Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse af § 4 mom. 9 och § 5 mom. 10 tryckfrihetsförordningen äfvensom till införande i förstnämnda § af tillagda mom. 13 och 14

1908-04-03 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:132, Med förslag till ändrad lydelse af § 4 mom. 9 och § 5 mom. 10 tryckfrihetsförordningen äfvensom till införande i förstnämnda § af tillagda mom. 13 och 14

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 132.

1

N:o 132.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

ändrad lydelse af § 4 mom. 9 och § 5 mom. 10 tryckfrihetsförordningen

äfvensom till införande i förstnämnda

§ af tillagda mom. 13 och 14; gifven Stockholms slott

den 3 april 1908.

Under åberopande af bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlägga

härvid fogade förslag till ändrad lydelse af § 4 mom. 9 och § 5 mom.

10 tryckfrihetsförordningen äfvensom till införande i förstnämnda § af

tillagda mom. 13 och 14. För det slutliga antagandet af förslaget förutsättes,

att i § 4 införes ett tillagdt mom. 12 i enlighet med det förslag, som al

1906 års Riksdag antagits att hvila till vidare grundlagsenlig behandling.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Albert Petersson.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 103 Käft. (N:o 132.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 132.

Förslag

till

ändrad lydelse af § 4 inom. 9 och § 5 inom. 10 tryckfrihetsförordningen

äfvensom till införande i förstnämnda § af tillagda mom. IB och 14.

§ 4.

9:o. Den som, medan förordnande om kvarstad å tryckt skrift är

gällande, med vetskap om förordnandet utsprider eller låter utsprida skriften,

straffes med böter från och med trettiotre riksdaler sexton skillingar till

och med trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar eller med fängelse

från och med en månad till och med ett år. Samma lag vare, där någon

med vetskap om att tryckt skrift förklarats konfiskerad utsprider eller

låter utsprida skriften.

Hvad nu är stadgadt äge ej tillämpning i det fall, att ansvar äger

rum enligt 14 mom. denna §.

Rubbning af kvarstad, som ej innefattar straffbart utspridande, umgälles

enligt allmän lag.

13:o. Vid sådan afdelning af krigsmakten, som ställes eller är ställd

på krigsfot, äge jämväl högste befälhafvare!! den rätt att förordna om indragning,

hvarom i 12 mom. sägs; och förhålles med pröfning, huruvida

förordnandet skall äga bestånd, på sätt där är stadgadt.

14:o. Den som, medan sådant förordnande om indragning af skrift,

hvarom nu sagts, är gällande, med vetskap om förordnandet utsprider eller

låter utsprida skriften vid trupp eller å flottans fartyg, straffes, där han

lyder under strafflagen för krigsmakten, efter nämnda lag, men eljest med

böter från och med trettiotre riksdaler sexton skillingar till och med trehundratrettiotre

riksdaler sexton skillingar eller fängelse från och med en

månad till och med ett år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 132.

§ 5.

O

10:o. Om laga domstol för åtal å förbrytelse, som omförmäles i 4 §

9 mom., så ock för åtal jämlikt 4 § 14 mom. mot någon, som ej lyder

under strafflagen för krigsmakten, galle hvad i allmän lag sägs.

Åtal jämlikt 4 § 14 mom. mot någon, som lyder under strafflagen

för krigsmakten, skall tillhöra krigsdomstols upptagande; och tillämpas i

ty fall hvad om rättegången vid sådan domstol är eller varder stadgadt,

dock att underställning alltid skall äga rum på sätt förut är sagdt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 132.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 3 april 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trodde,

Statsråden: Adbert Petersson,

Adfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskiödd,

Roos,

SwARTZ,

grefve Hamidton,

grefve Ehrensvärd,

Madm.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anförde:

»Vid granskning af det förslag till ny strafflag för krigsmakten,

hvilket ligger till grund för propositionen i ämnet till innevarande års

Riksdag, blef inom högsta domstolen med styrka framhållet, att lagstiftningsåtgärder

borde ofördröjligen vidtagas till ståtande af den fosterlandsfientliga

agitation, som genom spridande af tryckta skrifter sker bland värnpliktige

och öfrigt manskap vid krigsmakten. För denna fråga, som jagansåg

mig icke böra närmare behandla vid det tillfälle, då Eders Kungl.

