Sök i Ratio Lex

Angående ombildning af lärarnas vid elementarläroverken änkeoch pupillkassa

58 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 54 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:45, Angående ombildning af lärarnas vid elementarläroverken änkeoch pupillkassa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

1

N:o 45.

Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående ombildning

af lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa;

gifven Stockholms slott den 31 december 1907.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att för ombildning af lärarnas vid elementarläroverken änke- och

pupillkassa i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af tillkallade sakkunnige

uppgjorda grunder, sådana de af departementschefen förordats,

. und?r förutsättning att den rätt till tjänstår, som enligt prästerskapets

privilegier tillkommer stärblius efter ämneslärare vid de allmänna läroverken

blifver i vederbörlig ordning upphäfd — höja det såsom bidrag till

pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier,

seminarier m. m. uppförda anslaget, nu 95,258 kronor, med 79,252

kronor, eller till 174,510 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Ilugo Hammarskjöld.

Bill. till Biksd. Prof. 1008. 1 Sami. 1 Afd. 31 Höft. (N:o 45.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Klingl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 45.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31

december 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Troll*:,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Emrensvård.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld, anmälde i underdånighet:

^

l:o) en underdånig ansökning, dagtecknad den 27 mars 1905, åt

svenska lärarsällskapets styrelse angående ändrade bestämmelser för lärarnas

vid elementarläroverken änke- och pupillkassa;

2:o) en underdånig ansökning den 9 juni 1906 af styrelsen för Chalmers

tekniska läroanstalt om delaktighet i nämnda änke- och pupillkassa

för vissa lärare vid läroanstalten;

3:o) betänkande och förslag angående nytt reglemente för lärarnas vid

elementarläroverken änke- och pupillkassa, afgifna af enligt nådigt beslut

den 27 april 1906 tillkallade sakkunnige; samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 45.

4:o) de underdåniga utlåtanden af vederbörande myndigheter, som infordrats

öfver berörda ansökningar och betänkande.

Härefter anförde departementschefen:

»I den nådiga proposition angående en pensionskassa för änkor och

barn efter präster och elementarlärare, som den 9 januari 1874 framlades

för Riksdagen, redogjordes för de mått och steg, som under den föregående

tiden vidtagits i detta syfte, samt föreslogs, att Riksdagen — jämte det

att till bildande af eu pensionskassa för änkor och barn efter präster och

elementarlärare, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett af utsedda kommitterade

utarbetadt och af Kyrkomötet godkändt förslag, ansloges dels

emeritikassornas behållning, med skyldighet för pensionskassan att ansvara

för de förbindelser, hvari emeritikassorna häftade, dels ett års behållen

inkomst af hvarje prästerlig beställning i riket, hvilken inkomst i allmänhet

borde utfalla, då eu viss beställning första gången efter pensionsreglementets

fastställande, blefve ledig, dels ock afl behållen inkomst vid

prästsyssla, hvilken i följd af tvist eller annan omständighet komme att

stj1 ledig utöfver den lagliga tillträdestiden, äfvensom vederlag under extra

nådår tillika måtte såsom bidrag till pensionsfonden för elementarlärarnas

änkor och barn å riksstatens nionde hufvudtitel uppföra ett årligt

anslag af 45,000 riksdaler.

Sitt svar å denna nådiga proposition meddelade Riksdagen i skrifvelse

den 17 maj 1874, däri Riksdagen yttrade:

''För så vidt detta nådiga förslag afser inrättande af eu pensionskassa

för änkor och barn efter präster, bär Riksdagen detsamma godkänt; dock

har därvid synts böra uttryckligen fästas såsom villkor, att extra nådår

icke vidare må beviljas, så snart pensionerna kunna med falla beloppet

utgå,

Hvad åter angår förslaget om bildande af en pensionskassa för elementarlärares

änkor och barn, har Riksdagen visserligen ansett äfven

denna fråga vara af den vikt för det allmänna, att staten icke bör undandraga

sig att lämna det direkta bidrag, som för en sådan inrättning är

oundgängligen behöflig!, men Riksdagen har af ett annat skäl funnit sig

förhindrad att för närvarande det nådiga förslaget i denna del godkänna.''

Detta förslag förutsätter nämligen, att elementarlärarna skulle för sina

änkor och barn bibehålla rätt till det så kallade privilegienådåret. Då,

med undantag af några mindre betydliga jordar samt kontanta bidrag af

vissa städer, elementarläroverkens lärare åtnjuta kontant aflöning af statsmedel,

och således nadarct innebär ett af statsmedel den aflidne lärarens

änka och barn lämnadt understöd, vore det, enligt Riksdagens åsikt, synnerligen

oegentligt, att ett sådant understöd skulle fortfarande utgå på

Kassans uppkomst

och

utveckling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 45.

samma gång staten lämnade bidrag till en för samma personel afsedd

pensionskassa. Det skäl, som för bibehållande af prästerskapets nadais

rätt kan hämtas därifrån, att de äro med boställen försedda, förefinnes

icke i afseende å elementarlärare, hvarförutan för tillsättande af dylika

lärarplatser icke erfordras den långa tid, som under närvarande förhållanden

åtgår för besättande af en prästerlig beställning. Oberäknad! afhjälpandet

af den olägenhet, som för undervisningen måste uppstå därigenom,

att lärarbeställningar maste under nådår uppehållas pa förord

ilande, skulle det uppenbarligen vara vida redigare, att det bidrag af

allmänna medel, som må för elementarlärarnas änkor och ba#n finnas

erforderligt, lämnades under an form och med ett till siffian bestämdt

belopp. I sådant afseende vore det, enligt Riksdagens åsikt, mest lämpligt,

om, emot det att elementarlärama frånträdde den dem genom prästerskapets

privilegier tillförsäkrade rätt till nådår, staten lämnade det bidrag,

som funnes erforderligt för bemälda lärares inträde i civilstatens pensionsinrättning,

där dymedelst jämväl deras änkor och barn erhölle pensions

rätt. Då elementarlärama numera äro, såväl i afseende på aflöningsförhållanden

som i fråga om pensionsrätt likställda med civila tjänstemän

i allmänhet, synes någon giltig anledning icke förefinnas, hvarför en änkeoch

pupillkassa för bemälda lärare företrädesvis skulle med en dylik för

prästerskapet afsedd anstalt förenas. Härförutan har Riksdagens uppmärksamhet

fästats därå, hurusom billigheten synes fordra, att elementarlärarnas

rätt till delaktighet i förenämnda pensionsförening icke göres

beroende däraf, huruvida de äga prästerlig tjänstårsberäkning, utan torde

de så kallade öfningslärarna böra blifva uti ifrågavarande hänseende med

de öfriga lärarna likställda.''

På- grund af hvad sålunda blifvit anfördt biföll Riksdagen hvad

Kungl. Maj:t föreslagit med afseende å bildande af eu pensionskassa för

änkor och barn efter präster, men ansåg sig för tillfället icke höra bifalla

den nådiga framställningen om bidrag af statsmedel till en pensionsfond

för elementarlärares änkor och barn, utan förklarade, att, för den händelse

bemälda lärare frånträdde den genom prästerskapets privilegier deras änkor

och barn tillförsäkrade nådårsrätt, Riksdagen vore benägen att till civilstatens

pensionsinrättning lämna af statsmedel det bidrag, som utöfver

den återstående delen af emeritikassorna kunde vara för elementarlärarnas

äfvensom de sä kallade öfningslärarnas inträde i nämnda pensionsanstalt

erforderligt. Och anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes, eftei vedei

hörandes hörande och ärendets utredning i öfrigt, till Riksdagen göra

den förnyade framställning i ämnet, hvartill förhållandena kunde föranleda.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 45.

I anledning af detta Riksdagens uttalande anbefalldes direktionen för

civilstatens pensionsinrättning att i berörda ärende afgifva underdånigt utlåtande

samt att därjämte inkomma med en utredning af beloppet utaf

det årliga statsanslag, som skulle erfordras för pensionering genom civilstatens

pensionsinrättning af såväl lärarna vid elementarläroverken som

lärarna vid vissa pedagogier, vid seminariet för bildande af lärarinnor samt

vid folkskollärar- och folkskollärarinneseminarierna äfvensom af dessa lärares

änkor och barn. Bemälda direktion sammanfattade sitt yttrande i denna

fråga sålunda, att för de vid samtliga förutnämnda läroverk anställda

lärares, jämväl öfningslärarnas, inträde i civilstatens pensionsinrättning till

vinnande af därmed förenade förmåner af pensionsrätt icke blott för lärarna

själfva, utan ock, efter deras frånfälle, för änkor och barn, skulle utöfver

en fjärdedel af behållningen i stiftens emeritikassor och jämte delägarnas

avgifter, erfordras af statsmedel ett årligt bidrag af 164,774 eller i rundt

tal 165,000 kronor.

Då emellertid denna anslagssumma syntes allt för hög i jämförelse

med det belopp, som af Kungl. Maj:t år 1874 äskades såsom bidrag till

elementarlärarnas då föreslagna pensionsfond, uppdrogs med Kungl. Maj:ts

tillstånd åt särskilda kommitterade att ytterligare taga ifrågavarande ärende

i öfvervägande. Denna kommitté föreslog i sitt den 23 november 1876

afgifna betänkande bildandet af en särskild änke- och pupillkassa för elementarlärarnas

med fleras änkor och barn.

Hufvudgrunderna i dessa kommitterades förslag, hvilket förutsatte nådårsrättens

upphörande för delägare i kassan, voro i öfrigt följande. Delägare

i kassan skulle vara samtliga ordinarie ämnes- och öfningslärare vid

elementarläroverken, pedagogierna, folkskoleseminarierna och seminariet för

bildande af lärarinnor, dock med de dåvarande lärarna öppen lämnad

rätt att välja, om de önskade vinna delaktighet i kassan eller ej. Pensionerade

lärare skulle äga enahanda rättigheter och skyldigheter med afseende

å inträde i pensionskassan som de i tjänst varande. Pensionsberättigade

skulle vara efterlefvande änka och barn, de senare i regel intill fyllda

21 år. Pensionen skulle vara för lektors änka 15 procent af lönen i den

högsta lönegrad, mannen enligt gällande lönetur varit berättigad att uppnå,

för annan ämneslärares änka 16 2/3 procent och för öfningslärares 20 procent

af mannens lön, på enahanda sätt beräknad; dock att ingen pension finge

understiga 50 kronor. Lefde pensionsberättigade barn efter jämte änkan,

skulle pensionen höjas med minst 30 procent, högst 50 procent. Funnes

endast pensionsberättigade barn efter, skulle de äga uppbära moderns hela

pension, om de vore två eller flera; ett barn skulle få hälften af moderns

pension. Delägarnas årsafgifter till kassan skulle utgå för i tjänst varande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

lärare med 2 procent af lönen i den högsta lönegrad, hvilken han enligt

gällande lönetui* vore berättigad att uppnå, och för pensionerad lärare med

2 procent af den pension, han vore berättigad att å allmänna indragningsstaten

uppbära efter lön i högsta lönegraden. För lärarinna skulle afgiften

beräknas efter samma grunder, men endast till 1 procent af lön eller pension.

Kassan skulle förvaltas af direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning;

och förvaltningen skulle årligen granskas af revisorer, utsedda

dels af Kungl. Maj:t dels af delägarna efter särskild ordning mellan stiften.

Det erforderliga statsbidraget hade kommitterande beräknat till 60,000

kronor årligen förutom 4,000 till 5,000 kronor i förvaltningskostnader.

Sedan öfver kommitterades förslag yttranden afgifvits af direktionen

för folkskollärarnas pensionsinrättning, samtliga domkapitel i riket, direktionerna

öfver Stockholms stads undervisningsverk, öfver Nya elementarskolan

och öfver seminariet för bildande af lärarinnor äfvensom vederbörande

läroverkskollegier samt från de lärare, hvilka för sina änkor

och barn, ifall de efterlämnade sådana, voro berättigade till nådårsförmån,

särskild! infordrats förklaring, huruvida de vore villiga att afstå berörda

förmån, mot det att dem bereddes tillfälle till inträde i pensionsinrättning.

byggd på dessa hufvudgrunder, förelädes ärendet 1877 års Riksdag.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den

8 januari 1877 anställde föredraganden, efter att hafva meddelat nu angifna

förhållanden, en jämförelse mellan kommitterades ifrågavarande förslag å

ena sidan samt förslaget om lärarnas inträde i civilstatens pensionsinrättning

och det för 1874 års Riksdag framlagda å andra sidan. Han fann

därvid, att genomförandet af förslaget om lärarnas inträde i civilstatens

pensionsinrättning skulle kräfva ett årligt statsanslag af 100,000 kronor

mera än genomförandet af kommitterades förslag, utan att några väsentliga

fördelar därigenom tillskyndades lärarna. Jämfördes åter kommitterades

förslag med det af år 1874, visade det sig, att änkepensionen enligt

det förra förslaget uppginge till något högre belopp och därjämte redan

från början af pensionsanstaltens verksamhet skulle utgå med fulla beloppet,

medan däremot 1874 års förslag förutsatte, att pensionerna först efter hand

under de tjugu första åren af kassans tillvaro komme att stiga till det belopp,

hvilket antagits såsom normalt. Härmed hade afsetts att bereda

någon ersättning för minskningen af de förmåner, nådåret innebure. Till

denna ersättning skulle bidrag lämnas dels af lärarna själfva genom högre

pensionsafgifter, hvilka enligt kommitterades förslag skulle beräknas efter

lärarens lön i högsta lönegraden, men efter 1874 års förslag endast efter

den lön, han vid afgiftens erläggande innehade, dels ock af staten genom

ökadt årligt anslag. Denna ökning i statsbidraget, hvilket i 1874 års för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

slag upptogs till 45,000 riksdaler, utgjorde, anslaget till förvaltningskostnaderna

inbegripet, 20,000 kronor. Af dessa beräknades dock omkring

5.000 kronor vara erforderliga för att, i enlighet med Riksdagens önskan,

bereda öfningslärarna en pensionsrätt, som eljest icke varit dem tillämnad.

15.000 kronor vore alltså den årliga utgift, hvarigenom det allmänna skulle

tillvinna sig fördelarna af nådårets upphörande. Och själfva denna utgift

motsvarades till fullo af den besparing, som bereddes statsverket därigenom,

att lönen till eu nyutnämnd lärare utginge med lägre belopp än det, som

en till högre lönegrad hunnen lärares stärbhus ägde att under nådåret uppbära.

Denna besparing både af kommitterade beräknats till något öfver

15,000 kronor årligen.

Ehuru föredraganden icke förbisåge, att de höga årsafgifter, kommitterade

föreslagit, konnne att för mången lärare i de lägre lönegraderna kännas

betungande, funne han sig dock med afseende därå, att det långt öfvervägande

11 ertalet af de dåvarande lärarna ansett det för sig och de sina

förmånligare att äfven med detta villkor afstå sitt nådårsprivilegium, äfvensom

i betraktande af de fördelar, hvilka skulle tillskyndas den offentliga

undervisningen genom nådårsrättens upphörande, böra förorda bifall till

kommitterades förslag.

Då emellertid lärarnas rätt till nådår grundade sig på ett stadgande

i prästerskapets privilegier, kunde denna rätt icke upphöra, innan Kyrkomötet

därtill lämnat sitt bifall.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt föreslog Kungl. Maj:t

Riksdagen att — under förutsättning att den rätt till nådår, som enligt

prästerskapets privilegier tillkomme änkor och barn efter lärare vid elementarläroverk

och peclagogier, blefve i vederbörlig ordning upphäfd —

dels såsom bidrag till pensionering af lärares vid nämnda läroverk och vid

seminarierna änkor och barn, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommitterades

förslag, bevilja ett årligt anslag af 60,000 kronor äfvensom 5,000

kronor till förvaltningskostnadernas bestridande, dels medgifva, att för samma

ändamål måtte fa användas den andel af stiftens emeritikassor, som icke

redan tagits i anspråk för bildandet af prästerskapets änke- och pupillkassa,

dock med skyldighet för elementarlärarnas änke- och pupillkassa att ansvara

lör de förbindelser, hvari nämnda andel af emeritikassorna kunde häfta.

Denna proposition blef af Riksdagen bifallen; och sedan 1878 års

Kyrkomöte på därom af Kungl. Maj:t gjord framställning lämnat sitt samtycke

till upphäfvande af den genom prästerskapets privilegier den 16 oktober

1723 elementarlärarnas änkor och barn tillförsäkrade nådårsrätt, dock

att sådant icke skulle leda till rubbning i den rätt, som tillkomme änkor

och barn efter de dåvarande lärare, hvilka icke befunnes villiga att ingå

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Föreslagna

ändringar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition X:o 45.

på den föreslagna anordningen, utfärdade Kungl. Maj:t, efter det förut direktionen

för folkskollärarnas pensionsinrättning med underdånigt utlåtande

i ärendet inkommit, nådigt reglemente för lärarnas vid elementarläroverken

änke- och pupillkassa den 11 oktober 1878.

Sedermera utvidgades kassans verksamhet därigenom, att åtskilliga

lärare vid andra läroanstalter än de, för hvilka kassan ursprungligen var

afsedd, äfvensom tjänstemän och betjänte vid folkskollärarnas pensionsinrättning

upptogos såsom delägare i kassan enligt nådiga beslut och sedan

Riksdagen beviljat erforderliga anslag för att hålla kassan skadeslös vid

upptagande af berörda nya delägare i kassan.

Så upptogos såsom delägare i lärarnas vid elementarläroverken änkeoch

pupillkassa genom nådiga kungörelsen den 29 oktober 1880 rektorer

och lektorer vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro

och Borås samt föreståndare och lektorer vid Chalmerska slöjdskolan

i Göteborg, genom nådiga kungörelsen den 6 november 1891 öfverlärare

och lärare vid gymnastiska centralinstitutet, genom nådiga kungörelsen den

9 februari 1903 rektor och lektorer vid tekniska elementarskolan i Härnösand

samt genom nådiga brefvet den 31 maj 1888 tjänstemän och betjänte

vid folkskollärarnas pensionsinrättning. Dessutom hafva såsom delägare

i kassan mottagits innehafvare af nyinrättade lärarbefattningar vid

de läroanstalter, som tillhöra kassan, dels med dels utan af Riksdagen beviljade

anslag för deras inträde i kassan.

I öfrig! hafva ändringar i kassans reglemente vidtagits genom nådiga

brefven den 8 augusti 1885 och den 9 november 1888 samt genom nådiga

kungörelserna den 22 september 1882, den 20 oktober 1899, den 15 juni

1900 och den 18 november 1904. Sistnämnda förändringar hafva emellertid

varit antingen af formell natur eller af ringa betydelse, och i det

hela taget har kassan fungerat i öfverensstämmelse med de vid dess stiftande

gjorda beräkningar samt till delägarnas belåtenhet.

De förändringar i de ekonomiska förhållandena, som inträdt under

de sista årtiondena, hafva fört med sig, att de från kassan utbetalade pensionerna

visat sig icke kunna fylla därmed afsedda ändamål. Med anledning

häraf har Svenska lärarsällskapets styrelse i underdånig skrifvelse den 27

mars 1905 framhållit, att då numera en väsentlig Inne- osh pensionsförbättring

kommit lärarna till godo, någon förhöjning borde ske i deras till

kassan ingående afgifter, så att därmed någon ökning måtte vinnas i de

ur kassan utgående pensionernas belopp, hvilkas otillräcklighet, ju mera

lefnadskostnaderna stigit, blifvit allt påtagligare, hvarför styrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes förordna om åtgärders vidtagande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

dels för vinnande af nödig utredning rörande kassans ställning samt

storleken af de pensioner, Indika skulle komma att utgå under förutsättning

af pensionsafgifternas höjning till de olika belopp, som ansåges kunna

ifrågakomma, sä att exempelvis pensionsbeloppen för änkor och barn efter

i tjänst varande lektor och adjunkt beräknades under förutsättning af pensionsafgifternas

eventuella höjning till 21/,, 3 eller 3l/.z procent af lönen i

h ögsta lönegraden;

dels för utarbetande af förslag till de ändringar i nådiga reglementet

för änke- och pupillkassan, som kunde anses behöfliga såväl i fråga om

pensionsafgifternas och pensionernas storlek som i fråga om andra bestämmelser.

