Sök i Ratio Lex

Angående godkännande af postverkets utgiftsstater för är 1909 in. m

1908-04-09 · 224 sidor, varav 217 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 217 av 224 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:168, Angående godkännande af postverkets utgiftsstater för är 1909 in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

\

N:o 168.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

godkännande af postverkets utgiftsstater för är 1909

in. m.; gifven Stockholms slott den 9 april 1908.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

dels medgifva,

att postdirektören Carl Axel Hasselrot, därest lian med 1909 års

ingång tillträder befattningen såsom distriktschef i Stockholms distrikt,

må äga att, så länge han kvarstår vid denna befattning eller vid annan

befattning inom postverket, som är jämförlig med eller högre än

distriktschefsbefattning, på öfvergångsstat uppbära, intill dess Hasselnöt

i laga ordning undfår afsked med full pension, ett personligt lönetillägg,

hvilket dock icke skall grundlägga rätt till högre pension, med

så stort belopp, att hans aflöning kommer att sammanlagdt utgöra

13,000 kronor för år;

att postbetjänten Jöns Olssons änka Carolina Olsson, född Widman,

må å postverkets pensionsstat tilldelas ett årligt understöd af

500 kronor, att till henne utbetalas från och med 1908 års ingång, så

länge hon lefver ogift;

att den provision å frankotecken, som enligt nu gällande bestämmelser

utgår till poststationers eller ångbåtspostexpeditioners föreståndare,

samt den rabatt å frankotecken, som åtnjutes af antagna särskilda

frankoteckensförsäljare eller af allmänheten vid partiköp, må med 1909

års ingång upphöra;

att, då poststationsföreståndare, som varit medelst personligt kontrakt

anställd, eller landtbrefbärare afgår från sin befattning efter att

Bill. till Bilcsd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afcl. 132 Höft. (No 168).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

hafva tjänstgjort, poststationsföreståndare minst 25 år och landtbrefbärare

minst 30 år, må, därest den afgångne visas vara i behöfvande

omständigheter, till honom utbetalas årligt understöd med lämpligt belopp,

dock högst hvad som motsvarar för poststationsföreståndare hälften

af det arfvode och för landtbrefbärare hälften af den ersättning,

som till eu hvar senast utgått från postverket;

dels — under förutsättning att Kungl. Maj:t beträffande nu utgående

sportelinkomster meddelar bestämmelser i enlighet med de i statsrådsprotokollet

af departementschefen förordade grunder — godkänna

de nu framlagda förslagen till utgiftsstater för postverket, att tillämpas

under år 1909, och till aflöningsreglemente för tjänstemän vid postverket

jämte till detta reglemente hörande öfvergångsbestämmelser samt

på grund häraf bestämma postverkets anslag, förslagsvis, till 20,300,000

kronor, att utgå direkt af postmedlen;

dels ock medgifva, att antalet i staterna uppförda manliga och

kvinnliga postexpeditörsbefattningar må i erforderlig mån jämkas, under

villkor att sammanlagda antalet, eller 948, icke må öfverskridas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

o

O

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Majd Konungen i statsrådet ä Stockholm slott den 9

april 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindmak,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

I underdånigt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 sistlidne

januari, vid fråga om reglerandet af utgifterna under riksstatens sjätte

hufvudtitel för år 1909, anmälde jag att, på angifna skål, jag icke vore

i tillfälle att redan då underställa Eders Kung!. Maj:ts pröfning förslagtill

postverkets utgiftsstater för nämnda år; och blefvo i propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof postverkets anslag för år 1909

beräknade, förslagsvis, till 20,340,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen.

.

Genom nådigt beslut den 5 juli 1907 har nämligen Kung!. Maj:t

bemyndigat chefen för civildepartementet att såsom sakkunniga tillkalla

tre personer för att jämte dåvarande generalpostdirektören R. Ossbahr,

i egenskap af ordförande, afgifva yttrande och förslag beträffande lönereglering

för generalpoststyrelsen samt för tjänstemän Hd postveikets

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kling!. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 168.

distrikts- och lokalförvaltningar, därvid de sakkunniga skulle hafva att

taga under öfvervägande jämväl, huruvida några förändringar af generalpoststyrelsens

organisation vore af behofvet påkallade och särskildt huruvida

icke den inom styrelsen anställda extra personal borde i någon män

minskas för att, så vidt ske kunde, ersättas med ordinarie tjänstemän.

Sedan på grund häraf dåvarande chefen för civildepartementet anmodat

ledamoten af Riksdagens första kammare, kammarherren friherre

J. G. Beck-Friis, ledamoten af Riksdagens andra kammare, lektorn, filosofie

doktorn K. Starbäck samt tillförordnade postinspektören, notarien i

generalpoststyrelsen E. AV . Öberg att jämte generalpostdirektören Ossbahr

afgifva omförmälda yttrande och förslag, har denna kommission till chefen

för civildepartementet öfverlämnat betänkande angående ändrad organisation

af generalpoststyrelsen och därunder lydande förvaltningar samt

lönereglering för tjänstemän vid postverket. Betänkandet, som inkom

till . civildepartementet den 11 december 1907, åtföljes af förslag till

utgiftsstater för postverket för år 1909.

_ Öfver kommissionens förslag har generalpoststyrelsen, på grund af

nådig remiss, den 18 december 1907 afgifvit underdånigt utlåtande; och

har styrelsen däri till eu början framhållit, hurusom, då det infordrade

utlåtandet, enligt hvad styrelsen förutsatte, borde till Kung!. Maj:t inkomma

sa tidigt, att det kunde intagas i statsverkspropositionen till

1908 års Riksdag, tiden icke medgifvit styrelsen att åt kommissionens

betänkande och förslag lämna all den utredning, som ämnets vikt påkallat.

De förslag till förändringar i postverkets organisation, som af kommissionen

blifvit i sammanhang med lönereglerings frågan framlagda, vore af den

genomgripande art, att det skulle kraft vida längre tid, än den generalpoststyrelsen

då kunnat ägna åt remissens besvarande, för att bilda

sig ett fullt tillförlitligt omdöme, huru dessa förslag i tillämpningen

kunde komma att i alla dess detaljer gestalta sig. Generalpoststyrelsen

inskränkte sig därför till att i korthet söka angifva sin uppfattning

hufvudsakligast i fråga om vissa punkter i förslaget, där generalpoststyrelsen

ansett sig icke kunna biträda kommissionens mening.

Beträffande särskildt generalpoststyrelsens organisation, ansåg sig

styrelsen kunna ifrågasätta, huruvida icke de reformer, som med afseende

a sättet för styrelsens verksamhet funnes vara af nöden, kunde

genomföras mera inom den nuvarande organisationens ram, än som med

kommissionens förslag vore afsedt; dock hade styrelsen trott sig icke

höra i stort sedt göra någon väsentlig erinran mot hvad kommissionen

härutinnan föreslagit.

Hvad generalpoststyrelsen i detta utlåtande vidare anförde får jaganledning

att i det följande närmare beröra.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 168.

Under tiden närmast efter det kommissionen afgifvit sitt betänkande

inkommo till civildepartementet från befattningsbafvare vid postverket

ett flertal framställningar, åsyftande ändring, i olika hänseenden, af livad

kommissionen föreslagit, äfvensom en skrift från handelskammaren i

Göteborg, i fråga om Göteborgs inordnande under postdistriktsindelningen.

Äfven till dessa framställningar återkommer jag i det följande.

l)å det vid granskning af kommissionens betänkande syntes mig

framgå, att de af kommissionen framlagda organisationsförslag, om än

i stort sedt ägnade att öppna vägen för gagneliga reformer inom postverket,

dock i några punkter, särskildt beträffande generalpoststyrelsens

och distriktsförvaltningarnas organisation samt förhållandet mellan styrelsen

och dessa förvaltningar, gingo längre än hvad som för vinnande

af de åsyftade reformerna vore nödvändigt och för bibehållande af kontinuiteten

inom postförvaltningen önskvärd!, gick jag i författning om

utarbetande af förslag till vissa jämkningar i kommissionens organisationsförslag,

hvarefter generalpoststyrelsen genom nådig remiss anbefalldes

att i ärendet skyndsamt afgifva förnyadt underdånigt utlåtande och

därvid yttra sig såväl öfver i ämnet inkomna framställningar som ock

öfver nyssnämnda jämkningsförslag; och skulle det tillika åligga generalpoststyrelsen

att inkomma med förslag till öfvergångsbestämmelser,

som kunde finnas erforderliga beträffande innehafvare af sådana nu befintliga

befattningar, hvilka föreslagits skola indragas.

Det sålunda infordrade underdåniga utlåtandet afgafs af generalpoststyrelsen

den 7 mars, och har styrelsen i detta utlåtande, för hvars

innehåll jag i det följande kommer att närmare redogöra, i hufvudsak

biträdt det "enligt mitt uppdrag utarbetade jämkningsförslaget.

Jag öfvergå!’ härefter till de särskilda staterna.

A. Aflöningar.

1. Gteneralpoststyrelsen.

a) Organisation.

Enligt den för generalpoststyrelsen gällande instruktion af den 31

december 1902 utgöres styrelsen af generalpostdirektören, såsom chef för

postverket, och fem byråchefer, såsom ledamöter i styrelsen och chefer

hvar för sin byrå, nämligen en för kanslibyrån, en för trafikbyrån, en

för kameralbyrån, en för utrikes- och författning sbyrån samt en för revisionsbyrån.

Nuvarande

organisation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 168.

Arbetsfördelningen mellan byråerna är enligt instruktionen ordnad

på följande sätt.

Till kanslibyråns handläggning höra:

ärenden rörande tillsättning af samt ledighet och afsked för de vid

distrikts- och lokalförvaltningarna anställde tjänstemän och betjänte;

ansvar för fel och försummelser i tjänsten af bemälde tjänstemän

och betjänte äfvensom af poststationsföreståndare;

beredande af kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter åt betjänte

vid distrikts- och lokalförvaltningarna;

_ adressförändringar och återtagande af postförsändelser samt reklamationer

i allmänhet rörande sådana försändelser; äfvensom

frågor i öfrigt, hvilka icke skola af annan byrå behandlas.

Till trafikbyråns handläggning höra:

ärenden rörande inrättande af nya postgångar samt utvidgande och

omreglering af förutvarande postförbindelser äfvensom öppnande af nya

postanstalter eller indragning af förutvarande postanstalter;

ordnande af postföringen å befintliga linjer;

besörjande af posttransport inom postanstalternas områden, där

denna transport ej kan af den vid postanstalterna anställda vaktbetjäning

verkställas;

antagande och entledigande af samt ledighet för poststationsföreståndare

;

tiderna, då postanstalterna skola hållas tillgängliga för allmänheten;

samt

fel och försummelser af postförare.

Till kameralbyråns handläggning höra:

ärenden rörande förvaltningen af postverkets medel, persedlar och

inventarier samt upprättandet af postverkets hufvudbok och postmedelsräkningar

från distrikts- och lokalförvaltningar äfvensom de till persedelsoch

inventarieförvaltningen hörande räkenskaper;

inventering af postverkets hufvudkassa, frimärks- och persedelförråd

samt af kassor och andra postverkets tillhörigheter vid distrikts- och

lokalförvaltningarna;

postverkets fasta egendomar och fartyg;

förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter;

disposition af anslaget till expensutgifter;

postbetjäntes beklädnad och beväring;

inköp af inventarier och förbrukningsartiklar;

anskaffande af postverkets frankotecken;

generalaträkningar och likvider med utländska förvaltningar; äfvensom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 168.

t

likvider dels med järnvägsstyrelsen, dels ock, i den mån sådana

likvider ej anförtrotts åt vederbörande distrikts- och lokalförvaltningar,

beträffande postbefordran å enskilda järnvägar och med ångfartyg.

Utrikes- och författning shy rån handlägger:

ärenden rörande afsilande af internationella postfördrag med tillhörande

expeditionsreglementen samt om ändringar af bestämmelserna i

redan befintliga dylika fördrag och reglementen;

ärenden i öfrigt, som angå postutväxlingen med främmande bindel

och hvilka icke skola af annan byrå inom styrelsen handläggas;

ärenden beträffande nya eller förändrade föreskrifter rörande den

inrikes posttjänsten och i allmänhet ärenden angående postreglementen

och andra postala tjänsteföreskrifter;

ärenden beträffande taxor för befordran af postförsändelser samt

tillhandahållande genom postverkets försorg af tidningar och andra periodiska

skrifter;

poststatistiska ärenden och utarbetande af postverkets årsberättelser;.

samt

vården af de till postverket hörande arkiv och bibliotek.

Revisionsbyrån handlägger:

anmärknings-, afskrifnings-, afkortning^-, restitutions- och balansmål;

ärenden i öfrigt, som röra de till postverkets medelsförvaltning hörande

specialräkenskaper eller som därmed sammanhänga;

ärenden rörande förseelser vid försändelsers afkunnande till postbefordran

;

ersättning för bortkomna eller skadade postförsändelser och felaktigt

utbetalade postanvisningsmedel;

tillgrepp af postförsändelser, postverkets medel eller öfriga tillhörigheter

;

upprättande eller granskning af de specialräkningar, som ligga till

grund för generalafräkningar och likvider med utländska förvaltningar; samt

förvaltningen af understödskassan för änkor och barn efter personer,

som varit vid postverket anställda.

Hvarje byrå handlägger vidare frågor rörande den till byrån hörande

personal inom styrelsen.

I öfrigt ankommer på generalpostdirektören att närmare bestämma

fördelningen af ärendena mellan byråerna äfvensom att i tvifvelaktigt

fall afgöra, af hvilken byråchef ärende bör beredas och föredragas.

De till generalpoststyrelsens handläggning hörande ärenden afgöras,

enligt styrelsens instruktion, dels af generalpostdirektören i plenum, där

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

Personal.

Kommissionens

förslag.

förutom föredraganden minst eu annan ledamot skall vara tillstädes, dels

af generalpostdirektören i närvaro af endast föredraganden, dels ock af

vederbörande ledamot allena. Vid afgörande af viktigare pleniärenden

skola dock, om möjligt, samtliga ledamöter vara tillstädes.

I hufvudsak ankommer det på generalpoststyrelsen att själf bestämma,

i hvilken utsträckning byråchef må äga att ensam afgöra ärenden.

Byråchefs befogenhet i sådant afseende har ända intill senaste

tider varit tämligen begränsad, men från och med den 15 november

1907 hafva talrika grupper af ärenden öfverlämnats till byråchefs afgörande

(se kommissionens betänkande sid. 8 o. f).

Beträffande personalen hos generalpoststyrelsen lämnar kommissionen

(se sid. 12 o. f.) en detaljerad redogörelse. Under hänvisning i

öfrigt till denna redogörelse torde jag här endast få nämna, att sammanlagda

antalet tjänstemän hos styrelsen år 1908 utgör tillhopa 142

personer, nämligen, förutom generalpostdirektören och 5 byråchefer, 8

ordinarie tjänstemän i 2:a lönegraden, 34 ordinarie tjänstemän i l:a

lönegraden, 1 kammarskrifvare å öfvergångsstat, 46 amanuenser och

andra e. o. tjänstemän, 1 biträde i frågor rörande postfartyg, 1 manligt

skrifbiträde och 45 kvinnliga biträden. Bland e. o. tjänstemän och

kvinnliga biträden hafva här endast inräknats sådana, som innehafva

stadigvarande förordnanden.

En tabellarisk sammanställning rörande generalpoststyrelsens personal,

enligt nuvarande förhållanden och enligt de föreliggande förslagen,

lämnas i det följande (sid. 35—36).

Kommissionen uttalar som sin åsikt, att de former, under hvilka

generalpoststyrelsen arbetar, i flera hänseenden icke äro ändamålsenliga

eller med nutida uppfattning öfverensstämmande, och det har synts kommissionen,

som om ett vidare fullföljande af den sedan länge inslagna

vägen nödvändigtvis måste leda till allvarliga olägenheter. Den allmänna

organisationen af postverkets styrelse vore nämligen i stort sedt

grundad på enahanda principer, som sedan äldre tider tillämpats i fråga

om flertalet af statens öfriga centrala ämbetsverk, och man funne i

denna organisation knappast något uttryck för den särställning, som

postverket dock intager genom att vara ett för allmänheten afsedt kommunikationsverk.

Väl vore det sann!, att postverket icke, på samma sätt

som telegrafverket och statens järnvägar, är ett verk med hufvudsakligen

industriellt-teknisk läggning, men det kan å andra sidan,

yttrar kommissionen, icke förnekas, att postverket, likaväl som telegrafverket

och järnvägarna, träder i intim beröring med allmänheten;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 168.

9

postverket drifver dessutom eu omfattande bankrörelse, och härtill kommer

att allmänheten är i alldeles särskild grad beroende af postverket

därigenom, att en väsenlig del af poströrelsen utgör ett monopol i statens

hand.

Kommissionen har fördenskull velat tillse, på hvilket sätt de

brister i organisation och arbetssätt, som generalpoststyrelsen delade

med åtskilliga andra ämbetsverk, kunde i möjligaste mån undanröjas,

samt huruledes de särskilda fordringar, som på grund af postverkets

ställning inom förvaltningen måste ställas på verkets styrelse, kunde i

tillbörlig grad tillgodoses.

Hvad särskildt angår personalförhållandena inom generalpoststyrelsen,

anser kommissionen det icke behöfva närmare utvecklas, hurusom

ett extra-ordinarie-sy stena, tillämpadt i så stor omfattning, som inom

detta ämbetsverk är fallet, nödvändigtvis måste medföra betydande olägenheter.

Förutom det principiellt oriktiga däri, att styrelsens verksamhet

är till högst väsentlig del grundad på tillgången till extra ordinarie

arbetskrafter, borde ock särskildt anmärkas, att med de ringa befordringsutsikter,

som varit eu omedelbar följd af den ogynnsamma proportionen

mellan ordinarie och extra ordinarie personal, anställningen hos

styrelsen i allmänhet icke torde hafva erbjudit något särskildt lockande

för dugande tjänstemän.

Vid utarbetande af sitt organisationsförslag har kommissionen utgått

från nedan angifna allmänna synpunkter:

intet ärende bör handläggas i högre instans, än ärendets beskaffenhet

föranleder;

arbetsmetoderna inom generalpoststyrelsen böra i görligaste mån förenklas;
rekryteringen

af generalpoststyrelsens personal bör afpassas efter arten

af det arbete, som skall af denna personal utföras;

möjlighet bör beredas för förflyttning af tjänstemän från generalpoststyrelsen

till underlydande förvaltningar, och omvändt;

personalens arbetskraft bör till fullo utnyttjas;

extra-ordinariesystemet inom generalpoststyrelsen bär sä vidt möjligt

af skaffas eller i högst väsentlig grad begränsas.

Efter hvad kommissionen anför, har under senare tider, i sammanhang

med poströrelsens utveckling, arbetsbördan inom generalpoststyrelsen

tagit en högst betydande omfattning. Med styrelsens nuvarande

organisation och de arbetsmetoder, som där tillämpas, hade det under

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami 1 Afd. 132 Haft, 2

Arbetsbördans

ökning inom

generalpoststyrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

sådana förhållanden icke knnnat undvikas, att dels å vissa händer arbetet

blifvit alltför betungande, dels ock styrelsens personal snabbt ökats

och fortfarande tenderar att än vidare tillväxa.

Då kommissionen funnit, att arbetsbördan blifvit å vissa händer

alltför betungande, både kommissionen främst haft sin uppmärksamhet

riktad på styrelsens chef och ledamöter. Visserligen hade inom generalpoststyrelsen

antalet byråer, som med ingången af år 1879 fastställdes

till tre, sedermera ökats först till fyra och från år 1896 till fem, men

denna förstärkning syntes icke hafva ledt till någon minskning i generalpostdirektörens

och byråchefernas åligganden. Såsom åtminstone i

viss mån belysande i detta afseende meddelar kommissionen en öfversikt

öfver antalet till generalpoststyrelsen inkomna och diarieförda mål

under senaste femtonårsperiod. Denna öfversikt återgifves här nedan,,

fullständigad med uppgifter för år 1907.

o

År.

Antal

År.

Antal

o

År.

Antal

1893 ....

13,446

1898 ....

14,742

1903 ....

18,353

1894 ....

13,019

1899 ....

15,887

1904 ....

19,395

1895 ....

12,900

1900 ....

16,520

1905 ....

19,318

1896 ....

13,088

1901 ....

17,114

1906 ....

20,480

1897 ....

13,931

1902 ....

17,149

1907 ....

21,411

De nuvarande distriktsförvaltningarnas inrättande med ingången af

år 1893 medförde sålunda, att antalet diarieförda mål till en början nedgick,

men därefter inträdde ånyo en hastig stegring. Från år 1895, då

de diarieförda målens antal var lägst, till år 1907 motsvarar denna

stegring 66-o procent.

Det hade, framhåller kommissionen, med denna anhopning af mål

näppeligen kunnat undvikas, att styrelsens chef och ledamöter kommit

att i öfvervägande grad upptagas af löpande göromål. Men detta innebure

ett missförhållande och en fara för postverkets tidsenliga utveckling.

Det vore nämligen fara för att under trycket af det löpande arbetet

generalpostdirektören och byråcheferna hindrades att ägna tillräcklig

uppmärksamhet åt de stora, allmänna frågor, som vore för verkets

utveckling afgörande, och att taga initiativ till sådana förbättringar i

postväsendet, som af förändrade förhållanden påkallades. Och vidare

kunde ett långt utsträckt detaljarbete, sådant som hittills ålegat generalpoststyrelsens

chef och ledamöter, knappast lämna dem tillräcklig tid

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

öfrig att, på sätt i instruktionen för generalpoststyrelsen förutsattes,

företaga inspektionsresor till olika delar af landet för att tillse, att likformighet

och samarbete äga rum mellan underlydande vid fullgörandet

af deras åligganden, och lör att eljest undersöka förhållanden, som för

postverket äro af vikt. En omorganisation i sådan riktning, att generalpoststyrelsens

chef och ledamöter befrias från att handlägga en mängd

ärenden af endast underordnad betydelse, finner kommissionen därför

vara synnerligen angelägen.

Då det gällt att råda bot på det missförhållande, som ofvan antydts,

hade det från början varit för kommissionen klart, att en beståndande

förbätting icke kunde vinnas, med mindre än att flera utvägar

samtidigt anlitades.

Den första utväg, som kommissionen i sådant hänseende föreslår, öfverflyttande

är att — med tillämpning af grundsatsen därom, att intet ärende bör till distriktahandläggas

i högre instans, än ärendets beskaffenhet föranleder — från f^vaitmngener

alp o ststyrelsen aflägsnas en del ärenden, som nu belasta styrelsens

diarier och föredragningslistor, men hvilka kommissionen anser kunna

utan tvekan öfverlämnas till distriktsförvaltningarna för afgörande. I

sj kifva verket är, anför kommissionen, distriktschefernas beslutanderätt

för närvarande tämligen begränsad. Efter en redogörelse för distriktschefs

befogenhet att fatta beslut, sådan denna befogenhet är bestämd

genom kungl. brefvet till generalpoststyrelsen den 28 oktober 1892

(sid. 20 o. f. i betänkandet), angifver kommissionen några hufvudgrupper

af de till generalpoststyrelsens handläggning nu hörande ärenden, som

enligt kommissionens åsikt böra öfverlämnas till distriktsförvaltningarna.

Hvad först angår ärenden tillhörande generalpoststyrelsens kanslibyrå,

anser kommissionen, att distriktschefen bör erhålla ökad befogenhet

beträffande dels frågor, som afse tjänstledighet och förordnande åt

vikarie för posttjänstemän och postbetjänte, dels ock frågor rörande ersättning

till tillfälliga biträden vid postanstalt. Likaledes bör, enligt

kommissionens åsikt, distriktschefens nuvarande befogenhet att vid infordrande

af förklaring förelägga vite för uraktlåtenhet att afgifva förklaringen

utsträckas därhän, att distriktsförvaltning äfven må äga att

ålägga den försumlige att utgifva sådant vite, som försutits. I öfrigt

äger distriktschef för närvarande icke någon annan disciplinär befogenhet

än att skriftligen tilldela postfunktionär lämplig varning. Enligt

kommissionens åsikt bör emellertid kunna till distriktsförvaltning öfverlämnas

rätt att, då underlydande postfunktionär gjort sig skyldig till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

fel eller försummelse i tjänsten eller visat vanvördnad mot förman, äfven

lalla den felaktige till böter. Däremot anser kommissionen, att alla

disciplinmål af beskaffenhet att föranleda strängare ansvar fortfarande

liksom hittills böra afgöras af generalpoststyrelsen.

Från trafikbyrån höra, enligt kommissionens åsikt, ett flertal gruppei

af mål, främst sådana som afse posternas befordran, öfverlämnas

till disti iktsförvaltningarna. Bland dylika mål nämner kommissionen

först ^ vissa frågor rörande tidtabeller. Vidare anser kommissionen, att

åt distriktsförvaltningarna bör anförtros att i allmänhet pröfva anbud

och träffa aftal om postbefordran å landsväg (med kärrpost, gångpost

eller landtbrefbäring) eller med segel- eller roddbåt, därest sådan postföring

blifvit af generalpoststyrelsen beslutad, äfvensom att afgöra frågor

rörande tillämpning af kontraktsbestämmelser gent emot vederbörande

entreprenör. Likaledes bör, enligt kommissionens mening, rätt

tillerkännas distriktsförvaltningarna att pröfva anbud och träffa aftal om

posttransport inom postanstalts område, därest sådan posttransport blifvit

af generalpoststyrelsen anordnad, samt angående s. k. postvård (förvarande

af postförsändelser å plats, som icke är försedd med postanstalt,

till dess den post dit anländt, med hvilken försändelserna skola vidare

fortskaffas). ° Slutligen förordar kommissionen, att till distriktsförvaltningarna

må öfverlämnas äfven den stora grupp af till trafikbyrån bölande

ärenden, som afser antagande och entledigande af samt ledighet

för föreståndare vid sådan poststation, som enligt styrelsens beslut redan

är i verksamhet.

I fråga om de mål, som tillhöra kameralbyrån, finner kommissionen,

att distriktschefens befogenhet att förordna om anskaffning af nya inventarier

och persedlar bör kunna i väsentlig mån utvidgas samt att åt

distriktsförvaltning bör kunna öfverlämnas att besluta rörande beklädnadsfrågor,

såsom angående beklädnad åt reservpostbetjänt eller åt vikarie

för extra eller ordinarie postbetjänt, desinfektion eller förstörande

af beklädnad, som begagnats af med smittosam sjukdom behäftad person,

inlösande af beklädnadspersedlar, in. in.

De till utrikes- och författningsbyråns handläggning hörande mål

anser, kommissionen däremot i allmänhet icke vara af beskaffenhet att

medgifva någon sådan utbrytning, som föreslagits beträffande ärenden,

tillhörande förut omnämnda byråer.

Hvad slutligen revisionsbyrån angår, har, enligt hvad kommissionen

anför, inom. kommissionen förslag varit väckt därom, att från denna byrå

måtte till^ distriktsförvaltningarna öfverföras allt revisionsarbete med undantag

af det, som afser generalpoststyrelsens och distriktsförvaltningar
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 168.

13

nas räkenskaper samt räkningar och öfriga handlingar rörande postutväxlingen

mellan Sverige och främmande länder. Åtskilliga skäl hade

synts kommissionen tala för en dylik anordning, hvilken äfven, enligt

hvad kommissionen inhämtat, äger sin motsvarighet inom tyska postverket.

Sålunda syntes den personliga kännedom om förhållandena inom

de särskilda distrikten, som i allmänhet torde vara att finna hos distriktsförvaltningarnas

tjänstemän, icke i regel kunna påräknas hos generalpoststyrelsens

revisionspersonal, och det vore således viss anledning

att antaga, att revisionen skulle blifva med större sakkännedom verkställd,

därest densamma öfverlämnades till distriktsförvaltningarna. Vidare

skulle distriktschefens åliggande att öfva kontroll öfver de underlydande

postanstalterna i väsentlig mån underlättas samt kontrollen

göras mera effektiv därigenom, att dessa postanstalters räkenskaper vore

å distriktsförvaltningarna tillgängliga och där underkastades granskning.

A andra sidan hade det icke undgått kommissionens uppmärksamhet,

att en dylik utflyttning af revisionsarbetet till distriktsförvaltningarna

skulle innebära en afvikelse i viss mån från den princip, som i

detta hänseende såsom regel tillämpas inom öfriga grenar af vår statsförvaltning,

där granskningen af de lokala myndigheternas räkenskaper

i allmänhet verkställes af tjänstemän vid centralförvaltningen. Kommissionen

hade därför tvekat att nu föreslå en så vidtgående förändring,

som ofvan nämnts, helst densamma, med hänsyn till de nuvarande personalförhållandena

å generalpoststyrelsens revisionsbyrå, svårligen skulle

kunna omedelbart genomföras. Under framhållande af önskvärdheten

däraf, att framdeles, när omständigheterna sådant medgåfve, denna fråga

i sin helhet upptoges till förnyadt öfvervägande, har kommissionen för

den skull inskränkt sig till att förorda, att af revisionsarbetet endast

granskningen af postkontorens postmedelsräkningar må genast öfverflyttas

till distriktsförvaltningarna, hvaremot den öfriga revisionen —

granskningen af specialräkenskaper rörande postutväxlingen med utlandet

samt rörande den inrikes postanvisnings- och tidningsrörelsen m. in.

— synts kommissionen böra tills vidare bibehållas hos generalpoststyrelsen.

Genom den utflyttning till distriktsförvaltningarna af vissa grupper

af ärenden, som kommissionen föreslagit, skulle, enligt hvad kommissionen

vidare anför, antalet mål hos generalpoststyrelsen komma att

under den närmaste tiden afsevärdt förminskas. Men liksom vid de nuvarande

distriktsförvaltningarnas tillkomst med ingången af år 1893 det

visade sig, att den nedgång i antalet ärenden hos generalpoststyrelsen,

Ärendenas

föredragning

ecb afgörande

m. m.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kung!,. Maj:t* Nåd. Proposition N:o 168.

som till en början konstaterades, inom kort upphörde och sedermera

efterträddes af en fortgående stegring, voi''e det, enligt kommissionens

mening, äfven framdeles att motse, att poströrelsens utveckling komme

att, trots den utvidgade befogenhet för distriktsförvaltningarna,. hvarom

kommissionen hemställt, tillföra postverkets styrelse en ständigt ökad

arbetsbörda. För att möta denna ökning måste för den skull äfven

andra utvägar anlitas, och det hade då framför allt synts kommissionen

angeläget, att arbetssättet inom generalpoststyrelsen i betydande mån

0 inlägges.

Äfven vid denna omläggning anser kommissionen den ledande principen

böra vara den, att intet ärende skall handläggas i högre instans,

än ärendets beskaffenhet föranleder.

Hittills hade, fortsätter kommissionen, de flesta grupper af mål,

som inkommit till generalpoststyrelsen, föredragits inför generalpostdirektören,

vare sig i plenum eller såsom byråmål. Genom den förändring,

som i detta hänseende nyligen genomförts, hade emellertid

byråchefernas själfständiga beslutanderätt biff vit i bet}rdande mån utsträckt.

Hvad åter beträffar styrelsens öfriga tjänstemän, hade en viss

grad af själfständig verksamhet tillkommit hufvudsakligen endast föreståndarna

för några af de särskilda kontoren och afdelningarna inom

styrelsen, såsom frimärksförrådet, reklamationskontoret, statistiska kontoret

o. s. v.

Om olägenheterna af den princip för ärendenas handläggning, som

1 denna anordning funnit sitt uttryck, syntes kommissionen intet tvifvel

kunna råda. Förutom det att generalpostdirektörens och byråchefernas

arbetskraft bortspilldes på en del rena expeditionsgöromål och andra

frågor af alldeles oviktig beskaffenhet, vore det fara för att principen i

sin tillämpning äfven ledde därhän, att de underordnade tjänstemännens

själfständiga omdöme undertrycktes och att deras känsla af ansvar förminskades.

Under förutsättning att generalpoststyrelsens biträdande tjänstemannapersonal

kommer att vara för sitt arbete fullt kompetent — kommissionen

lägger stor vikt vid denna förutsättning — synes det således

kommissionen angeläget, att äfven inom generalpoststyrelsen sker en

decentralisation på det sätt, att de biträdande tjänstemännen erhålla befogenhet

att i en del ärenden sjelfständigt besluta eller i öfrigt på eget

ansvar vidtaga de åtgärder, som af omständigheterna påkallas. Inom

ett sådant verk som generalpoststyrelsen, där gifvetvis en stor mängd

af de inkommande ärendena kunde fördelas på ett fåtal grupper med

likartade ärenden inom hvarje grupp, syntes det icke möta någon svå
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Säd. Proposition N:o 108. 15

righet att i förhållandevis stor utsträckning genomföra en dylik decentralisation.

Rörande dylika ensartade ärenden borde det nämligen ankomma

på generalpoststyrelsen att endast fastställa de allmänna principerna

för ärendenas handläggning, medan däremot tillämpningen af

dessa principer på särskilda fall kunde anförtros åt biträdande tjänstemän.

Äfven i ett annat hänseende finner kommissionen en decentralisation

kunna genomföras inom generalpoststyrelsen, nämligen i fråga om

föredragningssättet. För närvarande föredragas alla mål, som skola af

generalpoststyrelsen afgöras, af byråchef eller den hans ämbete förrättar

eller af annan tjänsteman, som sköter de till byråchefsbefattning hörande

löpande göromål; dock att, enligt gällande instruktion för generalpoststyrelsen,

generalpostdirektören i öfrigt må, då sådant finnes af behof

påkalladt, undantagsvis förordna hos styrelsen anställd tjänsteman att i

byråchefs ställe föredraga visst ärende eller viss grupp af ärenden.

Det har synts kommissionen, att eu afsevärd lättnad i ärendenas

handläggning skulle vinnas, därest detta undantagsvis medgifna förfaringssätt

k om me att i större utsträckning än hittills tillämpas. Efter

hvad kommissionen inhämtat, har det exempelvis under hittillsvarande

förhållanden ofta förekommit, att ett till styrelsen inkommet ärende remitterats

till någon underordnad tjänsteman inom styrelsen, hvars skriftliga

yttrande i ärendet sedermera utgjort grunden för vederbörande byråchefs

föredragning i generalpoststyrelsen. Det vore påtagligt, att denna

metod innebure en omgång, som skulle undvikas därigenom, att den

biträdande tjänstemannen själf föredroge ärendet.

Genom en dylik anordning, enligt hvilken det skulle såsom regel

åläggas vissa biträdande tjänstemän att föredraga en del ärenden, skulle

äfven den fördelen vinnas, att generalpoststyrelsens chef och ledamöter

bättre än hittills komme i tillfälle att pröfva och bedöma den underordnade

tjänstemannens omdöme och förmåga, i allmänhet.

Hvad angår ärenden, som afgöras af byråchef ensam, anser kommissionen,

att dessa ärenden böra för byråchefen föredragas af biträdande

tjänsteman, i den mån de ej anses kunna afgöras utan föredragning.

Såsom allmän regel bör enligt kommissionens mening gälla, att

den tjänsteman, som inför generalpoststyrelsen eller byråchef föredragit

ett ärende, äfven bär att ombesörja och ansvara för de expeditioner,

som af det fattade beslutet föranledas.

Jämväl i andra hänseenden än beträffande ärendenas föredragning

och afgörande kunna enligt kommissionens mening en del förenklingar

Arbets
metoder
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

genomföras i arbetsmetoderna inom generalpoststyrelsen. Sålunda anser

kommissionen, att diarieföringen bör kunna centraliseras och förenklas, bland

annat därigenom att vissa inkommande handlingar, såsom rekvisitioner

af medelsförskott, uppgifter till tidningstaxan o. d., ej diarieföras. Vidare

förordar kommissionen, att det s. k. dossiersystemet för handlingars förvarande,

hvilket hittills kommit i tillämpning blott på två af styrelsens

byråer, må bringas till användning inom styrelsen i dess helhet. Beträffande

skrifsättet anser kommissionen, att en del förenklingar skulle kunna

utan olägenhet åvägabringas, och framhåller särskildt, att inom ett kommunikationsverk

sådant som postverket den formella affattningen af utgående

expeditioner icke bör tilläggas för stor betydelse. Slutligen förordar

kommissionen, att då från korrespondent eller annan person, som

icke tillhör postverket, till styrelsen inkommer en framställning, som

icke genast kan besvaras, underrättelse må genom tryckt kort meddelas

vederbörande om mottagandet af framställningen i fråga.

Rekrytering af Kommissionen öfvergår härefter till frågan om rekryteringen af*

Styrelsens" generalpoststyrelsens personal och betonar till en början vikten däraf,

personal, att denna personal är för sitt arbete fullt kompetent. I själfva verket

är, säger kommissionen, dess förslag till omorganisation af generalpoststyrelsen

grundadt på denna förutsättning, och kommissionen hade därför

icke kunnat underlåta att tillmäta frågan om rekryteringen af styrelsens

personal den största betydelse. Det vore nämligen uppenbart, att därest

personalbesättningen icke vore tillfredsställande, eu organisation, den må i

och för sig vara huru förträfflig som helst, under inga förhållanden

kunde motsvara sitt ändamål.

Hvad då först beträffar den manliga tjänstemannapersonalen hos

generalpoststyrelsen, erinrar kommissionen därom, att för anställning såsom

extra ordinarie tjänsteman hos styrelsen erfordras att hafva aflagt examen

till Kungl. Maj:ts kansli eller till rättegångsverken eller inför juridisk

fakultet; dock att, därest omständigheterna därtill föranleda, styrelsen må

kunna antaga jämväl sökande, som aflagt examen inför filosofisk fakultet

eller ock allenast afgångsexamen från högre allmänt läroverk. Enligt hvad

kommissionen inhämtat, har sedan en följd af år denna bestämmelse så

tillämpats att, med enstaka undantag, akademisk examen af ofvan angifvet

slag gällt såsom villkor för anställningen.

Äfven i detta hänsende, fortsätter kommissionen, har sålunda generalpoststyrelsen

i hufvudsak jämnställts med de öfriga centrala ämbetsverken,

och något afseende har icke blifvit fäst vid generalpoststyrelsens särskilda

uppgift att utgöra öfverstyrelsen öfver ett stort förvaltningsom
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

råde med alldeles egenartad verksamhet. De kompetensfordringar, som

stadgats för inträde i generalpoststyrelsen, äro icke lämpade efter verkets

speciella uppgift, utan äro i hufvudsak desamma, som gälla för inträde

i exempelvis kammarkollegium och statskontoret.

Enligt kommissionens åsikt äro dessa kompetensfordringar, hvad

generalpoststyrelsen beträffar, i vissa hänseenden för höga, i andra hänseenden

åter för låga och. således i hvarje fall icke afpassade efter det

faktiskt föreliggande behofvet. Ty medan det å ena sidan vore klart,

att i fråga om några befattningar inom generalpoststyrelsen det med

nödvändighet måste fordras, att innehafvaren besitter sådana insikter, som

ådagaläggas vare sig genom examen, som berättigar till inträde i rättegångsverken

(juridisk fakultetsexamen eller hofrättsexamen) eller genom

den examen, som närmast är afsedd för inträde vid den civila förvaltningen

(kansliexamen), eller tilläfventyrs genom examen inför filosofisk

fakultet, så är det å andra sidan, enligt kommissionens mening, lika

uppenbart, att å flertalet befattningar inom generalpoststyrelsen arbetet

icke är af beskaffenhet att betinga dylika kompetensvillkor. Vare sig

det galler t. ex. postverkets bokföring eller granskning af dess räkenskaper

eller diarieföring, kan det nämligen icke, säger kommissionen,

med någon grad af befogenhet påstås, att akademisk examen skall vara

nödvändig för att tillfredsställande fullgöra dylika åligganden. Tvärtom

vore det fara för, att då arbete af denna art anförtros åt tjänstemän,

hvilkas utbildning pekar åt ett helt annat håll, arbetsprodukten icke

skulle blifva tillfredsställande.

Om således, med vissa undantag, fordran å akademisk examen beträffande

generalpoststyrelsens tjänstemän enligt kommissionens mening

både kan och bör uppgifvas, vore det så mycket mer angeläget, att

dessa tjänstemän erhållit en mot arten af deras verksamhet svarande

fackutbildning. Det fordrades, med andra ord, att de personer, hvilka

vunne inträde såsom tjänstemän inom generalpoststyrelsen, ägde tillräckliga

insikter rörande förhållandena inom just det förvaltningsområde,

där deras verksamhet komme att infalla. Det är således, enligt kommissionens

åsikt, icke i första rummet vid universiteten, utan det är vid

de af generalpoststyrelsen anordnade elevkurserna, som de blifvande

tjänstemännen i generalpoststyrelsen böra hämta sin utbildning. I den

mån, jämte elevkurserna, särskilda fortbildningskurser komma till stånd,

anser kommissionen, att äfven dessa kurser böra hållas öppna för styrelsens

tjänstemän.

Öfver hufvud måste det, enligt kommissionens åsikt, betecknas såsom

en svår olägenhet, att utbildning inom det speciella facket hittills

Bill, till Riks cl. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Haft, 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Förflyttning af

tjänstemän

mellan styrelsen

och underlydande

förvaltningar.

Kungl, Majds Nåd. Proposition N:o 168.

beredts allenast tjänstemännen vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar,

men icke tjänstemännen vid verkets styrelse. Denna olägenhet,

yttrar kommissionen, måste undanröjas, på det att generalpoststyrelsen

må inom sig äga den sakkunskap, utan hvilken ämbetsverket näppeligen

kan väl fylla sin uppgift.

Kommissionen anser därför, att beträffande generalpoststyrelsens

tjänstemän hädanefter bör i regel fordras enahanda postala utbildning

som beträffande tjänstemännen vid distrikts- och lokalförvaltningarna.

Då emellertid några befattningar inom generalpoststyrelsen fortfarande

böra enligt kommissionens åsikt besättas med personer, som aflagt viss

akademisk examen, borde generalpoststyrelsen äga fria händer att, då

sådan person sökte inträde i styrelsen, medgifva lindring i fordringarna

på den rent postala utbildningen.

Rörande anställandet af kvinnliga biträden inom generalpoststyrelsen

anför kommissionen, att några bestämmelser i detta hänseende hittills

icke varit meddelade. Dessa biträden hade rekryterats från en kår af

aspiranter, hvilka antagits under hand, och rekryteringen hade ofta skett

på grund af ömmande omständigheter eller rent personliga förhållanden;

sålunda hade i några fall för vissa enklare göromål anställts änkor efter

aflidna posttjänstemän. I den mån kvinnliga biträden användts för mera

kräfvande befattningar, såsom å de olika byråernas kansliafdelningar, å

statistiska kontoret och taxekontoret o. s. v., hade emellertid hänsyn

måst tagas till aspiranternas skolbildning och lämplighet i öfrigt. Dock

hade det endast undantagsvis förekommit, att kvinnligt biträde inom

generalpoststyrelsen motsvarat de fordringar, som gälla för anställande

i extra ordinarie tjänstemannabefattning vid distrikts- eller lokalförvaltningarna.

På sätt i det följande utvecklas, har kommissionen vidare föreslagit,

att en del befattningar inom generalpoststyrelsen må anförtros åt kvinnor

med samma postala utbildning som tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna.

I fråga om befattningar med andra åligganden, såsom

renskrift, kontroll vid frankoteckenstillverkning och dylikt, anser kommissionen

att denna kompetensfordran icke bör uppställas, utan att för

dessa befattningar kompetensen bör af generalpoststyrelsen pröfvas i

hvarje särskild! fall.

Med kommissionens uppfattning därom, att inom generalpoststyrelsen

de manliga tjänstemännen såsom regel och de kvinnliga biträdena i

eu del fall böra hafva erhållit full utbildning inom postfacket, i likhet

med hvad som gäller beträffande tjänstemän vid distrikts- och lokalförvalt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

ningarna, sammanhänger en fråga, som synts kommissionen vara af stor

betydelse för genomförandet af en ändamålsenlig organisation, nämligen

angelägenheten häraf, att en liflig växelverkan äger rum mellan centralförvaltningen

å ena sidan samt distrikts- och lokalförvaltningarna å den

andra. På det hela taget, anför kommissionen, hafva i vårt land dessa

båda grenar af postförvaltningen hittills stått för hvarandra tämligen

främmande. Till undanröjande af detta missförhållande har det synts

kommissionen vara af vikt, att hos oss, på sätt inom vissa främmande

postverk är fallet, tjänstemän inom centralförvaltningen må kunna förflyttas

till befattningar vid distrikts- och lokalförvaltningarna samt att

omvändt tjänstemän vid dessa förvaltningar må kunna förflyttas till generalpoststyrelsen.

En sådan förflyttning hade inom vart postverk hittills

förekommit endast i enstaka fall. Redan ett ytligt betraktande gåfve

emellertid vid handen, att ett dylikt utbyte af tjänstemän mellan den

centrala förvaltningen samt distrikts- och lokalförvaltningarna icke kunde

annat än lända postverket i dess helhet till båtnad. På det att postverkets

styrelse icke skulle stå främmande för den praktiska erfarenhet,

som förvärfvas under tjänstgöringen vid distrikts- och lokalförvaltningarna,

vore det af vikt, att tjänstemän vid dessa förvaltningar kunde

förflyttas till styrelsen, och å andra sidan vore det ej utan betydelse,

att å kräfvande befattningar vid distrikts- eller lokalförvaltningarna

kunde placeras tjänstemän, Indika äfven ägde kännedom om verksamheten

inom postverkets styrelse.

Ett sådant utbyte underlättades därigenom att, på sätt kommissionen

förordat, ungefär samma kompetensfordringar gällde beträffande tjänstemän

vid centralförvaltningen samt vid distrikts- och lokalförvaltningarna. I

öfverensstämmelse därmed hade kommissionen också funnit sig höra

hemställa, att inom generalpoststyrelsen måtte, delvis i utbyte mot vissa

nuvarande tjänster inom första lönegraden, inrättas en del förste postexpeditörs-

och postexpeditörsbefattningar med aflöning enligt samma

grunder, som gälla för dylika befattningshafvare vid distrikts- och lokalförvaltningarna.

Och särskildt ville kommissionen betona, att något

hinder icke borde möta för dessa å lägre befattningar placerade tjänstemän

att, i den mån de därtill funnes lämpliga, vinna befordran äfven

till högre tjänster inom styrelsen.

I fråga om den dagliga arbetstiden hos generalpoststyrelsen erinrar

kommissionen därom, att vid de löneregleringar, som nästlidet år beslutats

beträffande åtskilliga ämbetsverk, tillämpningen af dessa regleringar

gjorts beroende af den förutsättningen, att föreskrift meddelades därom,

Daglig tjänstgöringstid.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kmigl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

att samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte i ämbetsverket skola, i

den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall

efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes viss tid hvarje

söckendag. Denna tid har för statskontoret och arméförvaltningen bestämts

till minst sex timmar, för telegraf- och järnvägsstyrelserna till

minst sju effektiva timmar per söckendag. Kommissionen ansluter sig

till det senare alternativet och detta så mycket hellre, som, enligt hvad

kommissionen inhämtat, för de biträdande ordinarie tjänstemännen vid

postkontoren redan föreskrifvits en tjänstgöringstid af i regel minst sju

timmar i medeltal för hvarje söckendag.

aWeiningår Kommissionen öfvergår härefter till att skärskåda, i hvilken mån

inom general- den nuvarande fördelningen af styrelsens verksamhet på olika byråer

poststyrelsen, och afdelningar borde bibehållas eller förändras samt hvilka särskilda

befattningar inom styrelsen kunde anses vara betingade af den organisation,

kommissionen föreslår.

Till en början hemställer kommissionen, att antalet byråer inom

generalpoststyrelsen, hvithet för närvarande utgör fem, må från och med

år 1909 minskas till tre. I själfva verket är, säger kommissionen,

denna hemställan eu helt naturlig konsekvens af de förslag, som kommissionen

framlagt rörande ärendens öfverflyttning till distriktsförvaltningarna

samt förändringar af arbetssättet inom generalpoststyrelsen.

Enligt kommissionens åsikt böra nämligen generalpoststyrelsens byråchefer

hädanefter intaga en helt annan ställning inom ämbetsverket, än

som för närvarande tillkommer dem. De böra, anser kommissionen, befrias

från att åtminstone direkt handlägga mål af oväsentlig beskaffenhet,

och deras uppmärksamhet bör företrädesvis ägnas åt frågor, som

beröra verkets utveckling eller eljest äro af mera ingripande betydelse.

Därmed sammanhänger ock, att enligt kommissionens åsikt föredragningen

bör till väsentlig del öfverflyttas från byråcheferna till andra tjänstemän.

Denna minskning i byråernas antal finner kommissionen böra i

stort, sedt så genomföras att, sedan till den nuvarande utrikes- och författningsbyrån

öfverförts en del ärenden, som för närvarande handläggas

å annan byrå, de öfriga byråerna på det sätt sammanslås, att kanslioch

trafikbyråerna samt revisionsbyråns kansli förenas till en byrå och

att kameralbyrån samt revisionsbyråns revisionsafdelning likaledes komma

att bilda en enda byrå. De nya byråerna benämner kommissionen den

första, den andra och den tredje byrån.

Såsom byråchefernas närmaste män skulle, enligt kommissionens

förslag, i allmänhet anställas kontorschefer med uppdrag att hvar för

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Mai ds Nåd. Proposition N:o 168. 21

sig handlägga vissa grupper af de till byrån hörande ärenden samt att

utöfva det närmaste chefskapet öfver viss del af byråns personal. Åt

dessa kontorschefer borde ock anförtros att föredraga åtskilliga grupper

af de ärenden, som skola af generalpoststyrelsen eller af byråchef afgöras.

Af de föreslagna tre byråerna skulle, enligt hvad kommissionen afsett,

den första uppdelas på tre samt den andra och tredje på hvardera

två särskilda kontor. Till första byrån skulle sålunda höra personal-,

trafik- och reklamationskontoren, till andra byrån ekonomi- och räkenskapskontoren

samt till tredje byrån författnings- och statistiska kontoren.

Samtliga kontor, med undantag af personalkontoret, skulle förestås

af hvar sin kontorschef; hvad personalkontoret angår, hade kommissionen

tänkt sig, att byråchefen själf skulle närmast ägna sig åt

handläggningen af personalfrågor samt att till följd däraf någon kontorschef

icke skulle erfordras å detta kontor.

Jämte kontorscheferna, Indika, allt efter den olika beskaffenheten af

deras åligganden, kommissionen anser böra benämnas sekreterare och

kontorschef, kamrerare och kontorschef eller förste aktuarie och kontorschef,

skulle å de olika byråerna (se sid. 36 o. f. i betänkandet) anställas

ett antal biträdande tjänstemän, såsom sekreterare, intendenter,

revisorer, förste postexpeditörer, postexpeditörer m. fl. befattningshafvare.

Vidare hemställer kommissionen om uppförande å stat af ett antal

kvinnliga kontorsbiträden, gemensamma för styrelsen i dess helhet, samt

om ökning i antalet vaktmästare hos styrelsen.

En närmare öfversikt rörande den personal, som af kommissionen

föreslagits för generalpoststyrelsen, innehålles i sammanställningen å sid.

35—36 här efteråt.

Beträffande sättet för befattningshafvares anställande föreslår kommissionen

till en början, att generalpostdirektören må, liksom cheferna

för telegrafverket och statens järnvägar, tillsättas allenast genom förordnande

på viss tid. Dock borde denna tid, med hänsyn hufvudsakligen

till kontinuiteten inom förvaltningen, icke vara allt för kort, och har

kommissionen därför tänkt sig, att generalpostdirektören skulle förordnas

för en tid af sex år i sänder.

Byråcheferna inom generalpoststyrelsen utnämnas för närvarande af

Kungl. Maj:t efter förslag af generalpostdirektören, och kommissionen

har icke funnit sig böra i detta afseende ifrågasätta någon förändring.

Af öfriga ordinarie tjänstemän hos generalpoststyrelsen tillsättas de

i 2:a lönegraden af Kungl. Maj:t, på förslag af styrelsen, medan styrel
-

Sättet för befattningshafvares

anställande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Reservationer

vid kommissionens

betänkande.

22 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 168.

i

sen själf tillsätter tjänstemännen i lägsta lönegraden. Kommissionen

föreslår, att det må öfverlåtas åt generalpoststyrelsen att framdeles tillsätta

samtliga tjänstemän lios styrelsen, med undantag af byråcheferna,

och påpekar i detta sammanhang, att de föreslagna förändringarna i

arbetssättet inom generalpoststyrelsen torde medföra, att generalpoststyrelsens

chef och ledamöter bättre komma i tillfälle att bedöma de underlydande

tjänstemännens duglighet och pålitlighet.

Kommissionen hemställer vidare, att tjänstemännen hos generalpoststyrelsen,

såsom inom järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen är

fallet, må för framtiden tillsättas icke medelst fullmakt utan genom

konstitutorial. Genom en sådan ändring skulle generalpoststyrelsen erhålla

rätt att i administrativ väg från tjänsten skilja en försumlig tjänsteman.

Om än, anför kommissionen, en dylik ytterlighetsåtgärd knappast

någonsin skulle behöfva tillgripas, lärer det dock icke kunna bestridas,

att blotta möjligheten af ett sådant entledigande skulle för indolenta

naturer utgöra en kraftig sporre till ett fullgodt arbete.

Vid kommissionens betänkande äro fogade särskilda reservationer

af ordföranden, herr Ossbahr, och af herr Starbäck.

Herr Ossbahr ansåg sig kunna ifrågasätta, huruvida icke, vid generalpoststyrelsens

omorganisation, det hade varit försiktigare att till en

början stanna vid fyra byråer och låta en ytterligare minskning i antalet

blifva beroende af de erfarenheter, som under de närmaste åren

kunde vinnas, men hade dock med hänsyn till de fördelar, den föreslagna

organisationen å endast tre byråer erbjöde, särskildt hvad beträffade

de olika frågornas systematiska ordnande, icke ansett sig böra

uttala någon afvikande mening i detta hänseende. Däremot hemställde

herr Ossbahr, att å det föreslagna personalkontoret måtte, på sätt i fråga

om de öfriga kontoren vore afsedt, anställas en kontorschef samt att i

stället en föreslagen sekreterarbefattning skulle indragas.

Herr Starbäck fann det föga lämpligt att, såsom af kommissionen

föreslagits, uppdela ärendena inom de tre byråerna i olika grupper, till

arten ofta föga skarpt särskilda, men sorterande under olika tjänstemän

och sedermera återigen gruppvis förenade under ett slags underordnade

chefer, som här kallats kontorschefer. I stället för den arbetsmetodens

förenkling, som man särskildt genom föredragningssättets omläggning

sökt vinna, vore det att befara, att nära nog en motsatt utveckling''

lätteligen kunde inträda och en, så att säga, fördjupad byråkratisering

utbilda sig, och detta därför att genom nyss antydda förhållande flera

skarpt markerade instanser skapades.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 168.

Den på detta sätt åstadkomna gruppindelningen blefve en slags

fackanordning, där lätt nog sidoväggarna blefve så solida och täta, att

all kommunikation mellan underordnade tjänstemän inom olika grupper

blefve otänkbar och förbindelsen hölles öppen endast nedifrån uppåt

slutande hos byråcheferna. En sådan utveckling, som här syntes hota,

kunde enligt reservantens mening undvikas äfven med bibehållande af

olika graders tjänstemän, om ej en så starkt reglementerande omsorg a

priori nedlades på de olika ärendenas särskiljande. — Vidare ansåg

herr Starbäck, med afseende å den af kommissionen föreslagna personalbesättningen,

en särskild registrator vara öfverflödig, enär arbetet med

inkommande ärendens registrering och diarieföring borde kunna hufvudsakligen

utföras af kvinnliga biträden.

I detta sammanhang torde jag äfven få nämna, att i en till mig Framställning

in gifven, den 11 januari 1908 dagtecknad skrift S. Lagerberg in. fl.

tjänstemän hos generalpoststyrelsen hemställt bland annat, att såväl

generalpoststyrelsen som distriktsförvaltningarna måtte i hufvudsak bibehållas

vid sin nuvarande organisation, att tjänstebefattningarna i styrelsen

icke måtte minskas vare sig till antal eller till grader, samt att

arbetstiden å tjänsterummet måtte bestämmas i enlighet med hvad

vid 1907 års Riksdag fastställts för statskontoret och arméförvaltningen.

Såsom jag redan i det föregående antydt, synas mig kommissionens

organisationsförslag, ehuru jag visserligen icke kunnat i alla punkter me.yiwaniT*

biträda desamma, dock i stort sedt vara ägnade att öppna vägen för

gagneliga reformer inom postverket. De allmänna synpunkter (se ofvan

sid. 9), från hvilka kommissionen utgått vid utarbetande af dessa förslag,

har generalpoststyrelsen i sitt utlåtande den 18 december 1907

funnit vara synnerligen beaktansvärda, och till denna uppfattning ansluter

jag mig till fullo.

Nödvändigheten af en decentralisation inom postverkets styrelse

synes mig vara fullständigt ådagalagd. För närvarande inkomma och

diarieföras hos generalpoststyrelsen årligen mer än 20,000 ärenden, och

dessa ärenden handläggas, äfven då de äro af obetydligaste beskaffenhet,

med få undantag af någon bland de fem byråcheferna. Med hänsyn

till postverkets ändamålsenliga drift torde det därför vara angeläget, att

en genomgripande omläggning af de nuvarande arbetsmetoderna, särskilt

i ändamål att lätta byråchefernas arbetsbörda, snarast möjligt

bringas å bane.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Öfverflyttande

af ärenden till

distriktsförvaltningarna.

Den första utväg, som kommissionen i detta hänseende anvisar, är

att en del ärenden, som nu handläggas hos generalpoststyrelsen, öfverflyttas

till distriktsförvaltningarna.

I sitt utlåtande den 18 december 1907 anför generalpoststyrelsen,

att de åtgärder, som af kommissionen i omförmälda hänseende föreslagits,

synas generalpoststyrelsen välbetänkta; dock gör styrelsen härvid

undantag för hvad kommissionen föreslagit i fråga om öfverflyttning till

distriktsförvaltningarna af revisionsarbete, som för närvarande utföres af

revisorer å generalpoststyrelsens revisionsbyrå.

Mot kommissionens yttrande att den personliga kännedom om förhållandena

inom de särskilda distrikten, som i allmänhet torde vara att

finna hos distriktsförvaltningarnas tjänstemän, icke i regel kunde påräknas

hos generalpoststyrelsens revisionspersonal, och att det således

vore en viss anledning antaga, att revisionen skulle blifva med större

sakkännedom verkställd, därest densamma öfverlämnades till distriktsförvaltningarna,

invänder generalpoststyrelsen, att för så vidt kommissionen

med ofvanstående uttryck afsåge, att det för en revisor vore af

vikt att äga kännedom om redogörarnas personliga förhållanden, borde

enligt generalpoststyrelsens mening denna kännedom, som gifvetvis förvärfvades

lättare å distriktsförvaltningarna än i generalpoststyrelsenr

icke i fråga om revisionsarbete tillmätas så stor betydelse, att man för

den skull borde frångå en princip, som i regel tillämpades inom öfriga

grenar af vår statsförvaltning och hvilken princip, afseende centralisation

af revisionsarbetet, syntes göra sig allt mer och mer gällande.

Beträffande den af kommissionen omnämnda sakkännedom framhåller

generalpoststyrelsen, att en tjänsteman bäst kunde förvärfva densamma

därigenom, att han genom tjänstgöring vid postanstalt, särskilt i egenskap

af redogörare, personligen satte sig in i göromålen därstädes. En

dylik sakkännedom kunde sålunda med sannolikhet förmodas vara tillfinnandes

hos distriktsförvaltningarnas tjänstemän, men då nu vore afsedt,

att å generalpoststyrelsens revisionsafdelning skulle såsom biträden

åt revisorerna anställas tjänstemän, hvilka å''postkontor fått sin postala

utbildning, nämligen förste postexpeditörer och postexpeditörer, och för

hvilka vägen till revisorsplatserna ju skulle stå öppen, skulle styrelsens

revisionsafdelning icke komma att i fråga om sakkännedom stå efter

distriktsförvaltningarna. Icke heller syntes det generalpoststyrelsen sannolikt,

att, såsom kommissionen påstode, distriktschefens åliggande att

öfva kontroll öfver de underlydande postanstalterna skulle i väsentlig

mån underlättas samt kontrollen göras mera effektiv därigenom, att dessa,

postanstalters räkenskaper vore å distriktsförvaltningarna tillgängliga

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

25

och där underkastade granskning. Visserligen skulle för distriktschefen

i nämnda hänseende behöfliga uppgifter kunna tagas direkt från de å

distriktsförvaltningen befintliga räkenskapshandlingar, men intet hinder

mötte för framtiden att, i likhet med hvad för närvarande äger rum,

från generalpoststyrelsen erhålla dylika uppgifter.

Däremot är generalpoststyrelsen af den uppfattning, att den af

kommissionen ifrågasatta decentralisationen af revisionsarbetet skulle

medföra afsevärda olägenheter.

Sålunda skulle kunna befaras, att en revisionspersonal, stationerad

vid distriktsförvaltningarna, icke komme att intaga en lika sjelfständig

ställning som en dylik personal, tjänstgörande i generalpoststyrelsen. I

nämnda hänseende erinrar styrelsen därom, att postinspektörerna

för närvarande äga befogenhet att beträffande dem underlydande postkontor

medgifva utbetalningar och i öfrigt besluta i vissa ekonomiska

frågor, en befogenhet som, enligt hvad afsedt vore, skulle komma att

utvidgas. Därest nu dessa postkontors räkenskaper skulle granskas af

vid distriktsförvaltningarna anställda tjänstemän, kunde ifrågasättas, huruvida

revisionen komme att blifva tillräckligt effektiv.

Ifrågavarande decentralisation skulle vidare, hvad angår granskningen

af postanstalternas medelsräkenskaper, hvilken granskning vore

den, som företrädesvis kunde gifva anledning till olika förfaringssätt,

medföra den betydande olägenhet, att författningar och föreskrifter

komme att tolkas och tillämpas på olika sätt inom olika distrikt. En

högeligen viktig likformighet i principiellt hänseende skulle sålunda

äfventyras genom ifrågavarande revisionsarbetes fördelning på skilda

myndigheter.

Decentralisationen skulle jämväl medföra ett ganska vidlyftigt arbete

med annotering och expedierande af de för distriktsförvaltningarna

erforderliga uppgifter mellan generalpoststyrelsens räkenskapskontor och

postsparbanksbyrån, å ena sidan, och distriktsförvaltningarna, å den

andra.

Till belysning af detta förhållande erinrar generalpoststyrelsen

därom, att direkt till postanstalterna öfversändas från generalpoststyrelsen

och postsparbankens härvarande hufvudkassor kontanta penningförskott

och från härvarande frimärksförråd frankotecken, sparmärken

och sparbankskvittenskuponger, samt att de medelsleveranser,

som postanstalterna hafva att verkställa, ske från postanstalterna direkt

till nämnda kassor.

Rörande dessa sändningar och leveranser måste rapporter öfversändas

till distriktsförvaltningarna, därest granskningsarbetet komme att

Bih. till Rihsd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

dit förläggas, och distriktsförvaltningarna å sin sida måste under nämnda

förutsättning till härvarande räkenskapskontor insända uppgifter och

utdrag från de å distriktsförvaltningarna befintliga postmedel sräkningarna,

för att vederbörande tjänstemän hos generalpoststyrelsen skulle

kunna verkställa dem åliggande gransknings- och bokföringsskyldighet.

Det egentliga revisionsarbetet skulle sålunda komma att ökas med andra

göromål, som blefve en följd af själfva decentralisationen, och en uppdelning

af postmedelsräkningarnas granskning på sex olika ställen skulle

gifvetvis föranleda därtill, att arbetet i sin helhet blefve vidlyftigare och

komme att kräfva större personal, än om granskningen ägde rum på ett

enda ställe. Med den granskning af postkontorens postmedelsräkningar

och i samband därmed stående arbete, som, enligt hvad kommissionen

föreslagit, skulle utföras å en hvar af distriktsförvaltningarna, skulle,

enligt generalpoststyrelsens åsikt, af den till tjänstgöring därstädes föreslagna

personal komma att sysselsättas 1 förste postexpeditör å hvarje,

eller sålunda tillsammans 6. Samma granskning, förlagd till generalpoststyrelsens

räkenskapskontor, skulle kunna verkställas af 1 revisor,

1 förste postexpeditör och 1 manlig postexpeditör.

På grund af hvad generalpoststyrelsen sålunda anfört, afstyrkte styrelsen

hvarje öfverflyttning till distriktsförvaltningarna af revisionsarbetet

och sålunda jämväl kommissionens förslag att försöksvis med ingången

af år 1909 från generalpoststyrelsens revisionsafdelning utbryta och till

distriktsförvaltningarna förlägga granskningen af postkontorens postmedelsräkningar.

Generalpoststyrelsen synes mig hafva anfört vägande skäl för sin

uppfattning, att någon utflyttning af revisionsarbete från styrelsen till

distriktsförvaltningarna nu icke bör ifrågakomma.

Hvad korna issionen påpekat därom, att distriktschefens kontroll

skulle blifva mera effektiv, om postanstalternas räkenskaper vore tillgängliga

å distriktsförvaltningarna och där underkastades granskning,

har gifvetvis visst fog för sig. Men det har synts mig, som skulle

ifrågavarande kontroll i väsentlig mån kunna underlättas därigenom,

att föreskrift meddelas att postkontorens postmedelsräkningar skola insändas

till generalpoststyrelsen i två exemplar, af hvilka det ena därefter

öfverlämnas till vederbörande distriktsförvaltning.

Jag har alltså funnit mig böra biträda styrelsens åsikt och fördenskull

såsom en af förutsättningarna för det förslag till jämkningar i

kommissionens organisationsförslag, om hvars utarbetande jag föranstaltat,

angifvit, att postmedelsräkningarnas granskning fortfarande skulle

verkställas hos styrelsen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 16 S.

Det har vidare synts mig möta betänkligheter att, såsom kommissionen

ifrågasatt, distriktsförvaltningarna skulle erhålla rätt att ådöma

postfunktionär bötesstraff, och detta väsentligen af den anledningen att

det synes alldeles särskild! angeläget, att de ofta nog grannlaga bestraffningsfrågorna

bedömas på enhetligt sätt och afgöras af den myndighet,

där den största sakkunskapen och erfarenheten finnas representerade.

Nyssnämnda, enligt mitt uppdrag utarbetade jämkningsförslag hvilar

sålunda äfven på den förutsättningen, att afgörandet af bestraffningsfrågor

skulle i enahanda utsträckning som för närvarande förbehållas

styrelsen, d. v. s. att distriktschefernas disciplinära befogenhet fortfarande

skulle vara begränsad till att skriftligen tilldela postfunktionär

lämplig varning.

Generalpoststyrelsen anför också i sitt underdåniga utlåtande den

7 mars 1908, att det synes generalpoststyrelsen uppenbart, att, därest

bestraffningsrätten till hufvudsaklig del utöfvas af styrelsen, eu sådan

anordning måste innebära större garanti för likformighet i straffmätningen,

än som kan vinnas, därest dylika mål skulle till någon större

del afgöras af ett flertal underordnade myndigheter, och generalpoststyrelsen

finner sig så mycket mindre böra göra någon erinran mot att

bestraffningsfrågor framdeles komma att i samma utsträckning som

hittills afgöras hos styrelsen, som, efter hvad i det enligt mitt uppdrag

utarbetade förslaget jämväl är antydt, åt generalpoststyrelsens ombudsman

skulle kunna öfverlämnas att inom styrelsen föredraga åtminstone

eu större del af de ärenden, som här äro i fråga.

Generalpoststyrelsen anför ytterligare i samma utlåtande, att vid

förnyad granskning af kommissionens uttalanden rörande öfverflyttning

till distriktsförvaltningarna af vissa ärenden, som nu handläggas hos

styrelsen, det synts styrelsen, som om till äfventyrs ytterligare någon

begränsning borde ske i hvad kommissionen i förevarande afseende

ifrågasatt, och förväntar styrelsen att framdeles få tillfälle att vidare

yttra sig i ärendet.

Ehuru frågan om öfverförande till distriktsförvaltningarna af vissa,

till generalpoststyrelsens handläggning nu hörande ärenden först framdeles

torde höra'' blifva föremål för Eders Kungl. Maj:ts pröfning, har jag dock

velat redan nu i hufvudsak angifva min ställning till denna fråga, då

nämligen såväl generalpoststyrelsens som distriktsförvaltningarnas organisation

måste i viss mån blifva beroende af det sätt, hvarpå frågan

kommer att lösas. Till närmare belysande af detta spörsmål har jag

låtit verkställa utredning rörande ungefärliga antalet åt de ärenden, som

s. 28 Kontrollera mot PDF

Ärendenas

föredragning

och afgörande

m. m.

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

skulle från generalpoststyrelsens olika byråer öfverflyttas till distriktsförvaltningarna,

om kommissionens förslag i förevarande hänseende bifalles

med den ändring, att revisionsarbetet och bestraffningsfrågor i samma

utsträckning som hittills bibehållas hos styrelsen. Den ytterligare begränsning

i den sålunda ifrågasatta decentralisationen, som, enligt hvad

generalpoststyrelsen i sitt senaste utlåtande anfört, till äfventyrs kan

befinnas önskvärd, torde icke blifva af den omfattning, att något afseende

därvid nu behöfver fästas.

De resultat, som nämnda utredning gifvit vid handen, framgå af

följande öfversikt:

Hela antalet Däraf till distriktsärenden

år 1906. förvaltningarna.

Kanslibyrån ..................................................... 5,454 1,095

Trafikbyrån .................................................... 3,144 1,260

Kameralbyrån.................................................... 4,766 485

Utrikes- och författningsbyrån ................... 3,663 33

Revisionsbyrån ................................................ 3,702 755

Summa 20,7291 3,62b1

Det antal ärenden, som skulle öfverflyttas till distriktsförvaltningarna,.

motsvarar sålunda, enligt förhållandena år 1906, ungefär 17''5 procent

af hela antalet ärenden hos generalpoststyrelsen.

Då emellertid antalet hos generalpoststyrelsen diarieförda mål under

de senaste fem åren i genomsnitt ökats med omkring 850 för år, torde

det vara att motse, att, äfven om utflyttningen af mål kommer till

stånd i nu afsedd omfattning, antalet mål hos styrelsen redan år 1911

skall hafva uppnått 1906 års siffra.

Genom denna utflyttning torde sålunda icke någon varaktig minskning

i arbetet hos generalpoststyrelsen åvägabringas. Det synes därför

blifva nödvändigt, att, till lättande särskilt af byråchefernas arbetsbörda,

äfven andra utvägar sökas, och kommissionen har i sådant afseende

föreslagit, att åt underordnade tjänstemän inom generalpoststyrelsen må

uppdragas dels att hos styrelsen föredraga vissa ärenden, dels att beträffande

andra grupper af ärenden, hvilka handläggas efter en gång

fastställda, allmänna principer, själfständigt besluta eller i öfrigt på eget

ansvar vidtaga de åtgärder, som af omständigheterna påkallas. Denna

*) I dessa tal förekomma en del dubbelräkningar, beroende därpå, att vissa ärenden diarieförts

och handlagts å två eller flera byråer. Hela antalet ärenden hos generalpoststyrelsen utgjorde

år 1906 i själfva verket 20,480.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16 8.

kommissionens tanke har synts mig vara i hög grad beaktansvärd,

och jag har därför såsom förutsättning för det jämkningsförslag, om

hvars utarbetande jag gått i författning, angifvit, bland annat, att såsom

byråchefernas närmaste män skulle anställas sekreterare och kamrerare

med föredragnings- eller beslutanderätt i vissa ärenden. Vid denna

punkt har generalpoststyrelsen i sitt utlåtande den 7 mars 1908. icke

haft annat att erinra, än att den föredragningsskyldighet, som sålunda

skulle komma att åläggas sekreterarna och kamreraren, borde — då

enligt samma förslag byråchefernas antal skulle minskas till fyra —

blifva tämligen omfattande och att, på sätt förut är berördt, äfven ombudsmannen

torde böra erhålla uppdrag att hos styrelsen föredraga vissa

grupper af ärenden.