Maj:t på min föredragning beslöt aflåtandet af nyssnämnda proposition,

anhåller jag nu att få påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 132.

Till en början torde det då tillåtas mig att redogöra för gällande

ansvarsbestämmelser i fråga om spridande af tryckt skrift och för

de särskilda önskemål i afseende å lagstiftarens ingripande, hvilka inom

högsta domstolen uttalats.

Hufvudstadgandet i fråga om ansvar för utspridande af tryckt skrift T. F. a-s

innehålles i § 4 mom. 9 tryckfrihetsförordningen. Enligt detta mom. är stämmehér

dock utspridaren förfallen till ansvar allenast om skriften vid utspridnin- om spridning

gen är konfiskerad eller belagd med kvarstad. Däremot är han straffri, skrift*

om lian i brottslig afsikt utsprider eu ännu icke med kvarstad belagd

skrift, äfven om denna sedermera konfiskeras. Och då det vidare heter,

att utspridare är Till samma ansvar som författaren förbunden’, torde

häraf följa att den, som utsprider en redan med kvarstad belagd, men ej

konfiskerad skrift, icke kan fällas till ansvar för själfva utspridningen, med

mindre skriften sedermera blir förklarad brottslig. Inträffar ej denna

förutsättning, kan utspridaren fällas blott för rubbning af kvarstaden, efter

allmän lag.

I öfrigt har tryckfrihetsförordningen — frånsedt hvad som må anses

gälla beträffande spridning af utomlands tryckta skrifter — ej stadgat

straff för utspridande af annan skrift än sådan, hvarå boktryckarens

namn, tryckningsorten eller årtalet icke finnas utsatta. Föryttrare af dylik

skrift är jämlikt § 1 mom. 12 förfallen till böter och skall tillika, om

skriften åtalas, stånda författareansvar. Dock inträder sådant ansvar allenast

om boktryckaren eller författaren icke kan upptäckas. Under sådan

förutsättning sker alltså en öfverflyttning af författareansvaret från boktryckaren

eller författaren till föryttraren, och om något ansvar för delaktighet

i brott kan här ej vara tal i annan mening än att ju, när

flera föryttrat samma skrift, bestraffning blir att ådöma en hvar af dem.

Annorlunda i det fall, hvarom förmäles i § 4 mom. 9. Där drabbar

straffet såväl utspridaren som den, hvilken enligt de vanliga reglerna har

att bära författareansvaret. Sistnämnda moment innefattar således ett

verkligt undantag från den eljest i tryckfrihetsförordningen tillämpade

grundsats, att allenast eu af de personer, som i olika egenskaper medverkat

till tryckt skrifts utgifning och distribuering, därför ställes till ansvar.

