Sök i Ratio Lex

Angående försäljning af ett staten tillhörigt vattenfall i Lagan vid Laholm m. m

1908-04-09 · 41 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 39 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:144, Angående försäljning af ett staten tillhörigt vattenfall i Lagan vid Laholm m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.

1

N:o 144.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

försäljning af ett staten tillhörigt vattenfall i Lagan vid

Laholm m. m.; gifven Stockholms slott den 9 april 1908.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

dels medgifva,

att Kungl. Maj:t må mot en köpeskilling af 274,000 kronor och på

de villkor i öfrigt, som innefattas i ett vid statsrådsprotokollet i afskrift

fogadt, af Sydsvenska kraftaktiebolaget den 24 mars 1908 undertecknadt

kontrakt, försälja det staten såsom ägare till Laholms kungsladugård tillhöriga

vattenfallet i Lagan jämte de i kontraktet angifna jordområden;

samt

att omförmälda köpeskilling, 274,000 kronor, må användas till inköp

af andra vattenfall för statens räkning och i samband därmed stående

utredningar;

dels ock besluta, att den afkastning sålunda inköpta vattenfall kunna

komma att lämna under tiden, intill dess de varda för det med inköpet

afsedda ändamålet använda eller annorledes förordnas, skall inlevereras

till statskontoret för att redovisas under titel extra uppbörd.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

]

Bih. till RUcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 112 Häft. (N-.o 144.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.

1906 års vatten

fallskre dativ.

Redan inköpta

vattenfall.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9

april 1908.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve LIamilton,

grefve Ehrensvård

Malm.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

Uppå därom af Kungl. Maj:t gjord framställning har 1906 ars Riksdag

anvisat ett belopp af intill 5 miljoner kronor till inköp åt sådana,

helt eller delvis, i enskild ägo befintliga vattenfall, som inom den närmaste

framtiden ansåges komma att för drift af statens järnvägar erfordras,

och hvilkas inköp icke utan men för staten ansåges kunna

uppskjutas.

Kungl. Magt har därefter på särskilda framställningar af järnvägsstyrelsen

inköpt följande vattenfall till nedan angifna belopp, nämligen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 144.

enligt beslut den 12 december 1906 och den 22

februari 1907 de i Motala ström mellan Roxen och

Norrbysjön belägna vattenfallen för tillhopa.................. kr. 2,352,000: —

enligt beslut den 30 januari 1907 Karseforsen i

Lagan för................................................................................. » 1,285,200: —

enligt beslut den 22 mars 1907 Hammarby vattenfall

i Järleån, inom Nora och Linde socknar nedanför

Norasjön, för ................................................................... » 600,000: —

samt enligt beslut den 16 mars 1908 Skeens

vattenfall i Bolmån för ........................................................ » 250,000: —

Dessutom har Kungl. Maj:t för bestridande af

kostnaderna för de i samband med ifrågavarande inköp

erforderliga undersökningar och utredningar, att

utanordnas från vattenfallskreditivet, anvisat tillhopa » 110,000:-

Summa kr. 4,597,200: —

Af kreditivet återstår sålunda för närvarande..... » 402,800: —

Summa kr. 5,000,000: —

I skrifvelse den 16 januari 1908 har nu järnvägsstyrelsen inkommit

med förslag till inköp af Hjulsnäs vattenfall i Lagan.

Vidare har järnvägsstyrelsen i skrifvelse den 17 januari 1908 gjort

framställning i fråga om försäljning af det staten tillhöriga vattenfallet

vid Laholm i Lagan, hvarjämte styrelsen, under förutsättning af bifall

till nyssnämnda framställning, hemställt, att för statens räkning måtte

inköpas vattenfallen vid Floboda, Tofhult, Traheryd och Kasteberg

jämväl i Lagan.

Läget af ifrågavarande vattenfall jämte de af staten förut inköpta

fallen vid Skeen och vid Karseforsen framgår af eu af järnvägsstyrelsen

ingifven situationsplan, hvilken torde få såsom bilaga fogas vid detta

protokoll.

Järnvägsstyrelsen har anfört, att under vissa förutsättningar genom de

af Kungl. Maj:t under åren 1906 och 1907 beslutade vattenfallsinköp

så mycket vattenkraft förvärfvats, att densamma efter verkställda sjöregleringar

jämte lämpligt kraftbelopp från statens anläggningar vid

Trollhättan efter nuvarande trafikförhållanden vore tillräcklig för drift

såväl af västra stambanan som af samtliga söder om densamma befintliga

statsbanelinjer. En af dessa förutsättningar var, att järnvägsstyrelsens

förslag om inköp af Svartåforsen i Östergötland vann Kungl.

Maj:ts godkännande, något som emellertid icke blef fallet.

Järnvägsstyrélsens

framställningar

om

förvärfvande

af

ytterligare

vattenfall

in. in.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagans

vattenfall.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 144.

Då det emellertid, fortsätter järnvägsstyrelsen, kan förväntas, att,

innan elektrisk drifkraft blifvit införd å ifrågavarande statsbanelinjer,

trafiken å desamma ej oväsentligt ökats, och ökning äfven sedermera

naturligen kan motses, så komma dessa vattenfall säkerligen redan

inom snar framtid att vara för sitt ändamål otillräckliga. I betraktande

häraf och då de återstående vattenfall i södra Sverige, som lämpa

sig för elektrisk järnvägsdrift, ej äro synnerligen många, och de sannolikt,

om ej staten i tid ingriper, komma att tagas i anspråk för andra

ändamål, anser styrelsen önskvärdt, att, medan det ännu till rimligt

pris är möjligt, söka förvärfva ytterligare en del sådana vattenfall.

Järnvägsstyrelsen har härvidlag i första rummet haft sin uppmärksamhet

riktad på vissa vattenfall i Lagaån, hvilka synts för ändamålet

lämpliga. I afseende på detta vattendrag erinrar styrelsen, att

Kungl. Maj:t i enlighet med styrelsens i underdånig skrifvelse den 11

januari 1907 gjorda förslag beslutit inköpa det största af dess vattenfall,

nämligen Karseforsen, samt att styrelsen i samma skrifvelse framhållit,

att Karseforsen kunde komma till användning för drift af ej

blott en del af västkustbanan, utan trots det till 55 km uppgående afståndet

från Karseforsen till närmaste punkt på södra stambanan äfven

till en del af denna bana, exempelvis sträckan mellan Malmö och

Säfsjö, hvarjämte styrelsen anmärker såsom själfklart, att äfven

öfriga statsbanelinjer i Skåne med fördel kunna drifvas från detta

vattenfall.

Järnvägsstyrelsen anför vidare.

Lagan bildas af tre grenar, af hvilka den västligaste är Bolmån,

som kommer från sjön Bolmen. Det första fallet i Lagan nedanför

Bolin åns tillflöde bildas vid Hjulsnäs och det nästa omedelbart därefter vid

Floboda. Ungefär 3 kilometer nedanför Flobodafallet kommer ett mindre

fall vid Tofliult och 2 kilometer längre ned ett ungefär lika stort fall vid

Traheryd. Af dessa fall äro de vid Hjulsnäs och Tofhult icke alls och

de vid Floboda och Traheryd endast till mycket ringa grad tagna i

anspråk, de senare genom en kvarn och en såg. Nedanför Traheryd

komma fall, som äro bebyggda och utnyttjas af Svenska filfabriken,

Strömsnäs bruk och Thimsfors aktiebolag. Sedan följa i ordningen de

Sydsvenska kraftaktiebolaget tillhöriga fallen vid Majenfors, Bassalt,

Knäred, Hjörnered och Kasteberg, af hvilka ett par äro under utbyggnad.

Nedanför Kasteberg följa de kronan tillhöriga fallen vid Karseforsen och

Laholm, hvarefter Lagan faller ut i hafvet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.

Af de här nämnda fallen kunna af flera skäl, säger styrelsen, endast

de, som äro belägna närmast nedanför de båda grenarnas sammanflöde,

komma i fråga till statsinköp. Det öfverstå af dessa fall, nämligen det

vid Hjulsnäs, äger en fallhöjd af ungefär 4,5 meter. Nuvarande lågvattenmängden

i Lagan vid Hjulsnäs uppgår enligt af aktiebolaget

vattenbyggnadsbyrån den 7 september 1907 dagtecknadt utlåtande till

11,6 å 14,3 sm3.

Järnvägsstyrelsen meddelar, att eu reglering af de betydande sjöarna

Bolmen, Vidöstern, Rusken in. fl. är planerad, hvarigenom en

värdefull utjämning af afrinningen skulle vinnas och lågvattenmängden

väsentligt ökas samt att enligt ofvannämnda utlåtande den för kraftanläggningen

disponibla lågvattenmängden vid Hjulsnäs skulle efter

verkställda sjöregleringar kunna beräknas till 42,6 sm3.

Beträffande Hjulsnäsfallet yttrar järnvägsstyrelsen vidare.

Den konstanta effekt, som vid detta fall kan erhållas, beräknas

efter reglering och efter afdrag af fallförluster uppgå till 1,840 turbinhästkrafter.

Anläggningskostnaden inklusive andel i kostnaden för sjöreglering

beräknas till 570,000 kronor eller 310 kronor per hästkraft.

Någon större variation i aftappningen kan, om detta fall enbart förvärfvas,

knappast påräknas, då bassäng för utjämning af en variabel

aftappning ej kan erhållas mellan detta fall och det strax nedanför

liggande fallet vid Floboda.

Emellertid torde möjlighet förefinnas att exempelvis vid mobiliseringstillfällen

genom tappning från det ofvanför liggande betydliga

magasinet kunna uttaga större effekt genom att däfven låta reservmaskineriet

arbeta. I kombination med blifvande kraftstationer vid

Karseforsen och Skeen, om livilket senare fall omförmäles i det följande,

torde Hjulsnäsfallet äfven oberoende af de närmast nedanför liggande

fallen kunna med fördel användas för elektrisk drift af statens järnvägar.

Fallets läge i förhållande till statens järnvägar är gynnsamt såtillvida,

att, såsom af ofvannämnda situationsplan framgår, en elektrisk

ledning från en blifvande kraftstation vid Karseforsen till södra stambanan

kan dragas förbi detta fall, så att eu här uppförd kraftstation

kan blifva elektriskt hopkopplad med Karseforsens kraftstation.

Fallet vid Hjulsnäs tillhör dels staten såsom ägare till kronoegendomarna

Ockershult och Fägerhult, och dels ett konsortium, bestående

af fem personer, nämligen C. Kruger, G. F. Bratt, E. M. Öman, H.

Thoresen och C. R. Prytz, som äga större delen af östra stranden och

den del af västra stranden, som ej tillhör nyssnämnda kronoegendomar.

Hjulsnäs
fallet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 144.

Del i fallsträckor å östra stranden tillkommer dessutom Thimsfors aktiebolag’,

Frithiof Karlström m. fl. Den omständigheten, att staten således

redan är delägare i detta fall, och att denna statens falldel endast

i samband med nyssnämnda fallsträckor kan med fördel utnyttjas,

utgör, menar järnvägsstyrelsen, ytterligare ett skäl, som talar för hela

detta falls förvärfvande.

Järnvägsstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte godkänna

följande, vid styrelsens skrifvelse den 16 januari 1908 i afskrift fogade

kontrakt, hvarigenom hela Hjulsnäsfallet skulle komma i statens ägo,

nämligen:

1) ett dagtecknadt den 2, den 6 och den 8 november 1907, enligt

hvithet ofvannämnda konsortium till Kungl. Maj:t och kronan försäljer

V* mantal kronoskatte Hjulsnäs i Hamneda socken med mera för en

köpeskilling af 150,000 kronor, hvilken sedermera enligt tillägg till

kontraktet den 26 och den 29 november samt den 2 december 1907

nedsatts till 125,000 kronor; varande ytterligare tillägg till kontraktet

2:jorda den 11, den 14 och den 18 december 1907 samt den 4 februari

1908;

2) ett dagtecknadt den 2 december 1907, enligt hvilket Thimsfors

aktiebolag till Kungl. Maj:t och kronan försäljer det bolaget såsom

ägare af lU mantal Hjulsnäs Lätt. C i Hamneda socken tillkommande

vattenområde med vattenrätt, grund och fiske i Lagan för en köpeskilling

af 8,000 kronor;

3) ett dagtecknadt den 19 november 1907, enligt hvilket Frithiof

Karlström till Ivfingl. Maj:t och kronan försäljer 1/is mantal Hjulsnäs

Ditt. B för en köpeskilling af 29,000 kronor;

4) ett dagtecknadt den 18 november 1907, enligt hvilket Anders

Jeppsson och hans hustru Ingria Mathilda Jeppsson, född Christiansen,

till Kungl. Maj:t och kronan försälja Vs mantal Hjulsnäs Litt. B i

Hamneda socken för en köpeskilling af 9,892 kronor 75 öre; och

5) ett dagtecknadt den 18 november 1907, enligt hvilket Karl Isak

Månsson och Sven Månsson såsom ägare af Vio mantal Hjulsnäs Litt.

B samt Elof Andreasson såsom ägare af V24 mantal Hjulsnäs Litt. B

allt i Hamneda socken, till Kungl. Maj:t och kronan försälja dem såsom

ägare af nämnda hemmansdelar tillkommande vattenområde med vattenrätt,

grund och fiske i Lagaån för eu köpeskilling af 3,500 kronor.

