Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående vård af enskildes skogar inom Gottlands län

1908-04-09 · 46 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 46 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:158, Med förslag till lag angående vård af enskildes skogar inom Gottlands län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kunrjl. Majds Nåd, Proposition No 158.

1

N:o 158.

Kumjl Majds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag angående vård af enskildes skogar inom Gottlands

län; gifven Stockholms slott den 9 april 1908.

, Und,er, åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

f.. Vl11 Kun§''1'' MaJ:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen

oresiå Resdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående’

vard af enskildes skogar inom Gottlands län ^

hÖraiVIe handlingar skola Riksdagens vederbörande

Me tt . h. a,^11 oCh Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. I Sami. 1 Åfd. 122 Höft. (No 158.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!- Maj.ts Nåd. Proposition No 158.

Förslag

till

Lag

angående vård af enskildes skogar inom Gottlands län.

Med upphäfvande af lagen den 30 mars 1894 angående åtgärder

till förekommande af skogsförödelse inom Gottlands län förordnas härigenom

som följer:

1 §•

Å skogsmark, tillhörig enskilde, må afverkning för annat ändamål

än nedan i denna § sägs äga rum allenast med tillstånd af den

skogsvårdsstyrelse, som skall finnas mom lanet Da tillstånd till utverkning

meddelas, äger styrelsen föreskrifva de åtgärder som för

återväxtens betryggande pröfvas erforderliga. Skogsägaren ar berättigad

att erhålla tillstånd till afverkning på en gång i sa stor utsträckning,

som, med hänsyn tagen jämväl till gårdens framtida behof, ar

med skogens återväxt förenlig; dock må afverkning i den omfattning

att särskilda åtgärder erfordras för återväxtens betryggande allenast

medgifvas, om sådana åtgärder kunna utan oskälig kostnad företagas.

För afverkning till gårdens behof eller för skogsmarks uppodling

till trädgård, åker eller äng eller användande till byggnadstomt eller

annat likartadt ändamål vare tillstånd icke erforderligt.

2 §•

Vill någon annorledes än till gårdens behof förfoga öfver virke,

som blifvit för sådant ändamål afverkadt, söke därtill skogsvarcs
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 158.

styrelsens tillstånd, ägande styrelsen jämväl vid sådant tillstånds meddelande

föreskrifva för återväxtens betryggande erforderliga åtgärder.

Virke, som afverkats för skogsmarks uppodling till trädgård,

åker eller äng eller användande till byggnadstomt eller annat likartadt

ändamål, skall, såvidt lämpligen ske kan, till gårdens behof användas.

Vill någon öfver dylikt virke annorledes förfoga, söke därtill skogsvårdsstyrelsens

tillstånd.

• Ägare af skogsmark vare ansvarig för att de åtgärder vidtagas,

som till återväxtens betryggande föreskrifvas. Är afverkningsrätt upplåten

till annan, vare jämväl denne underkastad enahanda ansvarighet;

äge dock, där annat ej blifvit aftaladt, af skogsmarkens ägare

söka åter, hvad han sålunda nödgas utgifva.

Om ansvarighet för åtgärder, som till återväxtens betryggande

jämlikt 8 § 2 mom. föreskrifvas, gäller hvad där stadgadt är.

4 §.

Tillstånd till utverkning må i allmänhet af skogsvårdsstyrelsen

meddelas allenast efter förutgången undersökning på marken samt utsyning,

som på styrelsens förordnande verkställes af någon dess forstligt

bildade tjänsteman. Finner styrelsen på grund af undei’sökning, hvarom

nyss är sagdt, eller eljest verkställd utredning uppenbart, att genom

utverkning, hvartill tillstånd sökes, skogens återväxt icke äfventyras,

vare utsyning ej erforderlig.

Då tillstånd att förfoga öfver virke, hvarom i 2 § förmäles, blifvit

sökt, äger skogsvårdsstyrelsen föranstalta om undersökning å marken

om anledning därtill föreligger.

5 §■

1 mom. Skogsvårdsstyrelsens slutliga beslut i ärende, hvarom i

1 eller 2 § sägs, skall så fort ske kan sökanden bevisligen tillställas.

Den, som med beslutet icke åtnöjes, äger att däröfver hos Konungens

befallningshafvande anföra besvär sist innan klockan tolf å trettionde

dagen efter det han af beslutet erhållit del, och skall underrättelse

därom i beslutet meddelas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 158.

Påkallar klaganden undersökning på marken eller finner Konungens

befallningshafvande eljest sådan undersökning vara af nöden, förordne

Konungens befallningshafvande en skogsstatens tjänsteman att med biträde

af två oj afviga gode män, hvilka af förrättningsmannen utses

bland dem, som till ledamöter i ägodelningsrätt eller gode män vid

landtmäteriförrättning i orten valda äro, verkställa undersökningen och

däröfver afgifva redogörelse.

2 mom. Öfver Konungens befallningshafvandes beslut må klagan

hos Konungen i vederbörande statsdepartement föras i den ordning,

som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

6 §■

Kostnaden för förrättning, hvarom i 4 § sägs, skall utgå af medel,

som af skogsvårdsstyrelsen förvaltas; dock skall nödig handtlangning

af sökanden utgöras.

Kostnaden för undersökning, hvarom i 5 § 1 mom. förmäles, skall

af samma medel förskjutas, men kan genom Konungens befallningshafvandes

slutliga beslut åläggas klaganden, om han undersökningen

påkallat.

Hafva till återväxtens betryggande föreskrift! a åtgärder blifvit

eftersatta, äger domstol på talan af skogsvårdsstyrelsen förklara styrelsen

berättigad att på vederbörandes bekostnad verkställa samma åtgärder

eller, om dessa äro af beskaffenhet att icke vidare kunna med åsyftad

verkan fullgöras, andra åtgärder, hvilka domstolen pröfvar vara för

återväxtens betryggande erforderliga samt af beskaffenhet att kunna

verkställas utan oskälig kostnad.

Talan mot rättens slutliga utslag föres genom besvär.

8 §.

1 mom. Hen, som utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd bedrifver

afverkning i fall, då sådant tillstånd jämlikt 1 § är erforderligt,

straffes med böter från och med tio till och med femhundra kronor,

och skall det afverkade virket, där det ligger å skogen kvar eller, om

det är bortfördt, fortfarande är i afverkarens besittning, tagas i beslag

och dömas förbrutet. Undgår dylikt virke beslag, är den, som låtit

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 158.

verkställa afverkningen, skyldig att utgifva ersättning med belopp

motsvarande dess värde. ?

Förfogar någon utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd annorledes än

p fårdens bebof, ofv/r virke> som blifvit utan styrelsens tillstånd

afverkadt age hvad i första stycket sägs motsvarande tillämpning.

nneiattar förfarande, hvarom här är fråga, förbrytelse mot all

manna strafflagen, skall hvad förut i denna *§ to stadgadt\?vinna

förfaXwill k k delägare i samfälld skog, som genom sådant

torterande tillika missbrukat sm rätt i samfälligheten, hafva förverkat

samt där°h°m ^ h7armed han tagit brottslig befattning,

eZr’ ty här “örn” f sagdf‘ ^ ** "**“* —>U

+ -11t!+ofn n\0mA -o1!'' »åkning, som utan skogsvårdsstyrelsens

tillstånd bedrifvits i fall, då sådant tillstånd jämlikt 1 § är erforderligt,

skogens återväxt äfventyrad, äger domstol på därom förd

talan föreskrifva den, som låtit verkställa afverkningen, de åtgarder,

hvilka for atervaxtens betryggande å den afverkade skogsaiken

erfordras och utan oskälig kostnad kunna verkställas, samt

förelägga viss tid, inom hvilken samma åtgärder skola vara fullborda,

vid äfventyr att de eljest varda af skogsvårdsstyrelsen på

den försumliges bekostnad verkställda. Är af ägare afverkningsratt

upplåten till annan och har denne genom afverkning, hvarom

nyss ar sagdt, afventyrat skogens återväxt, må jämväl ägare kunna

meddelas enahanda föreläggande; äge dock af den skyldige söka åter

livad lian sålunda nödgas utgifva. J ö ’

.•P Forfogar någon utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd annorledes än

nfl flmens ibehof Öfver virke’ som blifvit utan styrelsens tillstånd

w i i f°Ch.ar gGnom den afverkning skogens återväxt äfventyrad,

hvad förut i detta moment är stadgadt motsvarande tillämpning.

9 §.

,..11K1roniobetJänte sä ock skogsvårdsstyrelsen och de till dess biträde

anstallda tjänstemän aga lika behörighet att åtala förseelser, hvarom

anses förbrutef1'' Samt ^ med besla^ ålägga virke, som skall

_ Varder ej inom trettio dagar, från det beslag skedde, åtal i laga

ordning anstalldt, vare beslaget förfallet.

Angående åtgärder till återväxtens betryggande, hvarom i 8 8

2 mom’ formales, tillkommer det skogsvårdsstyrelsen att föra talan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

10 §.

Virke som enligt denna lag dömes förbrutet, skall af åklagaren

försäljas å offentlig auktion, så kungjord, som om auktion å utmätt los

egendom är stadgadt. Begär, innan frågan om virkes förverkande slutligen

pröfvats, virkets ägare, att försäljning skall äga ram eller finner,

på anmälan af åklagare, öfverexekutor, att fara ar för virkets förstörelse

eller att kostnaden för dess förvarande skulle blifva större an skäligt

är förordne öfverexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss

sagts; ocli skall i ty fall virkets ägare, där han är känd och inom riket

boende eller, där han bor utom riket men inom riket har kandt ombud,

som äger att för honom mottaga stämning och afgifva svaromål, ombudet

genom åklagarens försorg bevisligen underrättas om auktionen

minst åtta dagar, innan den hålles. Anmälan af åklagare, hvarom har

ofvan sägs, skall vara åtföljd af fullständig, af tva trovärdiga man

styrkt förteckning, utvisande virkets mängd och beskaffenhet.

11 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, äfvensom genom försäljning

af förbrutet virke uppkommen behållning och enligt 8 § utdömd ersättning

för virke, som undgått beslag, fördelas sa,^ att en fjardede

tillfaller åklagaren samt tre fjärdedelar länets skogsyårdskassa

Försäljes i beslag taget virke, innan det dömts Afbrutet, skal ,

till dess frågan därom blifvit slutligen afgjord, försäljningssumman

nedsättas i länets ränteri, och vare om insättning af sadana medel i

bankinrättning lag, som i 138 § utsökningslagen sags.

12 §.

Saknas medel till fulla gäldandet af böter, hvartill någon enligt

denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmän strafflag.

13 §.

Pröfvas för skogsåterväxtens skyddande inom länet erforderligt,

att rätt till bete å skogsmark varder för viss tid af året mskran ,

ankomme på Konungen att, efter landstingets och hushållningssällskapets

hörande, därom meddela särskilda föreskrifter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 158.

7

14 §.

I afseende å skogar, hvilkas bestånd erfordras till skydd mot

flygsandfält, äger denna lag ej tillämpning, sedan sådant förordnande

i fråga om afverkning å desamma meddelats, som i lagen angående

skyddsskogar sägs.

15 §.

Då denna lag träder i kraft, skall afverkningsförbud, som meddelats

jämlikt lagen angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse

inom Gottlands län, upphöra att gälla.

Med virke, som enligt samma lags bestämmelser blifvit i beslag

taget, skall så förfaras, som där stadgadt är.

Har, innan denna lag trädt i kraft, afverkningsrätt upplåtits genom

aftal, som vid nämnda tidpunkt ännu är gällande, vare, där afverkningsrättens

innehafvare gjort sig skyldig till vanskötsel, hvarom i 8

§ 2 mom. sägs, ägaren icke underkastad där stadgad ansvarighet.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1909.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

Utdrag af protokollet öfver jordbruks ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

7 februari 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Alfred Petersson

anförde efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet:

Den nu gällande lagen angående åtgärder till förekommande af

skogsförödelse inom Glottlands län den 30 mars 1894 söker på olika

vägar nå sitt syfte. Den föreskrifver till en början, att den till skogsbörd

ägnade mark skall därtill bibehållas, där den ej odlas, bebygges

eller till annat därmed jämförligt ändamål användes, samt tillägger Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande befogenhet att, då sådan mark så

sköflas eller förödes, att skogens naturliga återväxt omöjliggöres eller

äfventyras, på anmälan af kommunalnämnden eller eljest förekommen

anledning, efter sakkunnig undersökning på marken vid vite förbjuda,

att ifrågavarande hemmans eller egendoms skog tills vidare anlitas till

annat än husbehof. Dylikt förbud är icke afsedt att vara af uteslutande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158. 9

preventiv betydelse, utan skall äfven tjäna såsom ett tvång till åtgärder

för skogens återväxt. Förbudet återkallas nämligen, därest sådana åtgärder

af ändamålsenlig beskaffenhet visas vara vidtagna. Lagen är

sålunda till denna del byggd på återväxtprincipen och öfverensstämmer

1 detta stycke med kungl. förordningen angående åtgärder till förekommande

af skogsförödelse på Gottland den 10 september 1869. I motsats

till hvad fallet var med denna förordning, är emellertid 1894 års

lag till vinnande af ett starkare skydd för skogen jämväl byggd på

dimensionsprincipen. Barrträd, som ej håller minst 21 centimeter vid

storandan, får nämligen icke, såframt afverkningen skett utan särskilt

B istånd, från Gottland utskeppas, i fartyg inlastas eller vid lastageplats

all inlastning uppläggas, allt vid påföljd att virket tages i beslag- och

dömes förbrutet.

