Angående pension åt folkskoleinspektören Olof Ohlsons änka och oförsörjda barn
1908-01-31 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1908:28, Angående pension åt folkskoleinspektören Olof Ohlsons änka och oförsörjda barn
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
1
N:o 28.
Kungl. May.ts nådiga ''proposition till Riksdagen angående pension
åt folkskoleinspektören Olof Ohlsons änka och oförsörjda
barn; gifven Stockholms slott den 31 januari 1908.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att å allmänna indragningsstaten bevilja aflidne folkskoleinspektören
Olof Ohlsons änka Johanna Ohlson, född Andersson, samt oförsörjda
döttrar Charlotta, Brita och Anna Dagmar Elisabet pensioner till belopp
af 400 kronor för änkan Ohlson och 100 kronor för hvart och ett af
barnen att utgå årligen från och med år 1907, för änkan Ohlson under
hennes återstående lifstid, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver,
och för hvart barn intill dess det uppnått aderton års ålder.
De till ärendet hörande handlingar, skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GIJSTAE
Hugo Hammarskjöld.
Bih. till Rilcsd. Prof. ISOS. 1 Sami. 1 Afcl. IS Haft. (N:o 28.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
Pension åt
folkskoleinspektören
0. Ohlsons
änka och
oförsörjda
barn.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, kallet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
januari 1908.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Tkolle,
Statsråden: Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Ehrensvård.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld yttrade:
»Uti en till domkapitlet i Luleå ingifven ansökning har folkskoleinspektören
Olof Ohlsons änka Johanna Ohlson, född Andersson, anhållit,
att domkapitlet måtte hos Kungl. Maj:t åt henne och hennes barn utverka
från och med år 1907 ett årligt understöd af allmänna medel att utgå
med ett belopp, som med afseende å den utaf hennes man innehafda befattning
i det allmännas tjänst kunde befinnas skäligt.
Till stöd härför har änkan Ohlson anfört, att då med folkskoleinspektörsbefattningen
ej följde någon lagbestämd rätt till pension och
hennes man ej före sin död varit i stånd att på annat sätt sörja för sina
efterlefvande, änkan Ohlson genom mannens frånfälle råkat i stort ekonomiskt
betryck och icke såge någon utväg att kunna förvärfva ett nöd
-
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
torftigt uppehälle åt sig, sin åldriga och blinda moder samt sina barn, af
hvilka fem ännu vore oförsörjda och behöfde utbildning för att sättas i
stånd att vinna sin utkomst.
I anledning häraf har domkapitlet med öfverlämnande af infordradt
yttrande af kyrkoherden i Umeå landsförsamling 0. Ahnlund samt öfriga
handlingar i ärendet, uti underdånig skrifvelse den 1 maj 1907 gjort
framställning i ärendet.
Af handlingarna i ärendet inhämtas bland annat:
att Ohlson, som varit född år 1849 och år 1872 aflagt mogenhetsexamen
samt åren 1873—1879 tjänstgjort såsom lärare vid en förberedande
elementarskola, därefter tjänstgjort under år 1880 såsom extra lärare
vid allmänna läroverket i Gäfie, under åren 1881—1885 såsom lärare
vid folkskola i Sätra, under åren 1886—1898 såsom förste lärare vid
Sundsvalls folkskolor samt under åren 1899—1906 på grund af särskilda
nådiga förordnanden den 9 december 1898 och den 11 november 1904
såsom folkskoleinspektör inom hufvudsakligen vissa delar af Norrbottens län;
att Ohlson under första tiden af sitt inspektörsförordnande kvarstått
vid sin lärarbefattning i Sundsvall, hvilken uppehållits af vikarie, men,
sedan skolrådet under år 1904 vägrat honom ytterligare tjänstledighet,
för fortsatt fullgörande af uppdraget såsom folkskoleinspektör nödgats att
från och med den 1 januari 1906 begära afsked från sin anställning vid
Sundsvalls folkskolor;
att Ohlson genom sitt afsked gått förlustig delaktighet såväl i folkskollärarnas
pensionsinrättning som i folkskollärarnas änke- och pupillkassa;
att, sedan Ohlson hos Kungl. Maj:t anhållit att äfven efter afskedet
från sin lärartjänst få kvarstå såsom delägare i nämnda pensionsanstalter
mot skyldighet att erlägga årsafgifter till anstalterna, Kungl. Maj:t enligt
beslut den 23 februari 1906 funnit berörda ansökning icke kunna bifallas;
att Ohlson vid sin död den 19 december 1906 såsom stärbhusdelägare
efterlämnat sin förutbemälda änka, som är född 1858, samt åtta barn, af
hvilka en son och tre döttrar vid faderns död uppnått myndig ålder men
fyra döttrar då ännu varit omyndiga, nämligen Ottilia, född år 1886,
Charlotta, född den 5 oktober 1889, Brita, född den 21 november 1891,
och Anna Dagmar Elisabet, född den 17 maj 1897 i Ohlsons gifte med efterlefvande
makan, varande en af de myndiga döttrarna sedermera afliden; samt
att behållningen i boet, enligt upprättad bouppteckning, utgjorde
2,217 kronor 67 öre.
