Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående stämpelafgiften

1908-04-03 · 109 sidor, varav 107 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 107 av 109 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:160, Med förslag till förordning angående stämpelafgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

1

N:o 160.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

förordning angående stämpelafgiften; gifven Stockholms

slott den 3 april 1908.

Under åberopande af bifogade protokoll öfver finansärenden för

denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till förordning angående stämpelafgiften.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Swartz.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 124 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

Förslag

till

förordning angående stämpelafgiften.

I ART.

Om stämpel till statsmyndigheternas expeditioner.

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna

till följande afdelningar:

Första af delningen:

Underdomstolar i stad; gränsetullrätter; krigsrätter; öfverståthållarämbetet

för uppbördsärenden och öfverståthållarämbetet för

polisärenden; magistraten och öfriga till statsförvaltningen hörande

myndigheter i städer och köpingar; notarii publici; bergmästare;

direktioner för sjömanshus; tullkamrar och tullinspektioner; biskopsämbeten,

hofkonsistorium och myndigheter, hvilka handhafva styrelsen

eller förvaltningen vid statens undervisningsanstalter;

äfvensom alla statsmyndigheter, hvilka icke finnas i denna eller

öfriga afdelningar upptagna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

3

Andra afdelning en:

Underdomstolar på landet.

Tredje af delningen:

Chefsämbeten och förvaltande myndigheter vid armén och marinen;

öfverståthållarämbetets kansli; Kungl. Maj:ts befallningshafvande och

till landsstaten hörande tjänstemän; chefer för väg- och vattenbyggnadsdistrikten;

Trollhätte kanal- och vattenverk; justerare; domkapitel

och Stockholms stads konsistorium; landtmäterikontor; landtmätare.

Fjärde af delningen :

Rikets hofrätter; krigsöfverdomstolar; fångvårdsstyrelsen; arméförvaltningen;

marinförvaltningen; lotsstyrelsen; generalpoststyrelsen;

medicinalstyrelsen; väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; telegrafstyrelsen;

järnvägsstyrelsen; riksförsäkringsanstalten; försäkringsinspektionen;

kammarkollegium; statskontoret; kommerskollegium; kammarrätten;

generaltullstyrelsen; statistiska centralbyrån; öfverintendentsämbetet;

patent- och registreringsverket; bankinspektionen; kontroll- och justeringsstyrelsen;

riksarkivet; öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk;

landtmäteristyrelsen med generallandtmäterikontoret; domänstyrelsen;

lan dtbruksstyrelsen.

Femte afdelningen:

Statsdepartementen; nedre justitierevisionen; justitiekanslersämbetet;

Riksdagens justitieombudsman; riksrätten; hofexpeditionen; och

sekreterareämbetet vid Kungl. Maj:ts orden.

2 §•

Af de ämbets- eller tjänstemän, som icke här ofvan blifvit särskilt

uppräknade, hänföres en hvar till samma afdelning som den

myndighet, till hvilken han hörer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

3 §•

I afseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med

de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff.

1

2

3

4

5

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Kr.

Adelsbref .......................................

Afflyttning sbetyg för sjöman

Afsked, då den afskedstagande

tillägges värdighet af högre

ämbete eller tjänst, förses

med stämpel lika med Fullmakt

å karaktär af ämbete

eller tjänst.

» i annat fall .........................

Afskrift af landtmätares eller med

honom i afseende på behörighet

till vissa förrättningar

likställd tjänstemans förrättningshandlingar,

äfvensom

af dylika handlingar

1 från generallandtmäterikontoret

och landtmäterikontor

en i länen, hvarje ark...

» som meddelas för vetenskapligt

ändamål...........................

» ur fartygsregistret; se Far- \

tygsregistret.

» annan, hvarje ark ...............:

Anordning ....................................j

Antagning sbevis å ämbete eden

tjänst; lika med Fullmakt.

Anvisning eller Assignation ........

Apoteksprivilegium i stad eller köping

........................................

» på landet ..........................

ö.

Kr.

Kr. ö

-fritt

-fritt—

Kr.

ö.

Kr.

250 -

■50

-fri
-

50

— so

—fri
-

2 5, —

fri

i

—! 1

100

40

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

5

1

2

3

4

5

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Kr. 1 ö.

Kr. ö.

Kr. ö.

Kr. ö.

Kr. 1 ö.

Befälhafvarbref ..........................

Besiktning; se Protokoll.

Betyg öfver aflagdt kunskapsprof,

utfärdadt af domkapitel

eller Stockholms

stads konsistorium............

» öfver aflagdt kunskapsprof,

utfärdadt af annan myndighet

..........................................

» afflyttnings-, för sjöman; se

Afflyttningsbetyg.

> annat; se Bevis.

Bevis angående domstols beslut

om ersättning af allmänna

medel åt vittnen och upplysningsvis

hörda personer

i brottmål, åt den, som enligt

lagen angående förordnande

af rättegångsbiträde

åt häktad till sådant biträde

förordnats, åt personer, till

hvilka jämlikt lagen om

handräckning åt utländsk

domstol sådan ersättning

må utgå eller åt den, som

enligt lagen om tolks anlitande

vid domstol biträdt

såsom tolk utan att vara

till allmän tolk förordnad,

» af underdomstol eller därstädes

anställd tjänsteman,

tecknadt å företedd handling

» å dom eller utslag, att däremot

är vädjadt ................

» att begärd expedition icke

utbökommits..........................

» vederhäftighets-.....................

!—'' 5

fritt

-fritt_

-fritt
-fritt
-

-fritt

fritt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

1

Afd.

2

Afd.

Afd.

Afd.

o

Afd.

Kr.

Bevis af chefen för justitiedepartementet

på anmälan om;

tidnings utgifvande ............

» rörande anmälan om idkande

af handel eller annat närings
yrke.

....................................

» rörande tillstånd för utöfvande

af tillverkning i

skattefritt bryggeri ...........

» af landtmätare o ch j usterare

» om uppvisning af pass ......

» som erfordras för utbekommande

af belöning för rofdjurs

dödande..................

> antagnings-; se Antagnings-,

bevis.

> öfver på- eller afmönstring

af sjöman............................

» präst- ...................................

» af läkare eller karantäns
tjänsteman

...........................

» vidimations- .....................

» om registrering, tecknadt

å ordning för aktiebolag

eller stadgar för förening

för ekonomisk verksamhet

eller å protokoll om beslut

angående ändring i sådant

bolags ordning eller sådan

förenings stadgar eller å

framställning om medlems

inträde i eller afgång ur

sådan förening ....................

» lagfarts-, angående fång till

fast egendom, därtaxerings-i

ö. Kr.

Kr.

Kr. | ö.

3 — B —-

— jo 0

-fritt A

fritt

Kr.

25

ö.

-fritt

-fritt—

-fritt-L

-fritt_fritt
-

_fritt_

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd* Proposition No 160.

7

" \ »

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

4

Afd.

O

Afd.

1 Kr. 1 ö.

Kr. | ö.

Kr. ö.

Kr. ö.

Kr. ö.

värdet eller köpesumman

för den egendom, som beviset

afser, icke uppgår till

1,000 kronor .......................

Bevis, annat...................................I

» ; se äfven Intyg.

Burbref i Stockholm och Göteborg

..................................j

» i andra städer ...................|

Diariibevis; se Bevis, annat.

Diplom för konsul eller vice!

konsul; se Fullmakt.

» att vara provisor...............

Doktorsbref, som utfärdas efter

aflagdt prof .......................

» som utfärdas utan aflagdt

prof ....................................

Dom med rubrik; lika med Utslag

med rubrik.

Party g sregistret, afskrift af, som

enligt lagen om inteckning

i fartyg meddelas inteck
ningsdomstolen

................

Fastighetsbok, utdrag af, som

tecknas på lagfartsbeviseller

på utdrag af lagfarts- eller

inteckningsprotokoll..........

Fiskepass; se Pass.

Friherrebref ................................

Frisedel...........................................

Fullmakt för ledamot af statsrådet

.................................

» eller diplom för konsul eller

vice konsul, som icke åtnjuter

fast aflöning

50

20

50 — 150

—fritt_

50

— 1 —

5 —:

100

fritt

fri
-fritt

-fri—

150

500 —

fri

-fri

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 160.

1

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

4

Afd.

5

Afd.

Kr. ö.

Kr. 1 B.

Kr. ö.

Kr. ö.

Kr. J ö. |

Fullmakt för hofrättskommissarie

> för notarius publicus:

i Stockholm och Göteborg

i öfriga städer.............

» för mäklare eller skeppsklarerare

:

i Stockholm och Göteborg

i öfriga städer...................

» för annan, å ämbete eller

tjänst, förses för den, som

första gången undfått be-1

fordran till ämbete eller

tjänst med ordinarie lön,!

med stämpel till belopp af,

3 kronor för hvarje fullaj

100 kronor af lönen, men

för den, som erhållit befordran,

som medför högrej

lön, till belopp af 3 kronor

för hvarje fulla 100 kronor

af skillnaden mellan den:

stämpelafgift underkastade

lön, löntagaren näst förut;

innehaft, och den, som er-j

hålles;

dock att stämpel för fullmakt

å ämbete eller tjänst,

som icke medför rätt till,

tjänstgöringspenningar, beräknas

för allenast två tredje-!

delar af lönen. j

Vid löneförhöjning i följd

af ålderstillägg, därmed jämförlig

uppflyttning från lägre

till högre lönegrad eller löne
-

100

25

200

50

—! 10

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 160.

9

reglering utgöres stämpel

med 3 kronor för hvarje

fulla 100 kronor af skillnaden

mellan den stämpelafgift

underkastade lön, löntagaren

näst förut innehaft,

och den, som erhålles.

Fullmakt för kyrkoherde att vara

prost öfver egen församling

» å karaktär af ämbete eller,

tjänst förses för den, som är

eller varit i allmän tjänst,!

med stämpel till belopp afl

20 kronor för hvarje fullai

100 kronor af den ordinarie

lön, som åtföljer dylik eller

därmed jämförlig beställning,

men för annan person

till belopp af 70 kronor

likaledes för hvarje fulla

100 kronor af sådan lön.!

» för riksdagsman....................!

Se för öfrigt 4 och 5 §§.

Förmyndarför ordnande; se Protokoll.

För myn da rka m ma res uträkning å

omyndiges medel.................

Förordnande, hvarigenom ämbete

eller tjänst tillsättes; lika

med Fullmakt.

» att viss tid eller tills vidare

förvalta ämbete eller tjänst,

då därmed följer rätt till

den med ämbetet eller tjänsten

förenade inkomst.........

1

2

3

4

5

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Kr.

50

Kr.

Kr.

Kr. j ö. i Kr.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 124

fri

-fri -

3

Höft.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

1

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

4

Afd.

Kr.

Förordnande, annat...................

Förrättningshandiing, landtmätares

eller med honom likställd

tjänstemans; se Landt

mätares förrättningshandiing.

Förpassning, tull- .....................

Gravationsbevis: se Bevis.

Grefvebref ...................................

Hviloståndsresolution; se Resolution.

Instrument; se Protokoll.

Intyg om registrering af mönster

» att ansökning om varumärkes

registrering mottagits

eller att registrering af varumärke

förnyats.....................

Kallelse å okända borgenärer i

anledning af ansökning om

tillstånd att nedsätta aktiebolags

kapital....................

Kallelsebref i anledning af ansökning

om tillstånd att

nedsätta aktiebolags kapital

eller till aktieägare om bolagsstämma

eller till medlem

af registrerad förening

om sammanträde..................

> i mål angående konkurs,

boskillnad, årsstämning eller

försäljning af utmätt fast

egendom ................................

Karaktärs/ullmakt/ se Fullmakt.

Karta, geometrisk ........................

Dessutom förses kopia eller

utdrag af karta, som från

ö.

Kr. ö. | Kr.

Kr. ö.

5

Afd.

Kr.

fritt_

fri_

1,000

_fritt_

fritt

.fritta

_fritt_

50

50

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

11

generallandtmäterikontoret

utgifves, med stämpel, sva- rande mot den för annan

dylik karta stadgade lösen.

Kommunikationsresolution; se Re- solution.

Konstitutorial; lika med Förord- nande.

Kontrakt angående arrende, kro- noleverans eller entreprenad

j Kvittens.....................

1

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

4

Afd.

5

Afd.

Kr.

ö.

Kr.

1 ö.

Kr.

fri

ö.

lt

Kr.

!ö*

■

Kr.

:

Ö.

1 !

fritt

i

Lag fartsbevis; se Bevis.

: Landtmätares eller med honom i

afseende på behörighet till

vissa förrättningar likställd

tjänstemans förrättnings- handlinq ..................

_ fr

i

1 > & .........

Missiv för predikoprofs afläg- gande ..........................

Motbok, utfärdad af direktion för

sjömanshus eller af post- sparbank, ...................

—

—

—

2

fr,

—

—

| Matsedel

10

!

1

1 |

Mäklareslutsedel; se Slutsedel.

Mätbref förses med stämpel till

belopp af 20 öre för hvarje

fulla 10 ton af fartygets

dräktighet.

Nationalitets- och registrerings- certifikat förses med stämpel

till belopp af 40 öre för

hvarje fulla 10 ton af far- tygets dräktighet.

Notarialprotest; se Protest.

Order, hvarigenom beställning

med lön på stat tillsättes,

3:

!

3 |

6 :■

|

|

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

l

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

Kr.

Pass, fiske- .................................

» rese-:

för den, som reser i kronans

ärende ............................

för annan person:

till inrikes orter ...........

till utrikes orter ...........

» tull-: för utrikes sjöfart:

för öppen båt ....

för annat fartyg

för inrikes sjöfart

eller s. k. årspass

Patentbref ......................................

Pensionsbref..................................

Permissionssedel.............................

Praktika: se Bevis af karantänstjänsteman.

Privilegium, apoteks-; se Apoteksprivilegium.

Protest, notariat-.* protokoll där-.

öfver, hvarje ark..................j

Protokoll, hvarigenom ämbete,

eller tjänst tillsättes; lika;

med Fullmakt.

» angående förordnande eller*

entledigande af nämndeman,

stämningsman, ledamot

af ägodelningsrätt eller

god man vid landtmäteriförrättning,

af god man,

syssloman eller rättens ombudsman

i konkurs, samt

af annan person i afseende

Kr. | ö.!

Kr.

4

Afd.

5

Afd.

Kr. I ö.

2

50

—

—

25

_

1

-fritU

-fritt
-

Kr.

50

-fritt
-

sol

10 —'' —

-fritt-

fri -

— 50

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 160.

13

å uppteckning eller vård

af konkursbo, äfvensom rö- rande af någon bland dem

aflagd föreskrifven ed ...

i

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

4

j Afd.

5

Afd.

Kr.

ö.

i Kr.

I

ö.

| Kr. ö.

i

fritt

i Kr.

ö.

Kr.

1 Ö''

Protokoll, angående lagfart å fång

till fast egendom, där taxe- ringsvärdet eller köpesum- man för den egendom, hvarå

lagfart sökes, icke uppgår

till 1,000 kronor................

I

1

fri

1

H

> förmynderskaps-, vidunder- domstol, utdrag däraf.........

1

1

1

j

fritt.

» vid underdomstol, om för- ordnande eller entledigande

af god man för frånvarande

dödsbodelägare eller om

föreläggande för förmyn- dare eller sådan god man

att ingifva bevis om afläm- nande af årsräkning öfver

sin förvaltning eller om

föreläggande för dödsbo- delägare att ingifva boupp- teckning ..............................

''

ii

» vid underdomstol, om för- ordnande eller entledigande

af god man för hustru, som

är ur stånd att vårda sitt

gods, eller om föreläggande

för sådan god man att in- gifva bevis om aflämnande

af årsräkning öfver sin för- valtning .................................

.

jn

fri

tv

ft

i

|

» vid underdomstol, om för- ordnande af gode män "eller

1

■

1

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!- Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

likvidatorer enligt lagen

om aktiebolag eller lagen

om registrerade föreningar

för ekonomisk verksamhet

Protokoll vid landtmäteriförrättning;

se Lcmdtmätares förrättning

shandling.

» öfver ekonomisk besigtning

» öfver annan besiktning värdering,

utmätning, kvarstad

eller dylik förrättning,

hvarje ark.............................

» angående bevakning vid

domstol af testamente, som

bevakas senare än bouppteckning

efter testamentsgifvaren

för inregistrering

till domstolen ingifvits, skall

— där vid beräkningen af

den stämpel, hvarmed bouppteckningen

enligt II Art.

blifvit försedd, hänsyn icke

tagits till de bestämmelser

i testamentet, som bevakningen

gäller, men den

stämpelafgift, som för bouppteckningen

skolat utgöras,

om jämväl dessa bestämmelser

lagts till grund

för afgiften, är högre än

den, som för bouppteckningen

utgått — utöfver den

stämpel, som i öfrigt bör

utgå för protokollet, förses

med särskild stämpel till

l

Afd.

2

Afd.

Kr.

ö. Kr.

50

3

Afd.

Kr.

friit
-

-fritt
-

50

50

4

Afd.

5

Afd.

Kr.

Kr. ö

1--

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

15

belopp, motsvarande skillnaden

mellan den stämpel,

hvarmed bouppteckningen

blifvit belagd, och den,

hvarmed bouppteckningen

skolat förses, därest hänsyn

jämväl tagits till ifrågavarande

testamentsbestämmelser;

börande i protokollet

antecknas de grunder,

hvarefter den särskilda

stämpeln beräknats.

Protokoll angående inregistrering

af bouppteckning, då sådant

erfordras för återfående af

erlagd stämpelafgift...........

> annat:

som utgifves till part, hvilken

utan särskild begäran

författningsenligt är skyldig

att lösa detsamma:

första arket .....................

andra arket .................

hvarje af de öfriga ......

som på begäran utgifves till

part, hvilken eljest icke

författningsenligt är skyldig

att lösa detsamma:

första arket.................I

andra arket .....................

hvarje af de öfriga ......

som eljest utgifves; lika

med Afskrift.

Prästbevis: se Bevis.

Prästebref..........................................

Resolution, hvilostånds-, för hvarje

grufveutmål, hvilket beviljadt

hvilostånd afser, samt

1

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

4

Afd.

5

Afd.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

1 Ö.

Kr.

ö.

i Kr.

ö.

''fri

ti-

1

2

3

4

4

1

1

50

2

—

2

2

—

1

25

1

50

2

_

2

2

1

2

1

1

1

1

_!

1

50

1

1

1

—

1

25

1

50

1

25

1

1

—

—

4

—

—

—

—

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 160.

I I i

1 ! 2 I 3

Afd. | Afd. | Afd. |

Kr. 8.

Kr.

ö. i Kr. ! ö.

för hvarje år, hviloståndet

medgifvits att gälla ..........j

skolande dock resolution,!

hvarigenom hvilo stånd

medgifvits för stenkolsgrufveanläggning,

hvarå

koncession meddelats, för-l

ses med stämpel till belopp

af:

75 öre för hvarje hektar,i

som hviloståndet afser,|

till och med etthundra

hektar,

50 öre för hvarje hektar!

därutöfver till och med

trehundra hektar, och

25 öre för hvarje hektar

därutöfver, allt beräknadt

för hvarje år,

hviloståndet medgifvits

att gälla.

Resolution, kommunikations ......

dock skall stämpel för kommunikationsresolution

icke

mera än en gång i hvarje

mål utgöras, ändå att handlingar

flera gånger kommuniceras

eller till påminnelser

utlämnas.

» angående föreläggande enligt

lagen om registrerade

föreningar för ekonomisk

verksamhet.............................

> på ansökning om förordnande

för landtmätare eller;

fri

I

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160

17

1

2

3

4

5

! Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

i Kr. ö.

Kr. | ö.

Kr. | ö.

Kr. 0.

Kr. ö.

—! 2

med honom i afseende på;

behörighet till vissa förrätt-1

ningar likställd tjänsteman

att verkställa landtmäteri-1

förrättning i ändamål att

vinna afsöndring af jord,

vattenfall, fiske eller annan

dylik lägenhet .....................i

Resolution eljest innefattande hufvudsakligt

beslut, tecknad å

företedd handling, ...............j

» med rubrik; lika med Utslag

med rubrik.

Se för öfrigt 6 §.

i Salubref å utmätningsvis försåld

fast egendom ......................1

Sjöfartsbok.......................................L

Sjömansrulla eller folkpass:

för utrikes sjöfart ..............

för inrikes sjöfart ..............;__

Skeppsdagbok ...............................I_

Skiljebref i äktenskap eller trolofning

...................................; -

Slutsedel ........................................j

Styrmansbref ................................I -

Stämning ..........................................’

Tillståndsbref för utöfvande af

näring eller yrke .................|

Tullförpassning; se Förpassning.1

Tullpass; se Pass.

Tulluträkning, specifik.................I___

Underrättelse eller uppgift rö-i

rande utmätning, som af

utmätningsman meddelas1

gäldenär,.................................i_

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 124

fri_

fri.

fri

fri_

2 j5

-

fri
-

—fri_

Höft,

10

20

S

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

1

Afd.

2

Afd.

B

Afd.

4

Afd.

5

Afd.

Kr. ö.

Kr. I ö.

Kr. 1 ö.

Kr. 1 ö.

Kr. | ö.

Underrättelse angående beslut

om vägrad registrering af

anmälan till aktiebolagsregistret

eller förenings
registret

...............................

» angående brist i fullgörande

af sådant, som åligger sök-j

ande af patent eller registre
ring

af mönster ................!

» angående beslut, att ansökning

om patent eller om

registrering af mönster afslagits

eller förklarats hafva

förfallit; att registrering af

varumärke eller förnyelse

af sådant märkes registrering

vägrats; eller att

varumärke afförts ur registret

.............................................

Utdrag af fastighetsbok; se Fastighetsbok.

» af dombok eller protokoll;

se Protokoll.

Utnämningsbref för:

riddare och kommendör af

Kungl. Maj:ts orden ........

kommendör med stora korset:

af Svärdsorden .............

af Nordstjärneorden ......

af Vasaorden ..................

kommendör:

af Svärdsorden ..............

af Nordstjerneorden ...

af Vasaorden .................

fri

fri
-

- fri.

— 400

200

— — — —i 150

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition No 160.

19

i

2

3

4

1 5

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

| Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

; Kr.

ö. ]

Utnämningsbref för:

riddare af Konung Carl XIII:s

orden ..............................

150

riddare af Svärdsorden .....

riddare eller ledamot af

1

Nordstjärne orden .........

riddare eller ledamot af

—

—

—

—

—

—

50

Vasaorden .......................

dock är riddare- eller kom- mendörs!) ref, som i följd

af utnämning under fälttåg

1

meddelas, från stämpel.....

fritt

Utslag med rubrik:

som utgifves till part, hvilken,

utan särskild begäran, för- fattningsenligt är skyldig att

lösa detsamma:

första arket ...............

1

_

_

3

_

10

20

andra arket ...............

1

—

—

2

2

5

hvarje af de öfriga ..........

j som på begäran utgifves till

1

25

_

2

—

2

5

part, hvilken eljest icke för- fattningsenligt är skyldig att

lösa detsamma:

första arket .................

1

_*

_

__

1

1

1

andra arket ..........

1

_

_

1

_j

1

1

hvarje af de öfriga

som eljest utgifves; lika med

1

25

—

1 (

25!

j

1

1

—

Afskrift.

Vederhäftighet sb eris: se Bevis.

Årspass; se Pass.

Expedition, som icke här ofvan

|

är särskildt nämnd, hvarje ark

—

50

—

5 0 i

—

50:

1 -

1 t

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

4 §•

I afseende på stämpel till fullmakter och andra handlingar,

genom h vil ka ämbeten eller tjänster tillsättas, iakttages:

1. Indelt lön skall i värde beräknas efter nästföregående årets

markegång.

2. År afl ön in gen fördelad i lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg,

beräknas stämpel å lönen och ortstillägget tillsammans. Är åter

aflöningen fördelad endast i lön och ortstillägg, betraktas vid stämpelbeläggningen

ortstillägget såsom tjänstgöringspenningar och stämpel

skall alltså beräknas å hela lönen.

3. Fullmakt å ämbete eller tjänst i Kungl. hofven äfvensom af

sådan beskaffenhet i allmänhet, att lön på stat därmed ej åtföljer eller

först framdeles kommer att åtnjutas, förses med stämpel enligt de för

fullmakt i allmänhet bestämda grunder, därvid stämpeln beräknas å

den ordinarie lön, som åtföljer dylik eller därmed jämförlig beställning.

Härvid iakttages, att beräkningen sker för fullmakt i regemente eller

kår eller i armén, flottan eller kustartilleriet efter staten för det regemente

eller den kår, hvarest den befordrade tjänar, för oplacerade, i

armén kvarstående officerare efter för regemente vid armén gällande

stater samt för de särskilda generalsgraderna i armén och kustartilleriet

efter den för arméfördelningschef bestämda lön, allt med beräkning af

lägsta lönen inom graden, därest olika löner inom samma grad finnas.

5 §•

Ämbets- eller tjänsteman må ej tillgodonjuta honom tillagd lön

eller förhöjning däri, innan han hos den myndighet, där han äger

uppbära lönen, uppvisat fullmakten, behörigen försedd med stämpel.

6 §.

För de genom hofexpeditionen utfärdade resolutioner minskas

stämpelafgiften med ett belopp, motsvarande lösen och sigillpenningar. 7

7 §■

Från stämpelafgift enligt denna Art. är kronan befriad.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition No 160. 21

Dessutom äro från stämpelafgift enligt clenna Art., med undantag

ai den särskilda stämpeln å protokoll angående bevakning vid domstol

af testamente, befriade:

Akademier och statens undervisningsverk;

Arrendator och brukare å egendomar, som genom domänstyrelsens

försorg utarrenderas, äfvensom å dylika egendomar bosatta

torpare och lägenhetsinnehafvare, i sådana på Konungens, domänstyrelsens

eller Kungl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning beroende

frågor, som beröra deras rättigheter och skyldigheter gent emot kronan

såsom jordens ägare, dock med undantag af resolutioner angående

medgifven öfverlåtelse af arrende- eller nyttjanderätt;

Ämbets- eller tjänsteman i allt hvad till ämbetet eller tjänsten

hörer, sa ock i mål, som röra ansvar eller ersättningsskyldighet för

fel eller försummelse i ämbetet eller tjänsten;

Fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar; så ock annan

som är förklarande part i fattigvårdsmål, beträffande beslut, hvilket

enligt lag bör genom vederbörande myndighets försorg honom delgifvas*

Hushållningssällskap, länens;

Häktad person i mål angående brott, hvarför han sitter häktad;

Innehafvare af nyttjanderätt till sådana statens fasta egendomar,

som innehafvas såsom boställen af ämbets- och tjänstemän inom civil-,

militie- och ecklesiastikstaterna eller blifvit anslagna kyrkor, akademier,

hospitaler eller andra allmänna inrättningar, i sådana på förvaltningsmyndighets

pröfning beroende mål och ärenden, som angå förhållandet

mellan nyttjanderättsinnehafvaren såsom egendomens brukare

och kronan såsom densammas ägare;

Kommuner och väghållningsdistrikt i mål och ärenden rörande

de allmänna vägarna och deras underhåll, jämväl vintertid;

Kyrkor;

Lappar i mål, däri utländsk lapp äger del;

Medellös person, då han författningsenligt styrker sin fattigdom

eller den eljest kunnig är;

Pensionsinrättningar;

Sjukvårdsinrättningar, allmänna;

Stiftelser, fromma; och

Utländsk domstol i mål och ärenden, som handläggas enligt lagen

om handräckning åt sådan domstol.

.c stämpel enligt denna Art. äger jämväl rum i mantals
sknfmngsmål;

i bevillningsmål och mål angående kronans ränta och tionde;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

i frågor rörande debitering, afskrifning eller restitution af kronoutskylder,

utbetalning af rese- ock traktamentsersättning, stämpelafgifter, kommunala

eller andra allmänna afgifter, markegångssättning, åsättande af

rotering, fastställelse å afsöndring af jord, vattenfall, fiske eller annan

dylik lägenhet, anmärkning vid offentliga räkenskaper, redogörelse för

allmänna medel, utsyning af skog å allmänning eller ekars fällande å

kronojord, tillverkning och inlösen af salpeter och tvist om värfning,

i sådana på förvaltningsmyndighets pröfning beroende ärenden, som

angå syner å ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp; i ärenden, som afses

i lagen rörande afgäld från afsöndrad lägenhet eller i lagen angående

aflösning af sådan afgäld; så ock i ärenden, som anhängiggjorts hos

justitiekanslersämbetet eller Riksdagens justitieombudsman.

II. ART.

Om stämpel till enskilda handlingar.

8 §•

Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt

här nedan stadgas.

A) Bouppteckning:

Bouppteckning skall, då den för inregistrering hos domstol företes,

förses med stämpel till belopp, motsvarande hvad sammanlagdt belöper

å värdet af samtliga arfvingars och testamentstagares andelar af behållningen

i boet.

Vid stämpelberäkningen skall iakttagas:

1. Behållningen i boet beräknas med ledning af bouppteckningen

rörande beraic- jämte öfriga i ärendet företedda handlingar eller eljest inhämtade

ningen^ af boets UppiySningar; dock att afseende icke fästes vid annat den aflidnes

W9 testamente än sådant, som är i bouppteckningen intaget eller vid densamma

i hufvudskrift eller bestyrkt afskrift fogadt eller ock före bouppteckningens

inregistrering vid domstol bevakadt;

2. Bland boets tillgångar skola inräknas:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160. 28

a) lös egendom, som den aflidne innehaft såsom fideikommiss;

b) värdet af förmån eller rättighet, som i följd af dödsfallet’på

grund af fideikommissbref skall tillfalla annan än den nye fideikommissarxen;
t-

i»il* hemföljd, som lämnats till delägare i boet under sådana

iorhallanden, att den vid skifte af boet skall dit återbäras.