Det kan förtjäna anmärkas, att blott ännu ett sådant undantag finnes,

nämligen bestämmelsen i § 1 mom. 5 att, när en brottslig skrift utgifvits

från ett icke behörigen anmäldt tryckeri, boktryckaren och författaren

äro underkastade lika straff och ansvar för skriftens innehåll och

skrifart.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Högsta domstolens

utlåtande

öfver

förslag till

strafflag för

krigsmakten,

1906 års kritande

förslag

till

ändring i

T. F. 0.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 132.

I 69 och 72 §§ af den föreslagna nya strafflagen för krigsmakten

;stadgas straff bland annat för den, soin medelst utspridande bland krigsfolket

af egen eller annans skrift uppmanat eller annorledes sökt förleda

till uppror eller till ohörsamhet mot förmans eller öfverordnads befallningar

i tjänsten eller sökt upphetsa till ovilja mot krigstjänsten. Inom

högsta domstolen har nu framhållits angelägenheten af, att bestämmelserna

i dessa §§ blefve tillämpliga å brottslig tryckt skrift, utan hänsyn till

huruvida skriften före eller efter utspridningen i laga ordning förklarats

brottslig. Och enligt hvad ett justitieråd ansett skulle detta lämpligen

kunna vinnas därigenom, att straffet för delaktighet i förbrytelser emot

tryckfrihetsförordningen utsträckes icke blott till de fall, då brottslig

skrift sprides innan den blifvit belagd med kvarstad eller konfiskerats,

utan till hvarje annan delaktighet i förbrytelse, som föröfvas genom tryckt

skrift. Det har i sammanhang härmed betonats, att garantierna för att

straff skall följa å en enligt lag brottslig skrift böra väsentligen förstärkas,

i hvilket afseende erinrats om de tid efter annan afgifna förslag till förbättring

af jurymannainstitutionen.

Vidare har anmärkts att reglerna för kvarstad borde kunna förenklas

och göras mera effektiva. Särskilt syntes, enligt ett justitieråds

mening, vederbörande befälhafvare böra erhålla myndighet att i vissa fall

belägga skrift af uppenbarligen brottsligt innehåll med kvarstad, under

åliggande för befälhafvare! att genast öfverlämna skriften till justitieministern

eller justitiekansler^ som hade att med anledning af kvarstaden

meddela föreskrift. I enahanda syfte hafva två andra ledamöter af högsta

domstolen erinrat om den redan tidigare gjorda hemställan att, åtminstone

i krigstid eller då fara för krig hotar, själfständig befälhafvare måtte berättigas

att belägga tryckt skrift med kvarstad, äfvensom att under samma

förhållanden möjlighet måtte beredas till snabbare och mera effektiv behandling

af ifrågavarande förbrytelser än tryckfrihetsförordningen medgifver.

Slutligen har ock påpekats, att åtal för det i lagförslagets 69 och

72 §§ åsyftade brottsliga utspridandet endast i sällsynta undantagsfall —

nämligen då skriften ej är tryckt — kommer att tillhöra krigdomstols

upptagande.

Innan jag går vidare, torde jag få erinra, att ett förslag till ändringar

i tryckfrihetsförordningen, hvilket just afser att möjliggöra ett kraftigare

ingripande mot den fosterlands- och försvarsfientliga agitationen, af 1906

års Riksdag antagits att hvila till vidare grundlagsenlig behandling. Enligt

detta förslag skola särskilda ombud, med uppgift att vaka öfver skrifters

allmängörande och med rätt att förordna om kvarstad, kunna tillsättas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 132.

7

äfven utom tryckningsorterna, t. ex. å sådana platser, där krigsfolk är

samladt. Straffen skärpas för boktryckares uraktlåtenhet att genast aflämna

exemplar af tryckt skrift till chefen för justitiedepartementet eller

hans ombud eller att å skriften utsätta sitt namn, tryckningsorten och årtalet.

Vidare gifver förslaget — i ett till § 4 lagdt nytt mom. 12 —

befogenhet åt departementschefens ombud eller, i Stockholm, särskildt för

ändamålet tillsatta personer att, när en skrift af anarkistiskt innehåll anträffats

vid trupp eller å flottans fartyg, förordna om indragning af de

exemplar utaf skriften, som kunna öfver kominas vid truppen eller å fartyget.

Dylikt förordnande, som skall underställas tryckfrihetskommitténs

pröfning, må meddelas så snart skriften uppenbarligen åsyftar att utplåna

känslan af plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller

eljest undergräfva krigslydnaden, äfven om skriften icke synes straffbar.

Och i afbidan på att förordnande om indragning kan utverkas, äger den,

som vid truppen eller å fartyget utöfvar högsta befälet, vidtaga nödig åtgärd

för hindrande af skriftens spridande inom truppen eller å fartyget.

