Sök i Ratio Lex

Angående rätt för ordinarie ämneslärare och ämne slärarinna vid allmänt läroverk, Jolkskoleseminarium och högre lärarinneseminariet att för erhållande af pension tillgodoräkna sig viss tjänstgöring vid enskildt läroverk

1907-03-08 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1907:96, Angående rätt för ordinarie ämneslärare och ämne slärarinna vid allmänt läroverk, Jolkskoleseminarium och högre lärarinneseminariet att för erhållande af pension tillgodoräkna sig viss tjänstgöring vid enskildt läroverk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o .96''.

1

N:o 96.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående rätt för

ordinarie ämneslärare och ämne slärarinna vid allmänt

läroverk, Jolkskoleseminarium och högre lärarinneseminariet

att för erhållande af pension tillgodoräkna sig viss

tjänstgöring vid enskildt läroverk; gifven Stockholms slott

den 8 mars 1907.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva, att ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna vid allmänt

läroverk, folkskoleseminarium och högre lärarinneseminariet må för

rätt till pension tillgodoräkna sig intill tio år af den tid, han eller hon,

efter fullgörandet af de för behörighet till sådan tjänst erforderliga prof,

vid enskildt läroverk med nit och skicklighet bestridt tjänstgöring, till omfattningen

motsvarande, i fråga om lärare, den tjänstgöring, som åligger

rektor eller ämneslärare vid allmänt läroverk, och, i fråga om lärarinna,

den tjänstgöring, som åligger första lärarinna eller ämneslärarinna vid

statens samskolor, under förutsättning:

dels beträffande tjänstgöring efter ingången af år 1908:

att Kungl. Maj:t på ansökning af vederbörande skolföreståndare eller

skolstyrelse medgifvit lärarpersonalen vid det läroverk, där tjänstgöringen

fullgjorts, sådan rätt att räkna tjänstår för erhållande af pension;

dels ock beträffande tjänstgöring före ingången af år 1908:

att Kungl. Maj:t på ansökning af vederbörande lärare eller lärarinna

finner sådan rätt att räkna tjänstår för erhållande af pension böra medgifvas

sökanden.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 73 Höft. (N:o 96.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 96.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Hugo Hammarskjöld.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: ta Korf. Proposition N:o 90.

3

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 8 mars 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JuHLIN,

SWARTZ.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde: Ang. rätt för

»Med anledning af en hos Kungl. Maj:t gjord ansökning om höjning

af anslaget till understöd åt enskilda läroverk m. m. anbefallde Kungl. ämnesiäraMaj:t

genom nådigt beslut den 31 mars 1905 öfverstyrelsen för rikets*™™^''™

allmänna läroverk, bland annat, att undersöka, huruvida och under hvilka att för erhålvillkor

föreståndare och lärare vid enskilda läroverk borde tillerkännas landej/j>[n''

rätt att vid öfvergång till allmänt läroverk för pension räkna sig till godo räkna, sig viss

den tid, de tjänstgiort vid enskild! läroverk, samt att, sedan utredning i

nämnda hänseende blifvit verkställd, till Kungl. Maj:t inkomma med det läroverk.

förslag härutinnan, hvartill utredningen gåfve anledning.

Uti underdånig skrifvelse den 28 september 1906, rörande anslag för

de allmänna läroverken och andra under öfverstyrelsens inseende ställda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

läroanstalter, liar nu öfverstyrelsen förebragt den begärda utredningen och

framlagt förslag i ämnet, för hvilken utredning och hvilket förslag jag nu

ber att få redogöra.

öfverstyrelsen erinrar därvid till en början, hurusom i två motioner

vid 1905 års Riksdag framställning gjorts därom, att Riksdagen måtte

medgifva föreståndare och föreståndarinnor, lärare och lärarinnor vid sådant

högre läroverk, som förberedde till studentexamen och förty stode under

ofientlig kontroll, rätt att, såvida de uppfyllde villkoren för befordran till

allmänt läroverk eller af stat och kommun gemensamt underhållen samskola

och hade tjänstgöring motsvarande den, som ålåge rektor eller föreståndarinna,

lärare eller lärarinna vid allmänt läroverk, efter eventuell

öfvergång till sådan läroanstalt, för pension räkna sig till godo den tid,

de tjänstgjort vid enskildt läroverk; att rörande detta förslag statsutskottet

yttrat, att förslaget torde vara förtjänt af beaktande, men att utskottet

likväl ansåge sig icke kunna tillstyrka detsamma, enär, därest ifrågavarande

rättighet skulle tillerkännas de lärare vid högre allmänna läroverk

och samskolor, hvilka förut tjänstgjort vid enskilda högre läroverk, som

förberedde till studentexamen, det antagligen skulle komma att ifrågasättas,

huruvida samma rättighet skäligen skulle kunna förvägras dem,

som förut haft tjänstgöring vid andra af staten understödda och under

dess kontroll ställda skolor, samt frågan sålunda hade en icke ringa

ekonomisk räckvidd och lämpligen syntes böra i sin helhet på en gång

utredas och afgöras; samt att Riksdagen fattat sitt beslut i enlighet med

utskottets berörda hemställan.

