförslag genomföres, genom den öfverflyttning af en mängd

ärenden från styrelsens till distriktsförvaltningarnas handläggning och

afgörande, som ingår i förslaget, en icke oväsentlig lättnad uppstå i

styrelsens arbetsbörda. Ehuru jag, i fråga om personaluppsättningen

inom styrelsen, hemställt om den förändring i kommitténs förslag, att

de 5 afdelningschefsbefattningarna icke skulle förekomma, anser jagdock

på nyss angifna grund, att det erfordras endast en jämförelsevis

ringa ändring uti det af kommittén framställda förslaget i fråga om nya

tjänstebefattningar å styrelsens olika afdelningar, hvilket förslag jämväl

blifvit af järnvägsstyrelsen tillstyrkt. Jag antager detta så mycket hellre

som genom anordningen med ärendenas föredragning af byrådirektörer

åtskilligt inom styrelsen förekommande dubbelarbete, såsom jag redan

framhållit, kommer att upphöra.

Kommitténs förslag om inrättande af byråingenjörsbefattningar med

samma aflöning som notaries, byråingenjörsbefattningar af 2:a klass,

anser jag mig böra tillstyrka, då därigenom med mindre kostnad än frunärvarande

fast anställning af lämplig art kan beredas befattningshafvare

med högre teknisk bildning.

För att nu öfvergå till frågan om personalökningen å de olika afdelningarne,

så torde, hvad först angår administrativa af delningen, det

vara nödvändigt att med indragningen af afdelningschefsbefattningen

låta afdelningen sönderfalla i två byråer, hvardera med eu byrådirektör.

Å den ena af dessa byråer skulle handläggas rena förvaltnings- och

författningsärenden m. m. och å den andra byrån frågor af mera ekonomisk

art, såsom kameral-, kassa- och revisionsärenden. Under byrådirektören

å den förstnämnda byrån skulle lyda statistiska kontoret och

ombudsmannen; under byrådirektören å den andra byrån kammar- och

revisionskontoren samt kassören.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kung!. Moj:ts Nåd. Proposition N:o

inrättas sålunda å administrativa afdelningen eu ny byrådirektörsbetättning,

torde den af kommittén föreslagna nya notarietjänsten icke

för närvarande erfordras. 1 kommitténs förslag om nya tjänstebefattningar

å denna afdelning skulle alltså endast den förändring äga rum

att den föreslagna notarietjänsten utbytes mot en byrådirektörsbefattning.

I fråga om bana/delningen torde behof vet af en särskild bangårdsbyrå

vara obestridligt. Det af kommittén för byrådirektör å denna

byrå föreslagna ti lläggsarfvodet torde däremot icke erfordras, dä rätt

och skyldighet till sådan sjelfständig handläggning och föredragning af

byråns ärenden, som kommittén tänkt sig böra särskildt åläggas denna

byrådirektör, enligt mitt förslag omedelbart skulle medfölja byrådirektörsbefattningen.

De båda byråingenjörsbefattningarna af 2:a klassen å bankonstraktionsbyrån

torde vara fullt motiverade.

Då enligt organisationsförslaget från denna afdelning i särskildt

hög grad skulle utflyttas ärenden till distriktsfÖrvaltningamas afgörande

anser jag ändringen af afdelningschefsbefattningen icke behöfva medföra

någon ytterligare ökning i personaluppsättningen å denna afdelning.

A maskinbyrån skulle enligt kommitténs förslag egentligen icke äga

rum annan förändring i personaluppsättningen än att möjligheten till

ordinarie anställning skulle beredas för befattningshafvare, som redan

nu finnas å afdelningen fastän på extra stat; och synes mot ett sådant

förslag icke kunde framställas någon erinran. Framför allt anser jag

inrättandet af en särskild byrå för den elektriska driften vara nödvändigt.

Någon ny tjänstebefattning i anledning af afdelningschefsbefattningens

indragning anser jag icke böra förekomma å denna afdelning. Visserligen

sker icke någon nämnvärd utflyttning af ärenden från denna afdelning

till distriktsförvaltningama, men till afdelningens handläggning

höra ärenden af så olikartad natur — maskintekniska frågor, förrådsärenden

och frågor rörande den elektriska driften — att genom de särskilda

byrådirektörernas själfständiga föredragning en högst väsentlig •

lättnad i arbetet bör uppstå.

Kommitténs förslag till personalökning på traska/delning en synes

mig vara val motiveradt.

I sitt utlåtande öfver kommitténs betänkande har järnvägsstyrelsen

föreslagit, att biljett- och blankettkontoret måtte öfverflyttas till den

kommersiella afdelningen, mot hvilken anordning jag ej har något att

erinra. Utflyttning till distriktsfÖrvaltningamas afgörande af en mängd

ärenden tillhörande denna afdelning torde också komma att äga rum.

Bill. till Rikscl. Prat. 11)07. 1 Sami. 1 Afä. 131 Haft. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition. No 164.

Jag- anser mig- därför icke böra åtminstone för närvarande föreslå någon

personalökning- i anledning- af afdelningschefsbefattningens indragning.

I fråga om den kommersiella afdelningen synes kommittén hafva

tvekat, om icke denna afdelning borde sönderfalla i tre i stället för såsom

kommittén föreslagit två byråer. Någon mera betydande utflyttning

af ärendena från denna afdelning till distriktsförvaltningarna torde icke

komma att äga rum. Det synes mig dessutom vara af synnerlig- vikt,

att denna afdelning, å hvilken skola handläggas de stora och betydelsefulla

frågor, som företrädesvis röra beredande af ökade inkomster åt

järn vägsförvaltningen, blir beträffande personaluppsättningen väl utrustad,

så att behöflig^ reformarbete i angifna hänseende kan bedrifvas

med erforderlig kraft och skyndsamhet. På dessa skäl anser jag, att,

därest den å afdelningen föreslagna afdelningschefsbefattningen icke

skulle komma att inrättas, afdelningen bör indelas i tre byråer, en fölpersontrafiken,

en för inländsk godstrafik och en för utländsk godstrafik,

livar med sin byrådirektör och notarie. Jämte det jag angående behofvet

af fast anställning för eu matematiker får hänvisa till hvad kommittén

i sådant afseende yttrat, anser jag mig därför böra föreslå att utöfver

de nya tjänstebefattningar, som kommittén ifrågasatt, måtte å denna

afdelning- inrättas ytterligare eu byrådirektörstjänst. A kommersiella

afdelningen skulle således tillkomma nya ordinarie befattningar för två

byrådirektörer, ett matematiskt biträde och en notarie.

Å styrelsens olika afdelningar skulle, på grund af hvad jag sålunda

föreslagit, komma att anställas följande nya befattningshafvare, nämligen:

Ä administrativa afdelningen:

1 byrådirektör.

✓

Ä banafdelningen:

1 byrådirektör,

1 byråingenjör af Pa klass,

2 byråingenjörer af 2:a klass.

A maskinafdelningen:

1 byrådirektör,

3 byråingenjörer af Pa klass,

4 byråingenjörer af 2:a klass.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 164.

179

Å trafikafdelningen:

1 byrådirektör,

1 notarie.

A kommersiella afdelningen:

2 byrådirektörer,

1 matematiker,

1 notarie.

Med afseende å denna sålunda föreslagna personalökning finner jag

mig böra ånyo erinra därom att dels afdelningschefsbefattningarna skulle

indragas dels ock det stora flertalet af de sålunda föreslagna nya befattningshafvarna

redan finnas anställda i styrelsen ehuru å extra stat.

Angående härefter löneregleringskommitténs förslag rörande vissa

principiella förändringar beträffande tjänstemän i styrelsen framhåller

kommittén till eu början (sid. 224) de olikheter i fråga om lönevillkor —

alldeles bortsedt från skillnaden i aflöningsbelopp — Indika, i likhet med

hvad som äger rum äfven i de andra kommunikationsverken, råder emellan

styrelsen och distrikten. Den viktigaste och i sina följder mest genomgripande

skillnaden i berörda afseende vore, påpekar kommittén, den,

som uppkomme därigenom att all personal å distrikten åtnjöte fri bostad

eller hyresbidrag, under det att tjänstemännen i styrelsen numera vore

helt och hållet i saknad af såväl den ena som den andra af nämnda förmåner.

Äfven i andra afseenden förefunues emellertid, enligt hvad kommittén

vidare utvecklar (sid. 224 och 225), olikheter beträffande löneförhållandena

mellan nyssnämnda två stora hufvudgrupper af tjänstemän vid

statens järnvägar, särskildt i fråga om arfvodets fördelning i lön och

tjänstgöringspenningar samt rätten att under viss tid åtnjuta ledighet

för sjukdom eller eljest med bibehållande utaf aflöningen.

Efter att hafva (å sid. 225—227) närmare redogjort för de olägenheter

i afseende å tjänsteförhållandena vid statens järnvägar, som föranleddes

af omförmälda skiljaktigheter i afseende å löneförhållandena

emellan tjänstemän i styrelsen och vid distrikten och hvilka särskildt

gjorde sig gällande vid förflyttningar af befattningshafvare från linjen

till stvrelsen och tvärtom, uttalar sig kommittén för eu utjämning i

berörda afseende och vttrar kommittén i sådant afseende följande

(sid. 227).

Utjämning af

skiljaktigheteterna

i

afseende å

aflöningsförhållandena

mellan tjänstemän

i styrelsen

och vid

distrikten.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kun yl. Majds Nåd. Proposition N:o 164.

Enda utvägen att i möjligaste mån uppnå det här ofvan omhaudlade

syftemålet syntes kommittén till en böljan vara införande af en

sådan anordning, att viss del utaf aflöningen för styrelsens tjänstemän

fastställdes att utgå i form af liyresersättning efter enahanda grunder,

som, på sätt ofvan om förmälts, föreslagits för tjänstemän å distrikten.

Kommittén insåge till fullo de betänkligheter, som kunde uppresa

sig gent emot ett dylikt aflöningssystem, hvarigenom den af 1893

års järn vägskommitté eftersträfvade och äfven i mångt och mycket

genomförda likformigheten mellan järnvägsstyrelsen och andra ämbetsverk

i viss mån skulle näbbas. Med hänsyn emellertid till de ofvan

påvisade olägenheter, som vore förbundna med sakernas nuvarande ordning

i förevarande afseende, kunde kommittén icke finna annat än att

det läge större vikt uppå att söka åstadkomma enhetlighet i aflöningsförhållandena

inom ett och samma verk än att uppehålla nyssnämnda likformighet

emellan en del af verket — och detta den i fråga om befattningsinnehafvarnas

antal ojämförligt mindre delen — och andra ämbetsverk.

Då det af flera orsaker icke läte sig göra att förändra

aflöningsförhållandena inom den större delen af verket — linjeförvaltningen

— så att de öfverensstämde med förhållandena inom centralförvaltningen,

syntes den af kommittén anvisade utvägen för erhållande af

ett för järnvägs förvaltningen i dess helhet lämpligt aflöningssystem äga

fog för sig. Förverkligandet af detta mål vore enligt kommitténs förmenande

så mycket hellre värdt uppoffringen af likformighet i aflöningsförhållanden

mellan järnvägsstyrelsen och andra verk, som en dylik likformighet

i allt fall, med hänsyn särskild! till den allt mer och mer

beaktade egenskapen hos statsbaneförvaltningen att vara eu industriell

affär, svårligen syntes i längden kunna upprätthållas, och därtill kornrne,

att förflyttning af tjänstemän mellan järnvägsstyrelsen och andra centrala

verk, enligt erfarenhetens vittnesbörd, ytterst sällan förekomme.

Kommitténs förslag i förevarande afseende innebär alltså, att tjänstemännen

i styrelsen likasom å distrikten tillerkännes ersättning för bostad

och bränsle, motsvarande 40 procent af det ordinarie arfvodet, dock med

begränsning till ett visst maximibelopp, motsvarande ungefärliga kostnaden

för en bostadslägenhet af den storlek, som skäligen anses böra tillkomma

vederbörande befattningshafvare, jämte erforderligt bränsle enligt gällande

bränslestat.

För bestämmande af nämnda maximibelopp har kommittén ansett

sig böra ingå i undersökning, i hvad mån respektive befattningar

inom styrelsen borde i afseende å bostadens storlek kunna jämföras

med befattningar å distrikten, för Indika kommittén afgifvit för
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 164. 181

slag härutinnan; ocli har kommittén därvid ansett sig böra likställa

notarie och kamrerare samt öfrig» till dessa aflöningskategorier hörande

befattningshafvare med distriktssekreterare, ban- och maskiningenjör åt

2:a klass med flere, Indika enligt kommitténs mening borde erhålla 5

rum och kök, samt byrådirektör och arkitekt med nuvarande afdelningsförest&ndare,

för hvilken högsta antalet rum utgör 6 jämte kök. Med

hänsyn till öfverdirektörens ställning och i öfverensstämmelse med hvad

som föreskrefs i nådiga bref ve t den 23 december 1880, borde enligt kommitténs

mening för honom beräknas eu våning på 7 rum och kök.

Förste bokhållare och bokhållare, underiagenjörer, ritare och manliga

kon tor sskrif vare borde jämnställas med motsvarande befattningar vid

distrikten, Indika enligt sin tjänstegrad stadie erhålla, förste bokhållare,

bokhållare och underingenjörer 4 rum och kök samt manlig kontorssklyfvare

och ritare 3 rum och kök. Kvinnliga bokhållare kunde enligt

kommitténs mening åtnöjas med 2 rum och kök samt kvinnliga kontorsskrifvare

med 1 rum och kök.

Vidkommande värdesättningen af bostadslägenheter af ofvannämnda

slag har kommittén följt enahanda grunder, som enligt kommitténs förut

omnämnda förslag beträffande befattningshafvare vid distrikten skulle

gälla för dessa, i enlighet hvarmed värdet i Stockholm fastställts

1 ill, för eu lägenhet om 6 rum och kök 1,800 kronor, för en lägenhet

om 5 rum och kök 1,500 kronor, för en lägenhet om 4 rum

och kök 1,100 kronor, för en lägenhet om 3 rum och kök 850

kronor, för en lägenhet om 2 rum och kök 650 kronor samt för

eu lägenhet om ett rum och kök 400 kronor, allt med tillhörande

bränsle. För eu lägenhet om 7 rum och kök jämte bränsle

anser kommittén värdet böra bestämmas till 2,000 kronor. De sålunda

fastställda värdena borde alltså enligt kommitténs mening angifva

maximibeloppet af den ersättning för bostad och bränsle, som

skulle tillkomma resp. befattningshafvare inom styrelsen, alltefter storleken

af den lägenhet, hvartill de, på sätt här ofvan angifvits, kunde

anses berättigade. Härvid anmärker kommittén, att i fråga om befattningshafvare

af högre grad än notariegruppen skulle en dylik ersättning

af 40 procent redan å det begynnelsearfvode, kommittén tänkt sig,

öfverstiga resp. maximibelopp, hvarför beträffande dessa befattningar

maximum och minimum komme att sammanfalla.

Genom den här ofvan ifrågasatta reformen skulle, erinrar kommittén,

den viktigaste olikheten i aflöningsförhållanden mellan styrelsen

och distrikten komma att upphöra. För åstadkommande, så vidt möjligt,

af full likformighet uti aflöningssystemet inom hela statsbaneförvaltnin
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

Departements
chefens
yttrande.

Reglering af

arbetstiden i

styrelsen.

182 Kungl. Maj:ts AV!//. Proposition N:o 164.

gen föreslår kommittén äfven, att den nuvarande skillnaden mellan

styrelsen och distrikten måtte upphöra beträffande dels arfvodets fördelning-

i lön och tjänstgöringspenningar, dels löneförhöjningarnas hänförande

till lönen eller uppdelning i nyssnämnda beståndsdelar, dels ock

huru med aflöningen skall förfaras, då vederbörande af eu eller annan

anledning icke tjänstgör. För kommitténs förslag härutinnan får jag

redogöra i ett annat sammanhang.

Kommitténs förslag att för befattningshafvare i styrelsen införa eu

särskild aflöningstitel under benämning ersättning »för bostad och bränsle»

innebär eu väsentlig afvikelse från de principer, som gjort sig gällande

uti de för innevarande års Riksdag framlagda förslag till lönereglering

vid andra statens verk. .lag tillåter mig dock i detta sammanhang erinra

om det ortstillägg, som enligt Kungl. Majrts proposition angående

ny aflöningsstat för statskontoret skulle tillkomma därstädes anställda

befattningshafvare.

Om också, såsom kommittén själ! antydt, någon tvekan skulle kunna

gorå sig gällande emot genomförande af eu dylik princip, hvarigenom

tjänstehafvare i järnvägsstyrelsen skulle komma att erhålla eu särställning

uti omförmälda afseende, hafva emellertid de af kommittén anförda

skäl för att på detta sätt åstadkomma likformighet i aflöningsförhållaudena

mellan befattningshafvare i styrelsen och å distrikten öfvertygat

mig om lämpligheten af ifrågavarande anordning, och finner jag mig

alltså höra tillstyrka densamma.

Enligt hvad kommittén (å sid. 230) meddelar, gäller i fråga om

arbetstiden inom järnvägsstyrelsen, att å dess byråer och eu del kontor

den dagliga arbetstiden å tjänsterummet i regeln är 5 timmar. Å

de tre största kontoren nämligen kontrollkont-oret, milkontoret och statistiska

kontoret är den normala arbetstiden för kontorspersonalen bestämd

till sex timmar med eu half timmes frukostrast. Personalen å

ban- och maskinafdelningarnas ritkontor har likaledes sex timmars arbetstid

men utan uppehåll. Hvad byråpersonalen angår, erinrar kommittén,

att de högre tjänstemännen, öfverdirektörer och byrådirektörer,

i allmänhet äro tillstädes å tjänsterummen under längre tid än

fem timmar.

Beträffande arbetstiden å distrikten äro, yttrar kommittén i detta

sammanhang, tjänsteförhållandena för flertalet befattningshafvare sådana,

att det icke låter sig göra att fixera någon viss likformig tjänstgöringstid

per dag. För tjänstemännen å de flesta expeditioner och i allmänhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 104. 188

dem, sura utföra kontorsgöromål, kunde emellertid tjänstetiden å

arbetsrummet enligt kommitténs mening i regeln sättas till omkring 7

timmar.

I fråga om det i styrelsen och särskild! å de stora kontoren förekommande

öfvertidsarbetet meddelar kommittén följande.

Hvarje arbete, som för styrelsens räkning utföres öfver den

normala arbetstiden, betalas särskild! dels efter tid enligt viss taxa

i förhållande till vederbörandes aflöning och dels efter beting. A

kontrollkontoret, där på grund af personalens talrikhet och tjänsteförhållandena

i öfrigt öfvertidsarbetet för närvarande spelar en viktigroll,

skiljes på ordinarie öfvertid, utgörande 28 timmar i månaden, samt

extra ordinarie öfvertid eller den, som utöfver nämnda tid tages i anspråk

för arbete för kontorets räkning. För arbete å extra ordinarie

öfvertid erhåller befattningshafvare i lägre lönegrad ersättning efter eu

något högre taxa än för arbete å den ordinarie öfvertiden.

På grund af utredning, som kommittén införskaffat, har kommittén

funnit, att öfvertidsarbete för närvarande inom styrelsen äger rum i eu

utsträckning, som icke kan anses normal. Sålunda uppgick under

år 1905 sammanlagda beloppet af öfvertidsersättning till ordinarie personal

vid styrelsen till omkring 138,758 kronor eller i medeltal 519

kronor för hvarje befattningshafvare, som däraf kommit i åtnjutande.

Kommittén har nu på anförda skäl (se betänkandet sid. 230—233)

funnit sig böra i sammanhang med ifrågavarande lönereglering föreslå

en minimitid för arbete å tjänsterummet i styrelsen af 7 effektiva arbetstimmar

hvarje söckendag.

Enligt hvad kommittén särskild! framhållit, skulle genom en dylik

utsträckning af den normala arbetstiden det ofvannämnda öfvertidsarbetet,

om också icke helt och hållet försvinna, så dock åtminstone

inskränkas till att förekomma hufvudsakligen under särskild! brådskande

förhållanden.

I fråga om sambandet mellan kommitténs löneförslag och den

ifrågasatta utsträckningen af arbetstiden erinrar kommittén (sid. 234),

att, medan, å ena sidan, detta löneförslag vore uppgjord t under den förutsättning,

att genom utsträckning af arbetstiden å tjänsterummet alla

befattningshafvares arbetskraft till fullo utnyttjades för statens järnvägars

räkning, hade kommittén, å andra sidan, sökt afväga lönesatserna så, att

de icke blott motsvarade den stegring i lefnadskostnader, som under

senare lider ägt rum, utan äfven i viss mån utgjorde ersättning för

den inkomst, vederbörande kunnat genom arbete vid sidan af den ordinarie

tjänstgöringen förskaffa sig. Vid nu anmärkta förhållanden vore

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Knntjl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o in4.

Departements
chefens
yttrande.

Arfvoden.

Manliga kontor

s skri f rare.

också, erinrar kommittén, uppenbart, att kommitténs förslag i fråga om

arbetstiden är ställdt i beroende af godkännande af löneförslaget.

Emot den af kommittén förordade utsträckning af arbetstiden A

tjänsterummet för befattningshafvare af högre grad i styrelsen har jagintet

att erinra. Denna anordning öfverensstämmer i det närmaste med

hvad i sådant afseende föreslagits beträffande telegrafstyrelsens personal,

för hvilka den effektiva, arbetstiden torde komma att utgöra 71/-* timmar.

Jag öfvergår härefter till frågan om ordinarie arfvoden för tjänstemän

i styrelsen.

Det nuvarande arfvodet för manliga kontorsskrifvare i styrelsen

utgör lägst 1,080 högst 2,700 kronor. I afseende härå må anmärkas,

att nämnda begynnelsearfvode under senare åren icke kommit till användning,

utan har styrelsen i sina till Kungl. Magt ingifna förslagtill

arfvodes- och kostnadsstater upptagit såsom lägsta arfvode för

kontorsskrifvare 1,200 kronor. Enligt gällande grunder för löneförhöjningar

skulle vederbörande efter två år erhålla sistnämnda arfvode och

efter ytterligare två år 1,500 kronor, hvarefter arfvodet med tre års

mellanrum ökas med 300 kronor, så att högsta arfvodet, 2,700 kronor,

skulle erhållas efter 16 år. Vid 1897 års lönereglering skedde ingen

annan ändring beträffande den för kontorsskrifvare i styrelsen jämlikt

1874 års aflöningsreglemente bestämda aflöning än att minimiarfvodet

höjdes till nuvarande belopp, hvaremot dåvarande maximiarfvode, 2,400

kronor, bibehölls oförändradt. Höjningen af detta senare till 2,700 kronor

genomfördes vid 1901 års riksdag.

1 likhet med hvad kommittén föreslagit beträffande manliga kontorsskrifvare

vid distrikten skulle det ordinarie arfvodet för ifrågavarande

befattningshafvare i styrelsen utgöra lägst 1,500 högst 2,700 kronor,

hvilket senare arfvode skulle uppnås efter 12 år. Härtill skulle komma

ersättning för bostad och bränsle, som enligt förut angifna grunder belöper

sig till lägst 600 högst 850 kronor, så att hela aflöningen komme

att utgöra lägst 2,100 högst 3,550 kronor.

Vid bestämmande af nämnda aflöning bär kommittén (sid. 240) ansett

sig böra taga en viss hänsyn till den af kommittén förordade utsträckningen

af tjänstgöringstiden, hvarigenom öfvertidsersättningen till

större delen komme att försvinna. Att denna ersättning spelar en viktig

rol i fråga om kontorsskrifvarnas nuvarande aflöningsförhållanden, fram
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1(14.

185

går af de af kommittén (å sid. 240) lämnade uppgifter rörande dessa

tjänstemäns inkomster af öfvertidsarbete.

I fråga om såväl nu nämnda som öfriga af kommittén åberopade

grunder för bestämmande utaf aflöningen för omförmälda, till den lägsta graden

inom den nuvarande tjänstemannaklassen hörande befattningshafvare,

får jag hänvisa till betänkandet sid. 208—241.

Före 1897 års lönereglering fanns i aflöningsreglementet ingen

skillnad angifven mellan manliga och kvinnliga kontorsskrifvare i afseende

å aflöning, ehuru enligt praxis det högsta arfvodet för kvinnlig

kontorsskrifvare utgjorde 1,800 kronor. Enligt gällande aflöningsreglemente

utgör arfvodet lägst 900 kronor högst 1,500 kronor, hvilket

senare arfvode jämlikt grunderna för löneförhöjning skulle uppnås

efter 10 år. I likhet med hvad som numera, på sätt ofvan nämnts,

äger rum beträffande de manliga kontorsskrifvarna, har under senare

tider ofvannämnda begynnelsearfvode icke kommit till användning, utan

få vederbörande börja med 960 kronor.

