Sök i Ratio Lex

Angående ändring i grunderna för upphörande af den i Göteborgs och Bohus län utgående landskyld

1908-03-20 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:201, Angående ändring i grunderna för upphörande af den i Göteborgs och Bohus län utgående landskyld

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 201.

i

N:o 201.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående ändring

i grunderna för upphörande af den i Göteborgs och Bohus

län utgående landskyld; gifven Stockholms slott den 20

mars 1908.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen att i grunderna för upphörande af den i Göteborgs och Bohus

län utgående landskyld för sin del besluta den ändring:

att, där landskyld till kyrka eller prästerskap enligt jordeboken

utgår af hemman eller lägenhet, ägaren eller innehafvaren må friköpa

sig från skyldigheten att utgöra denna landskyld mot erläggande af

ett penningbelopp, som i årlig ränta efter fyra och eu half procent afkastar

en summa lika med landskylden, hvarvid, där densamma utgår

in natura eller efter markegångspris, till grund för löseskillingen bör

läggas mediet af de tio senast förflutna årens mai’kegångspris, enligt

Lutt. A i länets markegångstaxa;

att, sedan inlösen skett, anmälan därom skall af vederbörande kyrkoråd

göras hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande för behörig anteckning

i jordeboken; samt

Bill. till lliksd. Prot. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 159 Raft. (N:o 201.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 201.

att landskyld, som belöper på tiden innan löseskillingen erlagts,

icke innefattas i aflösningen.

De till ärendet hörande handlingar skola vederbörande utskott

tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hammarskjöld.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 201.

3

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Ma:jt Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 mars

1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för finansdepartementet

yttrade departementschefen, statsrådet Hammarskjöld:

»Sedan Riksdagen bifallit af Kungl. Maj:t framlagdt förslag angående

upphörande af den i Göteborgs och Bohus län utgående landskyld

äfvensom Kyrkomötet godkänt detta förslag, så vidt prästelandskylden

anginge, utfärdade Kungl. Maj:t den 14 oktober 1898 nådig förordning

i ämnet.

I denna förordning är bland annat föreskrifvet, att, där landskyld

till kyrka eller prästerskap enligt jordeboken utgår af hemman eller

lägenhet inom Göteborgs och Bohus län, ägaren eller innehafvaren må

friköpa sig från skyldigheten att utgöra denna landskyld mot erläg
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition No 201.

gande af ett penningbelopp, som i årlig ränta efter 4 procent afkastar

en summa lika med landskylden, hvarvid, där densamma utgår in natura

eller efter markegångspris, till grund för köpeskillingen bör läggas

mediet af de 10 senast förflutna årens markegångspris, enligt Litt. Å

i länets markegångstaxa.

. Eders Kungl. Maj:ts och rikets kammarkollegium har i sitt den 5

april 1907 afgifna underdåniga utlåtande i fråga om upphörande af det

från viss jord i^ Skåne, Halland och Blekinge utgående landgille m. m.,

för hvilket utlåtandes innehåll jag närmare redogjort vid underdånig

föredragning denna dag af berörda ärende, meddelat, att denna jordägarna

sålunda medgifna rätten att friköpa sig från skyldigheten att

utgöra landskylden icke, kollegium veterligen, i något fall kommit till

användning.

< o kammarkollegium, som för aflösning af sådana från viss jord i

Skåne, Halland och Blekinge utgående landgillen, hvilkas utgörande

icke, så vidt numera vore kändt, hade sin grund i någon landgilletagarens

jordäganderätt, i nyssnämnda utlåtande föreslagit vissa bestämmelse!

i hufvudsak anslutande sig’ till de enligt nådiga förordningen

den 14 oktober 1898 gällande grunder för upphörande af landsk}dden,

hade därvid hemställt, att till grund för inlösen af förberörda slag af

landgillen skulle läggas en räntefot af 472 procent.

I anledning häraf anbefallde Eders Kungl. Maj:t den 21 februari

1908 kammarkollegium att skyndsamt afgifva underdånigt yttrande,

huruvida icke den räntefot, efter hvilken landskyld finge aflösas, borde

ändras till 4V2 procent äfvensom huruvida i öfrigt ändrade bestämmelser

rörande landskyldens upphörande kunde anses erforderliga.

till svar härå har kammarkollegium i underdånigt utlåtande den

28 februari 1908 anfört följande.

Mot den ifrågasatta ändringen i nådiga förordningen den 14 oktober

1898 i syfte att räntefoten för landskyldens aflösande skulle höjas

till 4/2 procent hade kollegium så mycket mindre något att erinra,

som ju däiigenom landskylden komme att lösas efter samma grund som

den kollegium föreslagit för aflösning af de med sagda afgäld likartade

landgillen.