Någon motsvarighet till 1903 års föi-fattningar angående skogsvårdsstyrelser

och skogsvårdsafgifter finnes icke för Gottlands del.

Genom landstingets och hushållningssällskapets gemensamma åtgöranden

har emellertid bragts till stånd en skogsvårdskommitté om 30 personer

med uppgift att verka för skogsvårdens främjande inom länet. Skogsvårdskommittén

väljer en skogsvårdsstyrelse, som dock gifvetvis ingen

befattning har med genomförandet af skogslagens bestämmelser, ulan

hvars uppgifter väsentligen äro begränsade till att förvalta och för sitt

ändamål använda de till skogsvården inom länet anslagna medlen.

Den af Kungl. Maj:t år 1896 tillsatta skogskommittén har beträffande

1894 års gottländska lag anfört, att den borde bibehållas, så

länge icke mom orten önskan gjorde sig gällande, att den lagstiftning,

som kunde komma till stånd för landet i öfrigt, vunne tillämpning jämväl

inom länet.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län anbefalldes

emellertid sedermera att afgifva underdånigt utlåtande, huruvida de

af skogskommittén afgifna förslag till lag angående vården af enskildes

skogar, till förordning angående skogsvårdsstyrelser och till lag angå®11^.

skogsvårdsafgifter lämpligen kunde, under förutsättning att de

blefve 1 hufvudsak gällande inom öfriga delar af riket, äga tillämpning

jamval inom detta län. I sitt utlåtande afstyrkte Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande på anförda skäl de ifrågasatta lagbestämmelsernas

utsträckning till Gottlands län, men förmälde sig tillika hafva från 1901

ars landsting mottagit en till Kungl. Maj t ställd framställning, att 1894

ars skogslag måtte varda upphäfd och i stället ett af landstinget vid

dess sammanträde den 1 oktober 1901 godkändt förslag till skogslag

varda till sådan lag för länet i vederbörlig ordning antaget och fastBih.

till Eiksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 122 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

ställdt. Detta förslag är byggdt på samma grundsatser som den nu

e-ällande lagen och. afviker från denna hufvudsakligen härutinnan, att

vissa återväxtprincipen angående stadganden affattats i större öfverensstämmelse

med skogskommitténs förslag än motsvarande bestämmelser

i den nuvarande lagen, att mera effektiva bestämmelser meddelats angående

uppsikten öfver den enskilda skogsvården samt att ett nytt

stadgande upptagits därom, att den, som genom köp eller byte orvärfvar

skogsmark eller afverkningsrätt darå, ej skall aga att utan

särskildt tillstånd inom 5 år från förvärfvet afverka något af skogen

till afsalu. Härjämte föreslogos bestämmelser om skogsvardsalgitter i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med skogskommitténs förslag.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordade det sålunda

framlagda förslaget till antagande med vissa ändringar* Däremot framkallade

samma förslag ett ganska allmänt motstånd hos skogsmarksägarne

inom länet. I en till Kungl. Maj:t mgifven petition anförde ett

mycket stort antal hemmansägare, att flera betänkliga punkter i forslage

förefunnes, som skulle göra inskränkningarna mera betungande, an åt

omständigheterna påkallades, utan att bereda större skydd och säkerhet

för skogens vård, hvarför hemställdes, att Kungl. Maj:t täcktes förordna,

att allmänheten måtte å lagligen utlysta kommunalstämmor lamnas tififälle

att öfver förslaget höras och afgifva yttranden, men att, om Kungl.

Mai-t ansåge sig icke kunna efterkomma denna begäran, Kungl. Maj .t

ville låta den för Gottland gällande skogslag få äga bestånd, till dess

en för hela riket gemensam skogslag blefve antagen.

I anledning af hvad sålunda förekommit och då skogslagsfragan,

hvad Gottland beträffade, ännu icke ansågs hafva vunnit nöjaktig utredning,

inbegreps Gottlands län icke inom ramen af de förslag i detta

ämne, som förelädes 1903 års riksdag, och 1903 års allmänna skogsvårdslagstiftning

kom sålunda icke att gälla detta län. .,

Genom nådig remiss den 16 februari 1903 infordrades emellertid

domänstyrelsens yttrande angående frågan om ändring af den för Gottlands

län gällande skogslag. Domänstyrelsen pröfvade vid ärendets

handläggning skäligt att bereda Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länet tillfälle att uttala sig, huruvida ej de nya allmänna skogsvardsförfattningarna,

hvilka i väsentliga delar afveke från skogskommitténs

förut till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande remitterade förslag,

kunde befinnas lämpliga jämväl för Gottlands län. Före afgifvandet åt

det begärda utlåtandet ansåg sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

böra lämna jämväl landstinget tillfälle att taga ärendet under förnyad

ompröfning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 31 oktober 1904 anmälde sedermera

landstinget under åberopande af bilagdt protokoll, att landstinget

i anledning af därom väckt fråga väl ville frångå sin år 1901 gjorda

underdåniga framställning, men å andra sidan icke funne lagen angående

vården af enskildes skogar den 24 juli 1903 i oförändradt skick lämplig

för Gottland, hvarför landstinget i underdånighet hemställde, att i stället

för 1894 års lag måtte utfärdas en lag angående vården af enskildes

skogar på Gottland af den lydelse, som ett i den underdåniga skrifvelsen

intaget förslag innehölle; att nådiga förordningen angående skogsvårdsstyrelser

den 24 juli 1903 måtte förklaras gällande äfven för Gottland;

samt att angående skogsvårdsafgifter för Gottlands län måtte utfärdas

en nådig förordning af den lydelse, som ett i den underdåniga skrifvelsen

intaget förslag innehölle; hvarjämte landstinget såsom sin åsikt uttalade,

att då med eu eventuell dimensionslag — hvarom förslag till 1904 års

landsting väckts och af landstinget remitterats till förberedande behandling

af en kommitté — icke afsåges någon ändring i ofvannämnda förslag

till lag och förordningar, frågan om tillkomsten af en dimensionslag

icke måtte hindra, att dessa förslag upphöjdes till lag.

Det i skrifvelsen intagna förslaget till lag angående vården af

enskildes skogar på Gottland har samma lydelse som 1903 års lag om

vård af enskildes skogar utom hvad angår §§ 5, 12 och 14. Förslagets

5 § innefattar ett tillägg till motsvarande § i sistnämnda lag af innehåll,

att det där omförmälda afverkningsförbudet skall kunna meddelas

redan vid den i 2 § afsedda skogsundersökningen, om förrättningsmännen

äro om beslutet ense, dock att i sådan ordning meddeladt förbud

inom tre dagar skall underställas Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Härjämte gifvas i 5 § bestämmelser angående de]gifning af

sådant förbud. I 12 § af förslaget har uteslutits stadgandet om att

återväxtprincipen ej får utgöra hinder för skogsmarks utläggande till

nödig beteshage eller i öfrigt för brukande af nödig betesmark till

betning af hemdjur. § 14 anger den föreslagna lagens giltighetsområde.

Det åt landstinget framlagda förslaget till förordning angående skogsvårdsafgifter

på Gottland afviker i sak från 1903 års bestämmelser i

samma ämne allenast så till vida, som skogsvårdsafgifter enligt förslaget

skola utgå vid hvarje utförsel från länet af vissa skogsprodukter, ej blott

vid export till utlandet.

Sedan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i till domänstyrelsen

ingifvet yttrande anslutit sig till detta landstingets förslag, har domänstyrelsen

i underdånigt utlåtande den 31 december 1906 jämväl tillstyrkt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

detsamma, utom för så vidt angick den ifrågasatta ändringen af skogsvårdslagens

§ 5.

Emellertid hade Gottlands läns landsting vid sammanträden åren

1905 och 1906 åter föreliaft frågan om skogslagstiftning för länet och

vid sistnämnda tillfälle för sin del godkänt nya förslag, nämligen dels

till lag angående vård af enskildes skogar på Gottland, dels till förordning

angående skogsvårdsstyrelse samt dels till förordning angående

skogsvårdsafgifter. Genom underdånig skrifvelse hemställde nu landstinget

— med framhållande däraf att full enighet i fråga om dimensionslag

icke vunnits — att, därest Kungl. Maj:t skulle finna det år 1904 af

landstinget framlagda förslaget ej vara fullt lämpligt att upphöjas till

lag, Kungl. Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida ej trygghet för

skogens bestånd kunde vinnas på annat sätt eller särskildt i öfverensstämmelse

med de nya förslagen, hvilka framlades till Kungl. Maj:ts

pröfning.

Jämväl 1906 års förslag till lag angående vård af enskildes

skogar på Gottland bygger både i form och i sak på 1903 års allmänna

skogsvårdslag, men afviker från densamma på flera punkter och särskildt

i ett väsentligt afseende. Förslaget innehåller nämligen ett tillägg till

lagens 1 § af innehåll, att skogsägare, som önskar afverka skog till

afsalu, icke äger börja afverkningen, förrän vederbörligt tillstånd erhållits.

I sammanhang härmed äro jämväl uti §§ 2, 3, 4 och 7 tillägg föreslagna

af innehåll, att skogsvårdsstyrelsen, om den finner skälig anledning

antaga, att anmäld saluafverkning innebär fara för återväxten, hos Eders ,

Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger påkalla sådan skogsundersökning,

som i 2 § omförmäles; att styrelsen, sedan anmälan inkommit, har att

i första hand genom frivillig öfverenskommelse, men om sådan ej kan

träffas eller icke iakttages, genom talan vid domstol söka få fastslaget,

om och på hvilka villkor saluafverkning må tillåtas; samt att saluafverkning,

som bedrifves utan tillstånd eller i strid mot träffad öfverenskommelse,

drabbas af samma påföljder som brytandet af afverkningsförbud

enligt 1903 års lag, § 7. Härjämte föreslås enahanda förändringar

med afseende på 12 och 14 §§ som i 1904 års förslag. Förordningen

angående skogsvårdsstyrelser den 24 juli 1903 upptages i förslaget

allenast med det tillägg rörande skogsvårdsstyrelsens åligganden, som

följer af ofvanberörda anmälningsskyldighet, samt med den ändring i

fråga om skogsvårdskommitté, att sådan skall finnas för hvarje kommun.

Förslaget till förordning angående skogsvårdsafgifter skiljer sig från

1904 års förslag allenast genom en förändring af redaktionell natur i § 3.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 58. 13

öfver 1906 års förslag hafva sedermera domänstyrelsen och Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgifvit underdåniga utlåtanden, och

hafva, hvad särskild t angår förslaget till lag angående vård af enskildes

skogar på Gottian d, båda dessa myndigheter förklarat, att detta förslag

borde tillerkännas företräde framför det af landstinget år 1904 afgifna,

under förutsättning likväl, att med förstnämnda förslag1 vidtoges vissa

af hvardera myndigheten särskildt angifna förändringar. Eders Kungl

Maj.ts befallningshafvande föreslår sålunda vissa ändringar beträffande

sättet för behandlingen af saluafverkningsansökningar, och domänstyrelsen

föreslår, af skäl, för hvilka jag i det följande skall närmare redogöra,

att saluafverkning må medgifvas allenast med afseende på vissa bestämda

träd, som stämplats eller på annat lika bindande sätt utmärkts, samt

anser den i förslagets 7 § gifna konfiskationsbestämmelsen, hvilken

öfverensstämmer med den allmänna skogsvårdslagens motsvarande stadgande,

i sammanhang därmed böra skärpas.

Gottlands läns hushållningssällskap samt länets skogskommitté och

skogsvårdsstyrelse, hvilka bered ts tillfälle att yttra sig i ärendet, hafva

jämväl förordat en lagstiftning i den riktning, 1906 års landsting föreslagit.

Utom redan nämnda, Gottlands län afseende skogslagstiftnmgsfrågor

hafva, genom underdånig skrifvelse från Gottlands läns år 1904

församlade landsting, bragts å bane förslag dels om lagstiftning angående

huru gemensamhetsskogar för Gottlands läns landstingsområde må kunna

bildas^ och sedermera administreras, dels ock om räntefria lån af staten

för sådant ändamål äfvensom om utredning, huruvida icke ekonomiskt

understöd i annan form, exempelvis genom anslag af skogsvårdsmedel,

kunde af staten för ändamålet beredas. Vidare har Riksdagen i skrifvelse

den 12 april 1905 bland annat anhållit om framläggande af förslag

rörande de bestämmelser, som kunde anses erforderliga och lämplig51

i syfte att lagligheten af beslag af virke, verkställdt enligt den för

Gottland gällande skogslagen, måtte inom skälig tid underställas domstols

pröfning. Slutligen har Kungl. Maj:t, på underdånig ansökan af

skogsvårdsstyrclsen i Gottlands län och sedan domänstyrelsen och Eders

Kungl. Maj.ts befallningshafvande i länet blifvit hörda, bemyndigat

domänstyrelsen att låta verkställa undersökning angående inom länet

befintliga hällmarksområdens lämplighet såsom skogsmark och angående

de åtgärder, som för skogens bevarande å dessa områden må finnas

erforderliga.

