Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse af §§ 32 och 41 i nådiga förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 samt §§ 34 och 43 i nådiga förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863

23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:174, Med förslag till lag om ändrad lydelse af §§ 32 och 41 i nådiga förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 samt §§ 34 och 43 i nådiga förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 174.

1

N:o 174.

Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lag

om ändrad lydelse af §§ 32 och 41 i nådiga förordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars

1862 samt §§ 34 och 43 i nådiga förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20

november 1863; gifven Stockholms slott den 3 april 1908.

Under åberopande af bilagda utdrag af stadsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

antaga härmed fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse af §§ 32 och 41 i nådiga förordningen om

kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862, samt

2) lag om ändrad lydelse af §§ 34 och 43 i nådiga förordningen om

kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott

tillhandahållas; och förblifver Kungl. Maj:t Riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hammarskjöld.

Bih. till Bikscl. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 138 Haft. (No 114.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 174.

Förslag.

tm

lag om ändrad lydelse af §§ 32 och 41 i nådiga förordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862,

Härigenom förordnas, att §§32 och 41 i nådiga förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skola erhålla följande

ändrade lydelse:

§ 32.

Protokoll — — — — — verkställa.

Det justerade protokollet skall, i den mån det ej uteslutande rör enskild

persons förhållande, nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles, från

predikstolen uppläsas.

§ 41.

Medlem — — —--vederbör.

Medlem af församlingen, som vill styrka, att kyrkoråds eller skolråds

beslut i församlingens gemensamma angelägenheter hvilar på orättvis grund,

eller icke är i laga ordning tillkommet, eller står i strid med allmän lag

eller författning, eller annorledes öfverskrider deras befogenhet, som beslutet

fattat, äfvensom den, som tilltror sig kunna visa, att något af kyrkoråd eller

skolråd fattadt beslut kränker hans enskilda rätt, äger, där ej beslutet var

af rent förberedande eller verkställande art eller med afseende å Överklagande!

däraf i lag eller författning annorlunda är stadgadt, fullfölja

talan mot beslutet i enahanda ordning som i mom. 1 bestämts för klagan

öfver kyrkostämmas beslut; dock att diarii-utdrag, hvarom i samma mom.

förmäles, skall, inom där stadgad tid, ingifvas till kyrkorådets eller skolrådets

ordförande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 174.

Försummar klagande något af hvad sålunda för hvarje särskildt fall är

föreskrifvet, må beslutet kunna gå i verkställighet.

Klaganden skall anses hafva af beslutet erhållit de! den dag, då detsamma

enligt § 17 eller § 32 offentligen kungjordes, och, i fråga om sådant kyrkoråds

eller skolråds beslut, som på grund af stadgandet i § 32 ej blifvit offentligen

uppläst, den dag, då beslutet blifvit honom genom utdrag af protokollet

delgifvet.

Konungens befallningshafvande och domkapitlet böra gifva hvarandra af

besvären del, när ärendet kan anses höra till gemensam behandling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909, men äger icke tillämpning

å beslut af kyrkoråd eller skolråd, som fattats före nämnda dag.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse af §§ 34 och 43 i nådiga förordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm

den 20 november 1863.

Härigenom förordnas, att §§ 34 och 43 i nådiga förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863

skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 34.

4

Protokoll — — — — — — — — verkställa.

Det justerade protokollet skall, i den mån det ej uteslutande rör enskild

persons förhållande, nästa helgdag, då gudstjänst hålles, från predikstolen

i församlingens kyrka uppläsas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 174.

§ 43.

Mom. 1. Den--— — — — — — vederbör.

Försummar — —----— — — verkställighet.

Mom. 2. Den, som åt kyrkoråds eller skolråds beslut ej nöjes, äger att,

där beslutet ej var af rent förberedande eller verkställande art, eller med afseende

å öfverklagandet däraf i lag eller författning annorlunda ej är stadgadt,

fullfölja talan mot beslutet under enahanda förutsättningar och i samma ordning,

som i mom. 1 föreskrifvits för Överklagande af kyrkostämmas eller

kyrkofullmäktiges beslut; dock att diarii-utdrag, hvarom i mom. 1 förmäles,

skall, inom där stadgad tid, ingifvas till kyrkorådets eller skolrådets ordförande;

skolande i fråga om sådant kyrkoråds eller skolråds beslut, som på

grund af stadgandet i § 34 ej blifvit offentligen uppläst, klaganden anses

hafva af beslutet erhållit del den dag, då detsamma blifvit honom genom

utdrag af protokollet delgifvet.

Mom. 3. Öfverståthållarämbetet och konsistorium böra gifva hvarandra

af besvären del, när ärendet kan anses höra till gemensam behandling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909, men äger icke tillämpning

å beslut af kyrkoråd eller skolråd, som fattats före nämnda dag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 174.

5

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 april 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm.

Härefter anförde departementschefen, statsrådet Hammarskjöld:

»Uti skrifvelse till Konungen den 27 februari 1906 yttrade Riksdagen

följande. Enskilda motionärer hade ifrågasatt ändring af gällande lagstiftning

i syfte, att bestämmelser måtte meddelas om forum och besvärstid för klagomål

öfver kyrkoråds och skolråds beslut samt i Indika fall besvär finge öfver

sådana beslut anföras. Saknaden af bestämmelser i detta ämne måste enligt

Riksdagens förmenande betraktas såsom en brist i lagstifningen, så mycket

mera kännbar, som dessa myndigheters beslut ofta på det närmaste berörde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 174.

enskildas förhållanden. Önskvärdheten af den ifrågasatta lagstiftningen hade

än mera framträdt därigenom, att i de specialförfattningar, där kyrkoråd och

skolråd inrymts beslutanderätt, föreskrift om rätt till besvär endast i några

få fall meddelats. Eu annan olägenhet af här anmärkta förhållande förorsakades

därigenom, att under nuvarande omständigheter kyrkoråds och skolråds

beslut icke kunde anses hafva vid någon viss tidpunkt vunnit laga kraft.

Om föreskrifter angående besvärsrätt i antydda hänseendet skulle komma till

stånd, borde emellertid därvid ihågkommas, att ingalunda alla af kyrkoråd

eller skolråd vidtagna åtgärder och beslut vore af beskaffenhet att böra få

öfverklagas. Ifrågavarande myndigheters verksamhet vore nämligen äfven

af rent förberedande och verkställande art. I sådana fall torde besvär i allmänhet

icke böra få anföras. Det torde ock vid en blifvande lagstiftning i

ämnet böra tagas i öfvervägande, huruvida icke i vissa fall, där besvärsrätt

medgåfves, bestämmelse borde meddelas därom, att beslutet, trots anförda

besvär, finge gå i verkställighet.

Med stöd af hvad sålunda anförts anhöll Riksdagen, det täcktes Kung].

Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till erforderliga bestämmelser

om rätt att fullfölja talan mot kyrkoråds och skolråds beslut.

Vid föredragning den 9 mars 1906 af denna Riksdagens skrifvelse

täcktes Kung!. Maj:t låta anbefalla öfverståthållarämbetet, Eders Kung].

Maj:ts befallningshafvande i samtliga län samt de ecklesiastika konsistorierna

att i ärendet afgifva underdåniga utlåtanden.