B. Bland boets tillgångar inräknas däremot icke:

a) fast egendom af fideikommissnatur;

b) egendom, som den aflidne på grund af testamentsförordnande

med nyttjanderätt innehaft utan att därtill vara ägare eller fideikommissarie.

• ..i som är intecknad i fast egendom af fideikommissnatur,

mraknas icke bland boets skulder.

5. Från boets tillgångar må, där Konungen sådant medgifver,

undantagas värdet af sådan samling utaf historisk, vetenskaplig eller konstnärlig

beskaffenhet, som, utan att ersättning eller vederlag till någon

delägare i boet därför erlägges, på grund af fideikomisstiftelse eller testamente

är afsedd att såsom dylik samling bibehållas.

. , ■ ®- Säs°m ffVinges eller testamentstagares andel af behållningen

1 boet anses hvad å sådan andel finnes böra sig belöpa enligt lag och

sadant testamente, som vid bouppteckningens stämpelbeläggning är i

fråga, med iakttagande därvid tillika af hvad i afseende å andels beräkning

här nedan finnes stadgadt.

7. Värdet af fast egendom beräknas enligt de i 10 8 angifna

grunder i tillämpliga delar. ö

•• j i7 8 *'' Aktier, lottbref, obligationer och andra därmed jämförliga

värdehandlingar må icke beräknas till lägre värde än det, som därå

vid dodstillfallet var det i allmänhet gällande; och bör nämnda värde

estammas enligt intyg af mäklare eller andra med saken förtrogna

personer. ö

9 År i bouppteckningen viss egendom ej åsatt särskildt penningevarde,

skall dar sadant för beräkningen af arfvinges eller testamentstagares

andel är nödigt, värdet af egendomen uppskattas enligt trovärdige

mäns intyg eller efter domarens pröfning.

,, o10’ Nyttjanderätt till eller rätt till afkomst af egendom, rätt

att gång efter annan erhålla visst belopp i penningar eller varor eller

ratt att åtnjuta vissa tjänstbarheter skall, där rättigheten afser visst

bestämdt antal ar, med ledning af rättighetens årliga värde och efter

Bestämmelser

angående beräkning

af

värdet a viss

egendom och

vissa rättigheter

m. m.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

en räntefot af fem för hundra om året, uppskattas till dess kapitalvärde

vid dödstillfället, på sätt den vid denna förordning fogade tabell

I närmare utvisar.

11. Årliga värdet al sådan rättighet, som i mom. 10 omförmäles,

anses utgöra fem för hundra af det penningvärde, som i bouppteckningen

åsatts den egendom, rättigheten omfattar. Afser rättigheten

endast del af egendom eller kan eljest årliga värdet icke enligt

nyss angifna grunder bestämmas, skall detsamma beräknas på sätt här

ofvan i mom. 9 är stadgadt.

12. År rättighet bestämd att åtnjutas under viss persons lifstid,

skall rättighetens kapitalvärde bestämmas med användande af de vid

denna förordning fogade tabeller II och III.

Har rättigheten tillfallit två eller flera vissa personer att af dem

åtnjutas gemensamt eller hvar efter annan under deras lifstid, skall

rättigheten i sin helhet anses hafva tillfallit den af nämnda personer,

som är yngst; börande därjämte i fråga om äkta makar iakttagas

hvad i mom. 17 är stadgadt.

År rättighet afsedd att tillkomma två eller flera personer hvar

efter annan under annan persons lifstid, skall stämpelafgiften beräknas

såsom om rättigheten i sin helhet tillfallit allenast en ai förstnämnda

personer; skolande afgiften, därest de personer, rättigheten år afsedd

att tillkomma, tillhöra särskilda klasser i den i mom. 24 stadgade

tariff, bestämmas enligt de grunder, som gälla för den högst beskattade

af ifrågavarande klasser.

13. År tiden för rättighets åtnjutande eljest af obestämd varaktighet,

anses rättighetens kapitalvärde utgöra tio gånger rättighetens

årliga värde. Har den person, rättigheten tillkommer, uppnått en

ålder af sjuttiofem år, beräknas dock kapitalvärdet till allenast fem

gånger årliga värdet.

14. År i testamente förordnadt, att någon skall erhålla nyttjanderätten

till egendom eller njuta af hornsten däraf, samt att äganderätten

till egendomen vid dennes död eller annan framtida tidpunkt skall tillkomma

testamentsgifvarens då lefvande arfvingar eller andra då lefvande

personer, och kan förty vid tiden för stämpelbeläggningen icke

med ledning af testamentet afgöras, hvilken eller hvilka personer komma

att varda ägare till egendomen, anses såsom ägare den eller de, som

skolat i egenskap af arfvingar eller på grund af testamente såsom

ägare tillträda egendomen, därest den framtida tidpunkt, som enligt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160. 25

förordnandet skulle vara i ifrågavarande hänseende bestämmande intränat

samtidigt med testamentsgifvarens död.

Innefattar^ förordnande, att äganderätten skall tillfalla den längst

lefvande af två eller flera nyttjanderättshafvare eller afkomstta^are

anses äganderätten tillkomma den yngste.

+ -n Ji5'' ?arnffter den aflidne någon erhållit nyttjanderätt eller rätt

n annan förmån af egendom, men har äganderätten

därtill tillfallit eller skall densamma anses hafva tillfallit annan ber„

nas stämpelafgift särskildt för nyttjanderätten eller förmånen och

särskildt för äganderätten, därvid sistnämnda rättighets värde anses

motsvara hvad som återstår efter afdrag af nyttjanderättens eller förmanens

pa ofvan angifna sätt beräknade värde.

16. Stämpelafgiften för egendom, som tillfallit någon med fideikommissrätt

och, enligt hvad ofvan är stadgadt, är att anse såsom

tillgång i boet, beräknas pa sätt i 17 § är föreskrifvet.

17 Tillkommer på grund af testamente egendom eller rättighet

akta makar gemensamt och tillhöra de skilda klasser i den i mom. 24

stadgade tariff, skall vid beräkningen af stämpelafgiften för nämnda

egendom eller rättighet så förfaras som om båda makarna tillhörde

den lindrigast beskattade af de klasser, dit någon af dem hörer.

u i i ^rinina^e ^e^ver offer, skall stämpelafgiften utgå endast för

livad åt behållningen — såvidt denna består af egendom och rättigheter,

^ som tillhört makarna gemensamt eller den aflidne enskildt —

återstår efter afdrag af den efterlefvandes fördel, giftorätt och morgongåfva,

hviska, ehvad de utgöra mera eller mindre, sammanlagdt anses

motsvara hälften af nämnda behållning’.

19. Därest i bouppteckningen uppgifves, att, utom de i bouppec

ningen särskildt uppräknade arfvingarna, finnas andra arfvingar,

men att deras antal ej är kändt, skall stämpelafgiften för sistnämnda

arivmgars sammanlagda andelar beräknas som om dessa andelar tillkomme

allenast en af dem.

År i bouppteckningen antecknadt, att kännedom saknas, om viss

uppgifven arfvinge efterlefvat, skall stämpelafgift ändock beräknas för

den a honom belöpande andel.

r i -i°'' • i''1'' VK! ^uppteckningen fogadt i behörig ordning upprättadi

arfskifte i handskrift eller bestyrkt afskrift, hvilket, med angifvamh

af storleken utaf den andel af behållningen i boet, som tillkommei

hvarje arfvinge eller testamentstagare, upptager och fördelar boeti

liih. till Eiksd. Prof. 1908. 1 Samt. l Afd, 124 Håft. 4

Vissa allmänna

bestämmelser.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 160.

samtliga tillgångar, skall arfskiftet i ifrågavarande delar läggas till

grund för beräkningen af stämpelafgiften å bouppteckningen.

Hvad nu är sagdt vare dock ej gällande, där boets behållning

enligt arfskiftet upptagits till lägre värde än det, hvartill densamma

enligt bouppteckningen, med iakttagande al här ofvan gifna föreskrifter

angående beräkning af boets behållning, uppgår.

21. Företes bouppteckning för inregistrering hos underdomstol

i stad skall från det belopp, hvartill stämpelafgiften å bouppteckningen

uppgår, afdragas ett belopp, motsvarande den för bevis om bouppteckningens

inregistrering vid domstolen bestämda lösen, äfven om på

grund af gällande författning dylik lösen ej må fordras.

22. Har afliden å flera orter efterlämnat egendom, därötver särskilda

bouppteckningar upprättats, erlägges stämpelafgift med hvad

enligt ofvan stadgade grunder sammanlagdt belöper å samtliga ailvingars

och testamentstagares andelar af behållningen i boet och utgöres,

då bouppteckningarna ingifvas till domstolen i den ort, där den

aflidne vid dödsfallet varit mantalsskrifven.

23. I det protokoll, hvari bouppteckningen inregistreras, antecknas

dels beloppet af samtliga, på sätt ofvan stadgats, beräknade andelar

af behållningen i boet, dels den stämpelafgift, som, enligt hvad har

nedan sägs, å hvarje andel belöper, eller, där stämpelfrihet för visst

fall är medgifven, uppgift därom, dels ock beloppet af den stämpel,

hvarmed bouppteckningen enligt sålunda angifna grunder blifvit belagd.

24. Stämpelafgift beräknas icke för andel, som på grund af arf

eller testamente tillkommer bröstarfvinge eller på grund af testamente

efterlefvande make eller bröstarfvinges afkomling, där samma andels

värde understiger 400 kronor, ej heller för annan andel, som icke

uppgår till ett värde af 200 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

27

I öfrigt beräknas stampelafgiften enligt denna

Tariff.

Klass I. För andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer

bröstarfvinge eller på grund af testamente efterlefvande make

eller bröstarfvinges afkomling, utgör stämpelafgiften

50 öre för hvarje falla

100 kr. af andel,

som uppgår till

400 kr., men

icke till

2,000 kronor,

60 »

»

»

2,000 :>

»

4,000 »

70 » »

»

»

4,000

»

6,000 »

80 »

»

»

6,000 »

»

8,000

90 »

»

»

8,000

»

10,000

1 kr. »

»

»

10,000

»

12,000 »

1 » 10 öre »

»

»

12,000

»

25,000 »

1 » 20 » »

»

»

25,000 »

»

40,000 »

1 t> 30 » »

»

»

40,000

»

55,000 »

1 » 40 » »

»

»

55,000 »

75,000

1 » 50 » »

»

,)

75,000 kr. och därutöfver.

Klass II. För andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer

fader, moder, broder (halfbroder), syster (halfsyster) eller broders

(halfbroders) eller systers (halfsysters) afkomling, utgör stämpelafgiften

50 öre för hvarje

fulla 100 kr. af andel,

som uppgår till

200 kr.,

men

icke till

500 kronor,

(30 »

»

»

»

500

»

»

1,000

»

70 »

»

»

»

1,000

»

»

1,500

»

80 »

>

»

S>

1,500

»

»

2,000

90 »

»

2,000

»

»

2,500

»

1 kr.

»

»

»

2,500

»

3,000

»

1 » 10

öre

>

»

»

3,000

»

»

3,500

»

1 » 20

»

»

»

>

3,500

'' »

»

4,000

»

1 » 30

»

»

»

»

4.000

»

4,500

»

1 » 40

»

»

».

»

•4,500

»

» ''

5,000

»

i » 50

»

»

»

5,000

»

»

5,500

»

1 » 60

»

»

»

»

5,500

»

»

6,000

»

1 » 70

»

»

»

6,000

»

»

6,500

»

1 » 80

»

»

»

»

6,500

»

»

7,000

»

1 » 90

»

»

»

»

7,000

»

»

7,500

»

2 kr.

»

»

»

7,500

»

»

8,500

»

2 » 10

öre

»

»

»

8,500

»

»

10,000

»

2 » 20

»

»

»

»

10,000

»

15,000

»

2 » 30

»

»

»

»

15,000

»

20,000

»

2 » 40

»

»

»

»

20,000

»

»

25,000

»

2 » 50

»

»

»

25,000

»

»

30,000

»

2 » 60

• »

»

»

30,000

»

5>

35,000

2 » 70

»

»

»

»

35,000

»

»

40,000

2 » 80

»

»

»

40,000

»

45,000

»

2 » 90

»

»

»

45,000

»

»

50,000

3 kr.

»

»

50,000 kr.

och därutöfver.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

Klass III. För andel, som tillkommer annan arfvinge eller

mentstagare än sådan, som omförmäles under Klass I eller Klass

testaII,

så

50 öre för hvarje

75 » »

1 kr. »

1 »

1 »

1 »

2 kr.

2 »

2 »

2 »

“ kr.

fulla 100 kr.

25 öre

50 »

25

50

75

kr.

kr.

kr.

25

50

75

25

50

75

25

50

75

till

200 kr.,

men

icke till

500 kronor,

500

»

»

1,000

»

»

1,000

»

»

1,500

»

»

1,500

»

»

2,000

»

»

2,000

»

»

2,500

»

»

2,500

»

»

3,000

»

»

3,000

»

»

3,500

»

»

3,500

»

»

4,000

»

»

4,000

»

»

4,500

»

»

4,500

5>

»

5,000

»

»

5,000

»

»

5,500

»

5,500

»

»

6,000

»

»

6,000

»

6,500

»

»

6,500

»

»

7,000

»

7,000

»

»

7,500

»

»

7,500

»

»

10,000

»

»

10,000

»

»

15,000

»

»

15,000

»

»

20,000

»

20,000

»

J>

25,000

»

»

25,000

»

»

30,000

»

»

30,000

»

35,000

35,000

»

»

40,000

»

»

40,000 kr.

och därutöfver.

B) Fideikommissbref om fast egendom, Gåfvobref, Morgongåfvobref,

Testamente och Äktenskapsförord:

Fideikommissbref om fast egendom skall, då det för lagfart företes, förses

dels med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens

värde, dels ock med ytterligare stämpel enligt de grunder,

som under A) äro stadgade för beräkning af stämpelafgift för andel

i död mans bo, för samma värde efter afdrag ej mindre af den i

egendomen intecknade gäld, som vid siste fideikommissariens död

kan vara obetald, samt af hvad den nye fideikommissarie^ enligt

fideikommissbrefvet är skyldig till annan utgifva, än äfven af det

enligt förenämnda grunder beräknade kapitalvärdet af nyttjanderätt

till eller afkomst af egendomen i dess helhet eller någon del

däraf, därest sådan rätt visas tillkomma annan än den nye fideikommissarien.

Se för öfrigt 10, 13, 17 och 18 §§.

Gåfva af fast egendom: afhandling därom skall, då den för lagfart

företes, förses med stämpel till nedannämnda belopp:

då egendomen gifvits till skyldeman i rätt nedstigande led: 60

öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde; samt

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 160. 29

i annat fall: 1 krona GO öre för hvarje fulla 100 kronor af

egendomens värde.

Se för öfrigt 10, 13 och 18 §§.

Gåfva eif lös egendom: afhandling därom skall vid utgifvandet förses med

stämpel till nedannämnda belopp:

då egendomen gifvits till skyldeman i rätt nedstigande led: 60

öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde; samt

i annat fall: 1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af

egendomens värde.

Morgongåfvobref skall, då det till intagande i domstols protokoll företes,

förses med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af gåfvans

värde.

Testamente, som bevakats; se under A) Bouppteckning äfvensom, under

I Art.,. Protokoll angående bevakning vid domstol af testamente.

» som ej bevakats, men hvaraf testamentstagare vill sig begagna,

skall — då hänsyn till detsamma ej tagits vid stämpelbeläggning

af bouppteckningen efter testamentsgifvaren samt den stämpelafgift,

som för bouppteckningen skolat utgöras, om jämväl testamentets

bestämmelser lagts till grund för afgiften, är högre än den, som

för bouppteckningen utgått — så snart laga tid för dess bevakning

ute är och detsamma af arfvinge godkänts, vare sig detta skett

genom påskrift , å testamentet eller annorledes, förses med stämpel,

motsvarande skillnaden mellan berörda afgiftsbelopp.

Testamente om fast egendom skall, då det för lagfart företes, utöfver

den stämpel, som, enligt hvad ofvan stadgas, kan erfordras, förses

med särskild stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af

egendomens värde.

Se för öfrigt 10, 13 och 18 §§.

Äktenskapsförord skall, då det för intagande i domstols protokoll företes,

förses med stämpel af 5 kronor.

C) Ofriga stämpelpliktiga enskilda handlingar:

Afkomst eller annan förmån af fast egendom : afhandling därom skall

då den för vinnande af inteckning eller betalning hos offentlig

myndighet företes, förses med stämpel af 50 öre.

Aktiebref i inländskt aktiebolag skall, innan brefvet af bolaget utgifves

förses med stämpel enligt följande grunder:

a) i nybildadt bolag skall förses med stämpel af 5

ore för hvarje fulla 10 kronor af det belopp, hvarå den i brefvet

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

afsedda aktie lyder, eller, om brefvet utfärdats å två eller flera

aktier, af det belopp, hvarå aktierna sammanlagdt lyda; dock att,

ifall enligt bolagets beslut för aktie skall erläggas betalning med

högre belopp än det, hvarå aktien lyder, stämpeln skall beräknas

i förhållande till det högre beloppet.

b) Aktiebref, som eljest utfärdas, skall förses med stämpel af

10 öre för hvarje fulla 10 kronor af det belopp, hvarå den i

brefvet afsedda aktie lyder, eller, om brefvet utfärdats å två eller

flera aktier, af det belopp, hvarå aktierna sammanlagdt lyda;

dock att, ifall enligt bolagets beslut för aktie skall erläggas betalning

med högre belopp än det, hvarå aktien lyder, stämpeln

skall beräknas i förhållande till det högre beloppet.

Aktiebref, som utan erläggande af betalning utfärdas såsom ersättning

för förkommet eller förstördt sådant bref eller i utbyte

mqt aktiebref i samma bolag, är fritt från stämpel, därest det

nya aktiebrefvet utfärdas å belopp, icke öfverstigande det, hvarå

det förkomna, förstörda eller utbytta aktiebrefvet lydt, eller, om

det nya aktiebrefvet skall ersätta flera äldre bref, dessas sammanlagda

belopp, samt det eller de äldre brefven varit försedda med

stämpel i vederbörlig ordning eller icke skolat med stämpel beläggas.

Aktiebref, som sålunda utfärdas utan att stämpelbeläggas

enligt ofvan stadgade grunder, skall förses med anteckning om

orsaken därtill.

För aktiebrefs behöriga stämpelbeläggning eller förseende med

anteckning om orsaken till underlåten stämpelbeläggning svare

ledamöterna i bolagets styrelse eller, ifall tillsynen öfver stämpelbeläggningen

enligt bolagets beslut uppdragits åt en eller flera

af dem, dessa ledamöter.

Anvisning; lika med Växel.

Arrendekontrakt; se Nyttjanderätt.

Bodmeribref; lika med Skuldebref.

Byte af fast egendom, afhandling därom; lika med afhandling om Köp

af fast egendom.

Byte af fartyg, hvars dräktighet öfverstiger 40 ton: afhandling därom

skall vid utgifvandet förses med stämpel af 15 öre för hvarje ton

af fartygets dräktighet.

Certeparti skall, då det för vinnande af betalning hos offentlig myndighet

företes, förses med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor

af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes;

dock är certeparti fritt från stämpel, då på grund däraf fordran

bevakas i konkurs.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N. o 160.

Check; lika med Växel.

Depositionsräkning hos bank eller bankir: bevis om insättning därå

skall vid utgifvandet förses med stämpel af 50 öre för deponeradt

belopp, som ej öfverstiger 1,000 kronor, och därutöfver 50 öre

lör hvarje påbörjadt tusental kronor;

dock att bevis om insättning å depositionsräkning af belopp,

ej öfverstigande 100 kronor, är fritt från stämpel, samt att dylikt

i belopp’ som öfverstiger 100 kronor, men icke 300 kronor

skall förses med stämpel af 20 öre och bevis å belopp, som öfverstiger

300 kronor, men icke 500 kronor, med stämpel af 30 öre.

Hvad sålunda är stadgadt om stämpelbeläggning af depositionsbevis

äger icke tillämpning i afseende å bevis om insättning å

depositionsräkning af medel för statsförvaltningen tillhörande allniänt

verk eller styrelse samt Riksdagens verk, så länge dessa

medel för sådant verk eller styrelse innestå.

Sökes på grund af depositionsbeviset hos offentlig myndighet

betalning, skall detsamma förses med särskild stämpel af 25&öre

för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning

sökes;

dock är depositionsbevis fritt från sistnämnda stämpelafgift då

på grund däraf fordran bevakas i konkurs.

Fraktslut om fartyg; se Certeparti.

Fördelskontrakt; se Afkomst af fast egendom.

Förnyelse af försäkring, bevis därom; se Försäkringsbref.

Förpantning skref; lika med Skuldebref.

Försäkringsbref eller annan handling, hvarigenom försäkring meddelaslika

med Certeparti.

förvärf af fast egendom i enlighet med gällande författningar om jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om afledning af

vatten: fångeshandling därå; lika med afhandling om Köp af fast

egendom. 1 ''

Ffyreskontrakt; se Nyttjanderätt.

Inkassering af penningar: handling, som innefattar uppdrag därom och

emot hvars företeende eller aflämnande betalning fordras- lika

med Växel;

dock att handling, som afser inkassering af penningar genom

postverkets försorg eller genom s. k. efterkraf. är från stämpel fri.

Intecknadt skuldebref; se Smädebref.

Invisning; lika med Växel.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

Jordafsöndring, afhandling därom:

för alltid: se Köp af fast egendom;

till besittning för viss tid eller på lifstid; se Nyttjanderätt.

Kapitalräkning eller annan räkning, därå penningar mot särskildt

bevis mottagas för att först efter viss tid eller viss tid efter uppsägning

återbetalas: bevis om insättning därå; lika med bevis om

insättning på Depositionsråkning.

Kvittens, som, för inkassering af penningar genom annan person än

fordringsägaren, från en ort till en annan försändes; lika med Växel;

dock att kvittens, som afser inkassering af penningar genom

postverkets försorg eller genom s. k. efterkraf, är från stämpel fritt.

Köp af fast egendom: afhandling därom eller af offentlig myndighet utfärdad

köpehandling skall, då den för lagfart företes, förses med

stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens

värde; dock att köpeafhandling, på grund hvaraf lagfart sökes

för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse, bör beläggas med

stämpel af 1 krona 20 öre likaledes för hvarje fulla 100 kronor

af egendomens värde.

Där köpeafhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade

villkor, öfverlåtes inom den för lagfart föreskrifna tid, räknadt

från första fånget, och inom samma tid för lagfart företes samt

köpeafhandlingen därvid är åtföljd af skriftlig, af såväl säljare

som köpare på heder och samvete afgifven förklaring, att icke i

någon form lämnats eller skall lämnas annan betalning för köpet

än den, som finnes upptagen i den för lagfart företedda fångeshandlingen,

äger stämpelbeläggning rum allenast för sista fånget.

Fångeshandling, på grund hvaraf sökes lagfart å järnväg, är

från stämpel fri.

» af lösören, hvilka i säljarens vård kvarblifva: afhandling därom

skall, då den för intagande i vederbörande myndighets protokoll

företes, förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor

af köpesumman.

» af fartyg, hvars dräktighet öfver stig er 40 ton: afhandling därom

skall vid utgifvandet förses med stämpel af 60 öre för hvarje falla

100 kronor af köpesumman eller, där denna icke är till bestämdt

belopp angifven, af 15 öre för hvarje ton af fartygets dräktighet.

Sökes på grund af köpeafhandling, hvarom här ofvan förmäles,

hos offentlig myndighet inteckning eller betalning för ogulden

köpeskilling, skall köpeafhandlingen förses med särskild stämpel

af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för

hvilket inteckning eller betalning sökes;

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160. 33

dock är köpeafhandling fri från sistnämnda stämpel, då på grund

däraf fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i iärnväp1

Se för öfrigt 9, 10 och 13 §§. 6''

Lifränta: afhandling därom skall, då den för vinnande af inteckning

företes, förses med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor

af lifräntans kapitalvärde.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,

skall afhandlingen förses med stämpel af"2 5 öre för hvarje

fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes;

dock är afhandling om lifränta fri från sistnämnda stämpel då

på grund däraf fordran bevakas i konkurs.

Se för öfrigt 12 §.

Lottbref i inländskt solidariskt bankbolag skall, innan brefvet af bolaget

utgifves, förses med stämpel enligt följande grunder:

a) Lottbref i nybildadt bolag skall förses med stämpel af 5 öre

för hvarje fulla 10 kronor af det belopp, hvarå den i brefvet afsedda

lott lyder, eller, om brefvet utfärdats å två eller flera lotter,

af det belopp, hvarå lotterna sammanlagdt lyda; dock att, ifall

enligt bolagets beslut för lott skall erläggas betalning med högre

belopp än det; hvarå lotten lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande

till det högre beloppet.

b) Lottbref, som eljest utfärdas, skall förses med stämpel af 10

öre för hvarje fulla 10 kronor af det belopp, hvarå den i brefvet

afsedda lott lyder, eller, om brefvet utfärdats å två eller flera

lotter, af det belopp, hvarå lotterna sammanlagdt lyda; dock att

Hall enligt bolagets beslut för lott skall erläggas betalning med

högre belopp än det, hvarå lotten lyder, stämpeln skall beräknas

1 förhållande till det högre beloppet.

Lottbref, som utan erläggande af betalning utfärdas såsom ersättning

för förkommet eller förstördt sådant bref eller i utbyte

mot lottbref 1 samma bolag, är fritt från stämpel, därest det nya

lottbrefvet utfärdas å belopp, icke öfverstigande det, hvarå det

förkomna, förstörda eller utbytta lottbrefvet lydt, eller, om det

nya lottbrefvet skall ersätta flera äldre bref, dessas sammanlagda

belopp, samt det eller de äldre brefven varit försedda med

stämpel i vederbörlig ordning eller icke skolat med stämpel beläggas.

Lottbref, som sålunda utfärdas utan att stämpelbeläggas enligt

ofvan stadgade grunder, skall förses med anteckning om orsaken

därtill.

Bih. till Likså. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 124 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

För lottbrefs behöriga stämpelbeläggning eller förseende med

anteckning om orsaken till underlåten stämpelbeläggning svare

ledamöterna i bolagets styrelse eller, ifall tillsynen öfver stämpelbeläggningen

enligt bolagets beslut uppdragits åt en eller flera af

dem, dessa ledamöter.

Lösöreköp: afhandling därom; se köp.

Nyttjanderätt till fast egendom: afhandling därom skall, då den för vinnande

af inteckning företes, förses med stämpel af 25 öre för

hvarje fulla 100 kronor af afgälden för ett år eller, där aftalet

afser kortare tid, för legotiden.

Erlägges för nyttjanderätten viss afgift en gång för alla, beräknas

stämpeln å det belopp, som motsvarar fem procent af denna afgift,

med tillägg af den årliga afgälden, där sådan är utfäst.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,

skall afhandlingen förses med särskild stämpel af 25 öre för

hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning

sökes.

Se för öfrigt It och 13 §§.

Obligation, som utfärdas här i riket, skall åt obligationsutgifvaren före

utlämnandet förses med stämpel af 30 öre för belopp, ej öfverstigande

100 kronor, och därutöfver 30 öre för hvarje påbörjadt

hundratal kronor;

dock att frihet från sådan stämpel äger rum för svenska statens

och Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer.

Obligation, som utgifvits i utlandet, skall, innan den härstädes

belånas, försäljes eller på hvad sätt det vara må öfverlåtes, förses

med stämpel enligt nyssnämnda grund. Sådan obligation vare

dock fri från stämpel, därest genom vederbörande magistrats påteckning

å obligationen styrkes, att den blifvit för magistraten uppvisad

före den 1 januari 1895.

Sökes på grund af obligation, för hvilken ofvanstående stämpelafgift

icke skolat utgöras, hos offentlig myndighet betalning, skall

obligationen förses med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100

kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes;

dock är obligation fri från sistnämnda stämpel, då på grund

däraf fordran bevakas i konkurs.

Obligation, som utfärdas endast såsom ersättning för förkommen

eller förstörd sådan handling eller i utbyte mot obligation eller

obligationer af samma utgifvare och med samma räntefot, är fri

från stämpel, därest den nya obligationen utfärdas å belopp, icke

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 160. 35

öfverstigande det, hvarå den förkomna, förstörda eller utbytta

obligationen lydt, eller, om den nya obligationen skall ersätta flera

aldre obligationer, dessas sammanlagda belopp samt den eller de

äldre obligationerna varit försedda med stämpel i vederbörlig

ordning eller icke skolat med stämpel beläggas. Obligation, som

sålunda utfärdas utan att stämpelbeläggas enligt ofvan stadgade

grunder, skall af obligationsutgifvaren förses med anteckning om

orsaken därtill.

Se för öfrigt 19 och 20 §§.

Postremissväxel; se Växel.

Premiekvittens; se Försäkringsbref.

Revers; se Skuldebref.

Räkning, godkänd, skall, då den för vinnande af inteckning eller betalmng

hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel af 25

öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket

inteckning eller betalning sökes;

dock är godkänd räkning fri från stämpel, då på grund däraf

fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg

Servitutsaftal afhandling därom; lika med afhandling om Afkomst eller

annan förmån af fast egendom.

Skattelösen af kronojord: bref eller resolution därå, skall, då handlingen

föi lagfart företes, förses med stämpel af 5 kronor; dock att dylik

ändring, på grund hvaraf lagfart sökes för aktiebolag, som icke

drifver bankrörelse, bör förses med stämpel af 10 kronor.