Genom från sällskapets lokalföreningar inhämtade yttranden hade

styrelsen sökt vinna kännedom om de asikter, som i dessa frågor förelunnes

bland de allmänna läroverkens och seminariernas lärare, och ville

för egen del uttala sig i hufvudsak för följande ändringar i reglementet

för änke- och pupillkassan:

1) . pensionsafgiften borde höjas så, att den för i tjänst varande ämneslärare

icke understege 3 procent af lönen i högsta lönegraden;

2) _ för i tjänst varande öfningslärare borde pensionsafgiften bestämmas

till minst 3 procent af det högsta afiöningsbelopp, som enligt gällande

lönebestämmelser kunde tillkomma sådan lärare;

3) för pensionerad lärare borde afgiften bestämmas på samma sätt

som för närvarande, dock att procenttalet höjdes från 2 till 21/2-,

4) för sådan delägare, hvarom i § 3 inom. 2 säges — d. v. s. delägare,

som frånträder sin lärarbefattning genom befordran till någon

statens tjänst, med hvilken delaktighet i annan änke- och pupillkassa icke

år förenad, men kvarstar såsom delägare i lärarnas änke- och pupillkassa —

borde afgiften sättas till minst 3 procent af lönen i högsta lönegraden

för den tjänst, han frånträda

5) i tjänst varande ordinarie eller tillförordnad rektor borde erlägga

afgift, beräknad på rektorslön i högsta lönegraden och efter enahanda

procent, som bestämts i fråga om ämneslärares afgift; ordinarie lärare,

s.0om unc^er 1 niiist 15 år innehaft förordnande som rektor, borde äfven efter

frånträdande! af rektorsförordnandet vara berättigad att erlägga den pensionsafgift,

som ålåge rektor, för att därigenom kunna tillförsäkra änka

och barn det motsvarande högre pensionsbeloppet;

6) pensionsafgiften borde erläggas på det sätt, att ena hälften däraf

af rektor insändes till direktionen före maj månads utgång och andra

hälften före november månads utgång;

7) vid pensionsbeloppens bestämmande borde jämförelsevis större för
Bih.

till Rilesd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 31 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

man beredas änka med flera barn, exempelvis så, att änkans pension förliöjdes

för ett barn med 30 procent och för hvarje följande barn med 20

procent, dock så att hela förhöjningen icke öfverstege 100 procent.

Den proportion, som nu förefunnes mellan de procenttal, hvilka lades

till grund för beräkningen af lektorsänkors, adjunktsänkors samt öfningslärares

änkors pensioner, funne styrelsen icke böra undergå någon förändring

till förfång för de senare båda grupperna af pensionstagare.

Då emellertid statsanslaget till kassan för närvarande uppginge till

ungefär samma belopp som lärarnas sammanlagda afgifter, skulle höjningen

i pensionerna, enligt styrelsens mening, blifva relativt liten, därest

ej statsbidraget till kassan höjdes i samma proportion, hvarför styrelsen i

underdånighet anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida

icke det till kassan nu utgående statsbidraget kunde för ändamålet

höjas.

Slutligen ansåg sig styrelsen böra framhålla önskvärdheten af, att

nyssnämnda utredning och förslag förelädes deltagarna i den sa^ kallade

femmannarevision, som skulle sammanträffa i augusti 1905, så att de

kunde, jämlikt § 40 i gällande reglemente, till Kungl. Maj:t afgifva yttrande

öfver desamma och eventuellt föreslå de förändringar, som de ansåge

af behof vet påkallade, hvarefter änke- och pupillkassans delägare

kunde blifva satta i tillfälle att i underdånighet yttra sig öfver samtliga

sålunda i frågan afgifna förslag.

Öfver denna framställning af Svenska lärarsällskapets styrelse afgaf

kassans direktion den 2G april 1905 infordradt underdånigt utlåtande, hvari

direktionen förklarade sig väl anse, att de af styrelsen föreslagna åtgärder

borde utan dröjsmål vidtagas, men tillika finna önskvärd!, att till en början

en matematisk-statistisk undersökning rörande kassans ställning under

den närmaste tiden åvägabragtes, för att därigenom en rätt uppskattning

måtte kunna ske beträffande det inflytande, eventuella förändringar i reglementets

bestämmelser kunde hafva å kassans förmåga att fullgöra sina

förbindelser.

Genom nådigt bref den 9 juni 1905 bemyndigade Kungl. Maj:t direktionen

att, sedan nödig bearbetning af det statistiska materialet först

skett, genom sakkunnig person låta verkställa den ifrågasatta utredningen

samt förordnade tillika, att framställningen från Svenska lärarsällskapets

styrelse skulle delgifvas änke- och pupillkassans därnäst sammanträdande

revisorer. Med anledning häraf uppdrog direktionen åt filosofie doktorn

H. A. J. Tiselius att verkställa de för utredning i ärendet nödiga matematiska

beräkningar.

1905 års revisorer upptogo sedermera de af lärarsällskapets styrelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ii

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

väckta frågor till pröfning samt anförde i sin revisonsberättelse med afseende

därå i hufvudsak följande.

Revisorerna utginge från den förutsättningen, att lärarna vid de allmänna

läroverken, sedan de genom den år 1904 beslutade löneregleringen fått en

val behöflig och länge _ efterlängtad förbättring af sin ekonomiska ställning,

äfven önskade att åt sina närmaste efterlefvande bereda större pensionsförmåner,

^ än hittills varit att påräkna, och att de vore villiga att för detta

ändamål erlägga större afgifter till änke- och pupillkassan. Huru stor

denna höjning af pensionsafgifterna lämpligen borde vara, vore en fråga,

som revisorerna sökt besvara på följande sätt.

Då kassan bilda,des genom nådiga reglementet den 11 oktober 1878,

förordnades i dess § 6, att pensionsafgiften skulle för i tjänst varande

lärare utgå med 2 procent af lönen i högsta lönegraden. Vid denna tidpunkt,

då den så kallade löneförbättringen ännu icke blifvit införd, hade emellertid

lönen varit detsamma som hela atlöningen, och pensionsafgiften hade

alltså utgått med 2 procent af hela atlöningen i högsta lönegraden. Eftersom

denna procentsats af hela atlöningen da ansetts såsom lämplig pensionsafgift,

och revisorerna icke funne några skäl, som talade för en förändring

härutinnan, ville revisorerna föreslå, att pensionsafgiften för i

tjänst varande adjunkt eller lektor fortfarande måtte utgå med 2 procent af

hela atlöningen i högsta lönegraden, hvilken han enligt gällande bestämmelser

. vore berättigad att uppnå. Därigenom skulle pensionsafgifterna

för i tjänst varande adjunkt och lektor komma att utgöra respektive 100

och 120 kronor, det vill säga att höjas med 30 kronor hvardera,

BetråfFande i tjänst varande öfningslärare ville revisorerna äfvenledes

uttala sig för fasthållande af den principen, att pensionsafgiften skulle utgå

med 2 procent af hela atlöningen i högsta lönegraden. På grund af den norm,

efter hvilken dessa lärares aflöning bestämdes, måste emellertid denna princip

undergå någon modifikation. Hvad då först anginge teckningslärare

vid högre läroverk, kornrne hela atlöningen vid sådana läroverk, där öfvertimmar

ej förekomme, att vara 2,000 kronor, betingande en pensionsafgift

af 40 kronor, medan däremot vid sådana läroverk, där största möjliga

antal öfvertimmar förekomme, denna aflöning uppginge till 4,125 kronor,

betingande eu pensionsafgift af 82 kronor 50 öre. Då det emellertid å

ena sidan skulle vålla mycken svårighet och oreda att sätta pensionsafgiftema

för dessa olika aflönade teckningslärare till olika belopp, och då,

a, andra sidan intetdera af de nämnda beloppen kunde vara lämpligt för

dem alla, ville revisorerna föreslå, att för alla teckningslärare vid högre

läroverk pensionsafgiften bestämdes till ett och samma belopp, utgörande

ett medelvärde mellan de båda nämnda beloppen. Detta medelvärde borde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

uppenbarligen bestämmas med hänsyn till relativa antalet läroverk med

större och mindre antal öfvertimmar. I brist på nödiga uppgifter hade

revisorerna, för att vinna eu ungefärlig föreställning om de olika pensionsafgifternas

inbördes storlek, tagit det aritmetiska mediet och alltså provisoriskt

satt den nu ifrågavarande pensionsafgiften till 61 kronor 25 öre.

Härigenom komme pensionsafgiften för dessa lärare att höjas med ungefär

samma belopp som för lektorer och adjunkter eller vid pass SO kronor.

På samma sätt kunde, enligt revisorernas mening, pensionsafgifterna

för öfriga öfningslärare bestämmas.

Pensionerad lärare skulle fortfarande såsom hittills i pensionsafgift

erlägga 2 procent af den högsta pension, som kunde åtfölja den af honom

innehafda befattningen. För pensionerad lektor och adjunkt skulle alltså

pensionsafgiften utgå med respektive 80 och 68 kronor.

För pensionerade öfningslärare af en och samma kategori skulle pensionsafgifterna

efter denna beräkningsgrund blifva olika stora vid olika

läroverk, hvadan revisorerna ansåge lämpligt, att äfven för dem en medelpensionsafgift

bestämdes på samma sätt som för i tjänst varande

öfningslärare.

1 fråga om pensionsafgiften för i tjänst varande ordinarie eller tillförordnad

rektor ville revisorerna påminna därom, att i 1899 års revisionsberättelse

blifvit anmärkt, att enligt gällande föreskrifter tillförordnad

rektors vid de allmänna läroverken ställning till kassan vore ogynnsammare

än rektorernas vid folkskoleseminarier, högre lärarinneseminariet

med flera uppräknade läroanstalter, samt att på anförda skäl blifvit hemställdt,

att, när af annat skäl en utredning af kassans ställning företoges,

den frågan komme under pröfning, huruvida icke tillförordnad rektor,

som i denna egenskap tjänstgjort ett visst antal år, borde för sin änka

och sina barn erhålla rätt till pension, beräknad efter den af honom innehafda

rektorslönens högsta lönegrad, samt hvilka pensionsafgifter, som af

dylik rektor för ändamålet borde erläggas.

Med afseende härå framhålla 1905 års revisorer, att om pensionsafgiften

för rektor, likasom för adjunkt och lektor, sattes till 2 procent af

hela aflöningen i högsta lönegraden, densamma skulle för rektor vid realskola

utgå med 110 kronor och för rektor vid högre allmänt läroverk med

ISO kronor. Härvid vore emellertid att erinra, att, om samma procentsats

skulle tillämpas för rektorer vid folkskoleseminarierna, högre lärarinneseminariet

och de tekniska elementarskolorna, pensionsafgifterna för dem

skulle blifva respektive 120, 160 och 140 kronor, motsvarande en maximiaflöning

af respektive 6,000, 6,500 och 7,000 kronor. Det kunde nu

enligt revisorernas mening ifrågasättas, om det icke vore lämpligt att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

för dessa olika kategorier af rektorer fastställa icke fyra utan två olika

delaktighetsbelopp, det ena för rektorer vid realskolorna och folkskoleseminarierna,

det andra för rektorer vid de högre allmänna läroverken, högre

lärarinneseminariet och de tekniska elementarskolorna. Då det emellertid

vore omöjligt för revisorerna att förebringa någon tillfredsställande utredning

härutinnan, såge revisorerna sig nödsakade att inskränka sig till ett

påpekande af de nämnda sakförhållandena.

I hvarje fall syntes det revisorerna vara lämpligt, att ordinarie lärare,

som under minst tio år innehaft förordnande som rektor, erhölle rättighet

att, äfven efter frånträdandet af rektor sförordnandet, erlägga den pensionsafgift,

som ålåge rektor, för att därigenom kunna tillförsäkra änka och

barn det motsvarande högre pensionsbeloppet. Dessutom syntes det rimligt,

att, om särskilda bestämmelser komme att gälla för ordinarie lärare,

som förordnades till rektor, stadgande]! af motsvarande art komme till stånd

för ordinarie lärare, som förordnades till öfverdirektör eller ledamot i öfverstyrelse]]

för rikets allmänna läroverk.

I fråga om pensionernas storlek vore i reglementets § 24 föreskrifvet,

att pensionen för barnlös änka efter lektor, adjunkt och öfningslärare

skulle utgöra respektive 15, 162/3 och 20 procent af delaktighetsbeloppet.

Med afseende å dessa stadgande]] uppställde sig två frågor till besvarande,

nämligen dels huruvida de nämnda procentsatserna efter de nya pensionsafgifternas

införande borde bibehållas, sänkas eller höjas, dels ock huruvida

deras inbördes storlek borde lämnas oförändrad. Den första af dessa frågor

kunde icke med bestämdhet besvaras, förrän den matematiska utredning

af kassans ekonomiska ställning blifvit utförd, som genom direktionens

beslut blifvit satt i verket. Beträffande åter procentsatsernas inbördes

storlek, vore det tydligt, att den nuvarande olikheten dem emellan

hade sin grund däri, att det vid kassans bildande ansetts, att, om samma

procentsats tillämpats för alla tre kategorierna, de båda senares och särskildt

den sistas pensioner, på grund af de mindre dela k tighetsbel öppen, blifvit

alltför obetydliga i jämförelse med den förstas. Enligt revisorernas mening

måste det emellertid erkännas, att trots den högre procentsatsen de till

öfningslärares änkor utgående pensionerna i vissa fall blifvit relativt allt

för små. Men då delaktighetsbeloppet enligt revisorernas provisoriska förslag

blifvit proportionsvis mera höj dt för adjunkterna än för lektorerna

och ännu mera för öfningslärarna, ansåge revisorerna, att det borde tagas

i öfvervägande, huruvida icke de här ifrågavarande tre procentsatserna

kunde något närmas till hvarandra.

De stadgande]], som enligt reglementets §§25 och 26 för närvarande

gällde för änka med pensionsberättigade barn och för föräldralösa barn,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

ansåge revisorerna om möjligt böra undergå eu förändring i den riktningen,

att större hänsyn än nu toges till den efterlefvande familjens storlek,

Vid valet mellan de olika sätt, på hvilka denna tanke kunde förverkligas,

hade revisorerna särskild! uppmärksammat de motsvarande bestämmelser,

som innehölles i § 13 af reglementet för prästerskapets änke- och pupill,

kassa. I öfverensstämmelse därmed skulle de ifrågavarande stadgandena

erhålla ungefär följande lydelse: Anka, med ett pensionsberättigadt barn

åtnjute 30 procents förhöjning å den’ i föregående § bestämda pensionänka

med två pensionsberättigade barn 50 procents förhöjning, änka med

flera än två pensionsberättigade barn 10 procents ytterligare förhöjning

för hvarje följande barn. Har delägare icke efterlämnat änka utan endast

barn, som äro till pension berättigade, åtnjute ett barn 50 procent af den

pension, som skulle modern tillfalla, två barn moderns hela pension, tre

barn samma pension med 30 procents förhöjning, fyra barn pensionsbeloppet

med 50 procents förhöjning, flera än fyra barn ytterligare 10

procents förhöjning för hvarje barn utöfver nämnda antal. Detta förslag

hade redan framställts inom den kommitté, hvars betänkande lades till

grund för kassans bildande, men denna kommitté hade på anförda skäl

ansett sig icke kunna tillstyrka detsamma. Emellertid hölle revisorerna

före, att den ifrågasatta förändringen icke skulle blifva synnerligen betungande

för kassan. En verkställd beräkning hade nämligen visat, att utgifterna

för åren 1903 och 1904 härigenom skulle hafva ökats med respektive

kronor 3,072,70 och 3,167,50 eller med omkring 2 procent af den

summa, som hvart,dera året utbetalades i pensioner.

I det underdåniga utlåtande, som direktionen öfver elementarlärarnas

änke- och pupillkassa, jämlikt nådig remiss, den 16 oktober 1905 afgifvit

i anledning af 1905 års revisorers omförmälda revisionsberättelse, hemställde

direktionen på anförda skäl, att Kung! Maj:t täcktes uppdraga åt särskild!

förordnade kommitterade att, med hänsyn till den omreglering af aflöningarna,

som för det stora fl ertalet af delägarna i elementarlärarnas änkeoch

pupillkassa numera trädt i kraft, uppgöra förslag till ändrade bestämmelser

såväl angående hvad i det för samma kassa nådigst fastställda

reglemente innehölles angående beräkning af pensionsafgifter och pensioner

som ock i andra afseenden, hvari ändringar af samma reglemente kunde finnas

af omständigheterna påkallade.

Vid underdånig föredragning af detta ärende den 27 april 1906 beslöt

Kung! Maj:t, som med hänsyn till de under de senare åren ej blott

vid rikets allmänna läroverk utan äfven vid vissa andra läroanstalter,

hvilkas lärarpersonal vore delaktig i lärarnas vid elementarläroverken

änke- och pupillkassa, vidtagna löneregleringar, funnit önskvärd!, att en

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

fullständig utredning åvägabragtes rörande den förändring af delägarnas

i änke- och pupillkassa!! ställning till kassan, som kunde vara af omständigheterna

pakallad, att bemyndiga chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla högst fem sakkunnige för att inom departementet biträda vid

verkställande af en dylik utredning samt uppgörande af förslag till de

ändringar i reglementet för kassan, som kunde påkallas genom en förändring

af delägarnas ställning till kassan eller i öfrigt befinnas lämpliga.

På grund häraf tillkallade bemälde departementschef genom beslut

den 28 april 1906 för sagda ändamål såsom sakkunnige f. d. kanslirådet

K F. Gustrin, rektorn vid högre allmänna läroverket i Örebro K. W. Melan

der, adjunkten vid folkskoleseminariet i Lund L. T. Larsson, teckningsläraren

vid högre allmänna läroverket i Karlstad K. H. Segerborg och

numera byrådirektören i riksförsäkringsanstalten K. Dickman.

o Dessa sakkunnige afgåfvo den 8 april 1907 betänkande och förslag Sakkunniges

angående nytt reglemente för lärarnas vid elementarläroverken änke- och betänkancle‘

pupillkassa; och häröfver hafva sedermera hörts öfverstyrelse!! för rikets

allmänna läroverk, vederbörande domkapitel och Stockholms stads konsistorium,

direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk och öfver

gymnastiska centralinstitutet, styrelserna för de tekniska elementarskolorna

och Chalmers tekniska läroanstalt äfvensom vederbörande läroverkskollegier,

kassans direktion och statskontoret.

Sakkunnige utgå från den uppfattningen, att jämte den gamla änke°ch

pupillkassan maste upprättas eu ny sådan kassa, som skulle öfvertaga

alla den gamla kassans tillgångar och inkomster samt ansvara för fullgörandet

af alla dess förbindelser, och som skulle stå under samma förvaltning

och revision som den gamla kassan men vara skild från densamma

med afseende å delägare och delaktighetsbelopp, änke- och barnpensioner,

. pensionsafgifter med flera omständigheter. Då det är att förutse,

att ett visst antal delägare i den gamla kassan icke komma att öfvergå

till den nya, i synnerhet sadana, som vid framskriden ålder sakna pensionsberättigade

anhöriga, och da dessutom pensionstagarna i den gamla kassan

fortfarande maste tillhöra densamma, så måste nämligen den gamla änkeoch

pupillkassan bestå, äfven sedan den nya blifvit upprättad.

Skyldighet att vara delägare i den nya kassan skulle, enligt sakkunniges

förslag,, åligga en hvar, som den dag, då reglementet för denna

kassa trädde i kraft, eller därefter genom befordran eller transport blefve

lektor eller ordinarie ämneslärare eller pensionsberättigad öfningslärare vid

allmänt läroverk och folkskoleseminarium, rektor, lektor eller adjunkt

vid högre lärarinneseminariet i Stockholm samt vid tekniska elementar
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Delaktighets
belopp.

16 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 45.

skolorna i Norrköping, Malmö, Örebro, Borås och Härnösand, föreståndare

eller lektor vid Chalmers tekniska läroanstalt, öfverlärare eller lärare vid

gymnastiska centralinstitutet, kamrerare eller kassör och bokhållare eller

sekreterare och ombudsman eller vaktmästare vid folkskollärarnas pensionsinrättning.

Delägare, som erhållit afsked med pension, skulle vara skyldig att

fortfarande kvarstå i kassan.

Rättighet att blifva delägare i den nya kassan skulle åter tillkomma

enhvar, som är delägare i den gamla kassan, med undantag af lärare i

trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium och dem, som erhållit afsked med

pension före år 1905. Sådan rättighet skulle äfven tillkomma hvarje blifvande

lärarinna med ordinarie tjänst vid något af förutnämnda seminarier.