Innan jag går att redogöra för innehållet i de med anledning häraf inkomna

yttranden, torde det tillåtas mig att i korthet angifva hufvuddragen

af den föregående och nuvarande lagstiftningen i detta ämne.

Nådiga förordningen angående socknestämmor och kyrkoråd den 26

februari 1817, hvilken utgör en sammanfattning af de vid olika tillfällen

under föregående århundrade utkomna stadgandena angående kommunal

själfstyrelse, stadgar i § 15: »Den, som med kyrkoråds beslut icke åt
nöjes,

bör, innan nästa dag efter dess afkunnande tilländagå!’, sitt missnöje

hos ordföranden anmäla och af honom begära hänvisning till fullföljande af

sin klagan, hvilken hänvisning efter ärendets beskaffenhet gifves till den

ort, som vederbör. Klaganden bör därefter inom den för klagan öfver sockenstämmobeslut

i 9 § bestämda tid, räknad från beslutets afkunnande, sine

besvär å ställe, dit han blifvit hänvist, ingifva. Försummas något häraf, hafve

sin talan emot kyrkorådets beslut förlorat». Genom nådiga kungörelsen den

24 mars 1824 angående förändring och tillägg uti nyssnämnda förordning

angående socknestämmor och kyrkoråd föreskrefs »att besvärs anvisning alltid

bör beslutet åtfölja, ehvad detta munteligen afkunnas, eller skriftligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 174.

meddelas, och bör den med beslutet missnöjde, sist nästföljande söndag därefter

hos församlingens pastor eller den präst, som gudstjänsten förrättar,

sina tillämnade besvär anmäla, och däröfver bevis taga.»

Nådiga förordningen om kyrkoråd den 29 augusti 1843, som tillkom

efter förslag af kommitterade till kyrkolagens öfverseende, innehöll i § 11

följande ändrade föreskrift i fråga om besvär emot kyrkoråds beslut: »Den,

med kyrkoråds åtgärd icke åtnöjes, bör genast sitt missnöje bos ordföranden

anmäla och af honom begära hänvisning till fullföljande af sin klagan, hvilken

hänvisning gifves till det domkapitel, hvarunder socknen lyder. Den

missnöjde bör därefter, inom den för klagan öfver socknestämmobeslut bestämda

tid, sitt missnöje å ställe, dit han blifvit hänvist, anmäla.»

Den kommitté, som efter nådigt uppdrag år 1859 afgaf förslag till förordningar

om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i stad, om

kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd samt om landsting, intog i § 80 af förordningen

om kommunalstyrelse på landet ett stadgande af innehåll, att i fråga

om klagan öfver kommunalnämnds beslut i sådana mål och ärenden, livilka nämnden,

på grund af föreskrifter i särskilda allmänna förordningar hade att handlägga,

skulle gälla hvad i dessa förordningar för hvarje fall funnes stadgadt, men föreslog

i sitt förslag till förordning om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

icke något motsvarande stadgande i fråga om rätt till besvär öfver kyrkoråds

eller skolråds beslut. För stadgandet i § SO kommunalstämmoförordningen

finnes intet motiv anfördt, men i motiveringen till kyrkostämmoförordningen

anföres å sid. LIV och LV i kommitténs betänkande: »Då kyrko- och skol
rådet

genom § 52» (skall vara: § 32) »anvisas att vid sin förvaltning i egenskap

af skolstyrelse ställa sig till efterrättelse de angående folkundervisningen

gifna stadgar, är därigenom äfven den besvärsrätt öppen hållen, som

mot styrelsens beslut kunde ifrågakomma.»

Den af kommittén föreslagna bestämmelsen i fråga om rätt till besvär

emot kommunalnämnds beslut inflöt oförändrad i 1862 års förordning om

kommunalstyrelse på landet, hvaremot något motsvarande stadgande icke förekommer

i kyrkostämmoförordningen i fråga om kyrkoråds och skolråds beslut.

Jag öfvergår nu till att redogöra för de befogenheter, som enligt kyrkostännnoförordningen

och särskilda författningar tillkomma kyrko- och skolråd

samt vill i detta sammanhang äfven omnämna de fall, där besvärsrätt enligt

nu gällande lagstiftning är medgifven i fråga om dessa myndigheters beslut.

Enligt § 22 i nådiga förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

den 21 mars 1862, sådant detta lagrum ursprungligen lydde, tillkom det

kyrkorådet att, i afseende på hvad till religionens och sedernas vård hör,

vaka öfver efterlefnaden af därom gällande författningar; att upptaga frågor

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 174.

om oordning och oskick vid samt försummelse af gudstjänsten, om uteblifvande

från läsförhör, om oenighet i äktenskap, om olydnad mot föräldrar,

samt om vårdslösad barnauppfostran; att vaka däröfver att spridande af

vilseförande läror, såvidt möjligt vore, förekommes, samt kyrklig tvedräkt och

söndring förhindrades; samt att vårda kyrkans angelägenheter.

Motsvarande stadgande i kyrkostämmoförordningen för Stockholm den

20 november 1863, § 24 mom. 1, innehåller enahanda föreskrifter, allenast

med den skillnad, att sista punkten i anförda § i allmänna kyrkostämmoförordningen:

»att vårda kyrkans angelägenheter» utbytts mot: »att förvalta

medel, som blifvit under kyrkorådets vård ställda; att i alla frågor,

som församlingens egendom eller eljest dess gemensamma rätt angår, bevaka

och utföra församlingens talan vid alla de tillfällen, då icke särskild! ombud

finnes vara af församlingen för sådant ändamål förordnadt; samt att äfven i

allt öfrigt vårda kyrkans angelägenheter.»

Enligt båda de omnämnda förordningarna tillkommer det dessutom kyrkorådet

— såväl som skolrådet — att ombesörja verkställighet af kyrkostämmans

beslut i alla de fall, där ej sådan verkställighet åt vissa därtill utsedda

personer blifvit uppdragen; att hafva öfverinseendet öfver de för särskilda

verkställighetsbestyr af kyrkostämman utsedda personers förvaltning; att till

kyrkostämman göra de framställningar och förslag, hvilka omständigheterna

kunna påkalla; samt att afgifva de förberedande utlåtanden, som af kyrkostämman

infordras.

I de genom dessa författningar meddelade allmänna bestämmelser angående

kyrkorådets befogenhet har sedermera icke gjorts någon ändring.

Ytterligare stadgande!! • förekomma emellertid, som nämndt, i andra lagar

och författningar; så uti giftermålsbalken 14 kap. 1 §, där det heter, att,

»där hat och bitterhet emellan man och hustru uppkommit och endera därom

hos prästerskapet gör anmälan eller det eljest kunnigt varder; då skola

makarna af kyrkoherden i församlingen varnas, efter ty i kyrkolagen sägs.

Sämjas de ej ändå; värden inför kyrkorådet ytterligare varnade».

Vidare innehåller gällande folkskolestadga i § 51 ett stadgande, hvarigenom

kyrkoråd tillerkännes befogenhet att, då föräldrar eller målsmän tredskas att

efterkomma meddelade föreskrifter angående barnens skolgångsskyldighet,

tilldela sådana föräldrar eller målsmän varning.

