Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken

99 sidor, varav 93 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 93 av 99 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1907:93, Med förslag till lag om ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung1. May.ts Nåd. Proposition N:o 93.

1

N:o 93.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken;

gifven Stockholms slott den 8 mars 1907.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i vissa

delar af 30 kap. rättegångsbalken.

Af rikets hofrätter i ärendet afgifna utlåtanden bifogas.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Albert Petersson.

Bih. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 70 Håft. (N:o 93.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att nedannämnda §§ i 30 kap. rättegångsbalken

skola erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

Har hofrätt i dit instämdt tvistemål förklarat sig obehörig eller

stämningen ogin, skall öfver det utslag klagan föras genom besvär.

Har underrätt i slutligt utslag meddelat beslut af beskaffenhet att,

där det under rättegången gifvits, särskild klagan däröfver varit tillåten,

och varder talan mot det beslut i hofrätten fullföljd i sammanhang med

klagan i hufvudsaken, skall part, som allenast i den sålunda fullföljda

särskilda frågan vill klaga öfver hofrättens utslag, fullfölja sin talan genom

besvär, ändå att målet efter vad till hofrätten inkommit.

3 §.

öfver utslag, hvarigenom hofrätt visat mål åter till underrätt, må ej

klagas; innefattar utslaget pröfning af fråga, som på målets utgång inverkar,

vare dock part berättigad att däremot fullfölja talan i sammanhang

med hufvudsaken, där denna kommer under Konungens pröfning.

Hvad nu är sagdt äge dock ej tillämpning, där hofrätt dömt till

värjemålsed och på den grund visat målet åter.

Har i brottmål. hofrätt, jämte det utslag meddelats, tillika hänvisat

målet till fortsatt handläggning vid annan öfverrätt, skall, i fråga om tid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 03.

3

för klagan öfver det utslag, hvad i 25 kap. 6 § är stadgadt äga motsvarande

tillämpning.

4 §•

öfver hofrätts utslag i fråga, som jämlikt 16 kap. 3 § blifvit från

underrätt fullföljd, må ej klagas, utan så är att hofrätten upphäft beslut,

hvarigenom underrätten förklarat sig behörig att målet upptaga.

5 §•

Mot hofrätts slutliga utslag i vädjadt mål äge part ej fullfölja talan,

när utslaget, i hvad det gått honom emot, rörer enbart penningar eller

sådant, som kan till visst värde i penningar skattas, och värdet af hvad

han tappat uppenbarligen icke öfverstiger två tusen daler. År målet sådant,

att enligt 25 kap. 1—5 §§ talan skolat i hofrätten fullföljas genom besvär,

varde frågan om parts rätt att söka ändring i hofrättens utslag så bedömd,

som om målet genom besvär inkommit till hofrätten.

6 §.

I brottmål, som fullföljts i hofrätt eller blifvit dess pröfning underställdt,

må ej ändring i hofrättens slutliga utslag sökas utom i dessa fall:

l:o) Tilltalad äge fullfölja talan, där han för brott, som i lagen är

belagdt med dödsstraff, straffarbete, fängelse, afsättning eller mistning af

ämbete på viss tid, blifvit sakfälld eller under framtiden ställd.

2:o) Målsägande vare tillåtet föra klagan, där hans talan afser ansvar

för brott, som i lagen är belagdt med dödsstraff, straffarbete eller

afsättning.

3:o) I afseende å ansvar för brott af beskaffenhet, som i 2:o) sägs,

må, där brottet ej är sådant, att det allenast af målsäganden åtalas må,

justitiekanslern förordna om fullföljd af talan, när synnerliga skäl därtill

äro.

4:o) Har part dömts till böter eller vite eller har utslaget eljest gått

honom emot rörande penningar eller sådant, som kan till visst värde i

penningar skattas, äge parten fullfölja talan, såvidt ej uppenbart är, att

sammanlagda värdet af hvad han tappat icke öfverstiger två tusen daler.

För allmän åklagare skall det värde beräknas med hänsyn allenast till

honom ådömd ansvars- eller ersättningsskyldighet; och må han ej heller

söka ändring i annat hänseende än nu är sagdt,.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 93.

5:o) Part må föra klagan, när utslaget gått honom emot beträffande

något, som icke angår ansvar och ej kan i penningar skattas.

Genom hvad nu är stadgadt göres ej rubbning i den åtalsrätt, som

Riksdagens justitieombudsman tillkommer.

7 §•

År enligt 5 eller 6 § parts rätt att fullfölja talan beroende på värdet

af något, hvarom dömdt blifvit, må vid beräkning af det värde hänsyn

icke i något fall tagas till rättegångskostnad.

Har genom hofrätts utslag värjemålsed blifvit part ålagd, äge han i

utslaget söka ändring utan hinder af hvad i 5 och 6 §§ är stadgadt om

inskränkning i rätt att fullfölja talan.

8 §•

öfver hofrätts utslag i fråga, hvarom i 16 kap. 10 § förmäles och

som blifvit från underrätt fullföljd, må ej klagas, utom af den, som dömts

till fängelse eller böter, mer än två tusen daler, eller i fall fullmäktig

blifvit skild från fullmäktigskapet eller hofrätt fastställt beslut, hvarigenom

kvarstad eller skingringsförbud eller annan därmed jämförlig åtgärd

beviljats eller yrkande om häfvande af sådan åtgärd ogillats.

Har underrätt meddelat föreskrift om någons häktande eller kvarhållande

i häkte eller hämtande till rätten, och varder det beslut af hofrätten

upphäfdt, vare ej klagan öfver hofrättens utslag tillåten. Ej heller

må klagan föras öfver hofrätts utslag i fråga, som enligt 16 kap. 12 §

dragits under hofrättens pröfning.

9 §•

I mål, som blifvit i hofrätt fullföljdt eller dess pröfning underställdt,

vare ej tillåtet emot hofrättens utslag fullfölja talan allenast beträffande

rättegångskostnad.

10 §.

Har hofrätt i där anhängig! mål under rättegången meddelat beslut

af beskaffenhet, som i 16 kap. 10 eller 11 § sägs, skall talan mot beslutet

föras genom besvär; är beslutet meddeladt i det slutliga utslaget, skall i

fråga om sättet för fullföljd af talan hos Konungen hvad för hvarje fall

finnes i 25 kap. 5 § stadgadt om klagan öfver underrätts beslut i sådan

Tåga äga motsvarande tillämpning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 93.

5

I fråga om beslut, som i annat fall, Ten nu är sagdt, blifvit af hofrätt

i där anhångigt mål under rättegången meddeladt, skall hvad i 25

kap. 7 § är angående där omförmäla beslut föreskrifvet äga motsvarande

tillämpning.

11 §•

Då hofrätt meddelar utslag eller beslut, skall hofrätten tillika pröfva,

huruvida part må däremot omedelbarligen fullfölja talan. År partens rätt

till klagan beroende på uppskattning af något, hvarom dömdt blifvit, skall

vid hofrättens pröfning därutinnan bero.

Finnes parten till fullföljd berättigad, skall i utslaget eller beslutet

gifvas tillkänna, huruvida han skall fullfölja talan genom revisionsansökning

eller genom besvär; och varde jämväl angifvet, där talan skall fullföljas

genom revisionsansökning, huru missnöje skall i hofrätten anmälas,

samt, i annat fall, inom hvilken tid och hvarest besvär skola inlämnas.

Hvad hofrätten sålunda föreskrifver skall i fråga om sättet för fullföljd af

talan lända till efterrättelse.

I mål, där någon hålles häktad, skall utslag eller beslut, hvarom nu

är sagdt, ofördröjligen genom hofrättens föranstaltande delgifvas den häktade,

där det ej blifvit för honom muntligen afsagd!.

16 §.

Part, som rätteligen anmält missnöje med hofrättens utslag, skall

före klockan tolf å fyratiofemte dagen från den dag, då utslaget gafs, inställa

sig i Konungens nedre justitierevision samt dit ingifva revisionsinlaga.

Vid inlagan foge han ej allenast revisionsskilling, sex hundra daler,

utan ock öfverklagade utslaget jämte bevis om anmäldt missnöje samt underrättens

protokoll i målet, såvidt deras insändande ej åligger hofrätten, så

ock de hos hofrätten förda protokoll. Har i mål, däri flere äga gemensam

talan, en af dem eidagt revisionsskilling, galle det äfven för medpart, som

rätteligen anmält missnöje.

Från erläggande af revisionsskilling njute sökanden befrielse, där

han, före utgången af den för inställelse stadgade tid, med intyg af Konungens

befallningshafvande eller underrätten eller häraclshöfdingen eller borgmästaren

eller kronofogden eller, i mål från Norrbottens eller Västerbottens

läns lappmark, länsmannen eller lappfogden i den ort, där sökanden har

sitt hemvist, styrker, att sökanden icke äger tillgång till gäldande af revisionsskillingen

eller efter dess utgifvande skulle sakna nödtorftigt uppehälle.

Sökes hos någon af de myndigheter nu sagda äro sådant intyg, som här

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

afses, och äro ej sökandens'' förmögenhetsvillkor myndigheten kunniga;

uppdrage då åt trovärdig man att därom hålla undersökning, och gifve

sedan intyg, där det pröfvas kunna ske
Kronan

vare ock fri från erläggande af revisionsskilling.

22 §.

Gör Konungen ändring i hofrätts utslag i tvistemål, som blifvit till

hofrätten instämdt, eller varder i annat genom revisionsansökning fullfölj dt

mål ändringssökandet i allo eller i hufvudsakliga delar bifallet, förordnar

Konungen tillika, att sökanden äger återbekomma nedsatt revisionsskilling.

Gifves ej sådant förordnande, skall revisionsskillingen tillfalla Kronan.

Menar part, som nedsatt revisionsskilling, att enligt lag talan skolat

fullföljas genom besvär, eller att af annan orsak revisionsskilling rätteligen

ej skolat af parten gäldas, äge han, intill dess målet blifvit afgjordt, hos

Konungen framställa yrkande om afgiftens återfående.

24 §.

Hvad i 25 kap. 10 § är för där afsedt fall stadgadt skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om klagan öfver utslag, som af hofrätt meddelats;

och galle i ty fall icke hvad i 5, 6 och 9 §§ i detta kap. är stadgadt

om inskränkning i parts rätt att fullfölja talan.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1907; dock att i fråga

om fullföljd af talan mot hofrätts utslag eller beslut, som tidigare meddelats,

äldre lag skall äga tillämpning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

7

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regent en i statsrådet

å Stockholms slott fredagen den 6 oktober 1905.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lundeberg,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Wachtmeister,

Statsråden: Hammarskjöld,

Albert Petersson,

Lindman,

Berg,

WlDÉN,

Staaff,

Alfred Petersson,

Biesért.

Chefen för Justitiedepartementet statsrådet Berg anmälde inom

Justitiedepartementet upprättade förslag dels till lag om ändrad lydelse af

30 kap. rättegångsbalken dels ock till lag om ändring i vissa delar af

skiftesstadgan. Härefter anförde departementschefen:

Högsta Domstolens växande arbetsbörda föranledde år 1897 en ökning

af justitierådens antal från 16 till 18. Härigenom kunde den tid af

året Högsta Domstolen arbetar å två afdelningar ökas med omkring åtta

veckor, hvilken ökning då antogs vara tillräcklig för att hindra uppkomsten

af ytterligare balans. Därjämte bestämdes att Högsta Domstolen, då

den med hänsyn till antalet balanserade mål fann sådant nödigt, ägde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

under sammanlagdt sex veckor af året arbeta å ytterligare en afdelning.

Detta kan ske därigenom att två af afdejningarna besättas med endast

fem justitieråd. Af denna redan då såsom nödfall betecknade utväg har

Högsta Domstolen alltjämt begagnat sig; men trots detta har balansen,

som vid 1901 års slut nedgått till 1,106 mål, däraf 631 revisionssaker,

sedermera åter ökats så att densamma vid 1904 års slut utgjorde

1,761 mål, däraf 924 revisionssaker. Det befanns på grund häraf nödvändigt

att ånyo tillgripa åtgärder för ökande af Högsta Domstolens arbetsprodukt

och enligt lagen den 20 juni 1905 kommer Högsta Domstolen

att från den 1 november 1905 intill 1908 års utgång utgöras af tjuguett

justitieråd och tiden för Högsta Domstolens tjänstgöring å den tredje afdelningen

att utsträckas från sex till tjugufem veckor årligen. Det antogs

att härigenom Högsta Domstolens arbetsprodukt skulle ökas med omkring

300 mål årligen och att såsom följd häraf, samt under förutsättning att

redan under tiden för den utsträckta tjänstgöringen å tre afdelningar

tillströmningen af mål till följd af vidtagna lagändringar minskats, balansen

skulle till 1908 års slut kunna nedbringas till någorlunda lämplig

storlek. Efter sistnämnda tidpunkt skall antalet justitieråd, i den mån

sådant i följd af inträffade ledigheter kan ske, nedbringas till aderton och

under tiden, intill detta skett, tiden för tjänstgöring å tre afdelningar

lämpas efter befintliga arbetskrafter.

Full enighet torde råda därom att Högsta Domstolens tjänstgöring å

tre afdelningar är en utväg, som endast tillfälligtvis får komma till användning.

Enhet i rättsskipningen blir svårare att upprätthålla i den mån

ledamöternas och afdelningarnas antal ökas. Ett litet land kan heller icke

alltid påräkna tillgång till ett tillräckligt antal framstående domare för att

på det värdigaste sätt fylla en alltför talrik Högsta Domstol. Förutsatt

att ett större antal domare innebär en borgen för en allsidigare pröfning

af målen, kan det ur rättssäkerhetens synpunkt synas mindre tillfredsställande

att en af Högsta Domstolens afdelningar blifver sammansatt af

allenast fem ledamöter. Det är därför af största vikt tillse att Högsta

Domstolens arbetsbörda nedbringas därhän att densamma kan medhinnas

under de sammanlagdt sjuttiosex arbetsveckor, hvarunder ''Högsta Domstolen

med aderton ledamöter arbetar å två fulltaliga afdelningar.

Emellertid vore det önskvärdt, om Högsta Domstolens arbetsbörda

kunde (Härutöfver ytterligare lättas så att, på sätt från Högsta Domstolens

sida jämväl framhållits, »tjänstgöringen lämnade justitieråden mer tid

att gifva besluten en fylligare och mera uttömmande motivering än nu

kunde vara fallet och Högsta Domstolen sålunda sattes i tillfälle att fylla

sin viktiga uppgift att värna om enhet och konsekvens i lagtolkning och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 03. !)

rättsskipning samt därigenom erbjuda allmänheten den säkra ledning vid

bedömande af förekommande rättsförhållanden, som för samfärdselns tryggande

och rättstvisters undvikande voi*e af nöden».

Då man söker efter utvägar att minska Högsta Domstolens arbetsbörda,

ligger den tanken närmast att helt eller delvis befria Högsta Domstolen

från densamma nu åliggande befattning med granskning af lagförslag

samt afgifvande af yttranden i ansökningsärenden. Lagföredragning

har upptagit under åren 1899—1903 omkring 9 arbetsveckor årligen och

enligt från Nedre Revisionen inkomna uppgifter har under År 1904 för

Högsta Domstolens befattning med nådemål och andra ansökningsärenden

åtgått en tid af omkring 5 veckor. Det vore således en väsentlig, ehuru

visserligen icke tillräcklig, lättnad, som skulle beredas Högsta Domstolen,

om den befriades från dessa för dess egentliga uppgift främmande ämnen,

helst i betraktande af det hemarbete laggranskningen medför för de däri

deltagande justitieråden. Frågan härom kan emellertid icke för närvarande

erhålla sin lösning, emedan upphörandet af Högsta Domstolens befattning

med lagförslag och nådeansökningar icke kan ske utan ändring af grundlag.

Härtill kommer att beträffande vissa lagärenden torde kunna ifrågasättas

att öfverflytta befattningen med dem å en s. k. regeringsrätt, därest

en sådan, efter nu pågående utredning, kommer till stånd.

Om således på dessa vägar ingen minskning i Högsta Domstolens

arbetsbörda kan under de närmaste åren vinnas, torde det vara så mycket

nödigare att med allvar gripa an den utväg, som återstår, nämligen att

minska de till Högsta Domstolen fullföljda målens antal genom att inskränka

den nu nästan obegränsade rätten att hos Konungen söka ändring.

Af sådana inskränkningar känner vår nuvarande rätt endast förbud att

från hofrätt fullfölja lagsökningsmål och förbud för allmän åklagare att

hos Konungen fullfölja talan utan justitiekanslerns förordnande; härtill

komma stadgandena om revisionsskilling, hvilka äfven verka till minskning

af de fullföljda målens antal. Att öka eller skärpa dessa inskränkningar

är för visso icke något i och för sig önskvärdt, men erfarenheten från

andra länder visar att förr eller senare kommer en punkt i utvecklingen,

då förhållandena påkalla sådana inskränkningar för att därigenom råda

bot på det större onda, som utgöres af den högsta instansens öfverhopande

med arbete.

Icke ens i Danmark och Norge har man trots de mindre förhållandena

kunnat undvara sådana inskränkningar. I mål om förmögenhetsrättsliga

anspråk må talan till högsta instansen ej fullföljas med mindre

föremålet för tvisten har ett värde: i Danmark af 200 kr. och i Norge af

1,000 kr. Från fullföljd redan till inellaninstansen äro uteslutna mål

Bih. till Rilcsd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 70 Hälft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

rörande värde, som understiger: i Danmark 20 kr. och i Norge 32 kr.

Ehuru i Danmark tillströmningen af mål till Höiesteret torde motverkas

af tvånget för part att där företrädas af advokat och af den höga kostnadsersättning,

som lärer ådömas den tappande parten, har man emellertid

ansett sig icke kunna stanna vid bestående inskränkningar i fullföljdsrätten.

Enligt Udkast til Lov om den borgerlige Retspleje af 1899 äro alla de mål,

som i första instans behandlas af underrätterna och i andra instans af

landsrätterna, uteslutna från fullföljd till högsta instans. Sådana mål äro

de som röra förmögenhetsrättsliga anspråk ej öfver 400 kr., servitut och

partiel nyttjanderätt, växlar och vissa andra obligationer, äktenskapssaker

och barnuppfostringsmål. Andra mål gå till landsrätt såsom första

instans och fullföljden därifrån till högsta instans är fri endast med den

inskränkning att frågor om rättegångskostnad och processuella straff icke

få fullföljas utan sammanhang med hufvudsaken. Det danska förslaget

känner således icke för något mål mer än två instanser.

I Tyska riket gå mål, som röra förmögenhetsrättsliga anspråk ej

öfver 300 mark äfvensom vissa andra mål såsom hyrestvister, tvister mellan

husbonde och tjänstefolk eller mellan arbetsgivare och arbetare m. fl. i

första instans till Amtsgericht och fullföljas till Landgericht. Men vidare

fullföljd af dessa mål är utesluten. Andra mål kunna däremot fullföljas

till högsta instansen (Reichsgericht), dock med den betydande inskränkning

att i tvister om förmögenhetsrättsliga anspråk värdet af det,

hvarom talan fullföljes (Beschwerdegegenstand), skall öfverstiga 2,500

mark. Härtill har beloppet bestämts genom lag i juni 1905, sedan

förut stadgade gräns af 1,500 mark visat sig medföra för stor tillströmning

af mål.

T Danmark och Norge kan saken i högsta instans pröfvas ungefär i

samma fullständiga omfattning som hos oss. Beträffande andra länder däremot

gäller att den pröfning af de fullföljda målen, som äger rum i

högsta instans, är strängt begränsad och, ehuru reglerna härför växla,

kan man säga att i allmänhet blott rättsfrågor komma under den högsta

instansens pröfning, hvilken således är inskränkt till frågorna om processen

blifvit förd i laga former och om den öfverklagade domen stöder sig på

rätta lagrum och om dessa blifvit på det föreliggande fallet rätt tilllämpade.

Medan i germanska länder den högsta instansen äger att, om

den flnner underrätts rättstillämpning oriktig, själf gifva annan dom i

målet, har man i Frankrike och Italien endast tillerkänt den högsta instansen

befogenhet att, om den ogillar den rättstillämpning, som skett,

kassera underrättens dom och förvisa målet till nytt afdömande af lägre

domstol. Då med detta förfaringssätt den tid handläggningen af hvarje

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

11

mål kräfver i högsta instans betydligt inskränkes, har man i dessa länder

kunnat lämna rätten att söka kassation, d. v. s. fullfölja mål till högsta

instans, nästan obegränsad. Likväl har man nödgats föreskrifva vissa

prestanda, hvilka skola af kassationssökanden fullgöras. Sålunda fordras

i Frankrike att sökanden deponerar 150 francs, hvilka, i händelse kassation

ej beviljas, jämte ytterligare lika stort bötesbelopp tillfalla staten;

motparten får 150 francs i skadestånd samt ersättning för sina kostnader.

I Italien fordras deposition af från 25 till 150 lire, beroende på hvilken

domstols beslut, som sökes kasseradt; beloppet förverkas, därest ansökningen

om kassation ej bifalles.

Jämte uttryckliga lagbestämmelser, som inskränka eller hindra fullföljden

af mål till högsta instansen, torde i andra länder med undantag

af Danmark och Norge, där förfarandet i civila mål icke framter så

stora olikheter med det gällande svenska, hela anordningen af processen:

med förfarandets tyngdpunkt förlagd till första instansen, med advokattvång

samt fordran på muntlighet och omedelbarhet jämväl i öfverrätt

verka till minskning af antalet fullföljda mål. Särskildt är detta förhållandet

där, hvarest man såsom i Österrike lyckats anordna processen så att den,

med alla garantier för ett riktigt afgörande, medger stor snabbhet i rättsskipningen.

Härigenom bortfaller nämligen den frestelse till talans fullföljande,

som ligger i den vissa utsikten att under åratal draga ut på tvisten.

Hvad brottmål beträffar gäller i utlandet såsom allmän regel att

frågan, om den tilltalade är skyldig eller ej, icke kommer under pröfning

i högsta instansen. Regeln gäller icke blott sådana mål, hvari skuldfrågan

varit hänskjuten till jury, utan äfven sådana mål, som afgjorts

utan medverkan af jury. Så i Norge, där därjämte är stadgadt att i

fråga om straffmätning äger Höiesterét göra ändring endast om ett lagbud

är oriktigt tillämpad! eller det ådömda straffet står i uppenbart missförhållande

till förbrytelsen.

I Tyska riket äro helt och hållet uteslutna från fullföljd till högsta

instans (Reichsgericht) mål, hvilka icke medföra högre straff än 600

mark böter eller 3 månader fängelse. Gröfre brott, för hvilka straffet

icke går öfver 5 år tukthus eller hvilka begåtts af personer under 18 år,

äfvensom vissa vanligast förekommande ännu gröfre brott afdömas af kollegiala

underrätter, från hvilka talan kan fullföljas till högsta instansen,

om revisionsansökning göres med åberopande af någon bestämmelse i

rikslagstiftningen. Annars fullföljes målet till domstol, motsvarande våra

hofrätter. Andra gröfre brott bedömas i första instans af jurydomstolar

och efter revisionsansökning af Reichsgericht. Den pröfning, som efter

revisionsansökning äger rum, år liksom i civila mål inskränkt till frågan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 03.

om målet blifvit behandladt och bedömdt med riktig tillämpning af rätta

lagrum.

Enligt fransk rätt står äfven i brottmål rätt öppen att söka kassation

af alla i sista instans fällda utslag. Samma är förhållandet i Italien.

Det åligger kassationssökanden, om han ej är dömd för gröfre brott,

att deponera visst belopp: i Frankrike 150 francs, i Italien ej öfverstigande

150 lire, hvilket belopp, därest ansökningen icke bifalles, är förverkadt

till statskassan.

Äfven för äldre svensk rättsuppfattning är uteslutandet af ringare

mål från fullföljd från en instans till annan ej så främmande, som man

numera i allmänhet synes benägen antaga. Från de först genom förordningen

d. 18 april 1849 upphäfda kämnersrätterna vädjades till rådstufvurätt;

i Stockholm dock endast om hufvudsaken hade högre värde än 30

daler. För städerna Arboga, Falun, Göteborg, Norrköping och Jönköping

gällde enligt särskilda för dessa städer under tiden från 1620 till 171 o

utfärdade privilegier en appellationssumma af 50 daler. Från rådstufvurätt

var enligt 25 kap. 16 § rättegångsbalken i dess ursprungliga lydelse

ej tillåtet vädja till hofrätt där ej hufvudsaken gick öfver 50 dalers

värde. För vissa städer gällde en betydligt högre summa appellabilis

nämligen för:

Göteborg (1621, 1716)......

Stockholm (1636, 1694, 1766) . .

Halmstad (1648)........

Kalmar (1650).........

Kristianstad (1660).......

Landskrona (1663) .......

Marstrand (1664)........

Uddevalla (1664)........

Helsingborg (1664).......

Karlskrona (1680)........

Gefle (1728)..........

1000 svenska daler

300 daler s. in.

300 » » »

100 » » >

300 » » »

500 » » »

200 riksdaler

150 daler s. m.

150 » » »

1000 > k. in.

200 » s. m.

Mot lagmans dom var vad till hofrätt tillåtet endast om hufvudsaken

steg öfver 50 daler eller tvisten rörde något, som till visst värde i penningar

ej utsättas kunde. I tvistemål, som fullföljdes från konsistorium

minus i Uppsala till konsistorium majus, var summa appellabilis 45 daler

(1655) och för fullföljd från större konsistoriet till hofrätt bestämdes 1750

motsvarande belopp till 100 riksdaler.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 93. 13

Att sådana stadganden vid tiden för tillkomsten af 1734 års lag

inneburo en afsevärd inskränkning i fullföljdsrätten framgår däraf att

priset å en tunna råg, enligt hvad en förordning af den 18 dec. 1733

gifver vid handen, nämnda år rört sig mellan 3 V2 och 6 daler s. m. Dessa

inskränkningar förlorade väl betydelse i deri mån penningevärdet föll, men

att de ansågos värda att upprätthållas synes, bland annat, däraf att Kungl.

Magt ännu i bref till Göta hofrätt den 14 nov. 1829 förklarade att, äfven

sedan kämnersrätten i Uddevalla blifvit indragen, summa appellabilis från

rådstufvurätten därstädes skulle utgöra det dittills stadgade beloppet 50

riksdaler banko.

Jämte dessa lagstadgade förbud att till konungen fullfölja vissa mål,

hvilka fullständigt bortföllo först genom förordningen den 18 april 1849,

innehöll 1734 års lag ytterligare en rad bestämmelser verkande till minskning

af antalet i justitierevisionen fullföljda mål. Revisionsskillingen af

200 daler torde motsvara i våra dagars värden minst 500 kronor; härtill kom

skyldighet för revisionssökanden att ställa borgen för kostnad och skada

samt att fullgöra hofrättens dom; och för styrkande af fattigdom eu invecklad

procedur med skyldighet i visst fall att träda i fängelse till sakens

slut. Äfven de långa afstånden och dåliga kommunikationerna försvårade

tillträdet till sista instansen. Den pröfning, som där i civila mål ägde

rum, var också inskränkt till det processmaterial, som redan förelegat i

hofrätten, så länge det lagstadgade förbudet mot förebringande af ny

bevisning hos Konungen upprätthölls. I brottmål ägde endast den till straff

dömde fullfölja talan och han hade skyldighet att nedsätta ådömda böter,

skadestånd och rättegångskostnad.