Härefter anför öfverstyrelsen följande:

Enligt gällande läroverksstadga räknades tjänstgöring vid enskilda

läroanstalter i vissa afseenden lika med tjänstgöring vid allmänt läroverk.

Öfverstyrelsen syftade härvid dels på § 179 punkt 8) af läroverksstadgan,

hvarigenom bestämdes, att den tvååriga tjänstgöring af viss art, som numera

vore föreskrifven såsom kompetensvillkor för att kunna till ordinarie

lärartjänst utnämnas, kunde fullgöras vid allmänt läroverk eller annan

under öfverstyrelsens inseende ställd läroanstalt eller vid folkskoleseminarium,

dels också på § 183 mom. 2 b), hvarigenom föreskrefves, att vid

upprättande af förslag rörande tillsättning af lärartjänst skulle såsom

befordringsgrund gälla längden af väl vitsordad tjänstgöring vid sådan

läroanstalt, som nyss omförmälts. I detta sammanhang borde också erinras

därom, att under åren 1874 till och med 1904 tjänstgöring vid enskilda

läroverk under vissa villkor äfven i det viktiga afseendet varit likställd

med tjänstgöring vid de allmänna läroverken, att den fått tillgodoräknas

för lönetur. Denna lönetursrätt hade visserligen i samband med den nya

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Oli.

löneregleringen borttagits för lärare vid enskilda läroverk, men då den

samtidigt borttagits äfven för lärarna vid de allmänna läroverken, hade

därigenom ingen rubbning medförts i den principiella likställigheten af

tjänstgöring vid enskilda och allmänna läroverk.

Det syntes sålunda med skäl kunna göras gällande, att den likställighet

mellan tjänstgöring vid enskildt och allmänt läroverk, hvilken, enligt hvad

förut sagts, för närvarande i visst afseende funnes stadgad, och hvilken

dels innebure ett erkännande däraf, att erfarenhet, vunnen vid tjänstgöring

i enskilda skolor, vore af betydelse för kommande tjänstgöring vid

allmänna läroverk, dels också vore att betrakta såsom ett värdefullt stöd,

gitvet af staten åt de enskilda läroverken, såsom en konsekvens borde

medföra likställighet äfven i nu ifrågavarande afseende, nämligen för beräkning

af pension.

Härvid torde äfven böra tagas i betraktande, att de allmänna läroverkens

egen fördel vore närmare förbunden med berörda pensionsrätt

för de enskilda läroverkens lärare än med andra rättigheter, som hittills

beviljats. I fall en sådan rätt icke medgåfves, finge mången gång de

allmänna läroverken mottaga redan till åren komna lärare, hvilka förbrukat

sin bästa kraft i de enskilda läroverkens tjänst — och, då tjänsteåldern

hade mycket att betyda vid befordringar, funnes i många fall ingen

möjlighet att utestänga dem, äfven då detta kunde vara önskligt — för

att sedan, enär dessa lärare icke vore berättigade till pension vid normal

ålder, nödgas bibehålla dem i tjänst icke sällan många år utöfver nämnda

ålder eller, i händelse ålderdomssvaghet eller sjukdom hindrade dem att

tjänstgöra, ersätta dem genom vikarier, ofta med särskild kostnad för

statsverket.

Det syntes häraf framgå, att den ifrågasatta rätten, som tydligen

vore mycket värdefull såväl för vederbörande lärare själfva som, med hänsyn

till möjligheterna att vinna kompetenta lärarkrafter, för de enskilda läroverken,

vore önskvärd äfven med hänsyn till de allmänna läroverken.

I förutberörda motioner hade det varit fråga om tillgodoräknande för

pension af tjänstgöring endast vid sådana enskilda läroverk, som förberedde

till studentexamen. Det funnes emellertid knappast något skäl,

hvarför nämnda läroverk i detta afseende skulle gynnas framför andra

enskilda läroverk, vid hvilka tjänstgöring motsvarande den vid de allmänna

läroverken äfvenledes förekomme. Häraf framginge, såsom också framhållits

såväl i statsutskottets yttrande som vid diskussionen i Riksdagen,

att den väckta frågan hade en icke obetydlig räckvidd. Det förhölle sig

visserligen så, att hittills endast ett ganska ringa antal lärare, som utnämnts

till innehafvare af ordinarie tjänster vid allmänt läroverk, därförut

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Ruutjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

men efter vunnen behörighet till adjunkts- eller lektors tjänst haft en tjänstgöring

af sådan art, att den kunde ifrågakomma att räknas till godo för

pension. I fråga om de enskilda läroverk, som åtnjutit understöd från

anslaget till understöd åt enskilda läroverk samt seminariekurser för utbildande

af lärarinnor, hade antalet sådana lärare under läsåren 1894—

1904 icke uppgått till 20. Då till de nämnda läroverken de hörde, som

visade den största öfverensstämmelsen med statsläroverken, och då vid det

stora flertalet högre flickskolor manliga kompetenta lärare icke vore fast

anställda, kunde den totala siffran af eventuellt pensionsberättigade för

samtliga enskilda läroverk icke mycket öfverstiga den nämnda.