Beträffande 1904 års landstings nyssnämnda skrifvelse, torde densamma

jämte därtill hörande handlingar böra, på sätt domänstyrelsen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

i underdånigt yttrande föreslagit, öfverlämnas till justitiedepartementet

för att tagas i öfvervägande i sammanhang med behandlingen af 1896

års skogskommittés lagförslag rörande gemensamhetsskogars bildande,

hvilket förslag enligt statsrådsprotokollet den 16 februari 1903 öfverlämnats

till nämnda departement för vidare utredning. Den i 1905 års

riksdagsskrifvelse afsedda frågan om ändring i gällande skogslag för

Gottland förfaller åter, om i öfverensstämmelse med det förslag, jag nu

går att för Eders Kungl. Maj:t framlägga, denna lag till alla delar upphäfves

och ersättes med en annan, hvars bestämmelser i af Riksdagen

afsedda hänseende alfattas i fullständig öfverensstämmelse med motsvarande

stadgande i lagen angående vård af enskildes skogar den 24

juli 1903. Till frågan om behandlingen i skogsvårdsafseende af Gottlands

läns hällmarker, hvilken vid företagen sakkunnig undersökning visat sig

stå i oskiljaktigt sammanhang med frågan om vården af de gottländska

skogarne öfver hufvud, skall jag i det följande återkomma.

Jag öfvergår nu till en redogörelse för de omständigheter, som

ansetts påkalla en förändrad skogsvårdslagstiftning för Gottlands län.

Af de i det föregående anmälda underdåniga utlåtandena med därtill

hörande yttranden af vederbörande ämbets- och tjänstemän vid jägerioch

landsstaterna äfvensom af yttranden, afgifna till 1896 års skogskommitté,

har jag i detta afseende inhämtat följande. Anda från. år

1882, då skog på Gottland nedblåste till ett antaget värde af omkring

en million kronor, hafva en mängd ambulatoriska ångsågar därstädes

varit i verksamhet, och dessas ägare hafva, hvarhelst på grund af. ekonomiskt

betryck, arfsdelning eller andra orsaker större eller mindre

skogslotter stått att förvärfva på förmånliga villkor, slagit under sig

dessa och anlitat skogen på ett sätt, som i nästan alla dylika fall

urartat till skogssköfiing. Jämväl i öfrigt har äflan att afverka och

tillgodogöra sig skogen alltmer gripit omkring sig, och då demm benägenhet

att afverka icke motsvarats af någon håg att sörja för återväxten

och naturen icke förmått ensam ersätta det förlorade, har en

beständig minskning af skogskapitalet försiggått, och en verklig fara

för skogens bestånd måste anses föreligga.

Att den nu gällande lagstiftningen visat sig maktlös inför sin

uppgift att förekomma skogsförödelse, beror på flera omständigheter.

Hvad till en början angår dimensionslagen, så har denna väl föranleda

att skogen numera gemenligen säljes att afverkas »efter lag» eller till

föreskrifna 21 centimeters genomskärning vid storändan, men frånsedt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 158.

de anmärkningar, som kunna göras gällande mot hvarje dimensionslag,

hafva här ifrågavarande bestämmelser redan på den grund haft

ytterst ringa betydelse, att skyddet för smärre dimensioner blifvit alltför

snäft tillmätt och icke hindrar ägaren att till husbehof och försäljning

inom länet förfoga öfver hvad som vid upplåtelse af afverkningsrätt

kan hafva blifvit förbehållet. Efter lagens tillkomst har allenast ett enda

beslag på grund af densamma blifvit utfördt.

Något verksammare hafva visserligen de bestämmelser i den gällande

gottländska skogslagen visat sig vara, hvilka hvila på återväxtprincipen,

och åtskilliga. afverkningsförbud hafva med tillämpning af dessa bestämmelser

blifvit meddelade. Äfven mot lagen till denna del kunna

emellertid vägande anmärkningar framställas. Det bär sålunda visat sig,

att afverkningsförbuden i de flesta fall kommit så sent, att någon nämnvärd

skogstillgång icke vidare stått att rädda. Denna omständighet

torde till någon del hafva sin förklaring däri, att lagen anförtrott uppsikten

öfver skogens vård och skötsel åt vederbörande kommunalnämnd,

men synes framförallt bero på, att skogsbestånden i regel äro så små

och terrängförhållandena så bekväma för afverkningens förberedande och

utförande, att skogen oftast redan hunnit sköflas, innan Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande hunnit föranstalta om föreskrifven undersökning på

marken och med ledning af denna fatta beslut i ärendet. Detta förhållande

är i själ!va verket sa mycket mera betänkligt, som skogsodlingsåtgärder

på Gottland af klimatiska och geologiska skäl äro förenade med

synnerliga svårigheter å mark, där skogen blifvit hårdt anlitad. Skogsförbuden

hafva också visat sig i det närmaste sakna förmåga att framtvinga

åtgärder för återväxten. Sålunda hafva under tiden intill år 1897

endast 3 af 76 saluafverkningsförbud på grund af verkställd skogsodling

blifvit upphäfda.

dill af hjälpande af de brister, som sålunda måste anses vidlåda

den för Gottlands län nu gällande skogslagen, hafva, såsom framgår af

hvad jag redan yttrat, tre olika förslag till ny skogsvårdslagstiftning

för länet blifvit af länets landsting framlagda. Det första, år 1901 afgifna

förslaget har landstinget emellertid sedermera frångått, och då

detta förslag jämväl väckt ett ganska allmänt motstånd hos skogsmarksägarne

inom länet, lärer en lösning på den däri utstakade vägen redan

af dessa grunder icke vidare böra sättas i fråga.

De båda förslagen af åren 1904 och 1906 stämma sins emellan

öfverens härutinnan, att båda i hufvudsak bygga på 1903 års allmänna

skogsvårdslagstiftning. En ny lag angående vård af enskildes skogar

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

på Gottland borde sålunda enligt båda förslagen blifva en återväxtlag,

men en återväxtlag af helt annan karaktär än den nu för Gottland

gällande. Medan för närvarande tvånget till åtgärder för skogens återväxt

å öfverafverkad skogsmark allenast består däri, att förfoganderätten

öfver den ifrågavarande egendomens skog inskränkes, tills dylika åtgärder

visas vara vidtagna, kunde, om någotdera af förslagen upphöjdes till lag,

sådana åtgärder eventuellt af domstol föreskrifvas vid äfventyr för fall

af tredska, att de blefve på den försumliges bekostnad verkställda. Vid

sidan af dessa sistnämnda bestämmelser om positiva tvångsåtgärder för

återväxtens betryggande känner 1903 års allmänna skogsvårdslag jämväl

afverkningsförbud, som, till skillnad ifrån hvad som för närvarande gäller

på Gottland, kan omfatta jämväl husbehofsafverkningen. Sådant förbud

kan emellertid icke heller enligt denna lag af vederbörande myndighet

— här Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller domstol — meddelas

förrän efter undersökning på marken, förrättad i liknande ordning

som enligt gällande gottländska skogslag. Utsträcktes 1903 års lag i

oförändradt skick till att gälla jämväl Gottland, blefve faran sålunda

alltjämt lika stor för att skogsförbuden icke hunne meddelas, förrän

öfverafverkning redan ägt rum. Visserligen kunde vid första påseende

olägenheterna häraf synas väsentligt reducerade genom införandet af ett

mera effektivt tvång till återväxtåtgärder. Bestämmelserna härom kunna

emellertid icke för Gottlands del anses äga samma värde som annorstädes.

Såsom jag i det föregående redan antydt och i annat sammanhang skall

blifva i tillfälle att utförligt ådagalägga, skulle nämligen ett förständigande

att skogsödla på många ställen inom Gottlands län på grund af ogynnsamma

klimatiska och geologiska förhållanden visa sig omöjligt att

efterkomma eller åtminstone kräfva så stora ekonomiska uppoffringar,

att det icke utan obillighet kunde upprätthållas. Det måste alltså anses

synnerligen välbetänkt, att landstinget i hvart och ett af de här ifrågavarande

förslagen i första hand haft sin uppmärksamhet riktad på nödvändigheten

af att i 1903 års lag vidtaga sådana ändringar, som bereda

möjlighet för ett inskridande med lämpliga åtgärder, redan innan skogssköflingen

begynt eller åtminstone innan den nått en sådan omfattning,

att återväxtåtgärder med hänsyn till på Gottland flerstädes rådande föryngringsförliållanden

praktiskt sedt icke vidare äro möjliga.

I sådant syfte infördes i 1904 års förslag, hvilket på denna punkt

nära öfverensstämmer med det år 1901 afgifna, det förut omnämnda

tillägget i den allmänna skogsvårdslagens 5 § af innehåll, att det i detta

lagrum omförmälda afverkningsförbudet skall kunna meddelas redan vid

den i 2 § afsedda skogsundersökningen, om förrättningsmännen äro

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 158. 17

om beslutet ense, med skyldighet likväl för dessa att inom viss tid

underställa förbudet Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning

En dylik bestämmelses infogande i 1903 års lag kunde emellertid''

såsom också af domänstyrelsen blifvit anmärkt, lätt komma att rubba

den stallning, som enligt samma lag bör tillkomma skogsvårdsstyrelsen

ntyrelsen ar dar tillerkänd befogenhet att i hvarje särskildt fall efter

tomtgången sakkunnig undersökning afgöra, huruvida någon inskränkning

i den enskildes rätt att förfoga öfver sin skog öfver hufvud bör

sättas i fråga, och har eventuellt att i första hand söka på den frivilliga

ofverenskommelsens väg förmå skogsägaren att sörja för återväxten.

En bestämmelse af innebörd, att afverkningsförbud finge af

vederbörande undersökningsförrättare meddelas, innan ännu skogsvårdsstyrelsen

tagit undersökningens resultat under ompröfning, komme nu

utan att i synnerlig grad höja lagens effektivitet, att väsentligen försvaga

garantierna for skogsägarens rätt och kunde lätt nog äfventyra möjlio-- heten af godvilliga överenskommelser mellan styrelsen och vederbörande

skogsägare och öfver hufvud försvåra styrelsens uppgift att då skoovanskötes,

söka råda bot genom råd och upplysningar. För öfrigt

kunna mot det här ifrågavarande förslaget i dess helhet de anmärk

nmgar göras gällande, som jag i det följande skall anföra mot återväxtprmcipens

tillämplighet öfver hufvud för Gottlands del.

Långt betydelsefullare afvikelser från den allmänna skogsvårdsigmS

grundPrmciPer innebär 1906 års förslag. Bestämmelserna om

skyldighet att taga nödig hänsyn till skogens återväxt och om påf

o j derna vid försummelse härutinnan återfinnas visserligen äfven här

bil formen oförändrade. Skogsägaren får emellertid icke enligt detta

förslag såsom enligt 1903 års lag fritt förfoga öfver sin skog med de

inskränkningar, som följa af nyssnämnda skyldighet, utan för all saluafverkning

förutsattes tillstånd af skogsvårdsstyrelsen, som har att genom

frivillig öfverenskommelse eller eventuellt efter stämning till domstol

fa fastslaget, på hvilka villkor afverkningen må tillåtas. Mot sistnämnda

bestämmelse anmärker domänstyrelsen bland annat: »Därest bestämmelsen

efterlefves och en skogsägare, som önskar afverka virke för

afsalu, utverkar sig tillstånd härtill, synes en del af ansvaret för afverknmgen

härigenom öfverflyttas från skogsägaren på skogsvårdsstyrelsen.

En skogsägare, som erhållit tillstånd till afredning af skolor

afsalu kan nämligen vare sig uppsåtligen eller af omedvetna missgrepp

vid afverkningen förorsaka vanvård af skog och mark, utan att

afverkningen står i uppenbar strid emot det lämnade medgifvandet.

B/h. till Riksd. Prut. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 122 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 158.

Skogsägaren torde därföre, äfven om han ej blir fri från ansvar, kunna

öfvervältra en del af ansvaret på skogsvårdsstyrelsen. För denna törne

det därföre vara nödigt att, därest tillägget skall bibehållas, begränsa

sitt medgifvande till vissa bestämda träd, som stamplats eller pa annat

lika bindande sätt utmärkts. Kan icke en sådan märkning (stämpling)

af saluträden äga rum, anser domänstyrelsen på grund af livad ofvan

anförts det ifrågasatta tillägget till 1 § böra därifrån uteslutas.))

Hvad domänstyrelsen sålunda anfört angående _ nödvändigheten

från kontrollsynpunkt att begränsa afverkningsmedgifvandet till att

gälla vissa bestämda träd, anser jag i viss utsträckning förtjena beaktande

och skall i det följande återkomma till denna fråga. 190b ars

förslag föranleder emellertid icke blott det af domänstyrelsen närmast

afsedda spörsmålet, huruvida saluafverkning statt i strid mot deo af

skogsvårdsstyrelsen lämnade medgifvandet och förty ar af beskaffenhet

att påkalla ansvar. Då förslaget äfven bygger pa 190o ars atervaxtprincip,

uppstår jämväl frågan, huruvida genom medgiftveu salm verkning

återväxten blifvit äfventyrad och i anledning deraf särskilda atgai ei

skola framtvingas. Denna fråga mesto val hållas i sar från den forsnämnda.

Det låter uppenbarligen mycket väl tanka sig, att skogsull dsstvxelsens

medgifvande öfverskrides utan att likväl återväxten afventyras,

och det är å andra sidan äfven möjligt, att återväxten afventyras genom

en afverkning, som står i full öfverensstämmelse med styrelsens föreskrifter.