Äfven dessa hinder och inskränkningar hafva emellertid helt bortfallit

eller förlorat i betydelse. Det befanns därför nödigt i sammanhang

med 1901 års fullföljdslag, hvarigenom alla andra prestanda än revisionsskilling

borttogos, att höja denna till 150 kronor och att i brottmål återinföra

förbudet för allmän åklagare att fullfölja talan, dock med rätt

för justitiekanslern att, när anledning därtill förekom, förordna om

fullföljd.

Då, på sätt redan är omförmäldt, dessa medel icke varit nog verksamma

att förekomma Högsta Domstolens öfverhopande med mål, låter sig

tanken på ytterligare steg i samma riktning icke längre afvisas. Det

medel att minska den högsta instansens arbete, som kunde ligga i att

för dess pröfning förbehålla endast rättsfrågan, medan beträffande sakfrågan

finge vid hofrättens pröfning bero, lärer ej låta sig genomföras utan i

sammanhang med en fullständig omgestaltning af domstolsförfarandet i de

lägre instanserna. Ej heller torde ett återinförande af förbudet mot före
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

bringande af ny bevisning i sista instansen vara att förorda utan att samtidigt

förfarandet i underrätterna erhölle en förändrad anordning ägnad

att motväga det ingrepp i rättssäkerheten, som ett sådant förbud eljest

kunde medföra. Återstå då utvägarna att från fullföljd utesluta vissa mål

eller viss talan samt att genom höjande af revisionsskillingen eller i fall,

då sådan ej är förskrifven, dess ersättande med en afgift lagd å klagande

part, som ej vinner ändring, söka afskräcka från fullföljd af ohemula anspråk.

I stället för att anlita ett af dessa medel i en utsträckning, som

skulle visa sig tillräckligt verksam, torde det finnas mera med billighet

öfverensstämmande att låta de särskilda medlen, med varsamhet använda,

samverka till det afsedda ändamålets vinnande.

Då det gäller att uppdraga gränslinien mellan till fullföljd berättigade

och därifrån uteslutna mål, torde man böra utgå från att i mål, som

röra rättigheter, hvilka hufvudsakligen äga annat än förmögenhetsrättsligt

värde, det icke bör betagas part rätten att ännu i sista instans göra sitt anspråk

gällande. Till dessa mål höra till exempel sådana, hvari fråga är om

äktenskaps upplösning, om af äktenskap härflytande icke enbart förmögenhetsrättsliga

rättigheter och skyldigheter, om härstamning, om omyndighet.

Beträffande andra civila mål, hvilka, såsom det i förslaget uttryckes,

röra penningar eller något, som kan till visst värde i penningar sättas, torde

det möta mindre betänklighet att, när ett offentligt intresse fordrar det, inskränka

parts rätt att till sista instans fullfölja sitt anspråk. Särskildt

torde detta gälla om man, såsom i förslaget afses, icke utsträcker förbudet

mot fullföljd af talan i civila mål till andra än sådana, i hvilka, med

hänsyn till den jämförelsevis ringa utsikten att vinna ändring, sakens värde

knappast kan sägas stå i rimligt förhållande till sammanlagda beloppet af

hvad sökanden, om han icke vinner ändring i sista instans, har att vidkännas

i revisionsskilling samt till gäldande af egna och motpartens ofta

betydliga rättegångskostnader. Mot antagandet, att ett sådant förbud skulle

företrädesvis drabba i ekonomiskt afseende mindre lyckligt lottade parter,

torde kunna invändas att, medan en fattig, som tappat i hofrätten, ofta

måste underlåta att fullfölja talan för att icke ådraga sig de därmed förenade

kostnaderna, hans rikare motpart, om han tappat, icke har samma

anledning att låta nöja sig med hofrättens dom. Förbudet skulle således

snarast vara ägnadt att utjämna förhållandet genom att beröfva den

rikare ett faktiskt företräde.

I de civila mål, hvari föremålet för tvisten icke är af beskaffenhet

att kunna till visst värde i penningar sättas eller där sakens värde går

öfver summa revisibilis, har man i revisionsskillingen eu motvikt mot partens

benägenhet att till sista instans fullfölja talan. Erfarenheten visar

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ''Jo.

emellertid att revisionsskillingen, sådan den nu är bestämd, ieke i tillräcklig?

ulan förekommer onyttigt ändringssökande. Om eu afsevärd förhöjning

af beloppet vidtoges t. ex. till 500 kronor, skulle därigenom tillskapas

ett nästan oöfverstigligt hinder för fullföljd af en hel del mål,

hvaremot med afseende å mål rörande mycket stora värden revisionsskillingen

ändock knappast fyllde sitt ändamål att innebära en kraftig maning

till parten att icke utan goda skäl söka ändring i liofrättens dom. En

lösning af dessa svårigheter har man i förslaget trott sig finna genom att

ställa revisionsskillingens belopp i lämpligt afvägdt förhållande till sakens

värde. Såsom en beaktansvärd fördel framstår att den progressiva skalan

medger att revisionsskillingens nuvarande belopp, hvilket sä nyligen blifvit

fastställdt, kan lämnas orubbadt för ett stöld antal mål.

I fråga om skiftesmålen, hvilka nu från ägodelningsrätt fullföljas

omedelbart hos Konungen, föreslås i särskild lag om ändring i vissa delar af

skiftesstadgan, att desamma skola fullföljas i hofrätt och att klagan därifrån

må vara tillåten till Konungen utom i mål rörande ägostyckning.

Då i mål af sistnämnda beskaffenhet rättsfrågor sällan förekomma

och i alla händelser icke äro af den betydelse och omfattning,

som de stundom i de egentliga skiftesmålen förekommande, har betänklighet

icke ansetts möta att i ägostyckningsmålen låta bero vid hofrättens

beslut.

Af utsökningsmål stanna nu lagsökningsmålen i hofrätt. Någon

ytterligare inskränkning i fullföljdsrätten har icke föreslagits. Denna underlåtenhet

beror dels därpå att det visat sig förenadt med vida större svårigheter

att beträffande dessa mål uppdraga gränser för fullföljdsrätten, än

förhållandet är i fråga om de egentliga tvistemålen, dels därpå att utsökningsmål,

hvilka i jämförelsevis ringa omfattning fullföljas till Konungen

och således icke väsentligt bidraga till Högsta Domstolens arbetsbörda, likväl,

då de förekomma, merendels erbjuda svårlösta lagtolkningsfrågor.

Samma skäl tala jämväl för att lämna orubbad fullföljdsrätten i

öfriga civila besvärsmål.

En inskränkning af antalet till Konungen fullföljda brottmål är

däremot oafvislig. Föga betänklighet torde därvid möta att kringskära

allmän åklagares och målsägandes rätt att söka ändring i hofrätts utslag.

Däremot när det gäller förbud för en till straff dömd att därifrån söka befrielse,

är mera varsamhet af nöden. För att urskilja de ringare brott, med

afseende hvarå sådant förbud kunde genomföras, ligger närmast att låta den i

hvarje särskildt fall ådömda straffsatsen vara bestämmande, till exempel från

fullföljd utesluta mål, hvari icke ådömts annat straff än böter. Detta

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

möter emellertid den betänklighet att, sådana brott, i hvilkas straff skala, jämte

böter, ingår fängelse eller straffarbete, måste anses svårare än sådana, hvilka

icke kunna beläggas med strängare straff än böter, och att vid de förra

vanligen i den allmänna föreställningen häftar något särskilt vanhedrande.

Det torde därför icke böra betagas en person, som dömts, låt vara, till

böter för sådant mera vanhedrande brott, den möjlighet att visa sig saklös,

som kan ligga i rätten att till tredje instans fullfölja sin talan. Den

ådömda straffsatsen såsom afgörande för rätten till fullföljd skulle också

till en viss grad lämna till domstolens bestämmande parts rätt att söka

ändring. Blotta skenet af något sådant torde böra undvikas.

I förslaget har därför valts utvägen, att låta den latitud, inom hvilken

straff för brottet kan ådömas, vara bestämmande, och från fullföljd

hafva uteslutits endast mål, hvari fråga är om brott, därå ej annat straff

än böter kan följa. Från Högsta Domstolens sida hade uttalats att betänklighet

ansågs icke böra möta att, med undantag för de fall, då någon

är af hofrätt dömd till urbota straff, låta vid hofrätts utslag bero i mål

angående förseelser, som falla utom området för grundlag, allmän strafflag,

strafflagen för krigsmakten och strafflagen för präster. Från hvad sålunda

förordats skiljer sig förslaget därigenom att, å ena sidan, fullföljd

af talan medgifves en till böter dömd, om förseelsen är sådan att därå

kan följa urbota straff, och, å andra sidan, från rätt till fullföljd undantag^

de förseelser enligt grundlag och allmän strafflag, å hvilka endast

böter kan följa. Dessa förseelser kunna nämligen icke öfver hufvud anses

vara af svårare beskaffenhet än de icke urbota förseelserna enligt andra

författningar. Beträffande krigsrättsmålen råder det särskilda förhållande,

att de i de lägre instanserna behandlas af domstolar, hvilka hafva en från

de allmänna domstolarna afvikande organisation. Då af den för revision

af krigsrättslagstiftningen förordnade kommitté framställts förslag om förändrad

organisation af förstnämnda domstolar, torde frågan om inskränkning

i rätten att i krigsrättsmål fullfölja talan till Konungen icke böra

komma under pröfning utan i sammanhang med kommitténs förslag. Hvad

strafflagen för präster angår upptager densamma icke något brott, i hvars

latitud ingår endast bötesansvar. Regeln att fullföljd af talan i bötesmål

är utesluten har emellertid ansetts böra inskränkas att gälla endast

då sammanlagda beloppet af hvad i hufvudsaken ålagts parten att i penningar

utgifva icke öfverstiger den för revisionssaker gällande summa

revisi bilis.

Enligt statistiska undersökningar, som verkställts inom justitiedepartementet

rörande beskaffenheten af de under åren 1902—1904 afgjorda

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-M Nåd. Proposition N:o 93.

17

målen, skulle af revisionssaker omkring 25 procent och af brottmål omkring

28 procent fallit under de föreslagna förbuden mot fullföljd. Den

lättnad i Högsta Domstolens arbetsbörda, som utgallringen af dessa mål

skulle medfört, torde kunna beräknas för revisionssakerna till omkring

åtta arbetsveckor och för brottmålen till omkring fyra veckor. För beräknande

af den verkan revisionsskillingens höjande kan medföra saknas

däremot hvarje hållpunkt. För att icke utsätta sig för faran af en mera

betydande missräkning torde man icke böra antaga att däraf skall föranledas

större minskning i de inkommande målens antal än som motsvarar

två veckors arbete för Högsta Domstolen. Lika litet låter sig beräkna

hvad verkan ofvan omförmälda förändringar med afseende å fullföljden

af skiftesmål medför för Högsta Domstolens arbetsbörda. Under antagande

att skiftesmålens antal skulle reduceras till hälften, skulle för Högsta

Domstolen inbesparas omkring tre arbetsveckor.

Äfven om förhållandena skulle visa sig svara mot dessa beräkningar,

hvilkas osäkra beskaffenhet icke kan nog skarpt betonas, skulle lättnaden

i Högsta Domstolens arbetsbörda likväl icke kunna uppskattas till mer än

omkring sjutton veckor. Då det antal mål, hvarmed under hvart af de

senaste åren balansen ökats, skulle för att under året afgöras kraft omkring

tolf arbetsveckor, återstår således till verklig lättnad för Högsta

Domstolen endast omkring fem veckors arbete. Äfven efter förslagets

genomförande skulle således de inkommande målen för sitt afgörande

kräfva icke blott de sjuttiosex veckor Högsta Domstolen med aderton ledamöter

skall arbeta å två afdelningar, utan därutöfver minst en vecka af

den tredje afdelningens arbete.

Häraf torde framgå att det är långt från att de föreslagna förändringarna

i 30 kap. rättegångsbalken och i skiftesstadgan motsvara behofvet

af minskning i Högsta Domstolens arbetsbörda. Men om denna ytterligare

lättas, såsom föreslagits, genom väsentlig minskning af lagföredragningen

samt genom upphäfvande af Högsta Domstolens nuvarande befattning

med ansökningsärenden, torde likväl för eu tid framåt vara åvägabragdt

ett drägligt förhållande mellan antalet inkommande och afgjorda

mål. Till sist torde böra anmärkas att i den mån de nu ifrågasatta medlen

icke komma till användning eller använda icke visa sig motsvara de

förväntningar man på dem ställer, lärer en förhöjning af summa revisibilis

blifva nödvändig. Af förut omförmälda statistiska undersökningar synes

framgå att eu höjning till 1,500 kronor skulle motsvara en besparing af

inemot tre arbetsveckor.

Bill. till Riksd. Prot 1907. 1 Sami. 1 Afd. 70 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

De fureslagna inskränkningarna i fullföljdsrätten hafva kraft så stora

rubbningar i 30 kap. rättegångsbalken att det synts lämpligt att, oaktadt

vissa §§ kunnat lämnas orörda, låta förslaget omfatta hela detta kapitel.

De första sex §§ hafva bibehållit sin nuvarande lydelse endast med

den förändring att 4 och 5 §§ förenats till en ny 4 § och nuvarande 6 §

erhållit nytt nummer o.

En ny 6 § har inskjutits och innehåller hufvudstadgandet rörande

rätt att i tvistemål fullfölja talan såväl mot hofrätts slutliga utslag som

mot de, enligt 1 §, med dem i fråga om fullföljden likställda utslag, hvarigenom

hofrätten dömt till värjemålsed. Stadgandet gör rätten att söka

ändring beroende af det anspråk, hvarom talan fullföljes. Afser detta

anspråk, om ock blott till någon del, sådant, som ej kan i penningar

skattas, må saken i hela dess vidd fullföljas. Grunden härtill är det

nära sammanhang, som antages förefinnas mellan de särskilda anspråk,

som i ett och samma mål göras gällande. Afser anspråket däremot ett

uteslutande förmögenhetsrättsligt intresse, är fullföljdsrätten beroende af

storleken af detta intresse uttryckt i penningar. Om parts skyldighet att

uppgifva sakens värde och påföljder för hans försummelser därutinnan

stadgas i 13 § och om vissa grunder för uppskattningen i 31 §. Då sistnämnda

§ innehåller att uppskattningen skall afse värdet sådant detta var

vid tiden för hofrättens utslag, uteslutes därigenom att senare värdefluktuationer

äga inverka på rätten att få anmäldt ändringssökande pröfvadt.

Men att minskning i sakens värde, orsakad af att denna slutligen fuilföljes

i minskad omfattning, ansetts böra medföra sådan verkan ses af 20 §.

Äfven i de fall, då fullföljdsrätten är beroende af sakens värde, är det

möjligt att den ändring, som verkligen vinnes, ej i värde uppgår till summa

revisibilis. Det har nämligen ej synts med den materiella rätten öfverensstämmande

att, då Högsta Domstolen i allt fall måste ingå i fullständig

pröfning af saken för att bedöma ändringssökandets berättigande, sökandens

talan likväl skulle afvisas därför att det, som enligt nämnda pröfning

borde honom tillerkännas, icke uppnådde det för rätt till pröfning föreskrifna

belopp. Till förekommande af de missbruk, hvartill nämnda medgifvande

kunde föranleda, innehåller 23 § stadgandet, att blott ett till

alla delar bifallet ändringssökande ovillkorligen berättigar till återfående

af nedsatt revisionsskilling.

7 § innehåller enligt förslaget, liksom förut, stadgandena om rätt att

fullfölja talan i sådana brottmål, hvari hofrätt ej är första domstol. De

första tre punkterna gälla brottmål i egentlig mening d. v. s. sådana, i

hvilka föres talan om ansvar, vare sig sådan talan fullföljes till högsta

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 93.

instansen eller ej. Fjärde punkten däremot afser mål, hvilka, ehuru i

dem ej föres talan om ansvar, likväl behandlas såsom brottmål, t. ex. mål

angående skillnad i äktenskap eller angående barnuppfostringsbidrag. För

en tilltalad, som blifvit dömd till ansvar för något af de under l:o) afsedda

brott, finnes ingen inskränkning med afseende å beskaffenheten af

den talan han äger fullfölja. Det har nämligen antagits att sådana inskränkningar

blott skulle föranleda ett fullföljande af målet i vidsträcktare

mån, än hvartill klaganden eljest kunde finna sig hafva anledning, och

sålunda, i stället för att verka till minskning, framkalla en ökning af den

högsta instansens arbete. — Beträffande justitiekanslerens befogenhet att

förordna om fullföljd af talan har ansetts böra antydas att samma befogenhet

bör utöfvas endast då synnerliga skäl därtill äro. Den allmän åklagare

tillkommande rätt att, såvidt angår ansvars- och ersättningsskyldighet för

honom själf, söka ändring i hofrätts utslag lider enligt förslaget ej annan

inskränkning än den, som träffar hvarje i brottmål tilltalad eller till ersättning

dömd.

I de i 8 § gifna bestämmelserna om fullföljd af talan i fråga om

underrätts beslut i ämnen, som omförmälas i 16 kap. 10, 11 och 12 §§,

har annan ändring icke skett än som ansetts erforderlig för att bringa

dem i öfverensstämmelse med de för fullföljd af talan mot hofrätts hufvudsakliga

utslag föreslagna inskränkande bestämmelser. Dock har rätt att

till Konungen fullfölja talan i fråga om underrätts yttrande angående

vittnes- eller annan dylik ersättning ansetts kunna helt och hållet uteslutas.

— 9 och 10 §§ äro oförändrade.

Skyldigheten enligt 11 § för hofrätt att meddela hänvisning huru

talan skall fullföljas har bibehållits. Stadgandet har tarfvat ett tillägg

huru hofrätten skall förfara i de fall, då parts rätt att fullfölja talan är

beroende på värdet af det, som han i hofrätten tappat, och i handlingarna

saknas upplysning om detta värde. — 12 § är oförändrad.

Enligt 13 § skall parten i missnöjesanmälan gifva tillkänna, i hvilken

omfattning han vill fullfölja saken. Begagnar han icke denna rätt är

han underkastad att anses söka ändring i allt hvad han i hofrätten tappat.

Ehuru det åligger parten att i erforderliga fall i missnöjesanmälan uppgifva

sakens värde och förete sina skäl och bevis därför, har underlåtenhet

i något af dessa afseenden icke ansetts böra göra missnöjesanmälan

kraftlös, utan endast framkalla någon af de i senare delen af 13 § nämnda

påföljder. År det tvifvelaktigt om sakens värde är sådant att ändringssökandet

må fullföljas, skall hofrätten förelägga parten att förebringa den

utredning hofrätten anser nödig för att därutinnan vinna erforderlig upp
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

lysning. Underlåtenhet att fullgöra detta föreläggande medför äfventyret

att missnöjesanmälan varder kraftlös. Det måste nämligen anses vara partens

ovillkorliga skyldighet att i tvifvelaktiga fall visa att sakens värde

uppgår minst till summa revisibilis. För att icke öfver höfvan betunga

hofrätten och parter har anordnandet af sådant särskildt förfarande till

utrönande af sakens värde inskränkts till de fall, då parts rätt att fullfölja

talan beror på värderingens resultat. I andra fall, då endast revisionsskillingens

storlek är däraf beroende, har såsom påföljd för bristande

utredning om värdet, ansetts tillräckligt att, hofrätten äger bestämma

revisionsskillingen efter det högsta värde, hvartill saken skäligen kan skattas.

Enligt 14 §:s ändrade lydelse äga parterna väl under Konungens

pröfning draga frågan om missnöjesanmälan skett i laga ordning och om

saken är sådan att den må fullföljas, men däremot äger ingen af parterna

hos Konungen föra talan om det belopp, hvartill hofrätten bestämt revisionsskillingen,

eller om det värde, hvarå nämnda bestämmande grundar

sig. Då besvär öfver en icke upptagen missnöjesanmälan hindra att hofrättens

utslag i hufvudsaken vinner laga kraft, har det ansetts nödigt tillskapa

någon motvikt mot en befarad benägenhet hos en tappande part att

genom ett så enkelt medel, som sådana besvärs anförande, hålla en icke

revisibel sak sväfvande. Förslaget innehåller därför att part, som å sådan

besvärstalan ej vinner ändring, skall till kronan erlägga en afgift till

samma belopp som lägsta revisionsskilling. Denna afgift är, liksom förverkandet

af revisionsskilling, en civil påföljd. — 15 § är oförändrad.

Då enligt förslaget hofrätts befattning med gjord missnöjesanmälan

i vissa fall kräfver längre tidsutdräkt än för närvarande är fallet, har inställelsetiden

hos Konungen, som nyligen förkortats till fyrtiofem dagar,

ansetts böra ånyo utsträckas till sextio dagar. Det försenande af målens

afgörande, som häraf kan föranledas, torde vara af ringa betydelse och framträder

i allt fall icke förr än antalet balanserade mål nedbringats till det lägsta

möjliga. — Stadgandet om revisionsskillings belopp har utbrutits ur 16 §

och bildar den nya 17 §. Af sista stycket af 16 § har bildats en ny 18 §.

Revisionsskillingens belopp har bibehållits oförändradt för alla mål,

som röra icke förmögenhetsrättsliga anspråk, samt för mål angående

värden, som ej öfverstiga 1,500 kronor. Vid högre värde å tvistigt förmögenhetsrättsligt

anspråk stiger revisionsskillingen med 50 kronor för

hvarje 500 kronor af värdet intill ett värde af 5,000 kronor, men därefter

med samma belopp för hvarje ytterligare 1,000 kronors värde till dess

revisionsskillingen uppgår till 1,000 kronor, det högsta belopp, som ansetts

böra ifrågasättas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungi. May.ts Nåd. Proposition N:o 93.

21

, Förutvarande 17 och 18 §§ hafva sammanförts till en ny 19 § med

allenast redaktionella ändringar.

; Nuvarande 19 § ingår, med allenast redaktionell ändring, såsom

första stycket i förslagets 20 §. Denna § innehåller i sitt andra stycke

ett nytt stadgande, innehållande regler för det fall att, sedan en sak

blifvit fullföljd, densamma kommit i sådant förändradt skick, att dess

värde uppenbarligen icke uppgår till summa revisibilis.

20 och 21 §§ återfinnas med oförändrad lydelse i förslagets 21

och 22 §§.

De nuvarande bestämmelserna om återfående af revisionsskilling

hafva bibehållits i förslagets 23 § med den förändring, som redan blifvit

omförmäld.

Förslagets 24 § motsvarar nuvarande 23 §. — Till den nuvarande

24 §, hvars stadganden återfinnas i förslagets 25 §, har gjorts det förtydligande

tillägg att klagan öfver domvilla icke skall vara underkastad de

inskränkningar, som innehållas i 6 och 7 §§.

26 § i förslaget innehåller dels nuvarande 25 §, dels ock bestämmelser

huru förfaras skall, då i brottmål parts rätt att fullfölja talan är

beroende på sakens värde och det ej är uppenbart att detta värde uppgår

till summa revisibilis. Stadgandet är analogt med hvad som i motsvarande

fall i revisionssaker gäller för proceduren i hofrätt.

Återstående delar af 30 kapitlet innehåller endast i en § nya bestämmelser,

i det 31 § innehåller de regler angående uppskattning, hvilka

ansetts erforderliga.

För innebörden af de i förslag till lag om ändring i vissa delar af skiftesstadgan

föreslagna bestämmelser om fullföljd af skiftesmål har förut blifvit

redogjordt. Då det visat sig att, innan skiftesmål komma till afgörande i

Högsta Domstolen, icke sällan utlåtande från landtmäteristyrelsen anses

böra infordras för vinnande af sakkunnig utredning, men en sådan utväg,

äfven om den står hofrätt öppen, medför tidsutdrägt och betungar hofrätten

med dubbel föredragning af målet, har föreslagits att vid föredragning

af skiftesmål i hofrätt skall närvara sakkunnig person för att

omedelbart tillhandagå med upplysningar. Det torde icke behöfva påpekas

att den sakkunnige, om hvars förordnande Kungl. Maj:t eger meddela

erforderliga föreskrifter, endast i nämnda egenskap biträder hofrätten och

icke eger deltaga i afgörandet af målet. Att närmare ingå på förslagets

öfriga bestämmelser lärer icke vara erforderligt.

Departementschefen uppläste härefter omförmälda lagförslag af den

lydelse, bilagorna litt. A och B vid detta protokoll utvisa, samt hemställde

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

i underdånighet, att, för det ändamål 87 § regeringsformen omförmäler,

Högsta Domstolens utlåtande öfver förslagen måtte genom note ur protokollet

inhämtas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i nåder lämna bifall.

Ur protokollet

Carl Lundquist.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 93.

23

Bil. A.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 30 kap. rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 30 kap. rättegångsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

1 §•

Talan mot hofrätts slutliga utslag i vädjadt mål eller till hofrätten

instämdt tvistemål skall, där ej här nedan annorlunda stadgas, hos Konungen

fullföljas genom revisionsansökning.

öfver hofrätts slutliga utslag i mål, som genom besvär inkommit

till hofrätten eller blifvit dess pröfning underställdt, skall klagan hos Konungen

föras genom besvär. Lag samma vare beträffande klagan öfver

hofrätts slutliga utslag i brottmål, som omedelbart i hofrätten anhängiggjorts,

så ock i sådant tvistemål eller ärende, hvarmed, utan föregången

stämning, hofrätten såsom första domstol tagit befattning.

Beslut, hvarigenom hofrätten utan att skilja målet från sig dömt

till värjemålsed, vare i fråga om fullföljd af talan såsom slutligt utslag

ansedt.

2 §.

«

Har hofrätt i dit instämdt tvistemål förklarat sig obehörig eller

stämningen ogin, skall öfver det utslag klagan föras genom besvär.

3 §•

Har underrätt i slutligt utslag meddelat beslut af beskaffenhet att,

där det under rättegången gifvits, särskild klagan däröfver varit tillåten,

och varder talan mot det beslut i hofrätten fullföljd i sammanhang med

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

klagan i hufvudsaken, skall part, som allenast i den sålunda fullföljda

särskilda frågan vill klaga öfver hofrättens utslag, fullfölja sin talan genom

besvär, ändå att målet efter vad till hofrätten inkommit.

4 §•

öfver utslag, hvarigenom hofrätt visat mål åter till underrätt, må

ej klagas; innefattar utslaget pröfning af fråga, som på målets utgång inverkar,

vare dock part berättigad att däremot fullfölja talan i sammanhang

med hufvudsaken, där denna kommer under Konungens pröfning.

Hvad nu är sagdt äge dock ej tillämpning, där hofrätt dömt till

värjemålsed och på den grund visat målet åter.

Har i brottmål hofrätt, jämte det utslag meddelats, tillika hänvisat

målet till fortsatt handläggning vid annan öfverrätt, skall, i fråga om tid

för klagan öfver det utslag, hvad i 25 kap. 6 § är stadgadt äga motsvarande

tillämpning.

5 §•

Öfver hofrätts utslag i fråga, som jämlikt 16 kap. 3 § blifvit från

underrätt fullföljd, må ej klagas, utan så är att hofrätten upphäft beslut,

hvarigenom underrätten förklarat sig behörig att målet upptaga.

6 §•

Mot hofrätts slutliga utslag i vädjadt mål rörande penningar eller

annat, som kan till visst värde i penningar sättas, må ej talan fullföljas,

med mindre ändringssökandet angår högre värde än två tusen daler; rörer

målet till någon del sådant, som icke kan i penningar skattas, och söker

part i den delen ändring, må han fullfölja målet i dess helhet.