Enär det för frågans bedömande kunde synas hafva betydelse, ville

öfverstyrelsen äfven påpeka, att hela antalet manliga ämneslärare med

behörighet att söka ordinarie lärartjänst vid de allmänna läroverken, som

under läsåret 1905—1906 med en tjänstgöring, motsvarande rektors, lektors

eller adjunkts, hade anställning vid enskilda läroverk, icke uppgått

till 40.

Det vore emellertid tydligt, att denna siffra, i likhet med den förut

anförda, icke kunde läggas till grund för någon beräkning gällande framtiden

med afseende på den fråga, som förelåge. A ena sidan vore det

nämligen endast en del, och det läte sig svårligen beräkna, hur stor del

af de förutnämnda lärarna, som någonsin komme att öfvergå till statsläroverken;

å andra sidan vore det att vänta, att den pågående nyorganisationen

af läroverken, hvarvid särskildt vore att tänka på den sannolikt

förestående utvidgningen af en del enskilda sainskolor till sexklassiga,

skulle medföra en ökning af antalet manliga lärare, som med full tjänstgöring

vunne anställning i enskilda skolor.

Härtill komme vidare, att motsvarande rätt till pensionsberäkning

icke skäligen torde kunna förvägras de ordinarie ämneslärarinnorna vid

statens samskolor, af hvilka säkerligen många, till en början troligen flertalet,

före utnämningen skulle hafva ett större eller mindre antal tjänstår

vid enskilda läroverk. Någon tillförlitlig beräkning i detta afseende kunde

för närvarande, då på detta område ännu all erfarenhet saknades, icke

utföras, men man komme till ett öfre gränsvärde, om man betänkte, att

hela antalet af statens samskolor för närvarande utgjorde 19, samt att

antalet ämneslärarinnor vid hvarje sådan skola, sedan den i enlighet

med den fastställda organisationsplanen blifvit sexklassig, komme att

utgöra 3.

En utsträckning af rätten att för framtida pension tillgodoräkna

tjänstgöring vid enskilda läroverk äfven till öfningslärare ansåge sig öfverstyrelsen

för närvarande icke böra ifrågasätta, enär dessa lärares ställning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o. 06. "

vid läroverken åtminstone ännu icke ägde samma grad af fasthet och bestämdhet

som ämneslärarnas, hvarför de förutsättningar, under hvilka deras

tjänstgöring vid enskilda skolor skäligen kunde läggas till grund för

pensionsrätt, för närvarande syntes svåra att fastställa.

Af det anförda torde framgå, å ena sidan att antalet ämneslärare

och lärarinnor, hvilka skulle erhålla den ifrågasatta pensionsrätten för ett

större eller mindre antal tjänstår, icke vore obetydligt, men också å andra

sidan att det icke vore fråga om mycket stora tal.

Ehuru öfverstyrelsen, i enlighet med det förut yttrade, vore af den

meningen, att ifrågavarande pensionsrätt icke borde begränsas till läroverk

med dimissionsrätt till mogenhetsexamen, syntes den icke heller utan

vidare böra gifvas åt alla läroverk, icke heller åt alla, hvilka, på den

grund att de åtnjöte statsunderstöd eller af andra anledningar, vore ställda

under öfverstyrelsens inseende. Såsom villkor syntes böra fordras, att

skolan uppnått en viss, icke allt för ringa grad af utveckling. Med afseende

härå tänkte sig öfverstyrelsen, att ifrågavarande pensionsrätt borde

beviljas, förutom åt de enskilda läroverk, som ägde dimissionsrätt till

mogenhetsexamen, äfven åt dem, som framdeles erhölle rättighet att anställa

realskolexamen. Rörande dessa båda slag af läroverk kunde det

förväntas, att deras organisation, undervisningsmetoder o. s. v. blifvit

tagna i ompröfning i samband med frågan om beviljande af dimissionsrätt.

Det komme emellertid säkerligen alltid att finnas läroverk, och det

vore i hög grad önskligt, att sådana funnes, hvilka såsom slutmål uppställde

hvarken studentexamen eller realskolexamen. Intet skäl funnes att

förvägra dessa läroverk samma rätt som de öfriga, nämligen ifall de uppnått

motsvarande utveckling. Då det emellertid syntes svårt att beträffande

sådana läroverk uppställa någon bestämd norm, ansåge öfverstyrelsen,

att afgörandet däraf, huruvida tjänstgöring vid ett dylikt läroverk borde

medföra pensionsrätt, för hvarje särskildt fall borde pröfvas och afgöras

af Kungl. Maj:t.