Att lärarna i trädgårdsskötsel vägrats inträde i den nya kassan har,

såsom i det följande kommer att framhållas, sin förklaring i det sätt,

hvarpå sakkunnige bestämt delaktighetsbeloppen i den nya kassan. Då

ombildningen af den nuvarande änke- och pupillkassan är föranledd af

de ökade aflöningsförmåner, som från och med år 1905 beredts flertalet

af de lärarkategorier, som tillhöra kassan, hafva sakkunnige ansett, att

öfvergång till den nya kassan ej bör förvägras dem, som erhållit afsked

med pension efter inträdet af år 1905, men väl dem, som pensionerats

före detta år och således icke kunnat blifva delaktiga af den nya löneoch

pensionsregleringen. Den nya läroverksstadgans bestämmelse att blifvande

lärarinna vid allmänt läroverk skall vara ogift, hafva de sakkunnige

funnit lägga hinder i vägen för sådan lärarinna att inga i kassan, men

blifvande lärarinna med ordinarie tjänst vid seminarium hafva de ansett

fortfarande såsom hittills böra äga rätt till inträde i densamma. För närvarande

är emellertid ingen ämneslärarinna delägare i kassan.

Beträffande delaktighetsbeloppen i den nya kassan yttra sakkunnige:

Hittills bär delaktighetsbeloppet i kassan utgjort den i stat upptagna

lönen i högsta lönegraden för hvarje befattning. Och då för de ursprungliga

delägarna i kassan atlöningen icke var delad i egentlig lön och tjänstgöringspenningar,

så sammanföll i allmänhet lönen i högsta lönegraden

med högsta atlöningen. Undantag från detta förhållande ägde blott ruin

beträffande vissa öfn huslärare, hvilka utöfver den i stat upptagna lönen

uppburo särskild! arfvode för mer ansträngande arbete eller arbete å Övertid.

För dessa utgjorde nämligen blott den å stat uppförda lönen i högsta

lönegraden delaktighetsbeloppet.

Bland de sedermera upptagna nya slagen af delägare i kassan hade

öfverlärare och lärare vid gymnastiska centralinstitutet samt kassans

tjänstemän och betjänte sin aflöning delad i egentlig lön och tjänstgörings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

17

penningar, och för dessa blef den egentliga lönen i högsta lönegraden delaktighetsbelopp.

Numera hafva emellertid genom de under de senare åren skedda

löne- och pensionsregleringarna nästan alla kassans delägare fått sin aflöning

delad i lön och tjänstgöringspenningar. Detta är visserligen icke

uttryckligen utsagdt beträffande öfningslärarna vid de allmänna läroverken

och seminarierna, men ser man på det sätt, hvarpå pensionen för dem

bestämmes, kommer man lätt till den uppfattningen, att de arfvoden, som

komma dem till godo, helt eller delvis äro att betrakta såsom tjänstgöringspenningar.

Ty under det att öfriga erhålla den egentliga lönen i pension,

utgör pensionsbeloppet för ordinarie öfningslärare vid allmänt läroverk

två tredjedelar af de löneförmåner, lian under de sista tio åren i medeltal

för år uppburit eller skulle hafva uppburit, i den händelse han hela tiden

själf bestridt sin tjänst, dock icke lägre belopp än lönen oafkortad; och

för öfningslärare vid folkskoleseminarier utgör pensionsbeloppet för de till

pension å allmänna indragningsstaten berättigade tre fjärdedelar af det

befattningen åtföljande arfvodet med ålder stillä gg. Af dessa bestämmelser

jämte dem, som gälla med afseende på utgående af extra arfvoden åt

öfningslärare vid allmänna läroverk, framgår, att nämnda arfvoden icke

utöfva något inflytande på pensionsbeloppet utom för vissa teckningslärare,

hvarför de extra arfvodena för musik- och gymnastiklärare helt

och hållet äro att betrakta såsom tjänstgöringspenningar och för teckningslärare

till viss del. För öfningslärare vid seminarierna blir åter en fjärdedel

af det ordinarie arfvodet jämte de extra arfvodena tjänstgöringspenningar.

Därigenom att aflöningen delas i lön och tjänstgöringspenningar, kan

tydligen den förra bestämmas efter tjänstens allmänna karaktär, under

det att mera tillfälliga omständigheter, såsom arbetstidens splittring och

ökning under vissa tider, representationskostnad m. in. kunna tagas i betraktande

vid bestämmandet af tjänstgöringspenningarna. Såsom regel

gäller därför också, att den egentliga lönen utgör pensionsbeloppet vid

afskedstagandet. Då således det med en viss befattning förenade pensionsbeloppet

kan antagas bäst angifva befattningens karaktär och ställning,

hafva sakkunnige ansett sig böra föreslå, att delaktighetsbeloppet i elementarlärarnas

nya änke- och pupillkassa skall utgöra det pensionsbelopp, .som är bestämdt

för befattningen i dess högsta lönegrad, dock ej öfverstigande 4,000 kronor.

Fn svårighet möter härvid däruti, att teckningslärarna vid de allmänna

läroverken komma att uppbära pensioner, växlande vid de högre

läroverken från 2,000 till 2,750 kronor och vid de lägre från 900 till 2,360

kronor, beroende på det antal extratimmar, som ålegat teckningsläraren

under de tio sista åren af hans tjänstgöring. Det är därför i själfva verket

Bih. till Eiksd. Prof. 1,908. 1 Sami. 1 Afd. 31 Höft.

O

O

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 45.

omöjligt att på förhand afgöra, huru stor pension eu sådan teckningslärare

kan komma att erhålla. Men orättvist skulle det utan tvifvel vara att af

denna anledning bestämma berörda lärares delaktighetsbelopp vare sig till

det högsta eller till det lägsta af de belopp, som kunna ifrågakomma, ty

i förra fallet skulle de ålagda pensionsafgifterna kunna blifva oformligt

stora i förhållande till den uppburna aflöningen och i senare fallet skulle

änkepensionerna" blifva alltför låga för åtskilliga lärare, hvilka i följd a

de många extratimmarna kunna anses fullt upptagna af sin tjänstgöring

vid läroverket. För att undgå dessa svårigheter hafva sakkunnige föreslagit

två olika delaktighetsbelopp för teckningsldrama vid de högre och

tre för dem vid de lägre läroverken. Dessa delaktighetsbelopp skulle vara

för lärarna vid de högre läroverken 2,750 kronor och 2,000 kronor samt

för dem vid de lägre 2,000 kronor, 1,350 kronor och 900 kronor. Det

större beloppet vid de högre läroverken skulle tillkomma lärare, som tillträdde

befattning eller vid öfvergången till den nya kassan tjänstgjorde

vid läroverk, där undervisningstimmarna för teckningsläraren under de sist

förflutna fem åren i medeltal uppgått till minst 27. Ofriga teckningslärare

vid högre läroverk skulle hafva det mindre delaktighetsbeloppet. Vid lägre

läroverk skulle åter ett delaktighetsbelopp af 2,000 kronor tillkomma lärare,

som tillträdde befattning eller vid öfvergången till den nya kassan tjänstgjorde

vid läroverk, där teckningslärarens undervisningstimmar under de

sista fem åren i medeltal utgjort minst 22, under det att teckningslärare

vid dylika läroverk, som tillträdde befattning eller vid öfvergången till

den nya kassan tjänstgjorde vid läroverk, där teckningslärarens undervisningstimmar

under de sista fem åren i medeltal uppgått till 15 men ej till

22, skulle erhålla ett delaktighetsbelopp af 1,350 kronor. Öfriga teckningslärare

vid lägre läroverk skulle hafva ett delaktighetsbelopp af 900 kronor.

Talet 27 har valts därför, att pensionsbeloppet för en teckningslärare

vid högre läroverk med 27 undervisningstimmar utgör medeltalet mellan

det högsta och det lägsta pensionsbelopp, som i föreliggande fall kan ifrågakomma.

En tjänstgöring af 27 timmar i veckan kan också betraktas

såsom full tjänstgöring. Utgående från denna si öra hafva sakkunnige beräknat,

att af de 37 högre läroverken 28 med manliga lärare och 1 med

kvinnlig lärare skulle komma att tillhöra gruppen med det högre delaktighetsbeloppet,

under det att 3 läroverk med manliga och 5 med kvinnliga

lärare skulle komma att tillhöra gruppen med det lägre delaktighetsbeloppet.

Svårare har det visat sig vara att beräkna tjänstgöringstiden för

teckningslärare vid lägre läroverk, real- och samskolor. Ty då läroplanen

för dessa skolor upptager 10 timmar obligatorisk teckning och 5

timmar välskrifning i veckan, så skulle teckningsläraren vid sådan skola

utan parallellafdelningar få 10 eller, om frivillig teckning förekomme,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 45.

19

liogst; 12 undervisningstimmar, ifall ämneslärare skötte undervisningen i

valskrifnmg, men öfverlätes åter alla välskrifningstimmarna på teckningslararen,

skulle hans tjänstgöring komma att uppgå till 15 eller 17 timmar

j veckan. Och då endast ett fåtal af dessa skolor hafva konstanta parallellafdelmngar,

skulle flertalet af ifrågavarande lärare få nöja sig med en

egen pension och ett delaktighetsbelopp af 900 kronor, under förutsättning,

att den principen gjorde sig gällande, att ämneslärarna vid dessa skolor

borde öfvertaga undervisningen i välskrifning, under det att i motsatt fåll

pensionsbeloppet komme att väsentligen höjas, hvaraf åter blefve eu följd

att _ delaktighetsbeloppet borde vederbörligen ökas. Jämte det lägsta delaktighetsbeloppet

900 kronor hafva därför sakkunnige ansett sig böra upptaga

ett delaktighetsbelopp af 1,350 kronor för minst 15 timmars tjänstgöring.

Men äfven detta belopp skulle blifva för litet för de största

-na a* .^e^a s^a£> c^ar teckningslärarens undervisningstid uppgår till

''"N tunnlar i veckan och därutöfver. För dessa hafva sakkunnige därför

föreslagit ett delaktighetsbelopp af 2,000 kronor, eller samma belopp, som

tillkommer teckningslärarna vid de mindre bland de högre läroverken,

^afunda anse sig sakkunnige hafva bättre sörjt för teckningslärarna och

deras stallning till kassan, än som skulle hafva skett genom ett förslag i

den riktning 1905 års revisorer antydt.

I åtskilliga änke- och pupillkassor, som åtnjuta bidrag af stat eller

kommun, och för Indika reglementen på senare tider utfärdats, har man

fastställt eu öfre gräns för delaktighetsbeloppet och därmed för änkepensionens

storlek. Fn dylik öfre gräns föreslog äfven den år 1891 i nåder

tillsatta pensionskommittén i sitt, år 1894 afgifna förslag till reglemente för

civilstatens pensionskassa för änkor och barn, ehuru statsbidrag för denna

kassa icke förutsattes. I andra änke- och pupillkassor bär man sökt vinna

ungefär samma mai genom att för de högre aflönade tjänsterna sänka

.n procent, efter hvilken man af delaktighetsbeloppet beräknar änkepensmueii.

bakkunnige hafva ansett det förra sättet vara att föredraga och

halva såsom öfre gräns för delaktighetsbeloppet föreslagit 4,000 kronor.

Att denna siffra valts, bär berott därpå, att en stor delägargrupp har just

detta delaktighetsbelopp, under det att det fåtal, som skulle vara berättigadt

till ett högre, q nästan helt och hållet består af rektorer, som tillsättas på

Öl ordnande pa viss tid, och som, om deras rektorsförordnande upphörde,

„ - skulle återgå till det delaktighetsbelopp af 4,000 kronor, som

. ^ a",1''e förordnandet i regel hade. De bland dessa, som önska bereda

sina efterlefvande större förmåner än dem kassan erbjuder, kunna ock lätt

gorå det genom att i allmänna änke- och pupillkassan eller dylik anstalt

insätta den summa, som besparas dem därigenom, att pensionsafgiften bei

äknas efter ett lägre i stället för efter ett högre delaktighetsbelopp.

egentligen

de

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

En följd däraf, att sakkunnige föreslagit, att delägarnas pensionsbelopp

skola utgöra deras delaktighetsbelopp i den nya kassan, blir tydligen, att

de måste från denna utesluta tjänstinnehafvare, hvilkens befattning icke är

af den vikt eller fasthet, att den ansetts böra medföra pensionsrätt för

innehafvare!! själf. Skulle lärare utan pensionsrätt, som längre tid tjänstgjort

vid läroverken, förklaras skyldig eller berättigad att inträda i kassan, så

borde detta tydligen företrädesvis gälla de extra ordinarie ämneslärarna,

ty sedan de inträdt i tjänstgöring vid läroverken, fortsätta de i regel

därmed, tills de erhålla ordinarie anställning, hvilket ofta kan dröja många

år. Men då ansökning i detta syfte någon gång gjorts, har den städse

blifvit afslagen, till och med då det gällt af eforus tills vidare förordnad

rektor, som i denna egenskap tjänstgjort lång tid. Nekas kan ej heller,

att upptagandet af eu med all sin konstans dock så rörlig kår skulle vålla

kassan mycken osäkerhet och oreda.

Bland delägarna i den gamla kassan skit] 1c blott en lärargrupp, nämligen

lärarna i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna, af den ifrågavarande

bestämmmelsen

med öfriga öfningslärare _ .

i trädgårdsskötsel icke rätt till pension vid 1904 års Riksdag, utan det

bestämdes med afseende på dem blott att för uppehållande åt undervisning

i trädgårdsskötsel och trädplantering må utgå ett arfvode af 1,200 kronor,

dock att, därest undervisningen ej meddelas i full utsträckning eller är

fördelad på två personer, ersättningen må enligt Kung! Maj:ts bestämmande

utgå enligt dittills gällande grunder. Tydligt

hindras att öfvergå i den nya kassan. I olikhet

råd folkskoleseminarierna erhöllo nämligen lärarna

ar,

att pa sa vaga

bestämmelser angående tjänstgöring och aflöning icke ett flxt delaktighets
-

belopp kan grundas,

likasom att det icke kan vara lämpligt, att två lärare

i kassan på samma plats. Därest åter lärarna i trädgards
-

erhålla inträde i kassan pa

skötsel i likhet med öfriga öfningslärare vid folkskoleseminarierna erhålla

pension, försvinner tydligen hindret för deras mottagande i den nya kassan.

I sammanhang härmed yttra sig sakkunnige angående en till dem öfverlämnad

underdånig ansökning af styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt

om delaktighet i kassan för de lärare vid anstalten, som blifvit tillerkända

ålders tillägg, nämligen verkmästaren, andre lärarna i byggnadskonst, i matematik,

i kemi och i skeppsbyggeri samt läraren i frihandsteckning. Till

stöd härför framhåller styrelsen, att orsaken därtill, att bemälda lärare icke

på samma gång som lektorerna erhållit delaktighet i kassan, torde hafva

varit, att de ej ansetts lika fast bundna vid anstalten, och att deras platser

ej räknats som ordinarie tjänster, men att dessa platser sedermera vuxit ut

till sådan omfattning, att deras innehafvare måste anses hafva sin hufvudsakliga

sysselsättning och sitt hufvudsakliga uppehälle uti dem, något som

äfven blifvit af Kung!. Maj:t och Riksdagen erkändt därigenom, att ålders
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

tillägg blifvit tilldelade dessa lärare. Också hade styrelsen i underdånig

skrifvelse den 16 maj 1905 hemställt, att dessa lärare skulle få antagas med

fullmakt i stället för medelst förordnande, och att de skulle berättigas till

pension på allmänna indragningsstaten efter de i analoga fall gällande villkoren.

Då emellertid denna hemställan ännu icke vunnit nådigt bifall, och då

bemälda lärare således fortfarande saknade pensionsrätt, ansåge sig sakkunnige

icke för närvarande kunna tillstyrka deras upptagande i kassan

och det så mycket mindre, som Kung! Maj:t den 13 juli 1906 tillsatt en

kommitté för afgifvande af utlåtande och förslag till ordnande af den högre

tekniska undervisningen. Det syntes nämligen icke osannolikt, att ifrågavarande

lärarbefattningar i eu nära liggande framtid komme att förändras

till art och omfattning. Skulle emellertid så icke blifva, fallet, utan dessa

befattningar komme att bibehållas och tillerkännas pensionsrätt, funne sakkunnige

hinder icke böra möta för berörda lärares inträde i kassan, naturligtvis

under förutsättning, att erforderligt statsbidrag beviljades för deras

mottagande.

Slutligen föreslå sakkunnige, att för delägare, som innehar två eller flera

befattningar, hvilka tillhöra kassan, skall delaktighetsbeloppet utgöra summan af

de särskilda befattningarnas délaktighetsbelopp, dock icke öfver 3,000 kronor.

Vid bestämmande af de pensionsbelopp, som skulle föreslås, hafva

sakkunnige utgått från den uppfattningen, att änkepensionen borde höjas

i ungefär samma proportion som lönerna blifvit höjda vid den år 1904

skedda eller därefter vidtagna löneregleringar. Till stöd för denna sin

uppfattning anföra sakkunnige:

Den tidens dyrhet, som föranleda att aflöningen betydligt ökats för

nästan samtliga bär ifrågavarande tjänstinnelxafvare, verkar tydligen lika

kraftigt, eller snarare än kraftigare på deras efterlefvande änkor och barn,

sa att det måste blifva lika svårt, för att icke säga lika omöjligt för dessa

att reda sig med de gamla pensionerna, som det varit för tjänstinnehafvarna

själfva att draga sig fram med den förra aflöningen. Och då det

är lifsmedel och bostad, livilkas pris i synnerhet stegrats, är det tydligt,

att den inträdda dyrtiden i främsta rummet drabbar dem, som i följd af

sina inkomsters knapphet måste inskränka sig till det oundgängliga. Sakkunnige

hade därför gärna önskat öka samtliga änkepensionerna ännu mer,

men hafva af hållits därifrån af de dryga kostnader, det skulle hafva medfört.

I stället hafva sakkunnige sökt afhjälpa de mest framträdande olägenheterna,

af änkepensionernas knapphet genom att föreslå dels änkepensionens

höjning icke blott för ett eller två barn utan äfven för öfriga minderåriga

barn, dels eu betydligare ökning af de lägre afiönade delägarnas

änkepensioner. Uppenbart torde nämligen vara, att en pension, som nödtorfteligen

räcker till för änka med två barn, måste blifva alldeles otill
-

Pensions
beloppen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

räck Ii g för änka med t. ex. sju eller åtta minderåriga barn, samt att eu

pension, som är någorlunda tillräcklig för två föräldralösa barn, blir fullkomligt

otillräcklig, om den måste delas på tre eller fyra gånger detta

antal. Sakkunnige hafva därför i likhet med 1905 års revisorer föreslagit,

att den förhöjning af änkans pension, som enligt det gamla reglementet

äger rum med 30 procent för ett och med 50 procent för två etter flera

minderåriga barn, skulle ytterligare ökas med 10 procent för hvarje minderårigt

barn utöfver de två, äfvensom att, då enligt det gamla reglementet

ett föräldralöst barn erhåller 50 procent af den pension, som skulle hafva

tillkommit modern, samt två eller flera föräldralösa barn moderns hela

pension, skulle framdeles samma bestämmelser gälla med afseende på ett

och två sådana barn, men tre föräldralösa barn skulle erhålla moderns

pension med 30 procents förhöjning, fyra samma pension med 50 procents

förhöjning samt fem etter flera föräldralösa, minderåriga barn ytterligare 10

procents förhöjning för hvarje barn öfver fyra.

De minsta pensioner, som hittills utgått ur kassan, äro 50 kronor och

de därnäst 60, 90 och 120 kronor. Nekas kan icke, att dessa små belopp

i vår tid, då existensminimum torde hafva stigit i stö itc proportion än

lefnadskostnaderna i allmänhet, äro för obetydliga för att kunna anses

lämna en verksam hjälp till den pensionerades uppehälle. De behöfva

därför utan tvifvel väsentligen höjas för att motsvara sitt ändamål.

Såsom skäl för en större förhöjning af pensionerna för de lägre aflönades

efterlefvande kan äfven anföras, att de lägre aflönade befattningarna

i regel tillträdas vid yngre ålder än de mer aflönade, hvarför ock

innehafvarna af förstnämnda befattningar i allmänhet hafva betalt pensionsafgifter

under längre tid och därför kunna anses berättigade till jämförelsevis

högre pensioner.