Äfven åtskilliga bland de kvinnliga kontorsskrifvarna uppbära,

på sätt kommittén (å sid. 243) närmare angifver, icke obetydliga extra

inkomster i form af öfvertidsersättning.

På anförda skäl (sid. 242 och 243) finner kommittén arfvodet för

de kvinnliga kontorsskrifvarna i styrelsen böra bestämmas till lägst

1,080 högst 1,500 kronor. Med hänsyn till de särskilda, af kommittén

å nämnda ställe i betänkandet utvecklade synpunkter, som enligt kommitténs

mening gjorde sig gällande i fråga om sättet för bestämmande

utaf aflöningen för kvinnliga tjänstemän, har kommittén ansett sig böra

inskränka löneförhöjningarnas antal till två, den första å 120 kronor

och den andra å 300 kronor, hvilka bägge enligt af kommittén föreslagna

regler skulle inträda med 3 års mellanrum.

Beträffande den del af aflöningen, som skulle utgöras af ersättning

för bostad och vedbrand, har, såsom förut anmärkts vid behandling af

kommitténs förslag i fråga om införande af dylik ersättning för styrelsens

tjänstemän, denna för därstädes anställd kvinnlig kontorsskrifvare

af kommittén föreslagits till 400 kronor, motsvarande värdet af ett rum

och kök. Totalbeloppet af aflöningen konnne sålunda att utgöra lägst

1,480 och högst 1,900 kronor.

Kommittén har (sid. 244) erinrat om den undantagsställning, hvilken

intages af de kvinnliga kontorsskrifvarna å mil- och kontrollkontoren,

5 till antalet, hvilka kvarstå på äldre stat än den nuvarande

och i enlighet härmed åtnjuta ett arfvode af 1,800 kronor.

Då dessa befattningshafvare därjämte uppbära dyrtidstillägg samt

Bill. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 131 Höft. 24

Kvinnliga

kontor sskrifvare.

s. 186 Kontrollera mot PDF

Ritare.

Bokhållare

och förste

bokhållare.

186 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No lf!4.

öfvertidsersättning, hvilken för år 1905 uppgått till i medeltal 622

kronor för hvar och en, skulle de, med hänsyn därtill att större delen

af öfvertidsersättningen komme att upphöra till följd af arbetstidens utsträckning,

lida en afsevärd minskning i nuvarande löneinkomster. 1

betraktande däraf att nu ifrågavarande kvinnliga kontorsskrifvare, i motsats

till deras manliga kamrater, för hvilka ett liknande förhållande skulle

kunna inträffa, icke äga någon utsikt att i framtiden erhålla förbättring

i lönevillkor, anser kommittén billigheten kräfva, att de i någon män

måtte erhålla godtgörelse för minskad löneinkomst till följd af den nya

lönestatens tillämpning, hvilket enligt kommitténs mening borde ske

i sammanhang med fastställande af öfvergångsbestämmelser.

Enligt kommitténs förslag borde ritarna i styrelsen i likhet med

motsvarande befattningshafvare vid distrikten hänföras till samma aflöningsgrupp

som manliga kontorsskrifvare och sålunda erhålla ordinarie

arfvode af lägst 1,500 högst 2,700 kronor eller med tillagd ersättning

för bostad och bränsle lägst 2,100 högst 3,550 kronor.

I sammanhang med frågan om aflöningen för dessa tjänstemän har

kommittén enligt å sid. 244 och 245 närmare angifna grunder föreslagit

en uppdelning af den nuvarande ritargruppen genom inrättande af underingeniörsbefattningen

i styrelsen.

Begynnelsearfvodet för ritare i styrelsen utgör för närvarande 2,100

kronor, hvilket arfvode efter 3 år ökas till 2,400 kronor och efter

ytterligare 3 år till 2,700 kronor. Kommittén anmärker, att, om hänsyn

tages till dyrtidstillägget, skulle kommitténs förslag till aflöning för ritare

alltså endast medföra löneförbättring för sådana innehafvare af nämnda

befattning, hvilka kunna tilldelas den för minst 9 tjänstår bestämda

aflöning, hvaremot ritare med lägre antal tjänstår skulle med tillämpning

af kommitténs löneförslag blifva sämre ställda i afton ingshänseende

än för närvarande. Hvad angår nuvarande innehafvare af ifrågavarande

befattning, skulle vederbörande enligt kommitténs mening hållas skadeslös

genom ett allmänt stadgande, att ingen tjänstehafvare skulle på grund

af den nya lönestaten lida minskning i nu innehafvande löneförmåner.

Närmast öfver de manliga kontorsskrifvarna i tjänstegrad och

aflöning stå bokhållarna. Lägsta arfvodet för dem utgör 2,400 kronor,

hvilket arfvode efter 3 år ökas till 2,700 kronor och efter ytterligare

3 år till 3,000 kronor. I fråga om en stor del af dessa tjänstemän

gäller, att de utföra samma arbeten som kontorsskrifvarna, i anledning

hvaraf bokhållarbefattningen i en del fall endast utgör en högre aflö
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

niugsgrad. Å de större kontoren särskildt kontrollkontoret utöfvar däremot

en dol bokhållare eu mera själfständig verksamhet såsom ledare af

vissa arbeten.

Detta förhållande har, enligt hvad kommittén meddelar, gifvit föreståndaren

för nämnda kontor anledning till en framställning om inrättande

därstädes, vid sidan af de nuvarande kontrollörstjänsterna, af särskilda

»andre kontrollörsbefattningar», hvilkas innehafvare skulle förestå vissa

underafdelningar å kontoret. Kommittén, som, på sätt förut framhållits,

i flera fall föreslagit uppdelningar af nuvarande befattningar i ändamål

att bereda de tjänsteinnehafvare inom en viss grupp, åt hvilka mera

ansvarsfulla sysslor äro anförtrodda, ett däremot svarande högre ordinarie

arfvode, förordar så till vida förenämnda förslag, att kommittén

uttalar sig för inrättande af bokhållarbefattningar af en högre grad

under benämningen förste bokhållare. Detta förslag skulle icke innebära

ökning af antalet bokhållare utan endast, såsom nyss antydts, en uppdelning

af den nuvarande bokhållarkåren; och betonar kommittén särskildt,

att enligt kommitténs mening de sålunda föreslagna nya befattningarna

vore afsedda endast för sådana tjänstemän, som å styrelsens

kontor tjänstgjorde såsom verkliga arbetsledare under kontorsföreståndarna

eller, hvad kontrollkontoret beträffade, under afdelningsföreståndarna.

För förste bokhållare föreslår kommittén det ordinarie arfvodet

till lägst 2,400 kronor med fyra löneförhöjningar å 300 kronor, så att

högsta arfvodet efter 12 år uppgår till 3,600 kronor. Med tillägg af

ersättning för hyra och bränsle, hvilken ersättning enligt af kommittén

angifna grunder skulle kunna uppgå till ett belopp, motsvarande kostnaden

för en bostad om 4 rum och kök jämte bränsle, samt utgöra

lägst 960 högst 1,100 kronor, komme hela aflöningen för ifrågavarande

tjänstemän att uppgå till lägst 3,360 högst 4,700 kronor.

Arfvodet för bokhållare anser kommittén böra sättas till lägst 2,100

högst 3,300 kronor med samma löneförhöjningsskala som för förste

bokhållare. Beträffande den del af aflöningen, som skulle motsvara ersättningen

för bostad och bränsle, borde enligt kommitténs härutinnan

afgifna förslag bokhållarna i afseende å maximibeloppet likställas med

förste bokhållare och sålunda erhålla högst 1,100 kronor. På grund af

procentberäkningen komme däremot nämnda ersättning för en bokhållare

med lägsta arfvode att utgöra 840 kronor. Sammanlagda beloppet af bokhållarnas

aflöning komme alltså att utgöra lägst 2,940 högst 4,400 kronor.

Äfven vid bestämmande af aflöningen för manliga bokhållare har

kommittén (sid. 247) beaktat de ökade kraf, som komma att ställas på

s. 188 Kontrollera mot PDF

Kvinnliga

bokhållare.

Underingen
jörer.

188 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 164.

vederbörande befattningshafvare genom förslaget om tjänstgöringstidens

utsträckning. I detta sammanhang har kommittén erinrat om de afsevärda

extra inkomster i form af öfvertidsersättning, som jämväl af bokhållarna

uppbnres, hvilka inkomster genom nyssnämnda anordning komme

att försvinna; och har kommittén (å sid. 247) lämnat en redogörelse

för de belopp, en del bokhållare i sådant afseende under 1905 uppburit.

Efter därom af järnvägsstyrelsen afgifvet förslag medgaf 1906 års

Riksdag, med bifall till Kungl. Majrts framställning i ämnet, att bland

tjänstemän inom järnvägsstyrelsen finge upptagas kvinnliga bokhållare

med lägsta arfvode af 1,800 kronor och högsta arfvode af 2,400 kronor.

Då nämnda arfvode syntes hafva bestämts med anpassning till den

nu gällande löneskalan, förordar kommittén, utan hinder däraf att befattningen

så nyligen inrättats, förhöjning af aflöningen, så att densamma

komme i rätt förhållande till den aflöning, kommittén tänkt

sig för, å ena sidan, manliga bokhållare och, å den andra, kvinnliga

kontorsskrifvare. I betraktande häraf borde enligt kommitténs mening

arfvodet för ifrågavarande befattning sättas till lägst 1,500 kronor med

två löneförhöjningar å 300 kronor, så att högsta arfvodet, 2,100 kronor,

efter vanliga regler uppnåddes efter 6 år. Ersättningen för bostad och

bränsle anser kommittén böra för kvinnliga bokhållare tillmätas så, att

den kunde motsvara kostnaden för en bostad om två rum och kök

jämte bränsle; och skulle densamma iitgöra lägst 600 högst 650 kronor.

Hela aflöningen skulle alltså uppgå till lägst 2,100 högst 2,750 kronor.

Till samma aflöningsgrupp som förste bokhållarna anser kommittén

de föreslagna nya underingenjörsbefattningarna i styrelsen böra hänföras.

Deras arfvode skulle sålunda utgöra lägst 2,400 högst 3,600 kronor

eller med tillagd ersättning för bostad och bränsle lägst 3,360 högst

4,700 kronor.

Beträffande de af kommittén anförda motiv för ifrågavarande förslag

tillåter jag mig hänvisa till betänkandet (sidan 248).

I tjänstegrad och aflöning närmast öfver bokhållarna följer enligt

gällande aflöningsreglemente eu grupp af befattningshafvare i järnvägsstyrelsen,

som i aflöningshänseende är fullkomligt likställd med tjänstemännen

i l:a lönegraden inom de centrala verken. Till denna grupp,

för hvilken aflöningen utgör 3,000 kronor med två ålderstillägg, hvartdera

å 500 kronor efter resp. 5 och 10 år, höra en registrator och

aktuarie, eu revisor och föreståndare för revisionskontoret, 10 notarier

(däraf en f. o. m. 1907), en förrådsförvaltare samt 5 kontrollörer. Rörande

notariernas fördelning å de olika byråerna gäller, att de äro placerade,

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 164.

189

2 å administrativa byrån, af livilka den ene tjänstgör såsom styrelsens

ombudsman, 1 å banbyrån, 1 å maskinbyrån, 1 å förrådsbyrån, 2 å

trafikbyrån, 1 å militärbyrån samt 2 å taxebyrån. Kontrollörerna tjänstgöra

å kontrollkontoret.

Vid behandlingen af frågan om aflöningen för omförmälda befattningshafvare,

hvilka kommittén för korthetens skidl sammanfattat under

den gemensamma benämningen notariegruppen, har kommittén (sid.

249—253) framlagt förslag rörande vissa omflyttningar i aflöningshänseende

utaf en de! tjänstemän i styrelsen, för livilka förslag jag nu går

att redogöra.

Till en början föreslår kommittén, att af ofvannämnda befattningar

notarien och ombudsmannen samt revisorn måtte uppflyttas till närmast

högre aflöningsgrupp.

Hvad först angår notarien och ombudsmannen, åligger honom enligt

32 § af gällande instruktion att »i rättegångar och andra mål efter

erhållet uppdrag utföra styrelsens talan samt att, då sådant påkallas,

i mål angående tjänstefel, hvilka af styrelsen handläggas, verkställa

utredning och afgifva utlåtande».

Rörande omfattningen af rättegångsväsendet vid statens järnvägar

meddelar kommittén (sid. 249 och 250) en del uppgifter, som äro

hämtade från en af järnvägsstyrelsen gjord underdånig framställning af

den 1 december 1905 angående inrättande af en ny notarietjänst å styrelsens

administrativa byrå.

Med stöd af hvad kommittén inhämtat rörande beskaffenheten och

omfattningen af den verksamhet, notarien och ombudsmannen i järnvägsstyrelsen

utöfvar, finner kommittén denna befattning böra i fråga om

själfständigt ansvar och vikt sättas högre än öfriga notarier i styrelsen

och därmed jämnställda befattningsinnehafvare och sålunda uppflyttas

i tjänstegrad och aflöning samt likställas med kontorsföreståndarbefattningarna.

Då omhandlade befattning sålunda icke vidare skulle

blifva likställd med öfriga notarier i styrelsen, samt dessutom, såsom

framginge af nyssberörda af järnvägsstyrelsen meddelade uppgifter rörande

ombudsmannens verksamhet, befattningens innehafvare nästan uteslutande

sysslade med ombudsmannagöromål, syntes kommittén häraf följa,

att han endast borde benämnas ombudsman. Då han emellertid, i den

mån hans tid medgåfve, skulle vara förpliktad att biträda jämväl med

uppsättningar och dylikt å administrativa byrån, anser kommittén föreskrift

härom böra i instruktionen meddelas.

Uppflyttning i

högre tjänstegrad

af

notarien och

ombudsmannen

samt

revisorn.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Nedflyttning

af hufvudkassören

till

notariegruppen.

Kassör,

registrator,

notarier,

förrådsförvaltare,

kontrollörer,

byråingenjörer

af

andra klassen.

Under erinran därom, att frågan om revisorns uppflyttning i en

högre aflöningsgrupp än den, i hvilken han nu befinner sig, vid flera

föregående tillfällen varit på tal, samt att en dylik anordning därvid

förordats af järnvägsstyrelsen, framhåller kommittén därjämte (sid. 252),

hurusom rörelsens vid statsbanorna tillväxt sedan år 1874, då det nuvarande

revisorsarfvodet bestämdes, samt den i samband därmed stående

afsevärda ökningen af de utgifter vid statens järnvägar, som å revisionskontoret

granskades, i betydlig man medfört förändring i revisorns tjänsteställning.

Om också de ökade göromålen å nämnda kontor medfört ökad

arbetshjälp för revisorn, så lede det i allt fall intet tvifvel, yttrar kommittén

vidare, att revisorn, som hade att öfvervaka och leda arbetet å

kontoret samt ansvara för att det vidlyftiga granskningsarbetet fullgjordes

i rätt tid och på enhetligt sätt, numera borde, särskildt med hänsyn

till den mera själfständiga verksamhet, han utöfvade, fullt likställas med

öfriga kontorsföreståndare i styrelsen; och ville alltså kommittén ansluta

sig till den af järnvägsstyrelsen i denna riktning vid flera tillfällen uttalade

åsikt.

Den nuvarande hufvudkassörsbefattningen i styrelsen är för närvarande

i aflöningshänseende likställd med kontorsföreståndarbefattning,

och åtnjuter han sålunda i arfvode 4,000 kronor med två ålderstillägg

hvartdera å 500 kronor efter 5 respektive 10 år, hvartill komma felräkningspenningar,

1,000 kronor.

Af skäl, som kommittén närmare utvecklat (å sid. 253), har kommittén

ansett sig icke kunna förorda en högre aflöning för hufvudkassören

än hvad som enligt kommitténs mening borde tillkomma befattningshafvare

tillhörande notariegruppen.

I sammanhang härmed har kommittén, då benämningen hufvudkassör

icke motsvarades af särskildt högre ansvar för denne befattningsliafvare

än för distriktskassörerna, föreslagit, att befattningens titel måtte ändras

till kassör.

Till ifrågavarande aflöningsgrupp (notariegruppen) borde alltså enligt

löneregleringskommitténs mening hänföras kassör, registrator och aktuarie,

för hvilken befattningsliafvare organisationskommittén på anförda skäl

(sid. 185) föreslår benämningen af endast registrator, notarie, förrådsförvaltare

och kontrollör, hvarjämte enligt organisationskommitténs förslag

till denna grupp skulle komma jämväl byråingenjör af andra klassen.

Beträffande aflöningsförhållandena för omförmälda befattningsliafvare

må anmärkas, att dessa, i motsats mot hvad som äger rum i fråga om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 1(14.

litl

bokhållare, ritare och kontorsskrifvare i styrelsen och en del tjänstemän

å distrikten, icke kunna erhålla någon extra inkomst af järnvägsmedel,

utöfver det för dem bestämda arfvode, i form af öfvertidsersättning

eller dylikt. Genom nådigt bref den 15 oktober 1897 har nämligen

Kungl. Maj:t anbefallt järnvägsstyrelsen tillse, bland annat, att

ingen tjänsteman inom styrelsen, hvilkens minimiaflöning vore 3,000 kronor

eller därutöfver, finge af järn vägsmedlen åtnjuta annat arfvode än det,

som funnes för hans ordinarie tjänst fastställdt eller han i egenskap af

vikarie vore berättigad att uppbära.

Kommittén föreslår för nu omhandlade befattningshafvare ett arfvode

af 3,300 kronor med tre löneförhöjningar, så att enligt de härför af

kommittén föreslagna allmänna grunder ett högsta arfvode af 4,200

kronor skulle erhållas efter 9 år. Ersättningen för bostad och bränsle

skulle utgöra lägst 40 procent af arfvodet eller 1,320 kronor och högst

1,500 kronor, motsvarande värdet af 5 rum och kök jämte bränsle, så

att hela aflöningen skulle uppgå till lägst 4,620 högst 5,700 kronor.

För att bringa nyssnämnda stadgande i nådiga brefvet den 15 oktober

1897 i öfverensstämmelse med kommitténs löneförslag uttalar sig

kommittén för sådan ändring däraf, att ett minimiarfvode af 3,300 kronor

i stället för 3,000 kronor måtte fastställas såsom gräns för rättigheten

att kunna åtnjuta annan ersättning af järnvägsmedel än ordinarie

arfvode och vikariatsersättning.

Såsom motiv för sitt löneförslag, i hvad det afser nu ifrågavarande

tjänstemannagrupp i järnvägsstyrelsen, anför kommittén särskildt (sid.

254) den af kommittén förordade utsträckningen af arbetstiden till

7 timmar, i sammanhang hvarmed kommittén framhåller, att tjänstgöringen

i allmänhet i järnvägsstyrelsen icke undginge att röna inflytande

af järnvägsförvaltningens egenskap att vara ett affärsverk.

I ordningen närmast öfver de befattningshafvare i styrelsen, hvilka

här ofvan behandlats, följer en grupp af tjänstemän, som kommittén

betecknar såsom kontorsföreståndargruppen med hänsyn därtill att flertalet

af dessa tjänstemän innehafva nämnda tjänsteställning. Hit höra

enligt gällande aflöningsreglemente, förutom hufvudkassören, kamreraren,

föreståndaren för statistiska kontoret, föreståndaren för milkontoret, förste

kontrollörer och byråingenjörer, hvilka sistnämnda befattningshafvare, för

så vidt de hörde till denna grupp af tjänstemän, enligt organisationskommitténs

förslag skulle benämnas byråingenjörer af första klassen.

Enligt löneregleringskommitténs förslag borde till denna grupp ytterligare

räknas ombudsmannen samt revisorn.

Kamrerare,

föreståndare

för statistiska

kontoret,

föreståndare

för milkontoret,

förste kontrollörer,

byråingenjörer

af

första klassen,

ombudsman,

revisor.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o lf>4.

Byrådirektörer,

arkitekt,

matematiker.

Nämnda grupp bildar för närvarande i aflöningshänseende en mellanklass

emellan tjänstemän af l:a ock 2:a lönegraden i andra ämbetsverk,

då nämligen aflöningen för densamma nu tillhörande befattningshafvare

är bestämd till lägst 4,000 högst 5,000 kronor.

Efter att hafva (å sid. 256) redogjort för omförmälda befattningshafvares

tjänsteställning föreslår kommittén för dem ett arfvode af lägst

4,200 högst 5,100 kronor, hvarigenom aflöningen med tillägg af ersättning

för bostad och bränsle, enligt förut angifna grunder utgörande

1,500 kronor, skulle uppgå till lägst 5,700 högst 6,600 kronor.

Vid bestämmande af arfvodet för dessa befattningshafvare har kommittén

utgått därifrån, att de icke borde sättas lägre än tjänstemän af

2:a lönegraden i centrala verk, hvarjämte kommittén erinrat, att härvidlag

hufvudsakligen samma synpunkter gjorde sig gällande som dem,

Indika anförts i fråga om aflöningen för notariegruppen. Kommittén

anmärker i detta sammanhang, hvad särskildt angår aflöningen för

byråingenjör och ombudsmannen, hvilka befattningar i fråga om kompetensvillkor

och tjänsteställning kunde likställas med ban- och maskiningenjörer

af 2:a klass å linjen resp. distriktssekreterare, att kommittén

jämväl tagit hänsyn till de aflöningsvillkor, som kommittén ansett

böra ifrågakomma för dessa senare.

För byrådirektörerna i styrelsen, till hvilken grupp äfven arkitekten

hänföres och till hvilken enligt organisationskommitténs förslag skulle

komma jämväl styrelsens matematiker, utgör arfvodet för närvarande

4,500—5,500 kronor; och äro de sålunda i aflöningshänseende likställda

med tjänstemän i andra lönegraden i öfriga centrala ämbetsverk. Inom

järnvägsförvaltningen hafva byrådirektörerna samma tjänstegrad som

afdelningsföreståndarna å distrikten, ehuru de i afseende å lönevillkor

stå betydligt lägre än dessa.

Löneregleringskommittén har i annat sammanhang (sid. 226) påvisat,

hurusom byrådirektörerna till och med, i betraktande af värdet af den

ban- och maskiningenjörer tillkommande förmånen af naturainkvartering,

äro i afseende å löneinkomst sämre ställda än nyssnämnda under dem i

tjänstegrad stående befattningshafvare.

Äfven om byrådirektörerna, anför kommittén vidare, icke kunde

likställas med afdelningsföreståndarna å linjen, hvilka förde befäl öfver

en talrik personal och därjämte hade ett större ekonomiskt ansvar,

lede det enligt kommitténs mening intet tvifvel, att byrådirektörerna

hittills blifvit satta för lågt å löneskalan i förhållande till andra befattningshafvare

såväl vid statens järnvägar som inom andra verk.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 164. 193

Byrådirektörerna vore öfverdirektörernas närmaste män. Om järnvägsförvaltningens

egenskap att vara ett affärsverk och det häraf påkallade

affärsmässiga sättet för arbetets bedrifvande inom verket i viss mån

medförde en särskildt stor arbetsbörda för tjänstemännen i allmänhet i

järnvägsstyrelsen, gällde detta framför allt de högre befattningarna,

öfverdirektörer och byrådirektörer, på hvilkas duglighet och förmåga

att leda andras arbeten dessutom verkets skötsel i hög grad berodde; och

hvad särskildt byrådirektörerna anginge, hade de det ansvarsfulla värfvet

att bereda alla till vederbörande byrå hörande ärenden, som i styrelsen

föredroges.

På grund af hvad kommittén sålunda anfört, har kommittén funnit

sig icke böra sätta arfvodet för byrådirektörerna samt arkitekten lägre än

4,800 kronor med tre löneförhöjningar enligt vanliga grunder, så att högsta

arfvodet, 5,700 kronor, komme att uppnås efter 9 år. Då kommittén ansett,

att ersättning för bostad och bränsle borde för ifrågavarande befattningshafvare

utgöra 1,800 kronor, skulle alltså lägsta aflöningen bli 6,600

kronor samt slutaflöningen 7,500 kronor. Ehuru två af de till ifrågavarande

grupp hörande tjänstemän, nämligen den byrådirektör, som vore

föreståndare för kontrollkontoret, samt arkitekten innehade en annan

tjänsteställning än öfriga byrådirektörer, saknade kommittén anledning att

föreslå någon ändring i nuvarande förhållande, i enlighet hvarmed bemälde

tjänstemän i aflöningshänseende räknades till byrådirektörsgruppen. Hvad

först angår föreståndaren för kontrollkontoret, erinrar kommittén, i fråga

om tjänstens vikt och betydenhet, om de vidtomfattande arbeten, som

å nämnda kontor utföras och som kräfva en talrik arbetsstyrka, uppgående

enligt 1906 års arfvodesstat till icke mindre än 224 ordinarie

befattningshafvare af tjänstemannagrad, oberäknadt föreståndaren. Då

på ledaren af nämnda arbeten ställdes särskilda, anspråk på duglighet

och han dessutom, såsom nyss blifvit antydt, utöfvade förmansskap

för en stor personal, borde han enligt kommitténs förmenande i fråga

om aflöningen likställas med byrådirektörerna i allmänhet. Med afseende

å den omfattning, husbyggnadsväsendet vid statens järnvägar ägde,

och i betraktande af de inkomster, som stode dugliga arkitekter i. allmänhet

till buds, har kommittén ej heller ansett sig böra sätta arkitektens

aflöning lägre än hvad för byrådirektörerna föreslagits.