I fråga om den tid af tjänstgöring vid enskildt läroverk, som för

pensionsrätt borde få tillgodoräknas, ansåge öfverstyrelsen en fast begränsning

nödig. Det vore önskligt, att en lärare, hvilken, efter att i yngre år

hafve ägnat sig åt arbete i de enskilda läroverkens tjänst, sedermera öfverginge

till de allmänna läroverken, gjorde detta någorlunda tidigt. För

att i någon mån verka i denna riktning syntes den bestämmelsen lämplig,

att af tjänstgöring vid enskildt läroverk i intet fall finge för pension tillgodoräknas

längre tid än 10 år. Öfverstyrelsen tilläte sig härvid erinra

därom, att ifråga om den lönetursrätt, som tidigare varit dylika lärare

medgifven, gällde samma tidsbegränsning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

Med afseende på vederbörande lärares kompetens samt arten af den

tjänstgöring, som finge för pensionen beräknas, förmenade öfverstyrelse!),

att följande bestämmelser borde fastställas. Läraren borde hafva fullgjort

alla villkor för att kunna utnämnas till ordinarie adjunkt eller lektor vid

allmänt läroverk, och hans tjänstgöring borde till omfattningen hafva motsvarat

den, som ålåge adjunkt, lektor eller rektor, samt vara fullgjord i

klasser öfver de förberedande. Visserligen gällde det förstnämnda villkoret

icke i fråga om extraordinarie lärare vid de allmänna läroverken, hvilkas

tjänstgöring finge tillgodoräknas för pension, vare sig de fullgjort villkoren

för kompetens eller ej. Härvid vore emellertid att märka, att såsom

normalt borde anses, att alla lärare vid de allmänna läroverken ägde den

nämnda kompetensen, ehuru i tider af lärarbrist icke kompetenta lärare i

ganska många fall måst förordnas till extra lärare eller vikarier.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställde öfverstyrelsen,

att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att lärare, hvilken,

efter vunnen behörighet till adjunkts- eller lektorstjänst vid allmänt läroverk,

vid enskildt läroverk, som erhållit rätt att anställa mogenhetsexamen

eller realskolexamen, eller som eljest på grund af särskild ansökning

af Kungl. Maj:t förklarats i det afseende, hvarom nu vore fråga, med

sådant läroverk likställdt, med nit och skicklighet fullgjort tjänstgöring

väsentligen lika med adjunkts, lektors eller rektors vid allmänt läroverk,

finge, därest han utnämndes till sådan tjänst, under de ytterligare villkor,

som Kungl. Maj:t kunde finna godt föreskrifva, för pension räkna sig till

godo sådan tjänstgöring vid enskildt läroverk, dock att i intet fall den tid,

som för pension tillgodoräknades, finge öfverstiga 10 år.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 24 januari 1907 uti

ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och därvid anfört, bland annat, följande:

Visserligen innebure det af öfverstyrelsen framställda förslaget en

afvikelse såväl från hittills följda allmänna regler för tjänstårsberäkning

för erhållande af statspension, som ock från stadgandet i 17 § af det för

Riksdagen nu framlagda förslaget till lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension. Men de skäl, som talade för den ifrågasatta undantagsbestämmelsen,

vore enligt statskontorets mening af den vikt, att de uppvägde

de betänkligheter, som förslaget ur nyssnämnda synpunkt onekligen

vore ägnadt att väcka.

Att den verksamhet, som utöfvades af de personer, hvilka vid de enskilda

läroverken handhade ungdomens uppfostran och undervisning, vore

för det allmänna af ungefär samma betydelse som de vid statens läroverk

anställda lärarnas, torde vara obestridligt, liksom ock att staten hade ett

s. 9 Kontrollera mot PDF

A’ting}. Maj:is Nåd. Proposition N:o 06. 9

direkt ekonomiskt intresse af att sådana enskilda läroverk funnes, då

nämligen eljest de allmänna läroverken måste i motsvarande mån ökas

och utvidgas. Detta förhållande, som knappast torde äga sin motsvarighet

på något annat område af privat verksamhet, måste onekligen göra det

för staten angeläget att på lämpligt sätt understödja de enskilda läroverken.

Sådant understöd hade också af statsmakterna lämnats såväl genom direkta

penninganslag som ock genom beviljande åt de enskilda läroverken af vissa

förmåner, hvaraf i detta sammanhang torde böra särskilt framhållas den

rätt till lönetursberäkning vid öfvergång till allmänt läroverk, som eu

längre tid under vissa villkor åtnjutits af lärare vid enskilda läroverk.

Att vid den nya löneregleringens genomförande denna rätt ansetts böra

bortfalla i sammanhang med borttagandet af de extra ordinarie lärarnas

lönetursrätt torde ur den synpunkt, hvarom nu vore fråga, ej hafva synnerlig

betydelse.

Den nu ifrågasatta rätten till tjänstårsberäkning syntes statskontoret

vara på samma gång påkallad af billig hänsyn till det för det allmänna

gagneliga arbete, som vederbörande lärare nedlagt äfven under sin tjänstgöring

vid enskildt läroverk, som äfven en lämplig och ur kostnadssynpunkt

ej särdeles betungande form för understöd från statens sida åt de

enskilda läroverken.