Hvad gäller då i sistnämnda fall om plikt att företaga till

återväxtens betryggande erforderliga åtgärder? Frågan ar icke i förslaget

särskilt beaktad, men eu tolkning af dess _ bestämmelse! torde

gifva vid handen, att enligt dessa afverkare respektive markagare äfven

här kan tvingas att sörja för återväxten. Eu dylik regel komme emellertid

i strid emot hvad som enligt svensk lag eljest galler i fall, Öar

enskildes rätt att förfoga öfver sin skog är gjord beroende pa särskilt

tillstånd. Icke ens enligt skyddsskogslagen, som till skydd för viktiga

intressen af publik natur i stor utsträckning gor afverknings bedragande

beroende på utsyning af skogsstatens tjänstemän, förehggei någon

skyldighet att vidtaga åtgärder för återväxten, om denna sedermera

befinnes äfventyrad genom afverkningen. Att i detta lianseende underkasta

den gottländslce skogsägaren strängare villkor, lärer icke kun c

sättas i fråga. Det synes äfven vara med billighet öfverensstämmande,

att en afverkare, som tvungits att på förhand inhämta skogsvardsstyrelsens

föreskrifter och handlat i förlitan på dessa, fri ages rån

skyldighet att i vidsträcktare omfattning sörja för skogens återväxt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

Den kombination af två olika principer, som ligger till grund

för 1906 års förslag, torde alltså icke kunna upprätthållas, utan man

torde hafva att välja emellan att låta skogsägaren själf bestämma, i

hvilken omfattning och på hvilket sätt afverkning skall bedrifvas, med

skyldighet likväl för honom att svara för de återväxtåtgärder, som

kunna blifva erforderliga, eller att låta åtminstone de för skogsskötsel

mera betydande afverkningarna bedrifvas allenast i öfverensstämmelse

med skogsvårdsmyndighetens på förhand meddelade föreskrifter, men

utan skyldighet för den, som ställer sig dessa föreskrifter till efterrättelse,

att i vidsträcktare omfattning sörja för återväxten. Valet mellan

dessa olika möjligheter synes ytterst bero på, huruvida å den ort, för

hvilken det gäller att lagstifta, skog sodlingsåtgärder uro ekonomiskt möjliga

eller icke. Att framtvinga sådana åtgärder, där de icke utan åsidosättande

af en rationell hushållning kunna företagas, är uppenbarligen

icke rimligt, och en fri förfoganderätt öfver skogen, som kan föranleda

åläggandet af ruinerande skogsodlingsföretag, är reellt sedt af ringa

värde. På orter med ogynnsamma återväxtförhållanden är icke blott

statens, utan äfven den enskilde skogsägarens intresse bäst tillgodosedt

genom eu sådan sakernas ordning, att skogsägaren tvingas att vid afverkningens

bedrifvande taga sådan hänsyn till återväxten, att behofvet

af alltför kostsamma skogsodlingsåtgärder undvikes.

För frågan, på hvilken princip den gottländska skogslagstiftningen

bör baseras, blir alltså i främsta rummet afgörande, huru det förhåller

sig med skogsföryngringen inom länet. Såsom jag redan i det

föregående anfört, har på underdånig anhållan af skogsvård sstyrelsen

inom Gottlands län sakkunnig utredning ägt rum, huruvida särskilda

åtgärder kunde befinnas erforderliga för skogens bevarande å hällmarks - områdena inom länet. Resultaten af denna undersökning, hvilken på

grund af nämnda områdens spridda läge gifvit en ingående kännedom

om skogsförhållandena öfver hufvud inom länet, äro ännu icke framlagda

i slutgiltigt skick, men har jag angående samma resultat inhämtat

följande. På grund af ogynnsamma klimatiska förhållanden, i hvilket

afseende särskildt är att erinra om den under våren och försommaren

gemenligen rådande osedvanligt starka torkan, äro återväxtförhållandena

på Gottland öfver hufvud betydligt sämre än på fastlandet. I detta

afseende råder för öfrigt väsentiig olikhet mellan olika trakter allt efter

markens beskaffenhet. Där marken består af sandjord, äro skogsodlingsföretag

väl tänkbara, om de ock ej ställa sig synnerligen fördelaktiga.

På grund, som utgöres af moränmergel, äro försök att

skogsödla efter kalhuggning eller grundligare blädning, särskildt på

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

grund af den därvid uppstående ymniga gräsväxten, i regel alltför kostsamma

i förhållande till resultaten, och på hällmarksområdena skulle

skogsodlingar ställa sig hart när ruinerande. Naturlig återväxt kan

däremot nästan alltid påräknas äfven på sämre mark, men är i högre

grad än hvad fallet är på fastlandet beroende af, om afverkningen skett

efter rationella grunder. Äfven om sålunda den allmännare skogsvårdslagens

återväxtprincip kan tänkas tillämpad på af sandjord bestående

skogsmark, så kan en god hushållning med skogen å moränmergelgrund

och hällmarker upprätthållas allenast genom en lag, som tvingar

skogsägaren att redan vid afverkningens bedrifvande ställa sig den

forstliga sakkunskapens anvisningar i det särskilda fallet till efterrättelse.

Att, såsom för hällmarkernas del blifvit satt i fråga, formligen urskilja

de sämre skogsmarkerna och göra dessa till föremål för särskild lagstiftning,

blefve ett lika kostsamt som opraktiskt företag, spridda som

dessa marker ligga öfver hela Gottland och ofta insprängda i de mest

oregelbundna figurer bland värdefullare skogsmark. Vill man tillförsäkra

den sämre skogsmarken skydd, lärer detta alltså icke låta sig göra i

annan form än att man låter den värdefullare skogsmarken dela de

villkor i lagstiftningsafseende, som för den förras del äro påkallade.

Att det ingalunda är obetydliga skogsarealer, frågan bär gäller, framgår

bäst häraf, att ensamt hällmarkerna — af hvilka dock en mindre

del för närvarande icke är skogsbevuxen — beräknats omfatta sammanlagdt

omkring 52,000 hektar, medan länets öfriga skogsareal uppgår till

omkring 98,000 hektar. Vid sidan af de skogsekonomiska skal, som

sålunda tala för en särskild lagstiftning för de gottländska skogarna i nyss

förut angifna riktning, kan slutligen framhållas, att enligt vederbörande

sakkunniges uppfattning skogens bevarande afgjordt är af betydelse för

Gottland i klimatiskt afseende och att, om den ytterligare utpinades,

de klimatiska förhållandena säkerligen komme att försämras.

Hvad sålunda yttrats angående svårigheterna att skogsödla på

Gottland, bestyrkes äfven af eu ganska rik erfarenhet. En mycket

väsentlig del af länets skogs vårdsmedel har nämligen under senare år

användts till skogskulturer, särskild! till s. k. skolplanteringar, hvilka

afsett att hos det uppväxande släktet uppamma intresse för skogsvård

genom att låta folkskolebarn under sakkunnig ledning verkställa skogsplanteringar.

Enligt år 1903 afgifvet utlåtande af länets skogsvårdsstyrelse,

som föranstaltat om särskild sakkunnig utredning angående

kulturförsökens resultat, hafva dessa resultat emellertid icke stått i

rimlig proportion till omkostnaderna. Såsom orsak härtill framhåller

skogsvårdsstyrelsen, att ogynnsamma klimatförhållanden på Gottland

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj ds Nåd. Proposition N:o 158. 21

nedsätta procenttalet af de plantor, som gå till, långt under livad man

i allmänhet kan beräkna på fastlandet.

På sålunda anförda grunder anser jag mig böra förorda den af

landstinget i 1906 års förslag bäfdade principen, att länets skogsvårdsstyrelse,

hvilken lämpligen bör organiseras på sätt, som i 1903 års

kungl. förordning om skogsvårdsstyrelser föreskrifves, tillerkännes befogenhet

att med afseende på vissa slags afverkningar på förband

pröfva och afgöra, om de böra tillåtas. Däremot böra enligt mitt

förmenande icke vid sidan häraf den allmänna skogsvårdslagens återväxtbestämmelser

tillämpas. I stället bör det åligga skogsvårdsstyrelsen

att, redan da tillstånd till afverkning meddelas, efter fackmässig undersökning

i det särskilda fallet föreskrifva de åtgärder, som med hänsyn

till afverkningens omfattning och skogsmarkens beskaffenhet kunna

pröfvas erforderliga.

Plärmed är grundtanken angifven i det förslag till lag angående

vård af enskildes skogar inom Gottlarids län, som jag låtit inom departementet

uppgöra och som jag nu anhåller få anmäla.

Departementschefen redogjorde härefter för innehållet af berörda

förslag, hvilket skulle biläggas protokollet.

Departementschefen anförde vidare:

Den inskränkning, som genom en på dylika principer grundad lag §§ i och

göres i den enskildes förfoganderätt öfver sin skog, kan väl synas be- 6 mom" L

tydlig, och den gör det måhända ännu mer, om man erinrar sig, att tillstånd

till afverkning af kontrollhänsyn åtminstone i många fäll lärer

kunna ges allenast i form af utstämpling. Det gäller därför att i lagstiftningen

söka utforma grundsatsen på ett sådant sätt, att den för den

enskilde göres så litet tryckande, som med dess syfte är förenligt. Särskilt

måste med tydlighet framstå, att här mindre är fråga om eu i

det allmännas intresse gjord inskränkning i äganderätten än om eu —

låt vara påtvungen — sakkunnig hjälp vid skogens skötande på sätt,

som bäst står tillsammans med hänsynen till återväxten. I bästa öfverensstämmelse

med denna tanke torde stå, att ledningen af skogshushållningen

icke, såsom t. ex. i fråga om skyddsskogarna, tillägges skogsstaten,

utan föi''behålles en skogsvårdsstyrelse, sammansatt efter samma

grunder, som gälla enligt 1903 års förordning om skogsvårdsstyrelser

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kurgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

och sålunda till sin majoritet på visst sätt utgörande en representation

ör skogsägarne själfva. _ _ -ni

Af största vikt är vidare, att all möjlig hänsyn tages till skogsägarens

intressen vid bestämmandet åt, i hvilka fall tillstånd till afver

ning erfordras, i hvilken omfattning afverkning på en gång må tillatas

och huru kostnaderna skola gäldas lör den sakkunniga undersökning,

som för tillståndsfrågans afgörande kan blifva erforderlig. I förstnämnda

hänseende torde så mycket mindre kunna sättas i fråga, att tillstånd

skulle behöfva inhämtas jämväl till afverkning för husbehof, som

sådan afverkning i allmänhet är fri till och med . på skyddsskogarna.

Ej heller torde någon inskränkning böra göras i den enligt gällande

gottländska skogslag — liksom enligt 1903 års allmänna skogsvårdslag

_ rådande fullständiga frihet med afseende på skogsmarks uppodling

eller dess användande till byggnadstomt eller annat likartadt ändamål. —

De inskränkningar i rätten att fritt bedrifva afverkning, som stadgas i

1903 års lag, gälla icke heller afverkning i och för skogsmarks utläggande

till nödig beteshage. Denna undantagsbestämmelse, som visat

sig* i hög grad inbjuda till försök att kringgå lagens stadganden i öflig t,

saknar motsvarighet i den nu för Gottland gällande skogslagen, och dess

införlifvande med den nya lagstiftningen torde så mycket mindre höra

ifrågasättas, som landstinget i båda sina på 1903 års lag byggda förslag

uteslutit denna bestämmelse i syfte att därigenom undanrödja den

ovisshet rörande lagens tillämplighet, som eljest vore att befara på grund

af den stora utsträckning, hvari den skogbärande marken på Gottland

kunde tänkas använd till betesmark.

Härnäst gäller att afgöra, i hvilken utsträckning afverkning pa en

gång må af skogsvårdsstyrelsen tillåtas, clå afverkningen är af styrelsens

tillstånd beroende. Jag erinrar härvid om, att den föreslagna lagstiftningens

ledande princip ytterst är densamma, som ligger till grund for

1903 års allmänna skogsvårdslag. Det gäller nämligen i båda fallen att

söka förmå skogsägaren att vid skogstillgångens tillgodogörande och behandlingen

af afverka^ skogsmark taga nödig hänsyn till skogens återväxt.

Olikheten mellan förslaget och 1903 års lag ligger åter däri, att

enligt denna senare den enskilde får pa eget ansvar afgöra, hvad liansynen

till skogens återväxt i det särskilda fallet krafvel'', medan enligt

förslaget bestämmanderätten härutinnan af förut anförda skäl i viss utsträckning

är tillagd skogsvårdsstyrelsen. Huruvida och i hvilken omfattning

begärdt tillstånd till afverkning hör af styrelsen beviljas, hör

sålunda just blifva beroende på hvad som kan anses vara med skogens

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kimgl. May.ts Nåd. Proposition N:o 158.

återväxt förenligt. Denna regel kommer uppenbarligen att i tillämpningen

leda till ytterst växlande resultat allt efter olika föryngringsförhållanden.

Sålunda måste skogsvårdsstyrelsen vara långt mera njugg,

då fråga är om mark, där återväxten uteslutande eller liulvudsakligen

är beroende på skogens egen reproduktionsförmåga, än då fråga är om

mark, där skogsodlingsåtgärder med framgång kunna företagas. I sistnämnda

fall kan nämligen afverkning medgifvas i mycket stor utsträckning,

om föreskrifter angående odlingsåtgärder samtidigt meddelas.