Enligt hvad som framgår af kommitténs förslag till aflöningar för

befattningshafvare vid distrikten, har kommittén ansett, att byrådirektörer

i styrelsen borde i aflöningshänseende likställas med ban- och

maskiningenjörer af första klass samt trafikinspektörer af första klass.

Bill. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 131 Höft. 25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition N:o 104.

Afdeinings- . Beträffande löneregleringskommitténs förslag till aflöning för de

cie/e>'' befattningsafvare, som nu benämnas öfverdirektörer och chiffer hvar

och en för sin afdelning inom styrelsen, förutskickar kommittén den

anmärkningen, att detsamma vore afgifvet med hänsyn till deras nuvarande

ställning inom verket och sålunda oberoende af de organisationsförändringar,

som kunde ifrågasättas.

Kommittén har sålunda för öfverdirektör i järnvägsstyrelsen föreslagit

ett arfvode af 8,000 kronor jämte ersättning för bostad och

bränsle af 2,000 kronor eller sålunda sammanlagdt 10,000 kronor.

Organisationskommittén förklarar i fråga om dessa befattningshafvare,

Indika enligt kommitténs förslag skulle benämnas, icke öfverdirektörer,

utan afdelningscliefer, att de af kommittén föreslagna organisationsförändringarna

icke skulle medföra någon sådan rubbning i afdelningschefernas

ställning, att den borde inverka på det af löneregleringskommitten

framställda förslaget till nya aflöningsförmåner för dem. Enligt

organisationskommitténs förslag inträder endast så att säga en förskjutning

i afdelningschefens verksamhetsområde, hvilken förskjutning emellertid

ingalunda medgåfve någon nedsättning i de höga fordringar på fackutbildning

och personlig duglighet, som måste ställas på en afdelningsclief,

utan snarare tvärtom. Kommitténs förslag borde således icke medföra

någon minskning i de aflöningsförmåner, som enligt omförmälda

förslag skulle tillkomma afdelningschef. Kommittén finner tvärtom den

aflöning, som af löneregleringskommittön föreslagits för afdelningschef,

ingalunda vara för hög, framför allt icke i jämförelse med de aflöningar,

som inom enskilda industriella och merkantila företag utgå till befattningshafvare,

motsvarande afdelningschefernas.

^öfverrevi6’ ''^a§'' ^ar i det föregående omförmält organisationskommitténs försorer.

1 fråga om de nya befattningshafvarna, järnvägsfullmäktige och

öfvevrevisor er. Beträffande löneförmånerna för dessa befattningshafvare

anser kommittén, att järnvägsfullmäktig, hvilken skulle tillsättas på förordnande

för en tid af två år, borde tillerkännas ett årligt arfvode af

5,000 kronor. Arfvodet för öfverrevisor, som skulle förordnas för ett

år, föreslår kommittén till 2,500 kronor. .

Souschefen. Enligt organisationskommitténs förslag skulle, såsom jag nämnt,

anställas en ny befattningshafvare såsom chefens närmaste man och

ställföreträdare med titel öfverdirektör och souschef vid statens järnvägar.

Souschefen borde enligt kommitténs mening innehafva sin befättjfrng

endast på förordnande, som skulle afse första gången det lämnades

en person en tid af 6 år och, om det sedermera förnyades, eu

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o It;4.

l!)f>

tid af 3 år i sänder. Under sådan förutsättning, anför kommittén, skulle

souschefens aflöningsförhållanden kunna ordnas på två olika sätt. Souschefen

torde i allmänhet komma att tagas bland afdelningscheferna eller

distriktscheferna. Den, som förordnades till souschef, skulle därför kunna

bibehålla sitt afdelningschefs- eller distriktschefsarfvode och därutöfver erhålla

ett särskildt tilläggsarfvode att utgå, så länge hans förordnande

såsom souschef varade. Han skulle således bibehålla sin förutvarande

ordinarie befattning, hvilken skulle uppehållas af vikarie, och för dennes

aflönande skulle finnas i staten upptaget ett särskildt afdelningschefseller

distriktschefsarfvode. Souschefen skulle i detta fall, därest hans

förordnande icke förnyades, återgå till sin förutvarande tjänst eller erhålla

den afdelningschefs- eller distriktschefsbefattning, som styrelsen bestämde.

För det antagligen sällsynta fall att till souschef förordnades en person,

som ej hade anställning vid statens järnvägar, skulle denne uppbära

det särskilda afdelningschefs- eller distriktschefsarfvode, hvarom ofvan

förmälts, jämte tilläggsarfvodet samt, om hans förordnande icke förnyades,

erhålla pension ordnad efter ungefärligen enahanda grunder, som

jag i fråga om det andra sättet för souschefens aflönande kommer att

angifva.

Man kunde också, fortsätter kommittén, tänka sig souschefens löneförhållanden

ordnande så, att för souschefsbefattningen fastställdes ett

särskildt årligt arfvode. Innehade souschefen, då han förordnades, annan

befattning vid statens järnvägar, t. e. afdelningschefs- eller distriktchefstjänst

skulle han afgå från denna, som alltså skulle tillsättas med ny

ordinarie innehafvare. Då souschefens förordnande upphörde, skulle,

äfven om han ej uppnått pensionsåldern, viss pension tillerkännas honom,

för så vidt han ej erhölle annan lämplig anställning i statens järnvägars

tjänst.

Emot sist angifna aflöningssätt kunde visserligen anmärkas, att, om

detsamma komme till tillämpning, oftare än med det först omförmälda

aflöningssättet kunde inträffa, att pension, innan pensionsåldern inträdt,

måste tillerkännas souschefen, men å andra sidan ökade det otvifvelaktigt

möjligheten att till denna viktiga och ansvarsfulla befattning erhålla

den lämpligaste personen, och det medförde ej såsom det andra

aflöningssättet den olägenheten, att för ifrågavarande befattnings skull

en eller flera andra befattningar vid statens järnvägar ständigt måste

uppehållas medelst vikarie. Särskildt vore det olägligt med ett långvarigt

vikariat å en distriktschefsbefattning; och helt visst skulle det

blifva mycket svårt att med erforderlig själfständighet på förordnande

sköta en afdelningschefsbefattning, hvars ordinarie innehafvare fungerade

s. 196 Kontrollera mot PDF

196 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 104.

såsom souschef. Kommittén anser sig därför böra tillstyrka, att souschef

tillerkännes ett visst bestämdt arfvode med skyldighet att frånträda

den befattning, han vid förordnandets erhållande innehar.

Det arfvode, som sålunda borde tillkomma souschefen, anser kommittén

lämpligen böra bestämmas till 15,000 kronor, hvilket arfvode

icke skulle fördelas i lön och tjänstgöringspenningar, utan borde i de

fall, då souschefen beviljats ledighet och vikarie för honom förordnats,

bero på Kungl. Majrts pröfning, huru stor del af arfvodet skulle afstås

till vikarien.

Kommittén har äfven framställt förslag i fråga om pension för

souschefen.

Souschefen borde nämligen först och främst tillförsäkras rätt till

pension efter fyllda 65 år. Denna pension syntes böra sättas till ett

belopp af 6,000 kronor om året. Innehade icke souschefen, då han

förordnades, ordinarie tjänst vid statens järnvägar, skulle han ej vara

pliktig att ingå i pensionsinrättningen, utan nyss angifna pensionsbelopp

skulle då helt och hållet utgå af trafikmedel. För rätt att komma i

åtnjutande af denna pension skulle souschefen, på sätt om verkställande

direktören för Trollhätte kanal- och vattenverk är stadgadt, vidkännas

såsom pensionsafgift ett afdrag å det till honom utgående arfvodet till

belopp af 360 kronor om året. Vore den, som förordnades till souschef,

ordinarie befattningshafvare vid statens järnvägar, skulle han kvarstå

såsom delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning och erlägga

pensionsafgifter å den aflöning, han uppburit, då han erhållit förordnandet.

Uppginge icke hans pension från pensionsinrättningen till 6,000 kronor,

skulle lian erhålla fyllnadspension af trafikmedel med skyldighet att vidkännas

afdrag å aflöningen, motsvarande det tillskott i pension, som

han kunde beräknas komma att uppbära af trafikmedlen.

För att till souschef skulle kunna så vidt möjligt erhållas den därtill

mest lämplige, och på det att stadgandet om souschefens anställande

å förordnande för viss tid skulle under alla förhållanden blifva fullt

effektivt, anser kommittén det vara nödvändigt, att souschef tillerkännes

rätt till pension jämväl i de fall, att han, innan han fyllt 65 år, skulle

på grund af sjukdom befinnas oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring

eller han, då tiden för hans förordnande utgått, icke erhölle förnyadt

förordnande eller han eljest utan egen begäran nödgades afgå från sin

befattning, utan att han på grund af tjänstefel förverkat densamma.

Sådan pension anser kommittén böra för souschef bestämmas till samma

belojDp som ålderspensionen eller till 6,000 kronor. Kommittén ansåge

det emellertid antagligt, att det, därest souschefens förordnande icke

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 1(>4. 197

förnyades, i de flesta fall skulle kunna ordnas så, att lian erhölle en

afdelningschefs- eller distriktschefsbofattning. Skulle souschefen före

utgången af den tid, hans förordnande afsåga, befinnas af sjukdom oförmögen

till vidare nöjaktig tjänstgöring, skulle han vara underkastad

skyldighet att afgå mot åtnjutande af pension i enlighet med hvad som

här angifvits.

Löneregleringskommittén har i fråga om generaldirektören och chefen

för statens järnvägar funnit sig böra, med hänsyn till det sätt, på hvilket

kommittén varit sammansatt, icke framlägga något förslag.

Organisationskommittén har däremot, jämte det kommittén föreslagit,

att generaldirektören skulle tillsättas på förordnande för en tid af 6

år, upptagit denna fråga till behandling.

Sedan kommittén därvid påpekat, hurusom generaldirektörens arfvode

enligt gällande aflöningsreglemente är bestämdt till 12,000 kronor

för år, yttrar kommittén vidare, att det syntes kommittén vara klart,

att detta arfvode icke motsvarade nutida fordringar i sådant afseende,

framför allt icke om den förändring i chefens ställning genomfördes,

som kommittén föreslagit. Beträffande statens rent industriella och ekonomiska

förvaltningar måste nämligen, framför allt vid bestämmandet af

vederbörande chefs aflöning, göras i icke ringa mån gällande samma

synpunkter, som i sådant hänseende vore bestämmande inom den enskilda

affärsverksamheten, äfven om därigenom de principer, som tillämpades

beträffande statens öfriga ämbetsverk, till väsentlig grad måste

frångås.

Den förvaltning, om hvilken här vore fråga, vore af den omfattning,

att det funnes få — kanske knappast något — svenskt enskildt

affärsföretag, i hvilket nedlagts ett kapital så stort som det belopp,

hvilket utgjorde järnvägsförvaltningens årliga bruttoinkomst. Och statens

intresse att för detta sitt största produktiva verk få den bästa möjliga

chef utan att behöfva binda honom vid sig för längre tid, än som

vore för staten fördelaktigt, vore så stort, att i jämförelse därmed den

utgift, som för ändamålet kunde kräfvas, endast ägde ringa betydelse.

Därför skulle också, om ofvanberörda synpunkter skulle göras fullt gällande,

chefens aflöning sättas till ett synnerligen afsevärdt belopp. Då

emellertid dessa synpunkter hittills endast i ringa grad kunnat göra sig

gällande inom statsförvaltningen, hade kommittén ansett sig icke böra

föreslå chefens arfvode till högre belopp än 25,000 kronor. Till detta

belopp ansåge nämligen kommittén arfvodet böra nppgå för att chefen

skulle kunna frigöra sig från enskilda ekonomiska intressen samt beredas

en ställning, som gjorde det möjligt för honom att utan risk för

Chefen.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

sin privata ekonomi motsvara de kraf, som posten i spetsen för ett så

stort verk ställde på honom. Kommittén ville därjämte framhålla, att

de för chefen föreslagna löneförmånerna måste anses ringa i jämförelse

med de aflöningar, som tillkomme cheferna för de enskilda järnvägsföretagen

i landet, om man besinnade, att den största af de enskilda järnvägarna

hade ett bannät, som nppginge till endast något mer än 7o af

statsbanenätet. Vid framställandet af sitt förslag i nu förevarande hänseende

förutsatte emellertid kommittén, att medgifvande icke lämnades

chefen att med sin tjänst förena någon som helst annan aflönad befattning

eller annat aflönadt uppdrag.

Chefens aflöning tänker kommittén sig icke fördelad i lön och tjänstgöringspenningar,

utan skulle Kungl. Maj:t'' för hvarje särskild gång,

då generaldirektör beviljades tjänstledighet och vikarie förordnades, tillika

bestämma, huru stor del af arfvodet, som skulle afstås till vikarien.

Angående nu gällande bestämmelser rörande chefens rätt att efter

65 lefnadsår och minst 10 tjänsteår uppbära en pension af 6,000 kronor

å allmänna indragningsstaten med skamlighet för honom att, om han är

delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, vidkännas visst afdrag

å denna pension, torde det tillåtas mig att hänvisa till kommittébetänkandet

(sid. 145—146).

I dessa bestämmelser föreslår kommittén vissa ändringar. Sålunda

syntes det kommittén lämpligare, att pensionen till generaldirektören utginge

af trafikmedlen än från allmänna indragningsstaten. Därjämte

syntes det kommittén vara rättvist, att generaldirektören likaväl som

andra vid statens järnvägar anställda befattningshafvare bidroge till sin

pensionering. Kommittén föreslår därför, att generaldirektören, på sätt

kommittén föreslagit om souschefen, skulle såsom pensionsafgift vidkännas

ett afdrag å det honom tillkommande arfvode, hvilket afdrag

lämpligen borde bestämmas till 360 kronor för år eller den del af detta

belopp, som motsvarade det tillskott i pension, som han kunde beräknas

komma att uppbära af trafikmedlen. Med förslaget att generaldirektören

skulle anställas allenast på förordnande, syntes det kommittén slutligen

böra följa, att för pensions erhållande skulle fordras endast, att

generaldirektören uppnått 65 lefnadsår, men däremot ej att han under

någon viss tid innehaft sin befattning.

Af samma skäl och under samma förhållanden, som om souschefen

är sagdt, anser kommittén generaldirektören böra berättigas till pension

äfven för de fall, att han, innan han fyllt 65 år, på grund af sjukdom

skulle blifva oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, eller att han

efter utgången af den tid, för hvilken han förordnats, icke skulle er
-

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164. 199

hålla förnyad t förordnande, eller ock att lian eljest utan därom framställd

begäran nödgades afgå från befattningen, utan att på grund af

tjänstefel hafva förverkat densamma. Denna sist omforma!da pension

borde icke sättas till ett alltför lågt belopp. Kommittén både därför

tänkt sig, att den för generaldirektören borde bestämmas till 8,000 kronor

för år att utgå för tiden, till dess vederbörande fyllt (35 år och således

på den grund erhölle ålderspension, med skyldighet för honom

att under tiden vidkännas det förut för ålderspensions utgående ängdun

afdraget. Berättigades generaldirektören till pension, innan han

uppnått 65 år, skulle det åligga honom skyldighet att, om han före

utgången af den tid, erhållet förordnande afsåge, skulle befinnas af

sjukdom oförmögen till vidare nöjaktig tjänstgöring, afgå från befattningen

mot åtnjutande af det pensionsbelopp, som, enligt hvad nyss

nämnts, skulle tillkomma honom.

Slutligen anmärker kommittén, att, då nuvarande generaldirektören

hade sin anställning på fast stat, det tilläfventyrs skulle tillkomma

kommittén att afgifva förslag till bestämmelser rörande öfvergången

till de i nämnda afseenden ifrågasatta nya förhållandena. Då emellertid

kommitténs förslag till förändrad organisation för järnvägsstyrelsen med

därunder lydande förvaltningar icke kräfde öfvergångsstadganden rörande

någon annan tjänst än den nu ifrågavarande, hade kommittén ansett

sig böra inskränka sig till att för Kungl. Maj:t anmäla det eventuella

behofvet af öfvergångsbestämmelser i fråga om chefsbefattningen.

Till en början anhåller jag få anmäla, att statsbanornas kvinnliga

tjänstemannaförening på anförda skäl hemställt om sådan förändring uti

de af kommittén för kvinnliga kontorsskrifvare och bokhållare ifrågasatta

aflöningar, att densamma måtte bestämmas, för kontorsskrifvare

till lägst 1,080 högst 1,800 kronor jämte ersättning för bostad och

bränsle med 40 procent af arfvodet med begränsning till 600 kronor

samt för bokhållare till lägst 1,800 högst 2,400 kronor jämte ersättning

för bostad och bränsle till belopp af högst 650 kronor.

Beträffande kvinnliga kontorsskrifvare får jag hänvisa till hvad jaghär

ofvan yttrat i fråga om aflöningen för dessa befattningshafvare vid

distrikten, med hvilka jag, i likhet med kommittén, anser kvinnliga kontorsskrifvare

i styrelsen böra i afseende å ordinarie arfvode likställas.

Lika litet som jag finner mig kunna tillstyrka en förhöjning i fråga

den af kommittén för dem föreslagna aflöning, anser jag sådant böra

äga rum beträffande de kvinnliga bokhållarna.

Under framhållande af de ogynnsamma befordringsförhållandena för

manliga kontorsskrifvare å styrelsens kontrollkontor hafva dessa befatt
-

Departements
chefens
yttrande.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200 Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 164.

ningshafvare i underdånighet hemställt, bland annat, att i ett blifvande

aflöningsreglemente måtte stadgas, att manlig kontorsskrifviire i .järnvägsstyrelsen

måtte efter 20 års oförvitlig och väl vitsordad tjänstgöring

tilldelas samma löneförmåner, som kommittén ansett sig böra föreslå för

manlig bokhållare i högsta lönegrad i styrelsen.

En dylik anordning kan jag emellertid icke tillstyrka, och anser

jag mig i detta sammanhang icke böra lämna oanmärkt, att järnvägsstyrelsen

i sitt underdåniga utlåtande öfver kommitténs betänkande förordat,

att kontorsskrifvares i styrelsen befordran till bokhållare måtte

framdeles äga rum i större utsträckning än hittills.

Emot förslaget om inrättande af underingenjörs- och förste bokhållarbefattningar

i styrelsen har jag ingenting att erinra.

Under framhållande hurusom kommittén beträffande förste bokhållarbefattningarna

i styrelsen betonat, att de skulle vara afsedda

endast för sådana tjänstemän, som å styrelsens kontor tjänstgjorde såsom

verkliga arbetsledare, har järnvägsstyrelsen i sitt ofvannämnda underdåniga

utlåtande uttalat sig för, att befordran till förste bokhållarbefattning

borde kunna stå öppen för bokhållare, hvilken å något styrelsens

kontor tjänstgjorde såsom kontorsföreståndarens närmaste man

eller, hvad kontrollkontoret anginge, å de särskilda afdelningarna närmast

under afdelningsföreståndaren och å expeditionen närmast under

byrådirektören, äfven om dessa bokhållare icke alltid kunde betraktas såsom

verkliga arbetsledare.

Denna anordning, som, på sätt styrelsen påvisat, står i öfverensstämmelse

med hvad kommittén föreslagit beträffande de bokhållare å

distrikten, hvilka skulle vara förrådsförvaltarnas och verkstadskamrerarnas

eller, såsom de hädanefter skulle benämnas distriktskamrerarnas närmaste

män och ställföreträdare, finner jag äga fog för sig, och får jag

alltså ansluta mig till styrelsens förslag härutinnan.

På de af kommittén anförda skäl finner jag mig böra understödja

förslaget att uppflytta ombudsmannen och revisorn till likställighet i

afseende å tjänstegrad och aflöning med kamrerare med flere.

Det omfattande och maktpåliggande arbete, som är anförtrodt ombudsmannen,

och den ställning, revisorn intager såsom ledare af det

vidlyftiga granskningsarbetet inom styrelsen af dess räkenskaper, synas

mig fullt motivera en dylik anordning.

I detta sammanhang får jag anmäla, att järnvägsstyrelsen hemställt,

att jämväl förrådsförvaltaren i styrelsen måtte i aflöningshänseende hänföras

till den s. k. kontorsföreståndargruppen, innefattande kamrerare

m. fl., hvarjämte styrelsen ifrågasatt, huruvida icke nämnda befattningshafvare

kunde i likhet med hvad som vore förhållandet med motsvarande

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

tjänstemän i generalpoststyrelsen, benämnas »förrådsintendent», i hvilket

fall en liknande ändring i fråga om förrådsförvaltarna vid distrikten

jämväl borde äga rum.

Till stöd för sin hemställan angående förrådsförvaltarens uppflyttning

i högre tjänstegrad framhåller styrelsen, under erinran därjämte om styrelsens

vid föregående tillfällen gjorda uttalanden i enahanda riktning,

att förrådsförvaltaren hade att taga befattning med omfattande upphandlingar,

att öfva kontroll vid emottagning af leveranser till betydande

belopp samt att ansvara för anskaffande och utlämnande till stationerna

af in- och utländska biljetter af alla slag in. m.

Då förenämnda förrådsförvaltaren i styrelsen åliggande göromål,

om de också kräfva noggrannhet och pålitlighet, i allt fall synas vara

af enklare beskaffenhet, finner jag icke tillräcklig anledning föreligga,

att sätta ifrågavarande befättningshafvare i afseende å tjänstegrad och

aflöning högre än exempelvis notarie. Vid sådant förhållande lärer ej

heller någon förändring af befattningens benämning vara af behofvet

påkallad.

Den af kommittén förordade nedflyttningen af den nuvarande hufvudkassören

till notariegruppen, hvarigenom nämnda befattningshafvare, som

kommittén anser böra benämnas kassör, skulle blifva likställd i aflöningshänseende

med distriktskassörernä, anser jag vara utaf kommittén till

fullo motiverad; och finner jag mig alltså icke kunna beakta den framställning

om kassörens bibehållande å sin nuvarande plats i löneskalan,

som förekommer i den förut omnämnda, vid järnvägsstyrelsens underdåniga

utlåtande fogade skriften från en del tjänstemän vid administrativa

afdelningen.

Enligt det af mig framställda förslaget till organisationsförändring

torde det arbete, som skulle föranledas af uppdraget såsom järnvägsfullmäktige

blifva något mindre än enligt kommitténs förslag. Någon

minskning i det för järnvägsfullmäktige föreslagna arfvodesbeloppet finner

jag dock icke kunna till töjd däraf ske.

Organisationskommitténs förslag att öfverdirektören och souschefen

vid statens järnvägar skulle tillerkännas ett visst bestämdt arfvode med

skyldighet att frånträda den befattning, han vid förordnandets erhållande

innehade, anser jag gifvetvis vara att föredraga framför ett sådant ordnande

af denne befattningshafvares löneförhållanden, som kommittén

angifver alternativt kunna ifrågakomma, nämligen att den, som förordnas

till souschef, skulle bibehålla sin förutvarande befattning och det för

denna utgående arfvodet samt. därutöfver erhålla ett tilläggsarfvode.

Hvad arfvodets belopp beträffar, kan jag så mycket mindre anse

det af organisationskommittén föreslagna vara för högt tilltaget, som

Bill. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 131 Höft. 26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202 Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N\o 164.

det ansvar och den arbetsbörda, som komma att åligga denne befattningsbafvare,

säkerligen blifva icke oväsentligt större efter genomförandet

af de organisationsförändringar, som jag ifrågasatt, än därest

kommitténs organisationsförslag skulle komma att tillämpas.

Kommitténs förslag i livad det i öfrigt afser souschefens arfvode

samt pension för denne befattningshafvare anser jag mig böra tillstyrka,

dock att beloppet af det löne- eller pensionsafdrag, som souschefen skall

vidkännas för rätt till åtnjutande af pension synes, för den händelse

souschefen är delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, böra,

på sätt som om generaldirektören och chefen för telegrafstyrelsen föreslagits,

bestämmas till det belopp, som souschefen erlägger till pensionsinrättningen.