Det skäl, som af öfverstyrelsen anförts, för att det ifrågasatta medgifvandet

vore önskvärdt äfven med hänsyn till de allmänna läroverkens

bästa, torde ock äga betydelse så till vida, att lärare, som på grund af

felande antal tjänstår ej vore berättigad till hel pension vid 65 års ålder,

förmodligen af billighetsskäl komme att tillåtas att i tjänsten kvarstå till

fyllda 70 år.

Den af öfverstyrelsen föreslagna begränsningen af ifrågavarande rätt

till högst 10 år, hvilken torde väsentligen förebygga faran för att lärare

vid alltför framskriden ålder och hufvudsakligen i syfte att vinna pensionsrätt

skulle söka öfvergång från enskildt till allmänt läroverk, syntes

vara lämpligen afvägd; och med afseende å nyssnämnda omständighet

torde icke heller någon skyldighet för vederbörande att erlägga retroaktiva

pensionsafgifter behöfva ifrågasättas.

Emellertid syntes det statskontoret, som om rättvisa och billighet

kräfde, dels att den föreslagna tjänstårsberäkningen borde få tillämpas,

äfven om vederbörande vunnit befordran till folkskoleseminarium eller

högre lärarinneseminariet, dels ock att den nya bestämmelsen borde gälla

äfven för de lärare, som redan erhållit tjänst vid någon af statens ifrågavarande

läroanstalter, efter att förut hafva tjänstgjort vid enskildt läroverk,

hvilket ändamål kunde vinnas genom en enkel redaktionsförändring.

Bih. till Riksd. Prot. 1007. 1 Sami. 1 Åfd. 73 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

Frågan huruvida tjänstgöring vid enskildt läroverk varit sådan, att

den enligt det framställda förslaget borde få tillgodoräknas för pensionsrätf,

borde naturligtvis, såsom öfverstyrelsen framhållit, pröfvas af Kungl.

Maj:t i hvarje särskildt fall, hvilken pröfning torde böra ske, först då

frågan om vederbörandes pensionering förelåge; och torde härvid knappast

några sådana »ytterligare villkor», som i öfverstyrelsens hemställan omförmäldes,

vara erforderliga.

Statskontoret hemställde därför, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgifva, att lärare, hvilken, efter vunnen behörighet till adjunktseller

lektorstjänst vid allmänt läroverk, vid enskildt läroverk, som erhållit

rätt att anställa mogenhetsexamen eller realskolexamen, eller som eljest

på grund af särskild ansökning af Kungl. Maj:t förklarats i det afseende,

hvarom nu vore fråga, med sådant läroverk likställdt, med nit och skicklighet

fullgjort tjänstgöring väsentligen lika med adjunkts, lektors eller

rektors vid allmänt läroverk, folkskol eseminarium eller högre lärarinneseminariet,

finge, därest han redan utnämnts eller hädanefter blefve utnämnd

till tjänst af motsvarande eller lägre grad vid allmänt läroverk,

folkskoleseminarium eller högre lärarinneseminariet, efter Kungl. Maj:ts

pröfning för rätt till pension räkna sig till godo sådan tjänstgöringstid

vid enskildt läroverk intill högst 10 år.

Statskontorets utlåtande var emellertid icke enhälligt. Från beslutet

var nämligen föredraganden, statskommissarien Sylvan skiljaktig och afstyrkte

öfverstyrelsens förslag. Han framhöll, att förslaget innebure en afvikelse

såväl från hittills tillämpade regler för tjänstårsberäkning i berörda

hänseende som ock från de grunder för sådan tjänstårsberäkning, hvilka

innehölles i omförmälda, af Kungl. Magt för Riksdagen framlagda förslag

till pensionslag, samt att det fördenskull erfordrades synnerligen viktiga

skäl, för att eu undantagslagstiftning, sådan som den här ifrågasatta, borde

komma till stånd. De af öfverstyrelsen åberopade bestämmelserna i läroverksstadgan

innebure, enligt reservantens åsikt, icke giltig grand för det

ytterligare medgifvande till förmån för de vid enskilda läroverk anställda

lärare, som nu föreslagits af öfverstyrelsen. Och genom de i nyssberörda

förslag till pensionslag inrymda stadganden om skyldighet för tjänstinnehafvare,

som uppnått den för rätt till hel pension stadgade lefnadåldern,

att afgå från tjänsten, oafsedt om tjänstårens antal då medgåfve förmånen

af hel pension eller ej, finge i det väsentliga anses undanröjd den af öfverstyrelsen

uttalade farhågan, att de allmänna läroverken skulle nödgas bibehålla

otjänstbara lärare utöfver den normala pensionsåldern.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:U Nåd. Proposition N:o !)6.

