Angående pension åt geologen vid Sveriges geologiska undersökning N. 0. Iiolst
1908-04-03 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1908:129, Angående pension åt geologen vid Sveriges geologiska undersökning N. 0. Iiolst
Dokumentets text
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
9
N:o 129.
Kungl. Maj.-ts nådiga proposition till Riksdagen angående pension
åt geologen vid Sveriges geologiska undersökning N. 0.
Iiolst; gifven Stockholms slott den 3 april 1908.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,
att geologen vid Sveriges geologiska undersökning Nils Olof Holst
må från och med månaden näst efter den, hvarunder han afgår från sin
befattning vid undersökningen, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 3,600 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhan dahallas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 100 Häft.
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans
Ma,j:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
april 1908.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm.
Departementschefen, statsrådet Alfred Petersson anlörde härefter
Uti
en till Eders Kungl. Maj: t ställd, af chefen för Sveriges geologiska
undersökning med underdånig skrifvelse den 26 februari 1908
öfverlämnad ansökning har geologen vid nämnda undersökning Nils
Olof Holst anhållit om beredande af pension åt honom.
Statskontoret har yttrat sig öfver ansökningen den 2 mars 1908.
Af handlingarna i ärendet inhämtas följande.
Holst är född den 7 maj 1846 och ingår sålunda snart i sitt sextitredje
lefnadsår. År 1873 förordnades Holst att bestrida amanuensbefattningen
vid Lunds universitets historiska och etnografiska samlingar. Följande år
11
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 129.
promoverades han i Lund till filosofie doktor och förordnades-1875 till
docent i mineralogi vid nämnda universitet. Redan 1872 deltog Holst i
en af professor 0. Torell anordnad praktisk-geologisk undersökning och
år 1874 för Sveriges geologiska undersöknings räkning i geologiskt
kartläggnings arbete. Från den 1 maj 1875 har Holst varit anställd
vid Sveriges geologiska undersökning, sedan hösten 1877 såsom ordinarie
geolog. Efter att under höstterminen 1879 hafva på förordnande
uppehållit lärarbefattningen i geologi vid förenämnda universitet, har
Holst innehaft förordnande att vara chefens för. Sveriges geologiska
undersökning biträde sommaren 1883 samt från den 1 januari 1885 till
den 17 december 1897, då denna befattning med tillhörande lön blef
indragen. Med beräknad afgång från undersökningen vid 1908 års slut
har Holst tillhört undersökningen mer än 33 år.
Såsom grund för sin afgång från undersökningen åberopar Holst,
att han, enligt hvad vid ansökningen fogadt läkarbetyg utvisar, lider
af organiskt hjärtfel, på grund hvaraf han enligt läkarens omdöme icke
utan skada för sin hälsa kan under återstoden af sin lefnad uthärda
starkare ansträngningar.
Holst anför vidare i sin ansökning, att af de tre senaste cheferna
för undersökningen två föreslagit 60 år såsom lämplig ålder för
fältgeologernas pensionering och den tredje till och med ansett, att
de blott till 55 års ålder kunde påräknas besitta den fulla rörlighet
och spänstighet, af hvilka resultatet af deras verksamhet i så hög grad
berodde. Ofta hade det blifvit påpekadt, huru kraftansträngande och
kraftförbrukande fältgeologernas arbete vore. Och en af de tre nämnda
cheferna hade uttryckt detta så, att han framhållit, hurusom geologerna
»ofta vore utsatta för mödor och försakelser af den ansträngande art,
att, enligt hvad erfarenheten nogsamt gifvit vid handen, deras verksamhetsförmåga
jämförelsevis tidigt aftoge, ja, stundom tillintetgjordes,
så att äfven en ursprungligen stark hälsa härigenom fullständigt undergräfdes».
Det som mest menligt inverkade på statens fältgeologers
hälsotillstånd vore det årligen två gånger återkommande tvära och
starka afbrottet mellan sommarens långa dagsarbete i fältet och vinterns
stillasittande lefnadssätt här i hufvudstaden. Det vore detta, som torde
hafva gjort, att Holst nu funne sin vitala energi till stor del förbrukad
hastigare än han väntat. Och då en erfaren läkare förklarat, att Holst icke
utan fara för sin hälsa skulle kunna fortsätta med ansträngande arbete, hade
lian ansett plikten både mot staten och mot honom själf bjuda, att han
icke längre stode kvar på en plats, som han ej kunde med heder fylla.
12
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 129.
Under åberopande af livad lian sålunda anfört, anhåller Holst, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att honom efter
undfånget afsked tillädes en årlig pension af fyra tusen kronor eller något
mindre än 80 procent af den lön, han nu uppbure. Därest pensionen
bestämdes till detta belopp, blefve detta i öfverensstämmelse med den
grundsats, som flera gånger blifvit uttalad, nämligen att statens geologer
borde likställas med lektorer.