7 §•

•

I brottmål, som fullföljts i hofrätt eller blifvit dess pröfning underställdt,

må ej ändring i hofrättens slutliga utslag sökas utom i dessa fall:

l:o) Tilltalad vare tillåtet att fullfölja talan, där han för brott, som

i lagen är belagdt med dödsstraff, straffarbete, fängelse, afsättning eller

mistning af ämbete på viss tid, blifvit sakfälld eller under framtiden ställd,

eller han blifvit dömd till edgång angående gärning, därå straff, som nyss

är sagdt, kan följa, eller den talan, han vill hos Konungen fullfölja, angår

ett värde af mer än två tusen daler.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 03.

2:o) Af målsägande må klagan föras, där hans talan afser ansvar för

brott, som i lagen är belagdt med dödsstraff, straffarbete eller afsättning,

eller hans talan, i hvad den ej afser ansvar, angår något, som ej kan i

penningar skattas, eller ock ett värde af mer än två tusen daler.

3:o) I afseende å ansvar för brott af beskaffenhet, som i 2:o) sägs,

må justitiekanslern förordna om fullföljd af talan, när synnerliga skäl

därtill äro. Samma rätt tillkommer justitieombudsmannen, där målet

hörer under hans åtal.

4:o) Föres i målet ej talan om ansvar, må paret föra klagan, där

hans ändringssökande angår något, som ej kan i penningar skattas, eller

ock ett värde af mer än två tusen daler.

8 §•

öfver hofrätts utslag i fråga, hvarom i 16 kap. 10 § förmäles och

som blifvit från underrätt fullföljd, må ej klagas, utom i fall part dömts

till fängelse eller böter, mer än två tusen daler, eller fullmäktig blifvit

skild från fullmäktigskapet eller hofrätt fastställt beslut, hvarigenom

kvarstad eller skingringsförbud eller annan därmed jämförlig åtgärd beviljats

eller yrkande om häfvande af sådan åtgärd ogillats.

Har underrätt meddelat föreskrift om någons häktande eller kvarhållande

i häkte eller hämtande till rätten, och varder det beslut af hofrätten

upphäfdt, vare ej klagan öfver hofrättens utslag tillåten. Ej heller

må klagan föras öfver hofrätts utslag i fråga, som enligt 16 kap. 12 §

dragits under hofrättens pröfning.

9 §.

Har hofrätt i där anhängigt mål under rättegången meddelat beslut

af beskaffenhet, som i 16 kap. 10 eller 11 § sägs, skall talan mot beslutet

föras genom besvär; är beslutet meddeladt i det slutliga utslaget, skall i

fråga om sättet för fullföljd af talan hos Konungen hvad för hvarje fall

finnes i 25 kap. 5 § stadgadt om klagan öfver underrätts beslut i sådan

fråga äga motsvarande tillämpning.

10 §.

I fråga om beslut, som i annat fall, än i 9 § afses, blifvit af hofrätt

i där anhängigt mål under rättegången meddeladt, skall hvad i 25

kap. 7 § är angående där omförmälda beslut föreskifvet äga motsvarande

tillämpning.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 70 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

11 §•

Då hofrätt meddelar utslag eller beslut, däremot talan må omedelbarligen

fullföljas, skall däri gifvas till känna, huruvida klagan skall föras

genom revisionsansökning eller genom besvär; och varde jämväl angifvet,

där talan skall fullföljas genom revisionsansökning, huru missnöje skall i

hofrätten anmälas, samt, i annat fall, inom hvilken tid och hvarest besvär

skola inlämnas. År parts rätt att fullfölja talan beroende på uppskattning

af något, hvarom dömdt blifvit, varde med erinran härom hänvisning

lämnad, som nyss är sagd. Hvad hofrätten sålunda föreskrifver skall i

fråga om sättet för fullföljd af talan lända till efterrättelse.

I mål, däri någon hålles häktad, skall utslag eller beslut, hvarom nu

är sagdt, ofördröjligen genom hofrättens föranstaltande delgifvas den häktade,

där det ej blifvit för honom muntligen afsagdt.

12 §.

Vill part söka revision, åligge honom att före klockan tolf å tjugonde

dagen från den dag, då hofrättens utslag gafs, skriftligen hos hofrätten

anmäla missnöje. Varder ej missnöje sålunda anmäldt, stånde utslaget

fast; och varde förty missnöjesanmälan, som göres senare eller annorledes,

än nu är sagdt, ej upptagen.

Den, som i hofrätten fört parts talan, äge, utan särskildt bemyndigande,

å partens vägnar anmäla missnöje.

Ej vare nödigt att öfver missnöjesanmälan höra vederparten.

13 §.

Part äger i sin missnöjesanmälan gifva till känna, i hvilken omfattning

han vill fullfölja saken hos Konungen. Gör han det ej, varde ansedt,

att han vill söka ändring rörande allt, hvad han i hofrätten tappat. Angår

ändringssökandet något, som kan i penningar skattas, skall parten i missnöj

esanmälningen angifva hvad värde han anser saken äga, så ock förete

de skäl och bevis, han för sin uppskattning vill åbei’opa.

Hofrätten pröfve om parten äger sådan talan, att han må sitt ändringssökande

fullfölja. Uppstår tvifvel därom, varde parten förelagdt att inom

viss tid, högst fjorton dagar, inkomma med den utredning hofrätten aktar

nödig, vid äfventyr att missnöj esanmälningen ej upptages.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 03.

27

Hofrätten pröfve ock, till hvad belopp revisionsskilling, enligt hvad

i 17 § sägs, skall af parten erläggas, och iakttage därvid, att där i utredningen

af sakens värde något brister, revisionsskillingen skall bestämmas

efter det högsta värde, hvartill saken skäligen kan skattas.

Finner hofrätten, att part, som anmält missnöje, må sitt ändringssökande

fullfölja, gifve hofrätten bevis därom med underrättelse om hvad

parten enligt 16, 17 och 18 §§ har att iakttaga för fullföljd af sin talan.

14 §.

Har missnöjesanmälan ej upptagits eller har hofrätten funnit, att

anmäldt ändringssökande icke må hos Konungen fullföljas, äge parten mot

beslutet fullfölja talan genom besvär. Föranleda besvären ej ändring i

hofrättens yttrande, värde han dömd att till kronan utgifva hvad emot

lägsta revisionsskilling svarar.

Ej må särskild klagan föras däröfver att hofrätten upptagit missnöjesanmälan

eller förklarat, att part, som anmält missnöje, må sitt ändringssökande

fullfölja. Varder talan i målet af parten fullföljd, äge

vederparten inom den tid, som för svaromåls afgifvande gäller, påkalla

pröfning af frågan, huruvida anmälan blifvit rätteligen gjord och tillstånd

till talans fullföljande bort meddelas.

öfver hofrätts beslut i fråga om revisionsskillings belopp må ej

klagan föras.

15 §.

Har hofrätten gifvit tillstånd, att anmäldt missnöje må hos Konungen

fullföljas, läte hofrätten före utgången af den tid, inom hvilken talan

skall fullföljas, till Konungen insända hos hofrätten befintliga handlingar

i målet.

16 §.

Part, som efter missnöjesanmälan erhållit hofrättens tillstånd till

talans fullföljande, skall före klockan tolf å sextionde dagen från den

dag, då utslaget gafs, inställa sig i Konungens Nedre Justitierevision samt

dit ingifva revisionsinlaga. Vid inlagan foge han ej allenast revisionsskilling

till belopp, som nedan sägs, utan ock det öfverklagade utslaget, jämte

hofrättens bevis, att tillstånd till talans fullföljande honom lämnats, samt

underrättens protokoll i målet, såvidt deras insändande ej åligger hofrätten,

så ock de hos hofrätten förda protokoll. Har i mål, däri flere äga gemensam

talan, en af dem erlagt revisionsskilling, galle det äfven för medpart,

som rätteligen anmält missnöje och erhållit tillstånd att talan fullfölja.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Klingl. May.ts Nåd. Proposition N:o 93.

17 §.

I mål, där hufvudsaken ej kan sättas till visst värde i penningar,

vare revisionsskillingen trehundra daler.

Rörer saken penningar eller annat, som kan i penningar skattas

skall revisionsskillingen erläggas efter sakens värde sålunda, att för sak, som

ej öfverstiger 3,000 daler.......erlägges revisionsskilling med 300 daler,

öfverstiger 3,000,

men

eJ

4,000 daler,

»

»

3>

400

>

4,000

5,000

»

>

500

>

5,000

$

6,000

»

»

j>

600

»

6,000

»

».

7,000

»

700

■»

3>

7,000

T>

■»

8,000

»

800

3>

3>

8,000

10,000

»

»

900

»

T>

10,000

»

12,000

»

1,000

T>

12,000

■»

14,000

s>

1,100

*

14,000

»

16,000

»

»

1,200

16,000

>

»

18,000

y>

2>

1,300

18,000

20,000

3>

1,400

20.000

>

22,000

»

»

»

1,500

22,000

24,000

»

2>

3»

1,600

>

»

24,000

»

»

2(5,000

»

1,700

26,000

»

28,000

»

»

1,800

28,000

>

30,000

■»

3>

»

1,900

30,000 .

3>

2,000

1

Rörer saken allenast till någon del penningar eller något, som kan

till visst värde i penningar sättas, och går saken i den delen öfver tre

tusen daler, varde revisionsskilling erlagd efter den delens värde.

18 §.

Från erläggande af revisionsskilling njute sökanden befrielse, där

han, före utgången af den för inställelse stadgade tid, med intyg af Konungens

befallningshafvande eller underrätten eller häradshöfdingen eller

borgmästaren eller kronofogden eller, i mål från Norrbottens eller Västerbottens

läns lappmark, länsmannen eller lappfogden i den ort, där gökanden

har sitt hemvist, styrker, att sökanden icke äger tillgång till gäldande

af revisionsskillingen eller efter dess utgifvande skulle sakna nödtorftigt

uppehälle. Sökes hos någon af de myndigheter nu sagda äro sådant intyg,

som här afses, och äro ej sökandens förmögenhetsvillkor myndigheten

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 03.

29

kunniga, uppdraga då åt trovärdig man att därom hålla undersökning, och

gifve sedan intyg, där det pröfvas kunna ske.

Kronan vare ock fri från erläggande af revisionsskilling.

19 §•

Försummar part, som efter missnöjesanmälan erhållit hofrättens tillstånd

till talans fullföljande, att inom den i 16 § stadgade tid inställa sig

eller ingifva revisionsinlaga eller ock revisionsskilling eller sådant intyg

om fattigdom, som i 18 § sägs, stånde hofrättens utslag fast, där ej inom

samma tid visas laga förfall. Visas förfall, utsätter Konungen ny tid.

Uteblifver parten, och vill vederpart, som inom den för svaromåls

afgifvande stadgade tid sig inställer, njuta ersättning för sin kostnad, söke

det skriftligen hos Konungen sist å trettionde dagen efter utgången af

den tid.

20 §.

Har den, som söker revision, underlåtit att ingifva öfvcrklagade utslaget

eller hofrättens bevis att tillstånd till talans fullföljande lämnats,

eller underrättens eller hofrättens protokoll i målet, och är ej handlingen

af annan part företedd eller från hofrätten insänd, varde sökanden förelagdt,

att inom viss tid med det felande inkomma, vid äfventyr att, där

det ej är hos Konungen tillgängligt, då målet till afgörande företages,

sökanden skall hafva sin talan förlorat.

Har den, som söker revision i sak angående penningar eller annat,

som kan i penningar skattas, i revisionsinlagan eller under rättegången

hos Konungen inskränkt sitt ändringssökande, eller kommer eljest saken

till Konungen i ringare omfattning än missnöjesanmälningen gifver vid

handen; finner Konungen, att sakens värde i dess ändrade skick uppenbarligen

icke öfverstiger två tusen daler, varde ändringssökandet ej upptaget.

21 §•

Svaranden skall inställa sig i Nedre Justitierevisionen sist å fjortonde

dagen från den dag, då sökanden senast bör där tillstädeskomma. Inställer

sig svaranden ej inom sagda tid, hafre sedan ej rätt att varda hos Konungen

hörd, med mindre inom samma tid laga förfall visas. Visas förfall,

utsätter Konungen ny tid.

Ändå att svaranden ej i rätt tid inställt sig, äge han framställa jäf

mot vittne, som hos Konungen åberopas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

22 §.

Hvad i 26 kap. 9, 10, 11, 12, 13 och 14 §§ är stadgadt angående

mål, som efter vad till hofrätt inkommit, skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om mål, som genom revisionsansökning dragits under Konungens

pröfning.

23 §.

Gör ej Konungen ändring i hofrättens utslag eller förlikas parterna,

skall nedsatt revisionsskilling tillfalla kronan. Varder ändringssökandet i

hufvudsaken till alla delar bifallet, förordnar Konungen, att sökanden äger

återbekomma revisionsskillingen. Bifalles ändringssökandet allenast till

någon del, pröfvar Konungen efter omständigheterna, om sökanden må

återbekomma revisionsskillingen eller någon del däraf.

Menar part, som nedsatt revisionsskilling, att enligt lag talan skolat

fullföljas genom besvär, eller att af annan orsak revisionsskilling rätteligen

ej skolat af parten gäldas, äge han, intill dess målet blifvit afgjordt, hos

Konungen framställa yrkande om afgiftens återfående.

24 §.

Besvär öfver hofrätts utslag eller beslut skola till Nedre Justitierevisionen

ingifvas före klockan tolf å trettionde dagen från den dag, då utslaget

eller beslutet gafs.

Part, som i målet hålles häktad, äge att till Konungens befallningshafvande

eller tillsyningsmannen vid häktet ingifva sina besvär; och värde,

där ej utslaget eller beslutet blifvit af hofrätten muntligen afsagdt för

parten, tiden för besvärens ingifvande för honom räknad från den dag

utslaget eller beslutet honom delgafs.

O o

Har hofrätt fastställt underrätts beslut om någons häktande eller

kvarhållande i häkte eller hämtande till rätten, vare klagan öfver hofrättens

utslag i den fråga ej till viss tid inskränkt. Har hofrätt i där anhängigt

mål meddelat beslut, hvarom nyss är sagdt, vare lag samma.

25 §.

Hvad i 25 kap. 10 § är för där afsedt fall stadgadt skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om klagan öfver utslag, som af hofrätt meddelats;

och galle i ty fall icke hvad i 6 och 7 §§ i detta kap. är stadgadt

om inskränkning i parts rätt att fullfölja talan.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

31

26 §.

Varda ej i mål, som skall genom besvär inom viss tid hos Konungen

fullföljas, besvär inom den tid ingifna, stånde hofrättens utslag fast, där ej

inom samma tid visas laga förfall. Visas förfall, utsätter Konungen ny tid.

År i brottmål parts rätt att hos Konungen föra klagan beroende

af värdet å det, hvarom han vill fullfölja talan, och är ej uppenbart, att

ändringssökandet angår värde öfver två tusen daler, varde klaganden förelagdt,

att inom viss tid inkomma med den utredning, Konungen aktar

nödig, vid äfventyr, att klaganden skall hafva sin talan förlorat.

27 §.

Åro besvär öfver hofrätts utslag hos Konungen anförda, skola från

hofrätten infordras därstädes befintliga handlingar i målet samt, där klaganden

är allmän åklagare eller i målet häktad, jämväl hofrättens i målet förda

protokoll, såvidt de ej redan äro hos Konungen tillgängliga.

28 §.

Vid besvär, som hos Konungen anföras, foge klaganden öfverklagade

utslaget samt underrättens och hofrättens i målet förda protokoll, såvidt

deras insändande ej åligger hofrätten efter ty i 27 § sägs.

Underlåter klaganden hvad sålunda är föreskrifvet, skall hvad i 27

kap. 4 § är för där afsedt fall stadgadt äga motsvarande tillämpning.

29 §.

Finnes någon böra höras öfver besvär, som hos Konungen anförts,

eller öfver annan inlaga, som i målet ingifvits till Konungen, skall hvad

i 27 kap. 6—14 §§ är för hofrätt stadgadt i tillämpliga delar gälla; dock

skola, vid delgifning af besvär, jämväl hofrättens protokoll och utslag i

målet samt de i hofrätten af klaganden ingifna handlingar, öfver hvilka

tillfälle ej lämnats väderparten att sig yttra, honom delgifvas.

30 §.

Har någon blifvit af hofrätt dömd till döden, skall målet, i hvad det

honom rörer, underställas Konungens pröfning. I ty fall läte hofrätten

inom en månad från den dag, utslaget meddelades, till Konungen insända

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 03.

hofrättens protokoll och utslag i målet samt öfriga därtill hörande handlingar.

Hvad här ofvan är om besvärsmål stadgadt galle ej om underställningsmål,

utan skall å sådant mål hvad i 27 kap. 17 § sägs äga motsvarande

tillämpning.

Då mål underställes Konungens pröfning, gifve hofrätten till känna,

hvad part har att iakttaga, där han vill påminnelser i målet afgifva.

31 §.

Är frågan, huruvida part äger sådan talan, att den må hos Konungen

fullföljas, beroende på uppskattning, eller är uppskattning erforderlig

för bestämmande af revisionsskillings belopp, skola följande regler

vid uppskattningen iakttagas:

l:o) Värdet uppskattas sådant det var, då hofrättens utslag gafs.

2:o) Hvad part ålagts att utgifva i penningar eller gods skall allt

tillsammans räknas, dock varde ränta, afkomst, rättegångskostnad eller

annat dylikt, som af hufvudsaken flyter, icke i beräkning taget. Förer

tilltalad klagan däröfver, att edgång blifvit honom ålagd angående gärning,

därå ej kan följa annat straff än böter, varde högsta bötesbelopp, som

kan ådömas, i beräkning taget.

3:o) Äro i målet flera yrkanden af samma part, eller föra flera

parter gemensam talan, skola de anspråk tillsammans räknas.

4:o) Servitut skall anses hafva värde motsvarande tjugu gånger det

belopp, hvartill den årliga nyttan för den servitutsberättigade skattas må.

5:o) Nyttjanderätt till fast egendom, rätt till afgäld eller till afkomst

eller annan förmån af fast egendom samt rätt till i*änta eller annan

dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd, skall uppskattas, där fråga

är om beständig rätt, till tjugu gånger rättighetens årliga värde; där fråga

är om rätt för lifstid eller annan obestämd tid, till tio gånger rättighetens

årliga värde; samt, där fråga är om bestämd tid, till så många gånger

det årliga värdet, som antalet år tvisten afser, dock i intet fall till mera

än tjugu gånger samma värde.

Arliga värdet af nyttjanderätt skall, där viss årlig afgäld erlägges

för rättighetens åtnjutande, anses motsvara afgäldens belopp.

32 §.

Hvad i 26 och 27 kapitlen är stadgadt i fråga om förhörs anställande

i hofrätt äge motsvarande tillämpning, där i något mål Konungen finner

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

nödigt, att till vinnande af upplysning rörande viss omständighet förhör

med parterne hålles.

33 §.

Har i mål, som dragits under Konungens pröfning, förlikning mellan

parterne träffats, eller varder, efter det part jämlikt 12 § anmält missnöje

med hofrätts utslag, förlikning ingången innan målet hos Konungen fullföljes,

ankomme på Konungen att förlikningen stadfästa.

34 §.

Om fullföljd af talan mot hofrätts utslag i utsökningsmål skills i

utsökningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1906; dock att i fråga

om fullföljd af talan mot hofrätts utslag eller beslut, som tidigare meddelats,

äldre lag skall äga tillämpning.

Bill. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Åfd. 70 Höft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 93.

Bil. B.

Förslag

till

Lag

om lindring i vissa delar af skiftesstadgan.

Härigenom förordnas, att nedannämnda delar af skiftesstadgan skola

erhålla följande lydelse:

120 §.

Har mål, som icke rätteligen hörer till Ägodelningsrättens pröfning,

af landtmätare eller delägare hos ordföranden blifvit anmäldt; då äge han

å landtmätarens protokoll eller delägarens anmälan teckna, det målet ej af

rätten upptagas kan. År någon därmed missnöjd, må han, efter delfåendet

af ett sådant beslut, däröfver hos hofrätten anföra besvär inom den tid

och i den ordning, som i 134 § sägs.

126 §.

När frågor af den i nästföregående § upptagna beskaffenhet, såsom i

54 § sagdt är, blifvit hos ordföranden i Ägodelningsrätten anmälda; åligge

honom att utsätta dag och ställe till rättens sammanträde och kungörelse

därom utfärda, som i 130 § sägs. Den, som med Ägodelningsrättens

beslut i dessa frågor finner sig missnöjd, äger öppet att, på sätt i 134 §

stadgadt finnes, hos hofrätten besvär anföra.

134 §.

Ägodelningsrättens slutliga utslag skall offentligen afkunnas och,

ehvad missnöje anmäles eller ej, i utslaget underrättelse meddelas, att den,

som vill söka ändring i hufvudsaken eller i det, som under rättegången

förefallit, skall, vid talans förlust, inom trettio dagar, den oräknad, då

utslaget föll, hos ordföranden i Ägodelningsrätten tiofaldt ingifva sina till

hofrätten ställda besvär; bifoge ock i två exemplar de till saken hörande

bevis, klaganden kan anse nödigt förete.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

Missnöjd part ilge äfven öppet att, där han finner sådant för sig

bekvilmligarc, inom besvilrstidens slut inlämna besvärshandlingarna till

Konungens befallningshafvande i länet, som med påtecknande af dagen, då

de blifvit inlämnade, desamma till ordföranden i Agodelningsrätten, genast

öfversänder.

135 §.

När, på sätt i nästföregående § föreskrifves, besvär öfver Ägodelningsrättens

utslag inkommit, bör ordföranden genast låta ena exemplaret af

besvärshandlingarna tillställas den, som enligt 105 § i denna stadga blifvit

utsedd att förvara protokoll och öfriga förrättningshandlingar, eller, om

hinder därför möter, annan delägare; läte ock kungörelse därom uppläsas

från predikstolen i den eller de socknar, där jorden är belägen, med föreläggande

för de icke klagande delägarne att, vid förlust af rättigheten att

vidare varda i målet hörda, inom en månad efter kungörandet till ordföranden

ingifva förklaring. Erfordras förklaring från skiftesmannen, böra

handlingarna tillställas denne med föreläggande att inom en månad därefter

vid påföljd, som nyss är nämnd, förklaring aflämna. Sedan förklaring

inkommit, eller den därtill förelagda tid tilländalupit utan att förklaring

blifvit afgifven, åligge ordföranden att besvärshandlingarna, jämte kartor,

protokoll och öfriga skifteshandlingar, ofördröjligen till hofrätten insända.

Har målet blifvit afgjordt vid å stället hållen besiktning, hvars

riktighet eller fullständighet af klaganden ifrågasättes, ankomme på hofrätten

att, där förnyad besiktning finnes vara nödig, därom förordna.

Då skiftesmål handlägges i hofrätt, skall till biträde åt rätten vara

tillstädes en i landtmäteri kunnig man. Konungen bestämmer, huru förordnande

för sådan sakkunnig meddelas.

137 §.

Ordförande i Agodelningsrätt skall öfver alla till rättens åtgärd anmälda

ärender, så ock öfver inkomna besvär, hålla dagbok, på sätt särskildt

stadgas, och densamma, inom en månad efter hvarje års slut, till JustitieKanslers-ämbetet

insända, vid bot af 1 riksdaler 50 öre för hvar dag han

uteblifver.

140 §.

När hofrätten meddelat utslag i skiftesmål, skola handlingarna i målet

tillika med ett exemplar af hofrättens utslag och protokoll omedelbarligen

till Agodelningsrättens ordförande öfversändas; och skall hvad i 127 § är

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung7. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

föreskrifvet om ordförandens skyldighet att i visst fall meddela skiftesmannen

underrättelse, att besvär ej blifvit anförda, äga tillämpning äfven i afseende

å hofrättens utslag.

141 §.

Öfver utslag eller beslut, som hofrätt meddelat i ägostyckningsmål,

må ej klagas.

öfver utslag eller beslut, som af hofrätt meddelas i annat skiftesmål,

må klagan genom besvär hos Kungl. Maj:t fullföljas. Hofrätten skall

i utslaget eller beslutet meddela underrättelse, att den, som vill söka

ändring skall vid talans förlust inom trettio dagar, den oräknad, då utslaget

eller beslutet gafs, hos ordföranden i Agodelningsrätten eller hos Konungens

befallningshafvande i länet tvefaldt ingifva sina till Konungen ställda,

underdåniga besvär, samt bifoga i två exemplar de till saken hörande bevis,

han anser nödigt förete. Varda besvären inlämnade hos Konungens befallningshafvande,

åligger denne att, med påtecknande af dagen då de blifvit

inlämnade, desamma till ordföranden i Agodelningsrätten genast öfversända.

Ordföranden i Agodelningsrätten åligger att i den ordning, 135 § föreskrifver,

förelägga icke klagande delägare samt, där så erfordras, skiftesmannen

vid den i nämnda § stadgade påföljd, att ingifva förklaring öfver

besvären. Sedan tiden för förklarings ingifvande utgått, åligger ordföranden

att till justitierevisionsexpeditionen insända besvärshandlingarna jämte

förklaring, som må hafva inkommit, äfvensom de handlingar, han jämlikt

140 § från hofrätten mottagit.

Har målet i Agodelningsrätten blifvit afgjordt vid å stället hållen

besiktning, hvars riktighet eller fullständighet af klaganden i fråga sättes,

vill Kungl. Maj:t i nåder tillse, huruvida, före målets hufvudsakliga pröfning

hos Kungl. Maj:t, förnyad besiktning må vara nödig, samt i sådant fall

därom i nåder förordna.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1906; dock att i fråga om

fullföljd af talan mot Ägodelningsrätts utslag eller beslut, som tidigare

meddelats, äldre lag skall äga tillämpning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

37

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 20 oktober 1905.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lundeberg,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Wachtmeister,

Statsråden: Hammarskjöld,

Albert Petersson,

Lindman,

Tingsten,

Berg,

Widén,

Staaff,

Alfred Petersson,

Biesért.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Berg anmälde i underdånighet

högsta domstolens genom utdrag af protokollet öfver lagärenden

för den 17 innevarande månad gjorda hemställan, att utlåtande från rikets

hofrätter måtte infordras öfver de, jämlikt nådigt beslut den 6 i samma

månad, till högsta domstolen öfverlämnade förslag till dels lag om ändrad

lydelse af 30 kapitlet rättegångsbalken dels ock lag om ändring i vissa

delar af skiftesstadgan.

Efter att hafva redogjort för innehållet i nämnda protokollsutdrag,

hemställde departementschefen, att hofrätterna måtte anbefallas att i ple
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

num afgifva underdåniga utlåtanden öfver omförmälda förslag, i hvad

desamma röra förfarande i hofrätt.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall; och skulle nådig remiss tecknas å utdrag af

protokollet öfver justitiedepartementsärenden för den 6

oktober 1905 rörande ifrågavarande lagärende.

Ur protokollet

Carl Lundquist.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

39

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 oktober 1905 har Eders Kungl. Maj:t

anbefallt hofrätten att i plenum afgifva utlåtande öfver särskilda inom

justitiedepartementet upprättade förslag dels till lag om ändrad lydelse

af 30 kapitlet rättegångsbalken dels ock till lag om ändring i vissa delar

af skiftesstadgan, i hvad samma förslag röra förfarande i hofrätt.

Till åtlydnad häraf får hofrätten, som på grund af remissens innehåll

icke torde hafva att inlåta sig på bedömande af de principer, hvarå

förslagen byggts, härmed afgifva underdånigt yttrande i ärendet, därvid

hofrätten till en början företager till behandling förslaget till lag om

ändrad lydelse af 30 kapitlet rättegångsbalken.