Domkapitlet har i sin förutberörda underdåniga skrifvelse hufvudsakligen
anfört följande.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
Ohlsons tjänstgöring under 18 år såsom folkskollärare måste antagas
hafva varit utmärkt af den synnerliga duglighet, som betingats af det honom
lämnade förtroendet att vara folkskoleinspektör. Vidkommande Ohlsons
verksamhet under 8 år i sistnämnda egenskap kunde domkapitlet i öfverensstämmelse
med sitt för Ohlson utfärdade tjänstgöringsbetyg vitsorda, att
han vid fullgörande af sina tjänsteåligganden ådagalagt berömligt nit och
berömlig skicklighet.
Otvifvelaktigt måste såväl rättvisa som billighet anses i förevarande
fäll påkalla statens mellankomst till betryggande af de efterlefvandes
existens. Möjligen invände man, att förordnandet såsom folkskoleinspektör
torde hafva inbragt så väsentligt större inkomster än folkskollärartjänsten,
att förlusten af pensionsrätt för denna tjänst därigenom fått sitt nöjaktiga
vederlag. Denna invändning kunde likväl rättvisligen icke tillmätas någon
betydelse. Enligt hvad domkapitlet inhämtat, hade nämligen Ohlson såsom
förste lärare vid Sundsvalls folkskolor åtnjutit löneförmåner till sammanlagdt
belopp af 2,900 kronor, under det att hans arfvode såsom folkskoleinspektör
utgjort 2,000 kronor för år jämte den behållning, han kunnat
erhålla af resekostnadsersättningen.
Om sålunda domkapitlet obetingadt måste finna alla skäl tala för beviljande
åt sökanden och hennes barn af understöd af statsmedel, kunde
däremot någon tvekan uppstå beträffande storleken af detta understöd.
Att understödet skulle fastställas till lägre belopp än den pension af 405
kronor, som, i händelse Ohlson fått kvarstå såsom delägare i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, skolat därifrån utgå till hans änka och
oförsörjda . barn, syntes icke kunna ifrågasättas. I motsats härtill kunde
med fog framhållas, att understödets belopp borde beräknas icke efter
storleken af delaktighetsbeloppet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa
utan efter inspektörslönens storlek. Domkapitlet toge härvid hänsyn till
icke så mycket längden af Ohlsons tjänstgöring såsom inspektör som fastmer
beskaffenheten af denna tjänstgöring i rikets största och i vissa afseenden
jämväl mest kräfvande inspektionsområde. Folkskoleinspektionen
och de därmed förbundna ständiga resorna i dessa trakter med deras härda
klimat, delvis underhaltiga vägar samt för en icke längre ung och äfven
mindre härdad man ofta hälsovådliga nattstationer och olämplig föda måste
själffallet vara ytterligt ansträngande och slitande såväl på kroppens som
på själens hälsa. Det läge också mycket nära till hands att antaga, det
Ohlson, som bokstafligen stupat på sin post under en tjänsteresa, tagit
sådan skada af ifrågavarande tjänstgöring, att hans hälsa häraf i förtid
undergräfts och brutits.
På grund häraf måste domkapitlet finna det vara skäligt, att, på sätt
5
Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 28.
jämväl kyrkoherden Ahnlund föreslagit, det ifrågasatta understödet bestämdes
att utgå i proportion till Ohlsons arfvode såsom folkskoleinspektör.
Proportionen åter syntes lämpligen kunna sättas till 25 procent af lönen
med en förhöjning af halfparten af detta procentbelopp för de oförsörjda
barnen. Då eldigt hvad förut nämnts, Ohlsons arfvode såsom inspektör
utgjort, med frånräknande åt den behållning han kunde hafva gjort sig
på resekostnadsersättningarna, 2,000 kronor för år, skulle, med tillämpning
af omförmälda grund, ett årligt understöd af tillhopa 750 kronor tillkomma
Ohlsons efterlefvande.
Domkapitlet ville alltså i underdånighet hemställa, det täcktes Kungl.
Maj:t genom aflåtande till Riksdagen af proposition i ärendet eller annorledes
i nåder bereda Ohlsons änka och barn ett understöd af allmänna
medel å 750 kronor att utgå årligen från och med den 1 januari 1907
med dels 500 kronor till änkan under hennes lifstid och dels 250 kronor
till barnen intill slutet af det är, under hvilket det yngsta af dem uppnådde
18 års ålder.
På grund af nådig remiss har statskontoret den 20 december 1907 i
ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, däri hufvudsakligen anförts följande.
Enär Ohlson genom att mottaga förordnande såsom folkskoleinspektör
gått förlustig den delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, som
tillkommit honom i hans egenskap af förste lärare vid Sundsvalls folkskolor,
samt, på sätt af domkapitlet framhållits, hans inkomst såsom folkskoleinspektör
i förhållande till hans aflöning såsom folkskollärare ingalunda
kunde antagas hafva varit så hög, att den kunnat bereda honom
ersättning för denna förlust, funne statskontoret, med hänsyn jämväl till
de synnerligen goda vitsord, som af domkapitlet lämnats angående Ohlsons
tjänstgöring såsom folkskoleinspektör, billigheten kräfva, att, då boets behållning
icke uppginge till belopp, hvaraf något nämnvärdt bidrag till
änkans och de oförsörjda barnens uppehälle kunde beredas, något understöd
af statsmedel blefve dem beviljadt.