Då annan tjänsteman än byråchef föredrager ärenden, synes föredraganden

böra ingå såsom ledamot af styrelsen med enahanda åliggande

som byråchef att, i förekommande fall, låta till protokoll anteckna skiljaktig

mening. En sådan anordning, om ock i praktiken icke af synnerligen

stor betydelse, torde nämligen vara ägnad att skärpa vederbörandes

ansvarskänsla och i sin mån bidraga till erhållande af bästa

möjliga arbetsresultat.

Hvad kommissionen vidare anfört rörande förenklade arbetsmetoder

inom generalpoststyrelsen synes mig innehålla åtskilligt att beakta vid

utfärdande af ny arbetsordning för generalpoststyrelsens tjänstemän

eller vid ordnande i öfrigt af arbetet inom styrelsen.

Kommissionens förslag rörande rekryteringen af generalpoststyrelsens

personal och förflyttning af tjänstemän mellan styrelsen och underlydande

förvaltningar har framkallat erinringar i ofvanberörda, af S. Lagerberg

in. fl. till mig ingifna skrift. Efter hvad i denna skrift anföres,

skulle kommissionens ifrågavarande förslag afse att i allmänhet högst

betydligt sänka fordringarna för inträde i generalpoststyrelsen, och

praktiskt taget skulle styrelsens personal i en framtid, visserligen med

undantag för några befattningar, komma att äga det kunskapsmått, som

vinnes genom afläggande af realskolexamen och postelevexamen. I

stället ifrågasättes i den inkomna framställningen, huruvida icke för

vinnande af inträde och befordran i generalpoststyrelsen i allmänhet

borde fordras aflagd mogenhetsexamen, minst ett års tjänstgöring i

olika grenar af posttjänsten inom distrikts- och lokalförvaltningarna och

därefter genomgången högre postal utbildningskurs.

Principen därom, att de centrala ämbetsverk, hvilka utgöra öfverstyrelser

öfver särskilda förvaltningsområden, böra till större eller mindre del

Rekrytering af

generalpoststyrelsenB

personal.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 168.

Daglig tjänstgöringstid.

rekryteras med personal, som erhållit utbildning vid underlydande distriktseller

lokalförvaltningar, bär i vårt land redan i viss män vunnit erkännande

och synes allt mera arbeta sig fram. Lika med kommissionen

finner jag mig höra förorda, att denna princip må, i den utsträckning

sådant lämpligen kan ske, bringas till utförande äfven inom postverket.

Beträffande flertalet tjänster inom postverkets styrelse bör, synes det

mig, den postala utbildningen sättas i främsta rummet. Och hvad denna

utbildning angår, torde här få erinras därom, att inom generalpoststyrelsen

förberedande åtgärder vidtagits för anordnande af en högre postexamen,

afsedd att bereda de tjänstemän, hvilka önska ifrågakomma till

erhållande af mera maktpåliggande uppdrag, tillfälle att ådagalägga,

det de innehafva därför erforderliga insikter. Genom införande af denna

examen, vid hvilken hänsyn äfven lärer böra tagas till examinandernas

allmänna bildningsnivå, torde blifva tillräckligt sörjdt för att kompetenta

aspiranter till de befattningar hos generalpoststyrelsen, som bär

kunna komma i fråga, icke skola saknas.

Gifvet är emellertid, såsom ock kommissionen framhållit, att för

åtskilliga befattningar hos generalpoststyrelsen måste äfven framdeles

fordras akademisk examen. Den kännedom om allmänna författningar

och om statsförvaltningen öfver hufvud, som torde vara nödvändig å

en del befattningar inom generalpoststyrelsen, lärer nämligen knappast

förvärfvas annat än genom akademiska studier. För en och annan befattning

hos styrelsen torde äfven erfordras specialutbildning å annat

område än det rent postala.

Frågan om de kompetensfordringar, som böra föreskrifvas för anställning

hos generalpoststyrelsen, föreligger visserligen icke nu, men

jag har dock velat i detta sammanhang beröra densamma, då nämligen

denna fråga nära sammanhänger med kommissionens förslag om inrättande

hos generalpoststyrelsen af ett antal förste postexpeditörs- och

postexpeditörsbefat tningar. Likaledes torde den möjlighet till förflyttning

af tjänstemän mellan styrelsen och underlydande förvaltningar, som

kommissionen åsyftat, blifva i viss mån beroende på hvilka bestämmelser

komma att i nyss berörda afseende blifva gällande.

Kommissionens hemställan därom, att den ordinarie personalen hos

generalpoststyrelsen må, i likhet med personalen vid järnvägs- och telegrafstyrelserna,

tillförbindas att i regel vara å tjänsterummet tillstädes

minst sju effektiva timmar hvarje söckendag, har jag ansett mig

böra biträda, då generalpoststyrelsen bör betraktas såsom ett kommunikationsverk

och dess arbetssätt sålunda synes kunna lämpligen

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!. Mag ds Nåd. Proposition N:o 168.

ordnas i nära anslutning till det, som tillämpas i järnvägsstyrelsen och

telegrafstyrelsen. Jag har därför, såvida det förslag till aflöningsreglemente

för tjänstemän vid postverket, hvarom nedan vidare förmäles,

varder af Éders Kungl. Maj:t och Riksdagen godkändt, för afsikt att

föreslå Eders Kungl. Maj:t att rörande den dagliga tjänstgöringstiden

i generalpoststyrelsen utfärda enahanda bestämmelser, som i anledning

af 1907 års Riksdags beslut fastställdes beträffande järnvägs- och telegraf

styr els er n a.

Jag öfvergår härefter till kommissionens förslag rörande byråer

och afdelningar inom generalpoststyrelsen samt där anställda

tjänstemän.

Såsom förut är nämndt, innebär kommissionens förslag, att antalet

byråer hos generalpoststyrelsen, som för närvarande utgör fem, skulle

med 1909 års ingång minskas till tre. Jag erinrar emellertid därom,

att kommissionens ordförande i reservation vid kommissionens betänkande

fann sig kunna ifrågasätta, om det icke varit försiktigare att till

en början stanna vid fyra byråer och låta en ytterligare minskning i

antalet blifva beroende af de erfarenheter, som under de närmaste åren

kunde vinnas. Och i sitt utlåtande den 18 december 1907 framhöll

generalpoststyrelsen, att det enligt styrelsens mening hade varit önskligt,

att den af kommissionen föreslagna första byrån uppdelats i två

på det sätt, att en särskild byrå för hufvudsakligen trafikärenden bibehållits.

Vid granskning af kommissionens förslag i denna del har jag icke

kunnat annat än finna, att förslaget går längre än försiktigheten bjuder

och för skarpt bryter mot den föregående utvecklingen. Jag erinrar

därvid, att antalet byråer hos generalpoststyrelsen, hvilket med ingången

af år 1879 fastställdes till tre, sedermera ökats först till fyra och med

1896 års ingång, då en extra byrå bildades, till fem. Den utflyttning

af ärenden till distriktsförvaltningarna och de reformer beträffande

arbetssättet inom generalpoststyrelsen, om hvilka förslag föreligger,

utgöra, synes mig, icke tillräcklig anledning att nu, då poströrelsen

alltjämt tillväxer, återgå till det antal byråer, som fastställdes genom

1879 års organisation. Jag har därför ansett, att byråernas antal icke

bör sättas lägre än till fyra, och jag har för denna min åsikt funnit

stöd såväl i den reservation, som afgifvits af kommissionens ordförande,

som ock i generalpoststyrelsens nyss åberopade utlåtande.

Det förslag till jämkning i kommissionens organisationsförslag, som

enligt mitt uppdrag utarbetats, hvilar alltså på den förutsättningen, att

Byråer och

afdelningar

inom generalpoststyrelsen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

generalpoststyrelsen bör uppdelas på fyra byråer. Dessa byråer skulle,

enligt förslaget, bildas i stort sedt sålunda, att de nuvarande kansliocb

trafikbyråerna sammanslås till en byrå, benämnd trafikbyrån, å

hvilken emellertid icke skulle handläggas de reklamations- och bestraffningsärenden,

som nu tillhöra kanslibyrån; den nuvarande kameralbyrån

skulle bibehållas, men dess verksamhetsområde ökas med granskning af

distriktsförvaltningarnas och postkontorens postmedelsräkningar; den

nuvarande utrikes- och författningsbyrån skulle likaledes bibehållas,

dock under benämningen författningsbyrån, och till densamma skulle

öfverföras frågor om diarieföring och registrering af inkommande handlingar,

hvaremot reklamationer rörande utländska postanvisningar skulle

öfverflyttas till näst följande byrå; denna byrå skulle benämnas revisionsbyrån

och närmast motsvara den nuvarande byrån med samma

namn, dock med den förändring att till densamma skulle öfverföras

samtliga reklamationsärenden och frågor om bestraffningar, under det

att byrån skulle befrias från granskning af postmedelsräkningarna. I

en blifvande instruktion för generalpoststyrelsen borde emellertid, enligt

hvad i förslaget förutsattes, bemyndigande lämnas generalpostdirektören

att bestämma rörande den närmare fördelningen af ärendena

mellan de olika byråerna.

Hvad sålunda föreslagits rörande byråindelningen har generalpoststyrelsen

i sitt utlåtande den 7 mars 1908 biträdt.

Styrelsen har i detta utlåtande särskildt betonat angelägenheten

däraf, att, såsom ock i det på mitt föranstaltande utarbetade förslaget

varit afsedt, den närmare fördelningen af ärendena mellan de olika

byråerna må blifva beroende på generalpostdirektörens afgörande. På

det att icke genom byråernas benämning något hinder må yppas att

framdeles genomföra den jämkning i arbetsfördelningen mellan byråerna,

som af vunnen erfarenhet och ändrade förhållanden kan påkallas,

har det synts mig vara eu fördel att, på sätt äfven kommissionen förordat,

uppkalla de olika byråerna allenast med nummerbeteckning. Jag

kommer därför att i det följande använda benämningarna första, andra,

tredje och fjärde byrån, motsvarande de föreslagna trafik-, kameral-,

författnings- och revisionsbyråerna.

Då kommissionen hemställt, att hvar och en af de utaf kommissionen

föreslagna byråerna skulle fördelas på två eller tre kontor, hvilka,

med ett undantag, skulle förestås af särskilda kontorschefer, så innebär

detta förslag en princip, som torde vara tämligen främmande för vår

statsförvaltning. Det synes mig knappast troligt, att tillämpningen af

denna princip skulle leda till ett bättre arbetsresultat, än som med

närmare anslutning till nuvarande förhållanden står att vinna, och jag

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 168.

har därför, med stöd jämväl af hvad som reservationsvis anförts af en

bland kommissionens ledamöter, funnit mig icke kunna förorda den

ifrågasatta kontorsindelningen. Såsom jag redan i det föregående antyda

har det synts mig, att i stället för de föreslagna kontorscheferna

lämpligen borde såsom byråchefernas närmaste män anställas sekreterare

och kamrerare, med åliggande för dessa, bland annat, att

hos styrelsen föredraga vissa ärenden och att i en del andra ärenden

själfständigt vidtaga erforderliga åtgärder. En viss föredragningsskyldigliet

torde äfven böra åläggas ombudsmannen.

Äfven på den väg jag sålunda angifvit torde den decentralisation,

som kommissionen velat åstadkomma i fråga om arbetssättet inom

generalpoststyrelsen, kunna i erforderlig utsträckning åvägabringas.

Efter hvad redan förut är nämndt, består generalpoststyrelsens fast

anställda tjänstemannapersonal, styrelsens chef och ledamöter däri inbegripna,

år 1908 af 142 personer, nämligen 49 ordinarie tjänstemän,

46 amanuenser och andra e. o. tjänstemän med stadigvarande förordnanden

samt ytterligare 47, till större delen kvinnliga biträden, likaledes

med stadigvarande förordnanden; af dessa sysselsättas 16 med

sortering och dylika göromål.

I likhet med kommissionen anser jag det vara uppenbart, att ett

extra-ordinariesystem, tillämpadt i så stor omfattning, som nyss meddelade

siffror utvisa, icke kan annat än medföra betydande olägenheter.

Kommissionen har ock med sitt organisationsförslag åsyftat, att anställande

af extra ordinarie tjänstemän hos generalpoststyrelsen för

framtiden skulle kunna högst väsentligt begränsas, och därför i sitt

förslag till personalbesättning tillmätt den ordinarie personalen så, att

behofvet af arbetskrafter hos generalpoststyrelsen därmed skulle vara

i hufvudsak tillgodosedt. Endast för de biträden, som skulle afses för

sorteringsarbete och därmed jämförliga göromål, har kommissionen gjort

ett undantag, i det att kommissionen ansett att denna personal icke bör

uppföras å stat.

Då jag delar kommissionens uppfattning därom, att å ett större

antal befattningar inom generalpoststyrelsen arbetet icke är af beskaffenhet

att hos innehafvaren betinga aflagd akademisk examen, kan jag icke

annat än biträda kommissionens förslag, att hos generalpoststyrelsen

må inrättas ett antal förste postexpeditörs- och postexpeditörsbefattningar.

Denna åtgärd innebär en utväg att högst väsentligt begränsa

antalet extra ordinarie tjänstemän hos generalpoststyrelsen, utan att

dock kostnaden för postverket därigenom kommer att stiga öfver höfvan.

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Raft. 5

Styrelsen

personal

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

Enligt kommissionens förslag skulle styrelsens tjänstemannapersonal,

med undantag af sorteringsbiträden o. d., minskas från det nuvarande

antalet 126 till 89. Härvid förutsattes, som förut är nämndt,

den dagliga tjänstgöringstidens utsträckning till minst 7 effektiva timmar

per söckendag.

I sitt utlåtande den 18 december 1907 har generalpoststyrelsen

hemställt om någon förstärkning i den personal, som af kommissionen

föreslagits. Då, enligt generalpoststyrelsens åsikt, någon utflyttning af

revisionsarbete till distriktsförvaltningarna icke borde ifrågakomma,

skulle af denna anledning erfordras anställande hos styrelsen af ytterligare

1 revisor, 1 förste postexpeditör och 1 manlig postexpeditör.

Vidare hemställde styrelsen i samma utlåtande, att å det föreslagna

personalkontoret måtte, i stället för en sekreterare, anställas en kontorschef,

att en för taxearbeten in. m. afsedd aktuarie måtte utbytas

mot en förste aktuarie, samt att ombudsmannen måtte uppflyttas i högre

lönegrad. Enligt detta generalpoststyrelsens förslag skulle antalet

tjänstemän, af kommissionen föreslaget till 89, ökas till 92, och detta

antal har bibehållits i det enligt mitt uppdrag utarbetade jämkningsförslaget.

På skäl, för hvilka jag nedan kommer att redogöra, har

emellertid generalpoststyrelsen i sitt senast afgifna utlåtande hemställt,

att på de olika byråerna måtte anställas ytterligare 6 tjänstemän,

men att de föreslagna kontorsbiträdena icke måtte uppföras å stat.

Hvad angår vaktbetjäningen hos generalpoststyrelsen, utgöres

denna enligt 1908 års stat af 1 förste vaktmästare och 11 vaktmästare,

hvartill komma 7 extra vaktmästare med fasta arfvoden. Kommissionen

har ansett, att de vaktmästare, som hafva ständig tjänstgöring inom

styrelsen, böra erhålla ordinarie anställning, och har därför, då det

synts kommissionen antagligt, att någon minskning i det nuvarande

antalet icke kan utan olägenhet ske, hemställt, att ytterligare 7 vaktmästare

må uppföras på ordinarie stat. Mot denna hemställan har

generalpoststyrelsen icke haft något att erinra.

Innebörden af de olika förslag, som, efter hvad nu är nämndt,

föreligga rörande personalbesättningen hos generalpoststyrelsen, torde

mera öfversiktligt framgå af här efteråt införda sammanställning, som

upptager denna personal dels enligt nuvarande förhållanden, dels enligt

kommissionens förslag och dels enligt det på mitt uppdrag utarbetade

jämkningsförslaget, med angifvande tillika af de utaf generalpoststyrelsen

föreslagna ändringar. Sorteringsbiträden o. d. ingå icke i denna sammanställning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

35

Öfversikt rörande generalpoststyrelsens personal, enligt nuvarande organisation

ock. enligt olika föreliggande förslag.

Enligt nuvarande

organisation.

Enligt kommissionens

förslag.

Enligt det på departements- chefens uppdrag utarbe- tade jämkningsförslaget.

Ökning enligt general- poststyrelsens förslag

den 7 mars 1908.

Generalpostdirektören.

Generalpostdirektören.

Generalpostdirektören.

5 byråchefer.

8 byråchefer.

4 byråchefer.

Kanslibyrån:

Första byrån:

Första byrån:

1 sekreterare.

Personalkontoret:

2 sekreterare.

1 registrator.

*)1 sekreterare.

2 notarier.

+ 1 notarie.

1 notarie och ombuds-

2 notarier.

2 förste postexpedit:r.

man.

1 förste postexpeditör.

2 kvinnl. »

2 notarier.

1 kvinnl. »

1 aktuarie.

8 e. 0. tjänstemän med

fast arfvode.

1 mani. skrifbiträde.

6 kvinnl. biträden.

Trafikkontoret:

1 kontorschef.

1 notarie.

1 förste postexpeditör.

1 kvinnl. »

Trafhbyrån:

Keklamationskontoret:

1 sekreterare.

1 kontorschef.

2 notarier.

1 ombudsman.

1 aktuarie.

1 notarie.

5 e. 0. tjänstemän med

1 aktuarie.

fast arfvode.

1 förste postexpeditör.

1 kvinnl. biträde.

2 mani. postexpedit:r.

2 kvinnl. »

Kameralbyrån:

Andra byrån:

Andra byrån:

1 kamrerare och sekre-

Ekonomikontoret:

1 sekreterare.

terare.

1 kontorschef.

1 kamrerare.

1 kassör.

1 sekreterare.

2 intendenter.

1 intendent vid frim.-

2 intendenter.

1 förrådsförvaltare.

förrådet.

1 förrådsförvaltare.

1 notarie.

*) Enligt generalpoststyrelsens lörslag den 18/12 1907 skulle denne sekreterare utbytas mot en*

kontorschef.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Enligt nuvarande

organisation.

Enligt kommissionens

Enligt det på departements- chefens uppdrag utarbe-

Ökning enligt general- poststyrelsens förslag

tade jämkningsförslaget.

den 7 mars 1908.

1 intendent vid perse-

8 förste postexpeditörer.

1 aktuarie.

delförrådet.

2 mani. »

3 revisorer.

+1 revisor och bokhåll.,

2 notarier.

Räkenskapskon toret:

6 förste postexpeditir.

äfven en af de i före- gående kolumn upp-

6 revisorer o. bokhåll.

2 aktuarie!''.

1 kontorschef.

1 kamrerare.

8 mani. »

1 kvinnl. »

tågna revisorerna er- håller benämningen

revisor o. bokhållare.

1 kammarskrifvare.

*)4 revisorer.

7 e. 0. tjänstemän med

l) 5 förste postexpedit:r.

fast arfvode.

x)5 mani. »

1 biträde i frågor rö- rande postfartyg.

7 kvinnl. biträden.

5 kvinnl. »

Utrikes- och författ-

Tredje byrån:

Tredje byrån:

ningsbyrån:

Författa ingskontoret:

1 sekreterare.

1 sekreterare.

1 kontorschef.

2 förste aktuarier.

1 notarie.

1 sekreterare.

1 registrator.

+1 arkivarie och biblio-

8 aktuarier.

5 e. 0. tjänstemän med

3) 1 aktuarie.

1 notarie.

tekarie i utbyte mot

1 förste postexpeditör.

3 förste postexpedit:r.

6 förste postexpedifcr.

fast arfvode.

2 kvinnl. »

1 mani. »

8 kvinnl. biträden.

Statistiska kontoret:

10 kvinnl. »

Revisionsbyrån:

1 kontorschef.

Fjärde byrån:

1 sekreterare.

1 registrator.

1 sekreterare.

1 notarie.

4 förste postexpedit:r.

1 ombudsman.

1 mani. postexpeditör.

1 notarie.

+ 1 notarie.

10 revisorer.

8 kvinnl. postexpedit:r.

1 aktuarie.

fUtbytes mot en förste

\ aktuarie.

21 e. 0. tjänstemän med

8 revisorer.

+ 1 revisor.

fast arfvode.

4 förste postexpedit-.r.

7 kvinnl. biträden.

7 mani. »

+1 mani. postexpeditör.

6 kvinnl. »

+1 kvinnl. »

12 kontorsbiträden, kv.

12 kontorsbiträden, kv.

Utgå.

1 biträde i frågor ro-

1 biträde i frågor ro-

rande postfartyg.

rande postfartyg.

1 förste vaktmästare.

1 förste vaktmästare.

1 förste vaktmästare.

11 vaktmästare.

7 extra vaktmästare.

18 vaktmästare.

18 vaktmästare.

*) Enligt generalpoststyrelsens förslag den 18/i2 1907 skulle antalet ökas med 1. — 2) Enligt

generalpoststyrelsens förslag den 18/12 190 7 skulle denne aktuarie utbytas mot ea förste aktuarie.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

37

Sammanfattning af förestående öfversikt.

...

Ordinarie tjänste- män.

Extra

ordin.

tjänste-

män.

Ofri ga

tj änste- manna-

biträden.

Summa.

Vaktmästare.

Manliga.

Förste vakt- mästare.

O:

Extra vakt- mästare.

p: pa-

Isig

2 3 az

So 3

• g g

V pa

Förste post-

expoditörer

och postexp.

Kvinnliga.

Man-

lig».

Manliga.

Kvinnliga.

Män.

Kvinnor.

riga ordinarie

aktmästare.

Sum-

ma.

Enligt nuvarande organisa-

49

46

2

29

97

29

i

ii

7

19

» kommissionens för-

29

28

31

1

58

31

i

18

19

» detpådepartements- ehefens uppdrag ut- arbetade j ämknings-

31

29

31

1

61

31

i

18

19

» generalpoststyrel- sens förslag den 7

mars 1908............

36

29

20

! -

1

'') 12

; 66

32

i

18

19

i) Detta antal har för jämförelse uppförts i stället för de af generalpoststyrelsen uteslutna kontorsbiträdena.

Revisionsarbetets bibehållande hos generalpoststyrelsen i samma

utsträckning som hittills skulle, såsom redan är nämndt, föranleda

att 3 tjänstemän borde anställas hos styrelsen utöfver det af kommissionen

föreslagna antalet. Då generalpoststyrelsen i sitt senaste

utlåtande föreslagit ytterligare någon förstärkning af styrelsens personal,

har styrelsen grundat denna hemställan därpå, att, enligt

hvad nu är afsedt, äfven bestraffnings frågor skulle framdeles afgöras

hos styrelsen i enahanda omfattning som för närvarande samt att

tilläfventyrs ytterligare vissa grupper af de ärenden, som enligt kommissionens

förslag skulle öfverflyttas till distriktsförvaltningarna, borde

fortfarande förbehållas styrelsen. Vidare säger sig generalpoststyrelsen i

detta afseende ej heller kunnat lämna ur sikte den stadiga tillväxt i

arbetet hos styrelsen, som, äfven sedan distriktsförvaltningarna öfver
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Första byrån.

Andra byrån.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

tagit någon del af styrelsens nuvarande arbetsbörda, med visshet vore

att motse såsom en naturlig följd af poströrelsens utveckling. Och

generalpoststyrelsen har äfven betonat, att den nya organisation af

styrelsen, hvarom beslut kunde komma att fattas, icke läte sig omedelbart

eller ens inom den närmaste tiden till fullo genomföras. Under

öfvergångsperioden måste arbetet hos styrelsen ordnas, icke såsom den

nya organisationen förutsatte, utan med de afvikelser därifrån, som

rådande förhållanden kräfde. Äfven ur dessa synpunkter anser generalpoststyrelsen

det vara angeläget, att arbetskrafterna hos styrelsen

tillmätas efter en något annan måttstock, än hvad styrelsen, i hufvudsaklig

anslutning till kommissionens förslag, i sitt meranämnda utlåtande

den 18 december 1907 ifrågasatt.

Jag torde härefter få något närmare yttra mig rörande personalen

å de olika byråerna, sådan den enligt det på mitt uppdrag utarbetade

förslaget skulle vara sammansatt, äfvensom beträffande den ökning i

samma personal, hvarom generalpoststyrelsen i sitt senaste utlåtande

hemställt.

Hvad angår den föreslagna första byrån, som närmast skulle utgöra

en sammanslagning af de nuvarande kansli- och trafikbyråerna,

skulle af de 2 sekreterarna den ene handlägga hufvudsakligen trafikärenden

och den andre hufvudsakligen personalärenden, och af de 2

notarierna skulle den ene vara föreståndare för postverkets undervisningsanstalt.

Generalpoststyrelsen har i sitt senaste utlåtande uttalat

den mening, att äfven med de lättnader, som det på mitt uppdrag utarbetade

förslaget innebär, arbetsbördan å denna byrå kommer att

blifva ganska betungande. Beträffande särskild! den notarie, som skulle

vara föreståndare för postverkets undervisningsanstalt, komme denne

tjänsteman, åtminstone under vissa delar af året, att till högst väsentlig

del vara upptagen af frågor rörande undervisningen och skulle följaktligen

icke vara att för byråns öfriga göromål påräkna såsom en

ständig och regelbunden arbetskraft. Generalpoststyrelsen har därför

funnit behofvet oundgängligen kräfva, att ytterligare 1 notarie anställes

å första byrån.

Å andra byrån skulle af de 2 intendenterna den ene vara kassör

och den andre föreståndare för frimärksförrådet, under det att förrådsförvaltaren

skulle förestå persedelförrådet och aktuarien blankettförrådet.

Af de 3 revisorerna skulle en jämväl verkställa bokföring.

De 6 förste postexpeditörerna äro afsedda att tjänstgöra, 1 hos sekre
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

39

teraren, 1 hos kamreraren, 1 å kassan, 1 å frimärksförrådet och 2 hos

revisorerna; af de 3 manliga postexpeditörerna skulle 1 tjänstgöra hos

sekreteraren, 1 hos revisorerna och 1 å persedelförrådet; den kvinnliga

postexpeditören har afsetts för tjänstgöring hos revisorerna.

Föreståndaren för blankettförrådet har af kommissionen upptagits

såsom förste postexpeditör, men i det enligt mitt uppdrag utarbetade

förslaget uppförts såsom aktuarie eller i samma lönegrad som persedelförrådets

föreståndare. Härvid har i första rummet afseende fästats

vid den omständigheten, att blankettförrådets föreståndare omhänderhar

betydliga leveranser, hvadan med befattningen är förenadt ej ringa

ekonomiskt ansvar.

Af de 2 revisorer, bland hvilkas göromål icke skulle ingå bokföring,

borde, enligt hvad generalpoststyrelsen anför i sitt senaste utlåtande,

den ene afses för granskning af distriktsförvaltningarnas räkenskaper

m. in. och den andre för granskning af postkontorens postmedelsräkningar.

Under sådana förhållanden skulle endast en förste postexpeditör

återstå för den befattning, som för närvarande bestrides af

eu anordningsbokhållare och revisor, med hufvudsakligt åliggande för

denne att granska inkommande räkningar och medelsrekvisitioner, att

utskrifva och bokföra generalpoststyrelsens anordningar å hufvudpostkassan

m. m. Enligt generalpoststyrelsens åsikt kräfver det med denna

befattning förenade ansvar, att innehafvaren likställes med revisorerna,

och hemställer styrelsen därför, att å andra byrån må anställas ytterligare

en tjänsteman af revisors grad. Af nu ifrågavarande 4 tjänstemän

borde, enligt styrelsens mening, 2 benämnas revisorer samt 2

revisorer och bokhållare. Efter hvad generalpoststyrelsen vidare anför,

borde den sålunda ifrågasatta förstärkningen i andra byråns personal,

med afseende å omfattningen af det bokförings- och revisionsarbete,

som skulle åligga denna byrå, icke föranleda minskning i det för byrån

afsedda antalet förste postexpeditörer och postexpeditörer.

Beträffande därefter tredje byrån, skulle de 2 förste aktuarierna Tredje byrån,

vara föreståndare, den ene för statistiska kontoret och den andre för

taxekontoret. Af de 6 förste postexpeditörerna skulle 1 tjänstgöra hos

sekreteraren, 1 å statistiska kontoret, 1 å taxekontoret, 1 hos registrator^

1 såsom arkivarie och bibliotekarie samt 1 hos generalpostdirektören.

Den manlige postexpeditören skulle placeras hos registratorn,

och de 10 kvinnliga postexpeditörerna hafva afsetts för tjänstgöring,

1 hos sekreteraren, 3 å statistiska kontoret, 1 å taxekontoret, 4 hos

registratorn samt 1 å arkiv och bibliotek.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

Af kommissionen hade föreståndaren för statistiska kontoret, med

i vissa afseenden utvidgadt verksamhetsområde, föreslagits att vara

kontorschef, under det att föreståndaren för taxekontoret upptagits

såsom aktuarie, i aflöningshänseende likställd med förrådsförvaltare,

notarie m. fl. Hvad sistnämnde tjänsteman beträffar, har generalpoststyrelsen

i sitt utlåtande den 18 december 1907 uttalat den uppfattning,

att kommissionens förslag i denna del innebär ett icke oväsentligt

underskattande af den betydelse, som måste tillmätas befattningen

såsom föreståndare för taxekontoret. Bland de ifrågavarande tjänsteman

åliggande mångahanda göromål vore särskildt att framhålla, att

han hade att upprätta och till trycket befordra postverkets samtliga

taxor och därvid med tillämpning af gällande författningar och aftal

på eget ansvar uträkna och i berörda taxor samt i tillägg till desamma

offentliggöra de ändringar i taxesatserna, hvilka i synnerhet i förbindelsen

med utlandet racket ofta förekomme. Han hade ock att föra

det i § 2 mom. 1 af kungl. förordningen den 27 maj 1904 angående

villkoren för postbefordran af tidningar och andra periodiska skrifter

omförmälda tidningsregister. Vid fullgörandet häraf och i egenskap af

redaktör af särskildt den inländska tidningstaxan hade taxekontorets

föreståndare äfven att öfvervaka, att postanstalterna och tidningsutgifvarna,

i hvad på dem ankomme, fullgöra hvad som erfordras för registrets

förande samt taxans och taxetilläggens utgifvande i behörigtid.

Med tidningsutgifvarna komme ifrågavarande tjänsteman härigenom

skriftligen och muntligen i liflig beröring. Det tillkomme honom

sålunda att dels gentemot postförvaltarna i många fall meddela

föreskrifter å tjänstens vägnar, dels ock gent emot pressen i viss mån

företräda postverket. Han hade därjämte att tillhandagå såväl postanstalterna

som allmänheten med upplysningar och råd i taxeärenden

äfvensom i fråga om postlägenheterna med utlandet, och dessutom

hade han ofta nog att företaga vidlyftiga och maktpåliggande utredningar

i taxefrågor. Slutligen framhålles, att han i fråga om leveranser

af vissa tryck- och bokbinderiarbeten har att förslagsvis uppgöra

och styrelsens pröfning underställa erforderliga överenskommelser.

De med befattningen som föreståndare för taxekontoret förenade

göromål äro sålunda enligt generalpoststyrelsens åsikt för postverket

så viktiga och ställa så pass stora kraf på befattningsinnehafvarens

skicklighet och pålitlighet, att åt denne borde gifvas såväl högre tjänsteställning

som högre aflöning, än kommissionen föreslagit. Generalpoststyrelsen

har därför redan i sitt första utlåtande hemställt, att

föreståndaren för styrelsens taxekontor måtte benämnas förste aktuarie

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungi. Majds Nåd. Proposition Ko 16S. 41

samt tillerkännas enahanda aflöning som intendent, kamrerare, sekreterare,

in. fl.

Befattningen såsom arkivarie och bibliotekarie skulle enligt kommissionens

förslag uppdragas åt en förste postexpeditör. Enligt hvad

generalpoststyrelsen anför i sitt senaste utlåtande, finner styrelsen det

emellertid vara af vikt, att denna befattning kommer att beklädas af

en person, som genom föregående teoretisk och praktisk utbildning

beträffande arkiv- och biblioteksväsendet förvärfvat sig förmåga att på

ett fackmässigt och med nutidens fordringar öfverensstämmande sätt

ordna och omhänderhafva postverkets ej obetydliga arkiv och bibliotek,

hvilka hittills, i saknad af särskild, fullt kvalificerad föreståndare, icke

kunnat, såsom önskvärdt vore, utnyttjas vare sig af generalpoststyrelsen

eller af postverkets funktionärer i Stockholm och annorstädes.

Särskildt borde vidare påpekas, att utväxlingen af tryckalster mellan

de olika ländernas postförvaltningar numera tagit en afsevärd omfattning.

Åt ifrågavarande tjänsteman, därest han vore för befattningen

fullt kvalificerad, skulle äfven, enligt styrelsens åsikt, kunna uppdragas

att, i förekommande fall, verkställa en del utredningar, för hvilka

kräfvas forskningar i arkiv och bibliotek. Generalpoststyrelsen har på

dessa grunder hemställt, att, i utbyte mot en förste postexpeditör å

författningsbyrån, må uppföras en arkivarie och bibliotekarie, i aflöningshänseende

likställd med notarier, revisorer, m. fl.

Å fjärde hyrån skulle den i förslaget upptagna aktuarien hand- Mjärde byrån,

lägga reklamationsärenden, under det att af de 3 revisorerna 1 skulle

afses för granskning af tidningsräkenskaper, 1 för granskning af räkenskaper

rörande utrikes postutväxling och 1 för revision af räkenskaper

rörande den inrikes postanvisningsutväxlingen. Af de 4 förste postexpeditörerna

skulle 1 biträda vid tidningsrevisionen och 2 vid utrikesrevisionen

samt 1 handlägga reklamationsärenden; af de 7 manliga

postexpeditörerna skulle 1 biträda vid utrikesrevisionen och 4 vid postanvisningsrevisionen

samt 2 vid handläggning af reklamationsärenden,

och af de 6 kvinnliga postexpeditörerna skulle 4 biträda vid postanvisningsrevisionen

och 2 vid behandling af reklamationer.

Personalen å fjärde byrån, sådan denna personal ofvan är angifven,

har generalpoststyrelsen, enligt dess utlåtande den 7 mars 1908, funnit

erfordra ej ringa förstärkning. Till denna byrå, där den till omfånget

största delen af revisionsarbetet fortfarande skulle vara förlagd, skulle

nämligen, enligt hvad föreslaget vore, öfverföras samtliga reklamationsärenden

och frågor om bestraffningar, under det att byrån skulle be
Bih.

till Rissel. Prut, 1908. 1 Sami. 1 Afd. 182 Haft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

frias från granskning af postmedelsräkningarna. Då de nytillkomna

målen — rörande reklamationer och bestraffningar — otvifvelaktigt

komme att tillföra byrån en betydligt ökad skriftväxling, hemställer

generalpoststyrelsen, att å fjärde byrån må uppföras ytterligare en notarie

utöfver den, som i förslaget är upptagen. Och då vidare expeditionsgöromålen

å denna byrå med dess stora skriftväxling enligt styrelsens

åsikt skulle fullt taga en persons arbetskraft i anspråk, anser

styrelsen, att för dylika göromål bör anställas en kvinnlig postexpeditör

och att sålunda antalet kvinnliga postexpeditörer å byrån bör ökas

till 7.

För ut.rikesrevisionen hafva, såsom af det ofvan anförda framgår,

i det på mitt uppdrag utarbetade förslaget upptagits 1 revisor, 2 förste

postexpeditörer och 1 manlig postexpeditör. Med afseende å den omfattning,

som den utrikes postutväxlingen för närvarande har och framdeles

torde komma att få, bar generalpoststyrelsen ansett det synnerligen

beböfligt, att för ifrågavarande arbete anställes ytterligare 1 manlig

postexpeditör, hvarigenom antalet till fjärde byrån hörande manliga

befattningshafvare af postexpeditörs grad skulle komma att utgöra 8.

Då vidare för den inrikes postanvisningsrevisionen i samma förslag

afsetts 1 revisor samt 4 manliga och 4 kvinnliga postexpeditörer, bär

generalpoststyrelsen, som ansett att denna till omfånget största grenen

af revisionsarbetet näppeligen torde kunna på ett tillfredsställande sätt

ledas och öfvervakas af endast en tjänsteman af revisors grad, hemställt

om anställande å denna byrå af ytterligare en revisor utöfver de

3, som i förslaget upptagas.

Såsom redan är nämndt, har vidare å fjärde byrån, för handläggning

särskildt af reklamationsärenden, uppförts 1 aktuarie med biträde

af ett antal förste postexpeditörer och postexpeditörer. Denne aktuarie

skulle sålunda, anför generalpoststyrelsen i sitt senaste utlåtande, närmast

motsvara den tjänsteman med samma benämning, som nu är anställd

såsom föreståndare för reklamationskontoret.

Det torde, yttrar generalpoststyrelsen, sedan länge vara erkändt,

att det arbete, som åligger denne kontorsföreståndare, är till såväl omfånget

som arten i hög grad maktpåliggande. I förstnämnda hänseende

meddelas, att exempelvis under februari månad 1908 antalet från kontoret

utgående expeditioner i genomsnitt uppgått till 138 pr dag samt

att kontorets personal för närvarande utgöres af, förutom föreståndaren,

8 personer, nämligen 5 extra ordinarie tjänstemän och 3 kvinnliga

biträden. Och hvad arbetets beskaffenhet angår, påpekar styrelsen särskildt,

att enligt gällande arbetsordning det åligger reklamationsaktua
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

rien, förutom öfriga mera löpande göromål, att vid behandlingen af reklamationsärendena

»gifva akt på de förhållanden, under hvilka de reklamerade

försändelserna gått förlorade, skadats eller försenats, och, om skälig

anledning förekommer att antaga det icke nödig ordning och noggrannhet

iakttagits vid deras postbehandling, därom göra anmälan hos

styrelsen». Gifvet vore att den kontrollerande verksamhet, som sålunda

är reklamationskontorets föreståndare ålagd, för postverket vore af

största betydelse särskildt för uppdagande af förseelser eller oregelbundenheter

vid postbehandlingen, liksom ock att ett noggrannt utöfvande

af denna verksamhet måste hos tjänstens innehafvare förutsätta ej blott

en ingående kännedom om den praktiska posttjänsten, utan äfven eu

hög grad af intresse och omtanke. Generalpoststyrelsen hemställer på

dessa grunder, att föreståndaren för reklamationskontoret må i aflöningshänseende

likställas med föreståndarna för statistiska och taxekontoren

samt liksom dessa erhålla titeln förste aktuarie.

I kommissionens förslag liksom i det på mitt föranstaltande utarbetade

jämkningsförslaget hafva bland generalpoststyrelsens personal

upptagits 12 kvinnliga kontorsbiträden, och samma antal kontorsbiträden

har uppförts under distrikts- och lokalförvaltningarna. Dessa funktionärer

skulle, enligt hvad kommissionen anför i sitt betänkande (sid. 41),

hafva till liufvudsakligt åliggande att ombesörja maskinskrift och tilläfventyrs,

i samband därmed, stenografering efter diktamen, i den mån

detta moderna arbetssätt kan finna användning, att tjänstgöra såsom

kontrollanter vid frankoteckenstillverkning, att bestrida en del enklare

expeditionsgöromål o. s. v.

Beträffande dessa kontorsbiträden har generalpoststyrelsen i sitt senaste

utlåtande erinrat, hurusom, sedan Riksdagen i skrifvelse den 23 maj

1906 anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida

och i hvad mån personer, som äro hos statens ämbetsverk och

myndigheter på ett stadigvarande sätt sysselsatta med skrifgöromål och

dylika sysslor, må kunna erhålla någon fastare anställning, äfvensom

för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna utredning

kunde föranleda, den af Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatta löneregleringskommittén,

i anledning af nådig remiss, den 31 oktober 1907

afgifvit underdånigt utlåtande och förslag i ämnet. Då sålunda frågan

om dessa biträdens ställning inom kort torde blifva föremål för Kungl.

Maj:ts och Riksdagens pröfning, har generalpoststyrelsen ansett det

icke vara lämpligt att redan i postverkets stater för år 1909 skulle

upptagas ett antal kontorsbiträden, afsedda för i hufvudsak samma slags

Kvinnliga

kontorsbiträ
den.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung1. Majds Nåd. Proposition No 168.

sysslor som de i Riksdagens nyssberörda skrifvelse åsyftade biträdena.

Generalpoststyrelsen bär sålunda funnit sig under nuvarande förhållanden

böra hemställa, att ifrågavarande kontorsbiträden må uteslutas ur

statförslaget, samt att i stället förslagsanslaget till »arfvoden åt extra

tjänstemän, vikariatsersättning, m. m.» må ökas med tillhopa 20,000

kronor, hvaraf 10,000 kronor under generalpoststyrelsen och 10,000

kronor under distrikts- och lokalförvaltningarna.

O

Hvad generalpoststyrelsen hemställt därom, att föreståndarna för

taxekontoret och reklamationskontoret måtte, liksom föreståndaren för

statistiska kontoret, upptagas såsom förste aktuarier och att såsom föreståndare

för arkiv och bibliotek måtte uppföras, i stället för den af

kommissionen föreslagna förste postexpeditören, en särskild arkivarie och

bibliotekarie, i aflöningshänseende likställd med notarier, revisorer m. fl.,

har synts mig vara väl grundadt, och jag har därför ansett mig böra

i dessa punkter biträda generalpoststyrelsens förslag.

Äfven den af generalpoststyrelsen i öfrigt förordade personalförstärkning

hos styrelsen har jag funnit mig i hufvudsak kunna tillstyrka.

Jag har därvid särskildt beaktat hvad generalpoststyrelsen anfört därom,

att föreliggande förhållanden göra det omöjligt att, hvad generalpoststyrelsen

beträffar, inom den närmaste tiden fullt genomföra den nu

föreslagna organisationen. De fördelar, som med denna organisation

afsetts, kunna följaktligen icke förr än efter någon tids förlopp till

fullo vinnas. Och med postverkets snabba utveckling lärer det vara

att motse, att, äfven om personalbesättningen hos generalpoststyrelsen

nu göres tämligen stark, inom en icke aflägsen framtid ytterligare behof

af arbetskrafter skall framträda.

Endast beträffande storleken af den revisionspersonal, som inom

generalpoststyrelsen må erfordras, synes mig tvekan kunna råda. Redan

i sitt utlåtande den 18 december 1907 upptog generalpoststyrelsen frågan

om revisionen af postverkets räkenskaper till utförlig behandling, och

därvid ifrågasatte styrelsen ingen annan ökning i den af kommissionen

föreslagna revisionspersonalen, än som föranleddes däraf, att, såsom ock

nu är afsedt, postmedelsräkningarnas granskning fortfarande skulle verkställas

hos styrelsen. Jag har därför ansett, att med anställande af

den revisor å generalpoststyrelsens fjärde byrå, hvarom styrelsen i sitt

senaste utlåtande hemställt, bör kunna tills vidare anstå äfvensom att

personalen å andra byrån bör, om den af generalpoststyrelsen föreslagna

revisorn och bokhållaren upptages i staten, kunna minskas med 1 förste

postexpeditör.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition No 168.

Hvad angår de af kommissionen föreslagna kvinnliga kontorsbiträdena,

torde jag få erinra därom, att det af löneregleringskommittén

den 31 oktober 1907 afgifna betänkande och förslag rörande anställandet

af vissa biträden hos ämbetsverken för närvarande är föremål för

vidare behandling, i det att yttranden öfver förslaget infordrats från

åtskilliga myndigheter. Af de sålunda infordrade yttrandena har emellertid

endast en del ännu hunnit inkomma.

Den förberedande behandling, som detta ärende hittills undergått,

gifver emellertid vid handen, att meningarna rörande rätta sättet för

frågans lösning äro mycket skiftande såväl ur mera allmänt principiell

synpunkt som ock beträffande detaljerna. Det synes under dessa förhållanden

lämpligt, att, äfven hvad generalpoststyrelsen beträffar, med

frågans afgörande får anstå, till dess den ytterligare utredning, som

infordrats, föreligger och frågan sålunda erhållit den allsidiga belysning,

som dess vikt och grannlaga beskaffenhet kräfva.

Jag finner mig således böra äfven i denna del ansluta mig till

generalpoststyrelsens hemställan.

Vid bifall till hvad jag sålunda föreslagit rörande personalen å

generalpoststyrelsens olika byråer kommer denna personal att erhålla

den sammansättning, som framgår af följande öfversikt.

1

Första byrån.

Andra byrån.

Tredje byrån.

Fjärde byrån.

2 sekreterare.

1 sekreterare.

1 kamrerare.

1 sekreterare.

1 sekreterare.

2 intendenter.

2 förste aktuarier.

1 förste aktuarie.

1 ombudsman.

3 notarier.

1 förrådsförvaltare.

1 registrator.

2 notarier.

1 notarie.

1 aktuarie.

2 revisorer.

2 revisorer oclr bok- hållare.

1 notarie.

1 arkivarie och biblio- tekarie.

3 revisorer.

2 förste postexpedifer.

5 förste postexpedifer.

5 förste postexpedifer.

4 förste postexpedifer.

3 mani. »

1 mani. »

8 mani. »

2 kvinnl. postexpediter.

1 kvinnl. »

| 10 kvinnl. »

7 kvinnl. »

Härtill komma 1 biträde i frågor rörande postfartyg samt 1 förste

vaktmästare och 18 vaktmästare.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Sättet för

befattningshafvares

anställande.

Nuvarande

aflönings
förhållanden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

I fråga om sättet för bcfattningshafvares anstäliande inom generalpoststyrelsen

biträder jag kommissionens förslag, att generalpostdirektören

må tillsättas genom förordnande på viss tid samt att öfriga tjänstemän

må tillsättas genom konstitutorial. Däremot kan jag icke dela

kommissionens åsikt, att det bör öfverlåtas åt generalpoststyrelsen att

framdeles tillsätta samtliga tjänstemän bos styrelsen, med undanta0'' af

byråcheferna.. Den väsentliga förändring i nuvarande förhållanden,''som

detta förslag innebär, synes mig icke komma att medföra någon fördel

vare sig för det allmänna eller för de enskilda tjänstemännen, och torde

därför i alla händelser, förutom byråchefer, jämväl sekreterarna och

kamreraren böra tillsättas af Kungl. Maj:t.

b) Aflöningar.

Enligt postverkets utgiftsstater för år 1908 är den fasta aflöningen

till generalpoststyrelsens ordinarie tjänstemän bestämd till nedan angifna

belopp:

A. Aflöningsstat.

Generalpostdirektören......................

5 byråchefer, hvardera....................

4 sekreterare » ...............

1 kamrerare och sekreterare............

1 kassör .............................

Lön.

Kr.

7.000

4,400

3.000

3,000

3,000

3,000

2 intendenter, hvardera..................

1 registrator .................................

1,800

1 notarie och ombudsman...............

1,800

8 notarier, hvardera.......................

1,800

8 aktuarier » .......................

1,800

6 revisorer och bokhållare, hvardera...

1,800

10 revisorer, hvardera ....................

1,800

B. Öfvergång sstat.

1 kammarskrifvare.........................

900

Tjänst-

görings-

pennin-

Summa.

gar.

Kr.

Kr.

3,000

10,000

2,000

6.400

(Efter 5 år kan lönen böjas med

\ 600 kronor.

1,500

4,500

1,500

4,500

1,500

4,500

1,500

4,500

1,200

1,200

3,000

3,000

Efter 5 år kan lönen höjas med

! 500 kronor och efter 10 år med

ytterligare 500 kronor.

1,200

3,000

1,200

3,000

1,200

3,000

1,200

3,000

^Dessutom ålderstillägg å 400 kr.,

300

1

1,200

hvaraf 300 kr. tillhöra lönen och

100 kr. tjänstgöringspenningarna.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

47

Kassören hos generalpoststyrelsen äger utöfver den i staten uppförda

aflöning, enligt § 11 i aflöningsreglementet för tjänstemän och

betjänte vid postverket den 6 juni 1902, sådan nämnda paragraf lyder

jämlikt kungl. kungörelsen den 22 juni 1906, uppbära j''elräkningspenningar

med 500 kronor för år.

Enligt § 12 i samma reglemente utgår vidare anmärkning sprovision

till vederbörande hos generalpoststyrelsen anställda tjänstemän enligt

de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer, med högst femton procent

å hvarje belopp, som på grund af anmärkning, gjord af sådan tjänsteman,

antingen, såsom ej behörigen uppburet, till postverket inflyter och

utan anmärkningens framställande ej skulle hafva kommit verket till

godo, eller, såsom för högt debiteradt, till vederbörande återgäldas.

Slutligen torde i detta sammanhang böra erinras därom, att från

och med år 1901 generalpoststyrelsens tjänstemän åtnjutit dyrtidstillägg

enligt de af Kungl. Maj:t och Riksdagen fastställda allmänna grunder.

Kommissionen erinrar därom, att nu gällande aflöningssatser för

generalpoststyrelsens tjänstemän i allt hufvudsakligt ägt bestånd sedan

ingången af år 1879, och påpekar, att det visat sig allt mera svårt att

med de aflöningar, som erbjudits, någorlunda tillfredsställande rekrytera

ämbetsverkens personal.

Enligt kommissionens förslag skulle tjänstgöringstiden på tjänsterummet

för generalpoststyrelsens tjänstemän utsträckas till i regel sju

effektiva timmar per söckendag, och vidare har kommissionen genom

de ändringar, som förordats beträffande arbetsmetoderna inom generalpoststyrelsen,

velat åstadkomma, att byråcheferna skulle mera uteslutande

ägna sig åt maktpåliggande värf samt att de underordnade tjänstemännen

skulle i större utsträckning, än hvad hittills varit fallet, på

eget ansvar handlägga förekommande ärenden. Såväl kvantitativt som

kvalitativt komme därför i framtiden, vid ett bifall till kommissionens

förslag, ökade anspråk att ställas på generalpoststyrelsens tjänstemän.

Men om så skedde, är det, anför kommissionen, ock en oafvislig nödvändighet,

att dessa tjänstemän förses med eu aflöning, som tillfredsställer

måttliga lefnadsbehof och således gör det möjligt för tjänstemännen

att ägna sin fulla arbetskraft åt tjänstgöringen inom ämbetsverket.

Då kommissionen gått att utarbeta sitt förslag till lönereglering

för generalpoststyrelsen, har kommissionen närmast haft att taga hänsyn

till de löneregleringar, som vid 1907 års Riksdag beslutats beträffande

styrelserna för statens öfriga kommunikationsverk, telegrafverket

Kommissionens

förslag.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Generalpost
direktören.

Öfriga tjänstemän.

och. statens järnvägar. Hvad telegrafverket angår, är emellertid, erinrar

kommissionen, den nya organisationen af styrelsen för detta ämbetsverk,

enligt Riksdagens skrifvelse i ämnet, närmast att betrakta såsom

en försöksorganisation, hvadan sålunda de vid denna organisation tilllämpade

principer för aflöningarnas reglerande syntes kunna endast i

viss mån bringas till utförande i fråga om generalpoststyrelsen. A

andra sidan förelåge inom järnvägsstyrelsen åtskilliga förhållanden, som

saknade sin motsvarighet inom postverkets styrelse. I den mån sådant

varit möjligt har emellertid kommissionen, vid uppgörande af sitt föreliggande

löneregleringsförslag för generalpoststyrelsen, sökt följa de

grundsatser, som varit bestämmande vid löneregleringen för de båda

andra kommunikationsverkens styrelser.

Hvad först generalpostdirektören angår, har kommissionen föreslagit,

att, i likhet med hvad som gäller för telegrafverkets chef, aflöningen

till generalpostdirektören må utgå i form af ett årligt arfvode af 15,000

kronor. Äfven i fråga om rätt till pension anser kommissionen enahanda

bestämmelser böra gälla för generalpostdirektören som beträffande

chefen för telegrafverket. Generalpostdirektör, hvilken i minst

12 år innehaft generalpostdirektörs förordnande, skulle sålunda vara

berättigad att i pension uppbära 6,000 kronor. Om generalpostdirektör,

innan han uppnår 12 tjänstår, antingen på grund af sjukdom befinnes

till nöjaktig vidare tjänstgöring oförmögen eller ock utan egen begäran

nödgas afgå från sin befattning, utan att på grund af tjänstefel hafva

förverkat densamma, skulle han vara berättigad att i pension uppbära

5,000 kronor, då afgången sker före eller vid 6 tjänstår, samt 5,500

kronor, där afgången sker efter 6, men före 12 tjänstår.

Beträffande därefter aflöningarna till generalpoststyrelsens byråchefer

och öfriga tjänstemän föreslår kommissionen, i anslutning till

den nyligen verkställda löneregleringen för järnvägsstyrelsen, en uppdelning

af dessa tjänstemän i ett flertal olika grupper, med olika aflöning

inom hvarje grupp. Det inom generalpoststyrelsen förekommande

arbete har nämligen kommissionen funnit vara på olika händer så

olikartad!, att den nuvarande fördelningen af biträdande tjänstemän

på allenast två aflöningsgrader ingalunda kan anses inrymma möjlighet

att bereda vederbörande befattningshafvare en efter arten och

vikten af deras åligganden väl lämpad ersättning.

Kommissionen har vidare beträffande aflöningarna till såväl generalpoststyrelsens

som distrikts- och lokalförvaltningarnas personal före
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

49

slagit en tillämpning, i den mån så kunnat ske, af det s. k. Tenowska

systemet, hvilket i hufvudsak följts vid löneregleringarna för telegrafverket

och statens järnvägar.

För byråchef i generalpoststyrelsen föreslår kommissionen enahanda

aflöning, som tillgodokommer byråchef i telegrafstyrelsen, nämligen

8,000 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera efter resp.

3 och 6 år, alltså sammanlagdt 9,000 kronor.

Därjämte anser kommissionen det vara billigt, att någon särskild

ersättning utgår till den af generalpoststyrelsens byråchefer, som under

generalpostdirektörens frånvaro har att närmast öfvervaka ärendenas

gång inom styrelsen. Visserligen har kommissionen funnit sig icke

böra ifrågasätta, att inom generalpoststyrelsen skulle, liksom vid statens

järnvägar, anställas någon särskild sous-chef, men det kan, säger

kommissionen, icke undvikas, att då generalpostdirektören icke själf är

i tjänstgöring inom styrelsen, någon af byråcheferna måste hafva en viss

uppsikt öfver arbetets gång inom styrelsen och i samband därmed, såsom

ehefens ställföreträdare, representera postverket gent emot allmänheten

och de främmande postfunktionärer, som icke sällan för studieändamål

eller eljest besöka hufvudstaden. Kommissionen har därför hemställt,

att ett särskilt traktamente af 10 kronor för dag måtte tillerkännas

den af generalpoststyrelsens byråchefer, som i generalpostdirektörens

frånvaro utöfvade den allmänna tillsynen öfver ärendenas gång.

Aflöningen till kontorschef i allmänhet skulle, enligt kommissionens

förslag, utgå med 6,000 kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor

hvartdera efter 3 resp. 6 år, eller tillhopa 7,000 kronor, alltså samma

slutaflöning, som enligt den nya löneregleringen för telegrafstyrelsen

uppnås af där såsom sekreterare, kamrerare, byråingenjör eller förrådsintendent

anställd tjänsteman. Ett undantag härifrån borde dock,

enligt kommissionens mening, göras för den kontorschef (förste aktuarie),

som skulle hafva att förestå statistiska kontoret. För denne tjänsteman

hemställer kommissionen på anförda grunder (sid. 49 i betänkandet)

om en begynnelseaflöning af 5,000 kronor jämte fyra ålderstillägg,

hvart och ett å 500 kronor, efter resp. 3, 6, 9 och 12 år, hvadan slutaflöningen

skulle komma att uppgå till enahanda belopp som för öfriga

kontorschefer eller 7,000 kronor.

För sekreterare, kamrerare och intendenter föreslår kommissionen

en begynnelseaflöning af 4,600 kronor, hvartill skulle komma tre ålderstillägg

å resp. 400, 500 och 500 kronor efter 3, 6 och 9 år, eller till
Bih.

till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kunyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

Vaktmästare.

hopa 6,000 kronor. Därjämte skulle felräkningspenningar, i likhet med

hvad nu gäller, tillkomma den intendent, som hade till åliggande att

förvalta postverkets hufvudkassa.

Jämte denne tjänsteman skulle till gruppen intendenter hänföras

endast intendenten vid frimärksförrådet. Hvad åter beträffar den nuvarande

intendenten vid persedelförrådet, har kommissionen funnit det

arbete, som åligger denne tjänsteman, icke vara af den beskaffenhet

eller äga den omfattning, att förrådets förvaltare bör i aflöningsh anseende

likställas med de nyssnämnda intendenterna, och har kommissionen

därför hänfört ifrågavarande tjänsteman till nästföljande aflöningsgrupp.

Denna grupp skulle, förutom förvaltaren af persedelförrådet, omfatta

registratorn, ombudsmannen samt notarier, aktuarie!'' och revisorer,

och för dessa tjänstemän föreslår kommissionen en aflöning af 4,200

kronor med tre ålderstillägg å resp. 400, 400 och 500 kronor efter 3,

6 och 9 år, eller tillhopa 5,500 kronor.

Visserligen innebär det, enligt hvad kommissionen vidare yttrar,

en formell oegentlighet, att ombudsmannen, af hvilken gifvetvis måste

fordras fullständig juridisk utbildning, i aflöningshänseende hänföres

till denna grupp, men då kommissionen inhämtat, att innehafvaren

af denna befattning äfven är ombudsman för postsparbanken och i

denna egenskap åtnjuter särskild ersättning med 1,000 kronor för år,

har kommissionen ansett, att ombudsmannens aflöning af postmedel

bör utgå med allenast ofvan angifna belopp, men att befattningens

innehafvare bör tillerkännas uttrycklig rätt att äfven vara ombudsman

för postsparbanken.

Förste postexpeditör, postexpeditör eller kontorsbiträde, som placeras

till tjänstgöring i generalpoststyrelsen, skulle enligt kommissionens

förslag äga uppbära samma aflöning som motsvarande tjänstemän

vid distrikts- eller lokalförvaltningarna, däri inbegripet ortstillägg enligt

i förslaget till aflöningsreglemente angifna regler. Till aflöningen för

dessa grupper af tjänstemän återkommer jag i det följande.

Beträffande slutligen aflöningen till de hos generalpoststyrelsen

anställda vaktmästare, utgör denna aflöning för förste vaktmästaren

1,100 kronor, hvaraf 800 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar,

samt för öfriga vaktmästare 800 kronor, hvaraf 500 kronor

lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar. För dessa öfriga vaktmästare,

men icke för förste vaktmästaren, kan lönen efter 5 år höjas

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

med 100 kronor. Vidare är bestämdt, att om vaktmästare i sådan

egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån kvarstår,

lönen minskas med 150 kronor.

Kommissionen föreslår en afsevärd förbättring i aflöningen för

generalpoststyrelsens vaktmästarkår och åberopar i detta hänseende de

löneregleringar, som nyligen genomförts beträffande vissa motsvarande

grupper af statstjänare, särskildt vaktmästarna hos järnvägsstyrelsen.

För förste vaktmästaren hos generalpoststyrelsen hemställer kommissionen

om en aflöning af 1,280 kronor med ett ålderstillägg å 120

kronor efter 3 år, hvartill skulle komma antingen fri bostad med belysning

och uppvärmning samt i öfrigt erforderligt bränsle eller hyresersättning

med 40 procent af den fasta aflöningen. Öfriga vaktmästare

skulle, enligt kommissionens förslag, åtnjuta en begynnelseaflöning af

1,140 kronor med fyra ålderstillägg, tre å 120 och ett å 150 kronor,

efter resp. 3, 6, 9 och 12 år. Slutaflöningen för dessa vaktmästare

skulle sålunda stiga till 1,650 kronor. För vissa vaktmästare, hvilkas

befattningar äro af mera kräfvande beskaffenhet, hemställer kommissionen

därjämte om särskilda tilläggsarfvoden med högst 10 kronor för

månad enligt de närmare bestämmelser, som det skulle ankomma på

generalpoststyrelsen att meddela. Slutligen anser kommissionen, att

alla vaktmästare hos generalpoststyrelsen, i likhet med ordinarie och

extra betjänte vid distrikts- och lokalförvaltningarna, böra komma i

åtnjutande af kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter.

Här torde jag ock få meddela, att S. Lagerberg m. fl. tjänstemän Framställning

hos generalpoststyrelsen i sin förut omförmälda skrift hemställt, att vid a^e®g ^,aggr"

fastställande af lönereglering för generalpoststyrelsens ordinarie personal

måtte läggas till grund den aflöningstyp, som vid 1907 års Riksdag

antogs för statskontoret och arméförvaltningen.

Mot hvad kommissionen föreslagit rörande aflöningarna för general- Dcpartementspoststyrelsens

personal har jag i hufvudsak icke någon erinran att göra yttrande.

utöfver hvad som föranledes af de ändringar i organisationen, om

hvilka jag i det föregående hemställt. Vid bestämmande af dessa aflöningar

torde, såsom ock kommissionen framhåller, hänsyn närmast

böra tagas till de löneregleringar, som vid 1907 års Riksdag genomfördes

beträffande styrelserna för statens öfriga kommunikationsverk,

telegrafverket och järnvägarne. Härmed sammanhänger ock att, såsom

afsedt är, enahanda bestämmelser rörande den dagliga tjänstgöringstiden

skulle komma att gälla för den ordinarie personalen i generalpoststyrelsen

som för motsvarande personal i nyssnämnda styrelser.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Generalpost
direktören.

Öfriga

tjänstemän.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

Beträffande först generalpostdirektören, bör aflöningen till denne

ämbetsman gifvetvis icke utgå med lägre belopp än som tillkommer telegrafverkets

chef, eller 15,000 kronor om året. Postverket är nämligen,

liksom telegrafverket, ett kommunikationsverk, och dess utgiftsstater

uppgå till inemot dubbla summan af telegrafverkets utgiftsstater. Dock

synas mig icke tillräckliga skäl föreligga att för generalpostdirektören

föreslå högre aflöning än som tillkommer chefen för telegrafverket. Då

nu generalpostdirektören äger att såsom ordförande i styrelsen för postsparbanken

uppbära årligt arfvode af 2,000 kronor samt någon minskning

i detta belopp icke lärer kunna ifrågasättas, torde detta arfvode

från postsparbanken böra inräknas i den för generalpostdirektören föreslagna

aflöningen af 15,000 kronor. Jag anser mig därför böra förorda,

att den del af generalpostdirektörens aflöning, som skall utbetalas

af postmedel, må utgå såsom arfvode af 13,000 kronor för år.

Mot kommissionens förslag rörande generalpostdirektörens pensionering

finner jag icke något annat att erinra, än att, bestämmelse torde böra

meddelas därom, att pensionen skall utgå af postverkets medel samt

att såsom pensionsafgift skall å det för generalpostdirektören bestämda

arfvodet eller den honom, intill dess han uppnått 65 år, tillkommande

pension årligen afdragas ett belopp af 360 kronor.

Då den, som förordnas till generalpostdirektör, synes böra, därest

han förut är statsämbetsman, tillförbindas att afgå från dylik befattning,

kommer generalpostdirektören tydligen aldrig att vara pensionsberättigad

i annan egenskap än såsom generalpostdirektör, hvadan några sådana

bestämmelser, som meddelats för den händelse generaldirektör

för telegrafverket eller för statens järnvägar äro delägare i resp. verks

pensionsinrättning, icke torde i förevarande fall erfordras.

Ett genomförande af hvad jag sålunda föreslagit torde medföra,

att gällande lag om civila tjänstinnehafvares rätt till pension ej blir

tillämplig å generalpostdirektören.

Kommissionens förslag rörande aflöningen till byråcheferna finner

jag mig böra biträda, äfven i hvad detta förslag afser särskildt dagtraktamente

till den byråchef, som i generalpostdirektörens frånvaro

utöfvar den allmänna tillsynen öfver ärendenas gång.

Då de af kommissionen föreslagna kontorscheferna enligt mitt förslag

skulle bortfalla, men skyldighet att i vissa ärenden vara föredragande

och i andra ärenden själfständigt besluta skulle åligga sekreterarna

och kamreraren, torde sistnämnda tjänstemän böra komma i

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

53

åtnjutande af enahanda aflöning, som af kommissionen föreslagits för

flertalet kontorschefer, eller en begynnelseaflöning af 6,000 kronor med

två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera efter 3 resp. 6 år, tillhopa

alltså 7,000 kronor. De skulle således erhålla samma slutaflöning som

motsvarande tjänstemän i telegrafstyrelsen. Att begynnelseaflöningen

blifver högre för dessa tjänstemän i generalpoststyrelsen sammanhänger

med de olika principerna i de skilda organisationerna. För öfrigt torde

endast undantagsvis ifrågavarande tjänstemän i telegrafstyrelsen komma

att uppbära begynnelseaflöningen, då de, om de placeras till tjänstgöring

af förevarande slag, i regel torde hafva hunnit högre upp i

löneskalan.

Till nästa aflöningsgrupp torde böra hänföras de tre förste aktuarierna,

de två intendenterna samt ombudsmannen, och för denna grupp

föreslår jag, med afseende särskildt å de aflöningsförmåner, som tillkomma

närmast motsvarande befattningshafvare i järnvägsstyrelsen, en

aflöning af 5,000 kronor med tre ålderstillägg, hvart och ett å 500

kronor efter resp. 3, 6 och 9 år, eller tillhopa 6,500 kronor.

Om förste aktuariernas ställning inom ämbetsverket har jag förut

yttrat mig.

De två intendenterna, af hvilka den ene skulle förestå kassan och

den andre frimärksförrådet, äro för närvarande, under benämningarna

kassör och intendent vid postverkets frimärksförråd, uppförda i andra

lönegraden och torde med afseende å tjänsternas beskaffenhet böra i

aflöningshänseende likställas med förste aktuarierna.

Beträffande ombudsmannen, för hvilken kommissionen (se sid. 50

här ofvan) föreslagit enahanda aflöning som för aktuarie, notarie in. fl.,

dock med rätt för befattningens innehafvare att äfven vara ombudsman

för postsparbanken, har generalpoststyrelsen i sitt utlåtande den 18

december 1907 anfört, att det icke borde förbises, att, äfven om postombudsmannen

tillerkändes rätt att jämväl vara ombudsman för postsparbanken,

hvilken således icke heller skulle äga att för uppdraget

anlita annan person, arfvodet för sistnämnda ombudsmannaskap dock

icke vore af beskaffenhet att tillförsäkra postombudsmannen någon varaktig

och säker inkomst, än mindre bereda honom de förmåner i öfrigt,

som borde vara förenade med ombudsmanstjänsten hos generalpoststyrelsen.

Ifrågakommande arfvode torde nämligen, yttrar generalpoststyrelsen,

hädanefter som hittills komma att af postsparbanken utbetalas

efter för hvarje år utverkadt nådigt bemyndigande, och att arfvodet

skulle för hvarje gång bestämmas till det af kommissionen omnämnda

belopp kunde icke med säkerhet påräknas. Men om än så komme att

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 168.

ske, skulle dock, enär denna inkomst icke utgjordes af fast aflöning

utan vore allenast af arfvodes natur, postombudsmannen blifva skyldig

att framgent som tillförene vid semester och under tjänstledighet för

sjukdom afstå belöpande andel däraf till den, som uppehölle tjänsten.

Icke heller kunde förmånen att åtnjuta ifrågavarande arfvode uppväga

den fördel i afseende å längre semester, större lönebehållning vid tjänstledighet

för sjukdom samt högre pension, som ombudsmanstjänstens

hänförande till högre tjänstemannagrupp skulle komma att medföra, I

allt fall ansåge generalpoststyrelsen, att aflöningen för postombudsmannen

borde — oberoende af hans nuvarande anställning såsom ombudsman

hos postsparbanken — bestämmas uteslutande med hänsyn till vikten

af den befattning, han hos postverket bekläder. Och då denna befattning

helt visst vore af beskaffenhet att beträffande såväl juridisk utbildning

som praktisk erfarenhet ställa jämförelsevis höga anspråk på

sin innehafvare, syntes det generalpoststyrelsen väl berättigadt, att

densamma uppflyttades i högre aflöningsgrupp än kommissionen föreslagit.

I det på mitt uppdrag utarbetade jämkningsförslaget, enligt hvithet

ombudsmannen skulle åläggas föredragningsskyldighet, hade ombudsmannen

uppförts i samma lönegrad som förste aktuarierna och

intendenterna. Härom anförde generalpoststyrelsen i sitt utlåtande den

7 mars 1908, att styrelsen tagit under öfvervägande, huruvida, med

afseende å nyss omförmälda föredragningsskyldighet och då således

utan tvifvel i vissa hänseenden skulle af ombudsmannen fordras högre

kompetens, än som hittills varit af nöden, ombudsmannen borde i aflöningshänseende

likställas med sekreterarna. Då det emellertid, yttrar

generalpoststyrelsen, icke torde kunna undvikas, att vederbörande byråchef

måste taga en förhållandevis betydlig andel i handläggningen af

de bestraffningsmål och andra ärenden, som kunna komma att föredragas

af ombudsmannen, särskildt när dessa ärenden äro af mera

grannlaga beskaffenhet, och då följaktligen ombudsmannen icke torde

komma att i förevarande afseende blifva fullt jämställd med sekreterarna,

har generalpoststyrelsen ’ icke ansett sig böra göra någon hemställan i

nyss antydt afseende.

Vid sådant förhållande och då ombudsmannen, om han än ålägges

skyldighet att inför generalpoststyrelsen föredraga vissa ärenden, dock

näppeligen torde böra erhålla rätt att, liksom sekreterarna och kamreraren,

i en del ärenden själfständigt besluta, har jag ansett, att ombudsmannen

icke bör placeras i samma aflöningsgrupp som sistnämnda

tjänstemän.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

55

Den af kommissionen föreslagna aflöningsgruppen 4,600—6,000

kronor skulle, med afseende å hvad ofvan är anfördt, komma att

bortfalla.

Mot kommissionens förslag rörande aflöningen till aktuarien, förrådsförvaltaren,

notarierna, registratorn och revisorerna bär jag intet

att erinra, och skulle till denna grupp jämväl hänföras den tjänsteman,

åt hvilken befattningen såsom arkivarie och bibliotekarie komme att

uppdragas, äfvensom de 2 tjänstemän, som skulle benämnas revisorer

och bokhållare.

Äfven beträffande aflöningen till generalpoststyrelsens vaktmästare

finner jag mig kunna i hufvudsak biträda kommissionens hemställan.

Emellertid torde icke tillräckliga skäl föreligga för att, såsom kommissionen

afsett, särskilda tilläggsarfvoden med högst 10 kronor för månad

skulle tillerkännas vissa vaktmästare, hvilkas göromål äro af mera kräfvande

beskaffenhet. Det synes mig jämväl, att den aflöningsförhöjning,

som bör tillkomma förste vaktmästaren utöfver aflöningen till öfriga vaktmästare,

lämpligen bör, såsom beträffande förste vaktmästarna i järnvägsoch

telegrafstyrelserna är stadgadt, utgå i form af ett särskilt arfvode

af 200 kronor för år. Vidare torde en allmän bestämmelse böra meddelas

därom, att om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad.

— med hvilken, enligt kommissionens förslag, skulle vara förenad belysning

och uppvärmning samt i öfrigt erforderligt bränsle —- lönen

skall minskas med visst belopp, som i förevarande fall synts mig lämpligen

böra fastställas till 300 kronor.

Vid jämförelse med den aflöning, som nästlidet år bestämdes för

vaktmästarna i järnvägs- och telegrafstyrelserna, visar det sig, att den

för generalpoststyrelsens vaktmästare nu föreslagna aflöningen öfverstiger

den, som tillkommer vaktmästarna i telegrafstyrelsen, men är något

lägre än den aflöning, som åtnjutes af järnvägsstyrelsens vaktmästare.