Uti nådiga förordningen angående särskilda sammankomster för andaktsöfning

den 11 december 1868 stadgas befogenhet för kyrkorådet att — därest

någon, som ej är präst eller enligt kyrkolagen berättigad att offentligen predika,

vid sådan sammankomst för gemensam andaktsöfning, som ej är att hänföra

till enskild husandakt, uppträder såsom lärare med andliga föredrag, som

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

KungU Maj ds Nåd. Proposition N:o 174.

anses leda till söndring i kyrkligt hänseende eller förakt för den allmänna

gudstjänsten eller eljest till undergräfvande af religionens helgd — förbjuda

honom att i berörda egenskap inom församlingen vidare uppträda. Öfverträdelse

af sådant förbud är belagdt med bötesstraff.

Vidare har i lagen angående ändring i gällande stadgande!! om tillsättning

af organist- och klockarbefattningar den 6 april 1894 föreskrifvits, att

förslag till organist- eller klockarbefattning eller till båda dessa befattningar,

om de äro förenade, skall upprättas af församlingens kyrkoråd.

Slutligen har i nådiga kungörelsen angående ordningen för meddelande

af antagningsbevis för innehafvare af klockartjänster in. in. den 26 april

1895 föreskrifvits, att antagningsbevis för innehafvare af organist- eller klockarbefattning

eller af båda dessa befattningar, om de äro förenade, skall meddelas

af kyrkorådet.

Skolrådet tillkom, enligt § 22 i förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 i dess ursprungliga lydelse — förutom

hvad som under redogörelsen för kyrkorådets befogenheter omförmälts

— att utöfva den vård om och befattning med folkskolan, som ditintills, enligt

gällande stadga, varit särskild skolstyrelse uppdragen. Dessa skyldigheter

angåfvos i nådiga stadgan angående folkundervisningen i riket in. in.

den 18 juni 1842 och utvidgades genom särskilda författningar, hvarefter i

förnyade nådiga stadgan angående folkundervisningen i riket den 20 januari

1882 och sedermera förnyade nådiga stadgan angående folkundervisningen

i riket den J O december 1897 berörda i äldre författningar omförmälda befogenheter

uttryckligen angåfvos tillkomma skolrådet. Till följd häraf har

skolrådet, bland annat, att utgöra styrelse för alla distriktets folkskolor, att

utfärda tjänstgöringsbetyg för lärare, att upprätta förslag till besättande af

lärartjänst, att antaga extra ordinarie in. fl. med dessa likställda lärare, att

tilldela varning åt och eventuellt skilja ordinarie skollärare från befattningen,

samt att vidtaga vissa åtgärder, då föräldrar eller målsmän tredskas att

efterkomma föreskrifter om barnens skolbesök.

Enligt nådiga förordningen angående främmande trosbekännare och deras

religionsöfning den 31 oktober 1873 åligger det vidare »skolstyrelsen» d. v. s.

skolrådet att, där främmande trosbekännares barn, som icke skall uppfostras

i evangelisk-lutherska läran, fritages från undervisning däri i folkskola, tillse,

att sådant barn genom målsmans försorg erhåller tillbörlig religionsundervisning.

Genom lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende

försummade barn den 13 juni 1902 uppdrogs slutligen åt skolrådet att, där ej

särskild barnavårdsnämnd af kyrkostämman tillsättes, utgöra sådan nämnd med

uppgift att taga vård om de inom skoldistriktet varande barn, Indika på grund

Bill. Ull Rilcsd. Prot. 1903. 1 Sami, 1 Afd. 13S Haft, 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 174.

af föräldrars eller målsmäns lastbarhet, vårdslöshet eller oförmåga att ägna

barnen nödig tillsyn äro i sedligt afseende så försummade, att särskilda åtgärder

anses vara erforderliga för att förekomma deras vanartande, eller äro

så vanartade, att hemmets och skolans uppfostringsmedel befinnas otillräckliga

för deras tillrättaförande.

Ofvan omförmälda stadgande i § 22 af kyrkostämmoförordningen den 21

mars 1862 erhöll, i sammanhang med utfärdande af nådiga kungörelsen angående

understöd åt folkbibliotek den 16 juni 1905, följande förändrade lydelse:

»Skolrådet tillhör: att utöfva vården om och befattningen med folk
skolan;

samt att, därest särskild styrelse för församlingsbibliotek ej finnes

utsedd, handhafva förvaltningen och vården af sådant bibliotek». Motsvarande

stadgande i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd i Stockholm inneliålles i mom. 2 af § 24 och lydde ursprungligen

sålunda: »Skolrådet tillhör: att utöfva den vård om och befattning med

folkskolan, som, enligt gällande stadga, är församlingens skolstyrelse uppdragen».

Ifrågavarande moment erhöll genom lagen den 15 maj 1903, i sammanhang

med utfärdande af lag angående folkskoleväsendet i Stockholm, följande

ändrade lydelse: »Skolrådet tillhör a) att utöfva den vård om och

befattning med folkskolan, som enligt gällande författningar är åt skolrådet

uppdraget; samt b) att förvalta egendom och medel, som stå under skolrådets

vård». Samtidigt med den förändring af den allmänna kyrkostämmoförordningen,

som betingades af folkbiblioteksinstitutionens införande, insköts genom

lag den 16 juni 1905 i Stockholmsförordningen efter punkten a) en ny punkt

b) af följande lydelse: »att, därest särskild styrelse för församlingsbibliotek

ej finnes, handhafva förvaltningen och vården af sådant bibliotek»; hvarjemte

förutvarande punkt b) bibehölls såsom punkt c).

Kyrkoråd och skolråd gemensamt tillkommer, dels enligt förutnämnda

lag af den 6 april 1894 alt, där organist- och klockarbefattning eller båda

dessa befattningar enligt fattadt beslut skola vara med folkskollärartjänst

förenade, upprätta förslag till de förenade tjänsterna, dels genom nådiga stadgan

den 4 maj 1894, huru förfaras skall vid tillsättning af folkskollärartjänst

jämte därmed förenade organist- och klockarbefattningar, att utsätta prof för

dylika befattningar, dels ock genom förut omförmälda nådiga kungörelsen den

26 april 1895 att i afseende å sistnämnda förenade befattningar utfärda antagningsbevis.

Öfver de åtgärder, som på grund af förenämnda särskilda stadgande!!

företagas af kyrkoråd, är enligt nu gällande lagstiftning rätt till klagan ej

stadgad annat än i fråga om upprättande af förslag till organist- och klockarbefattningar.

Besvär öfver sådant förslag får dock ej anföras, innan val ägt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 174.

ruin och blifvit behörigen kuiigjordt; och gäller i öfrig! om dylika besvärs

anförande hvad beträffande klagan öfver kyrkostämmas beslut är föreskrifvet.

Samma föreskrifter gälla i fråga om besvär öfver åtgärder, som af kyrkooch

skolråd gemensamt vidtagits för beredande af val till förenade folkskollärar-,

organist- och klockareänster.

I fråga om rätt till talan emot skolråds beslut linnes i nu gällande lagstiftning

följande föreskrifter. Öfver olagligheter, begångna vid upprättande

af förslag eller vid tillsättning af lärare i annan ordning än genom val får,

enligt § 22 mom. 1 i folkskolestadgan, sedan valet eller tillsättningsåtgärden

skett och behörigen kungjorts, besvär anföras hos domkapitlet inom den tid,

som är stadgad för besvärs anförande öfver kyrkostämmobeslut. Vidare är

i samma stadga § 32 medgifvet, att öfver skolråds beslut om lärares varning

eller skiljande från befattningen besvär kunna af läraren, inom trettio

dagar efter det han af beslutet erhållit de!, anföras i den ordning, som är

bestämd för besvär öfver val af lärare. Slutligen har i § 33 mom. 2 af

folkskolestadgan, sådant detta lagrum lyder enligt nådiga kungörelsen den

17 november 1905, föreskrifvits, att öfver skolråds beslut om entledigande af

biträdande lärare vid folkskola, samt lärare i småskola eller i mindre folkskola,

besvär få anföras, på sätt som stadgas om ordinarie lärare i § 32.

i t.