Skogsavverkning: afhandling därom skall vid upprättandet eller, om sådant

vl~ < !^ta ^1^11e icke låter sig göra, sist inom två månader därefter

förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor

af hvad för rättigheten blifvit utfäst eller, om detta icke blifvit i

afhandlmgen till visst belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt

antal af 10 ar utaf det upplåtna skogsskiftet.

Sökes på grund af afhandling hos offentlig myndighet betalningskall

afhandlingen förses med särskild stämpel af 25 öre för hvarje

kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes.

Skuldebref skall, då det för vinnande af inteckning eller betalning hos

offentlig myndighet företes, förses med stämpel af 25 öre för hvarje

tulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket inteckning eller

betalning sökes;

dock är skuldebref fritt från stämpel, då på grund däraf fordran

bevakas 1 konkurs eller inteckning sökes i järnväg-.

Se för öfi-igt 21 och 22 §§.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 160.

Undantagskontrakt; se Afkomst af fast egendom.

Växel, godkänd eller protesterad; lika med Skuldebref.

Där växel ställes att å utrikes ort betalas eller är utlärdad a

utrikes ort, skall, oberoende af den stämpel, som i allmänhet är

stadgad, växeln, då den utställes eller, om den utfärdas utom riket,

innan den här i riket öfverlåtes eller till godkännande eller betalning

företes, förses med stämpel af 50 öre för belopp, ej öfverstigande

1 000 kronor, och därutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt

tusental kronor, hvarå den lyder, dock att frihet från stämpel äger

rum för växel, som är ställd att vid uppvisandet betalas åt medel,

som hos bank eller bankir föras i räkning för utställaren, äfvensom

för växel, som är dragen från utlandet på utlandet och endast

är betalbar i''utlandet, så ock för växel, som ställes att betalas

till statsförvaltningen tillhörande allmänt verks eller styrelses order

År växel utfärdad i liera exemplar och har ett af dem.blifvit

med nyssnämnda särskilda stämpel försedt, vare de otriga tran

sådan stämpel fria.

Se för (ifrigt 20 §.

Öfverlåtelse af kronohemman eller skattlag dt krononybygge: åt handling

därom skall, då åborätt på grund däraf vinnes, förses med stämpel

för kronohemman till belopp af 60 öre och för nybygge till belopp

af 20 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde; dock

att afhandling, på grund hvaraf åborätt vinner för aktiebolag,

som icke drifver bankrörelse, bör förses med stämpel för kionokemman

till belopp af 1 krona 20 öre och för nybygge till belopp

af 40 öre likaledes för hvarje fulla 100 kronor af egendomens vär e.

9 §•

Till köpe- och bytesbref, på grund hvaraf lagfart sökes, bestå

kontrahenterna hälften hvardera till stämpeln, om ej annorlunda därom

slutadt är. . , . .... . «..

Då lagfart sökes å fång, som skett i enlighet med gällande författningar

om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om

afledning af vatten, skall dock stämpeln af lagfartssökanden ensam galdas.

10 §•

Då stämpelafgift skall utgå efter värdet af fast egendom, må detta

icke upptagas lägre än nästföregående årets taxeringsvärde, men skall,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

hvad angår köp af fast egendom eller öfverlåtelse af kronohemman

eller nybygge, beräknas efter den i penningar bestämda köpe- eller

löseskillingen, så framt denna öfverstiger nämnda värde.

I fråga om fast egendoms taxeringsvärde må debetsedel, så upprättad,

som gällande bevillningsförordning föreskrifver, äga lika vitsord

med af vederbörande tjänsteman utfärdadt taxeringsbevis.

11 §•

Där uti afhandling om nyttjanderätt till fast egendom afgälden

är bestämd att under olika år af legotiden utgå med olika belopp,

beräknas stämpelafgiften å den högsta afgäld, som för något år utgöres.

I afgälden ingående persedlar eller tjänstbarheter beräknas efter

det värde, hvartill de vid upplåtelsen uppskattats, eller, där visst värde

därvid icke blifvit dem åsatt, efter senast fastställda markegångspris,

så framt de i markegångstaxa finnas upptagna, men eljest efter det i

orten gängse pris.

12 §.

Uppskattning af lifräntas kapitalvärde sker med användande af

de vid denna förordning fogade tabeller II och III.

13 §.

Har fast egendom, belägen inom särskilda domstolars områden,

blifvit upplåten under ägande- eller nyttjanderätt genom en handling,

hvarå lagfart eller inteckning sökes, skall denna handling förses med

stämpel efter fulla värdet vid den domstol, där den först företes.

14 §.

Stämpelafgift till bouppteckning förskjutes af boet.

Sådan afgift skall af delägare i boet sålunda gäldas, att enhvar

vid tillträde af den honom tillkommande andel af behållningen i boet

erlägger så mycket af samma afgift, som enligt därför stadgade grunder

å nämnda andel belöper.

Skall stämpelafgift utgå ej mindre för äganderätt än äfven för

nyttjanderätt till samma egendom, men ägaren först vid en framtida

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

tidpunkt får tillträda egendomen, skall afgiften jämväl för äganderätten

till boet erläggas af den, som efter den aflidne i första hand bekommit

egendomen; skolande berörda afgift af den eller dem, som med äganderätt

få egendomen tillträda, vid tillträdet återgäldas i den mån och i

det förhållande dem emellan, tillträde äger rum; vederbörande obetaget

att dessförinnan återgälda afgiften. Hvad sålunda blifvit stadgadt

äge motsvarande tillämpning, där någon erhållit nyttjanderätt,

afkomsträtt, rätt att uppbära penningar eller varor eller åtnjuta annan

förmån, ifall den egendom, dylik rätt afser, i första hand tillkommer

annan delägare i boet och den, som rättigheten tillfallit, först vid en

senare tidpunkt äger komma i åtnjutande af densamma.

15 §.

Har vid beräkning af stämpelafgift å bouppteckning hänsyn icke

tagits till sådana bestämmelser i fideikommissbref eller testamente,

som, därest fideikommissbrefvet eller testamentet varit företedt vid

bouppteckningens inregistrering, skolat å beräkningen af stämpelafgiften

inverka, vare fideikommissarien eller testamentstagare!! skyldig

att vid egendomens tillträde till boet återgälda ett belopp, motsvarande

skillnaden emellan det stämpelbelopp, hvarmed bouppteckningen blifvit

belagd, och den stämpelafgift, som för densamma skolat utgöras, därest

till grund för stämpelberäkningen icke jämväl lagts den fideikommitterade

eller borttestamenterade egendomen.

*16 §.

Å stämpelbelopp, som jämlikt 14 eller 15 § skall till boet eller

delägare däri återgäldas, erlägges jämväl fem procent ränta; dock

att, där i följd af oafslutad boutredning tillträde af egendom eller

rättighet kunnat ske först efter den tidpunkt, som vid stämpelberäkningen

antagits, ränta för den mellanliggande tiden ej beräknas.

17 §•

För fideikommitterad egendom skall värdet vid stampelafgifts

bestämmande beräknas såsom om egendomen tillfallit fideikommissarien

med äganderätt och denna öfvergått till honom från hans närmaste

företrädare i fideikommissrätten.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

39

18 §.

Fideikommissbref äfvensom annat testamente eller afhandling om

gåfva, då enligt bestämmelserna däri fast egendom skall öfvergå till

flera personer efter hvarandra, förses med stämpel hvarje gång, då,

efter det egendomen öfvergått till ny innehafvare, lagfart därå sökes.

19 §•

Den obligationsutgifvare, som här i riket utlämnar obligation,

dagtecknad före den 1 januari 1895, skall förse obligationen med anteckning

om dagen, då den utlämnas.

20 §.

Då handling, lydande å utländskt myntslag, skall beläggas med

stämpel i förhållande till det i handlingen uttryckta värde, skall det

utländska myntslagets värde i svenskt mynt beräknas efter den vid

tiden för stämpelbeläggningen gällande växelkurs, hvartill på den ort,

där stämpelbeläggningen sker, eller på närmaste inländska växelplats

växlar, utställda i det främmande myntslaget och lydande på betalning

vid uppvisandet, köpas.

21 §.

Därest handling, hvilken för vinnande af lagfart, inteckning eller

betalning varit inför ofientlig myndighet företedd och därvid blifvit

försedd med stämpel, å nyo i samma afseende som tillförene ingifves,

äge, med undantag för de fall, som i 18 § omförmälas, förnyad stämpelbeläggning

ej rum.

Samma stadgande gälle, där på grund af skuldebref eller annat

fordringsbevis betalning sökes för belopp, för hvilket inteckning tillförene

varit sökt, eller där inteckning sökes för belopp, för hvilket

betalning tillförene varit sökt.

22 §.

Då på grund af skuldebref eller annan handling betalning hos

offentlig myndighet sökes och därvid i stället för hufvudskriften företes

afskrift, bör denna förses med den för hufvudskriften stadgade stämpel.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 160.

Styrkes med intyg af domare, magistratsperson eller kronobetjänt,

att hufvudskriften blifvit försedd med stämpel för det belopp, hvarför

betalning sökes, eller för någon del däraf, eller visas, att tillförene

inteckning eller betalning varit för samma belopp eller någon del

däraf hos offentlig myndighet sökt, belägges dock afskrift^ icke med

stämpel i vidsträcktare mån än till det belopp, som för hufvudskriften

brister.

23 §.

Från stämpelafgift enligt denna Art. är kronan befriad.

III. Art.

Om återfående af erlagd stämpelafgift.

24 §.

1. Har testamente lagts till grund för beräkningen af erlagd

stämpelafgift och varder testamentet genom domstols beslut helt eller

delvis ogilt förklarad!, må stampelafgiften, i den män densamma icke

bort utgå, därest vid stämpelafgiftens beräkning hänsyn icke blifvit

tagen till de upphäfda testamentsbestämmelserna, kostnadsfritt återbekommas

i den ordning, som i fråga om restitution af kronoutskylder

är föreskrifven. .

Hvad nu blifvit stadgadt skall dock icke äga tillämpning pa den

stämpel, hvarmed testamente vid ansökan om lagfart å fast egendom

skall forsos

2. Yppar sig, sedan bouppteckning för inregistrering till domstol

ingifvits, gäld efter den döde, må den för bouppteckningen erlagda

stämpelafgift, i den mån densamma icke bort utgå, därest vid stämpelafgiftens

beräkning sagda gäld varit känd. och hänsyn därtill b Invit

tagen, kostnadsfritt återbekommas i den uti mom. 1 här ofvan stadgade

ordning, om framställning därom göres inom två år efter bouppteckningens

inregistrering.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 160.

41

25 §.

Vill någon i annat fall, än i 24 § sägs, föra talan om återfående

af stämpelafgift, som af ämbets- eller tjänsteman debiterats eller i

enlighet med dennes tillsägelse blifvit erlagd för sådan handling, hvars

stämpelbelägg-ning enligt 40 § skall i hofrätt granskas, må dylik talan

inom sex månader, från det klandrade stämpelbeläggningen ägt rum,

anhängiggöras i den hofrätt, hvarunder ämbets- eller tjänstemannen

lyder. Part, som ej nöjes åt hofrättens beslut, så ock advokatfiskal

i hofrätten, där han finner sådant nödigt för bevarande af kronans

rätt, äga mot beslutet fullfölja talan genom besvär, hvilka skola till

Konungen ingifvas inom den tid, som i 30 kap. 23 § rättegångsbalken

stadgas.

26 §.

Förmår i fall, som afses i 25 §, den, hvilkens rätt är af skedd stämpelbeläggning

beroende, visa, att talan om återfående af för högt debiterad

stämpelafgift icke kunnat af honom föras i den ordning, som i samma

paragraf är föreskrifven, ankomme efter därom gjord ansökning på

Konungen att efter pröfning af föreliggande omständigheter förordna

om restitution af hvad i stämpelafgift för mycket erlagts.

Hvad sålunda är stadgadt gälle ock, där någon i fall, hvarom i

denna Art. icke eljest år stadgadt, måst vidkännas stämpelafgift, som

antingen alldeles icke bort utgå eller bort utgå med lägre belopp än

det erlagda.

IT ART.

Om stämplarna och deras tillhandahållande.

27 §.

Stämplar skola vara att tillgå af följande slag, nämligen:

a) helarksstämplar å 50 öre samt 1, 1,25, 1,50, 2 och 3 kronor, samt

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd, 124 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Pi oposition No 160.

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 5, 10, 15, 20, 25,

30, 40, 50, 60 och 75 öre samt 1, 1,20, 1,50, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10,

12, 15, 20, 25, 30, 50, 75, 100, 200 och 500 kronor.

28 §.

När till en handling, som skall förses med stämpel, erfordras

sådan till större belopp, än eu stämpel innehåller, må två eller flera

stämplar begagnas.

Där stämpelbeloppet utfaller i sådant tal, hvarå stämpel ej finnes

eller hvartill flera stämplar å mindre värden ej kunna sammanjämkas,

skall stämpel å det lägre värde, som är sagda tal närmast, begagnas.

29 §.

Till handlingar, som för vinnande af lagfart eller inteckning vid

domstol företes, till bouppteckning, äktenskapsförord, morgongåfvobref

och afhandlingar om lösöreköp, hvilka till underdomstol ingifvas, skola

begagnas dubbla beläggningsstämplar.

Sådana stämplar skola ock begagnas, då protokoll angående bevakning

af testamente skall med särskild stämpel förses.

30 §.

Beläggningsstämplar anbringas på det sätt, att den enkla beläggningsstämpeln

och den med n:o 1 märkta delen af den dubbla å

handlingen fästas med hela den limmade sidan.

31 §•

Då handling förses med beläggningsstämpel, skall denna, med

angifvande af datum, makuleras genom lämplig påteckning, färg- eller

svartstämpling.

Den som till offentlig myndighet ingifver handling, som skall

förses med dubbel beläggningsstämpel, skall, där icke enligt 39 §

3 mom. stämpeln skall makuleras af vederbörande ämbets- eller tjänsteman,

makulera den med n:o 1 märkta delen, hvaremot den andra

delen makuleras af ämbets- eller tjänstemannen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

43

32 §.

Stämpling af blanketter till aktiebref, lösbref och obligationer

må på därom hos statskontoret gjord ansökning verkställas genom

nämnda myndighets försorg; börande sådan ansökning vara åtföljd af

blanketterna, tvefald uppgift å dessas valörer och antalet af hvarje

valör samt penningar motsvarande det erforderliga stämpelbeloppet.

Stämpling, hvarom här sägs, verkställes dock icke, med mindre

antalet af de till stämpling samtidigt öfverlämnade blanketterna uppgår

till minst ett hundra stycken.

33 §.

Statskontoret skall genom därtill antagna försäljningsman låta

tillhandahålla allmänheten stämplar af de särskilda slag, som enligt

denna författning skola vara att tillgå. Sådana försäljningsman utses,

för Stockholm af statskontoret och för hvarje annan stad äfvensom,

till erforderligt antal, för landet af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Ett exemplar af denna författning bör tillställas försäljningsman;

och åligger det honom att, då upplysning begäres om det stämpelbelopp,

som erfordras för en viss handling, utan ersättning meddela

sådan upplysning.

Den myndighet, som förordnat försäljningsman, äger, när så pröfvas

skäligt, entlediga honom. Däröfver må klagan ej föras.

34 §.

Försäljningsman vare skyldig att för sin uppbörd ställa behörigen

godkänd borgen eller ock nedsätta obligationer eller aflämna försäkringsbref

i enlighet med därom gällande föreskrifter; ägande försäljningsman

att efter rekvisition hos statskontoret få stämplar sig tillställda

inom det belopp, för hvithet säkerhet sålunda blifvit ställd.

För stad förordnad försäljningsman åligger att hafva den till

försäljningen afsedda lägenhet för allmänheten tillgänglig hvarje söckendag

å tid, som bestämmes af den myndighet, som försäljningsmannen

förordnat. A landet skall försäljningsman vid hvarje lagtima ting

tillhandahålla allmänheten stämplar, där sådant icke af vederbörande

domare besörjes.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 160.

35 §.

Har ämbete- eller tjänsteman i Stockholm hos statskontoret och

i länen hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande ställt säkerhet, som i

nästföregående § sägs, äge han likaledes efter rekvisition hos statskontoret

erhålla de vid hans tjänsteutöfning erforderliga stämplar inom

det belopp, för hvilket säkerhet blifvit af honom ställd.

Då ämbets- eller tjänsteman, hvilken har att å tjänstens vägnar

emottaga handling, som enligt II Art. skall vid företeendet inför

offentlig myndighet förses med stämpel, tillhandahåller stämplar, skola

de till handlingen erforderliga stämplar hos honom köpas; börande i

sådant fall ämbets- eller tjänstemannen verkställa stämpelbeläggningen.

Ämbets- eller tjänsteman, som på grund af föreskriften i nästföregående

stycke uppburit betalning för dubbel beläggningsstämpel,

utan att handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts, åligger dels att,

med användande af tryckta i löpande följd numrerade blanketter,

omedelbart och utan ersättning lämna kvitto å sålunda uppburna

medel samt därvid anteckna kvittots hufvudsakligaste innehåll å en

till blanketterna hörande, på samma sätt numrerad talong, dels ock att,

så snart lämpligen ske kan och minst en gång i månaden, till statskontoret

inleverera hvad som sålunda må hafva influtit, med bifogande

därvid af den del af nyssnämnda talong, som motsvarar de utfärdade

kvittona.

36 §.

Då försäljningsman af Kungl. Maj:ts befallningshafvande antages

eller entledigas, göre Kungl. Maj:ts befallningshafvande ofördröjligen därom

anmälan hos statskontoret. Detsamma gälle ock, ifall den säkerhet,

som af sådan försäljningsman blifvit ställd, undergått förändring.

Hvad sålunda st adgats, äge motsvarande tillämpning äfven i fråga

om ämbets- eller tjänsteman, som för utbekommande af stämplar ställt

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande godkänd och förvarad säkerhet.

37 §.

Har genom misskrifning eller annorledes stämpel blifvit för sitt

ändamål obrukbar, må densamma, helarksstämpel likväl allenast så

framt det blad, hvarå stämpeln är satt, är ostympadt, hos försäljnings
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 160.

man utbytas mot annan stämpel. Dylikt utbyte må äfven äga rum

för stämpel å växel, som på grund, af uteblifvet godkännande återgått

till växelutställaren, då af denne blifvit styrkt, att godkännande å

växeln icke erhållits. Vid utbyte, som här är omförmäldt, skall för

hvarje stämpel betalas 3 öre.

Stämplar till underskrift^ expeditioner må afgiftsfritt på enahanda

sätt utbytas, så vida behörigen styrkes, att expeditionerna icke

varit för ändamålet begagnade, eller att lösen för dem icke erhållits.

Y ART.

Om tillsyn å stämpelafgiftens utgörande.

38 §.

Ansvarighet därför, att expedition i vederbörlig ordning förses

med stämpel, åligger vid statsdepartementen och hofexpeditionen den

tjänsteman, till hvilkens tjänstebefattning hörer att hålla expeditionen

vederbörande till hända, samt vid öfriga myndigheter den tjänsteman,

som för expeditionen ansvarar; dock att, där annan tjänsteman vederbörligen

förordnats att stämpelbeläggningen verkställa, ansvarigheten

åligger denne.

39 §.

Ämbets- eller tjänsteman, notarius publicus eller mäklare, till

hvilken stämpel underkastad handling ingifves, bör tillse, att handlingen

är behörigen försedd med stämpel, och att stämpeln är makulerad

på sätt i 31 § föreskrifves.

År handlingen icke behörigen försedd med stämpel och erlägges

ej genast efter erhållen tillsägelse penningar till det felande stämpelbeloppet

eller, där ämbets- eller tjänstemannen ej är stämpelförsäljningsman,

nämnda stämpelbelopp, må handlingen ej mottagas.

Då ämbets- eller tjänsteman jämlikt 35 § 2 mom. verkställer

stämpelbeläggning af handling, som ingifves till offentlig myndighet,

åligger honom ock att utan ersättning makulera stämpeln. År i annat

fall stämpel till ingifven handling ej vederbörligen makulerad, bör

ämbets- eller tjänstemannen, notarius publicus eller mäklaren besörja

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Muj-ts Nåd. Proposition N:o 160.

fullgörandet däraf mot ersättning för besväret därmed af 5 öre för

hvarje stämpel; dock må denna ersättning ej beräknas för flera stämplar

än det minsta antal, som för handlingen erfordras.

40 §.

Då renoveradt exemplar af underrätts protokoll öfver lagfarter,

inteckningar, äktenskapsförord samt bouppteckningar, testamenten, som

vid domstolen bevakas, morgongåfvobref och afhandlingar om lösöreköp

till hofrätt insändas, skola därvid fogas de med n:o 2 märkta

delarna af de dubbla, beläggningsstämplar, med hvilka de till protokollen

hörande handlingar blifvit försedda; börande dessa stämpeldelar

antingen fastliäftas i brädden vid den § af protokollet, där det ärende,

som föranledt stämpelbeläggningen, förekommer, eller ock, med domstolens

sigill genomdragna, särskildt medfölja protokollet med åtecknad

hänvisning, till hvilka §§ de höra.

41 §.

1. De insända stämpeldelarne skola i liofrätternas advokatfiskalskontor

granskas och med protokollen jämföras genom därtill af liofrätterna

förordnade tjänstemän, hvilka böra förekommande felaktigheter

hos advokatfiskal anmäla; ägande desse tjänstemän att för

omförmälda granskningsarbete, hvilket för alla under ett år till advokatfiskalskontoret

aflämnade protokoll bör vara fulländadt senast inom

slutet af det nästföljande året, uppbära af stämpelmedlen utgående

arfvoden.

2. Finner advokatfiskalen på grund af anmälan, hvarom i mom.

1 blifvit sagdt, anledning att mot ämbets- eller tjänsteman anställa

åtal för fel eller försummelse i afseende å stämpelbeläggning, förfares

på sätt 54 § stadgar. Advokatfiskalen vare jämväl obetaget att, där

han för bevarande af kronans rätt finner sådant nödigt, i hofrätten

föra talan mot enskild part om utgifvande af felande stämpelbelopp.

42 §.

Å brädden af de i 40 § omförmälda protokoll bör, i afseende å

handling, hvars stämpelbeläggning skall i hofrätt redovisas, göras

anteckning dels om värdet, som ligger till grund för stämpelberäkningen,

dels ock om stämpelns belopp.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

På enahanda sätt bör i fråga om handling, som förut blifvit

försedd med. stämpel för hela eller någon del af det värde, efter hvilket

stämpeln eljest skolat beräknas, antecknas när och hvarest stämpelbeläggningen

ägt rum, så ock beträlfande testamente, som vid domstol

bevakas, innan bouppteckning efter testamentsgifvaren för inregistrering

dit ingifvits, anteckning göras därom, att bouppteckningen ännu icke

blifvit inregistrerad.

43 §.

A stämplar, som blifvit till hofrätt insända, må kvitto kunna

erhållas, därest afsändaren aflämnar två lika lydande, af honom underskrifna

förteckningar å stämplarnes antal och sammanräknade belopp,

• af hvilka förteckningar den ena kvarstannar hos hofrätten, den andra

återställes kvitterad.

Yl ART.

Om uppbörd och redovisning.

44 §.

Försäljningsman åligger att inom åtta dagar efter hvarje kvartals

slut till statskontoret inleverera under kvartalet influtna stämpelmedel.

45 §.

Hvarje år å sista söckendagen skall i Stockholm genom statskontorets

och i länen genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes försorg

inventering hos försäljningsman anställas till utrönande, huru mycket

af emottagna stämplar är osåldt; och må därvid hos domare å landet

stämplar, som blifvit använda till sådana, något årets ting tillhörande

expeditioner, hvilka vid inventeringstillfället, enligt intyg af förrättningsmannen,

kronofogde eller länsman, ännu icke äro utlösta, i instrumentet

öfver förrättningen upptagas såsom osålda.

Jämväl å annan tid må, när omständigheterna därtill föranleda,

inventering hos försäljningsman kunna äga rum och då tillika redovisning

honom affordras för hvad af emottagna stämplar icke finnes

i behåll.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

46 §.

Försäljningsman skall föra och för kalenderår afsluta räkning

öfver emottagna stämplar och hvad därför i penningar inflyter; hörande

denna räkning jämte kvittenserna å hvad under året i penningar levererats

vara aflämnad till statskontoret sist den 15 januari nästföljande

år vid vite af en krona för hvarje dag, försäljningsmannen därutöfver

med räkning uteblifver.

Samtidigt härmed skall jämväl återstoden af stämpelmedlen för

året vara inlevererad till statskontoret vid påföljd i annat fall, att försäljningsmannen

anses hafva försålt alla af honom emottagna stämplar;

och åligger i följd häraf statskontoret att genast låta indrifva det däremot

svarande, dittills icke redovisade belopp jämte laga ränta därå.

47 §.

På framställning af försäljningsman äger statskontoret efter föregången

granskning att för sådana stämplar, hvilka enligt 37 § få utbytas,

bevilja afskrifning i räkenskapen emot den i nämnda § stadgade

afgift, där sådan skall utgå; börande å hvarje stämpel, för hvilken

afskrifning sålunda medgifves, medelst färg- eller svartstämpling anbringas

ordet »makulerad».

Innan afskrifning beviljats, må stämplarna i räkenskapen upptagas

såsom behållning.

48 §.

Den hos statskontoret anställde stämpelkassören skall det åligga

att före utgången af februari månad hafva till statskontoret aflämnat

sin uppbördsredogörelse för nästförflutna kalenderår med därtill hörande

verifikationer vid vite af en krona för hvarje dag, han därutöfver uteblifver

med redogörelsen.

Inom den 15 januari skola af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

till statskontoret insändas instrumenten öfver de hos försäljningsmännen

hållna inventeringar.

Statskontoret har att inom den 1 april till kammarrätten öfverlämna

ej mindre en öfver stämpeluppbörden i riket upprättad redogörelse

för det nästföregående kalenderåret än äfven stämpelkassörens

redogörelse, försäljningsråkningarna och instrumenten öfver de hos försäljningsmännen

hållna inventeringar.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

49

49 §.

I redovisning för stämplar äger försäljningsman såsom ersättning

för besvär och kostnader räkna sig till godo, i Stockholm tre procent

samt i öfriga städer och å landet fyra procent af det belopp, för hvilket

stämplar försålts, till] och med en årlig försäljningssumma af 20,000

kronor. För öfverskjutande belopp till och med 200,000 kronor beräknas

provisionen efter två procent och för belopp utöfver 200,000

kronor efter en tiondedels procent.

Har på grund af oriktig debitering genom laga kraft ägande beslut

förordnats, att erlagd stämpelafgift må återbekommas, skall därå

belöpande provision gå åter.

50 §.

Hvad i denna Art. är stadgadt om försäljningsman gälle äfven i

fråga om ämbets- eller tjänsteman, hvilken jämlikt 35 § för sin tjänsteutöfning

erhållit stämplar; dock med iakttagande, förutom af den i

35 § tredje stycket gifna föreskriften om inleverering af förskottsvis

uppburna stämpelmedel,

dels att domhafvande å landet må, äfven om han är boende i

Stockholm, tillgodoföra sig provision med fyra procent af det belopp,

för hvilket stämplar försålts, till och med en årlig försäljningssumma

af 20,000 kronor,

dels ock att, där samma ämbete eller tjänst under ett kalenderår

uppehållits af flera personer, hvilka hvar för sig begagnat den ämbetsocli

tjänsteman medgifna rätt att mot ställd säkerhet erhålla stämplar,

provisionen för de stämplar, som blifvit af dessa personer tillsammans

försålda, skall beräknas såsom om alla,, stämplarna försålts af endast en

person, hvarefter det härvid uppkommande samfällda provisionsbeloppet

skall fördelas mellan de olika redogörarna efter förhållandet mellan de

belopp, hvartill provisionen för en hvar af dem skulle hafva uppgått,

därest den beräknats allenast på hans försäljningssumma.

Skall provisionsbelopp fördelas mellan flera redogörare på sätt i

nästföregående punkt sägs, äge statskontoret att, sedan samtliga dessa

redogörelser för det ifrågavarande året inkommit och blifvit granskade,

samt bruttoförsäljningssumman behörigen inlevererats, till eu hvar af

redogörarna från vederbörligt anslag utbetala den honom tillkommande

andel i det samfällda provisionsbeloppet.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 124 Höft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

Har ämbets- eller tjänsteman, som begagnat sig af den honom

i 35 § medgifna rätt att för sin tjänsteutöfning utbekomma stämplar,

tillhandahållit annan ämbets- eller tjänsteman stämplar i syfte att på

detta sätt bereda sig eller, den andre stämpelprovision till högre belopp

än som skolat utgå, därest hvar för sig varit redogörare, straffes såsom

för tjänstefel efter allmän lag.

Detsamma gälle ock, om ämbets- eller tjänsteman, som på grund

af bestämmelsen i 35 § fått stämplar till sig utlämnade, försäljer till

allmänheten stämplar, hvilka icke varit erforderliga vid hans tjänsteutöfning,

i syfte att därigenom bereda sig förmånen af provision å de

sålunda försålda stämplarna.

Där särskilda bestämmelser äro meddelade om provision för tjänsteman,

hvilken vid ämbetsverk erhållit förordnande att verkställa stämpelbeläggning

af expeditioner, gäller hvad sålunda är stadgadt.

VII ART.

Om ansvar för öfverträdelse af denna författning.

51 §.

Fel eller försummelse af ämbets- eller tjänsteman, notarius publicus

eller skeppsklarerare vid fullgörande af hvad enligt denna författning

honom åligger, så ock försummelse af mäklare att förse af honom utfärdad

handling med föreskrifven stämpel anses efter allmän lag.

52 §.

