Angående försäljning af ett staten tillhörigt vattenfall i Lagan vid Laholm m. m
1908-04-09 · 41 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 39 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1908:144, Angående försäljning af ett staten tillhörigt vattenfall i Lagan vid Laholm m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
1
N:o 144.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
försäljning af ett staten tillhörigt vattenfall i Lagan vid
Laholm m. m.; gifven Stockholms slott den 9 april 1908.
Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
dels medgifva,
att Kungl. Maj:t må mot en köpeskilling af 274,000 kronor och på
de villkor i öfrigt, som innefattas i ett vid statsrådsprotokollet i afskrift
fogadt, af Sydsvenska kraftaktiebolaget den 24 mars 1908 undertecknadt
kontrakt, försälja det staten såsom ägare till Laholms kungsladugård tillhöriga
vattenfallet i Lagan jämte de i kontraktet angifna jordområden;
samt
att omförmälda köpeskilling, 274,000 kronor, må användas till inköp
af andra vattenfall för statens räkning och i samband därmed stående
utredningar;
dels ock besluta, att den afkastning sålunda inköpta vattenfall kunna
komma att lämna under tiden, intill dess de varda för det med inköpet
afsedda ändamålet använda eller annorledes förordnas, skall inlevereras
till statskontoret för att redovisas under titel extra uppbörd.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Hugo Hamilton.
]
Bih. till RUcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 112 Häft. (N-.o 144.)
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
1906 års vatten
fallskre dativ.
Redan inköpta
vattenfall.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9
april 1908.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve LIamilton,
grefve Ehrensvård
Malm.
Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:
Uppå därom af Kungl. Maj:t gjord framställning har 1906 ars Riksdag
anvisat ett belopp af intill 5 miljoner kronor till inköp åt sådana,
helt eller delvis, i enskild ägo befintliga vattenfall, som inom den närmaste
framtiden ansåges komma att för drift af statens järnvägar erfordras,
och hvilkas inköp icke utan men för staten ansåges kunna
uppskjutas.
Kungl. Magt har därefter på särskilda framställningar af järnvägsstyrelsen
inköpt följande vattenfall till nedan angifna belopp, nämligen.
3
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 144.
enligt beslut den 12 december 1906 och den 22
februari 1907 de i Motala ström mellan Roxen och
Norrbysjön belägna vattenfallen för tillhopa.................. kr. 2,352,000: —
enligt beslut den 30 januari 1907 Karseforsen i
Lagan för................................................................................. » 1,285,200: —
enligt beslut den 22 mars 1907 Hammarby vattenfall
i Järleån, inom Nora och Linde socknar nedanför
Norasjön, för ................................................................... » 600,000: —
samt enligt beslut den 16 mars 1908 Skeens
vattenfall i Bolmån för ........................................................ » 250,000: —
Dessutom har Kungl. Maj:t för bestridande af
kostnaderna för de i samband med ifrågavarande inköp
erforderliga undersökningar och utredningar, att
utanordnas från vattenfallskreditivet, anvisat tillhopa » 110,000:-
Summa kr. 4,597,200: —
Af kreditivet återstår sålunda för närvarande..... » 402,800: —
Summa kr. 5,000,000: —
I skrifvelse den 16 januari 1908 har nu järnvägsstyrelsen inkommit
med förslag till inköp af Hjulsnäs vattenfall i Lagan.
Vidare har järnvägsstyrelsen i skrifvelse den 17 januari 1908 gjort
framställning i fråga om försäljning af det staten tillhöriga vattenfallet
vid Laholm i Lagan, hvarjämte styrelsen, under förutsättning af bifall
till nyssnämnda framställning, hemställt, att för statens räkning måtte
inköpas vattenfallen vid Floboda, Tofhult, Traheryd och Kasteberg
jämväl i Lagan.
Läget af ifrågavarande vattenfall jämte de af staten förut inköpta
fallen vid Skeen och vid Karseforsen framgår af eu af järnvägsstyrelsen
ingifven situationsplan, hvilken torde få såsom bilaga fogas vid detta
protokoll.
Järnvägsstyrelsen har anfört, att under vissa förutsättningar genom de
af Kungl. Maj:t under åren 1906 och 1907 beslutade vattenfallsinköp
så mycket vattenkraft förvärfvats, att densamma efter verkställda sjöregleringar
jämte lämpligt kraftbelopp från statens anläggningar vid
Trollhättan efter nuvarande trafikförhållanden vore tillräcklig för drift
såväl af västra stambanan som af samtliga söder om densamma befintliga
statsbanelinjer. En af dessa förutsättningar var, att järnvägsstyrelsens
förslag om inköp af Svartåforsen i Östergötland vann Kungl.
Maj:ts godkännande, något som emellertid icke blef fallet.
Järnvägsstyrélsens
framställningar
om
förvärfvande
af
ytterligare
vattenfall
in. in.
4
Lagans
vattenfall.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 144.
Då det emellertid, fortsätter järnvägsstyrelsen, kan förväntas, att,
innan elektrisk drifkraft blifvit införd å ifrågavarande statsbanelinjer,
trafiken å desamma ej oväsentligt ökats, och ökning äfven sedermera
naturligen kan motses, så komma dessa vattenfall säkerligen redan
inom snar framtid att vara för sitt ändamål otillräckliga. I betraktande
häraf och då de återstående vattenfall i södra Sverige, som lämpa
sig för elektrisk järnvägsdrift, ej äro synnerligen många, och de sannolikt,
om ej staten i tid ingriper, komma att tagas i anspråk för andra
ändamål, anser styrelsen önskvärdt, att, medan det ännu till rimligt
pris är möjligt, söka förvärfva ytterligare en del sådana vattenfall.
Järnvägsstyrelsen har härvidlag i första rummet haft sin uppmärksamhet
riktad på vissa vattenfall i Lagaån, hvilka synts för ändamålet
lämpliga. I afseende på detta vattendrag erinrar styrelsen, att
Kungl. Maj:t i enlighet med styrelsens i underdånig skrifvelse den 11
januari 1907 gjorda förslag beslutit inköpa det största af dess vattenfall,
nämligen Karseforsen, samt att styrelsen i samma skrifvelse framhållit,
att Karseforsen kunde komma till användning för drift af ej
blott en del af västkustbanan, utan trots det till 55 km uppgående afståndet
från Karseforsen till närmaste punkt på södra stambanan äfven
till en del af denna bana, exempelvis sträckan mellan Malmö och
Säfsjö, hvarjämte styrelsen anmärker såsom själfklart, att äfven
öfriga statsbanelinjer i Skåne med fördel kunna drifvas från detta
vattenfall.
Järnvägsstyrelsen anför vidare.
Lagan bildas af tre grenar, af hvilka den västligaste är Bolmån,
som kommer från sjön Bolmen. Det första fallet i Lagan nedanför
Bolin åns tillflöde bildas vid Hjulsnäs och det nästa omedelbart därefter vid
Floboda. Ungefär 3 kilometer nedanför Flobodafallet kommer ett mindre
fall vid Tofliult och 2 kilometer längre ned ett ungefär lika stort fall vid
Traheryd. Af dessa fall äro de vid Hjulsnäs och Tofhult icke alls och
de vid Floboda och Traheryd endast till mycket ringa grad tagna i
anspråk, de senare genom en kvarn och en såg. Nedanför Traheryd
komma fall, som äro bebyggda och utnyttjas af Svenska filfabriken,
Strömsnäs bruk och Thimsfors aktiebolag. Sedan följa i ordningen de
Sydsvenska kraftaktiebolaget tillhöriga fallen vid Majenfors, Bassalt,
Knäred, Hjörnered och Kasteberg, af hvilka ett par äro under utbyggnad.
Nedanför Kasteberg följa de kronan tillhöriga fallen vid Karseforsen och
Laholm, hvarefter Lagan faller ut i hafvet.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
Af de här nämnda fallen kunna af flera skäl, säger styrelsen, endast
de, som äro belägna närmast nedanför de båda grenarnas sammanflöde,
komma i fråga till statsinköp. Det öfverstå af dessa fall, nämligen det
vid Hjulsnäs, äger en fallhöjd af ungefär 4,5 meter. Nuvarande lågvattenmängden
i Lagan vid Hjulsnäs uppgår enligt af aktiebolaget
vattenbyggnadsbyrån den 7 september 1907 dagtecknadt utlåtande till
11,6 å 14,3 sm3.
Järnvägsstyrelsen meddelar, att eu reglering af de betydande sjöarna
Bolmen, Vidöstern, Rusken in. fl. är planerad, hvarigenom en
värdefull utjämning af afrinningen skulle vinnas och lågvattenmängden
väsentligt ökas samt att enligt ofvannämnda utlåtande den för kraftanläggningen
disponibla lågvattenmängden vid Hjulsnäs skulle efter
verkställda sjöregleringar kunna beräknas till 42,6 sm3.
Beträffande Hjulsnäsfallet yttrar järnvägsstyrelsen vidare.
Den konstanta effekt, som vid detta fall kan erhållas, beräknas
efter reglering och efter afdrag af fallförluster uppgå till 1,840 turbinhästkrafter.
Anläggningskostnaden inklusive andel i kostnaden för sjöreglering
beräknas till 570,000 kronor eller 310 kronor per hästkraft.
Någon större variation i aftappningen kan, om detta fall enbart förvärfvas,
knappast påräknas, då bassäng för utjämning af en variabel
aftappning ej kan erhållas mellan detta fall och det strax nedanför
liggande fallet vid Floboda.
Emellertid torde möjlighet förefinnas att exempelvis vid mobiliseringstillfällen
genom tappning från det ofvanför liggande betydliga
magasinet kunna uttaga större effekt genom att däfven låta reservmaskineriet
arbeta. I kombination med blifvande kraftstationer vid
Karseforsen och Skeen, om livilket senare fall omförmäles i det följande,
torde Hjulsnäsfallet äfven oberoende af de närmast nedanför liggande
fallen kunna med fördel användas för elektrisk drift af statens järnvägar.
Fallets läge i förhållande till statens järnvägar är gynnsamt såtillvida,
att, såsom af ofvannämnda situationsplan framgår, en elektrisk
ledning från en blifvande kraftstation vid Karseforsen till södra stambanan
kan dragas förbi detta fall, så att eu här uppförd kraftstation
kan blifva elektriskt hopkopplad med Karseforsens kraftstation.
Fallet vid Hjulsnäs tillhör dels staten såsom ägare till kronoegendomarna
Ockershult och Fägerhult, och dels ett konsortium, bestående
af fem personer, nämligen C. Kruger, G. F. Bratt, E. M. Öman, H.
Thoresen och C. R. Prytz, som äga större delen af östra stranden och
den del af västra stranden, som ej tillhör nyssnämnda kronoegendomar.
Hjulsnäs
fallet.
6
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 144.
Del i fallsträckor å östra stranden tillkommer dessutom Thimsfors aktiebolag’,
Frithiof Karlström m. fl. Den omständigheten, att staten således
redan är delägare i detta fall, och att denna statens falldel endast
i samband med nyssnämnda fallsträckor kan med fördel utnyttjas,
utgör, menar järnvägsstyrelsen, ytterligare ett skäl, som talar för hela
detta falls förvärfvande.
Järnvägsstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte godkänna
följande, vid styrelsens skrifvelse den 16 januari 1908 i afskrift fogade
kontrakt, hvarigenom hela Hjulsnäsfallet skulle komma i statens ägo,
nämligen:
1) ett dagtecknadt den 2, den 6 och den 8 november 1907, enligt
hvithet ofvannämnda konsortium till Kungl. Maj:t och kronan försäljer
V* mantal kronoskatte Hjulsnäs i Hamneda socken med mera för en
köpeskilling af 150,000 kronor, hvilken sedermera enligt tillägg till
kontraktet den 26 och den 29 november samt den 2 december 1907
nedsatts till 125,000 kronor; varande ytterligare tillägg till kontraktet
2:jorda den 11, den 14 och den 18 december 1907 samt den 4 februari
1908;
2) ett dagtecknadt den 2 december 1907, enligt hvilket Thimsfors
aktiebolag till Kungl. Maj:t och kronan försäljer det bolaget såsom
ägare af lU mantal Hjulsnäs Lätt. C i Hamneda socken tillkommande
vattenområde med vattenrätt, grund och fiske i Lagan för en köpeskilling
af 8,000 kronor;
3) ett dagtecknadt den 19 november 1907, enligt hvilket Frithiof
Karlström till Ivfingl. Maj:t och kronan försäljer 1/is mantal Hjulsnäs
Ditt. B för en köpeskilling af 29,000 kronor;
4) ett dagtecknadt den 18 november 1907, enligt hvilket Anders
Jeppsson och hans hustru Ingria Mathilda Jeppsson, född Christiansen,
till Kungl. Maj:t och kronan försälja Vs mantal Hjulsnäs Litt. B i
Hamneda socken för en köpeskilling af 9,892 kronor 75 öre; och
5) ett dagtecknadt den 18 november 1907, enligt hvilket Karl Isak
Månsson och Sven Månsson såsom ägare af Vio mantal Hjulsnäs Litt.
B samt Elof Andreasson såsom ägare af V24 mantal Hjulsnäs Litt. B
allt i Hamneda socken, till Kungl. Maj:t och kronan försälja dem såsom
ägare af nämnda hemmansdelar tillkommande vattenområde med vattenrätt,
grund och fiske i Lagaån för eu köpeskilling af 3,500 kronor.