Oaktadt således någon rätt till besvär öfver kyrkoråds och skolråds beslut

ej funnits stadgad annat än i förut angifna undantagsfall, har dock i

åtskilliga fall, som ej äro att hänföra till dessa, sådan rätt . i praxis medgifvits,

och sålunda anförda besvär hafva upptagits till pröfning såväl af Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande och domkapitlen som i sista hand af Kung].

Maj:t. Sålunda har exempelvis klagan medgifvits öfver beslut af kyrkoråd,

hvarigenom eu person jämlikt § 29 i allmänna kyrkostämmoförordningen bötfälits

för underlåtenhet att hörsamma inkallelse inför kyrkorådet och vid vite

förelagts att å annan dag inställa sig, öfver af kyrkoråd jämlikt ofvanberörda

förordning den It december 1868 angående särskilda sammankomster för

andaktsöfning meddeladt förbud för viss person att utöfva lärarverksamhet

inom församlingen, öfver af kyrkoråd äkta make tilldelad varning för dess

förhållande i äktenskapet, samt öfver af kyrko- och skolråd gemensamt företaget

val af förvaltare utaf kyrkans och skolans medel.

Jag öfvergår nu till en redogörelse för det liufvudsakliga innehållet af

de yttranden, som öfver Riksdagens skrifvelse i ämnet afgifvits af Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande och de ecklesiastika konsistorierna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 174.

Hvad då först beträffar behof vet af den ifrågasatta lagstiftningen, bär

flertalet af de hörda myndigheterna delat Riksdagens uppfattning om önskvärdheten

af bestämmelser om forum och besvärstid för klagomål öfver kyrkoråds

och skolråds beslut, om än åtskilliga af dessa myndigheter samtidigt betonat,

att saknaden af dylika bestämmelser hittills icke synas hafva medfört

några afsevärda olägenheter.

Endast två af de hörda myndigheterna hafva ställt sig tveksamma rörande

behofvet af den ifrågasatta lagstiftningen.

Öfverståthållarämbetet har visserligen — under erinran att nådiga stadgan

angående folkundervisningen i riket, på sätt jämväl förut omförmälts, innehölle

föreskrift om besvärs anförande mot skolråds åtgöranden vid val af folkskolelärare,

äfvensom rörande varning och afskedande af dylik lärare, samt att

nådiga stadgan angående folkundervisningen i Stockholm den 8 november

1901 i § 65 medgåfve, att besvär mot öfverstyrelsens för folkskolorna i staden

beslut jämväl i andra fall än i fråga om folkskollärares tillsättande, varnande

och afskedande finge öfverklagas — uttalat, att öfverståthållarämbetet

icke hade något att erinra mot att jämväl i stadgan angående folkundervisningen

i riket infördes motsvarande bestämmelser. Men öfverståthållarämbetet

förklarade därjämte att, då de föreställningar och varningar, som

kyrkoråd ägde att meddela, icke vore att betrakta såsom straff, de lika litet

som kallelse till inställelse inför kyrkorådet borde få öfverklagas. Skulle make

äga att besvära sig först öfver kallelse till kyrkoråd och sedan öfver erhållen

varning, samt yrkande om skillnad till säng och säte pröfvas af domstol

först då dessa besvär blifvit i högsta instans afgjorda, lämnades för stort

utrymme åt den, som önskade förhala med sakens afgörande. Öfverståthållarämbetet,

som gifvetvis saknade erfarenhet rörande de olika ärenden,

som genom besvär öfver kyrkoråds beslut skulle kunna dragas under domkapitlets

pi öfning, vagade förty ej närmare uttala sig i fråga om befogenheten att hos

domkapitel öfverklaga kyrkoråds beslut, men öfverståthållarämbetet funne icke

anledning att förorda besvärsrätt hos öfverståthållarämbetet eller annan Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande öfver kyrkoråds beslut.

Stockholms stads konsistorium fann icke stadganden i berörda svfte af

behofvet påkallade, men förutsåg däremot uppståendet af åtskilliga olägenheter,

därest sådana stadganden komme till stånd, hvarför konsistorium för

sin del afstyrkte införandet af bestämmelser om rätt att öfverklaga beslut af

kyrkoråd och skolråd.

Beträffande den ifrågasatta besvärsrättens omfattning hafva de myndigheter,

som öfver hufvud velat medgifva rätt till klagan, delat Riksdagens

åsikt, att sådan rätt ej borde få förekomma, där kyrkorådets eller skolrådets

verksamhet är af rent förberedande eller verkställande art. Utan att när
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 174.

mare inlåta sig på frågan, huruvida i öfrig! några inskränkningar i klagorättens

omfattning borde föreskrifvas — en fråga, som utförligare upptagits

och behandlats af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands

län och i Jämtlands län äfvensom åtskilliga domkapitel — hafva följande myndigheter

tillstyrkt lagstiftning i ämnet hufvudsakligen i den af Riksdagen angifna

riktning, nämligen öfriga länsstyrelser samt domkapitlen i Linköpings stift,

i Strängnäs stift, i Göteborgs stift, i Kalmar stift, i Karlstads stift, i Härnösands

stift, i Luleå stift och i Visby stift.

Angående rätta platsen för dylika bestämmelser, hvilken fråga ju på

det närmaste sammanhänger med den om den föreslagna besvärsrättens omfattning,

hafva däremot olika meningar gjort sig gällande, i det att några

myndigheter ansett tillräckligt, att besvärsrätt medgåfves i vissa af de författningar,

som tillerkänna kyrkoråd och skolråd särskilda befogenheter, medan

de flesta synas vilja hafva besvärsbestämmelserna införda i själfva kyrkostämmoförordningen.

En af de hörda myndigheterna, Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Hallands län, förordar till och med, att besvärsbestämmelser

skola finnas både i kyrkostämmoförordningen och i de särskilda författningarna.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands län har uttalat,

att det icke borde ifrågasättas att i kyrkostämmoförordningen stadga någon

allmän rätt till klagan öfver kyrkoråds och skolråds beslut, utan att dylika

bestämmelser borde införas i de särskilda författningarna. I den allmänna

kyrkostämmoförordningen borde blott intagas ett stadgande af motsvarande

innehåll som det i § 78 uti nådiga förordningen om kommunalstyrelse på

landet. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge nämligen, hvad först

anginge de kyrkoråd tillkommande befogenheter, att dess befattning enligt

§ 22 i allmänna kyrkostämmoförordningen dels med frågor om oordning och

oskick vid samt försummelse af gudstjänsten, om uteblifvande från läsförhör,

om olydnad mot föräldrar och om vårdslösad barnauppfostran, samt dels med vården

om kyrkans angelägenheter, icke borde betinga rätt att anföra besvär. Icke

heller borde sådan rätt medgifvas beträffande kyrkoråds befattning med frågor

om oenighet i äktenskap, om det än icke kunde förnekas, att den kyrkorådet

härvidlag åliggande funktion kunde utöfvas på ett mindre välbetänkt

eller grannlaga sätt. I själfva verket beslutade nämligen kyrkorådet intet

uti sådana fall, utan rådet tjänstgjorde endast som vittne vid det förhör,

ordföranden höll, och den varning, han å rådets vägnar meddelade. Hvad

åter beträffade kyrkorådets uppgift i fråga om religionens och sedernas

vård samt om förhindrande af vilseförande lärors spridande och af kyrklig

tvedräkt och söndring, framhöll nämnda befallningshafvande, att kyrkorådet

enligt förordningen den It december 1868 hade eu på den enskildes

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N-.o 174.