Förslaget innefattar ock sådan ändring i § 3 mom. 7 tryckfrihetsförordningen,

att detta mom. bringas till öfverensstämmelse med 10 kap. 14 §

strafflagen.

Det torde vara oförnekligt, att omförmälda hyflande förslag skall,

om det varder slutligen godkändt, verksamt bidraga till hämmande af nu

åsyftade samhällsfarliga skrifters spridning. Och särskildt synes mig kunna

påstås, att det inom högsta domstolen framhärda behofvet af snabbare

och mer effektiva kvarstadsåtgärder skall, såvidt fråga är blott om rent

faktiska hinder för skrifters spridning, genom det nya indragningsinstitutet

och förslagets bestämmelser i öfrigt blifva i allt väsentligt tillgodosedt.

I den mån kvarstad utgör förutsättning för att spridning af en skrift

skall medföra straff, kommer naturligtvis den ökade möjligheten att snabbt

belägga med kvarstad äfven att inverka på frågan om utspridares kriminella

ansvarighet. Men ett förordnande om indragning har, enligt förslaget,

i sådant hänseende icke någon betydelse, ej heller innebär förslaget

någon direkt ändring i gällande bestämmelser om straff för utspridare af

tryckt skrift. Det torde således vara i främsta rummet angeläget att tillse,

om och i hvad mån tryckfrihetsförordningen kan böra ändras i syfte att

utspridares straffskyldighet må vidgas utöfver de nu genom § 1 mom. 12

och § 4 mom. 9 fastställda gränser. Bär ändring

° slceiT. F. 0:s

ansvarighets
1

högsta domstolen har, såsom redan nämnts, blifvit ifrågasatt, att system och

ansvarigheten för tryckt skrifts innehåll skulle bestämmas enligt straff- ningSång''

rättens allmänna regler om delaktighet i brott. Tillämpas dessa regler å tryckt

° r ö skrifts inne
håll?
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 132.

förbrytelse, begången genom tryckt skrift, kommer ansvar att drabba ej

blott skriftens författare utan, jämte honom, alla andra, som bidragit till

skriftens utgifvande och spridning — förutsatt naturligtvis, att de vanliga

subjektiva villkoren för straffbarhet äro för handen. Det kunde alltså

synas, som om en dylik ändring af tryckfrihetsförordningens bestämmelser

vore det enklaste och mest verksamma medlet att med straff åtkomma

utspridaren i alla de fall, då sådant kan anses erforderligt.

Emellertid torde allvarliga betänkligheter möta mot att på antydda

sätt omlägga vår rätts principer rörande bestraffningen af pressdelikt. I

själfva verket skulle nämligen den ifrågasatta förändringen innebära ett

öfvergifvande af hela det system i fråga om ansvarigheten för tryckt

skrifts innehåll, som hos oss oafbrutet tillämpats allt sedan 1766 års

tryckfrihetsförordning, och medföra förlusten af alla de praktiska företräden,

som detta — det successiva och uteslutande systemet — med

fog anses äga framför det allmänrättsliga. Någon jämförelse mellan

dessa system torde nu ej behöfva af mig uppdragas, fin utförlig sådan

återfinnes såväl i 1871 års konstitutionsutskotts memorial med förslag

till ny tryckfrihetsförordning som i det af Kungl. Maj:t år 1887 för

Riksdagen framlagda förslaget till ny tryckfrihetslag. Jag erinrar blott,

att båda dessa förslag, liksom äfven de af konstitutionsutskottet vid

riksdagarna . 1869 och 1872 utarbetade, bibehöllo det nu gällande systemet.

Och jag kan obetingadt instämma i hvad vid föredragning inför

Kungl. Maj:t af 1887 års förslag yttrades utaf dåvarande chefen för

justitiedepartementet, när han sade sig högeligen betvifla, att man skulle

vara benägen inlåta sig på ett annat ansvarighetssystem, hvars verkningar

äro för allmänheten okända och oberäkneliga och som därför säkerligen

skulle mötas af en ganska förklarlig misstro.