Sedan genom lagen den 14 juni 1901 bestämmelserna om sättet för

fullföljande af talan mot hofrätts dom blifvit i väsentlig mån förenklade,

har den behandling, som beträffande rättsmedlen mot hofrätts beslut åligger

samma rätt, vanligen tagit obetydlig tid i anspråk. Skulle nu det remitterade

förslaget läggas till grund för lagstiftning, torde handläggning i hofrätt

af frågor om fullföljande af talan i högsta instans ånyo komma att

ofta no g kräfva afsevärdt arbete. Enligt hofrättens mening äro emellertid

de stadganden, som förslaget inrymmer, icke af den tydlighet och uttömmande

beskaffenhet, som för underlättande i möjligaste mån af nyss antydda

arbete och framför allt för tillvaratagande af vederbörande parters

rätt synas önskvärda.

Hvad först angår hofrätts slutliga utslag i vädjade mål, har enligt

6 § rätten till fullföljande af talan mot sådant utslag lämnats obegränsad

i alla fall, där målet, om ock endast till någon del hvari ändring sökes,

rör sådant, som icke kan i penningar skattas. Vid anmälan af förslaget

i statsrådet yttrade i fråga härom departementschefen, enligt hvad det vid

remissen fogade utdrag af statsrådsprotokollet gifver vid handen, bland

annat, att, då det gällde att uppdraga gränslinjen mellan till fullföljd berättigade

och därifrån uteslutna mål, man syntes böra utgå från att i mål,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

som rörde rättigheter, hvilka hufvudsakligen ägde annat än förmögenhetsrättsligt

värde, det icke borde betagas part rätten att ännu i sista instans

göra sitt anspråk gällande. Afsåge däremot det anspråk, hvarom talan

fullföljdes, ett uteslutande förmögenhetsrättsligt intresse, vore, yttrade

departementschefen, fullföljdsrätten enligt förslaget beroende af storleken

af detta intresse, uttryckt i penningar. Såsom exempel på mål af förstnämnda

kategori anfördes sådana, hvari fråga är om äktenskaps upplösning,

om af äktenskap härflytande, icke enbart förmögenhetsrättsliga rättigheter

och skyldigheter, om härstamning, om omyndighet.

Tydligt är, att det stundom skall möta icke ringa svårighet att,

utan annan ledning än den föreslagna lagen erbjuder, afgöra, huruvida ett

framställdt anspråk skall anses afse sådant, som kan till visst värde i penningar

skattas eller icke. I de af departementschefen anförda exemplen,

som hämtats uteslutande från familjerättens område, synes visserligen

uppenbart, att tvistens föremål ej kan skattas i penningar. Men i åtskilliga

andra fall, exempelvis tvister om skyldighet att beediga bouppteckning,

om åläggande att såsom bevismedel tillhandahålla viss handling, om klander

af vissa bolagsstämmobeslut o. s. v., lärer ofta nog gifvas anledning

till tvekan, och det vore synnerligen önskvärdt om förslagets verkliga

innebörd uti ifrågavarande hänseende kunde på ett eller annat sätt tydligare

än som skett angifvas.

I vädjadt mål rörande uteslutande penningar eller annat, som kan

till visst värde i penningar sättas, har enligt hufvudregeln i 6 § rätten

att fullfölja talan gjorts beroende däraf, att ändringssökandet angår högre

värde än ettusen kronor, och hafva i 31 § meddelats särskilda regler till

iakttagande vid uppskattning, då sådan blifver erforderlig. Vid sammanställning

af innehållet i dessa paragrafer har hofrätten funnit vissa spörsmål

framställa sig rörande de föreslagna bestämmelsernas rätta tilllämpning.

Svaranden i ett mål har exempelvis förklarats vara till käranden

ersättningsskyldig med ettusen femhundra kronor men samtidigt berättigats

att mot skulden kvitta ett ostridigt belopp af femhundra kronor och

förpliktas följaktligen att till käranden utgifva ett belopp af allenast etttusen

kronor. I detta fall är ju tvistens värde för svaranden ettusen femhundra

kronor, men å andra sidan har honom ej ålagts att utgifva mer

än ettusen kronor och på grund af innehållet i 2 momentet af 31 § kan

därför uppstå tvekan, om han i dylikt fall må anses befogad att fullfölja

talan.

Enligt samma moment skall, vid uppskattning, hvad part ålagts att

utgifva i penningar eller gods räknas tillsammans, dock att, bland annat,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. AIaj:ts Nåd. Proposition N:o 9.1.

41

rättegångskostnad icke tages i beräkning. Fall kunna ju dock förekomma,

då hofrätt haft att bedöma allenast fråga om ersättning för rättegångskostnader,

likasom understundom kan inträffa, att käromål af hofrätt

ogillats, men svaranden icke tillerkänts äskad godtgörelse för utgifterna å

målet och han förty vill söka ändring. Det synes hofrätten önskvärdt,

att lagens mening i dylika fall blefve tydligt angifven till förebyggande af

osäkerhet vid tillämpningen. I detta sammanhang vill hofrätten jämväl

ifrågasätta, huruvida icke i lagen bör gifvas tydligt uttryck åt den med

förslagets syfte sannolikt öfverensstämmande mening att, där anspråk framställes

på fullgörande af någon förbindelse mot erhållande af utfäst motprestation,

hänsyn till dennas värde icke skall tagas vid pröfning af rätten

till fullföljd.

Enligt 3 momentet i 31 § skola, då i ett mål äro flera yrkanden af

samma part, dessa anspråk tillsammans räknas, men det synes ovisst, huruvida

man af stadgandet är berättigad sluta, att däremot anspråk af den

ena parten icke får sammanräknas med vederpartens i samma rättegång

pröfvade anspråk, och att rätten till fullföljd således skall vara utesluten,

när värdet af det, som ändringssökandet angår, kommer att uppgå till

summa revisibilis endast om båda parternas anspråk räknas tillsammans.

Ett antagande att i dylikt fall talan ej finge fullföljas torde icke stå väl

tillsammans med den i 6 § uttalade allmänna principen men synes å andra

sidan finna stöd i affattningen af omförmälda moment, hvarför lagförslagets

mening i ifrågavarande hänseende torde böra förtydligas.

I 11 § af förslaget hafva bibehållits nu gällande föreskrifter i fråga

om skyldighet för hofrätt att meddela hänvisning, huru talan skall fullföljas.

Härtill har emellertid fogats ett tillägg af följande lydelse: »Är

parts rätt att fullfölja talan beroende på uppskattning af något, hvarom

dömdt blifvit, varde med erinran härom hänvisning lämnad, som nyss är

sagd.» Denna formulering synes icke på ett tillfredsställande sätt uttrycka

hvad med det anförda stadgandet sannolikt åsyftats. Där den i målet

förda talan uteslutande afser något, som kan till visst värde i penningar

sättas, är ju parts rätt till fullföljd gifvetvis beroende på domstolens uppskattning

af tvisteföremålets värde. För de fall, då detta värde uppenbarligen

framgår redan af de vid målets afgörande pröfvade handlingar,

lärer dock, på sätt jämväl framgår af departementschefens yttrande till

statsrådsprotokollet, förslagets afsikt icke vara, att erinran, som ofvan

nämnts, skall meddelas. Vidare må märkas att, där flera tvistefrågor föreligga,

af hvilka icke alla men någon kan värderas i penningar, det ej på förhand

kan af hofrätten afgöras, huruvida rätten till fullföljd är beroende på uppskattning

af denna tvistefrågas värde, enär sådant lärer ankomma på ändrings
Bih.

till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 70 Höft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

sökandets omfattning. Möjligen skulle den mening, förslaget får antagas

innebära, kunna uttryckas därigenom, att orden »År parts rätt att fullfölja

talan beroende på uppskattning» utbytas mot orden »Kan parts rätt

att fullfölja talan blifva beroende på uppskattning».

Enligt 13 § har hofrätt i anledning af parts missnöjesanmålan att

pröfva om parten äger sådan talan, att han må sitt ändringssökande fullfölja.

Uppstår tvifvel därom skall hofrätten förelägga parten att inom viss

tid inkomma med den utredning, hofrätten aktar nödig, vid äfventyr att

missnöjesanmälningen ej upptages. Orden »uppstår tvifvel» synas kunna

föranleda därtill, att dylika förelägganden komme att gifvas oftare än med

förslaget torde hafva afsetts, något som synes desto olämpligare, som för

underlåtenhet att fullgöra föreläggandet stadgats omförmälda stränga äfventyr.

Därjämte vill hofrätten påpeka, att stadgandet sådant det är affattadt

skulle kunna gifva anledning till den tolkning att hofrätt vid

ifrågavarande förelägganden borde i hvarje fall angifva,, beskaffenheten

af den utredning, hvarmed parten hade att inkomma. Åstadkommande

inom behörig ticl af den utredning, hvarom i paragrafen är fråga, torde

för öfrigt i många fall komma att erbjuda nästan oöfvervinneliga svårigheter.

Revisionsskillingen har enligt 17 § föreslagits skola bibehållas vid

nuvarande belopp, etthundrafemtio kronor, i mål, där hufvudsaken ej kan

sättas till visst värde i penningar, äfvensom i mål, där sakens värde ej

öfverstiger ettusen femhundra kronor. Vid högre värde skulle revisionsskillingen

stiga med femtio kronor för hvarje femhundra kronor af värdet

intill ett värde af fyratusen kronor, men därefter stiga likaledes med

femtio kronor för hvarje ytterligare ettusen kronors värde, dock att revisionsskillingens

högsta belopp blefve ettusen kronor. Hvad angår den uppskattning

af sakens värde, som hofrätt har att verkställa, står det enligt

13 § part fritt att i missnöjesanmälan angifva hvad värde han anser saken

äga samt förete sina skäl och bevis därför. Om emellertid parten underlåtit

detta och handlingarna väl utvisa, att värdet öfverstiger ettusen

femhundra kronor, men i öfrigt ej lämna någon ledning för bestämmande

af revisionsskillingens rätta storlek, äger hofrätten icke förelägga parten

att förebringa utredning, utan skall revisionsskillingen då enligt förslaget

bestämmas »efter det högsta värde, hvartill saken skäligen kan

skattas».

Det är att befara att hvad sålunda föreslagits ofta nog komme att

vid tillämpningen medföra afsevärda olägenheter. Hofrätten vill i detta

hänseende påpeka, hurusom under ferier i ett stort antal fall inträffar,

att annan division än den, hvarå ett mål afgjorts, får handlägga parts

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. MajUs Nåd. Proposition No 93.

inissnöjesanmälan (läri. Då frågan om revisionsskillingens belopp är tvifvelaktig,

måste gifvetvis division, som är främmande för målet, ägna

handlingarna en ingående granskning för att om möjligt erhålla ledning

vid bestämmande af revisionsskillingens belopp, måhända allenast med det

resultat att divisionen efter ett tidsödande arbete nödgas konstatera, att

någon egentlig ledning för bedömandet icke står att finna. Tydligt är ju

dessutom att i eu kollegial domstol särskilda svårigheter skola möta att

komma till beslut i frågor, där afgörandet måste blifva mer eller mindre

godtyckligt. Emellertid skulle enligt hofrättens mening åtminstone de i

senast antydda hänseende befarade olägenheterna i väsentlig mån förminskas,

om i förslaget infördes bestämmelse därom att, där handlingarna väl utmärka

att sakens värde öfverstiger ettusen femhundra kronor men icke

innefatta ledning för bedömande af det Överskjutande värdets storlek, revisionsskillingen

må sättas till ett visst i lagen för dylika fall fastställdt belopp.

Vidkommande därefter de i lagförslaget upptagna stadganden angående

rätten att i brottmål, hvari hofrätt ej är första domstol, söka ändring

i hofrättens slutliga utslag, har hofrätten funnit, utöfver hvad redan i

fråga om 11 § blifvit anmärkt, följande erinringar böra göras.

I 7 § 2 momentet har rätt till fullföljd medgifvits målsägande, där

hans talan, i hvad den ej afser ansvar, angår något, som ej kan i penningar

skattas. Stadgande om motsvarande förmån för tilltalad återfinnes

icke i 1 momentet. Hofrätten vill dock erinra exempelvis om den i nådiga

brefvet den 27 maj 1801 förekommande föreskrift att fullmäktig,

hvilken beträdes med förseelse, som afses i 14 kapitlet 5, 7 eller 8 § rättegångsbalken,

bör, utom böter efter lagens stadganden i dessa fall, jämväl

anses ovärdig att vidare såsom fullmäktig i rättegångsmål nyttjas. Därest

nu underrätt i sammanhang med afgörande af hufvudsaken och således icke

under rättegången dömt fullmäktig till böter för förseelse åt antydd art

och dessutom med föranledande af nyssnämnda nådiga bref till den däri

angifna särskilda påföljd, samt ett dylikt beslut blefve af hofrätt fastställdt,

skulle, med förslagets nuvarande lydelse, rätten till fullföljd vara utesluten,

något som uppenbarligen icke kan vara afsedt.

Enligt de i 7 § föreslagna bestämmelserna skulle tilltalad och målsägande,

vare sig i målet föres talan om ansvar eller icke, få klaga öfver

hofrätts utslag, där ändringssökandet angår ett värde af mer än ettusen

kronor. Härvid torde åsyftats, att vid bedömandet af värdet finge tagas

i betraktande bland annat, äfven skadestånd eller sådana påföljder af brott

som att gods dömes förbrutet eller att tilltalad förklaras förlustig näringsrätt.

Emellertid har i 31 § 2 momentet meddelats den föreskrift, att vid

uppskattning icke skall tagas i beräkning ränta, afkomst, rättegångskostnad

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

eller annat, som af liufvudsaken flyter. Med sistnämnda uttryck torde

väl närmast hafva afsetts växelprovision, protestkostnad och dylikt. Men

med hänsyn till innehållet i 10 kapitlet 12 § rättegångsbalken, hvarest

skadestånd, jämte rättegångskostnad, upptagits såsom något det där af

hufvudsaken flyter, synes angeläget, att en omredigering af förslaget vidtages

till förekommande af missförstånd i här antydda hänseende.

I fråga om rättegångskostnader gäller jämväl i afseende å brottmålen

hvad här ofvan därom erinrats beträffande de vädjade målen.

Hofrätten anser sig ock böra fästa uppmärksamheten på vissa frågor

rörande allmän åklagares befogenhet att fullfölja talan. Enligt 30 kapitlet

7 § rättegångsbalken i dess nu gällande lydelse äger i brottmål, som fullföljts

i hofrätt eller blifvit dess pröfning underställdt, allmän åklagare icke

i annat hänseende än såvidt angår ansvars- eller ersättningsskyldighet för

honom själf söka ändring i hofrättens utslag, där han ej tillika är målsägande.

Det torde icke rimligen kunna antagas, att med förslaget åsyftats

någon utvidgning af åklagarens nämnda befogenhet. På sätt framgår

af departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet skulle den allmän

åklagare tillkommande rätt att, såvidt angår ansvars- eller ersättningsskyldighet

för honom själf, söka ändring i hofrätts utslag enligt förslaget

icke heller lida annan inskränkning än den, som träffar hvarje i brottmål

tilltalad eller till ersättning dömd. Hvad sålunda torde vara försjagets

mening synes icke vara utsagdt genom de i 7 § valda ordalag. A ena

sidan kan nämligen affattningen af 4 momentet föranleda det missförstånd,

att åklagare exempelvis i mål, som rör tillämpning af förordningen angående

åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog

inom Västerbottens och NoiTbottens län den 24 juli 1903 och däri således

talan om ansvar ej kan ifrågakomma, skulle vara befogad att öfverklaga

hofrätts utslag, om värdet af det virke, som påstås förbrutet, öfverstiger

ettusen kronor. Och å andra sidan lärer paragrafen, sådan den är affattad

knappast kunna anses inrymma rätt till ändringssökande åt åklagare, därest

han i mål, hvari talan om ansvar mot honom icke förts, dömts att utgifva

ersättning.

I afseende å de i 8 § upptagna stadganden bör erinras, att paragrafens

formulering torde kunna gifva anledning till den säkerligen ej afsedda

tolkning att i fall, där part dömts till fängelse eller till böter, mer än

ettusen kronor, äfven vederparten skulle vara befogad att i målet fullfölja

talan. På grund häraf och då förslagets mening ej heller torde vara, att

där annan än part för förseelse i målet dömts till så beskaffadt ansvar,

som nyss nämnts, fullföljdsrätt skall vara den dömde betagen, synas orden

»i fall part» böra utbytas mot orden »af den, som» eller annat lämpligt

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

45

uttryck, i sammanhang hvarmed en mindre redaktionsförändring i paragrafens

fortsättning blefve af nöden.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar af skiftesstadgan innebär,

att de skiftesmål, hvilka nu från ägodelningsrätt fullföljas omedelbart hos

Eders Kungl. Maj:t, skulle i stället fullföljas till hofrätt, att hofrätten

skulle vara sista instans i mål rörande ägostyckning, men att utslag eller

beslut, som af hofrätt meddelades i annat skiftesmål, finge hos Eders Kungl.

Maj:t öfverklagas.

En företagen undersökning har gifvit vid handen, att under femårsperioden

1900—1904 från rikets ägodelningsrätter hos Eders Kungl.

Maj:t fullföljts i medeltal årligen 89,6 mål, däraf 19,4 ägostyckningsmål

och 70,2 andra skiftesmål. Af dessa mål hafva från ägodelningsrätter under

Svea hofrätt^ domvärjo inkommit i årligt medeltal 14 ägostyckningsmål

och 51,2 andra skiftesmål, eller sammanlagdt 65,2 mål, motsvarande 72,8

procent af de från hela riket inkomna målens antal.

Enligt hvad af departementschefens yttrande till stadsrådsprotokollet

framgår, kräfver handläggningen af skiftesmålen i högsta domstolen för

närvarande årligen omkring 6 arbetsveckor motsvarande 30 föredragningsdagar.

På de från Svea hofrätt^ domvärjo kommande målen torde häraf

belöpa ungefär 22 föredragningsdagar.

Vid ett försök till uppskattning af den tid, som i Svea hofrätt skulle

komma att åtgå för skiftesmålens behandling, är först att märka, att, enär

nödig tid för hemarbete måste hofrättsledamöterna beredas, i allmänhet

icke hålles sammanträde å ämbetsrummet mer än 3 dagar i veckan af

division, hvarå handläggas uteslutande vädjade och instämda saker, och 4

dagar i veckan af de öfriga divisionerna. Utginge man nu från att i hofrätten

skiftesmålens handläggning ej skulle kräfva mera af arbetstiden å

ämbetsrummet än för högsta domstolen antagits eller 22 föredragningsdagar,

komme således ändock berörda mål att omkring 51/2 veckor helt

och hållet upptaga en division med tjänstgöring å ämbetsrummet under

sistnämnda större antal dagar. Men med hänsyn dels till den i afseende

å arbetssättet inom hofrätten rådande praxis, enligt hvilken handlingarna

i föredragna mål i regeln läsas af samtliga ledamöter, som öfvervarit deras

föredragning, och hvilken praxis icke sällan föranleder att öfverläggningarna

å ämbetsrummet ånyo upptagas, dels ock därtill att de i skiftesmålen

förekommande frågor måste, åtminstone till en början, blifva för

hofrättsledamöterna jämförelsevis främmande, torde med visshet kunna an
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

tagas, att den arbetstid ifrågavarande mål i verkligheten komine att kräfva

hos hofrätten skulle, framför allt den första tiden, blifva högst ansenlig i

förhållande till den tid, som desamma nu upptaga i högsta domstolen.

Tidsmåttet synes dock svårligen kunna på förhand närmare angifvas.

På sätt hofrätten vid särskilda tillfällen haft anledning hos Eders

Kungl. Maj:t anmäla, har under de senaste åren hos hofrätten uppkommit

en betydande balans af oafgjorda vädjade mål. En extra division har för

afarbetande af denna balans varit i verksamhet sedan den 1 september

1904, men det oaktadt har, till följd däraf att vädjade mål fortfarande

inkommit i större antal än som hunnit afgöras å de ordinarie divisionerna,

balansen hittills endast i mycket obetydlig grad kunnat nedbringas. Under

det att år 1905 inkommit 1,438 vädjade mål, har under samma tid afgjorts

1,502, däraf å den extra divisionen 260, och minskningen i den vid

1905 års början till 1,292 mål uppgående balansen har således under året

ej utgjort mer än 64 mål.

Hofrätten, som icke torde hafva att yttra sig i frågan, huruvida det

må anses verkligen blifva för rättsskipningen i öfvervägande grad gagneligt

att hofrätt göres till andra instans i skiftesmål, nödgas med stöd af

det ofvan anförda erinra att, då hofrätten, såsom af nyss angifna siffror

framgår, med sina sju ordinarie divisioner ej medhinner handläggningen

af de årligen inkommande vädjade målen, en så afsevärd tillökning i hofrättens

arbetsbörda, som den föreslagna anordningen skulle medföra, är

liktydig med en ansenlig ytterligare tillväxt i balansen af oafgjorda mål

till förfång för de rättssökande, hvilkas kraf på en någorlunda snabb rättsskipning

icke ens nu kunna på ett tillfredsställande sätt tillgodoses. Ett

genomförande af anordningen i den omfattning som föreslagits synes följaktligen

med nödvändighet påkalla en omedelbar ökning af hofrättens ordinarie

arbetskrafter.

I afseende å lagförslagets detaljer, såvidt de här skolat utgöra föremål

för yttrande, har hofrätten icke något att anmärka.

Bilagda utdrag af hofrättens protokoll utvisar den särskilda mening

som af en bland hofrättens ledamöter i ärendet uttalats.

Underdånigst

J. E. Elliot.

C. A. Geijer. Theodor Westrin. Joll. Ahlgren.

David von Heijne. Gustaf von Rosen. F. af Klinteberg.

Sven Almqvist. G. W. Hörstadius. Erik Gyllensvaan.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o (i3.

47

Wilh. Blom.

Thor Strömman.

Anders Renström.

Birger Wedberg.

J. v. Knorling.

Johan Bååth.

Hj. Himmelstrand.

L. Kiellander.

Axel von Oelreich.

Wilh. Moberg.

Oscar von Sydow.

Carl Christiansson.

Walter Murray.

Adam Giertta.

Ch. Weidenhielm.

John Lemke.

Adolf Billman.

Ernst Alind er.

Nils Munch afRosenschö Id.

P. Adlercreutz.

Yngve G. Wisén.

yAxel Durling.

Stockholm den 5 mars 1906.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

1906 den 5 mars.

Närvarande:

Fiskalen von Sydow föredrog Kungl. Maj:ts remiss den 20 oktober

1905, hvarigenom kungl. hofrätten anbefallts att i plenum afgifva utlåtande

öfver upprättade förslag dels till lag om ändrad lydelse af 30

kapitlet rättegångsbalken, dels ock till lag om ändring i vissa delar af

skiftesstadgan, i hvad samma förslag rörde förfarande i hofrätt; och beslöts

efter granskning af förslagen underdånigt utlåtande af innehåll registraturet

utvisar.

Från beslutet var herr hofrättsrådet Blom skiljaktig i den mån följande

af honom afgifna yttrande utvisar:

»Då i det remitterade förslagets §§ 6 och 7 uttalats den princip,

att rätten att fullfölja talan mot hofrätts slutliga utslag rörande penningar

eller annat, som kan i penningar skattas, är beroende på storleken af det

värde ändringssökandet angår, synes mig, att de »yrkanden» och »anspråk»,

som enligt § 31 mom. 3 af förslaget skola i angifna fall räknas tillsammans,

måste afse de yrkanden, hvilka hos Konungen fullföljas oberoende

af om desamma ursprungligen blifvit af den ändringssökande parten genom

stämning anhängiggjorda eller afse att vinna befrielse från en genom

stämning mot honom anhängiggjord talan. Om exempelvis A. på grund

af ett mot honom instämdt påstående af hofrätt ålagts att till B. utgifva

sexhundra kronor och A. därjämte i samma mål genstämt B. med yrkande

att utbekomma femhundra kronor men fått sistnämnda talan ogillad, föreligga,

under förutsättning att A. vill öfverklaga hofrättens utslag i båda

hänseendena, uppenbarligen i målet två yrkanden af A., nämligen dels att

vinna befrielse från motpartens mot honom riktade, bifallna påstående och

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

dels att sjal!'' fa bifall till sitt af hofrätten ogillade genkäroraål, och anser

jag det på grund af innehållet i förslagets § 6 otvifvelaktigt, att i

detta fall A. itr berättigad att fullfölja talan i målet till Konungen.

Emellertid torde, om denna uppfattning är riktig, stadgandet i § 31 mom.

3 att, om i målet äro flera yrkanden af samma part, de anspråk skola

tillsammans räknas, såsom redan uttaladt i §§ 6 och 7, vara öfverflödigt

och såsom tilläfventyrs föranledande till missuppfattning kunna ur förslaget

utgå.

Enligt § 13 i förslaget skall part, därest han vill genom revisionsansökning

söka ändring i hofrätts utslag och ändringssökandet angår något,

som kan i penningar skattas, i missnöjesanmälningen angifva hvad värde

han anser saken äga så ock förete skäl och bevis därför. Underlåtenhet

kan i fall, som i andra stycket sägs, föranleda till föreläggande för parten

att inkomma med utredning, men har enligt tredje stycket eller vid pröfning

af det belopp, hvarmed revisionsskillingen skall utgå, icke sådan påföljd.

Om nu af för hofrätten tillgängliga handlingar framgår, att ändringssökandet

angår ett värde öfverstigande ettusenfemhundra kronor, men

parten underlåtit att angifva det värde han anser saken äga och all annan

ledning saknas för bedömande i hvad mån värdet öfverstiger sistnämnda

belopp, kan enligt mitt förmenande knappast sägas, att »i utredningen af

sakens värde något brister» utan snarare, att all utredning saknas angående

det värde, efter hvilket revisionsskillingen skall bestämmas. Skall ej i

sådan händelse revisionsskillingens belopp blifva fullkomligt godtyckligt,

synes mig nödvändigt, att äfven i detta fall stadgas rätt för hofrätt att

förelägga part att inkomma med erforderlig utredning. Det i det underdåniga

utlåtandet lämnade förslag att revisionsskillingen skulle sättas till

ett visst för dylikt fall fastställdt belopp kan näppeligen tillfredsställa

rättvisans fordringar och skulle i fall, där sakens värde är så stort, att

revisionsskillingen rätteligen borde utgå med högsta belopp, till och med

kunna medföra, att parten i sitt eget intresse med afsikt underläte att

angifva värdet, detta senare naturligtvis under förutsättning att ej revisionsskillingen

för alla dylika fall bestämdes till högsta beloppet.

Tillika anser jag mig höra framhålla att, då partens uppgift angående

tvisteföremålets värde jämte de skäl och bevis därför han kan

prestera torde blifva af stor betydelse, det synes mig lämpligt att, då

parten, såsom i § 11 af förslaget stadgas, skall i hänvisningen till anmälande

af missnöje erinras därom att hans rätt att fullfölja talan är beroende

på uppskattning af något, hvarom dömdt blifvit, parten tillika erhåller

erinran om sin skyldighet enligt § 13 att i missnöjesanmälningen

angifva hvad värde han anser saken äga och att därför förete skäl och

Bih. till Piksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 70 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kutiffl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

bevis. Särskildt torde detta vara af vikt i händelse parten ej har tillgång

till rättskunnigt biträde.