Ifrågavarande köpeanbud äro för säljarna bindande under förutsättning,
att de blifva af Kungl. Maj:t godkända senast den 1 juni
i908.
Beträffande ofvan nämnda köpekontrakt af Frithiof Karlström ro
-
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o låå.
rande 7*8 mantal Hjulsnäs litt. B erinrar järnvägsstyrelsen, att vid
häradssyn år 1899 i och för vattenverksanläggning vid Floboda dåvarande
ägaren af V48 mantal Hjulsnäs litt. B, N. J. Nilsson, medgifvit
erforderlig uppdämning å hemmanet till en viss gräns. Skulle, såsom
järnvägsstyrelsen äfven föreslagit, Kungl. Magt och kronan genom antagande
af ett af Floboda vattenfalls- och industriaktiebolag afgifvet
anbud af den 2 november 1907 å detta bolag tillhörigt vattenfall vid
Floboda, förvärfva detta senare vattenfall, torde, säger järnvägsstyrelsen,
nyssnämnda å 7*8 mantal Hjulsnäs medgifna uppdämningsrätt äfven
medfölja. Enligt vattenbyggnadsbyråns utlåtande den 15 november
1907 har den del af till hemmansdelen hörande vattenfall, som därefter
återstår, en höjd af endast 0,6 meter och skulle i proportion till
öfriga pris ej betinga större värde än 12,000 å 15,000 kronor, hvadan
ock, då den i köpet ingående jorden endast utgör några tunnland ängsmark
utan byggnader, det af Karlström begärda priset syntes järnvägsstyrelsen
oskäligt högt. Styrelsens försök att åstadkomma nedsättning
däraf hafva, enligt hvad styrelsen meddelar, ej medfört önskadt resultat.
Om vattenfallet vid Floboda skulle förvärfvas af Kungl. Maj:t,
anser styrelsen det därför kunna ifrågasättas att ej antaga Karlströms
ofvannämnda kontrakt.
De i det föregående omnämnda köpekontrakten betinga en sammanlagd
köpeskilling af 175,392 kronor 75 öre. Om statens andel
fråndrages, blir hela den återstående fallhöjd, som genom dessa kontrakts
antagande skulle förvärfvas, omkring 3.35 meter och priset per
hel fallmeter således omkring 52,500 kronor, eller ungefär samma pris,
som betalades vid den af Kungl. Maj:t inköpta Karseforsen i Lagan.
Om statens andel åsättes ett lika högt pris per fallmeter, blir dess
värde omkring 60,000 kronor, och hela förvärfskostnaden för fallet vid
Hjulsnäs 235,400 kronor. Räknas med 4,5 % ränta och amortering å
förvärfskostnaden, blir denna 10,600 kronor per år eller 5 kronor 75
öre per turbinhästkraft och år. Enligt vattenbyggnadsbyråns förut
åberopade utredningar, meddelar järnvägsstyrelsen vidare, kunna de
årliga kostnaderna för kraftstation vid Hjulsnäs, då andel i kostnaderna
för sjöreglering är inberäknad, beräknas till 68,000 kronor eller 37 kronor
per hästkraft. Lägges härtill den ofvan beräknade, mot inköpsumman
svarande årliga kostnaden per hästkraft af 5 kronor 75 öre, skulle således
hela kostnaden uppgå till 42 kronor 75 öre per hästkraft och år,
hvilket visserligen vore högre kostnad än för något annat fall, som af
järnvägsstyrelsen föreslagits till inköp men likväl väsentligt billigare
än det pris, till hvilket man på teknikens nuvarande ståndpunkt kunde
8
Fallen vid
Floboda,
Tofhult och
Traheryd.
Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
på annat sätt erhålla elektrisk drifkraft, exempelvis genom utnyttjande
af torfmossarnas bränslevärde. Dessutom erinrar styrelsen, att den
effekt, som till detta pris stode till förfogande, kunde erhållas konstant
dygnet och året om, sedan sjöregleringarna blifvit utförda, hvadan den
beräknade årliga kostnaden pr uttagen turbinhästkraft icke kunde anses
hög.
Järnvägsstyrelsen har vidare till inköp föreslagit fallen vid Floboda,
Tofhult och Traheryd, belägna nedanför Hjulsnäsfallet, och anför
i fråga om dessa fall följande.
Fallet vid Floboda äger en fallhöjd af omkring 5,5 meter, och
hafva fallen vid Tofhult och Traheryd tillsammans en höjd af nära 5
meter. Flobodafallet kan med fördel utbyggas tillsammans med det
ofvanför liggande fallet vid Hjulsnäs, genom en vid Floboda belägen
damm, hvarvid erhålles en samlad fallhöjd af nära 10 meter. Fallen
vid Tofhult och Traheryd kunna likaledes sammanbyggas medelst en
damm vid Traheryd. Det öfre af dessa fällkomplex har utom större
fallhöjd äfven fördelen af att äga — resp. genom de nedre fallens förvärfvande
kunna erhålla — samlingsbassänger på båda sidor, hvarigenom
en viss grad af varierande aftappning möjliggöres, hvilket vid
vattenkraftens användande för järnvägsdrift är af särskild betydelse.
Då därtill kommer, att byggnadskostnaderna för hela fallkomplexet
Hjulsnäs—Floboda enligt verkställda utredningar äro låga och att dess
läge, såsom ifråga om Hjulsnäsfallet framhållits, måste betraktas såsom
gynnsamt, anser järnvägsstyrelsen synnerligen önskvärd!, att äfven
vattenfallet vid Floboda förvärfvas. I afseende på resultaten af de
tekniska undersökningarna rörande nu ifrågavarande vattenfall hänvisar
järnvägsstyrelsen till dels vattenbyggnadsbyråns utlåtande den 7 september
1907 rörande vattenkraften mellan Bolmåns utlopp och Strömsnäs
bruk, dels samma byrås den 8 november 1907 dagtecknade utredning
med tillägg af den 28 november 1907.
Järnvägsstyrelsen anför vidare.
Af vattenbyggnadsbyråns utredning framgår, att mellan de projekterade
anläggningarna vid Floboda och Traheryd bildas en bassäng
med en areal af cirka 170,000 nr. Nedanför Traheryd finnes ingen
bassäng, men ofvanom Hjulsnäs en mycket stor sådan, i hvilken bland
annat sjön Exen ingår. På grund häraf är det möjligt att vid en
vid Floboda utförd anläggning i viss grad variera aftappningen och
därför utbygga kraftstationen för en något större effekt, än som konstant
kan afgifvas. Kraftstationen vid Traheryd måste däremot, såvida
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o låå.
icke annan öfverenskommelse kan träffas med ägarna till nedanför
liggande vattenverk, bebyggas för och drifvas med konstant effekt.
På grund såväl af denna omständighet som af den relativt höga anläggningskostnaden
äro Tofhult—Trahery ds fallen. naturligen icke i samma
grad ägnade för järnvägsdrift. Om emellertid Hjulsnäs—Flobodafallen
skulle komma att användas för detta ändamål, är det viktigt att äfven
disponera de närmast nedanför liggande fallen, på det att dessa måtte
utbyggas och nyttjas på sådant sätt, att Flobodaanläggningen erhåller
så stor frihet som möjligt i afseende på aftappningen. Den disponibla
lågvattenmängden vid frågavarande kraftanläggningar beräknas efter
verkställda sjöregleringar till 42,6 sm3. Då hela fallhöjden från lugnvattnet
ofvanför Hjulsnäs ned till svenska filfabrikens fall uppgår till
ungefär 15,5 meter, skulle motsvarande effekt med afdrag för fallförluster
blifva cirka 6,400 turbinhästkrafter. I vattenbyggnadsbyråns utlåtande
den 7 september 1907 antages den öfre anläggningen vid Floboda
skola utnyttja en fallhöjd af något öfver 9 meter och till följd af möjligheten
till varierande aftappning utbyggas för en maxiinieffekt af
5,500 turbinhästkrafter. Utbyggnadskostnaden inklusive vattenbyggnader,
andel i kostnaden för sjöregleringar, turbiner och elektrisk utrustning
beräknas till 1,100,000 kronor, motsvarande 200 kronor per
hästkraft. Årliga kostnaden, exklusive ränta och amortering å fallens
förvärfskostnad, beräknas af vattenbyggnadsbyrån till 120,000 kronor
eller 21,80 kronor per maximiturbinhästkraft.
Af vattenbyggnadsbyråns utredning den 8 november 1907 framgår,
att den projekterade anläggningen för utnyttjande af fallen vid Tofhult
och Traheryd får eu nettofallhöjd af 4,7 meter och en konstant effekt
af 2,000 turbinhästkrafter efter sjöregleringars verkställande. Byggnadskostnaden
beräknas till 770,000 kronor eller 385 kronor per
hästkraft.
Efter långvariga underhandlingar har det, meddelar järnvägsstyrelsen
vidare, lyckats att erhålla för säljarna bindande köpeanbud från
samtliga delägare i de ofvannämnda vattenfallen vid Floboda, Tofhult
och Traheryd. De största delägarna äro dels Floboda vattenfalls- och
industriaktiebolag, som äger Flobodafallet och hvars aktiemajoritet innehafves
af Sydsvenska kraftaktiebolaget i Malmö, dels konsul Gr. S.
Arfwidson, som är hufvuddelägare i Tofhultsfallet, dels slutligen fabrikören
C. O. Österlund såsom ägare af Traherydsfallet. Öfriga anbudsgifvare
äro ingenjören I. Pehrsson, Gustaf Pettersson, Albert Christensson
och Erik Hansson, och hafva anbud från dem anskaffats dels för
förvärfvande af vattenområden och mark, som kunna genom vattenBih.
till Rilesd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Af cl. 112 Käft. 2
10
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
verk sanläggning öfversvämmas, dels med hänsyn till den möjligheten,
att resp. säljare skulle kunna äga del i vattenrätten, enär det ej torde
få anses ostridigt, att äganderätten till vattnet är förenad med äganderätten
till stranden. De ifrågavarande köpekontrakten, som i afskrift
bifogats järnvägsstyrelsens skrifvelse och om hvilkas godkännande järnvägsstyrelsen
hemställt, anmärkas här nedan under punkterna 1)—7).
1) Floboda vattenfalls- och industriaktiebolag försäljer genom köpekontrakt
den 2 november 1907 till Kung!. Maj:t och kronan vissa fastigheter
på ömse sidor om Lagan jämte vattenområde och vattenrätt för
ett pris af 265,000 kronor. Detta kontrakt är bindande för säljarna
under två förutsättningar, nämligen dels den att det af Kung!. Maj:t
antages senast den 1 juni 1908 samt dels den, att ett af Sydsvenska
kraftaktiebolaget den 2 november 1907 undertecknad! köpekontrakt, genom
hvilket detta bolag erbjuder sig att på vissa i kontraktet närmare angifna
villkor köpa det staten tillhöriga vattenfallet vid Laholm i Lagan
för ett pris af 250,000 kronor, blifver af Kungl. Maj:t antaget.
2) I. Persson försäljer enligt köpekontrakt den 24 november 1907
ett strandområde längs Lagan m. in. till ett pris af 7,000 kronor.
3) Konsul G. S. Arfwidson försäljer genom köpekontrakt den 14 november
1907 vissa fastigheter på båda sidor om Lagan med grund och
vattenrätt till ett pris af 80,000 kronor.
4) Fabrikören C. O. Österlund försäljer genom köpekontrakt den
6 december 1907 vissa områden på båda sidor om Lagan med grund
och vattenrätt till ett pris af 80,000 kronor.
5) Gustaf Pettersson försäljer genom köpekontrakt den 26 november
1907 från sina hemmansdelar om tillhopa 11 Ui mantal Sjöboda eu
strandremsa vid Lagan m. in. för en köpeskilling af 19,000 kronor.
6) Albert Christensson försäljer enligt köpekontrakt den 26 november
1907 en strandremsa vid Lagan in. in. för en köpeskilling af
5,000 kronor.
7) Erik Hansson försäljer enligt köpekontrakt den 26 november
1907 visst vattenområde med vattenrätt, grund och fiske i Lagan för
ett pris af 2,000 kronor.
Äfven de under 2)—7) upptagna köpekontrakten äro för säljarna
bindande under förutsättning att de blifva af Kungl. Maj:t antagna senast
den 1 juni 1908.
Beträffande Gustaf Petterssons köpetrakt har järnvägsstyrelsen erinrat
därom, att denne genom köpekontrakt den 15 februari 1898 med
öfverlåtelse till ofvannämnde konsul Arfwidson försålt en strandremsa
utmed Lagaån af 11 Ui mantal Sjöboda jämte hemmansdelens strand och
11
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 144.
vattenrätt i Lagaån för 1,900 kronor, å hvilket fång lagfart dock ej
kunnat erhållas, och att den rätt, som Arfwidson genom sistnämnda
kontrakt kunde hafva förvärfvat, öfverlåtits af Arfwidson genom hans
ofvanberörda kontrakt till Kungl. Magt och kronan.
De i det föregående omnämnda köpekontrakten betinga en samman- Förvärfskostlagd
köpesumma af 458,000 kronor. Järnvägsstyrelsen anmärker, att njaH8nJäCta®la
om därtill lägges det pris, som Hjulsnäsfallet betingar eller 175,392 Hjulsnäs—
kronor 75 öre, erhålles en summa af 633,392 kronor 75 öre, utgörande Traheryd''
köpeskillingen för förvärfvande af hela fallsträckan Hjulsnäs—Traheryd.