Ifrågavarande köpeanbud äro för säljarna bindande under förutsättning,

att de blifva af Kungl. Maj:t godkända senast den 1 juni

i908.

Beträffande ofvan nämnda köpekontrakt af Frithiof Karlström ro
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o låå.

rande 7*8 mantal Hjulsnäs litt. B erinrar järnvägsstyrelsen, att vid

häradssyn år 1899 i och för vattenverksanläggning vid Floboda dåvarande

ägaren af V48 mantal Hjulsnäs litt. B, N. J. Nilsson, medgifvit

erforderlig uppdämning å hemmanet till en viss gräns. Skulle, såsom

järnvägsstyrelsen äfven föreslagit, Kungl. Magt och kronan genom antagande

af ett af Floboda vattenfalls- och industriaktiebolag afgifvet

anbud af den 2 november 1907 å detta bolag tillhörigt vattenfall vid

Floboda, förvärfva detta senare vattenfall, torde, säger järnvägsstyrelsen,

nyssnämnda å 7*8 mantal Hjulsnäs medgifna uppdämningsrätt äfven

medfölja. Enligt vattenbyggnadsbyråns utlåtande den 15 november

1907 har den del af till hemmansdelen hörande vattenfall, som därefter

återstår, en höjd af endast 0,6 meter och skulle i proportion till

öfriga pris ej betinga större värde än 12,000 å 15,000 kronor, hvadan

ock, då den i köpet ingående jorden endast utgör några tunnland ängsmark

utan byggnader, det af Karlström begärda priset syntes järnvägsstyrelsen

oskäligt högt. Styrelsens försök att åstadkomma nedsättning

däraf hafva, enligt hvad styrelsen meddelar, ej medfört önskadt resultat.

Om vattenfallet vid Floboda skulle förvärfvas af Kungl. Maj:t,

anser styrelsen det därför kunna ifrågasättas att ej antaga Karlströms

ofvannämnda kontrakt.

De i det föregående omnämnda köpekontrakten betinga en sammanlagd

köpeskilling af 175,392 kronor 75 öre. Om statens andel

fråndrages, blir hela den återstående fallhöjd, som genom dessa kontrakts

antagande skulle förvärfvas, omkring 3.35 meter och priset per

hel fallmeter således omkring 52,500 kronor, eller ungefär samma pris,

som betalades vid den af Kungl. Maj:t inköpta Karseforsen i Lagan.

Om statens andel åsättes ett lika högt pris per fallmeter, blir dess

värde omkring 60,000 kronor, och hela förvärfskostnaden för fallet vid

Hjulsnäs 235,400 kronor. Räknas med 4,5 % ränta och amortering å

förvärfskostnaden, blir denna 10,600 kronor per år eller 5 kronor 75

öre per turbinhästkraft och år. Enligt vattenbyggnadsbyråns förut

åberopade utredningar, meddelar järnvägsstyrelsen vidare, kunna de

årliga kostnaderna för kraftstation vid Hjulsnäs, då andel i kostnaderna

för sjöreglering är inberäknad, beräknas till 68,000 kronor eller 37 kronor

per hästkraft. Lägges härtill den ofvan beräknade, mot inköpsumman

svarande årliga kostnaden per hästkraft af 5 kronor 75 öre, skulle således

hela kostnaden uppgå till 42 kronor 75 öre per hästkraft och år,

hvilket visserligen vore högre kostnad än för något annat fall, som af

järnvägsstyrelsen föreslagits till inköp men likväl väsentligt billigare

än det pris, till hvilket man på teknikens nuvarande ståndpunkt kunde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Fallen vid

Floboda,

Tofhult och

Traheryd.

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.

på annat sätt erhålla elektrisk drifkraft, exempelvis genom utnyttjande

af torfmossarnas bränslevärde. Dessutom erinrar styrelsen, att den

effekt, som till detta pris stode till förfogande, kunde erhållas konstant

dygnet och året om, sedan sjöregleringarna blifvit utförda, hvadan den

beräknade årliga kostnaden pr uttagen turbinhästkraft icke kunde anses

hög.

Järnvägsstyrelsen har vidare till inköp föreslagit fallen vid Floboda,

Tofhult och Traheryd, belägna nedanför Hjulsnäsfallet, och anför

i fråga om dessa fall följande.

Fallet vid Floboda äger en fallhöjd af omkring 5,5 meter, och

hafva fallen vid Tofhult och Traheryd tillsammans en höjd af nära 5

meter. Flobodafallet kan med fördel utbyggas tillsammans med det

ofvanför liggande fallet vid Hjulsnäs, genom en vid Floboda belägen

damm, hvarvid erhålles en samlad fallhöjd af nära 10 meter. Fallen

vid Tofhult och Traheryd kunna likaledes sammanbyggas medelst en

damm vid Traheryd. Det öfre af dessa fällkomplex har utom större

fallhöjd äfven fördelen af att äga — resp. genom de nedre fallens förvärfvande

kunna erhålla — samlingsbassänger på båda sidor, hvarigenom

en viss grad af varierande aftappning möjliggöres, hvilket vid

vattenkraftens användande för järnvägsdrift är af särskild betydelse.

Då därtill kommer, att byggnadskostnaderna för hela fallkomplexet

Hjulsnäs—Floboda enligt verkställda utredningar äro låga och att dess

läge, såsom ifråga om Hjulsnäsfallet framhållits, måste betraktas såsom

gynnsamt, anser järnvägsstyrelsen synnerligen önskvärd!, att äfven

vattenfallet vid Floboda förvärfvas. I afseende på resultaten af de

tekniska undersökningarna rörande nu ifrågavarande vattenfall hänvisar

järnvägsstyrelsen till dels vattenbyggnadsbyråns utlåtande den 7 september

1907 rörande vattenkraften mellan Bolmåns utlopp och Strömsnäs

bruk, dels samma byrås den 8 november 1907 dagtecknade utredning

med tillägg af den 28 november 1907.

Järnvägsstyrelsen anför vidare.

Af vattenbyggnadsbyråns utredning framgår, att mellan de projekterade

anläggningarna vid Floboda och Traheryd bildas en bassäng

med en areal af cirka 170,000 nr. Nedanför Traheryd finnes ingen

bassäng, men ofvanom Hjulsnäs en mycket stor sådan, i hvilken bland

annat sjön Exen ingår. På grund häraf är det möjligt att vid en

vid Floboda utförd anläggning i viss grad variera aftappningen och

därför utbygga kraftstationen för en något större effekt, än som konstant

kan afgifvas. Kraftstationen vid Traheryd måste däremot, såvida

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o låå.

icke annan öfverenskommelse kan träffas med ägarna till nedanför

liggande vattenverk, bebyggas för och drifvas med konstant effekt.

På grund såväl af denna omständighet som af den relativt höga anläggningskostnaden

äro Tofhult—Trahery ds fallen. naturligen icke i samma

grad ägnade för järnvägsdrift. Om emellertid Hjulsnäs—Flobodafallen

skulle komma att användas för detta ändamål, är det viktigt att äfven

disponera de närmast nedanför liggande fallen, på det att dessa måtte

utbyggas och nyttjas på sådant sätt, att Flobodaanläggningen erhåller

så stor frihet som möjligt i afseende på aftappningen. Den disponibla

lågvattenmängden vid frågavarande kraftanläggningar beräknas efter

verkställda sjöregleringar till 42,6 sm3. Då hela fallhöjden från lugnvattnet

ofvanför Hjulsnäs ned till svenska filfabrikens fall uppgår till

ungefär 15,5 meter, skulle motsvarande effekt med afdrag för fallförluster

blifva cirka 6,400 turbinhästkrafter. I vattenbyggnadsbyråns utlåtande

den 7 september 1907 antages den öfre anläggningen vid Floboda

skola utnyttja en fallhöjd af något öfver 9 meter och till följd af möjligheten

till varierande aftappning utbyggas för en maxiinieffekt af

5,500 turbinhästkrafter. Utbyggnadskostnaden inklusive vattenbyggnader,

andel i kostnaden för sjöregleringar, turbiner och elektrisk utrustning

beräknas till 1,100,000 kronor, motsvarande 200 kronor per

hästkraft. Årliga kostnaden, exklusive ränta och amortering å fallens

förvärfskostnad, beräknas af vattenbyggnadsbyrån till 120,000 kronor

eller 21,80 kronor per maximiturbinhästkraft.

Af vattenbyggnadsbyråns utredning den 8 november 1907 framgår,

att den projekterade anläggningen för utnyttjande af fallen vid Tofhult

och Traheryd får eu nettofallhöjd af 4,7 meter och en konstant effekt

af 2,000 turbinhästkrafter efter sjöregleringars verkställande. Byggnadskostnaden

beräknas till 770,000 kronor eller 385 kronor per

hästkraft.

Efter långvariga underhandlingar har det, meddelar järnvägsstyrelsen

vidare, lyckats att erhålla för säljarna bindande köpeanbud från

samtliga delägare i de ofvannämnda vattenfallen vid Floboda, Tofhult

och Traheryd. De största delägarna äro dels Floboda vattenfalls- och

industriaktiebolag, som äger Flobodafallet och hvars aktiemajoritet innehafves

af Sydsvenska kraftaktiebolaget i Malmö, dels konsul Gr. S.

Arfwidson, som är hufvuddelägare i Tofhultsfallet, dels slutligen fabrikören

C. O. Österlund såsom ägare af Traherydsfallet. Öfriga anbudsgifvare

äro ingenjören I. Pehrsson, Gustaf Pettersson, Albert Christensson

och Erik Hansson, och hafva anbud från dem anskaffats dels för

förvärfvande af vattenområden och mark, som kunna genom vattenBih.

till Rilesd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Af cl. 112 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.

verk sanläggning öfversvämmas, dels med hänsyn till den möjligheten,

att resp. säljare skulle kunna äga del i vattenrätten, enär det ej torde

få anses ostridigt, att äganderätten till vattnet är förenad med äganderätten

till stranden. De ifrågavarande köpekontrakten, som i afskrift

bifogats järnvägsstyrelsens skrifvelse och om hvilkas godkännande järnvägsstyrelsen

hemställt, anmärkas här nedan under punkterna 1)—7).

1) Floboda vattenfalls- och industriaktiebolag försäljer genom köpekontrakt

den 2 november 1907 till Kung!. Maj:t och kronan vissa fastigheter

på ömse sidor om Lagan jämte vattenområde och vattenrätt för

ett pris af 265,000 kronor. Detta kontrakt är bindande för säljarna

under två förutsättningar, nämligen dels den att det af Kung!. Maj:t

antages senast den 1 juni 1908 samt dels den, att ett af Sydsvenska

kraftaktiebolaget den 2 november 1907 undertecknad! köpekontrakt, genom

hvilket detta bolag erbjuder sig att på vissa i kontraktet närmare angifna

villkor köpa det staten tillhöriga vattenfallet vid Laholm i Lagan

för ett pris af 250,000 kronor, blifver af Kungl. Maj:t antaget.

2) I. Persson försäljer enligt köpekontrakt den 24 november 1907

ett strandområde längs Lagan m. in. till ett pris af 7,000 kronor.

3) Konsul G. S. Arfwidson försäljer genom köpekontrakt den 14 november

1907 vissa fastigheter på båda sidor om Lagan med grund och

vattenrätt till ett pris af 80,000 kronor.

4) Fabrikören C. O. Österlund försäljer genom köpekontrakt den

6 december 1907 vissa områden på båda sidor om Lagan med grund

och vattenrätt till ett pris af 80,000 kronor.

5) Gustaf Pettersson försäljer genom köpekontrakt den 26 november

1907 från sina hemmansdelar om tillhopa 11 Ui mantal Sjöboda eu

strandremsa vid Lagan m. in. för en köpeskilling af 19,000 kronor.

6) Albert Christensson försäljer enligt köpekontrakt den 26 november

1907 en strandremsa vid Lagan in. in. för en köpeskilling af

5,000 kronor.

7) Erik Hansson försäljer enligt köpekontrakt den 26 november

1907 visst vattenområde med vattenrätt, grund och fiske i Lagan för

ett pris af 2,000 kronor.

Äfven de under 2)—7) upptagna köpekontrakten äro för säljarna

bindande under förutsättning att de blifva af Kungl. Maj:t antagna senast

den 1 juni 1908.

Beträffande Gustaf Petterssons köpetrakt har järnvägsstyrelsen erinrat

därom, att denne genom köpekontrakt den 15 februari 1898 med

öfverlåtelse till ofvannämnde konsul Arfwidson försålt en strandremsa

utmed Lagaån af 11 Ui mantal Sjöboda jämte hemmansdelens strand och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 144.

vattenrätt i Lagaån för 1,900 kronor, å hvilket fång lagfart dock ej

kunnat erhållas, och att den rätt, som Arfwidson genom sistnämnda

kontrakt kunde hafva förvärfvat, öfverlåtits af Arfwidson genom hans

ofvanberörda kontrakt till Kungl. Magt och kronan.

De i det föregående omnämnda köpekontrakten betinga en samman- Förvärfskostlagd

köpesumma af 458,000 kronor. Järnvägsstyrelsen anmärker, att njaH8nJäCta®la

om därtill lägges det pris, som Hjulsnäsfallet betingar eller 175,392 Hjulsnäs—

kronor 75 öre, erhålles en summa af 633,392 kronor 75 öre, utgörande Traheryd''

köpeskillingen för förvärfvande af hela fallsträckan Hjulsnäs—Traheryd.