frihet ganska ingripande uppgift sig förelagd. Ett missriktadt nit och en allt

för ensidig uppfattning af den kyrkliga frihet, vår lag medgåfve, kunde härvid

blifva kränkande för enskild man och hans trosförvanter. Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande föreslog således, att i berörda förordning måtte

införas rätt att öfverklaga ett af kyrkoråd meddelad t förbud för lärare att

vidare inom församlingen hålla föredrag vid sammankomster för gemensam

andaktsöfning. Såvidt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande kunde finna, förekomme

icke i fråga om kyrkoråds funktioner några andra allmänna författningar,

hvari besvärsrätt beträffande kyrkoråds beslut erfordrades. I fråga om skolråds beslut

saknade lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt

afseende försummade barn och förordningen den 31 oktober 1873 angående

främmande trosbekännare och deras religionsöfning hvarje bestämmelse

om besvär. Då det dock syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande obestridligt,

att skolrådets verksamhet i fråga om dessa viktiga ämnen borde

kunna göras till föremål för öfverordnad myndighets pröfning, tillstyrkte

Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande, att i såväl folkskolestadgan som författningarna

af år 1902 och år 1873 allmänna bestämmelser infördes om viss

tid och ordning för Överklagande af skolråds beslut.

Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i Jämtlands län har i förhållande

till förenämnda myndighet intagit en i viss mån afvikande ställning. Sagda

befallningshafvande anför följande: Att den ifrågasatta besvärsrätten ej kunde

sträcka sig till alla ärenden, som utgjorde föremål för kyrkoråds och skolråds

behandling, vore uppenbart. Den borde alltså ej omfatta sådana beslut

och åtgärder, som innebure allenast till kyrkostämman ingående utredningar

eller förberedande utlåtanden i på kyrkostämmas afgörande beroende

ärenden. Likaså torde ej heller beslut om framställningar och förslag till

kyrkostämman i dylika ärenden böra vara föremål för besvär. Då ett beslut

af sistnämnda slag ej innefattade något slutligt afgörande af ärendet,

syntes det hvarken vara nödigt eller lämpligt, äfven om ett besvärsförfarande

därvid väl kunde tänkas, att anordna ett sådant. Ej heller torde det vara

behöfligt eller lämpligt, att besvärsrätt ägde ruin i de fall, då kyrkoråd eller

skolråd handlade allenast såsom verkställare af kyrkostämmas beslut. Från

möjligheten att öfverklaga syntes alltså böra uteslutas de kyrko- eller skolråds

beslut och åtgärder, som innefattades i sista punkten af 22 § i nådiga

förordningen om kyrkostämma in. in. den 21 mars 1862. Hvad däremot

anginge den del af nämnda myndigheters verksamhet, som behandlades i 1

och 2 punkterna af nyssberörda paragraf, syntes något undantag med afseende

på rätten att anföra besvär knappast vara erforderligt eller lämpligt i

vidare mån än för de fall, då särskilda stadgande!! om besvär funnes meddelade.

Det kunde visserligen ifrågasättas och hade äfven ifrågasatts, att

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Iimtgl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 174.

endast vissa, specifikt angifva ärenden skulle underkastas besvärsförfarande.

Men med hänsyn till det sväfvande och obestämda sätt, hvarpå särskilt

kyrkorådets ifrågavarande befogenheter vore angifna, och den däraf härflytande

svårigheten att öfverskåda hvad allt kunde rymmas under desamma,

ansåge Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande det vara lämpligare att låta

besvärsrätten omfatta alla under förutberörda lagbestämmelser fallande beslut

och åtgärder af kyrko- och skolråden, för Indika ej särskild! undantag

gjordes. Att vidare, såsom det äfven antydts, undantaga åtskilliga af de

ärenden, som under ofvan nämnda punkter inbegrepes, t. ex. varning för

oenighet inom äktenskap, ansåge Eders Kungl. Majds befallningshafvande ej

heller nödigt eller lämpligt. Att en för eventuell äktenskapsskillnad grundläggande

åtgärd af sådan betydelse som denna underkastades högre myndighets

pröfning torde få anses riktigt, På grund häraf höll Eders Kung]. Majds

befallningshafvande före, att besvär borde få anföras öfver af kyrko- eller

skolråd fattade beslut eller vidtagna åtgärder i samtliga de ärenden, som

det, enligt 1 och 2 punkterna af förenämnda paragraf, til Ikorn mc bemälda

myndigheter att pröfva och afgöra, därvid dock borde lända till efterrättelse

hvad i särskilda författningar kunde vara eller blifva stadgadt rörande fullföljd

af talan emot kyrkoråds eller skolråds beslut.

Den uppfattning, som fått sitt uttryck i Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

i Västmanlands län förut omförmälda yttrande, nämligen att rätta

platsen för de ifrågasatta besvärsbestämmelserna är i förberörda specialförfattningar,

synes delas af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs

län, som dock förordar klagorätt öfver hvarje själfständigt beslut enligt

dessa författningar af kyrkoråd och skolråd, hvaremot samma ämbetsmyndighet

i Gäfleborgs län äfvensom domkapitlet i Växjö närmast synas ansluta

sig till hvad befallningshafvande!! i Jämtlands län anfört.

Öfriga myndigheter, som öfver hufvud taget vilja medgifva besvärsrätt

uti nu ifrågavarande afseenden, intaga i allmänhet i mer eller mindre mån

en mellanställning till de ståndpunkter, som uppställts af befallningshafvandena

uti Västmanlands och uti Jämtlands län.