Såsom framgår af myndigheternas utlåtanden i ärendet, hafva skäl

anförts såväl för som mot ifrågavarande förslag, att tjänstgöring vid enskilt

läroverk skall för lärare, som befordras till ordinarie tjänst vid

allmänt läroverk, under vissa villkor få räknas såsom tjänstår för erhållande

af statspension. Det torde vara riktigt, såsom reservanten hos statskontoret

erinrat, att det af öfverstyrelsen anförda skälet, att genom öfverstyrelsens

förslag läroverken skulle befrias från olägenheten att få behålla

uttjänta lärare utöfver pensionsåldern, bortfallit genom de af reservanten

åberopade stadganden i omförmälda förslag till pensionslag. Dessa stadganden

om skyldighet att vid pensionsåldern afgå med s. k. afkortad pension

kunna emellertid från en annan synpunkt åberopas som stöd för

öfverstyrelsens förslag. Enligt berörda stadganden skulle nämligen en

lärare, som vid exempelvis 40 års ålder öfvergår från enskildt läroverk

till ordinarie anställning vid allmänt läroverk, få vid afsked efter uppnådda

65 års ålder såsom pension uppbära högst 25/35 af det för tjänsten

stadgade högsta pensionsbeloppet d. v. s. för adjunkt 2,429 kronor i stället

för 3,400 kronor och för lektor 2,857 kronor i stället för 4,000 kronor,

Äfven om pensionsafkortningen vid tidigare öfvergång till allmänt läroverk

blir mindre, så torde det få anses sannolikt, att under sådana förhållanden

lärare, som hade utsikter på andra håll, skulle afhålla sig ifrån

att mottaga anställning vid enskilda läroverk; och sålunda skulle dessa i

afseende på möjligheten att erhålla goda lärarkrafter komma i en väsentligen

försämrad ställning, öfverstyrelsens förslag kan därför anses som

eu lämplig utväg att förtaga de för de enskilda läroverken menliga följderna

af den föreslagna pensionslagen.

I anledning af den mot öfverstyrelsens förslag framställda invändning,

att detsamma innebär en afvikelse från hittills tillämpade regler för tjänstårsberäkning

för erhållande af pension af staten, vill jag vidare anmärka,

att den rätt till lönetursberäkning för tjänstgöring vid enskilda läroverk,

som från och med höstterminen 1874 intill utgången af år 1904 förefunnits,

väl måste anses hafva jämväl inneburit rätt att tillgodoräkna samma tjänstgöring

för erhållande af pension af staten, och att följaktligen den nu

ifrågasatta förmånen till för kort tid sedan faktiskt tillkommit lärare vid

enskilda läroverk. Att denna rätt upphäfdes vid 1904 års lönereglering

för lärarna vid de allmänna läroverken berodde på förhållanden, som ej

inverka på den föreliggande frågan.

I fråga om den utsträckning, i hvilken den ifrågasatta rätten till pensionsberäkning

för tjänstgöring vid enskildt läroverk bör medgifvas, har

öfverstyrelsen föreslagit, att denna rätt skulle tillkomma dem, som befordras

till ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken. Lika med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Råd. Proposition N:o 96.

statskontoret anser jag, att ifrågavarande förmån bör tillerkännas jämväl

lärarna vid folkskoleseminarierna och vid högre lärarinneseminariet, enär

lärarna vid dessa tre slag af undervisningsantalter i afseende å utbildning,

aflöningsvillkor, tjänstgöringens omfattning och i hufvudsak äfven tjänstgöringens

art äro med hvarandra likställda.

I sitt utlåtande har öfverstyrelsen anfört, att den ifrågasatta rätten

till pensionsberäkning icke skäligen torde kunna förvägras de ordinarie

ämneslärarinnorna vid statens samskolor, af hvilka många, till en början

troligen flertalet, före utnämningen skulle hafva ett större eller mindre antal

tjänstår vid enskilda läroverk. Emellertid hafva dessa lärarinnor icke blifvit

inbegripna vare sig i öfverstyrelsens eller statskontorets förslag. Då enligt min

mening lärarinnorna komma att i större utsträckning än lärarna vara i behof

af den ifrågasatta förmånen, särskildt under öfvergångsåren, innan läroverksreformen

blir fullt genomförd, torde, såsom åtminstone öfverstyrelsen måste

antagas hafva åsyftat, rätten till pensionsberäkning för tjänstgöring vid enskildt

läroverk böra uttryckligen tillerkännas äfven de ordinarie ämneslärarinnorna

vid statens samskolor. Men under sådana förhållanden böra

ej heller de ordinarie ämneslärarinnorna vid folkskoleseminarierna och

vid högre lärarinneseminariet, hvilka för öfrigt utgöra ett ringa fåtal, uteslutas

från denna förmån.