Chefen för Sveriges geologiska undersökning har i sin skrifvelse
anfört, att Holst under sin anställning vid undersökningen förutom en
omfattande verksamhet med rekognoscerande och utarbetande af geologiska
kartblad författat ett betydande antal geologiska afhandlingar,
behandlande vidt skilda grenar af geologien, däribland i främsta rummet
de kvartära bildningarna. Dessutom hade Holst, till stor del på egen
bekostnad och under semestertid, företagit talrika utländska studieresor
med hufvudsyfte att insamla jämförelsematerial för tydningen af vårt
lands glaciala historia. Han hade sålunda ådagalagt en mindre vänligoffervillighet
och ett outtröttligt nit i sitt arbete. Särskildt utmärkande
för Holsts verksamhet vid undersökningen hade varit hans sällsynta
kraft och uthållighet i rekognosceringsarbetet, en fysisk spänstighet,
som gjort, att han i yngre år stundom lämnat såväl handtlangare som
extra geologer bakom sig. Under ett betydande antal år hade Holst
varit ledare för den instruktionskurs, som i regeln vid början af hvarje
sommar hölles med de nytillträdande extra geologerna. Ett stort antal
af vårt lands nu verksamma geologer hade på detta sätt af Holst fått
sin första skolning i ordnadt fältarbete. Visserligen hade Holst ej undgått
den nedsättning af kroppslig vigör, som i regeln gjorde det omöjligt
för geologen att efter fyllda sextio år med önskvärd kraft bedrifva
rekognosceringsarbetet. Men han hade dock hittills varit jämförelsevis
föga berörd af den minskning af arbetsdugligheten, som vore en naturlig
följd af framskriden ålder, och ännu helt nyligen hade han med chefen
planerat arbeten för den närmaste framtiden. Emellertid hade han under
den allra sista tiden erfarit obehag af en hjärtaffektion, som enligt nyligen
företagen läkarundersökning vore af den allvarliga natur, att han
för framtiden ej kunde uthärda ansträngande arbete. Under sådana förhållanden
blefve det tydligtvis nödvändigt, att Holst för den tid, som
han hädanefter komme att kvarstå i sin tjänst vid undersökningen, erhölle
tjänstledighet åtminstone från fältarbetena, i hvithet fall undersökningen
endast i mycket ringa grad kunde draga nytta af hans kvarstannande
i tjänsten.
13
*
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
På grund af det ofvan anförda liar undersökningens chef i underdånighet
anhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition
till Riksdagen föreslå, att åt Holst måtte beviljas rätt att efter afskedstagande
från tjänsten vid undersökningen uppbära en årlig pension med
belopp, som i detta fall pröfvades skäligt.
Statskontoret har i sitt utlåtande anfört, att, såsom framginge af den utredning,
hvilken funnes intagen i statsverkspropositionen till 1907 års Riksdag
vid punkten 55 under nionde hufvudtiteln, tjänstemännen vid Sveriges
geologiska undersökning saknade rätt till pension. Detta förhållande
syntes, såsom statskontoret vid flera tillfällen framhållit, uppenbarligen
icke hafva sin orsak däri, att det arbete i statens tjänst, som af nämnda
tjänstemän utfördes, ansetts vara mindre förtjänt af erkännande än
annat sådant arbete, utan måste anses föranleda allenast däraf, att, då
hela anslaget för de geologiska undersökningarna vore uppfördt på
extra stat och således vore att anse såsom mera tillfälligt, något allmänt
medgifvande af pensionsrätt för undersökningens personal icke
synts erforderligt. Då, enligt hvad handlingarna utvisade, Holst uppnått
en ålder af 61 år och under mer än 30 år med goda vitsord
tjänstgjort såsom geolog vid undersökningen, men numera på grund af
sjukdom icke längre kunde uthärda de med sådan tjänstgöring förenade
ansträngningar, ansåge statskontoret skäl föreligga att söka genom
framställning till Riksdagen om pension åt Holst bereda honom tillfälle
att afgå från sin befattning. Jämte meddelande att Holst i aflöning
åtnjöte 4,500 kronor, hvartill jämlikt 1907 års Riksdags beslut komme
tillfällig löneförbättring för innevarande år med 900 kronor, har statskontoret,
som förklarat sig icke kunna tillstyrka, att för Holst skulle begäras
större pension än den, som till belopp af 3,600 kronor i statsverkspropositionen
till innevarande års Riksdag föreslagits för geologen L. E.
Svedmark, i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen medgifva, att Holst finge från och med månaden näst efter den,
hvarunder han afginge från sin befattning vid Sveriges geologiska undersökning,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 3,600 kronor.
Rå grund af hvad sålunda blifvit upplyst om Iiolsts till följd af
sjukdom nedsatta arbetsförmåga, anser jag möjlighet böra beredas honom
att mot erhållande af pension afgå från tjänsten. Visserligen uppfyller
han hvarken i afseende å lefnads- eller tjänstålder fullt de förutsättningar,
som i regel pläga fordras för beviljande af pension åt civila
tjänstinnehafvare, men då hänsyn tages till hans ifrågavarande sjukna.
till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 100 Käft. 3
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
lighet och vikten, af, att hans tjänst är besatt med fullt arbetsduglig
person, samt hans nitiska och gagnande verksamhet i statens tjänst,
finner jag några betänkligheter i nämnda afseende icke böra möta. Mot
det af statskontoret föreslagna pensionsbeloppet anser jag mig icke böra
framställa någon erinran.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva,
att geologen vid Sveriges geologiska undersökning Nils Olof Holst
må från och med månaden näst efter den, hvarunder han afgår från sin
befattning vid undersökningen, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 3,600 kronor.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
af den lydelse, bilaga .... till detta protokoll utvisar,
skulle till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Hugo Elliot.
STOCKHOLM, ISAAC M4KCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.