Beträffande frågan, huruvida klagan borde få föras öfver beslut af kyrkoråd,

hvarigenom någon jämlikt § 29 i allmänna kyrkostämmoförordningen

och § 31 i motsvarande förordning för Stockholm inkallats inför kyrkorådet,

eller hvarigenom någon blifvit tilldelad varning, hafva meningarna därom

varit mycket delade. Medan, förutom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Jämtlands län och domkapitlet i Växjö, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Uppsala län, i Hallands län samt i Göteborgs och Bohus län

ansett klagan böra medgifvas öfver dylika inkallelser, särskild! som kyrkorådet

i ty fall äger ådöma böter och förelägga viten, en uppfattning, som

äfven synes delas af domkapitlet i Lund, hafva däremot åtskilliga andra

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 174.

domkapitel intagit eu motsatt ståndpunkt. Så framhålles af domkapitlet

i Uppsala, att inkallande och varnande af oeniga makar icke borde få

försinkas genom besvär och att sådana åtgärder af kyrkoråd och skolråd

som förmaningar och varningar, livilka endast vore af religiös och moralisk

art och icke inverkade något på det bedömande af personer, som uttrycktes

genom prästbetyg, icke heller borde få öfverklagas. Till sådana åtgärder hörde

exempelvis varningar för någon särskild last eller på annat sätt framträdande

ogudaktigt och oordentligt lefverne, särskilt inkallande och varnande af personer,

som lefde i konkubinat. Vidare borde sådan af kyrkoråd meddelad varning,

som omförmäldes uti § 51 i gällande folkskolestadga, icke få dragas till högre

forum. — Domkapitlet i Skara har i denna punkt intagit en liknande ställning

och ansett, att sådana föreställningar och varningar, som det enligt § 28

i allmänna kyrkostämmoförordningen och § 30 uti motsvarande förordning

för Stockholms stad tillkommer kyrkoråd att gifva, äro af den

grannlaga, själavårdande karaktär, att denna kyrkorådets verksamhet

skulle äfventyras och dess auktoritet undergräfvas, om besvärsrätt i sådana

fall vore medgifven. — Äfven domkapitlet i Västerås har ansett olämpligt

att i ty fall medgifva besvärsrätt, liksom domkapitlet ansett det ligga i sakens

natur, att varning jämlikt § 51 i folkskolestadgan ej bör få öfverklagas.

Beträffande frågan om rätt att besvära sig öfver af kyrkoråd jämlikt

nådiga förordningen den It december 1868 meddeladt förbud att i egenskap

af lärare hålla andliga föredrag inom församlingen hafva jämväl olika meningar

försports. Samtliga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som uttalat sig

härutinnan, äfvensom domkapitlen i Skara, Lund och Växjö synas dock

vilja medgifva besvärsrätt i detta afseende. Af öfriga domkapitel har endast

det i Västerås yttrat någon mening i denna särskilda punkt och därvid afstyra

rätt att klaga på den grund, att den verkställande myndigheten i detta

fall tillhör annan offentlig myndighet, mot hvars åtgärd därutinnan besvär

enligt lag kan anföras.

Domkapitlet i Lund samt hofkonsistorium hafva dessutom uttalat, att i

följande fall klagan öfver kyrkoråds beslut icke borde få föras, nämligen

öfver upplåtande af kyrka för annat än därmed afsedt ändamål, öfver anställande

och entledigande af vikarier för klockare, kyrkosångare, organister

och andra kyrkobetjänte samt öfver vitsord om aflagda prof och tjänstgöringsbetyg

åt nämnda kyrkobetjänte.

Beträffande klagan öfver skolråds beslut har domkapitlet i Uppsala anfört,

att åtgärder, som omförmälas i § 24 mom. 1 och mom. 2 i gällande

folkskolestadga, vore af sådan natur, att tillåtelse till deras Överklagande

skulle medföra allt för stora olägenheter, delvis skada och, hvad mom. 2 anginge,

för stort intrång på husfäders rätt.

Domkapitlet i Västerås har jämväl ansett, att skolråds beslut angående

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 174. 17

antagande af vikarierande och extra ordinarie m. fl. lärare icke borde få

öfverklagas.

Slutligen hafva domkapitlet i Lund och hofkonsistorium hemställt, att talan

icke skulle få fullföljas mot beslut af skolråd angående användande af skollokal

för annat än afsedt ändamål, angående entledigande af de i § 24 mom.

1 och mom. 3 samt § 25 i folkskolestadgan omförmälda lärare och lärarinnor,

med undantag dock för sådana fall, som nämnas i § 33 mom. 2 åt

samma stadga, vitsord öfver aflagda prof af och tjänstgöringsbetyg åt folkskolans

lärare samt angående åtgärder enligt § 14 mom. 1 och inom. 2, §

22 mom. 4 och mom. 6, § 36 mom. 2 och § 41 i folkskolestadgan.

Endast fyra af de hörda myndigheterna hafva yttrat sig i frågan hvem

besvär srätt må tillkomma. I detta afseende har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Älfsborgs län uttalat, att besvär borde få anföras af medlem

af församlingen eller af annan, hvilkens enskilda rätt af beslutet berördes.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län har — under erinran,

att ändamålet med besvärsrätten enligt motiverna för Riksdagens hemställan

skulle vara att utgöra ett skydd för den enskilde med afseende å förhållanden,

som berördes af kyrko- och skolrådens ifrågavarande beslutanderätt —

föreslagit, att besvärsrätten skulle inskränkas till den eller dem, hvilkas enskilda

rätt af det ifrågavarande beslutet i ett eller annat afseende berördes.

Domkapitlet i Skara har velat medgifva besvärsrätt dels åt församlingsmedlem

och lekman, som förbjudits att inom församlingen uppträda med andliga

föredrag, dels åt af skolrådet antagen lärare eller lärarinna, som blifvit

af skolrådet från sin tjänst entledigad, dels ock åt församlingsmedlem i fråga

om andra öfverklagbara beslut af kyrko- eller skolråd.

Slutligen har domkapitlet i Växjö ansett besvärsrätten böra vara inskränkt

till de personer, hvilkas rätt af besluten berördes, och till ledamöter af de

beslutande myndigheterna själfva.

Såsom bekant kan kyrkostämmas beslut öfverklagas endast i de fall, att

den klagande tilltror sig kunna visa, att beslutet kränker hans enskilda rätt

eller eljest livilar på orättvis grund, eller att det icke i laga ordning tillkommit,

eller att det står i strid med allmän lag eller författning, eller annorledes

öfverskrider deras befogenhet, som beslutet fattat.

De myndigheter, som yttrat sig i afseende å grunderna för de besvär,

som borde tillåtas emot kyrko- och skolråds beslut, hafva ansett, att besvärsrätten

icke borde gå utöfver de nu omnämnda fallen, hvarjämte en del åt

de hörda myndigheterna, däribland, såsom förut anmärkts, Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Jämtlands län, vilja inskränka besvärsrätten till det fall,

att enskild rätt däraf kränkes.

Bill. till Bikscl. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afcl. 138 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

[{mull. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 174.

I fråga om forum för besvären har i allmänhet uttalats den mening, att

efter målets beskaffenhet besvären borde, i enlighet med de för besvär öfver

kyrkostämmas beslut stadgade grunder, anföras hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

eller domkapitel. Skiljaktiga meningar hafva uttalats af

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län, som ansett, att besvären

borde anföras hos kyrkostämman, af Eders Kungl. Maj;ts befallningshafvande

i Gottlands län, som ansett, att besvären borde, allt efter ärendets

beskaffenhet, pröfvas af kyrkostämman, domkapitlet eller Eders Kungl. Majds

befallningshafvande, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands

län samt domkapitlen i Skara och Karlstad, hvilka myndigheter föreslagit,

att besvären alltid borde gå till domkapitlet, samt af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Västerbottens län, som ansett, att besluten borde få öfverklagas,

kyrkoråds hos domkapitlet och skolråds hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

I fråga om besvärstid och, där denna skall räknas från tiden för delgifningen,

sättet för denna hafva olika åsikter yppat sig. De flesta af de

hörda myndigheterna hafva hänvisat till motsvarande stadganden i allmänna

kyrkostämmoförordningen. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands

län föreslår emellertid en besvärstid af trettio dagar efter

beslutets fattande. Befallningshafvande!! i Kronobergs län anser lämpligt,

att besvärstiden fastställes »jämförelsevis kort». Samma myndighet i

Gottlands län har anfört, att tiden för besvärs anförande hos de olika

myndigheterna — kyrkostämman, domkapitlet eller Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande — syntes böra vara icke blott en och samma, utan