För att å ena sidan höja änkepensionerna i ungefär samma förhållande,

som lönerna vid den sista löneregleringen blifvit ökade, och å andra sidan

kraftigt tillgodose de lägre aflönade delägarnas änkepensioner, hafva sakkunnige

föreslagit, att hvarje änkepension skatt bestå of tvä delar, eu, som

till samma belopp ingår i alla pensioner, och som kunde kallas grundpension,

och en, som utgör en viss procent af delaktighetsbeloppet, och som

kunde benämnas tilläggspension. Såsom grundpension hafva sakkunnige

antagit 100 kronor och såsom tilläggspension 20 procent af delaktighetsbeloppet.

Därigenom att grundpensionen till lika stort belopp ingår i alla

pensioner, höjer den de lägre pensionerna i större förhållande än de högre,

och sakkunnige hafva därför ansett sig kunna underlåta att föreslå olika

procent vid bestämmande af tilläggspensionen för de högre och lägre delaktighetsbeloppen.

För att ådagalägga, i hvad mån sakkunnige lyckats i denna afsikt,

hafva de sammanställt följande tabell:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förhållandet mellan maximiaflöning-ar oeh änkepensioner.

Rektor vid högre allmänt läroverk eller högre lärarinneseminarium

...........................................

Rektor vid realskola ...................................

Lektor vid högre allmänt läroverk eller högre lärarinneseminarium

..........................................

Adjunkt vid allmänt läroverk eller seminarium

Teekningslärare vid högre allmänt läroverk ......

» » » » »

» » realskola ..................

» » » .....................

Musiklärare vid högre allmänt läroverk.........

» » realskola ...........................

Gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk

» » realskola .....................

Rektor vid folkskoleseminarium .................

Teekningslärare vid folkskoleseminarium ......

Musiklärare » »

Gymnastiklärare » »

Manlig slöjdlärare vid »

Föreståndare vid Chalmers tekniska läroanstalt.

Lektor » » » »

Rektor vid teknisk elementarskola ................

Lektor » » » ..............

Öfverlärare vid gymnastiska centralinstitutet....

Lärare vid » »

Kamrer vid folkskollärarnas pensionsinrättning. ......

Kassör vid » »

Sekreterare vid » »

Vaktmästare vid » »

Maximi-

aflöningen

Före-

slaget

delaktig-

hets-

belopp

Änke-

pensionen

Maximi- atlöningens

ökning i

procent af

förra maximi

aflöningen

Änke- pensionens

ökning i

procent af

nuvarande

änkepension

förr

nu

den nu

gällande

den före- slagna

1

o

3

4

5

6

7

5,000

6,300

4,000

675

900

26-o

33*3

4,000

5,365

3,700

600

840

34-t

40-o

4,500

5,840

4,000

675

900

29-s

33-3

3,500

4,S85

3,400

584

780

39-c

33*6

3,200

4,065

2,750

300

650

27-o

llfi-7

2,000

3,315

2,000

300

500

66-7

2,400

3,515

2,000

120

500

46-5

316-7

1,575

2,305

1,350

120

370

46’3

208-s

1,050

1,535

900

120

280

40''2

133-3

1,250

2,025

1,700

250

440

02-o

76*o

450

1,060

750

90

250

177-8

2,100

2,590

2,000

300

500

23-s

600

1,325

900

120

280

120-8

133-a

4,500

5,840

4,000

675

900

29-8

33-3

1,200

1,770

1,050

240

310

47-5

29-?

1,500

2,160

1,350

300

370

44-o

23-3

675

1,675

975

135

295

148-t

118-6

675

1,575

975

135

295

133-s

118-5

6,000

7,000

4,000

900

900

16-7

4,500

6,000

4,000

675

900

33-s

22*.

5,000

6,800

4,000

750

900

36-o

20-o

4,000

5,840

4,000

600

900

46-o

50-o

5,500

5,500

4,000

600

900

50''o

3,000

3,000

2,200

367

540

47*1

2,500

2,500

2,000

334

500

49-7

5,500

5,500

4,000

600

900

50*o

3,000

3,000

2,000

334

500

49-7

1,800

1,800

1,200

240

340 I

41-7

800

800

600

120 1

220

—

83-s

to

ce

Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 45.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

I fråga om denna tabell är att märka, att vid angifvande af nuvarande

maximiaflöning afdrag gjorts för de afgifter för delägarnas egen

pensionering, som vid senaste löneregleringar för dessa delägare fastställts,

liv arjämte de sakkunnige beträffande föreståndare och lektoiei vid Cbal

mers tekniska läroanstalt anmärka, att de vid angifvandet af nuvarande

maximiaflöning medräknat den tillfälliga löneförbättring, som af 1906 års

Riksdag beviljats, ehuru den blott afsett ett ar.

Utsträckning

af pensionsråtten.

Sakkunnige framhålla vidare, att det yrkande från flera hall framställts,

att pensionsberättigade anhöriga till delägare i kassan, Indika aflidit

sedan början af år 1905, då den nya: löneregleringen för flertalet af kassans

delägare blef gällande, och intill dess den nya änke- och pupillkassan

träder i verket, måtte komma i åtnjutande af de förbättrade pensioner,

som skulle hafva tillkommit dem, om bemälde bortgångna delägare varit

i tillfälle att inträda i den nya kassan. Såsom ett härmed likartad! fall

hade härvid anförts, att åtskilliga änkor efter lärare, som aflidit under

åren 1877 och 1878, då frågan om inrättande af lärarnas vid elementarläroverken

änke- och pupillkassa lag under behandling, tilldelats pensionei

ur kassan, ehuru något mindre än de, som eljest enligt reglementet skulle

utgått. ,

Hvad som här åsyftades vore tydligen det nådiga beslut, som meddelades

kassans direktion genom nådiga brefvet den 2 maj 1879. I detta

bref förklaras nämligen att, sedan åtskilliga änkor efter lärare vid de allmänna

läroverken och folkskoleseminarierna i underdånighet anhållit, att

sökandena, hvilkas män aflidit under åren 1877 och 1878, innan reglementet

för lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa blifvit utfärdadt

och sålunda denna pensionsinrättning, i hvilken de i lifstiden förklarat

sig villiga att, med afstående af sina efterlefvandes rätt till nådår,

ingå såsom delägare, trädt i full verksamhet, måtte beredas pension från

nämnda kassa, Kung!. Maj:t medgift, att bemälda änkor finge från berörda

änke- och pupillkassa åtnjuta pension med två tredjedelar af det belopp,

som skulle tillkommit dem, därest de enligt kassans reglemente vant

pensionsberättigade, dock under villkor, att de delägare i stärbhusen efter

dessa lärare, hvilka vore lagligen berättigade till nådårs åtnjutande, afstode

från inkomsterna däraf samt till vederbörande domkapitel återbud för att

till statsverket redovisas, hvad de af sådan inkomst uppburit, med afdrag

af hvad till vikariens aflönande under nådårstiden blifvit af dem utbetaldt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

Irots de olikheter, som onekligen förefinnas mellan detta fall och det

nu föreliggande, finna sakkunnige det dock icke kunna bestridas, att likhet

äger rum däruti, att det i bada fallen är fråga om att bereda änkor och

barn, hvilkas män eller fäder med döden afgått under den tid respektive

änke- och pupillkassor varit i förberedelsens stadium, vissa förmåner urkassorna.

Sakkunnige behjärta ock lifligt ifrågavarande änkors och barns

behof af förbättrade pensionsförmåner och finna det hardt, att änkor och

barn, hvilkas män eller fäder aflidit helt kort förrän de varit i tillfälle

att öfvergå i den nya kassan, måste för framtiden vara inskränkta till den

mindre pension, som den gamla kassan erbjuder; i synnerhet gäller detta

öfningslärare, hvilkas nuvarande änkepensioner utgå med så små belopp

sona 90 kronor, 120 kronor eller högst 300 kronor. Sakkunnige hafva

därför ansett sig böra föreslå, att änkor och barn efter delägare i gamla

kassan, Jivilka ajlidit under tiden från början af är 1905 till slutet af är 1908,

ma fan början af ar 1909 komma i åtnjutande af den pension i nya

kassan, som skulle hafva tillkommit dem, om befnälda delägare i densamma,

vunnit inträde, men med skyldighet för vederbörande stärbhus att afstå

från detsamma eventuellt tillkommande rätt till tjänstår, för så vidt detta

folie inom år 1909.

Med afseende å erforderliga pensionsafgifter anföra sakkunnige följande.

De pensionsafgifter, som hittills utgått till kassan, hafva alla varit af

ett slag, nämligen sådana, som helt och hållet bestämts efter hvars och

ens delaktig!)etsbelopp, livilket åter utgjorts af lönen i högsta lönegraden

eller den pension, nämnda lönegrad betingat. Vid pensionsafgiftens bestämmande

har således intet afseende blifvit fästadt vid delägarens lefnadsår

tjänstålder och ej heller vid hans civilstånd, tiden för äktenskaps

ingående eller åldersskillnad mellan makarna. Denna anordning har fört

med sig, att alla innehafvare af samma befattning eller af samma pension

erlagt lika störa pensionsafgifter, att pensionsafgiften visserligen varit ganska

dryg* under det att delägaren tillhört de lägre lönegraderna, men å andra

sidan icke ökats på samma gång familjen vuxit, utan hela tiden förblifvit

oförändrad, samt att de efterlefvandes pension blifvit lika stor, närhelst

delägare efter flera eller färre års tjänstgöring med döden afgått. Dessa

fördelar, särskildt den i sista rummet nämnda, äfvensom den omständigheten,

att, i följd af den grundfond, som vid kassans stiftande tilldelades

densamma, och det statsbidrag, som beviljats den, den pension, som af

kassan tillförsäkrats de efterlefvande, städse varit större än den, som genom

den erlagda afgiften kunnat erhållas i annan anstalt, torde hafva föranledt,

att några klagomål öfver eller några förslag till ändring af berörda anBih.

till Rikad. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 31 Höft. i

Pensla mafgifter.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

ordning'' icke försports. Sakkunnige hafva icke heller ansett sig hafva skäl

att föreslå någon ändring i detta afseende.

Visserligen hade inom sakkunnige väckts förslag därom, att en inträ

desafgift, till sin storlek beroende på vederbörandes ålder, borde åläggas

delägarna i den gamla kassan vid öfvergång till den nya, Delägarna i

den gamla kassan hafva nämligen under en längre eller kortare tid erlagt

den mindre afgiften för den mindre pensionen och komma därför att

under så mycket kortare tid erlägga den högre afgiften, men skola det

oaktadt komma att för sina efterlefvande åtnjuta den föreslagna högre

pensionen, under det att nytillträdande delägare hela tiden komma att

betala den högre afgiften. Det kunde därför synas befogadt, att delägarna

i den gamla kassan vid öfvergången till den nya erlade eu inträdes- eller

retroaktivafgift, motsvarande skillnaden mellan den nya och den gamla

änkepensionen, och för den tid, en hvar tillhört den. gamla kassan.

Häremot erinrades emellertid, att vid kassans stiftande ingen inträdeseller

retroaktivafgift bestämdes för då i tjänst varande eller redan pensionerade

lärare, utan alla upptogos i kassan oberoende af lefnads- och tjänstålder,

civilstånd och andra omständigheter och utan annan skyldighet än

att betala den årliga pensionsafgiften och detta, ehuru de förmåner i

pension för efterlefvande, som då vunnos, för de allra bestå voro vida.

större än clen ökning af dessa förmåner, hvarom det nu är fråga. Icke

heller vid upptagande af nya delägargrupper i kassan har en dylik afgift

satts i fråga, Vidare skulle en sådan afgift, i synnerhet som den för

somliga måste blifva ganska stor, säkerligen hindra många att öfvergå

till den nya kassan, hvarför denna icke komme att göra det gagn och

vinna den utveckling, som afsetts. Slutligen skulle det blifva ganska svart

att rättvist bestämma storleken af berörda inträdesafgift. ly att helt

enkelt beräkna den efter skillnaden i änkepensionerna och tjänstaldern

eller den tid, vederbörande tillhört den gamla kassan, vore tydligen högst

orättvist, då därigenom den, som tidigt erhållit, plats och i manga ar erlagt

afgift till kassan, skulle komma att få betala mer än den jämnårige, som

vid sen ålder vunnit ordinarie tjänst. Att åter vid beräkningen lägga t. ex.

lefnadsåldern till grund utan att taga hänsyn till åldersskillnaden mellan

makarna skulle äfven leda till ett otillfredsställande resultat, helst dessa

omständigheter eljest icke tagits i betraktande vid bestämmande af pensionsafgiften,

och det torde vara vanskligt att afgöra, i hvad män statsbidraget

och kassans grundfond höra räknas de särskilda delägarna till godo. Med

anledning af hvad sålunda blifvit invändt mot den ifrågasatta öfvergangsafgiften,

hafva sakkunnige ansett sig böra afstå därifrån.

Beträffande de årliga pensionsafgiftemas storlek, synes det sakkunnige

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

billigt, att pensionsafgifterna höjas ungefär i samma proportion som lönerna

och de föreslagna änkepensionerna blifvit ökade. Detta skulle kunna ske

genom att bestämma pensionsafgiften för i tjänst varande delägare till 3

procent och för pensionerad delägare till 2 procent af hvars och ens delalctighetsbelopp.

_ Pensionsafgiften för pensionerad delägare har i den gamla kassan

utgjort 2 procent af den honom tillkommande pension en, och denna har

i allmänhet utgått med samma belopp som lönen, då denna ej öfverstigit

•''■000 kronor, men vid högre lön med 80 procent af densamma.

Vid de nya löneregleringarna, har aflöningen i allmänhet delats i fast

lön och tjänstgöringspenningar, och har härvid den fasta lönen vid afskedstagande!

fått utgöra pensionens belopp.

Och da den fasta lönen i högsta lönegraden i regel är mindre än

80 procent af totalaflöningen i samma lönegrad, så blir häraf en följd,

att den nya pensionen, som antagits såsom delaktighetsbelopp i den nya

änke- och pupillkassa!!, utgör en mindre procent af totalaflöningen än den

gamla pensionen var af dåvarande totalaflöning. Då nu sakkunnige föreslagit,

att pensionerad lärare skall i pensionsafgift erlägga 2 procent af delaktighetsbeloppet,

under det att i tjänst varande delägare skall betala 3 procent

af detsamma, kommer således pensionerad lärare med afseende på pensionsafgiftens

storlek i ett gynnsammare läge i den nya än i den gamla kassan.

I den nya kassan kommer nämligen pensionerad delägare städse att betala

662/g procent af hvad han erlagt såsom i tjänst varande, under det att

pensionerad delägare till den gamla kassan erlagt från 80 till 100 procent

af hvad han betalt under sill tjänstetid. Den lindring, pensionerad delägare

sålunda vunnit, hafva sakkunnige ansett billig med anledning af

den jämförelsevis mindre pension, han enligt den nya löneregleringen erhållit.

För att klargöra resultatet från olika synpunkter af en förhöjning af

pensionsafgiften till 3 procent af delaktighetsbeloppet för i tjänst varande

delägare hafva sakkunnige upprättat följande tabell.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

Förhållandet mellan aflöning-, pen
-

■

Pensionsafgiften

Pensionsafgiften

den

nuvarande

den

föreslagna.

den nuva- rande i % af

max.-aflönin- gen förr.

ien föreslagna

% af max.- iflöningennu.

1.

2.

3. |

4.

Rektor vid h. allro. lärov. eller h. lär.-sem................

90

120

1*8

1*9

Rektor vid realskola .............................................

80

in

2

2-i

Lektor vid h. allm. lärov. eller h. lär.-sem................

90

120

2

2-i

Adjunkt vid allm. lärov. eller seminarium..................

70

102

2

2*1

Teekningslärare vid högre allm. läroverk ..................

30

82''50

0''9

2

» ;> » » » ..................

30

60

1-2

1*8

» » realskola .................................

12

60

0-5

1-7

» » » .................................

12

40-50

0-8

1*8

» » » .................................

12

27

1-1

1*8

\ Musiklärare vid högre allra, läroverk........................

25

51

2

2-5

» » realskola .......................................

9

22-50

2

2-1

| Gymnastiklärare vid högre allm. läroverk..................

30

60

1-4

2*3

>> » realskola .................................

12

27

2

2

Rektor vid folkskoleseminanum ..............................

90

120

2

2*1

Teekningslärare vid folkskoleseminarium ..................

24

31*50

2

1*8

i Musiklärare » » ..................

30

40''50

2

1*9

Gymnastiklärare » » ..................

13-50

29''25

2

1*7

i Manlig slöjdlärare vid » ..................

13*50

29-25

2

1*9

i Föreståndare vid Chalm. läroanst............................

120

120

2

1*7

! Lektor » » » ...........................

90

120

2

2

! Rektor vid tekn. elem.-skola....................................

100

120

2

1*8

! Lektor » » » ....................................

80

120

2

2-1

! Öfverlärare vid gymn. centralinstitutet .....................

80

120

1-5

2-2

[ Lärare » » ;> .....................

44

66

1-5

2-2

j D:o » » » .....................

40

60

1-6

2-4

j Kamrer vid folkskolehs pensionsinrättning ...............

SO

120

1*5

2*2

i Kassör » » s ...............

40

60

1*3

2

j Sekreterare vid » » ...............

24

36

1*3

2

[ Vaktmästare » » » ...............

12

18

1*5

2*3

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

29

sionsafgift och änkepension.

Minimiaflöningen

Pensionsafgiften

Pensionsafgiften

Pensionsafgif- tens ökning i %

af nuvarande

pensions- afgiften.

förr.

nu.

den nuvarande

i °/0 af min.-af- löningen förr.

den föreslagna

i % af min.-af- löningen nu.

den nuvarande

i % af nuvarande

änkepensionen.

den föreslagna

i % af föreslagna

änkepensionen.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

4,500

5,820

2

2*1

13*3

13*3

33*3

3,500

4,885

2-3

2*3

13*3

13*2

38*8

2,500

3,900

3-6

3*i

13*3

13*3

33*3

1,500

2,935

4*7

3*5

12

13*i

45*7

1,900

2,320

1*6

3*6

10

12*7

175

1,000

1,360

3

4*4

10

12

100 *

1,650

1,800

0’7

3*3

10

12

400

1,125

1,240

it

3-3

10

10*9

237*5

600

680

2

4

10

9*0

125

750

1,070

3-3

4-8

10

11*6

104

450

535

2

4*2

10

9

150

1,000

1,360

3

4*4

10

12

100

600

680

O

4

10

9*6

. 125

3,500

4,865

2*6

2*5

13*3

13*3

33*3

800

980

3

3*2

10

10*2

31*3

1,100

1,370

2-7

3

10

10*9

35

675

880

2

3*3

10

9*9

116*7

675

1,080

2

2*7

10

9*9

116*7

5,000

6,000

2-4

2

13*3

13*3

0

3,500

5,000

2-6

2*4

13*3

13*3

33* s

4,000

4,870

2-5

2*5

13*3

13*3

20

3,000

3,900

2-7

3*i

13*s

13*3

50

5,000

5,000

1*6

2*4

13*3

13*3

50

3,000

3,000

1-5

2*2

12

12*2

50

2,500

2,500

1*6

2*4

12

12

50

5,000

5,000

1*6

2*4

13*3

13*3

50

2,500

2,500

1*0

2*4

12

12

so

1,600

1,600

1*5

2*3

10

10*6

50

700

700

1*7

2-6

10

8*2

50

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Räntefot och

statistiskmatematisk

utredning.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 45.

Utom denna för alla delägare gemensamma, årliga pensionsafgift

hafva emellertid sakkunnige föreslagit ännu ett par afgifter.

För att skydda kassan för den förlust, som kan förorsakas densamma

genom delägares sent ingångna äktenskap med stor åldersskillnad mellan

makarna, hafva nämligen sakkunnige föreslagit, att delägare, som efter fyllda

65 år ingår äktenskap, skall för att erhålla pensionsrätt för sina efterlefvande

erlägga en tilläggsafgift, beräknad efter mannens ålder och åldersskillnaden

mellan makarna, Och vidare borde kostnaderna för den förhöjning

i pensionen, som ifrågasatts för änkor och barn efter delägare, som

aflidit under åren 1905—1908, enligt sakkunniges mening icke fördelas

på samtliga delägare i den nya kassan utan till väsentlig del bestridas af

de nuvarande delägare i den gamla kassan, Indika öfvergingc i den nya.