Såväl frågan, om man under vissa förutsättningar kan räkna med

naturlig reproduktion, som frågan, huruvida skogsodling är möjlig, skall

naturligtvis bedömas icke från växtbiologisk, utan från skogsekonomisk

synpunkt. Att naturlig återväxt någon gång i framtiden kan påräknas

eller att återväxt på artificiell väg kan framkallas, är icke tillräckligt,

utan skogsvårdsstyrelsen skall se till, att trots afverkningen återväxt på

ena eller andra vägen kan förväntas inom rimlig tid och utan oskäliga

kostnader. Då anledningen till, att särskild skogslagstiftning måste anses

påkallad för Gottlands del, väsentligen är att söka uti de svårigheter,

som där möta för skogsodlingsföretag, har det ansetts lämpligt att

genom uttryckligt stadgande hos skogsvårdsstyrelsen inskärpa vikten af

att vid bedömandet af föryngringsmöjligheterna icke taga i betraktande

andra åtgärder till återväxtens betryggande än sådana, som kunna utan

oskälig kostnad företagas.

Den enskildes förfoganderätt öfver sin skog lärer dock icke kunna

i af mig nu föreslagen omfattning göras beroende på särskilt tillstånd,

om icke skogsägaren tillförsäkras rätt att utan väsentligare kostnader

för sig erhålla sådant tillstånd. Skulle skogsägaren nödgas själf till

fullo betala den sakkunniga undersökning, hvarom skogsvårdsstyrelsen

i anledning af sökt tillstånd som oftast måste föranstalta, så komme

den nya lagens bestämmelser för ägare af smärre och mera afsides

belägna skogsbestånd faktiskt att verka hart när såsom ett förbud mot

all saluafverkning och blefve äfven för andra skogsägare synnerligen

betungande. Att helt fritaga skogsägaren från hvarje i sammanhang

med dylik undersökning stående besvär eller utgift kan emellertid så

mycket mindre anses tillrådligt, som man under sådana förhållanden

kunde befara, att skogsvårdsstyrelsen och dess tjänstemän komme att i

oskälig grad betungas genom ansökningar, som icke motsvarades af

något verkligt behof, utan tillkommit af förhastande eller kanhända

okynne. Det torde med hänsyn härtill få anses lämpligt att ålägga

sökanden att tillhandahålla eller bekosta nödig handtlangning. En dylik

bestämmelse torde jämväl på den grund vara att förorda, att den så
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

som regel lärer föranleda till, att skogsägaren själf eller annan på

hans vägnar infinner sig vid förrättningen, hvarigenom vinnandet af

samförstånd mellan skogsägaren och styrelsen i hög grad underlättas.

Huru skogsvårdsstyrelsen till vinnande af största möjliga besparing

af arbetskraft och resekostnader bör förfara vid anordnandet af här

ifrågavarande förrättningar, därom återfinnas bestämmelser i det förslag

till skogsvårdsstyrelse inom Gottlands län, som jag låtit inom departementet

utarbeta och som jag anhåller vid ett senare tillfälle få anmäla.

Emellertid lärer icke kunna undvikas, att dessa förrättningar komma

att medföra jämförelsevis betydande utgifter för den gottländska skogsvårdskassan.

Dessa och andra skogsvårdsstyrelsens utgifter torde ingalunda

till fullo kunna täckas af de bidrag till skogsvårdens befrämjande,

som kunna från länets landsting och hushållningssällskap påräknas,

och af de på trävaruexporten från Gottland lagda skogsvårdsafgifter,

hvarom jag jämväl låtit utarbeta förslag. Då likväl en förbättrad

skogsvård för Gottland måste anses vara en synnerligen trängande

angelägenhet, lärer Eders Kungl. Maj:t, därest det af mig nu anmälda

förslaget blifver till lag upphöjdt, icke underlåta att föranstalta därom,

att för ändamålet erforderligt understöd af statsmedel i sinom tid beredes.

Under detta lagstiftningsärendes förberedande behandling har vid

flere tillfällen hänvisats på svårigheten att effektivt upprätthålla en

bestämmelse, som gör saluafverkningen beroende på särskildt tillstånd,

om husbehofsafverkningen samtidigt lämnas fri. Det blefve nämligen

ofta vanskligt att ingripa mot en oanmäld saluafverkning, om denna

uppgåfves afse virke för husbehof. Visserligen kan häremot göras

gällande, att skogsägaren genom att sedermera förfoga öfver virket

annorledes än till husbehof skulle utsätta sig för att blifva behandlad

såsom den där bedrifvit otillåten afverkning, då under nämnda förhållanden

hans uppgift om syftet med afverkningen ofta kunde anses

vara af omständigheterna vederlagd. Utredningen angående en dylik

uppgifts sanning blefve dock mången gång förenad med stora svårigheter,

hvarför det synes välbetänkt att genom ett särskildt stadgande

söka betaga skogsägaren lusten att i otillåtet syfte missbruka sin rätt

till fri afverkning för husbehof. Det torde jämväl vara lämpligt, att

en skogsägare, hvilken af en eller annan skälig anledning önskar afyttra

virke, som verkligen blifvit för husbehof afverkadt, anvisas en

utväg att säkerställa sig mot misstanke för brottsligt förfarande. Af

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15S.

dessa båda skål bär jag föreslagit ett stadgande af innehåll, att den, som

annorledes än till gårdens behof önskar förfoga öfver virke, som blifvit

för sådant ändamål afverkadt, skall vara skyldig inhämta skogsvårdsstyrelsens

tillstånd vid äfventyr att eljest behandlas såsom den där

olagligen bedrifvit afverkning. År sådant tillstånd begärdt och finner

skogsvårdsstyrelsen sökandens uppgift, att afverkningen skett för husbehof,

icke föitjäna tilltro, har styrelsen tydligtvis att afstå ansökningen.

Befinnes åter uppgiften grundad, är därför icke sagdt, att ansökningen

bör bifallas. Med hänsyn till knapp skogstillgång eller eljest kan nämligen

befinnas lämpligt att virke, hvarom fråga är, af sökanden behålles och

till framtida husbehof användes. Finner skogsvårdsstyrelsen emellertid

skäligt bevilja tillstånd, bör sådant kunna meddelas antingen med eller

ock utan villkor om åtgärder till återväxtens betryggande å den afverkade

skogsmarken.

Stadgandet i 2 §:s andra stycke afser dels att förekomma missbruk

af den fria rätten till skogsmarks uppodling och afrödjande till byggnadstomt

eller dylikt i syfte att kringgå hufvudregeln i 1 §, dels att i

första hand för gårdens behof reservera den extra ordinarie skogsafkastning,

hvarom fråga är.

Ansvaret för vidtagandet af de åtgärder till återväxtens betryggande,

som kunna framtvingas enligt 1903 års allmänna skogsvårdslag,

åligger den, som så bedrifvit afverkning eller efter afverkningen med

skogsmark sa. förfarit, att dylika åtgärder blifvit nödvändiga. År af

ägare afverkningsrätt upplåten till annan och har denne gjort sig till

vanskötsel skyldig, är jämväl ägare ansvarig, men har rätt att af den

skyldige söka åter, hvad han sålunda nödgas utgifva. Denna sistnämnda

regel om ägares regressrätt har sin förklaring däri, att man icke velat

låta honom drabbas af påföljderna af lagöfverträdelse från afverkningsi

ättshaf val es sida. Att stadga ansvar i första hand äfven för ägare

har åter ansetts nödvändigt med hänsyn till lagens effektivitet.

Jämväl i fråga om vidtagandet af de återväxtåtgärder, som skogsvårdsstyrelsen

enligt förslaget äger föreskrifva vid tillstånds meddelande,

torde för vinnande af största möjliga effektivitet ansvarsskyldighet i

första hand böra stadgas såväl för hvarje skogsmarkens ägare som för

annan afverkningsberättigad. Däremot låter sig här en bestämmelse

icke försvaras, som på denne senare lägger den definitiva ansvarigheten

för vidtagandet af de åtgärder i återväxtens intresse, hvilka

skogsvårdsstyrelsen ansett den af honom bedrifna afverkningen påkalla,

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami 1 Åfd. 122 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

Afverkningen bedrifves ju bär med vederbörligt tillstånd och kan alltså

icke, såsom i motsvarande fall enligt 1903 års lag, anses innebära en

lagöfverträdelse. Kostnaden för återväxtåtgärderna ter sig här tvärt om

såsom en helt normal omkostnad för uttagandet af en del af skogs

kapitalet, och från denna synpunkt bör bestämmas, på hvem denna

kostnad bör stanna. Härvid är att uppmärksamma, att då enligt förslaget

de ifrågavarande åtgärderna till sin beskaffenhet skola fastslås före

afverkningens början och samtidigt med att afverkningens tillåtna omfattning

bestämmes, ansvarighetsfrågan i regel lärer komma att aftalsvis

regleras i sammanhang med af ver kningsr ättens upplåtande. Skulle detta

emellertid icke hafva" skett, så blefve i brist på uttryckligt stadgande

frågan, hvem som i det särskilda fallet skäligen kunde anses vara

närmast att bära ansvaret, väl i viss mån beroende på de föreslmfna

åtgärdernas och den upplåtna afverkningsrättens beskaffenhet, men

kommc säker!igel) x regel att besvaras därhän, att ansvai''et borde stanna

på markägaren, då han blefve aen, som kunde påräkna nyttan af åtgärdernas

företagande, och den afverkningsberättigade, hvars ^intresse

allenast går ut på att uttaga viss bestämd del af skogstillgången, i

allmänhet icke finge antagas hafva vid afverkningsaftalets slutande

tagit i beräkning "de extra utgifter för skogens tillgodogörande, som

kunde betingas af föryngringsförhållandena i det särskilda fallet. Då

det emellertid till förekommande af svårlösliga rättstvister icke lärer

vara tillrådligt att lämna frågan om den definitiva ansvarsskyldigheten

att lösas efter sig företeende omständigheter, lärer såsom allmän regel

böra fastslås, att den, som fått afverkningsrätt på sig upplåten, där

annat ej blifvit aftaladt, har rätt att af skogsmarkens ägare söka åter,

hvad han nödgas utgifva för åtgärder, hvarom här är fråga. ^En dylik

regel lärer jämväl så tillvida kunna lända till gagn, som den torde

föranleda, att ansvarsskyldigheten med afseende på återväxtåtgärderna

städse med noggrannhet regleras genom afverkningskontraktet.

Då tillstånd till utverkning sökes, blir skogsvårdsstyrelsens uppgift

att utreda, huruvida genom den tillärnade afverkningen skogens

återväxt kan komma att äfventyras. I regel torde härvid erfordras

undersökning å maidten, antingen verkställd af någon st} relsens tjänsteman

eller tillsyningsman eller ock ombesörjd af den skogsvårdskommitte,

som enligt förenämnda inom departementet utarbetade förslag till förordning

angående skogsvårdsstyrelse pa Grottlaud kan finnas inom

kommunen. Jämväl utan föranstaltande af sådan undersökning torde

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

emellertid mången gång tillräckliga upplysningar kunna vinnas från

skogsvårdskommittén, af ansökningshandlingarna eller annorledes. Blir

på ena eller andra sättet uppenbart, att ingen fara för återväxten är

för handen, bör tillstånd till afverkning kunna meddelas i direkt anslutning

till ansökningen. I motsatt fall lärer noggrann anvisning böra

gifvas, hvilka träd afverkningen skall omfatta. Skogsvårdsstyrelsens

tillstånd bör med andra ord här gifvas i anslutning till företagen utsyning,

hvilken förrättning i öfverensstämmelse med de till grund för

förslaget liggande principer bör anförtros åt någon skogsvårdsstyrelsens

forstligt bildade tjänsteman. Förslaget lägger ej hinder i vägen för

att denna utsyning äger rum i samband med den undersökning å marken,

hvarom förut är taladt. •— Härskil dt med hänsyn till kontrollen öfver

att meddeladt tillstånd icke öfverskrides, lärer i regel befinnas lämpligast,

att de utsynade träden genom stämpling eller på annat

dylikt sätt utmärkas, men har jag ansett riktigast, att någon uttrycklig

föreskrift härom icke i lagen meddelas, utan att fri bestämmanderätt

i detta afseende lämnas skogsvårdsstyrelsen. Fall kunna nämligen

tänkas, då en ovillkorlig föreskrift om stämpling skulle föranleda till

onödig omgång — till äfventyrs förnyad förrättning — utan motsvarande

nytta.

Af 4 §:s ordalydelse torde framgå, att skogsvårdsstyrelsen äger

rätt att, till skogshushållningens främjande, förordna om utsyning äfven

i fall, där sådan icke af hänsyn till återväxten ansetts böra vara obligatorisk.

Ett fackmässigt bestämmande af, hvilka träd en afverkning skall

omfatta, torde visserligen utgöra den viktigaste förutsättningen för återväxtens

betryggande. Huru starkt skogsbeståndet i visst fall utan fara

för återväxten kan anlitas, beror emellertid, såsom jag redan i det föregående

antydt, i väsentlig grad på, huru vid afverkningen i öfrigt

förfares och hvilka åtgärder sedermera till återväxtens betryggande

vidtagas. Förrättningsmannen bör sålunda hafva att i samband med

afgifvandet af redogörelse öfver skogsundersökning eller utsyning framlägga

förslag till föreskrifter i dessa afseenden. — Det ligger i sakens

natur, att förrättningsmannens förslag så vidt möjligt bör upprättas i samråd

med vederbörande skogsägare. Särskilt är härvid af vikt att utröna,

huruvida de villkor, som måste uppställas för rätt att afverka i större utsträckning,

äro för skogsägaren ekonomiskt antagliga. Det låter nämligen

lätt tänka sig, att denne hellre än att underkasta sig kostsamma skogsodlingsåtgärder

åtnöjes med en mera begränsad afverkningsrätt. Där

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

skogsvårdsstyrelsens beslut icke kan ansluta sig till ett af skogsägaren

godkändt förslag, äro jämväl förberedande förhandlingar mellan styrelsen

och skogsägaren önskvärda. — De bestämmelser i ena eller andra afseende!,

som kunna befinnas erforderliga, synas emellertid icke vara

af beskaffenhet att böra inflyta i lagen, utan höra rätteligen hemma i

reglementet för skogs vårdsstyrelsen.