äfven den i sådant afseende i allmänhet förekommande eller den, som

stadgas i nådiga förordningen den 14 december 1866 angående ändring

af gällande stadganden om tid för besvärs anförande i mål, som handläggas

af förvaltande myndigheter och ämbetsverk. Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Kristianstads län, som ansett besvärstiden böra, liksom

för klagan öfver kyrkostämmobeslut, fastställas till trettio dagar samt räknas

från delfående!, har vidare uttalat, att det icke torde anses erforderligt, att

kyrkoråds och skolråds beslut, hvilka icke hade samma allmängiltiga betydelse

som kyrkostämmobeslut, skulle, såsom beträffande dessa senare stadgats, från

predikstolen i församlingens kyrka uppläsas. Det syntes, enligt Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes åsikt, vara tillfyllestgörande, att föreskrift meddelades

därom, att en hvar, som det åstundade, ägde att taga afskrift af

kyrkoråds och skolråds protokoll äfvensom att utan lösen få af ordföranden

bestyrkt såväl afskriftens riktighet som dagen för densammas utlämnande. Då

besluten berörde vissa enskilda personer, borde det åligga ordföranden föranstalta,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 174.

att besluten blefve vederbörande delgifna, på det verkställighet af desamma icke

måtte uppehållas. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län

har ansett en mycket kort besvärstid böra stadgas. Befallningshafvande!!

i Älfsborgs län, som delat den af flertalet hörda myndigheter uttalade uppfattning,

att besvären skulle anföras inom den i 41 § allmänna kyrkostämmoförordningen

angifna tid, har däremot icke föreslagit någon föreskrift om offentliggörande

af kyrko- eller skolråds beslut, och har i detta ämne vidare anfört

följande. En dylik föreskrift kunde visserligen vara önskvärd för vinnande

af en bestämd tidpunkt, från hvilken besvärstiden skulle räknas.

Kyrko- eller skolråds beslut kunde emellertid i åtskilliga fall vara af den

natur, att deras publicerande skulle vara föga tacknämligt för enskilda per

soner, som af dem berördes; och fastän genom underlåtenhet att fastställa

beslutens publikation den olägenheten skulle fortvara, att besluten för obestämd

tid kunde blifva i saknad af formlig laga kraft, syntes dock denna olägenhet

vara jämförelsevis ringa mot den, som af deras framtvungna publicerande

kunde följa. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län har

däremot föreslagit, att till § 32 i kyrkostämmoförordningen borde göras ett

tillägg af innehåll, att protokoll öfver sådana beslut af kyrkoråd och skolråd,

emot hvilka enligt kyrkostämmoförordningen talan finge särskilt föras, skulle

från predikstolen uppläsas i enahanda ordning, som i § 17 vore stadgad om

kyrkostämmas protokoll. Äfven Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Västerbottens län har uttalat den åsikt, att, då klaganden borde anses hafva

undfått del af beslutet den dag, då detsamma efter verkställd justering offentligen

upplästs från predikstolen, den bestämmelsen måtte meddelas, att det

justerade protokollet skulle nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hölles,

från predikstolen uppläsas. Domkapitlet i Lund har föreslagit, att, sedan

kyrkoråds eller skolråds beslut, hvaröfver besvär finge anföras, blifvit justeradt,

borde nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hölles, från predikstolen kungöras,

att beslut uti ifrågavarande ärende blifvit fattadt, och att del af samma beslut

kunde erhållas hos vederbörande ordförande. En hvar, som det åstundade,

borde äga att af protokollet öfver sådant beslut taga afskrift och att utan

lösen få afskriftens riktighet af ordföranden bestyrkt. Klaganden borde anses

hafva af beslutet erhållit del den dag, då detsamma blifvit på nyss angifvet

sätt offentligen kungjordt. Domkapitlet i Göteborg har föreslagit besvärstiden

till högst tjuguen dagar efter det kyrko- eller skolråds beslut blifvit justeradt

eller, om det rörde enskild person, blifvit denne delgifvet. Domkapitlet i

Karlstad har ansett besvärstiden, hvilken borde blifva densamma som för

kyrkostämmobeslut, böra räknas från beslutets offentliga kungörande eller,

där det anginge enskild person, från den dag, då beslutet blifvit honom delgifvet.

Domkapitlet i Luleå har förordat, att kyrkoråds och skolråds beslut

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!,. Maj ds Nåd. Proposition N:o 174.

skulle delgifvas genom publicering på samma sätt som kyrkostämmobeslut,

såvida de ej anginge enskilda personer och på grund däraf borde delgifvas

genom protokollsutdrag eller annorledes.

Riksdagen bär, såsom jag förut nämnt, i sin skrifvelse ifrågasatt, att vid

eu blifvande lagstiftning i ämnet borde tagas i öfvervägande, huruvida icke

i vissa fall, där besvärsrätt medgåfves, bestämmelse borde meddelas därom,

att beslutet, trots anförda besvär, finge gå i verkställighet.

I detta afseende hafva de flesta af de hörda myndigheterna uttalat den åsikt,

att kyrkoråds och skolråds beslut borde gå i verkställighet, såvida ej af öfverordnad

myndighet annorlunda förordnades. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Kionobergs län har dock framhållit, att, om besvärstid^!, såsom denna

myndighet föreslagit, toges jämförelsevis kort, något stadgande i berörda

afseende ej erfordrades. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands

län har uttalat, att dylik bestämmelse borde göras beroende af beslutets

art och beskaffenhet och icke af iakttagandet utaf några meddelade,

mei eller mindre formella föreskrifter. En från de hörda myndigheterna i

öfrig! fullständigt afvikande ställning intages i denna punkt af länsstyrelsen

i Gäfleborgs län, som uttalat den uppfattning, att om besvär anförts, det

borde få anstå med verkställighet af öfverklagade beslutet, tills frågan blifvit

slutligen afgjord.

I afseende å behofvet af den ifrågasatta lagstiftningen delar jag den af

Riksdagen och de flesta af de i ärendet hörda myndigheter uttalade uppfattning.

Äfven om praxis småningom utvecklat sig därhän, att rätt till klagan

medgifves i åtskilliga fall, där lag och författning icke föreskrifva detta,

maste dock saknaden af uttryckliga bestämmelser i berörda afseende betraktas

som en brist i lagstiftningen, i synnerhet som just frånvaron af dylika

bestämmelser i enskilda fall lätt skulle kunna föranleda till det antagandet,

att besvärsrätt icke förefinnes. Med hänsyn därtill att de befogenheter, som

gällande lag och författningar tillerkänna kyrkoråd och skolråd, i sina verkningar

ofta nog äro af ingripande betydelse för den enskilda och stundom

äfven nära beröra församlingens intressen, måste ett sådant sakernas tillstånd

anses betänkligt.