Ett fastställande af denna billigare lösningsgrund för landskylden

torde emellertid . i och för sig näppeligen komma att i afsevärd mån

afhjälpa den brist på effektivitet, som efter hvad nyss antydts och

jämväl af landskontoret i Göteborgs och Bohus län i yttrande af den 21

februari 1908 intygats, hittills vidlådt förordningen om landskyldens

upphörande. I sitt berörda yttrande hade landskontoret — jämte vits
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 201.

ordande att någon anmälan om skedd inlösen af landskyld ännu icke

inkommit till länsstyrelsen och att ej heller, landskontoret veterligen,

sådan inlösen i något fall ägt rum — vidare uttalat den mening, att

anledningen till förordningens bristande effektivitet med all säkerhet

läge däri, att vederbörande hemmansägare eller lägenhetsinnehafvare

icke ansett mödan värdt att friköpa sig från skyldigheten att utgöra

landskyld. Riktigheten af denna mening torde i betraktande af de

obetydliga belopp, hvartill landskylden i allmänhet uppginge, näppeligen

kunna betviflas. På sätt kollegium uti sitt i frågan om landskyldens

upphörande den 21 december 1894 afgifna, till trycket befordrade underdåniga

utlåtande (sid. 8) meddelat, utgjorde nämligen af de landskyldspliktiga

egendomarna, 665 till antalet, 323 i landskyld 25 öre

eller därunder och 17 endast 1 öre, och enligt hvad de vid sagda utlåtande

fogade förteckningar jämväl visade utgjorde af öfriga landskyldspliktiga

egendomar 125 landskyld med belopp öfver 25 öre men

ej öfverstigande 1 krona. För ernående af en mera allmän aflösning

af dylika för vederbörande föga betungande afgälder måste

uppenbarligen, äfven om lösningsgrunden för desamma skulle sättas

ännu billigare än nu ifrågasatts, särskilda åtgärder vidtagas. I sådant

afseende torde den enda fullt effektiva åtgärden vara, att bestämmelser

meddelades, hvarigenom landskyldens aflösning gjordes inom

viss tid obligatorisk, men då landskylden för en del fastigheter uppginge

till tämligen afsevärda belopp, ansåge sig kollegium icke kunna förorda

denna utväg. Däremot hade kollegium, som ej heller funne skäl frångå

sin i förenämnda utlåtande den 21 december 1894 uttalade mening, att

hvarken rättvisa eller billighet kräfde att staten skulle för landskyldens

afskaffande ikläda sig ekonomiska uppoffringar, såsom ett lämpligt medel

för befrämjande af en skyndsammare aflösning tänkt sig en anordning från

det allmännas sida, hvarigenom afgäldsgifvarnes besvär med själfva aflösningsproceduren

i möjligaste mån underlättades; och kunde detta

syfte vinnas genom följande tillvägagående. Af landskontoret verkställdes

för hvarje landskyldspliktig fastighet uträkning af det belopp, ägaren

af fastigheten hade att till vederbörande kyrkokassa inbetala för att

vinna befrielse från skyldigheten att utgöra landskylden. Uppgift härom

särskilt för hvarje fastighet, enligt vid kammarkollegii utlåtande fogadt

formulär, tillställdes härefter kronobetjäningen i orten, som i fråga om

kyrkolandskyld delgåfve handlingarna vederbörande fastighetsägare,

hvilken, därest han vore villig friköpa sig från landskyldens utgörande,

undertecknade därför afsedt, å handlingarna tecknadt förklarande med

utsättande af tiden, då han önskade erlägga löseskillingen, hvarefter

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 201.

handlingen af kronobetjäningen öfverlämnades till vederbörande kyrkoråd.

Sedan löseskillingen inbetalts till kyrkorådets kassaförvaltare,

hvilken härom påtecknade handlingen kvitto och jämväl på begäran

tillhandahölle landskyldsgifvaren särskild! sådant, skulle kyrkorådet insända

handlingen till landskontoret, som hade att i jordeboken verkställa

anteckning om landskyldens upphörande och, efter det bevis

härom jämväl påtecknats handlingen, återställa denna till kyrkorådet

för att i kyrkans arkiv förvaras. Samma förfarande borde iakttagas i

fråga om prästlandskyld endast med den skillnad, att, sedan uppgiften

kommit kronobetjäningen tillhanda, delgifning först skulle ske med

vederbörande landskyldstagare, därest dennes samtycke enligt författningen

erfordrades, och blefve i sådant fall gifvetvis vidare åtgörande i

saken beroende af huruvida samtycke lämnades. Där inlösen af landskyld,

som utgår in natura eller efter markegångspris, ej sker samma

år uträkningen verkställts, borde, då för sådan landskyld jämlikt första

momentet i fö infattningen skulle till grund för löseskillingen läggas

mediet af de tio senast förflutna årens markegångspris, ny uträkning

af löseskillingen göras, innan inlösen ägde rum; och skulle för sådant

fall vederbörande kyrkoråd, efter det anmälan om inlösen hos kyrkorådet

gjorts, hos landskontoret påkalla förnyad uträkning, hvarefter förfores

på sätt nyss angifvits.