Hvad angår önskemålet om bättre garantier för att straff skall följa

å en. enligt lag brottslig skrift, må det påpekas, att frågan om en förändring

af jurymannainstitutionen genom enskildt initiativ framlagts till

pröfning för innevarande års Riksdag. Att helt utesluta medverkan af

jury i tryckfrihetsmål synes mig icke vara att tänka på.

Jag anser mig sålunda icke böra föreslå någon principiell ändring i

tryckfrihetsförordningens bestämmelser om ansvarigheten för tryckt skrifts

innehåll och om den process, däri ansvaret utkräfves. Men det är dock

förtjänt af öfvervägande, huruvida icke, med bibehållande af det bestående

systemet i öfrigt, ett undantag borde göras för den händelse, att någon som

lyder under strafflagen för krigsmakten genom tryckt skrift begår brott

af det slag, som föranledt de inom högsta domstolen gjorda uttalandena.

Genom ett stadgande i tryckfrihetsförordningen skulle denna grundlag

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 132.

sättas utom tillämpning i dylikt fall, där i stället såväl strafflagen för

krigsmakten med dess bestämmelser om delaktighet uti ifrågavarande brott

som processen vid krigsdomstol borde komma till användning.

En dylik ordning torde dock näppeligen låta sig genomföra. Den

kan synas antaglig, då man fäster uppmärksamheten blott å ett sådant

fall, där såväl författaren som samtliga utspridare lyda under strafflagen

för krigsmakten och skriften, på sätt i § 4 mom. 12 af det hyflande

grundlagsförslaget närmare angifves, uppenbarligen utgör ett angrepp

mot fosterlandets värnkraft. Men så snart någon af dem, hvilka. medverkat

till skriftens utgifning och spridning, står utanför den militära

strafflagens giltighetsområde, eller då skriften är af en allmännare syftning,

måste de stötande inkonsekvenserna, den skarpa skillnaden mellan å

ena sidan tryckfrihetsförordningens successiva ansvarighetssystem och juryförfarande,

å den andra krigslagarnas delaktighetsregler och processordning

hjärt träda i dagen.

Att, såsom man påpekat, krigslagsstiftningen i Norge både materiellt

och processuellt gäller äfven brott, begångna genom tryckt skrift, synes

ej kunna med fog åberopas till stöd för en motsvarande ordning hos oss.

Det är nämligen att märka, att den norska allmänna rätten icke känner

någon sådan säregen reglering af tryckfrihetsbrotts bestraffning, som vår

tryckfrihetsförordning uppvisar.

Resultatet af min hittills lämnade utredning kan alltså sammanfattas

däri, att ett utsträckt och mera verksamt strålskydd mot spridning af chefens förtrycka

skrifter icke bör sökas i en mer eller mindre genomgripande för- sla9- ändring i tryckfrihetsförordningens ledande grundsatser rörande ansvarigheten

för tryckt skrifts innehåll och pröfningen af innehållets laglighet.

Däremot håller jag före, att åtskilligt kan vinnas genom att för vissa

fall belägga utspridandet af tryckt skrift med särskildt straff. Förutsättning

för utspridarens straffbarhet skulle då vara, att utspridandet

sker under vissa yttre, för utspridaren kända omständigheter, hvilka måste

låta honom inse att hans förfarande står i strid mot rättsordningen, äfven

om han är okunnig om skriftens innehåll.