Att, såsom från några håll föreslagits, åtnöja sig med att i vissa författningar

för där förekommande fall införa stadgande om rätt till besvär,

synes mig icke göra tillfyllest. De befogenheter, som enligt allmänna kyrkostämmoförordningen

tillkomma kyrkoråd och skolråd, äro nämligen, såsom

ock af en i ärendet hörd myndighet påpekats, så pass allmänt angifna,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj ds Nåd- Proposition N:o 174.

särskilt i fråga om kyrkoråds behörighet, att i specialförfattningar införda

besvärsstadganden tydligen icke skulle täcka alla de fall, som kunna

inrymmas under kyrkostämmoförordningens bestämmelser. Härtill kommer,

att den enligt § 29 i samma förordning och § 31 i motsvarande förordning

för Stockholm kyrkoråd tillerkända befogenhet att döma till böter

och förelägga viten uppenbarligen är af beskaffenhet att påkalla ett stadgande

om rätt att anföra besvär. För öfrigt synes det mig leda till förenkling

af frågan, om den löses genom ett allmänt stadgande i sistberörda två

författningar, där ju kyrkoråds och skolråds befogenheter i sina hufvuddrag

tinnas angifna.

Hvad angår den allmänna omfattningen af den rätt att anföra besvär,

jag sålunda anser nödigt föreslå, ansluter jag mig i allo till det uttalande,

som därutinnan gjorts af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands

län. Detta innebär, att besvär icke böra få anföras öfver sådana beslut, som

äro af rent förberedande eller verkställande art — eu uppfattning, hvarom

alla varit ense — men att i öfrigt besvärsrätten icke skulle göras till föremål

för inskränkningar. Väl må det vara sant, att de befogenheter, som

tillkomma särskild! kyrkoråden, ofta nog äro af öfvervägande religiös eller

sedlig art och åsyfta att genom förmaningar och lämpor inskrida mot ogudaktigt

eller sedeslöst lefverne, men den möjligheten är dock icke utesluten,

att ett dylikt inskridande, som ju kan stegras ända till en uttrycklig varning,

skulle kunna tillgripas utan tillräckliga skäl och sålunda mera skada än gagna.

Det synes mig därför icke böra betagas den, som gjorts till föremål för en sådan

åtgärd, att bringa rättmätigheten eller lämpligheten åt densamma under högre

myndighets pröfning. Visserligen kan, hvad särskild! beträffar varning af

oeniga makar, äfven ur rent praktiska skäl ifrågasättas, huruvida också i

detta fall klagorätt bör medgifvas. Den invändningen, att en tredskande

make genom anförande af besvär skulle kunna obehörigen fördröja skilsmässoprocedurens

fortgång, kan ju icke utan vidare afvisas. Men då, såsom

jag förut påpekat, praxis redan nu erkänner en dylik klagorätt, samt därtill

kommer, att själfva varningsåtgärden, såsom enligt lag utgörande en väsentlig

förutsättning för skilsmässas ernående, måste anses vara af största vikt för

den enskilde, har jag icke ansett mig böra i denna punkt föreslå ett undantag

från den allmänna regeln.

Jag öfvergår härefter till frågan hvem besvärsrätt bör tillkomma. Härutinnan

hafva, såsom af det förut sagda framgår, olika meningar försports.

Gifvet synes mig dock vara, att i främsta rummet klagorätt bör tillerkännas

den, hvars enskilda rätt beröres af ett fattadt beslut, han må nu vara församlingsmedlem

eller icke. Af motiven till Riksdagens hemställan i ämnet

synes ock framgå, att Riksdagen främst åsyftat, att genom den ifrågasatta

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 174.

lagstiftningen skydd skulle beredas den enskilde med afseende å de förhållanden,

som beröras af kyrko- och skolrådens ifrågavarande beslutanderätt.

Om således härutinnan en utvidgning måste ske utöfver hvad allmänna

kyrkostämmoförordningen stadgar i fråga om Överklagande af kyrkostämmobeslut,

nämligen att klagorätt endast tillkommer församlingsmedlem — någon

dylik inskränkning förekommer icke i motsvarande förordning för Stockholm —

torde dock i öfrigt icke föreligga tillräckliga skäl att ifråga om Överklagande

af kyrkoråds och skolråds beslut frångå hvad berörda författningar stadga beträffande

besvärsrätt öfver kyrkostämmobeslut. Jag har därför i de framlagda

förslagen så mycket som möjligt anslutit mig till hvad gällande lag

uti nu ifrågavarande hänseende stadgar angående rätt att öfverklaga kyrkostämmas

beslut, och föreslår sålunda, dels beträffande allmänna kyrkostämmoförordningen,

att klagorätt öfver kyrkoråds och skolråds beslut medgifves församlingsmedlem

i samma utsträckning som öfver kyrkostämmas beslut och

därjämte icke-församlingsmedlem, hvilkens enskilda rätt blifvit kränkt af ett

fattadt beslut, dels ock ifråga om motsvarande förordning för Stockholm, att

hvad som där stadgats om klagan öfver kyrkostämmas och kyrkofullmäktiges

beslut äfven skall gälla om besvär öfver beslut af kyrkoråd och skolråd.

I afseende å forum och tid för besvären finnes, enligt mitt förmenande,

ingen anledning att frångå de för klagan öfver kyrkostämmobeslut bestämda

grunder, en ståndpunkt, som äfven intagits af de flesta i ämnet hörda myndigheter.

Vid sådant förhållande erfordras emellertid ett stadgande om sättet

för delgifning af besluten, och synes mig detta i allmänhet lämpligast kunna

ske genom uppläsning från predikstolen, såsom ock från några håll förordats.

Från offentliggörande på dylikt sätt böra dock af grannlagenhetshänsyn undantagas

sådana beslut, som uteslutande röra enskilds förhållande, och har jag

därför i fråga om dessa föreslagit, att desamma genom ordförandens försorg

skola delgifvas genom protokollsutdrag.

Såsom ofvan nämnts har Riksdagen i sin skrifvelse ifrågasatt, huruvida

icke bestämmelse borde meddelas därom, att kyrkoråds och skolråds beslut

finge gå i verkställighet utan hinder af anförda besvär, därest icke af högre

myndighet annorlunda förordnades. Att en sådan bestämmelse är nödvändig

och lämplig, synes mig uppenbart. Den tanke, som ligger bakom ett sådant

stadgande, har för öfrigt, hvad klagan öfver kyrkostämmas beslut angår, redan

tagit sig ett uttryck i bestämmelsen i § 42 af allmänna kyrkostämmoförordningen

och § 44 af Stockholmsförordningen. Med den affattning, de af

mig föreslagna nya bestämmelserna uti § 41 af förstnämnda författning och

§ 43 i den senare förordningen skulle erhålla, påkallas emellertid ingen ytterligare

ändring i det af Riksdagen framhållna syfte. De nuvarande stadgan
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 174.

(lena i berörda § 42 och § 44 komma nämligen att omfatta äfven beslut af

kyrkoråd och skolråd.

I enlighet med hvad jag sålunda anfört, har jag låtit inom ecklesiastikdepartementet

utarbeta förslag till lagar om ändrad lydelse af §§ 32 och 41

i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars

1862 samt §§ 34 och 43 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd i Stockholm den 20 november 1863.»

Departementschefen uppläste härefter berörda inom ecklesiastikdepartementet

utarbetade lagförslag och hemställde, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att antaga desamma.

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter behagade

Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad föredragande

departementschefen sålunda hemställt; och skulle nådig

proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. I. Lindhagen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:125 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj ds ‘proposition till Riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse af §§ 32 och 41 i nådiga förordningen a1 i texten