1. Den, som utgifver växel, anvisning, invisning, handling, som

innefattar uppdrag om inkassering af penningar och emot hvars företeende

eller aflämnande betalning fordras, kvittens, som, för inkassering

af penningar genom annan person än fordringsägaren, från

en ort till en annan försändes, eller bevis om insättning å depositionsräkning

hos bank eller bankir eller å kapitalräkning utan att därvid

förse handlingen med stadgad stämpel, så ock den, som öfverlåter eller

till godkännande eller betalning företer å utrikes ort utfärdad växel,

anvisning, invisning, sådan handling, innefattande uppdrag om in
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kunc/l. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 160.

kassering, eller sådant kvittens, som ofvan säges, utan att handlingen

är med föreskrifven stämpel försedd, skall bota tio gånger den felande

stämpelns belopp; dock vare minsta bot fem kronor.

2. Åsidosätter någon hvad i 8 § finnes föreskrifvet om stämpelbeläggning

af aktie- eller lottbref, då det af aktiebolag eller solidariskt

bankbolag utfärdas, böte tio gånger den felande stämpelns belopp; dock

vare minsta bot tjugufem kronor.

3. Den obligationsutgifvare, som utlämnar obligation utan att

därvid förse handlingen med stadgad stämpel, så ock den, som belånar,

försäljer eller på hvad sätt det vara må öfverlåter i utlandet

utgifven obligation, utan att handlingen är försedd med föreskrifven

stämpel eller sådan påteckning af magistrat, som här ofvan under rubriken

obligation i 8 § omförmäles, skall bota tjugu gånger den felande

stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

4. Den obligationsutgifvare, som här i riket utlämnar obligation,

dagtecknad före den 1 januari 1895, samt underlåter att förse

obligationen med den i 19 § föreskrifna anteckning, skall bota tjugu

gånger den å handlingen belöpande stämpelns belopp; dock vare minsta

bot tjugufem kronor.

Varder, enligt hvad i 8 § stadgas, aktie- eller lottbref eller obligation,

som utlämnas i ersättning för eller utbyte mot annan dylik handling,

ej belagd med stämpel, och underlåter någon, som är pliktig förse

aktie- eller lottbrefvet eller obligationen med anteckning om orsaken

därtill, att verkställa sådan anteckning, straffes med böter från och

med tio till och med etthundra kronor.

5. Utgifvare af gåfvobref om lös egendom, af köpe- eller bytesbref

om fartyg eller af afhandling om skogsafverkning skall för underlåtenhet

att vid utgifvandet eller, i fråga om afhandling om skogsafverkning,

sist inom två månader därefter förse dylik handling med

stadgad stämpel, höta två gånger den felande stämpelns belopp; dock

vare minsta bot tjugufem kronor.

6. Underlåter testamentstagare, som erhållit vederbörande arfvinges

godkännande af testamente, till hvilket testamentstagaren veterligen

hänsyn icke tagits vid stämpelbeläggning af bouppteckningen efter

testamentsgifvaren och hvilket icke heller blifvit för bevakning vid domstol

företedt, att, då tid för testamentsbevakning ute är och en månad

förflutit, sedan godkännande erhållits, förse testamentet med föreskrifven

stämpel, böte två gånger den felande stämpelns belopp; dock

vare minsta bot tjugufem kronor.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 160.

7. Där handling, i afseende å hvars stämpelbeläggning ansvar i

1, 3, eller 5 inom. stadgas, icke blifvit af den, hvilken stämpelbeläggningen

ålegat, försedd med behörig stämpel, vare äfven den, hvilken

såsom bevis om förvärfvad rättighet mottager handlingen eller densamma

för annans räkning försäljer, belånar eller till godkännande

eller betalning företer utan att belägga den med felande stämpel,

underkastad det för felaktig eller försummad stämpelbeläggning af

handlingen stadgade ansvar.

8. Köpare eller säljare af fast egendom, som genom aftal om

betalning utöfver hvad den för lagfarts vinnande företedda köpeafhandling

innehåller eller genom erläggande eller mottagande af sådan

betalning föranledt, att honom åliggande stämpelafgift icke utgjorts

för hela det belopp, som betingats för den fasta egendomen med hvad

därtill hörer, skall bota två gånger den felande stämpelns belopp, dock

ej under tjugufem kronor.

9. Den, som uppgifver död mans bo, men därvid uppsåtligen

döljer undan tillgång af det värde eller lämnar annan falsk uppgift

af sådan beskaffenhet, att bouppteckningen af den anledning blifvit

belagd med stämpel till lägre belopp, än eljest vederbort, böte två

gånger den felande stämpelns belopp, dock vare minsta bot tjugufem

kronor; och må den domstol, där bouppteckning skall ingifvas, på

yrkande vid underrätt af allmän åklagare och vid hofrätt af advokatfiskal,

vid vite tillhålla den, som uppgifvit död mans bo, att med ed

fästa uppgiftens riktighet.

10. Har någon i skriftlig förklaring, hvarom i 8 § C. under

rubriken: Köp af fast egendom stadgas, mot bättre vetande lämnat

oriktigt meddelande och därigenom föranledt, att stämpelafgift å något

fång till fast egendom icke blifvit erlagd, böte från och med fyra till

och med tio gånger det felande stämpelbeloppet; dock vare minsta bot

tjugufem kronor.

11. I de fall, hvarom sägs i denna §, följe ock skyldighet att

ersätta kronans förlust.

53

Har någon, som i de fall, om hvilka i 52 § förmäles, är skyldig

förse handling med stämpel, försummat att makulera stämpel, hvarmed

handling blifvit belagd, vare påföljden böter fem kronor.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungi. Maj ts Nåd. Proposition N:o 160.

54 §.

Åtal mot ämbets- eller tjänsteman för öfverträdelse af denna författning

anhängiggöres och utföres i den ordning, som i afseende på

åtal för tjänstefel i allmänhet är föreskrifven; dock att tiden för anställande

af åtal för fel eller försummelse i afseende å stämpelbeläggning,

för hvilken enligt 40 § skall i hofrätt redovisas, beräknas till

två år från den dag, då renoveradt protokoll till hofrätten inkommit.

55 §.

De i 52 och 53 §§ omförmälda förseelser åtalas af allmän åklagare

vid allmän domstol.

56 §.

Mål, som angår brist hos försäljningsman eller ämbets- eller

tjänsteman i uppbörden för de till honom utlämnade stämplar, handlägges

i den ordning, som är för balansmål stadgad.

57 §.

Böter enligt denna författning förvandlas vid bristande tillgång

efter allmän strafflag.

58 §.

1. Af böter och annat skadestånd, än i 2 mom. här nedan sägs,

som enligt denna författning ådömas, tillfälle hälften åklagaren och

hälften kronan.

2. Har anmärkning af särskild enligt 41 § förordnad tjänsteman

föranledt, att högre stämpelbelopp, än vid handlings stämpelbeläggning

varit beräknadt, kommit statsverket till godo, utgår anmärkningsarfvode

å dessa medel med femton procent, hvaraf hälften tillfaller

denne tjänsteman och hälften advokatfiskalen i hofrätten.

Om stämpelafgift för spelkort, om stämpelafgift för försäljning af

punsch, arrak och rom samt om stämpelafgift vid köp och byte af

fondpapper är särskildt stadgadt.

Denna författning träder i kraft den 1 januari 1909 och skall

lända till efterrättelse till slutet af det år, under hvars lopp ny stämpelbevillning

varder af Riksdagen fastställd.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

Tabell i,

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot af fem för hundra, af en under

ett visst antal år utgående ränta eller annan förmån till värde af 1 krona.

(Se 8 §.)

Antal

år.

Kapitalvärde.

Kronor.

Antal

år.

Kapitalvärde.

Kronor.

Antal

år.

Kapitalvärde.

Kronor.

i

1,0000

23

14,1630

45

18,6628

2

1,9524

24

14,4886

46

18,7 741

3

2,8594

25

14,7986

47

18,8801

4

3,7232

26

15,0939

48

18,9810

5

4,5460

27

15,3752

49

19,07 72

6

5,3295

28

15,6430

50

19,168 7

7

6,0757

29

15,8981

51

19,2559

8

6,7864

30

16,1411

52

19,3390

9

7,4632

31

16,3725

53

19,4181

10

8,1078

32

16,5928

54

19,4934

11

8,7217

33

16,8027

55

19,5651

: 12

9,3064

34

17,0025

56

19,6335

13

9,8633

35

17,1929

57

19,6985

14

10,3936

36

17,3742

58

19,7605

15

10,8986

37

17,5469

59

19,8195

16

11,3797

38

17,7113

60

19,8758

17

11,8378

39

17,8679

61

19,9293 .

18

12,2741

40

18,0170

62

19,9803

19

12,6896

41

18,1591

63

20,0000

20

13,0853

42

18,2944

och där-

21

13,4622

43

18,4232

utöfver.

22

13,8212

44

18,5459

.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 160.

Tabell III*),

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot af fem för hundra, af en lifränta

eller annan förmån, som vid slutet af hvarje år under en persons

af kvinnkön lifstid utgår med belopp eller till värde af 1 krona.

(Se 8 och 12 §§.)

Ålde

Kapitalvärde.

Ålder.

Kapitalvärde.

Ålder.

Kapitalvärde.

Ålder.

Kapitalvärde.

0

1

2

3

4

5

tf

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

14,3449

16,1021

16,5813

16,8 515

17,0369

17,1575

17,2279

17,2631

17,2715

17,2568

17,2268

17,1768

17,1160

17,0426

16,9662

16,8867

16,8059

16,723 1

16,6380

16,5507

16,4619

16,3 7 22

16,2816

16,1897

16,0966

16,0029

15,9086

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

40

41

42

43

44

45

46

47

48

49

50

51

52

Utgår lifräntan el

15,8132

15.7 155

15,6146

15,5094

15,3998

15,2853

15,1663

15,0430

14,9158

14.7 834

14,6461

14,5046

14,3602

14,2107

14,0550

13,8913

13,7190

13,5369

13,3447

13,1425

12,9315

12,7125

12,4868

12,2539

12,0151

11,7699

53

54

55

56

57

58

59

60

61

62

63

64

65

66

67

68

69

70

71

72

73

74

75

76

77

78

79

11,5178

11,2585

10,9910

10,7160

10,4347

10,1485

9,8581

9,5640

9,2663

8,9663

8,6647

8,3610

8,0554

7,7487

7,4431

7,1380

6,8340

6,5310

6,2312

5,9343

5,6422

5,3573

5,0802

4,8098

4,5464

4,2908

4,0439

80

81

82

83

84

85

86

87

88

89

90

91

92

93

94

95

96

97

98

99

100

101

102

3,8019

3,5641

3,3278

3,0968

2,8734

2,6592

2,4543

2,2595

2,0854

1,9395

1,8284

1,7309

1,6308

1,5056

1,3 5 99

1,2162

1,0934

0,9938

0,9 0 0

0,818

0,718

0,644

0,34

.er förmånen i stället med eu fjärdedel vid slutet

af hvarje kvartal, ökas förestående kapitalvärden med 0,375. Utgår den

halfårsvis, är ökningen af värdet 0,2 5. Utgår den helårsvis, men i

början af året, ökas värdet med 1.

*) grundad på statistiska centralbyråns dödlighetstabell för åren 1871 — 1880.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

Tabell II*),

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot af fem för hundra, af en lifränta

eller annan förmån, som vid slutet af hvarje år under en persons

af mankön lifstid utgår med belopp eller till värde af 1 krona.

(Se 8 och 12 §§.)

Ålder.

Kapitalvärde.

Ålder.

Kapitalvärde.

Ålder.

Kapitalvärde.

1

Ålder.

Kapitalvärde.

0

13,8142

25

15,5930

50

11,5655

75

4,6017

1

15,87 7 7

26

15,4947

51

11,3318

76

4,3350

2

16,3794

27

15,3921

52

11,0916

77

4,0774

3

16,6578

28

15,2833

53

10,8449

78

3,8309

4

16,8408

29

15,1692

54

10,5922

79

3,5957

5

16,9578

30

15,0488

55

10,3344

80

3,3690

6

17,0252

31

14,9248

56

10,0709

81

3,149 7

7

17,0480

32

14,7960

57

9,8015

82

2 ? 9 3 3 5

8

17,0499

33

14,6627

58

9,5269

83

2,7226

9

17,0280

34

14,5235

59

9,2478

84

2,5180

85

2,3235

i 10

16,9837

35

14,3081

60

8,9658

86

2,1368

11

16,9258

36

14,2316

61

8,6798

87

1,9546

12

16,8542

37

14,0780

62

8,3892

88

1,7826

! 13

16,7638

38

13,9188

63

8,0925

89

1,6325

14

16,6657

39

13,7544

64

7,7932

90

1,5019

15

16,5587

40

13,5856

65

7,4932

91

1,3745

16

16,4514

41

13,4118

66

7,1958

92

1,2445

17

16,3452

42

13,2312

67

6,8979

93

1,1130

18

16,2413

43

13,0432

68

6,5999

94

1,0053

19

16,1413

44

12,8486

69

6,3025

95

0,9016

20

16.0458

45

12,6487

70

6,0096

96

0,8433

21

15,9554

46

12,4440

71

5,7227

97

0,8185

22

15,8674

47

12,2328

72

5,4384

98

0,8223

! 23

15,7787

48

12,0159

73

5,1560

99

0,551

24

15,6874

49

11,7932

74

4,8758

100

0,48

Utgår lifräntan eller förmånen i stället med en fjärdedel vid slutet

af hvarje kvartal, ökas förestående kapitalvärden med 0,3 7 5. Utgår den

halfårsvis, är ökningen af värdet 0,2 5. Utgår den helårsvis, men i början

af året, ökas värdet med 1.

*) grundad på statistiska centralbyråns dödlighetstabell för åren 1871 — 1880.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

57

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Magi Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

3 april 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde vidare:

I senast utfärdade stämpelförordning af den 2 juni 1899 hafva

under hvart och ett af de påföljande åren, med undantag af år 1903,

beslutats förändringar af större eller mindre omfattning och betydelse.

De sålunda förändrade bestämmelserna återfinnas i särskilda nådiga

kungörelser af den 15 juni 1900, den 14 juni 1901, den 13 juni 1902,

den 1 juli 1904, den 25 maj 1905, den 8 juni 1906 samt den 15 mars

och den 14 juni 1907.

Tid efter annan hafva dessutom dels från Riksdagens sida och

dels från andra håll framkommit förslag till ändringar i eller tillägg

till vissa af nu gällande stadganden i stämpelförordningen, hvilka förslag,

Bih. till Rilcsd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 124 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

efter föregången förberedande behandling, nu torde befinnas i det utredda

skick, att de böra till slutlig pröfning af Eders Kungl. Maj:t upptagas.

De framställningar och förslag, på hvilka jag här närmast syftar, äro:

Riksdagens skrifvelse den 2 maj 1902 (n:o 57) i anledning af

justitieombudsmannens framställning rörande provision vid försäljning af

stämplar; i hvilken fråga rikets hofrätter och statskontoret afgifvit

infordrade underdåniga utlåtanden;

Riksdagens skrifvelse den 20 februari 1903 (n:o 10) i anledning

af justitieombudsmannens framställning om kontrollen öfver stämpeluppbörden;

i hvilket ärende Eders Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande

äfvensom statskontoret med infordrade underdåniga utlåtanden inkommit;

Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1904 (n:o 146) med begäran

om utredning och förslag till afhjälpande af vissa missförhållanden i

afseende å stämpelbeläggning af köp af fast egendom m. in.; i anledning

hvaraf öfverståthållareämbetet och Eders Kungl. Maj:ts samtliga

befallningshafvande blifvit hörda samt statskontoret afgifvit underdånigt

utlåtande;

statskontorets och kammarrättens underdåniga skrifvelse den 9

mars 1897 med förslag till bestämmelser om frihet från stämpelafgift

för vissa intyg och underrättelser, som utlämnas på grund af förordningen

angående patent samt lagarna om skydd för varumärken och

om skydd för vissa mönster och modeller; i hvilket ärende patent- och

registreringsverket med underdånigt utlåtande inkommit;

kommerskollegii underdåniga skrifvelse den 6 juni 1899 angående

förändrade bestämmelser om stämpelafgiften för vissa hviloståndsresolutioner;

i anledning hvaraf statskontoret och kammarrätten med gemensamt

underdånigt utlåtande inkommit;

särskilda underdåniga framställningar från Kalmar läns norra hushållningssällskaps

förvaltningsutskott och från Östergötlands läns hushållningssällskap

om frihet från stämpelafgift enligt II Art. för hushållningssällskapen

såsom förmedlare af egnahemslånerörelsen;

från justitiedepartementet framställda förslag å ena sidan om

stämpelfrihet dels för sådan afskrift ur fartygsregistret, som enligt lagen

om inteckning i fartyg bör meddelas vederbörande domstol, dels ock

för besked rörande beslut om ersättning af allmänna medel till tolk,

som domstol anlitat, samt å andra sidan om upphörande af den stämpelfrihet,

som nu äger rum för kommunikationsresolution, utfärdad i

nedre justitierevisionen; samt

ett på sin tid inom finansdepartementet af tillkallade sakkunniga

uppgjordt förslag till förtydligande och fullständigande af stämpelför
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 160.

ordningens bestämmelser rörande arfsskatten; öfver hvilket förslag statskontoret

och kammarrätten afgifvit infordradt gemensamt underdånigt

utlåtande.

Slutligen har ock i dessa dagar från civildepartementet till mig

gjorts framställning om vidtagande af de förändringar i stämpelförordningen,

som skulle blifva en följd, därest vissa i sammanhang med

landträntmästartjänsternas indragning föreslagna anordningar beträffande

distribueringen af stämplarna m. m. komme att vidtagas; i anledning

hvaraf statskontoret med utlåtande inkommit.

Af nu omförmälda förslag synas åtskilliga vara af beskaffenhet

att böra föranleda nådig framställning till Riksdagen att i gällande

stämpelförordning besluta förändringar, af hvilka flera äro mycket omfattande.

Det har vid sådant förhållande synts mig, för vinnande af

nödig öfverskådlighet och reda, erforderligt att utarbeta ett fullständigt

förslag till ny stämpelförordning, hvari dels iakttoges de efter 1899

beslutade ändringarna och dels på sina behöriga platser infördes förslagsvis

sådana nya bestämmelser, som af gjorda framställningar, ändrade

förhållanden eller andra skäl funnes påkallade. I detta syfte hafva

alltså gällande stadganden angående stämpelafgiften blifvit underkastade

en revision, hvars resultat framgår af det förslag till ny förordning

angående stämpelafgiften, som jag härmed anhåller att få för Eders

Kungl. Maj:t framlägga, och för hvars detaljbestämmelser, i den mån

de äro nya eller afvikande från hittills gällande, jag nu ber att få

något närmare redogöra: därvid i hufvudsak följande den ordning, hvartill

stämpelförordningens nuvarande uppställning gifven anledning.

I ART.

Om stämpel till statsmyndigheternas expeditioner.

1 §.

Bland statsmyndigheter, tillhörande fjärde afdelningen, hafva här

upptagits de nytillkomna: riksförsäkringsanstalten, försäkringsinspektionen,

patent- och registreringsverket samt bankinspektionen. Till tredje

afdelningen har hänförts styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk.

Vid grupperingen inom de olika afdelningarna har statsdepartementsindelningen

blifvit följd.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 160.

Frihet från

stämpelafgift

för vissa intyg

och underrättelser.

a) Kungl. bref

den 16 januari

1897 till statskontoret

och

kammarrätten.

3 §•

I nådig proposition den 9 januari 1897 hade Kungl. Maj:t för

Riksdagen framlagt ett förslag till lag om skydd för vissa mönster och

modeller, i hvilken sålunda föreslagna lag stadgades: i 6 §, att, om

den myndighet, som hade att verkställa registrering af mönster, funne

att den, som sökt dylik registrering, ej fullgjort hvad enligt 5 § 1

mom. honom ålegat, skriftlig underrättelse därom skulle hållas sökanden

tillhanda; i 8 §, att, om ansökning förklarats förfallen eller blifvit

afslagen, underrättelse om beslutet med skälen därför skulle skriftligen

delgifvas sökanden; samt i 9 §, att, om ansökningshandlingarna vore

fullständiga och anledning ej förekommit att afslå ansökningen, mönstret

skulle registreras och intyg därom samt om dagen, då ansökningen

inkom, hållas sökanden tillhanda.

Då Kungl. Maj:t fann det böra komma under öfvervägande, huruvida

icke frihet från stämpel borde medgifvas för de i nyssberörda

paragrafer af den föreslagna lagen omförmälda handlingar, i sammanhang

hvarmed jämväl syntes böra meddelas uttryckligt stadgande om frihet

från stämpel för de handlingar af enahanda eller likartad beskaffenhet,

som omförmäldes i 5, 6 och 7 §§ af nådiga förordningen angående

patent den 16 maj 1884 samt 3, 5, 9 och 11 §§ i lagen om skydd

för varumärken den 5 juli samma år och hvilka, på sätt som måste

anses öfverensstämmande med grunderna för nyss nämnda författningar,

redan utlämnades utan afgift, erhöllo genom nådigt bref den 16 januari

1897 statskontoret och kammarrätten befallning att inkomma med

underdånigt utlåtande, huruvida, under förutsättning att berörda lagförslag

blefve af Riksdagen antaget, i förordningen angående stämpelafgiften

lämpligen borde införas bestämmelser om frihet från stämpel

dels för intyg, att mönster blifvit registreradt, att ansökning om registrering

af varumärke blifvit mottagen eller att registrering af varumärke

blifvit förnyad, och dels för underrättelse, att den, som sökt registrering

af mönster, ej fullgjort hvad honom enligt 5 § 1 momentet af lagen om

skydd för vissa mönster och modeller ålegat, att ansökning om registrering

af mönster förklarats förfallen eller afslagits, att den, som sökt

patent, ej fullgjort hvad honom enligt 4 § 1 mom. af förordningen angående

patent ålegat, att ansökning om patent blifvit afslagen, att

registrering af varumärke eller förnyelse af sådan registrering vägrats,

eller att varumärke blifvit ur registret affärd!.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

Med afseende härå erinrade ämbetsverken i underdånigt utlåtande t>) utlåtande af

den 9 mars 1897, att enligt det för Riksdagen framlagda förslaget till tTtZZl

lag om skydd för vissa mönster och modeller en registreringsafgift för ^ rmZ*''

hvarje mönster eller modell af 10 kronor skulle erläggas utan rätt för

sökande, hvilkens ansökning blefve afslagen, att återbekomma större

eller mindre del häraf; att enligt 11 § (jämförd med 4 § 3 mom.) af

nådiga förordningen angående patent den 16 maj 1884,''sådana dessa

paragrafer lydde i nådiga förordningen den 14''april 1893, vid hvarje

ansökning'' om patent skulle fogas afgift af tjugu kronor; att för beviljadt

patent därjämte skulle under patenttiden erläggas vissa årliga

afgifter; att enligt 3 § i lagen om skydd för varumärken den 5 juli

1884 ansökning om registrering skulle åtföljas af afgifter för registreringen

och dess kungörande, fyrtio kronor; att skyddet för registreradt

varumärke upphörde efter tio år, därest ej förnyelse inom denna tid

söktes; samt att vid förnyelse af registrering af varumärke afgift skulle

erläggas med tio kronor. Då alltså sökande af sådan registrering, för

hvilken af ämbetsverken redogjorts, hade att vidkännas kostnader i

form af afgifter till staten, hvilka afgifter i vissa fall finge anses ganska

betydliga, hemställde ämbetsverken, att stämpelfrihet måtte föreskrifvas

för omförmälda intyg och underrättelser.

Det för 1897 års Riksdag framlagda lagförslaget blef visserligen C) Departc

icke af Riksdagen antaget; men lagen om skydd för vissa mönster och mmtseujm.

modeller den 10 juli 1899 innehåller beträffande sådana intyg och

underrättelser, hvarom nyss nämnts, enahanda bestämmelser som 1897

års förslag.

Numera hafva jämväl stadgandena i patentförordningens 6 och

7 §§ om skyldighet att meddela underrättelse om beslut, att patentansökning

afslagits, genom lagen den 9 maj 1902 om ändrad lydelse

af vissa paragrafer i förordningen angående patent den 16 maj 1884

ersatts med bestämmelsen i 8 § af nämnda lag, att sådan underrättelse

skall meddelas, om en patentansökning förklarats förfallen eller afslagits.

I underdånigt utlåtande den 28 november 1905 har patent- och d) utlåtande af

registreringsverket anfört, att samtliga ifrågavarande underrättelser af ZlTeZgl

ämbetsverket expedierats såsom bref till vederbörande och utlämnats verket.

utan afgift. Äfven de i lagen om skydd för varumärken omförmälda

intyg, hvilka meddelats af verkets registrator, hade tillställts vederbörande

utan afgift. Endast de intyg, som på grund af § 9 i lagen

om skydd för vissa mönster • och modeller utfärdats om mönstrets

registrering, hade belagts med en stämpelafgift af en krona, men varit

fria från lösen. Dessa intyg hade utfärdats af ämbetsverket samt ut
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

e) Departement

sche fen.

Stämpelafgiften

å hviloståndsrcsolution,

utfärdad

enligt

lagen angående

eftersökande

och bearbetande

af stenkolsfgndiglieter.

a) Framställning

från

kommerskollegium.

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

gjort bevis om ett af verket fattaclt beslut, hvarför de såsom »bevis,

annat» belagts med nämnda stämpelafgift, och syntes en dylik obetydlig

afgift icke vålla de registreringssökande någon olägenhet.

Då den inom patent- och registreringsverket tillämpade praxis i

förevarande afseenden synes mig öfverensstämma med grunderna för

gällande lagstiftning i hithörande ämnen, men stämpelfriheten dock

torde böra utsträckas att gälla jämväl för de bevis, som utfärdas om

mönsters registrering, har i det af mig nu framlagda författningsförslag

införts föreskrifter, enligt hvilka samtliga här ifrågakomna intyg och

underrättelser skola åtnjuta stämpelfrihet.

I underdånig skrifvelse den 6 juni 1899 har kommerskollegium

anfört, att enligt då gällande stämpelförordning af den 9 augusti 1894

hviloståndsresolution, som af bergmästare meddelades, skulle förses

med stämpel till belopp af fem kronor för hvarje grufveutmål eller,

där grufvelägenhet ej blifvit med utmål försedd, för hvarje inmutadt

område, hvilket beviljadt hvilostånd afsåge, samt för hvarje år, hviloståndet

medgifvits att gälla. Däremot omförmäldes i berörda förordning

icke något om stämpel till af bergmästare utfärdad resolution,

hvarigenom, med stöd af 27 § i lagen den 28 maj 1886 angående

eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter, hvilostånd medgifvits

i afseende å område, därå koncession enligt nyssnämnda lag

beviljats. Något skäl för ett dylikt förhållande syntes kommerskollegium

desto mindre kunna med fog åberopas, som dels ett koncessionsområde

kunde omfatta ända till 1,600 hektar, under det att ett utmål enligt

grufvestadgan den 16 maj 1884 omfattade högst 4 hektar, dels ock den

arbetsskyldighet, från hvars fullgörande beviljadt hvilostånd befriade,

vore i fråga om koncessionsområde så väsentligt mycket större än i

fråga om grufveutmål. Tvärtom syntes giltig anledning förefinnas att

för resolution, hvarigenom hvilostånd beviljats för koncessionsområde,

föreskrifva särskild stämpelafgift, hvilken, i betraktande däraf att omfattningen

af den årliga arbetsskyldigheten för område, därå koncession

meddelats, vore lämpad efter områdets storlek, borde fastställas att utgå

för hvai''je hektar af koncessionsområdet och hvarje år, hvarunder hviloståndet

åtnjötes.

I fråga om bestämmandet af stämpelbeloppets storlek anförde

kommerskollegium följande. För det största område, en och samma

koncession finge omfatta, eller 1,600 hektar, finge enligt 26 § i lagen

den 28 maj 1886 den årliga arbetsskyldigheten icke sättas lägre, än

att värdet af arbetet motsvarade 10,000 dagsverken. Kostnaden härför

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 160.

utgjorde efter en beräkning af 2 kronor 50 öre för hvarje dagsverke

25,000 kronor. Skulle stämpelafgiften ifråga, i likhet med hvad som

ägde rum beträffande hviloståndsresolutioner för grufveutmål, utgå med

tio procent utaf värdet af den årliga arbetsskyldigheten, komme den

sålunda att i förevarande fall utgå med sammanlagdt 2,500 kronor

eller med 1 krona 56 öre för hvarje hektar. Den koncessionsinnehafvare

åliggande årliga arbetsskyldighet vore emellertid icke bestämd lika för

hvarje hektar af det område, hvarå koncession meddelats, utan aftoge

i visst förhållande till områdets vidd. Med hänsyn till de härom i

sistnämnda författningsrum meddelade bestämmelser, och då en årlig

afgift af omkring 1 krona 50 öre för hvarje hektar kunde betraktas

såsom väl hög, ansåge kollegium den ifrågavarande stämpelafgiften

skäligen kunna bestämmas till 75 öre för hvarje hektar, som hviloståndet

afsåge, till och med etthundra hektar, 50 öre för hvarje hektar

därutöfver till och med trehundra hektar och 25 öre för hvarje hektar

därutöfver.

Därjämte har kommerskollegium i sin förenämnda underdåniga

skrifvelse påpekat, att stadgandet i stämpelförordningen om stämpel å

resolution rörande hvilostånd för inmutadt, men icke med utmål försedt

område, hvilket stadgande oförändradt upptagits från stämpelförordningen

af den 6 september 1883, efter utfärdandet af gällande

grufvestadga, enligt hvars 42 § hvilostånd ej finge meddelas, därest ej

utmål blifvit grufvan tilldeladt, upphört att äga tillämpning.