Utom de delar af förslaget jag här ofvan behandlat instämmer jag

i de uttalanden det underdåniga utlåtandet innehåller.»

In fidem

C. L. Schönmeyr.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 33.

51

Till Konungen.

Sedan inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om ändrad

lydelse af 30 kapitlet rättegångsbalken och till lag om ändring i vissa

delar af skiftesstadgan, har Eders Kung]. Maj:t i nådig remiss den 20 sistlidne

oktober anbefallt hofrätten att i plenum afgifva underdånigt utlåtande

öfver förslagen, i hvad desamma röra förfarande i hofrätt; och får hofrätten

till åtlydnad däraf i underdånighet härmed afgifva yttrande.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 30 kapitlet rättegångsbalken

innehåller i 31 § de regler, hvilka, då frågan, huruvida part äger sådan

talan, att den må hos Konungen fullföljas, är beroende på uppskattning,

eller uppskattning är erforderlig för bestämmande af revisionsskillingens

belopp, skola vid uppskattningen iakttagas. Första stycket af paragrafens

andra moment har följande lydelse: »Hvad part ålagts att utgifva i penningar

eller gods skall allt tillsammans räknas; dock varde ränta, afkomst,

rättegångskostnad eller annat, som af hufvudsaken flyter, icke i beräkning

taget.» Därest, såsom antagas bör, förslagets mening är, att de i detta

stadgande uttalade principerna skola tillämpas icke blott vid beräkning af

värdet utaf hvad part ålagts att utgifva utan äfven vid uppskattning af

värdet utaf hvad part yrkat att utfå, torde paragrafen böra omredigeras

så, att hvarje tvifvel i ifrågavarande hänseende uteslutes.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar af skiftesstadgan innehåller

i 135 § sista stycket den bestämmelsen, att vid handläggning i hofrätt

af skiftesmål en i landtmäteri kunnig man skall vara tillstädes till

biträde åt rätten. Som många fall ju kunna förekomma, då uppenbarligen

biträde af sakkunnig ej är erforderligt vid skiftesmåls pröfning, till exempel

då besvären afse enbart fråga, om mål tillhör ägodelningsrättens pröfning,

får hofrätten hemställa, att ifrågavarande stadgande erhåller följande

tillägg: »där ej rättens samtliga ledamöter anse sådant biträde icke erforderligt».

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

Genom lagen om ändring i vissa delar af rättegångsbalken den 14

juni 1901 har i 27 kapitlet 16 § stadgats, att då hofrätt i besvärsmål

meddelat utslag, däröfver klagan må föras, kungörelse om utslaget skall

införas i allmänna tidningarna, och genom lag samma dag om ändring i

vissa delar af utsökningslagen har i 195 § af sistnämnda lag meddelats

liknande föreskrift i fråga om utsökningsmål. Då lämpligt torde vara, att

en sådan bestämmelse blir gällande jämväl beträffande hofrätts utslag i

skiftesmål, får hofrätten föreslå, att till 140 § i förslaget göres ett tillägg

af följande lydelse: »Då i skiftesmål hofrätt meddelat utslag, däröfver

klagan må föras, skall kungörelse om utslaget införas i allmänna tidningarna.

Närmare bestämmelse i fråga om sådan kungörelse meddelas af

Konungen.»

Hofrätten har i öfrigt intet att erinra emot de remitterade förslagen

i de delar, beträffande hvilka hofrätten har att afgifva underdånigt utlåtande.

Utdrag af hofrättens i ärendet förda protokoll varder härhos i underdånighet

bilagdt. Jönköping den 18 december 1905.

Underdånigst

C. Swalander.

Axel W. Bratt.

Axel Romberg.

Hugo Zetterberg.

Richard Lejman.

Herman Wistrand. C.

H. Hjertén.

Ivar Kock.

L. E. Stählberg.

C. H. Ramsay.

Claes Edsberg.

G. Fischer.

H. G. Cederschiöld.

Carl Arhusiander.

C. W. af

K. Sundstedt.

Alb. Nordin.

Ernst Kellgren.

John Zetterstedt.

K. H. Högstedt.

Karl Mellén.

Ekenstam.

i

/M. Fagerberg.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 93.

53

Utdrag af pleniprotokollet, hållet inför Kungl. Maj:ts och rikets

Göta hofrätt i Jönköping den 18 december 1905.

§ 16.

Herr hofrättsrådet Ramsay återställde handlingarna rörande Kungl.

Maj:ts nådiga remiss den 20 oktober 1905 angående förslag dels till lag

om ändrad lydelse af 30 kapitlet rättegångsbalken dels ock till lag om

ändring i vissa delar af skiftesstadgan; hvarefter beslöts underdånigt utlåtande.

Härifrån var assessoren Nordin, med hvilken herr hofrättsrådet Sundstedt

och herr t. f. presidenten instämde, skiljaktig och ansåg, att i det

underdåniga utlåtandet jämväl borde göras en hemställan af följande

innehåll:

»Då förslaget till lag om ändrad lydelse af 30 kapitlet rättegångsbalken

i 7 § stadgar rätt för part att i brottmål, i hvilka talan om ansvar

föres, fullfölja talan mot hofrätt^ utslag, där hans talan angår ett

värde af mer än två tusen daler, afses härmed uppenbarligen, att vid beräkning

af värdet jämväl skadestånd skall tagas i betraktande. I 31 §

föreskrifves, att vid uppskattning af värde »hvad som af hufvudsaken

flyter» ej skall beräknas. På det att ej, med hänsyn till de ordalag, som

användas i 10 kapitlet 12 § rättegångsbalken, där skadestånd omtalas såsom

något, som af hufvudsaken flyter, någon tvekan må kunna uppstå,

huruvida vid beräkning af värde i brottmål, uti hvilka förts talan om ansvar,

skadestånd skall betraktas såsom hufvudsak eller ej, torde jämväl

härutinnan någon förändring böra vidtagas beträffande affattningen af

31 §.» Som ofvan.

In fidem:

A. Linderholm.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

54

Till Konungen.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts remiss den 20 oktober 1905 åligger det

hofrätten att afgifva underdånigt utlåtande öfver vid remissen fogade förslag

dels till lag om ändrad lydelse af 30 kapitlet rättegångsbalken, dels

ock till lag om ändring i vissa delar af skiftesstadgan, i hvad samma förslag

röra förfarande i hofrätt; och får hofrätten i underdånighet anföra:

Hvad först angår förslaget till lag om ändrad lydelse af 30 kapitlet

rättegångsbalken, skulle enligt förslagets 6 § talan mot hofrätts slutliga

utslag i vädjadt mål rörande penningar eller annat, som kan till visst

värde i penningar sättas, ej få fullföljas med mindre ändringssökandet

angår högre värde än två tusen daler; och skulle det enligt förslagets

13 § tillkomma hofrätt att, efter det part anmält missnöje mot hofrätts

utslag i vädjadt mål, pröfva huruvida parten ägde sådan talan, att han

finge fullfölja sitt ändringssökande. Ehuru denna pröfning i regel icke

torde erbjuda större svårighet, kommer det dock mången gång, exempelvis

i konkurs- och redovisningsmål, att blifva vanskligt att afgöra, hvilket

värde parts talan skall anses angå.

Förslagets 11 § är likalydande med nuvarande 11 § i 30 kapitlet

rättegångsbalken allenast med den förändring att i paragrafen införts en

bestämmelse att, därest parts rätt att fullfölja talan är beroende på uppskattning

af något, hvarom blifvit dömdt, erinran härom skall ske i hofrätts

hänvisning till klagans förande. Ehuru härmed icke torde hafva

afsetts någon förändring uti nu gällande bestämmelser att i hvarje fall

hänvisning till klagans förande skall meddelas, då hofrätt meddelat slutligt

utslag i vädjadt mål eller brottmål, lärer dock med hänsyn till föreskriften

uti paragrafens första punkt, att hänvisning till klagans förande

skall meddelas allenast då hofrätt meddelat utslag eller beslut, däremot

talan må omedelbarligen fullföljas, jämförd med de föreslagna nya bestämmelserna

om inskränkning i parts rätt att fullfölja talan, tvekan

kunna uppstå, huruvida sådan hänvisning skall meddelas, i den mån det

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o ''.KL 55

är uppenbart, att talan mot utslaget ej må fullföljas. Med fog kan det

också sägas vara oegentligt, att i sådana fall hänvisning till klagans

förande skall meddelas. Hänvisningen innefattar ju nära nog eu inbjudan

till parten att onödigtvis antingen i vädjadt mål anmäla missnöje mot

utslaget eller i brottmål besvära sig hos Konungen. Därjämte skulle det

uppenbarligen vara en fördel om i hofrätts utslag bestämdt angåfves,

huruvida klagan öfver utslaget finge föras eller ej. Denna fördel motväges

dock i väsentlig grad däraf, att parten naturligen icke kan betagas

rätt att hos Konungen anföra besvär däröfver, att hänvisning till klagans

förande icke blifvit honom meddelad, och af de betydande processuella

och andra olägenheter, som skulle uppstå, därest Konungen funne, att

hänvisning bort meddelas. Härtill kommer att då för afgörande af huruvida

parten må föra klagan uppskattning af något, hvarom blifvit dömdt,

skall ske, hänvisning till klagans förande alltid måste meddelas, äfven om

det är uppenbart, att uppskattningen kommer att gifva till resultat, att

parten ej må föra klagan. Öfvervägande skäl synas dock hofrätten tala

för, att hofrätt bör redan vid meddelandet af slutligt utslag i vädjadt mål

och i brottmål, såvidt möjligt är, pröfva huruvida och af hvem klagan må

föras och därom meddela yttrande. I hvarje fall torde åt ifrågavarande

paragraf böra gifvas sådan lydelse, att hvarje tvekan härutinnan undanröjes.

Hvilkendera utvägen därvid än må väljas, torde enligt hofrättens

förmenande till undvikande af missuppfattning hos parterna rörande omfattningen

af deras rätt till klagan böra i hänvisningen med nödig fullständighet

angifvas de förutsättningar, under hvilka klagan må föras, och

paragrafens bestämmelser undergå med hänsyn härtill erforderlig omarbetning.

I detta sammanhang får hofrätten framhålla, att med hänsyn till de

fall, då hofrätt enligt förslaget icke vid meddelandet af utslag i brottmål

skulle kunna, eller äga bestämma om klagan öfver utslaget finge föras,

föreskriften i 27 kapitlet 10 § rättegångsbalken därom, att då hofrätt i

besvärsmål meddelat utslag, däröfver klagan må föras, kungörelse om

utslaget skall införas i allmänna tidningarna, äfvensom de i nådiga kungörelsen

den 29 november 1901 meddelade närmare bestämmelser angående

ifrågavarande kungörelser måste i och med förslagets antagande

ändras.

Enligt förslagets 13 § skulle hofrätt, efter det part anmält missnöje

mot hofrätts utslag och därvid tillkännagifvit, i hvilken omfattning han

vill fullfölja saken hos Konungen, pröfva, såväl om parten ägde sådan

talan, att han finge fullfölja sitt ändringssökande, som ock i så fall till

hvad belopp revisionsskilling skulle af parten erläggas. Uti den för

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

hofrätterna gällande arbetsordning finnes redan nu föreskrifvet, att anmälan

om missnöje mot hofrätts utslag skall tillfalla den division, därå

målet afgjorts, men med hänsyn till den noggranna kännedom om själfva

målet, som erfordras vid pröfning af missnöjesanmälan, torde lämpligen

böra härutöfver föreskrifvas, att missnöjesanmälan skall föredragas af referenten

uti det mål missnöjesanmälningen angår, eller, därest denne icke

är tjänstgörande, annan divisionens ledamot, som deltagit i målets afgörande.

Det torde emellertid icke kunna undvikas, att då den division,

som afgjort det mål, missnöjesanmälan angår, icke är tjänstgörande, missnöjesanmälan

måste tillfalla den i tjänst varande divisionen; och anser sig

hofrätten böra framhålla, att detta naturligen kommer att vara synnerligen

betungande för ledamöterna å denna division, då dessa nödgas förskaffa

sig en noggrann kännedom om mål, hvarmed de förut icke tagit någon

befattning.

Vid pröfningen af missnöjesanmälan kräfves det uppenbarligen mången

gång, att hofrätt har tillgång till underrättens protokoll i målet. Enligt

nådiga kungörelserna den 26 april 1853 och den 29 november 1901 äger

emellertid part att, efter det målet afgjorts af hofrätt och innan dess

utslag vunnit laga kraft, utbekomma sagda protokoll. Denna rätt för

parten torde jämväl, därest förslaget varder lag, böra bibehållas, då det

för parten kan vara af vikt att hafva tillgång till sagda protokoll vid afgörande

huruvida och i hvilken omfattning han skall anmäla missnöje mot

hofrätts utslag. Däremot synes det hofrätten lämpligen kunna föreskrifvas,

att part, som anmäler missnöje, därvid skall förete underrättens protokoll

1 målet med rätt för parten att, efter det missnöjesanmälan pröfvats, återtaga

desamma. Skulle part underlåta att vid anmälande af missnöje ingifva

underrättens protokoll i målet, torde detta lämpligen böra medföra föreläggande

för honom att inom viss tid därmed inkomma vid äfventyr, som

2 momentet af 13 § innehåller.

Enligt bestämmelserna uti 13 § skulle hofrätt icke äga förelägga

part, som" anmält missnöje, att inkomma med ytterligare utredning om

sakens värde i fall, då sådan syntes vara erforderlig för bestämmande åt

revisionsskillingens belopp. Då det är uppenbart, att parten äger sådan

talan, att han må fullfölja sitt ändringssökande, såsom t. ex. då ändringssökandet

till en del angår något, som ej kan skattas i penningar, torde

parten emellertid ofta icke akta nödigt att inkomma med utredning om

hvad värde hans ändringssökande angår. Vid sådant förhållande skulle

hofrätt mången gång sakna grund för bestämmande af revisionsskillingens

belopp samt vid bestämmande däraf kunna komma att utgå från ett oriktigt

värde. Till undvikande af dessa olägenheter synes åt hofrätt böra

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Hd. 57

tillförsäkras rätt att jämväl för att erhålla tillförlitlig grund för bestämmande

af revisionsskillingens belopp förelägga parten att inkomma med

ytterligare utredning om värdet af hans ändringssökande, därvid såsom

äfventyr för underlåtenhet härutinnan torde kunna stadgas, att revisionsskillingen

i annat fall bestämmes till högsta möjliga belopp.

Enligt 16 § skall part vid revisionsinlaga foga revisionsskilling till

belopp, »som nedan sägs». Då hofrätt i sitt beslut med anledning af anmäldt

missnöje föreskrifvit, med hvilket belopp revisionsskilling skall erläggas,

samt parten, äfven om han hos Konungen inskränker sitt ändringssökande,

är pliktig att i revisionsskilling erlägga det sålunda bestämda

beloppet, synes det hofrätten som om uti ifrågavarande hänseende lämpligen

bör föreskrifvas, att vid revisionsinlaga skall fogas revisionsskilling

till belopp, »som hofrätten föreskrifvit».

I 17 § heter det, att revisionsskilling skall erläggas efter »sakens»

värde. Ehuru med denna bestämmelse uppenbarligen är afsedt, att revisionsskillingens

storlek skall vara beroende på det värde, partens ändringssökande

angår, torde dock ordet »saken» uti paragrafen lämna rum för

tvekan. Sålunda kan i fall, då å ömse sidor sökes ändring i hofrätts

utslag, sakens värde komma att vara ett annat och högre än det värde,

hvardera partens ändringssökande angår.

I 31 § finnas vissa regler angifna för den uppskattning, som kan

blifva erforderlig för att afgöra, huruvida part äger sådan talan, att densamma

må hos Konungen fullföljas, eller för bestämmande af revisionsskillingens

belopp. Åtskilliga af dessa regler äro emellertid uppenbarligen

afsedda att vinna tillämpning äfven i andra fall, än då uppskattning förekommer.

Hvad särskildt beträffar ordalydelsen af första punkten af paragrafens

andra moment, kan denna gifva anledning till den uppenbarligen

icke afsedda tolkningen, att allenast då part, som ålagts utgifva något,

söker ändring, ränta, afkomst, rättegångskostnad eller annat, som af hufvudsaken

flyter, icke skulle tagas i beräkning vid ifrågavarande uppskattning,

men att så däremot icke skulle vara förhållandet, då ändring sökes af part,

som icke fått bifall till sin talan. Någon jämkning i ordalagen torde förty

vara erforderlig till undanröjande af all tvekan uti ifrågavarande hänseenden.

Hvad härefter angår förslaget till lag om ändring i vissa delar af

skiftesstadgan, så komme naturligen genom detta förslags antagande hofrätternas

arbetsbörda att ökas. För denna hofrätt blefve ökningen dock

jämförelsevis obetydlig, såsom framgår däraf, att under åren 1895—1904

af högsta domstolen afgjorts allenast 47 skiftesmål, hvilka det enligt förslaget

skulle tillkommit denna hofrätt att såsom andra instans pröfva.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 70 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

Förslaget innehåller bestämmelse, att då skiftesmål handläggas i

hofrätt, skall till biträde åt rätten vara tillstädes en i landtmäteri kunnig

man. Enligt motiven skulle härmed afses att ersätta den af högsta domstolen

anlitade utvägen att för vinnande af sakkunnig utredning infordra

utlåtande från landtmäteristyrelsen. 1 afseende härå får hofrätten erinra,

att fall kunna inträffa, då det, oafsedt den sakkunskap biträdet må besitta,

kan för hofrätt varda af nöden att införskaffa utredning från landtmäteristyrelsen,

en utväg, som därför torde böra stå hofrätt öppen.

I händelse de föreslagna ändringarna i skiftesstadgan komma att

företagas, torde i hofrätternas arbetsordning böra stadgas, att skiftesmål

skola lottas mellan ledamöterna och i fråga om ordningen för föredragningen

äga företräde framför instämda och vädjade saker.

Utdrag af hofrättens i ärendet förda protokoll bifogas, utvisande de

skiljaktiga meningar, som vid ärendets afgörande yttrats.

Kristianstad den 15 mars 1906.

Underdånigst

J. A. Lundahl.

S. Bruzelius.

O. H. Arsell.

K. Söderwall.

G. Bruzelius.

F. Kallenberg.

Bror Petrén.

H. A. Hamilton.

A. Borgström.

Tore Ljungman.

Nils Wihlborg.

/Louis Ljungberg.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:t.» Nåd. Proposition N:o 03.

59

Utdrag af protokoll, hållet inför Kungl. Maj:ts och rikets hofrätt

öfver Skåne och Blekinge i Kristianstad nedannämnda

dagar.

1906 den 15 mars.

Närvarande:

Sedan jämlikt kungl. hofrättens beslut den 18 december 1905, handlingarna

till Kungl. Maj:ts remiss den 20 oktober 1905 rörande förslag

dels till lag om ändrad lydelse af 30 kapitlet rättegångsbalken dels ock

till lag om ändring i vissa delar af skiftesstadgan mellan herrar ledamöter

cirkulerat, så återställdes nu handlingarna; och beslöts utlåtande. Se civilt

registratur.

Härifrån voro herr hofrättsrådet Kallenberg och adjungerade ledamoten

fiskalen Arsell skiljaktiga och anförde:

Herr hofrättsrådet Kallenberg:

»Jag anser visserligen, att den föreslagna 11 § i 30 kapitlet rättegångsbalken

ej kan läsas på annat sätt, än att i de fall, då rätten att

fullfölja talan ej är beroende på uppskattning, skall hänvisning för fullföljd

af talan icke meddelas, med mindre dylik fullföljd är tillåten enligt

förslagets 6 och 7 §§ i samma kapitel. Då emellertid pluraliteten anser,

att en annan tolkning icke blott är möjlig utan rent af åsyftas, torde

måhända förstnämnda paragraf tarfva ett förtydligande. Af den föreslagna

13 § i nyssnämnda kapitel synes, att sedan hofrätten i meddelad hänvisning

tillkännagifvit, att talan mot ett utslag får fullföljas genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

t;o

revisionsansökning, kan hofrätten icke desto mindre, sedan part i sin missnöjesanmälan

förklarat sig icke vilja söka ändring rörande allt, hvari han

tappat, neka honom att fullfölja talan, d. v. s. återtaga det eu gång utan

något villkor lämnade tillståndet. Denna anordning innebär tydligtvis en

oegentlighet, hvilket ådagalägger behofvet af en restriktion i hänvisningen.

Allt som allt synes det klart, att det kommer att blifva förenadt med

ganska stor svårighet att för hvarje särskildt fall formulera en fullt korrekt

fullföljdshänvisning. I öfrig! instämmer jag i det väsentliga med pluraliteten.

»

Fiskalen Arsell:

»11 § i det föreliggande förslaget till ändrad lydelse af 30 kapitlet

rättegångsbalken synes mig böra så tolkas, att hofrätt har att taga hänsyn

jämväl till de föreslagna 6 och 7 §§ samma balk, då det gäller att bestämma

om talan mot hofrättens utslag får omedelbart fullföljas och om

hänvisning förty bör lämnas. Ifall uppenbart är, att utslaget icke får

omedelbart öfverklagas, bör således hänvisning icke lämnas. Det skulle

ju också vara synnerligen olämpligt och för parterna vilseledande att i

utslaget utlåta sig om sättet för fullföljd af talan mot detsamma, trots

uppenbart är, att sådan talan icke får fullföljas. Men å andra sidan torde

underlåtenhet att i dylika fall lämna hänvisning icke innebära en definitiv

pröfning från hofrättens sida af parts rätt att fullfölja talan i målet, utan

torde det vara parten obetaget att hos hofrätten anmäla missnöje mot

utslaget och begära föreskrift för talans fullföljd. I radernål komme då

hofrätt att vid pröfning af missnöjesanmälan definitivt afgöra angående

partens rätt att fullfölja talan i målet; och om denna rätt underkändes,

ägde parten enligt 14 § däröfver anföra besvär. Därest denna tolkning

är den i förslaget afsedda, har jag ej annat att i detta sammanhang mot

förslaget erinra än dels att då det med berörda tolkning synes vålla ringa

betänklighet att uttryckligen frånkänna part rätt att klaga däröfver att

hänvisning icke blifvit lämnad, förslaget måhända borde erhålla någon

bestämmelse härom, dels ock att i fall, då uppenbarligen blott endera

parten skulle hafva rätt att fullfölja talan mot hofrätts utslag, hänvisningen

borde så fullständigas, att icke den part, som saknade utsikt att få sitt

ändringssökande pröfvadt, lockades till onödiga kostnader.

Första stycket af förslagets § 13 stadgar bland annat att om ändringssökandet

angår något, som kan i penningar skattas, skall parten i missnöjesanmälningen

angifva hvad värde han anser saken äga, så ock förete

de skäl och bevis, han vill för sin uppskattning åberopa. Denna skyldighet

för parten synes välgrundad i fall, då handlingarna i målet icke innehålla

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!, Maj:tx Nåd. Proposition N:o 1)3. (il

någon uppskattning eller parten tilläfventyrs skulle vilja göra gällande,

att denna uppskattning icke vidare bör lända till efterrättelse, enär t. ex.

en omtvistad sak stigit i värde vid den tid, hofrätten meddelade utslag i

tvisten. Men för andra fall synes mig ett så kategoriskt stadgande som

det föreslagna obehöfligt. Jag tillåter mig därför hemställa, att ordet

»skall» utbytes mot »må».

Om det remitterade förslaget blifver lag, torde småningom blifva

brukligt, att då saken rör något, som kan i penningar skattas, redan

underrätten söker åstadkomma utredning om dylik uppskattning och att

värdet därefter upptages i hofrättsrubriken. I sådana mål likasom i de

vanligast förekommande kraf- och ersättningsmålen lärer det därför sällan

vålla svårighet att, äfven om part begagnat sig af sin rätt att utbekomma

protokollen i målet, vid pröfning af missnöjesanraälan afgöra, om part

äger sådan talan att han må sitt ändringssökande fullfölja. Och skulle

protokollen någon gång för sådant ändamål behöfvas, ligger väl i andra

stycket af förslagets § 13 ett berättigande för hofrätt att af part infordra

desamma. En generell föreskrift, sådan den af denna hofrätt ifrågasatts,

att part skulle vara skyldig att vid missnöjesanmälningen foga underrättens

protokoll i målet synes mig därför icke vara af behofvet påkallad.

Enligt andra stycket i förslagets 13 § äger hofrätt infordra den

utredning, som hofrätten aktar nödig för afgörande af frågan om parts

rätt att söka ändring. Det kan emellertid gifvas fall, då den nödiga utredningen

skulle vara af så vidlyftig beskaffenhet, att det icke rimligen

borde för sådant ändamål, som ifrågavarande, åläggas part att förebringa

densamma. Så blefve t. ex. stundom fallet, när i hofrätt svarande part

ville söka ändring i hofrättens utslag, hvarigenom käranden tillerkänts

förmånsrätt eller betalningsrätt i konkurs. Det skulle därför vara ömkligt,

att hofrätt uttryckligen medgåfves en något friare pröfningsrätt i nu

afsedda fall.

Inom denna hofrätt har den åsikten gjort sig gällande, att hofrätt

borde jämväl för bestämmande af revisionsskillingens belopp äga infordra

utredning af ändringssökande part och att tredje stycket af 13 § borde

innehålla en bestämmelse härom. Denna åsikt kan jag ej dela, ty det

synes mig vara att tillmäta revisionsskillingen större betydelse än den i

själfva verket äger. Och för öfrigt torde den föreslagna bestämmelsen,

att hofrätts beslut i fråga om revisionsskillingens belopp ej får öfverklagas,

i praxis komma att innebära en kraftig maning för part att själfmant

åvägabringa utredning i nu ifrågavarande hänseende.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

Däremot instämmer jag i hvad hofrättens öfriga ledamöter anfört i

fråga om de föreslagna §§ 16, 17 och 31 i 30 kapitlet rättegångsbalken

samt förslaget till lag om ändring i vissa delar af skiftesstadgan.»

Rätt utdraget, betygar Kristianstad, kungl. hofrättens aktuariekontor

den 17 mars 1906.

G. v. Arbin.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Hd.

63

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet KronpnnsenRegenten

i statsrådet ä Stockholms slott fredagen den 27

april 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staafe,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Biesert,

friherre Marks von Wurtemberg,

Sidner,

Hellnek,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström.

Chefen för justitiedepartementet hans excellens herr statsministern

anförde:

»Sedan Kungl. Maj:t den 6 oktober 1905 beslutit inhämta högsta

domstolens utlåtande öfver upprättade förslag dels till lag om ändrad

lydelse af 30 kap. rättegångsbalken och dels till lag om ändring i vissa

delar af skiftesstadgan, och dessa förslag blifvit inför högsta domstolen

anmälda, hemställde högsta domstolen, enligt beslut den 17 oktober 1905,

att utlåtande öfver förslagen måtte infordras från rikets hofrätter. I anledning

af denna hemställan täcktes Kungl. Maj:t genom nådig remiss den

20 oktober 1905 anbefalla hofrätterna att i plenum afgifva utlåtanden

öfver förslagen, i hvad desamma röra förfarande i hofrätt.!»

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

KumjL Majds Nåd. Proposition N:o 93.

De infordrade yttrandena hafva nu från hofrätterna inkommit, och

med anledning af erinringar, som hofrätterna vid förslagen framställt,

hafva i vissa delar af dessa några hufvudsakligen redaktionella jämkningar

ansetts böra vidtagas.»