Dessa kunde nämligen lätt tänka sig, att om de själfva aflidit eller komme

att aflida under nämnda tid, deras egna efterlefvande skulle vara eller

komma att blifva i samma belägenhet, som nu ifrågavarande änkor och

barn. Och då delägarna i den gamla kassan vunne inträde i den nya

utan särskild inträdesafgift, hvarigenom flertalet bland dem skördade en

ej obetydlig förmån, så kunde man hoppas, att de villigt skulle åtaga sig

den mindre retroaktivafgift, som för sagda ändamål blefve erforderlig.

Denna retroaktivafgift skulle utgå för åren 1905—1908 och utgöra skillnaden

mellan den pensionsafgift, delägare skulle erlagt till den nya kassan,

om han vid ingången af år 1905 eller vid senare skedd utnämning inträdt

i densamma, och den, som för hvarje af nämnda år erlagts till den gamla

kassan. Inbetalningen af berörda retroaktivafgift skulle ske under år 1909

med en tolftedel för hvarje månad. Dylik retroaktivafgift skulle äfven

erläggas af vederbörande änka och barn från början af år 1905 till mannens

eller faderns död.

På anförda skäl (S. B. sid. 67—68) hafva sakkunnige besluta, att till

grund för den direkta beräkningen af kassan skulle läggas en räntefot af

4 procent, men att därjämte skulle genom en approximativ beräkning

ådagaläggas, hvilket inflytande användandet af en lägre räntefot skulle,

utöfva på de särskilda förhållandena inom kassan. Och sedan sakkunnige

för sig fastställt antalet delägare, delaktighets- och pensionsbelopp samt

pensionsafgifter i den nya kassan äfvensom räntefoten för dess direkta beräkning

och öfriga omständigheter, som kunde inverka på den erforderliga.

statistisk-matematiska utredningen, uppdrogo de verkställandet af

denna utredning åt sin ledamot byrådirektören K. Dickman. Den af honom

på angifna grunder utarbetade statistisk-matematiska utredningen af kost
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

naden för genomförande af sakkunniges förslag finnes upptagen såsom

bilaga 2 till sakkunniges betänkande.

För att komma till klarhet beträffande de förändringar, som inträffats«<«aMdraj/i>r

med afseende å antalet delägare och deras delaktighetsbelopp, hafva sak- befattningar

kunnige utgått från en förteckning öfver delägare och delaktighetsbeloppocA ökade deivid

kassans stiftande, eller då en ny delägargrupp i kassan upptogs, samt "fj

därpå i särskilda tabeller uppfört nytillkomna delägare, höjda delaktighetsbelopp

samt sådana delägare, som i följd af deras befattningars indragning

från kassan afgått.

Sålunda upptaga sakkunnige först i eu tabell antalet delägare och de

delaktighetsbelopp, för hvilka kassan ursprungligen beräknats. Dessa delägare

voro alla lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, högre lärarinneseminariet

eller folkskoleseminarierna. Därpå redogöres för de ändringar

i bemälda delägares antal och deras delaktighetsbelopp, som inträffat under

perioden 1878—1897. Och härvid angifvas först under perioden nytillkomna

delägare och tiden för deras befattningars upprättande, vidare redogöres

för den ökning af delaktighetsbeloppet, som vunnits af redan förhandenvarande

delägare, och slutligen upptagas de delägare, som under

perioden afgått genom indragning eller ombildning af läroverk eller lärarbefattningar

(S. B. sid. 36—41).

På grund af dessa ändringar i lärarpersonalen och dess aflöning har,

såsom särskilda, tabeller (S. B. sid. 42—43) ådagalägga, det delaktighetsbelopp,

för hvilket kassan är ansvarig, å ena sidan ökats med eu summa

af 320,075 kronor, men å andra sidan minskats med ett belopp af 80,300

kronor, hvadan den definitiva höjningen af samma delaktighetsbelopp utgjort

239,775 kronor.

Fn granskning af primärtabellerna visar äfven, att största clelen af

denna, ökning i delaktighetsbeloppet ägt rum i slutet af 1870- och början

af 1880-talet, då den ökning, som ägde rum i början af 1890-talet, i väsentlig

mån motväges af den indragning af läroverk och lärarplatser, som

vid denna tid skedde. Kassan har således vid början af år 1909 i omkring

25 år måst dragas med denna ökning i delaktighetsbeloppet utan

att kafva erhållit något däremot svarande statsbidrag, hvilket enligt sakkunniges

mening i sin mån bidragit till kassans i det hela svaga ställning.

På samma sätt redogöres för ändringarna i delägarnas antal och delaktighetsbelopp

under perioden 1898 — 1907 (S. B. sid. 44—46).

Sakkunnige framhålla,, att af de under denna period tillkomna delägare

statsbidrag erhållits för 3 rektorer vid femklassiga läroverk, 32 lektorer och

129 adjunkter, 3 tecknings-, 3 musik- och 3 gymnastiklärare vid femklassiga

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 45.

läroverk, jämte den nytillkomna lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna,

hvaremot statsbidrag vid tiden för afgifvandet af sakkunniges betänkande

ej erhållits för 2 rektorer vid högre läroverk och 14 rektorer vid femklassiga

läroverk (real- och samskolor) samt för 2 lektorer, 25 adjunkter,

2 öfningslärare af hvartdera slaget vid högre läroverk och 14 öfningslärare

af hvartdera slaget vid femklassiga, läroverk (real- och samskolor).

Vid nuvarande tjänstinnehafvares afgång kunna åter afföras såsom

delägare 17 rektorer vid treklassiga läroverk, 3 rektorer vid tvåklassiga

pedagogier och 1 pedagog vid enklassig pedagogi samt 17 öfningslärare af

hvartdera slaget vid treklassiga läroverk äfvensom 3 musik- och 3 gymnastiklärare

vid tvåklassiga pedagogier.

Genom dessa ändringar i lärarpersonalen under perioden hade delaktighetsbeloppet

i kassan ökats med en summa af 193,100 kronor, utan

att motsvarande statsbidrag vid tiden för afgifvandet af sakkunniges betänkande

erhållits. Å andra sidan hade emellertid delaktighetsbeloppet

genom indragning och ombildning af läroverk och lärarbefattningar minskats

med 88,300 kronor (S. B. sid. 48), hvadan såsom ökning af delaktighetsbelöppen

utan statsbidrag återstår 104,800 kronor.

Slutligen upptagas i särskild tabell (S. B. sidan 49) de delägare, som

förutom lärarpersonalen vid allmänna läroverk, pedagogier och seminarier

tillhöra kassan, jämte deras delaktighets belopp. För samtliga dessa delägare

bär statsbidrag erhållits.

Då kassan stiftades, beviljade Riksdagen den ett årligt anslag af

60,000 kronor äfvensom 5,000 kronor till förvaltningskostnadernas bestridande.

Sedermera har statsbidraget ökats dels för upptagande i kassan

af delägare, hörande till andra anstalter än dem, för hvilka kassan ursprungligen

bildades, dels för upptagande af nytillkomna lärarbefattningar

vid anstalter, som redan tillhörde kassan. På sådant sätt har statsbidraget

åren 1880, 1888, 1891, 1901, 1903, 1905 och 1906 ökats med sammanlagdt

26,737 kronor. (S. B. sid. 51—52).

De nya delägare, för hvilkas upptagande i kassan nyss angifna statsbidrag

beviljats, inträdde i kassan med delaktighetsbelopp å tillhopa

806,225 kronor. (S. B. sid. 53).

Mot ett sammanlagdt delaktighetsbelopp af 806,225 kronor har således

svarat ett statsbidrag af tillsammans 26,737 kronor, hvadan statsbidraget

i medeltal utgjort 3,316 procent af delaktighetsbeloppet.

Såsom i det föregående blifvit påvisadt, hafva emellertid nya delägare

tillförts kassan och äldre delägare fått ökadt delaktighetsbelopp, utan att

motsvarande statsbidrag erhållits. Det sålunda tillkomna delaktighetsbeloppet

utgör, med afdrag af delaktighetsbeloppet för sådana befattningar,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung. Majris Nåd. Proposition N:o 45.

som blifvit indragna och från kassan afförts, för perioden 1878—1897

239,775 kronor och för perioden 1898—1907 104,800 kronor. Beräknar

man de statsbidrag, som svara emot dessa delaktighetsbelopp, enligt den

förut angifna medelprocenten, får man för ett delaktighetsbelopp af 239,775

kronor ett årligt statsbidrag af 7,951 kronor och för ett delaktighetsbelopp

af 104,800 kronor ett statsbidrag af 3,475 kronor.

Då emellertid det förra af dessa delaktighetsbelopp till största delen

tillförts kassan i slutet af 1870-talet och början af 1880-talet, finner man

vid en närmare granskning af primärtabellerna och om hänsyn tages därtill,

att många innehafvare af indragna befattningar uppförts på indragningsstat

och fortfarande tillhöra kassan, att det statsbidrag af 7,951 kronor,

som svarar mot sistberörda delaktighetsbelopp, vid 1909 års början

minst i 24 ar borde hafva kommit kassan till godo. Den förlust, som

tillfogats kassan därigenom, att nämnda statsbidrag icke begärts och beviljats,

kan därför med antagande af 41/''3 procent ränta på ränta (hvilket

något understiger kassans medelräntefot under den förflutna tiden) beräknas

år 1908 ha ett värde af 324,387 kronor.

Eller om, såsom lämpligast torde vara, i stället för detta kapitalbelopp

sättes ett årligen från och med år 1909 utgående belopp, skulle detta, beräknadt

efter 4 procent, blifva 12,975 kronor.

Då genom nådig proposition till 1907 års Riksdag begärts en ökning

i statsbidraget till kassan af 3,521 kronor för genom 1906 års Riksdags

beslut tillkomna nya lärarbefattningar, och detta belopp i det närmaste

motsvarar det, som enligt sakkunniges beräkning bort tillkomma kassan

för perioden 1898—1907, blefve, under förutsättning af Riksdagens bifall

till denna proposition, det ytterligare statsbidrag, hvarpå den gamla kassan

skulle kunna göra anspråk

dels för upptagande af nya delägare och höjdt delaktighetsbelopp för

äldre delägare under perioden 1878—1897....................... kronor 7,951: —

dels såsom ersättning för den kapitalförlust, kassan

lidit därigenom att den år 1908 i 24 år måst umbära

det nämnda beloppet.................................................................. » 12,975: —

eller tillsammans kronor 20,926: —

EU I afseende å detta belopp yttra sakkunnige ytterligare:

Då Riksdagen erkänt det berättigade däri, att kassan vid mottagande

af nya delägare eller delägargrupper erhåller en däremot svarande ökning

i statsbidraget, och utan tvekan beviljat de bidrag, som af sådan anledning

begärts, hysa de sakkunnige intet tvifvel därom, att Riksdagen skall

befinnas villig att bevilja såväl det statsbidrag, hvarom nådig framställBih.

till Rissel. Prof. 1908. 1 Sand. 1 Afd. 31 Raft.

O

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Aflösning a

rätten till

tjänster.

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

ning gjorts till 1907 års Riksdag, som det, hvilket har sin grund i under

äldre tider upptagna nya delägare och ökade delaktighetsbelopp. Sant

är visserligen, att kassan tidigare borde hafva gjort framställning i detta

afseende, och att kassan, ehuru detta statsbidrag icke kommit den till

godo, dock icke anses hafva kommit på obestånd. Men förbiseendet i

detta hänseende torde kunna förklaras däraf, att redan under de första

åren efter kassans stiftande, innan man ännu hunnit komma fullt in i

förhållandena, åtskilliga nya platser inrättades och löneförhöjningar vidtogos.

Redan 1890 års revisorer anmärka emellertid, att kassans ställning,

oberoende af räntefotens sjunkande, försvagats utan att dock angifva något

skäl därtill. 1893 års revisorer konstaterade en ytterligare försämring

i kassans ställning utan att angifva någon förklaringsgrund. Senare revisorer

uttala sig mer förhoppningsfullt angående kassans ställning och finna

förklaringen därtill i den minskade dödligheten. Sannolikt är äfven, att

den skenbara förbättringen i kassans ställning har sin grund häruti. Ty

därigenom, att dödligheten bland männen minskas, blir antalet pensionerade

änkor och barn årligen något mindre än som beräknats. Men att denna

förbättring antagligen blott varit skenbar, framgår däraf, att dödligheten

bland de änkor, som tillhöra kassan, minskats vida mer än dödligheten

bland kassans manliga delägare, hvarför ock särskild mortalitetstabell för

kvinnor måst vid kassans beräkning upprättas. I samma mån som de

pensionerade änkornas lifslängd ökas, försämras således kassans ställning,

ehuru det ännu icke blifvit synbart, så att det vid eu approximativ beräkning

kunnat märkas, utan först vid en noggrannare statistisk-matematisk

undersökning kommer i dagen. Det ifrågavarande statsbidraget är därför

väl behöfligt för kassans konsolidering.

Vidare föreslå sakkunnige en aflösning af rätten till tjänstår och anföra

till grund härför följande.

Då lärarna vid elementarläroverken och pedagogierna i öfverensstämmelse

med 1877 års Riksdags och 1878 års Kyrkomötes beslut frånträdde

rätten till det så kallade privilegienådåret, bibehöllo de fortfarande rätten

till det så kallade tjänståret. Angående detta tjänstårs början och slut

åberopa sakkunnige innehållet i nådiga brefvet den 28 januari 1697, enligt

hvilket Kungl. Maj:t på framställning af domkapitlet i Göteborg, huru förfaras

skulle i ett föreliggande fall, då en kyrkoherde aflidit den 1 maj,

förklarat, att, om tjänstinnehafvaren dör den 1 maj och icke dagen före,

bör änkan åtnjuta det första året såsom tjänstår och det andra därefter

såsom nådår. I enlighet med detta stadgande har sedermera tjänståret

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45. 35

räknats från tjänstinnehafvarens död till den 1 därpå följande maj. Och

har iihön i ngen vid befattningen för denna tid uppburits af den aflidnes

sterbhus, äfven då änka eller omyndiga barn icke funnits, men med skyldighet^

för stärbhuset att gälda kostnaderna för befattningens vederbörliga

uppehållande.

Såsom skäl för upphäfvande af lärarnas nådårsrätt anfördes å ena

sidan, att undervisningen i skolan måste lida däraf, att lärarbefattningar

under en längre tid uppehölles af ofta växlande vikarier, samt att de extra

ordinarie lärarnas befordran därigenom oskäligt fördröjdes; och å andra

sidan framhöll Riksdagen i sin skrifvelse den 17 maj 1874, att det enligt

Riksdagens förmenande vore synnerligen oegentligt, att det understöd af

statsmedel, som genom. nådåret kom den atlidne lärarens efterlefvande till

godo, skulle utgå samtidigt därmed, att staten under en annan form lämnade

bidrag till en för samma personer afsedd pensionskassa, samt att det

vore vida lämpligare, att allt det understöd, som från statens sida borde

komma änkor och barn efter elementarlärare till godo, utginge under

eu form.

Då de skäl, som sålunda blifvit anförda mot lärarnas rätt till nådår

lika väl gälla med afseende å deras rätt till tjänstår, hafva sakkunnige

ansett sig böra föreslå, att den rätt till tjänstår, som för närvarande tillkommer

ämneslärarna vid de allmänna läroverken, må mot tillbörligt vederlag

upphäfvas. Den förlust, som frånträdande! af rätten till tjänstår

skulle förorsaka bemälda lärarkår, är ingalunda ringa, men då det är

omöjligt för den enskilde läraren att veta, om och i hvilken mån hans

efterlefvande skola komma i åtnjutande af den på nämnda rätt grundade

fördel, så anse sakkunnige troligt, att de allra flesta af de allmänna läroverkens

ämneslärare skola vara villiga att afstå från sin rätt till tjänstår,

om de därigenom kunna vinna förhöjda pensioner åt änkor och barn, utan

att dem åliggande pensionsafgifter alltför mycket ökas.

Enligt gjordt beräkning (S. B. sid. 156—159) skulle frånträdandet af

rutten till tjänstår medföra en årlig förlust för ämneslärarna vid de allmänna

läroverken af 21,006 kronor. En ökning af statsbidraget till änkeoch

pupillkassan med detta belopp skulle dock ej vara ett tillräckligt

vederlag för tjänståret. Ty detta vederlag, som i sin helhet borde komma

ämneslärarna vid de allmänna läroverken tillgodo, skulle genom att utgå

såsom ökning af statsbidraget till änke- och pupillkassan komma

att fördelas äfven pa icke tjänstårsberättigade delägare, hvarför de förra

skulle göra en uppoffring till de senares förmån. Rättvist torde därför

vara, att kassan för de icke tjänstårsberättigade erhåller ett belopp, svarande

emot det vederlag, som beräknats höra tillkomma ämneslärarna vid

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

de allmänna läroverken för afstående af rätten till tjänstår. Detta belopp

skulle enligt nyss angifna beräkning utgöra 4,627 kronor, och hela den

ökning af statsbidraget till kassan, som upphäfvande! af rätten till tjänstår

skulle kräfva, skulle således uppgå till 25,633 kronor. Utan detta statsbidrag

torde en ökning af änkepensionerna i föreslaget omfång icke kunna

ifrågakomma.

Ytterligare

statsbidrag.

Enligt deri på sakkunniges uppdrag af byrådirektören Dickman utförda

statistisk-matematiska utredningen skulle, om sakkunniges förslag

antoges, kassans ställning blifva följande:

Passiva.

I. Pensionsfonden.

1. Änkor med eller utan barn :

a) pensionerade före år 1905 eller bvilkas

män pensionerats före 1905 och

dött under detta år ..................

II.

b) pensionerade under år 1905 och

hvilkas män ej före 1905 pensionerats

.......................................

2. Föräldralösa barn:

a) minderåriga.......

b) sjukpensioner....

Delägarfonden för nuvarande delägare.

1. Pensionerade delägare:

a) pensionerade före år 1905 ..........

b) » under år 1905 ......

2. Tjänstgörande delägare (oxel. befordran)

III. Delägarfonden för hafvande delägare.

1. Första innehafvare af de vid 1906 års

början obesatta platser (excl. befordran)

dran)

IV.

Kronor

Kronor

Kronor

1,904,000

125,000

_

2,029,000

17.000

32.000

—

49,000

2,078,000

258.000

149.000

—

407,000

—

—

3,943,000

—

4,350,000

_

483,000

—

—

4,226,000

—

4,709,000

.

—

—

—

166,000

—

—

—

—

11,303,000

1

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 45.

37

Kronor

Kronor

Kronor

Transport

11,303,000

—

V. Framdeles beviljade sjukpensioner samt

föp oförutsedda behof ...........................

—

—

—

159,000

—

VI. Ökning af pensionerna för pensionsberät-

tigade anhöriga till delägare, som tjänst-

gjort efter 1904 och dött under perioden

1905—1908 ................................

—

—

—

207,000

—

VII. Förvaltninoskostnadernas värde..............

—

—

—•

128,000

—

Summa kronor

—

—

—

11,797,000

—

Aktiva.

I. Af gifter af nuvarande delägare:

1. pensionerade före år 1905 ...............

33,000

_

2. » under år 1905...............

18,000

—

51,000

—

3. tjänstgörande ...........................

1,199,000

—

minskning på grund af att icke alla

därtill berättigade delägare öfvergå till

den nya kassan.............................

48,000

—

1,151,000

1,202,000

_

II. Af gifter af blifvande delägare:

1. första innehafvare af nu obesatta platser

_

_

228,000

_

2. öfriga blifvande delägare...............

—

—

2,063,000

—

2,291,000

_j

III. Det utgående statsbidragets värde ......

—

—

—

—

2,339,000

—

IV. Eetroaktivafgifter............

—

—

—

—

124,000

—

V. Behållning den 31 december 1905 ..

—

—

—

—

4,186,000

—

Summa kronor

—

-1

—

—

10,142,000

—

Brist .......................................

1 655 000

Bristen motsvarar ett årligt belopp från och med år 1909 af..

72,890

—

Till fyllande af denna brist erfordras:

l:o) det statsbidrag, hvarom nådig framställning gjorts till

1907 års Riksdag

3,521

_

2:0) det statsbidrag, som skulle tillkomma kassan för mottagande af nya del-

ägare och höjning af åtskilliga delägares delaktighetsbelopp under tiden

lava—1897, tillsammans..........................

20,926

_

3.*o) det såsom aflösning af tjänståret beräknade statsbidraget..