Fn naturlig utgångspunkt för en lagstiftning i denna riktning erbjuder

stadgandet i § 4 mom. 9 om ansvar för den, hvilken utsprider en i laga

ordning med kvarstad belagd eller konfiskerad skrift. För närvarande är,

såsom jag redan nämnt, en sådan utspridare förbunden till samma ansvar

som författaren. Giltiga skäl att sålunda likställa utspridare och författare

torde dock ej föreligga. Om utspridaren ej känner skriftens innehåll, kan

han icke, låt vara att han äger vetskap om kvarstaden eller konfiskationen,

Bill. till Piksd. Prof. 1308. 1 Sami. 1 Afl. 103 Håft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 132.

anses skyldig till ett brott af samma art som författarens. Riktigare synes

mig vara att, i likhet med 1810 års tryckfrihetsförordning och 1887 års

proposition, stadga särskild! straff för utspridare af skrift, hvarom i § 4

mom. 9 är fråga. Straffet kommer då att tillämpas i hvarje fall, då skriften

var, utspridaren veterligen, vid utspridningen belagd med kvarstad,

äfven om innehållet sedermera icke förklaras brottsligt. Ansvaret torde

böra drabba en hvar, som utsprider eller låter utsprida skriften i fråga,

och straffmåttet synes kunna bestämmas till böter från och med 50 till

och med 500 kronor eller fängelse från och med en månad till och med

ett år.

Af en dylik ändring i § 4 mom. 9 skulle ock följa, att ett åtal

jämlikt samma mom. icke komme att behandlas i juryprocessens former.

Med nuvarande affattning af lagrummet synas öfvervägande skäl tala för

den mening, att jury förfarandet måste tillämpas mot utspridaren.

Jag torde böra nämna, att vid nu pågående riksdag blifvit väckt

motion om ändring af § 4 mom. 9 i den riktning, jag sålunda anser mig

böra förorda.

Om en kvarstad såtgärd på nu antydda sätt gör utspridandet af den

kvarstadsbelagda skriften till ett brott, ligger den tanken nära att tillmäta

en liknande betydelse åt sådant förordnande om indragning, som det

hvilande grundlagsförslaget vill införa i vår tryckfrihetsrätt. I själfva verket

torde ock synnerligen starka skäl tala för att jämväl till indragningsförordnandet

anknyta en straffsanktion. Antages det hvilande förslaget utan ett

dylikt tillägg, kan en skrift, om hvars indragning vid truppen blifvit förordnadt,

fortfarande ostraffadt där utspridas. Dag efter dag kan utspridandet

upprepas, kanske af någon bland krigsmanskapet, i uppenbart

trots mot befälet och i dess åsyn: befälet har att uppsamla de exemplar

af skriften, som anträffas, men utspridaren kan ej åtkommas med straff.

Det synes mig klart, att ett sådant tillstånd måste lända till allvarligt men

för disciplinen.

Jag vill alltså föreslå, att straff stadgas för den som, medan förordnande

om indragning af skrift är gällande, med vetskap om förordnandet

utsprider eller låter utsprida skriften vid trupp eller å flottans fartyg. Utspridandet

bör blifva straffbart, äfven om det sker vid annan afdelning

af krigsmakten än den, som förordnandet afser, och ehvad utspridaren lyder

under strafflagen för krigsmakten eller ej. Brottets säregna beskaffenhet

torde dock här motivera, att tryckfrihetsförordningen beträffande ansvaret

för den, hvilken lyder under nyssnämnda lag, blott hänvisar dit, medan för

annan utspridare tryckfrihetsförordningen själf utsätter straffet. Den tendens

hos skriften, som enligt det hvilande förslaget förutsättes för indrag
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 132.

ningsbeslutet, samt den omständighet, att beslutet gäller allenast skriftens

spridning vid trupp eller å flottans fartyg, alltid skall af befälet verkställas och

oftast torde framstå såsom en bekräftelse af åtgärder, hvilka befälet förut

vidtagit, måste, synes det mig, gifva utspridandet karaktären af en militär

förbrytelse, så snart utspridaren lyder under strafflagen för krigsmakten.

För den, hvilken ej lyder under nyssnämnda lag, torde straffskalan

böra blifva densamma, som jag ansett kunna stadgas i § 4 mom. 9 tryckfrihetsförordningen.