Därest statens andel i denna fallsträcka fråndrages, blir, fortsätter styrelsen,
hela den återstående fallhöjd, som genom dessa kontrakts antagande
skulle förvärfvas, cirka 14,3 meter, och priset för hel fallmeter
således ungefär 44,000 kronor eller något lägre än vid den af Kungl.
Magt inköpta Karseforsen i Lagan. Om statens andel, i enlighet
med hvad förut anförts, åsättes ett värde af 60,000 kronor, blir hela
förvärfskostnaden för ifrågavarande vattenfall cirka 693,000 kronor,
hvaraf på Hjulsnäs—Flobodaanläggningen belöper en summa af 507,000
kronor och på Tofhult—Traheryd 186,000 kronor. Räknas med 4,5 %
ränta och amortering å förvärfskostnaden, blir kostnaden härför per år
för den öfre anläggningen cirka 22,800 kronor och för den nedre 8,400
kronor per år eller resp. 4,15 och 4,20 kronor per turbinhästkraft och
år. Hela årliga kostnaden vid den öfre anläggningen beräknas således
i enlighet med hvad förut nämnts till 21,80 + 4,15 = 25,95 eller i rundt
tal 26 kronor. Äfven om anläggningskostnaden per hästkraft i verkligheten
af en eller annan orsak skulle blifva något större än vattenbyggnadsbyråns
preliminära beräkningar gifva vid handen, synes man dock,
säger järnvägsstyrelsen, hafva goda skäl att antaga, det kostnaden per
turbinhästkraft och år vid denna anläggning under alla omständigheter
ej skall komma att öfverstiga 30 kronor, hvilket måste betraktas som
ett lågt värde. Vid den nedre anläggningen torde årliga kostnaden per
hästkraft inklusive ränta och amortering å förvärfskostnaden komma att
uppgå till cirka 45 kronor.
I underdånig skrifvelse den 11 januari 1907 angående förslag till Kastebergsinköp
af Karseforsen i Lagan hade järnvägsstyrelsen omförmält, att''mellan fallet''
detta fall och det . närmast ofvanför belägna Sydsvenska kraftaktiebolaget
delvis tillhöriga fallet vid Kasteberg finnes ett jämförelsevis obetydligt
fall, som likaledes äges af detta bolag. Detta fall borde lämpligen
genom uppdämning utnyttjas vid Karseforsen, men kunde järnvägsstyrelsen
då ej erhålla köpeanbud af bolaget.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o liå.
Laholmsfallet.
Detta har emellertid, enligt hvad styrelsen i sin förenämnda skrifvelse
af den 17 januari 1908 meddelar, nu lyckats i det att med bolaget
uppgjorts ett köpekontrakt af den 2 november 1907, enligt hvilket bolaget
till Kungl. Maj:t och kronan försålde 73aoo mantal n:r 1 Gosterbygget
jämte hemmanets vattenrätt, grund och fiske i Lagan in. in. för
en köpeskilling af 50,000 kronor. Kontraktet, om hvars godkännande
järnvägsstyrelsen hemställt, är gällande under samma båda förutsättningar
som kontraktet angående Flobodafallet, nämligen dels den att det blifver
af Kungl. Maj:t antaget senast den 1 juni 1908, och dels den att bolagets
erbjudande att köpa Laholmsfallet antages.
Angående den fallhöjd och den effekt, som finnas vid det härigenom
erbjudna lilla fallet ofvanför Karseforsen, har järnvägsstyrelsen hänvisat
till en utredning af vattenbyggnadsbyrån den 23 augusti 1907, enligt
hvilken fallhöjden varierar mellan 1,2 och 0,7 meter och effekten mellan
250 och 330 turbinhästkrafter vid olika vattenföring. I betraktande af
denna ringa effekt och den omständigheten, att fallet ej utan tämligen
stora kostnader torde kunna utnyttjas i samband med blifvande anläggning
vid Kasteberg, är priset, såsom järnvägsstyrelsen påpekar, tämligen
högt, men å andra sidan framhåller styrelsen, att detta falls förvärfvande
är af mycket stor betydelse i och för ett rationellt utnyttjande af Karseforsen.
Icke endast att denna erhåller ett tillskott i effekt och fallhöjd,
utan hufvudsakliga vinsten består däruti, att den ofvanför Karseforsen
disponibla bassängen blir större och byggnadskostnaden lägre, än om
detta fall ej skulle förvärfvas.
Det staten tillhöriga vattenfallet vid Laholm erbjuder sig Sydsvenska
kraftaktiebolaget, såsom ofvan nämnts, att enligt ett den 2 november
1907 dagtecknadt köpekontrakt köpa för ett pris af 250,000 kronor,
och är detta anbud för köparen bindande, under förutsättning att det
blifver af statsmakterna antaget senast den 1 juni 1908. Det område,
som skulle ingå i köpet, omfattar enligt af landtmätare verkställd uträkning
en areal af 17,564 hektar. I köpet ingå grund och vatten i Lagan
samt dämningsrätt, men ej fisket. Någon noggrann utredning rörande
kostnaden för utbyggandet af ifrågavarande vattenfall föreligger icke,
men ett på preliminära undersökningar baseradt utlåtande, dagtecknadt
den 24 maj 1901 af ingenjören, numera professor J. G. Richert förefinnes.
Enligt denna beräknas fallhöjden till endast 4,5 meter, men torde
den i vanliga fall utgöra 5,o å 5,5 meter. Räknas med i genomsnitt
5.0 meter, blir, säger järnvägsstyrelsen, det erbjudna priset per fallmeter
50.000 kronor och således ungefär lika högt som de pris, hvilka i det
13
Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 144.
föregående till statsinköp föreslagna fallen i Lagan betinga. Enligt
Richerts förslag tänkes kraftstationen utbyggd för 4,500 turbinhästkrafter,
hvarvid byggnadskostnaden beräknas till 1,075,000 kronor eller cirka
240 kronor per hästkraft. I detta förslag är dock, anmärker järnvägsstyrelsen,
kostnaden för det elektriska maskineriet efter nuvarande förhållanden
för högt räknadt, och borde reduceras, hvilken minskning i
anläggningskostnaden dock sannolikt torde motvägas af i afseende på
andra poster inträffande prisstegringar. Fallets värde har i samma utlåtande
af Richert upptagits till 125,000 kronor. I förhållande till de
pris, för hvilka staten köpt eller blifvit erbjuden att köpa vattenfall i
Lagan syntes således det af Sydsvenska kraftaktiebolaget bjudna priset
250,000 kronor för Laholmsfallet vara skäligt. Då Laholmsfallet enligt
järnvägsstyrelsens åsikt numera ej lämpligen kan komma i fråga för
elektrisk drift å statens järnvägar, under det att Flobodafallet, såsom i
det föregående blifvit nämndt, i samband med andra därintill belägna
till Kungl. Maj:t och kronan äfvenledes liembjudna vattenfall är för
elektrisk järnvägsdrift synnerligen lämpligt, finner järnvägsstyrelsen det
vara i hög grad önskvärdt, att ett utbyte af ifrågavarande vattenfall
mellan staten och Sydsvenska kraftaktiebolaget kommer till stånd.
I sammanhang med förslaget om inköp af Hjulsnäsfallet hemställde
järnvägsstyrelsen tillika, att Kungl. Maj:t måtte besluta inköpa det Sydsvenska
kraftaktiebolaget tillhöriga vattenfallet vid Skeen i Bolmån, beläget
omkring 18 kilometer norr om Hjulsnäs. Detta fall, som har en
fallhöjd af omkring 9 meter, ansågs så tillvida vara af särskild betydelse,
som genom utförandet af en dammbyggnad därstädes en viss
reglering af aftappningen från sjön Rolmen äfven med nuvarande otillfredsställande
förhållanden på vattenlagstiftningens område kan åstadkommas.
För elektrisk järnvägsdrift ansågs fallet väl ägnadt, enär det
är beläget mellan två sjöar, och aftappningen därför kan varieras inom
vida gränser, så att fallet kan utbyggas för afsevärdt större effekt än
den i genomsnitt disponibla. Fallets konstanta effekt efter sjöregleringen
beräknades till 1,500 turbinhästkrafter, men ansågs på grund af ofvan
anförda omständigheter kunna utbyggas för en effekt af 4,200 turbinhästkrafter.
Köpeskillingen utgjorde 250,000 kronor. I köj)et ingick emellertid
äfven ett ålfiske, som afkastar nära 4,000 kronor om året. Om fisket
beräknas äga ett kapitalvärde af allenast 50,000 kronor, återstår för
vattenkraften 200,000 kronor eller 133 kronor för turbin!]ästkraft af den
effekt, som efter sjöreglering kan konstant påräknas. Sedan fallet blifvit
Fallet vid
Skeen.
Yttranden
ang. järnvägsstyrelsens
framställningar.
Utlåtande af
befälhafvare!!
för generalstaben.
14 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
bebyggd!, beräknades årliga kostnaden per maximiturbinbästkraft och
år till omkring 30 kronor.
Det hade varit min afsikt att samtidigt kunna framlägga alla ifrågavarande
framställningar till Eders Kungl. Majits pröfning. Emellertid
yppade sig vissa svårigheter med afseende å den ifrågasatta försäljningen
till Sydsvenska kraftaktiebolaget af statens vattenfall vid Laholm. Nämnda
bolag gjorde med anledning däraf antydningar, att bolaget skulle vilja
gorå jämväl försäljningen af Skeenfallet beroende af att bolagets ifrågasatta
förvärf af Laholmsfallet förverkligades. Då något sådant förbehåll
icke gjorts i kontraktet angående fallet vid Skeen, och detta fall ansågs
värdefullt för staten att förvärfva, beslöt Eders Kungl. Maj:t på min
tillstyrkan, såsom jag förut tillåtit mig erinra, den 16 sistlidne mars
att antaga bolagets anbud om försäljning af fallet, hvarigenom köp sålunda
kom till stånd.
Sedermera upptogos förnyade förhandlingar med bolaget rörande
Laholmsfallet, om h vilka jag blir i tillfälle att framdeles yttra mig.
I anledning af järnvägsstyrelsens ifrågavarande framställningar
hafva yttranden afgifvits af åtskilliga myndigheter.
Sålunda har befälhafvaren för generalstaben inkommit med underdånigt
utlåtande och därvid till en början erinrat, att chefen för generalstaben
uti ett till Kungl. Maj:t ingifvet underdånigt yttrande af den
17 januari 1907 ansett sig böra resa vissa betänkligheter mot anläggning
af kraftstation vid Karseforsen i Lagan på grund af dess exponerade
läge, och endast under förutsättning af en mera tryggad reservstation
samt med det uttryckliga förbehåll, att denna reservstation skulle
anordnas samtidigt med anläggningarna vid Karseforsen, tillstyrkt då
ifrågasatta inköp af denna fors. Befälhafvaren för generalstaben
anför vidare. Nu vore Karseforsen inköpt, och därmed syntes också
beslutet vara fattadt att till denna punkt förlägga kraftstationen för
driften af statsbanorna i det sydligaste Sverige. Det vore därför en
fråga af allvarlig betydelse att i tid vidtaga anstalter för skapande af
en tryggad reservstation. Då nu järnvägsstyrelsen föreslagit till inköp
fallen vid Hjulsnäs, Floboda, Tofhult och Traheryd i Lagaån samt vid
Skeen i Bolmån, så vore detta tvifvelsutan att betrakta såsom första
steget till en sådan reservstations bildande. Anläggningarna vid dessa
fall skulle ingenstädes komma närmare kusten än något öfver fem mil
fågeHägen räknadt och finge därigenom en relativt stor trygghet mot
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o lié.
öfverraskande företag från sjön. Då därtill komme, att de teknisktopografiska
förhållandena vid komplexet Hjulsnäs—Floboda samt vid
Skeen medgåfve bildandet af mycket störa ansamlingsbassänger, hvaraf
följde möjlighet till uttagande under kortare tid af en kraft vida utöfver
den konstanta tillgången, så syntes de föreslagna fallen äfven ur
denna synpunkt lämpliga för en reservstation till Karseforsen, hvilken
sistnämnda hade sin egentliga styrka i den konstanta tillgången, men
saknade möjligheter till bildande af större vattenmagasin och alltså
till forceradt uttagande af kraft under kortare tid, något som kunde
blifva erforderligt vid militära masstransporter sammanträngda till ett
fåtal dygn.
På grund häraf har befälhafvaren för generalstaben tillstyrkt de
föreslagna inköpen.