_ Beträffande storleken af detta understöd ville statskontoret till en
början påpeka, att, då det högsta belopp, med hvilket Ohlson vid sin den
19 december 1906 inträffade död enligt då gällande bestämmelse i nådiga
reglementet angående folkskollärarnas pensionsinrättning den 30 november
1866 kunnat vara delaktig i folkskollärarnas pensionsinrättning, utgjort
1,000 kronor samt änkan jämlikt § 21 i nådiga reglementet för folkskollärarnas
änke- och pupillkassa den 15 oktober 1875 varit berättigad till
en pension af 20 procent af delaktighetsbeloppet eller sålunda högst 200
kronor med 50 procent förhöjning för de oförsörjda barnen, änkan Ohlson
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
alltså enligt de vid tiden för hennes mans frånfälle gällande bestämmelser
•i,crt i pension för sig och de oförsörjda barnen uppbära allenast 300 kronoi.
Sedermera hade genom nådiga kungörelsen den 28 juni 1907 bestämts,
bland annat, att änkepensionen skulle utgå med 25 procent af delaktighetsbeloppet,
på grund hvaraf och i enlighet med de för den nådiga kungörelsen
meddelade öfvergångsbestämmelser motsvarande belopp från och
med år 1908 skulle hafva utgjort 375 kronor.
I likhet med domkapitlet ansåge emellertid statskontoret, att pensionen
med hänsyn till arten och omfattningen af Ohlsons tjänst såsom folkskoleinspektör
borde sättas till högre belopp än det, hvarmed den skulle hafva
utgått från folkskollärarnas änke- och pupillkassa, och att densamma skäligen
borde för änkan Ohlson bestämmas till 400 kronor. I afseende å
understödet åt de oförsörjda barnen ansåge statskontoret, att detsamma,
på sätt förut i liknande fall ägt ruin, borde bestämmas särskilt för hvart
och ett af barnen att utgå, intill dess barnet fyllt 18 år, och att ett belopp
af 100 kronor för hvart barn kunde anses skäligt.
Då jao- för egen del skall uttala mig beträffande förevarande pensionsfråga,
vill "jag till en början erinra därom, att Kungl. Maj:t och Riksdagen
vid flera föregående tillfällen tillerkänt folkskoleinspektörer vid. deras afgång
från inspektörsuppdraget pension å allmänna indragningsstaten.
Däremot har det förut icke inträffat, att hos Riksdagen gjorts framställning
om beviljande af pension åt änka efter dylik tjänstinnehafvare. Detta
torde hafva berott därpå, att folkskoleinspektörerna _ på grund af ordinarie
tjänst, som de innehaft, vid sin död varit delaktiga i någon änke- och
pupillkassa. Såsom redan omnämnts, hade äfven Ohlson varit delaktig i
en sådan kassa, nämligen folkskollärarnas änke- och pupillkassa, men gått
förlustig denna delaktighet, då han för att fullgöra folskoleinspektörsuppdraget
måst taga afsked från sin befattning såsom förste lärare vid
Sundsvalls folkskolor. Med hänsyn till såväl denna omständighet som
Ohlsons kräfvande och val vitsordade tjänstgöring såsom folkskoleinspektör,
anser jag, lika med myndigheterna, att billigheten fordrar, att sökanden
och hennes oförsörjda barn erhålla understöd af allmänna medel, i all
synnerhet som sökanden synes befinna sig i ekonomiskt betryck. I detta
sammanhang anser jag mig äfven böra framhålla att, enligt hvad till min
kännedom kommit, fem af Ohlsons åtta barn ägnat sig åt lärarkallet, men
att af dessa fem icke mindre än tre vid faderns död ännu icke afslutat
sin seminarieutbildning.
Hvad storleken af understödet till sökanden och hennes barn angår,
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28. 7
anser jag, i likhet med domkapitlet och statskontoret, att nämnda understöd
bör bestämmas med hänsyn till storleken af Ohlsons arfvode såsom
folkskoleinspektör; och ansluter jag mig till hvad statskontoret härutinnan
föreslagit.
På grund af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att å allmänna indragningsstaten bevilja aflidne folkskoleinspektören
Olof Ohlsons änka Johanna Ohlson, född Andersson, samt oförsörjda döttrar
Charlotta, Brita och Anna Dagmar Elisabet pensioner till belopp af 400
kronor för änkan Ohlson och 100 kronor för hvart och ett af barnen att
utgå årligen från och med år 1907, för änkan Ohlson under hennes återstående
lifstid, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver, och för
hvart barn intill dess det uppnått 18 års ålder.»
Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledadamöter
Hans Maj:t konungen i nåder bifalla; och skulle
proposition aflåtas till Riksdagen af den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Gustaf Tottie.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.