I fråga om generaldirektören och chefen för statens järnvägar har

organisationskommittén förklarat, att, om de synpunkter, från hvilka

kommittén anser chefens löneförmåner böra bestämmas, skulle göras fullt

gällande, dennes aflöning borde sättas till ett synnerligen afsevärdt belopp,

men att kommittén, då samma synpunkter hittills endast i ringa

grad vunnit tillämpning inom statsförvaltningen, funnit sig icke kunna

föreslå chefens aflöning till högre belopp än 25,000 kronor.

Liksom kommittén anser jag detta arfvodesbelopp gifvetvis utgöra

en minimiaflöning för den, hvilkens uppgift det skall vara att leda ett icke

endast för statens finanser utan också för hela landets näringslif så betydelsefullt

företag som statens järn vägsförvaltning, och detta särskildt

i betraktande af konkurrensen om dugande krafter från enskilda företags

sida. Såsom jag vid underdånig föredragning af frågan om godkännande

af telegrafverkets utgiftsstater för år 1908 anförde i fråga om

aflöningen för generaldirektören och chefen för telegrafstyrelsen finner

jag det innebära en fördel, att ifrågavarande aflöningsbelopp göres i viss

mån rörligt, så att Kungl. Maj:t, då det gäller att besätta platsen med

ny innehafvare, icke nödgas afstå från att utvälja den lämpligaste personen

allenast på den grund, att arfvodet med något tusental kronor

understiger, hvad denne på goda skäl kan komma att fordra. Jag anser

därför, att vissa gränser böra uppdragas, inom hvilka Kungl. Maj:t må

äga att bestämma arfvodesbeloppet; och föreslår jag i sådant hänseende

25,000—30,000 kronor.

Hvad som föreslagits beträffande generaldirektörens pensionsförliållanden

föranleder icke till någon annan erinran från min sida än jag

ofvan rörande pensionsafdraget för souschefen framställt.

Beträffande de befattningshafvare, angående hvilkas aflöning jag

nu ej särskildt yttrat mig, biträder jag hvad vederbörande kommitté i

sådant afseende föreslagit. Hvad särskildt angår byrådirektörerna, till
-

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Iti-J.

låter jag mig påpeka, att de icke iiro att jämföra med byråcheferna i

telegrafstyrelsen, hvilka hafva en vidsträckt befälsrätt såväl å distrikten

som å linjerna och närmast kunna jämnställas med distriktscheferna vid

järnvägens distriktsförvaltningar.

o

Ångfärjans personal.

Genom 1903 års Riksdags bifall till Kungl. Maj:ts proposition i ämnet

uppfördes tjänstebefattningarna å statens järnvägars ångfärja på ordinarie

stat.

Såsom tjänstemän upptogos därvid:

en befälhafvare,

en l:ste styrman och reservbefälhafvare,

en l:ste maskinist och

en 2:dre styrman.

Såsom betjänte upptogos:

en 2: dre maskinist,

en 3:dje styrman,

en 3:dje maskinist,

en 4:de maskinist

samt förhandseldare, rorgängare, timmerman, eldare och matroser.

Enligt Riksdagens åsikt borde ångfärjans personal icke inordnas

bland statsbanornas öfriga personal.

Beträffande nuvarande aflöningsvillkor för ifrågavarande personal

tillåter jag mig att hänvisa till den af kommittén (å sid. 294 och 295)

lämnade redogörelse härför.

Kommittén har framlagt följande förslag till aflöning för ångfärjans

personal:

Befattningsliafvare af högre grad.

Befattning Antal Arfvode

lägst

högst

befälhafvare .......................................... 1

4,200

kronor 5,100

kronor

l:ste styrman och reservbefälhafvare 11

öfvermaskinist4*)..................................... 11

2,400

» 3,300

»

2: dre styrman.......................................... 1

1,800

» 2,700

!) motsvarar nuvarande l;e maskinist.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Befattningshafvare af lägre grad.

Befattning

Arfvode

2:dre maskinist...................

lägst

.............. 1,800

högst

2,700

kronor

3:dje styrman ................

l i 200

1,800

»

3:dje maskinist...................

| xruu

förhandseldare....................

rorgängare ..........................

..........! 840

1,200

timmerman.........................

eldare.....................................

1

.............. 780

1,020

»

matros ..................................

.............. 720

960

Löneförhöjningarna borde enligt kommitténs mening inträda efter

samma regler, som enligt kommitténs förslag skulle gälla för andra befattningshafvare

med motsvarande arfvoden vid statens j ärnvägar, d. v. s.

med 300 kronor för hvarje gång för befälhafvare, l:ste styrman, öfvermaskinist,

2:e och 3:e styrman samt 2:e och 3:e maskinist, med 120

kronor för förhandseldare, rorgängare och timmerman samt med 60

kronor för eldare och matros, allt med tre års mellanrum.

De flitpenningar, utgörande 1 krona pr enkel resa, som nu utgå

till befälhafvaren och till l:ste styrman, då denne tjänstgör som befälhafvare,

borde enligt kommitténs mening såsom tilläggsarfvode fortfarande

utgå samt utsträckas att jämväl kunna tillfalla 2:dre styrman,

ifall denne på grund af omständigheterna skulle komma att föra ångfärjan.

Enär enligt kommitténs åsikt det i ganska hög grad vore beroende

af öfvermaskinistens åtgöranden, om ångfärjan kunde vara i beredskap

ej endast till ordinarie utan äfven till extra turer, föreslår kommittén

vidare, att flitpenningar med 50 öre för enkel resa jämväl måtte kunna

tilldelas öfvermaskinisten eller den maskinist, som upprätthölle hans tjänst.

I fråga om inkvarteringsförmånen för å ångfärjan anställda befattningshafvare,

uttalar sig kommittén för, att ersättning för bostad och

bränsle måtte tillkomma dem enligt de af kommittén beträffande öfriga

befattningshafvare vid statens järnvägar förordade grunder. Jämlikt

utredningen angående hyrespriser borde ifrågavarande ersättning i Malmö

utgå med 35 procent af arfvodet, med iakttagande emellertid af det utaf

kommittén föreslagna maximibelopp, hvilket vore beroende på storleken

af den bostad, som ansåges böra ifrågakomma för vederbörande befattningshafvare.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1(>4. 205

Hvad angår nu ifrågavarande befattningshafvares ställning i förevarande

afseende, håller kommittén före, att bostadens storlek borde

beräknas, för befälhafvare till 5 rum och kök, för l:e styrman och öfvermaskinist

till 4 rum och kök, för 2:e styrmannen till 3 rum och kök,

för 2:e maskinist, 3:e styrman och 3:e maskinist till 2 rum och kök

samt för öfriga befattningshafvare till ett rum och kök. Efter denna

beräkning skulle enligt förenämnda grunder ersättningen för bostad och

bränsle utgöra, för befälhafvaren 1,200 kronor, för l:e styrman och

öfvermaskinist lägst 840 högst 900 kronor, för 2:e styrman lägst 630

högst 700 kronor, för 2:e maskinist 550 kronor, för 3:e styrman och

3:e maskinist lägst 420 högst 550 kronor, för förhandseldare, rorgängare

och timmerman lägst 294 högst 350 kronor, för eldare lägst 273 högst

350 samt för matros lägst 252 högst 336 kronor.

Härigenom skulle hela den ordinarie kontanta aflöningen komma att

utgöra, för befälhafvare lägst 5,400 högst 6,300 kronor, för l:e styrman

och öfvermaskinist lägst 3,240 högst 4,200 kronor, för 2:e styrman lägst

2,430 högst 3,400 kronor, för 2:e maskinist lägst 2,350, högst 3,250

kronor, för 3:e styrman och 3:e maskinist lägst 1,620, högst 2,350 kronor,

för förhandseldare, rorgängare och timmerman lägst 1,134, högst 1,550

kronor, för eldare lägst 1,053, högst 1,370 kronor, samt för matros

lägst 972 högst 1,296 kronor.

Utöfver förenämnda aflöningsförmåner borde enligt kommitténs mening

ifrågavarande befattningshafvare fortfarande liksom hittills åtnjuta

fri kost ombord.

Beträffande nämnda förmån anmärker kommittén, att i den af Riksdagen

fastställda staten för ångfärjans personal bestämts, att omförmälda

förmån skulle utgå enligt den för besättningar å svenska handelsfartyg

fastställda spisordning. Enligt hvad kommittén inhämtat, tillämpades

denna bestämmelse så, att innehafvaren af restaurationsrörelsen å ångfärjan

tillförbundits att mot viss godtgörelse, beräknad olika efter vederbörande

befattningshafvares olika tjänsteställning, tillhandahålla ångfärjans

befäl och manskap vissa föreskrifna antal maträtter samt dryck till

de särskilda måltiderna. Denna anordning vore icke, erinrar kommittén

vidare, öfverensstämmande med den af Kungl. Maj:t den 17 april 1896

utfärdade förnyade spisordningen å svenska handelsfartyg men väl med

gällande praxis i berörda afseende å svenska ångfartyg i kustfart. Spisordningen

bestämde nämligen vissa kvantiteter af de för kosthållet ombord

afsedda födoämnen, hvilka genom en af rederiet anställd kock tilllagades,

under det att å passagerarångfartyg i kustfart spisordningens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements
chefens
yttrande.

20(5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.

föreskrifter ansetts lämpligare uppfyllas på det sättet, att en af rederiet

antagen restanratris förpliktades att mot viss ersättning hålla lämpligkost

åt befäl och manskap.

Enligt kommitténs uppfattning borde syftet med ifrågavarande bestämmelse

att bereda fri kost åt ångfärjans personal lämpligast vinnas

genom bibehållande af ofvannämnda utaf järnvägsstyrelsen träffade anordning,

och förordar kommittén sålunda, att fritt kosthåll måtte beredas

samtliga befattningshafvare å ångfärjan i möjligaste män i öfverensstämmelse

med gällande praxis å svenska passagerarångfartyg i kustfart.

Kommittén erinrar i det följande, hurusom de af kommittén föreslagna

arfvodesbelopp ansluta sig i viss mån till hvad som af kommittén

föreslagits i fråga om aflöning för befattningshafvare i allmänhet vid

statens järnvägar, men framhåller kommittén tillika, att någon full likställighet

i afseende å det ordinarie arfvodet emellan ifrågavarande befattningshafvare

och motsvarande befattningshafvare i öfrigt vid statens

järnvägar icke låter sig genomföras på grund af den särställning ångfärjans

personal intager, bland annat med hänsyn till den, på sätt ofvan

nämnts, samma personal tillerkända förmånen af fri kost ombord.

På grund af nyssnämnda förhållande och då kommittén dessutom

särskildt vid bestämmande af ordinarie arfvoden åt befattningshafvare,

tillhörande nuvarande betjäningsgrad å ångfärjan, tagit hänsyn till dyrortsförhållandet,

borde enligt kommitténs mening ifrågavarande befattningshafvare

icke komma i åtnjutande af det dyrortstillägg å 60 kronor,

som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma öfriga i Malmö placerade

betjänte vid statens järnvägar med arfvode af 1,500 kronor och

därunder.

I enlighet med den för ångfärjan fastställda stat äro betjänte å

densamma berättigade att erhålla uniformspersedlar in natura enligt

reglemente, som af järnvägsstyrelsen fastställes.

För vinnande af öfverensstämmelse härutinnan mellan ifrågavarande

personal och öfriga betjänte vid statens järnvägar uttalar sig kommittén

för, att naturabeklädnaden måtte utbytas mot kontant ersättning af 120

kronor om året till 2:e och 3:e maskinist samt 3:e styrmän och af 90

kronor om året till öfriga betjänte å ångfärjan, hvilka senare dessutom

borde erhålla för deras tjänstgöring erforderliga så kallade öfverdragskläder

in natura.

Hvad kommittén beträffande aflöningsvillkoren för ångfärjans personal

föreslagit anser jag mig kunna till alla delar biträda.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kung!. M.aj:ts Nåd. Proposition N:o Nid.

207

Aflöningsregleiuentet.

Beträffande kommitténs förslag till aflöningsreglemente får jag, i

den mån sådant icke skott i den föregående framställningen, redogöra

för de viktigaste förändringarna i nu gällande bestämmelser, Indika innefattas

i sagda förslag. I öfrigt tillåter jag mig att hänvisa till kommitténs

specialmotivering (sid. 316—338).

§ I
I

första paragrafen af nu gällande aflöningsreglemente skiljes mellan

fast arfvode och arfvode efter klass. Rörande innebörden af denna skillnad

samt de skäl, som ansetts tala för bibehållande vid järnvägsförvaltningen

af arfvoden efter klass för alla sådana slag af befattningar, i afseende

å livilka antalet befattningar synes kunna blifva föremål för jämförelsevis

tätare växlingar år från år, får jag hänvisa till kommitténs redogörelse

härför (sid. 316 och 317).

Hvad till eu början angår den skillnad mellan nyssnämnda båda

slag af arfvoden, som .för närvarande råder därutinnan att, medan vid

de fasta arfvodena finnas i aflöningsregleiuentet fastslagna särskilda

regler för löneförhöjning i form af ålderstillägg, motsvarande stadganden

därstädes saknas i fråga om arfvoden efter klass, så yttrar

kommittén (sid. 318), att kommittén hyste så mycket mindre tvekan att

föreslå införande i aflöningsreglementet af regler för aflöningsförhöjningar

för samtliga befattningshafvare, som, enligt hvad inom kommittén

upplysts, de af järnvägsstyrelsen utfärdade grunder för uppflyttning i

löneklass så godt som utan undantag tillämpades, så till vida att en befattningshafvare,

hvilken med godt vitsord tjänstgjort den tid, som enligt

nämnda grunder erfordrades för uppflyttning i högre klass, också erhölle

densamma. Vid sådant förhållande vore, anmärker kommittén, skillnaden

i nu omhandlade afseende mellan fast arfvode och arfvode efter klass af

mera formell än materiell natur; och kunde sålunda denna skillnad enligt

kommitténs mening saklöst upphöra.

Vidkommande den i § 1 af gällande aflöningsreglemente angifna

hufvudsakliga skillnaden mellan fasta arfvoden och arfvoden efter klass,

nämligen att antalet af de förra bestämmes af Riksdagen, under det att

Kung]. Maj:t fastställer antalet af de senare, finner kommittén de af

1893 års kommitté anförda och af 1897 års Riksdag godkända skäl (se

sid. 316 i betänkandet) för att inom vissa gränser öfverlämna åt Ivungl.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Maj:t att bestämma antalet befattningar vid statens järnvägar fortfarande

äga full giltighet. Då emellertid denna omständighet enligt kommitténs

åsikt icke utgjorde något skäl för att gifva en särskild benämning åt

de arfvoden, hvilkas antal borde bestämmas af Kungl. Maj:t, bär

kommittén, med hänsyn jämväl till det ofvan omnämnda förslaget om

upphäfvande af den principiella skillnaden i afseende å sättet för löneförhöjning

mellan fasta arfvoden och arfvoden efter klass, funnit lämpligt

att formulera § 1 i det nya aflöningsreglementet så, att någon

skillnad mellan de för befattningskafvare vid statens järnvägar förekommande

ordinarie arfvodenas natur icke vidare kommer till synes.

Enligt hvad kommittén i detta sammanhang påvisar, skulle enligt

kommitténs förslag i detta afseende (i § 3 af aflöningsreglementet;

gränsen för Kungl. Maj:ts rätt att bestämma antalet af en del befattningar

bibehållas orubbad.

Beträffande det skäl, som jämväl anförts för bibehållande af klassarfvoden,

nämligen angelägenheten däraf att åt Kungl. Maj:t lämnades

friare händer i fråga om tilldelande af begynnelselöner och löneförhöjningar

än som med ett system af uteslutande fixa arfvoden jämte efter

bestämda år inträdande ålderstillägg vore möjligt, har kommittén, på

sätt jag här nedan vidare skall påvisa, tillgodosett detta syfte genom

stadgandet i § 4 mom. 4 i förslaget till aflöningsreglemente.

Bestämmelserna i andra stycket af § 1 afse arfvodets fördelning

i lön och tjänstgöringspenningar. Kommittén erinrar (sid. 319) om

de olikheter, som i berörda afseende för närvarande äro rådande mellan

befattningshafvare i styrelsen och vid distrikten. Dessa olikheter berodde

dels därpå att delningsgrunden vore olika, dels uppstode de därigenom

att ålderstilläggen för befattningshafvare i styrelsen räknades till lönen,

under det att de för befattningshafvare vid distrikten uppdelades i lön

och tjänstgöringspenningar. Slutligen inverkade härvidlag den omständigheten,

att på distrikten den del af afiöningsförmånerna, som utginge

i form af inkvartering, räknades till lönen, under det att hela det

ordinarie arfvodet för befattningshafvare i styrelsen och sålunda äfven

den del däraf, som i någon mån afsåge att motsvara inkvarteringsförmånen

för befattningshafvare å distrikten, blefve föremål för uppdelning

i lön och tjänstgöringspenningar.

Med hänsyn till de olägenheter, som, på sätt kommittén i ett annat

sammanhang (se betänkandet sid. 224 — 228) påvisat, uppstode genom

de nu rådande olikheterna i aflöningsvillkor mellan befattningshafvare

i styrelsen och på distrikten, har kommittén ansett sig böra affatta

bestämmelserna i nu ifrågavarande afseende i § 1 så, att därigenom full

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

209

likställighet härutinnan åstadkommes bland personalen, oafsedt om densamma

är anställd i styrelsen eller vid distrikten.

De olika grunder i fråga om uppdelningen, som i stadgandet

komme till synes, hänförde sig sålunda, erinrar kommittén vidare, endast

till arfvodenas olika belopp och anslöte sig i viss mån till hvad som

härvidlag för närvarande vore gällande; dock med den väsentliga olikheten,

hvad anginge de högre aflönade befattningshafvarna vid distrikten,

att förhållandet mellan lön och tjänstgöringspenningar för dem ändrats

i enlighet med hvad som för närvarande ägde rum i fråga om motsvarande

befattningshafvare i styrelsen.

I likhet med kommittén finner jag ingen anledning numera förefinnas nepartementsatt

bibehålla skillnaden mellan fast arfvode och arfvode efter klass, under yttrande,

förutsättning dock att, på sätt kommittén äfven i § 8 af förslaget till

aflöningsreglemente ifrågasatt, gränsen för Kungl. Maj ds rätt att bestämma

antalet af en del befattningshafvare bibehålies orubbad.

De af kommittén i andra stycket af § 1 föreslagna grunder för

arfvodets uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar anser jag mig

böra godkänna. Enligt hvad jag förut antydt, synas mig starka skäl

tala för utjämnande utaf aflöningsförhållandena mellan personal i styrelsen

och vid distrikten, och till detta syfte bidrager i sin mån förevarande

bestämmelse.

§ 2-

Af skäl, som kommittén å sid. 320 i betänkandet närmare utvecklar,

har kommittén funnit lämpligt att i aflöningsreglementet, med afskaffande

af den nuvarande uppdelningen af personalen i tjänstemän och betjänte

medelst en gemensam benämning, nämligen befattningshafvare, angifva

personalens tjänsteförhållande till statens järnvägar. Enligt kommitténs

mening borde emellertid härigenom icke borttagas den nu rådande skillnaden

i vissa afseenden mellan innehafvare af befattningar, för Indika

enligt § 50 i instruktionen ett visst kunskapsmått erfordrades (de nuvarande

tjänstemännen), å ena, och sådana befattningshafvare, å Indika

dylika anspråk icke uppställdes, å den andra sidan.

För utmärkande af nämnda skiljaktighet, som jämväl berodde på

de olikheter i såväl tjänstgörings- som ekonomiska förhållanden, hvilka

gjorde sig gällande mellan befattningshafvare af hvardera kategorien

och sålunda enligt kommitténs åsikt svårligen kunde upphäfvas, finner

kommittén lämpligt begagna benämningarna befattningshafvare af högre

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 131 Uäft. 27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210 Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 164.

och lägre grad, af hvilka de förra skulle motsvara de nuvarande tjänstemännen.

Beträffande lönestaten för befattningshafvare vid distrikten erinrar

kommittén, att i densamma icke kunnat, i likhet med hvad som skett

i staten för befattningshafvare i styrelsen, angifvas det belopp, hvartill

i förekommande fall ersättning för bostad och bränsle skulle uppgå för

resp. befattningshafvare. Detta hade, förklarar kommittén, sin grund

däri, att enligt kommitténs förslag maximibeloppet af nämnda ersättning

vore beroende på storleken af den bostad, som ansåges böra tillkomma

vederbörande, men härom tillkomme det för närvarande Kungl. Maj:t

och järnvägsstyrelsen att besluta; och i detta förhållande hade kommittén

icke ansett sig böra föreslå någon ändring. Kommittén, som emellertid

i sammanhang med behandlingen af frågan om inkvarteringsförmånen

för befattningshafvare å distrikten uttalat sig rörande bostadens storlek

för samtliga dessa befattningshafvare, hänvisar i berörda afseende till

eu i öfverensstämmelse härmed genom kommitténs försorg upprättad,

såsom bil. II till betänkandet fogade tablå, utvisande, bland annat, sammanlagda

beloppet af arfvodet samt ersättningen för bostad och bränsle

för befattningshafvare i olika lönegrader och å olika orter, sådan kommittén

tänkt sig nämnda ersättning.

§ 4.

Denna paragraf innehåller reglerna för arfvodesförhöjning och motsvaras

i nuvarande aflöningsreglemente af dels § 3, i hvad densamma

handlar om ålderstillägg, och dels § 6.

De stadganden, som af kommittén här föreslagits, afse att vinna

en viss likformighet i aflöningsförhöjning för samtliga befattningshafvare.

På sätt förut framhållits, har kommittén för vinnande af större enkelhet

och likformighet förordat antagande af ett konsekvent genomfördt

system med treårsperioder mellan samtliga arfvodesförhöjningar för befattningshafvare

af såväl lägre som högre grad. Då kommittén i sammanhang

härmed ansett de nuvarande benämningarna ålderstillägg för

höjning af fast arfvode och uppflyttning i löneklass för klassarfvodesförhöjning

böra inom alla grader utbytas mot benämningen arfvodesförhöjning,

har kommittén kunnat gifva stadgandet i förevarande paragraf

om sådan förhöjning den generella affattning förslaget angifver.

Beträffande förhöjningarnas belopp hafva de öfver begynnelsearfvodena

förekommande arfvoden bestämts efter en förhöjning för hvarje

gång af 60 kronor för befattningshafvare inom stationskarlsgruppen, 120

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 164.

kronor för andra befattningshafvare med begynnelsearfvode under 1,200

kronor samt 300 kronor för befattningshafvare i öfrigt.

Medan enligt nu gällande bestämmelser ålderstillägg för befattningshafvare

med fast arfvode ej får tillträdas förrän vid början af kalenderåret

näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd,

förordar kommittén nu, att kalenderkvartalet skulle i detta afseende vara

bestämmande för en hvar befattningshafvare.

I fråga om befattningshafvare inom högre lönegrader innefatta

de af kommittén föreslagna regler för löneförhöjning en afvikelse från

hvad i sådant afseende är gällande icke blott vid statens järnvägar utan

äfven vid de flesta andra verk. Skillnaden består däruti, att, medan för

närvarande för de befattningshafvare, hvarom nu är fråga, ålderstillägg

i regeln äro två, hvardera å 500 kronor, hvilka inträda med fem års

mellanrum, så att högsta arfvodet erhålles efter 10 år, skulle enligt

kommitténs förslag löneförhöjningarnas antal blifva, tre, därvid slutaflöningen

med tillämpning af regeln angående treårsperioder mellan uppflyttningama

skulle uppnås efter 9 år.

Kommittén har (å sid. 234 och följande) närmare utvecklat de fördelar,

som enligt kommitténs mening, hvad särskildt angår befattningshafvare

af högre grad eller de nuvarande tjänstemännen, vore

förenade med det af kommittén förordade systemet med en städse återkommande

skillnad af 300 kronor mellan ett arfvode och det därpå följande

skulle medföra; och tillåter jag mig hänvisa till hvad kommittén

härutinnan yttrat.

Hvad angår befattningshafvare af lägre grad, kan det, enligt hvad

kommittén anmärker (sid. 325), på grund af de för dem växlande

arfvodesförhöjningarna af 300, 120 eller 60 kronor ofta inträffa, att

vid öfvergång till annan befattning det förut inneliafda arfvodet icke

återfinnes i denna befattning. För sådant fall har, i enlighet med hvad

som tillämpas vid de preussiska statsbanorna, kommittén ansett skäligt,

att vederbörande tilldelas det närmast högre i befattningen förekommande

arfvode. Sålunda skulle exempelvis en stationskarl med arfvode

af 960 kronor vid befordran till stationsförman, konduktör eller kontorsbiträde

erhålla 1,020 kronor.