Till följd af nådig remiss har vidare landtbruksstyrelsen den 29
januari 1908 afgifvit underdånigt utlåtande, såvidt angår de föreslagna
inköpens inverkan på fiskerinäringen i Lagan, och därvid beträffande
de fall, som skulle af staten förvärfvas och som äro belägna längre upp
i vattendraget, d. v. s. nedåt till och med Tralieryd, framhållit, att vid
dessa fall, då dammar skulle byggas öfver dem, säkerligen under alla
förhållanden ålyngelledare komme att behöfva uppföras. Kostnaderna
för sådana ledare äro emellertid, enligt hvad styrelsen meddelar, jämförelsevis
ringa. Om lax numera någon gång skulle komma upp så
långt som till Traheryd, syntes detta säkerligen endast hända undantagsvis
under vissa år. Möjligen kan, säger styrelsen, någon ändring
i detta afseende komma att inträffa, om och när laxtrappor blifvit byggda
i alla de större fall eller dammar, hvilka äro belägna i Lagan nedanför
Traheryd. Därest tillstånd kommer att lämnas till öfver byggande af
kungsådran, om sådan skulle förklaras förefinnas i Lagan vid de här
ifrågavarande fallen från och med Traheryd och där ofvanför, eller om
åns hela bredd eljest skulle få öfverbyggas, anser styrelsen det vara
gifvet, att såsom villkor för sådant tillstånd komme att föreskrifvas inrättandet
af ålyngelledare, möjligen äfven laxtrappa vid ett hvart af
fallen i fråga. Under alla förhållanden anser styrelsen de extra kostnader,
som kunna komma att i fiskeriafseende förorsakas vid blifvande
dammbyggnader öfver Lagan eller Bolmån från och med Traheryd uppåt,
icke blifva så stora, att de kunna anses i afsevärd mån inverka på köpesummorna
för de vattenfall, hvilka föreslagits skola för statens räkning
därstädes inköpas.
Ländtbruks
styrelsens
utlåtande.
16
Utlåtanden
af justitiekanslern
och
landtmäteristyrelsen.
Domänstyrelsens
yttrande
angående
Hjulsnäsfallet-.
Hjulsnäs—
Traheryd.
Väg- och
yattenbyggnadsstyrelsens
yttrande
den 29 januari
1908.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
Äfven beträffande laxfisket särskildt vid Laholmsfallet bär landtbruksstyrelsen
yttrat sig'', men därom blir jag i tillfälle att sedermera
yttra mig.
Till följd af särskilda nådiga remisser kafva därjämte underdåniga
utlåtanden i ärendet afgifvits af justitiekanslern den 3 februari 1908
och af landtmäteristyrelsen den 4 och den 28 mars 1908. Landtmäteristyrelsen
kar i sina utlåtanden meddelat resultaten af utaf styrelsen verkställda
ingående utredningar rörande skiftes- ock äganderättsförhållandena
å land och vatten vid såväl de ifrågavarande till inköp föreslagna
vattenfallen i Lagan som det staten tillhöriga vattenfallet vid Laholm.
I anledning af innehållet i dessa utlåtanden hafva vederbörande
säljare gjort vissa förtydliganden eller tillägg till respektive kontrakt.
På nådig befallning har domänstyrelsen yttrat sig beträffande kronodomänerna
Öckershult och Fägerhult, för hvilka kronan äger del i det
till inköp ifrågasatta vattenfallet vid Hjulsnäs. Styrelsen meddelar, att
någon arrendator å nämnda båda egendomar icke är antagen för tiden
efter den 14 mars 1908, till följd hvaraf desamma stå till Kungl.
Maj:ts disposition utan annan inskränkning än i fråga om ett vid Lagan
beläget torp, Östra Högakult, som utan kontrakt tillsvidare innehafves
af en torpare mot skyldighet att handhafva skogens bevakning. Domänstyrelsen,
som ej har något att erinra mot att kronans andel i vattenfallet
omhändertages af järnvägsstyrelsen, har anmodat vederbörande
öfverjägmästare att med innehafvare!! af nämnda torp öfverenskomma
om afstående af den jord, som kunde komma att behöfvas för vattenfallets
utnyttjande, och kommer styrelsen, enligt hvad i dess utlåtande
angifves, att, i afvaktan på Kungl. Maj:ts beslut om vattenfallets användning,
tillse, att vid utarrendering af kronoegendomarna vattenrätten
i Lagan blifver undantagen, och att upplåtelse af den mark, som för
vattenfallets användning kunde komma att behöfvas, endast sker för ett
år i sänder.
Väg- och vattenbyggnad sstyrelsen har, på nådig befallning, den 29
januari 1908 afgifvit utlåtande i ärendet.
Beträffande fallsträckan Hjulsnäs—Traheryd erinrar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att sammanlagda inköpspriset för de sammanslagna
Hjulsnäs- och Flobodafallen skulle utgöra 507,400 kronor, och sammanlagda
inköpspriset för de sammanslagna Tofhults- och Traherydsfallen
skulle uppgå till 186,000 kronor.
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför vidare.
Vid normalt lågvatten är vattenmängden icke mera än cirka 18,3
sm" i denna del af Lagan och under nuvarande förhållanden kan under
normala lågvattensperioder icke uttagas större nyttig effekt än cirka
1,840 turbinhästkrafter af sammanslagna Hjulsnäs—Flobodafallet och
cirka 950 turbinhästkrafter af sammanslagna Tofhult—Traherydsfallet.
Den föreslagna inköpskostnaden skulle sålunda för Hjulsnäs—Flobodafallet
uppgå till = 276 kronor per effektiv turbinhästkraft,
l,o4U
som fallet nu utan föregående sjöregleringar kan lämna, och för Tofhult—Traherydsfallet
uppgå till = 196 kronor per effektiv
950
turbinhästkraft, som nu kan uttagas. Dessa pris äro, säger väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, höga, särskild! priset för Hjulsnäs—Flobodafallet.
Vid den utredning rörande vattenfall i Lagan, som af vattenbyggnadsbyrån
år 1905 verkställdes på uppdrag af kommitterade för
utarbetande af plan för det sedermera bildade »Sydsvenska elektriska
kraftaktiebolaget», beräknades sålunda bland annat inköpspriset för
Hjulsnäs—Flobodafallet till 350,000 kronor, eller till cirka 190 kronor
per effektiv turbinhästkraft, som fallet nu utan föregående sjöregleringar
kan lämna.
Styrelsen erinrar vidare, att vid de af staten redan gjorda vattenfallsköpen
i Motala ström och i Lagan vid Karsefors betalts ännu högre
pris. För sistnämnda fall betaltes sålunda 263 kronor per effektiv hästkraft,
som nu kan uttagas utan föregående sjöregleringar. Förvärfskostnaden
för samtliga fallen vid Hjulsnäs—Floboda, Tofhult och Traheryd
skulle utgöra sammanlagdt 693,400 kronor och genomsnittskostnaden
skulle uppå till = 248 kronor för hvarje effektiv turbin
hästkraft,
som nu utan föregående sjöregleringar kunde ur fallen uttagas.
De nu föreslagna inköpen af vattenfallen å sträckan Hjulsnäs—Traheryd
äro följaktligen, enligt styrelsens åsikt, i någon mån gynnsammare än
inköpet af Karseforsfallet.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen påpekar vidare, att kraftstationen
vid Traheryd för fallsträckan Tofhult—Traheryd måste bebyggas
och drifvas för konstant effekt, då det nedanför denna station saknas
möjlighet till åstadkommande af utjämningsmagasin för olika
tappning. Emellertid anser styrelsen det vara af vikt för staten att
disponera äfven denna station och fallsträcka, emedan annars kraftstaBih.
till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 112 Haft. 3
18
Järnvägsstyrelsens
utlåtande
den 2
mars 1908.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
tionen vid Floboda finge drifvas för konstant kraft och. sålunda ej finge
den frihet i afseende å aftappning och belastningsvariation, som beredes
denna kraftstation genom utjämningsbassängen mellan Floboda och
Traheryd.
Med anledning af hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda
anfört har yttrande infordrats från järnvägsstyrelsen, som därvid anfört,
att vid beräkning af ett vattenfalls pris den siffra, som erhålles genom
att, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjort, dividera köpesumman
för hvarje fall med motsvarande effekt i hästkrafter vid nuvarande
lågvattenmängd, icke är af afgörande betydelse vid bedömande af ett
vattenfalls pris. För detta ändamål måste, säger järnvägsstyrelsen,
hänsyn jämväl tagas till fallets belägenhet, byggnadskostnaden, möjligheten
att reglera aftappningen allt efter den tillfälliga belastningen
och den därmed sammanhängande möjligheten att bebygga och utnyttja
fallet för större effekt än den konstant disponibla. Belägenheten af de
till inköp föreslagna fallen vore tydligen mycket gynnsam med hänsyn
till det därmed afsedda ändamålet. Möjligheten att variera aftappningen
och under viss tidsperiod, då belastningen så kräfde, uttaga afsevärdt
större effekt än den konstant disponibla förefinnes hos fallen
vid Hjulsnäs—Floboda, men däremot ej vid Tofhult—Traheryd. Byggnadskostnaden
och den årliga kostnaden per uttagen hästkraft vore
enligt utförda beräkningar relativt låga vid Hjulsnäs—Floboda och
Skeen, men höga vid Tofhult—Traherydsfallen, hvadan också såsom
af järnvägsstyrelsens underdåniga skrivelser den 16 och den 17 januari
1908 framginge, kostnaden per hästkraft och år inklusive ränta
och amortering å förvärfskostnaden beräknats till ett minst 50 % större
värde vid Tofhult—Traherydsfallen än vid de öfriga af järnvägsstyrelsen
till inköp föreslagna fallen. Under sådana förhållanden synes det,
menar järnvägsstyrelsen, vara tydligt, att af ifrågavarande vattenfall,
de vid Tofhult—Traheryd belägna äro de relativt dyraste och icke,
såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen håller före, Hjulsnäs—Flobodafallen.
Järnvägsstyrelsen har vidare såsom jämförelse meddelat, att Tofhult—Traherydsfallen,
hvilka nu af järnvägsstyrelsen föreslagits till
inköp för 186,000 kronor, år 1902 af dåvarande byråingenjören, numera
byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen O. Z. Ekdahl i
ett till enskilda personer afgifvet utlåtande värdesatts till minst 300,000
kronor. Dessutom hade samma tjänsteman i ett år 1899 afgifvet utlåtande
värderat det endast 2,4 meter höga Traherydsfallet ensamt,
19
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o låå.
Ii vilket enligt järnvägsstyrelsens åsikt näppeligen lönade sig att bebygga
annat än i samband med Tofhultsfallet, och som således endast
tillsammans med detta fall finge något värde, till 150,000 kronor. Vid
en jämförelse mellan dessa värderingar och de af järnvägsstyrelsen
föreslagna prisen borde ytterligare beaktas, att vattenfallen i Sverige
och i synnerhet inom den södra delen af landet under de senaste fem
åren undergått en betydande värdestegring.
Beträffande den ifrågasatta försäljningen till sydsvenska kraftaktiebolaget
af det staten tillhöriga vattenfallet vid Laholm, erinrar vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen i sitt förutnämnda underdåniga utlåtande
af den 29 januari 1908, att järnvägsstyrelsen jämfört priset per fallmeter
vid Laholm med prisen per fallmeter vid Hjulsnäs—Traheryd.
En dylik jämförelse är emellertid, säger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
endast riktig, om de jämförda vattenfallen hafva samma vattenmängd,
men gifver i annat fall en oriktig föreställning om det inbördes
värdet, som bestämmes af den nyttiga effekten, hvilken åter är
beroende af både fallhöjd och vattenmängd. Då nu vattenfallet vid
Laholm vid Lagans mynning hade eu nuvarande normal lågvattenmängd
af cirka 40 m:i i sekunden, men vattenfallen Hjulsnäs och Hjulsnäs—
Traheryd en nuvarande normal lågvattenmängd .af endast cirka 18,3
m3 i sekunden, så kunde nu utan föregående sjöregleringar uttagas ur
hvarje fallmeter af Laholmsfallet cirka
40
18,3
= 2,18 gånger så stor nyttig
effekt som ur hvarje fallmeter vid Hjulsnäs eller Hjulsnäs—Traheryd.
Hvarje fallmeter i Laholmsfallet vore därför, fortsätter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
också värd mera än dubbelt så mycket som hvarje
fallmeter i de förra vattenfallen. Det kunde därför icke heller vara
skäligt pris vid dess försäljning att få per fallmeter det samma som
staten skulle gifva per fallmeter vid Hjulsnäs långt upp ifrån Lagans
mynning. Det erbjudna priset 250,000 kronor för Laholmsfallet skulle,
enär detta fall nu utan föregående sjöreglering kunde lämna cirka 1,617
turbinhästkrafters nyttig effekt, i själfva verket utgöra endast 155 kronor
per turbinhästkraft, medan staten vid de erbjudna köpen af samtliga
vattenfallen å sträckan Hjulsnäs—Traheryd själf skulle betala ett
genomsnittspris af 248 kronor per nyttig turbinhästkraft. Det syntes
därför, och då staten vidare skulle betala efter 200 kronor per nyttig
hästkraft, som nu utan sjöregleringar kunde uttagas af det erbjudna obetydliga
vattenfallet vid Kasteberg, ingalunda vara oskäligt, att staten
loge betaldt för Laholmsfallet efter 248 kronor per nyttig hästkraft eller
Laholmsfallet.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
yttrande den
29 januari
1908.
20
Kungl. Maj:ts Nåd. .Proposition N:o 144.
efter samma belopp per nyttig hästkraft, som staten själf skulle betala
vid de föreslagna köpen i Lagan, och att sålunda dess försäljningspris
sattes till åtminstone 401,000 kronor.
På grund af hvad sålunda anförts har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för sin del hemställt, att Kungl. Maj:t, därest de af järnvägsstyrelsen
nu föreslagna inköpen af vattenfall i Lagan vunne Kungl.