Hvad kollegium sålunda föreslagit i syfte att påskynda landskyldens

aflösning ansåge kollegium emellertid ej böra genom införande i förordningen

om landskyldens upphörande fastslås, utan syntes det kollegium

lämpligare att det vid sidan af författningen uppdroges åt kollegium

att föranstalta om vidtagande af de åtgärder, som för befrämjande

af eu skyndsam aflösning af landskylden i öfverensstämmelse med de

i författningen stadgade grunder kunde finnas påkallade.

Beträffande i öfrigt frågan i hvad mån ändi’ade bestämmelser rörande

landskyldens upphörande vore erforderliga erinrade kollegium

därom att i förevarande förordning icke funnes angifvet hvem det ålåge

att, sedan inlösen af landskyld skett, därom göra anmälan hos Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande; och hemställde kollegium därför om

förtydligande af fjärde momenfet i författningen medelst införande af

bestämmelsen, att sådan anmälan skulle göras af vederbörande kyrkoråd.

För att bringa förordningen i öfverensstämmelse med motsvarande

stadgande i lagen angående aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet

den 19 april 1907 och hvad kollegium i fråga om aflösning af visst

slag af landgillen föreslagit borde, enligt kollegii mening, införas före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 201.

skrift därom, att landskyld, som belöpte på tiden innan löseskillingen

erlagts, icke innefattades i aflösningen.

Enär inlösen af landskyld enligt nådiga förordningen den 14 oktober

1898 ännu icke i något fall ägt rum och Eders Kungl. Maj:t jämväl af

sådan anledning i nådig proposition till Riksdagen föreslagit Riksdagen

att för dess del besluta, att till grund för inlösen af det slag af landgille,

som är mest likartadt med landskyld, skall läggas icke den för

inlösen af landskyld nu gällande räntefot af 4 procent utan i stället en

räntefot af 4Y2 procent, finner jag, i likhet med kammarkollegium, följdriktigheten

fordra, att i grunderna för upphörande af landskyld göres

sådan ändring, att jämväl vid dess inlösen användes en räntefot af 4V2

procent.

På sätt kammarkollegium anfört torde emellertid, därest fortfarande

inlösen af landskyld får bero endast af vederbörande landskyldsgifvares

initiativ, lösningsgrunden näppeligen blifva effektiv, äfven om räntefoten

ändras till 4Y2 procent. De åtgärder, kammarkollegium föreslagit

för befrämjande af en skyndsammare aflösning af landskylden utan att göra

aflösningen obligatorisk, förefalla mig böra främja syftet; och torde

kollegium därför sedermera böra erhålla särskild nådig befallning att

föranstalta om vidtagande af ifrågavarande åtgärder, hvilka emellertid

icke beröra själfva grunderna för denna inlösen.

De tillägg till dessa grunder, kammarkollegium i öfrigt föreslagit,

anser jag vara lämpliga.

Jag hemställer fördenskull, att Eders Kungl. Maj:t täcktes, under

förutsättning af Kyrkomötets bifall i hvad prästlandskylden angår,

föreslå Riksdagen att i grunderna för upphörande af den i Göteborgs

och Bohus län utgående landskyld för sin del besluta den ändring:

att, där landskjdd till kyrka eller prästerskap enligt jordeboken

utgår af hemman eller lägenhet, ägaren eller innehafvaren må friköpa

sig från skyldigheten att utgöra denna landskyld mot erläggande af ett

penningbelopp, som i årlig ränta efter fyra och en half procent afkastar

en summa lika med landskylden, hvarvid, där densamma utgår in natura

eller efter markegångspris, till grund för löseskillingen bör läggas

mediet af de tio senast förflutna årens markegångspris, enligt Litt. A

i länets markegångstaxa;

att, sedan inlösen skett, anmälan därom skall af vederbörande kyrkoråd

göras hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande för behörig anteckning

i jordeboken; samt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 201.

att landskyld, som belöper på tiden innan löseskillingen erlagts,

icke innefattas i allösningen.»

Häri instämde statsrådets öfriga ledamöter.

Hvad statsrådet sålunda i underdånighet hemställt

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla

; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas

af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

H. Boman.

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktr. A. B., 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.