På grund af det anförda hafva de nuvarande bestämmelserna uti

berörda hänseende af kommittén ersatts med det generella stadgandet

om rätt för en hvar förflyttad att erhålla minst det förut innehafda

arfvodet men, där icke sådant men väl högre arfvode i den nya befattningen

återfinnes, det närmast högre i denna.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 164.

Departements
chefens
yttrande.

Till förebyggande emellertid af en del utaf kommittén (sid. 326)

påvisade oegentligheter, som i några fall skulle inträda vid tillämpning

af nyssnämnda generella stadgande, har vid mom. 3, andra punkten,

fogats särskilda bestämmelser, innefattande undantag från ifrågavarande

generella regel.

Från synpunkten af vinnande af likformighet i aflöningsvillkor bär

kommittén jämväl föreslagit rätt för en hvar befattningshafvare till

arfvodesförhöjning efter den tid, han innehaft vederbörande arfvode,

oafsedt hvilken befattning han därunder bestrida

Genom detta stadgande afser kommittén att råda bot för åtskilliga

af kommittén (å sid. 327) närmare angifna missförhållanden, som enligt

nu gällande stadganden kunna uppkomma vid befordran till högre tjänst.

Såsom förut blifvit antydt, har i 4 mom. af ifrågavarande paragraf

intagits ett stadgande, som i öfverensstämmelse med principen om klassarfvoden

afser att lämna Kungl. Maj:t friare händer i fråga om tilldelande

af begynnelselöner'' och löneförhöjningar än som med ett system

af uteslutande fixa arfvoden jämte efter bestämda år inträdande ålderstillägg

vore möjligt. Enligt kommitténs förslag skulle emellertid den

Kungl. Maj:t ifråga om befattningshafvare med klassarfvoden redan nu

tillkommande rätten uti ifrågavarande afseende utsträckas att gälla samtliga

befattningshafvare.

Därjämte har, i öfverensstämmelse med hvad för närvarande äger

rum beträffande befattningshafvare med arfvode efter klass, medgifvits

rätt för järnvägsstyrelsen att, där den för året fastställda arfvodesstaten

sådant medgifver, tilldela högre arfvode än begynnelsearfvode åt tjänstehafvare

med lägsta arfvode af 2,400 kronor och därunder, hvilka motsvara

nyssnämnda befattningshafvare.

De af kommittén föreslagna regler för arfvodesförhöjning synas mig

vara ägnade att förenkla aflöningsförhållandena vid statens järnvägar

och att förebygga en del oegentligheter, som, enligt hvad kommittén

påvisat (sid. 327), äro förbundna med det nuvarande systemet i förevarande

afseende; och finner jag mig alltså kunna i allt väsentligt godkänna

desamma.

Till en början får jag emellertid påpeka, att mitt förslag att för

vissa befattningshafvare, tillhörande den s. k. stationskarlsgruppen, förkorta

den tid, inom hvilken högsta arfvodet erhålles, föranleder en modifikation

i den af kommittén beträffande arfvodesförhöjning inom nämnda

grupp antagna generella regeln, att dylik förhöjning skulle ske med 60

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

kronor för hvarje gång. Enligt mitt förslag skulle nämligen arfvodesförhöjning

sista gången ske med 120 kronor.

I fråga om kommitténs förslag att kalenderkvartalet skulle blifva

bestämmande för rätten att beräkna arfvodesförhöjning tillåter jag mig

erinra därom, att kommitterade för afgifvande af yttrande och förslag i

fråga om förändrad organisation af telegrafstyrelsen m. in. i sitt betänkande

ifrågasatt, att uppflyttning i högre löneklass skulle ske vid

början af månaden näst efter den, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd.

SSU Lika litet som jag i fråga om telegrafverkets personal ansett mig

böra förorda ett dylikt undantag från den allmänt tillämpade regeln om

aflöningsförhöjning endast vid början af hvarje kalenderår, finner jag

skäl föreligga för införande i aflöningsreglementet för statens järnvägars

personal af ett allmänt stadgande i den riktning, kommittén föreslagit.

Det af kommittén i 4 mom. af ifrågavarande paragraf intagna stadgande

om rätt för Kungl. Maj:t att i särskilda fall medgifva en högre

begynnelselön och snabbare uppflyttning än enligt normala regler, hvilket

stadgande afser att bereda möjlighet att åt verket förvärfva eller

inom verket bibehålla särskildt lämpliga personer, finner jag vara öfverensstämmande

med järnvägsförvaltningens egenskap att vara ett affärsverk;

och får jag alltså förorda godkännande af detsamma. En liknande

bestämmelse förekommer ock i förslaget till aflöningsreglemente för

tjänstemän vid telegrafverket.

Ur enahanda synpunkt synes det ej heller böra ifrågasättas att inskränka

den järnvägsstyrelsen redan nu tillkommande rätten att med

viss begränsning och under förutsättning att den för året fastställda

arfvodesstaten sådant medgifver tilldela högre arfvode åt personal i

lägre aflöningsgrader.

Jag tillåter mig här anföra hvad kommittén (sid. 328) yttrat i berörda

afseende:

»Då det nu gäller att åt statens järnvägar gifva en affärsmässig förvaltning,

bör järnvägsstyrelsens händer uppenbarligen icke bindas hårdare

än för närvarande i fråga om möjligheten att, när omständigheterna

undantagsvis därtill föranleda, lämna ny tillträd ande befattningshafvare

med nyssnämnda begränsning högre aflöning än minimilönen. Jämte

den i § 3 för Kungl. Magt bibehållna rätten att bestämma antalet af

de arfvoden, som motsvara de nuvarande klassarfvodena, skulle detta

blifva den enda återstoden af klassarfvodenas ursprungliga egenskap

af rörlighet och anpassning efter de växlande förhållandena. Den

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 164.

vanligaste anledningen blefve nog, att någon kommit att stå kvar i

extra tjänst så länge, att det lägsta ordinarie arfvodet icke blefve tillräckligt

för hans aflönande. Men det bör ock, enligt kommitténs mening,

hållas öppet för järnvägsstyrelsen att kanna genom en något bättre

begynnelselön än det lägsta fastställda arfvodet lämna godtgörelse för

en grundligare fackutbildning än det stadgade minimum.»

§ 5-

Denna paragraf innehåller bestämmelser huru med aflöningen skall

förfaras, då_ en befattningshafvare af en eller annan anledning icke

tjänstgör. Äfven beträffande bestämmelserna om arfvodesafdrag under

nyssnämnda förhållanden har kommittén (sid. 329) uttalat sig för att

större likformighet beträffande hela statsbanepersonalen måtte införas.

För närvarande gäller vid ledighet på grund af sjukdom, att fullt

arfvode d. v. s. både lön och tjänstgöringspenningar kan tillkomma en

distriktstjänsteman i 60 dagar och en betjänt vid distrikten i 45 dagar

under loppet af samma kalenderår, under det att en tjänsteman i styrelsen

är skyldig att redan första dagen, han är frånvarande xmder

sjukdom, afstå sina tjänstgöringspenningar. A andra sidan kan en

befattningshafvare vid distrikten förpliktas att vid tjänstledighet på grund

af sjukdom efter viss tid afstå så mycket af lönen, som för tjänstens förrättande

erfordras eller eljest pröfvas skäligt, medan åter en tjänsteman

i styrelsen, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, under alla

omständigheter äger uppbära lönen.

Enligt kommitténs förslag skulle nu samtliga befattningshafvare

dels kunna under ledighet för sjukdom eller svag hälsas vårdande tillerkännas

fullt arfvode för en tid af högst 45 dagar under ett och samma

kalenderår dels och vid hinder på grund af sjukdom att förrätta sin

tjänst äga uppbära hela lönen.

Till nämnda stadgande har kommittén emellertid fogat den bestämmelsen

att, om en befattningshafvare åtnjutit såväl semester eller ledighet

för enskilda angelägenheter som ledighet för sjukdom eller svag hälsas

vårdande, finge dock sammanlagda antalet dagar, för hvilka befattningshafvare

under nämnda förhållanden ägde uppbära fullt arfvode, aldrig

öfverstiga 45 dagar, för år räknadt.

Beträffande stadgandet om tillgodonjutande af fullt arfvode under

resp. 45, 30 och 15 dagar vid semester och tjänstledighet för enskilda

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

angelägenheter hade, anmärker kommittén, grupperingen af personalen

skett med anslutning till nuvarande tidsbestämmelser i detta afseende.

Genom de af kommittén föreslagna regler angående aflöningsförhållanden

under sjukdom eller ledighet af annan anledning skulle befattningshafvare

i styrelsen uppenbarligen blifva gynnsammare ställda

än andra tjänstehafvare i de centrala verken.

Detta gäller dock hufudsakligen de befattningshafvare i styrelsen,

hvilka åtnjuta semester i högst 30 dagar. För dem åter, för Indika

semester är bestämd till 45 dagar, skulle kommitténs förslag icke innebära

någon afsevärd utsträckning af nu gällande rätt till åtnjutande af fullt

arfvode under ledighet, eftersom tiden härför under alla omständigheter

icke skulle öfverstiga 45 dagar.

Då den af kommittén ifrågasatta förmånen, att vid sjukdom under

viss tid uppbära full aflöning redan nu förefinnes för den vida öfvervägande

delen af järnvägspersonalen nämligen samtliga befattningshafvare

vid distrikten och detta, hvad tjänstemännen beträffar, i ännu

högre grad än hvad kommitténs förslag innefattar, samt detta alltså

skulle medföra en, såsom förut framhållits, ur flera synpunkter önskvärd

utjämning af aflöningsförhållandena mellan personalen vid linjen och i

styrelsen, föranlåtes jag att biträda hvad kommittén i förevarande afseende

och jämväl i öfrigt i § 5 föreslagit.

§ 6.

I öfverensstämmelse med hvad i nu gällande aflöningsreglementen

för tjänstemän och betjänte vid post- och telegrafverken den 6 juni 1902

är stadgadt, har kommittén i denna paragraf intagit bestämmelse

att den, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, skall under tiden

åtnjuta de med densamma förenade aflöningsförmåner.

Beträffande det stadgande rörande vikariatsersättning i öfrigt, som

förekommer i denna paragraf, erinrar kommittén (sid. 330 och följ.),

hurusom det nuvarande systemet med dess i ett flertal fall oproportionerligt

växlande skillnad mellan lön och tjänstgöringspenningar ofta

medfört, att ersättningar för uppehållande af tjänst i de högre graderna

utgått med vida lägre belopp än för uppehållande af lägre tjänst. Det

hade nu ansetts önskligt, yttrar kommittén, att för vanliga fall — då

fråga ej vore om vikariat under sådana förhållanden, att antingen den,

Departements
chefens
yttrande.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Departements
chefens
yttrande.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 164.

hvilkens tjänst uppeliölles, vore pliktig afstå lön eller del däraf, eller,

såsom inom järn vägsstaten med dess egenartade verksamhet icke så

sällan förekomme, vikarien ansåges böra tillgodonjuta resekostnads- och

traktamentsersättning enligt därom gällande bestämmelser — uttryckliga

föreskrifter måtte intagas i aflöningsreglementet rörande de grunder,

hvarefter vikariatsersättning borde utgå. Med hänsyn därtill att för

hvarje i en befattning ifrågakommande arfvode enligt kommitténs förslag

uppdelning skulle ske i lön och tjänstgöringspenningar, hade därvid

icke ansetts rättvist, att denna ersättnings storlek gjordes beroende

af det högre eller lägre arfvode och sålunda äfven de högre eller lägre

tjänstgöringspenningar, som, å ena sidan, den, hvilkens tjänst uppehölles,

och, å den andra, den vikarierande innehade, utan hade den särskilda

ersättningen för uppehållande af annan befattning satts i förhållande till

skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta lönegraden för de

resp. båda tjänsterna. Sådan grund vore redan tillämpad af järnvägsstyrelsen

i de fall, då vikariatsersättning för distriktets personal ansåges

böra ifrågakomma. Hvad anginge dylik ersättning för nämnda personal,

borde, i likhet med hvad nu äger rum, öfverlämnas åt järnvägsstyrelsen

att därom besluta.

Hvad kommittén i denna paragraf föreslagit har jag ansett mig

kunna biträda.

§ 7.

I fråga om de i denna paragraf införda bestämmelser om allmänna

villkor för åtnjutande af de med vederbörande befattning förenade

aflöningsförmåner anmärker kommittén, att de i hufvudsak äro hämtade

från det af 1902 års löneregleringskommitté afgifna underdåniga

betänkande rörande allmänna förutsättningar och grunder för en reglering

af löneförhållanden m. m. inom de centrala ämbetsverken. Kommittén

har dock, på sätt å sid. 331 och 332 angifves, ansett sig böra

för statsbanepersonalens vidkommande föreslå en del afvikelser i fråga

om berörda villkor.

Hvad särskildt angår skyldighet för befattningshafvare att afgå

ur tjänsten, erinrar kommittén i detta sammanhang om följande bestämmelser

härom i § 57 af gällande instruktion, nämligen:

att tjänsteman eller betjänt är förpliktad att, då han fyllt 65 år

samt uppnått sådan tjänsteålder, att han enligt reglementet för statens

järnvägstrafiks pensionsinrättning är på grund af antalet sammanräk
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kuntfl. Maj.ts Nätt. Proposition N:o JM.

nåda leiuads- och tjänster berättigad till pension trän nämnda inrättning,

tran tjänsten åtgå, Kung!. Magt eller, där Kung!. Magt ej tillsatt befattningen,

järnvägsstyrelsen dock obetaget att låta med afskedet anstå,

därest och så länge han pröfvas kunna på ett, tillfredsställande sätt gagna

det allmänna och kan finnas villig kvarstå; samt

att tjänsteman eller betjänt, som på grund af antalet sammanräknade

lefnads- och tjänstår är berättigad till pension från statens järnvägstrafiks

pension si nrä ttning, men ännu ej uppnått den i föregående

stycke omförmälda lefnadsålder, må kunna, därest så finnes för tjänsten

fördelaktigt, af Kung!. Maja eller, där Kung]. Magt ej tillsatt befattningen,

af järnvägsstyrelsen entledigas.

Kommittén framhåller, hurusom häraf framgår, att skyldigheten

för befattningshafvare vid statens järnvägar att från tjänsten afgå är

beroende icke blott på viss uppnådd lefnadsålder utan äfven därpå, att

de i pensionsreglementet stadgade villkor för erhållande af ålderspension

biifvit uppfyllda. Detta reglemente fastställes af Kung! Maj:t, som

sålunda jämväl äger att bestämma rörande pensionsvillkoren. Härvid

borde dock, säger kommittén, anmärkas, att om, såsom antagligt vore,

fråga uppstode om beviljande af ökadt bidrag från statens sida till pensionsinrättningen,

Riksdagen ägde tillfälle att, såsom ock ägde rum år 1882,

då statsbidraget höjdes, göra sin mening gällande i fråga om villkoren

för pensioneringen. I detta sammanhang erinrar kommittén ock, att

den af Kungl. Maj:t den 6 november 1903 tillsatta kommitté för afgifvande

af förslag till de ändrade bestämmelser, som borde meddelas för

att pensioneringen af tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar

måtte blifva på lämpligt och betryggande sätt anordnad, i sitt den 2ö

juli 1905 i ämnet afgifna underdåniga betänkande föreslagit, att blifvande

bestämmelser angående pensionering af statens järnvägars personal

skulle erhålla karaktären af lag.

Kommittén har i denna paragraf, bland annat, intagit bestämmelse Departement*-

i fråga om befattningshafvares rätt att förskaffa sig extra inkomster.

Denna bestämmelse är strängare formulerad än motsvarande föreskrift

i fråga om andra statstjänare, för hvilka vid innevarande års Riksdag

förslag till lönereglering biifvit framlagda. Då emellertid ingen anledning

synes mig föreligga till eu dylik olikhet, finnner jag mig böra föreslå,

att paragrafen i denna del bringas i öfverensstämmelse med hvad i

berörda afseende ifrågasatts för nyssnämnda statstjänare.

Vidare har kommittén bland villkoren för åtnjutande af allöningsförmåner

enligt den nya lönestaten upptagit en föreskrift, som återfinnes

Bill: till Rissel. Prut. 1907. 1 Sami. 1 AJil. Bil Höft. 28

chefena

yttrande.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16i.

uti de under senare åren genomförda löneregleringar för särskilda kategorier

af statstjänare, nämligen att befattningshafvare skall vara skyldig

att underkasta sig de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som

kunna varda stadgade.

I sitt underdåniga utlåtande öfver kommittéförslaget har järnvägsstyrelsen

berört denna fråga samt uttalat sig för införande af en dylik

föreskrift i afiöningsreglementet. Det torde nämligen, yttrar styrelsen,

näppeligen kunna antagas, att staten åtoge sig att till statens järnvägstrafiks

pensionsinrättning lämna så stort bidrag, som kunde blifva

erforderligt för att nu gällande bestämmelser rörande rätt till pension

äfven med de föreslagna högre aflöningarna skulle kunna bibehållas oförändrade.

Att ifrågavarande stadgande icke skulle hafva någon som

helst inverkan på frågan huruvida staten vore skyldig att ansvara för

den brist, som för närvarande funnes i pensions! nrä tf ningen, funne styrelsen

emellertid uppenbart.

Genom öfvergången på ny stat borde enligt styrelsens uppfattning

befattningshafvare icke lida någon som helst försämring i sina nuvarande

pensionsförmåner, och hemställer förty styrelsen, att efter orden: »dels

ock de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda

stadgade» måtte fogas följande bestämmelse: »dock att befattningshafvare

icke må genom öfvergången på ny stat lida försämring i pensionsförmånerna

enligt de aflöning^- och pensionsbestämmelser, som äro gällande

vid detta aflöningsreglementes trädande i kraft».

En från detta styrelsens uttalande afvikande mening har omfattats

utaf två af styrelsens ledamöter, öfverdirektören Björklund och adjungerade

ledamoten Lundberg, hvilka, under anslutning i öfrigt till den af

majoriteten inom styrelsen hyllade åsikt, funnit något giltigt skäl icke

kunna åberopas för att för statens järnvägars personal uti ifrågavarande

hänseende föreslå någon annan bestämmelse än som plägade meddelas

för andra statens tjänare.

Nu ifrågavarande bestämmelse angående skyldighet för befattningshafvare

att underkasta sig förändring i pensionsvillkor synes hafva väckt

mycken oro bland personalen. Sålunda förekomma i en hel del af de i

anledning af kommitténs löneförslag ingifna petitioner uttalanden i enahanda

riktning, som finnes angifven uti en af en kommittéledamot afgifven

reservation, nämligen att lönefrågans lösning icke borde ställas

i något samband med pensionsförhållandena.

Nämnda önskemål har uti en till Kungl. Maj: t ingifven skrift från fullmäktige

för delägarna i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning utmynnat

i en hemställan att ur det aflöningsreglemente för befattningshafvare vid

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

statens järnvägar, som komma att framläggas för Riksdagen, måtte uteslutas

ifrågarande af kommittén i § 7, mom. 1, andra stycket, intagna

föreskrift.

Förklaringen till personalens ståndpunkt i berörda afseende synes

ligga uti eu farhåga, att de nuvarande pensionsvillkoren skulle komma

att försämras. Enligt hvad jag i ett annat sammanhang kommer att

närmare beröra, förefinnes nämligen enligt verkställd utredning i pensionsinrättningen

en betydande brist, uppgående vid ingången afår 1904

till öfver 37,000,000 kronor. För täckande af denna brist har eu af

Kungl. Maj:t den (i november 1903 tillsatt kommitté föreslagit åtskilliga

förändrade anordningar. De viktigaste bland dessa äro: betydlig ökning

af det till pensionsinrättningen utgående statsbidraget, höjning af pensionsåldern

och slutligen nedsättning af pensionerna för särskilt de

högre aflönade befattningshafvarna. Beträffande de två sistnämnda förändringarna

ansåg kommittén, att nuvarande delägare i pensionsinrättningen,

som underkastade sig den föreslagna höjningen af pensionsåldern,

icke skulle lida minskning i fråga om pensionernas belopp.

Med hänsyn till, å ena sidan, den stora brist, som på sätt ofvan

nämnts, förefinnes i pensionsinrättningen, och, å den andra, de afsevärda

ökningar i de ordinarie arfvodena för statens järnvägars personal, som

det föreliggande löneförslaget skulle komma att medföra, finner jag i

likhet med järnvägsstyrelsen det icke gärna kunna ifrågasättas, att nu

gällande pensionsbestämmelser skulle, äfven med de föreslagna högre

aflöningarna bibehållas oförändrade. Men vid sådant förhållande lärer

det icke kunna undvikas, att en föreskrift af ofvan omförmälda innebörd

meddelas.

Ehuru jag beträffande spörsmålet, huruvida en dylik föreskrift skulle

äga inverkan på frågan om statens skyldighet att ansvara för bristen i

pensionsinrättningen, är böjd för att ansluta mig till den af styrelsen

härutinnan uttalade uppfattning, finner jag mig dock ej kunna dela stvsens

åsikt om lämpligheten af ett tillägg till meranämnda föreskrift af

det innehåll styrelsen föreslår. Någon giltig anledning att beträffande

statens järnvägars personal göra ett undantag från hvad i förevarande

afseende plägar stadgas vid löneregleringar för andra statstjänare synes

mig icke föreligga.

Härmed vill jag emellertid icke hafva sagdt, att jag hyser någon

tvekan rörande billigheten däraf, att den nuvarande personalen bibehålies

vid sin rätt att erhålla pensioner till minst samma belopp som dem,

hvilka utgå jämlikt nu gällande aflönings- och pensionsbestämmelser.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kung!. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 164.

För att göra ett slut på det ovisshetens tillstånd, hvari personalen

befinner sig med anledning däraf att den viktiga pensionsfrågan ännu

icke vunnit sin lösning, tillåter jag mig i detta sammanhang förorda, att

omedelbart efter löneregleringens genomförande åtgärder måtte vidtagas

för att förslag i ämnet måtte kunna framläggas för nästkommande

års Riksdag.

Öfvergångsbestämmelser.

Under förutsättning att en lönereglering för statens järnvägars personal

under innevarande år kommer till stånd i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med kommitténs förslag, samt den nya lönestaten i dess helhet

vid sådant förhållande kan antagas träda i gällande kraft den 1

januari 1908, vore, anmärker kommittén, särskilda öfvergångsbestämmelser

erforderliga. Under erinran därom att, enligt hvad som skedde

vid 1897 års lönereglering, åt Kungl. May.t borde lämnas att utfärda

detaljerade föreskrifter i berörda afseende, har kommittén ansett sig

böra angifva några hufvudsaklig» grundsatser, hvilka enligt kommitténs

mening borde vid ifrågavarande öfvergång vinna tillämpning.

Öfvergång på den nya lönestaten.

Jag anför bär de af kommittén föreslagna regler, hvilka skulle

tillämpas i förevarande afseende, därvid jag i fråga om motiveringen

till kommitténs förslag härutinnan inskränker mig till att hänvisa till

betänkandet, sid. 339—344.