Jämväl för utredning af de i 2 § afsedda ärenden kan sakkunnig

undersökning å marken blifva erforderlig. Angående kostnaden för

dylik förrättning gäller hvad i 6 § sägs.

Att skogsvårdsstyrelsens beslut i anledning af ansökan om tillstånd

till afverkning eller försäljning af virke icke i sista hand kan få

afgöra öfver sökandens rätt att förfoga öfver sin egendom, lärer vara

uppenbart. Med hänsyn till hvad som för vissa närbesläktade fall gäller

enligt den allmänna skogsvårdslagens 3 och 4 §§, kunde härvid sättas i

fråga, om icke efterpröfningen borde ske domstolsvägen. En dylik tanke

är äfven genomförd i 1906 års landstingsförslag, hvilket är så mycket mera

naturligt, som motsättningen mellan 1903 års återväxtprincip och regeln

om afverkningens beroende på skogsvårdsstyrelsens tillstånd där icke

blifvit klart uppfattad. Sedan emellertid det af mig nu anmälda förslaget

blifvit byggd! på den senare principen ensam, torde klarare

framstå, att den fråga, som i ena och i andra fallet skall pröfvas, icke

i allo är en och densamma. Enligt 1903 års lag §§ 3 och 4 gäller

att afgöra, huruvida, afverkaren åsidosatt honom åliggande skyldigheter

med afseende på skogens vård, och eventuellt att bestämma påföljderna

af en hans försummelse. Enligt förslagets 1 och 2 §§ gäller däremot

icke att värdesätta ett skogsägarens förfaringssätt, icke att ovillkorligen

utdöma vissa prestationer, utan att afgöra, hvilka åtgärder under

vissa förutsättningar fordras med hänsyn till skogens återväxt, och att

med hänsyn härtill meddela villkorliga föreskrifter angående skogens

tillgodogörande för framtiden. Den rent förstuga frågan träder här helt

i förgrunden, och det torde icke med fog kunna göras gällande, att

denna fråga rätteligen hemfaller under domstols kompetens. Där lagstiftningen

i öfrigt erbjuder exempel på inskränkningar i den enskildes

förfoganderätt öfver sin skog, motsvarande den af mig för Gottlands

del föreslagna, har man ej heller ansett hänsynen till rättssäkerheten

påkalla en efterpröfning i domstolsväg. Jag erinrar om, hvad som i

detta hänseende gäller enligt skyddsskogslagen, enligt kungl. förordningen

den 29 juni 1866 angående dispositionsrätten öfver skogen å vissa

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

skattehemman, enligt 1873 års afvittringsstadga samt — beträffande

undermåligt virke — enligt den för Västerbottens och Norrbottens län

gällande kungl. förordningen den 24 juli 1903.

Om det sålunda icke kan anses påkalladt att underkasta skogsvårdsstyrelsens

beslut öfver här ifrågavarande ansökningar en lika kostsam

som tidsödande efterpröfning i domstolsväg, så böra likväl såsom

en garanti för den nya skogsvårdsprincipens riktiga tillämpning fullföljdsbestämmelserna

så anordnas, att ärendet tillförsäkras en allsidig

handläggning, därvid olika förstuga synpunkter kunna komma till sin

rätt. Jag har till vinnande af detta syfte ansett lämpligast att förbehålla

ärendets vidare behandling Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och i sista hand Eders Kungl. Maj:t. Härigenom vinnes ock

öfverensstämmelse med hvad som gäller i besvärsafseende enligt den

nuvarande gottländska skogslagen.

Begär klaganden hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

förnyad skogsundersökning eller pröfvar nämnda myndighet eljest sådan

vara af nöden, synes undersökningen lämpligen böra företagas i samma

ordning, som föreskrifves i 2 § af den allmänna skogsvårdslagen. Att

klaganden såväl hos Eders Kungl. Majrts befallningshafvande som hos

Eders Kungl. Maj:t kan åberopa jämväl annan sakkunnig utredning,

lärer utan vidare vara uppenbart.

Deri, som utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd bedrifver utverkning

eller förfogar öfver afverkadt virke i fall, då sådant tillstånd är erforderligt,

bör — likaväl som den, hvilken bryter mot ett enligt den allmänna

skogsvårdslagen meddeladt afverkningsförbud — drabbas af böter och

konfiskation samt dessutom vara pliktig vidtaga för skogens återväxt

erforderliga åtgärder. Stadganden härom återfinnas i förslagets § 8.

Under detta lagrum hemfaller uppenbarligen äfven enhvar, som bedrifver

utverkning eller förfogar öfver virke i annan omfattning, än skogsvårdsstyrelsen

medgifvit.

Underlåtenhet att fullgöra de åtgärder till återväxtens betryggande,

som blifvit rrppställda såsom villkor för meddeladt tillstånds tillgodonjutande,

lärer däremot lika litet vara af beskaffenhet att böra föranleda

straffrättsliga påföljder som vanskötsel af skogsmark enligt den allmänna

skogsvårdslagen. Däremot böra vid försummelse dylika åtgärder kunna

med effektiva medel framtvingas, och vid utarbetandet af bestämmelserna

i detta afseende hafva motsvarande stadganden i 1903 års lag fått tjäna

till förebild. Då en öfverenskommelse angående vidtagandet af återväxt
-

7 och 8.

s. 30 Kontrollera mot PDF

§§ 9-14.

§ lä
-

30 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

åtgärder, hvilken jämlikt sistnämnda lag träffats mellan skogsvårdsstyrelsen

och vederbörande skogsägare, sedermera icke blifvit behörigen

iakttagen, tillkommer det domstol att på talan af skogsvård sstyr elsen

pröfva, hvilka åtgärder böra föreskrifvas till återväxtens betryggande,

samt förelägga viss tid, inom hvilken samma åtgärder skola vara fullgjorda,

vid äfventyr att de eljest varda af skogsvårdsstyrelsen på den

försumliges bekostnad verkställda. Dessa regler torde emellertid för att

blifva tillämpliga på bär närmast afsedda fall i ett par hänseenden böra

modifieras. Enligt förslaget skola de åtgärder, om hvilkas verkställande

fråga är, på förhand fastställas af skogsvårdsstyrelsen, eventuellt af Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller Eders Kungl. Magt. Att sedermera

underkasta spörsmålet om dessa åtgärders lämplighet ompröfning i

domstolsväg, lärer i allmänhet icke kunna komma i fråga. Endast för den

händelse att efter föreskrifternas meddelande förhållandena så väsentligt

förändrats, att åtgärderna på den grund icke vidare kunna verkställas

eller i allt fall icke längre äro tjänliga för det ändamål, de ursprungligen

afsett att fylla, böra andra åtgärder kunna åläggas i de ursprungligen

föreskrifnas ställe, och detta utan annan begränsning än att ^ de

kostnader, som härvid åsamkas vederbörande, måste stå i skäligt förhållande

till de åsyftade resultaten. — Med hänsyn till här ifrågavarande

föreskrifters natur torde äfven, till förekommande af tidsutdräkt och

förnyade tvistigheter, kunna stadgas rätt för domstolen att, utan utsättande

af ny tid för åsidosatta åtgärders fullgörande, förklara styrelsen

berättigad att på vederbörandes bekostnad verkställa samma åtgärder.

Härvid lärer man hafva rätt att förvänta, att styrelsen för denna verkställighet

kommer att anlita vederbörande skogsägares hjälp, om han

befinnes villig och skicklig att ombesörja åtgärderna.

§§ 9—14 af förslaget öfverensstämma nära med §§ 8—11, 12

st. 2 samt 14 st. 2 af 1903 års lag. Smärre förekommande afvikelse!

torde icke behöfva närmare motiveras.

Om det af mig nu anmälda förslaget upphöjes till lag, synas de

gottländska skogarna komma i åtnjutande af ett så pass effektivt skydd,

att enligt nu gällande lag meddelade afverkningsförbud icke vidare

torde behöfva upprätthållas, helst dessa förbud, såsom redan blifvit

anmärkt, visat sig så godt som fullständigt sakna förmåga att framtvinga

åtgärder för skogens återväxt.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

Departementschefen uppläste härefter förevarande lagförslag och

hemställde, att högsta domstolens yttrande öfver förslaget måtte, för

det ändamål, § 87 regeringsformen angifver, genom utdrag af detta

protokoll inhämtas.

Till hvad departementschefen sålunda hemställt,

däri statsrådets Övriga ledamöter instämde, täcktes

Hans Maj:t Konungen i nåder lämna bifall.

Ur protokollet:

Erland Fälle.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 158.

Förslag

till

Lag

angående vård af enskildes skogar inom Gottlands län.

Med upphäfvande af lagen den 30 mars 1894 angående åtgärder

till förekommande af skogsförödelse inom Gottlands län förordnas härigenom

som följer:

1 §•

A skogsmark, tillhörig enskilde, må afverkning för annat ändamål

än nedan i denna § sägs äga rum allenast med tillstånd af den

skogsvårdsstyrelse, som skall finnas inom länet. Då tillstånd till afverkning

meddelas, äger styrelsen föreskrifva de åtgärder, som för

återväxtens betryggande pröfvas erforderliga. Skogsägaren är berättigad

att erhålla tillstånd till afverkning på en gång i så stor utsträckning,

som, med hänsyn tagen jämväl till gårdens framtida behof, är

med skogens återväxt förenlig; dock må afverkning i den omfattning,

att särskilda åtgärder erfordras för återväxtens betryggande, allenast

inedgifvas, om sådana åtgärder kunna utan oskälig kostnad företagas.

För afverkning till gårdens behof eller för skogsmarks uppodling

till trädgård, åker eller äng eller användande till byggnadstomt eller

annat likartadt ändamål vare tillstånd icke erforderligt.

2 §.

Vill någon annorledes än till gårdens behof förfoga öfver virke,

som blifvit för sådant ändamål afverkadt, söke därtill skogsvårds
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

styrelsens tillstånd, ägande styrelsen jämväl vid sådant tillstånds meddelande

föreskrifva för återväxtens betryggande erforderliga åtgärder.

Virke, som afverkats för skogsmarks uppodling till trädgård, åker

eller äng eller användande till byggnadstomt eller annat likartadt ändamål,

skall, såvidt lämpligen ske kan, till gårdens behof användas. Vill någon

öfver dylikt virke annorledes förfoga, söke därtill skogsvårdsstyrelsens

tillstånd.

3 §■

Ägare af skogsmark vare ansvarig för att de åtgärder vidtagas,

som till återväxtens betryggande af skogsvårdsstyrelsen föreskrifvas.

År afverkningsrätt upplåten till annan, vare jämväl denne underkastad

enahanda ansvarighet; äge dock, där annat ej blifvit aftaladt, af skogsmarkens

ägare söka åter, hvad han sålunda nödgas utgifva.

4 §•

Tillstånd till afverkning må i allmänhet af skogsvårdsstyrelsen

meddelas allenast efter förutgången undersökning på marken samt utsyning,

som på styrelsens förordnande verkställes af någon dess forstligt

bildade tjänsteman. Finner styrelsen på grund af undersökning, hvarom

nyss är sagdt, eller eljest verkställd utredning uppenbart, att genom

afverkning, hvartill tillstånd sökes, skogens återväxt icke äfventyras,

vare utsyning ej erforderlig.

Då tillstånd att förfoga öfver virke, hvarom i 2 § förmäles, blifvit

sökt, äger skogsvårdsstyrelsen föranstalta om undersökning å marken,

om anledning därtill föreligger.

5 §•

1 mom. Skogsvårdsstyrelsens slutliga beslut i ärende, hvarom i

1 eller 2 § sägs, skall så fort ske kan sökanden bevisligen tillställas.

Den, som med beslutet icke åtnöjes, äger att däröfver hos Konungens

befallningshafvande anföra besvär sist innan klockan tolf å trettionde

dagen efter det han af beslutet erhållit del, och skall underrättelse

därom i beslutet meddelas.

Påkallar klaganden undersökning på marken eller finner Konungens

befallningshafvande eljest sådan undersökning vara af nöden, förordne

Konungens befallningshafvande en skogsstatens tjänsteman att med biBih.

till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 122 Raft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

träde af två oj afviga gode män, hvilka af förrättningsmannen utses

bland dem, som till ledamöter i ägodelningsrätt eller gode män vid

landtmäteriförrättning i orten valda äro, verkställa undersökningen och

däröfver afgifva redogörelse.

2 mom. Öfver Konungens befallningshafvandes beslut må klagan

hos Konungen i vederbörande statsdepartement föras i den ordning,

som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

6 §•

Kostnaden för förrättning, hvarom i 4 § sägs, skall utgå af

medel, som af skogsvårdsstyrelsen förvaltas; dock skall nödig handtlangning

af sökanden utgöras.

Kostnaden för undersökning, hvarom i 5 § 1 mom. förmäles, skall

af samma medel förskjutas, men kan genom Konungens befallningshafvandes

slutliga beslut åläggas klaganden, om han undersökningen

påkallat.

7 §.