Därest statens andel i denna fallsträcka fråndrages, blir, fortsätter styrelsen,

hela den återstående fallhöjd, som genom dessa kontrakts antagande

skulle förvärfvas, cirka 14,3 meter, och priset för hel fallmeter

således ungefär 44,000 kronor eller något lägre än vid den af Kungl.

Magt inköpta Karseforsen i Lagan. Om statens andel, i enlighet

med hvad förut anförts, åsättes ett värde af 60,000 kronor, blir hela

förvärfskostnaden för ifrågavarande vattenfall cirka 693,000 kronor,

hvaraf på Hjulsnäs—Flobodaanläggningen belöper en summa af 507,000

kronor och på Tofhult—Traheryd 186,000 kronor. Räknas med 4,5 %

ränta och amortering å förvärfskostnaden, blir kostnaden härför per år

för den öfre anläggningen cirka 22,800 kronor och för den nedre 8,400

kronor per år eller resp. 4,15 och 4,20 kronor per turbinhästkraft och

år. Hela årliga kostnaden vid den öfre anläggningen beräknas således

i enlighet med hvad förut nämnts till 21,80 + 4,15 = 25,95 eller i rundt

tal 26 kronor. Äfven om anläggningskostnaden per hästkraft i verkligheten

af en eller annan orsak skulle blifva något större än vattenbyggnadsbyråns

preliminära beräkningar gifva vid handen, synes man dock,

säger järnvägsstyrelsen, hafva goda skäl att antaga, det kostnaden per

turbinhästkraft och år vid denna anläggning under alla omständigheter

ej skall komma att öfverstiga 30 kronor, hvilket måste betraktas som

ett lågt värde. Vid den nedre anläggningen torde årliga kostnaden per

hästkraft inklusive ränta och amortering å förvärfskostnaden komma att

uppgå till cirka 45 kronor.

I underdånig skrifvelse den 11 januari 1907 angående förslag till Kastebergsinköp

af Karseforsen i Lagan hade järnvägsstyrelsen omförmält, att''mellan fallet''

detta fall och det . närmast ofvanför belägna Sydsvenska kraftaktiebolaget

delvis tillhöriga fallet vid Kasteberg finnes ett jämförelsevis obetydligt

fall, som likaledes äges af detta bolag. Detta fall borde lämpligen

genom uppdämning utnyttjas vid Karseforsen, men kunde järnvägsstyrelsen

då ej erhålla köpeanbud af bolaget.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o liå.

Laholmsfallet.

Detta har emellertid, enligt hvad styrelsen i sin förenämnda skrifvelse

af den 17 januari 1908 meddelar, nu lyckats i det att med bolaget

uppgjorts ett köpekontrakt af den 2 november 1907, enligt hvilket bolaget

till Kungl. Maj:t och kronan försålde 73aoo mantal n:r 1 Gosterbygget

jämte hemmanets vattenrätt, grund och fiske i Lagan in. in. för

en köpeskilling af 50,000 kronor. Kontraktet, om hvars godkännande

järnvägsstyrelsen hemställt, är gällande under samma båda förutsättningar

som kontraktet angående Flobodafallet, nämligen dels den att det blifver

af Kungl. Maj:t antaget senast den 1 juni 1908, och dels den att bolagets

erbjudande att köpa Laholmsfallet antages.

Angående den fallhöjd och den effekt, som finnas vid det härigenom

erbjudna lilla fallet ofvanför Karseforsen, har järnvägsstyrelsen hänvisat

till en utredning af vattenbyggnadsbyrån den 23 augusti 1907, enligt

hvilken fallhöjden varierar mellan 1,2 och 0,7 meter och effekten mellan

250 och 330 turbinhästkrafter vid olika vattenföring. I betraktande af

denna ringa effekt och den omständigheten, att fallet ej utan tämligen

stora kostnader torde kunna utnyttjas i samband med blifvande anläggning

vid Kasteberg, är priset, såsom järnvägsstyrelsen påpekar, tämligen

högt, men å andra sidan framhåller styrelsen, att detta falls förvärfvande

är af mycket stor betydelse i och för ett rationellt utnyttjande af Karseforsen.

Icke endast att denna erhåller ett tillskott i effekt och fallhöjd,

utan hufvudsakliga vinsten består däruti, att den ofvanför Karseforsen

disponibla bassängen blir större och byggnadskostnaden lägre, än om

detta fall ej skulle förvärfvas.

Det staten tillhöriga vattenfallet vid Laholm erbjuder sig Sydsvenska

kraftaktiebolaget, såsom ofvan nämnts, att enligt ett den 2 november

1907 dagtecknadt köpekontrakt köpa för ett pris af 250,000 kronor,

och är detta anbud för köparen bindande, under förutsättning att det

blifver af statsmakterna antaget senast den 1 juni 1908. Det område,

som skulle ingå i köpet, omfattar enligt af landtmätare verkställd uträkning

en areal af 17,564 hektar. I köpet ingå grund och vatten i Lagan

samt dämningsrätt, men ej fisket. Någon noggrann utredning rörande

kostnaden för utbyggandet af ifrågavarande vattenfall föreligger icke,

men ett på preliminära undersökningar baseradt utlåtande, dagtecknadt

den 24 maj 1901 af ingenjören, numera professor J. G. Richert förefinnes.

Enligt denna beräknas fallhöjden till endast 4,5 meter, men torde

den i vanliga fall utgöra 5,o å 5,5 meter. Räknas med i genomsnitt

5.0 meter, blir, säger järnvägsstyrelsen, det erbjudna priset per fallmeter

50.000 kronor och således ungefär lika högt som de pris, hvilka i det

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 144.

föregående till statsinköp föreslagna fallen i Lagan betinga. Enligt

Richerts förslag tänkes kraftstationen utbyggd för 4,500 turbinhästkrafter,

hvarvid byggnadskostnaden beräknas till 1,075,000 kronor eller cirka

240 kronor per hästkraft. I detta förslag är dock, anmärker järnvägsstyrelsen,

kostnaden för det elektriska maskineriet efter nuvarande förhållanden

för högt räknadt, och borde reduceras, hvilken minskning i

anläggningskostnaden dock sannolikt torde motvägas af i afseende på

andra poster inträffande prisstegringar. Fallets värde har i samma utlåtande

af Richert upptagits till 125,000 kronor. I förhållande till de

pris, för hvilka staten köpt eller blifvit erbjuden att köpa vattenfall i

Lagan syntes således det af Sydsvenska kraftaktiebolaget bjudna priset

250,000 kronor för Laholmsfallet vara skäligt. Då Laholmsfallet enligt

järnvägsstyrelsens åsikt numera ej lämpligen kan komma i fråga för

elektrisk drift å statens järnvägar, under det att Flobodafallet, såsom i

det föregående blifvit nämndt, i samband med andra därintill belägna

till Kungl. Maj:t och kronan äfvenledes liembjudna vattenfall är för

elektrisk järnvägsdrift synnerligen lämpligt, finner järnvägsstyrelsen det

vara i hög grad önskvärdt, att ett utbyte af ifrågavarande vattenfall

mellan staten och Sydsvenska kraftaktiebolaget kommer till stånd.

I sammanhang med förslaget om inköp af Hjulsnäsfallet hemställde

järnvägsstyrelsen tillika, att Kungl. Maj:t måtte besluta inköpa det Sydsvenska

kraftaktiebolaget tillhöriga vattenfallet vid Skeen i Bolmån, beläget

omkring 18 kilometer norr om Hjulsnäs. Detta fall, som har en

fallhöjd af omkring 9 meter, ansågs så tillvida vara af särskild betydelse,

som genom utförandet af en dammbyggnad därstädes en viss

reglering af aftappningen från sjön Rolmen äfven med nuvarande otillfredsställande

förhållanden på vattenlagstiftningens område kan åstadkommas.

För elektrisk järnvägsdrift ansågs fallet väl ägnadt, enär det

är beläget mellan två sjöar, och aftappningen därför kan varieras inom

vida gränser, så att fallet kan utbyggas för afsevärdt större effekt än

den i genomsnitt disponibla. Fallets konstanta effekt efter sjöregleringen

beräknades till 1,500 turbinhästkrafter, men ansågs på grund af ofvan

anförda omständigheter kunna utbyggas för en effekt af 4,200 turbinhästkrafter.

Köpeskillingen utgjorde 250,000 kronor. I köj)et ingick emellertid

äfven ett ålfiske, som afkastar nära 4,000 kronor om året. Om fisket

beräknas äga ett kapitalvärde af allenast 50,000 kronor, återstår för

vattenkraften 200,000 kronor eller 133 kronor för turbin!]ästkraft af den

effekt, som efter sjöreglering kan konstant påräknas. Sedan fallet blifvit

Fallet vid

Skeen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Yttranden

ang. järnvägsstyrelsens

framställningar.

Utlåtande af

befälhafvare!!

för generalstaben.

14 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.

bebyggd!, beräknades årliga kostnaden per maximiturbinbästkraft och

år till omkring 30 kronor.

Det hade varit min afsikt att samtidigt kunna framlägga alla ifrågavarande

framställningar till Eders Kungl. Majits pröfning. Emellertid

yppade sig vissa svårigheter med afseende å den ifrågasatta försäljningen

till Sydsvenska kraftaktiebolaget af statens vattenfall vid Laholm. Nämnda

bolag gjorde med anledning däraf antydningar, att bolaget skulle vilja

gorå jämväl försäljningen af Skeenfallet beroende af att bolagets ifrågasatta

förvärf af Laholmsfallet förverkligades. Då något sådant förbehåll

icke gjorts i kontraktet angående fallet vid Skeen, och detta fall ansågs

värdefullt för staten att förvärfva, beslöt Eders Kungl. Maj:t på min

tillstyrkan, såsom jag förut tillåtit mig erinra, den 16 sistlidne mars

att antaga bolagets anbud om försäljning af fallet, hvarigenom köp sålunda

kom till stånd.

Sedermera upptogos förnyade förhandlingar med bolaget rörande

Laholmsfallet, om h vilka jag blir i tillfälle att framdeles yttra mig.

I anledning af järnvägsstyrelsens ifrågavarande framställningar

hafva yttranden afgifvits af åtskilliga myndigheter.

Sålunda har befälhafvaren för generalstaben inkommit med underdånigt

utlåtande och därvid till en början erinrat, att chefen för generalstaben

uti ett till Kungl. Maj:t ingifvet underdånigt yttrande af den

17 januari 1907 ansett sig böra resa vissa betänkligheter mot anläggning

af kraftstation vid Karseforsen i Lagan på grund af dess exponerade

läge, och endast under förutsättning af en mera tryggad reservstation

samt med det uttryckliga förbehåll, att denna reservstation skulle

anordnas samtidigt med anläggningarna vid Karseforsen, tillstyrkt då

ifrågasatta inköp af denna fors. Befälhafvaren för generalstaben

anför vidare. Nu vore Karseforsen inköpt, och därmed syntes också

beslutet vara fattadt att till denna punkt förlägga kraftstationen för

driften af statsbanorna i det sydligaste Sverige. Det vore därför en

fråga af allvarlig betydelse att i tid vidtaga anstalter för skapande af

en tryggad reservstation. Då nu järnvägsstyrelsen föreslagit till inköp

fallen vid Hjulsnäs, Floboda, Tofhult och Traheryd i Lagaån samt vid

Skeen i Bolmån, så vore detta tvifvelsutan att betrakta såsom första

steget till en sådan reservstations bildande. Anläggningarna vid dessa

fall skulle ingenstädes komma närmare kusten än något öfver fem mil

fågeHägen räknadt och finge därigenom en relativt stor trygghet mot

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o lié.

öfverraskande företag från sjön. Då därtill komme, att de teknisktopografiska

förhållandena vid komplexet Hjulsnäs—Floboda samt vid

Skeen medgåfve bildandet af mycket störa ansamlingsbassänger, hvaraf

följde möjlighet till uttagande under kortare tid af en kraft vida utöfver

den konstanta tillgången, så syntes de föreslagna fallen äfven ur

denna synpunkt lämpliga för en reservstation till Karseforsen, hvilken

sistnämnda hade sin egentliga styrka i den konstanta tillgången, men

saknade möjligheter till bildande af större vattenmagasin och alltså

till forceradt uttagande af kraft under kortare tid, något som kunde

blifva erforderligt vid militära masstransporter sammanträngda till ett

fåtal dygn.

På grund häraf har befälhafvaren för generalstaben tillstyrkt de

föreslagna inköpen.