Kommerskollegium hemställde därför, att, med uteslutande af sist

omförmälda stadgande, till stämpelförordningen måtte fogas ett tillägg

af innehåll, att resolution, hvarigenom hvilostånd medgifvits för stenkolsgrufveanläggning,

därå koncession meddelats, skulle förses med

stämpel till belopp af 75 öre för hvarje hektar, som hviloståndet afsåge,

till och med etthundra hektar, 50 öre för hvarje hektar därutöfver

till och med trehundra hektar och 25 öre för hvarje hektar därutöfver

samt för hvarje år, hviloståndet medgifvits att gälla.

Statskontoret och kammarrätten, livilkas gemensamma underdåniga

utlåtande i ämnet infordrats, hafva anfört, att uti bestämmelserna om

de förutsättningar, under hvilka hvilostånd kunde medgifvas innehafvare

af koncession å område, afsedt för stenkolsgrufvedrift, väl

kunde anses ligga en viss garanti för att befrielse från bearbetande af

dylik grufva icke komme att beviljas i andra fall, än då befrielse

pröfvades vara af verkligt behof påkallad, men då den förmån, som

läge i befrielse från arbetsskyldighet, hvarom här vore fråga, onekligen

kunde vara högst afsevärd, och då det framför allt vore af vikt, att

b) Utlåtande

af statskontoret

och kammarrätten.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

stadgandet om stämpel å hviloståndsresolution erliölle en sådan affattning,

att däraf med full tydlighet framginge, att jämväl resolution,

hvarigenom medgifvits hvilostånd för stenkolsgrufveanläggning, skulle

med stämpel förses, hafva ämbetsverken förklarat sig icke böra göra

annan erinran mot kommerskollegii hemställan i denna del, än att afgiften,

med tillämpning af de föreslagna stämpelsatserna, syntes kunna

under vissa förhållanden komma att uppgå till val höga belopp.

c) Deparu- Då jag för egen del ansett mig kunna biträda kommerskollegii

mentschefen. försiag { sin helhet, så hafva de af kollegium förordade ändringarna

blifvit iakttagna i förslaget till ny stämpelförordning.

Stämpelfrihet

för besked,

rörande beslut

om ersättning

till tolk, som

domstol anlitat.

a) Uttalande

af chefen för

justitiedepartementet

den li

november 1902.

I anledning af lagen den 13 juni 1902 angående tolks anlitande

vid domstol erhöll statskontoret nådig befallning att inkomma med

underdånigt förslag till föreskrifter, som kunde anses erforderliga i

fråga om sättet och villkoren för utbetalning af ersättning af allmänna

medel till den, som enligt nämnda lag biträdde såsom tolk utan att

vara till allmän tolk förordnad. Det förslag till kungörelse i ämnet,

som af statskontoret underställdes Kungl. Maj:ts pröfning, innehöll,

bland annat, bestämmelse därom, att skriftligt besked om beslut, hvarigenom

ersättning enligt förenämnda lag blifvit tolk tillerkänd, skulle

utan lösen tolken tillhandahållas. Vid ärendets föredrag inför Kungl.

Maj:t den 14 november 1902 framhöll emellertid chefen för justitiepartementet,

att, då besked om ersättning till tolk syntes böra, i likhet

med besked angående vittnesersättning i brottmål, vara fritt från

såväl lösen som stämpel, en sådan bestämmelse som den af statskontoret

föreslagna icke borde inflyta i den nämnda kungörelsen, utan

stadgande om afgiftsfrihet för dylikt besked införas i förordningarna

angående expeditionslösen och angående stämpelafgiften. I enlighet

med denna uppfattning intogs i 2 § af nådiga kungörelsen den 14

november 1902 angående ordningen för utbetalning af ersättning af

allmänna medel till den, som enligt lagen om tolks anlitande vid domstol

biträdt såsom tolk utan att vara till allmän tolk förordnad, väl

ett stadgande därom, att framställning om utbekommande af sådan

ersättning skulle vara åtföljd af skriftligt besked om det beslut, hvarigenom

ersättning blifvit tolken tillerkänd, men utan något tillägg om

afgiftsfrihet för sådant besked.

b) Departc- Då stämpelfrihet för besked af ifrågavarande slag synes äfven

mentschefen. ^öra mec]gifvaS) ]iar bestämmelse härom blifvit införd i nu före
liggande

förslag till ny förordning angående stämpelafgiften.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj-M Nåd. Proposition No 160.

Efter samråd med chefen för justitiedepartementet har jämväl i

förordningen införts bestämmelse om stämpelfrihet för bevis angående

ersättning åt den, som enligt lagen angående förordnande af rättegångsbiträde

åt häktad till sådant biträde förordnats.

Kommunikationsresolution skall enligt nu gällande bestämmelser upphörande af

beläggas ined stämpel af en krona, då den utgår från hofrätt, men

vara fri från stämpel, då den utgår från nedre justitierevisionen. Det f°r kommuhar

erinrats: att denna stämpelfrihet varit af mindre betydelse, innan

lagen af den 14 juni 1901 angående ändring i vissa delar af rätte- färda(l * nedre

gångsbalken trädde i kraft, men att numera sådana resolutioner fått jus£<mZ.*

mycket stor användning inom nedre justitierevisionen, samt att det vid

nämnda förhållande syntes vara oegentligt, att dessa kommunikationsresolutioner

mer än dylika resolutioner inom hofrätterna skulle vara

fria från stämpel.

Då jag ansett, att stämpelfrihet för kommunikationsresolution, som J)

från nedre justitierevisionen utfärdas, icke vidare bör äga rum, utan " ^

dylik resolution draga en stämpelafgift af två kronor, har jag låtit

vidtaga sådan förändring i det af mig framlagda författningsförslaget.

Lagen om inteckning i fartyg den 10 maj 1901 innehåller i 11

§ följande stadgande: »Finnes ej ansökan om inteckning böra genast iw-fartyg*

afslås, anskaffe rätten, innan yttrande öfver ansökningen meddelas, resistret> medfrån

den myndighet, som förer fartygsregistret, afskrift af hvad däri rande inteclcfinnes

infördt om det fartyg ansökningen afser.» mngsdomtoi.

Då förslag till nämnda lag den 30 december 1899 inför Kungl. a) Uttalande

Maj:t anmäldes, erinrade föredraganden, chefen för justitiedepartementet,

hurusom don omständigheten, att intecknings väsendet och fartygs- m^det den 30

registreringen icke lämpligen kunde hos oss såsom i andra länder för- decemberlS99- enas hos samma myndighet, ej syntes böra för de inteckningssökande

föranleda ökadt besvär och särskilda kostnader. Enligt föredragandens

uppfattning borde alltså stämpel icke skäligen kunna åsättas afskrift

ur fartygsregistret, om hvars anskaffande inteckningsdomstolen hade

att taga befattning; men då af gällande föreskrifter om stämpelafgiften

icke med full bestämdhet framginge, att dylik afskrift skulle vara

stämpelfri, syntes uttryckligt stadgande härom böra i stämpelförordningen

meddelas.

Under erinran att genom nådig kungörelse den 27 september b) Deparle1901

stadgats, att sådan afskrift ur fartygsregistret, hvarom här är montsebefenfråga,

skall utan lösen tillhandahållas inteckningsdomstolen, får jag,

under åbeiopande af hvad till statsrådsprotokollet den 30 december

Bill. till BiJcscl. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd, 124 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

Stämpelbeläggningen

af

vissa produlctionsbevis

och

pass.

66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

1899 blifvit i ärendet af dåvarande chefen för justitiedepartementet

anfördt, hemställa, att jämväl i stämpelförordningen måtte intagas en

bestämmelse, enligt hvilken afskrift af ifrågavarande slag skall vara

fri från stämpel, på sätt det nya författningsförslaget närmare utvisar.

Numera saknas tydligtvis anledning att bibehålla såväl den hittills

medgifna stämpelfriheten för »produktionsbevis eller intyg om varors

tillverkningsort, då de sändas till Norge», som ock den i jämförelse med

stämpelafgiften för pass till andra utrikes orter betydligt lägre stämpeln

å pass till Norge; och hafva fördenskull bägge dessa bestämmelser

i författningsförslaget uteslutits.

4 och 5 §§.

Punkt 2 af 4 § har hittills haft denna lydelse: »Stämpel till

fullmakt å ämbete eller tjänst vid utrikesdepartementet eller lydande

därunder beräknas allenast å den del af lönen, som motsvarar svenska

statsverkets bidrag.»

Då aflöningen till innehafvarna af berörda ämbeten och tjänster

numera utgår helt och hållet af svenska statsmedel, har detta stadgande

blifvit i det föreliggande förslaget till ny stämpelförordning

uteslutet.

I dess ställe har emellertid såsom punkt 2 i 4 § införts ett annat

stadgande, för hvars tillkomst jag nu skall redogöra.

I senast fastställda stat för beskickningar och konsulat förekommer

icke aflöningstiteln: tjänstgöringspenningar, utan i dess ställe

upptages eu ny aflöningsförmån, benämnd »ortstillägg», hvilken liksom

tjänstgöringspenningar får uppbäras endast för den tid, tjänstinnehafvaren

verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester. I de för statskontoret

och arméförvaltningen år 1907 fastställda nya lönestater upptages,

jämte titlarna lön och tjänstgöringspenningar, äfven aflöningstiteln

»ortstillägg», hvilken förmån här emellertid har samma karaktär och

åtnjutes under enahanda villkor som lönen.

För att klargöra denna aflöningsförmåns inverkan vid stämpelbeläggning

af fullmakt å tjänst, hvarmed den är förenad, har det synts

mig behöfligt att meddela särskilda föreskrifter. Dessa hafva blifvit

införda under 4 § och innebära, att i de fall, där »ortstillägget» har

karaktären af lön, detsamma också skall vid stämpelberäkningen behandlas

såsom lön, och där »ortstillägget» måste anses närmast mot
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 160.

svara tjängstgöringspenningar, det vid stämpelberäkningen skall medföra

samma verkan, som om med lönen varit förenade tjänstgöringspenningar.

Då numera benämningen »indelt» infanteriregemente är föråldrad

samt staterna för arméns samtliga truppförband äro inbördes lika, har

ined anledning däraf nödiga redaktionsförändringar i dessa §§ vidtagits.

Öfriga i hithörande delar vidtagna redaktionsändringar torde icke kräfva

särskild motivering.

II Art.

Om stämpel till enskilda handlingar.

Den 7 december 1900 erhöll dåvarande chefen för finansdepartementet

nådigt bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att inom

departementet biträda vid utarbetande af förslag till förändrade bestämmelser

i stämpelförordningen, såvidt det afsåge arfsskatten. Vid

detta tillfälle yttrade departementschefen, att, ehuru i stort sedt

bestämmelserna om den nya arfsskatten syntes hafva verkat på ett

tillfredsställande sätt, det dock visat sig, att beträffande vissa punkter

olika meningar rådt rörande den riktiga tolkningen af författningen,

äfvensom att i vissa andra delar behofvet af fullständigande bestämmelser

gjort sig kändt; och hade departementschefen därför ansett det

önskvärdt, att med stöd af den erfarenhet, som vunnits under den tid,

författningen varit i tillämpning, bestämmelserna rörande arfsskatten

underkastades en granskning i syfte af deras förtydligande och fullständigande,

dock utan rubbning i afgifternas belopp.

Såsom sakkunnige blefvo sedermera tillkallade häradshöfdingen

C. B. Hasselrot och dåvarande hofrättsassessorn J. Ernberg, hvilka på

hösten 1901 afgåfvo förslag i ämnet, hvaröfver statskontoret och kammarrätten

under den 7 januari 1902 inkommit med infordradt gemensamt

utlåtande.

Uti den motivering, som åtföljde sakkunniges förslag, hade erinrats

: att de nu i stämpelförordningen meddelade bestämmelser rörande

arfsskatten förekomma spridda å flera skilda ställen i författningen;

att det, till vinnande af större åskådlighet och reda, därför synts lämpligt,

att nämnda bestämmelser, i den mån så kunde ske, i författningen

erhölle sin plats i ett sammanhang; samt att i sådant syfte åt författningen

uti ifrågavarande delar borde gifvas den uppställning, att i 8 §

Komplettering

af iestämmelserna

angående

arfsskatten.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

68 Kungl. Maj:1s Nåd. Proposition N;o 160.

under litt. A) sammanfördes de hufvudsakliga stadgandena angående

stämpelbeläggning af bouppteckning jämte hänvisningar till de bestämmelser,

som rörde äfven andra slag af handlingar, hvarefter under

litt. B) borde införas öfriga under litt. A) nu omförmälda handlingar

samt under litt. C) öfriga stämpelpliktiga enskilda handlingar.

Då jag funnit sakkunniges förslag till förändrad uppställning af

8 § lämpligt, har denna uppställning blifvit följd i nu föreliggande

omarbetning af stämpelförordningen; och anser jag mig redan i detta

sammanhang böra tillkännagifva, att hvad de sakkunniga i öfrigt förordat

äfven i de flesta fall synts mig vara af den beskaffenhet, att det

kunnat läggas till grund för nämnda omarbetning. För förslaget i de

delar, livilka af mig ansetts böra upptagas, blifver jag i tillfälle att

efter hand redogöra, då jag nu öfvergår till behandling af vissa under

II Art. 8 § af stämpelförordningen förekommande stadganden.

A. Bouppteckning.

I enlighet med nyssnämnda förslag hafva, i den mån så lämpligen

låtit sig göra, hithörande bestämmelser sammanförts under en

gemensam rubrik, därvid under 24 särskilda moment intagits de föreskrifter,

som med afseende å stämpelbeläggning af bouppteckning

skulle vara att iakttaga. I de fem första momenten förekomma stadganden

rörande'' beräkningen af boets behållning. Därefter följa i

mom. 6—19 hufvudsakligen bestämmelser angående beräkningen af

värdet å den egendom och de rättigheter, som må hafva tillfallit

arfvinge eller testamentstagare, äfvensom reglerna i öfrigt för beräkningen

af arfvinges eller testamentstagares andel i boet. I mom. 21—23

innehållas vissa allmänna bestämmelser, hvarefter i mom. 24 intagits

tariffen för bestämmande af stämpelns belopp jämte reglerna för stämpelfriliet,

där sådan på grund af andels ringa värde äger rum.

Mom. 1 innehåller den grundläggande bestämmelsen i fråga om

behållningens beräkning. Då därvid stadgats, att behållningen skall

beräknas jämväl med hänsyn till i ärendet inhämtade upplysningar,

har härmed icke åsyftats att göra någon rubbning i den hittills i allmänhet

vedertagna grundsatsen, att domstolen har att taga bouppteckningen,

sådan densamma föreligger, för god, i den mån icke med hänsyn

till de i fråga om stämpelberäkningen meddelade särskilda föreskrifter

rörande beräkning af boets behållning eller värdering af boets

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 160.

särskilda delar i bouppteckningen förekommande anteckningar eller

eljest i ärendet tillgängliga upplysningar till annat föranleda.

För att, beträffande viss slags egendom, förekomma all tvekan,

huruvida den bör betraktas såsom tillgång i boet eller icke, hafva i

mom. 2 och 3 intagits härutinnan vägledande stadganden.

Sålunda har i mom. 2 a, i enlighet med städse följd praxis

afisetts böra meddelas en bestämd föreskrift, att fideikommitterad lös

egendom bör inräknas bland boets tillgångar. I samma mom. b har,

ehuru i något förkortad och förtydligad form, upptagits en bestämmelse,

motsvarande de i nuvarande stämpelförordning under 8 § A)

mom. a i enahanda hänseende meddelade föreskrifter; hvarjämte, då i

praxis stundom yppats olika meningar, i hvilka fall af arflåtaren gifven

hemföljd bör vid stämpelberäkning tagas i betraktande, i mom. 2 c

uttryckligen föreskrifvits, att hemföljd, som till delägare i boet lämnats

under sådana förhållanden, att den skall återbäras vid skifte af boet,

skall inräknas bland tillgångarna.

I mom,. 3 a har införts den redan nu meddelade bestämmelsen,

att fast egendom af fideikommissnatur undantages vid beräkning af

boets behållning; och inom. 3 b ansluter sig till ett stadgande, som

upptagits i mom. 14, och till hvilket jag framdeles skall återkomma.

Mom. 4. Enahanda stadgande förekommer i nu gällande stämpelförordning

8 § a; och innehållet i mom. 5 är ordagrant hämtadt

från 8 § b.

Mom. 8 motsvarar nuvarande 15 § utan annan ändring i sak, än

att den tidpunkt, som skall vara bestämmande för beräkningen af

värdet å här ifrågavarande handlingar, satts till »dödstillfället» istället

för den tid, då bouppteckningen upprättas.

Till stöd för denna, af sakkunniga förordade förändring har af

dem anförts, att syftet med den i 15 § meddelade bestämmelsen, att tiden

för bouppteckningen borde i ifrågavarande hänseende vara afgörande,

hufvudsakligen torde vara att förekomma, att sådana handlingar, som

där omförmälas, i bouppteckningen upptagas allenast till deras nominella

värde; att af stadgandets nuvarande affattning emellertid blefve en följd,

att, i händelse under tiden emellan dödsfallet och bouppteckningen en

värdeförhöjning inträdde, arfsskatten i enahanda förhållande höjdes;

att detta emellertid icke stode i full öfverensstämmelse med de i 9 kap.

1 § ärfdabalken stadgade allmänna grunder för upprättande af bouppteckning,

enligt hvilka allt i boet skall upptagas sådant det vid dödstimman

var; samt att 17 § mom. b i nuvarande stämpelförordning

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl Majds Nåd. Proposition No 160.

stadgade, att stämpelafgift för rättighet skulle utgå enligt dess kapitalvärde

vid dödstillfället.

I denna fråga hafva ämbetsverken ansett sig böra erinra, att den

af sakkunniga åberopade lagbestämmelsen, enligt hvilken »allt i boet

skall upptagas såsom det vid dödstimman var», näppeligen i och för

sig borde utgöra tillräckligt motiv för vidtagande af en förändring,

hvilken exempelvis skulle innebära, att, därest vid bouppteckningen

vore utrönt, att en aktie, som vid tiden för dödsfallet noterades till

fullt värde, blifvit genom sedermera inträffade händelser alldeles värdelös,

den i allt fall skulle i bouppteckningen upptagas med det värde,

som den vid dödsfallet ansetts äga. Detta skulle, enligt ämbetsverkens

mening, vara lika orimligt som om man af åberopade lagstadgande

ansåge sig böra draga den slutsats, att egendom, som under mellantiden

genom eldsolycka eller dylikt upphört att finnas till, eller att

fordran, som genom gäldenärens efter dödsfallet iråkade obestånd

blifvit värdelös, ändock borde i bouppteckningen upptagas med det

värde, denna egendom eller fordran vid dödsfallet ansåges äga. Ämbetsverken

hafva för öfrigt ansett det vara med arfsskattens begrepp väl

öfverensstämmande, att till grund för värdesättningen lades värdet

af egendomen sådan den öfverginge till arftagaren, äfven om detta

skulle skilja sig från det värde, den ägde i arflämnarens hand.

Då emellertid den af sakkunniga uttalade uppfattning i förevarande

fråga synes äga stöd i allmänna lagens bestämmelser om bouppteckning,

har jag ansett mig böra för min del ansluta mig till deras uppfattning.

Mom. 9 motsvaras af 17 § a i gällande stämpelförordning med

en något förtydligad redaktion.

Mom. 11. Beträffande nuvarande 17 § c i stämpelförordningen

erinra de sakkunniga, att detta stadgande synes hafva erhållit en

mindre lycklig affattning. Enligt sakkunnigas mening torde mera

sällan förekomma, att en rättighets årliga värde uppgåfves i bouppteckningen;

och då med nämnda stadgande torde hafva afsetts, att, så

snart rättigheten afsåge viss egendom, årliga värdet skulle antagas

utgöra fem procent af dess i bouppteckningen angifna värde, men

att, då med ledning af bouppteckningen värdet å den ifrågavarande

egendomen icke kunde bestämmas, detta skulle ske genom en uppskattning

af gode män eller efter domarens pröfning, hade sakkunniga

ansett, att åt detta mom. borde gifvas eu lydelse, som tydligare uttryckte

afsikten med stadgandet.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 160.

Med anledning häraf har åt detta moment gifvits den af sakkunniga

föreslagna lydelse.

Mom. 12 motsvarar i första punkten 12 § i nuvarande stämpelförordning.

Mom. 13 motsvarar i första stycket 17 § e. Då det synts hårdt.

att en till hög ålder kommen person skulle nödgas för eu honom tillfallen

rättighet betala efter tioårigt värde och således kanske få betala

mera, än om rättigheten beräknats såsom lifränta, har med ledning

af de vid gällande förordning fogade lifräntetabeller II och III, i detta

mom. tillika införts en bestämmelse, som har till syfte att förekomma

en sådan oegentlighet.

Mom. 14. Under erinran, hurusom i testamente ofta förekomme

förordnande, att egendom i första hand skulle med nyttjanderätt tillkomma

en person och äganderätten vid en viss framtida tidpunkt eu

annan, såsom exempel hvarå anförts det fall, då äkta makar i inbördes

testamente förordnade, att den af dem, som öfverlefde den andre,

skulle sitta i orubbadt bo, samt att äganderätten efter bådas död

skulle tillfalla deras då lefvande arfvingar eller andra personer, hafva

sakkunniga framhållit, att det i sådana fall mötte svårighet atfc afgöra,

hvilka ägarna vore. Stämpelförordningen, anföra de sakkunniga vidare,

lämnade föga ledning för lösning af hithörande spörsmål. Lagskipningen

hade ock härutinnan visat sig synnerligen vacklande, i det att man än

hade beskattat endast den kapitaliserade nyttjanderätten och lämnat

äganderätten obeskattad, än betraktat ny ttj anderätten såsom en fideikommissrätt

och följaktligen beskattat densamma såsom äganderätt.

Det förstnämnda förfaringssättet innebure, att den del af egendomens

värde, som motsvarade själfva äganderätten, icke alls blefve föremål

för arfsskatt. Egendomen behöfde nämligen icke och borde väl,

konsekvent, icke heller upptagas i bouppteckningen efter nyttjanderättshafvaren,

men resultatet häraf stode tydligen icke väl

tillsammans med grunderna för den nuvarande stämpelförordningen,

enär redan den allmänna regeln, att bouppteckning skall

förses med stämpel till belopp, motsvarande hvad sammanlagdt belöper

å värdet af samtliga arfvingars och testamentstagares andelar af

behållningen i boet, pekade åt annat håll. Äfven § 17 mom. f)

antydde, att ett sådant förfarande icke varit afsedt, utan att fasthellre

författningens mening varit, att egendomens värde i dess helhet skulle

beskattas.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

Ehuru i senare tid det andra af ofvan omförmälda tillvägagångssätt.

eller att beskatta nyttjanderätten såsom fideikommiss, alltmera syntes

hafva gjort sig gällande, och ehuru detta förfarande onekligen ägde

fördelen af enkelhet och konsekvens samt ock i allmänhet lände statsverket

till förmån, hade dock sakkunniga ansett det knappast vara

med en på billiga grunder fotad arfsbeskattning öfverensstämmande att

vid arfsbeskattningen tillämpa fideikommissprincipen jämväl å här afsedda

fall. Under fideikommitterad egendom borde nämligen med afseende

å stämpelbeskattning icke inbegripas annat än så kallade familjefideikommiss

i egentlig mening eller sådan egendom, därtill fideikommissrätten

enligt fideikommissbrefvet skulle öfvergå från den ene

till den andre inom en viss släkt eller flera släkter, utan att en sådan

öfvergång begränsats till vissa bestämda personer.

Af de flera utvägar, som kunde tänkas, då det gällde att finna

en regel för ifrågavarande fall, hade sakkunniga ansett den lämpligaste

vara att stadga, att äganderätten efter testator skulle anses hafva

tillfallit den eller dem, som på grund af arf eller testamente skulle

varit ägare, därest nyttj ander ättshafvaren aflidit samtidigt med testator

eller den framtida tidpunkt, som eljest vore i fråga, inträffat samtidigt

med testators död. Enligt hvad sakkunniga påpeka, skulle detta visserligen

stundom leda till nackdel för statsverket, i det att t. ex. de

verkliga ägarna i följd af mellankommande dödsfall eller andra omständigheter

sedermera kunde befinnas tillhöra en högre beskattad

klass i skattetariffen, och i vissa fall till nackdel för de skattdragande,

i den mån nämligen andelarna inom samma skatteklass i anledning af

dödsfall eller eljest till antalet ökats. Men å andra sidan borde i en

stor mängd fall det här förutsatta antagandet sammanfalla med testamentets

tillämpning i verkligheten, i många andra fall åter den afvikelse,

som därifrån uppkomme, föga inverka å stämpelns belopp.

Därjämte skulle ett dylikt förfaringssätt i allmänhet icke för de skattepliktige

framstå såsom en obillighet. Yäl kunde det invändas, att ett

sådant stadgande, som ofvan nämnts, hvilade på antaganden, samt att

det icke kunde vara rättvist att ålägga personer skattskyldighet, som

måhända aldrig finge tillträda egendomen. Härvid borde man dock

enligt sakkunnigas mening icke förbise, att, så länge arfsskatten uttoges

i dess nuvarande form eller medelst stämpel å bouppteckning

utan föregående boutredning, man svårligen i vissa fall kunde undvika

att tillgripa fiktioner. Skulle emellertid de gjorda antagandena visa

sig strida mot verkligheten, komme ju dock onekligen skatten, därest

densamma i vanlig ordning fördelats, att drabba andra än de verkliga

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

ägarne. Denna olägenhet syntes dock kunna undvikas, i fall ett

sådant stadgande som det föreslagna kombinerades med en bestämmelse,

att den stämpel, som belöpte å den ifrågavarande egendomen,

skulle förskjutas af den, som i första hand bekomme egendomen

(nyttjanderättshafvaren), och till denne eller hans rättsinnehafvare af

(de verkliga) ägarna med ränta återgäldas i den mån och i det förhållande

dem emellan, som de sedermera i verkligheten finge tillträda egendomen.

Val kunde, såsom ofvan nämndt, inträffa, att vid tillämpningen

häraf ägarna finge vidkännas en något högre beskattning än den, som

skulle utgått, därest den verkliga fördelningen af egendomen vid

skattens uträknande varit känd, men i regel borde de afvikelse!’ i

sådan riktning, som kunde förekomma, visa sig blifva tämligen ringa

och föga kännbara. Att statsverket i följd af förskjutningar i motsattriktning

stundom gånge miste om någon mindre del af det skattebelopp,

som eljest rätteligen skulle till statskassan inflyta, borde enligtsakkunnigas

åsikt icke tillerkännas någon afgörande vikt.

Därest beskattningen i nu afsedda fall ordnades på detta sätt,

syntes det de sakkunniga, som om man skulle hafva funnit en i det

hela tämligen tillfredsställande lösning.

Att med bibehållande af bouppteckningsstämpeln såsom form för

arfsskatten kunna åstadkomma en regel, som innefattade en för alla

här åsyftade fall fullt rättvis lösning torde knappast vara möjligt. Den

af de sakkunniga föreslagna bestämmelsen synes mig emellertid på ett

ganska praktiskt sätt lösa det ifrågavarande spörsmålet; och har jag

därför i denna punkt anslutit mig till deras förslag.

Mom. 15. Med detta stadgande har afsetts att gifva ett tydligt

uttryck åt den redan nu i stämpelförordningens 17 § f angifna

grundsats, att all egendom, i den mån densamma vid bouppteckningens

stämpelbeläggning är föremål för arfsbeskattning, skall beskattas i sin

helhet, såväl själfva äganderätten som ock å egendomen hvilande sekundära

rättigheter, på det sätt att alla de beskattade värdenas summa

sammanfaller med det skattepliktiga egendomsvärdet i dess helhet.

Mom. 18. Innehållet motsvarar det nu i 8 § A mom. c förekommande

stadgande.

Mom. 19. Första stycket motsvarar 8 § A mom. f i nu gällande

stämpelförordning. Stadgandet afser endast sådana fall, då man vet, att

andra arfvingar finnas än de kända, i bouppteckningen uppräknade

men ej känner deras namn eller antal. Däremot bör detsamma icke

äga tillämpning, då man ej med visshet vet, om en eller flera uppgiga

arfvingar ännu vid tiden för det ifrågavarande dödsfallet lefvat

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 124 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

eller ej. Till förekommande af en sådan misstydning liar i momentet

tillagts ett nytt, andra stycke.

Mom. 20 motsvarar stadgandet i nuvarande 8 § A mom. e, hvilket

emellertid i syfte af förtydligande erhållit en något förändrad redaktion.

Mom. 21. Den här intagna bestämmelsen äger sin motsvarighet

i 8 § A mom. g af nuvarande stämpelförordning.

Mom. 22 är af samma lydelse som stadgandet i 14 § af gällande

stämpelförordning.

Mom. 23 motsvaras af stadgandet i nuvarande 8 § A mom. In

Mom. 24. Genom lag den 17 mars 1905 tillerkändes oäkta barn

rätt att lika med äkta barn taga arf efter moder och möderne

fränder. Härigenom äro dessa barn att betrakta såsom bröstarfvingar

såväl i fråga om frihet från arfsskatt, där sådan frihet eljest äger rum,

som beträffande beräkningsgrunden för arfsskattens utgörande. Då det

icke torde vara följdriktigt att gifva nu ifrågavarande förmån större

utsträckning än den civila lagstiftningen i fråga om arf medgifvit, har

jag icke ansett mig kunna biträda ämbetsveivkens mening, att såsom

bröstarfvinge skulle i detta fall anses äfven andra än dem, lagen tillerkänner

arfsrätt.