Hafva till återväxtens betryggande föreskrifna åtgärder blifvit

eftersatta, äger domstol på talan af skogsvårdsstyrelsen förklara styrelsen

berättigad att på vederbörandes bekostnad verkställa samma åtgärder

eller, om dessa äro af beskaffenhet att icke vidare kunna med åsyftad

verkan fullgöras, andra åtgärder, hvilka domstolen pröfvar vara för

återväxtens betryggande erforderliga samt af beskaffenhet att kunna

verkställas utan oskälig kostnad.

Talan mot rättens slutliga utslag föres genom besvär.

8 §.

Den, som utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd bedrifver utverkning

i fall, då sådant tillstånd jämlikt 1 § är erforderligt, straffes med böter

från och med tio till och med femhundra kronor, och skall det afverkade

virket, där det ligger å skogen kvar eller, om det är bortfördt, fortfarande

är i afverkarens besittning, tagas i beslag och dömas förbrutet.

Undgår dylikt virke beslag, är den, som låtit verkställa afverkningen,

skyldig att utgifva ersättning med belopp, motsvarande dess värde. År

genom afverkningen skogens återväxt äfventyrad, äger domstolen tillika

föreskrifva den, som låtit verkställa afverkningen, de åtgärder, hvilka för

återväxtens betryggande å den afverkade skogsmarken erfordras och utan

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

oskälig- kostnad kunna verkställas, samt förelägga viss tid, inom h vilken

samma åtgärder skola vara fullgjorda, vid äfventyr att de eljest varda

af skogsvårdsstyrelsen på den försumliges bekostnad verkställda.

Förfogar någon utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd annorledes an

till gårdens behof öfver virke, som blifvit utan styrelsens tillstånd afverkadt,

äge hvad i första stycket sägs motsvarande tillämpning.

Innefattar förfarande, hvarom här är fråga, förbrytelse mot allmänna

strafflagen, skall hvad förut i denna § är stadgadt om påföljd

af böter och beslag ej vinna tillämpning; dock skall delägare i samfälld

skog, som genom sådant förfarande tillika missbrukat sin rätt i samfälligheten,

hafva förverkat hvad å honom belöper af virke, hvarmed

han tagit brottslig befattning, samt, där hans andel i virket undgår

beslag, därför utgifva ersättning efter tv här förut är sagdt.

9 §.

Kronobetjänte så ock skogsvårdsstyrelsen och de till dess biträde

anställda tjänstemän äga lika behörighet att åtala förseelser, hvarom

i 8 § sägs, samt att med beslag belägga virke, som skall anses förbrutet;

dock må åtgärder till återväxtens betryggande allenast på talan

af skogsvårdsstyrelsen föreskrifvas.

Varder ej inom trettio dagar, från det beslag skedde, åtal i laga

ordning anställdt, vare beslaget förfallet.

10 §.

Virke, som'' enligt denna lag dömes förbrutet, skall af åklagaren

försäljas å offentlig auktion, så kungjord, som om auktion å utmätt lös

egendom är stadgadt. Begär, innan frågan om virkes förverkande slutligen

pröfvats, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner,

på anmälan af åklagare, öfverexekutor, att fara är för virkets förstörelse

eller att kostnaden för dess förvarande skulle blifva större än skäligt

är, förordne öfverexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss

sagts; och skall i ty fall virkets ägare, där han är känd och inom riket

boende, eller, där han bor utom riket men inom riket har kändt ombud,

som äger att för honom mottaga stämning och afgifva svaromål, ombudet

genom åklagarens försorg bevisligen underrättas om auktionen

minst åtta dagar, innan den hålles. Anmälan af åklagare, hvarom här

ofvan sägs, skall vara åtföljd af fullständig, af två trovärdiga män styrkt

förteckning, utvisande virkets mängd och beskaffenhet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

11 §•

Böter, som enligt denna lag ådömas, äfvensom genom försäljning

af förbrutet virke uppkommen behållning och enligt 8 § utdömd ersättning

för virke, som undgått beslag, fördelas så, att en fjärdedel tillfaller

åklagaren samt tre fjärdedelar länets skogsvårdskassa.

Försäljes i beslag taget virke, innan det dömts förbrutet, skall,

till dess frågan därom blifvit slutligen afgjord, försäljningssumman nedsättas

i länets ränteri, och vare om insättning af sådana medel i bankinrättning

lag, som i 138 § utsökningslagen sägs.

12 §•

Saknas medel till fulla, gäldandet af böter, hvartill någon enligt

denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmän strafflag.

13 §.

Pröfvas för skogsåterväxtens skyddande inom länet erforderligt,

att rätt till bete å skogsmark varder för viss tid af året inskränkt,

ankomme på Konungen att, efter landstingets och hushållningssällskapets

hörande, därom meddela särskilda föreskrifter.

14 §•

1 afseende å skogar, hvilkas bestånd erfordras till skydd mot flygsandsfält,

äger denna lag ej tillämpning, sedan sådant förordnande i

fråga om utverkning å desamma meddelats, som i lagen angående skvddsskogar

sägs.

15 §.

Då denna lag träder i kraft, skall afverkningsförbud, som meddelats

jämlikt lagen angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse

inom Gottian ds län, upphöra att gälla.

Med virke, som enligt samma lags bestämmelser blifvit i beslag

taget, skall så förfaras, som där stadgadt är.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

37

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kung!. Maj:ts

högsta domstol måndagen den 23 mars 1908.

Första r u m m e t.

Närvarande:

.1 ustitieråden: Lilienberg,

Lindbäck,

Cassel,

Grefberg,

Skarstedt.

Sedan, jämlikt högsta domstolens beslut den 20 februari 1908,

handlingarna rörande det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande

öfverlämnade, vid detta protokoll fogade förslag till lag angående vård

af enskildes skogar inom Gottlands län cirkulerat mellan högsta domstolens

ofvanbemälda ledamöter, företogs nu detta ärende till slutlig

behandling.

Justitierådet Skarstedt anförde:

»Såväl lagen den 24 juli 1903 angående vård af enskildes skogar

som de andra författningar, Indika i allmänt intresse ålägga den enskilde

vissa inskränkningar i förfoganderätten öfver honom tillhörig skog,

hafva till hufvudsyfte att förebygga, att skogen vanskötes med hänsyn

till dess reproduktionsförmåga. Enahanda är förhållandet med det föreliggande,

till högsta domstolen remitterade lagförslaget. Detta söker

emellertid uppnå nämnda syfte på en väg, som icke sammanfaller med

någon af de särskilda anordningar, hvilka eljest i sådant syfte genom

lagstiftning vidtagits. De nu gällande skogsvårdslagarna äro väsentligen

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 158.

byggda antingen — såsom 1903 års allmänna skogsvårdslag'' samt den

för Gottlands län gällande lagen af år 1894 — på principen om skyldighet

för skogsägaren, vid visst äfventyr, att sörja för återväxtens betryggande,

där denna genom vanskötsel af skogen äfventyrats, eller ock

på utsyningstvång; där det senare är fallet — såsom enligt lagen den

24 juli 1903 angående skyddsskogar samt vissa författningar rörande

de norra länen — har skogsägaren allenast att ställa sig till efterrättelse

det af vederbörande skogstjänsteman upprättade utsyningsinstrumentet.

Det remitterade förslaget är däremot grundadt på eu tillämpning al

dessa båda principer i förening. Förslaget stadgar sålunda främst, att

för all saluafverkning inom Gottlands län skall erfordras tillstånd af

skogs vårdss tyre] sen, och sådant tillstånd skall i allmänhet meddelas

allenast efter utsyning. Men därjämte har förslaget från 1903 års

allmänna skogsvårdslag upptagit föreskrifter om skyldighet för skogsägaren

att, där sådant finnes nödigt, vidtaga åtgärder för återväxtens

betryggande, ehuru med den väsentliga afvikelsen från nämnda lag,

att dessa åtgärder skola på förhand — vid afverkningstillståndets meddelande

— bestämmas af skogsvårdsstyrelsen; önskar skogsägaren afverkning

i sådan omfattning, att särskilda åtgärder i nämnda syfte erfordras,

får tillstånd till afverkningen meddelas allenast om åtgärderna kunna

utan oskälig kostnad företagas. Det torde icke kunna förnekas, att

hvad sålunda föreslagits måste anses innebära en så afsevärd inskränkning

i enskild rätt, att lagstiftaren icke utan synnerliga skäl bör inslå

på en dylik väg. Men då den i förevarande ärende förebragta utredningen

synes gifva fullt fog för antagande, att med hänsyn till de på

Gottland rådande exceptionella förhållandena beträffande skogens föryngringsmöjligheter

skogslagstiftningen för Gottlands län näppeligen kan

ordnas på samma sätt som för andra landsdelar, samt att den för länet

så viktiga skogsfrågan icke lämpligen bör lösas i annan riktning än

den föreslagna, finner jag mig oförhindrad tillstyrka, att den för nämnda

län nu gällande skogslagen, hvilken uppenbarligen i allenast mycket

ringa mån uppfyller sitt ändamål, aflöses af en på förslagets grunder

fotad ny skogslagstiftning för länet.

Att de restriktioner i fråga om skogens nyttjande, som förslaget

upptager, måste gälla icke blott skogsmarkens ägare utan äfven annan,

som genom aftal med denne förvärfvar afverkningsrätt till skogen, ligger

i sakens natur och är i förslaget iakttaget; och att enligt detta de nya

bestämmelserna skola tillämpas jämväl i fråga om afverkningsrätt, som

redan före lagens trädande i kraft blifvit upplåten, kan med hänsyn till

lagens syfte icke möta några betänkligheter. En annan sak är däremot,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungi. Maj:ts Nåd- Proposition N:o 158.

huruvida den ifrågasatta lagstiftningen bör verka reglerande äfven i

sådana fall, då fråga är om rätt för viss delägare i laga skifte eller

hemmansklyfning att å lott, som därvid tilldelas annan delägare, afverka

ståndskog. Härom kunna måhända råda olika meningar. Men i hvarje

fall kan man icke undgå att konstatera en bristande öfverensstämmelse

mellan den föreslagna lagen och de i 101 § skiftesstadgan meddelade

bestämmelserna rörande s. k. ståndskogslikvid. Denna oegentlighet, hvilken

förefinnes jämväl beträffande de för norra länen gällande utsyningslagarna

samt 1903 års allmänna skogsvårdslag och skyddsskogslagen af samma

år, är emellertid i fråga om det remitterade förslaget desto mer påtaglig

som tillämpningen af den författning, hvilken skulle ersättas genom den

föreslagna, uttryckligen inskränkes för det fall att vanskötsel åt skogsmark

kommit att äga rum till följd af föreläggande vid laga skifte.

Frågan om skiftesstadgans förhållande till skogsvårdslagstiftningen i nu

angifna hänseende torde dock få anses innefatta ett ämne af den vidlyftiga

och invecklade beskaffenhet, att fog finnes för att den icke bör

eller ens kan ordnas annorledes än i ett sammanhang för skogsvårdslagstiftningen

i dess helhet. Af tillgängliga handlingar har jag inhämtat,

att i anledning af eu utaf Riksdagen den 23 april 1907 gjord framställning

om ändrade bestämmelser till förekommande i allmänhet af

misshushållning med skogen genom föreskrifna ståndskogslikvider Kungl.

Maj:t — i syfte att lagförslag i ämnet skulle om möjligt föreläggas redan

innevarande års Riksdag — genom beslut den 13 september 1907

uppdragit åt den för revision af skiftesstadgan tillsatta kommitté att

verkställa utredning, huru nu rådande bristande öfverensstämmelse mellan

gällande bestämmelser om inskränkning i vissa trakter uti jordägares

dispositionsrätt öfver skogen å hans mark samt skiftesstadgans föreskrifter

om ståndskogslikvid kunde undanröjas. De bestämmelser rörande

inskränkning i dispositionsrätt öfver skog, som åsyftas i nämnda beslut,

afse allenast förordningen den 29 juni 1866 angående dispositionsrätten

öfver skogen å vissa af nybyggen uppkomna skattehemman, kungl.

brefvet den 29 juni 1866 till kammarkollegium angående disposition åt

vissa öfverlopp smarker, kungl. kungörelsen den 26 maj 1899 angående

förändring i gällande föreskrifter om åsättande åt grundskatt m. in.,

stadgan den 30 maj 1873 om afvittring i Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker samt kungl. brefvet den 27 juni 1879 till Konungens

befallningshafvande i Kopparbergs län angående grunder för utvittringoch

storskifte i Sårna socken med Idre kapell ag. Det tår emellertid

antagas, att den utredning, som på grund af berörda uppdrag är att

förvänta från skifteskommittén, ägnar sig att läggas till grund för

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 158.

ordnandet af den förevarande frågan jämväl hvad angår de andra författningar,

hvilka gifva anledning till den angifna kollisionen med skiftesstadgans

föreskrifter. Vid sådant förhållande har jag ansett den påpekade

oegentligheten icke böra föranleda någon anmärkning mot det remitterade

förslaget.

I afseende å vissa detaljer i förslaget nödgas jag däremot framställa

följande erinringar.

Den i 3 § stadgade ansvarigheten för vidtagande af åtgärder,

som för återväxtens betryggande föreskrifvits af skogsvårdsstyrelsen,

innebär att, i händelse åtgärderna eftersättas, den försumlige jämlikt

stadgande i 7 § kan blifva skyldig att gälda kostnaden för samma

åtgärders vidtagande genom skogsvårdsstyrelsens försorg. Då emellertid

i 7 § förutsättes att domstol kan komma att föreskrifva vissa åtgärder

i stället för dem, som eftersatts, hemställes, att åt 3 § gifves sådan

affattning, att, såsom torde vara åsyftadt, den försumlige har att gälda

kostnaden äfven för dylika, omedelbart af domstol föreskrift^ åtgärder.