Föredraganden uppläste härefter de omarbetade förslagen af den

lydelse bilagorna vid detta protokoll utvisa samt hemställde, att för det

ändamål § 87 regeringsformen omförmäler högsta domstolens utlåtande

däröfver måtte genom utdrag af protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

i nåder lämna bifall.

Ur protokollet

Lennart Berglöf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

(»5

Bil.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 30 kap. rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 30 kap. rättegångsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

1 §•

Talan mot hofrätts slutliga utslag i vädjadt mål eller till hofrätten

instämdt tvistemål skall, där ej här nedan annorlunda stadgas, hos Konungen

fullföljas genom revisionsansökning.

öfver hofrätts slutliga utslag i mål, som genom besvär inkommit

till hofrätten eller blifvit dess pröfning underställe^, skall klagan hos Konungen

föras genom besvär. Lag samma vare beträffande klagan öfver

hofrätts slutliga utslag i brottmål, som omedelbart i hofrätten anhängiggjorts,

så ock i sådant tvistemål eller ärende, hvarmed, utan föregången

stämning, hofrätten såsom första domstol tagit befattning.

Beslut, hvarigenom hofrätten utan att skilja målet från sig dömt

till värjemålsed, vare i fråga om fullföljd af talan såsom slutligt utslag

ansedt.

2 §•

Har hofrätt i dit instämdt tvistemål förklarat sig obehörig eller

stämningen ogill, skall öfver det utslag klagan föras genom besvär.

3 §•

Har underrätt i slutligt utslag meddelat beslut af beskaffenhet att,

där det under rättegången gifvits, särskild klagan däröfver varit tillåten,

och varder talan mot det beslut i hofrätten fullföljd i sammanhang med

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 70 Häft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 03.

klagan i hufvudsaken, skall part, som allenast i den sålunda fullföljda

särskilda frågan vill klaga öfver hofrättens utslag, fullfölja sin talan

genom besvär, ändå att målet efter vad till hofrätten inkommit.

4 §•

öfver utslag, hvarigenom hofrätt visat mål åter till underrätt, må

ej klagas; innefattar utslaget pröfning af fråga, som på målets utgång inverkar,

vare dock part berättigad att däremot fullfölja talan i sammanhang

med hufvudsaken, där denna kommer under Konungens pröfning.

Hvad nu är sagdt äge dock ej tillämpning, där hofrätt dömt till

värjemålsed och på den grund visat målet åter.

Har i brottmål hofrätt, jämte det utslag meddelats, tillika hänvisat

målet till fortsatt handläggning vid annan öfverrätt, skall, i fråga om tid

för klagan öfver det utslag, hvad i 25 kap. 6 § är stadgadt äga motsvarande

tillämpning.

5 §•

öfver hofrätts utslag i fråga, som jämlikt 16 kap. 3 § blifvit från

underrätt fullföljd, må ej klagas, utan så är att hofrätten upphäft beslut,

hvarigenom underrätten förklarat sig behörig att målet upptaga.

6 §•

Mot hofrätts slutliga utslag i vädjadt mål rörande penningar eller

annat, som kan till visst värde i penningar sättas, må ej talan fullföljas,

med mindre ändringssökandet angår högre värde än två tusen daler; rörer

målet till någon del sådant, som icke kan i penningar skattas, och söker

part i den delen ändring, må han fullfölja målet i dess helhet.

7 §.

I brottmål, som fullföljts i hofrätt eller blifvit dess pröfning underställdt,

må ej ändring i hofrättens slutliga utslag sökas utom i dessa fall:

l:o) Tilltalad vare tillåtet att fullfölja talan, där han för brott, som

i lagen är belagdt med dödsstraff, straffarbete, fängelse, afsättning eller

mistning af ämbete på viss tid, blifvit sakfälld eller under framtiden ställd,

eller han blifvit dömd till edgång angående gärning, därå straff, som nyss

är sagdt, kan följa, eller den talan, han vill hos Konungen fullfölja, angår

ett värde af mer än två tusen daler.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33. 67

2:o) Af målsägande må klagan föras, där hans talan afser ansvar för

brott, som i lagen är belagdt med dödsstraff, straffarbete eller afsättning,

eller hans talan, i hvad den ej afser ansvar, angår något, som ej kan i

penningar skattas, eller ock ett värde af mer än två tusen daler.

3:o) I afseende å ansvar för brott af beskaffenhet, som i 2:o) sägs, må,

där brottet ej är sådant, att det allenast af målsäganden åtalas må, justitiekanslern

förordna om fullföljd af talan, när synnerliga skäl därtill äro. Samma

rätt tillkommer justitieombudsmannen, där målet hörer under hans åtal.

4:o) Föres i målet ej talan om ansvar, må part föra klagan, där

hans ändringssökande angår något, som ej kan i penningar skattas, eller

ock ett värde af mer än två tusen daler.

S §■

öfver hofrätts utslag i fråga, hvarom i 16 kap. 10 § förmäles och

som blifvit från underrätt fullföljd, må ej klagas, utom af den, som dömts

till fängelse eller böter, mer än två tusen daler, eller i fall fullmäktig

blifvit skild från fullmäktigskapet eller hofrätt fastställt beslut, hvarigenom

kvarstad eller ''skingringsförbud eller annan därmed jämförlig åtgärd beviljats

eller yrkande om häfvande af sådan åtgärd ogillats.

Har underrätt meddelat föreskrift om någons häktande eller kvarhållande

i häkte eller hämtande till rätten, och varder det beslut af hofrätten

upphäfdt, vare ej klagan öfver hofrättens utslag tillåten. Ej heller

må klagan föras öfver hofrätts utslag i fråga, som enligt 16 kap. 12 §

dragits under hofrättens pröfning.

9 §•

Har hofrätt i där anhängigt mål under rättegången meddelat beslut

af beskaffenhet, som i 16 kap. 10 eller 11 § sägs, skall talan mot beslutet

föras genom besvär; är beslutet meddeladt i det slutliga utslaget, skall i

fråga om sättet för fullföljd af talan hos Konungen hvad för hvarje fall

finnes i 25 kap. 5 § stadgadt om klagan öfver underrätts beslut i sådan

fråga äga motsvarande tillämpning.

10 §.

I fråga om beslut, som i annat fall, än i 9 § afses, blifvit af hofrätt

i där anhängigt mål under rättegången meddeladt, skall hvad i 25

kap. 7 § år angående där omförmälda beslut föreskrifvet äga motsvarande

tillämpning.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

11 §•

Då hofrätt meddelar utslag eller beslut, däremot talan må omedelbarligen

fullföljas, skall däri gilvas till känna, huruvida klagan skall föras

genom revisionsansökning eller genom besvär; och varde jämväl angifvet,

där talan skall fullföljas genom revisionsansökning, huru missnöje skall i

hofrätten anmälas, samt, i annat fall, inom hvilken tid och hvarest besvär

skola inlämnas. Sådan hänvisning varde lämnad i hvarje fall, där ej

uppenbart är att talan ej må fullföljas. År parts rätt att fullfölja talan

beroende på den omfattning, hvari ändring varder sökt, eller på uppskattning

af något, hvarom dörndt blifvit, värde med erinran härom hänvisning

lämnad, som nyss är sagd. Hvad hofrätten sålunda föreskrifver skall i

fråga om sättet för fullföljd af talan lända till efterrättelse.

I mål, däri någon hålles häktad, skall utslag eller beslut, hvarom nu

är sagdt, ofördröjligen genom hofrättens föranstaltande delgifvas den

häktade, där det ej blifvit för honom muntligen afsagd!.

12 §.

Vill part söka revision, åligge honom att före klockan tolf å tjugonde

dagen från den dag, då hofrättens utslag gafs, skriftligen hos hofrätten

anmäla missnöje. Varder ej missnöje sålunda anmäldt, stånde utslaget

fast; och varde förty missnöjesanmälan, som göres senare eller annorledes,

än nu är sagdt, ej upptagen.

Den, som i hofrätten fört parts talan, äge, utan särskild! bemyndigande,

å partens vägnar anmäla missnöje.

Ej vare nödigt att öfver missnöjesanmälan höra vederparten.

13 §.

Part äger i sin missnöjesanmälan gifva till känna, i hvilken omfattning

han vill fullfölja saken hos Konungen. Gör han det ej, varde ansedt,

att han vill söka ändring rörande allt, hvad han i hofrätten tappat. Angår

ändringssökandet något, som kan i penningar skattas, skall parten i missnöjesanmälningen

angifva hvad värde han anser saken äga, så ock förete de

skål och bevis, han för sin uppskattning vill åberopa.

Hofrätten pröfve om parten äger sådan talan, att han må sitt

ändringssökande fullfölja. Uppstår tvifvel därom, varde parten förelagdt

att inom viss tid, högst fjorton dagar, inkomma med den utredning

hofrätten aktar nödig, vid äfventyr att misstiöjesanmälningen ej upptages

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

Hofrätten pröfve ock, till hvad belopp revisionsskilling, enligt hvad

i 17 § sägs, skall af parten erläggas, och iakttage därvid, att där i utredningen

af sakens värde något brister, revisionsskillingen skall bestämmas

efter det högsta värde, hvartill saken skäligen kan skattas.

Finner hofrätten, att part, som anmält missnöje, må sitt ändringssökande

fullfölja, gifve hofrätten bevis därom med underrättelse om hvad

parten enligt i6, 17 och 18 §§ har att iakttaga för fullföljd af sin talan.

14 §.

Har missnöjesanmälan ej upptagits eller har hofrätten funnit, att

anmäldt ändringssökande icke må hos Konungen fullföljas, äge parten mot

beslutet fullfölja talan genom besvär. Föranleda besvären ej ändring i

hofrättens yttrande, varde han dömd att till kronan utgifva hvad emot

lägsta revisionsskilling svarar.

Ej må särskild klagan föras däröfver att hofrätten upptagit missnöjesanmälan

eller förklarat, att part, som anmält missnöje, må sitt ändringssökande

fullfölja. Varder talan i målet af parten fullföljd, äge

vederparten inom den tid, som för svaromåls afgifvande gäller, påkalla

pröfning af frågan, huruvida anmälan blifvit rätteligen gjord och tillstånd

till talans fullföljande bort meddelas.

öfver hofrätts beslut i fråga om revisionsskillings belopp må ej

klagan föras.

15 §.

Har hofrätten gifvit tillstånd, att anmäldt missnöje må hos Konungen

fullföljas, läte hofrätten före utgången af den tid, inom hvilken

talan skall fullföljas, till Konungen insända hos hofrätten befintliga handlingar

i målet.

16 §.

Part, som efter missnöjesanmälan erhållit hofrättens tillstånd till

talans fullföljande, skall före klockan tolf å sextionde dagen från. den

dag, då utslaget gafs, inställa sig i Konungens Nedre Justitierevision samt

dit ingifva revisionsinlaga. Vid inlagan foge han ej allenast revisionsskilling

till belopp, som hofrätten föreskrifvit, utan ock det öfverklagade utslaget,

jämte hofrättens bevis, att tillstånd till talans fullföljande honom lämnats,

samt underrättens protokoll i målet, såvidt deras insändande ej åligger hofrätten,

så ock de hos hofrätten förda protokoll. Har i mål, däri flere äga

gemensam talan, en af dem erlagt revisionsskilling, galle det äfven för medpart,

som rätteligen anmält missnöje och erhållit tillstånd att talan fullfölja.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

17 §.

I mål, där hufvudsaken ej kan sättas till visst värde i penningar,

vare revisionsskillingen trehundra daler.

Rörer saken penningar eller annat, som kan i penningar skattas,

skall revisionsskillingen erläggas efter sakens värde sålunda, att för sak, som

ej öfverstiger 3,000 daler.......erlägges revisionsskilling med 300 daler,

öfverstiger

•'' 3,000,

men

ej

4,000

daler,

400

»

4,000

»

5,000

500

7>

5,000

»

6,000

2>

2>

»

»

600

»

6,000

7,000

»

700

»

7,000

8,000

»

800

8,000

10,000

»

900

10,000

»

12,000

»

1,000

»

12,000

14,000

>

»

2>

1,100

>

»

14,000

16,000

>

■»

1,200

16,000

2>

»

18,000

»

»

»

1,300

18,000

20,000

1,400

>

»

20,000

y>

22,000

1,500

22,000

T>

»

24,000

»

1,600

24,000

»

26,000

3>

1,700

»

*

26,000

Tf

28,000

Tf

1,800

»

2>

28,000

»

»

30,000

»

»

1,900

»

30,000

»

2,000

»

Rörer saken allenast till någon del penningar eller något, som kan

till visst värde i penningar sättas, och går saken i den delen öfver tre

tusen daler, varde revisionsskilling erlagd efter den delens värde.

18 §.

Från erläggande af revisionsskilling njute sökanden befrielse, där

lian, före utgången af den för inställelse stadgade tid, med intyg af Konungens

befallningshafvande eller underrätten eller häradshöfdingen eller

borgmästaren eller kronofogden eller, i mål från Norrbottens eller Västerbottens

läns lappmark, länsmannen eller lappfogden i den ort, där sökanden

har sitt hemvist, styrker, att sökanden icke äger tillgång till gäldande

af revisionsskillingen eller efter dess utgifvande skulle sakna nödtorftigt

uppehälle. Sökes hos någon af de myndigheter nu sagda äro sådant intyg,

som här afses, och äro ej sökandens förmögenhetsvillkor myndigheten

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

kunniga, uppdrage då åt trovärdig man att därom hålla undersökning,

och gifve sedan intyg, där det pröfvas kunna ske.

Kronan vare ock fri från erläggande af revisionsskilling.

19 §.

Försummar part, som efter missnöjesanmälan erhållit hofrättens tillstånd

till talans fullföljande, att inom den i 16 § stadgade tid inställa

sig eller ingifva revisionsinlaga eller ock revisionsskilling eller sådant intyg

om fattigdom, som i 18 § sägs, stånde hofrättens utslag fast, där ej inom

samma tid visas laga förfall. Visas förfall, utsätter Konungen ny tid.

Uteblifver parten, och vill vederpart, som inom den för svaromåls

afgifvande stadgade tid sig inställer, njuta ersättning för sin kostnad, söke

det skriftligen hos Konungen sist å trettionde dagen efter utgången af

den tid.

20 §.

Har den, som söker revision, underlåtit att ingifva öfverklagade utslaget

eller hofrättens bevis att tillstånd till talans fullföljande lämnats,

eller underrättens eller hofrättens protokoll i målet, och är ej handlingen

af annan part företedd eller från hofrätten insänd, varde sökanden förelagdt,

att inom viss tid med det felande inkomma, vid äfventyr att, där

det ej är hos Konungen tillgängligt, då målet till afgörande företages,

sökanden skall hafva sin talan förlorat.

Har den, som söker revision i sak angående penningar eller annat,

som kan i penningar skattas, i revisionsinlagan eller under rättegången

hos Konungen inskränkt sitt ändringssökande, eller kommer eljest saken

till Konungen i ringare omfattning än missnöjesanmälningen gifver vid

handen; finner Konungen, att sakens värde i dess ändrade skick uppenbarligen

icke öfverstiger två tusen daler, varde ändringssökandet ej upptaget.

21 §.

Svaranden skall inställa sig i Nedre Justitierevisionen sist å fjortonde

dagen från den dag, då sökanden senast bör där tillstädeskomma. Inställer

sig svaranden ej inom sagda tid, hafve sedan ej rätt att varda hos Konungen

hörd, med mindre inom samma tid laga förfall visas. Visas förfall,

utsätter Konungen ny tid.

Ändå att svaranden ej i rätt tid inställt sig, äge han framställa jäf

mot vittne, som hos Konungen åberopas.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

22 §.

Hvad i 26 kap. 9, 10, 11, 12, 13 och 14 §§ är stadgadt angående

mål, som efter vad till hofrätt inkommit, skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om mål, som genom revisionsansökning dragits under Konungens

pröfning.

23 §.

Gör ej Konungen ändring i hofrättens utslag eller förlikas parterna,

skall nedsatt revisionsskilling tillfalla kronan. Varder ändringssökandet i

hufvudsaken till alla delar bifallet, förordnar Konungen, att sökanden äger

återbekomma revisionsskillingen. Bifalles ändringssökandet allenast till

någon del, pröfvar Konungen efter omständigheterna, om sökanden må

återbekomma revisionsskillingen eller någon del däraf.

Menar part, som nedsatt revisionsskillning, att enligt lag talan skolat

fullföljas genom besvär, eller att af annan orsak revisionsskilling rätteligen

ej skolat af parten gäldas, äge han, intill dess målet blifvit afgjordt, hos

Konungen framställa yrkande om afgiftens återfående.

24 §.

Besvär öfver hofrätts utslag eller beslut skola till Nedre Justitierevisionen

ingifvas före klockan tolf å trettionde dagen från den dag, då utslaget

eller beslutet gafs.

Part, som i målet hålles häktad, äge att till Konungens befallningshafvande

eller tillsyningsmannen vid häktet ingifva sina besvär; och varde,

där ej utslaget eller beslutet blifvit af hofrätten muntligen afsagdt för

parten, tiden för besvärens ingifvande för honom räknad från den dag

utslaget eller beslutet honom delgafs.

Har hofrätt fastställt underrätts beslut om någons häktande eller

kvarhållande i häkte eller hämtande till rätten, vare klagan öfver hofrättens

utslag i den fråga ej till viss tid inskränkt. Har hofrätt i där anhängigt

mål meddelat beslut, hvarom nyss är sagdt, vare lag samma.

25 §.

Hvad i 25 kap. 10 § är för där afsedt fall stadgadt skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om klagan öfver utslag, som af hofrätt meddelats;

och galle i ty fall icke hvad i 6 och 7 §§ i detta kap. är stadgadt

om inskränkning i parts rätt att fullfölja talan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

Tå

26 §.

Varda ej i mål, som skall genom besvär inom viss tid hos Konungen

fullföljas, besvär inom den tid ingifna, stånde hofrättens utslag fast, där ej

inom samma tid visas laga förfall. Visas förfall, utsätter Konungen ny tid.

År i brottmål parts rätt att hos Konungen föra klagan beroende

af värdet å det, hvarom han vill fullfölja talan, och är ej uppenbart, att

ändringssökandet angår värde öfver två tusen daler, varde klaganden förelagdt,

att inom viss tid inkomma med den utredning, Konungen aktar

nödig, vid äfventyr, att klaganden skall hafva sin talan förlorat.

27 §.

Äro besvär öfver hofrätts utslag hos Konungen anförda, skola från

hofrätten infordras därstädes befintliga handlingar i målet samt, där klaganden

är allmän åklagare eller i målet häktad, jämväl hofrättens i målet förda

protokoll, såvidt. de ej redan äro hos Konungen tillgängliga.

28 §.

Vid besvär, som hos Konungen anföras, foge klaganden öfverklagade

utslaget samt underrättens och hofrättens i målet förda protokoll, såvidt

deras insändande ej åligger hofrätten efter tv i 27 § sägs.

Underlåter klaganden hvad sålunda är föreskrifvet, skall hvad i 27

kap. 4 § är för där afsedt fall stadgadt äga motsvarande tillämpning.

29 §.

Finnes någon böra höras öfver besvär, som hos Konungen anförts,

eller öfver annan inlaga, som i målet ingifvits till Konungen, skall hvad

i 27 kap. 6—14 §§ är för hofrätt stadgadt i tillämpliga delar gälla; dock

skola, vid delgifning af besvär, jämväl hofrättens protokoll och utslag i

målet samt de i hofrätten af klaganden ingifna handlingar, öfver hvilka

tillfälle ej lämnats vederparten att sig yttra, honom delgifvas.

30 §.

Har någon blifvit af hofrätt dömd till döden, skall målet, i hvfid det

honom rörer, underställas Konungens pröfning. I ty fall läte hofrätten

inom en månad från den dag, utslaget meddelades, till Konungen insända

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 70 Höft. 10

%

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

hofrättens protokoll och utslag i målet samt öfriga därtill hörande handlingar.

Hvad här ofvan är om besvärsmål stadgadt galle ej om underställningsmål,

utan skall å sådant mål hvad i 27 kap. 17 § sägs äga motsvarande

tillämpning.

Då mål underställes Konungens pröfning, gifve hofrätten till känna,

hvad part har att iakttaga, där han vill påminnelser i målet afgifva.

31 §.

År frågan, huruvida part äger sådan talan, att den må hos Konungen

fullföljas, beroende på uppskattning, eller är uppskattning erforderlig

för bestämmande af revisionsskillings belopp, skola följande regler

vid uppskattningen iakttagas:

l:o) Yärdet uppskattas sådant det var, då hofrättens utslag gafs.

2:o) Äro i målet flera yrkanden af samma part, eller föra flera

parter gemensam talan, skola de anspråk tillsammans räknas; dock varde

ränta, afkomst, rättegångskostnad eller annat dylikt, som af hufvudsaken

flyter, icke i beräkning taget.

3:o) Förer tilltalad klagan däröfver, att edgång blifvit honom ålagd

angående gärning, därå ej kan följa annat straff än böter, varde högsta

bötesbelopp, som kan ådömas, i beräkning taget.

4:o) Servitut skall anses hafva värde motsvarande tjugu gånger det

belopp, hvartill den årliga nyttan för den servitutsberättigade skattas må.

5:o) Nyttjanderätt till fast egendom, rätt till afgäld eller till afkomst

eller annan förmån af fast egendom samt rätt till ränta eller annan

dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd, skall uppskattas, där fråga

är om beständig rätt, till tjugu gånger rättighetens årliga värde; där fråga

är om rätt för lifstid eller annan obestämd tid, till tio gånger rättighetens

årliga värde; samt, där fråga är om bestämd tid, till så många gånger

det årliga värdet, som antalet år tvisten afser, dock i intet fall till mera

än tjugu gånger samma värde.

Ärliga värdet af nyttjanderätt skall, där viss årlig afgäld erlägges

för rättighetens åtnjutande, anses motsvara afgäldens belopp.

32 §.

Hvad i 26 och 27 kapitlen är stadgadt i fråga om förhörs anställande

i hofrätt äge motsvarande tillämpning, där i något mål Konungen finner

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93. 75

nödigt, att till vinnande af upplysning rörande viss omständighet förhör

med parterne hålles.

33 §.

Har i mål, som dragits under Konungens pröfning, förlikning mellan

parterne träffats, eller varder, efter det part jämlikt 12 § anmält missnöje

med hofrätts utslag, förlikning ingången innan målet hos Konungen fullföljes,

ankomme på Konungen att förlikningen stadsfästa.

34 §.

Om fullföljd af talan mot hofrätts utslag i utsökningsmål skills i utsöbningslagen.

Denna lag träder i kraft den ; dock att i fråga

om fullföljd af talan mot hofrätts utslag eller beslut, som tidigare meddelats,

äldre lag skall äga tillämpning.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

Bil.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar af skiftesstadgan.

Härigenom förordnas, att nedannämnda delar af skiftesstadgan skola

erhålla följande lydelse:

120 §.

Har mål, som icke rätteligen hörer till Ägodelningsrättens pröfning,

af landtmätare eller delägare hos ordföranden blifvit anmäldt; då äge han

å landtmätarens protokoll eller delägarens anmälan teckna, det målet ej af

rätten upptagas kan. År någon därmed missnöjd, må han, efter delfåendet

af ett sådant beslut; däröfver hos hofrätten anföra besvär inom den tid

och i den ordning, som i 134 § sägs.

126 §.

När frågor af den i nästföregående § upptagna beskaffenhet, såsom

i 54 § sagdt är, blifvit hos ordföranden i Ägodelningsrätten anmälda;

åligge honom att utsätta dag och ställe till rättens sammanträde och kungörelse

därom utfärda, som i 130 § sägs. Den, som med Ägodelningsrättens

beslut i dessa frågor finner sig missnöjd, äger öppet att, på sätt i

134 § stadgadt finnes, hos hofrätten besvär anföra.

134 §.

Ägodelningsrättens slutliga utslag skall offentligen afkunnas och, ehvad

missnöje anmäles eller ej, i utslaget underrättelse meddelas, att den, som

vill söka ändring i hufvudsaken eller i det, som under rättegången förefallit,

skall, vid talans förlust, inom trettio dagar, den oräknad, då utslaget

föll, hos ordföranden i Ägodelningsrätten tvefaldt ingifva sina till hofrätten

ställda besvär; bifoge ock i två exemplar de till saken hörande bevis, klaganden

kan anse nödigt förete.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

Missnöjd part äge äfven öppet att, där han finner sådant för sig

bekvämligare, inom besvärstidens slut inlämna besvärshandlingarna till

Konungens befallningshafvande i länet, som med påtecknande af dagen, då

de blifvit inlämnade, desamma till ordföranden i Agodelningsrätten genast

öfversänder.

135 §.

När, på säfj i nästföregående § föreskrifves, besvär öfver Ägodelningsrättens

utslag inkommit, bör ordföranden genast låta ena exemplaret af

besvärshandlingarna tillställas den, som enligt 1()5 § i denna stadga blifvit

utsedd att förvara protokoll och öfriga förrättningshandlingar, eller, om

hinder därför möter, annan delägare; läte ock kungörelse därom uppläsas

från predikstolen i den eller de socknar, där jorden är belägen, med föreläggande

för de icke klagande delägarne att, vid förlust af rättigheten att

vidare varda i målet hörda, inom en månad efter kungörandet till ordföranden

ingifva förklaring. Erfordras förklaring från skiftesmannen, böra

handlingarna tillställas denne med föreläggande att inom en månad därefter

vid påföljd, som nyss är nämnd, förklaring aflämna. Sedan förklaring

inkommit, eller den därtill förelagda tid tilländalupit utan att förklaring

blifvit afgifven, åligge ordföranden att besvärshandlingarna, jämte kartor,

protokoll och öfriga skifteshandlingar, ofördröjligen till hofrätten insända.

Har målet blifvit afgjordt vid å stället hållen besiktning, hvars

riktighet eller fullständighet af klaganden ifrågasattes, ankomme på hofrätten

att, där förnyad besiktning finnes vara nödig, därom förordna.

Då skiftesmål handlägges i hofrätt, skall till biträde åt rätten vara

tillstädes en i landtmäteri kunnig man. Konungen bestämmer, huru förordnande

för sådan sakkunnig meddelas.

137 §.

Ordförande i Ägodelningsrätt skall öfver alla till rättens åtgärd anmälda

ärender, så ock öfver inkomna besvär, hålla dagbok, på sätt särskildt

stadgas, och densamma, inom en månad efter hvarje års slut, till JustitieKanslers-ämbetet

insända, vid bot af 1 riksdaler 50 öre för hvar dag han

uteblifver.

140 §.

När hofrätten meddelat utslag i skiftesmål, skola handlingarna i målet

tillika med ett exemplar af hofrättens utslag och protokoll omedelbarligen

till Ägodelningsrättens ordförande öfversändas; och skall hvad i 127 § är

Bill. till Piksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 70 Häft. 11

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 93.

föreskrifvet om ordförandens skyldighet att i visst fall meddela skiftesmannen

underrättelse, att besvär ej blifvit anförda, äga tillämpning äfven

i afseende å hofrättens utslag.

Då i skiftesmål hofrätt meddelat utslag, däröfver klagan må föras,

skall kungörelse om utslaget införas i allmänna tidningarna. Närmare

bestämmelser i fråga om sådan kungörelse meddelas af Konungen.

141 §. *

Öfver utslag eller beslut, som hofrätt meddelat i ägostyckningsmål,

må ej klagas.