25,633

4:o) Ett ytterligare statsbidrag af..................

22,810

hvilket tillsammans utgör kronor

72,890

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

Vidkommande det i sista rummet upptagna statsbidraget å 22,810

kronor säga sig sakkunnige af flera skäl hysa den förhoppning, att Riksdagen

skall vilja medgifva detsamma. Redan 1874 års Riksdag uttalar

med afseende på förslaget om bildande af en pensionskassa för elementarlärares

änkor och barn, att Riksdagen ansett denna fråga vara af den vikt

för det allmänna, att staten icke bör undandraga sig att lämna det direkta

bidrag, som för en sådan inrättning är oundgängligen behöflig!. Och

1880 års Riksdag yttrar med anledning af eu till densamma gjord nådig

framställning om delaktighet i lärarnas vid elementarläroverken änkeoch

pupillkassa för lektorerna vid de tekniska elementarskolorna och Chalmerska

slöjdskolan att, då samma skäl, hvilka föranledt inrättandet af

en änke- och pupillkassa för lärarna vid allmänna läroverk, pedagogier

och seminarier, synts tala för beredande af därmed afsedda förmåner

äfven åt lektorerna vid förevarande läroverk, hvilka numera blifvit i fråga

om såväl lärarbefattningarnas egenskap af ordinarie tjänster som aflöningsvillkor

hufvudsakligen likställda med lektorerna vid de allmänna läroverken,

Riksdagen funnit skal bevilja den för sagda ändamål äskade ökning

i statsbidraget till kassan. Riksdagen har således visat sig inse och erkänna

värdet och betydelsen för det allmänna däraf, att eu effektiv pensionering

af änkor och barn till här ifrågavarande personal kommer

till stånd.

Skulle emellertid nu omhandlade brist täckas annorlunda än genom

ökadt statsbidrag, måste, enligt sakkunniges mening, för dess fyllande

anlitas någon af följande utvägar, nämligen antingen att minska de föreslagna

änkepensionerna eller att ålägga nuvarande delägare betydande

inträdesafgifter vid öfvergången till den nya kassan eller slutligen att höja

pensionsafgiften för samtliga delägare i kassan, såväl de nuvarande som

de blifvande.

Att sänka änke- och barnpensioner under hvad som blifvit föreslaget,

skulle dock gorå desamma alldeles otillräckliga, och hela reformen skulle

därigenom blifva förfelad. Ty det torde ej vara svårt att förutse, att i

dessa dyra tider, hvilka tyckas blifva värre och värre, det måste blifva

ganska vanskligt för många af pensionstagarna att äfven med de föreslagna

pensionerna nödtorftligen draga sig fram.

Att åter ålägga delägarna i den gamla kassan vid öfvergången till den

nya en så stor inträdesafgift, att därigenom den nu ifrågavarande bristen

skulle fyllas, skulle, såsom af sakkunnige blifvit framhållet, (S. B. sid. 71)

föranleda mycket afsevärda olägenheter och utan tvifvel leda därtill, att det

stora flertalet funne sig förhindradt att åtaga sig de retroaktivafgifter, som

erfordras, för att änkor och barn efter delägare, som aflidit under åren

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45. 39

1905 1908, ma erhålla förbättrade pensionsförmåner. En dylik inträdes
afgift

skulle också hardast drabba äldre lärare, som länge tjänstgiort under

den tid, lärarnas löner voro synnerligen knappa.

Hvad vidare den tredje utvägen beträffar, har beräkningen visat

(b. B. sid. 161), att för åstadkommande af de erforderliga medlen, 22,810

kronor årligen, erfordras, att afgifterna för samtliga delägare i den nya

kassan höjas med 0,6 procent, eller från 3 till 3,6 procent af hvars och ens

delaktighetsbelopp.

En sådan höjning af pensionsavgiften skulle, enligt hvad eu meddelad

tabell (b. B. sid. 90) utvisar, föranleda, att pensionsafgiften komme att

utgöra: för de stora grupperna, lektorer och adjunkter, 2,5 procent, för åtskilliga

öfnHuslärare 2,8 procent _ och 3 procent och för öfriga delägare

mellan 2 och 2,9 procent af maximiaflöningen, under det att af en järn - föielse mellan pensionsafgiften och minimiaflöningen framgår, att pensionsafgiften

af denna aflöning skulle komma att utgöra för lektorer 3,7 procent,

för adjunkter 4,2 procent, för åtskilliga öfningslärare upp till 5,3 och 5,7

procent samt för öfriga delägare från 2,4 till 5 procent, I hvithet förhållande

ifrågavarande pensionsafgift står till de föreslagna änkepensionerna

och de förutvarande pensionsafgifterna, framgår äfven af berörda tabell.

Häger . man hänsyn därtill, att flertalet af delägare och särskild! alla

de, föi hvilka pensionsafgiften utgör en anmärkningsvärd! hög procent af

aflöningen, blifvit ålagda avgifter för sin egen pensionering, finner man

lätt, att de afdrag af lönen, som härigenom förorsakas, måste blifva synnerligen

kännbara.

Slutligen vilja _ sakkunnige fästa uppmärksamheten därpå, att största

delen ^ af de statsbidrag, som _ utgå och enligt sakkunniges förslag skulle

ytterligare utgå till kassan, vidkommande ämneslärarna vid de allmänna

läioveiken, äro att betrakta såsom ersättning för privilegieförmåner som

eljest skulle hafva tillkommit dem.

På grund af hvad de sakkunnige sålunda anfört, finna de sig öfvertygade,

att Kungl. Maj:t och Riksdagen skola behjärta önskvärdheten

häraf, att en tillfredsställande pensionering beredes bär bemälda lärarpersonals

efterlefvande och äfven bevilja nu omhandlade statsbidrag.

Skulle emellertid sa icke blifva förhållandet, anse sig sakkunnige böra

tillstyrka antagandet af det sist anförda alternativet och föreslå, att den

arliga pensionsafgiften höjes till 3,6 procent af delaktighetsbeloppet för i

tjänst varande delägare.^ Ty detta förfaringssätt stämmer bättre öfverens

med de principer? hvarpå lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa

vid dess stiftande grundades, än påläggande af en dryg inträdesafgift,

och delägarna själfva skola säkerligen hellre åtaga sig de tunga

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

pensionsafgifter, som däraf måste blifva en följd, än underkasta sig en

minskning i de föreslagna pensionerna för sina efterlefvande.

Departe- [ t|essa tider, då de ekonomiska förhållandena föranledt och föranleda

“jStfe^förbättrade löne- och pensionsförmåner för flertalet af statens tjänstemän,

har tydligen behofvet af förbättrade pensionsvillkor äfven för dessas efterlefvande

gjort sig gällande. Också hafva delägare i lärarnas vid elementarläroverken

änke- och pupillkassa, kort efter det att ny löne- och pensionsreglering

för hufvudgrupperna af denna kassas delägare blifvit antagen

och trädt i verket, gjort underdånig framställning i detta^ syfte. . I denna

framställning hafva kassans direktion äfvensom 1905 års revisorer af

kassans räkenskaper på det lifligaste instämt. Fragan har därefter

blifvit grundligt utredd genom för ändamalet tillkallade sakkunnige och

det af dessa afgifna förslag, för hvars hufvudpunkter jag i det föregående

redogjort, har i hufvudsak tillstyrkts samt vunnit stor anslutning såväl af

kassans delägare som af de myndigheter, som häröfver yttrat sig.

För egen del har jag funnit sakkunniges förslag i alla väsentliga delar tidsenligt

och" väl afvägdt. Särskild! vill jag framhålla såsom enligt min meningfullt

riktiga sakkunniges grundsatser, att änkepensioner och pensionsafgifter

böra höjas i ungefär samma proportion, som delägarnas löner genom de senast

skedda löneregleringarna blifvit höjda, men beträffande änkepensionerna

för de svagast aflönade höjningen göras större, att vid bestämmandet

af pensionens storlek hänsyn tages icke blott till ett och tva utan. äfven

till öfriga efterlefvande omyndiga barn, att till grund för delaktighetsbeloppets

storlek lägges den pension, som tillkommer delägaren själf, om

han åtnjuter lön i högsta lönegraden, samt att tjänstarsprivilegiet mot

vederbörligt vederlag upphäfves.

Mot vissa punkter i sakkunniges förslag hafva i de afgifna yttrandena

framställts anmärkningar. De viktigare af dessa vill jag här upptaga till

skärskådande.

Delägare i den Lärarkollegiet vid folkskoleseminariet i Uppsala, med hvilket Uppsala dom
nya

a88an. kapitel ingtämt? ]iar ifrågasatt, att en hel grupp af lärare, nämligen lärarna

vid folkskoleseminarierna, skulle tills vidare undantagas från tillämpningen

af det föreslagna nya reglementet i afbidan pa den nu arbetande seminariekommitténs

utlåtande, då detta förmodades komma att afse jämväl en förbättring

af seminarielärarnas löneförhållanden.

Hvad sålunda ifrågasatts afstyrkes emellertid af kassans direktion i

dess utlåtande i ämnet, då tydligt vore, att seminarielärarnas uteslutande

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

— låt vara blott tills vidare — från den nya änke- och pupillkassan skulle

väsentligt rubba de beräkningar, som lagts till grund för sakkunniges förslag,

och då för öfrigt en utaf en eventuell lönereglering påkallad förändring

af ifrågavarande lärares ställning till kassan syntes kunna utan

olägenhet särskildt för sig genomföras. Denna direktionens uppfattning

anser jag mig böra biträda.

_ Hvad rättigheten till delaktighet i den nya änke- och pupillkassan beträffar,

har af några domkapitel och lärarkollegier vid folkskoleseminarier

yrkats, att äfven lärarna i trädgårdsskötsel vid seminarierna måtte erhålla

rätt till sådan delaktighet, oaktadt icke dessa lärare, liksom öfriga öfningslärare

vid seminarierna, genom 1904 års lönereglering tillerkänts pensionsrätt.

Af skäl, som .sakkunnige till stöd för sitt förslag härutinnan anfört,

kan jag dock icke förorda bifall till detta yrkande; och vill jag tillägga,

att det torde kunna antagas, att seminariekommittén i sitt blifvande utlåtande

torde utreda frågan om ifrågavarande lärares löne- och pensionsförhållanden.

Af fyra läroverkskollegier har ifrågasatts, att delaktighet i kassan äfven

borde tillkomma de extra ordinarie lärarna vid de allmänna läroverken.

Beträffande denna fråga yttrar öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk,

att öfverstyrelsen, som i öfrigt gärna skulle sett, att pensionsförmån kunnat

beredas nu ifrågavarande lärares stärblms, emellertid i likhet med sakkunnige

ansåge, att en sådan anordning, hvilken för öfrigt strede mot i detta

afseende Hittills tillämpade principer, på grund af den extra ordinarie lärarpersonalens

rörlighet och obestämdhet icke skulle kunna genomföras utan

att vålla kassan mycken osäkerhet och oreda.

Lika med de sakkunnige och öfverstyrelsen finner äfven jag, att genomförandet

af berörda förslag skulle möta betydande svårigheter, men jag anser

därjämte, att en sådan anordning numera är mindre behöflig, än den förut

varit. Ty genom Riksdagens villighet att bevilja nya ordinarie lärarbofattningar,

då sådana visa sig erforderliga, måste såväl extralärarnas antal

som tiden för deras tjänstgöring såsom sådana högst betydligt minskas.

Med anledning af sakkunniges afstyrkande af den utaf styrelsen för

Chalmers tekniska läroanstalt gjorda ansökning om delaktighet i kassan

för vissa lärare vid anstalten har styrelsen i sitt utlåtande i frågan ansett

sig endast böra erinra om, att de ifrågavarande lärarna äro på ordinarie

stat uppförda, och att de af dem innehafda platserna således måste räknas

såsom ordinarie tjänster.

Då emellertid de lärare, om hvilka här är fråga, fortfarande äro i saknad

af pensionsrätt, samt härtill kommer, att, såsom sakkunnige påpekat,

Bill. till Jliksd. Pr ol. 1908. 1 Sami 1 Af cl. 31 Höft C

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Delaktighetsoch

pensionsbelopp.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

eu kommitté för ordnandet af den högre tekniska undervisningen för närvarande

är i verksamhet och möjligen kommer att föreslå väsentliga

ändringar i ifrågavarande befattningars beskaffenhet och aflöning, synes det

mig vara föga lämpligt att nu göra framställning om dessa lärares upptagande

i kassan.

Med afseende på rektorernas delaktighetsbelopp och änkepensioner

hafva anmärkningar blifvit gjorda dels af styrelser och lärarkollegier vid

tre tekniska elementarskolor dels af läroverksöfverstyrelsen och tva rektorer

vid högre allmänna läroverk. Från de tekniska elementarskolornas sida

har yrkats, att för dessa skolors rektorer, åtminstone de nuvarande, delaktighetsbeloppet

sättes till 4,500 kronor, motsvarande pensionens belopp

i högsta lönegraden, och änkepensionen således till 1,000 kronor. Såsom

stöd härför anföres, att enär af sakkunniges betänkande framginge, att för

lektor vid teknisk elementarskola änkepensionen skulle ökas med 50 procent,

under det att maximiaflöningen blifvit ökad med 46 procent, med

afseende å dem således blifvit följd den af sakkunnige uttalade _ uppfattningen,

att änkepensionen borde höjas i ungefär samma proportion, som

lönerna blifvit höjda. Hvad rektorerna vid samma skolor anginge, hade

deras maximiaflöning höjts med 36 procent, men änkepensionen föreslagits

att ökas med blott 20 procent. Inkonsekvensen häruti hade äfven uppmärksammats

af sakkunnige. Ty sedan de såsom öfre gräns för delaktighetsbeloppet

föreslagit 4,000 kronor, säga de: »Att denna siffra valts, har

berott därpå att en stor delägargrupp har just detta delaktighetsbelopp,

under det att det fåtal, som skulle vara berättigadt till ett högre, nästan

helt och hållet består af rektorer, som tillsättas på förordnande på viss

tid, och som, om deras rektorsförordnande upphörde, egentligen skulle

återgå till det delaktighetsbelopp af 4,000 kronor, som de före förordnandet

i regel hade». Denna motivering ägde emellertid ej tillämplighet på de

tekniska elementarskolornas rektorer, hvilka icke vore tillsatta på förordnande,

hvar jämte äfven borde ihågkommas, att samma rektorer hittills

erlagt en årlig pensionsafgift af 100 kronor, under det att lektorerna erlagt

80 kronor. Rättvist syntes därför vara, att för rektorerna vid de tekniska

elementarskolorna och särskildt de nuvarande rektorerna delaktighetsbeloppet

och änkepensionen bestämdes till nyss angifna belopp.

Öfverstyrelsen, som förklarat sig finna de af sakkunnige föreslagna

pensionsbeloppen vara med synnerlig omtanke afvägda, säger i sitt utlåtande,

att öfverstyrelsen gärna skulle sett, att den pensionsförmån, som

föreslagits för rektorernas vid de högre allmänna läroverken efterlefvande,

stått i samma förhållande till rektorernas egen pension, som öfriga före
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

slagna änkepensioner stå till de respektive befattningshafvarnas egna pensioner.

Vikten af att till bestridande af rektorstjänsterna vid de högre allmänna

läroverken kunna påräkna verkligen goda krafter, gjorde det till en

tvingande nödvändighet att söka åt innehafvarna af nämnda tjänster bereda

sådana ekonomiska förmåner, att tjänsterna därigenom blefve eftersträfvansvärda.

öfverstyrelsen ansåge sig därför böra framhålla önskvärdheten af,

att det måtte tagas i öfvervägande, huruvida icke, utan att grunderna för

de gjorda beräkningarna därigenom i det hela behöfde rubbas, åtgärder

skulle kunna vidtagas i syfte att bereda rektorernas vid de högre allmänna

läroverken efterlefvande eu pensionsförmån, som vore analog med den, som

förslaget upptager för änkor efter rektorerna vid realskolorna.

Hvad nu först angår rektorerna vid de tekniska elementarskolorna,

hafva de i den gamla kassan intagit en exceptionellt gynnsam ställning,

i det att de haft högre delaktighetsbelopj) och änkepension än rektorerna

vid de högre allmänna läroverken och seminarierna. Detta har dock icke

berott därpå, att deras befattningar ansetts vara viktigare och mera ansvarsfulla

än de senares, utan haft sin grund däri, att rektorerna vid de

tekniska elementarskolorna hittills varit fast anställda och saknat fri bostad

eller hyresersättning men i stället åtnjutit större kontant aflöning. Hade

man afräknat från deras aflöning värdet af fri bostad eller hyresersättning,

något som med skäl skulle kunnat göras, då denna förmån för öfriga

rektorer icke inräknats i lönen såsom grundlag för delaktighetsbeloppet i

kassan, så hade deras delaktighetsbelopp och änkepension högst uppgått

till samma belopp, som gäller för lektorer vid allmänna läroverk, och i

sådant fall hade den nu föreslagna höjningen af deras änkepension, liksom

för bemälda lektorer, utgjort 33,3 procent. Tydligt är emellertid, att om

en grupp delägare, i följd af tillfälliga omständigheter, blifvit särskildt

•gynnad i den gamla kassan, detta förhållande icke kan berättiga den att

i den nya kassan erhålla samma förmån.

Snarare skulle jag anse billigt, att undantag i detta afseende gjordes

för rektorerna vid de högre allmänna läroverken. Ty deras totalaflöning,

om man till penningaflöningen lägger förmånen af fri bostad eller hyresersättning,

öfverstiger betydligt, rektorernas vid de tekniska elementarskolorna,

hvarförutom äfven andra skäl kunde för en sådan åtgärd anföras.

Jag anser mig dock böra afstyrka äfven detta yrkande.

Ett genomgående drag i på senare tider fastställda reglementen för

af stat eller kommun understödda änke- och pupillkassor torde vara, att

de svagare aflönades efterlefvande beredes en gynnsammare ställning än de

högre aflönades. Detta genomföres på olika sätt. I lärarnas nuvarande

änke- och pupillkassa sker det därigenom, att alla betala pensionsafgifter

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 45.

med samma procent af delaktighetsbeloppet, under det att änkepensionen

utgår med 20 procent af delaktighetsbeloppet för de svagast aflönade, med

162/;j procent för dem därnäst och med 15 procent för de högst aflönade.

Ännu skarpare framträder detta förhållande i det för arméns nya änkeoch

pupillkassa den 30 december 1905 fastställda reglemente. Enligt

detta utgår änkepensionen med 26 procent af delaktighetsbelopp till och

med 2,500 kronor, därefter minskas procenten på samma gång som delaktighetsbeloppet

växer, så att den för delaktighetsbelopp af öfver 6,500

kronor sjunker till 15 procent.

Ett annat sätt, som verkar i samma riktning, är att fastställa eu

grundpension, som till samma belopp ingår i alla änkepensioner.

Såsom ett dylikt sätt kan äfven betraktas bestämmandet af en fix

öfre gräns för delaktighetsbeloppet och därmed äfven för änkepensionen.

Ty vid eu sådan bestämmelse medgifves det de högre aflönade att vara

delägare i kassan blott för en del af sin aflöning, under det att de lägre

aflönade få delaktighet för hela sin lön. Anledningen till en dylik bestämmelse

torde vara att söka däruti, att den understödjande myndigheten

icke vill lämna understöd till pensioner utöfver ett visst belopp.

Detta förfaringssätt bär kommit till användning i änke- och pupillkassan

vid Stockholms stads ämbetsverk och i änke- och pupillkassan för

Göteborgs stads ämbets- och tjänstemän samt betjänte. I reglementet för

den förra af dessa kassor, fastställdt den 9 maj 1902, föreskrifves nämligen,

att delägarrätt i kassan icke kan vinnas för högre belopp än 4,800

kronor, hvadan den, som erhåller högre lön eller pension, för öfverskottet

hvarken erlägger i reglementet omförmälda afgifter eller äger motsvarande

pensionsrätt för änka och barn. Och i reglementet för den senare kassan,

fastställdt den 10 november 1899, bestämmes, att delaktighet i kassan

ätnjutes af hvarje delägare för beloppet af den pension, som enligt gällande

bestämmelser tillkommer innehafvare af delägarens befattning, men

att delaktighet i kassan icke må åtnjutas för högre belopp än 4,000

kronor. Af pensionsstaten för Göteborgs stads ämbets- och tjänstemän

samt betjänte framgår emellertid, att ett flertal ämbetsmän där åtnjuta

högre pension, uppgående för åtskilliga till 6,000 kronor.