Maj:ts bifall, likvisst ville taga i öfvervägande huruvida icke vid försäljning
af statens vattenfall i Lagan vid Laholm till Sydsvenska kraftaktiebolaget
ett pris af 248 kronor per effektiv hästkraft eller sålunda
tillhopa 401,000 kronor borde betingas.
jämvägssty- I anledning af nu anförda anmärkningar från väg- och vattenbyggytti-ande
den nadsstyrelsens sida har järnvägsstyrelsen uti sitt förenämncla yttrande
2 mars 1908. af den 2 mars 1908 anfört följande.
För att man rättvisligen skulle kunna jämföra prisen å olika vattenfall
per fallmeter fordrades naturligen, att vattenmängden vore ungefär
densamma och förhållandena i afseende på byggnadskostnad m. in.
något så när likvärdiga. I sitt utlåtande hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
påstått, att normala lågvattenmängden vid Laholm skulle
vara 40 sm3, under det att den vid Hjulsnäs endast vore 18,3 sm3, och
skulle således en fallmeter vid Laholm vara mer än dubbelt så mycket
värd som vid Hjulsnäs. Så vore emellertid icke förhållandet. Mellan
Hjulsnäs och Laholm erhölle Lagan endast obetydliga tillflöden, och
vore nederbördsområdet vid Laholm ej synnerligen mycket större än
vid Hjulsnäs. I själfva verket vore enligt af aktiebolaget vattenbyggnadsbyrån
verkställda undersökningar normala lågvattenmängden
på de båda ställena 21 resp. 18,3 sm3. I vattenfallskommitténs förteckning
öfver statens vattenfall uppgåfves motsvarande vattenmängder
till 29 å 30 och 26 sm3, hvilka siffror stode till hvarandra i
praktiskt taget samma proportion, som de af vattenbyggnadsbyrån
funna värdena, I det af professor Richert den 24 maj 1901 afgifna
preliminära utlåtandet rörande Laholmsfallet, som af järnvägsstyrelsen
bilades den underdåniga skrifvelsen den 17 januari 1908 i ändamål
att gifva en föreställning om ungefärliga byggnadskostnaden,,
talades visserligen om en vattenmängd af 40 sm3, men vore detta utlåtande
afgifvet, innan de senare noggranna utredningarna rörande
Lagans afrinningsförhållanden vore utförda. Såsom af järnvägsstyrelsens
berörda skrifvelse framginge, vore priset per fallmeter vid Hjulsnäs—Floboda
44,000 kronor, men vid Laholm 50,000 kronor, hvilka
21
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 144.
siffror stode till hvarandra i ungefär samma proportion som de ofvannämnda
vattenmängderna. Då därtill komme, att byggnadskostnaden
såväl vid Hjulsnäs—Floboda som vid Karsefors vore väsentligt lägre
än vid Laholm, och att kontraktet rörande Laholmsfallet innehölle vissa
inskränkningar i afseende på köparens rätt, hvartill motsvarighet ej
funnes vid de fall, som föresloges till statsinköp, så sjmtes ej med fog
kunna påstås, att priset för Laholmsfallet vore för lågt i förhållande
till förvärfskostnaden för de fall, som åt järnvägsstyrelsen föresloges
till inköp. Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under antagande af
en normal lågvattenmängd af 40 sm3 värderade vattenfallet vid Laholm
till 401,000 kronor, så insåges, att, om man i stället räknade med den
riktiga vattenmängden, 21 sm3, fallets värde enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
egen beräkning blefve 210,000 kronor. I öfrig!
har järnvägsstyrelsen hänvisat till ett af vattenbyggnadsbyrån den 25
februari 1908 i ämnet afgifvet yttrande.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har därefter till Kungl. Maj:t
ingifvit en ytterligare skrifvelse i ärendet af den 10 mars 1908, däruti
styrelsen upplyser, att styrelsen endast användt de af järnvägsstyrelsen
i den framställningen bilagda utredningen lämnade uppgifter om Lagaåns
vattenmängd vid de olika platserna, rörande hvilka uppgifter väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen under förevarande förhållanden icke haft tillfälle
ingå i någon närmare pröfning. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
afstyrker fortfarande på det bestämdaste, att fallet vid Laholm, på
sätt af järnvägsstyrelsen föreslagits, afyttras till ungefärligen samma
pris pr fallmeter räknadt, som det vid Floboda, alldenstund själfklart
syntes vara, att vattenmängden i Lagan måste vara större vid dess utlopp
vid Laholm än 6 mil längre upp efter ån vid Floboda, nedanför
hvilken plats flera tillflöden, såsom Krokån in. fl. tillkomme.
Skulle, säger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Kungl. Maj:t, till
följd af de sväfvande uppgifterna i den af järnvägsstyrelsen förebragta
utredningen, anse sig böra tills vidare afslå framställningen i hvad den
afser försäljning af fallet vid Laholm, kunde staten med god fördel
enbart för sig använda vattenfallen vid Skeeu, Iljulsnäs och TofhultTraheryd,
hvilka vattenfall salubjudits utan något villkor med afseende
på försäljning af Laholmsfallet. Floboda vattenfall torde, utbyggdt ensamt
för sig, icke för den enskilde hafva det värde, som det efter ofvannämnda
förvärf erhölle i statens hand, och beträffande det kvarvarande
obetydliga fallet vid Kasteberg ofvanför Karseforsen, hvilket likaledes
salubjudits endast under förutsättning af försäljning af Laholmsfallet,
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
yttrande
den 10 mars
1908.
Landtbruksstyrelsens
och
domänstyrelsens
yttranden.
Nytt kontrakt
ang. Laholmsfallet.
22 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o Idé.
och för hvilket staten dock skulle till Sydsvenska kraftaktiebolaget betala
ett pris af icke mindre än 50,000 kronor, framginge af utredningen,
att det icke utan stora kostnader kunde tillgodogöras i samband med
nämnda bolags egen anläggning vid Kasteberg.
I sitt förut omförmälda utlåtande bar landtbruksstyrelsen beträffande
laxfisket vid Laholm och Karseforsen gjort åtskilliga erinringar äfvensom
meddelat, att ett kronan tillhörigt laxfiske vid Laholms broar i
Lagan, hvilket icke skulle vid den ifrågasatta försäljningen af Laholmsfall
et tillfalla köparen utan af kronan behållas, vid ett utbyggande af
fallet antagligen komme att ödeläggas. Det kapitaliserade värdet af
detta fiske kunde beräknas till 24,000 kronor, hvilket belopp sålunda
utgjorde en för kronan uppkommande förlust vid försäljningen.
Järnvägsstyrelsen har emellertid i afgifvet utlåtande uttalat den
uppfattning, att ifrågavarande laxfiske skulle förflyttas till annan plats,
där kronan hade fiskrätt.
Därjämte har domänstyrelsen, efter domänintendentens m. fl. vederbörandes
hörande, yttrat sig angående den ifrågasatta försäljningen af
Laholmsfallet.
Med anledning af landtbruksstyrelsens utlåtande samt innehållet i
domänstyrelsens yttrande jämte de därvid fogade handlingar inleddes
förnyade underhandlingar med Sydsvenska kraftaktiebolaget.
Dessa förhandlingar ledde därhän, att bolaget ökade den bjudna
köpeskillingen till 274,000 kronor, hvarjämte bolaget förklarade sig villigt
att godkänna vissa påyrkade bestämmelser rörande ytterligare
begränsning af bolagets rätt till vattenuppdämning å kronan tillhörig
mark, rätt till utfartsväg öfver försålda områden äfvensom stadgande
i syfte att bolaget skulle taga tillbörlig hänsyn till nuvarande
innehafvare af lägenheter, verk eller andra anläggningar inom försålda
området jämväl efter utgången af nu gällande kontrakt. Härefter bär
bolaget den 24 mars 1908 underskrift och till järnvägsstyrelsen öfverlämnat
ett enligt dessa grunder upprättadt kontrakt. Afskrift af detta
kontrakt torde såsom bilaga få fogas vid detta protokoll.
Järnvägsstyrelsen har därjämte öfverlämnat bestyrkta afskrifter af
två den 26 mars 1908 dagtecknade skrivelser från Floboda vattenfallsoch
industriaktiebolag i likvidation samt Sydsvenska kraftaktiebolaget,
däruti dessa bolag förklarat, att de förut omnämnda af bolagen den 2
november 1907 undertecknade kontrakten angående försäljning till Kungl.
Magt och kronan af vattenfallen vid Floboda och Kasteberg gällde
under förutsättning att Kungl. Maj:t och kronan senast den 1 juni 1908
godkände nyssnämnda den 24 mars 1908 dagtecknade köpekontraktet
angående Laliolmsfallets försäljning till Sydsvenska kraftaktiebolaget
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
23
Innan jag yttrar mig angående järnvägsstyrelsens ifrågavarande
framställningar, tillåter jag mig erinra, att i det statsrådsprotokoll, som
åtföljde propositionen n:r 102 till 1906 års Riksdag angående det förut
nämnda vattenfallskreditivet, lämnades en redogörelse för den elektriska
järnvägsdriftens ståndpunkt i allmänhet, de resultat, som i hufvudsak
vunnits vid de dittills anställda försöken i Sverige, äfvensom en
del andra på frågan om lämpligheten af elektrisk drift i större omfattning
å statens järnvägar inverkande faktorer; och ber jag att få hänvisa
till nämnda redogörelse.
De försök med elektrisk järnvägsdrift, som alltsedan början af år
1905 bedrifvits till en början å linjen Tomteboda—Värtan och sedermera
äfven å linjen Stockholms Central—Järfva, äro nu i hufvudsak
afslutade. Jag har därför beredt mig tillfälle att taga del af de hufvudsakliga
resultat, hvartill försökens ledare, byrådirektören R. Dahlander
kommit, och tillåter jag mig här meddela en sammanfattning häraf.
Den provisoriska kraftstationen vid Tomteboda, som anordnats för
ångturbiner, har endast i ringa grad varit föremål för försöken.
Hvad angår kontaktledningen, så har genom försöken konstaterats
möjligheten att använda så höga spänningar, som för de svenska
statsbanorna af ekonomiska skäl är önskvärd!. Det har också konstaterats,
att man medelst lämpliga skyddsanordningar kan minska faran
för trafikanterna och järnvägsfunktionärerna, så att några betänkligheter
ur denna synpunkt i allmänhet ej hehöfva förefinnas rörande användandet
af högspända kontaktledningar, liksom ej heller för deras införande å
bangårdar. För strömaftagandet bereda dessa höga spänningar inga
svårigheter, utan tvärtom, då den strömstyrka som skall öfverföras genom
strömaftagarna minskas i samma proportion som spänningen växer.
Med tillhjälp af lämpliga isolatorer och i öfrig! omsorgsfullt utarbetade
konstruktionsdetaljer synes man också vid ifrågakommande spänningar
kunna påräkna en hög grad af driftsäkerhet. I afseende på dessa detaljer
bär under försöken samlats en mångsidig och värdefull erfarenhet, icke
minst därigenom att vid försöksanläggningen äfven profvats en del
mindre tillfredsställande anordningar och detaljer, hvilkas olägenheter
blifvit noggrann! studerade och gifvit upphof till förbättrade konstruktioner.
På grund af denna erfarenhet har äfven utarbetats ett särskild!
system af nya synnerligen enkla anordningar för kontaktledningens uppbärande,
hvilket synes fylla högt ställda fordringar och torde vara synnerligen
lämpligt för våra förhållanden, och som särskild! för enkelspår
medgifver en enkel och ändamålsenlig kombination af upphängningsanordningen
för kontaktledningen och matarledningarna. För erhållande
Departe
ments
chefens
yttrande.
24 Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 144.
af något så när konstant dragspänning i och nedhängning af kontakttråden
och för undvikande af de olägenheter och kostnader, som äro
förbundna med hittills vanliga anordningar, användas vid detta system
spännvikter, hvarmed mycket tillfredsställande erfarenheter vunnits. Då
till följd af försökssträekornas natur större hastighet än 60 å 70 km i
timmen ej kunnat erhållas och detta blott under mycket kort tidsmoment,
hafva några iakttagelser rörande strömaftagandet vid mycket stora
hastigheter ej kunnat göras, men sådan kännedom har vunnits i afseende
på de omständigheter, som inverka på strömaftagandet, att på
grund häraf och den kända erfarenheten från andra anläggningar allmänna
slutsatser kunna dragas rörande strömaftagandet vid olika hastigheter
och anordningar.
De undersökningar och mätningar, som utförts rörande skenornas
användande för strömåterledningen, hafva gifvit till resultat, att det
elektriska motståndet i skenledningen är betydligt mindre än man haft
anledning förmoda, beroende på den omständigheten att en stor del af
strömmen tager vägen genom jorden i högre grad ju fuktigare jordmånen
och väderleken äro. De elektriska skenförbindningar, som äro
nödvändiga vid alla med likström drifna bananläggningar, synas vid
användandet af högspänd växelström i allmänhet kunna undvaras. Genom
att förbinda med skenorna alla närbelägna föremål af metall kan möjligheten
af fara till följd af eljest uppstående spänningsdifferenser förebyggas.
Differenser af detta slag mellan aflägsna punkter å skenledningen
kunna dock förorsaka vissa olägenheter och störningar i närbelägna
telefon-och telegrafledningar. Användandet af skenorna för
banströmmens återledning medför likväl så väsentliga fördelar, att de
olägenheter, som därigenom förorsakas, äro i jämförelse därmed obetydliga.