öfver utslag eller beslut, som af hofrätt meddelas i annat skiftesmål,

må klagan genom besvär hos Kungl. Maj:t fullföljas. Hofrätten skall

i utslaget eller beslutet meddela underrättelse, att den, som vill söka ändring

skall vid talans förlust inom trettio dagar, den oräknad, då utslaget

eller beslutet gafs, hos ordföranden i ägodelningsrätten eller hos Konungens

befallningshafvande i länet tvefaldt ingifva sina till Konungen ställda, underdåniga

besvär, samt bifoga i två exemplar de till saken hörande bevis,

han anser nödigt förete. Varda besvären inlämnade hos Konungens befallningshafvande,

åligger denne att, med påtecknande af dagen då de blifvit

inlämnade, desamma till ordföranden i Ägodelningsrätten genast öfversända.

Ordföranden i Ägodelningsrätten åligger att i den ordning, 135 § föreskrifver,

förelägga icke klagande delägare samt, där så erfordras, skiftesmannen

vid den i nämnda § stadgade påföljd, att ingifva förklaring öfver

besvären. Sedan tiden för förklarings ingifvande utgått, åligger ordföranden

att till justitierevisionsexpeditionen insända besvärshandlingarna jämte

förklaring, som må hafva inkommit, äfvensom de handlingar, han jämlikt

140 § från hofrätten mottagit.

Har målet i Ägodelningsrätten blifvit afgjordt vid å stället hållen

besiktning, hvars riktighet eller fullständighet af klaganden i fråga sättes,

vill Kungl. Maj:t i nåder tillse, huruvida, före målets hufvudsakliga pröfning

hos Kungl. Maj:t, förnyad besiktning må vara nödig, samt i sådant

fall därom i nåder förordna.

Denna lag träder i kraft den ; dock att i fråga om

fullföljd af talan mot Ägodelningsrätts utslag eller beslut, som tidigare

meddelats, äldre lag skall äga tillämpning.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 93.

79

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl.

Maj.ts högsta domstol tisdagen den 20 november 1906.

Tredje rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Huss,

Carlson,

Lindbäck,

Cassel,

Silverstolpe,

Trygger.

l:o.

Sedan jämlikt högsta domstolens beslut den 16 maj innevarande år

handlingarna rörande det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande

öfverlämnade förslag till lag om ändrad lydelse af 30 kap. rättegångsbalken

cirkulerat mellan högsta domstolens ofvanbemälda ledamöter, så företogs

nu detta ärende till slutlig behandling; varande ett tryckt exemplar af förslaget

bilagdt detta protokoll.

Beträffande förslagets allmänna grunder afgåfvos inom högsta domstolen

följande yttranden, nämligen:

Justitierådet Trygger anförde:

»Förevarande lagförslag är afsedt att i sin mån medverka till realiserandet

af det dubbla programmet: att nedbringa den nu befintliga balansen

i högsta domstolen samt att för framtiden möjliggöra för domstolen att,

fördelad på blott två afdelningar, fullgöra den domstolen åliggande rättsskipningen.

Vid förslagets affattande har man utgått ifrån att enheten i

rättsskipningen svårligen går att upprätthålla med den nuvarande, såsom

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 70 Käft. 12

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

provisorisk afsedda anordningen, enligt hvilken domstolen under viss tid af

året arbetar på tre afdelningar, liksom man ock antagit, att i ett land som

vårt det understundom skulle möta nästan oöfvervinnerliga hinder att besätta

tre afdelningar med fullt kvalificerade personer, särskildt om man —

såsom synes med rätta — icke gör någon skillnad mellan afdelningarna i

fråga om antalet ledamöter.

Med en dylik uppfattning har man varit hänvisad till att söka minska

domstolens arbetsbörda. Då emellertid den utväg, som i motiveringen till

förslaget förklarats vara den närmast liggande, nämligen att helt eller delvis

befria domstolen från densamma nu åliggande befattning med granskning

af lagförslag samt afgifvande af yttranden i ansökningsärenden, för

tillfället skjutits åt sidan samt tanken på att begränsa domstolens pröfning

till rättsfrågan eller att åtminstone inskränka parts befogenhet att i högsta

instansen förebringa ny bevisning på anförda skäl afvisats, har förslaget

stannat vid att utesluta vissa civila mål och brottmål från fullföljd till

Kung! Maj:t.

Svårligen lär det kunna förnekas, att endast om verkliga, tungt

vägande skäl ställa sig hindrande i vägen mot att öka domstolens arbetsprodukt,

man kan anses försvarad med att använda ett medel, hvilket, såsom

fallet är med uteslutandet af vissa mål från rätt till fullföljd, så lätt framstår

såsom en olikhet inför lagen. Tillräckliga skäl bär man emellertid, såsom

ofvan nämnts, ansett sig hafva funnit i svårigheten att eljest upprätthålla vare

sig domstolens fulla kompetens eller rättsskipningens enhet. För min del

kan jag ej godkänna dessa skäl. Hvad domstolens kompetens angår, är

det visserligen sannt, att det är lättare att i vårt land erhålla 18 än t. ex.

24 särskildt skickliga jurister, men därmed är saken för ingen del afgjord.

Till en början har man att erinra sig, att ett domarekollegium icke alltid

blir mera kompetent, därför att samtliga dess ledamöter besitta den högsta

graden af juridisk skärpa. Det finnes andra egenskaper än juridiskt skarpsinne,

som hafva värde i en domstol. Lifserfarenhet, kunskaper, ordningssinne,

sens commun kunna ofta göra ovärderliga tjänster i ett domarekollegium,

blott det juridiska skarpsinnet får därstädes hafva ledningen.

Men äfven en annan sak är värd att beaktas, det är ej nog att i ett land

äga ett tillräckligt antal för de högsta domarevärfven kvalificerade personer;

det kräfves ock att man kan förmå dem inträda i domstolen. Äfven om

man begränsar antalet ledamöter i vår högsta domstol till 18, lär man med

de ekonomiska villkor, som bjudas justitieråden, näppeligen kunna räkna på

att i framtiden kunna uppehålla den erforderliga nivån, ty statens tjänst

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Alajt:s Nåd. Proposition Ko 93.

i och för sig förlorar för livar (lag i dragningskraft och för öfrig! kunna

tydligen privat förmögenhet och framstående domareskicklighet icke antagas

regelmässigt vara förenade. Enligt min mening skulle åter, om aflöningsförhållandena

för domstolens ledamöter väsentligen förbättrades, icke någon

större svårighet möta att i vårt land erhålla t. ex. 24 fullt kvalificerade

justitieråd, särskild! om man icke begränsade sitt val inom kretsen af på

ett och samma sätt utbildade ämbetsmän, utan sökte mannen med de egenskaper,

som fordras, hvar helst han kunde fås.

Öfvergår jag därefter till påståendet, att en högsta instans på tre

afdelningar icke skulle vara förenlig med rättsskipningens enhet, synes detsamma

innebära ett underskattande af domstolsledamöternas förmåga att

tillgodogöra sig hvarandras arbete. Men äfven om en fara för enheten

genom en dylik organisation förelåge, kunde den motverkas därigenom, att

en afdelning ständigt finge sig tilldelade mål af en viss beskaffenhet.

Domareverksamheten måste för öfrigt lika väl som annan verksamhet befordras

af arbetets fördelning. Och till sist torde böra påpekas, att äfven

rättsskipningens enhet kan köpas för dyrt, Lagstiftningen kan understundom

utan större olägenhet ersätta hvad därutinnan brister.

Skulle man nu acceptera tanken på att, i stället för att minska, söka

öka högsta domstolens arbetsprodukt, är det likväl af vikt att befria domstolen

från arbete, som lika väl kan af annan fullgöras. Därigenom blir

domstolen i tillfälle att lämna bättre och fylligare domslut, som kunna

verka befruktande på hela vårt rättslif. Såsom lämpliga att afskiljas från

högsta domstolen har man, såsom förut nämnts, ifrågasatt åtskilliga ansökningsärenden,

af indika de viktigaste äro nådemålen. IN agot att häremot

invända finner jag ej, under förutsättning att, såsom hittills, två justitieråd

öfvervara dessa måls föredragning i statsrådet. Den omständigheten, att

ett genomförande häraf kräfver grundlagsändring, torde icke ställa sig i

vägen för reformens snara realiserande, då redan ett år på andra kammarens

valperiod i det närmaste gått till ända.

När man emellertid därjämte såsom ett önskemål framhållit, att domstolens

granskning af lagförslag borde upphöra, hyser jag emot ett sådant

förslag — för såvidt det afser allmän civil- och kriminallag — de största

betänkligheter. Hvad man än kan hafva att säga mot domstolens laggranskning,

säkert är att den varit ägnad att bevara den svenska rättsuppfattningen

i våra nya lagar. Anförtros lagarbetet uteslutande åt en

från lagskipningen fristående lagberedning, är fara vård!, att den nationella

kraft, vi ännu äga i vår nationella rätt, går förlorad, och vi i stället från

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 93.

utlandet — sannolikt närmast från Tyskland — erhålla rättssatser, framsprungna

ur utlandets behof och främmande för vår svenska rättsuppfattning.

Sannt är visserligen, att laggranskningen tager mycken tid från

domstolen, men om antalet justitieråd bestämmes till 24 samt vid laggranskningen

högst 5 justitieråd äro närvarande, torde man icke behöfva taga det

steget i det obekanta, som upphörandet af högsta domstolens befattning

med laggranskningen skulle innebära.

Långt mera tilltalande än att låta domstolens befattning med laggranskningen

upphöra, synes mig vara att begränsa domstolens pröfningsrätt

i dit fullföljda mål. Mot att underlätta domstolens arbetsbörda genom

att för dess pröfning förbehålla endast rättsfrågan, medan, beträffande sakfrågan,

finge vid hofrättens pröfning bero, eller åtminstone inskränka rätten

att föra ny bevisning i högsta domstolen, har man visserligen gjort gällande,

att en dylik lagändring, för att ej innebära ett ingrepp i rättssäkerheten,

skulle förutsätta en omgestaltning af domstolsförfarandet i de lägre instanserna.

Jag tror dock för min del, att denna invändning innehåller mycken

öfverdrift; särskilt är det mig ofattligt, huru rättssäkerheten i vissa mål

kan vara tillgodosedd, trots det att de ej alls få fullföljas hos Kungl. Maj:t,

men i åtskilliga andra, ingalunda mera invecklade mål icke tillfredsställd, när

de få fullföljas, låt vara med en viss begränsning af domstolens pröfningsrätt.

Med min åsikt om hvad som borde göras för att åstadkomma jämnvikt

mellan högsta domstolens arbetsprodukt och de kraf, som rättsskipningen

ställer på domstolen, kunde jag begränsa mig till att, under åberopande

af hvad nu anförts, afstyrka det remitterade förslaget. Skulle

emellertid Kungl. Maj:t ändock anse detsamma förtjänt af att läggas till

grund för lagstiftning i ämnet, vill jag i fråga om detsamma göra följande

mera allmänna erinringar.

Skall man utesluta vissa mål från högsta domstolen samt låta hofrätten

för dem utgöra högsta instans, synes det vara en oeftergiflig fordran,

att man ser till att hofrätternas sammansättning erbjuder tillräcklig trygghet

för ett verkligt tillfredsställande och under alla omständigheter mera

tillfredsställande afgörande än i underrätterna. Såsom hofrätterna nu äro

sammansatta, med ett stort antal vikarier, som sakna fast anställning,

ordentlig aflöning och större erfarenhet, erbjuder hofrättens organisation

ej den garanti, som kräfves för att låta hofrätten såsom sista instans afgöra

ett betydande antal mål.

Vidare torde böra erinras därom, att, om man, af hänsyn till högsta

domstolens upptagna tid, stänger vägen till domstolen för vissa mål, man ej

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 93.

bör anordna saken på det sätt, att man riskerar att domstolen på pröfningen

af frågan, om fullföljd får äga rum eller ej, måste använda en afsevärd

del af den tid, man sökt att för domstolen bespara. Alldeles likgiltigt

kan det ej heller vara, om genom de nya bestämmelserna hofrätternas

arbete förökas, så att samtidigt som man utvidgar möjligheten af ett hastigt

afgörande i högsta domstolen, man minskar möjligheten däraf i hofrättema.

I nu nämnda afseenden fyller enligt min mening det remitterade förslaget

icke de anspråk, som skäligen kunna ställas på en lagstiftning uti

förevarande ämne. Riktigheten af denna min uppfattning torde framgå af

mina anmärkningar vid de särskilda lagrummen.»

Justitierådet Silverstolpe utlät sig:

»I åtskilliga af de yttranden, som den 13 december 1904 af högsta

domstolens ledamöter afgåfvos beträffande frågan om vidtagande af åtgärder

för minskning af de balanserade målens antal, berördes möjligheten att

stadga ett visst värde å tvistens föremål (summa revisibilis) såsom villkor

för rätt att fullfölja talan till högsta instans. I det yttrande af justitierådet

friherre Marks von Wiirtemberg, till hvilket jag därvid i hufvudsak

anslöt mig, framhölls eu sådan åtgärd såsom ett synnerligen verksamt medel

till förekommande af obehörig balans och betonades särskildt, att, om andra

utvägar för minskning af högsta domstolens arbetsbörda ej anlitades, anordningar

i nu angifna syfte måste blifva nödvändiga och ju förr dess

hellre borde bringas till stånd, men uttalades tillika farhågor, att ett förslag

i denna riktning skulle komma att möta motstånd, och föreslogs därför

i främsta rummet andra medel för vinnande af samma ändamål.

Då emellertid ett dylikt förslag nu blifvit upprättadt samt af Kungl.

Maj:t öfverlämnadt till granskning, och detsamma innefattar en anordning,

som i andra länder under liknande förhållanden befunnits ändamålsenlig,

anser jag mig så mycket hellre böra tillstyrka, att detta förslag lägges till

grund för lagstiftning i ämnet, som man därigenom möjligen kan undgå

att vidtaga en af de i sistberörda yttrande föreslagna åtgärder, upphäfvandet

af högsta domstolens befattning med granskning af lagförslag. I nämnda

yttrande angafs visserligen högsta domstolens befriande från laggranskningen

såsom en tjänlig utväg för lindrande af dess arbetsbörda, men, såsom af

det därvid förda protokollet framgår, var det endast med största tvekan

jag biträdde yttrandet i denna del och gjorde jag detta allenast under förutsättning,

att det eftersträfvade målet att söka undvika en permanent ökning

af ledamotsantalet i högsta domstolen icke skulle kunna på annat sätt vinnas.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 93.

Om rätten att fullfölja talan mot hofrätts utslag i vädjade mål och

brottmål inskränkes i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förslaget och

revisionsskillingen höjes till lämpligt belopp samt de nu jämväl föreslagna

ändringarna med afseende å fullföljden af skiftesmål genomföras, torde man

på grund af de gjorda beräkningarna öfver antalet arbetsveckor, som härigenom

skulle för högsta domstolen inbesparas, med fog kunna antaga, att

därutöfver annan åtgärd till förekommande af balans icke under nuvarande

förhållanden erfordras än upphäfvandet af högsta domstolens befattning

med afgifvande af yttranden i ansökningsärenden, hvilkas afgörande tillkommer

Kungl. Maj:t i statsrådet. Pröfningen af frågan, om eller i hvad

mån högsta domstolen bör befrias från arbetet med laggranskningen, skulle

då kunna anstå i afbidan på, huruvida eu s. k. regeringsrätt kommer till

stånd. Därest så sker och denna rätt erhåller sådan sammansättning, att

granskningen af en del lagförslag, som falla utom den allmänna civil- och

kriminalrättens område, anses kunna å densamma öfverflyttas, skall det

måhända visa sig, att högsta domstolen, äfven om de revisibla målens antal

framdeles till följd af ökad samfärdsel växer, kan utan olägenhet medhinna

granskningen af öfriga lagförslag.»

Vidare anförde justitierådet Silverstolpe, med hvilken justitierådet

Cassel instämde:

»Såsom en allmän anmärkning beträffande det föreliggande förslaget

åberopar jag hvad justitierådet Trygger erinrat därom, att bestämmelserna

angående rätten att fullfölja talan ej böra vara så beskaffade, att högsta

domstolen nödgas på pröfningen af frågan, om fullföljd får äga rum eller

ej, använda en väsentlig del af den tid, man afsett att för nämnda domstol bespara,

samt att det ej heller kan vara likgiltigt, om genom de nya bestämmelserna

hofrätternas arbete förökas. De bristfälligheter, hvilka i sådant afseende vidlåda

förslaget, synas likväl kunna på ett tillfredsställande sätt afhjälpas genom

ändringar, som här nedan vid de särskilda lagrummen närmare angifvas.»

I öfrigt föranledde förslaget följande anmärkningar:

6 §•

Justitierådet Trygger, med hvilken högsta domstolens öfriga ledamöter

förenade sig, yttrade:

»Förevarande paragraf inskränker rätten till fullföljd i fråga om hofrätts

slutliga utslag i vädjade mål. Civila besvärsmål träffas däremot ej af

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 93.

bestämmelsen, utan om dem gäller hvad hittills gällt. Ifrågasättas kan

emellertid, om det vid sådant förhållande kan vara lämpligt att utan vidare

lämna 1 § oförändrad, hvarigenom underrätts hänvisning med afseende å

de mål, som träffas af stadgandet i f> §, i själfva verket blir ovillkorligen

bindande ieke blott, såsom 25 kap. 8 $ stadgar, i fråga om sättet för fullföljden

utan rent af för rätten att från hofrätten fullfölja målet hos Kungl.

Maj:t. Möjligen kan ett stadgande, uppburet af den tanke, som föranledt

bestämmelsen i nuvarande 22 i; 2 mom. i 30 kap., vara erforderligt.

Hvad angår den gjorda begränsningen i fullföljdsrätten, framgår af

6 §, jämförd med 13 §, att klagande i vädjadt mål, som rör penningar

eller annat, som kan till visst värde i penningar sättas, icke äger fullfölja

sin talan hos Kungl. Maj:t, med mindre han — därest det ej skulle vara

uppenbart — ådagalagt, att ändringssökandet angår högre värde än 1,000

kronor. Beviset härom skall företes i samband med missnöjesanmälningen,

och fullgör parten ej föreskriften i 13 § i fråga om denna bevisning, bär

hofrätten att vägra upptaga missnöjesanmälningen. Härmed är saken dock

icke definitivt afgjord, utan den missnöjde äger genom besvär fullfölja talan

hos Kungl. Maj:t mot hofrättens sistnämnda beslut, liksom ock motparten,

om anmälan upptagits, kan, på sätt 14 § stadgar, få rättmätigheten häraf

underkastad pröfning i högsta domstolen. Het lär ej kunna bestridas, att

icke blott part utan såväl hofrätt som högsta domstolen härigenom komma

att betungas med ett tidsödande och i sig onyttigt arbete. De nya stadgandena

synas därför böra förenklas, hvilket torde kunna ske bland annat

på det sätt, att man i 6 § föreskrifver, att talan mot hofrätts slutliga utslag

i vädjade mål rörande penningar eller annat, som kan i penningar

skattas, icke må fullföljas, när sakens värde uppenbarligen icke öfverstiger

1,000 kronor. I samband härmed borde bestämmelser gifvas dels därom,

att med saken skall här förstås allt, hvad parten i hofrätten tappat, dels

ock därom, att öfver hofrätts beslut, i hvad det innebär uppskattning af

sakens värde, klagan ej må föras. Mot sistnämnda stadgande torde man

ej kunna göra någon berättigad anmärkning, när, såsom här föreslagits,

värdet skall bestämmas efter hvad som är uppenbart.

Om, på sätt nu föreslagits, ej värdet af ändringssökandet utan värdet

af hvad parten i hofrätten tappat beräknas, vinner man jämväl den fördelen,

att hofrätten redan i samband med utslaget i det vädjade målet kan

gifva tillkänna, huruvida målet får fullföljas hos Kungl. Maj:t. Emot denna

fördel torde det väga lätt, om part undantagsvis skulle fullfölja sin talan

i mindre omfattning än han gjort den gällande i de lägre instanserna.»

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 93.

7 §•

Justitierådet Trygger anförde:

»Därest den vid 6 § gjorda anmärkningen anses förtjäna afseende,

synes en motsvarande ändring böra ske i 7 §. I fråga om 2, 3 och 4

momenten i denna § har jag i öfrigt ej någon annan erinran att göra än

att jag ej finner någon rubbning påkallad i den åtalsrätt, som tillkommer

Eiksdagens justitieombudsman. Beträffande åter 1 mom. anser jag mig ej

kunna tillstyrka, att inskränkning göres i tilltalads rätt att fullfölja talan

mot brottmålsutslag, för så vidt han därigenom för brott blifvit sakfälld

eller under framtiden ställd. Mot förslaget i denna del kan särskilt göras

gällande, att därigenom nådemålens antal sannolikt skulle komma att ökas,

hvarföre, så länge högsta domstolen i dylika mål fortfarande afgifver utlåtande,

den afsedda minskningen i domstolens arbetsbörda icke skulle inträda.»

Justitierådet Carlson instämde i hvad justitierådet Trygger yttrat beträffande

paragrafen i dess helhet och i fråga om 1 mom.

Justitierådet Silverstolpe, med hvilken justitieråden Huss, Lindbäck

och Cassel voro ense, yttrade:

»I händelse 6 § ändras så, att icke värdet å hvad ändringssökandet

angår utan värdet af hvad parten i hofrätten tappat blifver afgörande för

rätten att fullfölja talan i vädjade mål rörande penningar eller annat, som

kan i penningar skattas, böra motsvarande ändringar vidtagas i 1, 2 och

4 mom. af 7 §. Därvid torde jämväl böra tydligare, än i förslaget skett,

angifvas, att i det värde, hvartill man sålunda har att taga hänsyn, skall

inräknas beloppet af böter eller viten, som ådömts parten, äfvensom, därest

samma part på en gång är tilltalad och målsägande, såväl hvad han i den

ena egenskapen förpliktats utgifva som hvad han i den andra icke fått sig

tillerkänd! Hvad vidare särskild! beträffar 1 mom. synes tilltalad böra

erhålla rätt att fullfölja talan mot hofrättens utslag äfven i det fall, att

utslaget, i hvad detsamma gått honom emot, rörer något, som ej kan i

penningar skattas. Motsvarande bestämmelser finnas redan i 2 och 4 mom.

men torde tarfva någon omredigering, därest icke partens ändringssökande,

utan de af hofrätten pröfvade påståendena läggas till grund för bedömande

af hans rätt att fullfölja talan.

Om fullföljdsrätten bestämmes på nu föreslaget sätt, bör 4 mom.

därjämte ändras så att det kommer att omfatta alla de fall, då fråga om

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 93.

straff eller annan ans var spåföljd icke varit föremål för hofrättens pröfning,

vare sig därför att ett vid underrätt framställdt ansvarspåstående ej i hofrätten

fullföljts eller af annan orsak.

Någon anledning att, såsom i 3 mom. skett, göra rubbning i den

rätt att föra talan, som för närvarande tillkommer Riksdagens justitieombudsman,

synes icke förefinnas, hvadan jag hemställer, att nuvarande stadgande

härom bibehålies oförändradt.»

« §•

Justitierådet Trygger anmärkte, att af paragrafens lydelse ej med full

tydlighet framginge, hvilken omfattning den föreslagna inskränkningen i

fullföljdsrätten vore afsedd att erhålla.

11 §■

Högsta domstolen erinrade, att, därest de vid 6 och 7 §§ gjorda anmärkningarna

ansåges förtjäna afseende, annan ändring i nuvarande 11 §

icke syntes erforderlig, än att däri borde intagas en föreskrift, att hänvisning

skulle af hofrätten lämnas part, som hofrätten enligt de i föregående §§

gifha bestämmelser funne berättigad att fullfölja talan.

13, 14, 15, 16, 19, 20 och 26 §§.

Justitierådet Trygger yttrade:

»Därest den af mig ifrågasatta ändringen af 6 och 7 §§ vidtages

samt 17 § utgår, kunna nuvarande bestämmelser i de §§, som motsvara

13, 14, 15, 16, 19, 20 och 26 §§, bibehållas oförändrade.»

Justitierådet Silverstolpe, med hvilken justitieråden Russ, Carlson,

Lindbäck och Cassel voro ense, utlät sig:

»Under förutsättning att förslaget omarbetas på sätt vid 6 och 7 §§

blifvit hemställdt, synas nuvarande bestämmelser i de §§, som motsvara de

föreslagna 13, 14, 15, 16, 19, 20 och 26 §§, kunna bibehållas oförändrade,

dock att i fråga om beloppet af revisionsskillingen åberopas hvad

vid 17 § här nedan anföres.»

Bih. till RiJcsd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 70 Raft.

13

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 93.

17 §.

Justitierådet Trygger anförde:

»Det föreslagna sättet att bestämma revisionsskillingens belopp synes

mig både olämpligt och obilligt. Olämpligt, enär det skulle väsentligen

inkräkta på hofrätternas redan starkt anlitade arbetstid; obilligt, enär parts

förmåga att bära en högre revisionsskilling icke kan anses vara större,

därför att tvisten rör sig om ett högre värde. Äfven med en allmän ökning

af revisionsskillingens belopp, hvilket senast fixerades för blott fem

år sedan, synes enligt min mening böra tillsvidare anstå.

Däremot anser jag skäl förefinnas att skärpa bestämmelserna i § 18,

så att full garanti vinnes för att endast den verkligt medellöse njuter befrielse

från erläggande af revisionsskilling.»

Justitierådet Silverstolpe afgaf följande yttrande:

»De föreslagna bestämmelserna angående revisionsskillingens belopp,

enligt hvilka detsamma, när saken i dess helhet eller till någon del rörer

penningar eller annat, som kan i penningar skattas, skall fastställas af hofrätten

efter en stigande skala i förhållande till sakens, eventuellt genom

uppskattning utrönta, värde, äro enligt min tanke i flera afseenden otillfredsställande.

Den pröfning, som sålunda skulle blifva nödvändig för revisionsskillingens

bestämmande, kunde, på sätt ock af hofrätterna framhållits, i

allmänhet icke ske utan stor svårighet och tidsutdräkt och komme följaktligen

att högst väsentligt öka hofrätternas arbete.

Höjningen af revisionsskillingen skulle vidare komma att drabba parterna

synnerligen ojämnt. Den blefve nämligen icke tillämplig å mål,

hvilka rörde något, som ej kunde sättas till visst värde i penningar, och

beträffande mål, hvilka delvis anginge något sådant, skulle den inträda

allenast i förhållande till den del, hvilken rörde penningar eller annat, som

kunde i penningar skattas, fastän båda dessa slag af mål naturligtvis kunna

för parterna vara af lika stor vikt som betydande krafmål. Den föreslagna

anordningen måste i afseende å de förra målen anses så mycket olämpligare,

som det ur synpunkten att förhindra alltför stor tillströmning af mål till

högsta domstolen just är af vikt, att de mål, hvilka i sin helhet eller till

någon del angå sådant, som icke kan i penningar skattas, och å hvilka

därför bestämmelsen om en summa revisibilis ej kan vinna tillämpning,

träffas af en höjning af revisionsskillingen.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 93.

Härtill kommer, att i de fall, där tvistens föremål utgöres af eller

kan värderas i penningar, dessas belopp ingalunda är någon tillförlitlig

mätare af den betydelse, målet har för parten.