Motsvarande latitud i den militära strafflagen'' bör

gifvetvis upptaga disciplinstraff i stället för böter, men kan i fråga om

fängelsestraff öfverensstämma med omförmälda grundlagsstadgande. Därjämte

torde en höjning af straffet, exempelvis till straffarbete i högst ett

år, böra vara möjlig, om brottet sker i krigstid eller eljest vid afdelning

af krigsmakten, som ställes eller är ställd på krigsfot.

Anmärkas må, att den vetskap om indragningsbeslutet, som skulle

utgöra villkor för utspridares straffbarhet, lärer i fråga om krigsmanskapet

få anses förefinnas, om befälhafvaren vid den trupp, till hvilken utspridaren

hörer, kungjort förordnandet på sätt i allmänhet äger ruin med gifna order.

De interimistiska åtgärder, som befälhafvare enligt det hvilande

förslaget äger vidtaga till hindrande af skrifts spridning, torde icke böra

tillmätas betydelse för utspridares ansvarighet. Först efter det formligt

förordnande om indragning meddelats, skulle utspridandet blifva straffbart.

Det lärer då finnas påkalladt, att vid sådan afdelning af krigsmakten, som

ställes eller är ställd på krigsfot, jämväl högste befälhafvaren äger rätt

att meddela dylikt förordnande. En bestämmelse härom synes lämpligen

kunna införas i ett tillagdt mom. 13 i § 4, hvarefter stadgandet om utspridares

ansvar skulle följa i ett ytterligare mom. 14.

Gifvet är att jury icke skulle komma att medverka vid bedömandet

af nu ifrågavarande nya brott. Och i det fall, att utspridaren lyder under

strafflagen för krigsmakten och följaktligen ansvaret är att bestämma enligt

denna lag, synes det äfven naturligt, att målet upptages af vederbörande

krigsdomstol och handlägges enligt rättegångsordningen vid sådan domstol.

Liksom i andra tryckfrihetsmål torde dock utslaget böra underställas

hofrättens — i detta fall krigshofrättens — pröfning.

Skulle det någon gång inträffa, att en skrift utsprides, som både

gifvit anledning till ett förordnande om indragning och år kvarstadsbelagd

eller konfiskerad, lärer det för utspridning af kvarstadsbelagd eller konfiskerad

skrift stadgade ansvar böra inträda allenast subsidiärt. I § 4

mom. 9 torde alltså böra inrymmas en bestämmelse härom.

Att forum för åtal jämlikt nuvarande § 4 mom. 9 tryckfrihetsförordningen

är det i samma grundlags § 5 mom. 6 angifna, lärer vara

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 132.

otvifvelaktigt. Oafsedt hvar skriftens spridning ägt ruin, måste alltså

åtalet anhängiggöras vid rådstufvurätten i tryckningsorten eller, om denna

ort lyder under landsrätt, vid rådstufvurätten i länets residensstad. Med

den ändring af § 4 mom. 9, som jag ifrågasatt, torde dock bäst öfverensstämma,

att allmän lags föreskrifter om laga domstol blifva att tillämpa

beträffande ifrågavarande mål, likasom vid åtal jämlikt det nya mom. 14

i § 4 emot någon, som ej lyder under strafflagen för krigsmakten.

De nya regler, hvilka sålunda torde böra stadgas angående forum i

tryckfrihetsmål och rättegången däri, synas lämpligen kunna upptagas i

tryckfrihetsförordningens § 5 mom. 10, hvars nuvarande innehåll förlorat

all betydelse.»

Föredraganden uppläste nu förslag till ändrad lydelse af § 4 mom.

9 och § 5 mom. 10 tryckfrihetsförordningen äfvensom till införande i förstnämnda

§ af tillagda mom. 13 och 14 samt hemställde, att förslaget måtte

föreläggas Riksdagen till pröfning i grundlagsenlig ordning.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition

af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Erik Öländer.

Stockholm 1908. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.