I afseende på banströmmens inverkan på sådana svagströmsledningar
ha ett stort antal lärorika försök blifvit gjorda, och hafva flera
metoder för upphäfvande eller förminskande af sådana störningar blifvit
med större eller mindre framgång profvade. I samband härmed hafva hithörande
frågor underkastats eu ingående teoretisk behandling, medelst
hvilken det är möjligt att i viss mån generalisera de resultat i detta
afseende, som genom försöken vunnits, och därigenom draga vissa slutsatser
äfven rörande de störningar af detta slag, som uppstå vid långa
ledningar för elektrisk järnvägsdrift, och de medel, som måste användas
till förebyggande däraf. På detta område återstår emellertid ännu
mycket att utforska, men så mycket kan dock sägas, att de kostnader,
som kunna komma att erfordras för förebyggande af genom banströmmen
förorsakade störningar i telefon- och telegraftrafiken ej uppgå till
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
sådana värden, att de ekonomiska förutsättningarna för den elektriska
järnvägsdriften därigenom röna väsentligt inflytande.
Beträffande den rullande materielen är det i första rummet motorerna,
som äro af betydelse. Den vid försöken vunna erfarenheten gifver
tydligt vid handen, att växelströmkommutatormotorerna redan nu
kommit till en så hög ståndpunkt, att de i afseende på driftsäkerhet,
verkningsgrad och regleringsförmåga uppfylla alla rimliga anspråk på
en god järn vägsmotor. Kommuteringen vållar numera ej några svårigheter,
ej heller har kommutatorn visat sig förorsaka några höga kostnader
för underhåll och reparation. Sedan den tidpunkt, då de vid
försöken använda motorerna konstruerades, hafva afsevärda framsteg gjorts
i afseende på detaljernas utarbetande och materialets utnyttjande vid
sådana motorer, hvarigenom bland annat vunnits, att vikten kunnat ej
obetydligt reduceras, så att numera vikten af en banmotor för växelström
ej behöfver afsevärdt öfverstiga vikten af en sådan motor för
likström. Såväl den kompenserade seriemotorn som den kompenserade
repulsionsmotorn hafva vid försöken lämnat goda resultat, och synes
intet skäl föreligga att gifva någondera typen ett bestämdt företräde.
De olägenheter, hvarmed dessa kommutatormotorer principiellt äro behäftade,
hafva således genom sinnrika anordningar och konstruktiva förbättringar
blifvit reducerade till så små dimensioner, att de icke på något
vis kunna tillmätas någon afgörande betydelse. Genom försöken har
betydelsen af afkylning af dessa motorer medelst inpressad luft för
höjande af deras arbetsförmåga blifvit tydligt påvisad, och hafva de för
detta ändamål nyttjade anordningar visat sig fungera tillfredsställande.
Rörande detaljan ordningarna för manövrering och reglering af motorerna
samt för strömmens aftagande från kontakttråden och ledning
inom lokomotiv och motorvagnar har en värdefull jämförande erfarenhet
samlats, och hafva de vid försöken använda anordningarna i stort sedt lämnat
goda resultat. Samma sak gäller i afseende på strömmens användande
för uppvärmning, belysning och bromsning af elektriska tåg.
Försöken hafva med mycket obetydliga undantag endast utförts
med ett enda periodtal nämligen 25, och byrådirektören Dahlander har
uttalat den åsikten, att, hvad våra förhållanden beträffar, de fördelar,
som vinnas genom att välja en lägre frekvens än 25, äro mindre än de
därmed förenade olägenheterna. Det förefaller ocksåT som om man flerstädes
i utlandet kommit till den uppfattningen, att 25 vore i stort sedt
det för ifrågavarande ändamål lämpligaste periodtalet.
Genom försöken har man för statens järnvägar vunnit dels en god
öfverblick öfver teknikens ståndpunkt på detta område — järnvägsdrift
Bill. till Riksä. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 112 Höft. 4
26
Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 144.
medelst högspänd växelström — dels en ingående och värdefull jämförande
erfarenhet angående de olika detalj anordningar och system, som
för ändamålet kunna komma ifråga och därigenom möjlighet att vid en
blifvande större anläggning målmedvetet fastställa lämpliga anordningar.
Dessutom hafva säkra hållpunkter vunnits för beräkning af kostnaden för
såväl anläggning som drift af elektriska järnvägar med växelström.
Byrådirektören Dahlander anser sig utan tvekan kunna påstå, att problemet
om elektrisk drift å statens järnvägar till följd af elektroteknikens
framsteg under de senaste åren nu är tekniskt löst. Ehuru detaljförbättringar
naturligen alltjämt komma att göras, anser han knappast
tänkbart, att något enklare, bättre och billigare system än det vid
försöken använda systemet med enfas växelström inom den närmaste
framtiden skall kunna komma att framträda. Intet skäl synes honom
därför förelinnas att på denna grund uppskjuta införandet af elektrisk
drift å statsbanorna. De oförutsedda svårigheter, som kunna komma
att möta, anser Dahlander kunna öfvervinnas utan synnerligt stora
kostnader.
Till de åsikter, Dahlander sålunda uttalat, har en nämnd, bestående
af inspektören öfver elektriska anläggningar E. C. Ericson, representerande
kommerskollegium, filosofie doktorn H. Pleijel, representerande
telegrafstyrelsen, byrådirektören och chefen för järnvägsstyrelsens telegrafbyrå
E. I. Billing samt professorn i teoretisk elektroteknik vid tekniska
högskolan K. A. Lindström, uttalat sin fulla anslutning.
Beträffande den ekonomiska sidan af saken torde denna fråga, hvilken
icke direkt utgjort föremål för nyssnämnda försök, ännu icke vara tillräckligt
utredd, jag har emellertid tagit del af ett utaf byrådirektören
Dahlander hållet föredrag vid årsmötet med Svenska teknologföreningens
andra sektion 1907, däri Dahlander framlagt resultaten af de beräkningar
i ifrågavarande afseende, som under hans ledning verkställts inom
järnvägsstyrelsen. Dessa beräkningar hafva omfattat alla statsbanelinjer
söder om Bollnäs med undantag af linjerna Laxå—Charlottenberg, Örebro—
Svartå och Göteborg—Strömstad. Alternativa beräkningar hafva gjorts
dels med hänsyn till trafiken år 1905 och dels med en 60 % större trafik,
som efter den progression, hvarmed trafiken på senaste åren växt,
beräknas vara uppnådd senast år 1920. Byrådirektören Dahlander,
som säger sig hafva räknat synnerligen försiktigt, har funnit att, därest
elektrisk drift varit införd på ifrågavarande statsbanelinjer under år
1905, man med säkerhet kunnat vänta en besparing af 452,440 kronor.
Med en 60 % större trafik — som bekant ställer sig den elektriska driften
ekonomiskt gynnsammare ju starkare trafiken är — skulle man en
-
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
ligt Dahlander kunna räkna med en årlig besparing af 1,477,000 kronor
för år. Utom dessa rena besparingar tillkomma genom införande af
elektrisk drift åtskilliga andra fördelar, bland hvilka särskildt äro att
nämna den betydande nationalekonomiska vinsten och förmånen att
kunna erbjuda persontrafiken större antal tåg, något som å sin sida
torde medföra ökad resandefrekvens.
Byrådirektör Dahlanders beräkningar hafva visserligen varit föremål
för kritik, men de torde väl dock få anses peka hän åt rätt håll.
Såsom af den förut lämnade redogörelsen framgår, har staten redan
i mellersta och södra delarna af Sverige så stor vattenkraft, att densamma
med någon komplettering efter nuvarande trafikförhållanden kan
anses tillräcklig för drift af västra stambanan och de söder om densamma
befintliga statsbanelinjerna. Det torde dock dröja ännu någon tid, innan
dessa järnvägslinjer komma att anordnas för elektrisk drift, och det synes
därför vara förenligt med klok förtänksamhet att söka så snart ske kan
förvärfva de kraftkällor, som blifva erforderliga för drifvande af en betydligt
stegrad trafik. Detta är så mycket angelägnare, som de vattenfall,
hvilka lämpa sig för elektrisk drift, i södra delarna af landet icke
äro synnerligen många.
De i Lagan befintliga vattenfallen äro emellertid med hänsyn till
sitt läge samt på grund af åtskilliga andra förhållanden väl lämpade
för ifrågavarande ändamål. Af dessa vattenfall är staten ägare dels till
fallet vid Laholm, beläget å Laholms kungsladugårds ägor, dels till andelar
i Hjulsnäsfallet, dels ock till Karseforsen, som inköpts den 30
januari 1907. Därjämte har såsom nämndt det i Lagans biflod Bolmån
belägna Skeenfallet den 16 sistlidne mars förvärfvats för statens räkning.
Fråga föreligger nu dels att försälja det staten tillhöriga Laholmsfallet
dels ock att inköpa åtskilliga längre upp i Lagan belägna fall vid
Hjulsnäs, Floboda samt Tofhult och Traheryd äfvensom Kastebergsfallet;
och närmast tillåter jag mig nu underställa Eders Kungl. Maj:ts
pröfning frågan om försäljning af Laholmsfallet.
Uti underdånigt betänkande den 6 juli 1901 uttalade vattenfallskommittén,
att detta fall hade sådant läge och energiförråd, att det
lämpligen kunde användas för elektrisk drift af någon del af statens
västkustbana. Det är därför gifvet, att man ställer sig i någon mån
tveksam, huruvida en försäljning af fallet öfver hufvud bör ifrågakomma.
Emellertid gäller det härvidlag att väga fördelar och nackdelar mot
hvarandra. Först och främst är att märka, att fallets läge af militära
skäl måste anses ogynnsamt såsom kraftkälla för järnvägsdrift. Kär
28
Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 144.
chefen för generalstaben yttrade sig angående det föreslagna inköpet
af den ofvanför Laholmsfallet belägna Karseforsen, uttalade han sina
betänkligheter mot anläggande af en kraftstation därstädes på grund af
det exponerade läget. Beträffande Laholmsfallet, som ej kan utbyggas
gemensamt med Karseforsen, måste gifvetvis den af generalstabschefen
framhållna synpunkten framträda med än större styrka. Laholmsfallet
är vidare jämförelsevis dyrt att bebygga, och ledningarna från detta
fall öfver till södra stambanan ställa sig också dyrbara.
Nu är, såsom förut nämnts, staten satt i tillfälle att förvärfva det
längre upp i Lagan och sålunda ur militär synpunkt väsentligt bättre
belägna vattenfallet vid Floboda, men endast under den förutsättning
att staten samtidigt försäljer Laholmsfallet.
För Laholmsfallet skulle staten erhålla en köpeskilling af 250,000
kronor enligt järnvägsstyrelsens ursprungliga framställning, hvilket
belopp emellertid sedermera ökats till 274,000 kronor.
För Floboda vattenfall skulle staten erlägga till Floboda vattenfalls-
och industriaktiebolag 265,000 kronor samt till I. Persson 7,000
kronor eller sålunda sammanlagdt 272,000 kronor.
I sin framställning har järnvägsstyrelsen beräknat fallhöjden vid
Floboda till omkring 5.5 meter och vid Laholm till i genomsnitt 5
meter. Vid jämförelse med priset per fallmeter skulle sålunda köpeskillingen
enligt styrelsen blifva ungefär densamma för de båda fallen
eller omkring 50,000 kronor per fallmeter.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har emellertid mycket riktigt
anmärkt, att en dylik jämförelse har skäl för sig endast under den
förutsättning, att de jämförda fallen hafva samma vattenmängd, och
åberopar styrelsen, att lågvattenmängden vid Laholm skulle vara 40 in3
i sekunden men vid Floboda allenast 18.3 sm3. Förstnämnda siffra har
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hämtat ur ett af professor Richert år
1901 afgifvet, järnvägsstyrelsens nu ifrågavarande framställning i annat
syfte bilagdt utlåtande.
Sedan berörda utlåtande, hvilket grundats allenast på en okulärbesiktning
af Laholmsfallet, afgifvits, hafva emellertid på föranstaltande
af vattenfallskommittén verkställts på ingående mätningar grundade
vattenmängdsberäkningar såväl vid Laholmsfallet som i närheten åt
Flobodafallet.
Enligt dessa skulle lågvattenmängden utgöra
vid Laholm
vid Floboda
. 29 å 30 sm3
26 sm3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
29
Den industriella medelvattenmängden skulle utgöra
vid Laholm ..................................................... 43 sm3
vid Floboda...................................................... 37 å 40 sm3
Sedan dessa mätningar fullbordats, har vidare aktiebolaget vattenbyggnadsbyrån
för Sydsvenska kraftaktiebolaget år 1905 verkställt förnyad
utredning beträffande den lågvattenmängd, som skulle kunna läggas
till grund för beräkning af den effekt, som mot bindande garanti skulle
kunna distribueras i de skånska och halländska städerna. Denna lågvattenmängd
skulle enligt vattenbyggnadsbyråns utredning uppgå
vid Laholm....................................................... till 21 sm3
vid Floboda ...................................................... » 18.3 sm3
Alla dessa beräkningar visa följaktligen en obetydlig skillnad i
vattenmängd vid de båda fallen af omkring 3 sm3. Då vid Laholm en
ej obetydlig vattenmängd torde komma att reserveras för laxens uppoch
nedgång — något som ej torde vara behöfligt vid Floboda —
lärer den för kraftuttagning tillgängliga vattenmängden icke blifva
nämnvärdt större vid det förra än vid det senare fallet.