I afseende å tariffen ifrågasattes icke någon ändring.

B. Fideikommissbref om fast egendom, gåfvobref, morgongåfvobref,

testamente och äktenskapsförord.

Fideikommissbref om fast egendom.

Beträffande den förändrade redaktionen af detta stadgande torde

det tillåtas mig att endast åberopa förut gjorda uttalanden.

C. Öfriga stämpelpliktiga enskilda handlingar.

1. lörpantningsbref.

Som inteckning jämlikt 3 § sjölagen, sådant detta lagrum lyder

enligt lagen den 10 maj 1901, icke lärer ifrågakomma, har den under

rubriken förpantningsbref nu medgifva stämpelfriheten uteslutits.

2. Afhandling om köp af fast egendom samt om skogsavverkning.

Uti skrifvelse till Kungl. Maj:t den 14 maj 1904 har Riksdagen

anfört:

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition .No 160.

»Genom motioner, väckta inom Andra Kammaren, har Riksdagens 01 Riksda$ens

uppmärksamhet blifvit fäst därå, att till följd af bristande effektivitet

i gällande bestämmelser angående utgörandet af stämpelafgift vid

fastighetsköp förluster för statskassan icke endast på stämpelbeskattningens,

utan äfven på andra beskattningsområden kunna uppstå därigenom,

att stämpelafgiften icke kommer att utgöras efter fastighetens

hela försäljningsvärde, ity att detta värde genom en eller annan åtgärd

från de kontraherande parternas sida icke blir för den stämpelbeläggande

myndigheten kändt eller för stämpelbeläggning åtkomligt.»

»Särskildt vid försäljning af fastigheter, å hvilka afverkningsbar

skog till större värde finnes, lära i afsevärd omfattning sådana åtgärder

förekomma. Vid dylika försäljningar kommer, enligt vunna

upplysningar, det förfaringssätt ofta till användning, att den i verkligheten

för fastigheten betingade köpeskilling uppdelas sålunda, att

endast en mindre del däraf i köpehandlingarna upptages såsom likvid

för själfva fastigheten och blir föremål för stämpelbeskattning. Den

större delen af köpeskillingen betraktas däremot utgöra ersättning för

afverkningsrätten till den å fastigheten befintliga skog, och undandrages

denna del af köpeskillingen på dylikt sätt från att beskattas

medels stämpelafgift.»

»Genom stämpelförordningens bestämmelse, att där köpehandling,

utan tillägg till eller förändring i stadgade villkor, öfverlåtes inom

den för lagfart föreskrifna tid, räknadt från första fånget, och inom

samma tid för lagfart företes, äger stämpelbeläggning rum allenast för

sista fånget, förefinnes jämväl tillfälle att undandraga staten stämpelafgift.

Och det lärer ingalunda vara sällsynt, att, särskildt vid transport

af köp af stadsegendomar, det förfarande kommer till användning,

att den högre köpeskilling, som till äfventyrs därvid betingats, icke

uppgifves och sålunda icke heller blir föremål för lagenlig stämpelbeskattning.

»

»Förfaringssättet, att i köpehandling hela den angående en fastighet

aftalade köpeskilling icke uppgifves, synes enligt nu gällande lagbestämmelser

och domstols praxis icke kunna beläggas med ansvar.

Det torde likväl vara obestridligt, att åtgärder, sådana som de här

ofvan nämnda och till syftet därmed likartade, icke kunna sägas stå

i öfverensstämmelse med den nuvarande stämpellagstiftningens anda

och mening eller med de för en rationell stämpelbeskattning gällande

principer.»

»Såväl ur synpunkten af statens skatteintresse som med hänsyn

till de moraliska vador, hvilka en ytterligare utbredning af nu berörda

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

förfaringssätt skulle medföra, kar Riksdagen funnit förändring af lagstiftningen

å ifrågavarande område vara af behofvet väl påkallad.

Hvilka åtgärder, som kärutinnan köra vidtagas, kar emellertid ansetts

kunna framgå först genom en mera omfattande utredning än den, Riksdagen

varit i tillfälle att verkställa.»

»Redan genom aflijälpande medelst en lämplig straffbestämmelse

af den brist i lagstiftningen, som synes förefinnas, torde, om icke full,

så dock i allt fall större effektivitet än nu kunna vinnas i förevarande

känseende. Huruvida en dylik straffbestämmelse bör inflyta i allmänna

strafflagen eller i stämpelförordningen, torde på frågans nuvarande

stadium icke med säkerhet kunna afgöras. Het i 54 § 8 mom.

stämpelförordningen förekommande stadgandet om ansvar för den,

som genom lämnandet af falsk uppgift förorsakar, att bouppteckning

blir belagd med stämpel till lägre belopp än eljest vederbort, torde

möjligen kunna utsträckas att omfatta jämväl fall, då i afhandling

angående köp af fast egendom köpeskillingen upptagits till lägre

belopp, än den verkligen utgjort. Med afseende å stadgandets art

vill Riksdagen i detta sammanhang äfven fästa uppmärksamheten å

den i 33 § inkomstskatteförordningen förefintliga bestämmelse angående

påföljden för lämnande af oriktigt meddelande i och för inkomstskattetaxeringen.

»

»För det särskildt framhållna missförhållandet, att skog, som

ingått i fastighetsköp, undandrages stämpelskatt, torde rättelse åtminstone

i viss mån kunna vinnas genom förändrade bestämmelser i fråga

om stämpelbeläggning af afliandlingar om skogsafverkning.»

»Särskild bestämmelse rörande stämpelbeläggning af skogsafverkningskontrakt

förekom först i kungl. kungörelsen angående stämplade

pappersafgiften den 21 november 1854. Bevillningsutskottet vid nämnda

års riksdag yttrade i sitt angående sagda afgift afgifna betänkande,

bland annat, att det icke sällan inträffade, att sådana afhandlingar,

hvarigenom skog från hemman på viss tid föryttrades, till laga åtgärd

vid domstolarna företeddes, men att dylika afhandlingar icke funnes i

gällande kartasigillata-förordning omförmälda. Utskottet, som ansåge

desamma böra förses med stämpladt papper efter enahanda grund,

som för andra köpebref vore stadgadt, hemställde därför, att under

rubriken köpebref i stämpelpappersförordningen måtte införas, att

sådana afhandlingar skulle, för att vara gällande, förses med stämpladt

papper i förhållande till värdet efter samma tariff, som gällde beträffande

köpebref m. m. på fast egendom, äfvensom bestämmas, att, då i sådan

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

afhandling värdesumma ej funnes utsatt, den borde innehålla uppgift

om skogsskiftets areal samt karteras efter 12 skilling för hvarje fullt

tunnland.»

»De af bevillningsutskottet förordade bestämmelserna inflöto i

ofvannämnda kungörelse den 21 november 1854.»

»Vid 1859—1860 års riksdag gjordes den förändring af ifrågavarande

stadgande, att orden ''för att vara gällande’ borttogos. Såsom

hufvudsakligt skäl för denna förändring anfördes, att det icke kunde vara

rätt att förklara, det ett kontrakt, som, därest det muntligen inginges,

kunde äga lagligen förbindande kraft, skulle, då det skriftligen affattades,

för att vara gällande beläggas med stämpel.»

»I det inom Eders Kungl. Maj:ts finansdepartement utarbetade

förslag till kungörelse angående stämpelafgiften, hvilket lades till grund

för Eders Kungl. Maj:ts proposition i ämnet vid 1883 års riksdag,

stadgades däremot stämpelafgift för dylik afhandling, endast då den

för vinnande af inteckning företeddes, eller då betalning på grund af

handlingen söktes hos offentlig myndighet. Den ovillkorliga stämpelskyldighetens

upphörande motiverades i berörda förslag därmed, att dels

hvarje föreskrift om kontroll å uppbörden eller påföljd för underlåten

stämpling saknades för de fall, att företeende inför offentlig myndighet

icke ägde rum, dels ock någon grund, hvarför ifrågavarande kontrakt,

framför andra nyttjanderättsaftal, skulle underkastas ovillkorlig

stämpelskyldighet, icke torde kunna uppvisas.»

»Eders Kungl. Maj:t, som i ofvanberörda proposition för åtskilliga

fall ifrågasatt införandet af handlingars stämpelbeläggning, oberoende

af deras företeende hos offentlig myndighet, ansåg sig emellertid icke

böra i sammanhang därmed förorda upphäfvandet af redan befintliga

stadganden om vissa handlingars förseende med stämpel i sådan ordning

och föreslog på grund häraf, att de äldre bestämmelserna om

stämpel för afhandling om skogsafverkning måtte med några jämkningar

bibehållas oförändrade. I hufvudsaklig öfverensstämmelse härmed

var äfven bevillningsutskottets förslag i ämnet affattadt, hvilket

förslag af Andra Kammaren godkändes.»

»Inom Första Kammaren anmärktes emellertid, att afhandlingar

om skogsafverkning ofta upprättades vid tillfällen, då synnerlig svårighet

måste möta vid att anskaffa de föreskrift^ stämplarna, och beslöt

denna kammare på grund häraf, att afhandling om skogsafverkning

skulle vara underkastad stämpelafgift, endast då den för intagande i

vederbörande myndighets protokoll företeddes. Vid gemensam omröstning

blef detta äfven af Riksdagen beslutadt.»

s. 78 Kontrollera mot PDF

b) Infordrade

yttranden.

78 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

»Af 1884 års Riksdag vidtogs den förändring af ifrågavarande

bestämmelse, att afhandling om skogsafverkning skulle vara försedd

med stämpel, endast då den för vinnande af inteckning företeddes,

samt att, då på grund af afhandlingen betalning söktes hos offentlig

myndighet, afhandlingen skulle vara belagd med särskild stämpel lika

med skuldebref.»

»Sin nuvarande lydelse erhöll slutligen rubriken skogsafverkning

i stämpelförordningen genom beslut af 1894 års Riksdag.»

»Ett återinförande af den ursprungliga bestämmelsen, att afhandling

om skogsafverkning för att vara gällande skall förses med stämpel,

torde kunna antagas i ganska afsevärd män, om äfven icke fullständigt,

komma att trygga statens säkerhet, för att icke på nu anmärkt

sätt betydande förmögenhetsdelar undandragas stämpelskatt. Medgifvas

måste visserligen, att effektiv kontroll öfver stämpelafgiftens behöriga

utgörande icke torde kunna anordnas, men å andra sidan skulle med

en föreskrift i berörda hänseende naturligen förenas stadgande, hvarigenom

underlåtenhet att stämpelbelägga en afhandling af nu ifrågavarande

slag blefve eu straffbar lagöfverträdelse, hvithet förhållande

med säkerhet k om me att verka till lagens efterlefnad.»

»Såsom ofvan erinrats, anfördes vid 1883 års riksdag, att föreskriften

om skogsuf verkningskon tråk tens beläggande med stämpel vid

utgifvandet under vissa omständigheter erbjöde svårighet, nämligen

då aftalen träffades i trakter, där tillgång på stämplar saknades. Denna

svårighet torde emellertid lätt kunna undanrödja^ genom medgifvande,

att med stämpelbeläggningen finge anstå till viss tid efter handlingens

utfärdande.»

»Genom det nu anförda har Riksdagen icke afsett att förorda

något visst sätt för afhjälpande af ofvanberörda missförhållanden,

utan har därmed endast åsyftats att gifva en sammanfattning af vissa

åsikter, som under frågans handläggning framställts.»

»Då sagda missförhållanden enligt Rikdagens uppfattning äro af

den art och betydelse, att desamma böra i möjligaste mån undanröjas,

får Riksdagen anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes taga under

ompröfning, genom hvilka åtgärder här ofvan anmärkta missförhållanden

i afseende å stämpelbeläggningen af fastighetsköp må kunna afhjälpas,

samt till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna

pröfning kan föranleda.»

I anledning af denna Riksdagens framställning hafva infordrade

underdåniga utlåtanden inkommit ej mindre från öfverståthållareäm
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kung!,. Ma) ds Nåd. Proposition No 160.

betet och samtliga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen

än äfven från statskontoret; och hafva vid vissa länsstyrelsers utlåtanden

fogats yttranden jämväl af häradshöfdingar eller kronofogdar

inom länet.

Statskontoret har till eu början erinrat, hurusom de i frågan c) statskoninkomna

yttranden finge anses hafva lämnat full visshet därom, att toret''

de öfverklagade missförhållandena förekomme i den utsträckning, att,

på sätt Riksdagen antagit, särskilda åtgärder till deras stäfjande vore

af verkligt behof påkallade. Kunde det alltså, fortsätter statskontoret,

anses råda stor enighet -beträffande behofvet af dylika åtgärder, förefölle

det däremot, som om meningarna varit något delade, när det

gällt att föreslå, hvilka åtgärder lämpligast borde vidtagas. Af de

olika förslag, som härutinnan framkommit, ansåge statskontoret uppmärksamhet

särskilt böra fästas vid dem, som afsåge: l:o) upphäfvande

af den i gällande stämpelförordning 8 § B förekommande bestämmelsen,

att för fastighetsfång i visst fall stämpelbeläggning icke

behöfde ä^,a rum; 2:o) införande af bestämmelse därom, att hvarje

lagfartsansökning skulle vara åtföljd af eu deklaration, afgifven på

heder och samvete af såväl säljare som köpare och af innehåll, att

intet sidoaftal rörande fastigheten eller hvad därtill hörde förefunnes

mellan säljaren och köparen, samt att icke i någon form lämnats annan

betalning för köpet än den, som funnes angifven i den för lagfart

företedda fångeshandlingen; 3:o) stadgande af ovillkorlig skyldighet att

vid upprättandet af afhandling om skogsavverkning eller, om sådant

då skulle vara omöjligt, sist inom två månader därefter, förse afhandlingen

med stämpel till belopp, motsvarande det för köp af fast egendom

stadgade; 4:o) bestämmelser om ansvar och ersättningsskyldighet

för underslef eller underlåtenhet i iakttagande af de i nu ifrågavarande

hänseende gifna föreskrifter.

De nu nämnda åtgärderna, hvilka äfven afsåge att komplettera

hvarandra, skulle nog, om de genomfördes, komma att i högst väsentlig

grad främja det syftemål, man hade för afsikt att vinna, men enligt

statskontorets uppfattning syntes det dock, som om man vid framställande

af dessa förslag i vissa fall hade gått längre i stränghet, än

hvad Riksdagen åsyftat och förhållandena i själfva verket finge anses

Påkalla. Sålunda skulle till en början mot vidtagande af den första

af de föreslagna åtgärderna kunna anföras, att det sedan gammalt

befintliga stadgandet om eventuell stämpelfrihet vid öfverlåtelse af köp

om fast egendom måste förutsätta, att vid dess tillkomst stämpelfrihet

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

i dylika fall ansetts vara en befogad eftergift å statens sida. Efter

statskontorets förmenande borde också fortfarande, under enahanda

förutsättningar, som nu vore stadgade, förefinnas anledning att medgifva

stämpelfrihet för öfverlåtelser, hvarom här vore fråga; och statskontoret

ansåge sig därför icke kunna förorda upphäfvande af det

befintliga medgifvandet af sådan eventuell stämpelfrihet. Däremot

syntes, enligt statskontorets åsikt, vara af behofvet påkalladt att för

vederbörande kontrahenter kraftigare inskärpa den vikt, som läge

därpå, att det skulle gälla en ren öfverlåtelse och ingenting annat. I

sådant syfte syntes det statskontoret lämpligen kunna af kontrahenterna

fordras ett deklarationsförfarande såsom ytterligare villkor för

att komma i åtnjutande af den förmån, som det ifrågavarande medgifvandet

i sig innebo re. Ett sådant villkor borde, efter hvad statskontoret

vidare anfört, vara, att köpeafhandlingen skulle vara åtföljd af

skriftlig, af såväl säljare som köpare på heder och samvete afgifven förklaring,

att icke i någon form lämnats eller skulle lämnas annan

betalning för köpet än den, som funnes upptagen i den för lagfart

företedda fångeshandlingen; hvarjämte under 54 § äfven borde på

lämpligt ställe införas ett särskildt ansvarsstadgande för den, som i

sådan skriftlig förklaring, som nyss nämnts, mot bättre vetande lämnat

oriktigt meddelande och därigenom föranledt, att stämpelafgift å något

fång till fast egendom icke blifvit erlagd.

Att för åtnjutande af en endast villkorligt medgifven särskild

förmån uppställa bestämd fordran på en förklaring af nyss omförmälda

slag borde nämligen, enligt statskontorets mening, väl låta försvara

sig; men att, såsom ifrågasatt blifvit, affordra hvarje lagfartssökande

en förklaring af liknande eller än mera omfattande innehåll, skulle

däremot i statskontorets tanke knappast kunna anses tillräckligt befogadt

och mången gång, såsom t. ex. då fråga vore om något synnerligen

obetydligt fång, kunna verka nästan meningslöst.

Statskontoret har därför icke ansett sig kunna tillstyrka införande

i stämpelförordningen af ett stadgande om sådan generell deklarationsplikt,

men däremot ansett anledning förefinnas att under stämpelförordningens

54 § stadga verkande ansvars- och därmed förbunden ersättningsskyldighet

för den, som genom en eller annan obehörig åtgärd

sökte undandraga sig den fulla stämpelskattens utgörande vid lagfart

af köp om fast egendom.

Beträffande förslaget att i stämpelförordningen stadga skyldighet

att med stämpel förse hvarje afhandling om skogsafverkning, oafsedt

huruvida den blefve för intecknings vinnande företedd eller icke, har

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

statskontoret förklarat sig hafva funnit detta förslag vara godt; hvaremot

statskontoret icke ansett sig kunna förorda vare sig ett återupptagande

af den en gång borttagna bestämmelsen, hvarigenom sådan

afhandlings beläggande med stämpel gjordes till ett villkor för dess

giltighet, eller utfärdandet af en särskild förordning, innehållande föreskrift

om skogsafverkningskontralcts inregistrering i rättens protokoll

m. m., livilket senare förslag nog kunde antagas komma att göra

stadgandet om stämpelbeläggning fullt effektivt men på samma gång

skulle förutsätta en hel följd af lagstiftningsåtgärder, de där dock

näppeligen torde kunna anses erforderliga, då det hufvudsakliga syftet,

efter statskontorets antagande, borde stå att vinna genom införande

dels af bestämmelse om ovillkorlig skyldighet att stämpelbelägga hvarje

skogsafverkningskontrakt dels ock af ett stadgande om ansvars- och

ersättningsskyldighet för underlåtenhet att ställa sig den sålunda gifna

bestämmelsen till efterrättelse.

Under åberopande af det anförande, som nu blifvit af mig återgifvet,

har statskontoret slutligen hemställt, det täcktes Eders Kungl.

Maj:t föreslå Pdksdagen besluta:

att det nu i stämpelförordningen II Art. B. med rubrik: köp af

fast egendom förekommande stycket: »Där köpeafhandling---

sista fånget», skall erhålla följande lydelse:

»Där köpeafhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade

villkor, öfverlåtes inom den för lagfart föreskrifna tid, räknadt från

första fånget, och inom samma tid för lagfart företes, samt köpeafhandlingen

därvid är åtföljd af skriftlig, af såväl säljare som köpare

på heder och samvete afgifven förklaring, att icke i någon form lämnats

eller skall lämnas annan betalning för köpet än den, som finnes

upptagen i den för lagfart företedda fångeshandlingen, äger stämpelbeläggning

rum allenast för sista fånget.»

att det likaledes i II Art. B. förefintliga stadgandet om stämpelbeläggning

af afhandling om skogsafverkning skall erhålla denna förändrade

lydelse:

»Skog saf''verkning: afhandling därom skall vid upprättandet eller,

om sådant vid detta tillfälle icke låter sig göra, sist inom två månader

därefter förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af

hvad för rättigheten blifvit utfäst eller, om detta icke blifvit i afhandlingen

till visst belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt antal

af 10 ar utaf det upplåtna skogsskiftet;»

samt att i 54 § af stämpelförordningen skall

Pik. till Riksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 124 Höft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

d) Departementschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

dels åt femte punkten gifvas denna lydelse: »Utgifvare af gåfvobref

om lös egendom, af köpe- eller bytesbref om fartyg eller af afhandling

om skogsafveikning skall för underlåtenhet att vid utgifvandet

eller, i fråga om afhandling om skogsafverkning, sist inom två månader

därefter förse dylik handling med stadgad stämpel bota tva gangei

den felande stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor;»

dels efter åttonde punkten införas en ny punkt, så lydande:

»Köpare eller säljare af fast egendom, som genom aftal om. betalning

utöfver hvad den för lagfarts vinnande företedda köpeafhandling innehåller

eller genom erläggande eller mottagande af sådan betalning

föranledt, att honom åliggande stämpelafgift icke utgjorts för hela det

belopp, som betingats för den fasta egendomen med hvad därtill hörer,

skall bota två gånger den felande stämpelns belopp, dock ej under

tjugufem kronor;» _ .

dels ock mellan nuvarande nionde och tionde punkterna införas

.ett nytt stadgande af detta innehåll: »Har någon i skriftlig förklaring,

hvarom i 8 § B under rubriken: Köp af fast egendom stadgas, mot

bättre vetande lämnat oriktigt meddelande och därigenom föranledt,

att stämpelafgift å något fång till fast egendom icke blifvit erlagd,

böte från och med fyra till och med tio gånger det felande stämpelbeloppet;

dock vare minsta bot tjugufem kronor.»

Efter den allsidiga utredning den föreliggande frågan numera

vunnit, torde det få anses till visshet ådagalagdt, att de i Riksdagens

skrifvelse åsyftade missförhållanden förekomma i den omfattning, att

man genom införande af skärpta bestämmelser måste söka i möjligaste

mån af hjälpa desamma, Därvid torde man dock böra låta sig angeläget

vara att icke ålägga de rättsökande förpliktelser utöfver hvad

som kan anses nödvändigt för det hufvudsakliga målets vinnande eller

af den art, att de skulle kunna komma att betraktas såsom om de i

och för sig innebure något kränkande för den, som måste fullgöra dem.

Genom den begränsning af deklarationsförfarandet, som förordats

af statskontoret, synes mig detta, i de fall där det skulle förekomma,

icke kunna gifva rimlig anledning till klagan öfver onödig stränghet

eller omständlighet; ty det torde val icke få anses såsom någon öfverdrifven

fordran på den, som till sin förmån vill åberopa ett visst förhållande,

att han också skall lämna en bekräftelse på tillvaron af

detta förhållande. Då jämväl öfriga af statskontoret föreslagna tillägg

till de nu gällande bestämmelserna om stämpelbeläggning af köpeaf
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

handling om fast egendom och aftal om skogsafverkning äfvensom

ändringar i och tillägg till de nu i 54 § förekommande ansvarsbestämmelser

synts mig vara ändamålsenliga och i öfrigt lämpliga, hafva stadganden

i enlighet härmed blifvit införda i förslaget till ny stämpelförordning.

3. Obligation.

Åt de under denna rubrik förekommande andra och tredje

styckena, hvilka röra stämpelbeläggning af obligation, som utgifvits i

utlandet, har gifvits en affattning, som synts mera lämplig med hänsikt

till tiden för en blifvande ny stämpelförordnings utfärdande. I sak

innebär omredigeringen ingen förändring.

9 §•

Den i sista stycket af nuvarande 9 § intagna föreskriften har

framflyttats till 14 §; i öfrigt är 9 §:s innehåll oförändradt.

14 §.

I afsikt att gifva något fullständigare och mera öfverskåclliga

bestämmelser än de nuvarande för reglering af boets och bodelägarnes

inbördes skyldigheter i fråga om förskjutande af stämpelafgift för bouppteckning

och dess slutliga fördelning delägarna emellan, har i denna §

att börja med intagits en bestämmelse, att stämpeln skall förskjutas

af boet, något som ju redan nu kan anses allmänneligen äga rum.

Andra stycket innehåller ett stadgande, i hufvudsak motsvarande

det tredje stycket i nuvarande 9 §, dock med den modifikation att

den omförmälda betalningsskyldigheten inträder först i och med tillträdet

af egendomen eller rättigheten i fråga.

Stannade man vid eu sådan bestämmelse, skulle emellertid, såsom

de för revision af bestämmelserna angående arfsskatten tillkallade sakkunniga

erinrat, följden blifva, att den slutliga regleringen af skattskyldigheten

i förhållande emellan boet, å ena, och dess delägare, å

andra sidan, skulle kunna oskäligt lång tid fördröjas.

Därför har i ett följande, tredje stycke, intagits bestämmelsen

att, där egendom eller rättighet först i andra hand får tillträdas, den

rättsägare, som i första hand bekommer den egendom, som är i fråga,

skall till boet erlägga stämpeln jämväl i hvad rörer öfriga rättigheter

i afseende å samma egendom, med skyldighet för den eller dem, som

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

senare komma i åtnjutande af sådan rätt (äganderätt eller annan rättighet),

att, i den mån så i och med tillträde af egendomen eller rättigheten

sker och i det förhållande emellan rättsägarne inbördes, som

tillträdet äger rum, till den, som förskjutit afgiften, återbetala hvad

efter berörda grunder å dem belöper af den förskjutna afgiften. Denna

bestämmelse har, såsom nämnts, sin särskilda betydelse i de i 8 §

14 mom. afsedda fall.

Genom de sålunda i 14 § införda bestämmelserna synes jämväl

innehållet i första delen af den nuvarande 16 § vara uttömdt, utom i

hvad angår stadgandet, att vid återbetalning af stämpelafgift jämväl

skall gäldas ränta.

15 §.

Innehållet i denna paragraf motsvarar senare delen af nuvarande

16 § med undantag af bestämmelserna om ränta.

16 §.

I enlighet med de sakkunnigas förslag har här intagits en allmän

bestämmelse om skyldighet att gälda ränta i sådana fall, där stämpel

af boet eller delägare däri förskjutits. Undantag har gjorts för det

fall, att vid stämpelbeläggning af bouppteckning värdet af egendom

eller rättighet beräknats under förutsättning af tillträde genast eller

vid en viss senare tidpunkt, men tillträdet i följd af oafslutad boutredning

i verkligheten sker senare. Med boutredning är här icke afsedd

uppkommen rättegång stärbhusdelägare emellan angående utbekommande

af den egendom, som är i fråga. I dylikt fall lärer stärbhusdelägare,

som vinner sådan rättegång, vara berättigad till ränta

(eller ersättning för mistad nyttjanderätt) å hvad honom tillkommer

och synes följaktligen ock böra vara pliktig att erlägga ränta å

stämpelbeloppet.

17 §•

Till nuvarande 18 § har, i enlighet med hvad sakkunniga föreslagit,

fogats ett tillägg af innehåll, att vid beräkning af stämpelafgiften

för fideikommitterad egendom äganderätten skall anses hafva

öfvergått till ny fideikommissarie från hans närmaste företrädare i

fideikommissrätten, således icke från fideikommissets stiftare. Ett så
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

dant stadgande står i öfverensstämmelse med den af högsta domstolen

i särskilda fall uttalade uppfattningen i ämnet och har därför ansetts

böra i författningen inflyta.

19 §.

Åt denna paragraf, som i 1899 års stämpelförordning bibehölls

med samma affattning som i stämpelförordningen af år 1894, har

gifvits en efter nuvarande tidpunkt lämpad lydelse. Att helt och

hållet utesluta denna bestämmelse torde ännu vara för tidigt.

23 §.

Med anledning af innehållet i denna paragraf anhåller jag att

få för Eders Kungl. Maj:t redogöra för innehållet i de redan af mig

omförmälda tvänne underdåniga framställningar, som inkommit från

Kalmar läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott och från

Östergötlands läns hushållningssällskap. Bägge dessa framställningar

gå ut på, att hushållningssällskap måtte i sin egenskap af förmedlare

af egnahemslånerörelsen komma i åtnjutande af frihet från stämpel

enligt II Art.

Till stöd för den sålunda sökta befrielsen bär hufvudsakligen

anförts, att, om hushållningssällskapen, hvilka åtnjöte befrielse från

stämpelafgift enligt I Art., blefve befriade från utgörande af stämpel

jämväl enligt II Art., denna förmån skulle medföra en afsevärd lindring

i omkostnaderna för egnahemslånen och sålunda lättnader i sträfvandena

för åstadkommande af egna hem.

Statskontoret, hvars underdåniga utlåtanden öfver dessa framställningar

inhämtats, har däri erinrat och anfört:

att hushållningssällskapens ställning inom den egnahemslånerörelse,

som grundade sig på bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 17 juni

1904, uti nu förevarande hänseende icke kunde anses skilja sig från

den ställning, som intoges af öfriga i samma kungörelse omförmälda

låneförmedlare;

att, då med framställningarna ytterst afsåges att bespara egnahemslåntagarna

utgifter för egna hems förvärfvande, den undantagsställning

beträffande stämpelafgift, som kunde komma att blifva hushållningssällskapen

i deras berörda egenskap medgifven, alltså svårligen

skulle kunna förvägras sådana aktiebolag och föreningar, hvilka bildats

a) Framställningar

från

tvänne hushållningssällskap

om stämpelfrihet

vid f örmedlande

af

egnahemslånerörelse.

b) Statskontorets

utlåtande.

s. 86 Kontrollera mot PDF

c) Departementschefen»
-

86 Kungi. Maj:is Nåd. Proposition N:o 160.

i ändamål att förmedla egnahemslån, i hvilken händelse det äfven syntes

följdriktigt, att hvarje mindre bemedlad arbetare, som önskade att på

landsbygden åt sig förvärfva eget hem, finge komma i åtnjutande åt

den förmån, hvarom nu vore fråga;

. att en sådan subjektiv befrielse från skyldigheten att utgöra

stämpel enligt art. II emellertid skulle föga öfverensstämma med det

åskådningssätt, som i allmänhet och särskildt i senare tiders stämpelförordningar

legat till grund för hithörande bestämmelser eller det,

att kronan bör utgöra det enda och naturliga undantaget i fråga om

subjektiva befrielser från stämpelskyldighet enligt II Art.;

samt att, därest erfarenheten skulle komma att gifva vid handen,

att ytterligare lättnader utöfver dem, som man redan genom inrättande

af egnahemslånefonden och genom de för statens egnahemslånerörelse

stadgade allmänna villkoren sökt åstadkomma för främjande af egna

hems bildande å landsbygden, befunnes nödiga eller önskvärda, enligt

statskontorets uppfattning annan utväg syntes böra anlitas än den

ifrågasatta.