Till följd af nådig remiss har vidare landtbruksstyrelsen den 29

januari 1908 afgifvit underdånigt utlåtande, såvidt angår de föreslagna

inköpens inverkan på fiskerinäringen i Lagan, och därvid beträffande

de fall, som skulle af staten förvärfvas och som äro belägna längre upp

i vattendraget, d. v. s. nedåt till och med Tralieryd, framhållit, att vid

dessa fall, då dammar skulle byggas öfver dem, säkerligen under alla

förhållanden ålyngelledare komme att behöfva uppföras. Kostnaderna

för sådana ledare äro emellertid, enligt hvad styrelsen meddelar, jämförelsevis

ringa. Om lax numera någon gång skulle komma upp så

långt som till Traheryd, syntes detta säkerligen endast hända undantagsvis

under vissa år. Möjligen kan, säger styrelsen, någon ändring

i detta afseende komma att inträffa, om och när laxtrappor blifvit byggda

i alla de större fall eller dammar, hvilka äro belägna i Lagan nedanför

Traheryd. Därest tillstånd kommer att lämnas till öfver byggande af

kungsådran, om sådan skulle förklaras förefinnas i Lagan vid de här

ifrågavarande fallen från och med Traheryd och där ofvanför, eller om

åns hela bredd eljest skulle få öfverbyggas, anser styrelsen det vara

gifvet, att såsom villkor för sådant tillstånd komme att föreskrifvas inrättandet

af ålyngelledare, möjligen äfven laxtrappa vid ett hvart af

fallen i fråga. Under alla förhållanden anser styrelsen de extra kostnader,

som kunna komma att i fiskeriafseende förorsakas vid blifvande

dammbyggnader öfver Lagan eller Bolmån från och med Traheryd uppåt,

icke blifva så stora, att de kunna anses i afsevärd mån inverka på köpesummorna

för de vattenfall, hvilka föreslagits skola för statens räkning

därstädes inköpas.

Ländtbruks
styrelsens
utlåtande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Utlåtanden

af justitiekanslern

och

landtmäteristyrelsen.

Domänstyrelsens

yttrande

angående

Hjulsnäsfallet-.

Hjulsnäs—

Traheryd.

Väg- och

yattenbyggnadsstyrelsens

yttrande

den 29 januari

1908.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.

Äfven beträffande laxfisket särskildt vid Laholmsfallet bär landtbruksstyrelsen

yttrat sig'', men därom blir jag i tillfälle att sedermera

yttra mig.

Till följd af särskilda nådiga remisser kafva därjämte underdåniga

utlåtanden i ärendet afgifvits af justitiekanslern den 3 februari 1908

och af landtmäteristyrelsen den 4 och den 28 mars 1908. Landtmäteristyrelsen

kar i sina utlåtanden meddelat resultaten af utaf styrelsen verkställda

ingående utredningar rörande skiftes- ock äganderättsförhållandena

å land och vatten vid såväl de ifrågavarande till inköp föreslagna

vattenfallen i Lagan som det staten tillhöriga vattenfallet vid Laholm.

I anledning af innehållet i dessa utlåtanden hafva vederbörande

säljare gjort vissa förtydliganden eller tillägg till respektive kontrakt.

På nådig befallning har domänstyrelsen yttrat sig beträffande kronodomänerna

Öckershult och Fägerhult, för hvilka kronan äger del i det

till inköp ifrågasatta vattenfallet vid Hjulsnäs. Styrelsen meddelar, att

någon arrendator å nämnda båda egendomar icke är antagen för tiden

efter den 14 mars 1908, till följd hvaraf desamma stå till Kungl.

Maj:ts disposition utan annan inskränkning än i fråga om ett vid Lagan

beläget torp, Östra Högakult, som utan kontrakt tillsvidare innehafves

af en torpare mot skyldighet att handhafva skogens bevakning. Domänstyrelsen,

som ej har något att erinra mot att kronans andel i vattenfallet

omhändertages af järnvägsstyrelsen, har anmodat vederbörande

öfverjägmästare att med innehafvare!! af nämnda torp öfverenskomma

om afstående af den jord, som kunde komma att behöfvas för vattenfallets

utnyttjande, och kommer styrelsen, enligt hvad i dess utlåtande

angifves, att, i afvaktan på Kungl. Maj:ts beslut om vattenfallets användning,

tillse, att vid utarrendering af kronoegendomarna vattenrätten

i Lagan blifver undantagen, och att upplåtelse af den mark, som för

vattenfallets användning kunde komma att behöfvas, endast sker för ett

år i sänder.

Väg- och vattenbyggnad sstyrelsen har, på nådig befallning, den 29

januari 1908 afgifvit utlåtande i ärendet.

Beträffande fallsträckan Hjulsnäs—Traheryd erinrar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att sammanlagda inköpspriset för de sammanslagna

Hjulsnäs- och Flobodafallen skulle utgöra 507,400 kronor, och sammanlagda

inköpspriset för de sammanslagna Tofhults- och Traherydsfallen

skulle uppgå till 186,000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför vidare.

Vid normalt lågvatten är vattenmängden icke mera än cirka 18,3

sm" i denna del af Lagan och under nuvarande förhållanden kan under

normala lågvattensperioder icke uttagas större nyttig effekt än cirka

1,840 turbinhästkrafter af sammanslagna Hjulsnäs—Flobodafallet och

cirka 950 turbinhästkrafter af sammanslagna Tofhult—Traherydsfallet.

Den föreslagna inköpskostnaden skulle sålunda för Hjulsnäs—Flobodafallet

uppgå till = 276 kronor per effektiv turbinhästkraft,

l,o4U

som fallet nu utan föregående sjöregleringar kan lämna, och för Tofhult—Traherydsfallet

uppgå till = 196 kronor per effektiv

950

turbinhästkraft, som nu kan uttagas. Dessa pris äro, säger väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, höga, särskild! priset för Hjulsnäs—Flobodafallet.

Vid den utredning rörande vattenfall i Lagan, som af vattenbyggnadsbyrån

år 1905 verkställdes på uppdrag af kommitterade för

utarbetande af plan för det sedermera bildade »Sydsvenska elektriska

kraftaktiebolaget», beräknades sålunda bland annat inköpspriset för

Hjulsnäs—Flobodafallet till 350,000 kronor, eller till cirka 190 kronor

per effektiv turbinhästkraft, som fallet nu utan föregående sjöregleringar

kan lämna.

Styrelsen erinrar vidare, att vid de af staten redan gjorda vattenfallsköpen

i Motala ström och i Lagan vid Karsefors betalts ännu högre

pris. För sistnämnda fall betaltes sålunda 263 kronor per effektiv hästkraft,

som nu kan uttagas utan föregående sjöregleringar. Förvärfskostnaden

för samtliga fallen vid Hjulsnäs—Floboda, Tofhult och Traheryd

skulle utgöra sammanlagdt 693,400 kronor och genomsnittskostnaden

skulle uppå till = 248 kronor för hvarje effektiv turbin
hästkraft,

som nu utan föregående sjöregleringar kunde ur fallen uttagas.

De nu föreslagna inköpen af vattenfallen å sträckan Hjulsnäs—Traheryd

äro följaktligen, enligt styrelsens åsikt, i någon mån gynnsammare än

inköpet af Karseforsfallet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen påpekar vidare, att kraftstationen

vid Traheryd för fallsträckan Tofhult—Traheryd måste bebyggas

och drifvas för konstant effekt, då det nedanför denna station saknas

möjlighet till åstadkommande af utjämningsmagasin för olika

tappning. Emellertid anser styrelsen det vara af vikt för staten att

disponera äfven denna station och fallsträcka, emedan annars kraftstaBih.

till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 112 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Järnvägsstyrelsens

utlåtande

den 2

mars 1908.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.

tionen vid Floboda finge drifvas för konstant kraft och. sålunda ej finge

den frihet i afseende å aftappning och belastningsvariation, som beredes

denna kraftstation genom utjämningsbassängen mellan Floboda och

Traheryd.

Med anledning af hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda

anfört har yttrande infordrats från järnvägsstyrelsen, som därvid anfört,

att vid beräkning af ett vattenfalls pris den siffra, som erhålles genom

att, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjort, dividera köpesumman

för hvarje fall med motsvarande effekt i hästkrafter vid nuvarande

lågvattenmängd, icke är af afgörande betydelse vid bedömande af ett

vattenfalls pris. För detta ändamål måste, säger järnvägsstyrelsen,

hänsyn jämväl tagas till fallets belägenhet, byggnadskostnaden, möjligheten

att reglera aftappningen allt efter den tillfälliga belastningen

och den därmed sammanhängande möjligheten att bebygga och utnyttja

fallet för större effekt än den konstant disponibla. Belägenheten af de

till inköp föreslagna fallen vore tydligen mycket gynnsam med hänsyn

till det därmed afsedda ändamålet. Möjligheten att variera aftappningen

och under viss tidsperiod, då belastningen så kräfde, uttaga afsevärdt

större effekt än den konstant disponibla förefinnes hos fallen

vid Hjulsnäs—Floboda, men däremot ej vid Tofhult—Traheryd. Byggnadskostnaden

och den årliga kostnaden per uttagen hästkraft vore

enligt utförda beräkningar relativt låga vid Hjulsnäs—Floboda och

Skeen, men höga vid Tofhult—Traherydsfallen, hvadan också såsom

af järnvägsstyrelsens underdåniga skrivelser den 16 och den 17 januari

1908 framginge, kostnaden per hästkraft och år inklusive ränta

och amortering å förvärfskostnaden beräknats till ett minst 50 % större

värde vid Tofhult—Traherydsfallen än vid de öfriga af järnvägsstyrelsen

till inköp föreslagna fallen. Under sådana förhållanden synes det,

menar järnvägsstyrelsen, vara tydligt, att af ifrågavarande vattenfall,

de vid Tofhult—Traheryd belägna äro de relativt dyraste och icke,

såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen håller före, Hjulsnäs—Flobodafallen.

Järnvägsstyrelsen har vidare såsom jämförelse meddelat, att Tofhult—Traherydsfallen,

hvilka nu af järnvägsstyrelsen föreslagits till

inköp för 186,000 kronor, år 1902 af dåvarande byråingenjören, numera

byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen O. Z. Ekdahl i

ett till enskilda personer afgifvet utlåtande värdesatts till minst 300,000

kronor. Dessutom hade samma tjänsteman i ett år 1899 afgifvet utlåtande

värderat det endast 2,4 meter höga Traherydsfallet ensamt,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o låå.

Ii vilket enligt järnvägsstyrelsens åsikt näppeligen lönade sig att bebygga

annat än i samband med Tofhultsfallet, och som således endast

tillsammans med detta fall finge något värde, till 150,000 kronor. Vid

en jämförelse mellan dessa värderingar och de af järnvägsstyrelsen

föreslagna prisen borde ytterligare beaktas, att vattenfallen i Sverige

och i synnerhet inom den södra delen af landet under de senaste fem

åren undergått en betydande värdestegring.

Beträffande den ifrågasatta försäljningen till sydsvenska kraftaktiebolaget

af det staten tillhöriga vattenfallet vid Laholm, erinrar vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen i sitt förutnämnda underdåniga utlåtande

af den 29 januari 1908, att järnvägsstyrelsen jämfört priset per fallmeter

vid Laholm med prisen per fallmeter vid Hjulsnäs—Traheryd.

En dylik jämförelse är emellertid, säger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

endast riktig, om de jämförda vattenfallen hafva samma vattenmängd,

men gifver i annat fall en oriktig föreställning om det inbördes

värdet, som bestämmes af den nyttiga effekten, hvilken åter är

beroende af både fallhöjd och vattenmängd. Då nu vattenfallet vid

Laholm vid Lagans mynning hade eu nuvarande normal lågvattenmängd

af cirka 40 m:i i sekunden, men vattenfallen Hjulsnäs och Hjulsnäs—

Traheryd en nuvarande normal lågvattenmängd .af endast cirka 18,3

m3 i sekunden, så kunde nu utan föregående sjöregleringar uttagas ur

hvarje fallmeter af Laholmsfallet cirka

40

18,3

= 2,18 gånger så stor nyttig

effekt som ur hvarje fallmeter vid Hjulsnäs eller Hjulsnäs—Traheryd.

Hvarje fallmeter i Laholmsfallet vore därför, fortsätter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

också värd mera än dubbelt så mycket som hvarje

fallmeter i de förra vattenfallen. Det kunde därför icke heller vara

skäligt pris vid dess försäljning att få per fallmeter det samma som

staten skulle gifva per fallmeter vid Hjulsnäs långt upp ifrån Lagans

mynning. Det erbjudna priset 250,000 kronor för Laholmsfallet skulle,

enär detta fall nu utan föregående sjöreglering kunde lämna cirka 1,617

turbinhästkrafters nyttig effekt, i själfva verket utgöra endast 155 kronor

per turbinhästkraft, medan staten vid de erbjudna köpen af samtliga

vattenfallen å sträckan Hjulsnäs—Traheryd själf skulle betala ett

genomsnittspris af 248 kronor per nyttig turbinhästkraft. Det syntes

därför, och då staten vidare skulle betala efter 200 kronor per nyttig

hästkraft, som nu utan sjöregleringar kunde uttagas af det erbjudna obetydliga

vattenfallet vid Kasteberg, ingalunda vara oskäligt, att staten

loge betaldt för Laholmsfallet efter 248 kronor per nyttig hästkraft eller

Laholmsfallet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

yttrande den

29 januari

1908.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. .Proposition N:o 144.

efter samma belopp per nyttig hästkraft, som staten själf skulle betala

vid de föreslagna köpen i Lagan, och att sålunda dess försäljningspris

sattes till åtminstone 401,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för sin del hemställt, att Kungl. Maj:t, därest de af järnvägsstyrelsen

nu föreslagna inköpen af vattenfall i Lagan vunne Kungl.