De faktorer, som förutom vattenmängden vid bedömandet af ett
vattenfalls värde spela den viktigaste rollen, äro fallhöjden och regleringsmöjligheten.
Hvad nu angår fallhöjden vid Laholmsfallet, som på grund af hafsytans
växlande höjd är varierande, beräknades denna af Richert år
1901 till i genomsnitt allenast 4.5 meter. Vattenfallskommittén uppger
en fallhöjd af 6 meter, under det vattenbyggnadsbyrån i sin utredning
af år 1905 upptager fallhöjden till 5.4 meter. Järnvägsstyrelsen räknar
såsom nämndt i sin skrifvelse med en fallhöjd af i genomsnitt 5 meter.
Det synes mig emellertid vara försiktigast att vid kalkyleringen antaga
den af vattenbyggnadsbyrån år 1905 funna höjden, afjämnad till 5.5
meter.
Beträffande fallhöjden vid Floboda uppgafs denna i vattenbyggnadsbyråns
utredning af år 1905 till 5.6 meter samt i ett af samma byrå
den 7 september 1907 afgifvet, utaf järnvägsstyrelsen åberopadt utlåtande
till 6.1 meter vid östra stranden och 6 meter vid den västra.
De olika uppgifterna torde hänföra sig till skilda förslag till kraftens
uttagande. Antager man, såsom i järnvägsstyrelsens framställning
skett, en fallhöjd af 5.5 meter, synes man kunna vid kalkyleringen befinna
sig på den säkra sidan.
30
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o IM.
Man skulle sålunda hafva att räkna med lika stor fallhöjd vid Flobodafallet
och Laholmsfallet, men möjligen med något större vattenmängd
vid det senare än vid det förra. Köpeskillingarna skulle åter
kunna anses ungefär lika stora 272,000 kronor för Flobodafallet och
274,000 kronor för Laholmsfallet.
Då det emellertid gäller att bedöma saken ur affärssynpunkt för
staten, bör man gifvetvis icke såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
stanna vid jämförelse af fallhöjd och vattenmängd.
Fallhöjden spelar, såsom förut antydts, sin stora roll i fråga om ett
vattenfalls värde. Ett högre fall är sålunda i regel billigare att bebygga
än ett lägre, ty dels fördelas kostnaden för dammanläggning på större
antal hästkrafter, dels erhålla turbiner och generatorer större rotationshastighet
och i följd däraf mindre dimensioner.
Men af större vikt är möjligheten till reglering af vattenaftappningen.
Detta gäller särskilt vid en kraftanläggning för elektrisk järnvägsdrift,
där strömförbrukningen är så växlande, beroende på antalet tåg under
dygnets olika timmar. Efter låg beräkning torde maximiförbrukningen
uppgå till dubbla medelförbrukningen. På grund häraf är det tydligtvis
synnerligen fördelaktigt, att såväl ofvanför som nedanför en sådan
kraftanläggning förfoga öfver bassänger af tillräckliga dimensioner för
att kunna utjämna de nödiga variationerna i vattenförbrukningen.
Ett vattenfall om 5,000 hästkrafter kan, om dylika bassänger stå
till förfogande, monteras för 10,000 hästkrafter och fullständigt utnyttjas.
I motsatt fall kunna endast 5,000 hästkrafter installeras, och halfva
vattenmängden bortrinner obegagnad. Monteras fallet för 10,000 hästkrafter,
blir därjämte monteringskostnaden per hästkraft lägre, än om
endast 5,000 hästkrafter kunna uttagas. Ett vattenfall med utjämningsbassänger
är följaktligen för elektrisk järnvägsdrift och jämväl för de
flesta industriella ändamål värdt betydligt mer än ett lika beskaffadt fall
utan sådana bassänger.
Vid Laholmsfallet äro dessa regleringsförhållanden föga gynnsamma.
Nedanför fallet finnes visserligen en bassäng af obegränsad storlek, hafvet.
Däremot är uppdämning på grund af närheten till Karseforsen möjlig
endast i helt ringa omfattning. I det uppgjorda förslagskontraktet har
dessutom köparen förbundit sig att dämma endast i den mån utnyttjandet
af Karseforsen därigenom icke lider intrång och högst till ett visst
angifvet maximum, hvaremot köparen tillförbundit sig att åtnöjas med
den aftappning af vattnet i Lagaån, som kronans anläggningar vid Karseforsen
betinga — en för kronan synnerligen förmånlig uppgörelse.
31
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
Å andra sidan tillåter jag mig påpeka, att, därest Eders Kungl.
Maj:t och Riksdagen skulle lämna sitt medgifvande till Laholmsfallets
försäljning, jag har för af sikt tillstyrka, att, förutom Flobodafatlet, jämväl
fallen vid Hjulsnäs samt vid Tofhult och Traheryd inköpas för statens
räkning.
Flobodafallet skidle då bebyggas tillsammans med Idjulsnäsfallet.
Härigenom erhålles en samlad fallhöjd af åtminstone 9 meter. Förvärfvas
tillika Tofhults- och Traherydsfallen, kommer anläggningen att
ligga mellan två bassänger af den storlek, att, enligt hvad uppgifves,
den effekt, för hvilken fallet kan utbyggas, är 50 % större än medeleffekten
efter sjöreglering. Anläggningen har dessutom sådant läge i
förhållande till, å ena sidan, Karseforsen och Skeenfallet samt, å andra
sidan, södra stambanan, att densamma med fördel kan elektriskt sammankopplas
med de blifvande kraftstationerna vid sistnämnda båda fall,
och effekten sålunda än ytterligare ökas.
Köpeskillingen för Hjulsnäsf atlet enligt de i järnvägsstyrelsens skrifvelse
den 16 januari 1908 omförmälda fem kontrakt skulle belöpa sig
till sammanlagdt 175,392 kronor 75 öre, däraf 125,000 kronor till det
i skrifvelsen omförmälda konsortium, 8,000 kronor till Thimsfors aktiebolag,
9,892 kronor 75 öre till Anders Jeppsson och hans hustru, 3,500
kronor till Karl Isak Månsson in. fl. samt 29,000 kronor till F. Karlström.
Emellertid har landtmäteristyrelsen uti sitt i ärendet afgifna utlåtande
kommit till det resultat, att för ett betryggande förvärf af vattenrätt
i fallen icke erfordras att antaga kontrakten med Thimsfors aktiebolag,
med Anders Jeppson och hans hustru samt med Karl Isak Månsson
m. fl. Då de af landtmäteristyrelsen härför anförda skäl icke synas
mig kunna gendrifvas, anser icke heller jag, att dessa förslagskontrakt
böra godkännas.
Beträffande köpekontraktet med Karlström har järnvägsstyrelsen erinrat,
att ägaren af 1Us mantal Hjulsnäs vid häradssyn 1899 rörande
dammanläggning vid Floboda medgifvit erforderlig uppdämning å hemmanet
till viss gräns, och att staten blefve innehafvare af denna dämningsrätt,
därest det föreslagna inköpet af Floboda vattenfall blefve antaget.
Järnvägsstyrelsen har i anledning häraf och då det af Karlström
begärda pris synts oskäligt högt, ansett det kunna ifrågasättas att ej
antaga kontraktet med Karlström. Enligt hvad landtmäteristyrelsen
med ledning af kartor och handlingar utrönt, skulle staten, äfven sedan
Floboda vattenfall och därmed sagda dämningsrätt inom hd8 mantal
Hjulsnäs förvärfvats, komma att sakna uppdämningsrätt inom samma
hemmanslott på en strandlängd af omkring 35 meter. Häradsrättens
32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
é
ofvanberörda utslag afsåg nämligen, enligt livad landtmäteristyrelsen meddelar,
icke uppdämningsrätt längre uppåt Lagaån än midt för gränsen
å västra stranden emellan Kärringelida ägor, å ena sidan, samt Ockersliults
och Fägershults ägor, å andra. Norra gränsen för Ws mantal
Hjulsnäs löper emellertid ned till ån å östra stranden ungefär 35 meter
längre i norr. Därest kontraktet med Karlström ej vinner nådigt godkännande,
men öfriga kontrakt angående förvärf af vattenrätt antagas,
varder denna jämförelsevis korta strandsträcka den enda på åns
båda sidor vid Hjulsnäs och Floboda vattenfall, där staten ej blefve ägare
af vatten eller uppdämningsrätt. Det synes dock lämpligast att nu afböja
Karlströms anbud, då med all säkerhet en för staten väsentligen
fördelaktigare uppgörelse torde kunna träffas i sammanhang med det
rättsliga afgörande! af frågan om fallets bebyggande.
Köpeskillingen för Hjulsnäsfallet skulle sålunda nu belöpa sig till
125.000 kronor. För Flobodafallet skulle staten, såsom förut nämnts,
betala 272,000 kronor, eller sålunda för de båda fallen sammanlagd!
397.000 kronor. Sammanlagda fallhöjden beräknas, såsom förut angifva,
till minst 9 meter. Häraf anses dock 1,15 meter redan tillhöra staten
såsom ägare till kronoegendomarna Öckershult och Fägerhult. För
7,85 meter (minimum) fallhöjd skulle sålunda erläggas 397,000 kronor,
motsvarande ett pris af omkring 50,000 kronor för fallmeter eller detsamma,
som staten skulle erhålla för Laholmsfallet.
Valet synes härvidlag icke vara svårt. I utbyte mot ett ogynnsamt
beläget fall med små variationsmöjligheter och dyra anläggningskostnader
skulle staten till samma pris per fallmeter erhålla ett i alla dessa
hänseenden bättre fall, hvilket beträffande vattenmängd vore endast
obetydligt underlägset det förra.
Till ytterligare bedömande af skäligheten i det erbjudna priset för
Laholmsfallet ber jag få erinra, att staten för Karseforsen, där vattenmängden
är densamma som vid Laholm, betalt 1,285,200 kronor. Då
fallhöjden vid Karseforsen är 25 meter, utgjorde således priset per fallmeter
51,400 kronor. Karseforsen är ett högt fall, billigt att bebygga
och möjligt att reglera, medan Laholmsfallet, såsom förut nämnts, är
ett lågt fall, dyrt att bebygga och svårt att reglera. Under sådana förhållanden
måste det erbjudna priset för Laholmsfallet anses högt i jämförelse
med det för Karseforsen betalda, och till inköp af denna senare
hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnat sitt förord.
Under förutsättning af bifall till den ifrågasatta försäljningen af
Laholmsfallet är det, såsom jag förut tillåtit mig nämna, min afsikt att
33
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärder för förvärfvande jämväl
af fallen vid Tofhult och Traheryd. Köpeskillingen enligt de i järnvägsstyrelsens
framställning omförmälda kontrakt belöper sig till 186,000
kronor. På grund af en erinran i landtmäteristyrelsens utlåtande i ärendet
har det emellertid ansetts angeläget att förvärfva ytterligare ett
mindre jordområde, och har anbud om försäljning af detta område för
ett belopp af 800 kronor genom järnvägsstyrelsens försorg införskaffats.
Fallhöjden är 4,7 meter och lågvattenmängden densamma som vid Hjulsnäs—Floboda
eller 18,3 sink Priset per fallmeter skulle sålunda blifva
omkring 40,000 kronor. Med hänsyn till den ringa fallhöjden och den
dyra anläggningskostnaden ställer sig detta fall dock dyrare än Hjulsnäs—Flobodafallen
och torde närmast kunna jämföras med Laholmsfallet.
Fallsträckan Traheryd—Tofhult måste dessutom bebyggas och drifvas
för konstant effekt. Emellertid är det af vikt för staten att förfoga
äfven öfver denna fallsträcka för att kunna anordna Hjulsnäs—Floboda
för varierande effekt. Af denna anledning är det som jag, såsom nämnts,
har för afsikt att i sinom tid tillstyrka det nu omhandlade förvärfvet.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har icke heller haft något att erinra
mot föreslagna inköpet af Tofhult—Traherydfallen.
Vidare ber jag få nämna, att jag på de af järnvägsstyrelsen anförda
skäl ämnar tillstyrka inköp af det lilla Kastebergsfallet, under
förutsättning att försäljningen af Laholmsfallet kommer till stånd.
Jag tillåter mig här meddela en på min begäran i järnvägsstyrelsen
gjord sammanställning, utvisande de olika lallens fallhöjd, vattenmängd
och effekt, resp. köpeskillingar samt byggnadskostnader m. in.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 112 Hägt.
5
34 Kim tgl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 144.
Fallets namn.
Fallhöjd i
meter.
Lågvatten- mängd i
sm3.
Minsta
vatten- mängd
efter sjö- reglering i
sm3.
Turbin-
hästkrafter
efter
sjöreglering.
Köpe-
skilling.
Kr.
Hjulsnäs................................................
4.50, däraf
1.15 statens
3.35 enskildes
18.3
(efter upp- förande af
dammbyggnad
vid Skeen)
42.6
1,840, däraf
460 statens
1,380 enskildes
125,000
Floboda ................................................
5.5
18.3 (d:o)
42.6
2,350
272,000
Hjulsnäs—Floboda sammanbyggda ............