På grund af hvad nu blifvit framhållet anser jag, att revisionsskillingen

bör bestämmas till ett visst belopp, lika för alla mål, men tillika

sättas så högt, att den kan verka hindrande på fullföljden af en del mål

af obetydligare beskaffenhet. Det kan visserligen vara vanskligt att i sådant

hänseende föreslå något belopp, men detsamma synes i alla händelser icke

böra understiga 300 kronor. Om hänsyn tages till penningevärdet nu och

vid tillkomsten af 1734 års lag, är detta belopp väsentligt lägre än den i

nämnda lag stadgade revisionsskilling af 200 daler.

Det är väl sannt, att revisionsskillingens belopp så nyligen som 1901

blifvit höjdt från 100 till 150 kronor, men denna höjning har, såvidt

erfarenheten hittills visat, icke varit tillräcklig att motväga de väsentliga

lättnader i afseende å fullföljden, som samtidigt åstadkommos genom borttagandet

af förut stadgade prestanda, än mindre att i någon mån ytterligare

hindra onödig fullföljd af mål.»

Justitierådet Cassel utlät sig:

»I likhet med justitieråden Silverstolpe och Trygger anser äfven jag

de föreslagna bestämmelserna, enligt hvilka revisionsskillingen skulle komma

att utgå med växlande belopp, beroende på tvistens värde, vara synnerligen

otillfredsställande, och afstyrker jag förty förslaget i denna del och hemställer,

att revisionsskillingen måtte, såsom hittills, utgå med ett och samma

belopp, oberoende af tvisteföremålets beskaffenhet eller värde.

I afseende å det belopp, hvartill revisionsskillingen bör bestämmas,

har, som bekant, frågan härom för endast några få år sedan varit föremål

för Riksdagens pröfning och den måste då göras till föremål för sammanjämkning

af olika utaf Riksdagens kammare fattade beslut. Huruvida man

under sådana förhållanden redan nu efter så kort tids förlopp bör ånyo

väcka denna tvistefråga till lif, synes mig vara mycket tveksamt. Men då

det lärer vara oafvisligen nödvändigt att minska högsta domstolens arbetsbörda

och då den i sådant hänseende enligt min uppfattning lämpligaste

och mest verksamma utvägen, nämligen att i så stor utsträckning som

möjligt befria högsta domstolen från arbete med laggranskning, på obestämd

tid skjutits å sido, synes mig någon annan utväg icke återstå än att söka

minska tillflödet af mål till högsta domstolen. Att för sådant ändamål en

höjning af revisionsskillingens belopp skulle visa sig verksam, får man väl

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 93.

antaga, och jag anser mig därför böra, lika med justitierådet Silverstolpe,

hemställa, att revisionsskillingens belopp höjes, förslagsvis till 300 kronor.»

Justitierådet Lindbäck, med hvilken justitieråden Huss och Carlson

instämde, yttrade:

»Med hänsyn till hvad inom högsta domstolen redan blifvit anmärkt

emot den föreslagna anordningen att, där hufvudsaken angår något, som

kan i penningar skattas, låta revisionsskillingen utgå med växlande belopp,

beroende af tvistens värde, anser äfven jag, att förslaget i denna del ej

bör vinna godkännande.

Den obetydliga förhöjning af revisionsskillingen, som ägde rum år

1901, har icke medfört den därmed afsedda verkan, i det att fortfarande

i minst lika stor utsträckning som före vidtagandet af sagda åtgärd till

Konungen fullföljas mål af sådan beskaffenhet, att högsta domstolens dyrbara

arbetstid ej bör för dem få tagas i anspråk. För att råda bot på detta

missförhållande, i den mån sådant är möjligt genom föreskrift om nedsättande

af revisionsskilling, synes det följaktligen vara nödvändigt, att revisionsskillingen

väsentligen höjes; och anser jag att, om på denna väg något

skall kunna vinnas för ernående af syftet med ifrågavarande lagförslag,

revisionsskillingen ej kan sättas till lägre belopp än 300 kronor.»

23 §.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande af justitierådet

Trygger afgifna yttrande:

»Det nya stadgandet angående sökandens rätt att återbekomma revisionsskillingen

torde möjligen kunna gifvas den affattning, att Konungen förordnar

att sökanden äger återbekomma revisionsskillingen, när ändringssökandet

i hufvudsakliga delar bifallits.

Med afseende på mål, däri hofrätt är första instans, synas nu gällande

föreskrifter lämpligen kunna bibehållas.»

31 §.

Justitierådet Trygger, med hvilken justitieråden Carlson, Cassel och

Silverstolpe voro ense, yttrade:

»Därest den ifrågasatta ändringen af 6 och 7 §§ vidtages, blir 1 mom.

i förevarande § öfverflödigt.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

Jämväl i (ifrigt torde berättigade anmärkningar kunna göras mot de

föreslagna bestämmelserna, hvarför jag hemställer, att paragrafen i sin helhet

måtte utgå, samt att på lämpligt ställe i kapitlet meddelas föreskrift, dels därom,

att utslag, hvarigenom väqemålsed ålagts part, alltid får af honom öfverklagas,

dels ock därom, att rättegångskostnad icke må beräknas vid bestämmande af

sakens värde samt att talan enbart i fråga om rättegångskostnad ej må hos

Kungl. Maj:t fullföljas i andra mål än sådana, däri hofrätt är första instans.»

Justitierådet Lindbäck, med hvilken justitierådet Huss instämde, yttrade:

»Därest revisionsskillingen bestämmes till ett visst belopp lika för alla

mål, böra orden »eller är uppskattning erforderlig för bestämmande af

revisionsskillings belopp» utgå; likasom 1 mom. varder öfverflödigt, om de

vid 6 och 7 §§ gjorda ändringsförslag godkännas.

I fråga om parts rätt att fullfölja talan endast i fråga om rättegångskostnad

är jag ense med justitierådet Trygger.»

Slutligen ifrågasatte högsta domstolen, huruvida, därest den föreslagna

lagen skulle omfatta hela 30 kap., den föråldrade värdeberäkningen i daler

lämpligen borde bibehållas, samt erinrade, att, om beräkningen i kronor

ansåges oförenlig med stadgandet i 32 kap. 1 § rättegångsbalken, en modifikation

i lydelsen af sistnämnda lagrum lätt kunde äga rum.

Justitierådet Trygger, som icke deltagit i den föregående behandlingen

af nedan omförmälda ärende, uppstod och bortgick.

2:o.

Sedan jämlikt högsta domstolens beslut den 16 maj innevarande år

handlingarna rörande det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande

öfverlämnade förslag till lag om ändring i vissa delar af skiftesstadgan

cirkulerat emellan högsta domstolens nu närvarande ledamöter, så företogs

detta ärende till slutlig behandling; varande ett tryckt exemplar af förslaget

bilagdt detta protokoll.

Beträffande förslaget i dess helhet afgåfvos inom högsta domstolen

följande yttranden:

Justitierådet Lindbäck, med hvilken justitierådet Buss instämde, anförde:

»Sedan förevarande lagförslag remitterades till högsta domstolen, har

Riksdagen hos Kungl. Maj:t gjort framställning om verkställande af en full
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Maj is Nåd. Proposition No 93.

ständig revision utaf skiftesstadgan jämte därmed sammanhörande författningar

äfvensom anhållit, att förslag till lag i ämnet därefter måtte för

Riksdagen framläggas. Då härigenom frågan, huru klagoförfarandet i

skiftes- och ägostyckningsmål må kunna så anordnas, att högsta domstolens

befattning med dessa mål helt och hållet upphör eller i möjligaste mån inskränkes,

kommit i sådant förändradt läge, att lagstiftningsåtgärder i ämnet

synas icke lämpligen böra nu vidtagas, hemställer jag, att det remitterade

lagförslaget icke för närvarande må till vidare åtgärd föranleda.»

Justitierådet Carlson yttrade:

»Då det synes tvifvelaktigt, huruvida den föreslagna åtgärden att göra

hofrätt till mellaninstans i skiftesmål i och för sig komme att medföra afsevärd

minskning i tillströmningen af dessa mål till högsta domstolen, men

åtgärden skulle i många fall till skada för parterna fördröja dessa måls

slutliga afgörande och antagligen föranleda olägenheter i andra afseenden,

samt skiftesstadgan för öfrigt, såsom redan blifvit anmärkt, för närvarande är

föremål för omarbetning, finner äfven jag mig böra afstyrka detta förslag.»

I öfrigt föranledde förslaget följande anmärkningar:

135 §.

Justitieråden Cassel och Silver stoj)?, förenade sig om följande yttrande:

»Det synes kunna starkt ifrågasättas, huruvida den föreslagna bestämmelsen,

att vid skiftesmåls handläggning i hofrätt en i landtmäteri kunnig

man skall till biträde åt rätten vara tillstädes, kan blifva till någon större

nytta. Ett sådant sakkunnigt biträde skulle visserligen kunna vid dylika

måls handläggning lämna en del muntliga upplysningar, men det stöd,

domstolen vid afgörandet af dessa mål behöfver, är egentligen något annat,

nämligen landtmäteritekniska utredningar, ofta efter granskning af i landtmäteriarkiven

förvarade äldre skifteskartor och handlingar. Sådana utredningar

hafva hittills gjorts af landtmäteristyrelsen efter remiss från högsta

domstolen eller nedre justitierevisionen, och de hafva i allmänhet lämnat

synnerligen värdefull ledning vid skiftesmålens afgörande. Enär det af flere

skäl torde falla sig svårt för en till biträde åt hofrätten förordnad landtmätare,

hvilken antagligen äfven måste sysselsätta sig med andra landtmäterigöromål,

att verkställa så omfattande utredningar, som i många fall

erfordras, samt intet hinder förefinnes för hofrätten att i mån af behof

infordra utlåtande från landtmäteristyrelsen, och någon särdeles vidlyftig

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 93.

föredragning icke synes behöfva föregå hofrättens beslut härom, torde

bestämmelsen om sakkunnigt biträde åt hofrätten böra utgå.»

141 §.

Justitierådet Silverstolpe, med hvilken justitierådet Cassel var ense,

anförde:

»Då gällande stadganden om ägostyckning icke inrymts i skiftesstadgan

utan upptagits i särskild lag om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring,

synes förbudet mot att öfverklaga hofrätts utslag eller beslut i

ägostyckningsmål rätteligen hafva sin plats i sistnämnda lag samt första

stycket i förevarande § förty böra utgå.

Iakttages detta, torde där af påkallas jämkning af ordalagen dels i

sista stycket af 140 § och dels i andra stycket af 141 §.»

Ur protokollet

Carl Lundquist.

Stockholm 1907. Hasse W. Tullbergs boktryckeri.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 93.

95

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott fredagen den 8 mars 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JUHLIN,

SWARTZ,

Justitieråden: Lindbäck,

Cassel.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anmälde

högsta domstolens genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden

för den 27 april 1906 inhämtade utlåtande öfver de vid samma

protokoll fogade förslag till lag om ändrad lydelse af 30 kap. rättegångsbalken

och till lag om ändring i vissa delar af skiftesstadgan.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll yttrade föredraganden

:

»På sätt inom domstolen erinrats, har Riksdagen i skrifvelse den 28

mars 1906 hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa en fullständig

Bih. till Piksd. iProt. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 70 Häft. 14

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

revision af skiftesstadgan och därmed sammanhörande författningar samt

därefter för Riksdagen framlägga förslag i ämnet; och har den begärda

revisionen numera genom Kungl. Maj:ts beslut den 5 oktober 1906 uppdrag^

åt en för ändamålet tillsatt kommitté.

Då frågan, om och på hvad sätt högsta domstolens arbetsbörda må

kunna minskas genom ändrade bestämmelser om fullföljd af skiftes- och

ägostyckningsmål, torde böra hehandlas i sammanhang med den sålunda

påbörjade revisionen af skifteslagstiftningen, anser jag i likhet med högsta

domstolens flesta ledamöter, att det remitterade förslaget till lag om ändring

i vissa delar af skiftesstadgan icke för närvarande bör föranleda vidare

åtgärd.

Hvad beträffar förslaget till lag om ändrad lydelse af 30 kap. rättegångsbalken,

har endast en ledamot af högsta domstolen afstyrkt detsamma.

Denne ledamot har förklarat sig ej dela de betänkligheter med afseende å

svårigheterna att upprätthålla rättsskipningens enhet och att till justitierådsplatserna

erhålla fullt kvalificerade personer, hvilka vållat, att man ansett

sig ej kunna föreslå ytterligare ökning af ledamotsantalet eller ens ifrågasätta

att såsom ständig bibehålla den nuvarande anordningen med 21 justitieråd,

arbetande å tre afdelningar, af hvilka en är besatt med endast fem

ledamöter. I anledning af hvad samme ledamot härutinnan anfört tillåter

jag mig erinra, att, äfven om en ökning af antalet ledamöter till, såsom

han förutsatt, 24 kunde utan väsentlig olägenhet genomföras, därmed dock

ej vunnes någon afsevärd ökning i arbetsveckor utöfver det antal, som

högsta domstolens nuvarande organisation medgifver. Jag går därvid ut

från, att samtliga högsta domstolens afdelningar åter skulle blifva fulltaliga,

d. v. s. bestå af sju samtidigt tjänstgörande ledamöter, medan under nuvarande

provisorium, som bekant, endast två af afdelningarna ständigt utgöras

af sju justitieråd. Under nämnda förutsättning skulle i själfva verket

en höjning af ledamotsantalet till 24 icke medföra större ökning af

antalet arbetsveckor för högsta domstolen än med omkring en vecka.

I hvilken mån domstolens nuvarande arbetstid svarar mot de inkommande

målens antal och medger ett afarbetande af den öfverklagade

balansen, torde framgå af en statistik rörande de till högsta domstolen

inkommande samt därstädes afgjorda mål och ärenden, som uppgjorts för

åren 1860—1906 och torde få såsom bilaga A fogas vid detta protokoll.

Nämnda statistik visar nämligen, att, oaktadt högsta domstolen sedan den

1 november 1905 varit förstärkt med en under 25 veckor af året arbetande

tredje afdelning, balansen ej nedgått i någon afsevärd grad. Detta förhållande

torde vara att tillskrifva såväl den betydande ökningen under de senare

åren i antalet inkommande revisionssaker som ock i någon man målens alltmer

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.

vidlyftiga och invecklade beskaffenhet. För mig synes det därför vara eu

af omständigheterna framkallad nödvändighet att söka väsentligt minska

högsta domstolens arbetsbörda, bland annat, genom att inskränka de inkommande

målens antal.

Såsom en allmän anmärkning mot förslaget till ändringar i 30 kap.

rättegångsbalken har inom högsta domstolen framhållits, att bestämmelserna

om rätten att fullfölja talan ej böra vara så beskaffade, att högsta domstolen

nödgas på pröfningen af frågan, om fullföljd får äga rum eller ej,

använda en väsentlig del af den tid, man afsett att för domstolen bespara,

samt att det ej heller kan vara likgiltigt, om genom de nya bestämmelserna

hofrätternas arbete förökas. För af hjälpande af de brister, som i

dessa afseenden ansetts vidlåda förslaget, har högsta domstolen hemställt

om vissa ändringar i detsamma, hvilka synas vara ändamålsenliga. Väl

torde det kunna befaras, att, om nämnda ändringar komma till stånd,

lagens effektivitet i någon mån minskas, men fördelen af ett väsentligen

förenklad! och för domstolarna mindre tidsödande förfarande synes mig

så afsevärd, att jag ej tvekar förorda, att hvad högsta domstolen hemställt

varder iakttaget. I sådant syfte har jag ock låtit omarbeta förslaget.

Därvid hafva äfven ändringar eller jämkningar skett i anledning af de

anmärkningar, som i öfrigt af högsta domstolen eller ett flertal af dess

ledamöter framställts mot särskilda bestämmelser i förslaget.

Hvad särskild! angår frågan om revisionsskillingens belopp, finner

jag så stora olägenheter vara förbundna med att låta afgiften utgå med

växlande belopp, beroende af tvistens värde, att tanken härpå bör öfvergifvas.

Men då den höjning af revisionsskillingen från 100 till 150 kronor,

som 1901 kom till stånd, lärer hafva visat sig alltför obetydlig för

att medföra någon afsevärd inskränkning i tillflödet af mål till högsta

domstolen, anser jag det ej kunna undvikas att ytterligare höja nämnda

afgift; och får jag i sådant afseende föreslå, att densamma bestämmes till

300 kronor.

Angående grunderna för de förändringar, som i öfrigt vidtagits i

det remitterade förslaget, torde jag i allmänhet kunna inskränka mig till

att åberopa högsta domstolens utlåtande. Endast några erinringar i vissa

afseenden torde vara af nöden.

Uttrycklig föreskrift om rätt för den, som dömts till böter eller

vite, att söka ändring i hofrätts utslag, om förutsättningen i fråga om

värdet af hvad han tappat är uppfylld, har upptagits bland bestämmelserna

om klagan i brottmål, men icke därjämte i den §, som handlar om

fullföljd af talan i vädjade mål. Anledningen härtill är ej, att någon

skillnad i förevarande hänseende skall råda mellan de särskilda slagen

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 93.

af mål, utan allenast att man funnit uppställningen af §:n angående

brottmålen påkalla ett stadgande af angifna innehåll, medan i fråga

om vädjade mål hufvudregeln ansetts hafva fått sådan affattning, att ett

specialstadgande i berörda afseende vore öfverflödigt. Äfvenledes bör

måhända påpekas, att den, som påstått ansvar å annan för brott, som är

belagdt med böter, eller yrkat utdömande af förelagdt vite, naturligen

ej bör, om yrkandet ogillas, anses hafva tappat i fråga om något, som kan

i penningar skattas.

Då genom omarbetningen antalet paragrafer, som måste undergå

ändring, betydligt minskats, torde ej vidare vara skäl att låta förslaget

omfatta hela 30 kap., utan lärer det böra inskränkas att gälla endast de

paragrafer, som skola ändras, äfvensom några andra, hvilkas sammanförande

synes lämpligt för undvikande, såvidt möjligt, af rubbning i

kapitlets nuvarande paragrafföljd.

Såsom redan förut inför Kungl. Maj: t framhållits, kan verkan af de

nu föreslagna ändringarna icke förväntas blifva sådan, att vidare åtgärder

för minskning af högsta domstolens arbetsbörda därigenom göras öfverflödiga.

Skall målens antal nedbringas till hvad domstolen, organiserad på

endast två af delningar, kan medhinna, måste jämväl andra medel komma

till användning. 1 detta afseende bör i första hand tagas under öfvervägande,

huruvida någon ändring kan göras i den ställning, högsta domstolen

enligt grundlagen intager i fråga om laggranskningen. Det har,

som bekant, tidigare varit ifrågasatt att alldeles befria högsta domstolen

från detta arbete. Då emellertid en så vidtgående åtgärd, mot hvilken

tvifvelsutan stora betänkligheter komme att resa sig, kan finnas icke böra

vidtagas, bör tillika undersökas, huruvida icke högsta domstolens laggranskande

verksamhet kan i viss mån inskränkas och därjämte inordnas

under sådana former, att den icke i den omfattning, som för närvarande

är fallet, inkräktar på den för lagskipningen väl behöfliga arbetstiden.

Sedan erforderlig utredning blifvit verkställd, torde jag få återkomma till

dessa frågor och i sammanhang därmed jämväl upptaga frågan om förändrade

bestämmelser rörande högsta domstolens befattning med nådemål

och andra ansökningsärenden.»

Föredraganden uppläste härefter omförmälda förslag till lag om

ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken och hemställde, att detsamma

måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom nådig proposition

föreläggas Riksdagen till antagande.

Justitierådet Lindbäck åberopade hvad han anfört vid granskningen

i högsta domstolen af det den 27 april 1906 dit remitterade förslaget till

lag om ändrad lydelse af 30 kap. rättegångsbalken, i den män de af

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93. 99

honom framställda anmärkningar icke vid förslagets omarbetande vunnit

beaktande.

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde föredragandens hemställan;

och täcktes, med bifall till densamma, Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten förordna, att nådig proposition

i ämnet, af den lydelse bilagan B vid detta

protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet

Lennart Berglöf.

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 70 Håft.

15

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga A.

Högsta Domstolen.

Inkomna mål ock ärenden.

1860.

1861.

1862.

1863.

1864

1865.

1866.

1S67.

1868.

1809.

1870.

1871.

1872.

1873.

1874.

1875.

1876.

1877.

1878.

1879.

1880.

1881.

1882.

1883.

18S4.

1885.

1886.

18S7.

1888.

18S9.

1890.

1891.

-)

1892.

2;

1893.

1894.

1895.

1896.

''

1897.

1898.

1899.

1900.

1901.

1902.

1903.

1904.

1905.

1906.

Civila: revisionssaker.............

—

404

380

375

325

465

456

402

446

518

494

541

503

516

518

455

606

428

480

442

419

510

455

478

420

444

406

433

473

441

466

495

471

457

524

454

510

471

537

543

546

496

479

553

557

597

590 1

skiftesmål...............

—

131

130

154

124

124

101

99

118

102

83

90

92

88

78

70

85

89

88

66

93

88

80

66

81

76

71

83

88

88

79

65

62

72

67

66

60

70

61

57

89

85

102

100

98

128

811

fattigvårdsmål.............

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

56

57

70

66

70

64

71

75

146

104

122

155

109

118

133

105

160

137

167

143

12?

.106

66

1

—

—

—

—

—

—

—

_

i

andra besvärsmål...........

98

140

135

132

141

i 24

136

213

163

140

146

136

132

130

124

128

165

114

91

104

97

113

149

129

136

134

157

ansökningar ..............

228

172

203

192

220

220

222

263

243

290

329

264

309

305

30/

339

348

370

418

431

457

421

392

449

451

454

4751

Kriminella: hemställda mål och besvärsmål . . .

\

1,166

1,161

1,156

1,253

1,101

1,213

1,183

1,203

1,296

1,240

1,326

1,317

1,312

1,181

987

1,037

999

978

877

409

471

492

447

490

421

500

473

558

558

578

514

499

499

491

514

597

508

504

445

465

478

502

489

477

482

510 j

nådeansökningar ..........

232

236

232

232

179

195

273

198

212

248

279

255

386

350

281

240

191

219

164

189

181

170

166

170

161

| 176

192 |

andra ansökningar.........

)

8

13

9

15

10

16

25

23

6

11

15

10

16

8

i 2

5

14

20

19

.10

15

11

17

10

25

Summa

—

1.700

1.671

1,685

1,702

1,690

1,770

1,684

1,767

1,916

1,817

1,957

1,912

1,972

1,834

1,582

1,794

1,586

1,610

1.456

1,562

1,776

1.710

1,684

1,696

1,605

1,751

1,819

1,848

1,936

2,029

1,0044

1.968

1,948

1,912

1.812

1,888

1,772

1,794

1,779 1,850

1,774

1,807

1 900

1,905

1.971

2,003

Afbörda mål och ärenden.

De afskrifna däri inberäknade.

465

i

Civila: revisionssaker.............

—

439

441

604

580

472

503

496

469

479

510

500

523

508

512

471

450

529

519

477

397

426

483

438

469

446

407

358

403

441

397

424

495

432

429

352

516

469

630

561

.348

428

514

_

GOD

479

594 1

skiftesmål...............

—

209

169

215

133

134

105

in

107

95

91

90

86

82

88

64

88

65

130

70

78

77

97

76

67

'' 82

57

97

5''9

83

75

73

60

60

41

68

81

72

94

65

61

75

55

84

«

99

109!

fattigvårdsmål.............

—

_

—

—

—

—

—

—

—

—

—

30

68

45

83

60

68

68

54

84

157

119

125

166

104

90

134

121

124

154

158

165

108

ICO

44

4

-

—

_

—

—

—

1

andra besvärsmål...........

89

131

120

123

153

133

136

155

173,

159

147

127

133

142

116

95

130

214

113

100

no

118

105

127

122

146

134 1

ansökningar ..............

204

202

179

193

232

218

216

249

251

275

322

286

296

311

299

342

342

376

417

437

448

429

385

434

431

461

497 |

Kriminella: hemställda mål och besvärsmål . . .

''

1,370

1,381

1,363

1,256

1,257

1,307

1,213

1,250

1,234

1,290

1,283

1,318

1,317

1,166

982

954

1,052

1,027

919

405

424

479

463

-161

434

499

407

453

587

552

540

546

487

447

470

446

636

503

528

447 1 463

437

436

422

459

557 |

nådeansökningar ..........

*•

j 224

236

225

244

178

195

266

193

209

237

280

257

337

342

272

259

190

208

179''

200

171

184

165

174

159

i 187

190 |

andra ansökningar.........

1 8

15

12

14

9

15

24

26

5

11

7

19

17

4

10

4

14

21

18

11

15

13

12

10

19

Summa

2,018

1,941

2,182

1,969

1,863

1,915

1,820

1,826

1,808

1,891

1,873

1.927

1,937

1,834

1,562

1,575

1,706

1,744

1,534

1,459

1,595

1,752

1.670

1,694

1,689

1,709

1,575

1,687

1,914

1,904

1,880

2,042

1.976

1,725

1,767

1,599

2.047

1,793

1,971! 1,813

1,830

1,585

1,779

1,593

1,831

2,0811

Balanserade mål och ärenden.

Civila: revisionssaker.............

897

862

801

572

317

310

263

169

146

185

169

210

190

198

204

188

344

243

204

169

190

274

246

286

237

235

234

309

379

379

44.8

519

495

487

579

604

762

717

785

698

683

681

684

723

924

1,042

1,038

skiftesmål...............

245

167

128

HT

58

48

44

32

43

50

42

42

48

54

47

53

50

74

32

28

40

51

34

24

38

46

32

61

66

70

62

64

76

102

100

79

77

44

36

64

74

121

137

151

180

152

fattigvårdsmål.............

—

—

—

—

—

—

—

—

—

_

—

—

—

30

19

44

27

g7

33

36

58

120

67

70

100

43

57

100

71

no

123

136

121

83

81

47

4

—

_

—

—

—

—

—

—

__

andra besvärsmål...........

1

1 37

46

60

69

57

48

46

106

96

77

76

85

84

72

80

113

148

48

26

30

17

12

56

58

72

60

83

ansökningar..............

!

39

9

33

32

20

22

28

42

34

49

56

34

47

41

49

46

52

46

47

41

50

42

49

«

84

77

55

Kriminella: hemställda mål och besvärsmål . . .

''1,059

854

684

477

474

318

224

194

147

209

159

202

201

.192

204

209

292

239

190

148

j 101

14

148

161

145

174

161

162

228

333

304

330

304

257

269

313

357

508

380

381

298

316

331

396

449

504

527

480

nådeansökningar .........

14

21

9

10

10

17

22

25

36

35

33

32

40

49

30

42

27

16

26

12

13

9

11

} 15

17

andra ansökningar.........

1

3

1

—

1

2

O

o

4

1

2

2

10

1

—

4

6

7

7

ii

7

6

6

4

9

9

15

Summa

3,201

1.883

1,613

1,116

S49

676

531

395

336

444

370

454

439

474

474

494

713

593

459

381

482

663

622

636

638

554

596

840

1,001

1.023

1,148

1,174

1,100

1.072

1,259

1.304

1.591

1,316

1,317

1,125

1.162

1.108

1,328

1.449

1,761

1,901

1,825

Lagföredragning, dagar

_

-

-

—

—

—

— | 13

7

23

7

10

28

28

86

33

37

25

13

20

SO

28

40

30

59

31

22

27

31

57

25

29

33

38

67

38

48

31

74

or

04

50

04

56

J) Eftermiddagstjänstgöring i december. 2) Eftermiddagstjänstgöring. Pingstferierna afskaffade.

Bill. till Riki>d. Prof. 1907. 1 Sami. 1 A fd. 70 Höft. 15 *

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.