Kommittén föreslår:

att de nya aflöning sb estämmelserna måtte omedelbart

efter deras trädande i kraft varda i sin helhet gällande

för samtliga ordinarie befattningshafvare vid statens järnvägar

så7 som om bestämmelserna varit tillämpade andel''

hvars och ens hela ordinarie tjänstetid;

att ingen befattningshafvare måtte genom tillämpningen

af kommitténs löneförslag i dess helhet vid öfvergång

till den nya staten lida minskning i den sammanlagda

löneinkomst, öfvertidsersättning dock undantagen, han

enligt nu gällande bestämmelser skulle hafva innehaft vid

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

öfver gängen under förutsättning jämväl, att dyrtidstillägg

samt tillfälligt lönetillägg jämlikt de senast af 1906 års

Riksdag fastställda grunder fortfarande skulle utgå;

att godtgörelse för minskad löneinkomst måtte utgå i

form af personligt lönetillägg, att af befattningshafvare tillgodonjutas

intill dess han vare sig genom aflöningsförhöjning

i samma tjänst eller genom förflyttning till annan

befattning eller ort erhölle en löneinkomst, som minst uppginge

till den, han enligt gällande aflöningsregler skulle

hafva innehaft vid öfvergängen;

att till grund för beräkning häraf vid själfva öfvergängen

den 1 januari 1908 mätte läggas sammanlagda

beloppet af dels det ordinarie arfvode jämte öfriga enligt

nu gällande aflöning sreglemente befattningshafvare tillkommande

löneförmåner — med undantag af felräkning spenmngar

— äfvensom dyrtidstillägg och tillfälligt lönetillägg,

som skulle hafva utgått till honom vid öfvergängen,

dels ock de extra inkomster, felräkningspenningar,

provision å godsnotiser och å fraktkredit, han eller tidigare

innehafvare af tjänsten åtnjutit under år 1906;

att såsom villkor för nyssnämnda extra inkomsters

medtagande i beräkningen mätte gälla, att vederbörande

befattningshafvare efter öfvergängen kvarstode i samma

befattning och å samma station som vid öfvergängen och

dessutom i fråga om provision ä fraktkredit, att ersättningen

för mistad dylik provision icke finge öfverstiga 1 a

procent ä den frakt, som under året efter åtnjuten fraktkredit

vid stationen influtit;

att under alla omständigheter vagnsmörjare, som

blifvit ordinarie före den 1 april 1898, mätte bibehålla

till dem nu utgående godtgörelse för mistade milpenningar,

samt att i fråga om de vagnsmörjare, som blefve stationära

i sammanhang med ifrågavarande lönereglering,

hänsyn måtte vid bestämmande af ofvan nämnda personliga

lönetillägg tagas till beloppet af dem under år

1907 tillkommande milpenningar;

att för kvinnlig kontörsskrifvare å mil- och kontrollkontoren,

som enligt äldre stat än den nuvarande åtnjöte

i arfvode 1,800 kronor, måtte vid öfvergång på ny stat,

så länge hon utan att vara berättigad till full pension

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

kvar stode i tjänsten, det personliga lönetillägget utgöra 300

kronor om året;

att, om Imfviidkassören i styrelsen öfverginge på ny

stat, lian måtte personligen bibehålla sin rätt till semester

i en och en half månad;

att anmälan om kvarstående på gammal stat borde

för att vinna afseende ske före den 1 maj 1908;

att äfven den personal vid distrikten, som kvarstude

på gammal stat, finge tillgodonjuta ersättning för bostad

och bränsle enligt kommitténs förslag; samt

att gift kvinna, som nu innehade ordinarie befattning,

icke borde tillåtas att öfvergå på ny stat.

Aflöningsförliållandeii under av 11)07.

Såsom jag förut haft tillfälle att framhålla, har i det åt kommittén

lämnade uppdrag ingått icke blott att framlägga förslag till lönereglering,

afsedt att träda i kraft från och med år 1908, Titan äfven att upprätta

ett löneförslag för år 1907.

Det af dåvarande chefen för civildepartementet vid kommitténs

tillsättande angifna syftet med sistnämnda löneförslag, nämligen att personalen

i så stor utstäckning som möjligt måtte redan för år 1907

erhålla förbättrade aflöningsvillkor i hufvudsaklig anslutning till de nya

lönestater, som kunde fastställas att från och med år 1908 vinna tillämpning,

anser kommittén lämpligast vinnas på det sättet,

att personalen under år 1907 tillerkändes ett personligt

lönetillägg, motsvarande skillnaden mellan de aflöning

sfi ör måner, som enligt gällande bestämmelser tillkomrne

vederbörande h ef att n i ng s häfvare, ä ena, samt den

aflöning, som befattningshafvaren vid samma tidpunkt

skidle hafva åtnjutit, därest de nya aflöning sbestämmelserna

varit i sin helhet gällande under hela hans ordinarie

tjänstetid, ä andra sidan, med, iakttagande därvid

af de här ofvan beträffande öfvergång på ny stat, föreslagna

regler till förebyggande där af, att någon komme att

lida minskning i innehafvande löneinkomst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22 H

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

J fråga om löneförhållandena under år 1907 liar kommittén vidare

anmärkt, att tvekan kunde uppstå, huruvida och i hvad mån redan under

nämnda år tillämpning borde äga rum af kommitténs förslag till uppdelning

af vissa grupper af befattniugshafvare. Då emellertid dessa

omgrupperingar inginge såsom ett viktigt moment i kommitténs löneregleringsförslag

och i eu del fall innebure den lmfvudsakliga löneförbättringen

för innehafvare af de befattningar, som af förändringarna

berördes, uttalar sig kommittén för,

att de befattniugshafvare, som redan nu utförde de

sysslor, som enligt kommitténs förslag tillkomme vissa

nya befattningar, mätte i sä stor utsträckning som möjligt

blifva under år 1907 genom lönetillägg i erforderlig

män tilldelade de aflöningar, som af kommittén föreslagits

för sistnämnda befattningar.

Denna regel borde dock, enligt kommitténs mening, icke tillämpas i

de fall, då en befattningshafvares tjänstgöring i sådan egenskap, som

skulle tillkomma en af kommittén föreslagen ny befattning, berodde

mera på tillfälliga omständigheter än på något urval, och det sålunda

icke med större sannolikhet kunde antagas, att vederbörande vid den

definitiva regleringen år 1908 komme att tilldelas den nya befattningen.

I denna riktning hade kommittén redan uttalat sig beträffande de nya

ban- och maskiningenjörs- samt trafikinspektörsbefattningarna af l:a klass.

Detsamma skulle äfven gälla förste bokhållare- och förste telegrafistbefattningar,

banmästarbefattningar af l:a klass, stationsmästarbefattningar

å bangård, förrådsmästar- och stallförmansbefattningar. Däremot

syntes kommittén intet hinder föreligga, att, därest kommitténs förslag

till uppflyttning i en högre aflöningsgrupp af sådana befattningar, som

vore ensamma i sitt slag, vunne bifall, tilldela vederbörande befattningshafvare

redan under år 1907 den föreslagna högre aflöningen. Detta

skulle gälla revisors- och ombudsmannabefattningarna, därvid dock

kommittén anmärker, att förslaget i fråga om den senare befattningen

syntes komma att sakna praktisk betydelse, eftersom befattningens

ordinarie innehafvare för upprätthållande af annan tjänst sedan längre tid

åtnjöte tjänstledighet mot afstående af samtliga löneförmåner, samt ställföreträdaren

uppbure aflöning i ordinarie befattning, som af kommittén

blifvit likställd i aflöningshänseende med ombudsmannabefattningen.

Beträffande de befattningar, som antingen af kommittén gifvits nya benämningar,

såsom t. ex. maskin- och pannskötare i stället för nuvarande

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

maskinister samt vagn- och stallkarlar i stället för lokomotiv- och vagnputsare,

pumpare och kolvakter, eller ock såsom själfständiga befattningar

ur stateu uteslutits, t. ex. portvakter å annan station än af l:a

klass samt vagnsmörj are, borde dessa enligt kommitténs mening i allmänhet

tilldelas, i förra fallet de nya befattningarnas aflöningar och i

det senare aflöningarna för de befattningar, till hvilka de enligt kommitténs

förslag borde hänföras.

I anslutning till hvad kommittén sålunda och förut i ämnet uttalat,

föreslår kommittén, beträffande a flöningsförh ålland ena under år 1907 för

innehafvare af befattningar, som enligt kommitténs förslag blifva föremål

för omreglering:

att innehafvare af revisors- och ombudsmannabefattningama

i styrelsen mätte tilldelas de för dessa befattningar

föreslagna aflöningar;

att öfverkonduktörer och konduktörer, som enligt

uppgjord turlista göra ständig tjänst såsom tågförare

(l:e konduktörer) mätte tilldelas aflöning som tågmästare

med, genomgående tjänstårsberäkning;

att öfriga konduktörer måtte erhålla den af kommittén

föreslagna konduktörsaflöningen med genomgå,ende

tjänstårsberäkning samt eventuellt tilldelas personligt lönetillägg

allt enligt förut angifna grunder;

att packmästare mätte tilldelas de nya konduktörsaflöningarna

med genomgående tjänstårsberäkning;

att de såsom trädgårdsmästare tjänstgörande öfverbanmästarna

måtte tilldelas aflöning såsom trädgårdsmästare,

likaledes med genomgående tjänstårsberäkning;

att materialvakter måtte erhålla aflöning såsom förrådsförmän

samt tilldelas eventuellt personligt lönetillägg;

att nuvarande maskinister måtte erhålla aflöning

såsom maskin- och pannskötare samt tilldelas eventuellt

personligt lönetillägg;

att vagnsmörjare mätte erhålla aflöning såsom vagnoch

stallkarlar;

afl lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare och kolvakter

måtte erhålla aflöning såsom vagn- och stallkarlar;

samt

att portvakter å station af annan klass än l:a mätte

erhålla aflöning såsom stationskarlar.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164. 225

Beträffande frågan om inkvarteringen under år 1907 för sådan

personal, som enligt kommitténs förslag skulle kunna i regeln erhålla

bostad in natura, men icke är i åtnjutande af nämnda förmån, förordar

kommittén,

att åtgärder mätte vidtagas för att staten måtte, så

snart sådant lämpligen kunde äga rum, tillhandahålla

dylik personal bostadslägenheter, hvilket syntes kunna ske

antingen genom förhyrande af bostäder eller ock genom

öfvertagande af personalens hyreskontrakt i sådana fall,

då dessa gällde lägenheter, som i afseende å storlek och

beskaffenhet i öfrigt samt pris motsvarade den inkvartering

in natura, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma

vederbörande. 1 den män ingen af dessa utvägar lämpligen

kunde anlitas, borde ersättning för bostad och bränsle

utgå i enlighet med af kommittén angifna grunder och

med tillämpning af den gruppering af stationerna i afseende

å hyrespriser, som förekomme i kommitténs betänkande.

Under erinran att i fråga om förslaget till ordnande af aflöningsförhållandena

under 1907 endast de hufvu dsakligaste grunderna härför

kunnat af kommittén angifvas, föreslår kommittén (sid. 349), att åt

Kungl. Maj:t måtte öfverlämnas att reglera deltaljerna härutinnan.

Emot förestående af kommittén angifna grunder för ordnande af

öfvergångsförhållandena har jag med den jämkning, som föranledes af

mina förut uttalade åsikter beträffande inkvarteringsförmånen, intet att

erinra. Hvad särskildt angår aflöningsförhållandena under år 1907, torde

jag få erinra, att jag tidigare af styrkt beviljande af dyrtidstillägg åt

viss del af postverkets och telegrafverkets personal. Till stöd för den

olika ståndpunkt, jag i fråga om järnvägspersonalen härutinnan intagit,

åberopar jag, hvad jag här ofvan å sid. 49 och 50 yttrat beträffande

behofvet af lönereglering. Jag tillåter mig framhålla, att, utöfver hvad

kommittén beträffande öfvergångsförhållanden ifrågasatt, en del detaljbestämmelser

för sådana speciella fall, hvilka nu svårligen kunna förutses,

kunna blifva erforderliga. I anledning häraf finner jag mig böra

tillstyrka att Kungl. Magt måtte, i analogi med, hvad som delvis ägde

rum vid genomförande af 1897 års lönereglering föreslå Riksdagen medgifva,

att Kungl. Magt skulle äga i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

de af kommittén angifna grunder utfärda nödiga bestämmelser såväl i

fråga om öfvergången på ny stat för den personal, som antagits i orm.

till Riksd.Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 131 Häft. 29

Departe
mentschefens
yttrande.

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

dinarie tjänst före den nya lönestatens trädande i kraft, som ock beträffande

aflöningsförhållandena under år 1907. Åt Kungl. Maj:t synes

jämväl böra uppdragas att meddela erforderliga föreskrifter beträffande

innehafvare af sådana nu befintliga befattningar, hvilka enligt förslaget

skulle komma att indragas eller väsentligt förändras.

Den ekonomiska innebörden af nu förordade förslag.

Löneregleringskommittén bär framlagt en approximativ beräkning

af den ekonomiska innebörden af kommitténs förslag. Denna beräkning,

som upprättats enligt af kommittén (å sid. 350—352) närmare

angifna grunder, bär jag, med hänsyn till organisationskommitténs betänkande

och de ändringar jag i hvardera kommitténs förslag vidtagit, låtit

omarbeta; och ställer sig denna nya beräkning på följande sätt:

A) ökning af kostnaden för personalens aflöning.

Härvid har beräknats:

1) Skillnaden mellan kostnaderna för, å ena sidan, enligt gällande

bestämmelser till den nuvarande personalen utgående ordinarie arfvoden,

lönefyllnader och personliga lönetillägg, hyresbidrag för all personal, som

däraf är i åtnjutande, med undantag af betjänte, för hvilka enligt förslaget

bostäder skulle anskaffas genom nybyggnad, dyrtidstillägg, tilläggsarfvoden

samt tillfälliga lönetillägg och, å andra sidan, enligt bestämmelserna

i förslaget för samma personal beräknade ordinarie arfvoden,

ersättning för bostad och bränsle för därtill enligt förslaget berättigad

personal, hyra för bostäder jämte bränsle för sådan personal, som enligt

förslaget skulle erhålla bostäder genom förhyrning på statens järnvägars

bekostnad, samt tilläggsarfvoden äfvensom lönefyllnad till personal, som

på grund af förslaget skulle lida försämring i sammanlagda inkomsten

af här uppräknade löneförmåner, utgörande ökningen:

Kronor

a) för befattningshafvare af högre grad i

styrelsen ...................................................... 308,096: —

b) för befattningshafvare af högre grad å

distrikten (utom ångfärjan)..................... 735,531: —

Transport kronor 1,043,627: —

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Transport kronor 1,043,627: —

c) för befattningshafvare af lägre grad i

styrelsen ..................................................... 8,542: —

d) för befattningshafvare af lägre grad å

distrikten (utom ångfärjan)..................... 2,136,120: —

e) för befattningshafvare af högre grad å

ångfärjan..................................................... 2,952: —

f) för befattningshafvare af lägre grad å

ångfärjan...................................................... 2,523: —

2) ökning i anledning af föreslagna organisations
förändringar

med undantag af de i punkt 1,

a) och b) redan beräknde..........................................

3) reglering af beklädnadsförmånen.................................

4) a) dyrortstillägg till viss personal inom Stockholms
rayonen

samt i öfriga städer med öfver 15,000

invånare..........................................................................

b) utsträckning af rätten till kallortstillägg till

personal å linjerna Hjärpen—riksgränsen bortom

Storlien samt Bräcke—Sollefteå ..............................

c) förhöjning af kallortstillägg et till personalen å

linjerna Polcirkeln—Gellivare, Gellivare—Malmberget

och Gellivare—Koskulls kulle.....................

5) Skillnaden mellan, å ena sidan, 6 % ränta å kostnaden

för uppförande af bostäder till viss personal

(Kronor 10,330,000)........................ kr. 619,800: —

jämte kostnaden för bränsle till

dessa bostäder .............................. » 188,670: —

eller tillsammans kr. 808,470: —

och, å den andra, nu utgående

hyresbidrag till samma personal 275,670: —

sålunda utgörande............................................................

Summa ökade utgifter kronor

Från denna summa böra afdragas:

B) Följande besparingar:

1) genom ändrade grunder för felräkning spenningars

utgående inbesparade ..................... kr. 97,700: —

Transport kronor 97,700: —

3,193,764: —

98,660: —

143,188: —

135,360: —

16,620: —

9,780: —

532,800: —

4,130,172: —

,130,172: —

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Transport kronor 97,700: — 4,130,172:

2) genom arbetstidens förlängning

för styrelsens personal inbesparad

öfvertidsersättning eller minskad

utgift för aflöning af extra personal.

..................................................... » 151,460: —

C) ökade inkomster:

Indragning till statens järnvägars kassa

af nu till personalen utgående:

1) ersättning för godsnotiser........................ 28,000:

2) provision å fraktkredit.............................. 30,000:

Förslagets genomförande år 1906 för statsbanornas

dåvarande personal skulle alltså för statsverket hafva

medfört en ökad kostnad för detta år af omkring Kronor 3,823,012:—

I fråga om förslagets inverkan på statens järnvägars budget erinras,

att dyrtidstillägget, som medräknats bland nuvarande utgifter med beräknadt

belopp af 703,670 kronor, icke utgår af trafikmedel.

Vidare ber jag få anmärka beträffande det belopp, 532,800 kronor,

som beräknats utgöra den kostnadsökning, hvilken skulle uppkomma

därigenom att staten uppförde bostäder åt viss personal, att nämnda

belopp afser ett fullt genomfördt förslag i omförmälda riktning. Enligt

hvad jag tidigare uttalat, synes mig emellertid skäl ej föreligga

att under den närmaste framtiden företaga någon byggnadsverksamhet

i större omfattning.

Till närmare belysning af den ekonomiska innebörden af löneförslaget

har löneregleringskommittén i detta sammanhang angifvit den

beräknade totalkostnaden, med vissa undantag, år 1906 för personalens

aflöning, fördelad å de särskilda i förestående beräkning ingående

aflöningstitlar, hvilken kostnad ställer sig på följande sätt:

Ordinarie arfvoden, lönefyllnader och personliga lönetillägg, dyrtidstillägg,

tillfälliga lönetillägg och tilläggsarfvoden

~ 307,160: —

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

229

kr.

»

))

»

»

873,100

21,400

2,212,100

8,658,800

11,900

16,100

för tjänstemän i styrelsen .......................

» betjänte » )» ...........................

» tj änstemän å distrikten (utom ångfärj an)

» betänte » )> ( )) » )

» tjänstemän å ångfärj an ........................

» betjänte » » .........................

Beklädnadsförmånen......................................................................

Särskild aflöningsförbättring (kallortstillägg) ......................

Felräkningspenningar ................................................................

Öfvertidsersättning till styrelsens personal

Hyresbidrag, inkvartering i förhyrda lägenheter samt löneved

till all personal, som åtnjuter bostad in natura

(sålunda äfven i statens hus), med i kostnadsstaten för

år 1906 upptaget belopp..............

11,793,400

887.000

178.000

181.000

140,000

1,773,900:

Summa kr. 14,953,300: —

Med afseende å förestående tablå framhåller kommittén, att slutsumman,

14,953,300 kronor, icke utgör hela kostnaden för den ordinarie

personalens aflöning, enär i detsamma icke ingå exempelvis

milpenningar och premier samt vissa slag af extra inkomster eller särskilda

löneförmåner (vikariatsersättning, reseersättning, kostnader för fri

läkarvård och medicin o. d.), liksom ej heller någon beräkning kunnat

göras öfver kostnaden för naturainkvarteringen i statens egna hus.

Antalet för den ordinarie personalens räkning år 1906 disponerade dylika

boställslägenheter utgjorde omkring 4,050, i storlek växlande mellan sex

rum och kök [och ett rum och kök, hvaraf framgår, att kostnaden för

denna aflöningsform stiger till högst betydande belopp.

Till slut har kommittén beträffande statens järnvägars ekonomi meddelat

följande uppgifter för perioden 1901—1906.

År

Bruttoinkomst.

Kr.

Driftkostnad.

Kr.

Skillnad mellan bruttoinkomst och driftkostnad.

Kr.

1901 ......

45,210,885

36,408,596

8,802,289

1902 ......

...... 46,418,305

34,829,194

11,589,111

1903 ......

..... 50,676,732

36,861,970

13,814,762

1904 .....

..... 52,937,271

... 54,736,906

38,036,333

14,900,938

1905 ......

39,319,607

15,417,299

1906 ......

...... 60,017,283

42,017.525

17,999,758

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 164.

2J50

Löneregleringens inverkan på pensioneringen.

Enligt nu gällande, af Kung!. Maj:t fastställda reglemente för statens

järnvägstrafiks pensionsinrättning utgör pensionen för delägare i

densamma, som uppnått den för erhållande af full pension stadgade lefnads-

och tjänsteålder, 80 procent af den medelaflöning, som uppkommer,

då medeltalet tages al de fem sista årens aflöningar, i förhållande hvartill

den pensionsberättigade, näst före erhållet afsked, erlagt årsafgifter till

pensionsinrättningen. Såsom aflöning i berörda hänseende räknas ordinarie

arfvode och inkvartering, därest sådan utgår, denna senares värde

alltid beräknad till 20 procent af arfvodet.

Sedan verkställda beräkningar gifvit vid handen, att pensionsinrättnmgens

finansiella ställning icke vore sådan, att den skulle kunna fullgöra

sina åtagna förpliktelser i afseende å pensioneringen, uppdrog

Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 6 november 1903 åt en kommitté

att efter vederbörlig utredning afgifva förslag till de ändrade bestämmelser,

som borde meddelas för att pensioneringen af tjänstemän och

betjänte vid statens järnvägar måtte blifva på lämpligt och beträffande

sätt anordnad. 6

Denna kommitté afgaf underdånigt betänkande i ärendet den 26

juli 1905; och inhämtas däraf, att enligt af kommittén verkställd utredning

skulle i pensionsinrättningen förefinnas en brist, hvilken, beräknad

med hänsyn till delägarna enligt gällande aflöningsreglemente tillkommande

aflöningsförhöjningar, vid ingången af år 1904 upnffiuffe till

öfver _ 37,000,000 kronor.

Öfver pensionskommitténs ofvan omförmälda förslag bar Kungl.

Maj:t anbefallt järnvägsstyrelsen att, efter direktionens och fullmäktiges

för pensionsinrättningen börande, afgifva underdånigt utlåtande, men

bar, uppenbarligen i afvaktan på nu ifrågavarande lönereglering, hvarken

pensioninrättningens direktion eller järnvägsstyrelsen afgifvit utlåtande

i ärendet.

Då enligt nu ifrågavarande kommittés mening löneregleringen måste

föregå pensionsfrågans lösning, och alltså denna fråga komme att äfven

någon, tid sedan löneregleringen trädt i kraft ‘ blifva'' sväfvande, har

kommittén ansett sig böra uttala sig om pensionsförhållandena under

nämnda tid; och anför kommittén i sådant afseende följande.

I beti aktande af den betydande brist i fråga om pensionsinrättningens

förmåga att fullgöra sina förpliktelser, beräknade efter nu gällande

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164. 231

aflöningar, som af pensionskommittén blifvit ådagalagd, kunde det enligt

kommitténs åsikt icke gärna ifrågasättas, att, därest de af kommittén

föreslagna afsevärda förhöjningar i de ordinarie arfvodena i hufvudsak

vunne godkännande, pensioner enligt nu gällande bestämmelser men

med beräkning efter de nya arfvodena fortfarande skulle kunna komma

att utgå öfver hela linjen. Kommittén hade också bland villkoren

för åtnjutande af aflöning enligt den nya lönestaten föreslagit skyldighet

för vederbörande att underkasta sig förändring i afseende å

pensionsvillkoren. Likväl måste man äfven taga hänsyn därtill, att

under den tid, som förflöte från den dag, då den nya lönestaten trädde

i kraft, livilket antoges kunna ske den 1 januari 1908, och intill dess

pensionsfrågan blifvit definitivt ordnad, skulle, om ingen särskild föreskrift

meddelades, pensionsafgifter inbetalas samt pensioner till dem, som

blefve pensionsmässiga under nämnda tid, fastställas i enlighet med gällande

pensionsbestämmelser men med beräkning i stadgad omfattning

efter de förhöjda arfvodena. Ett dylikt sakernas tillstånd skulle dock

tydligen enligt kommitténs mening medföra rätt afsevärda ojämnheter.

Det enklaste sättet att ordna ifrågavarande förhållanden anser kommittén

vara, att under tiden från och med den 1 januari 1908 och intill

dess nya föreskrifter i pensionshänseende träda i kraft såväl pensioner

som pensionsafgifter beräknas efter de aflöningar, vederbörande skulle

innehafva enligt nu gällande aflöningsbestämmelser. För detta ändamål

borde emellertid en särskild, i öfverensstämmelse härmed uträknad lönestat

fastställas att i pensionshänseende tills vidare gälla.

I detta sammanhang erinrar kommittén om bestämmelsen i § 26

af gällande reglemente för pensionsinrättningen, däruti föreskrifves, att

fullmäktiges beslut i ämnen, som angå ändringar eller tillägg i pensionsinrättningens

af Kungl. Maj:t fastställda reglementen eller instruktioner,

icke blifva gällande förr, än de blifvit Kungl. Maj:ts pröfning

underställda och af Kungl. Maj:t i nåder gillade, äfvensom att, därest

Kungl. Maj:t skulle anse någon förändring i omförmälda hänseenden vara

af nöden, Kungl. Maj:t vill, innan beslut därom fattades, lämna fullmäktige

tillfälle att i ämnet sig yttra.

Hvad angår befattningshafvares vid statens järnvägar delaktighet i

statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa, har det ock synts kommittén

vara lämpligast, att, innan nya bestämmelser tillämpas i afseende å pensionsinrättningen,

afgifter till och pensioner från änke- och pupillkassan

bibehållas i enlighet med nuvarande aflöningsbestämmelser.

Jämlikt § 13 i reglementet för änke- och pupillkassan gäller i fråga

om reglementsändring enahanda föreskrifter, som, på sätt ofvan nämnts,

äro meddelade för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 164.