Erinras bör äfven, att en till innevarande års Riksdag gjord framställning

om höjning i löneförmånerna för telegrafstyrelsens vaktmästare

visserligen af Riksdagen afslagits, men, så vidt vederbörande utskotts

utlåtande synes gifva vid handen, endast på den grund, att aflöningsförmånerna

för dessa funktionärer fastställdes så nyligen som vid 1907

års Riksdag.

Jag har låtit utarbeta och bifogar härjämte en jämförande öfversikt

rörande aflöningarna till olika befattningshafvare dels i generalpoststyrelsen

enligt mitt förslag, dels i järnvägs- och telegrafstyrelserna

samt i statskontoret.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Jämförelse mellan aflöningarna till olika befattningshafvare

Generalpoststyrel

(7 timmars tjänstgöring)

sen.

Järnvägsstyrelsen.

(7 timmars tjänstgöring)

Befattningshafvare.

Enligt departe- mentschefens

förslag.

Befattningshafvare.

Begyn-

nelse-

Slut-

Begyn-

nelse-

aflöning.

Slut-

aflö-

ning.

aflöning.

aflöning.

Byråchef...............................

Kr.

8,000

6,000

Kr.

9.000

7.000

Er.

Er.

Sekreterare, kamrerare......................

Byrådirektör ..............................

6,600

7,500

Förste aktuarie, intendent, ombudsman ...

5,000

6,500

Kamrerare, förste aktuarie, milkontrollör,

ombudsman, revisor m. fl...................

5,700

6,600

Aktuarie, notarie, revisor m. fl................

4,200

5,500

Kassör, registrator, notarie, förrådsförval-

tare m. fl........................................

4,620

5,700

Förste postexpeditör.............................

Postexpeditör..............................

‘)-

x)-

l)-

1)-

Vaktmästare.................................

1,140

1,650

__ , , ("arfvode............ 840 1,200

Vaktmästare <

Ibostadsförman 336 480

1,176

1,680

'') Se sid. 130.

Anm. Intendenten vid kassan skulle enligt förslaget upp- bära felräkningspenningar med 500 kronor.

Förste vaktmästaren skulle uppbära särskilt arfvode af

200 kronor.

Uniformsbeklädnad skulle tillkomma såmtliga vaktmästare.

Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad

med belysning och uppvärmning samt i öfrigt erforderligt

bränsle, skulle lönen minskas med 300 kronor.

Anm. Kassören uppbär felräkningspenningar med 300 kronor.

Förste vaktmästaren uppbär tilläggsarfvode af 200 kronor.

Beklädnadsersättning tillkommer samtliga vaktmästare.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

57

i generalpoststyrelsen och. vissa andra ämbetsverk.

Telegrafstyrel

(7 timmars tjänstgöring)

sen.

Statskontore

(6 timmars tjänstgöring)

t.

B ofattningshafvare.

Begyn-

nelse-

afiöning.

Slut-

aflöning.

Befattningshafvare.

Begyn-

nelse-

aflöning.

Slut-

aflöning.

Byråchef ...........................................

Kr.

8,000

Er.

9,000

Statskommissarie...............................

Er.

8,100

Er.

8,700

Sekreterare, kamrerare, byråingenjör, för-

rådsintendent ..............................

4,400

7,000

Tjänsteman i ‘2:a lönegraden (sekreterare,

räntmästare, kamrerare, förste revisor)

5,800

6,800

Öfriga byråtjänstemän........................

3,400

6,000

Tjänsteman i l:a lönegraden (stämpel- kassör, revisor, revisor och bokhållare,

registrator)...................................

4,000

5,500

Borste vaktmästare..............................

1,500

1,500

Vaktmästare .....................................

1,140

1,380

Vaktmästare......................................

1,200

1,300

Anm. Hufvudkassören uppbär felräkningspenningar med

500 kronor.

Förste vaktmästaren uppbär särskildt arfvode af 200 kronor.

Beklädnadsersättning tillkommer samtliga vaktmästare.

Anm. Räntmästaren och stämpelkassören uppbära missräk- ningspenningar med 500 kronor hvardera.

Borste vaktmästare, se ofvan.

Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt

bränsle, afdrages ortstillägget (150 kronor) samt å lönen 100

kronor.

Bil. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Haft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 168.

statförslaget. Kommissionen erinrar därom, att i nuvarande stater aflöningarna

äro upptagna såsom fasta anslag men ålderstilläggen såsom förslagsanslag.

Med de af kommissionen föreslagna grunder för aflöningarna kunde

den gamla uppställningen icke bibehållas, utan måste aflöningarna upptagas

såsom förslagsanslag. Någon olägenhet uppkomme icke härigenom,

lika litet som någon sådan följt af den nuvarande anordningen,

att ålderstilläggen utgått såsom förslagsanslag.

I statförslaget hade, med tillämpning af de i aflöningsreglementet och

tillhörande öfvergångsbestämmelser angifna grunder, aflöningarna för de

särskilda befattningarna upptagits med de belopp, till Indika man, med

hänsyn till kända personalförhållanden, ansett sig kunna beräkna desamma.

Då emellertid beloppet af den aflöning, som skulle utgå å

hvarje befattning, vore beroende däraf, hvem som komme att erhålla

befattningen, men i åtskilliga fall detta naturligtvis icke kunde nu afgöras,

komme de blifvande verkliga aflöningarna att förete vissa afvilcelser

från i staten angifna belopp. Dock antager kommissionen,

att de senare icke skola behöfva öfverskridas.

Under generalpoststyrelsen har kommissionen såsom ortstilläqg uppfört

ett förslagsanslag af 20,000 kronor. Sådant ortstillägg'' skulle,

enligt bestämmelserna i § 7 af aflöningsreglementet, inom styrelsen

tillkomma förste postexpeditörer, postexpeditörer och kontorsbiträden.

Såsom arfvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. in. är

under generalpoststyrelsen vidare uppfördt ett anslag å 40'',000 kronor.

Från detta skulle utgå arfvoden åt generalpostdirektörens ställföreträdare,

åt biträde i fartygsfrågor, sorteringsbiträden och tillfälliga biträden

samt i anledning af semester.

Inberäknadt dessa två anslag skulle, enligt kommissionens förslag,

aflöningarna till generalpoststyrelsens personal år 1909 uppgå till sam
manlagdt

...................................................................................... kr. 409,800: —

Kommissionen anför, att i staterna

för år 1908 motsvarande aflöningar äro

uppförda med............................................... kr. 332,900: —

hvartill kommer från det under

distrikts- och lokalförvaltningarna uppförda

anslag till ålderstillägg................. » 21,900: — s 354300- —

Ökningen utgör alltså kr. 55,000: —

Detta belopp borde emellertid minskas med beloppen

af de utöfver staten utgående dyrtidstilläggen

och extra lönetilläggen, tillhopa........................................... kr. 11,200: _

hvadan den verkliga ökningen skulle belöpa sig till......... kr. 43,800: —

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Fr oposition No 168.

59

De af mig föreslagna jämkningarna i kommissionens förslag rörande

generalpoststyrelsen föranleda, att styrelsens aflöningsstat kommer att

sluta på ett belopp af 442,800 kronor, hvilket motsvarar en ökning, i

förhållande till nu utgående anslag, med 76,800 kronor och, i förhållande

till kommissionens förslag, med 33,000 kronor. På sätt i det

följande visas (sid. 79—80), uppväges emellertid sistberörda ökning af

en motsvarande minskning å distriktsförvaltningarnas aflöningsstat.

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.

a) Distriktsförvaltningarnas organisation.

Jämlikt kungl. brefvet den 28 oktober 1892 är riket, med undantag

af städerna Stockholm, Göteborg och Malmö jämte de under postanstalterna

i dessa städer af generalpoststyrelsen förlagda poststationer

och postlinjer, från 1893 års ingång fördeladt i fem postdistrikt, benämnda

södra, västra, östra, mellersta och norra distriktet. Till södra

distriktet höra Malmöhus, Kristianstads, Hallands, Blekinge och Kronobergs

län samt Kalmar läns södra landstingsområde, till västra distriktet

Göteborgs och Bohus samt Ålfsborgs, Skaraborgs och Värmlands län,

till östra distriktet Kalmar läns norra landstingsområde, Jönköpings,

Östergötlands, Södermanlands och Gottlands län samt Södertörns länsdel

af Stockholms län, till mellersta distriktet Stockholms län med undantag

af Södertörns länsdel, Uppsala, Västmanlands, Örebro, Kopparbergs

och Gäfleborgs län samt till norra distriktet Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

I hvarje postdistrikt är såsom chef anställd en postinspektor, hvilken,

på förslag af generalpoststyrelsen, förordnas af Kungl. Maj:t för

en tid af tre år.

Postinspektionernas stationsorter, hvilka bestämmas af generalpoststyrelsen,

äro följande: för södra distriktet Malmö, för västra distriktet

Göteborg, för östra distriktet Stockholm (före den 1 april 1896 Norrköping),

för mellersta distriktet likaledes Stockholm och för norra distriktet

Sundsvall.

I Stockholm, Göteborg och Malmö äga vederbörande postdirektörer,

beträffande dem underlydande personal och för de till deras postkontor

hörande områden, i tillämpliga delar utöfva postinspektörs myndighet

och åligganden.

Postinspektor har till hufvudsaklig uppgift dels att utöfva tillsyn

öfver postinrättningarna och postsparbanksrörelsen inom distriktet äfvensom

att i förekommande fall ombesörja verkställigheten af generalpost
-

Nuvarande

organisation.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Kommissionens

förslag.

Distriktsindelningen.

60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

styrelsens och postsparbanksstyrelsens beslut, dels att utreda och förbereda

vissa frågor, h vilka sedermera skola af generalpoststyrelsen eller

postsparbanksstyrelsen handläggas, dels ock att inom fastställda gränser

sjelfständigt afgöra vissa ärenden och vidtaga åtskilliga åtgärder i öfrigt.

Särskilt åligger det postinspektor att öfvervaka, att postbefordringen

bestrides med ordning, säkerhet och skyndsamhet samt att göromålen

vid postanstalterna förrättas i enlighet med gifna föreskrifter och på

ett ändamålsenligt sätt, äfvensom att tillse, att anordningarna vid postanstalterna

äro tillfredsställande. Öfver samtliga till distriktet hörande

posttjänstemän, poststationsföreståndare, föreståndare för ångbåtspostexpeditioner,

postbetjänte och landtbrefbärare äger postinspektor utöfva

förmanskap. Af postinspektören eller, på hans uppdrag, af vid distriktsförvaltningen

anställd kontrollör skall inspektion och inventering

verkställas, minst en gång årligen å alla underlydande postkontor, och,

då särskilda förhållanden därtill gifva anledning, å poststationer och

ångbåtspostexpeditioner. Likaså skola, så ofta ske kan och nödigt befinnes,

de till distriktet hörande järnvägspostkupéer inspekteras, i regel

af postinspektören själf. Med noggrannt aktgifvande på förhållandena å

särskilda orter inom distriktet har postinspektor att afgifva förslag rörande

inrättande, indragning eller förändring af postanstalter och postgångar

m. m. Postinspektor har att utbetala aflöning till personalen

vid postinspektionskontoret och järnvägsposten samt ersättning för postbefordran

å enskilda tillhöriga järnvägar äfvensom ersättning för uppvärmning,

belysning och renhållning inom järnvägspostkupéer. I viss

utsträckning äger postinspektor upprätta tidtabeller för postens gång

samt vidtaga ändringar i sådana tabeller; han äger ock bestämma de

tider, då postanstalterna skola hållas tillgängliga för allmänheten. Vidare

äger postinspektor, under vissa villkor, förordna om utförande af

nödiga reparationer å postverkets byggnader, om reparationer å eller

nyanskaffning af inventarier och persedlar, samt om afskrifning eller

försäljning af kasserade sådana. Han äger äfven att antaga och entlediga

reservpostbetjänte, att under vissa villkor utdela skriftlig varning,

förelägga viten och från tjänstgöring afstånga underlydande personal,

att bevilja tjänstledighet under viss del af kalenderår, att besluta

i anledning af inkomna reseräkningar m. m.

Kommissionen erinrar till en början, att den indelning i postdistrikt,

som infördes vid de nuvarande distriktsförvaltningarnas tillkomst

år 1893, sedan dess icke undergått någon rubbning. Enligt denna

organisation äro, såsom redan är nämndt, Stockholm, Göteborg och

Malmö med de under postkontoren i dessa städer lydande poststationer

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kimgl. May.ts Nåd. Proposition N:o 168.

och postlinjer undantagna från postinspektörs myndighet, och det åligger

en hvar af postdirektörerna i nämnda städer att vara såväl postkontorens

föreståndare som chef för vederbörande distrikt. En sådan

dubbelställning för postdirektörerna anser kommissionen icke vara rätt

förenlig med vare sig postverkets eller allmänhetens intressen, och en

del olägenheter däraf skola ock vid skilda tillfällen hafva gifvit sig

tillkänna. Redan i den skrifvelse af den 23 november 1891, hvari generalpoststyrelsen

hemställde om inrättande af distriktsförvaltningar inom

postverket, antydde styrelsen, att förvaltningen af ett stort postkontor

måste af dess chef kräfva så mycket arbete och så mycken omtanke,

att någon möjlighet icke för honom förefinnes att vid sidan däraf på

ett tillfredsställande sätt ägna sig åt verksamheten som distriktschef.

Men om detta uttalande äger sitt berättigande beträffande de större

postkontoren i allmänhet, så måste det, enligt kommissionens mening, i

alldeles särskild grad äga tillämpning på de största postkontoren, de i

Stockholm, Göteborg och Malmö. Och äfven om det år 1893, innan

någon erfarenhet kunde föreligga om den ifrågasatta organisationen,

må hafva varit en åtgärd af nödig försiktighet att icke i någon afsevärd

mån rubba ledningen af de postala förhållandena i rikets tre största

städer, anser kommissionen, att numera någon tvekan icke bör råda

om lämpligheten af att fullt genomföra den princip, som vid distriktsförvaltningarnas

inrättande angafs såsom grundläggande, nämligen att

göra dessa förvaltningar helt och hållet skilda från de lokala anstalterna.

Kommissionen anser sålunda, att den befogenhet, som för närvarande

tillagts postkontorens föreståndare i Stockholm, Göteborg och

Malmö att hvar inom sitt område i tillämpliga delar utöfva postinspektörs

myndighet och åligganden, bör för framtiden upphöra och att i

sammanhang därmed de nuvarande postdirektörsbefattningarna i nämnda

städer böra indragas.

Med denna utgångspunkt har kommissionen sökt tillse, huru de områden,

som för närvarande äro postdirektör underordnade — alltså Stockholms,

Göteborgs och Malmö distrikt — skola kunna inordnas under

den allmänna distriktsindelningen. Beträffande hvart och ett af nämnda

tre distrikt föreligga, yttrar kommissionen, två möjligheter: antingen

kan distriktet, i sin nuvarande utsträckning eller i någon mån utvidgadt,

bibehållas såsom själfständigt under en chef, som icke är postförvaltare

utan i allt hufvudsakligt likställd med öfriga distriktschefer,

eller ock kan distriktet förläggas under något af de öfriga distrikten.

För bedömande af den utväg, som här bör väljas, har kommissionen

åberopat här efteråt återgifna statistiska uppgifter angående poströrelsen

m. m. i de särskilda postdistrikten år 1906.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Jämförelse mellan de olika postdistrikten, år 1906.

a) Invånare, fasta postanstalter, personal.

Postdistrikt.

Invånare-

antal.

Fasta post- anstalter.

Personal.

Post-

kontor.

Poststa-

tioner.

Tjänste-

män.

Betjänte-

Ofri ga.

Summa.

Stockholm...........................

332,738

n

50

380

739

164

1,283

Göteborg ...........................

156,927

7

37

119

265

69

453

Malmö ...............................

75,691

1

78

62

114

128

304

Södra distriktet ..................

1,168,065

40

664

353

400

1,076

1,829

Västra » ..................

981,382

46

558

331

337

1,162

1,830

Östra » ..................

868,575

41

483

287

323

807

1,417

Mellersta > ..................

1,089,979

51

541

327

419

932

1,078

Norra » ..................

663,698

29

447

200

227

981

1,408

Summa

5,337,055

220

2,858

2,059

2,824

5,319

10,202

b) Af gångna försändelser, uppbörd.

Afgångna

försändelser.

Postdistrikt.

Postanvisningar.

Postabonne- rade tid-

Uppbörd,

Brefpost-

försänclelser.

Paket.

Antal.

Belopp,

kronor.

ningar och

tidskrifter

samt afgifts- pliktiga

bilagor.

Hela

antalet.

kronor.

Stockholm.........

32,537,774

737,286

465,182

19,787,797

64,397,223

98,137,465

3,349,878

Göteborg ..........

12,412,395

171,963

173,484

7,231,320

10,150,589

22,908,431

1,272,214

Malmö..............

7,003,527

90,548

149,680

5,649,420

13,361,695

20,605,450

807,787

Södra distriktet

31,598,637

209,937

893,934

26,011,438

20,583,096

53,285,604

2,978,251

Västra »

23,895,600

188,529

789,031

21,269,833

11,480,877

36,354,037

2,277,946

Ostra »

25,199,488

315,174

741,874

21,815,207

13,498,088

39,754,624

2,418,593

Mellersta >

28,146,877

428,272

1,084,330

28,343,527

16,777,381

46,436,860

3,008,800

Norra »

14,622,879

208.005

789,265

19,104.204

8,238,074

23,858,223

1,672,211

Summa

175,417,177

2,349,714

5,086,780

149,212,746

158,487,023

341,340,694

17,785,680

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Med stöd af dessa uppgifter finner kommissionen det nuvarande

stockliolmsdistriktet vara fullt jämförligt med, om icke mera betydande

än hvart och ett af de fem postinspektionsdistrikten. Äfven bör, efter

hvad kommissionen vidare anför, uppmärksammas, att i en hufvudstad

allmänhetens anspråk på att varda snabbt och väl betjänad gifvetvis

måste på det hela taget vara större än i landsorten samt att till följd

däraf relativt höga fordringar torde komma att ställas på den närmaste

ledningen af de postala förhållandena i hufvudstaden.

På dessa grunder hemställer kommissionen, hvad först Stockholm

beträffar, att det nuvarande stockholmsdistriktet må bibehållas, dock i

någon mån utvidgadt. De nuvarande 10 filialpostkontoren böra enligt

kommissionens åsikt erhålla eu från hufvudpostkontoret fristående ställning

och, liksom äfven hufvudpostkontoret, förvaltas af postmästare.

Beträffande åter Göteborg och Malmö har kommissionen ansett sig

icke böra föreslå, att dessa städer med kringliggande områden skola

bilda särskilda distrikt. Hvarken poströrelsen å nämnda orter eller

öfriga förhållanden därstädes hafva nämligen synts kommissionen betinga

en sådan anordning. Enligt kommissionens förslag skulle sålunda

Göteborgs stad med de under Göteborgs postkontor lydande postanstalter

och postlinjer förläggas under det nuvarande västra distriktet samt

på enahanda sätt Malmö stad med de under Malmö postkontor lydande

postanstalter och postlinjer förläggas under det nuvarande södra distriktet.

Därvid har kommissionen förutsatt, att, på samma sätt som i

Stockholm, filialpostkontoren i Göteborg liksom hufvudpostkontoret

därstädes skulle komma att förvaltas af själfständiga postmästare, och

då vidare i Malmö, enligt kommissionens åsikt, trafikbehofvet ingalunda

är tillgodosedt med det enda postkontor, som nu finnes i nämnda stad,

har kommissionen i annat sammanhang hemställt om inrättande i Malmö

af ytterligare tre postkontor.

Antalet postdistrikt skulle sålunda, enligt detta kommissionens

förslag, från 1909 års ingång blifva ses, och föreslår kommissionen för

dessa distrikt följande benämningar:

I distriktet, motsvarande det nuvarande södra distriktet, jämte

Malmö stad med de under Malmö postkontor lydande postanstalter

och postlinjer,

II distriktet, motsvarande det nuvarande västra distriktet, jämte

Göteborgs stad med de under Göteborgs postkontor lydande postanstalter

och postlinjer,

III distriktet, motsvarande det nuvarande östra distriktet, i någon

mån minskadt genom tillkomsten af det nya stockholmsdistriktet,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Distriktsför
valtningarnas
stationsorter.

Behofvet af

personalförs

torkning.

IV distriktet, eller det nya sto ckliolm sdistriktet,

V distriktet, motsvarande det nuvarande mellersta distriktet, i någon

mån minskadt genom tillkomsten af det nya stockholmsdistriktet, samt

VI distriktet, motsvarande det nuvarande norra distriktet.

I fråga om distriktsförvaltningarnas stationsorter, hvilka enligt nu

gällande föreskrifter bestämmas af generalpoststyrelsen, har kommissionen

anmärkt det mindre ändamålsenliga däri att, såsom nu är fallet,

postinspektionerna i östra och mellersta distrikten äro förlagda till

Stockholm. Denna oegentlighet skulle blifva ännu mer framträdande

efter inrättande af det utaf kommissionen föreslagna stockholmsdistriktet,

hvars förvaltning gifvetvis skulle vara förlagd till hufvudstaden; på

detta sätt skulle nämligen af de blifvande sex distriktsförvaltningarna

ej mindre än tre få sin stationsort i Stockholm. Kommissionen anser,

att distriktsförvaltningarna böra förläggas någorlunda centralt inom de

områden, som de resp. distrikten omfatta, således för III (östra) distriktet

exempelvis i Linköping och för V (mellersta) distriktet i Sala, Glefle

eller Falun. På samma sätt bör, enligt kommissionens mening, distriktsförvaltningen

i VI (norra) distriktet, hvilken för närvarande är förlagd

till Sundsvall, d. v. s. strax norr om distriktets södra gräns, förflyttas

längre norrut, exempelvis till Sollefteå.

Hvad därefter beträffar distriktsförvaltningarnas tjänstemannapersonal,

voro före 1908 års ingång vid hvarje postinspektionskontor anställda,

förutom chefen, som på förslag af generalpoststyrelsen förordnas af

Kungl. Maj:t för en tid af tre år, en kontrollör samt ett efter behofvet

afpassadt. antal postexpeditörer och extra biträden.

Såsom kommissionen erinrar (sid. 62—63 i betänkandet), framhöll

redan 1899 års post- och telegrafkommitté angelägenheten däraf, att

åtgärder måtte, till posttjänstens verkliga båtnad, vidtagas för att bereda

postinspektörerna väsentlig lättnad i det detaljarbete, från hvilket

de icke kunde lösgöra sig. Denna kommitté föreslog i sådant afseende

inrättande vid postinspektionerna af ytterligare fem kontrollörstjänster,

en i hvarje distrikt. Förslaget upptogs också i statsverkspropositionen

till 1902 års Riksdag, men blef på hemställan af statsutskottet, som

förklarade sig icke hafva genom hvad i detta afseende anförts blifvit

öfvertygadt om nödvändigheten af att ifrågavarande kontrollörstjänster

inrättades, af Riksdagen afslaget.

En ny framställning i enahanda syfte förelädes 1907 års Riksdag,

och efter det Riksdagen, som ansåg nödvändigheten bjuda, att åtgärd

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj ris Nåd. Proposition N:o 168. 65

vidtoges för lättande af postinspektionernas alltjämt ökade arbetsbörda,

funnit förslaget böra godkännas, bär från 1908 års ingång vid hvarje

postinspektion anställts ytterligare en kontrollör.

I förevarande ämne anför kommissionen, att om än genom tillkomsten

af denne tjänsteman någon förbättring i de nuvarande förhållandena

kommer att vinnas, så vore det emellertid tydligt, att äfven

efter denna förstärkning personalförhållandena å distriktsförvaltningarna,

med dessa förvaltningars nuvarande åligganden, långt ifrån blefve tillfredsställande.

Då nämligen såväl postinspektören som hans närmaste

man måste tillbringa en stor del af sin tid på resor, hade, efter hvad

erfarenheten gifvit vid handen, de viktiga och mångskiftande göromål,

som för närvarande äro distriktsförvaltningarna anförtrodda, ofta icke

kunnat utföras utan afsevärd tidsutdräkt, och det behöfde icke påpekas,

hurusom inom ett kommunikationsverk, sådant som postverket, försenad

handläggning af vissa ärenden kunde medföra allvarsamma olägenheter.

I detta sammanhang framhåller kommissionen, att det stundom visat

sig vara vanskligt att för kontrollörstjänsterna å distriktsförvaltningarna

förvärfva och där behålla skickliga och väl meriterade tjänstemän, enär

för sålunda kvalificerade personer tjänstgöringen vid postkontoren,

under hittillsvarande förhållanden, i allmänhet torde hafva varit mera

inkomstbringande.

Genom ett bifall till hvad kommissionen föreslagit därom, att en ej

oväsentlig del af de ärenden, som för närvarande handläggas inom

generalpoststyrelsen — hufvudsakligen sådana som tillhöra kansli- och

trafikbyråerna, men äfven vissa grupper af ärenden, som handläggas å

kameral- och revisionsbyråerna — måtte öfverföras till distriktsförvaltningarna

samt att i sammanhang därmed distriktsförvaltningarnas själfständiga

afgörariderätt måtte i ej obetydlig mån utvidgas, skulle ej

blott distriktsförvaltningarnas arbetsmängd komma att ökas, utan äfven

deras befogenhet utsträckas till nya områden, och det vore under sådana

förhållanden, enligt kommissionens åsikt, af vikt, att distriktsförvaltningarna

erhölle en så stark organisation, att de kunde ej blott på ett

tillfredsställande sätt fylla sin nuvarande uppgift utan äfven motsvara de

ökade anspråk, som för framtiden komme att på dem ställas.

Hvad då först angår chefens ställning, har kommissionen till en

början ansett, att den nuvarande benämningen postinspektor bör utbytas

mot distriktschef såsom bättre angifvande denne tjänstemans befogenhet

och åligganden.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 182 Haft. 9

Distrikts
chefen.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Kommissionen har vidare tagit under öfvervägande, huruvida icke

dessa distriktschefer borde, i motsats mot de nuvarande postinspektörerna,

erhålla fast anställning och för den skull, på sätt redan nu

tillämpas beträffande öfriga tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna,

tillsättas medelst konstitutorial.

Härvid hade kommissionen icke förbisett, att vissa skäl tala för

bibehållande af det nuvarande systemet, enligt hvilket postinspektor

tillsättes endast genom förordnande på viss tid. I sådant afseende

hade särskildt anförts, att då distriktschefens befattning redan nu vore

och äfven hädanefter skulle komma att blifva i hög grad ansvarsfull

och betungande, det stundom kunde visa sig, att en distriktschef, efter

längre eller kortare tids verksamhet i sådan egenskap, icke vidare ägde

tillräckligt af kraft och initiativ för att kunna fullt tillfredsställande utföra

sina åligganden, och under sådana förhållanden vore det icke annat

än en fördel att kunna vid utgången af den tid, som förordnandet afsåga,

öfverlämna uppdraget till annan person.

Kommissionen anser, att äfven om denna åskådning måste tillerkännas

ett visst berättigande, någon afgörande betydelse dock icke bör

tilläggas densamma. Enligt det förslag till aflöningsreglemente, som

kommissionen afgifvit, skulle det ligga i generalpoststyrelsens hand att,

oberoende af gjorda ansökningar, till annan befattning förflytta såväl

distriktschef som öfriga af styrelsen tillsatta tjänstemän, dock utan

minskning i den vederbörande vid förflyttningen tillkommande fasta

aflöning. Och kommissionen påpekar i detta afseende, att verksamheten

som distriktschef gifvetvis måste vara ägnad att göra en tjänsteman

särskildt lämplig för vissa andra befattningar, där tjänstgöringen

icke kräfver samma rörlighet, som måste fordras af distriktscheferna.

Genom distriktschefsbefattningarnas besättande med ordinarie innehafvare

komme i själfva verket, anser kommissionen, ur förevarande

synpunkt någon väsentlig förändring af det nuvarande förhållandet

knappast att inträda. Ty liksom det hittills, då postinspektörerna varit

anställda på förordnande, icke i något fall bär inträffat, att uppdraget

att vara postinspektor upphört annat än på vederbörandes egen framställning,

skulle sannolikt ej heller i framtiden, därest systemet bibehölles,

något sådant förekomma annat än i alldeles särskilda undantagsfall.

Ur andra synpunkter erbjuder emellertid, anför vidare kommissionen,

den föreslagna förändringen alldeles bestämda fördelar. Då kommissionen

velat åstadkomma starka distriktsförvaltningar, hade det varit

kommissionen angeläget att i första rummet tillse, att distriktscheferna

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

må komma att intaga en så vidt möjligt själfständig och auktoritativ

ställning. Ej mindre i förhållande till de ortsmyndigheter och trafikanter,

med hvilka distriktscheferna under sin verksamhet komma i

beröring, än äfven gent emot den underlydande personalen måste

distriktscheferna kunna uppträda med tillräcklig auktoritet, och det

vore uppenbart, att detta mål skulle kunna lättare vinnas, om distriktschefsbefattningarna

besattes med ordinarie innehafvare, än om de uppehölles

genom förordnande.

Det nuvarande systemet, enligt hvithet de fem postinspektörsbefattningarna

uppehållas på förordnande, finner kommissionen äfven

medföra ganska omfattande och för postverket skadliga konsekvenser.

Å nämnda befattningar hade, af naturliga skäl, endast kunnat förordnas

personer, som under sin föregående verksamhet ådagalagt framstående

duglighet. Men på grund häraf hade dessa personer äfven kunnat med

fog göra anspråk på befordran till mera framskjutna ordinarie platser

inom postverket, och då vidare tjänstgöringen såsom postinspektor måst

i och för sig anses vara synnerligen meriterande, hade däraf blifvit en

följd, att postinspektörsbefattningarna i regel kommit att bestridas af

personer, som vid förordnandets mottagande beklädt eller därefter befordrats

till viktiga ordinarie platser vid postverket, i främsta rummet

postmästartjänster. Sålunda vore af de nuvarande fem postinspektörerna

tre postmästare af första klassen, under det att en vore kontrollör

vid postverket och en ordinarie tjänsteman hos generalpoststyrelsen.

Vid de tre första klassens postkontor, hvilkas ordinarie föreståndare

tjänstgöra såsom postinspektörer, hade för den skull postförvaltartjänsten

måst uppehållas på förordnande; dessa förordnanden hade tilldelats

andra ordinarie tjänstemän inom postverket, hvilka återigen måst å sina

ordinarie befattningar ersättas med andra tjänstemän o. s. v. I succession

efter hvarje postinspektor hade därför måst meddelas eu liel

serie förordnanden, bland annat å postförvaltartjänsterna vid vissa af

rikets större postkontor. Och då det nu syntes vara obestridt, att förordnandesystemet

i och för sig vore förkastligt, i det att samma känsla

af ansvar och samma initiativ näppeligen kunde göra sig gällande hos

en tillförordnad tjänsteman som hos den, hvilken såsom ordinarie sköter

sin tjänst, så har kommissionen i nu antydda förhållanden funnit ett

ytterligare skäl för sin hemställan, att distriktschefsbefattningarna må

besättas med ordinarie innehafvare.

I och med det att distriktschefernas befogenhet och verksamhets- öfriga tjänsteområde

utvidgas, framträder, anför kommissionen vidare, ännu mera än miiD
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

hittills behofvet af att såsom distriktschefernas närmaste män anställas

väl kvalificerade personer. Kommissionen anser det numera vara till

fullo erkändt, att de åligganden, som det tillhört distriktscheferna att

personligen utföra, redan hittills varit allt för betungande, och med den

ifrågasatta omorganisationen syntes oundgängligen följa, att arbetskrafterna

hos distriktsförvaltningarna måste för framtiden tillföras en

betydande förstärkning.

Vid en granskning af distriktsförvaltningarnas åligganden folie det

genast i ögonen, att dessa fördela sig i två stora hufvudgrupper, nämligen

dels sådana, som hänföra sig till de fasta postanstalterna, dels

ock sådana, som hafva afseende å järnvägsposten (inklusive sjöpostexpeditionerna).

Den särställning, som järnvägsposten intager i förhållande

till distriktsförvaltningarna, i det att järnvägspostens hela personal

är omedelbart underordnad distriktschefen, hade ock gifvit anledning

därtill, att fråga väckts om anställande af särskilda järnvägspostmästare

med uppdrag att öfvervaka järnvägspostföringen. Kommissionen

bär visserligen icke kunnat förorda en sådan anordning, men

har funnit frågan vara värd allt beaktande, och det har synts kommissionen,

som om den lyckligaste och bästa lösningen vore, att i hvart

och ett åt de distrikt, till livilka höra såväl fasta postanstalter som

järn vägspostlinjer af någon större betydenhet — således I, II, III, V

och VI distrikten, hvilka närmast motsvara de nuvarande södra, västra,

östra, mellersta och norra distrikten — såsom närmaste män under

distriktschefen anställas två särskilda tjänstemän med åliggande att i

främsta rummet handlägga, den ene ärenden rörande de fasta postanstalterna

och den andre ärenden, som angå järnvägsposten. Under det

att hittills allt ansvar för distriktsförvaltningarnas verksamhet hvilat å

distriktschefen, skulle framdeles dessa nya tjänstemän, hvilka kommissionen

anser böra benämnas öfverkontrollörer, blifva jämte distriktschefen

ansvariga, hvar och eu för verksamheten inom det område, som

han närmast företräder. I förhållande till distriktschefen borde dessa

öfverkontrollörer vara afdelningschefer och föredragande med rätt och

skyldighet att, då deras åsikt icke öfverensstämmer med det af distriktschefen

fattade beslut, låta anteckna sin skiljaktiga mening, och i distriktschefens

frånvaro skulle de äga att samfälldt besluta i de ärenden,

som det eljest ålegat distriktschefen att afgöra.

Hvad angår IV distriktet (Stockholms distrikt), skulle detta endast

komma att omfatta några smärre järnvägspostlinjer, hvadan ej heller å

distriktets förvaltning skulle erfordras mer än en öfverkontrollör.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kung!.. Maj:ts Nåd. "Proposition N:o 16S.

Den biträdande ordinarie tjänstemannapersonalen vid distriktsförvaltningarna

skulle enligt kommissionens förslag utgöras af kontrollörer,

förste postexpeditörer och postexpeditörer.

Kontrollörernas antal skulle vara 3 i I (södra) distriktet, 2 i hvart

och ett af II, III och Y (västra, östra och mellersta) distrikten, samt

1 i hvartdera af IV och Vi distrikten (Stockholms distrikt och norra

distriktet). Af de tre kontrollörerna i I distriktet skulle en hufvudsakligen

handlägga frågor rörande postutväxlingen med utlandet, hvilken

inom detta distrikt är af särdeles stor omfattning; de öfriga två kontrollörerna

skulle vid handläggning af frågor rörande den inrikes postutväxlingen

och öfriga förhållanden inom distriktet biträda hvar sin

öfverkontrollör. Särs kild t skulle det åligga den ene af dessa kontrollörer

att omhänderhafva granskningen af postanstalternas medelsräkenskaper.

Likaledes skulle i II, III och V distrikten de två kontrollörerna

biträda hvar sin öfverkontrollör och således i främsta rummet sysselsättas,

den ene med ärenden rörande de fästa postanstalterna och den

andre med ärenden rörande järnvägsposten. I VI liksom i IV distriktet

syntes däremot, såsom redan är antydt, behofvet vara fullt tillgodosedt

genom anställande af allenast en kontrollör.

Förste postexpeditörer (manliga) borde anställas till ett antal af 2

vid hvarje distriktsförvaltning eller sammanlagdt 12, medan behofvet

af postexpeditörer syntes vara tillgodosedt med ett antal af tillhopa 24,

likaledes manliga.

Slutligen borde å distriktsförvaltningarnas ordinarie stat uppföras

ett antal af 12 kvinnliga kontorsbiträden med i hufvudsak enahanda

åligganden, som skulle tillhöra motsvarande funktionärer hos generalpoststyrelsen.

Kommissionen framhåller vikten däraf, att de allmänna synpunkter,

från hvilka kommissionen utgått vid utarbetande af sitt

förslag till omorganisation af generalpoststyrelsen, må i all den män,

sådant kan ske, vinna tillämpning äfven i fråga om distriktsförvaltningarna.

Sålunda borde vid ordnandet af dessa förvaltningars verksamhet

tillses, att ärenden af mindre vikt handläggas och afgöras af

underordnade tjänstemän, att arbetsmetoderna i görligaste mån förenklas

och att personalens arbetskraft till fullo utnyttjas. Endast genom

behörigt aktgifvande på dessa synpunkter kunde det blifva möjligt

att uppnå det resultat, som med distriktsförvaltningarnas omorganisation

varit afsedt.

Arbetsme
toder.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 168.

Fråga om I en till Kungl. Maj:t ställd, den 20 februari 1908 dagtecknad

Göteborgs in- bär handelskammaren i Göteborg hemställt, att, därest proposi
behållande

sa- . 0 i 1 7 7

som särskildt tion angående postverkets omorganisation komme att till Kiksdagen

posidistnkt. afgjfVas, Kungl. Maj:t måtte föreslå bibehållandet af Göteborg såsom

Handelskam- eo-et postdistrikt.

maren i o i ....

Göteborg. Handelskammaren anser, att en förändring i den riktning, som kom
missionen

föreslagit för Göteborgs vidkommande, skulle blifva till stor

skada för handeln och näringarna i Göteborg. Mot den af kommissionen

åberopade statistik anmärker handelskammaren, att densamma

endast tager hänsyn till den afgående posten, men helt och hållet bortser

från den ankommande. Trafiken vid Göteborgs postkontor utmärkes

emellertid, anför handelskammaren, af en betydligt större ankommande

post än afgående, och i detta afseende meddelar handelskammaren statistiska

uppgifter rörande utväxlingen af postanvisningar vid ifrågavarande

postkontor. Vidare anför handelskammaren, att vid angifvandet

af innevånarantalet i Göteborgs postdistrikt kommissionen endast tagit

hänsyn till själfva staden Göteborg och icke till distriktet i dess helhet,

hvarför det af kommissionen uppgifna innevånarantalet för att motsvara

verkligheten borde ökas med minst 50 procent. De af handelskammaren

anförda siffrorna anser handelskammaren ådagalägga, att

trafiken inom Göteborgs postdistrikt vore af den storlek och omfattning,

att bibehållandet af Göteborg såsom eget postdistrikt vore väl

motiveradt.

Härtill komme ytterligare den omständigheten, att Göteborg med

afseende på den utländska handeln intoge första rummet i Sverige.

Värdet af Göteborgs utländska handelsomsättning under år 1906 öfverstege

Stockholms med 24,345,000 kronor samt utgjorde 22-9 % af rikets

hela utländska omsättning. Doge man hänsyn endast till exporten, så

öfverstege värdet af export från Göteborg värdet af exporten från

Stockholm med icke mindre än 52,159,000 kronor.

Snabba postförbindelser och i öfrigt goda postförhållanden vore

för en handelsstad med så utpräglad karaktär som Göteborg en nödvändighet,

och hvarje förändring i detta hänseende torde, enligt hvad

handelskammaren anför, blifva till stort men icke blott för Göteborgs

handel utan äfven därigenom indirekt för hela vårt land. Då därjämte

den af kommissionen föreslagna förändringen i Göteborgs postala förhållanden

icke ens skulle medföra någon besparing för statsverket utan

i stället torde komma att medföra ökade utgifter, samt den nuvarande

organisationen icke, såvidt handelskammaren hade sig bekant, medfört

någon olägenhet, syntes det handelskammaren, som icke några som

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Majrfs Nåd. Proposition N:o 168.

helst skäl talade för den af kommissionen föreslagna indragningen af

Göteborgs postdistrikt.

Denna handelskammarens "framställning öfverlämnades till generalpoststyrelsen

för att tagas i öfvervägande vid afgifvande af det förnyade

underdåniga utlåtande, som, efter hvad förut är nämndt, från

styrelsen infordrats, och har generalpoststyrelsen, som i sin ordninginhämtat

yttranden i ärendet från dels postdirektören i Göteborg dels

ock postinspektören i västra postdistriktet, i sitt nyssberörda utlåtande

den 7 mars 1908 uttalat sig i förevarande fråga.

I det yttrande, som afgifvits af postdirektören i Göteborg, har

denne tillstyrkt handelskammarens framställning och därvid anfört i

hufvudsak följande.

Det synes postdirektören tvifvelaktigt, huruvida den föreslagna

organisationen skall kunna fullt ersätta den nuvarande eller, med andra

ord, bereda allmänheten enahanda förmåner, som med nuvarande ordning

uppnås. Postförhållandena i rikets andra stad vore af den vikt

och betydenhet, att de väl påfordrade en särskild person, som, ostörd

af viktiga andra förrättningar, möjligen å annan ort, oaflåtligen sökte

följa de nämnda förhållandena i Göteborg med afl uppmärksamhet och

ständigt vore färdig att gripa in, där något vore att ändra eller rätta

eller försöka få förbättradt. Denne person, som syntes böra frikallas

från ansvarigheten för och sysslandet med postkontorets uppbörd, borde,

i nuvarande postdirektörens ställe, insättas såsom chef för Göteborgs

postdistrikt samt i och därmed tilldelas enahanda ökade befogenhet

inom sitt område som de öfriga distriktscheferna, men ock vara skyldig

att uppvisa enahanda kompetens som de. I öfrigt vore det mindre

lämpligt att förändra filialpostkontoren till själfständiga postkontor, enär

de dock hvardera måste i olika stycken blifva beroende af hufvudpostkontoret.

Till deras bekvämlighet borde nog hädanefter, såväl som

hittills, å hufvudpostkontoret förrättas åtskilliga sysslor, gemensamma

för alla postkontoren, hvarförutom kostnaderna för filialerna skulle betydligt

ökas, trots det att göromålen väl i allmänhet icke vunne i

snabbhet.

En motsatt ståndpunkt i denna fråga intages af postinspektören i

västra postdistriktet.

I det af nämnda postinspektor afgifna yttrande erinras, hurusom

postdirektören i Göteborg är dels distriktschef, med postinspektörs åligganden

i den mån instruktionen för dessa tjänstemän kunde beträffande

Postdirektören

i Göteborg.

Postinspektören

i västra

postdistriktet.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Majds Nåd. ''Proposition No 16S.

honom vinna tillämpning, dels ock postförvaltare å stadens sju postkontor,

i hvilken sistnämnda egenskap han hade, förutom i viss mån

uppbördsansvar, att besluta i eu hel del vid det dagliga postarbetet å

de sju postkontoren förekommande detaljfrågor, hvilka vid själfständiga

postkontor afgöras af vederbörande postmästare.

Postinspektören uttalar den mening, att därest vid nuvarande postdirektörens

i Göteborg afgång från tjänsten å andra tjänstemän öfverflyttas

alla de med befattningen för närvarande förenade postförvaltaråligganden

samt postinspektören i västra postdistriktet beredes tillfälle

att å annan tjänsteman öfverflytta de detaljarbeten å postinspektionskontoret,

som för närvarande i hög grad taga hans tid i anspråk, äfvensom

en del inspektions- och inventeringsuppdrag utom station sorten,

hvad som återstår af postdirektörens i Göteborg och postinspektörens i

västra postdistriktet nuvarande åligganden, nämligen själfva öfverinseendet

och ledningen i stort sedt af det föreslagna nya postdistriktet,

kan utan olägenhet medhinnas af chefen för detta nya distrikt.

Blefve därtill denna förvaltning, såsom afsedt vore, i erforderlig

mån förstärkt i fråga om arbetskrafter, synes det postinspektören äfven

påtagligt, att distriktschefen skall få erforderlig tid öfrig för sådana

till postutvecklingens och den korresponderande allmänhetens fromma

önskvärda initiativ, som visserligen anses redan åligga de nuvarande

distriktscheferna, men hvilka dessa, öfverhopade af detaljarbeten, som

de städse varit, hittills endast undantagsvis kunnat medhinna.

Någon fara beträffande eu sådan förvaltnings ändamålsenliga ledning

af Göteborgs postanordningar samt af dess postförbindelser utifrån

och utåt vore svårt att finna, ty lika litet som det försports någon

olägenhet däraf, att statens järnvägar icke hade någon särskild distriktsförvaltning

för Göteborgs område, lika litet torde, anser postinspektören,

olägenhet uppkomma för G-öteborgs korrespondenter därigenom,

att de hänvisas att med sina önskemål och eventuella klagomål — i

den mån dessa icke kunde utageras vid vederbörande postkontor —

vända sig till den föreslagna nya distriktsförvaltningen i staden i stället

för, såsom för närvarande, till postdirektören. Det kunde nämligen

anses såsom själ!’klart, att en till Göteborg förlagd postdistriktsfomritning,

under hvilken samtliga Göteborgs postkontor komme att lyda,

skulle i all synnerhet låta sig angeläget vara att ägna sin omsorg beträffande

nämnda samhälles postförhållanden.

Det torde vidare, fortsätter postinspektören, blifva en fördel att,

efter nuvarande postdirektörens afgång, ledningen af Göteborgs såväl

yttre som inre postkommunikationer handhafves af en förvaltning, som

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

73

lättare än två förvaltningar kan lämpa dessa båda grenar i bästa möjliga

samband med hvarandra, äfvensom att icke till Göteborg förläggas

flera än en dylik förvaltning, ty det kunde tänkas — ehuru visserligen

något sådant icke inträffat under den tid den nuvarande postinspektören

i västra postdistriktet innehaft denna befattning — att med två förvaltningar,

af livilka såsom för närvarande den ena vore ansvarig för

postanordningarna inom själfva staden och den andra för stadens postkommunikationer

utifrån och utåt, de båda cheferna kunde hafva olika

meningar i en och annan sådan fråga, och då kunde det nog också

inträffa, att allmänheten blefve lidande, intill dess frågan hunnit underställas

generalpoststyrelsen och där afgöras.

I hvad vidare kommissionens förslag afser Göteborgs sju postkontors

anordnande såsom själfständiga postkontor, med hvar sin postmästare,

anser postinspektören förslagets genomförande uteslutande medföra

fördelar för den korresponderande allmänheten.

Visserligen hade utvecklingen af filialpostkontorens verksamhet

redan länge, i den mån gällande postförfattningar moderniserats och

kompletterats, gått i sådan riktning, att ifrågavarande kontor, särskildt

beträffande postförsändelsers behandling, numera, hvad anginge förhållandet

dem emellan inbördes äfvensom gent emot andra postanstalter,

fungerade såsom själfständiga postkontor, men i andra afseenden vore

postdirektören fortfarande postförvaltare, förutom vid hufvudpostkontorets

olika afdelningar, jämväl beträffande filialerna, och måste honom

sålunda underställas äfven en hel del sådana ärenden, hvilka vid andra

landsortspostkontor, jämväl de minsta, till ömsesidig båtnad afgjordes

af vederbörande postmästare. Att en sådan sakernas ordning vållade

en afsevärd och under andra förhållanden onödig skriftväxling, vore

naturligt.

Enligt postinspektörens förmenande äro af nyss anförda skäl alla

filialpostkontor numera en omodern postanordning. Postinspektören

anser, att nämnda kontors föreslagna förändring till själfständiga postkontor

med vidgad befogenhet för föreståndarna, hvilka i egenskap af

postmästare skulle äga att i större utsträckning än för närvarande

själfständigt afgöra detaljer i det dagliga postarbetet utan någon föregående

skriftväxling med högre myndighet, innefattar en decentralisation,

som af hvarje praktisk posttjänsteman torde anses vara en reform

i rätt riktning, särskildt i dessa tider, då allmänhetens kraf på snabba

postkommunikationer och tidsenliga postanordningar år efter år blifva

allt större.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 182 Haft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

Oenerålposfc
styrelsen.

74 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

Dessutom måste det gifvetvis, fortsätter postinspektören, vara till

stor fördel för postförvaltaren å det stora hufvudpostkontoret, hvilket

har större lokaluppbörd än något annat postkontor i riket med undantag

af Stockholms hufvudpostkontor, att icke belastas med omsorger

beträffande Göteborgs öfriga postkontor. Likaså måste det vara en

fördel, att stadens samtliga postkontor förestås af föreståndare, som i

allo hafva postmästaransvar, hvarmed äfven måste följa större intresse

därför, att det föreståndaren anförtrodda postkontor skötes på fördelaktigaste

sätt och till allmänhetens belåtenhet.

Postinspektören tillägger, att då vissa af Göteborgs postkontor

kunna i fråga om poströrelsens omfattning hänföras till rikets största,

det icke torde finnas något rimligt skäl för att föreståndarna för dessa

postkontor äfven framdeles skola gent emot sina beträffande uppbördsansvar

likställda kolleger å andra orter intaga en underordnad ställning

i verket.

För egen del har generalpoststyrelsen i detta ärende anfört hufvudsakligen

följande.

Generalpoststyrelsen anser det icke vara tvifvel underkastadt, att

de förändringar, som kommissionen föreslagit beträffande postväsendet

i Stockholm, Göteborg och Malmö, innebära högst afsevärda förbättringar

och fördenskull icke kunna annat än lända den trafikerande allmänheten

till båtnad. De åligganden, som tillkomma postdirektörerna

i nämnda städer i deras dubbla egenskap af distriktschefer och postförvaltare

vid några af rikets mest svårskötta postkontor, äro enligt

generalpoststyrelsens åsikt sedan länge alltför betungande, och i samband

med poströrelsens än vidare utveckling torde det visa sig allt

mera nödvändigt att på flera personer fördela den arbetsbörda, som nu

hvilar på eu hvar af nämnda tjänstemän. Det skulle sålunda enligt

generalpoststyrelsens mening, äfven om kommissionens förslag i berörda

afseende icke framkommit, endast hafva varit en tidsfråga, när

en genomgripande omläggning af den postala administrationen i rikets’

tre största städer skolat genomföras.

Enligt kommissionens förslag skulle, erinrar generalpoststyrelsen,

den lokala förvaltningen af postväsendet i Göteborg sålunda ordnas,

att vid hufvudpostkontoret skulle såsom chef för detta postkontor i

dess helhet tillsättas en särskild postmästare med något högre aflöning

än normalaflöningen för postmästare inom högsta aflöningsgruppen.

Vidare skulle de nuvarande filialkontorsföreståndarna utbytas mot själfständiga

postmästare, och slutligen skulle den personal, som närmast

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

vore afsedd att biträda kontors- eller afdelningsföreståndarna vid arbetets

ledning och öfvervakande, i väsentlig grad förstärkas.

Det torde vara gifvet, anför generalpoststyrelsen, att en dylik förstärkning

i den rent lokala förvaltningen af postväsendet i Göteborg

icke kan annat än vara till fördel för den trafikerande allmänheten.

Generalpoststyrelsen tror sig också böra utgå därifrån, att den framställning,

som till Kungl. Magt inkommit från handelskammaren i Göteborg,

icke så mycket är riktad mot kommissionens förslag rörande

den rent lokala postförvaltningen å nämnda ort, utan främst däremot,

att de åligganden, som tillkomma den nuvarande postdirektören i hans

egenskap af distriktschef, för framtiden skulle, vid bifall till hvad

kommissionen hemställt, öfverflyttas till distriktschefen i västra postdistriktet.

Då handelskammaren uppgifvit-, att trafiken vid Göteborgs postkontor

utmärkes af en betydligt större ankommande än afgående post

samt i sådant hänseende redogjort för utväxlingen af postanvisningar,

ankommande och afgående, påpekar generalpoststyrelsen, att beträffande

storleken af den till Göteborg ankommande posten i dess helhet statistiska

uppgifter saknas och icke utan möda kunna åvägabringas, och

det bör således enligt styrelsens mening få anses tillsvidare vara en

öppen fråga, huruvida den Övervikt beträffande ankomna postanvisningar,

som handelskammaren åberopar och som styrelsen finner vara

helt naturlig i en stad med så stor handelsrörelse som Göteborg,

äfven äger sin motsvarighet i fråga om brefpost och öfriga slag af

försändelser. Just på grund af Göteborgs egenskap af framstående

handelsstad anser generalpoststyrelsen det kunna sättas i fråga, huruvida

icke tvärtom beträffande vissa grupper af försändelser, exempelvis

postförskott, den afgående posten i storlek väsentligt öfverstiger den

ankommande posten.

Men äfven om en undersökning skulle ådagalägga, att på det hela

taget den till Göteborg ankommande posten är något större än den

afgående, finner styrelsen däraf ingalunda framgå, att poströrelsen i

Göteborg skulle vara af den omfattning, att ett bibehållande af Göteborg

såsom eget postdistrikt därigenom vore motiveradt. Poströrelsen

öfver hufvud å en ort, om därunder inbegripes såväl den ankommande

som den afgående posten, torde kunna, anför styrelsen, i någon mån

mätas af postpersonalens storlek, då ju denna personal tager befattning

med såväl den ankommande som den afgående posten. Och i sådant

afseende visade det sig, enligt den af kommissionen åberopade, å sid.

62 här förut återgifna officiella statistiken för år 1906, att den till

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

Göteborgs distrikt hörande postpersonalen nämnda år utgjordes af 119“

tjänstemän, 265 betjänte och 69 andra personer, eller tillhopa 453 personer,

medan till Stockholms distrikt — som af kommissionen föreslagits,

att, ehuru i viss mån utvidgadt, fortfarande utgöra eget distrikt —

samtidigt hörde 380 tjänstemän, 739 betjänte och 164 andra funktionärer,

eller sammanlagdt 1,283 personer. Antalet fasta postanstalter

utgjorde vid samma tid 44 i Göteborgs och 61 i Stockholms distrikt,

och hvad uppbörden beträffar, uppgick denna under år 1906 till blott

1,272,214 kronor i Göteborgs, men till 3,349,878 kronor i Stockholms

distrikt.

Huruvida invånarantalet i Göteborgs distrikt rätteligen bör, såsom

handelskammaren betonar, anses med något större eller mindre procenttal

öfverstiga invanarantalet inom Göteborgs stad, anser generalpoststyrelsen

för bedömande af föreliggande fråga vara af underordnad

vikt. Het nuvarande göteborgsdistriktet vore icke territoriellt begränsad^

och särskild! vore att märka, att samtliga till Göteborg framgående

järnvägspostkupéer med där tjänstgörande personal icke tillhöra

göteborgsdistriktet utan västra eller södra postdistrikten. Då emellertid

ungefär enahanda förhållanden råda beträffande det nuvarande stockholmsdistriktet,

finner generalpoststyrelsen att vid en jämförelse mellan

invånarantalet i Stockholms och i Göteborgs distrikt någon korrektion

icke behöfver införas för den kringliggande landsbygden.

Den verksamhet såsom distrikts chef, hvilken hittills ingått bland postdirektörens

i Göteborg åligganden, anser generalpoststyrelsen så mycket

hellre kunna öfverlämnas till den i Göteborg stationerade distriktschefen

i västra postdistriktet, som de nya distriktsförvaltningarna, äfven med

ifrågasatta ändringar i kommissionens förslag, skulle komma att med

år 1909 ej oväsentligt förstärkas. Det skulle till följd däraf blifva

möjligt för de nya distriktscheferna att i större utsträckning, än nuvarande

förhållanden medgifvit, ägna sin verksamhet åt genomförande

äf erforderliga förbättringar i distriktets postväsen, och hvad särskild!

västra postdistriktet angår, finner generalpoststyrelsen det vara en själffallen

sak, att, därest detta distrikt kommer att omfatta äfven Göteborgs

stad, distriktets chef skall i främsta rummet ägna sin uppmärksamhet

just åt förhållandena inom Göteborg, den ort där han själf är

stationerad och som ur alla synpunkter är den viktigaste inom distriktet.

Generalpoststyrelsen anser på ofvan angifna grunder, att tillräckliga

skäl icke blifvit af handelskammaren i Göteborg anförda för Göteborgs

afskiljande såsom särskild! postdistrikt.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

77

Genom den förebragta utredningen synes mig vara till fullo ådagalagdt,

att den nuvarande organisationen af postväsendets ledning i

Stockholm, Göteborg och Malmö, enligt hvilken det tillhör postdirektören

i hvar och en af dessa städer att samtidigt vara distriktschef

och föreståndare för stadens postkontor, icke är ur administrativ

synpunkt lämplig eller i öfrigt ägnad att tillgodose den korresponderande

allmänhetens berättigade intressen. Den reform, som i detta

hänseende är af nöden, bör gifvetvis gå i den riktningen, att de olikartade

göromål, som för närvarande åligga en hvar af postdirektörerna,

uppdelas på flera personer. Och då kommissionen i sådant hänseende

hemställt, att de nuvarande filialpostkontoren i Stockholm och Göteborg

må ombildas till själfständiga postkontor samt att alla postkontor i

dessa städer må ställas under förvaltning af särskilda postmästare —

en anordning som, hvad Stockholm beträffar, icke mött någon gensaga

— synes mig detta förslag, i sammanhang med den förstärkning

af den öfverordnade personalen, som kommissionen förordat och hvarom

jag i det följande kommer att yttra mig, vara ägnadt att medföra betydande

fördelar såväl för den trafikerande allmänheten som för posttjänsten

öfver hufvud.

Då således den förening mellan distriktschefs- och postförvaltarbefattningarna,

som för närvarande förekommer i Stockholm, Göteborg

och Malmö, enligt min åsikt bör för framtiden upphöra, kommer detta

gifvetvis att föranleda vissa rubbningar i den nuvarande postdistriktsindelningen.

Af kommissionen torde tillräckliga skäl hafva anförts för att det

nuvarande stockholmsdistriktet bör, om än i någon mån utvidgadt,

bibehållas såsom särskildt postdistrikt.

Hvad vidare det nuvarande göteborgsdistriktet beträffar, framgår

af den föreliggande utredningen, att detta distrikt med afseende å

såväl poströrelsens omfattning i allmänhet som särskildt uppbördens

storlek och antalet i posttjänsten använda personer kommer långt efter

stockholmsdistriktet. Jag kan under dessa förhållanden icke tillstyrka,

att en särskild distriktschef skulle tillsättas ensamt för Göteborg med

omnejd. Därest, såsom i kommissionens förslag är afsedt, den i Göteborg

stationerade distriktschefen kommer att förestå ett mera omfattande

postdistrikt, torde denna anordning icke lända till förfång för de anspråk

på snabba postförbindelser och i öfrigt goda postförhållanden, som

i en stad med så liflig handelsrörelse som Göteborg med allt fog kunna

göra sig gällande.

Departements
chefens
yttrande.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kung1. Mcij:ts Nåd. ''Proposition N:o 168-

Likaledes torde, på sätt kommissionen hemställt, det nuvarande

malmödistriktet böra såsom särskild! postdistrikt upphöra.

Kommissionens förslag till disferiktsindelning, äfven i nu ej berörda

delar, finner jag mig sålunda kunna i allt väsentligt biträda, hvarvid

jag emellertid vill anmärka, att frågan om de olika distriktens inbördes

gränser, liksom spörsmålet om distriktsförvaltningarnas stationsorter,

framdeles torde böra upptagas till närmare pröfning.

På grunder, för Indika i det följande redogöres, torde emellertid

med den nya distriktsindelningens genomförande, hvad Göteborg och

Malmö beträffar, böra anstå till de nuvarande postdirektörernas afgång

från tjänsten.

Vidkommande därefter de nya distriktsförvaltningarnas personal

synas mig öfvervägande skäl tala för att distriktschefsbefattningarna

besättas med ordinarie innehafvare i stället för att, såsom nu är fallet,

uppehållas genom förordnanden på viss tid. Jag biträder således hvad

kommissionen i detta hänseende hemställt.

I öfrigt skulle, enligt kommissionens förslag, personalen vid hvar

och en af de nya distriktsförvaltningarna utgöras af två öfverkontrollörer

såsom afdelningschefer och föredragande — med undantag för Stockholms

distrikt, där blott en öfverkontrollör skulle anställas — äfvensom

kontrollörer, förste postexpeditörer och postexpeditörer. I reservation

vid kommissionens betänkande har emellertid en af kommissionens ledamöter

förklarat sig icke vara öfvertygad om nödvändigheten af att den

utvidgade inspektionen omgestaltades med en så vidlyftig och med hänsyn

till de högre befattningarna så personalstark apparat.

För den uppfattning, som i detta uttalande funnit ett, om ock obestämdt

uttryck, synas mig stärka skäl föreligga. Den för distriktsförvaltningarna

afsedda personalbesättningen har enligt min mening redan från

början varit nog så stark. Det är nämligen gifvet, att den föreslagna

utflyttningen af ärenden från generalpoststyrelsen till distriktsförvaltningarna

i mindre grad skulle komma att öka distriktsförvaltningarnas

arbetsbörda, enär de redan förut haft att afgifva yttranden i en stor del

af ifrågavarande ärenden, än det ansvar, som hvilar på dessa förvaltningar.

Med den begränsning i distriktsförvaltningarnas åligganden enligt

kommissionens förslag, som af mig i det föregående angifvits, torde

något tvifvel icke råda därom, att denna personal bör i viss mån reduceras.

En sådan reducering synes dock ej böra blifva alltför genomgripande,

särskildt med hänsyn till angelägenheten däraf, att personalen

erhåller sådan numerär, att genom ofta återkommande inspektioner en

ingående kontroll öfver förvaltningen vid postanstalterna kan utöfvas

s. 79 Kontrollera mot PDF

Ktmgl■ Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

79

från distriktsförvaltningarna, något som för närvarande icke kan ske i

den utsträckning, som vore önskvärd.

I det enligt mitt uppdrag utarbetade förslag till jämkningar i kommissionens

organisationsförslag har emellertid, under förutsättning att

allt revisionsarbete och afgörandet af bestraffningsfrågor fortfarande

bibehållas inom generalpoststyrelsen, distriktsförvaltningarnas personal,

sådan den af kommissionen föreslagits, minskats genom indragning af

dels en öfverkontrollör i hvart och ett af de distrikt, där kommissionens

förslag upptager 2 sådana tjänstemän, dels 1 förste postexpeditör

i hvartdera af IV (Stockholms) och VI (norra) distrikten.

Härom har generalpoststyrelsen i sitt utlåtande den 7 mars 1908

anfört följande.

Under de angifna förutsättningarna, eller att distriktsförvaltningarna

icke från generalpoststyrelsen öfvertaga något revisionsarbete och ej

heller erhålla ökad befogenhet i bestraffningsfrågor, skulle gifvetvis

dessa förvaltningars myndighet och åligganden blifva af betydligt

mindre omfattning, än kommissionens förslag innebär. Ån mera skulle

distriktsförvaltningarnas verksamhetsområde komma att begränsas, därest,

såsom generalpoststyrelsen i samma utlåtande antydt, tilläfventyrs ytterligare

en del af de ärenden, som enligt kommissionens förslag skulle

utflyttas till nämnda förvaltningar, fortfarande bibehålies hos styrelsen.

Då under alla förhållanden arbetsfördelningen mellan generalpoststyrelsen

och distriktsförvaltningarna skulle blifva en helt annan, än som i

kommissionens förslag varit afsedt, hade generalpoststyrelsen intet att

erinra mot att den af kommissionen föreslagna tjänstemannapersonalen

vid distriktsförvaltningarna minskades, på sätt i nyssnämnda, enligt

mitt uppdrag utarbetade förslag angifvits.

Den visserligen icke obetydliga förstärkning, som äfven med denna

minskning i personalen skulle tillföras distriktsförvaltningarna, har

emellertid synts generalpoststyrelsen vara ett oafvisligt villkor för att

dessa förvaltningar skola kunna på ett tillfredsställande sätt utföra de

viktiga funktioner, som äro dem ålagda.

Genom indragning af ifrågavarande, i kommissionens förslag upptagna

7 tjänstemän — 5 öfverkontrollörer och 2 förste postexpeditörer

— vinnes för distriktsförvaltningarna en besparing å aflöningsstaten

med 33,000 kronor. Enligt hvad i det föregående är anfördt, skulle

generalpoststyrelsens organisation, sådan den af mig föreslagits, betinga

en kostnadsökning, i förhållande till kommissionens förslag, af

s. 80 Kontrollera mot PDF

Kommissionens

förslag.

Grunder för

klassindelningen.

80 Kimgl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 168.

likaledes 33,000 kronor. Det visar sig alltså, att utgifterna å aflöningsstat

för central- och distrikts förvaltningarna tillsammantagna skulle enligt

mitt förslag uppgå till samma belopp som enligt det af kommissionen

framlagda förslaget.

b) Postkontorens antal och klassindelning.

Beträffande postkontorens antal och klassindelning lämnar kommissionen

å sid. 69 — 73 i betänkandet en historisk redogörelse, till hvilken

torde här få hänvisas.

Såsom af denna redogörelse framgår, har postkontorens nu gällande

klassindelning, som är grundad på förslag af 1899 års post- och

telegrafkommitté, i hufvudsak orubbad ägt bestånd sedan ingången af

år 1903. Efter förslag af nämnda kommitté ökades antalet postkontor,

som vid denna tid var mindre än antalet fullständiga postanstalter enligt

1874 års normalstat för postverket, i 1903 års stater med 1.2, och

sedan härtill år 1906 kommit ytterligare 10, upptaga nu gällande stater

tillhopa 213 postkontor, nämligen 3 (Stockholm, Göteborg och Malmö)

bildande öfverklass, 16 i l:a klassen, 44 i 2:a klassen, 50 i 3:e klassen

och 100 i 4:e klassen. Jämte dessa själfständiga postkontor äro för

närvarande 18 filialpostkontor i verksamhet, nämligen 10 i Stockholm,

6 i Göteborg, 1 i Falköping-Ranten och 1 i Malmberget, och inom kort

torde ytterligare ett filialpostkontor komma att öppnas i Stockholm.

De grunder för postkontorens klassificering, som föreslogos af 1899

års post- och telegrafkommitté och sedermera vunno tillämpning, finner

kommissionen i allt väsentligt tillfredsställande. Vid de öfverläggningar,

som inom kommissionen förts rörande denna fråga, hade det emellertid

blifvit framhållet, att bland dessa grunder icke inrymdes någon plats för

antalet vid ett postkontor ankomna försändelser, ehuru det icke vore något

tvifvel om att i vissa fall de ankomna försändelserna — såsom postförskottsförsändelser

och postanvisningar — tillförde postkontoret lika mycket

eller till och med större arbete än de försändelser, som från postkontoret

afsändes.

För att kunna fästa tillbörligt afseende vid denna faktor har kommissionen

genom generalpoststyrelsens förmedling från samtliga postkontor

i riket infordrat en del uppgifter äfven rörande ankomna försändelser

år 1906 samt med stöd af dessa uppgifter och den officiella poststatistiken

för samma år utarbetat förslag till en omklassificering af postkontoren.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

81

Vid behandling af denna fråga har kommissionen emellertid befunnit

sig på en väsentligt annan ståndpunkt än 1899 års kommitté.

Under det att nämnda kommitté vid afgifvande af sitt löneregleringsförslag

beträffande postförvaltarna utgick därifrån, att uppbörds- och

frimärksprovisionen skulle såsom aflöningsform bibehållas samt att de

sportler, som dessförinnan tillfallit postförvaltarna, skulle, om än efter

1 viss mån ändrade grunder, fortfarande till dem utgå, har förevarande

kommission, på sätt här efteråt vidare utvecklas, funnit sig böra framlägga

ett löneregleringsförslag, som innebär ett fastställande, för postförvaltarna

liksom för öfriga posttjänstemän, af alltigenom fixa aflöningsbelopp.

Vid ett bifall till kommissionens förslag skulle således det reglerande

inflytande bortfalla, som de extra inkomsterna under hittillsvarande

förhållanden utöfvat på totalinkomsten för postförvaltare inom

olika klasser, och kommissionen har fördenskull ansett det blifva nödvändigt

att vid genomförandet af den föreslagna löneregleringen i någon

mån öka klassernas antal.

I förhållande till 1899 års kommitté intager kommissionen en afvikande

ståndpunkt äfven därutinnan, att enligt kommissionens förslag

den särställning i förvaltningshänseende, som för närvarande intages af

postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö, skulle för framtiden

komma att upphöra. På sätt i det föregående är berördt, anser nämligen

kommissionen, att postdirektörsbefattningarna i Stockholm, Göteborg

och Malmö böra indragas, att hufvudpostkontoren i dessa städer

böra ställas under förvaltning af postmästare samt att därvarande filialpostkontor

böra ombildas till själfständiga postkontor, likaledes under

förvaltning af postmästare. I samband därmed skulle äfven postkontoren

i Stockholm, Göteborg och Malmö inordnas under den allmänna

klassindelningen.

Med afseende å nu angifna förhållanden föreslår kommissionen, att

postkontoren i riket må från och med år 1909 fördelas på 6 särskilda

klasser, och har det synts kommissionen, som om denna ökning i klassernas

antal skulle kunna med minsta rubbning i nuvarande förhållanden

ske därigenom, att de nuvarande l:a och 2:a klasserna uppdelas

hvar och eu på två grupper med benämning klass 1 A, 1 B, 2 A och

2 B resp.

Den allt lifligare postutväxlingen i landet måste, anför kommissionen

vidare, med nödvändighet föranleda, att antalet postkontor tid

efter annan ökas. Under gångna tider hade det växande behofvet af

Bill. till Rikscl. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Haft. 11

Nya postkontor.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 16 8.

postanstalter i någon mån tillgodose^ genom inrättande af poststationer,

men efter hand hade det visat sig allt mera nödvändigt att på en del

orter utleta poststationer mot postkontor.

Till jämförelse meddelar kommissionen en öfversikt rörande antalet

postkontor och poststationer, som varit i verksamhet under senast förhäpna

femtonårsperiod. Denna öfversikt återgifves här efteråt, fullständigad

med uppgifter för år 1907.

1893.. ..

1894.. .

1895.. .

1896.. .

1897.. .

Ä r.

Postkontor.

Själf
ständiga.

Filial
kontor.

Post
stationer.

Hela

antalet.

Häraf

post
kontor.

187

187

187

186

186

10

10

10

11

12

2,003

2,200

9-o

2,055

2.252

8-7

2,113

2,310

8-5

2,162

2,359

8-4

2,220

2,418

8-3

1898.

1899.

1900.

1901.

1902.

187

188

190

191

191

14

14

16

17

17

2,298

2,383

2,482

2,556

2,628

2.499

2,585

8-o

7-8

2,688

2,764

2.886

7''7

7-5

7-3

1903.

1904.

1905.

1906.

1907.

195

196

201

208

210

18

19

19

18

18

2,679

2,742

2,783

2,858

2,892

2.957

3,003

7n

7-3

7-3

3,084

3149

7’a

Denna sammanställning ådagalägger, att under tiden före år 1903

proportionen mellan antalet postkontor och hela antalet fasta postanstalter

blifvit allt ogynnsammare, samt att den ökning i postkontorens

antal, som började år 1903, nätt och jämt varit tillräcklig för att förebygga

en ytterligare försämring i proportionen.

Kommissionen har funnit tiden vara inne för uppförande å stat af

ytterligare ett antal postkontor och har (sid. 76, 77 i betänkandet) angifva

en del orter, där postkontor inom den närmaste tiden borde

öppnas. Vidare böra enligt kommissionens åsikt samtliga filialpost
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

kontor ombildas till själfständiga kontor. På dessa grunder hemställer

kommissionen, att i 1909 års stat må uppföras tillhopa 250 postkontor.

Vid tillämpning af de grunder för postkontorens klassindelning,

som i det föregående närmare angifvits, har kommissionen funnit, att

till de särskilda klasserna borde hänföras följande postkontor.

Klass 1 A: 9 postkontor, nämligen i Gäfle, Göteborg 1, Hälsingborg,

Malmö 1, Norrköping 1, Stockholm 1, Sundsvall, Uppsala 1 och

Örebro.

Klass 1 B: 19 postkontor, nämligen i Borås, Falun, Halmstad,

Härnösand, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad, Linköping,

Lund, Stockholm 2 (Staden), Stockholm 4 (Högbergsgatan),

Stockholm 5 (Linnégatan), Stockholm 6 (Odengatan), Stockholm 16

(Bödbodtorget), Västerås, Växjö och Östersund.