På grund af hvad statskontoret sålunda andragit, har jag icke

ansett mig böra föreslå någon ändring i den nuvarande lydelsen af

denna paragraf.

III ART.

Om återfående af erlagd stämpelafgift.

24 §.

I afseende å det här införda nya momentet tillåter jag mig

åberopa hvad under 8 § blifvit af mig anfördt.

26 §.

De bestämmelser beträffande tillvägagångssättet för återfående af

erlagd stämpelafgift, hvilka inrymmas i 25 och 26 §§ af gällande

stämpelförordning, hafva endast afseende å sådana fall, där antingen

ett testamente, hvartill hänsyn tagits vid beräkningen af erlagd stämpelafgift,

sedermera förklarats ogilt, eller det yppat sig ett vid boupp
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 160.

teckningens stämpelbeläggning obekant gäldbelopp efter den döde,

eller oclc oriktig debitering ägt rum vid stämpelbeläggning i ärenden!

som röra lagfarter, inteckningar, äktenskapsförord, bouppteckningar

ock testamenten i andra fall än de redan nämnda, samt morgongåfvobref

ocli afkandlingar om lösöreköp.

De senare årens erfarenliet kar emellertid gifvit vid kanden,

kurusom dessa beträffande restitution af stämpelafgifter nu befintliga

stadgande!! icke kunna anses tillfyllestgörande. Fall kafva nämligen

förekommit, där befogenketen af en gjord framställning om återbekommande

af erlagd stämpelafgift varit fullständigt ådagalagd, men

där detta oaktadt framställningen, för kvars bifallande saknades uttryckligt

stöd i stämpelförordningen, måst afvisas uteslutande af denna

formella grund. I andra fall åter har Kungl. Maj:t visserligen funnit

sig oförhindrad att förordna om ett erlagdt stämpelbelopps återbetalande,

men saknaden af ett direkt medgifvande härtill i stämpelförordningen

har dock äfven kär gjort sig gällande.

Skulle någon anse sig hafva blifvit af vederbörande tjänsteman

affordrad stämpelafgift, som icke bort utgå eller skolat utgöras med

lägre belopp än det affordrade och erlagda, ock alltså grunda sitt

anspråk att återbekomma stämpelafgift därpå, att den, som gent emot

statsverket är ansvarig för att riktigt stämpelbelopp inflyter, tillskyndat

honom förlust, så kan väl denne enskilde, i händelse stämpelbeläggaren

icke erkänner sitt misstag ock godvilligt återbär det för högt debiterade

beloppet, kafva utsikt att, efter angifvelse ock åtal mot den skyldige

för tjänstefel, återbekomma hvad kan för mycket erlagt; men det synes

mig dock kunna ifrågasättas, huruvida det må anses tillbörligt att

tvinga den enskilde att anlita denna med stor omgång ock kanske

kostnader förenade procedur, om det gäller utfående af en klar och

ostridig fordran. Vare sig den försumlige stämpelbeläggaren frivilligt

eller af nödtvång återbure den för högt debiterade afgiften, vore dock

saken härmed icke slutförd, ty tydligt är, att stämpelbeläggaren måste

äga regress till statsverket, som bör vara den i sista kand återbetalningsskyldige.

Rätt att af staten återbekomma sålunda återburna stämpelmedel

är emellertid icke i stämpelförordningen uttryckligen medgifven;

således icke keller någon bestämmelse om sättet därför meddelad.

I afsikt att afhjälpa nu antydda ofullständigheter i bestämmelserna

om återfående af erlagd stämpelafgift hafva i författningsförslaget införts

kompletterande bestämmelser i sådant syfte.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

Framställning

patt civildepartementet.

IV ART.

Om stämplarna och deras tillhandahållande.

32:§.

Genom beslut vid 1906 års Riksdag och nådiga kungörelsen den

8 juni samma år erhöll nuvarande 32 § förändrad lydelse. Med borttagande

af den dåmera otidsenliga bestämmelsen, att stämpling af

blanketter till växlar och anvisningar finge på därom hos statskontoret

gjord ansökning verkställas genom nämnda myndighets försorg, infördes

i dess ställe ett motsvarande medgifvande beträffande stämpling af

blanketter till aktiebref, lottbref och obligationer.

Afsikten med sistnämnda medgifvande var tydligen i främsta

rummet att bereda en lättnad i besväret vid stämpelbeläggningen af

dylika handlingar, då de till stort antal på en gång skulle utlämnas.

Emellertid har det visat sig råda en uppenbar missuppfattning af

denna bestämmelses syfte så till vida som det, enligt hvad från statskontoret

meddelats, stundom varit småposter af ända ned till 12 å 15

aktieblanketter, som hos detta ämbetsverk anmälts till stämpling; och

gifvet torde vara, att, då i sådana fall kostnaderna för den begärda

stämplingens verkställande kunna komma att uppgå till belopp, flerdubbelt

öfverstigande den stämpelafgift, som belöper på hela det till

stämpling anmälda partiet blanketter, statsverket tillskyndas en direkt

förlust, större eller mindre, hvilket naturligtvis icke under några förhållanden

borde ifrågakomma.

För att förebygga detta missförhållande och på samma gång

angifva stadgandets egentliga syfte och innebörd, har till denna paragraf

i förevarande förslag fogats ett tillägg, enligt hvilket antalet af de till

stämpling samtidigt öfver! ämnade blanketterna skall uppgå till minst

ett hundra stycken.

33 §.

Uti en från statsrådet och chefen för civildepartementet den 10

sistlidne mars till mig afbiten skrifvelse har — jämte erinran hurusom

den till innevarande års Riksdag aflåtna nådiga propositionen angående

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

lönereglering för landsstaterna i länen in. m. innebure, bland annat,

att länsstyrelsernas kassarörelse skulle från den 1 januari 1909 öfverflyttas

på riksbankens skilda kontor i residensstäderna, och att landträntmästare

änsterna skulle indragas, i mån som dessa tjänsters innehafvare

afginge — vidare anförts, att genomförandet af detta förslag

kräfde, att länsstyrelserna befriades från omhänderliafvandet af stämpelförråden,

och att distribueringen af stämplar öfvertoges af statskontoret,

hvilken förändrade anordning emellertid förutsatte ändring i gällande

stämpelförordning och måhända äfven påkallade någon förstärkning i

statskontorets arbetskrafter; och har med anledning häraf chefen för

civildepartementet hemställt, att de i berörda afseenden erforderliga

åtgärder måtte vidtagas.

Statskontoret, som genom nådig remiss erhållit befallning att u^^™t6ret*n

öfver nämnda framställning afgifva underdånigt utlåtande, har uti ett ledning af förderi

16 mars 1908 dagtecknadt utlåtande rörande de ifrågasatta ändrin- ‘tagel om ildtgärna

i stämpelförordningen till en början anfört, att statskontoret, tjänsteman invid

afgifvande af sitt förslag till de af landträntmästartjänsternas dragning.

indragning påkallade ändringar i stämpelförordningen, med stöd af

anförandet till det vid berörda nådiga proposition fogade statsrådsprotokoll

ansett sig kunna utgå från den förutsättning, att hos länsstyrelserna

fortfarande skulle bibehållas bestyren dels med försäljningsmäns

antagande och entledigande samt pröfning och bevakning af

deras och öfriga stämpelredogörares uppbördssäkerheter dels ock med

de inventeringar, som författningsenligt skola förrättas hos dessa försäljningsmän

och redogörare, under det att på statskontoret skulle

ankomma, att ''från länsstyrelserna mottaga vederbörliga anmälningar

om antagna försäljningsman samt om beloppet af den säkerhet, som

af hvarje försäljningsman och redogörare blifvit till länsstyrelsen aflämnad

och af länsstyrelsen godkänd; att öfver allt detta föra nödiga

anteckningar; att på ingående rekvisitioner, i mån af gjorda inbetalningar

eller ställd säkerhet, tillhandahålla äfven utom Stockholm boende försäljare

och redogörare erforderliga stämplar; att omedelbart från hvarje

försäljningsman och redogörare mottaga inkommande redogörelse och

låta granska densamma med ledning jämväl af instrumenten öfver de

af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förrättade inventeringar,

hvilka instrument det alltså borde åligga Eders Kungl. Maj :ts befallningshafvande

att genast till statskontoret öfversända; samt att öfver rikets

hela stämpeluppbörd afgifva och till kammarrätten öfverlämna verificerad

årsredogörelse.

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 194 Höft.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Departements
chefen.

a) Framställ•

ning af justitieombudsmannen

till 19 It3 års

riksdag.

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

Under åberopande af dessa sina uttalanden ocli med tillkännagifvande,

att statskontoret ansett, dels att innehållet i nuvarande 36 §

af stämpelförordningen lämpligen skulle kunna upptagas under 33 §,

dels ock att bestämmelserna i 48 och 50 §§ af samma förordning

borde utan någon olägenhet kunna helt och hållet uteslutas, enär

hvad af deras innehåll komme att återstå i själfva verket endast blefve

hänvisningar till annorstädes meddelade föreskrifter, har statskontoret

afgifvit förslag till ändrad lydelse af 33, 34, 35, 36, 44, 46, 47, 49

och 51 §§ af nu gällande stämpelförordning.

Då jag funnit de af statskontoret föreslagna ändringar i berörda

paragrafer dels ansluta sig till de förändrade anordningar i afseende å

länsstyrelsernas kassarörelse, hvilka skulle blifva en följd af antagandet

af Eders Kungl. Maj:ts i nådiga propositionen den 21 februari innevarande

år (n:o 71) angående lönereglering för landsstaterna m. in. härutinnan

gjorda förslag, dels ock i öfrig! vara lämpliga, anser jag mig böra för

min del i sak biträda hvad statskontoret sålunda förordat. I detta

sammanhang har jag äfven tagit i öfvervägande det af chefen för civildepartementet

uti hans anförande till statsrådsprotokollet den 21 sistlidna

februari vid behandling af frågan om landträntmästartjänsternas indragning

väckta spörsmålet, huruvida för de med afseende å postgång alltför

aflägset från hufvudstaden belägna länen särskilda stämpelförråd

skulle kunna inrättas, där sådant undantagsvis pröfvades nödigt. Då

jag därvid trott mig finna, att äfven med den af statskontoret föreslagna

affattning af nu förevarande paragraf eu anordning sådan som

den af chefen för civildepartementet antydda lärer kunna af Eders Kungl.

Maj:t anbefallas, om och när helst sådana stämpelförråd skulle visa sig

vara af behofvet påkallade, har det icke synts mig erforderligt, att

särskildt stadgande i sådan riktning infördes i den nya stämpelförordningen.

Jag får alltså, med erinran att 33 § i det uppgjorda nya förfa

ttningsförslaget till innehållet motsvaras af bestämmelserna i 33 och

36 §§ af 1899 års stämpelförordning hemställa, att 33 § må affatta®

i enlighet med statskontorets förslag.

34 och 35 §§.

Uti sin vid 1903 års riksmöte afgifna ämbetsberättelse hade

justitieombudsmannen förmält, att en af honom verkställd granskning

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj: t k Nåd. Proposition No 160.

af de i stämpelförordningen intagna stadganden beträffande kontrollen

öfver uppbörd och redovisning af stämpelmedel samt därmed sammanhängande

bestämmelser gifvit vid handen: att enligt gällande stadganden

vissa försäljningsmän kunde komma att af den rättssökande allmänheten

förskottsvis uppbära stämpelafgifter, angående hvilka medels

inlevererande föreskrifter visserligen gifvits men någon direkt kontroll

öfver dessa föreskrifters iakttagande ej stadgats; att försäljningsmannen

icke ens vore lagligen förbunden att öfver ifrågavarande medel föra

anteckningar, i följd hvaraf beloppet af de stämpelafgifter, en försäljningsman

vid ett gifvet tillfälle rätteligen skulle innehafva, i många

fall icke kunde med ledning af tillgängliga officiella handlingar fastställas;

att de föreskrifna inventeringarna afsåge allenast det förlag af

stämplar, försäljningsmannen fått emottaga, äfvensom för stämplar, som

till försäljningsmannen utlämnats, influtna och vid inventeringstillfället

ännu icke inlevererade medel; att säkerheten, som försäljningsmannen

skulle ställa för sin uppbörd, ofta vore formligen begränsad till de

mottagna stämplarna och torde, äfven där detta icke vore förhållandet,

näppeligen i och för sig medföra trygghet för de i förskott inbetalda

stämpelmedlens behöriga inlevererande, enär ju under nuvarande förhållanden

t. ex. kunde inträffa, att eu stämpelförsäljare, som i förskott

mottoge en stämpelafgift, redan häftade i skuld för uttagna och använda

stämplar, fullt motsvarande beloppet af den af honom ställda säkerheten,

hvartill komme att gällande lagstiftning icke lade hinder i

vägen ens därför, att en tjänsteman, som alls icke ställt någon

säkerhet, kimde vid emottagande af stämpelpliktiga handlingar uppbära

stämpelafgifter; att det saknades hvarje föreskrift om sättet,

hvarpå försäljningsman borde hafva stämpelmedel förvarade; att det

tillika torde saknas verksam kontroll däröfver, att handlingar, för

hvilka stämpelafgifter förskottsvis inbetalts, blefve inom föreskrifven

tid med stämplar försedda; samt att domhafvande å landet och expeditionsliafvande

vid rådstufvurätt kunde, genom underlåtenhet att iakttaga

den i lag stadgade expeditionstiden eller genom att tillika försumma att

i behörig tid till vederbörande hofrätt insända renoverade exemplar af

småprotokollen, fördröja stämpelbeläggningen och på sådant sätt förlänga

tiden för omhänderhafvandet af de i förskott erlagda stämpelafgifterna.

Då sålunda omförmälta oegentligheter i den gällande stämpellagstiftningen

hade synts justitieombudsmannen äga den betydelse, att

han enligt hvad i åberopade skrifvelse vidare förmäles, trott sig böra

å dem fästa uppmärksamheten, hade han, utan att framlägga något

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

bestämdt förslag för aflägsnande af dessa oegentligheter, lämnat några

antydningar om den hufvudsakliga riktning, i hvilken en eventuell

reform enligt hans mening borde gå för att åstadkomma en tidsenlig

kontroll öfver stämpeluppbörden genom jämförelsevis enkla och för

försäljningsmännen föga betungande åtgärder, i hvilket syfte till en

början af justitieombudsmannen framhållits, hurusom en af förhållandena

påkallad, föga omständlig åtgärd syntes vara att ålägga hvarje stämpelförsäljare,

till hvilken stämpelafgifter kunde komma att i förskott inbetalas,

att föra anteckningar öfver influtna stämpelmedel eller åtminstone

öfver de förskottsvis erlagda, hvarjämte skulle kunna föreskrifvas, att

vid de kvartalsvis skeende inlevereringarna af influtna stämpelmedel

också borde till bestyrkande af leveransens riktighet öfverlämnas utdrag

ur nyss nämnda anteckningar, dock att, om det skulle anses vara för

stämpelförsäljaren allt för betungande att föra dylika anteckningar

beträffande alla slag af stämplar, skyldigheten härutinnan, enligt justitieombudsmannens

mening, möjligen kunde begränsas till dubbla beläggningsstämplar.

I sådant fall kunde vid leveranserna af stämpelmedel

exakta uppgifter lämnas allenast om medel, som influtit för dylika

stämplar, under det att i fråga om enkla beläggningsstämplar och

skrifstämplar då lämpligen skulle kunna uppgifvas och inlevereras ett

approximativt beräknadt belopp. Enligt justitieombudsmannens åsikt

borde dessa utdrag eller uppgifter sedermera tillhandahållas hofrättens

stämpelkontrollant för vederbörlig granskning; och skulle genom åläggande

af skyldighet att ombesörja en dylik enkel bokföring också åt

förekommande inventeringar eller inspektioner gifvas ökad betydelse.

Beträffande influtna stämpelmedels förvarande under tiden, intilldess

de af stämpelförsäljaren aflämnades å vederbörligt ställe, hade

justitieombudsmannen ansett det kunna ifrågasättas, huruvida icke

borde stadgas, att försäljningsman skulle förvara dylika medel antingen

kontant eller insatta i bank å särskild tjänsteräkning.

Till förekommande af dröjsmål med stämpelbeläggning eller med insändande

af renoverade exemplar af småprotokollen hade justitieombudsmannen

vidare föreslagit ett påbud, att de med n:o 2 märkta

delarna af använda dubbla beläggningsstämplar skulle insändas till

vederbörande hofrätt inom viss kort tid, efter det stämpelbeläggningen

sist skolat vara verkställd; och skulle, sedan de renoverade protokollen

inkommit till hofrätten, utan svårighet kunna kontrolleras, att dylik

föreskrift blifvit behörigen efterkommen.

Vidkommande till sist frågan om den säkerhet, försäljningsmän,

till hvilka stämpelafgifter förskottsvis kunde inbetalas, borde ställa för sin

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

uppbörd, hade justitieombudsmannen uttalat den tanke, att man möjligen

skulle kunna åtnöjas med att stadga, att sedan försäljningsrnarmén

för sin uppbörd, d. v. s. för de medel, lian såsom stämpelförsäljare

komme att uppbära, ställt säkerhet af föreskrifven beskaffenhet,

skulle han äga att efter rekvisition å behörigt ställe på kredit erhålla

stämplar i visst förhållande till det belopp, för hvilket säkerhet ställts;

och skulle på detta sätt någon del af säkerheten kunna reserveras till

betäckande af förskottsvis uppburna stämpelafgifter.

I anledning af denna justitieombudsmannens framställning har

Riksdagen uti skrifvelse den 20 februari 1903 förklarat sig hafva 20 februari

funnit det tydligt framgå, att de i stämpelförordningen förekommande W03- bestämmelser om redovisning af stämpelmedel icke vore så fullständiga

och klara, att de kunde anses fullt tillfredsställande. Enligt hvad

Riksdagen vidare förmält, komme härtill ytterligare, att alla föreskrifter

saknades om kontroll däröfver, att af ämbets- eller tjänstemän,

hvilka hade att å tjänstens vägnar mottaga enskilda stämpelpliktiga

handlingar, i förskott uppburna stämpelmedel blefve behörigen till

statsverket inlevererade och således den enskilde, som inbetalt stämpelmedel,

skyddad mot eventuell förlust genom bristande redovisning af

uppbördsmannen. Det vore tydligt, fortsätter Riksdagen, att kontrollföreskrifter

i detta hänseende vore af behofvet påkallade, och detta

så mycket mera som riktigheten af den af justitieombudsmannen uttalade

åsikt, att vid brist hos den redovisningsskyldige ämbets- eller

tjänstemannen skadan måste drabba statsverket, väl icke kunde anses

så erkänd, att utan en -särskildt härom gällande lagstiftning ett dylikt

statsverkets ansvar skulle inträda; och vid sådant förhållande hade

Riksdagen därför icke kunnat annat än finna justitieombudsmannens

framställning böra föranleda till vidtagande åt åtgärder i syfte att

söka åstadkomma en effektiv kontroll öfver redovisningen af stämpelmedel.

Huruvida i berörda afseende borde föreskrifvas skyldighet för

personer, hvilka vore redovisningsskyldiga för stämpeluppbörd, och

således jämväl för nyssnämnda ämbets- och tjänstemän att, i likhet

med hvad som vore genom kungörelse den 10 juli 1899 för annat fall

stadgadt, föra kassajournal, eller om någon annan form för kontrollen

borde väljas, därom ansåge sig emellertid Riksdagen icke äga anledning

att för det dåvarande uttala sig, enär det finge anses i sin ordning,

att de föreskrifter angående kontrollen å statens ämbets- och tjänstemän,

som kunde finnas nödiga, borde genom Kungl. Maj:t utarbetas

och för Riksdagen framläggas; och tillägger Riksdagen, att den funnit

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

c) Inkomna

yttranden.

Ä) Statskontorets

utlutande.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 160.

sig så mycket hellre böra hänskjuta denna fråga till Kungl. Maj:t,

som, på grund af Riksdagens förut, aflåtna skrivelser, frågor om vissa

tillägg till och ändringar i stämpelförordningen, däribland den med

nu förevarande fråga nära sammanhängande frågan om provisionen

vid försäljning af stämplar, vore på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.

Riksdagen har fördenskull anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser, hvarigenom

en ej mindre för statsverket än äfven för den enskilde betryggande

kontroll öfver redovisningen och inlevereringen till statsverket

af stämpelmedel skulle kunna åvägabringas.

Efter det samtliga länsstyrelser med infordrade underdåniga

yttranden i ärendet inkommit, erhöll jämväl statskontoret nådig befallning

att sig i frågan utlåta, i anledning hvaraf statskontoret den

2 februari 1905 afgifvit underdånigt utlåtande, hvari ämbetsverket

ansett det för ett rätt bedömande af den föreliggande frågan böra

till eu början bemärkas:

att enligt nu gällande lagstiftning ingen statens ämbets- eller

tjänsteman, såsom sådan, kunde anses äga skyldighet att tillhandahålla

stämplar, hvadan detta måste betraktas såsom ett frivilligt åtagande,

åtminstone hvad anginge stämplar till inkommande handlingar, hvilket

otvetydigt framginge af stadgandet i 39 § 2 mom. af gällande stämpelförordning

;

att den i 35 § samma förordning omförmälda uppbördssäkerhet

endast afsåge att utgöra ett surrogat för den kontanta likviden för

inköpta stämplar, hvaraf följde, dels att den, ''som kontant betalte sina

hos statskontoret eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande rekvirerade

stämplar, icke behöfde ställa någon uppbördssäkerhet, dels ock att

sålunda inköpta stämplar i själfva verket vore att anse såsom köparens

privata egendom, för hvilken någon redovisning icke kunde honom

affordrats, såsom innehållet i 46 § 2 mom. jämväl gåfve vid handen;

att den i 46 § 1 mom. stadgade skyldighet att »föra räkning»

alltså tydligen icke kunde hafva tillämpning på annan försäljningsman

än den, som på kredit fått stämplar till sig utlämnade;

att någon effektiv kontroll öfver att stämpelafgift rätt beräknades

och behörigen inflöte i statens kassa endast utöfvades i de fall, då

dubbla beläggningsstämplar skulle användas (29 §) och renoveradt

exemplar af underrätts protokoll i ärendet skulle till hofrätt insändas

(40 §);

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kung!,. Majds Nåd. Proposition No 160.

atfc bestämmelse!’ saknades i afseende å skyldighet såväl att ställa

säkerhet för som att föra räkning öfver den uppbörd af kontanta

medel, som kunde och, i visst fall, skulle äga rum, då enskilda öfverlämnade

stämpelpliktiga handlingar till åtgärd af vederbörande häradseller

rådstufvurätt;

att emottagaren af sålunda aflämnade kontanta medel endast

under viss förutsättning vore skyldig att därå meddela kvitto (34 §);

att statens säkerhet, såvidt det gällde likvid för på kredit utlämnadt

stämpelpapper af alla slag, enligt statskontorets åsikt, finge

anses vara nöjaktigt tillgodosedd genom redan befintliga stadganden;

att däremot den enskildes säkerhet att erhålla behörig valuta för

de kontanter, han kunde hafva öfverlämnat för stämplars anskaffande,

icke kunde sägas vara fullt betryggad genom nu gällande bestämmelser;

samt att till följd af sistnämnda förhållande äfven statens säkerhet

att erhålla stadgad stämpelinkomst kunde komma att äfventyras.

Efter att hafva gjort dessa erinringar och tillika framhållit, hurusom

de af länsstyrelserna i ämnet afgifna yttranden alla öfverensstämde

därutinnan, att stämpelförordningens stadganden uti hithörande delar

borde fullständigas i det af Riksdagen angifna syfte, hvaremot meningarna

visat sig vara i viss mån skiljaktiga beträffande sättet för åstadkommande

af erforderlig kontroll å stämpeluppbördsmännen, förklarar

sig äfven statskontoret vara af den uppfattning, att bestämmelser,

bättre än de nuvarande ägnade att befordra nödig trygghet såväl för

den enskilde som för staten, vore af behofvet påkallade. I statskontorets

tanke vore det emellertid uppenbart, att vid meddelande af föreskrifter

i den antydda riktningen, hvilka föreskrifter alltid måste komma att

medföra ökadt besvär och mera tidsutdräkt för vederbörande domhafvande,

det icke finge lämnas ur sikte, att förutsättningen för att

underdomstolarna skulle kunna, utan särskild kostnad för statsverket,

åtaga sig den betydande uppbörd, som genom arfsskattens upptagande

i form af stämpel å bouppteckning med flera handlingar blifvit dem

pålagd, torde hafva varit, att med nämnda uppbörd icke förknippades

bestyr, hvilka kunde komma att i mera nämnvärd grad hindrande

inverka på dessa domstolars hufvudsaldiga uppgifter. Vid utfärdande af

de ifrågasatta kontrollbestämmelserna borde därför, efter statskontorets

mening, tillses, att dessa bestämmelser icke gjordes mera betungande

för redogöraren än som för syftets vinnande vore oundgängligen nödvändigt.

Statskontoret erinrar vidare, hurusom i sammanhang med införande

i 1894 års stämpelförordning af de nya bestämmelserna om

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

bouppteckningsstämpel stadgats, bland annat, dels att, då ämbets- eller

tjänsteman, hvilken hade att å tjänstens vägnar emottaga handling,

som enligt II Art. skulle vid företeende inför offentlig myndighet förses

med stämpel, tillika vore försäljningsman, de till handlingen erforderliga

stämplar skulle köpas hos honom, i hvilket fall han borde verkställa

stämpelbeläggningen, dels ock att å medel, som blifvit för inköp

af stämplar aflämnade till ämbets- eller tjänsteman, denne skulle vara

pliktig utan ersättning meddela kvitto, därest köparen aflämnade två

lika lydande, af honom underskrift^ reversal, angifvande medlens belopp

och den handling, för hvilken stämplarna afsåges; af hvilka reversal

det ena skulle Qvarstanna hos ämbets- eller tjänstemannen och det

andra återställas kvitteradt. Under det att syftet med den förra af

dessa bestämmelser vore att tillförsäkra den tjänsteman, som hade

besväret med och ansvaret för uträkningen af arfsskattebeloppet, förmånen

att äfven komma i åtnjutande af den i författningen stämpelförsäljare

medgifna provision å försålda stämplar, hade, enligt hvad

statskontoret förmäler, med den senare bestämmelsen afsikten varit att

bereda den, som varit skyldig att aflämna kontanter till inköp af

stämplar utan att i utbyte genast kunna återfå den ingifna handlingen,

belagd med stämplar till motsvarande belopp, tillfälle att styrka den

af honom gjorda inbetalningen, dock att köparen för att erhålla kvitto

skulle vara skyldig att låta betalningen åtföljas af reversal.

Efter att hafva påpekat, hurusom ovetenhet om tillvaron af

berörda stadgande eller obenägenhet att synas på något sätt misstänksam

sannolikt i många fall gjort och fortfarande gjorde, att kvitto å

stämpelförskottsmedel icke ifrågasattes, har statskontoret framhållit,

att det emellertid såväl ur ordnings- och kontrollsynpunkter som med

hänsyn till den betalningsskyldiges befogade anspråk på något erkännande

af det honom affordrade skattebeloppets mottagande torde befinnas

önskvärdt, att kvitto å dylika medel alltid och oberoende däraf,

huruvida särskild begäran därom framställdes eller icke, blefve aflämnadt

till inbetalaren. Vid sådant förhållande borde det, enligt statskontorets

förmenande, knappast råda någon tvekan om lämpligheten

och rättmätigheten af en sådan förändring af meranämnda stadgande,

att skyldighet att omedelbart aflämna kvitto å inbetalda stämpelförskottsmedel,

hvarom fråga vore, ålades den. som å tjänstens vägnar

både att emottaga den handling, för hvars stämpelbeläggning medlen

vore afsedda, äfvensom att denna skyldighet icke ställdes i beroende

af det förhållande, huruvida de inlevererade medlen hade åtföljts af

reversal eller icke. Genom införande af en dylik bestämmelse skulle,

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

i den mån sådant vore förenligt med nuvarande uppbördssätt för

stämpelskatt, i statskontorets tanke kunna anses sörjdt för att enskild

part icke skulle blottställas för kraf å stämpelbelopp, som eu gång

blifvit af honom erlagdt, och, därest sådant kraf skulle framställa^

vara i tillfälle att styrka dess obefogenhet. För att ej föreskriften

skulle komma att blifva alltför betungande, borde den, anser statskontor

et, kunna, inskränkas till att gälla endast dubbla beläggningsstämplar,

alldenstund beträffande öfriga stämpelförskottsmedel, * där

sådana förekomme, nu gällande bestämmelse om kvittos afgifvande

finge anses tillfyllestgörande. I anledning af väckt fråga därom, att

staten skulle uttryckligen ikläda sig garanti för medel, som till inköp

af stämplar blifvit af enskild person aflämnade till vederbörande tjänsteman,

har statskontoret erinrat om innebörden af en Kungl. Maj:ts dom

den 19 augusti 1904, af hvilken kunde anses framgå, att den. som å

tjänstens vägnar emottagit och lagfört handling, som vid ingifvandet

skolat förses med stämpel, är ansvarig gent emot statsverket för det

stadgade stämpelbeloppets redovisande, af hvilket förhållande emellertid

icke syntes kunna dragas någon slutsats, som vore ägnad att förringa

den enskildes anspråk på eller behof af kvitto å ett''för stämpelinköp

förskottsvis erlagdt belopp.

Statens intresse syntes dock statskontoret kräfva, att inbetalta

stämpelförskottsmedel snarast möjligt förvandlades i stämplar; och

jämväl för den enskilde borde det vara af vikt, att icke expeditionen

af ärendet obehörigen fördröjdes till följd af åstundan å någon expeditonshafvandes

sida att för egen räkning få under längre eller kortare tid

förfoga öfver de till stämpelinköp afsedda medlen. Statskontoret har

därför förklarat sig anse, att i stämpelförordningen borde införas ett

stadgande af innehåll, att det skulle åligga ämbets- eller tjänsteman,

som uppburit betalning för dubbel beläggningsstämpel utan att handlingen

samtidigt därmed belagts med stämpel, att så snart lämpligen

kunde ske och minst en gång i månaden, i Stockholm till statskontoret

och i länen till landtränteriet, inleverera dessa medel; och skulle,

erinrar statskontoret, därest ett sådant stadgande komme att meddelas!

därigenom äfven vinnas den fördel, att ämbetsmännens behof af på

kredit inköpta stämplar i ganska väsentlig mån inskränktes.

För vinnande af ökad snabbhet och säkerhet i afseende å kontrollen

öfver att en sådan föreskrift som den af statskontoret nu förordade

efterlefdes, skulle det, fortsätter statskontoret, helt visst vara

af den största betydelse, därest, i sammanhang med utfärdandet af en

Bih. till Eiksd. Prof, 1908. 4 Sami. 1 Afd. 124 Höft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kung!.. Maj.is Nåd. Proposition N:o 160.

bestämmelse af nyssberörda innehåll, tillika kunde meddelas stadgande,

hvarigenom insändandet till hofrätten af de renoverade s. k. småprotokollen

påskyndades. Då statskontoret emellertid icke tilltrodde sig att

kunna afgöra, huruvida och i hvilken mån den i sådant hänseende

nu bestämda tiden möjligen skulle kunna förkortas, har statskontoret

endast ansett sig böra uttala sig för önskvärdheten af en sådan förkortning.

Det vore nämligen, enligt statskontorets uppfattning, blott

i den mån man lyckades bringa öfvervakandet af de ifrågasatta bestämmelsernas

efterlefnad under den kontroll, hvilken redan, fastän

hufvudsakligen i annat syfte, utöfvades af vederbörande hofrättstjänsteman,

som man skulle kunna hafva anledning hoppas ett fullt tillfredsställande

resultat af dylika stadganden.

Beträffande frågan om förskottsmedlens eller samtliga stämpeluppbördsmedlens

bokföring på ett visst föreskrifvet sätt, yttrar statskontoret,

att ett sådant påbud väl ur ordningssynpunkt kunde anses

vara fullt på sin plats, men att det ur kontrollsynpunkt måste blifva

af mindre värde, så länge tillfälle saknades att utöfva någon som helst

effektiv granskning af riktigheten af bokförarens uppgifter.

Blefve det, såsom statskontoret redan föreslagit, en ovillkorlig

skyldighet för emottagaren af en viss stämpelpliktig handling att genast

meddela kvitto å de kontanta medel, som för handlingens förseende

med stämplar till erforderligt belopp aflänmats, syntes det statskontoret

ligga nära till hands att förbinda nämnda skyldighet med ett af ordningshänsyn

fullt påkalladt åliggande att föra räkning öfver sådan

penningeuppbörd. För dessa medel måste nämligen vederbörande tjänsteman,

enligt statskontorets mening, under alla omständigheter anses

bära uppbörsmannaansvar gent emot såväl den person, som varit

förpliktad att inbetala medlen, som staten, intilldess handlingen blifvit

belagd med stämplar till belopp motsvarande uppbördsmedel.; och

statskontoret har därför hemställt, att, i sammanhang med införande

i stämpelförordningen af föreskrift om skyldighet för emottagare af

stämpelförskottsmedel att därå meddela kvitto, det måtte utfärdas en

bestämmelse, hvarigenom det ålades uppbördsmannen att bokföra alla

dylika medel.

Då det, såsom statskontoret antydt, vore af vikt att icke utöfver

det nödvändiga betunga vederbörande domstolstjänstemän med

de ifrågasatta nya bestyren, och då statskontoret föreställde sig, att

detta besvär skulle i väsentlig grad underlättas genom användandet

af för ändamålet afpassadt blankettryck, har statskontoret uttalat sig

för meddelande af en föreskrift därom, att kvitto å förskottsmedel för

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

inköp af stämplar skulle utfärdas å tryckt blankett enligt antaget

formulär, i hvilken händelse bokföringen af medlen borde kunna

inskränka sig till en kvittots hufvudsakliga innehåll motsvarande anteckning

å en talong. För berörda ändamål borde alltså enligt statskontorets

mening komma till användning blanketthäften, i hvilka

talongbladen, liksom kvittensblanketterna, skulle vara numrerade i

löpande följd och för öfrigt så inrättade, att de använda talongbladen

med lätthet kunde afskiljas från de ännu obegagnade för att såsom

verifikationer åtfölja den remiss af stämpelmedel, till hvilken de hörde;

och har statskontoret för åskådliggörande af denna anordning bifogat

ett förslag till kvittensblankett med tillhörande talong.

Med afseende å det af justitieombudsmannen ifrågasatta och af

ett flertal länsstyrelser tillstyrkta stadgande, hvarigenom det skulle

åläggas stämpelförsäljare att, intilldess »influtna stämpelmedel» aflämnades

å vederbörligt ställe, hafva dylika medel förvarade antingen

kontant eller insatta i bank å särskild tjänsteräkning, har statskontoret,

med anslutning till en af ämbetsverket redan uttalad uppfattning, erinrat,

att ett sådant stadgande syntes vara mindre befogadt, därest med »influtna

stämpelmedel» skulle afses medel, som influtit för stämplar, hvilka

utbekommits mot en i författningsenlig ordning ställd säkerhet, och

mindre lämpligt, i den mån det kunde komma att åsyfta medel, som

af enskilde afl ämnats för inköp af stämplar, enär dylika medel rätteligen

borde, såsom också af statskontoret tidigare framhållits, inlevereras

så snart utan olägenhet kunde ske.

Under åberopande af hvad statskontoret sålunda anfört, har

statskontoret slutat sitt underdåniga utlåtande med en hemställan, att

Kungl. Maj:t täcktes i anledning af Riksdagens förevarande skrifvelse

vidtaga erforderliga åtgärder i syfte, dels att till gällande stämpelförordning

måtte göras de tillägg, hvilka blifvit af statskontoret förordade,

dels ock att den kontroll öfver stämpeluppbörden, som utöfvades af

vederbörande hofrättstjänstemän, måtte göras än mera effektiv genom

föreskrifter afseende största möjliga skyndsamhet beträffande de till

hofrätterna ingående renovationerna af underdomstolarnas s. k. småprotokoll

med därtill hörande stämpelverifikationer; hvarjämte statskontoret,

som gjort en formell erinran mot redaktionen af nuvarande

34 §, afgifvit förslag till ny formulering af stämpelförordningens 34

och 35 §§.

Genom den utredning af åtskilliga på föreliggande fråga inverkande

omständigheter, som vunnits af nu från skilda håll gjorda

e) Departementschefen.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

uttalanden, synes det äfven mig vara tydligen ådagalagdt, att de för

närvarande i 84 och 35 §§ af stämpelförordningen förekommande stadgan

den i hithörande delar behöfva fullständigas; och då det förslag

till omredigering och komplettering af nyssnämnda bägge paragrafer,

som blifvit af statskontoret framlagdt, bör vara ägnadt att icke blott

bereda väsentligen ökad trygghet för den enskilde mot kraf på redan

fullgjord skatteplikt, utan äfven tillgodose krafvet på en mera effektiv

kontroll, särskildt öfver uppbörden af den betydande inkomst, som

genom bouppteckningsstämpeln tillflyter statskassan, har jag trott mig

böra förorda en framställning till Riksdagen i enlighet med detta förslag.

Det besvär, som genom dess antagande komme att tillskyndas

underdomstolarnas expeditionshafvande, torde icke blifva i afsevärd grad

större än hvad nödig reda och öfverskådlighet beträffande en uppbörd

af ifrågavarande slag i allt fall måste anses kräfva.

Den i detta sammanhang väckta frågan om utfärdande af stadgande^

hvarigenom hofrätternas vederbörande tjänstemän sattes i tillfälle

att tidigare än nu är fallet utöfva sin kontrollerande verksamhet

i afseende å underdomstolarnas stämpeluppbörd, torde få öfverlämnas

till justitiedepartementet.

36 §.

Här intagna bestämmelser påkallas af den förändrade anordning,

hvarigenom all utlämning af stämplar till försäljningsman och redogörare

hädanefter skall ske från statskontoret.

V ART.

Om tillsyn å stämpeiafgiftens utgörande.

39 §.

Till följd af paragrafernas omnumrering bör i tredje stycket hänvisas

till 35 § 2 mom. i stället för 34 § 3 mom.

41 S.

I 2 mom. bör hänvisas icke till 56 § utan till 54 §.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 16Q.

101

VI ART.

Om uppbörd och redovisning.

45—48 §§.

I afseende å här vidtagna ändringar torde få hänvisas till mina

uttalanden under 33 §.

49 och 50 §§.

Uti sin till 1902 ars Riksdag afgifna ämbetsberättelse hade justitieombudsmannen

i fråga om beräkningen af den i förordningen den 2

juni 1899 angående stämpelafgiften försäljningsmän tillerkända provision

vid försäljning af stämplar fäst uppmärksamheten på två särskilda förhållanden,

hvilka inverkade förryckande på den i förordningen stadgade

begränsning af sagda provision. Dels kunde nämligen hinder för eller

inskränkning i den föreskrifna reduktionen af berörda provision inträda,

när en med stämpelförsäljning förenad tjänst under samma år utöfvades

åt flera personer, dels kunde samma verkan uppkomma genom sådana

överenskommelser och åtgöranden i fråga om stämpelförsäljningen,

som af justitieombudsmannen i hans berättelse närmare omförmäldes.

Uti skrifvelse till Kungl. Maj:t den 2 maj 1902 har Riksdagen

hvad anginge först nämnda förhållande uttalat den åsikt, att det icke

kunde anses tillfredsställande eller med statens intresse förenligt, att

den omständigheten, att en tjänst, hvarmed stämpelförsäljning vore

förenad, under samma år utöfvats af flera personer, skulle kunna medföra,

att statens utgift för stämpelförsäljningen blefve större, än om

tjänsten under hela året föreståtts af endast en person. Då emellertid

ett sådant förhållande, med den affattning 51 § i förordningen angående

stämpelafgiften för närvarande hade och med den däri angifna

grund för åtnjutande af försäljningsprovisionen, enligt Riksdagens åsikt

icke borde kunna anses stridande mot författningen, helst, såsom justitieombudsmannen

framhållit, det syntes vara tvifvelaktigt, huruvida ens

ämbets- eller tjänsteman, som icke tillika vore antagen till försäljningsman,

vore berättigad att under tjänstledighet rekvirera stämplar för

vikariens behof, syntes det nödigt, att sådana bestämmelser i fråga om

beräkning af stämpelprovision blefve meddelade, att det anmärkta förhållandet

kunde förekommas. I sådant afseende hade af justitieom
-

a) Framställning

af justitieombudsmannen

till 1902 års

Riksdag.

b) Riksdagens

skrifvelse den

2 maj 1902.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

budsmannen antydts två olika vägar, den ena, att vikarier å tjänster

af nämnd beskaffenhet — äfvensom vikarier för antagna försäljningsman

— i intet fall borde få i provision uppbära mera än två procent

af försäljningssumman, och den andra bestående i en anordning, enligt

hvilken provisionen beräknades å den sammanlagda årsförsälj ningen

och fördelades mellan de personer, som under året utöfvat tjänsten,

efter förhållandet mellan de af en hvar af dem under året uppnådda

försäljningsbelopp. Mot den första af dessa utvägar hade emellertid,

enligt hvad Riksdagen erinrar, justitieombudsmannen själf anfört skäl,

som syntes göra densamma mindre lämplig. Mera tilltalande syntes

däremot den andra af justitieombudsmannen anvisade utvägen vara.

Mot grunden för fördelningen kunde emellertid göras den anmärkning,

att det icke syntes billigt, om en tillfällig större stämpelförsäljning

under den enes tjänstutöfning finge i den omfattning, förslaget innebure,

föranleda nedsättning i den eller de andres inkomst af provisionen.

Lämpligare vore måhända därför, fortsätter Riksdagen, att fördelningen

skedde efter förhållandet mellan de provisionsbelopp, hvartill de särskilda

tjänstinnehafvarne skulle varit berättigade, därest icke reduktion

skolat äga rum. Men äfven andra sätt för frågans lösning borde enligt

Riksdagens mening kunna ifrågasättas, såsom t. ex. att provisionen

beräknades för kortare tid än ett år — naturligtvis med i samma

mån nedsatt procenttal — hvarigenom en utjämning af de olika tjänstinnehafvarnes

inkomst af provisionen kunde tänkas inträda.

Hvad återigen anginge det af justitieombudsmannen anmärkta

förhållande, att mellan personer, som under olika delar af året förvaltat

samma ämbete eller tjänst — eller hvilket äfven torde förekomma,

mellan innehafvare af likartade med stämpelförsäljning förenade

tjänster — träffats överenskommelser i syfte att genom en konstlad

fördelning af stämpelförsäljningen undgå eller minska reduktionen af

stämpelprovisionen, vore det enligt Riksdagens mening otvifvelaktigt,

att dylika överenskommelser, äfven om de icke kunde anses och straffas

såsom tjänstefel, likväl icke ägde något som helst stöd i förordningen

och kunde vara af sådan beskaffenhet, att det väl kunde sägas, att de

folie utom de legitima transaktionernas område. Det syntes emellertid

kunna tänkas, att en anordning med beräkningen af stämpelprovisionen

i syfte att förhindra det första af de utaf justitieombudsmannen anmärkta

missförhållandena skulle kunna på det sätt genomföras, att

intresset af dylika överenskommelser blefve så förringadt, att någon

särskild föreskrift till deras stäfjande, i den mån de kunde anses otillbörliga,

icke vore erforderlig; men om en bestämmelse i sådant syfte

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ISO.

kunde anses påkallad, syntes det afsedda ändamålet kunna vinnas genom

ett förbud för ämbets- och tjänstemän, hvilka försäljningsrätt tillkomme,

att tillhandahålla hvarandra stämplar eller åtminstone därå beräkna

provision. Härvid borde dock icke förbises, att det svårligen skulle

kunna anses otillbörligt, att t. ex. eu domare till häradsskrifvare eller

länsmän försålde det mindre belopp stämplar, hvaraf desse tjänstemän

kunde vara i behof, och att fördenskull ett förbud, sådant som det

nyss nämnda, möjligen i vissa fall kunde synas väl strängt.

Ehuru Riksdagen sålunda funne de af justitieombudsmannen anmärkta

missförhållandena vara värda att uppmärksammas och såsom

sin mening måste uttala, att åtgärder till deras förekommande borde

ju förr desto hellre vidtagas, ansåge sig dock Riksdagen icke kunna

afgöra, hvad i sådant afseende lämpligen borde åtgöras. Denna fråga

vore nämligen af en synnerligen grannlaga natur, och svårigheter

skulle nog uppstå, på kvilket sätt man än sökte lösa densamma. Valet

af de åtgärder, som borde ifrågakomma till de anmärkta missförhållandenas

afhjälpande, vore därför svårt; och att häruti träffa det lämpligaste

förutsatte ett noggrant öfvervägande af alla på saken inverkande

omständigheter. Då emellertid inom finansdepartementet arbeten

påginge för eu revision af vissa delar af stämpelförordningen, hade

Riksdagen ansett lämpligt, att äfven nu omförmälda frågor komme

under ompröfning i sammanhang med nämnda arbeten; och har Riksdagen

på grund häraf anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda,

hvilka åtgärder lämpligen skulle kunna vidtagas till förekommande af

de utaf Riksdagens justitieombudsman omförmälda missförhållanden

med afseende å beräkningen af stämpelprovisionen, samt till Riksdagen

inkomma med det förslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning.

I detta ärende inhämtades först samtliga rikets hofrätters yttranden,

hvarefter äfven statskontoret erhöll nådig befallning att inkomma

med underdånigt utlåtande.

Under erinran att den provision, stämpelförsäljare på grund af

gällande bestämmelser ägde räkna sig till godo vid redovisning för

stämplar, vore att anse såsom en honom tillkommande ersättning för

besvär och kostnader jämte ej obetydlig risk, samt att.det därför

kunde ifrågasättas, huruvida den omständigheten, att under ett år mer

än en innehafvare af samma ämbete eller tjänst varit stämpelförsäljare,

skäligen borde föranleda nedsättning af den i allmänhet stadgade provisionen,

har Svea hofrätt, för den händelse att sådan nedsättning ansåges

böra äga rum, förordat det af justitieombudsmannen framställda

Infordrade

yttranden.

^.) Svea hoj- •

rätt.

s. 104 Kontrollera mot PDF

b.) Sota hofrätt.

e.) Hofrätten

öfver Skåne

och Blekinge.

104 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

förslag, enligt hvilket provisionen skulle beräknas å den sammanlagda

årsförsäljningen och fördelas mellan de personer, som under året utöfvat

tjänsten, efter förhållandet mellan de af en hvar af dem under

året uppnådda försäljningsbelopp; hvarjämte hofrätten uttalat den

åsikt, att, till förebyggande däraf att överenskommelser träffades i

syfte att genom en konstlad fördelning af stämpelförsäljningen undgå

eller minska reduktionen af stämpelprovisionen, i stämpelförordningen

borde intagas stadgande af innehåll, att ämbets- eller tjänsteman, som

begagnade sig af den honom i 35 § af förordningen medgifna rätt att

utfå stämplar, ej skulle äga att försälja någon del af de utaf honom

till redovisning mottagna stämplar till annan ämbets- eller tjänsteman,

som själf under året gjort bruk af den i åberopade paragraf omförmälda

rätt.

Göta hofrätt har utgått från den uppfattning, att den sammanlagda

stämpelprovisionen borde vara densamma, ehvad en tjänst under

kalenderåret förvaltats af en eller flera personer. Hofrätten har därför

i fråga om stämpelprovisionens beräkning och fördelning förordat enahanda

bestämmelser som Svea hofrätt, men vid det förhållande att

försäljningsmäns rätt att rekvirera stämplar vore på det sätt begränsad,

att de ägde erhålla de vid tjänsteutöfningen erforderliga stämplar,

hvadan tjänsteman, som i syfte att åt sig eller annan bereda ekonomisk

fördel rekvirerade stämplar till högre belopp än för tjänsteutöfningen

erfordrades, uppenbarligen öfverskrede sin befogenhet och åsidosatte

sin tjänsteplikt, har Göta hofrätt ansett några särskilda föreskrifter

icke vara af nöden till förekommande eller stäfjande af sådana missbruk,

som i justitieombudsmannens framställning omförmäldes; hvarjämte

hofrätten förklarat sig kunna antaga, att frestelsen till dylika

missbruk komme att väsentligen minskas, därest beträffande provisionens

beräkning, för det fall att under ett år två eller flera personer

utöfvat samma tjänst, ändrade föreskrifter meddelades i den af Riksdagen

angifna syftning.

Äfven hofrätten öfver Skåne och Blekinge har ansett det, till

förekommande af anmärkta missförhållanden, vara behöfligt, att ändring

i stämpelförordningen vidtoges, och i afseende å beräkningen af stämpelprovisionen

förordat samma förslag som de bägge andra hofrätterna;

hvaremot, beträffande sättet för provisionens fördelning, denna hofrätt

funnit sig böra gifva företräde åt det af Riksdagen angifna förslag,

enligt hvilket delningen skulle ske efter förhållandet mellan de belopp,

hvartill provisionen för hvar och en skulle uppgått, därest den beräknats

allenast på hans försäljningsbelopp. Under uttalande att hof
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition lS:o 160.

rätten icke kunnat biträda Riksdagens mening, i hvad den afsåge meddelande

af förbud för ämbets- och tjänstemän, hvilka försäljningsrätt

tillkomme, att tillhandahålla hvarandra stämplar eller därå beräkna

provision, men att hofrätten vore af den öfvertygelsen, att en uttrycklig

bestämmelse i stämpelförordningen därom, att överenskommelser, som

träffats i syfte att därigenom erhålla vinst utöfver den, som kunnat

ifrågakomma om försäljningsmannen vändt sig direkt till vederbörande

myndighet för fyllande af sitt stämpelbehof, vore att betrakta såsom

tjänstefel, straffbara efter allmänna strafflagen, kom me att verksamt

bidraga till ståtande af missbruk af den art, hvarom fråga vore,

har hofrätten slutligen förordat, att jämväl ett stadgande af berörda

innehåll måtte införas i stämpelförordningen.

Statskontoret yttrar i den föreliggande frågan följande:

»Då erfarenheten ådagalagt behofvet af föreskrifter, hvilka komme

att göra den nu stadgade begränsningen af stämpelredogörares provision

mera effektiv än hvad för närvarande kan blifva händelsen, anser sig

statskontoret i anledning af den föreliggande framställningen böra förorda,

att i stämpelförordningen å lämpligt ställe införas bestämmelser

af hufvudsakligt innehåll: att, där samma ämbete eller tjänst under

ett kalenderår uppehållits af flera personer, hvilka hvar för sig begagnat

den enligt 85 § ämbets- eller tjänsteman tillkommande rätt att mot

ställd säkerhet erhålla stämplar, skall provisionen för den af dessa

personer samfäldt försålda myckenheten af stämplar beräknas såsom

om alla stämplarna försålts af endast en person, hvarefter det härvid

uppkommande provisionsbeloppet skall mellan dem fördelas efter förhållandet

mellan de belopp, hvartill provisionen för hvar och en redogörare

skulle uppgått, därest den beräknats allenast på hans försäljningssumma.

»

»Därigenom att det å den samfällda försäljningen belöpande

provisionsbeloppet mellan de olika redogörarna fördelas på nyss angifvet

sätt och icke i förhållande till det af en hvar bland dem försålda

stämpelbeloppet, varder uträkningen af hvars och ens andel visserligen

förenad med något mera omgång, men den fördel vinnes, att äfven vid

provisionens fördelning de i 51 § af förordningen angående stämpelafgiften

stadgade grunder för reduktion i vissa fall af provisionens belopp

få göra sig gällande, eller med andra ord: enligt den af statskontoret

nu förordade fördelningsgrund komme, såsom rättvist synes vara, hvarje

särskild provisiönsandel att reduceras i alldeles samma förhållande, som

tillämpats vid det samfälda provisionsbeloppets reduktion, hvilket icke

skulle blifva händelsen, därest provisionen fördelades efter förhållandet

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 124 Höft. . 14

d.) Statskontoret.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

106 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

mellan de af en hvar af redogörarna under året uppnådda försäljningsbelopp.

»

»I de fall, där nu förordade beräknings- och fördelningssätt skola

tillämpas, påkallas dock äfven ett annat sätt för provisionens utbekommande

än det i 51 § stadgade. Enligt denna § äger försäljningsman

eller redogörare att i redovisning för försålda stämplar räkna sig till

godo den medgifna provisionen och afdrager ett däremot svarande

belopp vid inlevereringen af försäljningsmedlen. För ett sådant tillvägagående

är dock förutsättningen den, att provisionsbeloppet skall

vid redovisningens aflämnande vara till siffran kändt; men då enligt

nu framstälda förslag till beräkning och fördelning af provisionen, för

bestämmande af provisionens belopp i det särskilda fallet nödigt är

att hafva tillgång till alla de redogörelser för året, som afse samma

tjänst, kan tydligen ett sådant förfaringssätt icke tillämpas, och nödigt

lärer därför blifva, att föreskrift meddelas därom, att hvarje redogörare

skall i dylika fall, hvarom nu är fråga, inleverera sin bruttoförsäljningssumma

med rättighet att, sedan samtliga samma tjänst afseende stämpelredogörelser

för året inkommit, få till sig från sjunde hufvudtitelns

anslag till stämpelkostnader anordnad författningsenlig försäljningsprovision.

»

»Vidkommande slutligen det ifrågasatta förbudet för ämbets- och

tjänstemän, hvilka för sin ämbetsutöfning äro i behof af stämplar och

alltså berättigade att utbekomma sådana hos statskontoret eller Eders

Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande, att tillhandahålla hvarandra

stämplar, så kan ett sådant förbud — helst detsamma såsom i

Riksdagens skrifvelse jämväl erinrats, svårligen skulle kunna göras

ovillkorligt — icke af statskontoret förordas; hvaremot statskontoret

icke har något att erinra mot införande i stämpelförordningen af

bestämmelse därom, att, om ämbets- eller tjänsteman tillhandahåller

annan ämbets- eller tjänsteman stämplar i syfte att därigenom bereda

sig eller denne stämpelprovision till belopp, öfverstigande det i stämpelförordningen

afsedda, dylik handling är att betrakta såsom tjänstefel.»

Ostridigt måste anses vara, att affattningen af de nuvarande

bestämmelserna om sättet för beräkningen af provision för försålda

stämplar visat sig lämna utrymme för ett förfaringssätt, hvarigenom

dessa bestämmelsers syfte väsentligen förfelats. I likhet med Riksdagen

och flertalet af de i ärendet hörda vederbörande finner jag det vid

sådant förhållande vara nödvändigt, att åt hithörande stadganden gifves

eu så tydlig lydelse, att någon tvekan om deras rätta mening icke

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 160.

beliöfver äga rum, vare sig det gäller att i ett visst fall beräkna själfva

provisionsbeloppet eller fråga uppstår, huru förfaras bör vid fördelningen

af provisionen, då flera personer på grund af samma tjänst varit redogörare

under ett och samma kalenderår.

Ur nuvarande 51 §, hvars innehåll eljest återfinnes i 49 § af det

författningsförslag, som här framlägges, har utbrutits hvad som rörer

ämbets- och tjänstemäns förhållanden, då det synts vara följdriktigare

att behandla dessa i ett sammanhang under nästföljande §.

Hvad beträffar det öfriga innehållet i 51 § har jag ansett mig

böra i hufvudsak ansluta mig till statskontorets förslag, hvilket i fråga

om fördelningen af ett provisionsbelopp mellan flere däruti delaktiga

redogörare sammanfaller med hvad Riksdagen alternativt framkastat

såsom lämpligt samt hofrätten öfver Skåne och Blekinge för sin del

förordat.

Det lär emellertid understundom förekomma, att tjänsteman begagnar

den honom tillförsäkrade rättighet att hos statskontoret eller

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande erhålla de vid hans tjänstutöfning

erforderliga stämplar på sådant sätt, att han, ehuru icke till

försäljningsman för orten antagen, bereder sig tillfälle att tillhandahålla

allmänheten stämplar och därigenom kanske mångdubbla den försäljningssumma,

hvilken han i annat fall kunnat uppnå, samt sålunda

i väsentlig grad öka sin af försäljningssumman beroende provision.

Att ett sådant förfaringssätt icke blott står i direkt strid med stadgandet

i 35 § utan jämväl leder till förfång för den för orten antagne

försäljningsmannen, lärer vara uppenbart. Icke nog härmed; äfven

staten torde oftast härigenom tillskyndas större eller mindre förlust,

i det att den provision, som af nämnda anledning tillfaller den obehörige

försäljaren af stämplar, i regel lärer komma att utgå efter ett

högre procenttal, än hvad som blifvit fallet, om dessa stämplar inköpts

hos den af vederbörande myndighet för platsen antagne försäljningsmannen.

För att framhålla det oriktiga uti nu nämnda förfaringssätt, hvilket,

såsom redan anmärkts, äfven för staten kan blifva förlustbringande,

torde därför i stämpelförordningen böra införas ett stadgande, hvari

sådant tillvägagående uttryckligen stämplas såsom tjänstefel; och förslag

till dylikt stadgande har alltså intagits i denna paragraf.

Enligt den nuvarande 51 § är föreskriften om återgång af stämpelprovision

begränsad till det fall, som afses i nuvarande 2 C § (förslagets

25 §). Alldenstund emellertid en dylik återgång gifvetvis bör

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

äga rum i hvarje fall, där i sammanhang med beviljande af restitution

af erlagd stämpelafgift visas, att vid stämpelbeläggningen förfarits oriktigt,

har ifrågavarande stadgande, hvilket återfinnes i förslagets 49 §,

erhållit en därmed öfverensstämmande affattning.

YII ART.

Om ansvar för öfverträdelse af denna författning.

52 §.

Uti denna paragraf, motsvarande 54 § i nu gällande stämpelförordning,

hafva på sina behöriga platser blifvit införda de tillägg,

hvarom jag redan haft anledning att yttra mig.

58—58 §§.

Innehållet i dessa paragrafer är detsamma som i nuvarande 55—

60 §§ förekommande.

Föredragande departementschefen uppläste härefter det upprättade

förslaget till förordning angående stämpelafgiften och hemställde,

att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att

antaga samma förslag.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,

bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Algot Wahlin.

STOCKHOLM, ISAAC MARCTTS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse:

Det i motiveringen (sid. 86) förekommande uttalandet rörande 24 § utgår.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sand.

1 Afd. 124 Häft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1908:215 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående stämpelafgifter. s. 1 i texten
  2. BevU 1908:24 Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående stämpelafgiften. s. 1 i texten