Bestämmelserna i första stycket af 8 § äro afsedda att i sin helhet

tillämpas icke blott när skogsmarkens ägare bedrifver saluafverkning

utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd eller i annan omfattning än styrelsen

medgifvit utan äfven då någon, som af ägaren fått åt sig upplåten

afverkningsrätt å det ifrågavarande området, gör sig skyldig till dylik

förseelse. Hvad beträffar sistnämnda fall, synes mot förslaget kunna

anmärkas, att skogsmarkens ägare enligt förslaget i detta fall — i

olikhet med den i 3 § afsedda händelsen — fritages från ansvarighet

för vidtagande af åtgärder för återväxten. Härtill lärer så mycket

mindre finnas anledning, som 1903 års allmänna skogsvårdslag för det

fall att innehafvare af afverkningsrätt vid utöfningen af denna rätt

gjort sig skyldig till vanskötsel af skogsmarken och sålunda till öfverträdelse

af nämnda lag ålägger fastighetsägaren samma ansvarighet

som den förre. Det skäl, som af 1903 års Riksdag hufvudsakligen

åberopades till stöd för denna dubbla ansvarighet, eller att skogsmarkens

ägare eljest skulle allt för lätt kunna kringgå lagens bestämmelser

genom skenupplåtelse af afverkningsrätt till annan person, som

saknade medel att verkställa erforderliga återväxtåtgärder eller genom

att afvika undandroge sig skyldigheten att vidtaga sådana, synes äga

tillämpning äfven i nu förevarande fall. Därest förslaget i enlighet

härmed kommer att omarbetas, torde däraf följa, att i öfverensstämmelse

med 1903 års nämnda lag i förslaget bör upptagas dels bestämmelse

därom, att ägare, som i angifna fall fått vidkännas kostnad i följd af

vanskötsel, har rätt att därför hålla sig till nyttjanderättshafvaren, och

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

dels föreskrift i syfte att för ägaren icke skall inträda ansvarighet i

det fall att nyttjanderätten upplåtits före den dag, då den föreslagna

lagen trädt i kraft.

Af en jämförelse mellan första och tredje styckena af 8 § framgår,

att i det fall, då någon föröfvat oloflig skogsavverkning i vanlig mening,

d. v. s. gjort sig förfallen till ansvar enligt strafflagen, första stycket

likväl skall i viss mån äga tillämpning, nämligen — frånsedt det fall

då missbruk af rätt till samfällighet föreligger — så till vida att domstol

äger att på talan af skogsvårdsstyrelsen föreskrifva af verkaren skyldighet,

vid visst äfventyr, att sörja för återväxtens betryggande. I fråga

åter om böter och konfiskation skall den föreslagna lagen icke äga

tillämpning. Ehuruväl med denna anordning synes kunna uppstå fara

för att ägare af skogsmark lätt nog skall genom obehöriga transaktioner

med andra personer bereda sig tillfälle att obehindradt förfoga öfver

sin skog, lärer dock förslaget, då det i denna del öfverensstämmer med

såväl 1903 års allmänna skogsvårdslag som lagen om sky del sskogar,

icke kunna ensamt för sig underkastas någon förändring i syfte af

berörda olägenhets undanröjande. I hvarje fall synes emellertid förslaget

böra undergå den jämkning, som erfordras för att däraf skall

med full tydlighet framgå, att skogsvårdsstyrelsen äger rätt att framställa

yrkande om vidtagande af åter växt åtgärd er icke blott när talan

föres om ansvar enligt strafflagen utan äfven när af en eller annan

anledning sådan talan uteblifvit eller lämnats utan fullföljd.))

Justitierådet Grof berg yttrade:

»De inskränkningar i den enskildes rätt att fritt förfoga öfver

sin skogsmark, hvilka i förevarande förslag ansetts böra ifrågakomma,

äro till sin beskaffenhet vida mera ingripande i denna rätt än den nu

för Gottland gällande lagen af år 1904 och den allmänna skogsvårdslagen

af år 1903, väsentligast därigenom att i förslaget förbjudes

utverkning för afsalu, med mindre skogsvårdsstyrelsen därtill lämnat

tillstånd, vid äfventyr af straff och förlust af det afverkade virket eller

skyldighet att utgifva ersättning, motsvarande virkets värde. Dessa

påföljder äro oberoende däraf, att afverkningen icke i något afseende

menligt inverkat på skogens framtida bestånd och återväxt. Har åter

skogens återväxt äfventyrats följer jämväl skyldighet att vidtaga de

åtgärder, som för dess betryggande anses erforderliga, så vidt dessa

åtgärder ej skulle vara förenade med oskälig kostnad. Bortser man

från dylik skyldighet, hvilken genom 1903 års lag för likartadt fall

blifvit stadgad, synas endast tvingande omständigheter kunna föranleda

lagstiftaren att sålunda gorå intrång i de enskildes rätt. Då emellertid

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 122 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

skäl äro för handen att, på sätt föreslagits, i det allmännas intresse

ingripa emot skogsförödelse inom Gottlands län, gifva förslagets grundprinciper

ej anledning att afstyrka detsamma, men fastslås sålunda, att

saluafverkning utan tillstånd i hvarje fall är förbjuden, bör dock tillses,

att för jordägaren icke lämnas utrymme att kringgå detta förbud, så

att lagens verkan i större eller mindre mån förfelas. I detta afseende

erinras, dels att jordägaren är berättigad att utan tillstånd afverka skogför

markens uppodling till åker eller äng och dels att oloflig afverkning

af annan än jordägaren under vissa förhållanden kan blifva utan

någon som helst påföljd.

Afverkning kan nämligen företagas i vidsträckt omfattning under

förebärande af afsikt att odla, ehuru sådan afsikt alls icke förefinnes

eller odlingen är förenad med alltför stora kostnader för att kunna med

fördel verkställas. Utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd får visserligen

försäljning af det afverkade virket icke äga rum, vid äfventyr som

stadgas i 8 §, men då sådant tillstånd begäres, torde i allmänhet hinder

möta för styrelsen att i annat fall, än då undersökningen gifver vid

handen, att afverkningen företagits å mark, som uppenbarligen är

otjänlig till odling, anställa åtal och föreskrifva åtgärder för betryggande

af skogens återväxt, så vidt återväxt kan ske utan oskälig kostnad.

Den omständigheten, att odling ej kommit till stånd, visar icke i och

för sig, att afverkning ej skett i syfte att odla. Sålunda kan rätt att

utan tillstånd för dylik odling bedrifva afverkning leda till sköfling af

skogen å mark, som bäst är ägnad för skogsbörd, men om skogsvårdsstyrelsens

tillstånd i lagen uppställdes såsom villkor för skogsmarks

odling till åker eller äng, skulle en dylik bestämmelse utan tvifvel

motverka skogssköfling. Enligt förslaget kan väl afverkning, som innefattar

förbrytelse emot allmänna strafflagen, medföra skyldighet att

vidtaga för återväxtens betryggande nödiga åtgärder, men förslagets

bestämmelser om straff och konfiskation äro däremot icke tillämpliga

å sådan förbrytelse. Då enligt strafflagen endast ägaren af skogen är

berättigad att anställa åtal, så följer däraf, att en lag i enlighet med

förslaget blifver utan all verkan i det fall, att ägaren underlåter att

väcka åtal, vare sig till följd af otillbörliga aftal med gärningsmannen

eller på grund af skyldskap med denne eller dylikt, samt skyldigheten

att vidtaga åtgärder för återväxten af en eller annan anledning icke

kan utkräfvas af den sistnämnde. För att åt lagen gifva helgd jämväl

under nu nämnda förhållanden, synes ett stadgande erforderligt därom,

att förbrytelser af ifrågavarande beskaffenhet skola höra under allmänt

åtal, ett stadgande, som väl har sitt fulla berättigande härutinnan, att

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

sådana förbrytelser kränka ett allmänt intresse. Den omständigheten,

att hvad sålunda anmärkts träffar äfven den allmänna skogsvårdslagen

och lagen angående skydd sskogar, bör icke leda därtill, att anmärkningen,

om den finnes befogad, skjutes å sido, utan bör fast hellre

hafva den verkan, att stadgandet, som synes böra inrymmas i strafflagen,

jämväl kommer att omfatta nyssnämnda rörande skogshushållningen

gifna lagar.

I fråga om 3 § instämmer jag i den af justitierådet Skarstedt

gjorda anmärkning och beträffande 8 § biträder jag hans anförande i

första stycket.»

Justitieråden Cassel och Lindbäck instämde i de af justitierådet

Skarstedt vid 3 och 8 §§ framställda anmärkningar.

Justitierådet Lilienberg instämde i den af justitierådet Skarstedt

vid 3 § framställda anmärkning äfvensom i hvad första afdelningen af

anmärkningen vid 8 § innehölle.

I afseende å tiden för lagens trädande i kraft förenade högsta

domstolens ledamöter sig om det yttrande, att den föreslagna tidpunkten,

den 1 januari 1909, syntes böra utbytas mot eu lämpligare, exempelvis

den 1 september 1908. Vid sistnämnda tid af året torde nämligen ej

några skogsafverkningar pågå och man skulle alltså genom att välja

denna tid för lagens trädande i kraft undgå den olägenhet, som syntes

vara förenad med den föreslagna tiden, nämligen att en vid 1908 års

utgång tilläfventyrs pågående, men ej afslutad skogsafverkning måste,

till följd af den nya lagens trädande i kraft, afbrytas och på obestämd

tid uppskjutas i afbidan på tillstånd till afverkningens fortsättande i

enlighet med nya lagens bestämmelser.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd,. Proposition N:o 158.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj\t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9

april 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

,Justitieråden: Lilienberg,

Skarstedt.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Alfred Petersson

anmälde efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

i underdånighet:

Högsta domstolens genom utdrag ur protokollet öfver jordbruksärenden

för den 7 februari 1908 inhämtade utlåtande öfver det vid

samma protokoll fogade förslag till lag angående vård af enskildes

skogar inom Gottlands län.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll yttrade departementschefen:
I

anledning af hvad inom högsta domstolen blifvit erinradt beträffande

vissa detaljer i det remitterade förslaget har detta blifvit i följande

hänseenden omarbetadt, Till tydligare angifvande af att den i 3 § meddelade

bestämmelsen om ansvarighet för återväxtåtgärder är afsedd att äga

tillämplighet jämväl i fråga om sådana åtgärder, hvilka jämlikt 7 § omedelbart

af domstol föreskrifvas, har åt 3 §:s första punkt.gifvits en allmännare

affattning. Till följd häraf har emellertid en erinran i. 3 § blifvit

erforderlig angående den särskilda regel om ansvarighet i vissa fall för

återväxtåtgärder, hvilken återfinnes i 8 §. Sistnämnda stadgande har

omarbetats till vinnande af öfverensstämmelse med hvad som för motsvarande

fall gäller enligt 1903 års allmänna skogsvårdslag, och har i

sammanhang härmed ett tillägg i samma syfte gjorts till de i 15 § meddelade

öfvergångsbestämmelserna. Sedan nyssnämnda stadgande i 8 § erhållit

en i förhållande till bestämmelserna om böter och beslag fullt fristående

formulering och en däraf betingad förändring af redaktionell natur vidtagits

jämväl beträffande 9 §, torde med full tydlighet framgå, att den

skogsvård sstyrelsen i 8 § medgifna rätt att framställa yrkande.om återväxtåtgärders

vidtagande i hvarje fall är oberoende af huruvida talan

om ansvar väckes och fullföljes. Hvad slutligen angår tiden för lagens

ikraftträdande, så synes väl den af mig föreslagna tidpunkten, den

1 januari 1909, på af högsta domstolen anförda skäl lämpligen böra

utbytas mot en annan. Högsta domstolen har i sådant hänseende förslagsvis

angifvit den 1 september 1908. Emellertid torde mot nämnda

tidpunkt kunna invändas, att, äfven om den nya skogsvårdsstyrelsen

till dess skulle hinna organiseras, den svårligen skulle kunna hinna

före afverkningstidens början vintern 1908—1909 pröfva alla inkomna

ansökningar om tillstånd till afverkning. Däremot anser jag tidpunkten

för den nya lagens trädande i kraft lämpligen kunna bestämmas till

den 1 april 1909. Då böra nämligen alla afverkningar för den gångna

vintern vara afslutade, medan å andra sidan de för meddelande af tillstånd

till afverkning under vintern 1909—1910 erforderliga förrättningar

kunna hinna påbörjas i god tid.

Departementschefen uppläste härefter i enlighet med det afgifna

yttrandet affattadt förslag till lag angående vård af enskildes skogar

inom Gottlands län och hemställde, att detsamma måtte,, jämlikt § 87

regeringsformen, genom nådig proposition Riksdagen till antagande

föreläggas.

Bih. till Eiksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 122 Häft.

7

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 158.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall; och skulle nådig proposition i ämnet, af den

lydelse, bilagan litt. . . vid detta protokoll utvisar, till

Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Axel Mörn er.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1908:124 Riksdagens Skrifvelse N;o 124 s. 2 i texten
  2. LU 1908:59 Lagutskottets Utlåtande N:o 59 s. 1 i texten