Klass 2 A: 16 postkontor, nämligen i Eskilstuna, Göteborg 2 (Köpmansgatan),

Göteborg 3 (Vasagatan), Göteborg 7 (Järntorget), Hudiksvall,

Karlshamn, Kristinehamn, Landskrona, Luleå, Nyköping, Stockholm

3 (Malmskillnadsgatan), Stockholm 7 (Riddargatan), Uddevalla,

Umeå, Visby och Ystad.

Klass 2 B: 29 postkontor, nämligen i Arvika, Boden, Bollnäs, Eksjö,

Enköping, Eslöf, Filipstad, Hessleholm, Katrineholm, Lidköping,

Ljusdal, Mariestad, Motala, Norrtälje, Nässjö, Oskarshamn, Sala, Skara,

Skellefteå, Sköfde, Sollefteå, Strömstad, Söderhamn, Södertelje, Trelleborg,

Varberg, Vänersborg, Västervik och Örnsköldsvik.

Klass 3: 76 postkontor, nämligen i Alfvesta, Alingsås, Arboga,

Bengtsfors, Borgholm, Borlänge, Charlottenberg, Cimbrishamn, Djursholm,

Elmhult, Engelholm, Falkenberg, Falköping, Falköping-Ranten, Finspong,

Flen, Gamleby, Gellivare, Gnesta, Göteborg 4 (Stigbergstorget), Hallsberg,

Haparanda, Hedemora, Hvetlanda, Höganäs, Insjön, Jörn, Karlsborg,

Kil, Kinna, Kiruna, Klippan, Krokom, Köping, Laholm, Liljeholmen,

Lindesberg, Ljungby, Ludvika, Lycksele, Lysekil, Mellerud,

Mjölby, Mora, Munkedal, Nora, Nybro, Nyland, Ockelbo, Piteå, Ragunda,

Ronneby, Seffle, Smedjebacken, Stockholm S (Kungsholmen), Stockholm

15 (Blasieholmen), Storvik, Strängnäs, Sundbyberg, Sunne, Säfsjö, Söderköping,

Sölvesborg, Tidaholm, Tomelilla, Tranås, Trollhättan, Ulricea,

Vernamo, Vimmerby, Vingåker, Åmål, Ange, Åsele och

4: 101 postkontor, nämligen i Askersund, Avesta, Backe,

Båstad, Dalarö, Degerfors, Frövi, Gislaved, Grenna, Grythyttehed,

Grängesberg, Göteborg 5 (Getebergsängen), Göteborg 6 (Olskroken),

hamn, Ve

Åstorp.

Klass

Postkontor

inom de

särskilda

klasserna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Postkontorens

uppförande i

staten ro. m.

B4 Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Hedeviken, Hemse, Herrljunga, Hjo, Hultsfred, Huskvarna, Högsby,

Hörby, Höör, Karlskoga, Kisa, Kopparberg, Krylbo, Rumla, Kungelf,

Kungsbacka, Landeryd, Laxå, Leksand, Lilla Edet, Limmared, Ljusne,

Malmberget, Malmköping, Malung, Mariefred, Markaryd, Marstrand, Mobolm,

Morjärv, Mölndal, Mönsterås, Nederkalix, Norberg, Nordmaling,

Orsa, Ousby, Råda, Sandviken, Sjöbo, Skeninge, Stenstorp, Stenungsund,

Stockholm 17 (Adolf Fredriks torg), Strömsund, Svalöf, Svanesund,

Svenljunga, Säter, Tierp, Torsby, Torshälla, Trosa, Töreboda, Vadstena,

Valdemarsvik, Vansbro, Vaxholm, Vislanda, Vretstorp, Vännäs, Åhus,

Årjeng, Åtvidaberg, Ödeshög, Öfvertorneå, Öregrund och Östhammar,

eller tillhopa 81 samt därjämte 20 vakanta postkontor, att efter hand

i mån af behof disponeras.

Vid en jämförelse mellan den af kommissionen föreslagna klassindelningen

och den nu gällande befinnes,

att de postkontor, som enligt förslaget hänförts till klass 1 A, utgöras

af hufvudpostkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö samt 6

postkontor tillhörande den nuvarande l:a klassen,

att till den föreslagna klass 1 B förts 10 postkontor i den nuvarande

l:a klassen, 4 postkontor i den nuvarande 2:a klassen (Borås,

Halmstad, Härnösand och Västerås) samt 5 af de nuvarande filialpostkontoren

i Stockholm,

att till den föreslagna klass 2 A förts 11 postkontor i den nuvarande

2:a klassen samt af de nuvarande filialpostkontoren 2 i Stockholm

och 3 i Göteborg,

att till den föreslagna klass 2 B förts 24 postkontor i den nuvarande

2:a klassen och 5 postkontor i den nuvarande 3:e klassen (Boden, Lidköping,

Motala, Skellefteå och Strömstad),

att till den föreslagna 3:e klassen förts 5 postkontor i den nuvarande

2:a klassen (Falköping, Hallsberg, Haparanda, Köping och Lysekil),

44 postkontor i den nuvarande 3:e klassen, 23 postkontor i den

nuvarande 4:e klassen samt af de nuvarande filialpostkontoren 2 i Stockholm

och 1 i Göteborg äfvensom filialpostkontoret i Falköping-Ranten, samt

att till den föreslagna 4:e klassen förts postkontoret i Vännäs, som

förut tillhört 3:e klassen, 76 postkontor af den nuvarande 4:e klassen

och af de nuvarande filialpostkontoren 1 i Stockholm och 2 i Göteborg

äfvensom filialpostkontoret i Malmberget.

• \

I postverkets nu gällande utgiftsstater, sådana de förelagts Riksdagen,

hafva allenast direktörskontoren och postkontoren i de två högsta

klasserna särskild! namngifvits med de orter, där de äro belägna, hvare
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

• Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16S.

mot postkontoren i 3:e och 4:e klasserna angifvits endast till antalet.

Mellan sistnämnda båda klasser hafva för den skull omflyttningar kunnat

ske utan Riksdagens hörande, allenast med iakttagande däraf, att det

fastställda antalet postkontor inom hvardera klassen icke öfverskridits.

Kommissionen har fäst uppmärksamheten därvid, att en ej oväsentlig

förenkling i behandlingen af hithörande frågor skulle vinnas,

därest inom alla klasser postkontoren angåfves endast till antalet. Därigenom

skulle åstadkommas, att förflyttningar från en klass till en annan

kunde verkställas, utan att dessa frågor behöfde i något fall underställas

Riksdagens pröfning. Och på det att organisationen må i detta afseende,

så vidt möjligt, ansluta sig till de växlande förhållandena, anser

kommissionen det vara angeläget, att dylika förflyttningar må kunna

ske, så snart behofvet sådant föranleder och omständigheterna i öfrigt

det medgifva, exempelvis vid ombyte af postförvaltare. Därjämte förordar

kommissionen, att en allmän omreglering af postkontorens klassindelning

må komma till utförande med bestämda, icke allt för långa

mellantider, hvarvid dock borde iakttagas, att nedflyttning af postkontor

till lägre klass icke verkställes förr än vid postförvaltares afgång.

I enlighet med denna uppfattning har kommissionen i sitt förslagtill

utgiftsstater för år 1909 uppfört postkontoren inom samtliga klasser

allenast till antalet, hvarjämte kommissionen hemställer, att allmän omreglering

af postkontorens klassindelning må verkställas nästa gång för

år 1915 och därefter hvart femte år.

Enligt § 53 i den för generalpoststyrelsen gällande instruktion må

till postmästare af 3:e och 4:e klassen äfven kunna antagas myndig

kvinna, hvilken är ogift eller änka. Denna bestämmelse har emellertid,

efter hvad kommissionen anför, endast undantagsvis kommit i tillämpning,

i det att under senare tider allenast ett själfständigt postkontor,

nämligen det med telegrafanstalt förenade postkontoret i Ljusne, samt

två filialpostkontor i Göteborg förvaltats af kvinnliga föreståndare.

Den möjlighet att nå fram till postmästarbefattning, som sålunda

enligt instruktionens bestämmelser står kvinnlig posttjänsteman öppen,

bör enligt kommissionens åsikt oftare än hittills skett bringas till verklighet.

Visserligen anser kommissionen, att åtminstone för närvarande

det endast i enstaka fall bör förekomma, att kvinna förordnas att förvalta

så maktpåliggande postkontor som dem, hvilka enligt kommissionens

förslag skulle tillhöra 3:e klassen, men däremot håller kommissionen

före, att ett ej ringa antal postkontor i den föreslagna 4:e klassen

böra kunna anförtros åt kvinnliga postförvaltare (se sid. SO i be
-

Kvinnliga

postförvaltare.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Departements
chefens
yttrande
-

86 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

tänkandet). I sitt förslag till aflöningsregdemente bär kommissionen, i

enlighet med denna sin uppfattning, utgått därifrån, att postkontor

inom såväl 3:e som 4:e klassen kunna komma att förvaltas af kvinnor.

Mot de af kommissionen föreslagna grunder för postkontorens klassindelning

har jag intet att erinra.

Då poströrelsens utveckling gifvetvis bör föranleda, att antalet postkontor

efter hand ökas, biträder jag äfven kommissionens hemställan,

att tillhopa 250 postkontor må uppföras i 1909 års stater.

Det synes mig jämväl erbjuda vissa fördelar, att, på sätt kommissionen

hemställt, postkontoren inom samtliga klasser i staterna angifvas

allenast till antalet, och har jag därför funnit mig böra understödja

hvad kommissionen härutinnan föreslagit.

Beträffande slutligen frågan om kvinnliga postmästartjänster,

torde jag i detta sammanhang få anmäla, att i en till Eders Kungl.

Maj:t ställd, den 29 januari 1908 dagtecknad skrift postexpeditören

Agnes Lönberg, å Kvinnliga postföreningens vägnar, hemställt bland

annat, att genom fixerade bestämmelser de kvinnliga posttjänstemännens

befordringsrätt, såväl till förste postexpeditörs- som till postmästartjänster,

måtte betryggas.

Hvad särskildt postmästartjänsterna angår, torde frågan om dessa

tjänsters besättande med kvinnliga innehafvare böra i hvarje förekommande

fall pröfvas dels ur den synpunkten, huruvida den lediga

postmästartjänsten öfverhufvud är af beskaffenhet att kunna uppdragas

åt kvinna, dels med afseende å de sökandes kompetens till sådan tjänst.

Några föreskrifter därom, att ett visst antal postkontor skall förvaltas

af kvinnliga postmästare, torde för den skull icke böra meddelas. Då

kommissionen i sitt förslag till aflöningsreglemente utgått från den förutsättningen,

att postkontor inom 3:e och 4:e klasserna kunna komma

att förvaltas af kvinnor, men i förslaget till stater icke preciserat de

kvinnliga postmästarnas antal, synes mig kommissionen hafva träffat

den rätta medelvägen, och jag har därför icke ansett mig böra ifrågasätta

någon ändring i hvad kommissionen härutinnan föreslagit.

Något hinder synes däremot icke möta att, såsom ock kommissionen

afsett, i staterna uppföra visst antal kvinnliga förste postexpeditörsbefattningar.

c) Biträdande tjänstemän.

Beträffande antalet biträdande tjänstemän, ordinarie och extra ordinarie,

vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar under tiden från

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

och med år 1894 torde få hämdsas till nedanstående, af kommissionen

meddelade sammanställning.

År.

Kon-

trollörer.

Post-

expedi-

törer.

Extra

biträden.

Summa.

Däraf

extra

biträden.

%

1894..........................................................

36

250

500

786

63-o

1895 ..........................................................

36

280

496

812

61-i

1896 ..........................................................

36

280

543

859

63-2

1897 ..........................................................

34

282

566

882

64-i

1898 ..........................................................

34

357

568

959

59-2

1899 ..........................................................

34

357

665

1,056

63''0

1900 .........................................................

34

500

619

1,153

53u

1901.........................................................

34

500

707

1,241

57-o

1902 ........................

34

500

736

1.270

58-o

1903 ........................

30

745

603

1,378

43-8

1904 ......................

29

746

652

1,427

45-7

1905 .........................

29

850

563

1,442

39o

1906 ...............................

29

850

584

1,463

39-9

1907 ...............

29

950

‘) 520

1.499

34-7

1908 ............................

36

1,050

—

—

—

*) I november månad.

Hvad först kontrollörerna angår, torde böra erinras därom, att antalet

af dessa tjänstemän, som enligt 1902 års stat utgjorde 34, enligt

beslut _ vid 1902 års Riksdag blef i aflöningsstaten för år 1903 nedsatt

till 25.. Då sålunda icke alla förutvarande kontrollörer kunde

öfverföras till den nya aflöningsstaten, måste ett antal af dessa tjänstemän

kvarsta å äldre stat. Under åren 1903 och 1904 var denna

flaga pa det sätt ordnad, att ett mot de öfvertaliga kontrollörernas

antal svarande antal postexpeditörsbefattningar lämnades obesatta,

och från och med år 1905 hafva de öfvertaliga kontrollörerna varit

uppförda å öfvergångsstat. Med 1908 års ingång bar antalet kontrollörer

å aflöningsstat ökats med 7, af Indika 5 äro afsedda för tjänstgöring

vid distriktsförvaltningarna och 2 för tjänstgöring vid Stockholms

postkontor.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Kommissionens

förslag.

88 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Bland de å stat uppförda postexpeditörerna ingår sedan år 1903

ett antal förste postexpeditörer, hvilka tjänstgöra såsom postmästarnas

närmaste män vid postkontoren af l:a och. 2:a klass. Från och med

år 1905 utgör antalet af dessa förste postexpeditörer tillhopa 60, motsvarande

antalet postkontor inom nämnda klasser.

Vidare torde böra anmärkas, att ett antal postexpeditörer, räknadt

efter 1908 års förhållanden 15, tjänstgöra såsom föreståndare för vissa

filialpostkontor eller för afdelningar af postkontoren i Stockholm, Göteborg

och Malmö.

Kommissionen uttalar såsom sin åsikt, att genom inrättande af de

nya förste postexpeditörsbefattningarna, hvilka emellertid tillsättas endast

på förordnande, behofvet af biträdande tjänstemän för arbetets

ledning vid de större postkontoren endast i ringa mån blifvit tillgodosedt.

Särskild! har kommissionen funnit det vara anmärkningsvärd!,

att vid afdelningar och filialer af Stockholms, Göteborgs och Malmö

postkontor någon tjänsteman icke placerats såsom närmaste biträde åt

afdelningens eller filialkontorets föreståndare. Dessa föreståndare hade

således för arbetets öfvervakande och ledande icke ens tillgång till det

biträde, som postmästaren vid ett l:a eller 2:a klassens postkontor har

i förste postexpeditörens person, och dock vore flera af ifrågavarande

afdelningar och filialer med afseende på rörelsens omfattning och personalens

storlek fullt jämförliga med eller mera betydande än till och

med de största postkontoren af l:a klassen. Olägenheterna af denna

brist i den nuvarande organisationen hade ock, enligt hvad kommissionen

anför, vid flera tillfällen på ett påtagligt sätt gifvit sig tillkänna,

och hvad särskild! Stockholms postkontor angår, hade upprepade

framställningar framkommit rörande förstärkning af den öfverordnade

personalen.

Kommissionen finner det vara oundgängligt, att vid de större postkontoren

den öfverordnade personalen .erhåller en efter rörelsens omfattning

afpassad förstärkning. Liksom kommissionen genom sitt förslag

beträffande generalpoststyrelsen och distriktsförvaltningarna velat

åstadkomma en sådan organisation, att de tjänstemän, som bekläda de

högsta chefsplatserna, icke må genom nödvändigheten att handlägga

oviktiga detaljer hindras från att ägna tillräckligt med arbete och omsorgåt

sin hufvudsakliga, mera omfattande uppgift, anser kommissionen det

vara af vikt, att vid de större postkontoren må såsom postförvaltarnas

närmaste män ställas ett tillräckligt antal personer, som äga förutsättningar

att på ett verksamt sätt biträda postförvaltaren i arbetets ledning

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

89

och öfvervakande. En organisation, så inrättad att, såsom nu är fallet,

uppsikten öfver eu större personal, uppgående till kanske ett hundratal

personer eller därutöfver, skall utöfvas af en eller två tjänstemän,

anser kommissionen icke kunna betecknas såsom tillfredsställande, och

det vore med en dylik organisation knappast att förvänta, vare sig att

kontrollen öfver arbetet skulle blifva tillräckligt effektiv eller att i allmänhet

en arbetseffekt skulle uppnås, som motsvarade rimliga anspråk.

Såsom i det föregående är nämndt, har kommissionen föreslagit,

att de nuvarande filialpostkontoren i Stockholm och Göteborg skola

ombildas till själfständiga postkontor och att dessa postkontor, liksom

de nuvarande hufvudpostkontoren å nämnda orter och postkontoret i

Malmö, skola ställas under förvaltning af postmästare. Om än därigenom

en viss förbättring i de ofvan anmärkta missförhållandena, hvad

angår Stockholms, Göteborgs och Malmö postkontor, komme att vinnas,

anser kommissionen det emellertid vara af nöden, med hänsyn till de

postala förhållandena öfver hufvud i dessa städer, att särskilda åtgärder

vidtagas, på det att vid de tre största postkontoren i riket, de blifvande

postkontoren Stockholm 1, Göteborg 1 och Malmö 1, vederbörande

postförvaltare må erhålla tillräckligt väl kvalificerade biträden

vid arbetets ledning och öfvervakande. Kommissionen hemställer i sådant

syfte, att vid dessa tre postkontor må såsom postmästarnes närmaste

män anställas särskilda förste kontrollörer till ett antal af sammanlagdt

6, nämligen 3 vid Stockholm 1, 2 vid Göteborg 1 och 1 vid

Malmö 1. Af de tre förste kontrollörerna vid Stockholm 1 skulle en

förestå afdelningen för afgående brefposter, eu afdelningen för ankommande

brefposter, med hvilken den nuvarande brefbärarexpeditionen

skulle sammanslås, och en tidningsexpeditionen; af de två förste kontrollörerna

vid Göteborg 1 skulle den ene tjänstgöra såsom föreståndare

för afgående afdelningen, med hvilken den nuvarande paketexpeditionen

skulle förenas, och den andre såsom föreståndare för ankommande afdelningen,

sedan äfven här brefbärarexpeditionen blifvit förenad med

sistnämnda afdelning; och vid Malmö 1 skulle förste kontrollören vara

föreståndare för bref afdelningen.

Hvad därefter vidkommer nästa grupp af biträdande tjänstemän,

nämligen kontrollörerna, äro af de å 1908 års aflöningsstat uppförda 32

tjänstemän inom denna grupp 10 afsedda för distriktsförvaltningarna och

återstående 22 för postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö. Kommissionen

finner det angeläget, att i 1909 års stat antalet kontrollörer

Bill, till Biksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 131 Höft. 12

FörBte

kontrollörer.

Kontrollörer.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

så ökas, att dylika tjänstemän må kunna placeras till tjänstgöring vid

ett flertal af de större postkontoren i riket, eller i allmänhet vid de postkontor,

som enligt kommissionens förslag skulle tillhöra klass 1 A och

1 B. Särskildt har kommissionen funnit det vara af vikt, att vid dessa

postkontor en kontrollör må kunna öfvertaga större delen af det arbete

med redovisning och dylikt, som för närvarande i främsta rummet åligger

postförvaltaren.

I allmänhet skulle, enligt kommissionens förslag, allenast en enda

kontrollör placeras vid hvart och ett af postkontoren inom klass 1 A

och 1 B. Hvad emellertid de största postkontoren i Stockholm, Göteborg

och Malmö beträffar, anser kommissionen, att rörelsens omfattning

vid dessa postkontor påkallar anställandet af flera kontrollörer.

I sådant hänseende hemställer kommissionen, att vid Stockholm 1

må anställas 6 kontrollörer, af hvilka 1 skulle tjänstgöra hos postmästaren

(såsom redogörare), 1 å afdelningen för afgående brefposter, 2

å afdelningen för ankommande brefposter, 1 såsom föreståndare för

paketexpeditionen och 1 å tidningsexpeditionen. A Göteborg 1 skulle

erfordras 3 kontrollörer, nämligen 1 hos postmästaren (såsom redogörare),

1 å afgående afdelningen (föreståndare för paketexpeditionen) och 1

å ankommande afdelningen. Å Malmö 1 borde äfven anställas 3 kontrollörer,

nämligen 1 hos postmästaren (såsom redogörare), 1 såsom

föreståndare för paketexpeditionen och 1 såsom föreståndare för utrikes

postanvisningsexpeditionen. Och slutligen borde å Stockholm 2 (Staden)

likaledes anställas 3 kontrollörer, af hvilka en skulle tjänstgöra

hos postmästaren (såsom redogörare) och de öfriga två såsom föreståndare

för resp. afgående och ankommande afdelningarna.

Ett af de till klass 1 B hörande postkontor, nämligen Stockholm 16

(Rödbodtorget), skulle, såsom varande hufvudsakligen inlämningspostanstalt,

kunna af vederbörande postmästare förvaltas utan biträde af

kontrollör; vid hvart och ett af de öfriga, nu ej nämnda postkontoren

inom klass 1 A och 1 B, tillhopa 23, borde däremot, såsom nyss är

antydt, en kontrollör anställas.

Med hänsyn till den högst betydande utländska paketutväxlingen

vid postkontoret i Trelleborg, som enligt kommissionens förslag skullehänföras

till klass 2 B, hemställer kommissionen, att en kontrollör må

anställas äfven vid detta postkontor.

Enligt förestående beräkning skulle antalet kontrollörer vid postanstalterna

uppgå till sammanlagdt 39, och om härtill läggas de 11

kontrollörer, som enligt kommissionens förslag skulle placeras vid di*

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd., Proposition N:o 168.

91

striktsförvaltningarna, kommer således hela antalet kontrollörer å aflöningsstat

att utgöra 50.

Såsom redan är nämndt, tillsättas de nuvarande förste postexpedi törsbefattningarna

allenast på förordnande. Kommissionen anser, att de

olägenheter, som i allmänhet äro förenade med tjänsters uppehållande

på förordnande, i lika hög grad göra sig gällande beträffande förste

postexpeditörsbefattningarna som i fråga om andra tjänster. Den osäkra

ställning, som förste postexpeditören under nuvarande förhållanden intager,

lärer, enligt kommissionens mening, icke kunna verka annat än

menligt för utöfvande af det förmanskap, som dock är förste postexpeditören

ålagdt, och kommissionen hemställer därför, att det antal

förste postexpeditörstjänster, som finnes af behofvet påkalladt, må uppföras

å ordinarie stat.

Liksom kommissionen uttalat sig för, att förvaltningen af vissa

bland de mindre postkontoren må för framtiden anförtros åt kvinnor,

anser kommissionen, att äfven ett antal förste postexpeditörsbefattningar,

å hvilka tjänstgöringen är af beskaffenhet att kunna på ett

tillfredsställande sätt bestridas af kvinnor, böra afses för kvinnliga innehafvare.

*

I likhet med hvad hittills varit fallet, borde förste postexpeditörer

anställas å samtliga postkontor af l:a och 2: a klass (klass 1 A, 1 B,

2 A och 2 B), och hemställer kommissionen därjämte, att dylika befattningshafvare

må placeras till tjänstgöring äfven vid några postkontor

inom den föreslagna 3:e klassen.

Det blefve generalpoststyrelsens sak att utfärda erforderliga föreskrifter

beträffande förste postexpeditörens åligganden vid den nya

organisationens genomförande, och kommissionen framhåller därför endast,

att vid postkontor, där kontrollör ej är anställd, det arbete med redovisning

och dylikt, som å de större postkontoren skulle ombesörjas af

kontrollören, torde böra i främsta rummet åläggas förste postexpeditören.

Efter inhämtande af erforderliga upplysningar har kommissionen

kommit till det resultat, att å 1909 års stat böra för tjänstgöring vid

postanstalterna afses tillhopa 160 förste postexpeditörer, hvaraf 135

manliga och 25 kvinnliga.

Huruledes kommissionen tänkt sig dessa förste postexpeditörers

placering till tjänstgöring vid olika postanstalter, framgår af nedanstående

öfversikt, i hvilken till jämförelse upptagits äfven antalet förste

kontrollörer och kontrollörer.

Förste postexpeditörer.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Poat
expeditörer.

Postkontor.

Förste

kontrol-

lörer.

Kontrol-

Förste

postexpeditörer.

lörcr.

Manliga.

Kvinn-

liga.

Klass 1 A:

Stockholm 1..................................................................

3

6

10

3

Göteborg 1 ..................................................................

2

3

7

2

Malmö 1 ..........................................................

1

3

6

1

Galle ..................... ... ...... .....

—

1

3

—

Hälsingborg ................................................................

—

1

3

—

Norrköping 1 ...............................................................

—

1

4

1

Sundsvall ....................................................................

—

1

2

—

Uppsala 1....................................................................

—

1

3

—

Örebro ........................................................................

—

1

3

—

Klass 1 II:

Stockholm 2.................................................................

—

O

O

5

1

» 4..................................................................

_

1

2

1

» 5.......................................*........

—

A

2

1

» (i..................................................................

_

1

2

1

» 16...........................................................

_

—

2

—

Öfriga 14 postkontor......................................................

—

14

14

14

Klass 2 A:

16 postkontor (samtliga) ................................................

—

32

Klass 2 B:

i

Trelleborg...........................................................

—

1

1

Öfriga 28 postkontor ......................................................

—

—

28

—

Klass 3:

6 postkontor, ej särskild! angifna ....................................

—

—

6

—

Summa

0

39

135

25

Beträffande slutligen postexpeditörerna, anmärker kommissionen, att

antalet af dessa tjänstemän under den senare tiden högst väsentligt

ökats. Antalet postexpeditörer, som enligt 1894 års stat utgjorde allenast

250, upptogs nämligen i staten för år 1908 till 1,050 och har således

under denna period mer än fyrdubblats. Kommissionen finner, att

denna ökning i själfva verket varit i hög grad påkallad af poströrelsens

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168. 93

utveckling och af behofvet att bereda ökad möjlighet till befordran för

postverkets talrika extra ordinarie tjänstemannapersonal.

Enligt hvad den öfversikt, som meddelats å sid. 87, gifver vid

handen, utgjordes nämligen denna personal år 1894 till icke mindre än

63''G % af extra biträden, antagna af generalpoststyrelsen. Genom den

successiva ökningen i antalet ordinarie postexpeditörer har denna proportion

i väsentlig mån förbättrats, men ännu i november månad 1907

ingingo, enligt hvad nyssnämnda öfversikt utvisar, dylika extra biträden

med ej mindre än 34’7 % i hela den ifrågavarande personalen.

Kommissionen erinrar vidare därom, att i sammanhang med uppförande

å stat af nya postexpeditörsbefattningar äfven frågan om den

extra tjänstemannapersonalens ställning och befordringsmöjligheter varit

föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

Med förmälan att postverkets distriktschefer vid öfverläggningar i

detta ärende såsom sin mening uttalat, att i hvarje års stat borde upptagas

så många nya postexpeditörstjänster, som vore nödvändiga, för

att i regel ett extra biträde skulle kunna efter vid pass 6 års tjänstgöring

befordras till ordinarie postexpeditör, hade nämligen generalpoststyrelsen

i skrifvelse den 20 november 1905, med förslag till postverkets

stater för år 1907, för sin del förklarat, att denna meningsyntes

styrelsen hafva goda skäl för sig, och i öfverensstämmelse därmed

föreslagit uppförande i 1907 års stat af 100 nya postexpeditörsbefattningar.

Detta förslag blef af Kungl. Maj:t upptaget i statsverkspropositionen

till 1906 års Riksdag och vann äfven Riksdagens bifall.

I skrifvelse den 23 maj 1906 förklarade Riksdagen — under erinran

att förslaget afsåge beredande af möjlighet för de extra biträdena att

efter vid pass sex års tjänstgöring vinna befordran till ordinarie postexpeditörer

— att Riksdagen, med afseende därå och då posttrafiken

alltjämt syntes vara stadd i kraftig utveckling, funnit förslaget böra

godkännas.

Denna norm, att befordran till ordinarie postexpeditör bör i regel

ernås efter vid pass 6 års tjänstgöring, vann äfven tillämpning vid

uppgörande af 1908 års stat, då antalet ordinarie postexpeditörer ökades

med ytterligare 100.

Kommissionen anser det innebära en oegentlighet, att den biträdande

tjänstemannapersonalen vid distrikts- och lokalförvaltningarna till

så stor del, som förr varit händelsen, utgjorts af extra ordinarie tjänstemän,

och kommissionen finner intet att erinra mot principen därom,

att antalet postexpeditörsbefattningar bör efter hand så ökas, att ett

extra biträde må kunna efter vissa års tjänstgöring befordras till ordi
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 168.

narie postexpeditör. Men då i fråga om postbetjäntpersonalen den

grundsatsen vunnit Kungl. Maj:ts och Riksdagens godkännande, att

tjänstetiden såsom extra postbetjänt bör begränsas till 4 år, har kommissionen

funnit sig böra förorda, att antalet ordinarie postexpeditörstjänster

för framtiden så tillmätes, att befordran till dylik befattning

må i regel kunna af extra biträde vinnas efter en tjänstetid af vid pass

5 år. Beräkningar hafva verkställts rörande det antal postexpeditörsbefattningar,

som för tillämpning af denna grundsats må böra uppföras

å 1909 års stat, och har, enligt hvad kommissionen meddelar, af dessa

beräkningar framgått, att detta antal bör bestämmas till 945, däri inräknadt

af kommissionen föreslagna 29 postexpeditörer i generalpoststyrelsen

och 24 vid distriktsförvaltningarna. Af dessa 945 postexpeditörsbefattningar

borde 735 afses för män och 210 för kvinnor.

I den nuvarande aflöningsstaten utgår, efter hvad kommissionen

erinrar, aflöningen å postexpeditörsbefattning i hvarje särskild lönegrad

med samma belopp, vare sig befattningen har manlig eller kvinnlig innehafvare;

och hafva med denna anordning de extra ordinarie tjänstemännen

kunnat befordras i tur efter tjänsteår, utan hänsyn till kön.

Då enligt nu föreliggande förslag aflöningarna äro bestämda till olika

belopp för manliga och för kvinnliga postexpeditörer, anser kommissionen,

att den nuvarande ordningen i afseende å befordran icke kan utan

vidare tillämpas. Det i staten uppförda antalet manliga och kvinnliga

tjänster vore visserligen så fördeladt, att vid ingången af år 1909 befordran

skulle vinnas af de e. o. postexpeditörer, som då borde erhålla

ordinarie anställning i enlighet med den af kommissionen uttalade åsikten,

att extra-ordinarie-tiden bör begränsas till 5 år. Men oförutsedda

förhållanden kunde dock medföra rubbning i dessa beräkningar; och

på det att anledningar till orättvisa i afseende å befordran af de manliga

och kvinnliga e. o. postexpeditörerna må förebyggas, hemställer

kommissionen, att generalpoststyrelsen måtte bemyndigas att vidtaga

erforderlig mindre jämkning af antalet af de olika slagen af postexpeditörstjänster,

dock att sammanlagda antalet, 945, icke må öfverskridas.

Kommissionen uttalar i detta sammanhang önskvärdheten af att i

all den utsträckning, sådant linnes lämpligen kunna ske, åt postbetjänte

må anförtros sådant arbete, som tillförene ålegat tjänstemän.

Omfattande åtgärder i denna riktning hade visserligen under

de senare åren vidtagits, men kommissionen finner det vara af stor

vikt, att detta spörsmål äfven framdeles må röna nödig uppmärksamhet.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 168.

95

Beträffande personalen vid postkontoret Stockholm 1 (centralpostkontoret)

har generalpoststyrelsen i sitt utlåtande den 18 december

1907 anfört följande.

Af de föreslagna förste kontrollörerna och kontrollörerna skulle

enligt kommissionens förslag (se sid. 89—90 här ofvan) komma att placeras:

å afdelningen '' för afgående brefposter 1 förste kontrollör och 1

kontrollör, å afdelningen för ankommande brefposter 1 förste kontrollör

och 2 kontrollörer, å tidningsexpeditionen 1 förste kontrollör och 1

kontrollör, men å paketexpeditionen allenast 1 kontrollör.

För en hvar med förhållandena vid Stockholms centralpostkontor

förtrogen person vore det uppenbart, att paketexpeditionen icke blifvit

tillräckligt tillgodosedd med hänsyn till personalen, ett förhållande,

hvilket framträdde så mycket skarpare, som paketexpeditionen med fullt

skäl städse varit och för närvarande vore jämställd med hvarje annan

afdelning af postkontoret. Visserligen vore uppbörden å paketexpeditionen

icke af synnerligen stor betydenhet, men, såsom ock kommissionen

påpekat, vore det ingalunda så, att uppbördens storlek är ett tillförlitligt

uttryck för arbetets omfattning. Äfven till andra faktorer, exempelvis

antalet postförsändelser, borde tagas hänsyn. Men icke endast

sistnämnda omständighet, huru talande den än vore i förevarande fall,

utan fastmera beskaffenheten af de göromål, som åligga föreståndaren,

kräfver enligt styrelsens mening, att honom beredes både högre tjänsteställning

och högre aflöning än hvad kommissionen föreslagit, ifrågavarande

paketexpedition utgör nämligen den ojämförligt största svenska

utväxlingspostanstalten för utländska paket. I detta hänseende meddelar

generalpoststyrelsen, att af dylika paket i runda tal under år 1906

behandlats:

vid paketexpeditionen Stockholm 1 258,600 st., däraf 18,000 st. assu
rerade

för tillhopa 7,920,000 kronor,

» >'' i Göteborg 79,600 st., däraf 4,600 st. assurerade

för tillhopa 1,145,900 kronor,

» » i Malmö 117,000 st., däraf 4,300 st. assurerade

för tillhopa 4,404,400 kronor,

» i Trelleborg 93,000 st., däraf 3,300 st. assure
rade

för tillhopa 545,000 kronor.

Fn så stor utländsk paketrörelse som den vid Stockholms centralpostkontors

paketexpedition förekommande föranleder gifvetvis, anför

generalpoststyrelsen, till en vidlyftig och besvärlig skriftväxling med

utländska utväxlingspostanstalter, för hvilken skriftväxlings behöriga

skötande erfordras i såväl postalt som språkligt hänseende särskilda

Generalpoststyrelsens

utlåtande.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

Departements
chefens
yttrande.

insikter, som icke i allmänhet förefinnas hos posttjänstemännen. Om

än föreståndarens bestyr med de inländska paketen möjligen kommer

att i någon mån minskas därigenom, att filialpostkontoren, hvilkas

paketutväxling för närvarande förmedlas af paketexpeditionen, förändras

till själfständiga postkontor, vid hvilket förhållande nämnda förmedling,

såvidt inländska paket angår, kunde täokas komma att upphöra,

vore en dylik minskning med hänsyn till de utländska paketen

icke att emotse, enär under hvarje förhållande dessa paket torde komma

att expedieras genom centralpostkontorets paketexpedition.

På grund af hvad generalpoststyrelsen sålunda anfört, hemställer

styrelsen, dels att såsom föreståndare för centralpostkontorets paketexpedition

måtte anställas 1 förste kontrollör, dels ock, då dennes tid

komme att till allra största delen tagas i anspråk för den utländska paketutväxlingen,

att såsom hans närmaste man måtte anställas 1 kontrollör.

Lika med kommissionen finner jag det vara af högsta vikt, att

den personal, som vid postanstalterna skall i första rummet leda och

öfvervaka det dagliga arbetet, i erforderlig mån förstärkes. Det måste,

enligt min åsikt, betraktas såsom ett missförhållande, att exempelvis

vid de olika afdelningarna och filialerna af Stockholms, Göteborgs och

Malmö postkontor afdelningens eller filialkontorets föreståndare icke

haft någon särskild tjänsteman såsom biträde vid arbetets ledande och

öfvervakande. Och äfven vid postkontor af l:a och 2:a klass, där

postmästarens enda biträde i nyssnämnda hänseende hittills utgjorts af

en förste postexpeditör, torde behofvet af en förändring härutinnan

vara kännbart.

Särskilt vill jag påpeka angelägenheten däraf, att den öfverordnade

personalen vid postanstalterna icke tillmätes knappare, än att tillräcklig

kontroll städse må kunna utöfvas öfver förvaltningen af de betydande

penningebelopp, som omhänderhafvas i den dagliga posttjänsten.

För anställande vid Stockholms centralpostkontor af en förste kontrollör

utöfver de tre, som kommissionen föreslagit, synes mig generalpoststyrelsen

hafva anfört grundade skäl. Sammanlagdt 7 förste kontrollörer

torde sålunda böra uppföras i staten.

Hvad kommissionen hemställt rörande ökning af antalet kontrollörer

finner jag mig böra understödja.

Då vidare den med 1903 års ingång vidtagna anordningen att vid

postkontor af l:a och 2:a klass på förordnande anställa förste postexpeditörer

numera torde vara af erfarenheten tillräckligt pröfvad, bi
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16 8.

träder jag kommissionens förslag, att förste postexpeditörsbefattningarna

må uppföras på ordinarie stat. I öfrigt har jag mot kommissionens

hemställan rörande förste postexpeditörer ingen annan erinran

att göra, än att några dylika tjänstemän icke torde böra afses för postkontor

af 3:e klass samt att följaktligen de 6 manliga förste postexpeditörer,

som af kommissionen upptagits för tjänstgöring vid dylika

postkontor, synas böra utgå.

Antalet postexpeditörer vid distrikts- och lokalförvaltningarna skulle

enligt kommissionens förslag utgöra tillhopa 916, och härutinnan föreslår

jag icke någon ändring. Dock vill jag med afseende å kommissionens

uttalande därom, att befordran till ordinarie postexpeditör i regel

bör vinnas efter en extra tjänstetid af vid pass 5 år, göra den erinran,

att denna grundsats bör tillämpas allenast i den mån densamma låter

sig förenas''med postverkets behof af arbetskrafter. Genom fastslående

af eu dylik princip skulle nämligen, då generalpoststyrelsen äger att

själf anställa extra ordinarie tjänstemän, Kungl. Magt och Riksdagen

för framtiden bindas i fråga om uppförandet å stat af ordinarie tjänstemän.

Till jämförelse torde jag här få meddela en sammanställning rörande

antalet för distrikts- och lokalförvaltningarna afsedda tjänstemän

å aflöningsstat dels enligt nuvarande förhållanden samt dels enligt kommissionens

och enligt mitt förslag.

Enligt nuvarande

organisation.

Enligt kommissionens förslag.

Enligt departementschefens

förslag.

3 postdirektörer

5 postinspektörer

210 postmästare

32 kontrollörer

15 postexpeditörer

(afdelningsföreståndare)
60

förste postexpe.

ditörer

975 postexpeditörer

Summa 1,300.

6 distriktschefer

250 postmästare

11 öfverkontrollörer

6 förste kontrollörer
50

kontrollörer

172 förste postexpe

ditörer

916 postexpeditörer

12 kontorsbiträden

Summa 1,423.

6 distrikts chefer

250 postmästare

6 öfverkontrollörer

7 förste kontrollö
rer
50

kontrollörer

164 förste postexpetörer
916

postexpeditörer

Summa 1,399.

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Häft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 168.

Nu gällande

aflöningsbestämmelser.

Provision.

d) Aflöningar för tjänstemän.

Enligt de för år 1908 fastställda utgiftsstater utgår till distriktsoch

lokalförvaltningarnas tjänstemän följande fasta aflöning:

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Summa.

A) Ailöningsst.at.

Kr.

Kr.

Kr.

2 postdirektörer, en i Stockholm och en i

Göteborg, hvardera............................

3,500

2) 2,000

5.500

1 postdirektör i Malmö...............................

5 postinspektörer, hvardera .......................

16 postmästare af l:a klassen, hvardera.........

3,200

‘) 4,125

3,200

2) 2,000

1,375

2) 1,500

5,200

5,500

4,700

44 » » 2:a » » ......

2,600

2) 1,000

3,600

50 » » 3:e » » ......

2,200

2) 800

3,000

o

o

2,000

2) 600

2,600

32 kontrollörer, hvardera.................

2,200

1,000

3,200

400 postexpeditörer af l:a lönegraden, hvardera

1,725

775

2,500

400 » » 2:a » »

1,500

700

2,200

125 » » 3:e » »

1,250

500

1,750

125 » » 4:e » »

1,050

450

1,500

Bj Öfvergångsstat.

1 kontrollör af l:a lönegraden.....................

2,700

900

3,600

1 » » 2:a » .....................

2,250

750

3,000

2 kontrollörer af 3:e lönegraden, hvardera ...

1,800

600

2,400

‘Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kr. och efter 10

år med ytterligare 500kr.

Efter 5 år kan aflöningen

höjas med 400 kr. och

efter 10 år med ytterligare

400 kr.; skolande

3/4 af ålderstilläggen räknas

till lönen och */4 anses

såsom tjänstgöringspenningar.

| Efter 5 år kan lönen höjas

> med 400 kr. och efter 10

*| J år med ytterligare 400 kr.j

{Efter 5 år kan lönen höjas;

med 300 kr. och efter 10

år med ytterligare 300 kr.

| Efter 5 år kan lönen höjas

> med 150 kr. och efter 10

J år med ytterligare 150kr.

Dessutom ålderstillägg å

400 kr., hvaraf 300 kr.

tillhöra lönen och 100

kr. tjänstgöringspenningarna.

Postförvaltare äfvensom förste postexpeditörer vid postkontor af l:a

och 2:a klass äga utom sin fasta aflöning uppbära uppbörds- och frimärksprovision.

De hufvudsakliga bestämmelserna angående provisionen

återfinnas i aflöningsreglementet § 2, så lydande:

J) Arfvode. — 2) Garanterad minimiprovision.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

»Uppbörds- och frimärksprovision xitgår vid postkontoren å influtna

postafgifter och försålda frankotecken med:

It) procent af uppbörd, som ej för år öfverstiger 6,000 kronor,

5 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 6,000, men ej

10,000 kronor, och

1 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 10,000 kronor,

under iakttagande härvid,

dels att i omförmälda uppbörds- och frimärksprovision icke ingår

den provision, som enligt gällande bestämmelser tillfaller underlydande

poststationers och ångbåtspostexpeditioners föreståndare, antagna särskilda

frankoteckensförsäljare eller allmänheten vid partiköp,

dels ock att postkontors provision för de vid underlydande poststationer

och ångbåtspostexpeditioner försålda frankotecken alltid skall

utgå med allenast 1 procent.

Den provision, som sålunda utgår vid postkontoren, skall vid postkontor

af 3:e och 4:e klass tillfalla postmästaren ensam, vid postkontor

af l:a och 2:a klass delas mellan postmästaren och den närmast under

honom å kontoret anställde postexpeditör på det sätt, att en fjärdedel

af provisionen, för år räknadt, skall tillkomma denne postexpeditör,

men återstoden tillfalla postmästaren, samt vid Stockholms, Göteborgs

och Malmö postkontor delas mellan postdirektören och de vid vederbörande

postkontor anställde kontrollörer och andra afdelnings- eller

filialkontorsföreståndare på det sätt, att i Stockholm sju åttondedelar,

i Göteborg sju tiondedelar och i Malmö sju tolftedelar af provisionen

för år skola tillfalla kontrollörer och andra afdelnings- eller filialkontorsföreståndare

att dem emellan å hvarje ort fördelas enligt de närmare

bestämmelser, som af Kungl. Maj:t, efter generalpoststyrelsens hörande,

meddelas, hvaremot återstoden af provisionen skall tillkomma vederbörande

postdirektör ensam.

Med tillämpning af nu gifna beräkningsgrunder må dock icke provisionsbeloppet

för år räknadt understiga:

för postdirektör 2,000 kronor,

för postmästare af l:a klass 1,500 kronor,

för postmästare af 2:a klass 1,000 kronor,

för postmästare af 3:e klass 800 kronor och

för postmästare af 4:e klass 600 kronor;

hvadan af postmedlen må, utöfver ofvan angifna procentbelopp,

utgå hvad som till äfventyrs erfordras för att fylla denna minimiprovision

till postförvaltare.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Felräknings
penningar.

Traktamenten.

Sportler.

Dyrtids
tillägg.

100 Kungi. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 168.

Minimiprovisionen för postförvaltare betraktas såsom tjänstgöringspenningar.

»

För andra provisionsberättigade tjänstemän än postförvaltare är

något minimibelopp beträffande provisionen icke stadgadt; till dessa

tjänstemän utgå tjänstgöringspenningar och provision vid sidan af och

oberoende af hvarandra.

Felräkning spenning ar tillkomma jämlikt § 11 i aflöningsreglementet,

sådan denna § lyder enligt kungl. kungörelsen den 22 juni 1906, följande

vid distrikts- och lokalförvaltningarna anställda tjänstemän, nämligen

den såsom kassör hos postdirektör eller vid postinspektionskontor

tjänstgörande kontrollör eller postexpeditör med 300 kronor samt de

tjänstemän och af generalpoststyrelsen antagna extra biträden, som å

postkontoren i regelbunden tjänstefördelning betjäna allmänheten samt

därvid emottaga eller utlämna kontanta medel, med 120 kronor till dem

hvar vid postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö äfvensom vid

postkontor af l:a och 2:a klass samt med 60 kronor till dem hvar vid

postkontor af 3:e och 4:e klass, allt för år räknadt.

Tjänstemän vid ambulanta postanstalter äga äfven, under vissa

villkor, tillgodonjuta särskilda traktamenten äfvensom härbärgesersättning

(se sid. 92—93 i betänkandet).

På sätt i det följande närmare utvecklas, äga vidare postförvaltare

och eu del andra tjänstemän att direkt från den trafikerande allmänheten

uppbära vissa sportler äfvensom att, enligt särskilda regler, åtnjuta

ersättning för bestyr med postsparbanksrörelsen.

För åren 1901 och 1902 utgick till tjänstemän och betjänte vid

postverkets distrikts- och lokalförvaltningar dyrtidstillägg, enligt allmänna

regler, med 10 procent å den kontanta aflöningen, dock icke i

något fall med högre belopp än 500 kronor.

Såsom kommissionen i sitt betänkande (sid. 93—103) utförligt omnämner,

hade 1899 års post- och telegrafkommitté afsett, att, om och

i den mån dyrtidstillägg komme att beredas andra statstjänare, äfven

postpersonalen, när de af kommittén föreslagna aflöningsbelopp tillämpades,

borde af dyrtidstillägg komma i åtnjutande. Denna mening vann

emellertid, hvad angår personalen vid postverkets lokalförvaltningar,

icke Riksdagens godkännande, och till följd häraf har något dyrtidstillägg

icke utgått till ifrågavarande personal för tiden från och med

1903 års början. De framställningar om dyrtidstillägg, som därefter

förekommit, hafva icke medfört resultat, och ett förslag om personliga

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 168. 101

aflöningstillägg, som förelädes 1904 års Riksdag, vann ej heller Riksdagens

bifall.

Kommissionen anmärker, att den lönereglering för distrikts- och Kommissiolokalförvaltningarnas

tjänstemän, som på grundvalen af post- och teln- ne™

graf kommitténs förslag genomfördes med ingången af år 1903, redan af isnefrån

början blef genom dyrtidstilläggets bortfallande väsentligt rubbad, reglering.

Efter hvad som inhämtas af den till 1904 års Riksdag gjorda framställning

angående personliga aflöningstillägg till viss personal vid postverket,

ledde ock den ifrågavarande löneregleringen, i samband med

dyrtidstilläggets bortfallande, därhän, att ett ej ringa antal tjänstemän

vid distrikts- och lokalförvaltningarna, äfven bland de lägst aflönade,

fingo sina afiöningsförmåner väsentligt förminskade. Om än vid denna

lönereglering distrikts- och lokalförvaltningarnas tjänstemän genom

ökade befordringsmöjligheter och förbättrade pensionsförhållanden vunno

vissa fördelar, så bör dock, yttrar kommissionen, härvid erinras, att

den ökning i antalet ordinarie tjänster, som under de senare åren medgifvits,

så godt som uteslutande afsett postexpeditörsgraden samt att

till följd däraf förhållandet mellan antalet befordrade och obefordrade

ordinarie tjänstemän i betydande man försämrats. Och sedan Riksdagen

år 1907 beslutat, i samband med ökade pensionsafgifter, pensionsålderns

höjande för manliga tjänstemän till 67 år, hade därigenom den fördel

i pensionshänseende, som vid 1903 års lönereglering var afsedd, blifvit

väsentligt reducerad. Med anledning häraf och då de framställningar,

som framkommit i syfte att genom dyrtids- eller aflöningstillägg bereda

denna personal särskild godtgörelse, icke leat till resultat, anser kommissionen,

att frågan numera kommit i ett sådant läge, att nödvändigheten

bjuder att tillse, att genom en effektiv lönereglering må kunna

tillförsäkras personalen en anständig bärgning, på samma gång som

ett med nutida uppfattning mera förenligt aflöningssystem än det nuvarande

bringas i tillämpning. Kommissionen finner detta vara så mycket

mera angeläget, som vid 1907 års Riksdag dels genomgripande

löneregleringar beslutits beträffande, bland andra, personalen vid statens

öfriga kommunikationsverk, järnvägarna och telegrafen, dels ock för

betjänte vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar fastställts eu

utefter hela linjen förhöjd löneskala, att tillämpas från 1908 års

ingång.

Behofvet af en lönereglering för tjänstemännen vid postverkets

distrikts- och lokalförvaltningar har, enligt hvad kommissionen meddelar,

med styrka framhållits i skrifvelse från Posttjänstemännens för
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kommissionms

förslag.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 1G8.

ening den 18 juni 1907, hvari förslag framlagts till ny aflöningsstat

för denna personal. Föreningen anför däri, bland annat, att om man

utan öfverdrift kunde påstå, att 1903 års aflöningsstat för postverket

icke ens till en början förmådde att i stort sedt skingra posttjänstemännens

ekonomiska bekymmer, måste hvarje opartisk domare jämväl

medgifva, att under de fyra år, som gått, sedan lönestaten trädde i

kraft, den allmänna ekonomiska utvecklingen i hög grad försämrat posttjänstemännens

ekonomiska ställning. Tvärt emot att, som man väl år

1903 ännu hoppades, nedgå, hade lefnadskostnaderna sedan dess ytterligare

stegrats, och dessa stegringar drabbade i synnerhet de lägre

statstjänarne med deras begränsade inkomster.

h öreningens förslag utgår från en tämligen vidtgående omorganisation

af distrikts- och lokalförvaltningarna och hvilar i öfrigt på den

förutsättningen, att provisionen skall borttagas för samtliga biträdande

tjänstemän vid postkontoren samt bibehållas endast för postförvaltarne.

1 afseende å den fasta aflöningen ansluter sig föreningen i hufvudsak

till det s. k. Tenowska systemet och hemställer vidare om särskild!

dyrortstillägg å de platser, där lefnadskostnaderna äro högst.

Vid utarbetande af sitt förslag rörande aflöningsreglering för distrikts-

och lokalförvaltningarnas tjänstemän har kommissionen ägnat

särskild uppmärksamhet åt frågan, huruvida de aflöningsförmåner, som

utöfver den å stat uppförda aflöningen för närvarande tillkomma vissa

grupper af tjänstemän i form af uppbörds- och frimärksprovision samt

andra extra inkomster (sportler), böra fortfarande utgå, efter nuvarande

eller förändrade grunder, eller huruvida dessa aflöningsförmåner böra

helt och hållet afskaffas.

Uppbörds- och frimärkspr ovision.

Hvad då först angår provisionsfrågan, lämnar kommissionen (sid.

105 — 116) en historisk redogörelse för denna frågas tidigare behandling,

och torde jag här få hänvisa till denna redogörelse. Nu gällande

bestämmelser rörande provisionen hafva ofvan återgifvits.

Om beloppet af den provision, som under de senare åren tillfallit

provisionsberättigade tjänstemän, meddelar kommissionen utförliga statistiska

uppgifter (sid. 115 samt 268—300). Man finner af dessa uppgifter

bland annat-, att öfverprovisionen (det provisionsbelopp, som utfallit

utöfver den garanterade minimiprovisionen) år 1906 för följande

tjänstemän uppgått till nedan angifna belopp.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.is Nåd. Proposition N:o 168. 103

Postdirektören i Stockholm ..................................... kronor 2,286

» )) Göteborg........................................ » 2,026

» )) Malmö ............................................ » 1,657

Postmästare af l:a klassen (medeltal) ................ » 707

» » 2:a » » )> 212

» » 3:e » » » 408

y> » 4:e » » » 335

För öfriga provisionsberättigade tjänstemän har, enligt hvad samma

uppgifter gifva vid handen, provisionen år 1906 i medeltal stigit till

följande belopp.

Kontrollör i Stockholm .............................

kronor

1,723

)> )• Göteborg............................

837

» )) Malmö .....................................

1,430

Postexpeditör (afdelningsföreståndare):

i Stockholm .........................

»

1,284

)) )) Göteborg, manlig .........

»

654

)) )) » , kvinnlig .......

))

458

» » Malmö ..............................

»

1,117

Förste postexpeditör vid postkontor af

l:a klass

)>

735

» » » » »

2:a »

»

399

Kommissionen anser, att utvecklingen otvetydigt pekar hän på ett

fullständigt borttagande af uppbördsprovisionen såsom aflöningsform

för postkontorens tjänstemän. I denna riktning uttalade sig redan

1889 års post- och telegrafkommitté, och till underlättande af frågans

lösning blef genom kungl. bref den 17 november 1893 förklarad^ att

vid därefter skeende tillsättningar af tjänster inom postverkets lokalförvaltning

förbehåll rörande skyldighet att vara underkastad den reglering

af aflöningsformåner, som kunde komma att äga rum i sammanhang

med bestämmelser om provisionens upphörande, skulle intagas i

vederbörande konstitutorial. I sitt förslag till postverkets stater för år

1900 hemställde generalpoststyrelsen om provisionens fixering, och då

Riksdagen år 1899 fann sig icke kunna biträda den ifrågasatta förändringen

i aflöningssättet inom postverket, åberopade Riksdagen

behofvet af en grundlig utredning, men förklarade sig samtidigt icke

förbise, att förslagen om uppbörds- och frimärksprovisionens fixering

och om bestämmande af postförvaltarnas aflöningsförmåner till fasta

belopp ginge i en sådan riktning, som vid de under senare tider före
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Krog) o sition N:o 168.

tågna löneregleringar i allmänhet ansetts önskvärd. 1899 års postocli

telegrafkommitté ansåg endast med tvekan öfvervägande skäl tala

för provisionens bibehållande, dock i mindre utsträckning än tillförene,

och vid anmälan i statsrådet af kommitténs förslag hänvisade föredragande

departementschefen på det fullständiga borttagandet af denna

aflöningsform vid framtida regleringar. Slutligen förklarade sig 1902

års Riksdag — som visserligen biföll det då föreliggande förslaget —

icke vilja bestrida önskvärdheten ur åtskilliga synpunkter häraf, att

aflöningarna inom postverket likasom inom andra områden af statens

verksamhet reglerades så, att hvarje tjänstemans inkomster af tjänsten

blefve till beloppet noggrant bestämda.

Vid betraktande af de skäl, som anförts för och mot provisionens

bibehållande, erinrar kommissionen till eu början därom, att denna aflöningsform

icke räknar sin uppkomst från postverkets äldre tider, utan

att provisionen såsom allmän och afsevärd förmån för tjänstemän inom

postverket infördes först under senare delen af 1850-talet, efter förebild

af tullverket, där emellertid den då utgående provisionen afskaffades

redan med 1868 års slut.

Genom den begränsning i provisionssystemet, som vid postverket

genomfördes med ingången af år 1903, aflägsnades visserligen, enligt

hvad kommissionen anser, några af de praktiska olägenheter, som dittills

varit med provisionen förknippade, men de principiella invändningar,

som riktats mot detta aflöningssystem såsom sådant, gjorde sig

allt fortfarande gällande med samma styrka som tillförene.

Kommissionen håller före, att uppbördsprovision till tjänstemän,

offentliga eller enskilda, endast i sådana fall skulle vara berättigad,

då tjänstemannen kan i afsevärd grad bidraga till uppbördens stegring

och därigenom öfva inflytande på rörelsens ekonomiska resultat. Om

än, yttrar kommissionen, i äldre tider, då de olika postkontoren mera

än för närvarande representerade särskilda förvaltningsområden, det må

hafva varit till någon del beroende på postförvaltarens personliga ingripande,

hvilken omfattning poströrelsen på en plats kom att erhålla, så

torde med senare tiders utveckling denna möjlighet för postförvaltaren

att inverka på rörelsens stegring hafva, om ej helt och hållet, så dock

i alldeles öfvervägande grad försvunnit. I våra dagar vore det helt

andra faktorer, som bestämde poströrelsens omfattning på en viss ort.

Det är, säger kommissionen, den allmänna utvecklingen på det materiella

såväl som på det kulturella området — handelns och industriens

uppsving, undervisningsväsendets höjande m. m. — som medför ökadt

behof af postutväxling; det är delta ökade behof, som utgör förutsätt
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

ningen för att poströrelsen på en ort kommer att stiga, och den enskilde

postförvaltarens åtgörande torde i detta afseende knappast vara

af någon som helst betydelse. Själffallet måste ett ökadt behof af

postutväxling tillgodoses genom nya eller förbättrade anstalter, men de

åtgärder, som härutinnan äro erforderliga, folie i allt väsentligt inom

generalpoststyrelsens och distriktsförvaltningarnas, och icke inom postförvaltarnas

verksamhetsområde.

Nu säger man, fortsätter kommissionen, att äfven om den enskilde

postförvaltaren icke kan genom eget initiativ höja rörelsen vid

sitt postkontor, så kommer dock en ökning i rörelsen — orsaken till

denna ökning må hafva varit hvilken som helst — att för honom medföra

ökadt arbete, och det är ej mer än billigt, att med detta ökade

arbete följer den ökade ersättning, som uppbördsprovisionens stegringinnebär.

Denna synpunkt skulle enligt kommissionens mening äga

sitt berättigande under förutsättning dels att uppbörden vore en tillförlitlig

mätare af arbetet vid ett postkontor, dels att det med rörelsens

stegring ökade arbetet drabbade uteslutande postförvaltaren eller

annan, jämte honom, provisionsberättigad tjänsteman.

Det är emellertid, anser kommissionen, ingalunda så, att uppbördens

storlek är ett tillförlitligt uttryck för arbetets omfattning å ett

postkontor. För att rätt bedöma denna måste hänsyn tagas äfven till

vissa andra faktorer, såsom antalet postförsändelser, beloppet af anförtrodda

medel, den underlydande personalens storlek m. m. Särskildt

vid förekommande portonedsättningar framträder i hög grad olämpligheten

al uppbörden såsom exponent för arbetsmängden. Då exempelvis

med början af juli månad 1905 afgifterna för inrikes paket nedsattes,

så medförde denna nedsättning, att antalet dylika paket, och i samband

därmed arbetet å postkontoren, hastigt ökades, men å andra sidan

måste denna ökning blifva högst väsentlig, för att postverkets inkomster

af den inrikes paketrörelsen skulle kunna bibehållas vid samma

belopp som före tillämpningen af den nya tariffen. Det ökade arbetet

å postkontoren föranledde således i detta fall icke någon ökning i provisionen.

Då vidare ett nytt postkontor inrättas och under detta förhigges

ett antal poststationer, kommer därigenom uppbörden å det postkontor,

under hvithet de öfverflyttade poststationerna förut hört, att

nedgå, ofta i så hög grad, att minskningen i provisionsinkomsten ingalunda

motsvaras af den uppkomna lättnaden i arbete. Enahanda är

förhållandet då, utan samband med inrättande af nya postkontor, ett

antal poststationer öfverflyttas från ett till annat postkontor, exempelvis

vid öppnande af nya järnvägslinjer.

Bill. till Biksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afl. 132 Höft.

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

KmujI. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

Om således uppbördens storlek icke utgör någon tillförlitlig grund

för bedömande af arbetets omfattning öfver hufvud å ett postkontor,

så kan, enligt kommissionens mening, uppbörden än mindre anses såsom

exponent för omfånget af det arbete, som utföres af de provisionsberättigade

tjänstemännen. I detta afseende vore nämligen, jämte öfriga

omständigheter, den vid postkontoret gällande arbetsfördelningen

äfvensom den personliga dugligheten faktorer af icke ringa betydelse.

Det hade anförts, att provisionens bibehållande skulle vara lämpligt

ur den synpunkten, att därigenom kunde inom en och samma klass

af postkontor utjämnas den eljest möjligen förekommande orättvisan,

att postförvaltare med betydligt olika arbetsprodukt hade samma löneförmåner.

Men förutom det att, såsom nyss är anfördt, provisionen vid

ett postkontor ingalunda kan sättas i något bestämdt förhållande till

den arbetsprodukt, som utvecklas af postförvaltaren eller annan provisionsberättigad

tjänsteman, bör det, framhåller kommissionen, äfven

uppmärksammas, att det hvarken beträffande öfriga tjänster inom postverket

eller å andra områden lärer kunna undvikas, att samma aflöning

utgår såsom ersättning för väsentligt olika arbetsprodukt. Denna

oegentlighet anser kommissionen icke kunna aflägsnas, med mindre

än att ersättningen särskildt fastställes för hvarje enskildt fall. Men

då en sådan individuell värdesättning vore praktiskt omöjlig, hade man

också vid de under senare tider verkställda löneregleringar i allmänhet

så förfarit, att de tjänstebefattningar, för hvilka aflöningarna skolat

bestämmas, efter måttet af sin vikt och de kraf, som måste ställas på

innehafvarna, sammanförts i olika klasser med samma aflöning inom

hvarje klass. Det blefve under sådana förhållanden ofta nog oundgängligt,

att inom samma aflöningsklass komme att inrymmas befattningar

af sins emellan ganska olikartad beskaffenhet och att fördenskull,

äfven oafsedt innehafvarnas personliga förutsättningar, väsentligt

olika arbetsprestationer komme att ersättas med samma aflöningsbelopp.

I detta sammanhang erinrar kommissionen därom, att enligt kommissionens

förslag de under distriktsförvaltningarna hörande postkontoren,

hvilka för närvarande äro sammanförda inom fyra klasser, hädanefter

skulle fördelas på sex klasser, samt att denna förändring torde

komma att i afsevärd mån uppväga den utjämnande inverkan, som provisionen

för närvarande må anses utöfva beträffande aflöningen till

postförvaltare inom de särskilda klasserna.

På dessa grunder har kommissionen hemställt, att uppbörds- och frimärksprovisionen

såsom aflöningsform för tjänstemän vid postkontoren

må från och med år 1909 helt och hållet afskaffas.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kanal. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16S.

Kommissionen liar, enligt hvad den förmäler, visserligen icke förbisett,

att den växling i rörelsens storlek, som gifvetvis måste förekomma

vid hvarje postkontor, stundom kan utgöra tillräcklig anledning

till vare sig höjning eller sänkning af vederbörande postförvaltares

aflöning, men denna rörelsens växling bör enligt kommissionens åsikt

mätas, icke uteslutande efter uppbördens stegring eller minskning, utan

med behörigt aktgifvande jämväl på vissa andra faktorer, och till dessa

faktorer samfälldt har kommissionen velat taga tillbörlig hänsyn, då

kommissionen, såsom ofvan är nämndt, föreslagit en periodiskt återkommande

omklassificering af postkontoren.

I en till chefen för civildepartementet ställd skrift af den 26 januari

1908 har postmästaren E. Wennström, å Postmästarföreningens vägnar,

hemställt, bland annat, att provisionen måtte för postförvaltare

bibehållas och, i stället för tjänstgöringspenningar, utgå_ med minst

det belopp, som enligt kommissionens i det följande återgifna förslagskulle

utgöra tjänstgöringspenningar. Mot denna framställning har

emellertid reservation afgifvits af två bland föreningens ledamöter, som

ansett, att den föreslagna provisionsberäkningen icke skulle medföra

någon fördel för postmästarkåren i dess helhet, utan endast för inneliafvarna

af de största postkontoren.

I likhet med kommissionen anser jag tiden nu vara inne att fullständigt

borttaga den vid postkontoren utgående uppbörds- och frimärksprovisionen.

Den förutsättning, hvarpå en dylik provision borde

hvila, eller att vederbörande till provision berättigade tjänsteman skulle

kunna i någon afsevärd grad bidraga till uppbördens stegring, synes,

hvad postkontoren angår, icke vara för handen. Visserligen infördes

provisionssystemet, för telegrafverkets vidkommande, vid 1907 års

Riksdag, men den utredning, som därvid förebragtes, pekade tydligt

hän därpå, att vederbörande stationsföreståndare kunna i afgörande grad

inverka särskildt på inkomsterna af telefonrörelsen, hvadan denna omständighet

icke bör hafva något inflytande på nu föreliggande frågas

afgörande. Uppbördens storlek lärer ej heller kunna anses vara en tillförlitlig

exponent för arbetets omfattning vid ett postkontor. Genom att,

på sätt föreslagits, uppdela postkontoren i ett större antal klasser synes

för öfrigt behörig hänsyn hafva tagits till arbetsbördans växlande storlek.

Då vidare den föreslagna reformen går i den riktning, som i fråga

om aflöning till statens tjänare i allmänhet torde anses vara den rätta,

eller att de inkomster, som åtfölja en befattning, böra, där ej sär
-

Framställning

af E. Wennström

m. fl.

Departementschefens

yttrande.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kommissionens

förslag.

Utväxling af

lösväska.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

skilda omständigheter föreligga, vara till beloppet noga bestämda, bär

jag funnit mig böra biträda livad kommissionen i förevarande afseende

hemställt.

Sportler.

Då kommissionen härefter öfvergår till sportelfrågan, erinrar kommissionen

till en början, att i motsats till uppbördsprovisionen, hvilken,

såsom förut är påvisadt, räknar sin uppkomst från en jämförelsevis

senare period, hafva sportler utgått till postförvaltarna sedan långliga

tider tillbaka. För många af dessa tjänstemän har till och med ända

intill midten af 1800-talet sportelinkomsten utgjort den väsentligaste

delen af aflöningen. Genom frimärkenas införande år 1855 och vissa

andra ungefär samtidigt därmed vidtagna åtgärder minskades emellertid

för de flesta postförvaltare sportelinkomsten i så hög grad, att det

befanns nödigt att för åren 1865—1873 å interimsstat anvisa särskilda

anslag för att bereda ersättning åt de postförvaltare, hvilkas sammanlagda

aflöning å ordinarie stat och i sportler nedgått under vissa, fastställda

minimibelopp.

I sammanhang med antagande af den s. k. normalstaten för postverket,

hvilken trädde i kraft med ingången af år 1874, föreskrefs

emellertid, att de minskningar i då ännu återstående sportelinkomster,

som framdeles kunde för postpersonalen uppkomma, ej finge grundlägga

anspråk på någon ersättning af statsverket. Ett motsvarande

stadgande återfinnes i det för tjänstemän och betjänte vid postverket

nu gällande aflöningsreglemente af den 6 juni 1902. Enligt § 17 i

nämnda reglemente skall nämligen den, som tillträdt 1903 års aflöningsstat,

vara skyldig underkasta sig den minskning i befintliga sportelinkomster,

som kan varda af Kungl. Maj:t bestämd.

Under hänvisning i öfrigt till den redogörelse, som kommissionen

lämnar (sid. 121—135 i betänkandet) rörande sportelväsendets uppkomst

och utveckling inom postverket, torde här endast få meddelas följande

uppgifter beträffande vissa sportler, som ännu kvarstå, nämligen afgift

för postutväxling medelst lösväska, afgift för s. k. fackafläggning och

afgift för postafgifters bokförande eller s. k. räkningshållning.

Gällande bestämmelser angående den afgift, som skall till postförvaltare

utgå för utväxling af lösväska, återfinnas i § 55, mom. 1 och 3, af

allmänna poststadgan den 9 september 1907 och äro af följande innehåll.

Godtgörelsen för utväxling af lösväska skall till föreståndaren för

vederbörande postanstalt utgå med lägst 6 kronor och högst 18 kro
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

nor om året, allt efter mer eller mindre ofta förekommande utväxling

samt mängden af den befordrade posten. Kan öfverenskommelse rörande

ersättningen icke träffas mellan postanstaltens föreståndare och

korrespondenten, bestämmes ersättningen af generalpoststyrelsen.

Myndigheter m. fl., som hafva tjänstebrefsrätt, äga för befordran

af tjänsteförsändelser begagna lösväska utan att därför erlägga någon

afgift.

Befordras emellertid i dylik väska äfven andra än tjänsteförsändelser,

skola för väskan afgifter utgå i öfverensstämmelse med nyss meddelade

föreskrifter.

Enligt mom. 2 i ofvanberörda § 55 af allmänna poststadgan skall

vidare för väska, som större eller mindre del af vägen fortskaffas med

landsvägspost, hvilken regelbundet åtföljes af postbetjänt, utgå en särskild

årlig afgift af, för olika fall, 1 krona 50 öre eller 3 kronor,

hvilken afgift tillfaller den eller de postbetjänte, som åtfölja posten.

Då i lösväska befordras endast tjänsteförsändelser, bortfaller äfven denna

afgift.

Beträffande afgift för ankomna försändelsers afläggning i fack föreskrefs

genom generalpoststyrelsens cirkulär den 12 februari 1866, att

om en eller flera korrespondenter hos postförvaltare anhållit därom att,

mot ersättning, de till dem ankommande försändelser måtte från öfriga

dylika skiljas och särskildt förvaras, till dess de afhämtades, det skulle

ankomma på postförvaltare och vederbörande korrespondenter att öfverenskomma

om beloppet af denna ersättning.

Hvad Stockholm vidkommer, blef genom kungl. bref den 15 oktober

1869 förordnadt, att efter utgången af nämnda år den sportel, som

dittills under namn af afläggningsafgift uppburits af föreståndaren för

Stockholms postkontors afdelning för ankommande poster, skulle upphöra,

emot det att tillfälle bereddes korrespondent, hvilken önskade att

till honom ankomna postförsändelser, af hvad slag de än vore, icke

skulle utlämnas till annan än särskildt af honom uppgifven person eller

personer, att, i den mån utrymmet å postkontoret pröfvades sådant

medgifva, erhålla förmånen af ett särskildt fack för de postförsändelser,

som till honom, hans husfolk, betjänte in. fl. ankomme, för åtnjutande

af hvilken fördel skulle till postverket förskottsvis erläggas en

afgift, som för helt år beräknades till femton riksdaler, för hälft år till

åtta riksdaler och för fjärdedels år eller del deraf till fem riksdaler;

och genom kungl. bref den 20 oktober 1876 blef, i fråga om Göteborgs

postkontor, förklarad^ att från och med år 1877 afgifterna för

Fackaflägg
ning.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Postafgifters

bokförande.

110 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 168.

så kallad fackafläg-gning vid nämnda kontor skulle utgå enligt de grundersom

för fackafläg-gning vid Stockholms postkontor blifvit genom

nådiga bref vet den 15 oktober 1869 fastställda, samt, i öfverensstämmelse

med hvad fallet vore vid Stockholms postkontor, till postkassan

redovisas.

De fack, om hvilka här närmast var fråga, utgjordes i allmänhet

af öppna sådana, anbragta inom del af postkontorslokalen, till hvilken

allmänheten ej ägde tillträde.

Efter hand inrättades emellertid genom postverkets försorg vid

vissa postkontor s. k. amerikanska fack att mot hyra upplåtas åt korrespondenter

för afhämtning af post. Korrespondent erhöll därvid särskild!

låst fackafdelning med nyckel och kunde således hela den tid af

dygnet, då postförstugan var tillgänglig, afhämta eller låta afhämta

sin post med begagnande af den till fackafdelningen hörande nyckel.

I fråga om dylika s. k. amerikanska eller andra med dem jämförliga

fack, som af postverket anskaffades, erhöll generalpoststyrelsen genom

kungl. bref den 23 januari 1899 bemyndigande att vidtaga de jämkningar,

vare sig till höjning eller sänkning af de genom nådiga brefven

den 15 oktober 1869 och den 20 oktober 1876 stadgade afgifter, hvartill

fackafdelningarnas storlek eller förhållandena i olika orter kunde

anses böra föranleda.