Sakkunnige hafva i sitt förslag bragt till användning båda de sist

omnämnda förfaringssätten. Och att deras uppfattning i detta afseende

vunnit anslutning af det stora flertalet af kassans delägare torde framgå

däraf, att anmärkningar mot sakkunniges förslag i denna del blifvit gjorda

endast från några få håll.

Att åter, såsom från något håll yrkats, höja den öfre gränsen för

delaktighetsbeloppet till 4,500 kronor, skulle i själfva verket vara det
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts K åd. Proposition K:o 45.

samma som att upphäfva hvarje öfre gräns, då en sådan bestämmelse för

närvarande skulle äga tillämpning blott på en enda delägare i kassan.

Med anledning af hvad sålunda an dragits, anser jag icke lämpligt att

i berörda hänseende göra afvikelse från hvad sakkunnige föreslagit.

Äfven i fråga om en annan grupp af delägare har sakkunniges förslag,

i hvad det angår delaktighetsbelopp och änkepensioner, i de öfver

förslaget afgifna yttrandena blifvit föremål för kritik. Flera domkapitel

och lärarkollegier vid folkskoleseminarier hafva nämligen anmärkt, att

öfningslärarna vid dessa seminarier, särskildt musiklärarna och teckningslärarna,

genom det föreslagna sambandet emellan delaktighetsbelopp och

änkepension, å ena sidan, samt delägarens egen pension, å andra sidan, i

detta afseende skulle^ komma i en missgynnad ställning i den nya änkeoch

pupillkassan. Några lärarkollegier hafva därför yrkat sådan ändring

i de sakkunniges förslag, att ifrågavarande öfningslärare måtte åtminstone

blifva likställda med öfningslärarna vid de högre allmänna

läroverken.

Det. är ganska naturligt, att berörda anmärkning framkommit. De

sakkunnige hafva själfva medgifvit, att seminarieöfningslärarnas ställning

till kassan blir relativt ogynnsam, men påpekat, hurusom detta beror på

de nu gällande bestämmelserna rörande delägarnas egen pensionering.

Luder det att för ordinarie öfningslärare vid allmänt läroverk pensionsbeloppet

utgör två tredjedelar af de löneförmåner, han under de tio sista

åren i medeltal för år uppburit eller skulle hafva uppburit, i den händelse

lian hela tiden själf bestridt sin tjänst, dock icke lägre belopp än lönen

oafkortad, utgör nämligen för de till pension å allmänna indra gningsstaten

berättigade öfningslärare vid folkskoleseminarier pensionsbeloppet

tre fjärdedelar af det befattningen åtföljande arfvodet med ålderstillägg.

Om det sålunda icke kan bestridas, att fog för nyssberörda anmärkning

förefinnes, så torde det dock, då seminariekommittén icke lärer underlåta

att taga dessa förhållanden i öfvervägande och med afseende därå

framställa^ förslag, som utan tvifvel komma att vederbörligen beaktas, icke

vara tillrådligt att nu föregripa kommitténs utredning och förslag genom

ett godtyckligt bestämmande i dessa hänseenden, helst det icke är uteslutet,

att ändring kommer att föreslås äfven beträffande ämneslärarnas

lönevillkor, samt öfningslärarna vid seminarierna i den nya kassan fått

änkepensionerna afsevärdt förhöjda, om också icke på långt när i samma

män som vissa teckningslärare vid de allmänna läroverken.

Mot sakkunniges förslag, att för delägare, som innehar två eller flera

befattningar, Indika tillhöra kassan, delaktighetsbeloppet skall utgöra summan

af de särskilda befattningarnas delaktighetsbelopp, dock icke öfver

s. 46 Kontrollera mot PDF

Penåions
afgifter.

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

3,000 kronor, anmärker kassans direktion, att något giltigt skäl, hvarför

delaktighetsbeloppet i förevarande fall ej finge öfverstiga 3,000 kronor,

icke blifvit anfördt. Om en lärare under lifstiden tillåtits förena tjänster,

hvilkas sammanlagda delaktighetsbelopp faktiskt öfverstege nämnda siffra,

vore det svårt att förstå, hvarför det icke äfven skulle stå honom öppet

att bereda sina efterlefvande en motsvarande pension. Direktionen föreslår

därför, att ifrågavarande gräns, 3,000 kronor, ändras till det för delaktighetsbelopp

i allmänhet stadgade maximum 4,000 kronor.

Anledningen till sakkunniges förslag i anmärkta afseende torde hafva

varit, att genom 1904 års löne- och pensionsreglering för rikets folkskoleseminarier

bestämts, att för öfningslärare, som uppbär pension för annan

statens tjänst, sammanlagda af statsmedel utgående pensionsbelopp icke må

öfverstiga 3,000 kronor.

Då öfningslärartjänster torde vara de enda till kassan hörande befattningar,

som få med hvarandra förenas, och då en sådan förening i regel

äger rum sålunda, att eu öfningslärare vid allmänt läroverk tillika är

öfningslärare vid ett folkskoleseminarium, samt då i detta fall den sammanlagda

pensionen för innehafvare!! icke får öfverstiga 3,000 kronor, så

blir det eu omedelbar följd af sakkunniges princip, att delaktighetsbeloppet

i kassan skall utgöra den egna pensionens belopp, att i berörda fall det

sammanlagda delaktighetsbeloppet för de förenade befattningarna icke

må öfverstiga 3,000 kronor. Att föreskrifva andra bestämmelser, om

båda tjänsterna tillhörde de allmänna läroverken, skulle tydligtvis icke

vara lämpligt. Härvid torde äfven böra erinras, att en adjunkts delaktighetsbelopp

ej är större än 3,400 kronor, hvarjämte jag vill framhålla,

att reglementen för andra änke- och pupillkassor i detta afseende innehålla

ännu strängare bestämmelse)''. Så föreskrifves i reglementet för

arméns nya änke- och pupillkassa, att, om afliden delägare samtidigt

erlagt afgifter för mer än en befattning, pension dock må uppbäras endast

för den, hvilken medgifver den högsta pensionen. För de af mig förut

omförmälda änke- och pupillkassorna i Stockholm och Göteborg gäller det

åter, att innehafvare af två eller flera tjänster skall till kassan utgöra

afgifter endast för en lön, eller, om lönerna äro olika, för den högsta

lönen, efter hvilken pensionen jämväl beräknas.

Hvad härefter beträffar de af sakkunnige föreslagna bestämmelser

rörande pensionsafgifter, så hafva myndigheternas uttalanden härutinnan

varit något delade. Med afseende härå yttrar öfverstyrelse!! för rikets

allmänna läroverk följande.

Sakkunnige hafva, under förutsättning att Riksdagen skall finnas

villig att bevilja det för kassan af sakkunnige ifrågasatta statsbidraget,

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungi. May.ts Nåd. Proposition N:o 45. 47

22,810 kronor, föreslagit, att pensionsafgift skall för delägarna utgå med

3 procent af det delaktighetsbelopp, som tillkommer hvar och en af dem.

Mot detta förslag hafva i det hela inga väsentligare invändningar framställts,

äfven om från något enstaka håll anmärkts, att den föreslagna

afgiften _ i visst fall kunde synas väl hög. Emellertid hafva sakkunnige

ansett sig icke kunna lämna ur räkningen det fall, att Riksdagen icke

skulle befinnas villig att tilldela kassan det ifrågasatta statsbidraget.

Da sakkunnige under förutsättning af ett sådant fall icke ansett sig

höra vare . sig föreslå sänkta pensioner eller ifrågasätta erläggande af

inträdesafgifter till kassan, hafva sakkunnige funnit sig nödsakade att alternativt

föreslå, att afgifterna för samtliga delägare i den nya kassan, under

den nyss gifna förutsättningen, höjas med 0,6 procent eller från 3 till 3 6

procent af hvars och ens delaktighetsbelopp.

Mot sistnämnda förslag hafva från åtskilliga läroverkskollegier starka

invändningar blifvit gjorda, Den uppfattningen har blifvit uttalad, att,

da numera lärarna själfva maste bidraga till sin egen pensionering och

för detta ändamål redan vidkännas ett ej obetydligt afdrag å sina löneinkomster,

en till 3,6 procent höjd pensionsafgift skulle komma att i så

hög grad inkräkta pa nämnda löneförmåner, att den genom den senast

genomförda regleringen vunna löneförbättringen i vissa fall blefve hart

när illusorisk.

Öfverstyrelsen, som ej kunnat undgå att finna, att de gjorda invändningarna

äro i väsentlig mån berättigade, anser sig därför böra på det

kiartigaste framhålla vikten af, att de till 3 procent föreslagna pensionsafgifterna

ej måtte under några omständigheter ytterligare höjas. Då

öfverstyrelsen därjämte delar sakkunniges uppfattning af olämpligheten

saväl_ däraf, att de föreslagna pensionsbeloppen sänkas, som ock däraf, att

säl skilda inträdesafgifter aläggas kassans delägare, vågar öfverstyrelsen

uttala den lifliga förhoppningen, att Riksdagen, som städse visat sig inse

och erkänna värdet och betydelsen för det allmänna däraf, att en effektiv

pensionering af änkor och barn till här ifrågavarande tjänst- och befattningshafvare

komme till stånd,_ äfven i detta fall måtte träda emellan genom

att bevilja det af sakkunnige ifrågasatta, oundgängligen erforderliga statsbidraget.

Statskontoret yttrar däremot i denna fråga: Sakkunnige hafva för
ordat

bestämmelser i sådant syfte, att pensionsafgiften skulle utgöra för

i tjänst varande manlig delägare 3 procent och för pensionerad sådan

delägare 2 procent, af det honom tillkommande delaktighetsbeloppet, under

det att dessa afgifter skulle för kvinnlig delägare utgå med hälften af

det för manlig delägare stadgade beloppet. Då dessa afgifter för när
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 45.

varande utgöras med 2 procent af delaktighetsbeloppet för en hvar såväl

i tjänst varande som pensionerad manlig delägare samt med en procent

af delaktighetsbeloppet för kvinnlig delägare, är det i själfva verket endast

för de i tjänst varande manliga delägarna, som förhöjning af procentsatsen

föreslagits. Bemärkas bör äfven, att da delaktighetsbeloppet enligt det

nya förslaget skulle beräknas efter en annan och lägre beräkningsgrund

än den nuvarande, hvad det öfvervägande flertalet af delägare beträffar,

så innebär den för i tjänst varande delägare föreslagna ökning af pensionsafgiftsprocenten

ingalunda, att pensionsafgiftens belopp komme att för samtliga

dessa delägare undergå en däremot svarande förhöjning. Sålunda

skulle en lektor, hvilkens delaktighetsbelopp för närvarande anses utgöra

4,500 kronor med eu årlig pensionsafgift af 90 kronor, enligt sakkunniges

förslag erhålla ett delaktighetsbelopp af 4,000 kronor med en pensionsafgift

af 120 kronor om året; och för en adjunkt med nuvarande delaktighetsbelopp

af 3,500 kronor och årsafgift af 70 kronor skulle motsvarande

siffror blifva 3,400 kronor och 102 kronor. Däremot skulle eu pensionerad

lektor, som nu erlägger i pensionsafgift 72 kronor mot 90 kronor,

som han erlagt under sin tjänstetid, enligt de föreslagna nya grunderna

få afgiften nedsatt från 120 kronor till 80 kronor; och en pensionerad

adjunkt, som nu erlägger 60 kronor mot 70 under tjänstetiden, komme

enligt det nya förslaget att erlägga i pensionsafgift 68 kronor mot den

afgift af 102 kronor, som bort utgå under hans tjänstetid. Den lindring

i pensionsafgift, som Olif vit för pensionerad delägare föreslagen, hafva

sakkunnige ansett billig med anledning af den i förhållande till totalaflöningens

ökning jämförelsevis mindre pensionsökning, han genom nya

löneregleringen vunnit. Med skäl torde dock kunna ifragasättas, huruvida

hvad sakkunnige sålunda andragit må befinnas utgöra ett tillräckligt

motiv för så stor lindring i pensionerad delägares afgifter. Särskild! anmärkningsvärdt

synes detta förhållande vara, då hänsyn tages. till de

delägare i den nuvarande pensionskassan, hvilka såsom pensionerade

öfvergå till den nya. kassan och därmed åt sina efterlefvande vinna de

betydligt större pensionsförmåner, som den nya kassan är afsedd att lämna.

Vid nu anmärkta förhållande och då delägarnas afgifter äfven med

den höjning, som ansetts erforderlig, därest ifrågakomna 22,810 kronor

icke blefve såsom ytterligare statsanslag anvisade, knappast torde kunna

betraktas såsom oskäligt höga, jämförda med dem, som uttagas af delägare

i andra för statstjänstemäns änkor och barn inrättade pensionsanstalter,

synes det statskontoret tveksamt, huruvida tillräckliga skäl föreligga

att hos Riksdagen äska bidrag med så stort belopp, som här blifvit

af sakkunnige begärdt.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

Med afseende å hvad statskontoret sålunda anfört, vill jag framhålla,

att, enligt gällande reglemente, delaktighetsbeloppet är för i tjänst varande

delägare lönen i högsta lönegraden men för pensionerad delägare den

pension, som motsvarar lönen i högsta lönegraden, samt att pensionen

vid tiden för kassans stiftande utgjorde hela lönen, då denna ej öfversteg

3,000 kronor men eljest 80 procent däraf, dock ej understigande 3,000

kronor. . Enligt sakkunniges förslag skulle däremot delaktighetsbeloppet

alltid bli detsamma för i tjänst varande och pensionerad delägare, hvarför

nedsättningen i afgiften måste ske genom nedsättning af procenten. Och

denna procent har af sakkunnige blifvit så vald, att förhållandet mellan

inkomsten och afgiften blifvit i det närmaste detsamma enligt de gamla

och de föreslagna bestämmelserna. Så utgjorde en lektors pension enligt

de gamla bestämmelserna 80 procent af hans aflöning såsom i tjänst

varande och pensionerad lektors afgift till änke- och pupillkassan utgick

med 72 kronor eller 80 procent af den afgift, 90 kronor, som han betalade

under sin tjänstetid. Enligt de nya bestämmelserna utgör en lektors

pension, om man bortser från afgiften för hans egen pensionering, 66,67

procent af hela aflöningen, och afgiften till änke- och pupillkassan har

för pensionerad lektor föreslagits till 80 kronor eller 66,67 procent af den

afgift, 120 kronor, han har att betala under sin tjänstetid. l''å samma

sätt gäller med afseende å adjunkt, att hans pension enligt äldre bestämmelser

utgjorde 85,7 procent af hans aflöning såsom i tjänst varande och

i följd däraf hans afgift till kassan såsom pensionerad 85,7 procent af

hvad han betalat under tjänstetiden. Enligt de nya bestämmelserna är

adjunkts _ pension 68 procent af hans aflöning i högsta lönegraden, och

hans afgift till kassan har föreslagits till 66,67 procent af hvad han såsom

i tjänst varande erlagt. Närmare torde man i ifrågavarande fall icke kunna

komma.

o Hvad åter angar den förman, som beredts pensionerad delägare att

pa samma villkor som i tjänst varande få öfvergå i den nya kassan, så

hänger detta förhållande pa det närmast tillsammans med den princip, på

hvilken såväl den gamla kassan som den nya är byggd. Ty enligt densamma

måste de äldres ställning till kassan blifva gynnsammare än de

yngres, något som har sin förklaring i sättet för kassans tillkomst och

utveckling.

Sant är visserligen, att, äfven om i tjänst varande delägare i nu omhandlade

kassa finge i pensionsafgift betala 3,6 procent af delaktighetsbeloppet,

, flertalet af dem dock icke skulle vara sämre ställda än delägarna

i åtskilliga andra för statstjänstemäns änkor och barn inrättade pensions
Bih.

till Biksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 31 lläft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungi. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 45.

anstalter. Men härvid vill jag dels erinra om hvad sakkunnige framhållit,

nämligen att största delen af de statsbidrag, som utgå och enligt sakkunniges

förslag skulle ytterligare utgå till kassan, vidkommande ämneslärarna

vid de allmänna läroverken, äro att betrakta såsom ersättning för privilegieförmåner,

som eljest skulle hafva tillkommit dem, dels fästa uppmärksamheten

på, att om delägarna i kassan betungas med allt för dryga

afgifter på samma gång som tiderna med hvarje år blifva allt dyrare, så

torde detta i sin mån komma att bidraga därtill, att de för flertalet af

delägarna i kassan under åren 1904 och 1905 verkställda löneregleringar

icke komma att för dessa tjänstinnehafvare innebära den förbättring i deras

lönevillkor, som med dessa löneregleringar afsetts att ernå.

Undantags- Den punkt i sakkunniges förslag, som uti de i ärendet afgifna yttranbestammeiser

dena vunnit minsta anslutning, är den, som innebär, att pensionsberättiänkorTchbarigade

anhöriga till delägare i kassan, hvilka afiidit sedan början af år

efter vissa i g Q 5 ? då den nya löneregleringen för flertalet af kassans delägare blef

aflfält''för™ gällande, och intill dess den nya änke- och pupillkassan träder i verket,

m^e komma i åtnjutande af de förbättrade pensioner, som skulle hafva

i om8. ^kommit dem, om bemälda bortgångna delägare varit i tillfälle att

inträda i den nya kassan. Först anhåller jag att få erinra om denna

frågas förhistoria.

I en underdånig ansökning af den 1 augusti 1905 framhöllo åtskilliga

teckningslärare vid allmänna läroverk dessa lärares ytterst ogynnsamma

ställning till lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa, i det

att de med en löneinkomst, som för många af dem uppgått till 3,000—

4,000 kronor, i änkepension hade att påräkna blott 120 eller högst 300

kronor. De anhöllo därför, att Kung! Maj:t, intill dess en förändring i

gällande reglemente för nämnda kassa hunne genomföras, täcktes vidtaga

åtgärder, att änka efter den teckningslärare, som från och med år 1905

tillhört den nya lönestaten, vare sig han vid sin död kvarstått i tjänst

eller på grund af sin ålder nödgats taga afsked, måtte i anseende till det

rådande öfvergångsstadiet beredas en förbättring i pensionsvillkor, så att

de komrne att stå i någorlunda rättvist förhållande till mannens i lifstiden

uppburna löneförmåner, eller ock att hon, mot skyldighet att från och med

år 1905 erlägga retroaktiv förhöjning i nu gällande pensionsafgifter, måtte

tillerkännas rätt att för sin återstående lifstid uppbära den pension, som

i det blifvande nya pensionsreglementet komme att fastställas.

Samtliga de myndigheter, som hördes öfver denna ansökning, nämligen

kassans direktion, statskontoret och öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk, tillstyrkte densamma; och direktionen föreslog, att under

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 45. 51

öfvergångstiden änka efter teckningslärare vid realskola skulle erhålla 300

kronor och sådan efter teckningslärare vid högre allmänt läroverk 500

kronor, bådadera med den fastställda förhöjningen för ett och två pensionsberättigade

barn, samt att pensionsafgiften för teckningslärare vid realskola

skulle höjas till 30 kronor och för dylik lärare vid högre allmänt läroverk

till 50 kronor.

b idare yttrade direktionen, att dess mening vore, att de sålunda ifrågasatta

pensionsvillkoren skulle komma till godo hvarje sådan teckningslärares

efterlefvande, som med eller efter ingången af år 1905 inträdt å

den nya lönestaten, ehvad han vid frånfället vore i tjänst eller därifrån

med pension afgått, och att således härunder skulle inbegripas äfven det

fall, att någon af de ifrågavarande delägarna afiede, innan nådig föreskrift

af det innehåll, som föreslagits, hunnit att meddelas.

Emellertid ansåge direktionen, att det kunde fordras, att pensionärerna

för tillgodonjutande af en så exceptionell förmån skulle vidkännas en

viss retroaktivafgift.

Statskontoret förklarade sig anse, att direktionens förslag till undantagsbestämmelser

till förman för teckningslärarnas änkor och barn vore

efter förhållandena väl afpassadt, hvarför det ville för sin del förorda

detta förslag. Enligt statskontorets mening läge det i sakens natur, att

hvarje delägare i kassan, som komrne att beröras af en sålunda förändrad

pensionsberäkning, borde vidkännas en mot pensionsförbättringen svarande

förhöjning af den årliga pensionsafgiften. Och mot de föreslagna bestämmelserna

i detta syfte hade statskontoret intet att erinra. Däremot kunde

statskontoret icke understödja förslaget om retroaktiva pensionsafgifters

erläggande af änka . efter teckningslärare, som åtnjutit aflöning enligt 1904

års stat men aflidit, innan nu ifrågasatta undantagsbestämmelser träd! i

kraft, och alltså icke kommit att erlägga föreslagen förhöjd pensionsafgift.