Departementschefens

yttrande.

Kommittén har alltså föreslagit:

att utöfver den i § 7 mom. 1 i kommitténs förslag

till aflöning sreglemente intagna bestämmelse därom,

att befattningshafvare för åtnjutande af de med befattning

förenade aflöning sförmåner skulle vara underkastad

de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som

kunde varda stadgade, måtte utfärdas särskild föreskrift

därom, att öfvergång till eller inträde på den nya lönestaten

icke skulle under tiden, intill dess förändrade bestämmelser

angående befattningshafvares pensionering trädt

i gällande kraft, medföra andra rättigheter eller skyldigheter

för befattningshafvare såsom delägare i statens järnvägstrafiks

pensionsinrättning eller änke- och pupillkassa

än om nu gällande aflöning sbestämmelser på honom ägde

tillämpning.

På de af kommittén angifna skäl finner jag mig böra i Underdånighet

tillstyrka att i samband med genomförande af ifrågavarande lönereglering

måtte utfärdas en bestämmelse af det innehåll, kommittén ifrågasatt.

Ändringar i instruktionen.

Därest det förslag till organisationsförändringar vid järn vägsförvaltningen,

som jag här förordat, kommer att bifallas, föranledas däraf

åtskilliga ändringar i instruktionen för järnvägsstyrelsen med undertydande

distriktsförvaltningar. Därjämte har kommittéerna framlagt

vissa ändringsförslag, som ej stå i direkt samband med omorganisationen.

P>eträffande dessa frågor tillkommer det visserligen icke Riksdagen att

besluta. En fråga synes mig dock vara af den vikt, att jag anser mig

däri böra redan nu uttala min åsikt. Jag syftar å den af löneregleringskommittén

föreslagna ändrade lydelsen af § 54 i instruktionen. Där

stadgas för närvarande, att en hvar, som blifvit till ordinarie befattning

antagen, skall tjänstgöra när och hvarhelst han därtill beordras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

23 a

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 161.

Det är ju, säger kommittén, gifvet, att ett strängt fullgörande af

förekommande, i tjänsten gifna åligganden måste vara ett oeftergifligt

villkor för ernåendet af det med järn vägsrörelsen afsedda ändamålet: att

med säkerhet och skyndsamhet befordra personer, j)ost och gods. I eu

sådan rörelse, där allt är beroende på en talrik och spridd personals

sammanhållande till gemensamt och punktligt arbete för ett och samma

ändamål, kan minsta uraktlåtenhet i berörda hänseenden medföra stora

förluster och faror. Därför har ock i gällande instruktion (§§ 47, 82

och 83) intagits en bestämmelse om allmän lydnadsplikt, i det att däri

föreskrifvits, att en hvar är pliktig att ställa sig till efterrättelse, förutom

honom berörande instruktioner och reglementen, jämväl de föreskrifter,

som i särskilda fall med afseende å tjänstgöringen meddelas af

styrelsen eller vederbörande förman.

Under vissa förhållanden kunna emellertid, fortsätter kommittén, fall

inträffa, som för järnvägsrörelsens rätta handhafvande påfordra befattningshafvares

användande äfven för göromål, som ligga utom hans omedelbara,

dagliga verksamhetsfält. Det är gifvetvis äfven i dylika fall en

ovillkorlig skyldighet för en hvar befattningshafvare att ställa sig vederbörandes

order till efterrättelse. Då emellertid på något håll uppfattningen

häraf icke synes hafva varit alldeles klar, och frågan är af den

natur, att den i förekommande fall icke lämpar sig att utgöra föremål

för en diskussion om rätta tolkningen af instruktionen, har kommittén

ansett uttrycklig bestämmelse härutinnan böra inryckas i instruktionen;

och syntes detta lämpligen kunna ske genom ett förtydligande tillägg

till ofvanberörda stadgande rörande skyldighet för befattningshafvare att

tjänstgöra när och hvarhelst han därtill beordras.

I samband härmed har kommittén framhållit önskvärdheten däraf,

att, i likhet med hvad för danska statsbanepersonalen nyligen föreskrifvits,

jämväl hos oss infördes uttryckligt förbud för befattningshafvare

att lägga hinder i vägen för järnvägstjänstens punktliga fullgörande

genom nedläggande af arbetet utan erhållen ledighet eller afsked eller

genom otillbörligt fördröjande af arbetet (obstruktion) äfvensom stadgande,

att öfverträdelse af sådant förbud eller förberedelse eller uppmaning

till dylik förseelse skall, där handlingen icke faller under allmän

lag, anses såsom sådant tjänstefel af svårare beskaffenhet, därå afsättning

kan följa. Kommittén betonar, att detta stadgande icke är

någon nyhet och att nämnda påföljd redan enligt gällande instruktion

är gifven för en så allvarlig förseelse. Men det har synts kommittén

viktigt, att ett så tydligt stadgande införes, att hvarje tvifvel om personalens

skyldighet i detta hänseende är uteslutet.

Bill. till Riksd. Prof. 11)07. 1 Sand. 1 Afd. 131 Höft.

30

s. 234 Kontrollera mot PDF

Departements
chefens
yttrande.

234 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

På grund af livad kommittén sålunda anfört, har kommittén hemställt,

att åt paragrafen måtte gifvas följande ändrade lydelse:

»En hvar, som blifvit till ordinarie befattning antagen, skall tjänstgöra

när och hvarhelst han därtill beordras och utföra de göromål af

hvad slag det vara må, som honom i tjänsten åläggas, äfven där dylikt

åläggande på grund af föreliggande omständigheter innefattar fullgörande

af annan befattningshafvares tjänsteåligganden.

Det är en hvar befattningshafvare förbjudet att lägga hinder i

vägen för tjänstens punktliga fullgörande genom nedläggande af arbetet

utan erhållen ledighet eller afsked eller genom otillbörligt fördröjande

af arbetet. Förseelse häremot eller förberedelse eller uppmaning till

sådan förseelse anses,] där handlingen icke faller under allmän lag, såsom

sådant tjänstefel af svårare beskaffenhet, därå enligt §§ 59 och 94

afsättning kan följa.»

Hvad till en början angår den föreslagna bestämmelsen i första

punkten tillåter jag mig erinra om hvad jag i annat sammanhang beträffande

distriktschefens åliggande anfört. Jag påpekade, hurusom en

synnerlig viktig uppgift för denne borde vara att söka få till stånd

verkligt samarbete mellan samtliga befattningshafvare, tillhörande olika

afdelningar. Jag yttrade vidare: »Såsom regel bör naturligtvis gälla,

att hvarje befattningshafvare skall utföra det arbete, som tillhör hans

särskilda syssla. Men det inträffar ej sällan, att exempelvis i bråda tider

trafikpersonalen ej är tillräcklig att utföra arbetet för trafikens räkning.

Det borde ju då lämpligen kunna ordnas så, att ban- och maskinafdelningens

personal, om så eljest finnes lämpligt, biträder jämväl i de

egentliga trafikgöromålen. Härigenom skulle mången gång annars oundvikliga

rubbningar i tågtrafiken kunna undgås. Att ordna en dylik sak

på förståndigt sätt blir en distriktschefs ej minst viktiga uppgift. Han

bör, med ett ord, söka få till stånd sådan uppfattning af samhörighet

mellan de olika afdelningarna, att, såsom kommittén uttrycker det,

samtliga befattningshafvare skola känna sig solidariska och såsom en

kår med gemensamma intressen och gemensamt mål för sin sträfvan.»

Med dessa yttranden torde jag tillräckligt hafva angifvit min ståndpunkt

i förevarande ämne. Jag vill dock tillägga, att vederbörande

öfverordnade böra noga tillse, att ålägganden i fråga om fullgörande

af annan tjänstehafvares tjänsteåligganden icke ske i oträngat mål utan

endast, när sådant för trafikens lämpliga skötsel är af nöden. Slutligen

anser jag mig i anledning af ett uttalande i en af svenska järnvägsmannaförbundets

styrelse till mig ingifven skrift böra påpeka, att

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

det gifvetvis icke ligger inom en öfverordnads befogenhet att ålägga

personalen utförandet af göromål för hans enskilda räkning.

Det af kommittén föreslagna stadgandet om förbud mot strejk

eller obstruktion har från de organiserade järnvägsmännens sida uppväckt

mycken gensägelse.

Till en början vill jag påpeka, att stadgandet i fråga om förbud

mot strejk och obstruktion ingalunda är någon nyhet utan endast ett

tydligt uttalande af hvad som redan gäller ej blott järnvägs!olket utan

äfven alla andra statstjänare.

Hvad nu särskild! järnvägsmännen angår, måste det här utsägas,

att en allmän järnvägsstrejk eller ett uppträdande, som till sina följder

kan jämnställas därmed, kan blifva en sak af så ödesdiger betydelse för

hela samhället, och kanske mest för de ekonomiskt minst motståndskraftiga,

att staten äger skyldighet att söka på allt sätt skydda sig

däremot.

Det kunde väl synas icke vara af behofvet påkalladt att uttryckligen

uttala en sats, som redan gäller, helst jag hyser förtroende till

vårt svenska järnvägsfolk såsom en i sitt maktpåliggande och ansvarsfulla

värf plikttrogen kår. Men omständigheter hafva dock inträffat,

som innebära en maning att ytterligare inskärpa hos järnvägsmännen

den uppfattningen, att statsmakterna icke kunna tillåta något sådant

som strejk eller obstruktion vid järnvägarna.

Det synes i denna fråga hafva gjort sig gällande en missuppfattning

hos järnvägsmännen därhän, att ett stadgande af nu omhandlade

innebörd skulle innefatta ett intrång på deras föreningsrätt. Jag erkänner

gärna det berättigade i en sammanslutning för tillvaratagande

af gemensamma intressen. Men härvid måste dock tagas i betraktande

de särskilda förhållanden, som äga rum i fråga om statstjänare. — Det

får nämligen ej förbises, att Kungl. Maj:t och Riksdagen hafva bestämmanderätt

i åtskilliga deras angelägenheter, och att följaktligen förhandlingar

därutinnan icke kunna ske under samma former som mellan en

enskild arbetsgivare och hans arbetare. Statstjänarens ställning är och

måste vara reglerad af de lagar, som blifvit af hans egna och öfriga

medborgares representanter för honom antagna. Att för lägre befattningshafvares

vidkommande söka vid sidan af lagen uppkonstruera för

dem särskildt gällande undantagsbestämmelser kan ej vara förenligt med

ett ordnadt samhällsskick.

Jag vill därjämte påpeka, att såväl i Danmark som i Preussen

föreskrifter af nu ifrågavarande innebörd redan blifvit meddelade, och

att i Frankrike af inrikesministern Clemenceau fråga väckts om införande

af lagstadganden i liknande syften.

s. 236 Kontrollera mot PDF

Departementschefens

hemställan.

236 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

I ett afseende synes mig dock det af kommittén föreslagna stadgandet

böra undergå en jämkning, nämligen beträffande föreskriften om

påföljden för förberedelse eller uppmaning till förseelse, hvarom nu är

fråga. Möjligen skulle detta stadgande med dess något flytande innebörd

kunna gifva anledning till en tillämpning, som ej därmed åsyftats.

Jag anser därför lämpligt, att ordet förberedelse utgår ur paragrafen

och att endast sådan uppmaning till förseelse af förevarande beskaffenhet,

som sker inför samladt järn vägsfolk må kunna drabbas af nu ifrågasatta

påföljder.

Under åberopande af hvad jag nu anfört, får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

dels godkänna det såsom bilaga vid detta protokoll fogade förslag

till aflöningsreglemente för befattningshafvare vid statens järnvägar;

dels ock medgifva,

att till en hvar af två järnvägsfullmäktige må af trafikmedel utgå

arfvode efter 5,000 kronor för år;

att till en hvar af tre öfverrevisorer må af trafikmedel utgå ett

årligt arfvode af 2,500 kronor; samt

att Kungl. Maj:t må ej mindre i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

de här ofvan angifna grunder utfärda nödiga bestämmelser såväl i fråga

om öfvergång på ny stat för den personal, som antagits i ordinarie tjänst

före den nya lönestatens trädande i kraft, som ock beträffande aflöningsförhållandena

under år 1907 än äfven meddela erforderliga föreskrifter

beträffande innehafvare af sådana nu befintliga befattningar, hvilka föreslagits

skola indragas eller väsentligt förändras.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Carl G. Edman.

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 164

237

Bil. 1.

Förslag

till

aflöningsreglemente för befattningshafvare vid

statens järnvägar.

§ 1.

Mom. 1. Till generaldirektören och chefen för statens järnvägar

utgår arfvode till det belopp, lägst 25,000, högst 30,000 kronor, som

al Kungl. Maj:t bestämmes.

Till öfverdirektören och souschefen utgår arfvode med 15,000 kronor.

Mom. 2. Generaldirektör är berättigad att från och med månaden

näst efter den, under hvilken han uppnått 65 lefnadsår, under sin återstående

lifstid af trafikmedel uppbära en årlig pension af 6,000 kronor

eller, därest han är delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,

af det belopp, hvarmed den honom från pensionsinrättningen tillkommande

pensionen understiger 6,000 kronor. Generaldirektör, som, innan

han uppnått 65 lefnadsår, antingen på grund af sjukdom eller därigenom,

att han efter utgången af den tid, för hvilken han förordnats, icke

erhåller förnyad t förordnande, eller ock eljest utan egen begäran nödgas

afgå från sin befattning utan att på grund af tjänstefel hafva förverkat

densamma, är berättigad att i pension uppbära ett årligt belopp af 8,000

kronor för tiden, intill dess han uppnått 65 års ålder. Skulle generaldirektör

före utgången af den tid, erhållet förordnande afser, befinnas

vara af sjukdom oförmögen till vidare nöjaktig tjänstgöring, skall han

vara underkastad skyldighet att afgå mot åtnjutande af pension enligt

nu angifna bestämmelser. Såsom pensionsafgiit skall å det för generaldirektör

bestämda arfvodet eller den honom under tiden, intill dess han

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 104.

uppnått 65 år tillkommande pension, afdragas, därest generaldirektören

icke är delägare i pensionsinrättningen, ett årligt belopp af 360 kronor,

och, om han är delägare i pensionsinrättningen, den del af detta belopp,

som han ej har att betala i årlig afgift till nämnda inrättning.

Hvad sålunda är stadgadt om generaldirektör, gäller jämväl om

öfverdirektör, dock att den pension, som kan tillkomma öfverdirektör

för tiden, innan han fyllt 65 år, utgår med 6,000 kronor.

Mom. 3. Öfriga vid statens järnvägar anställda befattningshafvare

tillkommer arfvode enligt bestämmelserna i § 2 af detta aflöningsreglemente.

Arfvode, med undantag af det till generaldirektören och till öfverdirektören

utgående, som öfverstiger 3,900 kronor, fördelas till två

tredjedelar i lön och en tredjedel i tjänstgöringspenningar. Af arfvode

till belopp af 3,900 kronor och därunder intill 2,100 kronor utgöra tre

fjärdedelar lön och en fjärdedel tjänstgöringspenningar samt af arfvode

å 2,100 kronor och därunder fyra femtedelar lön och en femtedel tjänstgöringspenningar.

§ 2.

l:o) Till annan befattningshafvare i styrelsen än generaldirektören

och öfverdirektören utgår aflöning dels såsom arfvode och dels, där

bostad in natura icke åtnjutes, i form af ersättning för bostad och

bränsle, allt enligt följande stat med däri i förekommande fall angifna

högsta och lägsta belopp för år räknadt. Där ersättning för bostad

och bränsle icke är i staten med visst oföränderligt belopp angifven,

utgår samma ersättning med 40 procent af arfvodet med den i staten

bestämda begränsning. Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.

Befattningshafvare

af högre grad.

Byrådirektör......................

Arkitekt ..........................

Matematiker ....................

Arfvode

Ersättning

för bostad

och bränsle

Summa

aflöning

lägst

Kr.

högst

Kr.

lägst

Kr.

högst

Kr.

lägst

Kr.

högst

Kr.

]

4,800

1

5,700

i,s

00

6,600

7,500

s. 239 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 1<>4.

239

Kamrerare och föreståndare

för kammarkontoret...

Förste aktuarie och föreståndare

för statistiska kontoret

Milkontrollör och förestånståndare

för milkontoret...

Ombudsman.......................

Revisor och föreståndare för

revisionskontoret..............

Förste kontrollör ...............

Byråingenjör af l:a klass ....

Kassör..............................

Registrator........................

Notarie ............................

Byråingenjör af 2:a klass ....

Förrådsförvaltare ...............

Kontrollör ........................

Förste bokhållare...............

Underingenjör ...................

Manlig bokhållare...............

Ritare ..............................

Manlig kontorsskrifvare ......

Kvinnlig bokhållare............

» kontorsskrifvare.....

Befattningshafvare

af lägre grad.

Vaktmästare .....................

Manligt kontorsbiträde.........

Arfvode

Ersättning

för bostad

och bränsle

Summa

aflöning

lägst

Kr.

högst

Kr.

lägst

Kr.

högst

Kr.

lägst

Kr.

högst

Kr.

*■4,200

!

i

5,100

1,E

)00

5,700

6,600

j

[3,300

4,200

1,320

1,500

4,620

5,700

|-2,400

2,100

3,600

960

1,100

3,360

4,700

3,300

840

1,100

2,940

4,400

jl,500

2,700

600

850

2,100

3,550

1,500

2,100

600

650

2,100

2,750

1,080

1,500

4C

to

1,480

1,900

( Vaktmästare erhåller bostad

I in natura. Förste vakt-

840

1,200

840

1,200

\ mästaren erhåller ett till- 1 läggsarfvode af 200 kronor

1 om året.

• Kontorsbiträde, som tjänst- gör som förman å biljett-

840

1,200

336

480

1,176

1,680

■ tryckeriet, kan erhålla ett

tilläggsarfvode af högst 180

kronor om året.

Anm. Tilläggsarfvode anses som extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras af

befattningshafvare, då han ej tjänstgör.

2: o) Då Kungl. Maj:ts finner sådant lämpligt, må kontorsskrifvare

aflönas efter beting på det sätt, att lian erhåller betalning i den mån

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

han verkställer arbete, hvarå styrelsen utsatt visst pris. Så aflönad

kontorsskrifvare skall för utförandet af sådana arbeten, hvilka icke lämpligen

kunna på nämnda sätt godtgöras, erhålla betalning för timme enligt

pris, som styrelsen fastställer.

3:o) Befattningshafvare vid distrikten och centralverkstaden åtnjuter

arfvode enligt följande stat med däri angifna lägsta och högsta belopp

för år räknadt.

Arfvode

lägst

högst

Befattningshafvare af högre grad.

Er.

Er.

Distriktsckef...................................

8,000

Bandirektör....................................

Maskin direktör..............................

Trafikdirektör.................................

Baningenjör af l:a klass...................

j 6,000

|

6,900

Maskiningenjör af l:a klass...............

Trafikinspektör af l:a klass...............

4,800

5,700

Öfverinspektor................................

4,500

5,400

Distriktssekreterare..........................

Baningenjör af 2:a klass...................

Telegrafingenjör..............................

. Maskiningenjör af 2:a klass...............

Trafikinspektör af 2:a klass ...,...........

Distriktskamrerare...........................

4,200

I

5,100

Förrådsförvaltare.............................

) 3,900

4,800

\ Stationsinspektor å l:a klassens station

Stationsinspektor å 2:a klassens station

Distriktskassör...............................

1

3,600

4,500

Maskininspektor..............................

Byråassistent.................................

, 3,300

4,200

Expeditionsföreståndare.....................

Telegrafinspektor.............................

Stationsinspektor å 3:e klassens station

Underinspektör................................

| 3,000

3,900

, Underingenjör................................

)

Förste bokhållare.............................

} 2,400

3,600

Förste- telegrafist.............................

Stationsinspektorå4:e klassens station A

I

2,400

3,300

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Håll. Proposition N:o 1(14.

241

Bokhållare.....................................

Förste stationsskrifvare.....................

Telegrafist.....................................

Stationsinspektorå4:e klassens stationB

Bitare..........................................

lägst

Kr.

högst

Kr.

j 2,100

1,800

2,100

3,300

3,000

2,700

Manlig kontorsskrifvare....................

1 1,500

2,700

Stationsskrifvare...] ........................

1

Kvinnlig kontorsskrifvare..................

1,080

1,500

1,800

1,500

1,200

1,200

1,020

900

900

3,000

2,700

2,100

1,800

Befattningshafvare af lägre grad.

Lokomotivmästare ..........................

Vagnmästare ................................

Ofverbanmästare.............................

Lokomotivförare.............................

Maskinist......................................

Banmästare af l:a klass...................

Trädgårdsmästare ..........................

Förrådsmästare .............................

Stationsmästare å 5:e klassens station

Bangårdsmästare .......................

Tågmästare...............................

Banmästare af 2:a klass..............

Vagnförman...............................

Stallförman...............................

Stationsmästare å 6:e klassens station

Konduktör.................................

Manligt kontorsbiträde................

Stationsförman...........................

Portvakt å l:a klassens station eller

vid verkstad.........................

Lokomotiveldare........................

Vagnskötare..............................

Förrådsförman...........................

Maskin- och pannskötare............

Stationsmästare å 7:e klassens station

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 131 Käft.

Arfvode

1,500

1,500

1,380

/ Nattbanmästare erhåller ett högsta arf\

vode af 1,260 kronor.

| Portvakt vid verkstad erhåller ett hög\

sta arfvode af 1,260 kronor.

31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 164.

Arfvode

lägst

Er.

högst

Kr.

Kvinnligt kontorsbiträde ..................

Vaktmästare....................................

Banvakt.........................................

Vagn- och stallkarlar .....................

Förrådsvakt....................................

780

1,080

{ Banvakt, hvilken tjänstgör såsom vakt vid

rörlig bro, kan under seglationstiden cr- j hålla ett tilläggsarfvode efter högst 120

( kronor för år.

Stationskarl....................................

Amu. 1. Stationsinspektor, som tillika är tågdirigent, kan erhålla ett tillägsarfrode efter högst 300

kronor om året.

Anm. 2. Tilläggsarfvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras af

befåttningshafvare, då han icke tjänsten förrättar.

§ 3.

Antalet af nedanstående befattningar utgör:

i styrelsen:

byrådirektörer 16, däraf en är föreståndare

för kontrollkontoret,

arkitekt 1,

matematiker 1,

kamrerare och föreståndare för kammarkontoret

1,

förste aktuarie och föreståndare för

statistiska kontoret 1,

milkontrollör och föreståndare för

milkontoret 1,

ombudsman 1,

revisor och föreståndare för revisionskontoret

1,

förste kontrollörer 3,

byråingenjörer af l:a klass 10,

kassör 1,

registrator 1,

notarier 11,

byråingenjörer af 2:a kass 6,

förrådsförvaltare 1 och

kontrollörer 5.

vid distrikten och centralverkstaden:

distriktschefer 5,

bandirektörer 5,

maskindirektörer 6,

trafikdirektörer 5,

baningenjörer af l:a klass 5,

maskiningenjörer af l:a klass 5,

trafikinspektörer af l:a klass 8,

öfverinspektorer 3,

distriktssekreterare 5,

baningenjörer af 2:a klass 27,

telegrafingenjörer 5,

maskiningenjörer af 2:a klass 14

trafikinspektörer af 2:a klass 7,

distriktskamrerare 5,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj-.ts Nåd. Proposition No 10-4.

2io

förrådsförvaltare 5,

stationsinspektorer å l:a klassens

station 2,

stationsinspektorer å 2:a klassens

station 33,

distriktskassörer 5,

byråassistenter 15,

expeditionsföreståndare 17,

maskininspektorer 18,

telegrafinspektorer 5 ’),

stationsinspektorer å 3:e klassens

station 36 och

underinspektörer 5.

Antalet öfriga i § 2 omförmälda befattningar bestämmes för hvarje

år af Kungl. Maj:t.

§ 4.

l:o) Befattningshafvare, för hvilken arfvode i § 2 linnes bestämdt

till ett lägsta och ett högsta belopp, erhåller arfvodesförhöjning efter

att hafva innehaft ett och samma arfvode i tre år; och äger sådan förhöjning

rum intill dess det för befattningen stadgade högsta arfvode

uppnåtts.