Jämte det att s. k. amerikanska fack sålunda blefvo i vissa fall

genom postverkets försorg inrättade, har det på ej få platser förekommit,

att dylika fack anordnats på vederbörande postförvaltares bekostnad

och upplåtits till allmänheten mot afgift, hvarom öfverenskommelse träffats

mellan post förvaltaren och vederbörande korrespondent.

Nu gällande hufvudsakliga föreskrifter rörande postafgifters bokförande

återfinnas i allmänna poststadgan den 9 september 1907, § 66 mom.

1 och 2, samt § 67, så lydande:

»De myndigheter m. fl., som åtnjuta tjänstebrefsrätt, äro pliktiga

att, därest de ej själfva ombesörja sina tjänsteförsändelsers frankering,

med fast postanstalt hålla kontrabok (postbok) för försändelsernas förtecknande.

»

»Det åligger den, som använder dylik postbok, att efter utgången

af hvarje kvartal granska och till riktigheten bestyrka en af postanstalten

utfärdad räkning å de i postboken debiterade belopp samt att

därefter ofördröjligen återställa räkningen till postanstalten.»

»Önskar eljest korrespondent att hålla postbok med fast postanstalt

samt att kvartalsvis erlägga de debiterade postafgifterna, kan sådant

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

försiggå, därest å postanstalten deponeras kontanta medel, _ räntebärande

obligationer eller andra värdepapper, motsvarande afgifternas

belopp.»

»Postanstaltens föreståndare kan emellertid på eget äfventyr medgifva,

att postbok hålles, utan att deposition ägt rum.»

»För bokförande af postafgifter för andra försändelser än tjänsteförsändelser

skall till föreståndaren för vederbörande postanstalt erläggas

dels för hvarje postbok, oberoende af de postafgifter, som däri

upptagas, eu årsafgift af 5 kronor, dels ock därutöfver en afgift, i procent

å de bokförda postafgifterna för år räknadt, af

6 procent å belopp till och med 500 kronor,

5 procent å den del af postafgifternas belopp, som öfv erskjuter

500 men ej 1,000 kronor,

3 procent å den del af postafgifternas belopp, som öfverskjuter

1.000 men ej 5,000 kronor, och

2 procent å den del af postafgifternas belopp, som öfverstiger

5.000 kronor.»

»För bokförande af postafgifter för tjänsteförsändelser utgår icke

något arvode.»

Genom nådigt bref den 6 juni 1902 fann vidare Kungl. Maj:t godt

föreskrifva, att en begränsning af ifrågavarande sportelinkomst skulle

äga rum beträffande postdirektörerna i Stockholm och Göteborg, så att

postdirektören i Stockholm finge behålla allenast en femtedel och postdirektören

i Göteborg allenast hälften af nettoinkomsten af räkningshållningen

vid respektive postkontor, dock att bemälda postdirektörer

skulle hvar för sig vara tillförsäkrade i sådant hänseende en minimiinkomst

af 2,500 kronor, under förutsättning att nettobehållningen af

denna sportel för året uppginge till sistnämnda belopp eller därutöfver;

samt att de belopp, som i afgifter för räkningshållning kunde vid postkontoren

i Stockholm och Göteborg inflyta utöfver hvad sålunda skulle

tillkomma postdirektörerna därstädes, skulle fördelas, enligt grunder

som Kungl. Maj:t ville framdeles fastställa, mellan de tjänstemän vid

berörda postkontor, hvilka biträdde vid det arbete, som räkningshållningen

förorsakade.

Bestämmelser i sistberörda hänseende meddelades af Kungl. Maj:t

genom nådigt bref den 31 december 1902 och af generalpoststyrelsen

genom skrifvelser till postdirektörerna i Stockholm och Göteborg den

11 mars 1904.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kung1, Maj.is Nåd, Proposition No 168.

Sportel
iakomstens
belopp.

Enligt uppgift i kommissionens betänkande bär den inkomst, som

åren 1903 och 1906 tillflutit dels postförvaltarna såsom afgift för postutväxling

medelst lösväska och för fackafläggning, dels postförvaltarna

och vissa biträdande tjänstemän för räkningshållning, uppgått till nedan

angifna belopp.

År 190.3. . År 1906.

Kr. Er.

Afgift för postutväxling medelst lösväska ................. 13,183 13,847

» fackafläggning.................................................. 6,433 llJöOS

>’ » räkningshållning................................. 62,696 72,945

Summa 82,312 98,295

Detaljerade uppgifter rörande den inkomst af dessa sportler, som

undei de senare aren tillfallit postförvaltare vid olika postkontor äfvensom

föreståndare för afdelningar och filialer i Stockholm och Göteborg,

lämnas i kommissionens betänkande (sid. 136—139 och 268_300)’

Man finner af dessa uppgifter, bland annat, att sportelinkomsten år 1906

för nedan angifna tjänstemän uppgått till följande belopp:

Kronor.

Postdirektören i Stockholm ............................................................ 4 577

» » Göteborg .................................................................. 3 035

» » Malmö................................................................. 2 425

Postmästare af l:a klassen (medeltal)................................................. l’330

> » 2:a » » 555

® )) 3:e » » 236

® » 4:e » » 128

Föreståndare för afdelningar och filialer i Stockholm och Göteborg'':

Kontrollörer (medeltal) ................................................................ 346

Postexpeditörer :» ........................................................ gg

hör fullständighetens skull torde böra erinras därom, att enligt

gällande föreskrifter ytterligare två slags sportler kunna tillfalla postkontorens

tjänstemän, nämligen dels afgift för vidimation af afskrift

eller utdrag af skrifvelse eller handling, som inneslutes i till postbefordran

aflämnad värdeförsändelse, dels afgift för intyg om innehållet i

ankommen värdeförsändelse. Den förra afgiften utgår med 25 öre för

ark och den senare med 10 öre för hvarje intyg, där ej intyget skall

utfärdas utan afgift. Sammanlagdt torde dessa båda sportler, enligt

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

113

livad kommissionen meddelar, för hela postpersonalen i riket icke öfverstiga

ett hundratal kronor för år.

Ehuru de sportler, om hvilka här är fråga, utgå till vederbörande

posttjänstemän icke af postverkets medel utan direkt från den korresponderande

allmänheten och utgöra ersättning för särskilda af korrespondenter

begärda prestationer, har emellertid kommissionen ansett

sig icke kunna underlåta att upptaga äfven sportelfrågan till skärskådande.

Frågan om den fasta aflöningens belopp måste nämligen, enligt

hvad kommissionen anför, blifva i väsentlig grad beroende af den omständigheten,

huruvida och i hvilken utsträckning andra förmåner, såsom

sportler, äro förenade med innehafvande af viss tjänst, och kommissionen

har funnit sig hafva så mycket större skäl att taga frågan

om sportelaflöning i öfvervägande, som i sammanhang med den senast

genomförda löneregleringen för postverkets tjänstemän dels nya föreskrifter

meddelades angående bokföringsafgiftens beräknande, dels

ock i aflöningsreglementet infördes förbehåll därom, att den, som tillträdde

den nya aflöningsstaten, skulle vara skyldig underkasta sig den

minskning i befintliga sportelinkomster, som kunde varda af Kung!.

Magt bestämd.

Kommissionen yttrar sig till en början (sid. 140—141) om olämpligheten

af sportelaflöning i allmänhet och särskildt vid postkontoren

samt öfvergår därefter till de olika slagen af sportler.

Beträffande afgiften för postutväxling medelst lösväska anför kommissionen,

att denna sportel numera icke är af någon större betydelse,

i det att densamma år 1906 endast för 11 postförvaltare öfverstigit ett

belopp af 200 kronor. Under de senare åren förete de vid postkontoren

influtna afgifterna för denna postutväxling på det hela taget icke

någon afsevärd stegring, i det att dessa afgifter, som år 1903 uppgingo

till sammanlagdt 13,183 kronor, år 1906 stigit till allenast 13,847 kronor.

Däremot framträda vid de särskilda postkontoren högst betydliga fluktuationer

i denna inkomst från ett år till ett annat. Kommissionen

anser, att de afgifter, som vid postkontoren inflyta för postutväxling

medelst lösväska, böra redovisas till postkassan.

1 fråga därefter om afgifterna för fackafläggning har kommissionen

fäst sin uppmärksamhet vid förhållandet, att vid några postkontor s. k.

amerikanska fack anordnats genom postverkets försorg och upplåtits

till allmänt begagnande mot fastställd afgift, under det att vid andra

postkontor vederbörande postförvaltare — med eller utan generalpoststyrelsens

medgifvande — på egen bekostnad anordnat dylika fack till allBih.

till Bihsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Raft. 15

Sportlernas

indragning till

postkassan.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 168.

mänhetens bruk mot afgift, hvarom öfverenskommelse träffas mellan

postförvaltaren och korrespondenten. Kommissionen anser, att dessa

postförvaltarna enskildt tillhöriga fack böra snarast möjligt, och i alla

händelser senast vid nuvarande tjänsteinnehafvares afgång, inlösas af

postverket och att afgifterna för fackens begagnande böra, enligt fastställda

grunder, bestämmas af generalpoststyrelsen och till postkassan

redovisas.

Afgifterna för användande af andra än amerikanska fack, d. v. s.

öppna eller inre sådana, uppgå, anmärker kommissionen, i allmänhet

till tämligen obetydliga belopp. Enligt § 87 mom. 2 i allmänna poststadgan

den 9 september 1907 skola nämligen ej blott försändelser, å

hvilka finnes tecknadt Afhämtas, Poste restante, Postlagernd eller dylikt,

utan äfven sådana, hvilkas adressater anmält sig vilja själfva besörja

afhämtningen af sin post, å adresspostanstalterna tillhandahållas adressaterna.

I de fall, då fråga är om korrespondent med större postutväxling,

kunde ett sådant tillhandahållande icke ske, med mindre försändelserna

till korrespondenten i fråga uppsorterades i särskildt fack,

men det är, såsom förut blifvit antydt, endast för den händelse korrespondenten

uttryckligen gör framställning om fackafläggning, som afgift

därför får upptagas. Dessa bestämmelser hafva, enligt hvad kommissionen

upplyser, i praktiken ledt därhän, att sådan afgift icke på

långt när upptages i alla de fall, då fackafläggning förekommer. Sålunda

utgjorde i augusti månad 1907 vid Stockholms postkontor

antalet korrespondenter, hvilkas post sorterades i andra fack än amerikanska

sådana, tillhopa 504, men af dessa erlade endast 12 någon faekafiäggningsafgift.

Kommissionen har funnit det vara angeläget, att någon åtgärd

vidtages, på det att antalet korrespondenter, hvilka själfva på detta sätt

besörja afhämtningen af sin post, icke må stiga öfver höfvan, och har

därför hemställt, att afgift må upptagas af alla korrespondenter, som på

grund af särskild framställning få själfva afhämta sina försändelser å

postanstalt, från hvilken post eljest utdelas genom brefbärare. Denna

afgift bör enligt kommissionens åsikt redovisas till postkassan.

Vid de mindre postanstalter, från hvilka post icke utdelas genom

brefbärare, bör däremot enligt kommissionens mening någon särskild

afgift icke upptagas för ankomna försändelsers uppsortering i fack.

Beträffande slutligen den af ifrågavarande sportler, som ur ekonomisk

synpunkt är den mest betydande, nämligen afgiften för postafgifters

bokförande, har det synts kommissionen vara ett betänkligt förhållande,

att det åligger vederbörande postförvaltare att, där säkerhet

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

icke blifvit ställd för debiterade postafgifter, själf ansvara för redovisningen

af dessa afgifter. Denna fråga bör, efter kommissionens förmenande,

för framtiden så ordnas, att eventuellt inträffande förluster

komma att drabba postverket i stället för vederbörande postförvaltare

samt att det öfverlämnas åt vederbörande distriktscbef att afgöra, huruvida

korrespondent skall för bokförda postafgifter ställa säkerhet eller

icke. I de fall, då säkerhet kommer att ställas, bör denna förvaras hos

distriktschefen.

Då frågan, i Indika fall kredit å postafgifterna kunde enskilda korrespondenter

beviljas, icke vidare skulle ankomma på pröfning af vederbörande

postförvaltare, finner kommissionen sig sakna anledning att i

förevarande afseende ifrågasätta annat än att äfven denna sportel, i den

mån densamma uppbäres vid postkontoren, skall indragas till post- verket.

Äfven de vid postkontoren inflytande afgifter för vidimation och

för intyg om innehållet i ankommen värdeförsändelse böra enligt kommissionens

åsikt redovisas till postkassan.

Då kommissionen sålunda förordar, att alla till postförvaltare eller ^éiver^ngsandra

tjänstemän vid postkontoren för den egentliga posttjänsten utgående

sportler må indragas till postverket, har kommissionen emellertid

funnit det angeläget att tillse, att vid denna indragning allt för häftiga

rubbningar i nu bestående förhållanden undvikas. I detta afseende

framhåller kommissionen, att ehuru visserligen, om man ser på sportelinkomsten

i dess helhet, densamma icke stiger till mera betydande totalbelopp,

likväl talrika enskilda fall finnas, där en omedelbar indragning

skulle verka i hög grad obillig. År 1906 hade nämligen den sammanlagda

sportelinkomsten öfverstigit 1,000 kronor för ej mindre än 17

postförvaltare samt utgjort 801—1,000 kronor för 6, 601—800 kronor

för 11 och 401—600 kronor för 18 postförvaltare. Kommissionen har

därför ansett sig böra, utan att lämna ur sikte det slutliga målet, en

fullständig indragning af alla vid postkontoren för den egentliga posttjänsten

utgående sportler, tillgodose billighetens kraf genom att föreslå,

att indragning af ifrågavarande sportler verkställes endast successivt

på det sätt, att af inflytande sportelbelopp redovisas till postkassan: år

1909 10 procent, år 1910 20 procent, år 1911 30 procent o. s. v. i samma

progression, så att från och med år 1918 all dylik sportelinkomst ingår

till postverket.

Hvad angår afgiften för postutväxling medelst lösväska, blifver det, Tariffer,

anmärker kommissionen, en nödvändig följd af denna sportels indragning

till postverket, att närmare bestämmelser träffas rörande afgiftens

beräkning. Äfven anser kommissionen, att de afgifter, som nu erläg
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Ersättning

för bestyr

med postsparbanksrörelsen.

Framställning

af E. Wennatröm

m. fl.

Departementschefens

yttrande.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

gas, borde kunna i någon mån nedsättas, och föreslår i sådant afseende,

att afgiften för postutväxling medelst lösväska må utgå, då lösväskan

afsändes från postanstalten högst 4 gånger i veckan, med 6 kronor om

året och, då lösväskan afsändes mer än 4 gånger i veckan, med 12

kronor om året, hvartill i vissa fall skulle komma särskild afgift till

postbetjänt enligt nu gällande regler.

Vid ett bifall till kommissionens hemställan därom, att särskild afgift

må upptagas af korrespondent, som erhåller rätt att å postanstalt,

från hvilken post eljest utdelas genom brefbärare, själf afhämta ankomna

försändelser utan användande af amerikanskt fack, borde denna

afgift bestämmas af generalpoststyrelsen, på sätt redan sker, jämlikt

kungl. brefvet den 23 januari 1899, beträffande afläggning i de amerikanska

facken.

I fråga om den tariff, efter hvilken ersättning utgår för postafgifters

bokförande, ifrågasätter kommissionen icke någon förändring. Beträffande

fördelningen af denna ersättning vid postkontoren i Stockholm

och Göteborg skulle emellertid, med afseende å den af kommissionen

föreslagna omorganisation af nämnda postkontor, för öfvergångsperioden

1909—1917 erfordras nya bestämmelser, och anser kommissionen,

att dessa bestämmelser böra, på enahanda sätt som de nu gällande,

meddelas af Kungl. Maj:t och generalpoststyrelsen.

Kommissionen erinrar slutligen därom, att viss ersättning tillkommer

postförvaltare och andra postverkets tjänstemän, Indika hafva bestyr

med postsparbanksrörelsen och med ärenden, som falla inom området

för riksförsäkringsanstaltens verksamhet. Då emellertid denna ersättning

utgår af postsparbankens resp. riksförsäkringsanstaltens medel och

icke afser göromål, som tillhöra den egentliga posttjänsten, har kommissionen

ansett ifrågavarande ersättning, som i allmänhet uppgår till

helt ringa belopp, icke böra vid nu förevarande lönereglering tagas i

betraktande.

Den förut omförmälda framställning, som af postmästaren E. Wennström

afgifvits å Postmästarföreningens vägnar, innehåller bland annat

hemställan därom, att den af kommissionen föreslagna indragningen af

sportelinkomsterna icke måtte af Kungl. Maj:t godkännas. Äfven vid denna

punkt har reservation afgifvits af två bland föreningens medlemmar.

De afgifter, som det här gäller, utgå, i motsats mot provisionen,

icke af postmedlen, utan erläggas af allmänheten till vederbörande postfunktionärer

och stå således icke i något direkt samband med postverkets

utgiftsstater. Gifvet är emellertid, såsom äfven kommissionen fram
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

117

håller, att frågan om den fasta aflöningens belopp måste blifva i väsentlig

grad beroende af den omständigheten, huruvida och i hvilken

utsträckning sportelinkomster äro förenade med de befattningar, för

hvilka aflöningarna nu skola regleras. Jag har därför, ehuru sportelfrågan

nu icke torde böra företagas till afgörande, ansett mig böra dels

tämligen utförligt redogöra för kommissionens förslag rörande sportlerna,

dels i hufvudsak angifva min egen ståndpunkt till frågan.

Såsom jag redan antydt i mitt yttrande rörande provisionen, torde

det numera vara en allmän uppfattning, att de inkomster, som äro förenade

med befattningar inom statsförvaltningen, böra så vidt möjligt

vara till beloppen noggrannt bestämda. Ur denna synpunkt torde således

kommissionens förslag om sportlernas indragning vara att anse

såsom ett steg i den rätta riktningen. Härtill kommer att, efter hvad

kommissionen påpekat (sid. 140—141 i betänkandet), det vid postkontoren

numera i regel icke förhåller sig så, att det är den sportelberättigade

tjänstemannen, som utför eller bekostar det arbete, för hvilket sportlerna

äro afsedda att utgöra ersättning.

Jag är på dessa grunder ense med kommissionen därom, att ifrågavarande

sportler böra indragas till postkassan.

Äfven anser jag mig böra biträda kommissionens hemställan, att

indragningen af sportlerna må, till undvikande af allt för häftiga rubbningar,

ske successivt under en nioårig öfvergångsperiod. De obetydliga

sportler, som inflyta för vidimation och för intyg om innehållet i ankommen

värdeförsändelse, lära emellertid kunna indragas redan från ingången

af år 1909, och hvad öfriga sportler angår, torde böra tagas

under ompröfning, huruvida icke, då postmästare afgår från tjänsten före

öfvergångsperiodens slut, sportlerna vid ifrågavarande postkontor genast

må böra fullständigt indragas.

Hvad beträffar de närmare bestämmelser, som kunna komma

att erfordras dels med afseende å sportlernas indragning, dels för

reglerande i öfrigt af ifrågavarande afgifter, torde jag framdeles blifva

i tillfälle att förelägga Eders Kungl. Maj:t de förslag, som af förhållandena

må påkallas.

Fast aflöning.

Liksom kommissionen beträffande lönereglering för generalpoststyrelsen

i hufvudsak anslutit sig till det s. k. Tenowska systemet, har

kommissionen äfven i fråga om tjänstemännen vid distrikts- och lokalförvaltningarna

förordat de principer, som i nämnda system funnit sitt

uttryck och hvilka i väsentlig mån vunnit tillämpning vid de nyligen

företagna löneregleringarna för statens järnvägar och telegrafverket.

Kommissionens

förslag.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 16 8.

Ortstillägg.

Till samtliga grupper af tjänstemän vid postverkets distrikts- och

lokalförvaltningar, med undantag af postinspektörerna, utgå för närvarande

två ålderstillägg efter resp. fem och tio års förlopp. Enligt

hvad kommissionen föreslår, skulle däremot aflönings förhöj ning inträda i

allmänhet med treåriga mellantider, men i några fall, för hvilka nedan

närmare redogöres, efter perioder af två år.

Kommissionen åberopar såsom en viktig faktor, till hvilken kommissionen

icke kunnat underlåta att vid aflöningarnas bestämmande taga

hänsyn, det kända förhållande, att lefnadskostnaderna högst väsentligt

växla inom olika delar af landet Det vore nämligen påtagligt, att en

aflöningssats, som å en ort med billiga lefnadskostnader kunde anses

lämpligt afmätt i förhållande till eu viss befattnings vikt och ansvar,

måste vara för enahanda befattning alldeles otillräcklig å orter, där

väsentligt högre lefnadskostnader vore rådande. Principen därom, att

den med visst slags befattning förenade aflöning bör i någon mån variera

i förhållande till lefnadskostnaderna å den ort, där befattningshafvaren

är stationerad, hade ock numera tämligen allmänt vunnit erkännande.

Så hade skett vid de senaste löneregleringarna för statens

järnvägar och telegrafverket, och äfven vid postverkets distrikts- och

lokalförvaltningar hade samma princip i viss mån kommit i tillämpningbeträffande

såväl den extra tjänstemannapersonalen som ordinarie och

extra postbetjänte.

Det material, till hvilket man i första rummet är hänvisad, när

det gäller att finna ett uttryck för lefnadskostnaderna å en viss ort,

utgöres, anför kommissionen, af de statistiska uppgifter om lifsmedelsoch

bostadspris m. m., som innehållas i de af kommerskollegii arbetsstatistiska

afdelning sedan år 1903 utgifna »Meddelanden». Vid användande

af denna statistik för här ifrågavarande ändamål mötte man emellertid

vissa svårigheter, bland annat därigenom, att uppgifterna om lifsmedelspris

afse allenast ett trettiotal platser. Den bild, som genom

bearbetning af de föreliggande uppgifterna erhålles, anser kommissionen

emellertid vara tillräckligt noggrann, för att därpå skall kunna grundas

en föreställning om dyrheten å de orter, hvilka vid en lönereglering

ifrågakomma. Men då beträffande de förnödenheter, hvilka här komma

i betraktande, prisläget å en viss ort gifvetvis måste med tiden i ej

ringa grad växla, allt efter som 113m samfärdsmöjligheter beredas orten

eller nya näringar där uppkomma, skulle det, anför kommissionen, under

alla förhållanden vara vanskligt att söka för någon afsevärd tid framåt

fastslå en på beräkning af lefnadskostnadernas höjd grundad klassificering

af de orter, där någon del af personalen är stationerad. Ty det

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 16 8.

119

skulle icke kunna undvikas, att en dylik klassificering, äfven om den

vore väl afpassad efter de för tillfället gällande prisen, inom kort skulle

befinnas icke längre vara tillfredsställande.

Kommissionen har därför utgått därifrån, att för de olika grupperna

af tjänstemän bör fastställas en efter förhållandena öfver hufvud inom

landet afmätt normalaflöning samt att den personal, som är stationerad

å dyrare orter, bör tillerkännas rätt att utöfver denna normalaflöning

uppbära särskild! ortstillägg; dock bör, enligt kommissionens åsikt,

sådant tillägg icke tillkomma distriktschefer eller postmästare vid postkontor

af l:a och 2:a klassen, liksom ej heller öfverkontrollörer eller

förste kontrollörer. I fråga om grunden för ortstilläggets beräkning

har kommissionen ansett sig böra, med hufvudsaklig anslutning till

Posttjänstemännens förenings i sådant afseende afgifna förslag, hemställa

att ortstillägget må, allt efter förhållandena å hvarje särskild ort,

bestämmas till 15 eller 10 procent af normalaflöningen, dock med begränsning

för manliga tjänstemän till högst 450 resp. 300 kronor och

för kvinnliga tjänstemän till högst 225 resp. 150 kronor.

Vid en granskning af tillgängliga uppgifter angående lefnadskostnader

å skilda orter inom landet har det synts kommissionen, som om

det högre ortstillägget å 15 procent för närvarande borde utgå allenast

till tjänstemän stationerade i Stockholm med dess förstadssamhällen

eller vid malmbergssamhällena i Norrbottens län, hvaremot det lägre

ortstillägget å 10 procent skulle tillkomma personal i Göteborg, Malmö,

Norrköping, Gäfle, Hälsingborg och Karlskrona, äfvensom å ett flertal

orter i norra postdistriktet (Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län) samt å orter i Hälsingland af Gäfleborgs län.

På grund af den föränderlighet, som prisläget å en viss ort är underkastadt

från tid till annan, finner kommissionen emellertid nödvändigt,

att en omreglering i förevarande afseende med korta mellanrum företages,

och det har synts kommissionen, som om denna omreglering

lämpligen borde anförtros åt generalpoststyrelsen, som således skulle

hafva att vid afgifvande af förslag till utgiftsstater för postverket taga

under öfvervägande, å hvilka orter det högre och det lägre ortstillägget

borde utgå.

Beträffande aflöningen till distriktscheferna anför kommissionen, att mstriktsdå

enligt kommissionens förslag distriktscheferna skulle blifva ordinarie chetertjänstemän

samt deras befogenhet afsevärdt utvidgas, torde däraf följa,

att aflöningen till dessa distriktschefer bör utgå med väsentligt högre

belopp än hvad som tillerkänts de nuvarande postinspektörerna. Kommissionen

hemställer i sådant afseende, att distriktsclief må tillerkännas

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

en begynnelseaflöning af 7,500 kronor för år med ett ålderstillägg å

500 kronor efter 3 års tjänstgöring.

Postmästare af För ''postmästare af l:a klassen utgör för närvarande den fasta bei:a

klassen. gynneiseaflöningen 4^700 kronor, hvartill komma två ålderstillägg å 400

kronor hvartdera, eller sannnanlagdt 5,500 kronor. Ofverprovisionen

har år 1906 utgjort 201—400 kronor för 6, 401—600 kronor för 4,

801—1,000 kronor för 1, 1,001—1,200 kronor för 2, 1,201—1,400 kronor

för 1 och 1,401—1,800 kronor för 2 postmästare af l:a klassen,

eller i medeltal för samtliga 707 kronor. Med inräknande af öfverprovisionen

utgör sålunda i medeltal begynnelseaflöningen 5,407 kronor

och slutaflöningen 6,207 kronor, hvartill komma sportler å 1,330 kronor

i medeltal. Af de postkontor, som för närvarande tillhöra l:a klassen,

skulle enligt kommissionens förslag en del komma att föras till den

nya klass 1 A och en annan del till den nya klass 1 B.

Kommissionen har ansett, att i några fall de inkomster, hvilka tillkommit

postförvaltare inom den nuvarande första löneklassen, borde

kunna i någon mån reduceras, och därför hemställt, att för postmästare

af klass 1 A aflöningen fastställes till 5,500 kronor med tre ålderstillägg,

hvart och ett å 500 kronor, efter 3, 6 och 9 år, tillhopa alltså

7,000 kronor, samt att för postmästare af klass 1 B begynnelseaflöningen

må utgöra 5,000 kronor och slutaflöningen med enahanda ålderstillägg,

som nyss nämnts, 6,500 kronor. Härtill skulle, såsom i annat

sammanhang är omnämndt, under de första nio åren af den nya lönestatens

tillämpning komma viss andel af inflytande utgifter för lösväskor,

postafhämtning, bokföring af postafgifter m. in.

Med afseende å det, i förhållande till öfriga postförvaltare inom klass 1

A, högst betydande ansvar, som skulle åligga förvaltarna af de förnämstapostkontoren

i rikets tre största städer, har kommissionen föreslagit, att

dessa postförvaltare må tillerkännas särskilda tilläggsarfvoden, att utgå

för år med 500 kronor till postmästaren i Stockholm 1, med 400 kronor

till postmästaren i Göteborg 1 och med 300 kronor till postmästaren

i Malmö 1.

Öfverkontrol- För de nya öfv erkontrollör ernå föreslår kommissionen enahanda fasta

lärer. aflöning som för postmästare af klass 1 B, nämligen en begynnelseaflöning

af 5,000 kronor och eu slutaflöning af 6,500 kronor.

Postmästare Postmästare af 2:a klassen åtnjuta för närvarande en fast begynnelseat

2:a klassen, aflöning af 3,600 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 400 kronor,

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

eller sammanlagdt 4,400 kronor. År 1906 hafva 5 postmästare, af 2:a

klassen icke uppburit någon öfverprovision; för 20 bär öfverprovisionen

utgjort högst 200 kronor, för 11 201—400 kronor, för 5 401—600

kronor, för 1 601—800 kronor och för 2 801—1,000 kronor. 1 medeltal

bar öfverprovisionen utgjort 212 kronor. Med tillägg af denna

medelprovision kommer sålunda begynnelseaflöningen att utgöra 3,812

och slutaflöningen 4,612 kronor, hvartill komma sportler å i medeltal

555 kronor. Af de postkontor, som för närvarande tillhöra klass 2,

skulle några uppflyttas till klass 1 B samt flertalet af de öfriga föras

till klass 2 A eller klass 2 B.

Kommissionen hemställer, att aflöningen må bestämmas för postmästare

af klass 2 A till 4,600 kronor med tre ålderstillägg å resp. 400,

500 och 500 kronor efter 3, 6 och 9 år, eller tillhopa 6,000 kronor,

och för postmästare af klass 2 B till 4,200 kronor med tre ålderstillägg

å resp. 400, 400 och 500 kronor, eller sammanlagdt 5,500 kronor.

Under öfvergångsperiorlen skulle dessa postförvaltare jämväl tillgodonjuta

viss sportelinkomst..

De föreslagna nya förste kontrollörerna böra, enligt kommissionens

åsikt, tillerkännas samma fasta aflöning som postmästare af klass 2 A, alltså

en begynnelseaflöning af 4,600 och en slutaflöning af 6,000 kronor.

Nuvarande postmästare af 3:e klassen åtnjuta en fast aflöning'' af

3,000 kronor med två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera, eller tillhopa

3,800 kronor, hvartill kommer öfverprovision, som år 1906 utgjort

högst 200 kronor för 2, 201—400 kronor för 25, 401—600 kronor för

17, 601—800 kronor för 5 och 801—1,000 kronor för 1 postmästare,

eller i medeltal för samtliga 408 kronor. Inräknadt sistnämnda provisionsbelopp

kommer begynnelseaflöningen att utgöra 3,408 och slutaflöningen

4,208 kronor. Inkomsten af sportler har i medeltal utgjort

236 kronor. Enligt kommissionens hemställan skulle af de postkontor,

som för närvarande tillhöra klass 3, några uppflyttas till klass 2 B, men

flertalet kvarstanna inom sin nuvarande klass. Såsom i annat sammanhang

närmare utvecklats, har kommissionen afsett, att i enstaka fall

postkontor af 3:e klassen skulle komma att förvaltas af kvinnliga föreståndare.

Kommissionen föreslår, att för manliga postmästare af 3:e klassen

aflöningen fastställes till 3,800 kronor med tre ålderstillägg, hvartdera å

400 kronor, efter 3, 6 och 9 år, eller tillhopa 5,000 kronor; härtill

skulle komma sportelinkomst under öfvergångstiden samt, i förekommande

fall, ortstillägg enligt allmänna grunder.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 13:1 Haft.

Förste kontrollörer.

Postmästare

af 3:e klassen.

IG

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Postmästare

af 4:e klassen.

Kontrollörer.

Hvad åter de kvinnliga postmästarna af 3:e klassen beträffar, bär

kommissionen ansett, att deras aflöning bör fastställas till ett lägre belopp,

så mycket hellre som, enligt livad kommissionen afsett, endast

några af de minst fordrande postkontoren inom denna klass böra förvaltas

af kvinnliga föreståndare. Kommissionen har därför hemställt,

att aflöningen för kvinnliga postmästare af 3:e klassen må utgöra 2,900

kronor med två ålderstillägg å resp. 200 och 300 kronor efter 3 och

6 år, eller tillhopa 3,400 kronor, jämte sportler och ortstillägg enligt

allmänna grunder.

För postmästare af 4:e klassen utgör aflöningen å nu gällande stat

2,600 kronor med två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera eller sammanlagdt

3,400 kronor. Under år 1906 har någon öfverprovision icke

tillkommit 4 postmästare af 4:e klassen, under det att öfverprovisionen

utgjort högst 200 kronor för 11, 201—400 kronor för 53, 401—600 kronor

för 24, 601—800 kronor för 2 och 801 —1,000 kronor för 1 postmästare.

I medeltal för samtliga har öfverprovisionens belopp uppgått till 335 kronor,

och med inräknande af denna medelprovision har sålunda begynnelseaflöningen

utgjort 2,935 kronor och slutaflöningen 3,735 kronor. Härtill

komma sportler, hvilkas medelbelopp dock utgjort allenast 128

kronor. Af de postkontor, som nu tillhöra 4:e klassen, skulle några

uppflyttas till 3:e klassen och återstoden fortfarande tillhöra 4:e klassen.

Enligt kommissionens förslag skulle af de postkontor, som kvarstanna

inom 4:e klassen, ett mindretal för framtiden komma att förvaltas af

kvinnliga föreståndare.

För de manliga postmästarna af 4:e klassen föreslår kommissionen

en aflöning af 3,500 kronor jämte tre ålderstillägg å resp. 300, 400

och 400 kronor efter 3, 6 och 9 år, eller sammanlagdt 4,600 kronor,

med rätt till sportler under öfvergångsperioden och, i förekommande

fall, ortstillägg. Beträffande vidare de kvinnliga postmästarna af 4:e

klassen hemställer kommissionen, att aflöningen må utgöra 2,700 kronor

med två ålderstillägg å 200 kronor hvartdera efter 3 och 6 år, eller

tillhopa 3,100 kronor, jämte sportler och ortstillägg enligt allmänna

grunder.

För de kontrollörer, till ett antal af 32, som äro uppförda å postverkets

aflöningsstat för år 1908, är den fasta aflöningen bestämd till

3,200 kronor jämte två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera, eller sammanlagdt

4,000 kronor. Vidare kvarstå å öfvergångsstat 4 kontrollörer

med en begynnelseaflöning å resp. 3,600, 3,000, 2,400 och 2,400 kronor,

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

hvartill kommer för hvar och eu ett ålderstillägg å 400 kronor. De kontrollörer,

som äro anställda såsom afdelnings- eller filialkontorsföreståndare

i Stockholm, Göteborg och Malmö, åtnjuta därjämte provision,

hvars belopp år 1906 i medeltal utgjort 1,723 kronor för kontrollörerna

i Stockholm, 837 kronor för kontrollörerna i Göteborg och 1,430 kronor

för kontrollörerna i Malmö. Därjämte hafva kontrollörerna i Stockholm

och Göteborg uppburit sportler till belopp af 346 kronor i medeltal

för år 1906.

Kontrollörerna å dessa större postkontor åtnjuta sålunda för närvarande

inkomster till ej obetydligt högre belopp, än som tillkomma

postmästare af 2:a klassen. Kommissionen antager, att åtskilliga af

dessa kontrollörer skulle komma att vid regleringens genomförande vinna

befordran till andra tjänster än sådana inom kontrollörsgraden, exempelvis

till de nyinrättade förste kontrollörstjänsterna vid Stockholms m. fl.

postkontor. I hvarje fäll har kommissionen, vid bestämmandet af aflöningen

för kontrollörsgraden öfver hufvud, icke kunnat taga hänsyn

till den särställning i aflöningshänseende, som intages af dessa afdelnings-

och filialkontorsföreståndare.

Kommissionen hemställer därför, att för kontrollörer aflöningen

må fastställas till enahanda belopp som för manliga postmästare af 3:e

klassen, d. v. s. en begynnelseaflöning af 3,800 kronor med tre ålderstillägg,

hvart och ett å 400 kronor, efter 3, 6 och 9 år, tillhopa alltså

5,000 kronor. Å de särskildt dyra platserna skulle härtill komma

ortstillägg.

Såsom förut är nämndt, har kommissionen på angifna grunder föreslagit,

att förste postexpeditörstjänsterna måtte uppföras på ordinarie stat.

För närvarande åtnjuter förste postexpeditör dels aflöning i l:a lönegraden

med 2,500 kronor jämte två ålderstillägg a 400 kronor hvartdera,

eller tillhopa 3,300 kronor, dels ock andel i provisionen. Denna

provisionsandel har år 1906 utgjort, vid postkontor af l:a klassen 401

—600 kronor för 2, 601—800 kronor för 9, 801 — 1,000 kronor för 4

och 1,001 —1,200 kronor för 1 förste postexpeditör, eller i medeltal för

samtliga 735 kronor, och vid postkontor af 2:a klassen 201—400 kronor

för 25, 401—600 kronor för 17 och 601—800 kronor för 2 förste postexpeditörer

eller i medeltal för samtliga 399 kronor. Inberäknadt provisionens

medeltal utgör sålunda för förste postexpeditörer vid l:a

klassens postkontor begynnelseaflöningen 3,235 kronor och slutaflöningen

4,035 kronor samt vid 2:a klassens postkontor begynnelseaflöningen

2,899 kronor och slutaflöningen 3,699 kronor. Af de nuvarande förste

Förste postexpeditörer.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Postexpeditö*

rer.

124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

postexpeditörerna skulle, antager kommissionen, vid regleringens genomförande

ett ej ringa antal komma att befordras till kontrollörer.

Såsom i det föregående omnämnts, bar kommissionen afsett, att en

del af förste postexpeditörstjänsterna skulle besättas med kvinnliga

innehafvare.

I fråga om aflöningen hemställer kommissionen, att till manliga

förste postexpeditörer må utgå en begynnelseaflöning af 3,200 kronor

med tre ålderstillägg efter 3, 6 och 9 år å resp. 300, 300 och 400

kronor, eller tillhopa 4,200 kronor, samt att för kvinnliga förste postexpeditörer

aflöningen må utgöra 1,900 kronor med tre ålderstillägg

efter 3, 6 och 9 år, hvart och ett å 200 kronor, eller sammanlagdt

2,500 kronor. Till såväl manliga som kvinnliga tjänsteinnehafvare

skulle därjämte, i förekommande fall, utgå ortstillägg enligt allmänna

grunder.

Hvad slutligen vidkommer postexpeditörerna, äro dessa för närvarande

fördelade på fyra lönegrader, af hvilka den första och den andra

äro afsedda hufvudsakligen för manliga innehafvare samt den tredje

och den fjärde hufvudsakligen för kvinnliga innehafvare. Sistnämnda

två lönegrader, den tredje och den fjärde, tillkommo med ingången af

år 1900. Bedan dessförinnan hade emellertid ett antal kvinnor vunnit

befordran till postexpeditörer och i sådan egenskap placerats i den lägsta

af de då befintliga lönegraderna, den andra. Antalet kvinnliga postexpeditörer,

som kvarstå inom 2:a lönegraden, uppgick i november 1907

till 21. A andra sidan har det i åtskilliga fall förekommit, att vid utnämning

af manliga postexpeditörer någon ledighet icke förefunnits

inom de högre lönegraderna samt att till följd däraf den eller de utnämnda

måst tills vidare placeras i någondera af de lägre lönegraderna.

Mellan l:a och 2:a lönegraden samt mellan 3:e och 4:e lönegraden

sker fördelningen icke, såsom i fråga om postbetjänte, efter lefnadskostnadernas

höjd å den ort, där vederbörande postexpeditör är stationerad,

utan hufvudsakligen efter anciennitet. Uppflyttningen från 2:a till l:a

lönegraden eller från 4:e till 3:e kommer därför att verka närmast såsom

ett extra ålderstillägg.

Med afseende å dessa förhållanden har kommissionen, i anslutning

till hvad Posttjänstemännens förening i detta hänseende föreslagit, förordat,

att postexpeditörstjänsterna inom l:a och 2:a lönegraderna sammanslås

till en enda grupp, afsedd för manliga innehafvare, samt att

likaledes postexpeditörstjänsterna inom 3:e och 4:e lönegraderna sammanslås

till en enda grupp, afsedd för kvinnliga innehafvare. De sär
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

skilda lönegraderna skulle sålunda bortfalla och i stället i staten uppföras

ett antal »postexpeditörer, manliga» och ett antal »postexpeditörer,

kvinnliga».

Enligt nu gällande stat utgör aflöningen till postexpeditörer inom

l:a lönegraden 2,500 kronor med två ålderstillägg å 400 kronor hvardera,

eller tillhopa 3,300 kronor, inom 2:a lönegraden 2,200 kronor med

två ålderstillägg å 300 kronor hvardera, eller tillhopa 2,800 kronor,

inom 3:e lönegraden 1,750 kronor med två ålderstillägg å 150 kronor

hvardera, eller tillhopa 2,050 kronor, och inom 4:e lönegraden 1,500

kronor, likaledes med två ålderstillägg å 150 kronor hvardera, eller

tillhopa 1,800 kronor. Till postexpeditör, som tjänstgör såsom afdelnings-

eller filialkontorsföreståndare i Stockholm, Göteborg och Malmö,

utgår därjämte provision. Denna provision har år 1906 utgjort, hvad

först beträffar de manliga afdelningsföreståndarna, 601—800 kronor för

4, 1,001—1,200 kronor för likaledes 4 och 1,201 — 1,400 kronor för 5,

eller i medeltal för samtliga 1,077 kronor; för 2 kvinnliga afdelningsföreståndare

i Göteborg är beloppet i medeltal 458 kronor. Därjämte

hafva afdelningsföreståndarna uppburit sportler, utgörande i medeltal

för de manliga 74 kronor och för de kvinnliga 13 kronor. Slutligen

torde böra erinras därom, att vid Stockholms och Göteborgs postkontor

vissa sportler (andel i bokföringsafgifter) tillkommit äfven andra postexpeditörer

än sådana, som tjänstgjort såsom afdelningsföreståndare.

De ofvannämnda afdelningsföreståndarna skulle, enligt hvad kommissionen

antager, vid regleringens genomförande vinna befordran, hvadan

kommissionen ansett sig icke hora i detta sammanhang fästa afseende

vid dem tillkommande aflöningsförmåner.

Vid afgifvande af förslag till lönesatser för postexpeditörerna har

kommissionen emellertid, anför den vidare, icke kunnat underlåta att

taga hänsyn därtill, att — äfven med inberäknande af de nya tjänster

inom de bättre aflönade grupperna, som af kommissionen föreslås —

proportionen mellan befordrade och obefordrade ordinarie tjänstemän

fortfarande måste blifva i hög grad ogynnsam samt att till följd däraf

det icke lärer kunna undvikas, att en stor del af tjänstemännen kommer

att intill afskedstagandet tvärstanna inom postexpeditörsgraden.

Kommissionen har under sådana förhållanden funnit det angeläget att

tillse, att aflöningen för postexpeditörerna så bestämmes, att densamma

må kunna nödtorftigt motsvara de ökade behof, som vid en mera framskriden

lefnadsålder med tvång göra sig gällande.

Såsom redan är omnämndt, har kommissionen hemställt om sådan

ökning af antalet postexpeditörer, att de vid distrikts- och lokalförvalt
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

ningarna anställda, af generalpoststyrelsen antagna extra biträden må

efter vid pass fem års tjänstgöring vinna befordran till ordinarie postexpeditörsbefattning.

Med afseende härå och då enligt de förändrade

bestämmelser, som nyligen i ämnet utfärdats, realskoleexamen medför

kompetens för antagande såsom postelev, har kommissionen ansett sig

böra utgå därifrån, att framdeles postexpeditörsgraden ofta kommer att

uppnås vid 23 å 24 års ålder, eller i hvarje fall vid en väsentligt tidigare

ålder, än hittills varit regel.

På de grunder, som nu anförts, har kommissionen föreslagit, att

för de manliga postexpeditörerna begynnelseaflöningen sättes så lågt

som till 1,800 kronor samt att till denna begynnelseaflöning må komma

åtta ålderstillägg, de fyra första å 200 kronor och de fyra senare å

300 kronor, att utgå efter resp. 2, 4, 6, 8, 11, 14, 17 och 20 år. Det

sista ålderstillägget, hvarigenom slutaflöningen skulle uppbringas till

3,800 kronor, skulle enligt kommissionens åsikt säkerligen tillgodokomma

endast sådana postexpeditörer, för hvilka utsikten till vidare

befordran vore stängd.

För kvinnliga postexpeditörer föreslår kommissionen en begynnelseaflöning

af 1,500 kronor med tre ålderstillägg efter 3, 6 och 9 år,

hvart och ett å 200 kronor. Slutaflöningen skulle sålunda komma att

utgöra 2,100 kronor.

Såväl manliga som kvinnliga postexpeditörer skulle därjämte, i förekommande

fall, äga att åtnjuta ortstillägg enligt allmänna grunder.

I de fall, då kvinnlig postexpeditör icke kommit i åtnjutande af

ortstillägg, finner kommissionen emellertid den slutaflöning, som nyss

är nämnd, eller 2,100 kronor, vara väl knappt tillmätt. En förbättring

härutinnan har kommissionen därför velat ifrågasätta och hemställer i

sådant afseende, att kvinnlig postexpeditör, som ej åtnjuter ortstillägg,

må, sedan hon i 3 år uppburit slutaflöningen, 2,100 kronor, tillerkännas

ett särskilt tillägg af 100 kronor årligen.

Kommissionen påpekar vidare, att den aflöning, som kommissionen

föreslagit för kvinnliga postexpeditörer, ganska väsentligt understiger

det belopp, som för närvarande uppbäres af kvinnliga postexpeditörer

inom 2:a lönegraden. Men då denna lönegrad icke varit afsedd för

kvinnliga innehafvare och då af de kvinnor, som för närvarande äro

placerade inom 2:a lönegraden, en del, enligt hvad kommissionen antager,

skulle komma att vid regleringens genomförande vinna befordran

till de af kommissionen föreslagna högre befattningarna, har kommissionen

ansett nu berörda förhållande icke böra utöfva något inflytande

vid fastställandet af lönebeloppen för de kvinnliga postexpeditörerna

öfver hufvud.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

127

På det hela taget innebär kommissionens förslag till lönereglering

för tjänstemannapersonalen vid distrikts- och lokalförvaltningarna, efter

hvad kommissionen framhåller, mindre aflöningsförbättring för de kvinnliga

än för de manliga befattningshafvarna. Vid utarbetande af detta

förslag hade emellertid kommissionen haft att äfven i fråga om lönesatserna

taga hänsyn till de aflöningsregleringar, som år 1907 beslutats

för telegrafverket och statens j’ärnvägar, och det vore med aktgifvande

på dessa regleringar, som kommissionen funnit sig böra stanna vid

att för postverkets kvinnliga befattningshafvare föreslå de aflöningsbelopp,

för hvilka ofvan redogjorts.

Aflöningen till de af kommissionen föreslagna kvinnliga kontorsbiträdena

skulle utgå med 1,060 kronor jämte fyra ålderstillägg, två å

120 och två å 150 kronor, efter 3, 6, 9 och 12 år, hvilket motsvarar

en slutaflöning af 1,600 kronor. Till denna aflöning skulle därjämte,

i förekommande fall, komma ortstillägg enligt de allmänna reglerna.

Jag erinrar att, efter hvad förut är omnämndt, dessa kontorsbiträden

icke upptagits i det förslag till stater, som jag nu framlägger.

1 gällande bestämmelser rörande traktamenten till tjänstemän vid

ambulanta postanstalter''ifrågasätter kommissionen vissa ändringar, dock

utan att göra något bestämdt uttalande i ämnet. Till kommissionens

yttrande i detta afseende (sid. 161—162 i betänkandet) torde jag här

få hänvisa.

Hvad vidare tjänstgöringstiden angår, anser ''kommissionen, att

samma föreskrifter, som af kommissionen föreslagits beträffande generalpoststyrelsen

— d. v. s. att arbetstiden å tjänsterummet må i regel

utgöra minst sju effektiva timmar hvarje söckendag — böra komma i

tillämpning beträffande postkontorens tjänstemän, i den mån så ej redan

skett. 1 fråga om personalen vid de ambulanta postanstalterna anmärker

kommissionen, att en betydligt utsträckt tjänstgöring torde böra

åläggas eu hel del af denna personal, och kommissionen anser, att äfven

för nämnda personal torde böra beräknas en tjänstgöringstid af omkring

sju timmar i medeltal per söckendag, om också af naturliga skäl

denna regel icke kan i detalj upprätthållas.

Kommissionens förslag till fast aflöning för distrikts- och lokalförvaltningarnas

tjänstemän har i de framställningar, som till civildepartementet

inkommit från befattningshafvare vid postverket, icke gjorts till

Kontors
bitiäden.

Traktamen
ten.

Tjänst
göringstid.

Inkomna

framställ
ningar.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

föremål för någon erinran annat än hvad beträffar de aflöningssatser,

som föreslagits för postexpeditörer, manliga och kvinnliga, äfvensom

för kvinnliga förste postexpeditörer.

I dessa hänseenden har kontrollören C. H. Wulff, å styrelsens för

Posttjänstemännens förening vägnar, i en den 8 februari 1908 dagtecknad

skrift hemställt, att begynnelseaflöningen för manlig postexpeditör

må bestämmas till 2,000 kronor för år, att kvinnlig postexpeditör må

erhålla ytterligare ett lönetillägg å 200 kronor att utgå efter 12 års

ordinarie tjänstgöring samt att kvinnlig förste postexpeditör 3 år efter

uppnåendet af den af kommissionen föreslagna slutlönen likaledes må

tilldelas ännu ett lönetillägg af 200 kronor, så att slutaflöningen blifver

2,700 kronor.

Enahanda löneförhöjningar för kvinnlig postexpeditör och kvinnlig

förste postexpeditör ifrågasättas i den förut omförmälda framställning,

som ingifvits af postexpeditören Agnes Lönberg, å Kvinnliga postföreningens

vägnar.

Vidare hafva postexpeditörerna Fanny Törnsten och Alma Norrsell,

å kvinnliga postexpeditörers af 2:a lönegraden vägnar, anhållit om sådan

ändring i kommissionens förslag, att de kvinnliga postexpeditörerna

af 2:a lönegraden måtte i aflöningshänseende blifva likställda med manliga

postexpeditörer.

För vissa ändringar, som i öfrigt ifrågasatts beträffande aflöningarna

till distrikts- och lokalförvaltningarnas tjänstemän, får jag tillfälle

att i det följande redogöra i sammanhang med förslaget till nytt aflöningsreglemente

för tjänstemän vid postverket.

Generaipost- Mot kommissionens förslag rörande aflöningsvillkoren för tjänste8Welsr

männen vid dessa förvaltningar fann generalpoststyrelsen i sitt utlåtande

den 18 december 1907 icke anledning göra någon erinran, och i sitt

senaste utlåtande har styrelsen fortfarande vidhållit denna sin ståndpunkt.

De aflöningssatser och öfriga aflöningsvillkor, som kommissionen

föreslagit, anser generalpoststyrelsen i allmänhet vara val afvägda,

särskilda vid jämförelse med hvad som i detta hänseende gäller beträffande

personalen vid statens järnvägar och telegrafverket, samt på det

hela taget innebära en väsentlig förbättring för postverkets ifrågavarande

personal. Till vissa hithörande detaljfrågor, som af generalpoststyrelsen

upptagits till behandling, återkommer jag i det följande.

Departe- De af kommissionen framlagda förslag rörande aflöningssatser för

m|yttrande.tjänstemännen vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar finner

jag mig i allt väsentligt böra biträda.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Kommissionen liar vid angifvande! af dessa aflöningssatser utgått därifrån,

att inom de lägre aflöningsgrupperna aflöningen bör till någon del

göras beroende af lefnadsköstnaderna på olika orter, samt fördenskull

för sådana befattningshafvare föreslagit särskilda ortstillägg.

Såsom kändt är, bestämmes lefnadskostnadernas storlek i väsentlig

mån af hyresprisen, och denna omständighet har ock blifvit beaktad

vid löneregleringarna för statens järnvägar och telegrafverket. Sålunda

hafva vid statens järnvägar samtliga tjänstemän vid distrikten tillerkänts

antingen fri bostad jämte bränsle eller ersättning därför, hvilken ersättning

allt efter den ort, där vederbörande är placerad, utgår med 20,

25, 30, 35 eller 40 procent af arfvodet intill vissa maximibelopp, och

vid telegrafverket äga kommissarier af de tre lägsta lönegraderna, verkmästare

m. fl. att åtnjuta antingen fri bostad med vedbrand och belysning

eller ock hyresbidrag, utgörande för kommissarie högst 300 kronor

för år räknadt och för öfriga tjänstemän minst 15, högst 30 procent

af aflöningen. Den utjämnande inverkan, som förmånen af fri bostad

eller hyresbidrag, utgående med olika belopp allt efter dyrheten å vederbörande

tjänstemans stationsort, är ägnad att utöfva med afseende å

lefnadskostnadernas växling på olika orter, fullständigas därigenom, att

dels inom telegrafverket assistenter, telegrafister m. fl., stationerade

å ort där de allmänna lefnadsköstnaderna äro särskild! höga, äga uppbära

särskilda tilläggsarfvoden med 10 eller 15 procent af aflöningen,

dels vid statens järnvägar särskilda dyrorts- och kallortstillägg utgå till

viss personal. Då nu postverkets tjänstemän icke åtnjuta fri bostad eller

hyresbidrag, torde det falla sig naturligt, att det för dem föreslagna ortstillägget,

som skulle tillkomma postmästare inom 3:e och 4:e klasserna

äfvensom kontrollörer, förste postexpeditörer och postexpeditörer, sträcker

sig något högre upp i aflöningsskalan, än hvad fallet är med de dyr(>rtstillägg,

som utgå vid de båda andra kommunikationsverken; och

har jag sålunda icke funnit något att erinra mot kommissionens förslag

i denna del.

Till jämförelse har jag låtit utarbeta en å sid. 130—131 införd öfverst!,

hvilken upptager dels de aflöningsförmåner, som år IDOG tillkommit

postverkets ifrågavarande personal, dels de för samma personal

föreslagna nya aflöningssatserna, dels slutligen den aflöning, som enligt

de nyligen genomförda löneregleringarna för statens järnvägar och

telegrafverket tillkommer vissa grupper af där anställda tjänstemän.

För postverkets distriktschefer har, såsom redan är nämndt, kommissionen

föreslagit en begynnelseaflöning af 7,500 kronor med ett

ålderstillägg å 500 kronor. Till vinnande af större likformighet med

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afl. 132 Höft- IT

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Jämförelse mellan afiöningama till tjänstemän vid postverkets samt

Tjänstemän vid postverket,

enligt nuvarande organisation.

Aflöning

s förmåner

år 1906.

Tjänstemän vid postverket,

enligt den föreslagna orga- nisationen.

Föreslagen

aflöning.

Begyn-

nolscaf-

löning.

1

Slutaf-

löning.

Provision

(öfverpro- vision) i

medeltal.

Summa.

Sportler

i medel- tal.

Begyn-

nelseaf-

löning.

Slutaf-

löning.

Postinspektor.......................

5,500

5,500

—

5,500

—

Distriktschef........................

7,000

8,000

Postdirektör i Stockholm.........

5,500

6,500

2,286

8,786

4,577

Postmästare af klass 1 A......

2) 5,500

2) 7,000

» » Göteborg..........

5,500

6,500

2,026

8,526

3,235

» » » 1

5,000

6,500

» » Malmö.............

5,200

6,200

1,657

7,857

2,425

Öfverkontrollör..............f

Postmästare af klass 1............

4,700

5,500

707

6,207

1,330

Postmästare af klass 2 A|

4,600

6,000

» » »> 2............

3,600

4,400

212

4,612

555

Förste kontrollör...........1

» » » 3............

3,000

3,800

408

4,208

236

Postmästare af klass 2 B......

4,200

5,500

Kontrollörer i Stockholm, Göte-

Postmästare af klass 3:

borg och Malmö.....

3,200

4,000

1,400

5,400

'') 346

manlig...........................

3) 3,800

s) 5,000

» , öfriga...............

3,200

4,000

—

4,000

—

kvinnlig.........................

3) 2,900

3) 3,400

Postmästare af klass 4............

2,600

3,400

335

3,735

128

Kontrollör...........................

3) 3,800

3)''-5,000

Postmästare af klass 4:

manlig...........................

3) 3,500

3) 4,600

kvinnlig.........................

3) 2,700

3)3,100

Förste postexpeditör vid 1 kl.

Förste postexpeditör:

2,500

3,300

735

4,085

manlig...........................

3) 3,200

3)4,200

Förste postexpeditör vid 2 kl.

kvinnlig.........................

3) 1,900

3) 2,500

postkontor........................

2,500

3,300

399

3,609

—

Postexpeditör:

Postexp. af 1 gr., afd.-förest. i

manlig...........................

3) 1,800

3) 3,800

Stockh.,Göteb.

kvinnlig4)........................

3) 1,500

3) 2,100

och Malmö....

2,500

3,300

1,077

4,377

74

» » » , öfriga..........

2,500

3,300

—

8,300

—

» » 2 gr....................

2,200

2,800

—

2.S00

—

2) Därutöfvor särskilda arf-

1

» »3 gr., afd.-förest. i

voden å resp. 500, 400 och 300

Göteborg ....

1,750

2,050

458

2.508

13

kronor till postmästarna i Stock-

» » » , öfriga.........

1,750

2,050

—

2,050

—

3) Därjämte, i förekommande

» » 4 gr. ...

1,500

1.800

—

1,800

—

fall, ortstillägg med 10 å 15 pro-

cent af aflöningen.

*) Endast i Stockholm och

4) Slutadöningen höjes med

Göteborg.

100 kronor för kvinnlig post-

expeditör, som icke åtnjuter orts-

tillägg.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

131

järnvägarnes och telegrafverkets distrikts- och lokalförvaltningar.

Tjänstemän vid statens järnvägar.

Begyn-

nelseaf-

löning.

Slutaf-

löning.

Tjänstemän vid telegrafverket.

Begyn-

nelseaf-

löning.

Slutaf-

löning.

Distriktschef......................................

8,000

8,000

Linjedirektör...................................

4,600

7,000

Öfverinspektor....................................

4,500

5,400

Telefon direktör, telegrafdirektör af l:a

lönegraden...................................

7,560

8,760

Telegrafdirektör af 2:a lönegraden......

6,085

7,285

Stationsinspektor:

Kommissarie af l:a lönegraden............

5,045

5,845

3,900

3,600

4 800

j> » 2:a » ............

4,130

4,930

» 2:a » » .........................

4.500

» » 3:e » ............

3,585

4,185

» 3:e » » .........................

3,000

3,900

» » 4:e » ............

3,210

3,810

» 4:e » » A ......................

2,400

3,300

» » 5:e » , kvinnl.

5) 1.905

5) 2,655

» 4:P » » B ......................

2,100

2,700

)> » 6:e » , »

5) 1,560

5) 2,010

» » 7:e » , »

5) 1,500

5) 1,800

Kontrollör af l:a lönegraden...............

3,000

5,500

j> » 2:a » ...............

3,000

5,000

Förste bokhållare...............................

2,400

3,600

Bokhållare ...............j

2.100

3,300

6) 1,500

6) 3.400

Förste stationsskrifvare/

6; 1,260

G) 1.800

Stationsskrifvare..........1

> .....................

1.500

2,700

Manlig kontorsskrifvarej

Kvinnlig » .....................

1,080

1,800

Anm. Samtliga befattningshafvare åt-

Anm. För stationsföreståndare bär in-

njuta antingen fri bostad jämte bränsle eller

räknats provision, beräknad å 1905 års

ersättning därför, beräknad efter 20 ä 40

uppbörd.

procent af arfyodet, intill vissamaximibelopp.

5) Därjämte fri bostad med vedbrand

och belysning eller hyresbidrag med högst

300 kronor.

G) Därjämte, i förekommande fall, orts-

tillägg med 10 ä 15 procent af aflöningen;

filialstationsföreståndare åtnjuta särskilda

arfvoden å högst 200 kronor.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

de föreslagna aflöning’arna inom närmast högre och närmast lägre aflöningsgrupper

hemställer jag om den jämkning i kommissionens ifrågavarande

förslag, att begynnelseaflöningen för distriktscheferna sättes till

7,000 kronor samt att ålderstilläggen må bestämmas till två, hvardera

å 500 kronor, att utgå efter resp. 3 och 6 år.

Provisionens bortfallande och sportelinkomsternas successiva minskning

påkalla gifvetvis en icke oväsentlig förhöjning af postmästarnas

fasta aflöning. Den lönereglering, om hvilken nu är fråga, torde äfven,

under förhandenvarande förhållanden, böra på det hela taget verka såsom

löneförbättring, och hvad kommissionen i förevarande afseende

hemställt innebär också, i stort sedt, en afsevärd förbättring af postmästarnas

aflöningsförmåner, äfven om däri inräknas sportelinkomsterna.

Undantag härutinnan bilda egentligen blott några få af de största postkontoren,

där öfverprovisionen och sportlerna stigit till relativt betydande

belopp. Då emellertid vid aflöningens fixering till fasta belopp

afseende icke lärer böra fästas vid dessa undantagsfall och då de af

kommissionen föreslagna aflöningssatserna synas vara väl afvägda, har

jag ingen erinran att göra mot kommissionens hemställan i denna del.

Kommissionens förslag rörande aflöningar till öfverkontrollörer,

förste kontrollörer och kontrollörer anser jag vara lämpligen afvägdt.

Beträffande den aflöning, som af kommissionen föreslagits för förste

postexpeditörer, i sammanhang med ifrågavarande befattningars uppförande

på ordinarie stat, hemställer jag icke heller om någon ändring.

Hvad slutligen angår aflöningen för postexpeditörer, har generalpoststyrelsen

i sitt utlåtande den 7 mars 1908 särskildt yttrat sig rörande

den hemställan, som i den förut omnämnda skrifvelsen från Posttjänstemännens

förening föreligger därom, att begynnelseaflöningen för

manlig postexpeditör må bestämmas till 2,000 kronor i stället för af

kommissionen föreslagna 1,800 kronor för år. Generalpoststyrelsen har

funnit, att skäl för denna hemställan icke torde saknas. Men då, såsom

i det följande närmare utvecklas, särskilda öfvergångsbestämmelser skulle

komma att gälla beträffande de postexpeditörer, som före 1908 års utgång

antagits till e. o. tjänstemän i generalpoststyrelsen eller till e. o.

postexpeditörer, och då sålunda den löneförhöjning, som med nyssberörda

hemställan afses, skulle träda i kraft först när de personer, som

från och med 1909 års ingång antagas såsom e. o. postexpeditörer,

hinna fram till ordinarie postexpeditörsbefattning, har generalpoststyrelsen

ansett sig ej heller i denna punkt böra frångå kommissionens förslag.

Lika med generalpoststyrelsen finner jag anledning icke föreligga

att nu ifrågasätta någon rubbning i kommissionens förslag rörande af

löningen till manliga postexpeditörer.

Jag anser mig äfven böra biträda hvad kommissionen hemställt

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

rörande de kvinnliga postexpeditörernas aflöning. Därvid tillåter jag

mig göra den erinran, att, såsom ock kommissionen anmärkt, den för

kvinnliga befattningsliafvare vid postverket nu föreslagna löneregleringen

visserligen på det hela taget innebär mindre aflöningsförbättring,

än som skulle komma de manliga tjänstemännen till godo, men

att, med afseende å aflöningsförhållandena för kvinnliga befattningshafvare

vid statens järnvägar och telegrafverket, aflöningssatserna för de

kvinnliga posttjänstemännen dock icke torde böra sättas högre än till

nu föreslagna belopp.

Till aflöningar, ortstillägg icke inberäknade, för ordinarie tjänstemän

(af högre grad) vid distrikts- och lokalförvaltningarna har kommissionen

i sitt statförslag uppfört tillhopa 4,606,300 kronor. På grund

af de jämkningar, som jag i det föregående föreslagit beträffande denna

personal, skulle ifrågavarande anslagsbelopp minskas med 65,000 kronor

eller till 4,541,300 kronor.

e) Postbetjänte.

Genom den reglering af postbetjäntes aflöningsförhållanden, som

genomfördes vid 1907 års Riksdag, ökades antalet lönegrader från tre

till fyra, hvarjämte utefter hela linjen fastställdes väsentligt förhöjda

aflöningsbelopp. Till jämförelse torde här få meddelas en sammanställning

rörande postbetjäntes antal och aflöningsförmåner enligt 1907 års

stat och enligt den stat, som med 1908 års början trädt i tillämpning.

År 1907.

880 i l:a lönegraden

310 i 2:a »

410 i 3:e

1,600.

År 1908.

530 i l:a lönegraden..

430 i 2:a »

450 i 3:e »

290 i 4:e »

r/700

Lön.

Kr.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Kr.

Summa.

Kr.

600

400

1,000

600

350

950

600

300

900

800

550

1,350

800

500

1,300

800

450

1,250

800

300

1,100

!Efter 5 år kunna tjänstgöringspenningarna

höjas med 200 kr.

och efter 10 år med ytterligare

200 kr.

[Efter 5 år kunna tjänstgöringspenningarna

höjas med 150 kr.

och efter 10 år med ytterligare

150 kr.

[Efter 5 år kunna tjänstgöringspenningarna

höjas med 200 kr.

och efter 10 år med ytterligare

200 kr.

[Efter 5 år kunna tjänstgöringspenningarna

höjas med 150 kr.

och efter 10 år med ytterligare

150 kr.

Nuvarande

aflöning.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Kommission

nens förslag.

134 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

Enligt § 3 i aflöningsreglementet för tjänstemän och betjente vid

postverket den 6 juni 1902, sådan nämnda paragraf lyder på grund af

kungl. kungörelsen den 28 juni 1907, skola till l:a lönegraden hufvudsakligen

höra postbetjänte, hvilka äro stationerade i Stockholm med dess

förstadssamhällen eller vid malmbergssamhällena i Norrbottens län, och till

2:a lönegraden de postbetjänte, hvilka äro stationerade i Göteborg och

Malmö eller på grund af särskilda omständigheter anses böra med dessa

i aflöningsvillkor likställas, och slutligen skola till endera af 3:e och 4:e

lönegraderna, alltefter lefnadskostnaderna å stationsorten, hänföras öfriga

postbetjänte. Vidare är i samma paragraf af aflöningsreglementet stadgadt,

bland annat, att därest vid tillsättande af postbetjäntbefattning

den, som å befattningen antages, anses icke böra placeras å ort eller i

syssla, för hvilken ledig, till l:a, 2:a eller 3:e graden hörande aflöning

är afsedd, generalpoststyrelsen äger att tills vidare, och intill dess ledighet

inom vederbörlig lönegrad uppstår samt med disponerande i

sådant hänseende af erforderlig andel af den lediga aflöningen, tilldela

den till befattningen antagne aflöning i lägre lönegrad.

Förste postbetjänte uppbära, utöfver den fasta aflöningen, arfvoden

till belopp af högst 20 kronor för månad.

Till de postbetjänte, hvilka tjänstgöra såsom järnvägs- och landsvägspostiljoner,

utgå därjämte, under vissa villkor, traktamenten och

härbergesersättning, och slutligen äga alla postbetjänte åtnjuta fri tjänstebeklädnad

samt läkarvård järnte medikamenter.

Kommissionen anmärker, att den lönereglering, som vid 1907 års

Riksdag genomfördes för postbetjänte, föga öfverensstämmer med de

moderna principer, som lagts till grund för de senast verkställda löneregleringarna

vid statens öfriga kommunikationsverk och hvilka kommissionen

äfven sökt följa i sitt afgifna förslag beträffande generalpoststyrelsen

samt distrikts- och lokalförvaltningarnas tjänstemän, och kommissionen

anser det vara af vikt, att den motsättning, som här föreligger,

må såvidt möjligt undanröjas.

Kommissionen har emellertid funnit vissa betänkligheter vid att nu

ifrågasätta någon genomgripande förändring i den vid 1907 års Riksdagför

postbetjänte fastställda aflöningsstaten, så mycket hellre som denna

aflöningsstat, då kommissionen afgaf sitt förslag, ännu icke hunnit träda

i kraft, och kommissionen har fördenskull — med hänsyn jämväl

därtill, att kommissionen funnit förevarande spörsmål knappast ligga

inom området för kommissionens uppdrag — icke velat framlägga något

förslag i ofvan antydd riktning.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Utan att ifrågasätta någon rubbning i de för postbetjänte senast

fastställda aflöningsbelopp har emellertid kommissionen förordat, att, med

upphäfvande af indelningen i lönegrader, aflöningsstaten för postbetjänte

i formellt hänseende sålunda förändras, att de belopp, med hvilka aflöningarna

inom de tre högre lönegraderna öfverstiga aflöningen inom

den lägsta lönegraden, utbrytas och uppföras under den benämning,

ortstillägg, som närmast angifver arten af ifrågavarande tillägg. För

samtliga postbetjänte bör sålunda, enligt kommissionens mening, fastställas

eu gemensam normalaflöning med 800 kronor såsom lön, 300

kronor såsom tjänstgöringspenningar och två ålderstillägg till tjänstgöringspenningarna,

hvartdera å 150 kronor, efter resp. 5 och 10 år.

Hvad som inom de tre högre lönegraderna enligt 1908 års stat öfverstiger

denna aflöning skulle utgöra ortstillägg, på det sätt att sådant

tillägg skulle utgå till postbetjänte, hvilka äro stationerade i Stockholm

med dess förstadssamhällen eller vid malmbergssamhällena i Norrbottens

län, med 250 kronor under de första 5 åren, 300 kronor efter 5 år och

350 kronor efter 10 år; till postbetjänte, hvilka äro stationerade i Göteborg

och Malmö eller på grund af särskilda omständigheter anses böra

med dessa i aflöningsvillkor likställas, med 200 kronor under de första

5 åren, 250 kronor efter 5 år och 300 kronor efter 10 år; samt till

öfriga postbetjänte, hvilka anses böra komma i åtnjutande af ortstillägg,

med 150 kronor, utan förhöjning.

Detta förslag innebär, anför kommissionen, icke någon rubbning

i de afiöningsförmåner, som. tillkomma postbetjänte enligt 1908 års stat.

Det skulle endast göra det möjligt för generalpoststyrelsen att alltid

kunna vid tillsättande af postbetjäntbefattning tilldela den till befattningen

antagne aflöning i den lönegrad, till hvilken han enligt allmänna

regler är att hänföra.

Beträffande det antal postbetjänte, som bör uppföras i 1909 års

stat, finner kommissionen någon anledning icke föreligga att frångå den

norm, som under de senare åren i detta hänseende vunnit statsmakternas

erkännande, eller att tjänstetiden såsom extra postbetjänt i allmänhet

bör begränsas till 4 år. För tillämpning af denna norm erfordras, enligt

anställda beräkningar, att, utöfver det senast fastställda antalet af

1,700 postbetjäntbefattningar, ytterligare 100 dylika befattningar upptagas

i staten för år 1909.

Ännu ett spörsmål beträffande postbetjänte har kommissionen i detta

sammanhang upptagit till behandling, nämligen frågan om uppförande

af ett antal förste postbetjäntbefattningar på fast stat.

Förändrad

uppställning*

af aflöningsstaten.

Nya befattningar.

Förste postbetjäntes

uppförande

å stat.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Förste postbetjäntbefattningarna tillsättas för närvarande genom förordnanden,

att gälla tills vidare, och detta uppdrag kan följaktligen när

som helst återkallas, om det än i regel varit att anse såsom permanent.

Under åberopande af hvad kommissionen i annat sammanhang anfört

rörande de olägenheter, som i allmänhet äro förenade med befattningars

uppehållande på förordnande, framhåller kommissionen vidare, att uppdraget

att vara förste postbetjänt är den enda befordran, efter hvilken

en postbetjänt under nuvarande förhållanden kan sträfva. Det synes

därför kommissionen vara af vikt, att denna anställning erhåller en fast

form, och kommissionen har fördenskull icke tvekat att tillstyrka, att

450 förste postbetjäntbefattningar, motsvarande omkring två tredjedelar

af det nuvarande antalet, uppföras i 1909 års stat. Antalet öfriga postbetjänte

skulle sålunda komma att utgöra 1,350.

Med det af kommissionen föreslagna antalet förste postbetjänte skulle

i regel icke någon förste postbetjänt komma på ordinarie stat, förr än

han varit i dylik befattning pröfvad under en tid af minst två år.