9 ä 10, däraf
1.15 statens
7.85 enskildes
(minst)
18.3
42.6
4,000, däraf
460 statens
3,540 enskildes
397,000
Tof bult—Traheryd .................................
4.7
18.3
42.6
2,000
186,800
Kasteberg .....................
0.7 å 1.2
21.0
47.0
—
50,000
Laholm.................................................
5.5
21.0
47.0
2,350
274,000
Köpeskillingarna för de till inköp nu föreslagna fallen uppgå till
följande belopp:
för Hjulsnäs—Floboda ............................................................... kr. 397,000:___
» Tof hult—Traheryd ............................................................... » 186’800: —
» Kastebergsfallet.................................................................... » 50,000: —
Af vattenfallskreditivet återstå,
såsom förut nämnts.................................................................. kr. 402,800: —
Hos Riksdagen torde böra utverkas bemyndigande att
använda köpeskillingen för Laholmsfallet .................. * 274,000: —
till förvärfvande af nya fall och i samband därmed stående
utredningar, hvadan............................................... kr. 676,800: —
skulle till sådant ändamål erhållas disponibla.
Det belopp, som sålunda skulle blifva tillgängligt, skulle följaktligen
vara tillräckligt för likviderande af nyssnämnda inköp, hvarjämte ett
rätt afsevärdt belopp skulle kunna användas för fortsatta utredningar.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
dels medgifva,
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 144.
35
Köpeskilling
i runda tal
Beräknas
utbyggas
Beräknad
byggnads-
kostnad,
Beräknad
ärlig kostnad
pr utbyggd
turbin- bästkraft,
excl. köpesk.
Er.
Beräknad
årlig kostnad
pr utbyggd
turbin- hästkraft,
incl. köpesk.
Er.
pr
turbin-
hästkraft.
Er.
pr
fallmoter
Er.
för
turbin-
kästkr.
inel. sjö- reglerings- kostnad.
Er.
Anmärkningar.
90
37,000
1,840
570,000
37.00
42.oo
Konstant aftappning, kan användas för
järnvägsdrift tillsammans mcdKarse- forsen och Skeen.
116
112
50,000
50,000
2,350
5,500
?
1,100,000
9
21.80
9
25.oo
Utbyggcs lämpligen tillsammans med
Hjulsnäsfallet.
Gynnsamt för järnvägsdrift, om äfven
Tofhult—Traheryd förvärfvas, då
bassängor erhållas på båda sidor
om anläggningen.
93
40,000
2,000
770,000
40. oo
45.00
Konstant aftappning.
—
c:a 50,000
—
sannolikt c:a
—
—
Värdefullt i och för Karseforsens ra- tionella utbyggande.
116
50,000
300 kr. pr häst- kraft vid kon- stant aftappn.
sannolikt
minst 38.0 0
Af vattenmängden efter sjöreglering
torde sannolikt c:a 5 sm3 kräfvas
för fiskets bevarande.
att Kungl. Maj:t må mot en köpeskilling af 274,000 kronor och på
de villkor i öfrigt, som innefattas i det förut omförmälda, af Sydsvenska
kraftaktiebolaget den 24 mars 1908 undertecknade kontrakt, försälja det
staten såsom ägare till Laholms kungsladugård tillhöriga vattenfallet i
Lagan jämte de i kontraktet angifna jordområden; samt
att omförmälda köpeskilling, 274,000 kronor, må användas till inköp
af andra vattenfall för statens räkning och i samband därmed stående
utredningar;
dels ock besluta, att den afkastning, sålunda inköpta vattenfall
kunna komma att lämna under tiden, intill dess de varda för det med
inköpet afsedda ändamålet använda eller annorledes förordnas, skall inlevereras
till statskontoret för att redovisas under titel extra uppbörd.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna
bifall; och skulle proposition i ämnet af den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Solve Berger.
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
Afskrift.
Köpekontrakt.
Sydsvenska Kraftaktiebolaget erbjuder sig härmed att af Kungl.
Maj:t och kronan köpa vattenfallet i Lagan vid Laholms kungsladugård
på följande villkor:
§ I
I
köpet ingår:
dels de invid Lagan belägna områden, som, å ett kontraktet vidfogadt
och med bolagets påskrift om, att det åberopas i kontrakt den
2 november 1907 försedt utdrag af den af förste landtmätaren Jonas
Ahnfeldt öfver Kungsladugården år 1898 upprättad karta, äro betecknade
med röd färg, och hvilka enligt af v. kommissionslandtmätaren
Eskil Jansson verkställd uträkning innehålla en areal af tillhopa 175,640
kvadratmeter;
dels grund och vatten i Lagan utanför de försålda områdena;
dels ock, i den mån tillstånd därtill i laga ordning erhålles, rätt till
erforderlig ränsning i Lagan å kronans grund samt rätt till uppdämning
å kronans mark för utnyttjande af den försålda vattenkraften, i
den mån därigenom utnyttjandet af Karseforsen enligt Aktiebolaget
Vattenbyggnadsbyråns förslag af den 1 september 1906 icke lider intrång,
dock högst till höjden + 19,20 å den vattenståndsskala för Lagan
vid Laholm, som emu ämnes i kungl. vattenfallskommitténs betänkande
den 17 mars 1903 och med skyldighet för bolaget att gälda ersättning
för skada, som genom uppdämningen förorsakas vägar eller byggnader
å kronans områden;
dels de kronan tillhöriga åbyggnader, som nu finnas å de försålda
områdena;
dels rätt att genom kanal öfver det inköpta området bortleda vattnet
för såvidt tillstånd härtill i laga ordning erhålles.
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
§ 2-
Tillträdet sker den 1 juli 1908, dock är grosshandlaren O. E. Hallberg,
som genom den 8 november 1905 npprättadt kontrakt arrenderar
ifrågavarande vattenfall och områden samt dessutom en del andra härintill
belägna områden, berättigad att vid arrendet utan inskränkning
och på oförändrade villkor förblifva under den återstående arrendetiden.
Af den enligt nämnda arrendekontrakt kronan tillkommande årliga afgiften
5,530 kronor äger Sydsvenska Kraftaktiebolaget från tillträdesdagen
under arrendetiden uppbära 5,000 kronor för år räknadt.
§ 3.
1 köpet ingår icke rätten till fiske i Lagan utanför de försålda områdena,
hvilken rätt fortfarande tillkommer kronan, dock skall kronan
utan särskild ersättning, utöfver den, som är i köpeskillingen inberäknad,
finna sig i den värdeminskning, som genom fallets utbyggande enligt i
laga ordning fastställd plan kan vederfaras det kronan tillhöriga, genom
kontrakt af den 29 juli 1904 till handlanden Philip Holmström utarrenderade
fiske vid Laholms kungsladugård. Bolaget vare dock skyldigt
underkasta sig de bestämmelser, som i laga ordning kunna komma
att fastställas till skyddande af vandringsfisks upp- och nedgång förbi
de blifvande kraftanläggningarne.
§ 4.
Köparen tillförbinder sig att åtnöjas med den aftappning af vattnet
i Lagaån, som kronans anläggning vid Karsefors betingar, dock att det
åligger kronan att meddela köparen de normer, som för aftappningen
skola vara gällande.
Önskar kronan afvika från de normer kronan sålunda för aftappningen
bestämt, skall tillsägelse därom lämnas köparen senast ett hälft
år innan förändring vidtages. Vid aftappningen bör kronan taga hänsyn
till köparens önskemål, i den män det kan ske utan olägenhet för
kronans egna intressen.
8 5
ö.
Bolaget medgifver å lämpliga ställen obehindradt tillträde till Lagaån
öfver de försålda områdena för fiskets utnyttjande och för vattenhämt
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
39
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
ning enligt närmare bestämmelser, som, därest så påfordras, meddelas af
Konungens befallningshafvande. Likaså förbinder sig bolaget att öfver
den del af det genom detta kontrakt försålda området, som ligger söder
om Lagaån och öster om järnvägen, medgifva rätt att anlägga och använda
lämplig utfartsväg för de öster därom belägna kronan tillhöriga
områden, där sådan väg med minsta olägenhet för bolaget lämpligen
kan anläggas.
§ 6-
Vattenverksanläggning och arbeten för det genom detta kontrakt
försålda fallets utnyttjande få ej utföras så, att därigenom skada förorsakas
den Lagan straxt ofvanför fallet korsande järnvägen med hvad
därtill hörer, och är köparen skyldig att i sådant afseende underkasta
sig de bestämmelser, som kunna komma att meddelas af kungl. järnvägsstyrelsen.
Uppstår genom bolagets anläggningar skada å området korsande
landsväg med därtill hörande broar, är bolaget skyldigt att vidkännas
den kostnad, som genom landsvägens resp. broarnes iståndsättande eller
ombyggnad uppstår.
§ 7.
Skulle de i köpet ingående byggnaderna före tillträdesdagen genom
eldsolycka skadas eller förstöras, äger Kronan uppbära brandskadeersättning,
hvilken afdrages å köpeskillingen.
§ 8-
Alla utskylder, onera och besvär, som belöpa å de försålda fastigheterna
för tiden efter tillträdesdagen, utgöras af köparen.
Bolaget medgifves rätt för all framtid ej mindre att utan annan
ersättning än den som kan komma att i laga ordning åligga honom,
begagna tid efter annan å kungsladugården befintliga utfartsvägar än
äfven att å kungsladugården utan särskild afgift till kronan enligt anvisning
af Konungens befallningshafvande utföra och underhålla sådana
för framledande af elektrisk energi afsedda ledningar och erforderliga
stolpar eller andra anordningar för ledningarnes fästande, som bevisligen
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144. 39
äro för bolagets verksamhet nödvändiga, dock att skada, som därvid
göres, skall särskild! ersättas.
§ 10.
En hvar, som vid tiden för detta köp erhåller kraft från ifrågavarande
vattenfall, skall äga rätt att utan afbrott i kraftleveransen och
enligt bolagets gällande taxa från bolaget erhålla motsvarande kraftbelopp.
§ 11.
Samtliga enligt detta kontrakt af kronan gjorda upplåtelser gnälla
under förbehåll af enskild rätt.
§ 12.
Bolaget förbinder sig att i förhållande till nuvarande innehafvare
al lagenheter, verk eller andra anläggningar inom det försålda området
jämväl efter utgången af nu gällande kontrakt, fastän de icke äga några
agligen . grundade rättigheter, handla med tillbörlig hänsyn äfvensom
mot skäliga afgifter medgifva dem fortfarande nyttjanderätt,’i den män
sådant kan ske utan skada eller hinder för bolaget; och förbinder siobolaget
att, därest uppgörelse icke kan träffas med vederbörande i förevarande
hänseende, underkasta sig afgörande af en skiljenämnd, bestående
af fem personer, af hvilka bolaget utsett två, Laholms stads magistrat
en, vederbörande lägenhetsinnehafvare en samt domaren i orten
den femte.
Skulle sådan skiljenämnd påkallas af flere innehafvare af lägenheter,
verk eller anläggningar, men dessa icke kunna enas rörande utseende
af skiljeman, skall chefen för domänstyrelsen utse denne; och
skall i öfiigt beträffande denna skiljenämnd tillämpas bestämmelserna i
gällande lag om skiljenämnd.
§ 13.
Därest kionan skulle afhända sig sådan mark, tillhörig kungsladugården,
som beröres af köparen medgifven rätt till uppdämning, utförandet
och underhållandet af för framledande af elektrisk energi afsedda
i-ri??!1- eUei’ begaguandet af utfarts vägar, skall kronan därvid göra
förbehåll om beståendet af sådan köparen medgifven rätt, samt att denna
rätt må genom inteckning i det försålda skyddas.
40
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
§ 14-
Köpeskillingen utgör våhundrasjuttiofyratusen (274,000) kronor och
erlägges kontant å tillträdesdagen.
§ 15-
Det åligger kronan att på egen bekostnad vidtaga sådana åtgärder,
att köparen må kunna erhålla lagfart å det försålda, dock skall
bolaget betala alla lagfartskostnader.
§ 16
Detta köpekontrakt upphör att vara för bolaget bindande, därest
icke statsmakterna senast den 1 juni 1908 antagit detsamma.
Halmstad den 24 mars 1908.
För Sydsvenska Kraftaktiebolaget
AUG. SCHMITZ.
Mats Hedlund.
Bevittnas
Georg Bissmark.
Rådman, Halmstad.
Emil Jönsson.
Halmstad.
Bestyrkes å tjänstens vägnar:
Karl Rosborg.
Stockholm, K. L. Beckmana Boktryckeri, 1908.
opaginerad Kontrollera mot PDF
SITUATIONSPLAN ÖFVER VATTENFALL I LAGAN OCH BOLMÅN
FÖR DRIFT AF STATENS JÄRNVÄGAR.
SKALA /: 800000.
VARBERG
FALKENBERG
Ifjulsru ''is)/yFfob0äa,
-- TFfiJmydyToOtrdt:^
ELM HULT
Xarxcfbrs
HÖGANAS
HESSLEHOLM
HELSINGBORG''
LANDSKRONA
ESL.0F
LUND
SEN. STAB. LIIANST.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1908:203 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition ang. försäljning af ett staten tillhörigt vattenfall i Lagan vid Laholm m. m. s. 1 i texten
- SU 1908:168 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning af ett staten tillhörigt vattenfall i Lagan vid Laholm m. m. s. 1 i texten