Maj:ts bifall, likvisst ville taga i öfvervägande huruvida icke vid försäljning

af statens vattenfall i Lagan vid Laholm till Sydsvenska kraftaktiebolaget

ett pris af 248 kronor per effektiv hästkraft eller sålunda

tillhopa 401,000 kronor borde betingas.

jämvägssty- I anledning af nu anförda anmärkningar från väg- och vattenbyggytti-ande

den nadsstyrelsens sida har järnvägsstyrelsen uti sitt förenämncla yttrande

2 mars 1908. af den 2 mars 1908 anfört följande.

För att man rättvisligen skulle kunna jämföra prisen å olika vattenfall

per fallmeter fordrades naturligen, att vattenmängden vore ungefär

densamma och förhållandena i afseende på byggnadskostnad m. in.

något så när likvärdiga. I sitt utlåtande hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

påstått, att normala lågvattenmängden vid Laholm skulle

vara 40 sm3, under det att den vid Hjulsnäs endast vore 18,3 sm3, och

skulle således en fallmeter vid Laholm vara mer än dubbelt så mycket

värd som vid Hjulsnäs. Så vore emellertid icke förhållandet. Mellan

Hjulsnäs och Laholm erhölle Lagan endast obetydliga tillflöden, och

vore nederbördsområdet vid Laholm ej synnerligen mycket större än

vid Hjulsnäs. I själfva verket vore enligt af aktiebolaget vattenbyggnadsbyrån

verkställda undersökningar normala lågvattenmängden

på de båda ställena 21 resp. 18,3 sm3. I vattenfallskommitténs förteckning

öfver statens vattenfall uppgåfves motsvarande vattenmängder

till 29 å 30 och 26 sm3, hvilka siffror stode till hvarandra i

praktiskt taget samma proportion, som de af vattenbyggnadsbyrån

funna värdena, I det af professor Richert den 24 maj 1901 afgifna

preliminära utlåtandet rörande Laholmsfallet, som af järnvägsstyrelsen

bilades den underdåniga skrifvelsen den 17 januari 1908 i ändamål

att gifva en föreställning om ungefärliga byggnadskostnaden,,

talades visserligen om en vattenmängd af 40 sm3, men vore detta utlåtande

afgifvet, innan de senare noggranna utredningarna rörande

Lagans afrinningsförhållanden vore utförda. Såsom af järnvägsstyrelsens

berörda skrifvelse framginge, vore priset per fallmeter vid Hjulsnäs—Floboda

44,000 kronor, men vid Laholm 50,000 kronor, hvilka

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 144.

siffror stode till hvarandra i ungefär samma proportion som de ofvannämnda

vattenmängderna. Då därtill komme, att byggnadskostnaden

såväl vid Hjulsnäs—Floboda som vid Karsefors vore väsentligt lägre

än vid Laholm, och att kontraktet rörande Laholmsfallet innehölle vissa

inskränkningar i afseende på köparens rätt, hvartill motsvarighet ej

funnes vid de fall, som föresloges till statsinköp, så sjmtes ej med fog

kunna påstås, att priset för Laholmsfallet vore för lågt i förhållande

till förvärfskostnaden för de fall, som åt järnvägsstyrelsen föresloges

till inköp. Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under antagande af

en normal lågvattenmängd af 40 sm3 värderade vattenfallet vid Laholm

till 401,000 kronor, så insåges, att, om man i stället räknade med den

riktiga vattenmängden, 21 sm3, fallets värde enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

egen beräkning blefve 210,000 kronor. I öfrig!

har järnvägsstyrelsen hänvisat till ett af vattenbyggnadsbyrån den 25

februari 1908 i ämnet afgifvet yttrande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har därefter till Kungl. Maj:t

ingifvit en ytterligare skrifvelse i ärendet af den 10 mars 1908, däruti

styrelsen upplyser, att styrelsen endast användt de af järnvägsstyrelsen

i den framställningen bilagda utredningen lämnade uppgifter om Lagaåns

vattenmängd vid de olika platserna, rörande hvilka uppgifter väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen under förevarande förhållanden icke haft tillfälle

ingå i någon närmare pröfning. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

afstyrker fortfarande på det bestämdaste, att fallet vid Laholm, på

sätt af järnvägsstyrelsen föreslagits, afyttras till ungefärligen samma

pris pr fallmeter räknadt, som det vid Floboda, alldenstund själfklart

syntes vara, att vattenmängden i Lagan måste vara större vid dess utlopp

vid Laholm än 6 mil längre upp efter ån vid Floboda, nedanför

hvilken plats flera tillflöden, såsom Krokån in. fl. tillkomme.

Skulle, säger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Kungl. Maj:t, till

följd af de sväfvande uppgifterna i den af järnvägsstyrelsen förebragta

utredningen, anse sig böra tills vidare afslå framställningen i hvad den

afser försäljning af fallet vid Laholm, kunde staten med god fördel

enbart för sig använda vattenfallen vid Skeeu, Iljulsnäs och TofhultTraheryd,

hvilka vattenfall salubjudits utan något villkor med afseende

på försäljning af Laholmsfallet. Floboda vattenfall torde, utbyggdt ensamt

för sig, icke för den enskilde hafva det värde, som det efter ofvannämnda

förvärf erhölle i statens hand, och beträffande det kvarvarande

obetydliga fallet vid Kasteberg ofvanför Karseforsen, hvilket likaledes

salubjudits endast under förutsättning af försäljning af Laholmsfallet,

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

yttrande

den 10 mars

1908.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Landtbruksstyrelsens

och

domänstyrelsens

yttranden.

Nytt kontrakt

ang. Laholmsfallet.

22 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o Idé.

och för hvilket staten dock skulle till Sydsvenska kraftaktiebolaget betala

ett pris af icke mindre än 50,000 kronor, framginge af utredningen,

att det icke utan stora kostnader kunde tillgodogöras i samband med

nämnda bolags egen anläggning vid Kasteberg.

I sitt förut omförmälda utlåtande bar landtbruksstyrelsen beträffande

laxfisket vid Laholm och Karseforsen gjort åtskilliga erinringar äfvensom

meddelat, att ett kronan tillhörigt laxfiske vid Laholms broar i

Lagan, hvilket icke skulle vid den ifrågasatta försäljningen af Laholmsfall

et tillfalla köparen utan af kronan behållas, vid ett utbyggande af

fallet antagligen komme att ödeläggas. Det kapitaliserade värdet af

detta fiske kunde beräknas till 24,000 kronor, hvilket belopp sålunda

utgjorde en för kronan uppkommande förlust vid försäljningen.

Järnvägsstyrelsen har emellertid i afgifvet utlåtande uttalat den

uppfattning, att ifrågavarande laxfiske skulle förflyttas till annan plats,

där kronan hade fiskrätt.

Därjämte har domänstyrelsen, efter domänintendentens m. fl. vederbörandes

hörande, yttrat sig angående den ifrågasatta försäljningen af

Laholmsfallet.

Med anledning af landtbruksstyrelsens utlåtande samt innehållet i

domänstyrelsens yttrande jämte de därvid fogade handlingar inleddes

förnyade underhandlingar med Sydsvenska kraftaktiebolaget.

Dessa förhandlingar ledde därhän, att bolaget ökade den bjudna

köpeskillingen till 274,000 kronor, hvarjämte bolaget förklarade sig villigt

att godkänna vissa påyrkade bestämmelser rörande ytterligare

begränsning af bolagets rätt till vattenuppdämning å kronan tillhörig

mark, rätt till utfartsväg öfver försålda områden äfvensom stadgande

i syfte att bolaget skulle taga tillbörlig hänsyn till nuvarande

innehafvare af lägenheter, verk eller andra anläggningar inom försålda

området jämväl efter utgången af nu gällande kontrakt. Härefter bär

bolaget den 24 mars 1908 underskrift och till järnvägsstyrelsen öfverlämnat

ett enligt dessa grunder upprättadt kontrakt. Afskrift af detta

kontrakt torde såsom bilaga få fogas vid detta protokoll.

Järnvägsstyrelsen har därjämte öfverlämnat bestyrkta afskrifter af

två den 26 mars 1908 dagtecknade skrivelser från Floboda vattenfallsoch

industriaktiebolag i likvidation samt Sydsvenska kraftaktiebolaget,

däruti dessa bolag förklarat, att de förut omnämnda af bolagen den 2

november 1907 undertecknade kontrakten angående försäljning till Kungl.

Magt och kronan af vattenfallen vid Floboda och Kasteberg gällde

under förutsättning att Kungl. Maj:t och kronan senast den 1 juni 1908

godkände nyssnämnda den 24 mars 1908 dagtecknade köpekontraktet

angående Laliolmsfallets försäljning till Sydsvenska kraftaktiebolaget

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.

23

Innan jag yttrar mig angående järnvägsstyrelsens ifrågavarande

framställningar, tillåter jag mig erinra, att i det statsrådsprotokoll, som

åtföljde propositionen n:r 102 till 1906 års Riksdag angående det förut

nämnda vattenfallskreditivet, lämnades en redogörelse för den elektriska

järnvägsdriftens ståndpunkt i allmänhet, de resultat, som i hufvudsak

vunnits vid de dittills anställda försöken i Sverige, äfvensom en

del andra på frågan om lämpligheten af elektrisk drift i större omfattning

å statens järnvägar inverkande faktorer; och ber jag att få hänvisa

till nämnda redogörelse.

De försök med elektrisk järnvägsdrift, som alltsedan början af år

1905 bedrifvits till en början å linjen Tomteboda—Värtan och sedermera

äfven å linjen Stockholms Central—Järfva, äro nu i hufvudsak

afslutade. Jag har därför beredt mig tillfälle att taga del af de hufvudsakliga

resultat, hvartill försökens ledare, byrådirektören R. Dahlander

kommit, och tillåter jag mig här meddela en sammanfattning häraf.

Den provisoriska kraftstationen vid Tomteboda, som anordnats för

ångturbiner, har endast i ringa grad varit föremål för försöken.

Hvad angår kontaktledningen, så har genom försöken konstaterats

möjligheten att använda så höga spänningar, som för de svenska

statsbanorna af ekonomiska skäl är önskvärd!. Det har också konstaterats,

att man medelst lämpliga skyddsanordningar kan minska faran

för trafikanterna och järnvägsfunktionärerna, så att några betänkligheter

ur denna synpunkt i allmänhet ej hehöfva förefinnas rörande användandet

af högspända kontaktledningar, liksom ej heller för deras införande å

bangårdar. För strömaftagandet bereda dessa höga spänningar inga

svårigheter, utan tvärtom, då den strömstyrka som skall öfverföras genom

strömaftagarna minskas i samma proportion som spänningen växer.

Med tillhjälp af lämpliga isolatorer och i öfrig! omsorgsfullt utarbetade

konstruktionsdetaljer synes man också vid ifrågakommande spänningar

kunna påräkna en hög grad af driftsäkerhet. I afseende på dessa detaljer

bär under försöken samlats en mångsidig och värdefull erfarenhet, icke

minst därigenom att vid försöksanläggningen äfven profvats en del

mindre tillfredsställande anordningar och detaljer, hvilkas olägenheter

blifvit noggrann! studerade och gifvit upphof till förbättrade konstruktioner.

På grund af denna erfarenhet har äfven utarbetats ett särskild!

system af nya synnerligen enkla anordningar för kontaktledningens uppbärande,

hvilket synes fylla högt ställda fordringar och torde vara synnerligen

lämpligt för våra förhållanden, och som särskild! för enkelspår

medgifver en enkel och ändamålsenlig kombination af upphängningsanordningen

för kontaktledningen och matarledningarna. För erhållande

Departe
ments
chefens
yttrande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 144.

af något så när konstant dragspänning i och nedhängning af kontakttråden

och för undvikande af de olägenheter och kostnader, som äro

förbundna med hittills vanliga anordningar, användas vid detta system

spännvikter, hvarmed mycket tillfredsställande erfarenheter vunnits. Då

till följd af försökssträekornas natur större hastighet än 60 å 70 km i

timmen ej kunnat erhållas och detta blott under mycket kort tidsmoment,

hafva några iakttagelser rörande strömaftagandet vid mycket stora

hastigheter ej kunnat göras, men sådan kännedom har vunnits i afseende

på de omständigheter, som inverka på strömaftagandet, att på

grund häraf och den kända erfarenheten från andra anläggningar allmänna

slutsatser kunna dragas rörande strömaftagandet vid olika hastigheter

och anordningar.

De undersökningar och mätningar, som utförts rörande skenornas

användande för strömåterledningen, hafva gifvit till resultat, att det

elektriska motståndet i skenledningen är betydligt mindre än man haft

anledning förmoda, beroende på den omständigheten att en stor del af

strömmen tager vägen genom jorden i högre grad ju fuktigare jordmånen

och väderleken äro. De elektriska skenförbindningar, som äro

nödvändiga vid alla med likström drifna bananläggningar, synas vid

användandet af högspänd växelström i allmänhet kunna undvaras. Genom

att förbinda med skenorna alla närbelägna föremål af metall kan möjligheten

af fara till följd af eljest uppstående spänningsdifferenser förebyggas.

Differenser af detta slag mellan aflägsna punkter å skenledningen

kunna dock förorsaka vissa olägenheter och störningar i närbelägna

telefon-och telegrafledningar. Användandet af skenorna för

banströmmens återledning medför likväl så väsentliga fördelar, att de

olägenheter, som därigenom förorsakas, äro i jämförelse därmed obetydliga.

I afseende på banströmmens inverkan på sådana svagströmsledningar

ha ett stort antal lärorika försök blifvit gjorda, och hafva flera

metoder för upphäfvande eller förminskande af sådana störningar blifvit

med större eller mindre framgång profvade. I samband härmed hafva hithörande

frågor underkastats eu ingående teoretisk behandling, medelst

hvilken det är möjligt att i viss mån generalisera de resultat i detta

afseende, som genom försöken vunnits, och därigenom draga vissa slutsatser

äfven rörande de störningar af detta slag, som uppstå vid långa

ledningar för elektrisk järnvägsdrift, och de medel, som måste användas

till förebyggande däraf. På detta område återstår emellertid ännu

mycket att utforska, men så mycket kan dock sägas, att de kostnader,

som kunna komma att erfordras för förebyggande af genom banströmmen

förorsakade störningar i telefon- och telegraftrafiken ej uppgå till

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.

sådana värden, att de ekonomiska förutsättningarna för den elektriska

järnvägsdriften därigenom röna väsentligt inflytande.

Beträffande den rullande materielen är det i första rummet motorerna,

som äro af betydelse. Den vid försöken vunna erfarenheten gifver

tydligt vid handen, att växelströmkommutatormotorerna redan nu

kommit till en så hög ståndpunkt, att de i afseende på driftsäkerhet,

verkningsgrad och regleringsförmåga uppfylla alla rimliga anspråk på

en god järn vägsmotor. Kommuteringen vållar numera ej några svårigheter,

ej heller har kommutatorn visat sig förorsaka några höga kostnader

för underhåll och reparation. Sedan den tidpunkt, då de vid

försöken använda motorerna konstruerades, hafva afsevärda framsteg gjorts

i afseende på detaljernas utarbetande och materialets utnyttjande vid

sådana motorer, hvarigenom bland annat vunnits, att vikten kunnat ej

obetydligt reduceras, så att numera vikten af en banmotor för växelström

ej behöfver afsevärdt öfverstiga vikten af en sådan motor för

likström. Såväl den kompenserade seriemotorn som den kompenserade

repulsionsmotorn hafva vid försöken lämnat goda resultat, och synes

intet skäl föreligga att gifva någondera typen ett bestämdt företräde.

De olägenheter, hvarmed dessa kommutatormotorer principiellt äro behäftade,

hafva således genom sinnrika anordningar och konstruktiva förbättringar

blifvit reducerade till så små dimensioner, att de icke på något

vis kunna tillmätas någon afgörande betydelse. Genom försöken har

betydelsen af afkylning af dessa motorer medelst inpressad luft för

höjande af deras arbetsförmåga blifvit tydligt påvisad, och hafva de för

detta ändamål nyttjade anordningar visat sig fungera tillfredsställande.

Rörande detaljan ordningarna för manövrering och reglering af motorerna

samt för strömmens aftagande från kontakttråden och ledning

inom lokomotiv och motorvagnar har en värdefull jämförande erfarenhet

samlats, och hafva de vid försöken använda anordningarna i stort sedt lämnat

goda resultat. Samma sak gäller i afseende på strömmens användande

för uppvärmning, belysning och bromsning af elektriska tåg.

Försöken hafva med mycket obetydliga undantag endast utförts

med ett enda periodtal nämligen 25, och byrådirektören Dahlander har

uttalat den åsikten, att, hvad våra förhållanden beträffar, de fördelar,

som vinnas genom att välja en lägre frekvens än 25, äro mindre än de

därmed förenade olägenheterna. Det förefaller ocksåT som om man flerstädes

i utlandet kommit till den uppfattningen, att 25 vore i stort sedt

det för ifrågavarande ändamål lämpligaste periodtalet.

Genom försöken har man för statens järnvägar vunnit dels en god

öfverblick öfver teknikens ståndpunkt på detta område — järnvägsdrift

Bill. till Riksä. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 112 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 144.

medelst högspänd växelström — dels en ingående och värdefull jämförande

erfarenhet angående de olika detalj anordningar och system, som

för ändamålet kunna komma ifråga och därigenom möjlighet att vid en

blifvande större anläggning målmedvetet fastställa lämpliga anordningar.

Dessutom hafva säkra hållpunkter vunnits för beräkning af kostnaden för

såväl anläggning som drift af elektriska järnvägar med växelström.

Byrådirektören Dahlander anser sig utan tvekan kunna påstå, att problemet

om elektrisk drift å statens järnvägar till följd af elektroteknikens

framsteg under de senaste åren nu är tekniskt löst. Ehuru detaljförbättringar

naturligen alltjämt komma att göras, anser han knappast

tänkbart, att något enklare, bättre och billigare system än det vid

försöken använda systemet med enfas växelström inom den närmaste

framtiden skall kunna komma att framträda. Intet skäl synes honom

därför förelinnas att på denna grund uppskjuta införandet af elektrisk

drift å statsbanorna. De oförutsedda svårigheter, som kunna komma

att möta, anser Dahlander kunna öfvervinnas utan synnerligt stora

kostnader.

Till de åsikter, Dahlander sålunda uttalat, har en nämnd, bestående

af inspektören öfver elektriska anläggningar E. C. Ericson, representerande

kommerskollegium, filosofie doktorn H. Pleijel, representerande

telegrafstyrelsen, byrådirektören och chefen för järnvägsstyrelsens telegrafbyrå

E. I. Billing samt professorn i teoretisk elektroteknik vid tekniska

högskolan K. A. Lindström, uttalat sin fulla anslutning.

Beträffande den ekonomiska sidan af saken torde denna fråga, hvilken

icke direkt utgjort föremål för nyssnämnda försök, ännu icke vara tillräckligt

utredd, jag har emellertid tagit del af ett utaf byrådirektören

Dahlander hållet föredrag vid årsmötet med Svenska teknologföreningens

andra sektion 1907, däri Dahlander framlagt resultaten af de beräkningar

i ifrågavarande afseende, som under hans ledning verkställts inom

järnvägsstyrelsen. Dessa beräkningar hafva omfattat alla statsbanelinjer

söder om Bollnäs med undantag af linjerna Laxå—Charlottenberg, Örebro—

Svartå och Göteborg—Strömstad. Alternativa beräkningar hafva gjorts

dels med hänsyn till trafiken år 1905 och dels med en 60 % större trafik,

som efter den progression, hvarmed trafiken på senaste åren växt,

beräknas vara uppnådd senast år 1920. Byrådirektören Dahlander,

som säger sig hafva räknat synnerligen försiktigt, har funnit att, därest

elektrisk drift varit införd på ifrågavarande statsbanelinjer under år

1905, man med säkerhet kunnat vänta en besparing af 452,440 kronor.

Med en 60 % större trafik — som bekant ställer sig den elektriska driften

ekonomiskt gynnsammare ju starkare trafiken är — skulle man en
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.

ligt Dahlander kunna räkna med en årlig besparing af 1,477,000 kronor

för år. Utom dessa rena besparingar tillkomma genom införande af

elektrisk drift åtskilliga andra fördelar, bland hvilka särskildt äro att

nämna den betydande nationalekonomiska vinsten och förmånen att

kunna erbjuda persontrafiken större antal tåg, något som å sin sida

torde medföra ökad resandefrekvens.

Byrådirektör Dahlanders beräkningar hafva visserligen varit föremål

för kritik, men de torde väl dock få anses peka hän åt rätt håll.

Såsom af den förut lämnade redogörelsen framgår, har staten redan

i mellersta och södra delarna af Sverige så stor vattenkraft, att densamma

med någon komplettering efter nuvarande trafikförhållanden kan

anses tillräcklig för drift af västra stambanan och de söder om densamma

befintliga statsbanelinjerna. Det torde dock dröja ännu någon tid, innan

dessa järnvägslinjer komma att anordnas för elektrisk drift, och det synes

därför vara förenligt med klok förtänksamhet att söka så snart ske kan

förvärfva de kraftkällor, som blifva erforderliga för drifvande af en betydligt

stegrad trafik. Detta är så mycket angelägnare, som de vattenfall,

hvilka lämpa sig för elektrisk drift, i södra delarna af landet icke

äro synnerligen många.

De i Lagan befintliga vattenfallen äro emellertid med hänsyn till

sitt läge samt på grund af åtskilliga andra förhållanden väl lämpade

för ifrågavarande ändamål. Af dessa vattenfall är staten ägare dels till

fallet vid Laholm, beläget å Laholms kungsladugårds ägor, dels till andelar

i Hjulsnäsfallet, dels ock till Karseforsen, som inköpts den 30

januari 1907. Därjämte har såsom nämndt det i Lagans biflod Bolmån

belägna Skeenfallet den 16 sistlidne mars förvärfvats för statens räkning.

Fråga föreligger nu dels att försälja det staten tillhöriga Laholmsfallet

dels ock att inköpa åtskilliga längre upp i Lagan belägna fall vid

Hjulsnäs, Floboda samt Tofhult och Traheryd äfvensom Kastebergsfallet;

och närmast tillåter jag mig nu underställa Eders Kungl. Maj:ts

pröfning frågan om försäljning af Laholmsfallet.

Uti underdånigt betänkande den 6 juli 1901 uttalade vattenfallskommittén,

att detta fall hade sådant läge och energiförråd, att det

lämpligen kunde användas för elektrisk drift af någon del af statens

västkustbana. Det är därför gifvet, att man ställer sig i någon mån

tveksam, huruvida en försäljning af fallet öfver hufvud bör ifrågakomma.

Emellertid gäller det härvidlag att väga fördelar och nackdelar mot

hvarandra. Först och främst är att märka, att fallets läge af militära

skäl måste anses ogynnsamt såsom kraftkälla för järnvägsdrift. Kär

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 144.

chefen för generalstaben yttrade sig angående det föreslagna inköpet

af den ofvanför Laholmsfallet belägna Karseforsen, uttalade han sina

betänkligheter mot anläggande af en kraftstation därstädes på grund af

det exponerade läget. Beträffande Laholmsfallet, som ej kan utbyggas

gemensamt med Karseforsen, måste gifvetvis den af generalstabschefen

framhållna synpunkten framträda med än större styrka. Laholmsfallet

är vidare jämförelsevis dyrt att bebygga, och ledningarna från detta

fall öfver till södra stambanan ställa sig också dyrbara.

Nu är, såsom förut nämnts, staten satt i tillfälle att förvärfva det

längre upp i Lagan och sålunda ur militär synpunkt väsentligt bättre

belägna vattenfallet vid Floboda, men endast under den förutsättning

att staten samtidigt försäljer Laholmsfallet.

För Laholmsfallet skulle staten erhålla en köpeskilling af 250,000

kronor enligt järnvägsstyrelsens ursprungliga framställning, hvilket

belopp emellertid sedermera ökats till 274,000 kronor.

För Floboda vattenfall skulle staten erlägga till Floboda vattenfalls-

och industriaktiebolag 265,000 kronor samt till I. Persson 7,000

kronor eller sålunda sammanlagdt 272,000 kronor.

I sin framställning har järnvägsstyrelsen beräknat fallhöjden vid

Floboda till omkring 5.5 meter och vid Laholm till i genomsnitt 5

meter. Vid jämförelse med priset per fallmeter skulle sålunda köpeskillingen

enligt styrelsen blifva ungefär densamma för de båda fallen

eller omkring 50,000 kronor per fallmeter.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har emellertid mycket riktigt

anmärkt, att en dylik jämförelse har skäl för sig endast under den

förutsättning, att de jämförda fallen hafva samma vattenmängd, och

åberopar styrelsen, att lågvattenmängden vid Laholm skulle vara 40 in3

i sekunden men vid Floboda allenast 18.3 sm3. Förstnämnda siffra har

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hämtat ur ett af professor Richert år

1901 afgifvet, järnvägsstyrelsens nu ifrågavarande framställning i annat

syfte bilagdt utlåtande.

Sedan berörda utlåtande, hvilket grundats allenast på en okulärbesiktning

af Laholmsfallet, afgifvits, hafva emellertid på föranstaltande

af vattenfallskommittén verkställts på ingående mätningar grundade

vattenmängdsberäkningar såväl vid Laholmsfallet som i närheten åt

Flobodafallet.

Enligt dessa skulle lågvattenmängden utgöra

vid Laholm

vid Floboda

. 29 å 30 sm3

26 sm3

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.

29

Den industriella medelvattenmängden skulle utgöra

vid Laholm ..................................................... 43 sm3

vid Floboda...................................................... 37 å 40 sm3

Sedan dessa mätningar fullbordats, har vidare aktiebolaget vattenbyggnadsbyrån

för Sydsvenska kraftaktiebolaget år 1905 verkställt förnyad

utredning beträffande den lågvattenmängd, som skulle kunna läggas

till grund för beräkning af den effekt, som mot bindande garanti skulle

kunna distribueras i de skånska och halländska städerna. Denna lågvattenmängd

skulle enligt vattenbyggnadsbyråns utredning uppgå

vid Laholm....................................................... till 21 sm3

vid Floboda ...................................................... » 18.3 sm3

Alla dessa beräkningar visa följaktligen en obetydlig skillnad i

vattenmängd vid de båda fallen af omkring 3 sm3. Då vid Laholm en

ej obetydlig vattenmängd torde komma att reserveras för laxens uppoch

nedgång — något som ej torde vara behöfligt vid Floboda —

lärer den för kraftuttagning tillgängliga vattenmängden icke blifva

nämnvärdt större vid det förra än vid det senare fallet.

De faktorer, som förutom vattenmängden vid bedömandet af ett

vattenfalls värde spela den viktigaste rollen, äro fallhöjden och regleringsmöjligheten.

Hvad nu angår fallhöjden vid Laholmsfallet, som på grund af hafsytans

växlande höjd är varierande, beräknades denna af Richert år

1901 till i genomsnitt allenast 4.5 meter. Vattenfallskommittén uppger

en fallhöjd af 6 meter, under det vattenbyggnadsbyrån i sin utredning

af år 1905 upptager fallhöjden till 5.4 meter. Järnvägsstyrelsen räknar

såsom nämndt i sin skrifvelse med en fallhöjd af i genomsnitt 5 meter.

Det synes mig emellertid vara försiktigast att vid kalkyleringen antaga

den af vattenbyggnadsbyrån år 1905 funna höjden, afjämnad till 5.5

meter.

Beträffande fallhöjden vid Floboda uppgafs denna i vattenbyggnadsbyråns

utredning af år 1905 till 5.6 meter samt i ett af samma byrå

den 7 september 1907 afgifvet, utaf järnvägsstyrelsen åberopadt utlåtande

till 6.1 meter vid östra stranden och 6 meter vid den västra.

De olika uppgifterna torde hänföra sig till skilda förslag till kraftens

uttagande. Antager man, såsom i järnvägsstyrelsens framställning

skett, en fallhöjd af 5.5 meter, synes man kunna vid kalkyleringen befinna

sig på den säkra sidan.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o IM.

Man skulle sålunda hafva att räkna med lika stor fallhöjd vid Flobodafallet

och Laholmsfallet, men möjligen med något större vattenmängd

vid det senare än vid det förra. Köpeskillingarna skulle åter

kunna anses ungefär lika stora 272,000 kronor för Flobodafallet och

274,000 kronor för Laholmsfallet.

Då det emellertid gäller att bedöma saken ur affärssynpunkt för

staten, bör man gifvetvis icke såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

stanna vid jämförelse af fallhöjd och vattenmängd.

Fallhöjden spelar, såsom förut antydts, sin stora roll i fråga om ett

vattenfalls värde. Ett högre fall är sålunda i regel billigare att bebygga

än ett lägre, ty dels fördelas kostnaden för dammanläggning på större

antal hästkrafter, dels erhålla turbiner och generatorer större rotationshastighet

och i följd däraf mindre dimensioner.

Men af större vikt är möjligheten till reglering af vattenaftappningen.

Detta gäller särskilt vid en kraftanläggning för elektrisk järnvägsdrift,

där strömförbrukningen är så växlande, beroende på antalet tåg under

dygnets olika timmar. Efter låg beräkning torde maximiförbrukningen

uppgå till dubbla medelförbrukningen. På grund häraf är det tydligtvis

synnerligen fördelaktigt, att såväl ofvanför som nedanför en sådan

kraftanläggning förfoga öfver bassänger af tillräckliga dimensioner för

att kunna utjämna de nödiga variationerna i vattenförbrukningen.

Ett vattenfall om 5,000 hästkrafter kan, om dylika bassänger stå

till förfogande, monteras för 10,000 hästkrafter och fullständigt utnyttjas.

I motsatt fall kunna endast 5,000 hästkrafter installeras, och halfva

vattenmängden bortrinner obegagnad. Monteras fallet för 10,000 hästkrafter,

blir därjämte monteringskostnaden per hästkraft lägre, än om

endast 5,000 hästkrafter kunna uttagas. Ett vattenfall med utjämningsbassänger

är följaktligen för elektrisk järnvägsdrift och jämväl för de

flesta industriella ändamål värdt betydligt mer än ett lika beskaffadt fall

utan sådana bassänger.

Vid Laholmsfallet äro dessa regleringsförhållanden föga gynnsamma.

Nedanför fallet finnes visserligen en bassäng af obegränsad storlek, hafvet.

Däremot är uppdämning på grund af närheten till Karseforsen möjlig

endast i helt ringa omfattning. I det uppgjorda förslagskontraktet har

dessutom köparen förbundit sig att dämma endast i den mån utnyttjandet

af Karseforsen därigenom icke lider intrång och högst till ett visst

angifvet maximum, hvaremot köparen tillförbundit sig att åtnöjas med

den aftappning af vattnet i Lagaån, som kronans anläggningar vid Karseforsen

betinga — en för kronan synnerligen förmånlig uppgörelse.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.

Å andra sidan tillåter jag mig påpeka, att, därest Eders Kungl.

Maj:t och Riksdagen skulle lämna sitt medgifvande till Laholmsfallets

försäljning, jag har för af sikt tillstyrka, att, förutom Flobodafatlet, jämväl

fallen vid Hjulsnäs samt vid Tofhult och Traheryd inköpas för statens

räkning.

Flobodafallet skidle då bebyggas tillsammans med Idjulsnäsfallet.

Härigenom erhålles en samlad fallhöjd af åtminstone 9 meter. Förvärfvas

tillika Tofhults- och Traherydsfallen, kommer anläggningen att

ligga mellan två bassänger af den storlek, att, enligt hvad uppgifves,

den effekt, för hvilken fallet kan utbyggas, är 50 % större än medeleffekten

efter sjöreglering. Anläggningen har dessutom sådant läge i

förhållande till, å ena sidan, Karseforsen och Skeenfallet samt, å andra

sidan, södra stambanan, att densamma med fördel kan elektriskt sammankopplas

med de blifvande kraftstationerna vid sistnämnda båda fall,

och effekten sålunda än ytterligare ökas.

Köpeskillingen för Hjulsnäsf atlet enligt de i järnvägsstyrelsens skrifvelse

den 16 januari 1908 omförmälda fem kontrakt skulle belöpa sig

till sammanlagdt 175,392 kronor 75 öre, däraf 125,000 kronor till det

i skrifvelsen omförmälda konsortium, 8,000 kronor till Thimsfors aktiebolag,

9,892 kronor 75 öre till Anders Jeppsson och hans hustru, 3,500

kronor till Karl Isak Månsson in. fl. samt 29,000 kronor till F. Karlström.

Emellertid har landtmäteristyrelsen uti sitt i ärendet afgifna utlåtande

kommit till det resultat, att för ett betryggande förvärf af vattenrätt

i fallen icke erfordras att antaga kontrakten med Thimsfors aktiebolag,

med Anders Jeppson och hans hustru samt med Karl Isak Månsson

m. fl. Då de af landtmäteristyrelsen härför anförda skäl icke synas

mig kunna gendrifvas, anser icke heller jag, att dessa förslagskontrakt

böra godkännas.

Beträffande köpekontraktet med Karlström har järnvägsstyrelsen erinrat,

att ägaren af 1Us mantal Hjulsnäs vid häradssyn 1899 rörande

dammanläggning vid Floboda medgifvit erforderlig uppdämning å hemmanet

till viss gräns, och att staten blefve innehafvare af denna dämningsrätt,

därest det föreslagna inköpet af Floboda vattenfall blefve antaget.

Järnvägsstyrelsen har i anledning häraf och då det af Karlström

begärda pris synts oskäligt högt, ansett det kunna ifrågasättas att ej

antaga kontraktet med Karlström. Enligt hvad landtmäteristyrelsen

med ledning af kartor och handlingar utrönt, skulle staten, äfven sedan

Floboda vattenfall och därmed sagda dämningsrätt inom hd8 mantal

Hjulsnäs förvärfvats, komma att sakna uppdämningsrätt inom samma

hemmanslott på en strandlängd af omkring 35 meter. Häradsrättens

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.

é

ofvanberörda utslag afsåg nämligen, enligt livad landtmäteristyrelsen meddelar,

icke uppdämningsrätt längre uppåt Lagaån än midt för gränsen

å västra stranden emellan Kärringelida ägor, å ena sidan, samt Ockersliults

och Fägershults ägor, å andra. Norra gränsen för Ws mantal

Hjulsnäs löper emellertid ned till ån å östra stranden ungefär 35 meter

längre i norr. Därest kontraktet med Karlström ej vinner nådigt godkännande,

men öfriga kontrakt angående förvärf af vattenrätt antagas,

varder denna jämförelsevis korta strandsträcka den enda på åns

båda sidor vid Hjulsnäs och Floboda vattenfall, där staten ej blefve ägare

af vatten eller uppdämningsrätt. Det synes dock lämpligast att nu afböja

Karlströms anbud, då med all säkerhet en för staten väsentligen

fördelaktigare uppgörelse torde kunna träffas i sammanhang med det

rättsliga afgörande! af frågan om fallets bebyggande.

Köpeskillingen för Hjulsnäsfallet skulle sålunda nu belöpa sig till

125.000 kronor. För Flobodafallet skulle staten, såsom förut nämnts,

betala 272,000 kronor, eller sålunda för de båda fallen sammanlagd!

397.000 kronor. Sammanlagda fallhöjden beräknas, såsom förut angifva,

till minst 9 meter. Häraf anses dock 1,15 meter redan tillhöra staten

såsom ägare till kronoegendomarna Öckershult och Fägerhult. För

7,85 meter (minimum) fallhöjd skulle sålunda erläggas 397,000 kronor,

motsvarande ett pris af omkring 50,000 kronor för fallmeter eller detsamma,

som staten skulle erhålla för Laholmsfallet.

Valet synes härvidlag icke vara svårt. I utbyte mot ett ogynnsamt

beläget fall med små variationsmöjligheter och dyra anläggningskostnader

skulle staten till samma pris per fallmeter erhålla ett i alla dessa

hänseenden bättre fall, hvilket beträffande vattenmängd vore endast

obetydligt underlägset det förra.

Till ytterligare bedömande af skäligheten i det erbjudna priset för

Laholmsfallet ber jag få erinra, att staten för Karseforsen, där vattenmängden

är densamma som vid Laholm, betalt 1,285,200 kronor. Då

fallhöjden vid Karseforsen är 25 meter, utgjorde således priset per fallmeter

51,400 kronor. Karseforsen är ett högt fall, billigt att bebygga

och möjligt att reglera, medan Laholmsfallet, såsom förut nämnts, är

ett lågt fall, dyrt att bebygga och svårt att reglera. Under sådana förhållanden

måste det erbjudna priset för Laholmsfallet anses högt i jämförelse

med det för Karseforsen betalda, och till inköp af denna senare

hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnat sitt förord.

Under förutsättning af bifall till den ifrågasatta försäljningen af

Laholmsfallet är det, såsom jag förut tillåtit mig nämna, min afsikt att

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.

tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärder för förvärfvande jämväl

af fallen vid Tofhult och Traheryd. Köpeskillingen enligt de i järnvägsstyrelsens

framställning omförmälda kontrakt belöper sig till 186,000

kronor. På grund af en erinran i landtmäteristyrelsens utlåtande i ärendet

har det emellertid ansetts angeläget att förvärfva ytterligare ett

mindre jordområde, och har anbud om försäljning af detta område för

ett belopp af 800 kronor genom järnvägsstyrelsens försorg införskaffats.

Fallhöjden är 4,7 meter och lågvattenmängden densamma som vid Hjulsnäs—Floboda

eller 18,3 sink Priset per fallmeter skulle sålunda blifva

omkring 40,000 kronor. Med hänsyn till den ringa fallhöjden och den

dyra anläggningskostnaden ställer sig detta fall dock dyrare än Hjulsnäs—Flobodafallen

och torde närmast kunna jämföras med Laholmsfallet.

Fallsträckan Traheryd—Tofhult måste dessutom bebyggas och drifvas

för konstant effekt. Emellertid är det af vikt för staten att förfoga

äfven öfver denna fallsträcka för att kunna anordna Hjulsnäs—Floboda

för varierande effekt. Af denna anledning är det som jag, såsom nämnts,

har för afsikt att i sinom tid tillstyrka det nu omhandlade förvärfvet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har icke heller haft något att erinra

mot föreslagna inköpet af Tofhult—Traherydfallen.

Vidare ber jag få nämna, att jag på de af järnvägsstyrelsen anförda

skäl ämnar tillstyrka inköp af det lilla Kastebergsfallet, under

förutsättning att försäljningen af Laholmsfallet kommer till stånd.

Jag tillåter mig här meddela en på min begäran i järnvägsstyrelsen

gjord sammanställning, utvisande de olika lallens fallhöjd, vattenmängd

och effekt, resp. köpeskillingar samt byggnadskostnader m. in.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 112 Hägt.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kim tgl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 144.

Fallets namn.

Fallhöjd i

meter.

Lågvatten- mängd i

sm3.

Minsta

vatten- mängd

efter sjö- reglering i

sm3.

Turbin-

hästkrafter

efter

sjöreglering.

Köpe-

skilling.

Kr.

Hjulsnäs................................................

4.50, däraf

1.15 statens

3.35 enskildes

18.3

(efter upp- förande af

dammbyggnad

vid Skeen)

42.6

1,840, däraf

460 statens

1,380 enskildes

125,000

Floboda ................................................

5.5

18.3 (d:o)

42.6

2,350

272,000

Hjulsnäs—Floboda sammanbyggda ............

9 ä 10, däraf

1.15 statens

7.85 enskildes

(minst)

18.3

42.6

4,000, däraf

460 statens

3,540 enskildes

397,000

Tof bult—Traheryd .................................

4.7

18.3

42.6

2,000

186,800

Kasteberg .....................

0.7 å 1.2

21.0

47.0

—

50,000

Laholm.................................................

5.5

21.0

47.0

2,350

274,000

Köpeskillingarna för de till inköp nu föreslagna fallen uppgå till

följande belopp:

för Hjulsnäs—Floboda ............................................................... kr. 397,000:___

» Tof hult—Traheryd ............................................................... » 186’800: —

» Kastebergsfallet.................................................................... » 50,000: —

Af vattenfallskreditivet återstå,

såsom förut nämnts.................................................................. kr. 402,800: —

Hos Riksdagen torde böra utverkas bemyndigande att

använda köpeskillingen för Laholmsfallet .................. * 274,000: —

till förvärfvande af nya fall och i samband därmed stående

utredningar, hvadan............................................... kr. 676,800: —

skulle till sådant ändamål erhållas disponibla.

Det belopp, som sålunda skulle blifva tillgängligt, skulle följaktligen

vara tillräckligt för likviderande af nyssnämnda inköp, hvarjämte ett

rätt afsevärdt belopp skulle kunna användas för fortsatta utredningar.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

dels medgifva,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 144.

35

Köpeskilling

i runda tal

Beräknas

utbyggas

Beräknad

byggnads-

kostnad,

Beräknad

ärlig kostnad

pr utbyggd

turbin- bästkraft,

excl. köpesk.

Er.

Beräknad

årlig kostnad

pr utbyggd

turbin- hästkraft,

incl. köpesk.

Er.

pr

turbin-

hästkraft.

Er.

pr

fallmoter

Er.

för

turbin-

kästkr.

inel. sjö- reglerings- kostnad.

Er.

Anmärkningar.

90

37,000

1,840

570,000

37.00

42.oo

Konstant aftappning, kan användas för

järnvägsdrift tillsammans mcdKarse- forsen och Skeen.

116

112

50,000

50,000

2,350

5,500

?

1,100,000

9

21.80

9

25.oo

Utbyggcs lämpligen tillsammans med

Hjulsnäsfallet.

Gynnsamt för järnvägsdrift, om äfven

Tofhult—Traheryd förvärfvas, då

bassängor erhållas på båda sidor

om anläggningen.

93

40,000

2,000

770,000

40. oo

45.00

Konstant aftappning.

—

c:a 50,000

—

sannolikt c:a

—

—

Värdefullt i och för Karseforsens ra- tionella utbyggande.

116

50,000

300 kr. pr häst- kraft vid kon- stant aftappn.

sannolikt

minst 38.0 0

Af vattenmängden efter sjöreglering

torde sannolikt c:a 5 sm3 kräfvas

för fiskets bevarande.

att Kungl. Maj:t må mot en köpeskilling af 274,000 kronor och på

de villkor i öfrigt, som innefattas i det förut omförmälda, af Sydsvenska

kraftaktiebolaget den 24 mars 1908 undertecknade kontrakt, försälja det

staten såsom ägare till Laholms kungsladugård tillhöriga vattenfallet i

Lagan jämte de i kontraktet angifna jordområden; samt

att omförmälda köpeskilling, 274,000 kronor, må användas till inköp

af andra vattenfall för statens räkning och i samband därmed stående

utredningar;

dels ock besluta, att den afkastning, sålunda inköpta vattenfall

kunna komma att lämna under tiden, intill dess de varda för det med

inköpet afsedda ändamålet använda eller annorledes förordnas, skall inlevereras

till statskontoret för att redovisas under titel extra uppbörd.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall; och skulle proposition i ämnet af den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Solve Berger.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.

Afskrift.

Köpekontrakt.

Sydsvenska Kraftaktiebolaget erbjuder sig härmed att af Kungl.

Maj:t och kronan köpa vattenfallet i Lagan vid Laholms kungsladugård

på följande villkor:

§ I
I

köpet ingår:

dels de invid Lagan belägna områden, som, å ett kontraktet vidfogadt

och med bolagets påskrift om, att det åberopas i kontrakt den

2 november 1907 försedt utdrag af den af förste landtmätaren Jonas

Ahnfeldt öfver Kungsladugården år 1898 upprättad karta, äro betecknade

med röd färg, och hvilka enligt af v. kommissionslandtmätaren

Eskil Jansson verkställd uträkning innehålla en areal af tillhopa 175,640

kvadratmeter;

dels grund och vatten i Lagan utanför de försålda områdena;

dels ock, i den mån tillstånd därtill i laga ordning erhålles, rätt till

erforderlig ränsning i Lagan å kronans grund samt rätt till uppdämning

å kronans mark för utnyttjande af den försålda vattenkraften, i

den mån därigenom utnyttjandet af Karseforsen enligt Aktiebolaget

Vattenbyggnadsbyråns förslag af den 1 september 1906 icke lider intrång,

dock högst till höjden + 19,20 å den vattenståndsskala för Lagan

vid Laholm, som emu ämnes i kungl. vattenfallskommitténs betänkande

den 17 mars 1903 och med skyldighet för bolaget att gälda ersättning

för skada, som genom uppdämningen förorsakas vägar eller byggnader

å kronans områden;

dels de kronan tillhöriga åbyggnader, som nu finnas å de försålda

områdena;

dels rätt att genom kanal öfver det inköpta området bortleda vattnet

för såvidt tillstånd härtill i laga ordning erhålles.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.

§ 2-

Tillträdet sker den 1 juli 1908, dock är grosshandlaren O. E. Hallberg,

som genom den 8 november 1905 npprättadt kontrakt arrenderar

ifrågavarande vattenfall och områden samt dessutom en del andra härintill

belägna områden, berättigad att vid arrendet utan inskränkning

och på oförändrade villkor förblifva under den återstående arrendetiden.

Af den enligt nämnda arrendekontrakt kronan tillkommande årliga afgiften

5,530 kronor äger Sydsvenska Kraftaktiebolaget från tillträdesdagen

under arrendetiden uppbära 5,000 kronor för år räknadt.

§ 3.

1 köpet ingår icke rätten till fiske i Lagan utanför de försålda områdena,

hvilken rätt fortfarande tillkommer kronan, dock skall kronan

utan särskild ersättning, utöfver den, som är i köpeskillingen inberäknad,

finna sig i den värdeminskning, som genom fallets utbyggande enligt i

laga ordning fastställd plan kan vederfaras det kronan tillhöriga, genom

kontrakt af den 29 juli 1904 till handlanden Philip Holmström utarrenderade

fiske vid Laholms kungsladugård. Bolaget vare dock skyldigt

underkasta sig de bestämmelser, som i laga ordning kunna komma

att fastställas till skyddande af vandringsfisks upp- och nedgång förbi

de blifvande kraftanläggningarne.

§ 4.

Köparen tillförbinder sig att åtnöjas med den aftappning af vattnet

i Lagaån, som kronans anläggning vid Karsefors betingar, dock att det

åligger kronan att meddela köparen de normer, som för aftappningen

skola vara gällande.

Önskar kronan afvika från de normer kronan sålunda för aftappningen

bestämt, skall tillsägelse därom lämnas köparen senast ett hälft

år innan förändring vidtages. Vid aftappningen bör kronan taga hänsyn

till köparens önskemål, i den män det kan ske utan olägenhet för

kronans egna intressen.

8 5

ö.

Bolaget medgifver å lämpliga ställen obehindradt tillträde till Lagaån

öfver de försålda områdena för fiskets utnyttjande och för vattenhämt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.

ning enligt närmare bestämmelser, som, därest så påfordras, meddelas af

Konungens befallningshafvande. Likaså förbinder sig bolaget att öfver

den del af det genom detta kontrakt försålda området, som ligger söder

om Lagaån och öster om järnvägen, medgifva rätt att anlägga och använda

lämplig utfartsväg för de öster därom belägna kronan tillhöriga

områden, där sådan väg med minsta olägenhet för bolaget lämpligen

kan anläggas.

§ 6-

Vattenverksanläggning och arbeten för det genom detta kontrakt

försålda fallets utnyttjande få ej utföras så, att därigenom skada förorsakas

den Lagan straxt ofvanför fallet korsande järnvägen med hvad

därtill hörer, och är köparen skyldig att i sådant afseende underkasta

sig de bestämmelser, som kunna komma att meddelas af kungl. järnvägsstyrelsen.

Uppstår genom bolagets anläggningar skada å området korsande

landsväg med därtill hörande broar, är bolaget skyldigt att vidkännas

den kostnad, som genom landsvägens resp. broarnes iståndsättande eller

ombyggnad uppstår.

§ 7.

Skulle de i köpet ingående byggnaderna före tillträdesdagen genom

eldsolycka skadas eller förstöras, äger Kronan uppbära brandskadeersättning,

hvilken afdrages å köpeskillingen.

§ 8-

Alla utskylder, onera och besvär, som belöpa å de försålda fastigheterna

för tiden efter tillträdesdagen, utgöras af köparen.

Bolaget medgifves rätt för all framtid ej mindre att utan annan

ersättning än den som kan komma att i laga ordning åligga honom,

begagna tid efter annan å kungsladugården befintliga utfartsvägar än

äfven att å kungsladugården utan särskild afgift till kronan enligt anvisning

af Konungens befallningshafvande utföra och underhålla sådana

för framledande af elektrisk energi afsedda ledningar och erforderliga

stolpar eller andra anordningar för ledningarnes fästande, som bevisligen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144. 39

äro för bolagets verksamhet nödvändiga, dock att skada, som därvid

göres, skall särskild! ersättas.

§ 10.

En hvar, som vid tiden för detta köp erhåller kraft från ifrågavarande

vattenfall, skall äga rätt att utan afbrott i kraftleveransen och

enligt bolagets gällande taxa från bolaget erhålla motsvarande kraftbelopp.

§ 11.

Samtliga enligt detta kontrakt af kronan gjorda upplåtelser gnälla

under förbehåll af enskild rätt.

§ 12.

Bolaget förbinder sig att i förhållande till nuvarande innehafvare

al lagenheter, verk eller andra anläggningar inom det försålda området

jämväl efter utgången af nu gällande kontrakt, fastän de icke äga några

agligen . grundade rättigheter, handla med tillbörlig hänsyn äfvensom

mot skäliga afgifter medgifva dem fortfarande nyttjanderätt,’i den män

sådant kan ske utan skada eller hinder för bolaget; och förbinder siobolaget

att, därest uppgörelse icke kan träffas med vederbörande i förevarande

hänseende, underkasta sig afgörande af en skiljenämnd, bestående

af fem personer, af hvilka bolaget utsett två, Laholms stads magistrat

en, vederbörande lägenhetsinnehafvare en samt domaren i orten

den femte.

Skulle sådan skiljenämnd påkallas af flere innehafvare af lägenheter,

verk eller anläggningar, men dessa icke kunna enas rörande utseende

af skiljeman, skall chefen för domänstyrelsen utse denne; och

skall i öfiigt beträffande denna skiljenämnd tillämpas bestämmelserna i

gällande lag om skiljenämnd.

§ 13.

Därest kionan skulle afhända sig sådan mark, tillhörig kungsladugården,

som beröres af köparen medgifven rätt till uppdämning, utförandet

och underhållandet af för framledande af elektrisk energi afsedda

i-ri??!1- eUei’ begaguandet af utfarts vägar, skall kronan därvid göra

förbehåll om beståendet af sådan köparen medgifven rätt, samt att denna

rätt må genom inteckning i det försålda skyddas.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.

§ 14-

Köpeskillingen utgör våhundrasjuttiofyratusen (274,000) kronor och

erlägges kontant å tillträdesdagen.

§ 15-

Det åligger kronan att på egen bekostnad vidtaga sådana åtgärder,

att köparen må kunna erhålla lagfart å det försålda, dock skall

bolaget betala alla lagfartskostnader.

§ 16

Detta köpekontrakt upphör att vara för bolaget bindande, därest

icke statsmakterna senast den 1 juni 1908 antagit detsamma.

Halmstad den 24 mars 1908.

För Sydsvenska Kraftaktiebolaget

AUG. SCHMITZ.

Mats Hedlund.

Bevittnas

Georg Bissmark.

Rådman, Halmstad.

Emil Jönsson.

Halmstad.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Karl Rosborg.

Stockholm, K. L. Beckmana Boktryckeri, 1908.

opaginerad Kontrollera mot PDF

SITUATIONSPLAN ÖFVER VATTENFALL I LAGAN OCH BOLMÅN

FÖR DRIFT AF STATENS JÄRNVÄGAR.

SKALA /: 800000.

VARBERG

FALKENBERG

Ifjulsru ''is)/yFfob0äa,

-- TFfiJmydyToOtrdt:^

ELM HULT

Xarxcfbrs

HÖGANAS

HESSLEHOLM

HELSINGBORG''

LANDSKRONA

ESL.0F

LUND

SEN. STAB. LIIANST.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1908:203 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition ang. försäljning af ett staten tillhörigt vattenfall i Lagan vid Laholm m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1908:168 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning af ett staten tillhörigt vattenfall i Lagan vid Laholm m. m. s. 1 i texten