Den nuvarande särskilda ersättningen till förste postbetjänt utgår,

såsom förut är nämndt, med högst 20 kronor i månaden eller 240 kronor

för helt år. Vid fastställandet af förste postbetjänts aflöning skulle enligt

kommissionens förslag detta belopp tilläggas den ofvan föreslagna aflöningen

för postbetjänt i allmänhet. Kommissionen föreslår i sådant

hänseende, att under de första fem åren 40 kronor må tillhöra lönen

och 200 kronor tjänstgöringspenningarna, att efter fem år 100 kronor

må tillhöra lönen och 140 kronor tjänstgöringspenningarna samt att

efter tio år 160 kronor må tillhöra lönen och 80 kronor tjänstgöringspenningarna.

Kommissionen uttalar den åsikten, att till förste postbetjäntbefattningarna

böra befordras äldre och väl meriterade postbetjänte, hvilka

under sin föregående tjänstgöring ådagalagt sådana egenskaper, som

utgöra grundad anledning att förutsätta, att dessa postbetjänte äfven i

sin nya ställning skola på ett fullgodt sätt bestrida sina åligganden.

Hvad slutligen beträffar förste postbetjäntes verksamhetsområde,

anser kommissionen, att det utbyte af postkupéexpeditioner mot postiljonskupéer,

som för några år sedan tog sin början, skulle kunna i allt

större utsträckning genomföras. Kommissionen har dock icke närmare

ingått på denna fråga, då kommissionen antager, att generalpoststyrelsen

torde komma att allt fortfarande ägna densamma erforderlig uppmärksamhet.

En närmare öfver sikt rörande den nu gällande och den förslagna

aflöningen för postbetjänte lämnas här efteråt.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

137

A) Enligt 1908 års aflöning sstat:

l:a lönegraden

2:a »

3:e »

4:e »

Lön.

Tjänst
görings
pennin
gar.

Höjning af

tjänstgöringspenningama:
-

Summa

för

post
betjänt.

Summa för

förste postbetjänt:
-

med arfvode

af

180 kr.

med arfvode

af

240 kr.

\ 800

550

500

450

300

200

/

} 150

200 |

150 /

1,750

1,700

1,550

i 4nn

1,930

1,880

1,730

1 !SRO

1,990

1,940

1,790

i

B) Enligt förslaget till aflöningsstat för år 1909:

Postbetjänt

Förste postbetjänt.

Lön.

800

840

Förböjning

af lönen

efter

5 år.

60

efter

10 år.

60

Tjänst
görings
pennin
gar.

300

500

Förhöjning

af tjänstgöringspenningarna
-

efter

5 är.

150

90

efter

10 år.

150

90

Orts-

till-

lägg.

Förhöjning

af orts- tillägget

Summa.

efter

5 år.

efter

10 år.

250

50

50

1,750

200

50

50

1,700

150

—

—

1,550

-

—

—

1,400

250

50

50

1,990

200

50

50

1,940

150

—

—

1,790

—

—

—

1,640

Kommissionen har äfven öfverlagt rörande ett annat närliggande

spörsmål, nämligen om lämpligheten af att placera förste postbetjänte

såsom föreståndare för vissa poststationer. Det har synts kommissionen

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Höft. 18

Förste postbetjänte

såsom

poststationsföreståndare.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Postbetjäntes

benämning.

138 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 168.

icke vara tvifvel underkastadt, att en dylik anordning skulle kunna i en

del fall erbjuda fördelar, särskild! där svårighet mötte att på annat sätt

erhålla lämpliga poststationsföreståndare. Den erfarenhet, som hittills

vunnits genom anställande af förste postbetjänte till tjänstgöring i postiljonskupéer

eller i andra kräfvande befattningar, torde ock, anser kommissionen,

gifva vid handen, att förvaltningen af de poststationer, som

kunde komma att förestås af förste postbetjänte, i allmänhet skulle blifva

på ett tillfredsställande sätt tillgodosedd. Emellertid borde det icke förbises,

att en dylik anordning, i någon större utsträckning tillämpad,

skulle för postverket blifva ganska kostsam. Jämte den aflöning, som

borde tillkomma förste postbetjänten, skulle nämligen erfordras särskildt

anslag för anskaffande af lokal samt för dennas uppvärmning och belysning

in. in. I frågans närvarande läge har kommissionen därför icke

gjort annat uttalande, än att kommissionen anser detta spörsmål val

värdt att, där särskild anledning förekommer, tagas i närmare öfvervägande.

I de motiv, som åtfölja kommissionens förslag till aflöningsreglemente,

har kommissionen äfven yttrat sig rörande postbetjäntes benämning.

Kommissionen erinrar i sådant afseende, att i det nuvarande

aflöningsreglementet personalen finnes uppdelad i tjänstemän och betjänte.

Enligt kommissionens åsikt bör denna skillnad för framtiden

upphöra; och har därför i förslaget till nytt aflöningsreglemente införts

den för samtliga funktionärer gemensamma benämningen tjänstemän.

Emellertid hade det vid aflöningsreglementets affattande visat sig

förmånligt att i vissa fall äga kollektiva beteckningar för olika grupper

af funktionärer; af denna anledning hade införts benämningarna tjänstemän

af högre grad och tjänstemän af lägre grad. Under den senare

rubriken återfinnas i reglementet de nuvarande beteckningarna förste

postbetjänt och postbetjänt, fastän i stället för postbetjänt kunde hafva

användts de speciella benämningarna brefbärare, posttransportör, breflådtömmare,

kontorsvaktmästare, järnvägspostiljon, landsvägspostiljon

m. in. Kommissionen hade, med hänsyn därtill att den dagliga tjänstgöringen

för en stor del af ifrågavarande personal är mycket växlande,

så att en och samma funktionär anlitas en stund på dagen såsom brefbärare,

en annan stund såsom posttransportör, breflådtömmare o. s. v.,

samt jämväl af andra praktiska skäl måst använda benämningarna förste

postbetjänt och postbetjänt.

Frågan om postbetjäntes benämning har äfven berörts af herr

Starbäck i hans vid betänkandet fogade reservation.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 168.

139

Jag torde få i detta sammanhang anmäla, att i en till Eders Kungl.

Maj:t ställd skrift af den 5 februari 1908 förste postbetjänten Carl

Bäckmark, å centralstyrelsens för Sveriges postbetjäntförening vägnar,

hemställt om sådan ändring i förslaget till aflöningsreglemente, att

i stället för förste postbetjänte måtte angifvas följande titlar: stationsmästare,

kupémästare, kontorsmästare, förrådsmästare, värdebrefbärare,

postförman, kontorsbiträde, samt att i stället för postbetjänte

måtte användas följande benämningar: järnvägspostiljon, brefbärare,

posttransportör, kontorsvakt, landsvägspostiljon. Vidare anhåller föreningsstyrelsen

i samma skrift, att vid förslag till omorganisation för

postverket måtte tagas i beräkning inrättandet af postanstalter med

föreståndare ur den nuvarande betjäntklassen samt att försök med

dylika postanstalter måtte anställas; att tillbörlig hänsyn måtte tagas

till ett effektivt vidgande af de nuvarande postbetjäntes verksamhetsområde;

att kommissionens förslag till fast anställande af de funktionärer,

som nu benämnas förste postbetjänte, måtte vinna synnerligt

beaktande; men att därvid såsom framtidsutsikt så ställes, att största

möjliga likhet i aflöningshänseende med de befordrade i motsvarande

befattningar vid statens järnvägar måtte kunna vinnas.

Rörande denna framställning har generalpoststyrelsen i sitt utlåtande

den 7 mars 1908 anfört, att då så nyligen som vid 1907 års

Riksdag en genomgripande lönereglering genomfördes för postverkets

betjänte, utan att därvid fråga förekom om ändrad benämning för dessa

funktionärer, anledning icke torde föreligga att nu upptaga detta

ämne till behandling. De önskemål, som föreningsstyrelsen i öfrigt

uttalat och hvilka delvis berörde frågor af tämligen svårlöst beskaffenhet,

har generalpoststyrelsen ansett ej heller lämpligen böra i detta

sammanhang blifva föremål för närmare pröfning från styrelsens sida.

Hvad kommissionen hemställt rörande upphäfvande af postbetjäntes

nuvarande indelning i lönegrader och införande, i sammanhang därmed,

af särskilda ortstillägg '' innebär i sak ingen annan förändring i bestående

förhållanden, än att antalet postbetjänte inom de olika aflöningsgrupperna

icke skulle på förhand bestämmas utan blifva beroende af

postbetjäntes stationering på mer eller mindre dyra orter. Då den sålunda

föreslagna förändringen innebär en gifven fördel därutinnan, att

hvarje postbetjänt skulle kunna vid utnämningen till ordinarie befattning

erhålla den aflöning, som af lefnadskostnaderna på stationsorten

anses betingad, finner jag mig böra understödja kommissionens ifrågavarande

förslag.

Framställning

från Sveriges

postbetjäntförening.

Departements
chefens
yttrande.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Ortstillägg
-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16S.

Beträffande förste postbetjänte torde jag få erinra därom, att nu

gällande hufvudsakliga bestämmelser rörande dessa funktionärers åligganden

m. m. varit tillämpade sedan den 1 april 1904. Redan före

denna tidpunkt tjänstgjorde emellertid ett afse värdi antal postbetjänte såsom

förmän vid postkontor eller såsom förste män i postiljonskupéer

eller ock ensamma inom dylika kupéer. Då sålunda tillräcklig erfarenhet

numera torde föreligga rörande lämpligheten att använda förste

postbetjänte i de särskilda sysslor, som äro dessa funktionärer ålagda,

synes det väl motiveradt, att ett antal förste postbetjänte nu uppföres

på ordinarie stat, och biträder jag därför kommissionens förslag

i detta afseende. Enligt nämnda förslag skulle förste postbetjäntes

aflöning, sådan densamma nu är bestämd, icke i vidare mån förändras,''

än att af denna aflöning en något större del skulle föras på lönen, hvadan

äfven pensionen för dessa funktionärer skulle i motsvarande grad ökas.

Jag biträder äfven kommissionens förslag, att 100 nya postbetjäntbefattningar

må uppföras i 1909 års stat. Beträffande grundsatsen

därom, att tjänstetiden såsom extra postbetjänt i allmänhet bör begränsas

till 4 år, tillåter jag emellertid hänvisa till hvad jag ofvan (sid. 97)

yttrat rörande postexpeditörers uppförande å stat.

Hela antalet postbetjänte kommer enligt förslaget att utgöra 1,800,

hvaraf 450 förste postbetjänte och 1,350 öfriga betjänte.

De öfriga frågor rörande postbetjäntes benämning och verksamhetsområde

in. m., som framförts af kommissionen eller af centralstyrelsen

för Sveriges postbetjäntförening i dess nyss omförmälda skrift,

torde icke böra nu företagas till afgörande.

Aflöningarna till ifrågavarande 1,800 postbetjänte hafva af kommissionen

beräknats till ett sammanlagdt belopp af 2,418,000 kronor,

förutom ortstillägg.

Under distrikts- och lokalförvaltningarna har såsom ortstillägg uppförts

ett belopp af 530,000 kronor; och beräknas däraf på tjänstemän

af högre grad 180,000 kronor och på tjänstemän af lägre grad 350,000

kronor. Med det förra beloppet skulle beredas ortstillägg åt vederbörande

tjänstemän i enlighet med kommissionens i det föregående

(sid. 119) återgifna uttalande. Det senare beloppet innefattar ortstillägg

åt förste postbetjänte och postbetjänte enligt samma grunder, som redan

nu äro gällande för detta slag af funktionärer, med den mindre

jämkning beträffande orterna, som numera visat sig nödig.

Arfvoden åt Såsom arfvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m. vid

extra tjanste- Jigtrikts- och lokalförvaltningarna har af kommissionen upptagits ett

man m. m. ° r -T o

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

belopp af 1,970,000 kronor, hvari innefattas flera förutvarande anslag,

som ansetts böra hänföras under en och samma rubrik.

Däri ingå sålunda utaf de i 1908 års stat uppförda anslagen följande:
Anslag

till aflönande afl extra biträden

vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna

....................................................... kr. 810,000: —

För år 1907 har utgiftssumman i

staten upptagits till 835,000 kronor, medan

utgifterna för samma år, enligt livad

kommissionen anför, motsåges skola uppgå

till något öfver 1,000,000 kronor.

Den i staten för år 1908 uppförda

summan, 810,000 kronor, har synts kommissionen

väl låg at-t oförändrad ingå i

staten för 1909. Äfven om från anslaget

afföras arfvoden till de extra biträden,

som vid 1908 års utgång skulle

befordras till i staten uppförda nya postexpeditörsbefattningar,

lärer dock — med

hänsyn till arfvodesförhöjningar samt

rörelsens allmänna ökning och därmed

uppstående behof af nya biträden, in. in.

— anslaget enligt kommissionens mening

icke blott icke kunna minskas,

utan tvärtom kräfva förhöjning, som af

kommissionen beräknats till ..................... kr. 90,000: — kr. 900,000:___

Anslag till arfvoden åt extra postbetjänte och till

hushyresbidrag för en del betjänte.

I hvad anslaget afser hushyresbidrag, har kommissionen

ansett, att denna förmån, som grundar sig på

äldre bestämmelser och åtnjutes af några få postbetjänte

samt belöper sig till 75 kronor för år, bort, med hänsyn

till hvad som förklarats genom kungl. bref den

31 maj 1889, upphöra redan med 1907 års utgång.

Det erforderliga antalet extra postbetjänte beräknas

för år 1909 till omkring 740 med ett genomsnittsarfvode

af 1,000 kr. för år; och skulle härför

sålunda för år 1909 kräfvas ett belopp af.................... kr. 740,000: —

Transport kr. 1,640,000: —

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

Transport kr. 1,640,000

Traktamenten för tjänstemän i järnväg

sp o stkupé och traktamenten åt pöstbetjänte

upptagas för närvarande i omkostnadsstaten

och äro där för år 1908

beräknade, de förra till ........................ kr. 160,000: —

och de senare till ................................... » 380,000: —

eller tillhopa kr. 540,000: —

Med hänsyn till den föreslagna gemensamma

benämningen tjänstemän för

båda slagen funktionärer behandlar

kommissionen dessa anslag i ett sammanhang.

Af sagda anslag utgå resetraktamenten

till tjänstemän och betjänte för

resor i järnvägspostkupé och med sjöpostexpedition

äfvensom till landsvägspostiljoner.

Dessa traktamenten kunna,

enligt hvad kommissionen anför, i

staten för år 1908 beräknas ingå

med...................................kr. 230,000: —

Vidare utgår däraf

till förenämnda tjänstemän

och betjänte ersättning

för öfverliggningslokaler

å vänd- eller

öfverliggningsort,

för år 1908 beräknad

till omkring..................... kr, 45,000: — kr. 275,000: —

Nyssnämnda resetraktamenten och

ersättning för öfverliggningslokaler

böra, enligt kommissionens mening,

bibehållas å omkostnadsstaten, men den

återstående delen af anslaget, för år

1908 beräknad till.................................. kr. 265,000: —

Transport kr. 265,000: — kr. 1,640,000:

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

143

Transport kr. 265,000: — kr. 1,640,000: —

och afsedd till aflöningar under sabbatsledighet

och semester åt postbetjänte

äfvensom vid vikariat i följd af

sjukdom samt såsom aflöning åt tillfälligt

anlitade biträden för postbetjäntgöromål,

öfverföras till det såsom hufvudrubrik

bär anförda anslag.

För år 1909 erfordras ytterligare kr. 35,000: — 300,000:_

Till detta anslag torde slutligen, efter livad kommissionen

anför, böra läggas

dels det belopp, som utaf anslaget till oförutsedda

utgifter utgår såsom ersättning åt vikarier vid sjukdomsförfall

för ordinarie tjänstemän (ersättning i dylika

fall till vikarier för ordinarie postbetjänte bar, såsom

ofvan nämnts, utgått af traktamentsanslaget) och som

för år 1907 utgör omkring 13,000 kronor och för år

1909 kan beräknas till.......................................................... kr. 20,000: —-

dels ock den kostnad, som uppstår genom den

extra biträdena nyligen medgifna rätten att under

sjukdom behålla en del af arfvodet, en kostnad, som

för år 1909 beräknas till omkring................................... kr. 10,000: —

Härigenom skulle anslaget i fråga komma att

uppgå till det af kommissionen upptagna beloppet...... kr. 1,970,000: —

och, med ernående af större konsekvens än för närvarande,

i sig innefatta alla anslag till aflönande af extra

tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna.

Ofvan omförmälda resetraktamenten återfinnas i 1909 års stat under

rubriken omkostnader och hafva för sagda år af kommissionen beräknats

till 250,000 kronor.

Det till öfverliggningslokaler erforderliga anslaget bar jämväl upptagits

under nyssnämnda rubrik, enligt en af generalpoststyrelsen

gjord beräkning.

Anslaget till arfvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning in. m.

torde på förut angifna grunder (sid. 43, 44) böra ökas med 10,000

kronor och således i statförslaget upptagas med 1,980,000 kronor.

Departements
chefens
yttrande.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Omorganisationens

och

löneregleringens

ekonomiska

innebörd.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 168.

Beträffande omorganisationens och löneregleringens ekonomiska

innebörd torde jag här få återgifva en af kommissionen i detta afseende

anförd kalkyl, med de jämkningar i densamma, till hvilka de

af mig tillstyrkta förändringarna i kommissionens organisations- och

löneregleringsförslag gifva anledning.

I mitt förslag äro aflöningarna för år 1909 till

tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna uppförda

med.......... ....................................................................... kr. 9,469,300: —

Staterna för 1908 upptaga för samma personal:

löner och tjänstgöringspenningar kr. 6,231,950: —

aflöningar till extra biträden ............ » 810,000: —

ålderstillägg ...............kr. 802,000: —

hvarifrån afgå

ålderstillägg till generalpoststyrelsens
Personal.

...................... » 21,900: — » 780,100: —

Arfvoden åt extra postbetjänte

och hushyresbidrag för en del betjänte » 700,000: —

samt arfvoden åt ordinarie postbetjänte

för tjänstgöring såsom förmän

m. m................................................ » 150,000: —

hvarjämte från andra utgiftstitlar

böra hit öfverföras följande belopp,

enär motsvarande anslag i 1909

års stater upptagits under anslaget

till aflöningar, nämligen:

af anslaget till uppbörds- och

frimärksprovision................................... » 180,000: —

af anslaget för traktamenten åt

postbetjänte ............................................. » 265,000: —

af anslaget till oförutsedda ut
Sifter

...................................................... » 17,000: — kr. 8,134.050: —

Ökningen utgör alltså kr. 1,335,250: —

Af denna ökning kunna följande belopp beräknas

uppkomma af nedan angifna anledningar:

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

145

inrättandet af 100 nya postexpeditörsbefattningar

samt 20 postexpeditörers

befordran i följd af inrättandet

af 20 nya postkontor......................... kr. 260,500: —

inrättandet åt 100 nya postbetjäntbefattningar

..................................... 7> 116,000: —-

ortstillägg till innehafvare af om
förmälda

nya befattningar .................... » 37,000: —

ökning af anslaget till arfvoden

åt extra tjänstemän, vikariatsersätt
-

ning m. m.............................................. » 178,000: —

kr.

591,500: —

De ökade utgifter, som blifva en följd af aflö- ningsförhöjningar vid distriktsförvaltningarna och post- kontoren äfvensom af dessas omorganisation, belöpa

sig sålunda till .....................................................................

kr.

743,750: —

Lägges härtill den för generalpoststyrelsen belö- pande ökade kostnaden .......................................................

»

76,800: —

och från summan .........................................................

kr.

820,550: —

dragés postverkets beräknade andel af de afgif- ter, som för närvarande utgå såsom sportler...

»

10,000: —-

utvisar återstoden...........................................................

kr.

810,550: —

•den ökade kostnad, omorganisationen och löneregleringen komma att

medföra för år 1909.

Motsvarande kostnadsökning skulle enligt kommissionens förslag

utgöra 832,550 kronor.

3. Öfråga anslag.

Beträffande arfvoden och anslag vid poststationer lämnar kommissionen

(sid. 170 o. f. i betänkandet) en redogörelse, hvilken jag torde

få här åberopa.

Kommissionen erinrar därom, att maximigränsen för poststationsföreståndares

arfvode är — med undantag för järnvägspoststationer, där

postuppbörden öfverstiger 7,000 kronor för år — bestämd till 600 kronor

för år, och att denna bestämmelse i hufvudsak ägt bestånd sedan

mer än 30 år tillbaka. Denna maximigräns anser kommissionen numera

vara allt för snäft tillmätt och hemställer därför, att det högsta belopp,

hvarmed arfvode till poststationsföreståndare får utgå, må för framtiden

bestämmas till 900 kronor för år.

Bill. till Bil,sä. Prat. 1908. 1 Band. 1 Afd. 132 Höft.

Arfvoden och

anslag vid

po st stationer.

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Hvad särskild! vidkommer de poststationer, som icke äro förenade

med järnvägsstationer (s. k. landtstationer), har det synts kommissionen,

som om föreståndarna för dessa poststationer i åtskilliga fall vore i

aflöningshänseende tämligen klent tillgodosedda, och att för den skull

grundade skäl tala för en förbättring i deras aflöningsförmåner. Visserligen,

anför kommissionen, är det sant, att orsaken till den ringa aflöningen

stundom varit att söka i alldeles särskilda förhållanden. I vissa

fall har framställning om inrättandet af en poststation varit åtföljd af

anbud om stationens skötande utan ersättning eller mot helt ringa sådan;

i andra fall har uppdraget att förestå poststation ansetts medföra särskilda

fördelar, såsom t. ex. för handlande, som funnit sig kunna genom

poststationens handhafvande påräkna större kundkrets o. s. v. Oberoende

af dessa förhållanden anser kommissionen det emellertid vara ur

flera synpunkter önskvärdt, att föreståndarna för nu ifrågavarande poststationer

erhålla en efter måttet af deras arbete och ansvar afpassad

ersättning.

Härvid är, yttrar kommissionen, äfven att märka, att det åligger föreståndarne

för dessa landtstationer att jämväl hålla lokal för stationen

samt att ombesörja lokalens uppvärmning, belysning och rengöring.

Kommissionen förordar därför, att vid ersättningens bestämmande hänsyn,

tages till äfven denna omständighet samt att ersättningens storlek i

någon män göres beroende af beskaffenheten utaf den lokal, som poststationsföreståndaren

tillhandahåller.

Kommissionen ifrågasätter dock icke, att någon allmän reglering

beträffande landtstationsföreståndarnas aflöningsförhållanden skulle omedelbart

eller i ett sammanhang verkställas. En sådan allmän reglering

skulle, enligt kommissionens förmenande, blifva dels onödigt kostsam

för postverket, dels ock i vissa fall tämligen vansklig, då nämligen

bestämmandet af ersättningen till dessa poststationsföreståndare gifvetvis

måste röna en viss inverkan af lagen om tillgång och efterfrågan. Men

kommissionen uttalar önskvärdheten häraf, att i den mån gällande kontrakt

uppsägas eller af annan anledning upphöra att tillämpas, de synpunkter,

åt hvilka kommissionen gifvit uttryck, må vinna beaktande.

Vidare förordar kommissionen, att landtstationsföreståndare, som

under någon längre tid oförvitligt bestridt sina åligganden, må, på sätt

redan i en del fall skett, tillerkännas personliga tilläggsarfvoden med

lämpliga belopp.

Beträffande provision till föreståndare för poststationer gäller, enligt

beslut vid 1873 års Riksdag och kung! bref den 6 juni 1873, att provision

å inköpta frankotecken skall till nämnda föreståndare utgå med

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

2 procent af inköpssumman, och detta stadgande tillämpas äfven beträffande

ångbåtspostexpeditionerna, för hvilka, enligt de för generalpoststyrelsen

gällande instruktionsbestämmelser, är föreskrifvet, att i afseende

å beloppet af den ersättning, som må föreståndare för angbåtspostexpedition

tillerkännas, gäller hvad beträffande aflöningen till föreståndaie

för poststation i allmänhet finnes stadgadt. Kommissionen

anser, att i sammanhang med provisionens upphörande för tjänstemän

vid postkontoren äfven bestämmelserna rörande ersättning till föreståndare

för poststationer och ångbåtspostexpeditioner böra i så måtto förändras,

att ej heller beträffande dessa funktionärer den ifrågavarande aflöningsformen

vidare kommer till användning. En skälig godtgörelse för den

bortfallna provisionen bör emellertid, enligt kommissionens mening, beredas

de vid tiden för förändringens genomförande anställda föreståndare

för poststationer och ångbåtspostexpeditioner, och har kommissionen

i sådant hänseende hemställt, att den poststationsföreståndare och ångbåtspostexpeditionsföreståndare

tillkommande provision å frankotecken

må indragas samt att godtgörelse för den mistade provisionen må beredas

dervid tiden för förändringens genomförande anställda föreståndare

för poststationer och ångbåtspostexpeditioner på det sätt, att den

ersättning, som eljest skulle till dem utgå, förböjes med belopp, motsvarande

medeltalet för åren 1905—1907 af den en hvar tillkommande

provision, med afrundning af detta medeltal till närmast högre tiotal

kronor.

I fråga om de sportler, som inflyta vid poststationerna, har kommissionen

(sid. 145 i betänkandet) anfört, att de skäl, som åberopats

mot sportelsystemet vid postkontoren, icke alls eller endast i ringa mån

äga tillämpning på förhållandena vid poststationer. Kommissionen har

därför icke föreslagit någon indragning till postkassan af dessa vid

poststationerna inflytande afgifter.

Anslaget till aflönande afl poststationsföreståndare

upptages i staten för 1908 med........................................ kr. 1,450,000:

till livilket belopp bör, enligt hvad kommissionen

anför, för år 1909 läggas dels belöpande ersättning

för upphörd frimärksprovision, beräknad till omkring kr. 110,000:

dels ock erforderliga medel för aflönande af nya

poststationer och för arfvodesförhöjning åt äldre poststationsföreståndare,

för hvilka ändamål — äfven om

hänsyn tages därtill, att en del större poststationer

skulle komma att ersättas med postkontor och arfvoden

vid dessa poststationer sålunda besparas — ökningen

icke torde kunna sättas lägre än......................................._kr. 80,000:

hvarigenom anslaget skulle uppgå till............................ kr. 1,640,000: —

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 168.

Anslaget i fråga, som jämväl innefattar vid poststationerna utgående

biträdesanslag, anser kommissionen lämpligen böra benämnas arfvoden

vid poststationer.

Kommissionens hemställan, att maximibeloppet för poststationsföreståndares

arfvode må höjas, synes mig väl värdt att taga under närmare

ompröfning, och torde jag efter vidare utredning i ämnet framdeles

få förelägga Eders Kungl. Maj:t förslag i detta hänseende.

Då den föreslagna indragningen af provisionen såsom aflöningsform

torde böra gälla ej blott postkontorens tjänstemän utan äfven öfriga

nu provisionsberättigade funktionärer, anser jag mig böra understödja

kommissionens förslag i denna del.

Mot kommissionens beräkning af anslaget till arfvoden vid poststationer

har jag intet att erinra.

I enlighet med beslut vid 1884 års Riksdag bief genom nådigt

bref den 30 maj 1884 förklaradt, att från och med 1885 års ingång,

med ändring af hvad dittills varit stadgadt rörande rabatt vid köp af

större parti frimärken, brefkort eller frankokuvert, dylik rabatt skulle,

vid köp på en gång af minst 3 ark frimärken, hvartdera innehållande 100

märken, eller af minst 100 brefkort eller 100 frankokuvert, åtnjutas

med 1 procent af inköpssumman. Jämlikt nådigt bref den 21 december

1888 skall samma rabatt åtnjutas vid köp på en gång af minst 100

kortbref. Till särskilda af postverket antagna frimärksförsäljare utgår

emellertid, enligt beslut vid 1903 års Riksdag och nådigt bref den 10

juni samma år, sådan rabatt, som här är i fråga, med 2 procent af inköpssumman.

Nu återgifna stadganden rörande rabatt tillämpas, på

grund af nådigt bref den 10 juni 1904, äfven vid köp på en gånoaf

minst 300 i häften anordnade frimärken.

Kommissionen har i sitt betänkande hemställt, att den till särskilda

frimärksförsäljare och till allmänheten utgående rabatt vid köp af större

mängder frankotecken må från och med år 1909 helt och hållet afskaffas.

Hvad de af postverket antagna frimärksförsäljarna angår, anser nämligen

kommissionen, att ersättning lämpligen bör dem beredas icke i form

af rabatt utan såsom arfvode, och beträffande den rabatt, som tillgodokommer

allmänheten, har det synts kommissionen, som om flera skäl

tala för dess afskaffande. Ifrågavarande till allmänheten utgående

rabatt innebär, enligt kommissionens åsikt, i och för sig en oegentlighet,

enär densamma bereder enskilda personer med större korre
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

spondens en aldrig- afsedd nedsättning i postafgifter. Vidare borde

uppmärksammas, att redovisningen af denna rabatt är förenad med icke

ringa arbete för postpersonalen. Sammanlagda beloppet af den rabatt,

som år 1906 utgick till allmänheten, utgjorde enligt beräkning i rundt

tal 26,000 kronor.

Beträffande nyssnämnda arfvoden åt frimärksförsäljare ifrågasätter

kommissionen ingen annan beräkningsgrund än den nu gällande, nämligen

2 procent å inköpta frankoteckens värde. Enligt gjorda beräkningar

skulle i 1909 års stat böra härför uppföras ett anslag af 52,000

kronor.

Då kommissionens förslag i dessa hänseenden står i nära samband

med den föreslagna indragningen af provisionen för tjänstemän vid

postkontor och för öfriga postverkets funktionärer, ansluter jag mig

till kommissionens hemställan äfven i denna punkt.

Anslaget till gratifikationer m. m. åt tjänstemän synes böra utgå med

oförändradt belopp, 20,000 kronor.

I statförslaget har kommissionen uppfört ett nytt anslag af 20,000

kronor, från hvithet skulle utbetalas understöd åt personer, hvilka äro

eller varit anställda vid postverket eller anlitats i dess ärenden (poststationsföreståndare,

landtbrefbärare m. fl.)

Kommissionen anför härom hufvudsakligen följande.

Föreståndare för landtstationer äro bundna vid postverket allenast

genom kontrakt. På grund däraf har det hittills icke förekommit, att

dylik poststationsföreståndare tillerkänts något understöd af postmedlen

vid afgång från sin befattning. Vid åtskilliga tillfällen hafva framställningar

om sådant understöd inkommit till Kungl. Maj:t eller generalpoststyrelsen,

men dessa framställningar hafva icke ledt till något

resultat.

Ur flera synpunkter, ej minst ur postverkets, finner kommissionen

det vara angeläget, att föreståndare för sådan poststation, hvarom här

är fråga, må kunna efter längre tids tjänstgöring afgå från sin befattping

med understöd af postmedel. Ett dylikt understöd vore så mycket

mera berättigad^ som dessa poststationsföreståndare fylla en fullkomligt

ordinarie uppgift inom postverket; för en del af dem, om också ej för

flertalet, utgör t. o. m. poststationens handhafvande den hufvudsakliga

sysselsättningen.

Departementschefens

yttrande.

G va tifikati oner

vi. in.

Understöd till

poststationsföreståndare,

landtbrefbärare

m. fl.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Kommissionen har i förevarande hänseende tänkt sig, att ålderdomsunderstöd

skulle tilldelas landtstationsföreståndare, som, efter att hafva

innehaft sin befattning under minst 25 år, från befattningen afginge och

visade sig vara i behöfvande omständigheter. Detta understöd anser

kommissionen lämpligen böra beräknas till 50 procent af det en hvar

senast tillerkända arfvode.

Enligt en af kommissionen verkställd utredning, afseende förhållandena

vid början af september månad 1907, utgjorde vid nämnda tidpunkt

antalet i tjänst varande landtstationsföreståndare med minst 25

tjänstår tillhopa 110 med ett sammanlagdt arfvodesbelopp af omkring

37,000 kronor för år. Då det kunde antagas, att åtskilliga af dessa

poststationsföreståndare icke befinna sig i behöfvande omständigheter

och att af de öfriga endast en del skulle, vid bifall till hvad kommissionen

i förevarande hänseende föreslår, önska att varda från sina

befattningar entledigade mot erhållande af ålderdomsunderstöd, anser

kommissionen, att det understöd, som för denna grupp skulle ifrågakomma,

sammanlagdt icke skulle öfverstiga 15,000 kronor för år. Antalet

från befattningen afgångna landtstationsföreståndare med minst 25

tjänstår, och hvilka af vederbörande distriktschefer ansågos böra ifrågakomma

till erhållande af ålderdomsunderstöd, utgjorde vid ofvan angifna

tidpunkt 32 ; till dessa 32 hade, vid deras afgång från resp. befattningar,

utgått arfvoden å tillhopa omkring 10,000 kronor för år, och följaktligen

skulle, hvad denna grupp beträffar, för beredande af understöd

erfordras ett årligt belopp af omkring 5,000 kronor.

En annan grupp af funktionärer vid postverket, som enligt kommissionens

åsikt icke bör i detta sammanhang lämnas åsido, är landtbrefbärarna.

Äfven dessa antagas medelst kontrakt, och deras liufvudsakliga

åliggande är att under sina turer mottaga och utdela postförsändelser,

mottaga tidningsabonnemang och tillhandahålla frankotecken.

Det är enligt kommissionens mening billigt, att äfven landtbrefbärare,

som efter längre tids anställning afgår från sin befattning, må

kunna komma i åtnjutande af något understöd. Kommissionen har i

detta hänseende tänkt sig, att understödet borde, i likhet med hvad

kommissionen föreslår beträffande poststationsföreståndarna, fastställas

till 50 procent af senast utgående ersättning, men att såsom förutsättning

för understödets åtnjutande borde beträffande landtbrefbärarna

fordras, förutom det att vederbörande befinner sig i behöfvande omständigheter,

en tjänsteålder af SO år. Då emellertid landtbrefbärarinstitutionen

infördes i vårt land först år 1877 och således endast under

30 år ägt bestånd, skulle ett genomförande af kommissionens förslag

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

rörande understöd åt landtbrefbärare icke under den närmaste tiden föranleda

något afsevärdt anspråk på postkassan.

Enligt § 8 i den för generalpoststyrelsen gällande instruktion äger

styrelsen, utan särskild underdånig framställning, utgifva gratifikationer

till postförare, som under postens forsling blifvit illa slagen eller sårad,

å högst 150 kronor. Kommissionen finner det vara önskvärd!,, att möjlighet

beredes generalpoststyrelsen att äfven i andra fall, då tjänsteman

vid postverket eller annan person under sysselsättning för postverkets

räkning träffas af olycksfall eller eljest lider skada, tilldela sådan person

ett efter förhållandena afpassadt understöd.

På, grund af hvad ofvan anförts har kommissionen hemställt, att

generalpoststyrelsen måtte bemyndigas dels att, da poststation:!Öl eståndare,

som varit medelst personligt kontrakt anställd, eller landtbrefbärare

’ från befattningen afgår efter längre tids tjänstgöring samt visar

sig vara i behöfvande omständigheter, till sådan funktionär utbetala

årligt understöd med lämpligt belopp, dels att, då tjänsteman vid postverket

eller annan person under sysselsättning för postverkets rakningträffas

af olycksfall eller eljest lider skada, tilldela sådan person ett efter

förhållandena afpassadt understöd.

Det syfte, som kommissionen här velat vinna,. synes mig i hög

grad behjärtansvärdt, och jag biträder därför kommissionens hemställan,

att ett anslag af 20,000 kronor må för ifrågavarande ändamål uppföras

i staten. Beträffande dispositionen af detta anslag vill jag emellertid anmärka,

att det synes mig böra ankomma, på Kungl. Maj:ts pröfning i

hvarje särskildt fall att anvisa understöd till poststationsföreståndare och

landtbrefbärare.

B. Öfvergångsstat.

Den af kommissionen föreslagna genomgripande förändringen af

postverkets organisation kan, efter hvad kommissionen anför, helt naturligt

icke fullständigt genomföras på en gång, utan kräfver en viss öfvergångstid.

Innehafvarna af de ordinarie befattningar, som äro afsedda

att indragas, måste, anser kommissionen, antingen bibehållas å sina nuvarande

tjänster, med skyldighet att förrätta det arbete, som kan beredas

dem,'' eller erhålla tillfälle att i den nya organisationen vinna annan

anställning eller ock sättas på indragningsstat. Billigheten foidrai

också, enligt hvad kommissionen påpekar, att vid öfvergången tages all

skälig hänsyn till styrelsens extra tjänstemän, så att möjlighet beredes

åtminstone en del af dem att tills vidare tvärstanna i verket.

Departe
mentschefens
yttrande.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kommissionens

förslag.

Generalpoststyrelsens

utlåtande.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

länge de å öfvergångsstaten upptagna tjänstemännen kvarstå,

böra, enligt hvad kommissionen afsett, en del nya befattningar hållas

obesatta och motsvarande aflöningar inbesparas.

1. Generalpoststyrelsen.

Hvad först beträffar generalpoststyrelsen, har kommissionen därunder

uppfört aflöningar till 2 byråchefer, 1 tjänsteman i andra graden

och 17 tjänstemän i första graden. Vidare har uppförts ett anslag af

30,000 kronor till arfvoden åt extra tjänstemän, som generalpoststyrelsen

kan finna böra bibehållas vid sina befattningar, intill dess de kunna

finna sin utkomst antingen å ordinarie befattning inom postverket eller

annorledes. Ett sådant anslag finner kommissionen vara behöfligt, enär

de under afiöningsstaten upptagna beloppen icke torde kunna disponeras

för aflönande af ifrågavarande tjänstemän.

... * stallet för de för första och andra gradens tjänstemän samt extra

tjänstemän beräknade aflöningar skulle innehållas aflöningar enligt den

nya staten för följande obesatta tjänster, nämligen 1 förrådsförvaltare,

9 fölsto postexpeditörel’, (5 manliga postexpeditörer och 10 kvinnliga

postexpeditörer, med ett aflöningsbelopp af tillhopa omkring 76,900

kronor.

En för närvarande å staten uppförd kammarskrifvare upptages

fortfarande därå, och torde denne tjänsteman, enligt kommissionens mening,

vid afgång böra ersättas af en postexpeditör.

. Generalpoststyrelsen har i sitt utlåtande den 7 mars 1908, på i den

nådiga remissen gifven anledning, yttrat sig rörande innehafvarna af

sådana nu befintliga befattningar hos styrelsen, hvilka föreslagits skola

indragas.

Under det att generalpoststyrelsens ordinarie tjänstemannapersonal

enligt ^1908 års aflöningsstater utgöres af, förutom generalpostdirektören,

5 byråchefer, 8 tjänstemän i andra lönegraden och 34 tjänstemän i

första lönegraden, eller tillhopa 47 personer, skulle enligt styrelsens i

samma utlåtande afgifna förslag motsvarande personal (af högre grad

an förste postexpeditörer) komma att uppgå till ett antal af allenast 35.

På grund af särskilda nådiga beslut den 29 november och den 21

december 1907 äro, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelar, tre tjänster

hos styrelsen, nämligen en i andra och två i första lönegraden,

för närvarande tillsatta allenast medelst förordnande tills vidare. Generalpoststyrelsen

anför vidare, att af öfriga tjänstemän hos styrelsen

s. 153 Kontrollera mot PDF

» Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 16 S.

153

en redan uppnått den ålder, som berättigar honom till pension, samt

att några inom kort antingen skulle uppnå pensionsåldern eller af annan

anledning väntades afgå från generalpoststyrelsens stat. Men äfven om

man tager hänsyn till dessa förhållanden, lärer det, säger styrelsen,

vara att motse, att vid den nya organisationens genomförande åtskilliga

af de hos styrelsen då anställda ordinarie tjänstemän icke kunna inordnas

å någon af de 35 nya tjänsterna, helst vissa af dessa tjänster

torde kräfva särskilda kvalifikationer och af sådan anledning komma

att besättas med personer, som förut icke tillhöra styrelsens ordinarie

tj änstemannakår.

Med afseende å den ökning i antalet tjänstemän å aflöningsstat,

som generalpoststyrelsen i sitt nu omhandlade utlåtande ifrågasatt, och

i betraktande jämväl af hvad som dåmera vore kändt rörande ledigheter

å de nuvarande tjänsterna hos styrelsen, har styrelsen ansett sig

kunna antaga, att å styrelsens öfvergångsstat för år 1909 icke behöfva

uppföras mer än, förutom ofvannämnda kammarskrifvare, högst 10

tjänstemän, samtliga för närvarande tillhörande första lönegraden.

Beträffande aflöningen till dessa öfvertaliga tjänstemän säger sig

generalpoststyrelsen icke finna det annat än obilligt, att den aflöningsförbättring,

af hvilken styrelsens öfriga tjänstemän skulle komma i åtnjutande,

skulle frångå de öfvertaliga tjänstemännen allenast af den

anledning, att plats icke kunnat beredas dem å den nya staten. I

hvarje fall torde, yttrar styrelsen, under dessa förhållanden böra förutsättas,

att någon utsträckning i arbetstiden icke ålägges de öfvertaliga

tjänstemännen.

Efter hvad generalpoststyrelsen erinrar, skall arbetstiden å tjänsterummet

för flertalet tjänstemän i första lönegraden för närvarande i

allmänhet beräknas till omkring 5 timmar hvarje söckendag. Aflöningen

för dessa tjänstemän är bestämd till 3,000 kronor för år med två ålderstillägg

å 500 kronor hvardera, eller sammanlagdt 4,000 kronor. Därest

arbetstiden å tjänsterummet ökas till 7 timmar eller med 40 procent

och enahanda ökning beräknas å den nuvarande aflöningen, erhålles en

begynnelseaflöning af 4,200 kronor och en slutaflöning af 5,600 kronor

eller i det närmaste samma belopp, som enligt den nu föreslagna löneregleringen

skulle komma att utgå för notarier, revisorer m. fl. tjänstemän.

Enligt generalpoststyrelsens åsikt måste det anses vara en fördel

såväl för postverket som för de enskilda tjänstemän, om hvilka här är

fråga, att dessa, jämte det ökad tjänstgöringsskyldighet ålägges dem,

komma i åtnjutande af den allmänna afiöningsförbättringen, och har

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 162 Höft. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

Departementschefens

yttrande.

154 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

generalpoststyrelsen därför hemställt, att de öfvertaliga tjänstemännen

må, under den tid de kvarstå på öfvergångsstat, äga att uppbära samma

aflöning, som enligt aflöningsstaten skulle tillkomma notarier, revisorer

m. fl., d. v. s. en begynnelseaflöning af 4,200 kronor med tre ålderstillägg

å resp. 400, 400 och 500 kronor efter 3, 6 och 9 år, eller tillhopa

5,500 kronor. Såsom villkor för åtnjutande af denna aflöning

borde föreskrifvas, att å de öfvertaliga tjänstemännen skola tillämpas

dels de stadganden, som innehållas i det nya aflöningsreglementet med

tillhörande öfvergångsbestämmelser, dels ock de särskilda föreskrifter i

fråga om den dagliga arbetstiden å tjänsterummet, som komma att gälla

för generalpoststyrelsens öfriga tjänstemän.

Under den tid dessa öfvertaliga tjänstemän kvarstode på öfvergångsstat,

skulle ett motsvarande antal förste postexpeditörstjänster hos

generalpoststyrelsen lämnas obesatta.

Efter hvad jag i det föregående hemställt rörande aflöningsstaten,

skulle med anställande af den revisor å generalpoststyrelsens fjärde

byrå, som af styrelsen föreslagits i dess utlåtande den 7 mars 1908,

komma att tills vidare anstå. Vid sådant förhållande torde å öfvergångsstat

böra uppföras ytterligare en tjänsteman i första lönegraden

utöfver det af generalpoststyrelsen föreslagna antalet. Hela antalet

dylika tjänstemän å öfvergångsstat skulle sålunda komma att utgöra 11.

Generalpoststyrelsens hemställan därom, att ifrågavarande tjänstemän

måtte komma i åtnjutande af enahanda afiöningsförmåner, som

genom löneregleringen skulle beredas motsvarande tjänstemän å aflöningsstat,

innebär eu afvikelse från den grundsats, som hittills allmänt varit

tillämpad i liknande fall. Jag erinrar i detta afseende, att exempelvis

för de tjänstemän hos telegrafstyrelsen, som för närvarande äro uppförda

å öfvergångsstat, icke ifrågaställts högre aflöning, än som före

telegrafstyrelsens omorganisation varit dem å stat tillerkänd, jämte dyrtidstillägg

eller extra lönetillägg. På grund häraf och då ett bifall till

det af generalpoststyrelsen nu framlagda förslaget helt säkert skulle vid

de löneregleringar, som för närvarande pågå, leda till ganska vidtgående

konsekvenser, finner jag mig förhindrad att tillstyrka annat, än att

aflöningen till dessa öfvertaliga tjänstemän må å öfvergångsstat uppföras

med enahanda belopp, som för närvarande tillkomma dem enligt

gällande stat.

Däremot synes det vara med billighet öfverensstämmande, att i

den mån extra lönetillägg eller dyrtidstillägg komma att utgå till andra

statstjänäre, hvilkas aflöningar ännu icke reglerats, enahanda förmån

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 168. 155

beredes de på öfvergångsstat kvarstående tjänstemännen hos generalpoststyrelsen.

Såsom ock kommissionen framhållit, torde vid den nya organisationens

genomförande nödig hänsyn böra tagas till de extra ordinarie

tjänstemän, som nu äro i stort antal hos generalpoststyrelsen anställda.

I den mån dessa tjänstemän ej vinna befordran till ordinarie tjänst vid

postverket eller på annat sätt söka sin utkomst, torde de fördenskull,

därest förhållandena eljest till sådant gifva anledning, böra tills vidare

bibehållas vid sina befattningar. Då kommissionen hemställt, att för

beredande af arfvoden åt sådana extra ordinarie tjänstemän må på

öfvergångsstat uppföras ett anslag af 30,000 kronor, hvithet torde motsvara

arfvoden till omkring 20 dylika tjänstemän, synes denna angelägenhet

kunna på ett tillfredsställande sätt ordnas, och biträder jag

därför kommissionens hemställan i denna del.

I stället för de aflöningar, som sålunda skola å öfvergångsstat uppföras

för ordinarie och extra tjänstemän hos generalpoststyrelsen, torde,

i anslutning till hvad generalpoststyrelsen härom anfört i sitt utlåtande

den 7 mars 1908, böra å afiöningsstat innehållas aflöningar för tillhopa

II förste postexpeditörer samt 5 manliga och 4 kvinnliga postexpeditörer.

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.

Hvad därefter vidkommer distrikts- och lokalförvaltningarna, anför

kommissionen, att ingen möjlighet finnes att på förhand beräkna, huru

många tjänstemän komma att förklara sig önska kvarstå på äldre stat;

de, som afgifva dylik förklaring, skulle äga uppbära aflöning i enlighet

med nu gällande grunder. Kommissionen anser, att förslag rörande

dessa tjänstemäns sättande på öfvergångs- eller indragningsstat framdeles

böra afgifvas af generalpoststyrelsen samt att, intill dess så skett,

medel till löner och tjänstgöringspenningar för ifrågavarande tjänstemän

kunna disponeras från anslagen till de i den nya staten uppförda tjänster,

som komma att af samma tjänstemän bestridas.

Då postdirektörsbefattningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö postdirektöskulle,

enligt kommissionens förslag, med innevarande års utgång indragas,

har generalpoststyrelsen i sitt senaste utlåtande, enligt åläggande borg och

i den nådiga remissen, afgifvit förslag till öfvergångsbestämmelser be- Malmoträffande

innehafvarna af dessa befattningar, och har styrelsen i detta

hänseende anfört i hufvudsak följande.

s. 156 Kontrollera mot PDF

Generalpo3tstyrelsens

utlåtande.

156 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

Postdirektörsbefattningen i Stockholm innehafves af C. A. Hasselrot,

som är född den 14 april 1863 och sålunda innevarande år uppnår

en ålder af 45 år. Enligt af Hasselrot lämnad uppgift kunna aflöningsförmånerna

å postdirektörst]änsten i Stockholm beräknas för närvarande

uppgå för år till något mer än 15,000 kronor.

I en till chefen för civildepartementet ställd, af generalpoststyrelsen

öfverlämnad skrifvelse af den 5 mars 1908 har emellertid Hasselrot

förklarat sig villig att å blifvande ny stat för postverket öfvertaga

ordinarie distriktschefsbefattning i Stockholms distrikt eller, därest omständigheterna

framdeles skulle därtill föranleda, ordinarie byråchefsbefattning

hos generalpoststyrelsen, under villkor, i hvartdera fallet, att

Hasselrot kan beredas ett lönetillägg å öfvergångsstat till så stort belopp,

att hans aflöning sammanlagdt uppginge till 13,000 kronor. Lönetillägget

hvars belopp Hasselrot beräknat med hänsyn såväl till sina

nuvarande inkomster som till det belopp, hvilket i förekommande fall

skulle å indragningsstat tillkomma honom utan tjänstgöring, äfvensom

till det synnerligen maktpåliggande och uppslitande arbete, som det

bär gällde skulle icke grundlägga rätt till högre pension men borde,

enligt hvad Hasselrot anför, göras helt och hållet personligt, så att det

under ingå omständigheter finge utgå till vikarie eller besparas postverket;

och borde detsamma tillkomma Hasselrot intilldess han i laga

ordning undfått afsked med full pension. Skulle dessa anspråk icke

nunna godkännas, yrkar Hasselrot att från 1909 års ingång blifva öfverflyttad

å indragningsstat med bibehållande af de aflöningsförmåner, som

för sådant fall enligt gällande bestämmelser borde honom lagligen tillKomma.

Eör den händelse att Hasselrot skulle placeras å förenämnda

distriktschefsbefattning, anhåller han äfven att få behålla sin nuvarande

titel. o

Å indragningsstat skulle, enligt hvad generalpoststyrelsen anför,

Hasselrot vara berättigad att uppbära dels lön och tjänstgöringspenningar

med tillhopa 5,500 kronor, dels uppbörds- och frimärksprovision,

som för år 1907 uppgått till 2,707 kronor 19 öre, dels ock,

för så vidt generalpoststyrelsen kunde finna, af inflytande afgifter för

räkningshållning ett belopp af 2,500 kronor, som tillförsäkrats postdirektören

i Stockholm genom nådigt bref till generalpoststyrelsen den 6 juni

1902 (se sid. 111 här ofvan).

Behofvet af ändringar i den nuvarande postala organisationen är,

efter hvad generalpoststyrelsen anför, särskildt trängande i Stockholm,

och generalpoststyrelsen anser därför den utvägen vara utesluten, att

genomförandet af de föreslagna reformerna skulle, hvad Stockholm angår,

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

på obestämd tid uppskjutas. Då generalpoststyrelsen ej heller ansett

sig under nu förevarande förhållanden kunna ifrågasätta Hasselrots uppförande

på indragningsstat — så mycket mindre som en dylik åtgärd

skulle medföra, dels att Hasselrots arbetskraft icke vidare komme postverket

till godo, dels ock att postverket finge vidkännas större utgifter,

än om den af Hasselrot angifna utvägen beträdes — har styrelsen,

med föranledande af hvad Hasselrot i sin nyssberörda skrifvelse anfört,

hemställt, att Hasselrot, därest han med 1909 års ingång tillträder befattningen

såsom distriktschef i Stockholms distrikt, må äga att, så

länge han kvarstår vid denna befattning eller vid annan befattning inom

postverket, som är jämförlig med eller högre än distriktschefsbefattning,

på öfvergångsstat uppbära — under de villkor i öfrigt, som Hasselrot

i sin ofvannämnda skrifvelse ifrågasatt — ett personligt aflöningstillägg

med så stort belopp, att hans aflöning kommer att sammanlagdt utgöra

13,000 kronor för år.

Postdirektören i Göteborg F. Broberg är, meddelar generalpoststyrelsen,

född den 16 februari 1835 och har sålunda uppnått 73 års

ålder. Broberg, som tillträdde postdirektörsbefattningen redan år 1877,

kvarstår fortfarande å då gällande stat och är icke skyldig att vid viss

ålder afgå från tjänsten. Visserligen synes det generalpoststyrelsen i

hög grad önskligt, att den föreslagna nya organisationen af postförhållandena

i Göteborg må kunna snarast möjligt bringas till fullt utförande,

men då, efter hvad som anförts i förut omförmälda framställning

från handelskammaren i Göteborg (sid. 70 o. f.), handelskammaren

icke har sig bekant, att den nuvarande organisationen medfört någon

olägenhet, och då vidare Brobergs bibehållande vid postdirektörsbefattningen

och, i sammanhang därmed, vid chefskapet öfver samtliga postkontor

i Göteborg icke torde lägga något större hinder i vägen för

genomförande af de öfriga förbättringar, som kommissionen föreslagit

beträffande den rent lokala förvaltningen af Göteborgs postkontor, har

generalpoststyrelsen ansett, att med Göteborgs förläggande under västra

postdistriktet bör kunna anstå, till dess Broberg vid en sannolikt icke

aflägsen tidpunkt i allt fall afgår från tjänsten. Generalpoststyrelsen

finner sig därför icke böra ifrågasätta, att Broberg skulle uppföras på

indragningsstat, utan hemställer, att Broberg må å öfvergångsstat tills

vidare kvarstå såsom postdirektör i Göteborg med enahanda aflöningsförmåner,

som nu äro honom tillförsäkrade, och med i hufvudsak samma

tjänsteåligganden, som för närvarande tillkomma honom. Så länge

Broberg kvarstår såsom postdirektör, borde befattningen såsom postmästare

vid Göteborg 1 icke tillsättas.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

Hvad slutligen angår postdirektörsbefattningen i Malmö, bar generalpoststyrelsen

meddelat, att denna befattning uppehålles af H. L. P.

Winroth, född den 9 november 1849. Winroth är, enligt de allmänna

föreskrifterna i nådiga brefvet till generalpoststyrelsen den 4 juni 1886,

skyldig att afgå från tjänsten, då lian uppnått 65 lefnadsår, men kan

genom att underkasta sig den nya pensionslagens bestämmelser blifva

berättigad att kvarstå till 67 års ålder. Då någon lämplig placering för

Winroth å annan tjänst, där postverket kunde tillgodogöra sig hans erkända

förmåga, icke, efter hvad generalpoststyrelsen meddelar, torde

kunna honom beredas från 1909 års ingång och då någon större olägenhet

icke torde vara att förvänta däraf, att den nuvarande postdirektörsbefattningen

i Malmö tills vidare bibehålies i hufvudsak oförändrad,

hemställer generalpoststyrelsen — under åberopande, i tillämpliga delar,

af hvad som nyss anförts rörande postdirektören Broberg — att Winroth

må å öfvergångsstat tills vidare kvarstå såsom postdirektör i Malmö

med enahanda aflöningsförmåner, som nu äro honom tillförsäkrade, och

med i hufvudsak samma tjänsteåligganden, som för närvarande tillkomma

honom. Under tiden skulle den af kommissionen föreslagna

postmästarbefattningen vid Malmö 1 lämnas obesatt.

Departements
chefens
yttrande.

Hvad generalpoststyrelsen föreslagit rörande postdirektören Hasselrot

synes mig såväl ur organisatorisk som ur ekonomisk synpunkt innebära

den lyckligaste lösningen af denna fråga, och biträder jag för den skull

i denna punkt generalpoststyrelsens hemställan. Äfven om Hasselrot

skulle å indragningsstat tillerkännas endast hvad som motsvarar lön, tjänstgöringspenningar

och provision, innebär den nu föreslagna åtgärden en

besparing för postverket.

Beträffande därefter postdirektören Broberg torde jag i detta sammanhang

få i underdånighet anmäla, att, sedan generalpoststyrelsen

afgifvit sitt nyss omförmälda utlåtande, Broberg i en till Eders Kungl.

Maj:t ställd, den 16 mars 1908 dagtecknad skrift anhållit, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes i nåder tillse, huruvida icke i stället för den anordning,

hvarom beträffande Broberg generalpoststyrelsen nu senast

hemställt, Broberg kunde varda på postverkets indragningsstat uppförd

och honom därvid tillagda de honom i anställning såsom postdirektör

tillkommande årliga aflöningsbelopp under hans återstående lifstid.

Jag tillåter mig äfven erinra därom, att ett för 1901 års Riksdag

framlagdt förslag om rätt för Broberg att, efter afgång från tjänsten,

åtnjuta en årlig pension af 5,000 kronor icke vann Riksdagens bifall,

i hvilket hänseende Riksdagen anförde, att, då det kunde antagas, att

den då tillsatta post- och telegrafkommittén komme att så tidigt af
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 168.

gifva betänkande angående de till kommitténs behandling hänskjutna

frågor, att dessa, bland hvilka äfven innefattades frågan om reglering

af löneförmånerna och bestämmande af därutaf beroende pensionsbelopp

för postdirektören och öfriga tjänstemän vid postkontoret i Göteborg,

kunde väntas blifva under närmaste tiden Riksdagen till pröfning förelagda,

Riksdagen ansett sig icke för det dåvarande böra ingå i sakligt

bedömande af frågan, huruvida postdirektören Broberg borde tillerkännas

pension till högre belopp, än enligt då gällande stat honom tillkomme.

Någon afskedsansökan från Broberg har under den följande tiden

icke inkommit.

Då jag icke kan tillstyrka bifall till Brobergs framställning om att

varda försatt på indragningsstat, ansluter jag mig till hvad generalpoststyrelsen

i förevarande afseende hemställt.

Mot generalpoststyrelsens förslag rörande postdirektören Winrotli

har jag heller icke funnit anledning till någon erinran.

Vid bifall till hvad ofvan föreslagits skulle å aflöningsstaten innehållas

de aflöningar, som afsetts för postmästarna vid Göteborg 1 och

Malmö 1.

Kommissionens förslag till klassindelning för postkontoren innebär,

bland annat, att fem postkontor, nämligen de i Falköping, Hallsberg,

Haparanda, Köping och Lysekil, skulle med 1909 års ingång nedflyttas

från den nuvarande andra till den föreslagna tredje klassen samt att

postkontoret i Vännäs, som för närvarande tillhör tredje klassen, skulle

från samma tid nedflyttas till fjärde klassen. Ofriga nu befintliga postkontor,

bortsedt från dem i Stockholm, Göteborg och Malmö, skulle

antingen bibehållas i nuvarande klass eller uppflyttas till högre klass.

I en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift hafva postmästarna vid

förstnämnda sex postkontor anhållit, att, då utgiftskostnaden blefve

högst oväsentlig, Eders Kungl. Maj: t täcktes i det föreliggande löneregleringsförslaget

vidtaga sådan ändring, att ifrågavarande sex postkontor

— de i Falköping, Hallsberg, Haparanda, Köping, Lysekil och

Vännäs — måtte i den nya staten tills vidare upptagas i nuvarande

klasser med rätt för generalpostst}n-elsen att vid respektive postförvaltares

afgång, efter bepröfvande i hvarje fall, verkställa nedflyttning.

Med anledning af denna framställning har generalpoststyrelsen i

sitt utlåtande den 7 mars 1908 anfört, att det synes generalpoststyrelsen

vara med billighet öfverensstämmande, att samma regel, som kommissionen

förordat beträffande i framtiden skeende omklassificeringar

af postkontor, eller att nedflyttning till lägre klass icke må ske förr

Postkontor

föreslagna till

nedflyttning.

Generalpost
styrel8ens
utlåtande.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o IBS.

Departements
chefens
yttrande.

Kontrollörer.

Kommissionens

förslag:.

än vid vederbörande postmästares afgång från tjänsten, må vinna tilllämpning

äfven vid den nya organisationens genomförande, och generalpoststyrelsen

har därför hemställt, att postmästarna vid nyssnämnda

6 postkontor, som föreslagits till nedflyttning i lägre klass, må i postverkets

stater för år 1909 uppföras å öfvergångsstat i den klass de för

närvarande tillhöra. I stället skulle gifvetvis innehållas motsvarande

postmästaraflöningar i de klasser, dit ifrågavarande postkontor enligt

den af kommissionen föreslagna omklassificeringen framdeles äro att

hänföra. Med ett bifall till denna framställning skulle äfven följa, att,

såsom ock Posttjänstemännens förening i sin förut omnämnda skrifvelse

den 8 februari 1908 hemställt, de å öfvergångsstat uppförda postmästare a

skulle äga att, vid tillträdande af annan befattning, tillgodoräkna sig

tjänstgöringen vid ifrågavarande postkontor såsom fullgjord inom den

klass, där nämnda postmästare å öfvergångsstat uppburit aflöning.

Med afseende å hvad generalpoststyrelsen anfört hemställer jag, att

denna framställning må på det sätt vinna tillmötesgående, att postmästarna

i Falköping, Hallsberg, Haparanda, Köping och Lysekil må å

öfvergångsstat uppbära de aflöningar, som föreslagits att utgå inom den

nya klassen 2 B, och att postmästaren i Vännäs likaledes må å öfvergångsstat

åtnjuta den aflöning, som skulle tillkomma postmästare inom

den nya 3:e klassen. I stället skulle å aflöningsstaten innehållas aflöningarna

till 5 postmästare af klass 3 och 1 postmästare af klass 4.

Såsom kommissionen i sitt betänkande erinrat, utgjorde antalet

kontrollörer enligt 1902 års stat 32, men minskades i staten för år 1903

till 25. De öfvertaliga kontrollörerna uppfördes från och med år 1905

å öfvergångsstat, och för närvarande kvarstå å sådan stat 4 kontrollörer,

hvilka äro till tjänstgöring placerade i Falun, Göteborg, Jönköping och

Örebro. Aflöningen till dessa kontrollörer utgår, enligt äldre stat, för 1

i l:a lönegraden med 3,600 kronor jämte ett ålderstillägg å 400 kronor,

för 1 i 2:a lönegraden med 3,000 kronor jämte nyssnämnda ålderstillägg

och för 2 i 3:e lönegraden med 2,400 kronor, likaledes med ett ålderstillägg

å 400 kronor, hvartill för samtliga dessa tjänstemän kommer uppbörds-

och frimärksprovision enligt de före år 1903 gällande regler. Då

emellertid enligt dessa regler den enskilde tjänstemannens provisionsinkomst

är beroende ej blott af uppbördens storlek vid vederbörande

postkontor utan äfven af antalet där anställda ordinarie tjänstemän, har

det under de senare åren i vissa fall inträffat, att, till följd af den ordinarie

tjänstemannapersonalens ökning, kontrollör å öfvergångsstat fått

vidkännas minskning i sin provisionsinkomst.

Kommissionen har förutsatt möjligheten däraf, att de å öfvergångsstat

för närvarande uppförda kontrollörer ej komma att med 1909 års

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

ingång placeras å tjänster tillhörande aflöningsstaten, och har därför i

sitt statförslag för år 1909 fortfarande upptagit 4 kontrollörer å öfvergångsstat.

Då det emellertid, enligt hvad kommissionen anför, torde

vara med billighet öfverensstämmande, att ifrågavarande tjänstemän för

framtiden skyddas mot minskning i sina aflöningsförmåner, har kommissionen

ansett, att deras inkomst af provisionen nu bör fixeras till

visst belopp, motsvarande medeltalet af den provision, som enhvar af

dem uppburit för åren 1902—1906, med afrundning uppåt till närmaste

hundratal kronor. Enligt verkställda beräkningar bär inkomsten af provision

i medeltal för nämnda år utgjort, för kontrollören i l:a lönegraden

874 kronor, för kontrollören i 2:a lönegraden 637 kronor samt för

kontrollörerna i 3:e lönegraden resp. 624 och 485 kronor, hvadan med

nyssnämnda afrundning provisionsersättningen skulle utgöra resp. 900,

700, 700 och 500 kronor för år.

Kommissionen har på dessa grunder hemställt, att enhvar af de å

öfvergångsstat nu uppförda kontrollörer må från och med år 1909,

därest han fortfarande kvarstår å sådan stat, tillerkännas rätt att, med

afstående af den honom enligt äldre bestämmelser tillkommande provision,

uppbära ersättning för mistad provision enligt ofvan angifven beräkningsgrund.

Mot den fixering af provisionen, som kommissionen sålunda föreslagit

beträffande ifrågavarande kontrollörer, har jag intet att erinra.

Såsom anslag- till uppbörds- och frimärksprovision för öfriga tjänstemän,

som kunna komma att kvarstå på äldre stat, har kommissionen

i öfvergångsstaten förslagsvis uppfört ett belopp af 20,000 kronor. Så

länge postdirektörerna i Göteborg och Malmö, i enlighet med hvad nu

är hemställdt, kvarstå å öfvergångsstat, kommer visserligen att till dessa

tjänstemän utgå ett ej ringa provisionsbelopp, men då i hvarje fall ifrågavarande

anslag för närvarande icke kan ens approximativt beräknas,

föreslår jag icke någon ändring i ofvan angifna belopp.

Ofvergångsstatens slutsumma, som enligt kommissionens förslagutgör

70,000 kronor, kommer med de jämkningar i detta förslag, om

hvilka jag i det föregående hemställt, att minskas till 47,100 kronor.

I kommissionens betänkande behandlas äfven de anslagstitlar, för

hvilka i det följande redogöres. Härvid har emellertid kommissionen

Bill. till Bikscl. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afl. 132 Höft. 21

Departements
chefens
yttrande.

Uppbördsoch

frimärksprovision.

Öfvergångs
statens
slutsumma.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

i hufvudsak åberopat af generalpoststyrelsen afgifna framställningar och

endast i några punkter, särskilt beträffande staternas uppställning, framlagt

egna förslag.

C. Pensioner.

Beträffande pensionsstaten, hvarå senast fastställda anslag uppgå

till.................................................................................................... kr. 159,980: —

meddelas i kommissionens betänkande följande.

Till följd af dödsfall böra afföras de pensionsbelopp,

som skulle hafva utgått till:

förre postmästaren i Säfsjö C. G. Hellquist ... kr. 2,800: —

samt förre postbetjänte:

L. Carlsson .................................................

.. »

300

—

A. F. Richter..............................................

.. »

675

—

G. A:son Kjellman.......................................

.. »

300

—

X. Ifvarsson...................................................

.. :»

300

—

C. J. Wiman ................................................

.. »

600

—

O. Eriksson...................................................

.. »

600

—

E. O. Andersson..........................................

.. »

600

—

-och förre kronobåtsmannen A. Grundberg ...

.. :»

200

— 6,375: —

Till återstående......................................................

böra läggas

dels den pension, som enligt nådigt bref den

31 december 1901 beviljats förre postmästaren

i Gysinge C. J. Martinell och

som utgått allt sedan den 1 mars 1902,

men genom förbiseende ej kommit att intagas

i förteckningen öfver pensionsstat kr.

dels ock de pensioner, som efter afgifvandet

af förslag till senaste pensionsstat blifvit,

jämlikt nedan angifna nådiga bref, tillerkända

följande personer nämligen:

förre postmästaren i Stora Rör E. G. T. Björkman

(K. B. 7 dec. 1906) .......................... )>

» postbetjänten A. W. Åberg (K. B. 21 dec.

kr. 1.53,605: —

1,950: —

2,600:

600: —

Transport kr. 5,150: — 153,605: —

s. 163 Kontrollera mot PDF

Ktmgl. May.ts Nåd. Proposition N:o 168.

Transport

kr.

5,150: -

förre

postbetjänten J. S. Olausson (K. B. 21 dec.

1906) ................................................................

i»

600: -

»

postbetjänten S. Hallgren (K. B. 21 dec.

1906) ...............................................................

»

600:-

»

postbetjänten P. A. Andersson (K. B. 21

dec. 1906)........................................................

»

600:-

»

postmästaren i Sköfde G. F. G. Aurell

(K. B. 8 mars 1907) ..................................

»

3,200: -

» postbetjänten GL Hejdenberg (K. B. 27

mars 1907) ..................................................... » 600:

» postbetjänten P. Ostberg (K. B. 27 mars

1907) ................................................................. » 600:

» kontrollören F. Amnér (K. B. 19 april

1907) ................................................................. » 3,000:

» kassören H. F. Westman (K. B. 26 april

1907) .............................................................. » 4,000:

» kontrollören A. F. Elmstein (K. B. 3 maj

1907) ..............................................................’ » 3,000:

)) postbetjänten O. Olofsson (K. B. 3 maj

1907) ................................................................. )- 600:

» postbetjänten A. Stenborg (K. B. 31 maj

1907) ..............................................................» 600:

» postbetjänten G. W. Lindberg (K. B. 19

juli 1907) ......................................................... » 600:

» postbetjänten C. Carlsson (K. B. 19 juli

1907) ............................................................. » 600:

» postmästaren i Arvika C. G. Ifvarsson

(K. B. 10 ang. 1907).................................... » 2,900:

» postbetjänten B. J. Bengtsson (K B. 28

sept. 1907) ..................................................... > 600:

» postbetjänten C. E. Dahlgren (K. B. 28

sept. 1907)......................................................... » 600:

Under förutsättning af nådigt bifall till en af

generalpoststyrelsen i skrifvelse den 25

oktober 1907 gjord underdånig framställning

bör härtill läggas pension åt

förre postbetjänten C. G. Andersson....... » 600:

Utgifterna å pensionsstaten skulle enligt denna

beräkning komma att för år 1909 belöpa sig till............

163

153,605:

- 28,450:

. 182,055:

s. 164 Kontrollera mot PDF

Postbetjänten

J. Olssons

änka.

164 Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 168.

I underdånig skrifvelse den 23 juli 1907 har generalpoststyrelsen

bland annat meddelat sig hafva för afsikt att i näst afgifvande förslag

till postverkets stater göra framställning om beredande af ett årligt

understöd åt postbetjänten vid postkontoret i Stockholm Jöns Olssons änka.

De omständigheter, som ansetts böra föranleda sådant understöd,

hafva till väsentlig del framhållits i styrelsens nyss berörda skrifvelse

och äro följande.

I egenskap af s. k. förste postbetjänt hade Olsson sig anförtrodt

att verkställa värdebrefbäring inom ett distrikt å Norrmalm här i staden.

Den 2(3 sistlidne juni blef han, under fullgörandet af detta tjänsteåliggande,

å ett hotell vid Norra Smedjegatan mördad af två personer,

hvilka därefter tillgrepo de postanvisningsmedel och värdeförsändelser,

Olsson vid tillfället innehade för utdelning.

Olsson, som var född den 13 april 1842, antogs den 14 september

1868 till reserv- och den 13 maj 1872 till extra postbetjänt, befordrades

den 23 september 1873 till ordinarie postbetjänt och erhöll den 1 oktober

1877 uppdrag att vara brefbärarförman, hvithet uppdrag sedermera

utbytts mot ofvannämnda anställning såsom värdebrefbärare. Under

hela den tid, Olsson haft anställning vid postverket, hade han med nit

och plikttrohet fullgjort sina åligganden samt därigenom, äfvensom

genom ett hedrande uppförande såväl inom som utom tjänsten, tillvunnit

sig förmäns och kamraters aktning och förtroende. På grund däraf

hade ock Olsson, som i maj 1907 varit pensionsberättigad, erhållit tillstånd

att under ytterligare ett år kvarstå i tjänsten.

De aflöningsförmåner, som Olsson vid tiden för sitt frånfälle åtnjöt

från postverket, utgjordes af 600 kronor i lön, 400 kronor i tjänstgöringspenningar

och 400 kronor i ålderstillägg, hvarjämte han såsom

värdebrefbärare uppbar ett särskildt arfvode af 240 kronor, eller sammanlagdt

1,640 kronor, allt för år. Härtill kom tjänstebeklädnadsförmån.