Statskontoret ville såsom stöd för sin uppfattning härutinnan erinra,

hurusom, då genom 1904 års löne- och pensionsreglering för lärarna vid

de allmänna läroverken och andra läroanstalter pensionerna för lärarna

själfva icke obetydligt förhöjdes, såsom villkor för denna förmån icke föreskrifvits

skyldighet att hafva någon tid er lagt de i sammanhang med

nämnda reglering införda pensionsafgifter, hvadan också ett flertal af dessa

lärare kunde omedelbart efter den nya regleringens tillämpning komma i

åtnjutande af därmed förenad rätt till högre pension å allmänna indragningsstaten,

än som kunnat tillfalla dem, om de afgått före nämnda tidpunkt.

Icke heller borde lämnas obemärkt, att de nu ifrågasatta höjda änkepensionerna

icke skulle komma att beräknas retroaktivt i den mening, att

om änka, hvarom här vore fråga, redan fått sig tillagd pension enligt nu

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majits Nåd, Proposition N:o 45.

gällande beräkningsgrund, denna pension skulle utgå med det högre beloppet

jämväl för tid, som förflutit, innan bestämmelse om förhöjd pensionsberäkning

meddelats, samt att retroaktivafgifter öfver hufvud taget icke

förekomme i det afgiftssystem, som tillämpades inom ifrågavarande änkeoch

pupillkassa.

Genom beslut den 9 mars 1906 fann emellertid Kungl. Maj:t berörda

ansökning ej föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Detta torde kunna

antagas hafva berott därpå, att Kungl. Maj:t icke velat allenast för en mindre

grupp af delägare i kassan bereda den föreslagna undantagsställningen.

Sakkunnige hafva nu behjärtat de skäl, som anförts för att änka och barn

efter sådan teckningslärare, som här afses, måtte erhålla förbättrade änkeoch

barnpensioner, men de hafva ansett, att samma förman borde komma

äfven öfriga delägare i kassan till godo. Ty om än teckningslärarnas

ställning till den nuvarande kassan vore och länge varit synnerligen ogynnsam,

så vore öfriga öfningslärares pensionsförhållanden föga mer tillfredsställande.

Så åtnjöte ensam änka efter en musiklärare vid realskola 90

kronor men skulle i den nya kassan erhålla 250 kronor, och änka efter

en musikklärare vid högre allmänt läroverk hade nu 250 kronor men

skulle få 440 kronor. Att åter medgifva öfningslärarna den ifrågavarande

förmånen men vägra ämneslärarna densamma skulle vara orättvist, da

ämneslärarna vid de allmänna läroverken genom att till förmån för kassan

afstå nådår och tjänstår samt emeritikassorna lämnat de största bidragen

till kassan och därtill betalade större pensionsafgifter i förhållande till

hvars och ens änkepension än öfningslärarna.

Mot hvad sakkunnige härutinnan föreslagit hafva invändningar blifvit

framställda från ett stort antal läroverkskollegier. Dessa hafva i allmänhet

funnit de föreslagna retroaktivafgifterna alltför betungande och därför antingen

yrkat, att de ifrågavarande bestämmelserna skulle helt och hållet

utgå eller ock ifrågasatt, att afgifterna skulle fördelas på längre tid än den

af sakkunnige föreslagna. I allmänhet synas nämnda kollegier dock hafva

behjärtat bemälda änkors och barns behof af förbättrade pensionsförmåner

men varit af den meningen, att den ekonomiska uppoffring, som för sådant

ändamål vore nödig, icke borde fordras af lärarna, utan att staten här

borde träda hjälpande emellan.

Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk yttrar om denna fråga

följande. Vid öfvervägande af hvad sakkunnige föreslagit och af hvad

däremot blifvit invända hade öfverstyrelsen, som visserligen i likhet med

sakkunnige varmt behjärtade ifrågavarande änkors och barns behof af

ytterligare understöd, icke kunnat undgå att finna, att de af sakkunnige

föreslagna retroaktivafgifterna skulle för vederbörande delägare i den gamla

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

jKungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

kassan blifva alltför betungande, i synnerhet om de skulle utgå under

ett enda år. Det skulle nämligen då kunna inträffa, att vissa delägare

komme att i sammanlagda pensions- och retroaktivafgifter under ett

och samma år (1909) erlägga ända till 240 kronor. Och då vissa af

dessa dessutom hade att för egen pensionering erlägga en afgift ända till

200 kronor, skulle sammanlagda beloppet af de pensionsafgifter, han hade

att under nämnda år erlägga, belöpa sig ända till 440 kronor eller i det

närmaste till ett helt ålderstillägg. En så stor uppoffring från den enskildes

sida ansåge öfverstyrelsen svårligen böra ifrågakomma.

Däremot syntes det öfverstyrelsen förefinnas goda skäl för, att det

allmänna här trädde emellan. Det gällde nämligen ett synnerligen behjärtansvärdt

och för staten ingalunda betydelselöst ändamål, något, som

också 1907 års Riksdag i princip syntes hafva erkänt, då Riksdagen i

anledning af en nådig proposition medgifvit åt vissa änkor och barn efter

delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa en förmån, som vore

besläktad med den nu ifrågasatta, äfven om den icke i och för sig påkallat

direkt statsunderstöd.

Det torde — yttrar vidare öfverstyrelsen — likaledes vara skäl att erinra

därom, att Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 2 maj 1879 förklarat vissa

änkor och barn efter lärare, som affidit under åren 1877 och 1878, eller

före den gamla kassans inrättande, berättigade att erhålla viss pension ur

nämnda kassa och detta utan att för sådant ändamål retroaktivafgifter ifrågasatts.

Kungl. Maj:t hade dock därvid tillika såsom villkor för sådan pensions

åtnjutande föreskrifvit, att de delägare i stärbhusen efter sagda lärare, hvilka

vore lagligen berättigade till nådårs åtnjutande, skulle afstå från inkomsterna

däraf samt till vederbörande domkapitel återbära för att till statsverket

redovisas, hvad de af sådan inkomst uppburit, med afdrag af hvad

till vikariens aflönande under nådårstiden blifvit af dem utbetaldt. Med

afseende på de stärbhus, för hvilka sakkunnige föreslagit förmånen af

delaktighet i den nya pensionskassan, hade sakkunnige inskränkt sig till

att uppställa såsom villkor, att de skulle afstå från desamma eventuellt

tillkommande rätt till tjänstår, för såvidt detta folie inom år 1909. Under

sådana förhållanden skulle emellertid samtliga de stärbhus, som under åren

1905, 1906, 1907 och 1908 varit eller komme i åtnjutande under tjänstår af löneinkomsterna

vid de af vederbörande delägare i lifstiden innehafda tjänster, fortfarande

få vara bibehållna vid nämnda inkomster samt därutöfver åtnjuta den

nya pensionen. En sådan anordning kunde öfverstyrelsen icke finna tillfredsställande.

Äfven om öfverstyrelsen lifligt behjärtade de ifrågavarande

änkornas och barnens behof af ökadt understöd, kunde öfverstyrelsen dock

icke finna tillbörligt, att desamma skulle komma i åtnjutande af en förmån,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Rroposition N:o 45.

som vore större än den, som från och med 1909 komme att beredas blifvande

änkor.

Öfverstyrelsen ansåge sig därför böra hemställa, att, därest den af

sakkunnige föreslagna pensionsförmånen bereddes vederbörande stärbhus,

det måtte såsom villkor föreskrifvas, att nämnda stärbhus skulle afstå från

den inkomst, de möjligen käft af åtnjutet tjänstår, samt antingen till statsverket

återbära hvad de af sådan inkomst uppburit, med afdrag af hvad

till vikariens aflönande under tjänstårstiden blifvit af dem utbetaldt, eller

ock af de följande årspensionerna vidkännas ett afdrag motsvarande sagda

inkomst. Öfverstyrelsen ville därför hemställa om utredning i fråga om

beloppet af det statsbidrag, som skulle — sedan de aterburna tjänstarsinkomsterna

blifvit afdragna — erfordras för beredande af de ifrågasätta

förbättrade pensionsförmånerna åt änkor och barn efter delägare i gamla

kassan, hvilka aflidit under tiden från början af år 1905 till slutet af år

1908, samt tillika föreslå, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen gorå framställning

om så stor ökning i det af sakkunnige ifrågasatta statsbidraget,

som af den verkställda utredningen kunde framgå såsom erforderlig.

Statskontoret åter säger angående denna sak följande. Skyldigheten

för delägarna i den nuvarande kassan att för vinnande af inträde i den

nya underkasta sig viss retroaktiv afgift hade gjorts beroende af och uppställts

såsom villkor för att vissa redan vid tiden för den nya kassans

trädande i verksamhet pensionerade änkor skulle kunna få komma i åtnjutande

af pensionsförhöjning enligt de för den nya kassan gällande grunder.

Då något som helst omedelbart samband mellan berörda tvenne frågor

icke torde kunna uppvisas, syntes det hafva varit riktigast, att hvardera

frågan blifvit betraktad för sig. Ty om det vore nödigt, att de nuvarande

delägarna i kassan, för att åt sina efterlefvande bereda ökade pensionsförmåner,

vidkändes retroaktivafgift, så torde också denna afgift böra af

dem uttagas. Och, å andra sidan, om de änkor, hvilkas pensionsförmåner

man afsåge att förbättra genom att på dem tillämpa de nya grunder, som

kunde varda fastställda, kunde ernå dessa förmåner, utan att utomstående för

detta ändamål betungades med särskilda afgifter, och utan att andra pensionsberättigade

därigenom lede förfång, så torde därom intet vara att säga.

Öfverstyrelsens förslag att påkalla statens medverkan för detta ändamål

ansåge sig dock statskontoret af principiella skäl icke kunna biträda.

Bäst hade utan tvifvel varit, om det nya reglementet för kassan hade

kunnat tillämpas samtidigt med att de nya lönerna började utgå eller från

och med den 1 januari 1905. Då så icke kunnat ske, hafva, såsom mig synes,

sakkunnige genom nu omhandlade bestämmelser på lämpligt sätt sökt

åstadkomma samma verkan, så att de, hvilkas män eller fäder aflidit efter

s. 55 Kontrollera mot PDF

. Kungl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 45. 55

1905 års ingång, erhålla den nya högre pensionen, och att den nya kassans

samtliga ^ delägare betala de nya högre pensionsafgifterna från och med

samma ar. Därmed är ock det omedelbara sambandet mellan bemälda

efterlefvandes förbättrade pensionsförmåner och delägarnas retroaktivafgifter

angifvet. Att dessa retroaktiyafgifter för åtskilliga af kassans delägare

skola blifva ganska kännbara, vill jag icke bestrida, men då jag ser

på de fördelar, som den nya kassan liar att erbjuda, kan jag dock icke

föreställa mig, att någon skulle af berörda jämförelsevis skäligen obetydliga.

afgifter a.fskräckas från att söka inträde i densamma, i synnerhet om

den ändring i sakkunniges förslag vidtoges, att inbetalningen af nämnda

afgifter finge fördelas pa tv a, ar, i stället för att, såsom sakkunnige föreslagit,

verkställas under ett år. Kassan komme visserligen härigenom att

tillskyndas någon ränteförlust, men denna är så pass obetydlig, att den ej

bör kunna rubba kassans beräkning.

Öfverstyrelsens yrkande, att vederbörande efterlefvande, som skola

komma att åtnjuta den föreslagna pensionsförbättringen, böra afstå från den

inkomst, de möjligen haft af åtnjutet tjänstår, finner jag på af öfverstyrelsen

angifna skäl riktigt och billigt, men anser rättvist, att afdrag må göras icke

blott för hvad till vikariers aflönande af dem utbetalats utan äfven för

hvad de under tjänstarstiden skulle hafva i pension uppburit ur änke- och

pupillkassan, därest de icke åtnjutit tjänstarsinkomsten. Vidare anser jag

lämpligast, att såväl de retroaktivafgifter som de tjänstårsmedel, hvilka

det åligger bemälde efterlefvande att inbetala, erläggas på det sätt, att vid

utbetalning af dem tillkommande pension innehålles skillnaden mellan clen

nya och den gamla pensionen, intill dess att hela deras skuld blifvit gulden.

Kassans direktion skulle det åligga att årligen inbetala till statskontoret,

för att tillgodoskrifvas reservationsanslaget till de allmänna läroverken,

från hvilket anslag aflöningsmedlen under tjänståret utgått, hvad den

sålunda under det föregående aret uppburit af återburna tjänstårsmedel.

Genom en sådan anordning kunde ifrågavarande änkor och barn utan i‘isk

åtaga sig att återbetala hvad de erhållit af tjänstårsmedel och hade till

sitt uppehälle alltid den gamla pensionen oafkortad.

1 de afgifna yttrandena hafva framställts åtskilliga andra anmärkningar

mot sakkunniges förslag till reglemente för den nya kassan, men då

dessa anmärkningar afse sadana punkter, som icke torde behöfva underställas

Riksdagens pröfning, torde det icke vara erforderligt att'' nu redogöra

härför, utan lärer detta böra ske, när frågan om utfärdande af reglemente.

för den nya kassan föreligger till slutligt afgörande. Jag vill endast

i förbigående nämna, att det af sakkunnige föreslagna namnet å den nya

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

kassan »lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa» ansetts

böra utbytas mot något mera lämpligt och tidsenligt.

Slutligen återstår att yttra sig rörande den ökning af statsbidraget

till kassan, som ett genomförande af sakkunniges förslag påkallan Enligt

den i det föregående meddelade tablån öfver kassans ställning skulle för

sådant ändamål från och med början af ar 1909 erfordras ett ärligt belopp

af 72,890 kronor. Denna summa skulle fyllas genom

l:o det statsbidrag, hvarom nådig framställning gjorts

till 1907 års Riksdag.......................................................kronor 3,521:

2:o det statsbidrag, som skulle tillkomma kassan för

mottagande af nya delägare och höjning af åtskilliga

delägares delaktighetsbelopp under tiden 1878 1897 » 20,926:

3:o det såsom aflösning af tjänstårsprivilegiet beräknade

statsbidraget......................................„............................... * SoX Z

samt 4:o ett ytterligare statsbidrag åt................................. . z/,öiu.

Det under l:o upptagna statsbidraget har, sedan sakkunniges förslag

afgifvits, blifvit af Riksdagen beviljadt.

Angående de under 2:o och 3:o. upptagna beloppen yttrar statskontoret.

Då de skäl, som af sakkunnige anförts till stöd för beviljande

åt kassan af de anslag, som skulle utgöra dels ersättning för upptagande

af nya delägare i kassan och förhöjning i delaktighetsbeloppen töi

förutvarande delägare, utan att statsbidrag för dem hittills erhållits, dels

ock vederlag för afstående för framtiden af rätt till åtnjutande af tjänstar

efter aflidna lärare, synas statskontoret äga giltighet, har statskontoret

ingenting att erinra mot att framställning göres hos Riksdagen om beviljande

åt kassan af de i berörda hänseenden föreslagna årliga statsbidragen,

tillsammans utgörande 46,559 kronor. 0

Mot den föreslagna aflösningen af tjänstårsprivilegiet hafva åtskilliga

läroverkskollegier giort invändningar. Med anledning häraf har öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk uttalat, att desm invändningar m till

vida äro af betydelse, som de ådagalägga det värde, som af lärarkåren

tillägges den ifrågavarande förmånen, och som också sakkunnige själfva

framhållit. Det berättigade i sakkunniges förslag att af staten fordra ett

bestämdt, fixeradt vederlag vinner äfven därigenom i styrka. Hvad återigen

själfva förmånen .beträffar, så är öfverstyrelse!! af den meningen, att den

lämpligen bör aflösas på sätt sakkunnige föreslagit. Det sätt att aflöna

lärare, för hvilket tjänstårsrätten är ett uttryck, utgör en kvarlelva tran

en tid, då lärarnas aflöning utgick pa helt annat sätt och efter andra

grunder än nu. Redan denna omständighet äfvensom den ojämnhet, med

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45. 57

hvilken förmånen träffar de särskilda lärarnas stärbhus, äro enligt öfverstyrelsens

förmenande starka anledningar att söka en mera tidsenlig och

mera rättvis form för den ekonomiska förmån, nämnda rätt åsyftat bereda

lararnas stärbhus. Därtill komma ytterligare de af sakkunnige framhållna,

tor afskaffande af den tidigare, med tjänstårsrätten nära besläktade nådårsföimanen

redan af statsmakterna godtagna skälen.

På de grunder, som anförts såväl af sakkunnige som af statskontoret

och öfverstyrelsen, finner äfven jag billigt och lämpligt, dels att kassan

erhaller ersättning för de nya delägare, den utan statsbidrag måst mottaga,

och de höjda . delaktighetsbelopp, den måst medgifva vissa delägare, dels

ock att den ° tjänstarsrätt, som tillkommer ämneslärarna vid de allmänna

äroverken, pa angifvet sätt aflöses. Och har jag lika litet som statskontoret

något att invända mot de föreslagna béloppen. Skulle Riksdagen bevilja det

askade vederlaget för tjänstårsprivilegiet, torde nådig framställning om

privilegiets upphäfvande böra göras hos härnäst sammanträdande Kyrkomöte.

.vad myndigheterna anfört beträffande statsbidragek å 22,810 kronor

har jag. redan omnämnt i sammanhang med anmärkningarna mot de af

sakkunnige föreslagna pensionsafgifterna. Och då jag för min del förordat

sakkunniges förslag därutmnan, framgår däraf, att jag anser, att framställning

hos Riksdagen bör göras om .beviljande äfven af nämnda statsbidrag.

Ytterligare statsbidrag till kassan bör emellertid äskas. Enligt medgifvande

af 1907 ars Riksdag har Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den

. augusti 1907 förordnat om upprättande af 63 nya adjunktsbefattningar,

hvilkas innehafvare böra blifva delägare i kassan. Kostnaden för

deras mottagande har af. byrådirektören Dickman enligt uppdrag beräknats

och, under förutsättning att pensionsafgiften för i tjänst varande man
lga

delägare bestämmes till 3 procent af delaktighetsbeloppet, befunnits

utgöra 9,883 kronor.

För genomförande af sakkunniges förslag till kassans ombildning kräfves

således, att Riksdagen beviljar

för mottagande af nya delägare och höjning af åtskilliga

0 delägares delaktighetsbelopp under tiden 1878—1897 kronor 20 926: —

såsom aflösning af tjänstårsjirivilegiet.................................... » 25,633-__

för att pensionsafgiften må kunna bestämmas till 3 procent

af delaktighetsbeloppet för i tjänst varande

delägare .................................................................................'' » 22 810: —

mottagande af innehafvarna af de år 1907 upprättade

63 nya adjunktsbefattningarna....................................... » 9 883__

eller tillsammans kronor 79,252: —

för

Bill. till Riksd. Prof. 1.908. 1 Sami. 1 Afd. 31 Höft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kung!. Maj:t Nåd. Proposition N:o 45.

Till sist vill jag omnämna, att statskontoret beträffande den vid sakkunniges

beräkning af kassan använda räntefoten, 4 procent, yttrat, att

denna räntefot efter statskontorets uppfattning torde fa anses för närvarande

innebära fullt tillräcklig trygghet; och delar jag denna statskon
"t

cts åsikt

°re Påfund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders

Kungi Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för ombildning af kramas vid

elementarläroverken änke- och pupillkassa i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de af sakkunnige uppgjorda grunder, sadana de af mig forordats

- under förutsättning att den rätt till tjänstår, som enligt prästerskapets

privilegier tillkommer stärbhus efter ämneslärare _ vid de^ allmänna läroverken

blifver i vederbörlig ordning upphäfd — höja det såsom bidrag till

pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk pedagogier,

seminarier in. m. uppförda anslaget, nu 95,258 kronor, med 79,252

kronor, eller till 174,510 kronor.»

Hvad föredragande departementschefen i detta ärende

hemställt behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan

jämväl af statsrådets öfriga ledamöter, bifalla; och skulle

nådig proposition till Riksdagen äflatas af den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Daniel Gadd.

Stockholm, Tvär Hseggströms Boktryckeri A. B., 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.