Öfverstyrelsens och statskontorets förslag synas mig kunna innebära, att

medgifvandet af rätten till pensionsberäkning för tjänstgöring vid enskildt

läroverk skulle hafva retroaktiv verkan allenast i fråga om tjänstgöring

vid läroverk, som erhållit rätt att anställa studentexamen. Öfverstyrelsens

nyss åberopade yttrande angående det rättvisa uti, att lärarinnorna i

berörda hänseende likställas med lärarna, synes emellertid gifva vid

handen, att öfverstyrelsen tänkt sig, att tjänstgöring äfven vid andra läroanstalter

än de nämnda, fullgjord före innevarande tidpunkt, skulle kunna

medföra den ifrågasatta förmånen. För min del anser jag, att, liksom

man i det afseende, hvarom nu är fråga, icke för framtiden bör gifva de

läroverk, som erhållit rätt att anställa studentexamen, någon särställning,

så kan man svårligen göra det beträffande den gångna tiden. En sådan

skillnad skulle särskildt innebära en obillighet gentemot de lärarinnor vid

högre flickskolor, som under den närmaste framtiden väntas komma att

öfvergå till statssamskolorna. För lärarna spelar denna fråga ingen väsentlig

roll, emedan de, som haft full tjänstgöring vid enskilda skolor, antingen

varit anställda vid läroverk, som erhållit rätt att anställa studentexamen,

eller ock vid andra läroverk, som intill år 1905 åtnjutit förmånen

af lönetursberäkning för lärarpersonalen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

L3

Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

I detta sammanhang vill jag erinra, att, under det öfverstyrelsens

förslag endast afser lärare, som framdeles komma att befordras till ordinarie

statstjänst, så har statskontoret i sitt förslag jämväl inbegripit lärare,

som redan erhållit ordinarie anställning vid de nämnda läroverken. Jag

biträder statskontorets förslag härutinnan, icke så mycket med hänsyn till

lärarna, för hvilka denna fråga ej spelar någon större roll, alldenstund de

kunna åberopa den rätt till lönetursberäkning för tjänstgöring vid enskildt

läroverk, hvilken, såsom redan nämnts, varit medgifven från och dem

höstterminen 1874 intill utgången af år 1904, som fastmer med hänsyn till

lärarinnorna. Före nästkommande hö3t.termin torde nämligen åtskilliga ordinarie

lärarinnor vid statssamskolorna komma att utnämnas. Om dessa

utnämningar äga rum, innan Kungl. Maj:ts kungörelse i det nu föreliggande

ärendet utkommit, skulle dessa lärarinnor, vid bifall till öfverstyrelsens

förslag uti denna punkt, komma i en sämre ställning än de lärarinnor,

som utnämnas efteråt.

Beträffande vidare den frågan, hvilka läroverk som borde komma i

åtnjutande af rätten till pensionsberäkning för lärarpersonalen, hafva såväl

öfverstyrelsen som statskontoret föreslagit, att sådan förmån skall tillkomma

läroverk, som erhållit rätt att anställa studentexamen eller realskolexamen,

eller som eljest på därom gjord ansökning af Kungl. Maj:t

förklarats i det afseende, hvarom nu är fråga, med sådant läroverk likställdt.

För min del anser jag lämpligt att skilja på examensrätten och

rätten till pensionsberäkning för lärarpersonalen, då det ej är otänkbart,

att fall kunna förekomma, då den förra förmånen ej bör medföra den

senare.

Myndigheternas förslag, att lärare ej får i och för pensionsberäkning

tillgodoräkna sig mer än 10 år af sin tjänstgöring vid enskildt läroverk,

anser jag riktigt.

Hvad härefter angår frågan om de villkor i afseende på kompetens

samt tjänstgöringens omfattning och art, som böra föreskrifvas för åtnjutande

af den ifrågasatta rätten till pensionsberäkning, så hafva öfverstyrelsen

och statskontoret i detta afseende föreslagit, att nämnda rätt endast

skulle få åtnjutas för tjänstgöring efter vunnen behörighet till ordinarie

ämneslärartjänst vid de allmänna läroverken. För sådan behörighet erfordras

enligt gällande bestämmelser dels akademisk examen dels profår dels ock

två års tjänstgöring vid allmänt eller under öfverstyrelsens inseende ställdt

läroverk. Att uppställa jämväl denna sista behörighetsgrund såsom villkor

för den ifrågasatta pensionsrätten anser jag icke vara lämpligt. De extra

ordinarie lärarna vid de allmänna läroverken få räkna sina två första

tjänstår som pensionsår, och i detta fall synes mig ej förefinnas anledning

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition X:o 96.

att göra åtskillnad mellan tjänstgöring vid enskildt läroverk och tjänstgöring

såsom extra ordinarie lärare vid allmänt läroverk.

Mot hvad myndigheterna föreslagit som villkor i afseende på tjänstgöringens

omfattning har jag ingenting att erinra. Däremot anser jag

skäl ej föreligga för den afvikelse från öfverstyrelsens förslag, som statskontoret

gjort, då det ansett, att lärare, som bestridt tjänstgöring väsentligen

lika med adjunkts, ej skulle få åtnjuta rätt till pensionsberäkning

för denna tjänstgöring, därest han utnämnts eller utnämnes till tjänst af

högre grad. Detta förslag torde strida mot eljest tillämpade regler för pensionsberäkning

och emot den likställighet mellan tjänstgöring vid enskildt

läroverk och extra ordinarie lärares tjänstgöring vid allmänt läroverk,

från hvilken man vid bedömande af den föreliggande frågan har att utgå.