Olsson har efterlämnat — förutom fyra barn, af hvilka det yngsta

den 22 november 1907 fyllde 21 år — sextioårig änka, Carolina Olsson,

född Widman, som genom mannens frånfälle beröfvats sitt ekonomiska

stöd. Enligt hvad generalpoststyrelsen inhämtat, utvisar den till Stockholms

rådstufvurätt inlämnade uppgift till bouppteckning efter Olsson

en behållning i dödsboet af 3,468 kronor 6 öre. Ehuru inbördes testamente

mellan makarna upprättats, blir dock, till följd af barnens rätt

till laglott, det belopp, som tillfaller änkan, afsevärdt mindre än det

sålunda uppg-ifna. Den pension, som från civilstatens pensionsinrättning

utgår till änkan, utgör hädanefter 100 kronor per år. Genom af Svea

hofrätt fastställd! men vid tiden för afgifvande af generalpoststyrelsens

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

förevarande förslag ännu ej laga

visserligen dömts att bland annat till änkan Olsson utgifva underhåll

under hennes återstående lifstid med 600 kronor årligen, dock med

afdrag för den pension, hvaraf änkan Olsson kan komma i åtnjutande.

Föga utsikt torde emellertid förefinnas för änkan att från detta håll

utbekomma någon ersättning för hvad hon genom mannens död förlorat

i ekonomiskt afseende.

Beträffande storleken af det årliga understöd, som utöfver pensionen

från civilstatens pensionsinrättning borde tillerkännas Olssons änka,

erinrar generalpoststyrelsen därom, att styrelsen i förenämnda skrifvelse

af den 23 juli 1907 uppgaf sig ämna göra framställning om ett understöd

åt henne af 300 kronor per år. Detta belopp var nämligen det

högsta, som Kung!. Maj:t och Riksdagen under de senare åren ansett

böra i liknande fall utgå. Så tillerkändes af 1892 års Riksdag änkan

efter postbetjänten S. P:son Gjärsvall och af 1906 års Riksdag postbetjänten

S. Z. Abramssons änka understöd hvardera, så länge hon lefver

ogift, till belopp af 300 kronor. Nämnda båda postbetjänte hade i likhet

med Olsson blifvit mördade.

Med hänsyn till Kungl. Maj:ts och Riksdagens sålunda fattade beslut

och då understödet åt änkan efter Olsson, som mördades den 26 juni

1907, enligt generalpoststyrelsens åsikt borde beräknas från den 1 juli

samma år, föreslog generalpoststyrelsen såsom nådegåfva åt Olssons änka

ett belopp af 150 kronor, motsvarande hvad som för då återstående

delen af år 1907 borde utgå, om berörda understödsbelopp kunnat henne

tillerkännas redan från tiden omedelbart efter mannens död.

Genom nådigt bref den 7 augusti 1907 har Kungl. Maj:t emellertid

funnit godt bestämma, att till bemälde Olssons änka skulle utbetalas ett

tillfälligt understöd af 250 kronor, hvilket motsvarar ett årligt understödsbelopp

af 500 kronor.

Vid sådant förhållande har generalpoststyrelsen nu hemställt, att

postbetjänten Jöns Olssons änka Carolina Olsson, född Widman, måtte

beredas ett årligt understöd af femhundra kronor, att till henne utbetalas

från och med 1908 års ingång, så länge hon lefver ogift.

I händelse af bifall till denna framställning komme änkan Olsson

att, med inberäkning af hennes pension från civilstatens pensionsinrättning,

åtnjuta ett lika stort belopp, som Olsson, däi''est han under år

1907 efter uppnådd pensionsålder erhållit afsked från sin postbetjäntbefattning,

ägt uppbära i pension, men 200 kronor lägre belopp än som

skulle tillkommit Olsson, om han lefvat och erhållit pension först efter

1908 års ingång.

s. 166 Kontrollera mot PDF

Departements
chefens
yttrande.

Postbefordran

å järnväg.

166 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Jag tillåter mig erinra, att Kungl. Maj:t den 22 november 1907

bifallit generalpoststyrelsens ofvanberörda underdåniga framställning rörande

pension åt förre postbetjänten Andersson.

Mot livad generalpoststyrelsen i öfrigt anfört rörande pensions
-

staten har jag intet att erinra.

Pensionsstaten för år 1909 har ofvan beräknats till......... kr. 182,055: —

Om härtill lägges ett årligt understöd af........................... » 500: —

till postbetjänten Jöns Olssons änka Carolina Olsson,

född Widman, kommer pensionsstaten att sluta å ett

belopp af................................................................................ kr. 182,555: —

hvilket med 22,575 kronor öfverstiger summan af anslagen å den

senast fastställda pensionsstaten, 159,980 kronor.

D. Postbefordran.

Kommissionen har under en särskild rubrik sammanfört dels kostnaderna

för postbefordran, hvilka utbrutits från omkostnadsstaten, dels

transitersättningen till främmande postverk. Rörande ifrågavarande anslag

meddelas i kommissionens betänkande följande.

Anslaget till postföringskostnad vid befordran ä järnväg bär upptagits:

i staten för år 1906 till kronor 3,100,000

i » » )» 1907 > » 3,400,000

i » » » 1908 » » 3,560,000

Utgifterna å anslaget uppgingo för år 1906 till 3,216,000 kronor

och beräknas för år 1907 komma att uppgå till 3,440,000 kronor.

Anordnandet af postbefordran å järnvägslinjer, som tid efter annan

öppnas för allmän trafik, användandet för postbefordran af ökadt antal

bantåg å redan befintliga järnvägar äfvensom beredandet af större postkupéutrymme

å eu del linjer medföra en alltjämt fortgående stegring af

utgifterna å detta anslag.

Under loppet af åren 1908 eller 1909 lära, såvidt nu är kändt,

komma att för allmän trafik upplåtas järnvägslinjerna:

opaginerad Kontrollera mot PDF

1G7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Lidköping—Tunt ................................

Orsa—Svag ...........................................

Hafdhem—Burgsvik...........................

Borgholm—Färj estaden—Näsby

Glimåkra—Elmhult ...........................

Garpenbergs station—Garpenbergs

kyrkoby ........................................

med en längd af 27

» » » » 124,5

» )) >> » 15,9

» » >i » DO

» » » » 27,3

kilometer,

»

»

»

»

» » » » 7 »

Samtliga dessa järnvägslinjer, å tillhopa omkring 292 kilometer,

torde måhända icke blifva fullbordade inom beräknad tid; antagligt är dock,

att större delen skall komma till användning för postbefordran före

utgången af år 1909.

Ersättning till statens och enskilda järnvägar för transport af post

utgör visserligen den ojämförligt största utgiftsposten under detta anslag,

men från detsamma bestridas dessutom kostnader dels för underhåll af

stats]ärnvägarnas postvagnar (med undantag af axlar och hjul) och för

sådana ändringar å desamma, som vidtagas på begäran af generalpoststyrelsen,

dels för anskaffande och underhåll af postkupéinredningar å

enskilda järnvägar, dels ock för postkupéers uppvärmning, belysning

och renhållning. Därjämte hafva hittills i anslaget inräknats utgifterna

för förhyrande af öfverliggningsrum för tjänstemän och betjente, som

tjänstgöra vid järnvägsposten.

Hvad särskildt beträffar ändring af postvagnar å statsbanorna, har

generalpoststyrelsen på senaste tiden låtit ombygga 7 äldre postvagnar,

litt. D1, hvilken ombyggnad betingat en kostnad af kronor 48,997: 84,

efter afdrag af värdet för de gamla underredena in. in. Detta belopp

kommer att godtgöras järnvägsstyrelsen först under år 1908 och är därför

icke inberäknadt i de kalkylerade utgifterna för år 1907. Generalpoststyrelsen

har vidtagit åtgärd för ombyggande af ytterligare 7 vagnar

af nämnda typ, och det är ganska visst, att ännu ett antal postvagnar

måste ändras för att utrymmet må kunna bättre utnyttjas.

Att utgifterna för ifrågavarande postföring under år 1907 komma

att, såsom ofvan angifvits, uppgå till högre belopp än det för året

beräknade anslag, beror till väsentlig del däraf, att under tiden 1 maj—

30 september 1907 anordnats postföring i boggivagn jämväl med ytterligare

ett nattågspar å linjen Stockholm—Malmö.

Det kan icke förväntas annat än ökning af utgifterna å detta anslag

jämväl under de närmaste åren. Då emellertid anslaget i 1908 års stat

höjts med icke mindre än 160,000 kronor, och då postbefordran å de

järnvägslinjer, som komma att under år 1909 upplåtas för trafik, icke

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

kan beräknas medföra särskild! hög kostnad, samt slutligen en minskad

utgift å anslaget uppkommer genom nedannämnda omföring af kostnader

lör öfverliggningslokaler, så synes ökningen af anslaget för år 1909 kunna

begränsas till 90,000 kronor och anslaget alltså böra bestämmas till förslagsvis

3,650,000 kronor.

Såsom ofvan nämnts, bestridas af ifrågavarande anslag jämväl kostnaderna

för förhyrande å vissa orter af öfverliggningslokaler åt tjänstemän

och betjänte vid järnvägsposten. Dessa utgifter, omkring 8,000

kronor för ar, anses, pa sätt förmäles under rubriken »Omkostnader»,

höra upptagas i ett särskildt anslag, från hvilket jämväl borde utbetalas

den kontanta ersättningen till sådana funktionärer vid järnvägsposten,

Indika själfva förhyra öfverliggningsrum.

Postbefordran

å landsväg

m. m.

Äfven i anslaget till postföringskostnad vid befordran å landsväg och

inom postanstalternas områden samt till landtbrefbäring (i kommissionens

förslag till stat benämndt postbefordran å landsväg jämte lokala transporter)

anses^ förhöjning böra föreslås.

Å detta anslag, som för år 1907 satts till 1,260,000 kronor och för

ar 1908 till 1,380,000 kronor, hafva utgifterna för år 1906 uppgått till

1,256,800 kronor samt för år 1907 beräknats komma att utgöra omkring''

1,374,000 kronor.

Stegringen af utgifterna å anslaget beror i främsta rummet på utvidgning

af befintliga landsvägspostlinjer och nya sådana linjers inrättande.

Antalet å landsvägslinjer postförda kilometer har under år 1906,

i förhållande till år 1905, ökats med 674,709 eller till 11,062,244, och

landsvägspostlinjernas längd har under samma tid ökats med 1,680

kilometer eller till 38,511 kilometer.

Hvad postföringslegan angår, har den för befordran af vanliga

åkande poster utbetalade legan å olika linjer växlat år 1905 mellan 16

ore och 2 kronor 25 öre per häst och nymil, men år 1906 mellan 21 öre

och 2 kronor 49 öre per häst och nymil. I medeltal för hela riket har

legan under år 1906 utgjort för åkande post 1 krona 4 öre per häst och

nymil, för gång- eller roddpost 82 öre per nymil och för landtbrefbäring

85 öre per nymil.

Under år 1907 har uppsägning af kontrakt angående landsvägspostföring

ägt rum i ovanligt stor omfattning, och ehuru försök alltid

gjorts att i möjligaste mån nedbringa legan, har dock i de allra flesta

fall postverket måst vidkännas väsentligt större kostnader än förut. Detta

beror gifvetvis på de å alla områden stegrade arbetsprisen.

Genom den från den 1 juli 1905 betydligt nedsatta afgiften för

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 168.

inrikes paket liar paketrörelsen stigit så, att denna utvisar den starkaste

ökningen. Denna ökning utgjorde under år 1906, vid jämförelse med år

1905, icke mindre än 45u procent. Men däraf tiar också blifvit en följd,

att på åtskilliga postlinjer måst användas två eller flera hästar, dår förut

en varit tillräcklig, att gångpostföring måst utbytas mot kärrpostföring,

att till posttransporter inom postanstalternas områden allt oftare måst

användas häst och åkdon i stället för gående bud; allt omständigheter,

som föranledt och fortfarande komma att föranleda ökning af utgifterna

å anslaget.

Äfven ett annat förhållande inverkar på utgifterna å detta anslag.

''Genom nådigt bref den 5 oktober 1906 bemyndigades generalpoststyrelsen

att i den omfattning, som funnes skälig, försöksvis genomföra

utvidgad befogenhet för landtbrefbärare, så att denne skulle äga att,

med vissa inskränkningar, behandla jämväl assurerade försändelser och

postanvisningar äfvensom lösenförsändelser och postförskott. Resultaten

af denna försöksanordning hafva visat sig gynnsamma, och generalpoststyrelsen

har för afsikt att göra framställning om stadigvarande utvidgning,

där så lämpligen kan ske, af landtbrefbärarnas berörda befogenhet.

Denna utvidgning, som betingar större fordringar på landtbrefbärarnas

förmåga och för dem medför ökadt ansvar, kommer säkerligen

att föranleda därtill, att högre ersättning måste dem tillerkännas.

Under sådana omständigheter och då angeläget är, att medel finnas

tillgängliga för att, i all den mån så skäligen kan ifrågakomma, tillgodose

trafven på utvidgning af denna, särskildt för landsbygden synnerligen

viktiga gren af posttjänsten, hemställes, att anslaget för år

1909 måtte höjas med 200,000 kronor till förslagsvis 1,580,000 kronor.

Anslagen till postföringskostnad vid befordran sjöledes: mellan fasta

landet och Gottland, mellan öfriga inrikes orter, mellan Sverige och Finland

samt mellan Sverige och Danmark anses höra för år 1909 bibehållas

oförändrade.

Å anslaget till postföringskostnad vid befordran sjöledes mellan Sverige

och Tyskland anses en förhöjning böra äga rum.

Anslaget, som uteslutande afser förbindelsen mellan Trelleborg och

Sassnitz, har allt ifrån år 1900 upptagits till 240,000 kronor, till hvilket.

belopp detsamma höjdes från dess förutvarande belopp, 100,000 kronor,

med anledning af turernas ökning.

Berörda förbindelse ombesörjdes intill utgången af april månad 1907

af rederiaktiebolaget Sverige—Kontinenten och bestrides sedan den 1

Bill. till Biksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 112 Höft. 22

Postbefordran

sjöledes.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

maj nämnda år af rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland. Enligt det

med sistnämnda bolag träffade aftal, som varit afsedt att gälla under

tio år, åtnjuter bolaget årligen dels en subvention af 222,500 kronor,

dels en ersättning af 44,500 kronor för saknadt tillfälle till extra resor

med bolagets reservfartyg, dels ock godtgörelse för bolagets utgifter i

form af hamnafgifter, fyr- och båkafgifter, lagstadgade lotsafgifter, då

lots ej påkallats, samt avgifter till stat, kommuner och hamnar i de båda

länderna. Samma bestämmelser återfunnos i kontraktet med rederiaktiebolaget

Sverige—Kontinenten.

Jämlikt nådiga bref den 3 december 1898 och den 5 maj 1905

äger emellertid postverket såsom bidrag till ofvannämnda subventionskostnader

från statskontoret bekomma, att af handels- och sjöfartsfonden

utbetalas, ett belopp af 27,000 kronor för år.

Postverkets egna utgifter för ifrågavarande sjöpostförbindelse hafva

utgjort år 1905 kronor 262,187: 55 och år 1906 kronor 261,835: 73.

Den direkta ersättningen till rederibolaget uppgår, såsom ofvan

sagts, till 267,000 kronor; och om därifrån afräknas bidraget från handels-

och sjöfartsfonden, 27,000 kronor, återstår det i staten hittills

upptagna beloppet, 240,000 kronor. Till detta böra dock läggas öfriga

godtgörelser, hvilka år 1906 utgjorde:

för lastpenningar samt fyr- och båkafgifter i

Trelleborg ............................................................... kr. 3,538: 38

för stämpelafgifter å tullpass i Trelleborg ......... » 365: —

samt för hamnafgifter i Sassnitz ........................... >> 17,932: 35

eller tillhopa kr. 21,835: 73

Då ^de nu af rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland å denna linje

insatta ångfartyg äro af större dräktighet än de förut å samma linje

använda fartygen, komma lastpenningarna samt fyr- oah båkafgifterna

i Trelleborg äfvensom hamnumgälderna i Sassnitz att, från den 1 maj

1907 räknadt, ökas utöfver de nyss angifna.

På grund häraf föreslås, att anslaget i fråga må för år 1909 höjas

med 25,000 kronor och sålunda fastställas till förslagsvis 265,000 kronor.

Anslaget till postföring skostnad vid befordran sjöledes mellan Sverige

samt Storbritannien och Amerika, hvilket från och med år 1901 upptagits

med 7,000 kronor, anses likaledes böra förhöjas.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

171

Utgifterna å anslaget hafva uppgått:

år 1903 till

» 1904 »

» 1905 »

» 1906 »

kr. 9,270: 91

» 10,251:32

» 10,999: 69

» 12,264:82

samt beräknas för år 1907 till omkring 13,500 kronor.

Att utgifterna å anslaget stigit så betydligt, har sin orsak i den

utveckling, som på senare åren ägt rum i paketrörelsen med Amerikas

Förenta Stater.

Agenten G. Pedersen har enligt aftal af år 1896 åtagit sig att med

ångfartyg mellan Göteborg och New York och vidare in i Amerika fortskaffa

paket af högst tio kilograms vikt, mot en befordringsafgift af 1

krona för paket om ett kilograms vikt till New York samt visst högre

ersättningsbelopp för tyngre eller till orter bortom New York adresserade

dylika försändelser. Å dessa kan därjämte tagas assurans och

postförskott. Detta aftal, enligt hvilket paketrörelsen förmedlas genom

postkontoret i Göteborg, gäller fortfarande.

Men därjämte har generalpoststyrelsen med Kungl. Maj:ts medgifvande

upprättat ett särskildt, från den 1 februari 1906 gällande aftal

med Amerikas Förenta Staters postförvaltning om utväxling af paket.

Denna paketbefordran förmedlas af postkontoret i Malmö, och paketens

sjötransport ombestyres af »Det Forenede Dampskibsselskab» i Köpenhamn,

mot en ersättning af 36 öre per 2 kilogram eller del där af utaf

hvarje posts sammanlagda vikt.

Såväl Pedersens som »Det Forenede Dampskibsselskabs» tillgodohafvande

i de för denna paketbefordran af svenska postverket uppburna

afgifter hafva afförts under nu ifrågavarande anslag.

Sedan sistberörda aftal trädt i tillämpning, har pakettrafiken med

Amerika ökats så, att antalet postbefordrade paket från Sverige till

Amerikas Förenta Stater, hvilket år 1905 utgjorde 2,158, under år 1906

uppgick till 4,167.

De sålunda uppkomna ökade utgifterna å anslaget uppgingo:

under år 1903 till...

» » 1904 » ....

» » 1905 » ....

» » 1906 » ...

kr. 2,969: 91

» 3,695: 67

» 3,908: 60

» 4,587: 14

samt beräknas för år 1907 komma att utgöra omkring 5,000 kronor.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

TransiterBättning

åt

främmande

postverk.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

Då efter allt att döma den ifrågavarande paketrörelsen kommer att

fortfarande utveckla sig, anses anslaget för år 1909 böra fastställas till

förslagsvis 14,000 kronor, hvilket innebär en förhöjning af 7,000 kronor.

I postverkets utgiftsstater har sedan många år upptagits ett anslagtill

»godtgörelse till främmande postverk». Detta anslag upptogs förut

förslagsvis till 50,000 kronor men nedsattes i 1898 års utgiftsstater till

10,000 kronor, hufvudsakligen med hänsyn till den beräknade stora besparingen

i transitkostnader gentemot Danmark i följd af igångsättandet

af regelbunden postångfartygsförbindelse mellan Trelleborg och Sassnitz.

Anslaget kvarstår sedan dess med oförändradt belopp i postverkets utgiftsstater.

Det har emellertid befunnits, att på den nu afsedda utrikes rörelsen

postverket, i stället för utgift, haft nettoinkomst, som för nedannämnda

år utgjort i runda tal:

år

1897 .........................

.......................... kr.

34,900

_

»

1898 .........................

.......................... »

73,600

154,800

—

»-

1899 ..........................

........................... »

—

»

1900 ..........................

........................... »

185,800

—

»

1901 ..........................

........................... »

171,200

—

»

1902 ..........................

.......................... »

202,900

—

»

1903 .....................

.......................... »

245,000

—

»

1904 ..........................

........................... »

291,700

311,900

—

»

1905 ..........................

........................... »

—

»

1906 ..........................

........................... »

381,800

—

Dessa inkomstbelopp, som utgöras af svenska postverket tillkommande.

andelar af befordrings- m. fl. afgifter för värdebref, paket, postanvisningar

och posrförskottsanvisningar från utlandet, hafva ansetts

böra inberäknas i postverkets inkomster och i hufvudboken upptagas

såsom »portoandelar för utrikes försändelser m. m.».

Den för år 1906 angifna inkomstsumman, 381,800 kronor, utgör

visserligen nettoinkomst. Men då, på sätt nedan angifves, transitersättningarna

till utländska postverk skulle föras såsom utgift, bör bruttoinkomsten,

som för år 1906 utgjorde kronor 452,406:28, medräknas

bland postverkets inkomster. Därvid böra dock frånräknas de af svenska

postverket till tullverket utbetalade tullafgifter å vissa från utlandet hitkomna

paket, som på grund af frankosedel utlämnats till adressaterna

utan erläggande af tullafgifter, men för hvilka dessa afgifter

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

sedermera godtgjorts svenska postverket i paketafräkningarna med utlandet

och. därför böra ingå i tull medlen.

o # ^ ^ t

A andra sidan bör i utgiftsstaten anslagstiteln »godtgörelse till

främmande postverk» bibehållas, men däri inberäknas endast nettoafgifterna

för transitkostnaderna. Efter denna grund hafva också ifrågavarande

inkomster och utgifter för år 1906 upptagits i postverkets

hufvudbok för samma år.

Genom den sålunda ändrade bokföringen hafva utgifterna å anslaget

i 1906 års hufvudbok kommit att upptagas till kr. 70,603: 48. Till

denna titel hänföras, såsom redan är antydt, numera endast nettokostnaderna

för försändelsers befordran i transit genom främmande länder,

under det att alla öfriga mellanhafvanden på grund af posttrafiken

mellan Sverige och utlandet hafva, vid det förhållande att svenska postverket

därå ägt öfvervägande inkomst, upptagits under inkomsttiteln

»portoandelar för utrikes försändelser m. in.».

Nyssnämnda till kr. 70,603: 48 uppgående transitersättningar till

utlandet för år 1906 grunda sig, jämlikt beslut vid postkongressen i

Washington 1897, på en i maj 1896 verkställd statistisk beräkning.

Enligt beslut vid postkongressen i Rom 1906 har emellertid en ny statistik

för afräkning öfver afgifterna för transitbefordringen inom världspostföreningen

och utom föreningens gränser uppgjorts under de första

tjuguåtta dagarna af november 1907. Denna statistik skall gälla under

sex år, räknadt från och med år 1908. ATsserligen hafva afgifterna för

landtbefordran i sluten transit enligt den nya konventionen nedsatts

från 2 francs till 1 franc 50 centimes per kilogram af bref och brefkort

samt från 25 centimes till 20 centimes per kilogram af andra försändelser,

om befordringsvägens längd ej öfverstiger 3,000 kilometer,

samt öfriga transitersättningar minskats i förhållande därtill, och nettoutgifterna

för transitbefordringarna kunde därigenom synas nedgå med

ungefär en fjärdedel af förutvarande beloppet. Men å andra sidan har

rörelsen med utlandet gifvetvis ökats i ungefär samma proportion som

poströrelsen i öfrigt under åren sedan 1896. Då postverkets samtliga

inkomster år 1896 uppgingo till kronor 9,035,371: 33 men år 1906 till

kronor 18,442,464: 18, torde utgifterna å det ifrågavarande anslaget

kunna antagas enligt statistiken af november 1907 komma att belöpa

sig till ungefär dubbelt så mycket som för år 1896, med afdrag af

nyssnämnda fjärdedel. Anslaget anses därför i 1909 års stat böra sättas

till förslagsvis 100,000 kronor, hvilket innebär en förhöjning i det senast

fastställda anslaget af 90,000 kronor.

s. 174 Kontrollera mot PDF

Departements
chefens
yttrande.

Eelräkning3-

penningar.

Ersättning

för tjänsteresor

i

allmänhet.

Traktamenten

för tjänstgöring

i postkupé

m. m.

174 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Sedan de förslag, för hvilka jag nu redogjort, afgåfvos, har frågan

om postföringen mellan Sverige och Tyskland kommit i ett väsentligen

förändradt läge genom .Riksdagens innevarande år fattade beslut i fråga

om anordnande af ångfärjeförbindelse mellan dessa båda länder. Denna

förbindelse är afsedd att öppnas den 1 juli 1909. Såsom jag anförde

den 24 sistlidne januari, då jag inför Eders Kungl. Maj:t föredrog detta

ärende, har man emellertid vid de verkställda trafikberäkningarna gått

ut ifrån att den af postmedlen utbetalade ersättningen fortfarande kommer

att utgå, och däremot har generalpoststyrelsen icke heller haft

något att erinra under den naturliga förutsättningen, att postutväxlingen

varder minst lika väl betjänad i det följande som hittills.

Under dessa förhållanden torde beslutet angående den nya ångfärjelinjen

icke böra inverka på beräkningen af anslaget till postföringskostnad

vid befordran sjöledes mellan Sverige och Tyskland.

Ej heller i öfrigt har jag funnit anledning till någon erinran rörande

beräkningen af de under förevarande rubrik uppförda anslag.

E. Omkostnader.

Beträffande anslagen under denna rubrik innehåller kommissionens

betänkande följande.

Af anslaget till felräkning spenning ar, i staterna för såväl år 1907

som år 1908 upptaget till 65,000 kronor, utbetalades år 1906 ett belopp

af 63,660 kronor. Utgifterna för år 1907 beräknas komma att uppgå

till 66,800 kronor.

Allt eftersom poströrelsen växer, ökas antalet af de tjänstemän,

som enligt gällande bestämmelser äro berättigade till felräkningspenningar,

och anses på grund af dessa omständigheter anslaget för år 1909

böra sättas till 70,000 kronor, hvilket innefattar en förhöjning af 5,000

kronor.

Anslaget till rese- och traktamentser sättning ar för resor i tjänsteärenden

i allmänhet anses kunna för år 1909 bibehållas vid samma belopp

som för år 1908.

För anslaget till traktamenten för tjänstgöring i postkupé eller å landsväg

spostlinje har redogjorts å sid. 143.

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Å omkostnadsstaten liar vidare uppförts en ny anslagstitel, öfverliggningslokaler

åt tjänstemän, tjänstgörande i postkupé eller ä landsvägspostlinje,

och anföres med afseende därå följande.

Enligt gällande bestämmelser får till postkupétjänsteman och järnvägspostiljon,

som icke äger begagna af postverket anordnad bostad å

öfverliggningsort, i nedan angifna fall utbetalas ersättning för anskaffande

af härbärge med följande belopp, nämligen:

50 respektive 25 öre vid öfverliggning, som i sin helhet infaller å

dag och, jämlikt vederbörande tågtidtabell, uppgår till minst tre timmar;

1 krona respektive 50 öre vid sammanhängande öfverliggning, som

helt eller delvis infaller under en och samma natt; samt

1 krona 50 öre respektive 75 öre vid sammanhängande öfverliggning,

som omfattar delar af flera nätter.

Den högre ersättningen af 1 krona eller 1 krona 50 öre respektive

50 öre eller 75 öre utgår då, enligt tågtidtabellen, någon del af

öfverliggningen infaller mellan klockan 10 eftermiddagen och klockan

6 förmiddagen.

De i dessa hänseenden utgående ersättningsbelopp, hvilka hittills

afförts å anslagen till »traktamenten för tjänstemän i järnvägspostkupé»

och till »traktamenten för postbetjänte», beräknas för år 1907 uppgå till

ett belopp af 43,700 kronor.

Denna utgift anses icke vidare böra drabba traktamentsanslagen.

Enahanda är förhållandet med de utgifter, som postverket måste

vidkännas för förhyrande af öfverliggningslokaler på åtskilliga orter,

där postverket icke har egen fastighet eller där denna icke kan inrymma

samtliga vederbörande postfunktionärer. Dessa utgifter, som

äfven böra ingå i det nu ifrågaställa nya anslaget, hafva förut afförts

såsom postföringskostnad vid befordran å järnväg samt beräknas för år

1907 utgöra 8,200 kronor.

Sammanlagda utgiftsbeloppet för de till anslaget hänförliga poster

kan sålunda anses för år 1907 blifva 51,900 kronor.

Allt eftersom nya järnvägslinjer öppnas för trafik eller posternas

storlek ökas så, att flera funktionärer måste för deras handläsrenina''

inom kupéexpeditionerna anställas, komma utgifterna för tillhandahållande

af härbärgen åt dessa funktionärer att i motsvarande grad ökas.

Med hänsyn till den nu påräknade stegringen i postverkets rörelse för

åren 1908 och 1909 anser generalpoststyrelsen, att ett anslag för tillhandahållande

af öfverliggningslokaler åt tjänstemän, tjänstgörande i

postkupé eller å landsvägspostlinje, borde för år 1909 bestämmas till

förslagsvis 60,000 kronor.

Öfverligg
ningslokaler.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 168.

Unifoms
beklädnad.

Sjukvård

m. m.

Anslaget till postbetjäntes beklädnad och beväring var i staten för år

1907 upptaget till 235,000 kronor, med livilket belopp det äfven ingår

i staten för år 1908.

Utgifterna under år 1906 utgjorde 258,200 kronor samt beräknas

för år 1907 uppgå till omkring 286,000 kronor.

Det liufvudsakliga utgiftsbeloppet består i kostnader för anskaffning

åt ordinarie och extra postbetjänte af uniformspersedlar, för hvilka i

allmänhet vissa slitningstider äro bestämda.

Utgifterna å anslaget måste gifvetvis ökas i samma mån som antalet

ordinarie och med dem i beklädnadsförmån likställda extra postbetjänte

stiger. Antalet postbetjänte, ordinarie och extra, var vid 1905

års slut 2,060 och vid 1906 års slut 2,184 samt hade intill den 1 november

1907 ökats till 2,402. Jämväl de hos generalpoststyrelsen anställda

ordinarie vaktmästare äfvensom på helt år antagna extra vaktmästare

hafva kommit i åtnjutande af tjänstebeklädnad. Hela antalet

till sådan förmån berättigade funktionärer utgjorde den 1 november

1907 2,421.

Med hänsyn till det antal betjänte, som ytterligare måste anställas

i följd af trafikens ökning, och med fästadt afseende vid nu gällande

anskaffnings- och tillverkningspris kunna de ökade utgifterna beräknas

till omkring 31,000 kronor.

Då utgifterna å anslaget för år 1907 anses komma att uppgå till

omkring 286,000 kronor, skulle alltså för år 1909 erfordras ett anslagsbelopp

af 317,000 kronor.

Från detta anslag borde uteslutas de med postbetjäntes beväring

förenade kostnaderna för anskaffning af revolvrar med ammunition,

revolverhölster, signalhorn och lifbälten. Dessa effekter, som användas

under en lång följd af år, äro nämligen icke jämförliga med beklädnadsartiklarna,

hvilka efter slitningstidens slut icke vidare kunna räknas såsom

postverkets tillhörighet, enär postbetjänt därefter äger att efter

eget godtfinnande förfoga öfver den uttjänta beklädnadspersedeln. Beväringseffekterna

böra således hädanefter hänföras till postverkets inventarier.

Om från förenämnda för år 1909 beräknade utgiftssumma, 317,000

kronor, dragés det belopp, 2,000 kronor, hvartill inköp af revolvrar

med tillbehör, signalhorn och lifbälten beräknas för år uppgå, återstår

såsom erforderligt anslag till uniformsbeklädnad för år 1909 ett belopp

af 315,000 kronor.

Anslag till sjukvård m. m. inberäknades förut i diverse utgifter.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

177

Enligt i nådigt bref den 19 december 1902 gifna bestämmelser äga

ordinarie och extra postbetjänte på postverkets bekostnad åtnjuta läkarvård

jämte medikamenter äfvensom tillfälliga bad, hvilka läkaren anser

nödvändiga för botande af sjukdom. Därförutom skall af postmedlen

bekostas såväl postbetjäntes vård i allmänt rum å allmänt sjukhus eller

lungsotssanatorium jämte den förtäring under vistelsen därstädes, som

af läkaren föreskrifves, som ock konstgjord arm eller konstgjord! ben,

kirurgisk! bandage med mera dylikt, som postbetjänt nödgas begagna

till följd af kroppsskada, tillkommen under tjänsteutöfning.

Jämlikt bestämmelse i § 9 af gällande aflöningsreglemente för

tjänstemän och betjänte vid postverket må, bland annat, om betjänt, vare

sig ordinarie eller extra, aflidit i följd af olyckshändelse, timad under

tjänsteutöfning, ett belopp motsvarande den aflidnes fasta aflöning för en

månad såsom begrafningshjälp tilldelas hans dödsbo.

Samtliga berörda ekonomiska förmåner, hvilka, i likhet med tjänstebeklädnad,

tillerkänts postbetjänte utöfver dem å stat tillförsäkrade aflöningar,

äro af den betydelse, att de böra bokföras på sådant sätt, att det

genom sammanslagning af utgifterna å de respektive titlarna tydligen

framgår, huru stora postverkets samtliga utgifter för postbetjäntpersonalen

varit under hvarje år.

De utgifter, postverket i nu angifna afseende fått vidkännas, hafva

under år 1905 uppgått till omkring 18,800 kronor men under år 1906

till endast omkring 13,100 kronor. Att utgifterna under år 1906 uppgått

till lägre belopp än år 1905, lärer till väsentlig del bero därpå, att

ett ganska stort antal räkningar, afseende läkarvård och medikamenter

under år 1906, icke kommit att betalas förr än under år 1907.

Antalet postbetjänte, ordinarie och extra, som vid 1905 års utgång

utgjorde 2,060 och vid 1906 års slut 2,184, var vid utgången af oktober

månad 1907 2,402. Det ligger i sakens natur, att utgifterna för nu

ifrågavarande ändamål ökas allt efter som flera personer komma i åtnjutande

af hjälp vid sjukdoms- eller olycksfall. För år 1907 torde

dessa utgifter därför kunna beräknas uppgå till omkring 21,000 kronor

och för år 1908 till omkring 23,000 kronor.

Detta anslag lärer, med hänsyn till den ökning af antalet postbetjänte,

som under de två närmaste åren måste äga rum, för år 1909

böra bestämmas till förslagsvis 25,000 kronor.

Under omkostnader har af kommissionen vidare uppförts ett anslag

å 10,000 kronor till undervisningskurser, afsedt till ersättning åt lärare

m. fl. funktionärer vid ifrågavarande kurser, med undantag af den å

stat uppförde föreståndaren. Införandet af realskoleexamen såsom tillse.

till Riksd. Prof, 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Haft. 23

Undervis
ningskurser.

s. 178 Kontrollera mot PDF

Posthusens

underhåll,

hyror för

postlokaler.

178 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

räcklig kompetensfordran för vinnande af tillträde till postelevkurs anses

kräfva utvidgning af dessa kurser, hvilket i sin ordning erfordrar

nya lärarkrafter. Jämväl införandet af högre postexamen, som beslutats

men ännu icke satts i verket, kommer att medföra utgifter. För

de arfvoden till lärare, som erfordras i anledning af de hittills anordnade

undervisningskurserna, har anslaget till gratifikationer blifvit anlitadt.

Kommissionen anser, att från detta anslag fortfarande, i den

mån så visar sig nödigt, torde böra bestridas de kostnader, som icke

täckas af det nya anslaget till undervisningskurser.

Anslaget till förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter

samt till bestridande af utgifterna för posthusens underhåll m. m. är fastställdt

till 320,000 kronor för hvart och ett af åren 1907 och 1908.

Utgifterna å anslaget under år 1906 utgjorde 282,000 kronor.

Därigenom att såväl hufvudpostkontoret i Malmö som postinspektionen

i södra postdistriktet under senare delen af år 1906 kunde taga

de för dem afsedda lokaler inom det nya posthuset i Malmö i besittning,

bortföll en utgiftspost på omkring 15,500 kronor per år. Och genom

uthyrande af lägenheter i samma posthus har denna titel kunnat för år

1907 godtgöras ett belopp af omkring 15,300 kronor. På grund däraf

hafva utgifterna å anslaget nedgått så, att de för år 1907 kunna beräknas

till endast omkring 260,000 kronor. Under år 1908 komma ifrågavarande

utgifter att minskas med belöpande hyresafgifter, 8,500 kronor per år, för

de två af postverket förhyrda fastigheter i Laxå, Indika jämlikt nådigt

medgifvande skola för postverkets räkning inköpas.

Men å andra sidan har, på grund af skedda uppsägningar från husägarnas

sida, en mängd hyreskontrakt upphört att gälla, och genom de

nyupprättade hyreskontrakten har postverket fått vidkännas betydligt

ökade utgifter. Äfven tillkomma hyror för lokaler för nyinrättade postkontor.

Sedan den 1 oktober 1906 hafva icke mindre än 60 nya kontrakt

angående postlokalers förhyrande trädt i kraft eller upprättats,

och de utgifter, vid hvilka postverket därigenom bundits, hafva stigit

från omkring 40,000 kronor till omkring 80,000 kronor per år. Antagligt

är, att en betydlig del af de kontrakt, som under åren 1908

och 1909 kunna upphöra, kommer att från husägarnas sida uppsägas

för ernående af högre hyresbelopp, och för åtskilliga ställen måste

säkerligen generalpoststyrelsen låta uppsäga kontrakten för vinnande

af större och lämpligare lokaler. Utgifterna i förevarande hänseende

torde därför kunna antagas komma att under år 1908 ökas med omkring

20,000 kronor.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 16 8.

179

Då därtill kommer, att åtminstone en del af de nu föreslagna 20

nya postkontoren torde kunna träda i verksamhet under år 1909 och lokaler

för dessa postkontor sålunda böra under samma år anskaffas, lärer

det i staten för år 1908 upptagna anslagsbeloppet, 320,000 kronor,

komma att erfordras jämväl för år 1909.

Förevarande anslag anses lämpligen böra delas i två särskilda anslag,

det ena till utgifter för posthusens underhåll och det andra till

förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter.

Till anslaget för posthusens underhåll böra hänföras kostnaderna för

reparationer, förändringar å samt ombyggning af postverkets fastigheter

— därest ombyggningen ej är af större beskaffenhet — arfvoden till

arkitekter och kontrollanter vid dylika arbeten samt belysnings-, värmelednings-,

målnings- och öfriga underhållsarbeten å nämnda fastigheter.

Utgifterna i detta hänseende utgjorde år 1906 omkring 55,100 kronor

samt beräknas för år 1907 till omkring 46,000 kronor.

Att dessa utgifter för år 1906 gingo upp till ett betydligt högre

belopp än för år 1907 beräknats, härleder sig däraf, att under år

1906 utbetalats, bland annat, ersättningar för en större förändring af

posthuset i Norrköping samt för ombyggnad af posthuset i Råda äfvensom

för förstärkning af grunden till posthuset vid Lilla Nygatan härstädes.

Ifrågavarande nya anslag anses i staten för år 1909 böra upptagas

till 50,000 kronor.

Från anslaget till hyror för postlokaler böra bestridas ej mindre utgifterna

för de förhyrda postkontorslokalerna samt därmed i samband stående

utgifter, såsom för förhyrda lägenheters förändring — något som

postverket stundom måste bekosta för att få lägenheterna lämpliga för

det med desamma afsedda ändamål — än äfven de hyresbelopp, som

utgå för tillhandahållande på vissa orter af förvaringsrum för postverkets

åkdon samt för öfverliggande poster.

Om från det förenämnda hela anslagsbeloppet, 320,000 kronor,

dragas de för posthusens underhåll beräknade utgifterna, 50,000 kronor,

återstår ett belopp af 270,000 kronor, hvartill det nya anslaget till hyror

anses böra för år 1909 förslagsvis fastställas.

Anslaget till expensutgifter, som i staten för år 1907 upptogs med

775,000 kronor, höjdes i staten för år 1908 till 810,000 kronor.

Utgifterna å anslaget utgjorde för år 1906 752,000 kronor och beräknas

för år 1907 till 815,000 kronor.

Från detta anslag bestridas kostnaderna för anskaffning af skrif-,

ExpenB
utgifter.

s. 180 Kontrollera mot PDF

Tillverkning

af frankotecken.

180 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

tryck- och omslagspapper, kuvert och skrifmaterialier i öfrigt, blanketter

och räkenskapsböcker, tryckning af cirkulär, reglementen, tidtabeller,

m. m., för bindgarn, lack, blyplomber, stämpelfärg, postpåsar och postsäckar

m. in. samt därjämte äfven för postlokalernas uppvärmning, belysning

och renhållning.

Genom anskaffning, särskild! till följd af den stigande paketrörelsen,

af rymligare postlokaler hafva föranledts ökade utgifter för lokalernas

uppvärmning, belysning och renhållning. I nya lokaler har, då så kunnat

ske utan allt för stora kostnader för postverket, införts elektrisk

belysning, som i sanitärt hänseende är att föredraga framför belysning

med gas eller fotogen, men i regel medfört ökad kostnad.

Vidare hafva under 1907 några firmor, hvilka till postverket leverera

skrifpapper och omslagspapper, hvaraf årligen förbrukas stora kvantiteter,

uppsagt sina leveranskontrakt samt fordrat prisförhöjning. Prisen

å kol och ved hafva stigit afsevärdt. Den af posttrafikens tillväxt föranledda

ökade åtgången af ofvan angifna förbrukningsartiklar höjer

äfven utgifterna å anslaget.

Dessa omständigheter medföra, att det anslag af 810,000 kronor,

som fastställts för år 1908, icke torde räcka till för utgifternas bestridande

under samma år; och lärer anslaget för år 1909 böra ökas till

850,000 kronor, innefattande en förhöjning af 40,000 kronor.

Generalpoststyrelsen håller före, att då de utgifter, som här äro i

fråga, uppgå till så höga belopp som de angifna, en specificering af

utgifterna bör ske, så att anslaget uppdelas på olika rubriker; dessa

anses lämpligen böra blifva följande:

till postlokalers uppvärmning, belysning och städning;

till blankett- och cirkulärtryck, skrifmaterialier m. m.; samt

till förbrukningsartiklar.

Om en sådan fördelning vidtoges, borde utgifterna för år 1909, såvidt

man kunde bedöma, beräknas sålunda:

till postlokalers uppvärmning, belysning och städning 340,000 kronor;

till blankett- och cirkulärtryck, skrifmaterialier m. in. 340,000 kronor;

samt

till förbrukningsartiklar 170,000 kronor.

Anslaget för tillverkning af frimärken, frankokuvert, bref kort och kortbref

var i staten för år 1907 uppfördt med 240,000 kronor, men sänktes

i 1908 års stat till 220,000 kronor. Utgifterna å anslaget, hvilka

för år 1905 utgjorde 204,100 kronor, uppgingo år 1906 visserligen

endast till 183,900 kronor. Men denna lägre utgift härleder sig däraf,

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

att under året icke utbetalats till vederbörande leverantör ersättning för

alla under samma tid rekvirerade och till frimärksförrådet levererade

frankotecken. Under tiden januari—oktober 1907 kafva af detta anslag

utgått 182,900 kronor, ock för kela år 1907 beräknas ifrågavarande utgift

till omkring 217,000 kronor.

Åtgången af frankotecken af olika slag beräknas för år 1907 komma

att utgöra omkring 232 millioner stycken. På grund af den väntade

fortgående stegringen i postverkets inkomster kar frankoteckensåtgången

under år 1908 ansetts komma att uppgå till 240 millioner stycken, ock

under år 1909 till 250 millioner stycken. För sistnämnda antal frankotecken

skulle tillverkningskostnaden enligt gällande leveranskontrakt

utgöra omkring............................................................................. kr. 274,700: —

Härifrån afgår emellertid belöpande rabatt, enligt

ett med leverantören träffadt tilläggs aftal, i rundt tal ... » 33,900: —

hvadan tillverkningskostnaden för frankotecken under år

1909 torde kunna beräknas till omkring............................. kr. 240,800: —

På grund häraf anses anslaget för tillverkning af frankotecken böra

för år 1909 sättas till förslagsvis 240,000 kronor, hvilket innebär en

förhöjning i det senast fastställda anslagsbeloppet af 20,000 kronor.

Anslaget till inköp och underhåll af inventarier är i utgiftsstaterna

för såväl år 1907 som år 1908 upptaget till förslagsvis 225,000 kronor.

Utgifterna å anslaget komme för år 1907, såvidt man kunde bedöma,

att uppgå till omkring 300,000 kronor.

I dessa utgifter ingå dock en del kostnader, som icke vidare återkomma.

Så har under år 1907 af anslaget utbetalts dels tillverkningskostnaden,

31,434 kronor, för de på grund af nådigt bref den 22 juni

1906 anskaffade åtta fältpostexpeditionsvagnar och fjorton fältposttransportvagnar

jämte de till vagnarnas och hästarnas utrustning hörande

effekter, dels 31,500 kronor, utgörande kostnaderna för möbler, amerikanskt

postfack, gallerväggar, kassahvalfsinredningar, elektrisk belysningsanläggning,

armatur för samma belysning m. m., allt inom det

nya posthuset i Malmö, dels ock 13,079 kronor såsom ersättning för

första anskaffningen af plomberingstänger, att användas vid postsäckars

och postpåsars plombering.

Om dessa tillfälliga utgifter, uppgående i rundt tal till sammanlagdt

76,000 kronor, afdragas från ofvan angifna, för år 1907 beräknade

utgifter, 300,000 kronor, återstår ett mera konstant belopp af

224,000 kronor. Anslaget anses på grund häraf böra i staten för år

Inköp och

underhåll af

inventarier.

s. 182 Kontrollera mot PDF

Diverse

utgifter.

Departements»

chefens

yttrande.

182 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

1909 upptagas med samma belopp som i staten för år 1908, eller med

225,000 kronor.

Af anslaget till diverse utgifter, bvilket i senast fastställda stat upptagits

till 80,000 kronor, skulle, sedan dels sjukvård ro. ro. dels telefoneifgifter

och telegramporto hänförts till särskilda titlar, bestridas återstående,

i andra utgiftstitlar ej inberäknade utgifter, såsom för kungörelser och

annonser, prenumeration å tidningar och tidskrifter, inköp af uppslagsböcker

och andra tryckalster, transport af möbler, kassaskåp och kassakistor

m. m.

De verkliga utgifterna å titeln diverse utgifter utgjorde:

år 1905 ........................................................ kr. 62,338: 14

och )) 1906 ......................................................... » 55,702: 81

samt beräknas för år 1907 till.............. » 82,000: —

I sistnämnda utgiftsbelopp ingår emellertid ersättning för abonnerade

rikstelefoner för såväl år 1906 som år 1907, beroende därpå att

telegrafverkets fordran för år 1906 icke blifvit likviderad förrän under

år 1907. Äfven inrymmas däri andra utgiftsbelopp, som kunna vid

beräkningen af anslaget för år 1909 lämnas åsido.

Med hänsyn härtill kunna utgifterna under anslaget för år 1908

beräknas sålunda:

sjukvård ro. m............................................ kr. 23,000: —

telefonafgifter och telegramporto............... » 20,000: —

diverse utgifter............................................... » 26,000: —

eller tillhopa kr. 69,000: —

För år 1909 kunna utgifterna — därest särskilda anslag upptagas

för sjukvård m. m. med 25,000 kronor samt för telefonafgifter och

telegramporto med 20,000 kronor — å anslaget till diverse utgifter beräknas

komma att utgöra 27,000 kronor, till hvilket belopp anslaget

torde förslagsvis böra fastställas.

I förhållande till samtliga utgifterna å anslaget till diverse utgifter,

på sätt dessa beräknats i staten för år 1908, innebär detta en minskning

af 8,000 kronor.

Hvad ofvan blifvit anfördt rörande omkostnadsstaten har icke gifvit

mig anledning till någon erinran.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 168.

183

F. Oförutsedda utgifter.

Såsom kommissionen i sitt betänkande meddelar, är anslaget till oförutsedda

utgifter för år 1908 bestämdt till 195,000 kronor. I detta belopp

ingå dels medel till oförutsedda eller tillfälliga utgifter i allmänhet

med 50,000 kronor, dels anslag till inköp för postverkets räkning af två

fastigheter i Laxå med 145,000 kronor.

Kostnaderna för inköp eller uppförande af posthus böra enligt kommissionens

mening i staten upptagas under särskild titel nybyggnader.

Till öfriga oförutsedda utgifter, Indika allt sedan år 1903 i staterna

beräknats till 50,000 kronor, hänföras tillfälliga utgifter, såsom kostnader,

föranledda af adjunktion^- hos generalpoststyrelsen samt af tjänstemäns

från postverkets distrikts- och lokalförvaltningar inkallande för deltagande

hos styrelsen i reglements- m. fl., arbeten äfvensom af vikariat på grund

af sjukdomsfall för funktionärer, tillhörande verkets ordinarie tjänstemannapersonal,

godtgörelser och understöd, utbetalade med stöd af särskilda

nådiga beslut m. in.

Då emellertid vid den nya organisationen af generalpoststyrelsen

adjungerade tjänstemän, enligt hvad kommissionen anför, mera sällan

torde erfordras samt tjänstemän från verkets distrikts- och lokalförvaltningar

icke synas behöfva i sådan utsträckning, som en följd af år

varit fallet, tillkallas för omförmälda arbeten — hvilka tillhöra stjrelsens

författningsbyrå — och då slutligen ersättningar för vikarier på grund

af sjukdomsfall skulle komma att utgå af annat anslag och förut omförmälda

särskilda anslag böra kunna i vissa fall anlitas för understöd och

godtgörelser, anser kommissionen, att anslaget till verkliga oförutsedda

utgifter i 1909 års stat bör begränsas till 15,000 kronor.

Mot kommissionens hemställan i denna del har jag intet att erinra. Departements
chefens
yttrande.

G. Afkortningar och restitutioner.

Till postverkets beräknade inkomster hafva, efter hvad i kommissionens

betänkande anföres, under de senare åren hänförts vid postanstalterna

influtna, af allmänheten erlagda eller genom afräkningarna med utlandet

svenska postverket godtgjorda tullmedel, som, af postverket förut

betalade till tullverket, i postverkets räkenskaper afförts under titeln »afkortningar

och restitutioner». Då dessa tullmedel icke bereda postverket

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Departements
chefens
yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

någon som helst inkomst, utan postverket i detta fall endast såsom

kommissionär betjänar tullverket med uppbärandet af tullafgifter för

från utrikes ort inkommande postpaket, i syfte att bereda allmänheten

möjlighet att med minsta omgång utbekomma dylika paket, och då

dessa tullmedel sålunda äro närmast jämförliga med postanvisnings- och

prenumerationsmedel samt inkasseringar, böra tullmedlen icke vidare

upptagas i postverkets inkomstberäkning och icke heller, såsom hittills

skett, inberäknas i utgifterna under titeln »afkortningar och restitutioner».

Vidare utgår af denna titel ersättning för förkomna eller skadade

värdeförsändelser. Denna utgift kan gifvetvis växla betydligt och utgjorde:

år 1903.

» 1904

» 1905

» 1906

kr. 13,048:56

» 3,597: 31

» 4,887: 70

» 3,195: 79

samt har under tiden januari—september 1907 uppgått till kr. 6,259: 72.

Med hänsyn till nu kända förhållanden kunna dessa utgifter för hela

år 1907 anses komma att uppgå till omkring 8,000 kronor.

Därjämte utgår från detta anslag observationsprocent å anmärkningsmedel

samt restitutioner i allmänhet. Till postkassan inflyter årligen

en del bötesbelopp, erlagda dels af postpersonalen för fel och försummelser

i tjänsten, dels ock af korrespondenter för korsbandsmissbruk

m. in. Andelar af dessa böter utanordnas dels till postverkets understödskassa,

dels ock i vissa fall till vederbörande angifvare, och påföras

den nu förevarande utgiftstiteln. Utgifterna i nu omförmälda hänseenden

å denna titel utgjorde under år 1906 kr. 6,652: 91 och torde för år 1907

uppgå till omkring 7,000 kronor.

Sammanlagda utgifterna å denna titel, för år 1907 beräknade till

15,000 kronor, anses för år 1909 böra förslagsvis bestämmas till 20,000

kronor eller för vinnande af en jämnare slutsumma å utgiftsstaterna i

deras helhet till förslagsvis 19,345 kronor, hvilket, i förhållande till det

i staterna för år 1908 upptagna belopp, 216,570 kronor, innefattar en

minskning af 197,225 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts och för afjämnande af utgiftsstaternas

slutsumma hemställer jag, att ifrågavarande anslag må för år

1909 sättas till förslagsvis 24,245 kronor, hvilket innebär en minskning

af 192,325 kronor.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168-

185

H. Nybyggnader.

I den för år 1908 till oförutsedda utgifter anvisade anslagssumma,

195,000 kronor, ingår ett belopp af 145,000 kronor till inköp för postverkets

räkning af två fastigheter i Laxå.

Utgifter för inköp eller uppförande af byggnader för postverkets

räkning, hvilka utgifter i hvarje fall äro beroende på Kungl. Majds och

Riksdagens beslut, kunna icke, enligt hvad i kommissionens betänkande

framhålles, med fog anses såsom oförutsedda. Därigenom att dylika

kostnader inberäknats i de oförutsedda utgifterna, hafva anslagets slutsummor

kommit att variera på följande sätt:

år

1901...........

......... kr.

450,000

—■

»

1902 ...........

......... jj

769,500

—

))

1903 .........

......... »

255,000

—

1904 ...........

......... ))

80,000

—

»

1905 ........

......... »

150,000

—

»

1906 ...........

......... )>

50,000

—

»

1907 ...........

.......... »

180,000

—

D

1908 ........

......... ))

195,000

—

Visserligen hafva i postverkets hufvudböcker ifrågavarande utgifter

antecknats så, att däraf framgår, huru stora de verkliga utgifterna för

nya posthus varit under hvart och ett år. Men då i postverkets utgiftsstater

oförutsedda utgifter uppförts med i så hög grad växlande

belopp, som ofvan visats, kan däri ligga anledning till en möjligen

uppkommande missuppfattning af anslagets natur.

Fördenskull anses bland utgiftstitlarna böra upptagas en ny rubrik

nybyggnader, under hvilken införas de i hvarje särskild! fall af Kungl.

Maj:t och Riksdagen anvisade medel till uppförande eller förvärfvande

af posthus. I förekommande fall bör gifvetvis inberäknas kostnaden

för tomtköp.

I kommissionens betänkande anföres, att behof föreligger af ett

posthus i Trelleborg. Postkontoret därstädes har för närvarande till sin

disposition dels eu af Lund—Trelleborgs järnvägsaktiebolag uthyrd, i

järnvägens stationshus befintlig lägenhet om 3 rum, förrådsrum, kassaBih.

till Rihsd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Käft. 24

Trelleborg.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 16 S.

hvalf m. in., hvilken lägenhet betingar en årshyra af 800 kronor och

användes till bref-, tidnings- och inrikes paketexpedition, dels ock en

af drätselkammaren mot hyra af 250 kronor för år upplåten, till utrikes

paketexpedition använd lägenhet om 2 små i öfre våningen af tullkammarbyggnaden

belägna rum. Båda kontrakten gälla numera endast

på ett år med sex månaders ömsesidig uppsägning.

Berörda lokaler hafva sedan längre tid visat sig alldeles för små.

Postinspektören i södra postdistriktet har gjort upprepade försök att

bereda postkontoret ökadt utrymme i järnvägsstationen, men hittills

utan framgång. Icke heller synes någon annan, för postkontoret lämplig

lokal finnas att förhyra. Det kan befaras, att järnvägsaktiebolaget

inom de närmaste åren behöfver för egen räkning disponera den för

postkontoret nu förhyrda lägenheten, och postverket komme i sådant

fall att, såvidt nu kan ses, stå utan lokal.

Under sådana förhållanden har generalpoststyrelsen ansett sig böra

vidtaga åtgärder för anskaffande af ett posthus i Trelleborg.

Beträffande rörelsens storlek och utveckling vid postkontoret i

Trelleborg meddelas följande uppgifter, afseende förhållandena år 1898,

det första året då sjöpostförbindelsen mellan Trelleborg och Sassnitz

var i verksamhet året om, och år 1906.

O

Ai

1898.

o

Ai

1906.

Totaluppbörd.................................................................................

kr.

38,157

kr.

67,433

Inbetalade postanvisningsbelopp ......................................................

»

206,100

))

680,400

Antalet inlämnade försändelser af alla slag .......................................

st.

326,649

st.

587,291

» « paket..................................................................

»

862

»

3,525

» debiterade postanvisningar...................................................

»

9,454

»)

19,553

» från utlandet ingångna paket................................................

»

46,636

))

92,573

Men icke blott postkontorets egen rörelse, utan äfven en del

transittrafik påkallar större postlokaler. Posten från Amerikas Förenta

Stater ingår till Sverige två å tre gånger i veckan, och anlitas för

densamma i regel vägen Kiel—Korsör—Köpenhamn—Malmö. Det är

ur flera synpunkter önskvärdt, att posten i fråga dragés öfver Sassnitz

och Trelleborg, då det emellertid blifver nödvändigt att i Trelleborg

anordna en särskild expeditionslokal för densamma. Posten i fråga är

nämligen numera så stor och skrymmande, att den icke kan behörigen

behandlas af den först mottagande postkupén, utan måste fördelas på

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

flera postkupéer. Detta har till följd, att det merendels dröjer en å

två dagar, innan hela korsbandsposten blifver vidare befordrad. Därtill

kommer att, om den första sorteringen af ifrågavarande korsbandspost

fortfarande skall äga rum inom postkupé, ökadt postkupéutrymme erfordras

för åtminstone ett tåg fram och åter mellan Malmö och Nässjö,

och detta ökade utrymme, som ej kan inskränkas till mindre än Vs

postvagn, måste användas dagligen, enär ej på förhand kan bestämmas,

hvilka dagar det större utrymmet erfordras. Detta ytterligare postkupéutrymme

skulle, med inberäkning af sträckan Malmö—Månstorp

—Trelleborg, medföra en ökad utgift för postverket af 14,892 kronor

per år enligt nu gällande bestämmelser om ersättningen. Att förlägga

den första expeditionen af den stora posten från Amerika till annan

plats än postkupéerna blifver allt mer och mer behöfligt, om den inrikes

posten och posten från andra länder ej skall försenas.

Posten till vissa transmarina länder afgår från europeisk hamn

allenast en eller ett par gånger i månaden. Fråga har uppstått, att

sådan post skulle uppsamlas på något lämpligt ställe i södra Sverige

och därifrån expedieras med den lägenhet, som står i närmaste anslutning

till den transmarina lägenheten; detta såväl för att minska transitafgifterna

till främmande länder som ock för postens säkra befordran

i direkta kartslut från svensk postanstalt till postanstalt i adresslandet.

För sådan uppsamling skulle Trelleborgs postkontor lämpa sig synnerligen

väl. Emellertid har en dylik anordning hittills ej kunnat vidtagas,

enär utrymme saknas.

Tidningar från Tyskland och där bortom belägna länder förskrifvas

nu genom postkontoret i Stockholm. Sålunda skall en tysk tidning,

hvarå abonnemang äger rum vid Trelleborgs postkontor, nu af detta

postkontor förskrifvas hos postkontoret i Stockholm. Med den utveckling,

som tidningsrörelsen numera tagit, torde inom kort uppstå behof

af en sydligare belägen förskrifningsanstalt för tyska in. fl. tidningar,

och härtill synes äfven Trelleborgs postkontor väl lämpa sig.

De från utlandet till Sverige inkommande paket, som äro adresserade

till orter utan tullkammare, skola i regel tullbehandla^ vid ingångsgränsen.

Vid Trelleborgs tullkammare har antalet tullbehandlade postpaket,

som under år 1898 utgjorde 17,027, under år 1906 uppgått till 36,264.

Postkontoret å platsen skall beträffande dessa paket utfärda och till

tullkammaren aflämna förtullniugsinlagor, i två exemplar, med därtill

hörande tulldeklarationer, produktionsbevis m. fl. handlingar. Paketen

öppnas i närvaro af posttjänsteman undersökas, inläggas ånyo samt

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

omsnöras och förses med såväl postanstaltens som tullkammarens sigill.

Öppnandet äger rum inom den af Trelleborgs utrikes paketexpedition

använda lokal. Ett minst lika stort antal som de tullbehandlade paketen

förpassas genom Trelleborgs postkontor till orter, där tullkammare

är inrättad. Sammanlagda antalet af de från utlandet kommande

paket, med hvilka Trelleborgs utrikes paketexpedition har att taga befattning,

beräknas under år 1907 uppgå till omkring 100,000 stycken.

De två af expeditionen använda rum äro alldeles otillräckliga för ett

ordentligt handhafvande af denna rörelse, men någon möjlighet att få

disponera mera utrymme i tullkammarbyggnaden förefinnes icke.

Ur alla dessa synpunkter vore det för postverket särdeles viktigt,

att ett posthus åt tillräckligt utrymme äfven för en lång tid framåt

blefve så snart som möjligt uppfördt i Trelleborg.

Den för hufvudpostkontoret i Trelleborg nu använda lokal upptager

en golfyta af endast omkring 90 kvadratmeter. Postinspektören anser,

att för den nya lokalen behöfves en golfyta om ungefär 370 kvadratmeter.

För den utrikes paketposten samt för expedition af den amerikanska

posten erfordras ett utrymme af minst 95 kvadratmeter. De

ifrågaställa nya postlokalerna i Trelleborg böra således hafva en sammanlagd

golfyta af omkring 465 kvadratmeter. Dessutom bör tomten

vara så stor, att icke någon svårighet uppstår att, när så kan befinnas

nödigt, utvidga postlokalerna, och den måste vara belägen i närheten

af järnvägsstationen och tullkammaren på platsen, så att dyra transporter

af posten kunna undvikas.

Generalpoststyrelsen har införskaffat anbud på tomter, lämpliga för

ifrågavarande posthus, och har mottagit två sådana erbjudanden. Det

ena anbudet, afgifvet af byggmästaren It. Idelgesson, afser tomterna

n:ris 309 och 310 i kvarteret Herkules, belägna i hörnet af Hamngatan

och Östra Vallgatan. Tomternas storlek är omkring 670 kvadratmeter

och priset å desamma utgör 33,000 kronor. Tomternas ytinnehåll synes

generalpoststyrelsen allt för litet, då den areal, som skulle återstå till

eu eventuell utvidgning, icke blefve tillräcklig, sedan nödigt gårdsutrymme

borttagits, och därjämte anser styrelsen det begärda priset för

tomterna vara alldeles för högt. Det utgör nämligen omkring 49 kronor

25 öre per kvadratmeter.

Det andra anbudet bär afgifvits af grosshandlaren J. Kock och

afser tomten mig 47 litt, C inom kvarteret Österbro, i hörnet af Järnvägsgatan

och Östra Vallgatan. Tomten innehåller 2,497‘46 kvadratmeter

samt betingar, hel eller delvis, ett pris af 30 kronor per kvadratmeter.

Anbudsgifvaren har emellertid såsom villkor fordrat, dels att

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 168.

generalpoststyrelsen före den 1 december 1907 förklarar sig villig att

hos Kungl. Maj:t göra framställning om inköp af tomten, hel eller delvis,

i hvilket afseende han ock erhållit besked, dels och att köpeaftalet

skall komma till stånd före den 1 juni 1908.

Sistnämnda tomt anser generalpoststyrelsen vara synnerligen lämplig

för ett posthus, och därtill borde den åt söder belägna hälften af

tomten tagas i anspråk. Posthuset finge där det yppersta läge, snedt

emot tullkammarbyggnaden och skildt från järnvägsstationen endast genom

en 18 meter bred gata samt på ett obetydligt afstånd från den

plats, där ångfartygen till och från kontinenten lägga till. Om för

postverkets räkning finge förvärfvas södra hälften, omkring 1,250 kvadratmeter,

af denna tomt för ett pris af 30 kronor kvadratmetern, eller

omkring 37,500 kronor, vunnes därigenom att postkontoret under en,

såvidt nu kan bedömas, lång framtid kunde beredas fullt tillräckliga

och lämpliga lokaler för all den rörelse, som kan komma att af postkontoret

omhänderhafvas.

Priset å tomten anser generalpoststyrelsen synnerligen moderat och

hade satts till förenämnda belopp därför, att tomtägaren sätter värde

på att få ett prydligt posthus å denna framskjutna plats. Det kunde

knappast lida något tvifvel, att denna tomt, om postverket nu icke förvärfvar

densamma, kommer att stiga i pris, och generalpoststyrelsen

har därför ansett sig icke höra försumma det nu erbjudna tillfället till

tomtens förvärfvande åt postverket.

Beträffande tomtens utnyttjande har det enligt generalpoststyrelsens

åsikt befunnits lämpligt, att hela fasaden åt såväl Järnvägsgatan som

Östra Vallgatan bebygges. Utom de i bottenvåningen för postkontoret

afsedda lokaler kunde då i samma våning anordnas tre smärre butikseller

kontorslägenheter till uthyrning. Huset bör uppföras i tre våningar,

af Indika de två öfre inredas till kontors- eller bostadslägenheter

och uthyras. På detta sätt kan postverket påräkna att få en om ock

mindre afkastning på det i byggnadsföretaget nedlagda kapital.

Generalpoststyrelsen har anmodat arkitektfirman Ewe & Mehn i

Malmö att med ledning af detta program och de upplysningar, som

meddelats af / postinspektören, upprätta eskissritningar och kostnadsberäkningar

för det ifrågavarande posthuset. De på grund häraf inkomna

ritningarna äro visserligen mycket tilltalande, i det att huset

enligt desamma skulle få ett särdeles monumentalt och imponerande utseende.

Men då kostnaden för byggnadens uppförande efter dessa ritningar

beräknats till ett så högt belopp som omkring 365,000 kronor,

har generalpoststyrelsen ansett sig icke kunna ifrågasätta dessa rit
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Storvik.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 168.

ningars godkännande, utan har styrelsen för afsikt att, därest förslaget

om inköp af tomten vinner Kungl. Maj:ts och Riksdagens godkännande,

föranstalta om utarbetande af nya ritningar, afseende betydligt enklare

utstyrsel och inredning af byggnaden, så att kostnaden för densammas

uppförande måtte om möjligt kunna hållas inom ett belopp af 200,000

kronor.

Då det kunde ifrågasättas, att telegraf- eller telefonstation möjligen

borde inrymmas inom det tilltänkta huset, har generalpoststyrelsen under

hand gjort förfrågan härom hos telegrafstyrelsen, som likväl meddelat,

att, enär hyreskontraktet rörande nuvarande telegraflokalen löpte från

den 1 april 1907 under tio år, någon flyttning af telegrafstationen,

hvilket på grund af tekniska anordningar alltid medförde högst afsevärda

kostnader, icke gärna dessförinnan kunde äga rum, samt att det

nu icke vore möjligt att bedöma, huruvida det skulle för telegrafverket

vara fördelaktigt att efter den 1 april 1917 underkasta sig nämnda

kostnad för stationens flyttande till postverkets hus. Detta blefve nämligen

beroende på, huruvida den nuvarande lokalen då befunnes otillräcklig,

och i så fall om icke erforderlig utvidgning på platsen kunde

äga rum under villkor, som vore fördelaktigare än flyttningen.

Under åberopande af hvad nu blifvit anfördt och med öfverlämnande

af plankarta öfver den till inköp föreslagna tomten, hemställer

generalpoststyrelsen om bemyndigande att med grosshandlaren J. Kock

träffa aftal om inköp af omkring 1,250 kvadratmeter af tomten n:r 47

litt. C inom kvarteret Osterbro i Trelleborg till ett pris af trettio kronor

per kvadratmeter för att användas till uppförande af ett posthus

samt att låta upprätta och Kungl. Maj:ts pröfning underställa ritningar

och kostnadsförslag för posthuset i fråga.

I den till 1906 års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående

statsverkets utgifter under sjätte hufvudtiteln hemställde Kungl. Maj:t,

att för inköp af en tomt i Storvik och uppförande å densamma af en

posthusbyggnad måtte anvisas ett anslagsbelopp af 70,000 kronor. Riksdagen

biföll denna hemställan under uttalande likväl, att vid byggnadens

inredning syntes böra tillses, att i händelse af framtida behof lämplig

lokal skulle finnas där tillgänglig för anordnande af telefonstation,

hvilket ansågs icke behöfva föranleda någon ökning i byggnadskostnaden.

Sedan program för byggnaden upprättats, uppdrog generalpoststyrelsen

åt arkitektfirman Fritz Ulrieh & E. Hallquisth, Stockholm, att

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 168.

■uppgöra planeskisser och kostnadsberäkning för byggnaden. Denna kost
-

nadsberäkning slutade på en summa af................................. kr. 58,910: —

Därtill kommer kostnaden för en inköpt tomt om

trettiotre ar två kvadratmeter..................................................... )> 3,000: —

och för värmeledning.................................................................. » 6,500: —

äfvensom för oförutsedda utgifter........................................... )> 1,090: —

hvarigenom erhölles en slutsumma af kr. 69,500: —

Emellertid har öfverintendentsämbetet, som genom nådig remiss

anbefallts att i ärendet afgifva utlåtande, ansett, dels att en ifrågasatt

uthusbyggnad, som af arkitektfirman beräknats kosta 1,750 kronor, borde

uppföras af sten, med badrum och tvättstuga samt två flyglar af trä

och ornerad brandgafvel, dels att i hufvudbyggnaden bottenvåningens höjd

borde ökas, vinden inredas samt af arkitekturen betingad högre takresning

anbringas; och har ämbetet tillika uttalat den åsikt, att det begärda anslagsbeloppet,

70,000 kronor, numera, med hänsyn till de betydligt

stegrade arbetslönerna och prisen på materialier, måste anses för lågt,

samt att kostnaden för hufvudbyggnaden, utförd i enlighet med omarbetade

ritningar och med iakttagande af erforderliga ändringar för inrymmande

i en framtid af telefonstation, torde komma att uppgå till

omkring 82,000 kronor. Om till denna summa läggas 4,500 kronor,

hvartill den på nyss angifna sätt anordnade uthusbyggnaden ansetts

uppgå, kommer man till ett sammanlagdt belopp af 86,500 kronor.

Generalpoststyrelsen har icke funnit något att erinra vare sig mot

de af öfverintendentsämbetet föreslagna ändringarna i afseende å planen

för byggnadernas uppförande eller mot de nya kostnadsberäkningarna.

Genom förändringarna hafva byggnaderna vunnit i soliditet och lämplighet

för därmed afsedda ändamål.

Men enär förberörda kostnad för inköp af tomten, 3,000 kronor,

ej medtagit-s i öfverintendentsämbetets beräkning och då priserna på

arbetskraft och materialier säkerligen komma att ställa sig något högre

under år 1908, då byggnadsarbetet tidigast kan påbörjas, än under år

1907, samt då i allmänhet vid dylika företag tillkommer en del mindre

arbeten, som icke förut kunnat beräknas, anser generalpoststyrelsen, altför

posthusbyggnaden i Storvik borde numera få disponeras ett ytterligare

belopp af 25,000 kronor, utöfver det af 1906 års Riksdag för

ändamålet redan anvisade anslaget, 70,000 kronor.

På grund af förestående hemställer generalpoststyrelsen om anvisande

af följande anslag, nämligen:

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Departements
chefens
yttrande.

till inköp af tomt för ett posthus i Trelleborg högst ...... kr. 40,000: —

och för posthusbyggnaden i Storvik ytterligare.................. :v 25,000: —

hvarigenom anslaget under denna titel komme att utgöra kr. 65,000: —

Hvad först angår frågan om uppförande af posthus i Trelleborg,

synes mig genom generalpoststyrelsens utredning vara ådagalagdt, att behof

redan nu föreligger af ökadt utrymme för postkontoret å nämnda ort,

och med den stegring i poströrelsen, som alltjämt fortgår, torde detta

behof komma att efter hand göra sig allt starkare gällande. Enär vidare

såsom en följd af den nya ångfärjelinjens öppnande en betydande ökning

äfven af gods- och passageraretrafiken i Trelleborg lärer vara att

inom kort motse, torde den tidpunkt icke vara långt aflägsen, då postkontoret

i Trelleborg icke längre kan få disponera sin nuvarande lokal

i Lund—Trelleborgs järnvägsaktiebolags stationshus. Det synes under

sådana förhållanden vara angeläget, att åtgärder snarast möjligt vidtaga»

för uppförande af ett posthus å platsen.