Det belopp, hvarmed innehafvande arfvode sålunda förhöjes, utgör

för hvarje gång förhöjningen sker:

300 kronor för befattning med lägsta arfvode af 1,200 kronor eller

däröfver;

120 kronor för befattning med lägsta arfvode under det nyssnämnda

och intill 780 kronor, samt

60 kronor för befattning med lägsta arfvode af 780 kronor, med

iakttagande dock:

att kvinnlig kontorsskrifvare, för hvilkens befattning lägsta arfvodet

utgör 1,080 kronor, erhåller, efter att hafva innehaft arfvode af 1,200

kronor i tre år, omedelbart det för befattningen stadgade högsta arfvode,

1,500 kronor; samt

att vaktmästare vid distrikten, vagn- och stallkarlar, förrådsvakt

och stationskarl erhålla, efter att hafva innehaft arfvode åt 960 kronor

i tre år, omedelbart det för dessa befattningar stadgade högsta artvode,

1,080 kronor.

2: o) Enligt förestående grunder utgående högre arfvode tillträdes

vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd.

1 öfrigt gäller såsom allmänna villkor för erhållande åt arivodesförhöjning:
-

'') Minskas i den mån telegrafingenjörstgänster tillsättas.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

att befattningshafvare under mera än fyra femtedelar af den tjänstetid,

som erfordras för att vinna arfvodesförhöjning, med godt vitsord

bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjänst,

dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit

semester eller tjänstledighet utan arfvodesafdrag, samt

att befattningshafvare icke redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

vid hvilken han enligt gällande bestämmelser är förpliktad att

från tjänsten afgå.

3:o) En hvar befattningshafvare, som befordras eller i annan ordning

förflyttas från en befattning till annan, erhåller i den nya befattningen

såsom begynnelsearfvode minst det arfvode, han vid förflyttningen

innehade i den förra befattningen.

Förekommer ej sådant arfvode, men väl högre arfvode i den nya

befattningen, tilldelas den förflyttade det närmast högre arfvode, som

enligt grunderna kan i den nya befattningen ifrågakomma, med iakttagande

dock:

att befattningshafvare, som vid förflyttning till befattning med lägsta

arfvode af 1,200 kronor innehar arfvode af 1,140 kronor, bekommer

1,260 kronor vid den tid, han enligt grunderna varit berättigad att erhålla

sistnämnda arfvode, om han kvarstått i den lägre befattningen,

med rättighet likväl för honom att räkna tiden för erhållande af den för

den högre befattningen enligt grunderna bestämda första arfvodesförhöjning

från förflyttningen till samma befattning;

att befattningshafvare, som vid förflyttning till befattning af förstnämnda

slag, innehar arfvode af 1,260 kronor, bibehåller detta arfvode

intill dess han, om han kvarstått i den lägre befattningen, varit berättigad

till arfvodesförhöjning, samt erhåller då den för den högre befattningen

enligt grunderna bestämda första arfvodesförhöjning; samt

att befattningshafvare med lägsta arfvode af 780 kronor — med

undantag af kvinnligt kontorsbiträde och banvakt — som vid förflyttning

till närmast högre befattning innehar 960 kronor, bekommer 1,080 kronor

vid den tid, han enligt grunderna varit berättigad att erhålla sistnämnda

arfvode, om han kvarstått i den lägre befattningen, med rättighet

likväl för honom att räkna tiden för erhållande af den för den

högre befattningen enligt grunderna bestämda andra arfvodesförhöjning

från förflyttning till samma befattning.

Den, som efter egen ansökning förflyttas till befattning med lägre

arfvode, må dock icke bekomma mer än det högsta för sistnämnda befattning

förekommande arfvode.

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Befattningshafvare, som befordras eller i annan ordning förflyttas

från en befattning till en annan, äger att i fråga om begynnelsearfvode

och arfvodesförhöjning i den nya befattningen tillgodoräkna sig hela

den tid, han åtnjutit det vid förflyttningen innehafda arfvodet, oafsedt

i hvilken befattning, han innehaft detsamma.

4:o) Undantagsvis må, när statens järnvägars intressen så fordra

och efter Kungl. Maj:ts godkännande, befattningshafvare kunna i andra

lall, än då sådant vid förflyttning är medgifvet, såsom begynnelsearfvode

tilldelas ett enligt förenämnda grunder för befattningen ifrågakommande

högre arfvode äfvensom kunna tillerkännas förhöjning af innehafvande

arfvode tidigare än samma grunder medgifva.

I fråga om befattning med lägsta arfvode af 2,400 kronor eller

därunder må dock järnvägsstyrelsen, där särskilda omständigheter

föreligga och den af Kungl. Maj:t för året fastställda arfvodesstaten sådant

medgifver, i begynnelsearfvode tilldela ny innehafvare af dylik befattning

ett för befattningen ifrågakommande högre arfvode.

§ 5.

l:o) Fullt arfvode må under loppet af samma kalenderår till en

hvar befattningshafvare, som åtnjuter semester eller tjänstledighet för enskilda

angelägenheter, utgå till innehafvare af befattning inom styrelsen

med lägsta arfvode af 4,200 kronor eller däröfver under fyrtiofem dagar,

till öfriga befattningshafvare af högre grad under trettio dagar samt

till befattningshafvare af lägre grad under femton dagar; skolande likväl

vid bestämmandet af denna tid icke medräknas den tid, befattningshafvare

efter styrelsens medgifvande användt för att utom sin tjänstgöringsort

på egen bekostnad göra iakttagelser i sitt yrke, eller den

tid, som åtgått för fullgörande af de skyldigheter, hvilka ålegat honom

såsom fullmäktig eller revisor vid statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,

eller de sön- och helgdagar, han enligt gällande bestämmelser

varit befriad från tjänstgöring för åtnjutande af sabbatshvila.

Åtnjuter befattningshafvare ledighet för sjukdom eller svag hälsas

vårdande, må fullt arfvode till honom utgå för en tid af högst fyrtiofem

dagar under ett och samma kalenderår.

Om han åtnjutit såväl semester eller ledighet för enskilda angelägenheter

som ledighet för sjukdom eller svag hälsas vårdande, må dock

sammanlagda antalet dagar, för hvilka befattningshafvare under nämnda

förhållanden äger uppbära fullt arfvode, icke öfverstiga fyrtiofem dagar.

2: o) Under semester utöfver den i nästföregående moment för ve
-

s. 246 Kontrollera mot PDF

246 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 1G4.

derbörliga fall stadgade tid för fullt ar f vo des åtnjutande eller där annan

tjänstledighet utöfver samma tid pröfvas på grund af föreliggande omständigheter

böra beviljas befattningshafvare, må för sålunda Överskjutande

tid tjänstgöringspenningar icke uppbäras.

3:o) Hindras befattningshafvare af sjukdom att förrätta sin tjänst

utöfver den tid, fullt arfvode enligt hvad ofvan sagts till honom utgår,

äger han uppbära hela lönen.

Åtnjuter befattningshafvare semester eller tjänstledighet för enskilda

angelägenheter, sammanlagdt för år ej öfverstigande den tid, fullt arfvode

vid dylik ledighet till honom utgår, äger han jämväl, oafsedt den

ledighet, han förut under året åtnjutit, uppbära hela lönen.

Åtnjuter befattningshafvare däremot eljest utöfver nyssnämnda tid

semester eller tjänstledighet af annan anledning än sjukdom,

eller afstänges han i behörig ordning från tjänstgöring,

eller är han eljest lagligen förhindrad att sköta sin befattning,

ka» han förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar

afstå så mycket af lönen, som för tjänstens förrättande erfordras

eller eljest pröfvas skäligt.

4:o) År befattningshafvare sjuk i följd af kroppsskada, ådragen i

tjänsteutöfning, må, såsom undantag från hvad ofvan är stadgadt, arfvode

till honom utgå under högst sex månader oafkortadt samt efter

denna tid med belopp, som för befattningshafvare af högre grad af

Kungl. Maj:t och för befattningshafvare af lägre grad af styrelsen

bestämmes.

5:o) Har generaldirektör eller öfverdirektör beviljats ledighet och

vikarie för honom förordnats, må på Kungl. Maj:ts pröfning bero huru

stor del af arfvodet skall till vikarien afstås.

§ 6.

l:o) Den, som på förordnande förvaltar ledig befattning, åtnjuter

under tiden de med densamma förenade aflöningsförmåner.

2: o) I öfrigt utgår, där ej i förekommande fall högre ersättning

efter hvad i nästföregående § mom. 3 stadgas, eller resekostnads- och

traktamentsersättning anses böra ifrågakomma, ersättning för uppehållande

af högre befattning vid Styrelsen sålunda, att den vikarierande

äger, mot afstående af egna tjänstgöringspenningar, uppbära ersättning

för mis tade tjänstgöringspenningar och därutöfver hvad som motsvarar

skillnaden mellan tjänstgöringspenningama i lägsta lönegraden för, å

ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och, å andra sidan,

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj.ts Nåd. Proposition N:o 164.

247

den vikarierandes egen befattning. Dylik vikariatsersättning utgår dock

icke, då uppehållandet af högre befattning är beroende däraf att ordinarie

befattningshafvare företagit af sin berörda befattning föranledd

tjänsteresa, som varat endast några få dagar.

Ersättning till den, som på förordnande uppehåller generaldirektörseller

öfverdirektörsbefattning, bestämmes för hvarje gång af Kungl.

Magt.

Angående ersättning för uppehållande af högre befattning vid distrikten

äger järnvägsstyrelsen utfärda närmare bestämmelser.

§ 7.

För åtnjutande af de med befattning förenade aflöningsförmåner

gälla följande allmänna bestämmelser:

l:o) Befattninghafvare skall vara underkastad icke allenast de i

gällande instruktion gifna bestämmelser utan ock den utvidgade eller

förändrade tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort

eller annan befattning vid statens järnvägar, som kan varda honom i

behörig ordning ålagd, dock utan minskning i det honom vid förflyttningen

enligt stat tillkommande arfvode; ägande den, som i följd af befattnings

indragning eller förändring förflyttas till annan befattning med

ringare aflöningsförmåner, erhålla, förutom vid förflyttningen innehafvande

arfvode, jämväl från den tid, han i sin förra befattning skulle

hafva kommit i åtnjutande af förhöjning i arfvode, dylik arfvodesförhöjning.

Likaledes skall befattningshafvare vara skyldig underkasta sig dels,

efter vederbörande öfverordnade myndighets bestämmande, upphörande

af eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade bestämmelser

ifråga om pension, som kunna varda stadgade.

2:o) Med befattning vid statens järnvägar må icke förenas annan

tjänst å rikets, Riksdagens eller kommunens stat.

Ej heller må med befattning vid statens järnvägar förenas vare sig

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,

som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag

eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, med mindre den,

vid pröfning i föreskrifven ordning, befinnes icke vara hinderlig för

fullgörandet af tjänstgöringen vid statens järnvägar.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

Öfver alla af styrelsen i ofvannämnda hänseenden meddelade beslut

skall förteckning föras hos styrelsen.

3: o) Aflöning må ej utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder

han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordningerhållit

tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall.

Därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring eller

tagen i häkte, skall den del af hans aflöning, som icke af styrelsen

pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, under tiden innehållas,

såvida ej styrelsen finner skäligt låta honom uppbära något däraf.

§ 8.

Vid afgång från statens järnvägars tjänst till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall utgår till generaldirektör och öfverdirektör

arfvodet samt till annan befattningshafvare lönen till månadens

slut. Tjänstgöringspenningar utgå endast till och med den dag, afgången

sker.

Aflider befattningshafvare i följd af olyckshändelse under tjänsteutöfning,

må ett belopp, motsvarande en månads aflöning, såsom begrafningshjälp

tilldelas stärbhuset.

§ 9.

l:o) Förmånen af fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda

lägenheter må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken

behöfligt, tillkomma dels följande befattningshafvare af högre grad vid

distrikten, nämligen: distriktschef, ban-, maskin- och trafikdirektör, ban-,

maskin- och telegrafingenjör, trafikinspektör, öfverinspektor, maskininspektor,

byråassistent, expeditionsföreståndare för biljettexpedition,

stationsinspektor, underinspektör, förste stationsskrifvare å station af

2:a eller 3:e klass äfvensom dylik befattningshafvare å station af högre

klass, som tjänstgör antingen å stationsinspektors expedition och regelbundet

användes i yttre tjänstgöring eller å biljettexpedition, dels samtliga

befattningshafvare af lägre grad vid distrikten med undantag af

lokomotivförare, tågmästare, ogift manligt kontorsbiträde samt gift manligt

kontorsbiträde, som icke regelbundet användes i yttre tjänstgöring,

konduktör, eldare, vagnskötare och kvinnligt kontorsbiträde, dels ock

förste vaktmästare och vaktmästare i styrelsen.

Där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri

bostad i järnvägens egna eller förhyrda hus tillkomma jämväl nu ej

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 164.

nämnda befattningshafvare vid distrikten äfvensom de befattningshafvare,

i fråga om hvilka, på sätt ofvan angifvits, undantag stadgats

beträffande förmånen att erhålla inkvartering in natura.

2:o) Med fri bostad är förenad förmånen af fritt bränsle enligt

stat, som af styrelsen fastställes.

3:o) Befattningshafvare vid distrikten, hvilka ej åtnjuta fri bostad,

äga uppbära ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller

40 procent af arfvodet, allt efter den ort, dar vederbörande är placerad,

i enlighet med de grunder, som af Kungl. Maj:t bestämmas; dock med

iakttagande däraf att beloppet af nämnda ersättning ej må öfverstiga:

a) å station, där ersättningen utgår med

40 procent:

för befattningshafvare,

som

kan i

erhålla

7

rum

och

kök,

kr,

b

»

b

b

D

6

B

B

B

B

b

b

b

x>

B

5

B

B

B

B

b

b

b

X)

X>

4

B

B

B

B

b

»

b

b

X)

3

B

B

B

B

b

b

b

b

X>

2

B

B

B

B

B

b

b

b

))

1

B

B

B

B

2,000

1,800

1,500

1,100

850

650

400

b) å öfriga stationer:

för befattningshafvare,

som

kan erhålla

7

rum

och

kök,

kr.

B B

B

B

B

6

B

B

B

B

B B

B

B

B

5

B

B

B

B

B B

B

B

B

4

B

B

B

B

B B

B

B

B

3

B

B

B

B

B B

B

B

B

2

B

B

B

B

B B

B

B

B

1

B

B

B

B

1,700

1,500

1,200

900

700

550

350

4:o) Ersättning för bostad och bränsle anses tillhöra lönen.

§ io.

l:o) Felräkningspenningar tillkomma:

a) kassör i styrelsen samt distriktskassör med 300 kronor om året;

b) trafik- och telegrafstationernas personal, som i regelbunden tjänstefördelning

handhafver uppbörd från allmänheten, med högst 0,1 procent

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Åfd. 131 Haft. 32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

af samtliga redovisade trafik- och. telegraminkomster jämte efterkrafsbelopp

till fördelning mellan nämnda personal på afsändnings- och emottagningsstationerna,

med iakttagande att beloppet, för befattning och år

räknadt, ej må öfverstiga:

för expeditionsföreståndare .......................................... kr. 300: —

» förste stationsskrifvare............................................ » 180: —

» stationsföreståndare och stationsskrifvare......... » 120: — samt

» öfrig personal ............................................................ » 60: —;

ägande Kungl. Maj:t i öfrigt meddela närmare bestämmelser rörande

sättet för fördelning af felräkningspenningar m. m.;

c) stationsföreståndare, som å station, där eljest icke felräkningspenningar

utgå till dylik befattningshafvare, verkställer utbetalning af

aflöning, uppgående för år till minst 100,000 kronor, med 25 öre för

hvarje fulla tusental kronor af samma aflöning för år räknadt;

d) befattningshafvare vid maskinafdelningen, hvilken verkställer

utbetalning af aflöning åt maskinafdelningens personal, uppgående till

minst 100,000 kronor för år, likaledes med 25 öre för hvarje fulla

tusental kronor för år räknadt;

e) befattningshafvare, som enligt styrelsens uppdrag verkställer

utbetalning af aflöning till personal vid styrelsens kontor, uppgående

till minst 100,000 kronor för år, likaledes med 25 öre för hvarje fulla

tusental kronor, för år räknadt.

2:o) Extra arfvode af högst 300 kronor om året för hvarje bansektion

tillkommer befattningshafvare vid distrikten, som handhafver

underkassör sgör omål vid banafdelningen.

3:o) Anmärkning sprovision tillkommer befattningshafvare vid revisionsoch

kontrollkontoren enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer,

med högst femton procent å hvarje belopp, som på grund af anmärkning,

gjord af sådan befattningshafvare, antingen såsom ej behörigen

uppburet, till statens järnvägar inflyter eller, såsom för högt debiteradt,

till vederbörande återgäldas.

4:o) Milpenningar tillkomma tågpersonalen enligt de grunder, Kungl.

Maj:t fastställer.

5:o) Premier må enligt särskilda af Kungl. Maj:t fastställda bestämmelser

kunna tilldelas befattningshafvare af lägre grad, till följd af

livilkas hushållning med materialier afsevärda besparingar i utgifterna

för trafiken åstadkommits.

6: o) Om extra inkomst enligt denna paragraf gäller hvad i 2 §

för där omnämndt tilläggsarfvode är stadgadt.

s. 251 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 164.

251

§ 11.

Befattningshafvare af lägre grad, med undantag af kvinnligt kontorsbiträde,

erhåller antingen uniformspersedlar in natura eller ock beklädnadsersättning

till visst årligt belopp jämte i vissa fall öfverdragskläder

in natura, allt enligt reglemente, som af styrelsen fastställes.

§ 12-

Dyrortstillägg utgår med 60 kronor om året till befattningshafvare

af lägre grad, hvilkas arfvode icke öfverstiger 1,500 kronor och som

äro placerade i städer med minst 15,000 invånare samt, hvad Stockholmstrakten

angår, å stationer och|bansträckor utom Stockholm till och med

Ålfsjö, Järfva och Värtan.

Kallortstillägg utgår:

för samtliga befattningshafvare å bandelarna från Bräcke till och

med Jörn jämte bilinjerna Långsele —Sollefteå, Mellansel—Örnsköldsvik

och Vännäs—Umeå samt från Hjärpen till och med Dufed med fem

kronor i månaden;

för samtliga befattningshafvare å bandelarna från Dufed till riksgränsen

bortom Storlien, samt från Jörn till och med Polcirkeln jämte

bilinjerna Boden—Luleå och Boden—Morjärv med tio kronor i månaden;

för samtliga befattningshafvare å bandelen från Polcirkeln till och

med Gellivare jämte bilinjerna Gellivare—Malmberget och Gellivare—

Koskulls kulle med femton kronor i månaden;

för samtliga befattningshafvare å bandelen från Gellivare till och

med Riksgränsen med undantag af befattningshafvare, tillhörande banafdelningen,

å banlinjen Abisko—Riksgränsen, med tjugu kronor i månaden

samt

för nyssnämnda befattningshafvare vid banafdelningen med trettio

kronor i månaden.

§ 13.

Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas enligt de närmare

bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar, åt den vid distrikten anställda

personalen äfvensom åt där anställda befattriingshafvares af lägre grad

hos dem boende hustrur och oförsörjda barn.

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

§ 14-

Befattningshafvare å ångfärja.

l:o) Befattningshafvare å statens järnvägar tillhörig ångfärja åtnjuter

arfvode enligt följande stat med däri angifna lägsta och högsta

belopp för år räknadt.

Arfvode

lägst

kr.

högst

kr.

Anmärkningar

Befattningihafmre af högre grad.

Befälhafvare....................................

4,200

5,100

j Befälhafvare åtnjuter för hvarje onkel resa,

\ han tjänstgör, 1 kr. såsom tilläggsarfvode.

Förste och andre styrman åtnjuta för hvarje

Förste styrman och reservbefälhafvare

\ 2,400

3,300

enkel resa, de tjänstgöra såsom befäl-

Öfvermaskinist ..............................

häfvare, 1 krona såsom tilläggsarfvode.

Öfvermaskinist åtnjuter, för hvarje enkel

resa, han tjänstgör, 50 öre såsom till-

Andre styrman ..............................

1,800

2,700

läggsarfvode.

Befattningshafvare af lägre grad.

Andre maskinist..............................

1,800

2,700

Maskinist åtnjuter för hvarje enkel resa,

Tredje styrman .............................

| 1,200

1,800

han tjänstgör såsom öfvermaskinist, 50

Tredje maskinist.........................

öre såsom tilläggsarfvode.

Förhandseldare ..............................

\

Rorgängare....................................

1 840

1,200

Timmerman ..................................

i

Eldare ..........................................

780

1,020

Matros..........................................

720

960

2:o) Befattningshafvare å ångfärja äger uppbära ersättning för

bostad och bränsle jämlikt bestämmelserna i § 9 mom. 3 i detta aflön

ingsreglemente.

3:o) Ifrågavarande personal åtnjuter fri kost ombord enligt de närmare

grunder styrelsen bestämmer.

4:o) Befattningshafvare å ångfärja af lägre grad erhåller beklädnadsersättning

till visst årligt belopp jämte i vissa fall öfverdragskläder in

natura, allt enligt reglemente, som af styrelsen fastställes.

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

5:6) Å ifrågavarande personal tillämpas i öfrigt bestämmelserna för

annan distriktspersonal i detta aflöningsreglemente; dock att dyrortstillägg

icke utgår till befattningshafvare å ångfärja.

1 fråga om arfvodesförhöjning för matros gälla i tillämpliga delar

samma regler, som i § 4 stadgas för befattningshafvare med lägsta

arfvode af 780 kronor.

§ 15.

Hvad i detta reglemente är sagdt om befattningshafvare vid distrikten

gäller jämväl befattningshafvare vid centralverkstaden.

Detta aflöningsreglemente träder i kraft den 1 januari 1908.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 164.

INNEHÅLL.

Sid.

Kommittéernas tillsättande ..................................................................................... 2

Hnfvuddragren af organisationskommitténs betänkande ....................................... 5

Departementschefens yttrande........................................................................ 29

Löneregleringskommitténs betänkande .................................................................. 46

Behofvet af lönereglering...................................................................................... 47

Departementschefens yttrande....................................................................... 48

Inkvarteringsförmånen ......................................................................................... 51

Departementschefens yttrande........................................................................ 72

Beklädnadsförmånen ............................................................................................. 77

Departementschefens yttrande........................................................................ 82

Ortstillägg............................................................................................................... >

Departementschefens yttrande........................................................................ 85

Extra inkomster ................................................................................................... 86

Departementschefens yttrande........................................................................ 96

Ordinarie arfvoden för befattningshafvare vid distrikten .................................... 99

Befattningshafvare af lägre grad........................................................................... >

Arfvoden åt den lägsta arfvodesgruppen s. 99. — Departementschefens yttrande

s. 102. — Organisationsförändringar bland betjäningspersonalen s. 109. — Aflöningar

inom högre betjäningsgrader s. 117. — Departementschefens yttrande s. 128

Befattningshafvare af högre grad........................................................................... 133

förslag till organisationsförändringar s. 133. — Aflöningar s. 141. — Departementschefens

jdtrande s. 157.

Ordinarie arfvoden för befattningshafvare i styrelsen ............................................. 165

Befattningshafvare af lägre grad........................................................................... *

Departementschefens yttrande.................................................................. 169

Befattningshafvare af högre grad........................................................................... 170

Nya och förändrade tjänstebefattningar inom styrelsen s. 170. — Departementschefens

yttrande s. 175. — Utjämning af skiljaktigheterna i afseende å aflöningsförhållanden

mellan tjänstemän i styrelsen och vid distrikten s. 179. — Departementschefens

yttrande s. 182. — Reglering af arbetstiden i styrelsen s. 182. —

Departementschefens yttrande s. 184. — Arfvoden s. 184. — Departementschefens

yttrande s. 199.

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 164. 255

Sid.

Ångfärjans personal................................................................................................ 203

Departementschefens yttrande........................................................................ 200

Aflöningsreglementet ............................................................................................. 207

§ 1 s. 207. — Departementschefens yttrande s. 209. — § 2 s. 209. — § 4 s. 210. —

Departementschefens yttrande s. 212. — § 6 s. 214. — Departementschefens yttrande

s. 215. — § 6 s. 215. — Departementschefens yttrande s. 216. — § 7 s.

216. — Departementschefens yttrande s. 217.

Öfvergångsbestämmelser ....................................................................................... 220

öfvergång på den nya lönestaten........................................................................... »

Aflöningsförhållanden under år 1907 ..................................................................... 222

Departementschefens yttrande........................................................................ 225

Den ekonomiska innebörden af nu förordade förslag ........................................... 226

Löneregleringens inverkan på pensioneringen ...................................................... 230

Departementschefens yttrande........................................................................ 232

Ändringar i instruktionen....................................................................................... »

Departementschefens yttrande........................................................................ 234

Departementschefens hemställan........................................................................... 236

Förslag till aflöningsreglemente för befattningshafvare vid statens järnvägar...... 237

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:242 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för personalen vid statens järnvägar m. m. jämte i ämnet väckta motion a1 i texten