I afseende å pröfningen af ansökningar om den rätt till pensionsberäkning,

hvarom här är fråga, har statskontoret uttalat, att med sådan

pröfning bör anstå, tills frågan om vederbörande lärares pensionering föreligger.

Jag är af samma mening i fråga om tjänstgöring vid enskildt

läroverk efter ingången af år 1908. Från denna tidpunkt bör det på

grund af Kungl. Maj:ts beslut vara klart, hvilka skolor som åtnjuta förmånen

af pensionsberäkning för lärarpersonalen. Det blir då ingen svårighet

för Kungl. Maj:t att framdeles med ledning af företedda tjänstgöringsbetyg

pröfva, huruvida en lärares tjänstgöring vid enskildt läroverk varit sådan,

att den bör medföra rätt till pensionsberäkning. Och den enskilde läraren

bör på grund af de i detta afseende utfärdade bestämmelser med

hög grad af visshet kunna beräkna, huru många tjänstår han kommer att

få räkna vid afskedstagandet. Annorlunda ställer det sig i fråga om

tjänstgöring före år 1908. 1 fall ansökningar om rätt till pensionsberäk
ning

för sådan tjänstgöring skulle pröfvas först då frågan om vederbörandes

pensionering förelåge, så skulle det helt visst komma att

inträffa, att Kungl. Magt framdeles finge att afgöra, huruvida ett läroverk

30 ä 35 år tillbaka i tiden hade den utveckling, att tjänstgöring därstädes

borde medföra rätt till pensionsberäkning; och den enskilde läraren skulle

under en stor, kanske den största delen af sin tjänstetid gå i ovisshet om,

huru det komme att ställa sig med hans pensionsförhållanden. Saken

synes ej kunna afhjälpas därigenom, att de enskilda skolorna medgåfves

retroaktivt verkande rätt till pensionsberäkning för sin lärarpersonal, ty

något egentligt intresse af att utverka en sådan rätt hafva skolorna icke,

och sålunda skulle lärarnas pensionsförhållanden i viss mån vara beroende af

vederbörande skolstyrelsers villighet att ingå med sådana ansökningar.

Frågan torde enligt min mening lämpligast lösas på det sätt, att lärare,

som vunnit befordran till ordinarie ämneslärartjänster vid de ifrågavarande

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 9(1.

statsläroverken, och som i och för rätt till statspension vilja åberopa tjänstgöring

vid enskildt läroverk före ingången af år 1908, få omedelbart

ingå med ansökning härom. Det ligger i lärarnas eget intresse att i detta

fall snarast möjligt få besked. Varder förevarande förslag af Riksdagen

godkändt, torde det blifva lämpligt att i den kungörelse, som framdeles

kommer att utfärdas i ämnet, föreskrifva viss tid, inom hvilken dylik ansökning

skall göras, bestämd olika i fråga om lärare, som redan erhållit ordinarie

tjänst, och för lärare, som sedermera utnämnas till sådan tjänst.

Hvad slutligen beträffar den ökade utgift för staten, som skulle orsakas

af det ifrågasatta förslagets genomförande, så torde denna icke kunna

på förhand beräknas. Med hänsyn till de i öfverstyrelsens utlåtande lämnade

uppgifter lärer det emellertid kunna antagas, att denna utgift icke

skall stiga till något större belopp.

Under åberopande af hvad jag i ärendet anfört får jag alltså hemställa,

att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna vid allmänt läroverk,

folkskoleseminarium och högre lärarinneseminariet må för rätt till pension

tillgodoräkna sig intill tio år af den tid, han eller hon, efter fullgörandet

af de för behörighet till sådan tjänst erforderliga prof, vid

enskildt läroverk med nit och skicklighet bestridt tjänstgöring, till omfattningen

motsvarande, i fråga om lärare, den tjänstgöring, som åligger rektor

eller ämneslärare vid allmänt läroverk, och, i fråga om lärarinna, den

tjänstgöring, som åligger första lärarinna eller ämneslärarinna vid statens

samskolor, under förutsättning:

dels beträffande tjänstgöring efter ingången af år 1908: att Kungl.

Maj:t på ansökning af vederbörande skolföreståndare eller skolstyrelse

medgifvit lärarpersonalen vid det läroverk, där tjänstgöringen fullgjorts,

sådan rätt att räkna tjänstår för erhållande af pension;

dels ock beträffande tjänstgöring före ingången af år 1908: att Kungl.

Majtt på ansökning af vederbörande lärare eller lärarinna finner sådan

rätt att räkna tjänstår för erhållande af pension böra medgifvas sökanden.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt

behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter,

i nåder bifalla; och skulle nådig proposition af den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen

aflåtas.

Ex protocollo:

H. Boman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1907:172 Memorial, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut i frågor rörande anslag under riksstatens tionde hufvudtitel. s. 1 i texten