Beträffande den af generalpoststyrelsen till inköp föreslagna tomten

har jag inhämtat, att denna tomt i sin helhet är taxeringsvärderad till

28,000 kronor, hvilket motsvarar 11 kronor 21 öre kvadratmetern. Drätselkammaren

i Trelleborg anser, att jämförliga tomter numera betinga ett

pris af omkring SO kronor kvadratmetern, och enligt uppgift hafva tre

i omedelbar närhet belägna tomter helt nyligen försålts till pris af resp.

20 kronor 67 öre, 29 kronor 79 öre och 33 kronor 52 öre kvadratmetern.

Då sålunda det äskade priset synes vara skäligt samt den till inköp

föreslagna tomten torde genom sin närbelägenhet till den blifvande ångfärjestationen

särdeles väl lämpa sig för att därå uppföra ett posthus, tillstyrker

jag generalpoststyrelsens hemställan om anvisande af ett anslag

för ifrågavarande ändamål af högst 40,000 kronor.

Den ökade kostnaden för posthusbyggnaden i Storvik föranledes,

såsom af det ofvan anförda framgår, till väsentlig del däraf, att enligt

de nu föreliggande ritningarna, hvilka utarbetats med iakttagande af

att i byggnaden må kunna inrymmas telefonstation, bottenvåningen skulle

höjas, vinden inredas och högre takresning anbringas. Härtill kommer,

att en uthusbyggnad ansetts böra utföras i större omfattning, än ursprungligen

varit tänkt, samt att arfvoden till arkitekt och kontrollant

icke lära hafva upptagits i de första kostnadsberäkningarna. Slutligen

torde hänsyn böra tagas till de stegrade kostnaderna för arbetskraft och

materialier. Jag anser mig under sådana förhållanden höra biträda hvad

generalpoststyrelsen hemställt om anvisande för detta byggnadsarbete

af ytterligare 25,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19 B

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Därest hvad jag sålunda anfört rörande postverkets utgiftsstater för

år 1909 vinner godkännande, komma staternas särskilda hufvudsummor

och slutsumma att uppgå till de belopp, som efterföljande tabell utvisar.

Denna tabell innehåller äfven jämförelse med 1908 års utgiftsstater. Då

emellertid under anslagstitlarna »aflöningar» och nybyggnader» finnas i

förslaget till utgiftsstater för år 1909 inbegripna en del utgifter, som

i 1908 års stater ingå under andra titlar, hafva i tabellen vidtagits de

omföringar, som för erhållande af jämförliga siffror varit af nöden.

År 1908.

År 1908.

År 1909.

Ökning.

Minskning.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Afiöningar..........................................

Hit öfvcrföras från omkostnadsstaten:

9,496,850

332,000

traktamenten för postbetjänto ...............

265,000

samt från anslaget till oförutsedda utgifter...

17,000

10,110,850

11,644,100

1.533,250

_

Öfvergdngsstat....................................

—

12,600

47,100

34,500

—

Pensioner .........................................

—

159,980

182,555

22,575

—

Omkostnader.......................................

härifrån afgå ofvanståendc:

8,343,000

uppbörds- och friraärksprovision.. 332,000

traktamenten för postbetjänte...... 265,000

597,000

7,746,000

I 1909 års stat svara titlarna

Postbefordran..................... 5,835.000

Omkostnader ..................... 2,487.000

—

—

8,322,000

576,000

—

mot den på angifvet sätt reducerade anslags- titeln »omkostnader» för 1908.

Oförutsedda utgifter ...........................

härifrån afgå ofvanstående............ 17,000

195,000

hvarjämte ett belopp åf ............... 145.000

162,000

33,000

15,000

__.

18,000

kan anses motsvara den i 1909 års stat in- förda nya utgiftstiteln nybyggnader.

Nybyggnader.......................................

—

145,000

65,000

—

80,000

Afkortningar och restitutioncr m. in.......

216,570

härifrån afgå tuliafgifter ........................

200,000

16,570

24,245

7.675

_

enär dessa afgifter icke äro upptagna i 1909

års stäter, hvaremellertid för slutsummornas

skull desamma likväl böra här uppföras...

200,000

200,000

Summa

18,4*24,000

20,300,000

2,174,000

298,000

Vlltså ökning

kronor 1.87(1.000

Bill. till Rikscl. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 132 Haft.

Jämförelse

mellan 1908

och 1909

årens utgiftsstater.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

Fond till

posthusbygnader.

194 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Enligt hvad af denna tabell framgår, skulle postverkets anslag för

år 1909, som i statsverkspropositionen beräknades till, förslagsvis,

20,340,000 kronor, komma att, vid bifall till nn framlagda förslag, utgöra

20,300,000 kronor.

Postverkets inkomster för år 1909 äro af generalpoststyrelsen beräknade

till i rundt tal 21,000,000 kronor.

Härutöfver skulle under år 1909 till postverket inflyta viss andel

af de afgifter, Indika för närvarande såsom sportler tillfalla tjänstemän

vid postkontoren, men då denna andel, enligt af kommissionen gjord

beräkning, kan förväntas uppgå till endast omkring 10,000 kronor, lärer

ifrågavarande inkomst icke inverka på inkomstberäkningen i dess helhet.

Om från de sålunda beräknade inkomsterna för år

1909.................................................................

dragas de här ofvan beräknade utgifterna

........................ kr.

för samma år ))

21,000,000: —

20,300,000: —

skulle återstoden...................................

....................... kr.

700,000: —

utvisa det öfverskott postverket komme att lämna för samma år.

Till jämförelse ber jag få erinra, att de fastställda utgiftsstaterna

för år 1908 sluta på ett belopp af 18,424,000 kronor, och att inkomsterna

för samma år i riksstaten beräknats till 19,000,000 kronor.

Beträffande dispositionen af det ytterligare öfverskott, som möjligen

kan uppstå å poströrelsen för år 1909, anför generalpoststyrelsen följande.

Enligt nådigt bref till generalpoststyrelsen den 29 maj 1896, angående

postverkets stater för år 1897 in. m., har Kungl. Maj:t i öfverensstämmelse

med Riksdagens beslut medgifvit, att till eu fond för

anskaffande af tomt till nytt posthus i Stockholm finge afsättas ej mindre

den behållning, som för åren 1895 och 1896 kunde å postverkets

rörelse uppstå utöfver de redan för statsregleringarna beräknade öfverskotten

för samma år, än äfven hälften af blifvande öfverskottsmedel

för år 1897, dock att till fonden icke finge afsättas större del af öfverskottet

för sistnämnda år än det belopp, hvarmed detsamma öfverstege

220,000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t, jämlikt nådigt bref den 19 juni 1896,

funnit godt förordna, att den ifrågavarande fonden skulle ställas under

statskontorets vård och förvaltning för att genom insättning i bankinrättning

med af Kungl. Maj:t fastställd bolagsordning eller på annat

lämpligt sätt fruktbargöras.

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 168.

Sedermera liar Kungl. Maj:t medgifvit

dels genom nådigt bref den 19 mars 1897, att till förvärfvande af

tomt för nya posthuset i Stockholm finge af öfverskottsmedlen för år

1898 användas högst 200,000 kronor;

dels, enligt nådigt bref den 20 maj 1898, att den å fonden uppstående

behållning, ökad med det till fondens förstärkning under viss

förutsättning af postverkets öfverskottsmedel för år 1898 beräknade belopp,

200,000 kronor, finge, sedan alla med tomtköpet förenade kostnader

gnidits, disponeras på sådant sätt, att 150,000 kronor afsattes för

att, i den mån Kungl. Maj: t funne sådant erforderligt, användas till betäckande

af tilläfventyrs uppstående ökad kostnad, utöfver hvad förut

beräknats, för uppförande af det nya posthuset i Stockholm samt att

hvad därefter återstode användes till inköp för postverkets räkning af

en tomt i Malmö och påbörjandet därstädes af posthusbyggnad;

dels, enligt nådigt bref den 26 maj 1899, att till fonden finge afsättas

ej mindre den behållning, som för år 1899 kunde å postverkets

rörelse uppstå utöfver det redan för statsregleringen beräknade öfverskottet

för samma år, än äfven den del intill 200,000 kronor, som kunde

komma att öfverstiga 495,000 kronor; och att den sålunda förstärkta

fonden under benämning »fond till posthusbyggnader» finge, i den mån

Kungl. Maj:t funne sådant erforderligt, användas dels till fortsättande af

uppförandet af ett posthus i Malmö, dels ock till betäckande af de

kostnader, som, utöfver förut beräknade, kunde uppstå för uppförande

af posthus i Stockholm och Hälsingborg.

A den sålunda bildade »fond till posthusbyggnader» har sedan år

1896 insatts ett sa.mmanlagdt belopp af kr. 2,200,235: 97 och uttagits

tillhopa kr. 2,111,122: 34. Den återstående kapitalbehållningen utgör

således kr. 89,113: 63. Genom de under årens lopp fonden tillgodokomna

räntor hafva fondens tillgångar emellertid ökats så, att de vid

1906 års utgång uppgingo till kr. 304,836: 64. Från fonden skulle dock

under den närmaste tiden uttagas ett belopp af kr. 212,031: 75, hvilket

af postmedel förskotterats till bestridande af kostnaderna för uppförandet

af posthuset i Malmö, men skulle af fonden ersättas. Efter uttagning

af såväl sistnämnda belopp som ock de ytterligare medel, som

kunna erfordras i och för byggnaden i Malmö, kommer den återstående

behållningen å fonden att, med ^beräkning af räntor för år 1907, utgöra

omkring 100,000 kronor. Dessa öfverskottsmedel få icke utan särskilt

nådigt tillstånd disponeras för annat ändamål än berörda posthusbyggen

i Stockholm, Malmö och Hälsingborg, och fonden kommer således

att fortfarande finnas kvar tills annorlunda beslutats.

\

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition K:o 168.

\ id sådant förhållande synes det generalpoststyrelsen, som om i fondens

tillvaro läge ett uppslag äfven till densammas förökning, för hvilken

därjämte viktiga skäl föreligga.

Under förutsättning att poströrelsen fortsätter att utveckla sig på

samma sätt som under de senaste decennierna ägt rum, blifver det, enligt

hvad generalpoststyrelsen anför, för postverket oundgängligen nödvändigt

att i vida större mån än hittills varit fallet skaffa sig egna hus

med ■ mera tillfredsställande expeditionslokaler, än som i allmänhet kunna

förhyras.

För belysande af poströrelsens utveckling hänvisar styrelsen till

följande summor för postverkets inkomster och utgifter i runda tal:

Inkomster.

Kronor.

Utgifter.

Kronor.

År 1876................

4.412,200

4,874,400

» 1886................

6,106,500

5,897,000

» 1896................

9,035.400

8,016,800

» 1906................

IS,442,500

16,135,200

Den ökade rörelsen klöfver, säger generalpoststyrelsen, med nödvändighet

ökade lokaler; särskild! paket- och tidningsrörelsens ordentliga

handhafvande betingar stora utrymmen. Till och med de lokaler,

som genom riksbankens försorg beredts postverket i åtskilliga residensstäder,

komma att efter en del års förlopp befinnas otillräckliga. Det

torde då i många fall icke återstå annan utväg, än att postverket skaffar

sig egna hus å de för poströrelsen mest betydande orterna, såväl i städer

som på landsbygden. Y isserligen äger postverket redan 10 posthus i städer

och 9 sådana på landet, men generalpoststyrelsen måste vara beredd på

nödvändigheten att öka dessas antal förutom att låta om- och tillbygga

vissa af dessa fastigheter.

Om en sådan plan skall kunna genomföras, är det enligt generalpoststyrelsens

åsikt nödigt att äga kapital till sådan storlek, att icke

postverket vid en möjligen inträffande, tillfällig tillbakagång i poströrelsen

saknar utväg för dess fullföljande. Med hänsyn till de höga belopp,

hvartill postverkets utgifter numera uppgå, — utgifter, som äfven

under vanskliga förhållanden måste bestridas — kan en om ock snart

nog öfvergående ekonomisk kris i landet medföra, att inkomsterna icke

räcka till för de fastslagna utgifterna. Att under dylika omständigheter

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kung!. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 168.

inkomma till Riksdagen med begäran om extra anslag för nya eller

fortsättandet af redan påbörjade byggnadsföretag anser generalpoststyrelsen

icke vara lämpligt.

Men det finnes, enligt hvad styrelsen anför, en annan utväg, som

skulle kunna, om också icke omedelbart, dock så småningom leda till

det föreliggande önskemålet. Om nämligen styrelsen erliölle bemyndigande

att af blifvande öfverskottsmedlen, utöfver hvad för statsregleringen

tages i anspråk, använda en del till ökande af förenämnda »fond

till posthusbyggnader», skulle sannolikt denna fonds tillgångar inom

jämförelsevis få år växa så, att de nu afsedda förmånerna kunde postverket

beredas.

Generalpoststyrelsen anser i sådant hänseende, att halfva öfverskottsbeloppet

utöfver hvad som för statsverkets inkomstberäkning tagits i

anspråk borde få till fonden disponeras.

Gifvet vore att de medel, som på dylikt sätt hopbringas, icke

skulle få anlitas utan Kungl. Maj:ts och Riksdagens medgifvanden.

Om posthus komme att byggas i centralare delar af större städer,

blefve det, på grund af gällande byggnadsordningar, måhända nödvändigt,

att husen på ett eller annat ställe uppfördes till flera våningars

höjd än som för postverkets direkta behof eljest vore erforderligt. De

öfre våningarna i sådana hus skulle i så fall, anför generalpoststyrelsen,

lämpligen kunna inredas till mindre bostadslägenheter att uthyras i

främsta hand till tjänstemän och betjänte vid postverket mot på orten

gällande hyresbelopp eller enligt de grunder, som Kungl. Maj:t till

äfventyrs kunde finna skäligt att bestämma.

Generalpoststyrelsen hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte till

Riksdagen göra framställning därom, att af de belopp, som kunna komma

att af postverkets blifvande öfverskottsmedel för åren 1908—1912 öfverskjuta

enligt fastställda stater för dessa år beräknade öfverskott, hälften

må af generalpoststyrelsen afsättas till »fonden till posthusbyggnader»,

att af statskontoret förvaltas i enlighet med bestämmelsen i nådiga

brefvet den 19 juni 189G.

Det önskemål, som generalpoststyrelsen här uppställer, torde näppeligen

kunna vinnas, med mindre postverkets öfverskottsmedel komma

att afsevärdt öfverstiga hvad som för statsregleringen tages i anspråk.

Då det emellertid ur statsregleringssynpunkt lärer anses önskvärd!, att

inkomstberäkningen för framtiden verkställes på sådant sätt, att skillnaden

mellan de verkliga och de beräknade öfverskottsmedlen icke kommer

att uppgå till några mera betydande belopp, synes det mig tvifvel
-

Departements
chefens
yttrande.

s. 198 Kontrollera mot PDF

AflÖningsreg
]emente.

198 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 168.

aktigt, huruvida den väg, som generalpoststyrelsen nu anvisat, lämpligen

bör beträdas; och anser jag mig därför icke för närvarande kunna

tillstyrka styrelsens förslag.

Ett annat medel, som tilläfventyrs skulle kunna i detta hänseende

förordas, vore att, i likhet med hvad som vid 1907 års Riksdag beslutats

i fråga om anskaffande af lokaler för telegrafverkets behof, bereda

postverket ett byggnadslån till erforderligt belopp. Då emellertid någon

utredning för närvarande icke föreligger, i hvilken utsträckning nya

eller utvidgade lokaler under de närmaste åren kunna för postverket

erfordras, är jag icke beredd att nu framlägga något förslag i sådant

hänseende.

Motiv till aflöningsreglementet med tillhörande

öfvergångsbestämmelser.

Beträffande kommissionens förslag till aflöning sreglemente torde jag

få, i den mån sådant icke skett i den föregående framställningen, redogöra

för de viktigaste af de förändringar i nu gällande bestämmelser,

som innehållas i sagda förslag. I öfrigt tillåter jag mig att hänvisa

till kommissionens specialmotivering (sid. 189 — 200 i betänkandet).

Såsom på annat ställe är nämndt, har kommissionen ansett, att

personalens nuvarande uppdelning i tjänstemän och betjänte bör för

framtiden upphöra, och i enlighet härmed har kommissionen i förslaget

till aflöningsreglemente infört den för samtliga funktionärer gemensamma

benämningen tjänstemän.

I fråga om aflöningsbeloppens uppdelande i lön och tjänstgöringspenningar

för den personal, hvars aflöning nu föreslagits till omreglering

— alltså samtliga funktionärer med undantag af postbetjänte —

anför kommissionen vid aflöningsreglementets § 1, att kommissionen

ansett, att den del af aflöningen, som är att hänföra till lön, i allmänhet

bör något ökas. Någon bestämd proportion har kommissionen

emellertid icke velat fastslå, utan hafva lönebeloppen bestämts till hvad

som skäligen ansetts'' böra å hvarje tjänst utgå. Därvid har hänsyn

tagits bland annat dels till de lönebelopp, som förekomma i statskontorets

och arméförvaltningens nya aflöningsstater, dels ock därtill, att

lönen icke bör för någon tjänsteman blifva lägre än för närvarande. Att

för kvinnliga tjänstemän i de högre aflöningsgraderna och för vaktmästare

proportionen mellan lön och tjänstgöringspenningar icke före
-

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

slagits så förmånlig som för öfriga tjänstemän, hvilkas aflöning nu

skulle omregleras, har sin grund däri, att, då lönen är grundläggande

för pensionen, kommissionen icke funnit sig kunna framlägga ett förslag,

som skulle för ifrågavarande tjänstemän medföra pensionsbelopp,

öfverstigande livad som med hänsyn till förhållandena i andra verk kan

anses skäligt.

I §2 hafva beträffande tjänstemans skyldighet att vara underkastad

utvidgad eller förändrad tjänstgöring eller förflyttning till annan tjänstgöringsort

eller annan befattning föreslagits ''enahanda bestämmelser,

som gälla för telegrafverkets och statens järnvägars tjänstemän.

Efter af Postmästarföreningen gjord hemställan, som af generalpoststyrelsen

tillstyrkts, har såsom tillägg till § 2 punkt 1 i kommissionens

förslag införts bestämmelse därom, att vid postkontors nedflyttning

i lägre klass vederbörande postmästare må, intill dess han

afgår från tjänsten, äga uppbära aflöning i den klass, som postkontoret

före nedflyttningen tillhört (jfr sid. 159—160 här ofvan).

Beträffande § 3 erinrar kommissionen bland annat, att enligt den

af kommissionen föreslagna aflöningsskalan i reg-el alla för en grupp

tjänstemän förekommande aflöningsbelopp, utom det högsta, återfinnas

i närmast lägre grupp. Denna anordning medför, att tjänsteman kommer

i åtnjutande af aflöningsförhöjning efter att hafva ett visst antal

år åtnjutit samma aflöning, oafsedt hvilken befattning han därunder

innehaft. Befordran till högre tjänst skulle i och för sig icke medföra

högre aflöning i andra fall, än då den nya befattningens begynnelseaflöning

är högre än den aflöning, som den befordrade vid befordringstillfället

innehar, eller då denne uppburit slutaflöningen i sin förra befattning

minst 3 år. Härifrån äger dock undantag rum, då postbetjänt

befordras till förste postbetjänt; sådan befordran skulle fortfarande såsom

hittills omedelbart hafva aflöningsförhöjning till följd.

Posttjänstemännens förening har i sin ofvannämnda skrifvelse den

8 februari 1908 hemställt, att posttjänsteman må vid hvarje befordran

till högre grupp uppflyttas i aflöningsklass närmast högre än den, hvilken

han vid utnämningen tillhörde. Då emellertid en dylik bestämmelse dels

skulle verka tämligen ojämnt, beroende på den olika tid som vederbörande

tjänsteman vid befordringstillfället innehaft sin dåvarande aflöning,

dels saknar motsvarighet i de för statens järnvägar och telegrafverket

gällande aflöningsreglementen, har jag funnit mig icke böra

tillstyrka bifall till berörda framställning.

Hvad § 7 innehåller om ortstillägg åt vissa tjänstemän af lägre

grad innebär, såom kommissionen erinrar, icke någon ändring af själfva

aflöningssiffrorna (se sid. 135 o. f. här ofvan).

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kuntjl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

Det till tjänstemän af högre grad utgående ortstillägg har hänförts

till lönen, i likhet med hvad som stadgats beträffande ersättning för

bostad och bränsle, dyrortstillägg och kallortstillägg för tjänstemän vid

statens järnvägar; därigenom skulle detsamma få behållas under sjukdom.

Hvad åter angår postbetjänte, har, då kommissionen icke ansett

sig böra föreslå någon förändring i sak i afseende å deras aflöningsförhållanden,

den del af aflöningen, som skulle utgå såsom, ortstillägg,

föreslagits fortfarande böra hafva egenskapen af tjänstgöringspenningar.

I afseende å felräkningspenningar föreslås i § .9 följande ändringar

i nuvarande bestämmelser.

Rättigheten för tjänsteman, som tjänstgör såsom kassör vid distriktsförvaltning,

att komma i åtnjutande af dylik förmån har af kommissionen

ansetts böra inskränkas till den, hvilkens årliga utbetalningar

uppgå till minst 500,000 kronor.

För närvarande uppbär tjänsteman, som är anställd såsom kassör

hos postdirektör, felräkningspenningar till belopp af 300 kronor årligen.

Den betydande penningrörelsen vid de postkontor (Stockholm 1, Göteborg

1 och Malmö 1), hvarest dessa kassörer nu hafva sin verksamhet,

gör det, efter hvad kommissionen anför, nödvändigt, att en särskild

tjänsteman fortfarande anställes såsom gemensam kassör för nämnda postkontors

samtliga afdelningar; och kommissionen finner det vara billigt,

att han fortfarande får uppbära felräkningspenningar. Någon nedsättning

i deras belopp torde emellertid, säger kommissionen, böra vidtagas

med hänsyn därtill, att denne tjänsteman icke kommer att, såsom

nu, få någon befattning med öfriga lokala postkontors kassaförhållanden.

Beloppet har därför föreslagits till 180 kronor för år.

Till de postkontorstjänstemän i öfrig!, som. berättigas till felräkningspenningar,

anser kommissionen böra hänföras äfven de, som handhafva

utdelningen af postanvisningsmedel till brefbärare vid de postkontor,

där dylika medel af brefbärare utbäras till adressaterna. Beloppet

af sådana medel är högst betydande; hopsummerandet af den

stora mängden postanvisningar samt de kontanta medlens utlämnande

skall försiggå inom en för hvarje brefbäringstur bestämd, kort tidrymd,

hvarigenom missräkning lätt kan förekomma. Antalet tjänstemän, som

handhafva dessa göromål, är icke stort, enär postanvisningsmedels utsändande

med brefbärare är inskränkt till städerna Stockholm, Göteborg

och. Malmö.

För närvarande äga endast sådana extra biträden, som antagits af

generalpoststyrelsen, uppbära felräkningspenningar. Rätten att komma

i åtnjutande af denna förmån bär ansetts böra utsträckas till extra bi
-

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

träden, som förordnats af distriktschef, enär dessa hafva fullkomligt

samma tjänstgöringsskyldighet och göromål som de biträden, hvilka

antagits af styrelsen.

Beträffande felräkningspenningarna har Posttjänstemännens förening

hemställt, dels att tjänsteman, som tjänstgör såsom kassör vid distriktsförvaltning,

må komma i åtnjutande af felräkningspenningar, äfven då

mindre belopp än 500,000 kronor årligen utbetalas i aflöningar och omkostnader

m. m., men i sådant fall endast med 120 kronor för år, dels

att de felräkningspenningar, hvilka tillkomma tjänstemän, ordinarie och

extra, som i regelbunden tjänstefördelning å postkontor betjäna allmänheten

(s. k. dagkassörer) samt därvid mottaga och utlämna kontanta

medel, icke må, såsom nu är fallet, utgå med olika belopp vid postkontor

af olika klasser utan göras beroende af felräkningsrisken i hvarje

särskildt fall.

Enligt inhämtade upplysningar torde det, efter den nya organisationens

genomförande, endast blifva vid distriktsförvaltningarna i Stockholms

distrikt och i norra distriktet, som de årliga utbetalningarna icke

komma att uppgå till 500,000 kronor. Då det emellertid synes billigt,

att felräkningspenningar tillerkännas äfven kassörerna i nämnda distrikt,

men dessa felräkningspenningar lämpligen torde böra begränsas till det

af Posttjänstemännens förening föreslagna belopp, har jag i det nu

framlagda förslaget till aflöningsreglemente upptagit hvad föreningen i

denna del hemställt.

Beträffande åter beräkningen af de s. k. dagkassörernas felräkningspenningar

synes anledning icke föreligga att frångå kommissionens

förslag.

i öfverensstämmelse med hvad som stadgats för telegrafverket och

sedan längre tid tillämpats vid statens järnvägar, har i § 13 föreslagits

en bestämmelse, enligt hvilken tjänsteman, som förordnats bestrida befattning

å annan ort än stationsorten, må komma i åtnjutande af hyresbidrag.

De i § 14 föreslagna bestämmelserna om semesters åtnjutande äro

i hufvudsak desamma, som nu äro gällande, med den skillnad, att för

samtliga tjänstemän, med undantag af dem, som berättigats till semester

under 45 dagar, rätten att komma i åtnjutande af dylik förmån begränsats

under de första tre åren efter anställningen i ordinarie tjänst. En

dylik begränsning betingas af den allt mera framträdande svårigheten

att anskaffa lämpliga personer till vikarier för den stora mängd tjänstemän,

som äger rätt till semester; och med hänsyn därtill, att befordran

till ordinarie befattning hädanefter kan äga rum vid jämförelsevis unga

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Hclft. '' 26

s. 202 Kontrollera mot PDF

Öfvergångabe
stämmelaer.

202 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

år, lärer ur billighetens synpunkt intet vara att erinra mot den sålunda

föreslagna begränsningen.

Jag går härefter att redogöra för det hufvudsakliga innehållet i de

af kommissionen föreslagna öfver gång sbestämmelser, hvilka jag funnit

mig böra i allt väsentligt förorda till antagande.

Kommissionen erinrar, hurusom enligt nu gällande aflöningsreglemente

tjänstemännen vid distrikts- och lokalförvaltningarna äro i

fråga om aflöningsförhöjning indelade i vissa grupper, så att tjänsteman

äger att komma i åtnjutande af sådan förhöjning, sedan han en viss

tid innehaft en tjänst eller tjänst, tillhörande samma eller närmaste grupp.

Dessa stadganden anser kommissionen lämpligen kunna läggas till grund

vid bestämmandet af begynnelseaflöningarna i den nya staten, sedan de

nuvarande tjänsterna hos generalpoststyrelsen samt de nya tjänsterna

såväl hos styrelsen som vid distrikts- och lokalförvaltningarna inpassats

i gruppindelningen.

Åtskilliga befattningar vid postverket hafva under längre tid uppehållits

på förordnande såsom en följd däraf, att en af generalpoststyrelsens

byråchefer tjänstgör såsom chef för postsparbanksbyrån och att

postinspektörerna ej äro uppförda på ordinarie stat. Det har synts

rättvist och billigt, att de, som innehaft dessa förordnanden, nu få räkna

sig dem till godo i fråga om begynnelseaflöningen i den nya staten.

Enahanda förmån anses ock böra tillkomma dem, som innehaft uppdrag

att tjänstgöra såsom föreståndare för filialpostkontor eller såsom

förste postexpeditör.

Vissa tjänstemän, som tillträdt befattning såsom postmästare eller

kontrollör före nu gällande aflöningsreglementes trädande i kraft, hafva

genom en särskild bestämmelse i samma reglemente tillförsäkrats bibehållande

af tidigare förmåner i afseende å ålderstillägg. Dessa tjänstemän

synas fortfarande böra åtnjuta sagda rätt.

Genom § 17 i nu gällande aflöningsreglemente är, såsom förut är

nämndt, stadgadt, att den, som tillträder 1903 års aflöningsstat, »skall

vara skyldig underkasta sig den minskning i befintliga sportelinkomster,

som kan varda af Kungl. Maj:t bestämd, samt den jämkning af grunderna

för uppbörds- och frimärksprovisions beräkning, som, i händelse

af förhöjning af postafgifter, kan finnas skälig».

Af detta stadgande anses otvetydigt framgå, å ena sidan, att något

formellt hinder icke möter för att, på sätt kommissionen hemställt, till

postverket indraga de nu utgående sportlerna, men å andra sidan, hvad

uppbörds- och frimärksprovisionen beträffar, att någon skyldighet icke

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 168.

åligger provisionsberättigad tjänsteman, som ingått på 1903 års aflöningsstat,

att vara underkastad provisionens indragning eller öfver hufvud

andra rubbningar beträffande provisionen än den jämkning af grunderna

för densamma, som i händelse af förhöjning af postafgifter kan finnas

skälig. Genom att kvarstå på nu gällande stat kan således en provisionsberättigad

tjänsteman äfven för framtiden bevara sin rätt att uppbära

provision. På det att den lönereglering, som kommissionen nu

föreslår, må kunna i verkligheten genomföras, har kommissionen, efter

hvad den anför i sitt betänkande, också sökt så tillmäta de nya aflöningsbeloppen,

att de provisionsberättigade tjänstemännen må finna det med

sin fördel förenligt att, med provisionens uppoffrande, ingå på den nya

aflöningsstaten.

Då det emellertid i åtskilliga fall, efter hvad kommissionen anför,

icke torde kunna undvikas, att enskilda tjänstemän skulle genom att

tillträda den nya staten — äfven bortsedt från minskning i sportelinkomst

— komma i en sämre ekonomisk ställning än enligt de äldre

bestämmelserna, har kommissionen hemställt, att tjänsteman, som vid

tillträdande af den nya aflöningsstaten skulle erhålla lägre aflöning än

den han under år 1908 kommer att uppbära, däri inräknadt provision

enligt 1907 års förhållanden men icke sportler, skall äga såsom personligt

aflöningstillägg uppbära skillnaden, intill dess hans aflöning stigit

till samma belopp.

Bland de aflöningsförmåner, som tjänsteman sålunda skulle äga tillgodoräkna

sig för bestämmande af det personliga aflöningstillägget,

torde äfven, på sätt af Posttjänstemännens förening blifvit hemställdt

och af generalpoststyrelsen tillstyrkt, böra inräknas ålderstillägg, som

skulle hafva å nuvarande stat intjänats att utgå från 1909 års början.

Emellertid är, efter hvad kommissionen anför, en dylik bestämmelse

icke tillfyllest för att förebygga, att åtskilliga tjänstemän blifva lidande

på aflöningsregleringen. Ty för de ordinarie skulle den icke hindra,

att ernåendet af aflöningsförhöjning orättvist blefve fördröjd, och de

extra beröras icke af bestämmelsen i fråga. Det nuvarande systemet

har för postexpeditörer medfört den fördelen, att slutaflöningen i de flesta

fall nås omkring 10 år efter utnämningen till ordinarie. Enligt nu föreliggande

förslag skulle motsvarande aflöning af manlig postexpeditör

bekommas först flera år senare. Skulle nu tjänsteår sberäkningen börja

först från den tid, då anställningen såsom ordinarie blifvit vunnen, så

blefve särskildt för en del af de äldre postexpeditörerna den tidpunkt

alltför långt framskjuten, då de kunde vinna den aflöningsförbättring,

som med förslaget afsetts, och de skulle komma i en väsentligt ogynn
-

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

sammare ställning än deras yngre kamrater. Ty medan extra-ordinarietiden

numera, genom inrättandet af ett stort antal nya postexpeditörstjänster,

nedbragts till 6 å 7 år, uppgick samma tid ända till i slutet på

1890-talet till 12 å 15 år.

Den nu anmärkta oegentliglieten bär kommissionen ansett kunna

lämpligast afhjälpas genom bestämmelse, att tjänsteman, som före utgången

af år 1908 antagits till e. o. tjänsteman bos generalpoststyrelsen

eller e. o. postexpeditör, må i aflöningsbänseende i vissa fall räkna sig

till godo en del af extra-ordinarie-tiden. Då kommissionen, såsom

i det föregående är omnämndt, uttalat sig för inrättandet af postexpeditörstjänster

till sådant antal, att tjänsteman kan vinna ordinarie

anställning omkring 5 år efter sitt inträde i verket, bar den retroaktiva

bestämmelsen synts lämpligen kunna omfatta så mycket af extraordinarie-tiden,

som öfverskjuter 5 år, med det kompletterande tillägg,

att manlig tjänsteman skall äga att i postexpeditörsgraden beräkna begynnelseaflöning

af 2,200 kronor, eller samma belopp, som nu i regel

utgör lägsta aflöningen för sådan tjänsteman.

Den öfvergångsbestämmelse, hvarom kommissionen sålunda hemställt,

synes mig till fullo motiverad dels därigenom, att, enligt nu föreliggande

förslag till aflöningsreglemente, de manliga postexpeditörernas

begynnelseaflöning, såsom en följd af ändrade förhållanden vid rekryteringen

af denna kår, sänkts från att såsom regel utgöra 2,200 kronor

till 1,800 kronor, dels ock genom den synnerligen långa tid, som posttjänstemännen

förr måst tvärstanna i extra ordinarie befattning.

Däremot synas mig icke tillräckliga skäl föreligga att, såsom Posttjänstemännens

förening hemställt, höja ifrågavarande, såsom öfvergångsanordning

föreslagna begynnelselseaflöning från 2,200 till 2,400

kronor

I aflöningsreglementet har, såsom förut är nämndt, införts bestämmelse

om begränsning af semestern åt vissa tjänstemän under de första

tre åren, hvarunder de innehafva ordinarie anställning. Denna begränsning

har ansetts icke böra tillämpas å dem, hvilka tillträdt ordinarie

anställning före 1908 års utgång.

Likaledes skulle den nuvarande intendenten vid postverkets persedelförråd,

därest han öfvergår på den nya staten med öfvertagande af

befattning såsom förrådsförvaltare, bibehållas vid sin nuvarande rätt att

åtnjuta semester under en och en half månad.

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kimgl. Maj:Is Nåd. Proposition N:o 168.

De utgiftsstater och det aflöningsreglemente med tillhörande öfvergångsbestämmelser,

som i händelse af bifall till nu framlagda förslag

skulle blifva gällande, hafva följande lydelse.

Utgiftsstater för postverket

att tillämpas under år 1909.

K

ron

O

r.

A. Aflöningar.

1. Generalpoststyrelsen.

Gencralpo8tdircktören ...........

13,000

—

4 byråchefer

(8,000—9,000 kr.)

förslagsvis

36,000

—

1 kamrerare

(6,000—7,000 .»)

))

7,000

—

5 sekreterare

(6,000-7,000 » )

))

33,000

—

3 förste aktuarier

(5,000-6,500 » )

»

17,000

—

2 intendenter

(5,000-6,500 » )

»

13,000

—

1 ombudsman

(5,000-6,500 » )

»

5,000

—

1 aktuarie

(4,200—5,500 » )

»

5,000

—

1 arkivarie och bibliotekarie

(4,200—5,500 » )

»

4,200

—

1 förrådsförvaltare

(4,200—5,500 » )

))

5,500

—

7 notarier

(4,200-5,500 » )

)>

32,300

—

1 registrator

(4,200—5,500 » )

»

5,000

—

5 revisorer

(4,200-5,500 » )

»

26,600

—

2 revisorer och bokhållare

(4,200-5,500 » )

))

10,500

—

16 förste postexpeditöror, manliga (3,200—4,200 » )

))

60,800

—

12 postexpeditörer, »

(1,800-3,800 » )

»

38,400

—

20 » , kvinnliga

(1,500-2,100 » )

»

36,000

—

19 vaktmästare

(1,140-1,650 » )

»

24,300

—

Förste vaktmästaren, arfvode ..

200

—

Ortstillägg, förslagsvis ...........

20,000

—

Arfvoden åt extra tjänstemän,

vikariatsersättning m. m. för-

slagsvis ..........................

50,000

—

442,800

—

Transport

—

442,800

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kung!. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 168.

K

ron

o r.

Transport

—

—

442,800

—

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.

6 distrikts chefer (7,000—8,000 kr.) förslagsvis

48,000

—

9 postmästare af klass 1 A (5,500—7,000 » ) »

'') 64,200

—

19 » » » 1B (5,000—6,500 » )

119,000

—

6 öfverkontrollörer (5,000—6,500 » ) »

31,500

—

16 postmästare af klass 2 A (4,600—6,000 » ) »

92,100

—

7 förste kontrollörer (4,600—6,000 » ) »

41,000

—

29 postmästare af klass 2 B (4,200—5,500 ») »

154,500

-

fmanlig 3,800—5,000 » 1

76 » >> » 31 > »

(kvinnlig 2,900—3,400 » J

379,600

—

50 kontrollörer (3,800—5,000 » ) »

240,000

—

. . „ (manlig 3,500—4,600 »1

101 postmästare af klass 4< > »

(kvinnlig 2,700-3,100 » J

. 448,000

—

139 förste postexpcditörer, manliga (3,200—4,200 » ) »

556,200

—

„

25 » » ,kvinnliga^,900—2,500 » ) »

62,500

—

725 postexpcditörer, manliga (1,800—3,800 » ) »

1,952,700

—

191 » , kvinnliga (1,500—2,100 » ) »

352,000

—

450 förste postbetjänte (1,340—1,640 » ) »

693,000

—

1,350 postbetjänto (1,100—1,400 resp. 1,640 » ) »

1,725,000

—

Ortstillägg, förslagsvis .................................................

530,000

1,980,000

Arfvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning, in. m., för- slagsvis ...............................................

9,469,300

3. Öfriga anslag.

Arfvoden vid poststationer, förslagsvis.........

1,640,000

—

» åt frimärksförsäljare » ........ ......

52,000

—

Gratifikationer m. m. åt tjänstemän ..................................

20,000

—

Understöd ät personer, som äro eller varit anställda vid post- verket eller anlitats i dess ärenden ..

20,000

_

1,732,000

11,644,100

_

Transport

-!

-!

-|

-|

11,644,100

—

*) Häri innefattas äfven särskilda arfvoden till 3 postmästare.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 168.

207

Transport

B. Öfvergångsstat.

1. Generalpoststyrelsen.

11 tjänstemän i l:a graden, förslagsvis......

Arfvoden åt extra tjänstemän »

Afgå under A. upptagna aflöningar .........

1 kammarskrifvare.................................

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna

Personligt aflöningstillägg tiil postdirektören C. A.

förslagsvis..............................................

1 postdirektör i Göteborg............................

1 » » Malmö..............................

5 postmästare af klass 2 B (4,200—5,500 kr.) förslagsvis.....

1 » » » 3 » .....

Återstod

Hasselrot,

Afgå under A. upptagna aflöningar

Återstod

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Provi-

sions-

ersätt-

ning.

3,000

—

1,000

—

900

—

2,550

—

850

—

700

—

2,100

—

700

—

700

—

2,100

—

700

—

500

—

1 kontrollör

1

1

1 »

Uppbörds- och frimärksprovision, förslagsvis......

C. Pensioner.

Tjänstemän, som erhållit afsked.....................

Tjänstemän, som skadats under tjänste.utöfning

Aflidne tjänstemäns änkor och barn ...............

Transport

Krono r.

44.000

30.000

74,000

—

65,000

—

9,000

—

1,600

—

5,000

4,000

—

4,000

—

27,000

—

5,000

—

45,000

—

44,300

—

700

4,900

4,100

—

3,500

—

3,300

—

20,000

—

—

—

10,600

36,500

179,600

180

2,775

11,644,100

47,100

182,555

11,873,755

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

K

ron

o r.

Transport

—

—

—

—

11,873,755

—

I). Postbefordran.

•

(Förslagsanslag.)

Postbefordran å järnväg ...............................................

—

—

3,650,000

—

» » landsväg jämto lokala transporter...............

—

—

1,580,000

—

Postbefordran sjöledes:

mellan Sveriges fastland och Gottland ...........................

85,000

—

» öfriga inrikes orter .........................................

100,000

—

» Sverige och Tyskland ......................................

265,000

—

» » » Danmark......................................

16,000

—

» » » Finland .....................................

25,000

—

» » samt Storbritannien och Amerika............

14,000

—

505,000

Transitersättning åt främmande postverk...........................

—

—

100,000

—

5,835,000

_

E. Omkostnader.

(Förslagsanslag.)

Felräkningspenningar......................................................

—

—

70,000

—

Ersättning för tjänsteresor i allmänhet.............................

—

—

75,000

—

Traktamenten för tjänstgöring i postkupé eller å landsvägs-

postlinje .................................................................

—

—

250,000

—

Öfverliggningslokaler åt tjänstemän, tjänstgörande i postkupé

eller å landsvägspostlinje ............................................

—

—

60,000

—

Uniformsbeklädnad.........................................................

—

—

315,000

—

Sjukvård m. m...........................................................

—

—

25,000

—

Undervisningskurser .....................................................

—

—

10,000

—

Posthusens underhåll......................................................

—

—

50,000

—

Hyror för postlokaler......................................................

—

—

270,000

—

Postlokalers uppvärmning, belysning och städning...............

—

—

340,000

—

Tillverkning af frankotecken.............................................

—

—

240,000

—

Inköp och underhåll af inventarier..................................

--

—

225,000

—

Blankett- och cirkulärtryck, skrifmaterialier m. m.............

—

—

340,000

—

Förbrukningsartiklar ......................................................

—

—

170,000

—

Telefonafgifter och telegramporto ..................................''..

—

—

20,000

—

Diverse utgifter ............................................................

—

—

27,000

—

2 487 000

F. Oförutsedda utgifter..........................................

—

—

—

—

15,000

—

0. Afkortningar och restitutioner, förslagsvis.........

—

—

—

—

24,245

—

H. Nybyggnader .....................................................

—

—

—

—

65,000

—

Summa

—

—

—

—

20,300,000

—

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168. 209

Aflöningsreglemente för tjänstemän vid postverket.

§ 1.

Till generalpostdirektören utgår arfvode af postmedlen med 13,000

kronor för år, att utbetalas i samma ordning som lön.

Till öfriga tjänstemän utgår fast aflöning enligt följande stat, hvilken

angifver tjänstemännens fördelning i vissa grupper, de för tjänstemännen

inom en och samma grupp bestämda aflöningsbelopp samt det

antal år, som bör förflyta från det tjänsteman tillträdt visst aflöningsbelopp,

intill dess han kan komma i åtnjutande af det närmast högre.

Tjänstemän af högre grad.

Kronor.

År.

Kronor.

År.

Kronor.

År.

Kronor.

År.

Kronor.

Byråchef ................................................

—

—

—

—

8,000

3

8,500

3

9,000

Distriktschef ..........................................

—

-

-

—

7,000

3

7,500

3

8,000

Kamrerare; sekreterare..............................

—

—

—

—

6,000

3

6,500

3

7,000

Postmästare af klass 1 A...........................

--

—

5,500

3

6,000

3

6,500

3

7,000

Förste aktuarie; intendent; ombudsman; post-

mästare af klass 1 B; öfverkontrollör ......

—

—

5,000

3

5,500

3

6,000

3

6,500

Postmästare af klass 2 Å; förste kontrollör...

—

-

4,600

3

5,000

3

5,500

3

6,000

Aktuarie; arkivarie och bibliotekarie; förråds - förvaltare; notarie; registrator; revisor; re- visor och bokhållare; postmästare af klass

2 B .................................................

—

—

4,200

3

4,600

3

5,000

3

5,500

Postmästare af klass 3, manlig; kontrollör...

—

—

3,800

3

4,200

3

4,600

3

5,000

Postmästare af klass 4, manlig..................

—

—

3,500

3

3,800

3

4,200

3

4,600

Förste postexpeditör, manlig .....................

—

—

3,200

3

3.500

3

3,800

3

4,200

Postexpeditör, manlig............................../

1,800

2

2,000

2

2,200

2

2,400

2

l

2,600

3

2,900

3

3.200

3

3,500

3

3,800

Postmästare af klass 3, kvinnlig...............

—

—

....

—

2,900

3

3,100

3

3,400

Postmästare af klass 4, kvinnlig...............

—

—

-

—

2,700

3

2,900

3

3,100

Förste postexpeditör, kvinnlig.....................

—

—

1,900

3

2,100

0

2,300

3

2,500

Postexpeditör, kvinnlig1)...........................

—

—

1,500

3

1,700

3

1,900

3

2,100

Tjänstemän af lägre grad.

Vaktmästare2)..........................................

1,140

3

1,260

3

1,380

3

1,500

3

1,650

Förste postbetjänt....................................

—

—

—

—

1,340

5

1,490

5

1,640

Postbetjänt .............................................

—

—

—

—

1,100

5

1,250

5

1.400

’) För kvinnlig postexpeditör. som icke åtnjuter ortstillägg, liöjes efter tre år slutaflöningen med 100

kronor, hvithet belopp anses tillhöra lönen, men dock icke medför höjning af pensionsunderlaget.

2) Förste vaktmästare åtnjuter särskildt arfvode af 200 kronor om året. Därest vaktmästare i sådan

egenskap åtnjuter fri bostad med belysning och uppvärmning samt i öfrigt erforderligt bränsle, skall, så länge

denna förmån kvarstår, å lönen afdragas 300 kronor årligen.

Bill. till Riksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 139 Höft.

27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168-

Förestående aflöningsbelopp fördelas på följande sätt i lön och

tj änstgöringspennin gar.

Lön.

Tj än st- gör i ngs- penningar.

Summa

aflöning.

Tjänstemän af högre grad.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

''5,600

3,400

9,000

5,300

3,200

8,500

5,000

3,000

8,000

4,800

2,700

7,500

4,600

2,400

7,000

4,300

2,200

6,500

4,000

2,000

6,000

3,700

1,800

5,500

3,400

1,600

5,000

Manliga tjänstemän ...............................................(

3,100

1,500

4,600

2,900

1,300

4,200

2,700

1,100

3,800

2,550

950 -

3,500

2,400

800

3,200

2,175

725

2,900

1,950

650

2,600

1,800

600

2,400

1,650

550

2,200

1,500

500

2,000

1,350

450

1,800

1,900

1,500

3,400

1,800

1,300

3,100

1,775

1,125

2,900

1,750

950

2,700

Kvinnliga tjänstemän.................................................

1,700

1,650

800

650

2.500

2,300

1,575

525

2,100

1,425

475

1,900

1,275

425

1,700

1,125

375

1,500

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 168. 211

Tjänst-

Summa

-

Lön,

görings-

aflöning.

penningar.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Tjänstemän af lägre grad.

.

1,000

650

1,650

950

550

1,500

Vaktmästare ...........................................................

900

480

1,380

850

410

1,260

800

340

1,140

960

680

1,640

Förste postbetjänt......................................................■

900

590

1,490

840

500

1,340

i

800

600

1,400

Postbetjänt...............................................................<

800

450

1,250

800

300

1,100

Utöfver den fasta aflöningen utgår arfvode till postmästaren vid

postkontoret Stockholm 1 med 500 kronor, vid postkontoret Göteborg

1 med 400 kronor och vid postkontoret Malmö 1 med 300 kronor, allt

för år. Sådant arfvode anses såsom lön, men medför icke höjning af

pensionsunderlaget.

§ 2-

För åtnjutande af den i stat uppförda aflöning och förhöjning däraf

efter viss tid gälla följande allmänna bestämmelser:

1. Tjänsteman är underkastad såväl föreskrifterna i vederbörande

instruktion som ock den utvidgade eller ändrade tjänstgöring eller den

förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan befattning vid postverket,

som kan varda honom i behörig ordning ålagd, dock utan minskning

i den honom vid förflyttningen tillkommande fasta aflöning. Likaledes

må vid postkontors nedflyttning i lägre klass vederbörande postmästare,

intill dess han afgår från tjänsten i fråga, äga uppbära aflöning

i den klass, som postkontoret före nedflyttningen tillhört.

2. Med ordinarie befattning vid postverket må icke förenas annan

tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är lörsedt

med Kungl. Maj:ts oktroj eller blifvit registreradt såsom aktiebolag, eller

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

af hvad slag som helst, så framt ej, hvad angår generalpostdirektören

eller byråchef, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af

annan befattning, generalpoststyrelsen uppå därom gjord framställning

och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej

må anses inverka hinderligt för fullgörandet af tjänstgöringen vid postverket,

finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas

och bibehållas.

3. Tjänsteman äger uppbära tjänstgöringspenningar endast för

den tid, han verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester eller för beredande

af semester bestridt högre befattning, eller under den tid, som

han på uppdrag af generalpoststyrelsen användt för att utom sin tjänstgöringsort

göra iakttagelser i posttjänsten eller idka språkstudier eller

som åtgått för fullgörande af de skyldigheter, livilka ålegat honom

såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens pensionsinrättning.

Tjänsteman, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning,

äger uppbära hela lönen.

_ 4. Den, som af annan anledning, än som i mom. 3 omförmäles,

åtnjuter ledighet eller är hindrad att bestrida sin befattning, kan förpliktas

att af lönen afstå så mycket, som, utöfver hvad vikarien i öfrig!

äger uppbära, erfordras för befattningens uppehållande eller eljest nröfvas

skäligt.

Därest emellertid tjänsteman blifvit oförmögen till tjänstgöring i

följd af kroppsskada, ådragen under tjänsteutöfning, må den fasta aflöningen

till honom utgå under högst sex månader oafkortad samt efter

denna tid med belopp, som bestämmes af Kungl. Maj:t.

5. Erfordras för tjänsteman vikarie i följd af sjukdomsförfall, tjänsteresa,

semester eller uppdrag att vara fullmäktig eller revisor vid civilstatens

pensionsinrättning, är annan tjänsteman skyldig att, om han

förordnas å högre befattning, bestrida densamma, dock ej längre tid

än sammanlagdt tre månader under samma kalenderår.

Om förordnandet erfordras till följd af sjukdomsförfall, äger den

vikarierande att, utöfver egen aflöning, af den tjänstlediges tjänstgöringspenningar

uppbära skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta

lönegraden för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och,

å andra sidan, den vikarierandes egen befattning.

Erfordras åter förordnandet af annan anledning, som i detta mom.

säges, äger den vikarierande åtnjuta allenast den honom eljest tillkommande

aflöning.

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

6. Har generalpostdirektören beviljats ledighet och vikarie för

honom förordnats, beror på Kungl. Maj:ts pröfning, huru stor del af

arfvodet skall afstås till vikarien.

Byråchef, som jämlikt gällande föreskrift utöfvar den allmänna tillsynen

öfver ärendenas gång inom generalpoststyrelsen, då generalpostdirektören

begagnar sig af semester eller är frånvarande på tjänsteresa,

äger under tiden uppbära särskildt arfvode af 10 kronor för dag.

§ 3.

För erhållande af aflöningsförhöjning efter viss tids fortsatt innehafvande

af befattning gälla såsom allmänna villkor,

att tjänsteman under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som

erfordras för att vinna aflöningsförhöjning, med godt vitsord bestridt sin

egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last

den tid, han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet utan afstående

af tjänstgöringspenningar, samt

att tjänsteman icke redan uppnått den lefnadsålder, vid hvilken

han är skyldig att afgå från tjänsten.

Aflöningsförhöjning tillträdes vid början af kalenderåret näst efter

det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd.

Vid befordran äger tjänsteman af högre grad att genast tillträda

den nya befattningens begynnelseaflöning, därest denna är högre än den

aflöning, han senast uppburit. Eljest äger han att i fråga om aflöningsförhöjning

i den nya befattningen tillgodoräkna sig den tid intill 3 kalenderår,

hvarunder han i ena eller andra befattningen innehaft den aflöning,

som utgått vid befordringstillfället.

Postbetjänt, som befordras till förste postbetjänt, erhåller därvid

aflöningsförhöjning med 240 kronor samt äger i fråga om ytterligare

aflöningsförhöjning i den nya befattningen tillgodoräkna sig den tid,

han åtnjutit clen aflöning, som utgått vid befordringstillfället.

Därest tjänsteman efter egen ansökning förflyttas från en befattningtill

en annan, hvars slutaflöning är lägre, äger han bekomma samma aflöning,

som han skulle hafva uppburit, om han kvarstått i den förra

befattningen, med iakttagande dock, att högre aflöning än den för den

nya befattningen bestämda slutaflöning icke utgår.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

§ 4.

Tjänsteman, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, äger att,

likasom ock vikarie i succession efter honom, under tiden åtnjuta fast aflöning

till samma belopp, som han skulle hafva uppburit å sin egen tjänst,

samt dessutom skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta lönegraden

för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och, å

andra sidan, den vikarierandes egen befattning.

Extra tjänsteman äger att under uppdrag, hvarom i denna § är fråga,

uppbära aflöning i lägsta graden å den tjänst, som han uppehåller.

§ 5-

Vid afgång från postverkets tjänst till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall utgår sjulfva lönen till månadens slut.

Aflider vid postverket anställd person, som innehar befattning,

hvilken icke är uppförd å ordinarie stat, må, därest och i den mån den

myndighet, som antagit honom, så pröfvar skäligt, den för honom bestämda

aflöningen utgå till månadens slut.

Aflider tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, i följd af olyckshändelse,

timad under tjänsteutöfning, må ett belopp, motsvarande den

aflidnes fasta aflöning för en månad, såsom begrafningshjälp tilldelas

hans dödsbo.

§ 6.

Afhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall,

må han under tiden ej åtnjuta någon aflöning. Varder tjänsteman afstängd

från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall under tiden den del

af hans aflöning, som pröfvats icke böra användas till befattningens

uppehållande, innehållas, såvida ej generalpoststyrelsen finner skäligt

låta honom uppbära något där af.

§ 7.

Postmästare af klasserna 3 och 4, kontrollörer, förste postexpeditörer,

postexpeditörer, förste postbetjäute och -postbetjänte, stationerade

å ort, där de allmänna lefnadskostnaderna äro särskildt höga, äga, så

länge de tjänstgöra å sådan ort, uppbära ortstillägg, utgående, enligt

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168. 215

af generalpoststyrelsen fastställda grunder, med följande belopp, för år

räknadt:

till omförmälda tjänstemän af högre grad med femton eller tio procent

af den fasta aflöningen, dock högst 450 resp. 300 kronor till manlig

tjänsteman och högst 225 resp. 150 kronor till kvinnlig tjänsteman;

till omförmälda tjänstemän af lägre grad

antingen med 250 kronor, med förhöjning efter fem år till 300

kronor och efter tio år till 350 kronor,

eller med 200 kronor, med förhöjning efter fem år till 250 kronor

och efter tio år till 300 kronor,

eller med 150 kronor.

Ortstillägg, som utgår till tjänsteman af högre grad, anses såsom

lön, men medför icke höjning af pensionsunderlaget; ortstillägg, som

åtnjutes af tjänsteman af lägre grad, anses såsom tjänstgöringspenningar.

Beträffande förhöjning af ortstillägget åt tjänsteman af lägre grad

gälla enahanda bestämmelser som i fråga om förhöjning af den fasta

aflöningen.

§ 8.

Postbetjänt, som meddelats uppdrag att tills vidare bestrida viktigare

göromål, kan erhålla tillägg till tjänstgöringspenningarna med högst

20 kronor, för månad räknadt, enligt de närmare bestämmelser, som

meddelas af generalpoststyrelsen.

§ ».

Felräkningspenningar tillkomma:

intendenten vid postverkets hufvudkassa med 500 kronor;

tjänsteman, som tjänstgör såsom kassör vid distriktsförvältning, med

300 kronor, därest minst 500,000 kronor årligen af honom utbetalas i

aflöningar och omkostnader m. in., men i annat fall med 120 kronor;

tjänsteman, som tjänstgör såsom hufvudkassör vid något af postkontoren

Stockholm 1, Göteborg 1 och Malmö 1, med 180 kronor;

tjänsteman, som vid postkontor, där postanvisningsmedel genom

postverkets försorg utsändas till adressaterna, utlämnar dylika medel

till brefbärare, med 120 kronor; samt

tjänsteman och af generalpoststyrelsen antaget eller af distriktschef

förordnadt extra biträde, som i regelbunden tjänstefördelning och under

viss, af generalpoststyrelsen bestämd minimitid hvarje söckendag å post
-

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

kontor betjänar allmänheten samt därvid mottager och utlämnar kontanta

medel, med 120 kronor vid postkontor af l:a eller 2:a klass och med

60 kronor vid postkontor af 3:e eller 4:e klass;

allt för år räknadt.

Felräkningspenningarna utgå alltid till den, som bestrider tjänsten.

§ io.

Anmärkningsprovision tillkommer tjänsteman hos generalpoststyrelsen

enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer, med högst

femton procent å hvarje belopp, som på grund af anmärkning, gjord

af sådan tjänsteman, antingen, såsom ej upptaget till redovisning eller

såsom obehörigen krediteradt, inflyter till postverket och utan anmärkningens

framställande ej skulle hafva kommit verket till godo, eller,

såsom för högt debiteradt eller för lågt krediteradt, återgäldas till

vederbörande.

§ Il
Uniformspersedlar

in natura eller beklädnadsersättning till visst

belopp må tilldelas tjänstemän af lägre grad, ordinarie och extra, enligt

bestämmelser, som utfärdas af generalpoststyrelsen.

§ 12-

Tjänstemän af lägre grad, ordinarie och extra, erhålla enligt de

närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar, läkarvård och medikamenter

på postverkets bekostnad.

§ 13.

Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktamentsersättning

enligt resereglemente^ därest icke för vissa slag af tjänsteresor

andra föreskrifter eller bestämmelser om lägre ersättningsberäkning

meddelats.

Det ankommer på generalpoststyrelsens pröfning, huruvida tjänsteman,

som förordnats bestrida, befattning å annan ort än stationsorten,

må komma i åtnjutande af hyresbidrag, utgörande för dag högst en

femtedel af det vid resor enligt resereglementet utgående traktamente.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj.is Nåd. Proposition N:o 168.

217

§ 14-

Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generalpostdirektören, byråchef,

kamrerare, sekreterare, förste aktuarie, intendent och ombudsman

under 45 dagar, annan tjänsteman af högre grad de första 3 kalenderåren,

hvarunder han innehar ordinarie anställning i postverket, under

15 dagar och därefter under 30 dagar, samt tjänsteman af lägre grad

de första 3 kalenderåren af sin ordinarie anställning under 8 dagar

och därefter under 15 dagar.

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,

är pliktig att å tid af året, som bestämmes af vederbörande öfverordnad

myndighet, begagna sig af semester.

§ 15-

Grunderna för aflöningen till extra tjänstemän bestämmas af

Kungl. Maj:t.

§ 16-

Generalpostdirektör, hvilken minst 12 år innehaft generaldirektörs

förordnande, är berättigad att i pension uppbära 6,000 kronor. Om

generalpostdirektör, innan han uppnår 12 tjänstår, antingen på grund

af sjukdom befinnes oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller

ock utan egen begäran nödgas afgå från sin befattning, utan att på

grund af tjänstefel hafva förverkat densamma, är han berättigad att i

pension uppbära 5,000 kronor, då afgången sker före eller vid 6

tjänstår, samt 5,500 kronor, då afgången sker efter 6 men före 12

tjänstår. Pensionen utgår af postmedlen, och skall såsom pensionsafgift

ett belopp af 360 kronor årligen afdragas å det för generalpostdirektören

bestämda arfvodet eller den honom, intill dess han uppnått

65 år, tillkommande pension.

I fråga om skyldighet för annan tjänsteman att afgå från tjänsten

mot åtnjutande af pension gäller hvad i lagen angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension stadgas.

§ 17-

Generalpostdirektören tillsättes genom förordnande på viss tid;

öfriga tjänstemän vid postverket tillsättas genom konstitutorial, hvilket

skall anses innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg afsättas

från sin befattning på grund af fel eller försummelse i tjänsten.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Höft.

28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

§ 18-

Detta aflöningsreglemente träder i kraft den 1 januari 1909; och

är enhvar, som nämnda dag eller senare tillträder befattning såsom

tjänsteman vid postverket, pliktig att underkasta sig reglementets villkor

och bestämmelser.

Öfvergångsbestämmelser.

§ L

För de tjänstemän af högre grad, som innehafva tjänst vid 1908

års slut och hvilka med 1909 års ingång tillträda befattning å sistnämnda

års stat, skola i afseende å beloppet af begynnelseaflöningen

vid sådant tillträde tillämpas följande särskilda bestämmelser.

1. Ifrågavarande tjänstemän anses vara indelade i följande fem

grupper:

första gruppen: byråchefer och postdirektörer;

andra gruppen: tjänstemän i 2:a graden hos generalpoststyrelsen

och postmästare af l:a klassen;

tredje gruppen: tjänstemän i l:a graden hos generalpoststyrelsen

och postmästare af 2:a klassen;

fjärde gruppen: kontrollörer och postmästare af 3:e klassen;

femte gruppen: postmästare af 4:e klassen och postexpeditörer.

2. Tjänsteman äger tillgodoräkna sig den tid, som förflutit sedan

han tillträdt innehafvande tjänst eller tjänst, tillhörande samma eller

högre eller närmast lägre grupp. Följande i 1909 års stat uppförda

nya befattningar anses vid sådan beräkning vara fördelade på förenämnda

grupper sålunda, att

till första gruppen hänföres distriktschef;

till andra gruppen: kamrerare, sekreterare, förste aktuarie, intendent,

ombudsman, öfverkontrollör;

till tredje gruppen: förste kontrollör, aktuarie, arkivarie och bibliotekarie,

förrådsförvaltare, notarie, registrator, revisor, revisor och bokhållare

;

till femte gruppen: förste postexpeditör.

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 168.

3. Af Kungl. Maj:t utfärdadt förordnande för tjänsteman att vara

postinspektor anses likställdt med innehafvande af ordinarie tjänst, tillhörande

första gruppen.

Med innehafvande af ordinarie tjänst likställes äfven:

af generalpoststyrelsen utfärdadt förordnande för tjänsteman att bestrida

en tjänst, då sådant föranledts däraf, att tjänsteman af Kungl.

Maj:t förordnats bestrida byråchefsbefattning eller postinspektörsbefaktning;
af

generalpoststyrelsen utfärdadt uppdrag för tjänsteman att tills

vidare tjänstgöra såsom förste postexpeditör.

Likaledes anses uppdrag för tjänsteman att tills vidare vara föreståndare

för filialpostkontor likställdt med innehafvande af postmästartjänst

i den klass, som kontoret kommer att tillhöra från 1909 års

början.

4. Tjänsteman, som innehaft anställning antingen såsom postmästare

af 4:e klass enligt 1902 års stat och i 1903 års stat hänförts till

lägre klass än den 2:a eller ock såsom kontrollör å 1902 års stat, må,

därest han i föreskrifven ordning inträdt å 1903 års stat, äga att,

jämväl vid tillträdande af befattning inom grupp utöfver den närmast

högre, med undantag af den första, räkna sig till godo tjänstgöring

efter anställning såsom postmästare af 4:e klass enligt 1902 års stat

eller såsom kontrollör enligt sistnämnda stat.

Hvad i detta mom. stadgas skall beträffande begynnelseaflöningen

för tjänsteman, som i samma mom. afses, äga tillämpning, jämväl om

han befordras efter 1909 års ingång.

§ 2-

För tjänsteman af lägre grad tillämpas aflöningsreglementets bestämmelser,

såsom om dessa varit gällande under hvars och ens föregående

tjänstgöringstid å ordinarie befattning.

§ 3.

Den, som vid 1908 års slut innehar ordinarie tjänst i generalpoststyrelsen

och med 1909 års ingång tillträder befattning, tillhörande den

i § 1 omförmälda femte gruppen, må i fråga om begynnelseaflöningen

vid sådant tillträde räkna sig till godo så stor del af tiden för tjänstgöringen

såsom e. o. tjänsteman, som öfverskjuter 5 år; och äger han,

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

därest fråga är om anställning såsom postexpeditör, vid sådan beräkning

utgå från 2,200 kronor såsom lägsta aflöning.

Den, som före 1908 års utgång antagits till e. o. tjänsteman i

generalpoststyrelsen eller till e. o. postexpeditör, må, i den mån generalpoststyrelsen

finner honom böra komma i åtnjutande af en dylik förmån,

i fråga om begynnelseaflöning och aflöningsförhöjning såsom postexpeditör

räkna sig till godo så stor de! af tiden för tjänstgöringen

såsom e. o. tjänsteman eller e. o. postexpeditör, som öfverskjuter 5 år;

och äger manlig tjänsteman att vid sådan beräkning utgå från 2,200

kronor såsom lägsta aflöning.

§ 4.

Därest tjänsteman vid tillträdande af 1909 års aflöningsstat skulle

komma att i fast aflöning och ortstillägg erhålla lägre inkomst än det

belopp, hvartill lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg och dyrtidstillägg

å hans tjänst under år 1908, ålderstillägg som enligt nuvarande

aflöningsstat intjänats att utgå från 1909 års början samt provision å

samma tjänst under år 1907 sammanlagdt uppgå, äger han att såsom

personligt tillägg till tjänstgöringspenningarna uppbära skillnaden, intill

dess aflöningen stigit till samma belopp.

§ 5.

Därest den nuvarande intendenten vid postverkets persedelförråd

ingår på 1909 års aflöningsstat, med öfvertagande af befattningen såsom

förrådsförvaltare, äger han fortfarande att åtnjuta semester af 45 dagar

årligen.

Den i aflöningsregiementet för vissa tjänstemän angifna begränsningen

af semestertiden till 15 eller 8 dagar under de första 3 kalenderåren,

hvarunder tjänsteman innehar ordinarie anställning, tillämpas

icke beträffande tjänsteman, som tillträdt ordinarie tjänst i verket före

1908 års utgång:.

O O

§ 6.

Vid postverket anställd tjänsteman, som vid 1908 års utgång innehar

befattning å 1902 års eller 1908 års aflöningsstat, är skyldig ingå

på 1909 års aflöningsstat, såvida han icke före den 1 mars 1909 för■

klarar, att han ej är villig underkasta sig de villkor och bestämmelser,

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

som äro stadgade för sådant inträde. Till tjänsteman, som före sistberörda

tidpunkt afgifvit dylikt förklarande, skola aflöningsförmåner

utgå enligt för honom förut gällande grunder.

§

De med en befattning förenade sportler och öfriga extra inkomster

tillfalla i allmänhet den, som bestrider befattningen, men åtnjutas af

tjänstens ordinarie innehafvare äfven för den tid, då han åtnjutit semester

eller för beredande af semester bestridt högre befattning, eller under

den tid, som han på uppdrag af generalpoststyrelsen användt för att

utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser i posttjänsten eller idka

språkstudier eller som åtgått för fullgörande af de skyldigheter, hvilka

ålegat honom såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens pensionsinrättning.

Åberopande hvad jag nu anfört, får jag i underdånighet hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

dels medgifva,

att postdirektören Carl Axel Hasselrot, därest han med 1909 års

ingång tillträder befattningen såsom distriktschef i Stockholms distrikt,

må äga att, så länge han kvarstår vid denna befattning eller vid annan

befattning inom postverket, som är jämförlig med eller högre än distriktschefsbefattning,

på öfvergångsstat uppbära, intill dess Hasselrot i laga

ordning undfår afsked med full pension, ett personligt lönetillägg, hvilket

dock icke skall grundlägga rätt till högre pension, med så stort

belopp, att hans aflöning kommer att sammanlagdt utgöra 13,000 kronor

för år;

att postbetjänten Jöns Olssons änka Carolina Olsson, född Widman,

må å postverkets pensionsstat tilldelas ett årligt understöd af 500

kronor, att till henne utbetalas från och med 1908 års ingång, så länge

hon lefver ogift;

att den provision å frankotecken, som enligt nu gällande bestämmelser

utgår till poststationers eller ångbåtspostexpeditioners föreståndare,

samt den rabatt å frankotecken, som åtnjutes af antagna särskilda

franko teckensförsäljare eller af allmänheten vid partiköp, må med 1909

års ingång upphöra;

Departementschefens

hemställan.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

att, då poststationsföreståndare, som varit medelst pesonligt kontrakt

anställd, eller landtbrefbärare afgår från sin befattning efter att hafva

tjänstgjort, poststationsföreståndare minst 25 år och landtbrefbärare minst

30 år, må, därest den afgångne visas vara i behöfvande omständigheter,

till honom utbetalas årligt understöd med lämpligt belopp, dock högst

hvad som motsvarar för poststationsföreståndare hälften af det arfvode

och för landtbrefbärare hälften af den ersättning, som till en hvar senast

utgått från postverket;

dels — under förutsättning att Kungl. Maj:t beträffande nu utgående

sportelinkomster meddelar bestämmelser i enlighet med de af mig

förordade grunder — godkänna de nu framlagda förslagen till utgiftsstater

för postverket, att tillämpas under år 1909, och till aflöningsreglemente

för tjänstemän vid postverket jämte till detta reglemente

hörande öfvergångsbestämmelser samt på grund häraf bestämma postverkets

anslag, förslagsvis, till 20,300,000 kronor, att utgå direkt af

postmedlen;

dels ock medgifva, att antalet i staterna uppförda manliga och

kvinnliga postexpeditörsbefattningar må i erforderlig mån jämkas, under

villkor att sammanlagda antalet, eller 948, icke må öfverskridas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle

till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Sölve Berger.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

223

INNEHÅLL.

Sid.

Inledning .................................................................................................................... 3

A. Aflöningar ............................................................................................................... 5

1. Generalpoststyrelsen .......................................................................................... 5

a) Organisation ............................................................................................. 5

Departementschefens yttrande.................................... 23

b) Aflöningar................................................................................................ 46

Departementschefens yttrande............................................................... 51

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna .................................................................... 59

a) Distriktsförvaltningarnas organisation ........................................................, 59

Departementschefens yttrande....................................... 77

b) Postkontorens antal och klassindelning ...................................................... 80

Departementschefens yttrande............................................................... 86

c) Biträdande tjänstemän ............................................................................. 86

Departementschefens yttrande............................................................... 96

d) Aflöningar för tjänstemän........................................................................... 98

Uppbörds- och frimärksprovision ............. 102

Departementschefens yttrande......................................................... 107

Sportler ............................................................................................. 108

Departementschefens yttrande......................................................... 116

Fast aflöning..................................................................................... 117

Departementschefens yttrande... .................................................... 128

e) Postbetjänte ............................................................................................. 133

Departementschefens yttrande............................................................... 139

Omorganisationens och löneregleringens ekonomiska innebörd ...................... 144

3. Öfriga anslag .................................................................................................. 145

Departementschefens yttrande ............................................... 148, 149, 151

B. Öfvergångsstat''......................................................................................................... 151

1. Generalpoststyrelsen ........................................................................................ 152

Departementschefens yttrande............................................................... 154

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna....................................................................... 155

Departementschefens yttrande................................................. 158, 160, 161

C. Pensioner .............................................................................................................. 162

Departementschefens yttrande............................................................................... 166

s. 224 Kontrollera mot PDF

224 Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N;o 168.

Sid.

D. Postbefordran..................................................................... 166

Departementschefens yttrande................................................................................. 174

E. Omkostnader ............................................................................................................ 174

Departementschefens yttrande.................................................................................. 182

P. Oförutsedda utgifter ................................................................................................ 183

Departementschefens yttrande................................................................................. 183

G. Afkortningar och restitutioner ................................................................................. 183

Departementschefens yttrande................................................................................. 184

H. Hybyggnader............................................................................................................ 185

Departementschefens yttrande.............................................. 192

Jämförelse mellan 1908 och 1909 årens utgiftsstater......................... 193

Pond till posthusbyggnader............................................................................................ 194

Departementschefens yttrande................................................................................ 197

Motiv till aflöningsreglementet med tillhörande öfvergångsbestämmelser ........................ 198

Förslag till utgiftsstater för postverket, att tillämpas under år 1909.............................. 205

Förslag till aflöningsreglemente för tjänstemän vid postverket....................................... 209

Öfvergångsbestämmelser ......................................................................................... 218

Departementschefens hemställan .................................................................................... 221

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1908:220 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande af postverkets utgiftsstater för år 1909 m. m. s. 3 i texten
  2. SU 1908:186 Utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj ds proposition angående godkännande af postverkets utgiftsstater för år 1909 rn. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten