Sök i Ratio Lex

Angående öfverlåtelse till landtförsvaret af förra landshöfding eko - stället kungsgården Noret i Kopparbergs län

1908-01-31 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:59, Angående öfverlåtelse till landtförsvaret af förra landshöfding eko - stället kungsgården Noret i Kopparbergs län

Dokumentets text

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 59.

N:o 59.

Kungl. Maj-As nådiga proposition till Riksdagen angående

öfverlåtelse till landtförsvaret af förra landshöfding eko - stället kungsgården Noret i Kopparbergs län; gifven

Stockholms slott den 31 januari 1908.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

medgifva,

att förra landsböfdingebostället kungsgården Noret i Kopparbergs

län må den 14 mars 1909 öfverlämnas till landtförsvaret för att begagnas

till öfningsfält för Dalregementet.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Arvid Lindman.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

19

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

31 januari 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Ehrensvård.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

anförde t. f. chefen för landtförsvarsdepartementet,

hans excellens herr statsministern Lindman:

»Genom nådigt bref. den 21 december 1904 förordnade Kungl.

Maj:t, att Dalregementet skulle förläggas till Falun, så snart kasernetablissemang

blifvit för regementet där uppfördt. Med erinran härom

har chefen för fortifikationen i underdånig skrifvelse den 3 november

1906 vidare anfört, att kontrakt med Falu stad den 1 februari 1905

afslutats om upplåtelse af den mark, staden förbundit sig att tillhandahålla

till kaserntomt och öfningsfält m. m. Då det af staden erbjudna

området emellertid vore för ändamålet otillräckligt, hade i planen för

regementets förläggning till Falun ingått, att förra landshöfdingebostället

kungsgården Noret äfven skulle i sin helhet tagas i anspråk för samma

ändamål. Chefen för fortifikationen hemställde fördenskull, att åtgärder

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 59.

måtte vidtagas, för att nämnda egendom måtte blifva till landtförsvaret

npplåten.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet har tillstyrkt denna

framställning samt hemställt, att proposition i ämnet måtte till Riksdagen

aflåtas.

Öfver det område, som sålunda skulle komma att disponeras af

regementet, har jag låtit upprätta en karta, som torde få bifogas statsrådsprotokollet.

Den af Falu stad upplatna marken bestai af, förutom

eu badplats, tre å kartan med röda begränsningslinjer utmärkta områden.

Domänstyrelsen har den 22 februari 1907 öfver ifrågavarande

framställning afgifvit infordradt utlåtande, hvaraf inhämtas, att den del

af egendomen, som å kartan är omsluten af en grön begränsningslinje,

genom kontrakt den 28 september 1900 utarrenderats till

Carl’ Edvard Carlström för tiden till den 14 mars 1921 mot ett

årligt arrende af 370 kronor samt med skyldighet för arrendatorn att

antingen genom nybyggnad under arrendetiden redovisa eller ock vid

egendomens afträdande till kronan kontant gälda ett ärligt belopp af

30 kronor; att arrendatorn genom kontraktet tillförsäkrats en årlig utsyning

från egendomens skog af 50 kubikmeter virke till husbehof; att

arrendatorn äger skyldighet att utan afkortning å arrendeafgiften ansvara

för alla egendomen åliggande utskylder och besvär, däruti jämväl inbegripna

dem, som belöpa a den från arrendet undantagna utmarken, samt

att arrendatorn i § 15 af kontraktet tillförbundits att, där sadant för

allmännyttigt ändamål å kronans vägnar fordras, afstå egendomen tillhörig

mark äfvensom inkomstgifvande lägenhet mot åtnjutande af minskning

i arrendeafgiften, motsvarande den förlust honom tillskyndas. Efter

det arrendatorn sedermera aflidit, har domänstyrelsen genom beslut den

13 oktober 1905 bifallit en af stärbhusdelägarna gjord ansökning att

få bibehålla arrendet.

Nästan hela den till egendomen hörande skogsmarken är från arrendet

undantagen och ställd under skogsstatens särskilda vård och. förvaltning.

Detta område är å förenämnda karta med blå begränsningslinje

särskildt angifvet.

Domänstyrelsen har vidare anfört, att från egendomen förut upplåtits

mark till Gäfle—Dala järnvägsaktiebolag och till Falu stad. Egendomens

återstående areal utgjorde 193 hektar 38,57 ar, däraf 9 hektar

97,6 ar tomter och åker, 66,3 ar äng, 182 hektar 3,27 ar afrösningsjord,

hufvudsakligast skogsmark, samt 71,4 ar impediment.

Under förutsättning att egendomen i sin helhet vore för regementet

behöflig, hade domänstyrelsen icke något att erinra mot egendomens

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 59.

öfverlämnande till landtförsvaret vid nuvarande arrendeperiods slut

eller dessförinnan, därest öfverenskommelse kunde därom träffas med

arrendatorerna.

kran dessa har yttrande rörande egendomens afträdande före

arrendetidens utgång af domänstyrelsen infordrats, och hafva de förklarat

sig. villiga afstå från arrendet mot en godtgörelse för den förlust, dem

därigenom komme att tillskyndas, af 1,500 kronor för hvarje återstående

arrendeår samt 1,000 kronor i ett för allt för verkställda nybyggnader

och reparationer. Kunde denna godtgörelse icke beviljas dem, hemställde

de, att beloppet finge bestämmas af tre gode män, af livilka afoch

tillträdaren valde hvar sin och den tredje utsåges af de sålunda

valde eller, om dessa ej blefve om valet ense, af Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Kopparbergs län.

Eders Kung]. Mapts bemälde befallningshafvande har uti underdånigt

utlåtande af den 18 januari 1907 anfört, att, då arrendatorerna

förklarat sig villiga att afstå från arrenderätten mot ersättning, hvilken

enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening lämpligast borde

bestämmas genom den af arrendatorerna alternativt föreslagna uppskattningen

af tre gode män, hinder icke torde möta för nådigt bifall till

förevarande framställning. Kronofogden i Falu fögderi har tillstyrkt

framställningen.

Sedan chefen för Femte arméfördelningen anmodats att, efter chefens

för Dalregementet hörande, i detta ärende afgifva underdånigt yttrande,

hvarvid särskild! borde tagas under öfvervägande, huruvida icke den

utarrenderade delen af kungsgården Noret kunde tills vidare af regementet

undvaras, hafva sådana yttranden från nämnda chefer inkommit.

Chefen för Dalregementet anser det af arrendatorerna framställda

anspråk på ersättning för arrendets afträdande icke stå i rimlig proportion

till den årliga arrendesumman. Det till arrendatorerna upplåtna

områdets läge i förhållande till den öfningsterräng, som redan upplåtits

till regementet, vore emellertid sådant, att afsevärda olägenheter däraf

måste uppkomma för såväl regementet som arrendatorerna. Regementet

behöfde för utförandet af öfningar äga rätt att när som helst passera den

utarrenderade marken, men man kunde befara, att, då olägenheter af

regementets närhet gjorde sig gällande, förbud meddelades regementet

för områdets beträdande. Beträffande den årliga utsyningen af virke

för arrendatorernas behof borde den ej äga rum utan regementschefens

hörande. I annat fall kunde öfningsområdet komma att lida afsevärd

skada. Å området för den blifvande skjutbanan borde utsyningen företrädesvis

ske. Regementschefen, som alltså funne arrendeområdets läge

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung1, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

och arrendekontraktets bestämmelser högst olägliga för regementet, ville

därför föreslå, att, om än arrendatorernas ersättningsanspråk icke kunde

godkännas, ett försök likväl skulle göras att genom tre gode män, enligt

arrendatorernas medgifvande, erhålla ett förslag till öfverenskommelse

mellan kronan och arrendatorerna i syfte, att hela det utarrenderade

området jämte byggnader m. m. blefve till regementet upplåtet.

Skulle emellertid en antaglig öfverenskommelse härom ej kunna

vinnas, hemställde regementschefen, att en del af det utarrenderade

området måtte mot afdrag å arrendeafgiften afskiljas och tilläggas regementets

öfriga mark, hvarigenom olägenheterna för regementet delvis

blefve undanröjda och ett antagligt öppet öfningsfält erhölles, om

än väl knappt för regementsöfningarna. Därjämte borde tillstånd beredas

för regementet att utan annan ersättningsskyldighet än för verklig

skada beträda återstående arrendeområdet med undantag af mark, hvarå

växande gröda funnes, samt befogenhet lämnas regementschefen att

på lämpligt sätt utöfva inflytande vid bestämmandet af skogsafverkning.

Den mark, som enligt regementschefens förslag skulle afskiljas

från det utarrenderade området, är å kartan utmärkt med streckad

ljusröd färg.

Arméfördelningscliefen har framhållit, att det syntes honom vara en

nödvändighet, att ifrågavarande egendom öfverlämnades till landtförsvaret

för att bereda nödig öfningsterräng för Dalregementet. Ehuru regementet,

beträffande öfningsområdets utsträckning, skulle blifva nöjaktigt

tillgodosedt, äfven om den nu utarrenderade jorden icke finge för

regementets räkning disponeras förrän efter arrendetidens utgång eller

år 1921, skulle dock öfningsterrängen därigenom blifva så till vida

otillfredsställande, att tillgången på öppen mark blefve alldeles för inskränkt.

Det utarrenderade området innehölle omkring 10 hektar öppen

mark och vore därför af särskild betydelse för regementet. Äfven

kunde åbyggnaderna, som vore i synnerligen godt skick, till följd af

den nära belägenheten till kasernetablissemanget, blifva till nytta för

regementet. Det syntes därför arméfördelningscliefen vara mycket

önskvärdt, att äfven det utarrenderade området redan från början ställdes

till regementets förfogande. 1 likhet med regementschefen ansåge

arméfördelningscliefen frågan om ersättning åt arrendatorerna för mistning

af arrenderätten lämpligen kunna hänskjutas till tre gode män.

Kunde emellertid antaglig öfverenskommelse icke åvägabringas, instämde

arméfördelningscliefen i hvad regementschefen för sådant fall föreslagit.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet, som erhållit befallning

att afgifva förnyadt underdånigt utlåtande och förslag i ärendet,

har till fullgörande häraf anfört följande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 59.

På grund af hvad armé förvaltningen under hand inhämtat från

domanstyrelsen kunde, enligt sistnämnda ämbetsverks åsikt, den i

arrendekontraktet intagna bestämmelsen om skyldighet för arrendatorerna

att för allmännyttigt ändamål afstå mark eller lägenhet mot

aldrag af arrendeafgiften icke skäligen tolkas så vidsträckt, att

hela det arrenderade området skulle kunna fråntagas arrendatorerna

mot befrielse från arrendeafgiften, en åsikt, som äfven arméförva

ningen för sin del ansåge riktig. Domänstyrelsen hade dock icke

hatt något att erinra däremot, att arrendatorerna, med tillämpning af

ifrågavarande kontraktsbestämmelse, förpliktades afstå den af regementscheten

föreslagna delen af berörda område mot däremot svarande afdrag

å arrendeafgiften.

Dessutom ville arméförvaltningen upplysa, att arrendatorerna enigt

arrendekontraktet ägde rätt att med de inskränkningar, som af

vedei börande jägmästare föreskrefves, å den från arrendet undantagna till

ungsgården hörande skogsmarken använda betet för egendomens vinterlödda

kreatur, hvilken rätt älven stode hindrande i vägen för regementets

disposition af det tillämnade öfningsfältet, däraf berörda skogsmark

utgjorde en väsentlig del. Emellertid syntes omförmälda bestämmelse

i S 15 åt kontraktet hora tillämpas jämväl i detta afseende, och arrendatorerna

tallförbindas att, mot skäligt afdrag i arrendeafgiften, tåla de

inskränkningar i sm rätt till bete å skogsmarken, som nödvändiggjordes

daraf, att öfningar därstädes bedrefves af regementet. En sådan anordningtorde,

med hänsyn till förhanden varande omständigheter, tills vidare

la anses tillfredsställande.

o Hvfd angmge den af arrendatorerna begärda ersättningen för

afstående! från arrenderätten, måste denna ersättning med'' hänsyn

t. .11 a* arrendatorerna erlagda årliga arrendeafgiftens belopp anses

orimligt högt tilltagen och således icke böra beviljas. Vid sådant

förhållande och då regementschefen förklarat, att regementet för

sina ofnmgar skulle kunna tills vidare åtnöjas med en mindre del af

ifrågavarande område, ansåge arméförvaltningen, att för närvarande

endast denna del däraf borde tagas i anspråk.

^om JaS förut nämnt, tillförbindas arrendatorerna i arrendekontraktet,

§ 15, att, där sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar

jordras, afstå^ egendomen tillhörande mark äfvensom inkomstgifvande

lagenhet mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den

förlust dem tillskyndas. Huruvida denna bestämmelse kan äga tillämplighet

jamval i afseende på arrendatorernas rätt till bete å den till kungsgården

hörande skogen, framgår icke med full tydlighet af kontraktets innehåll

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 59.

I allt fall torde en tillämpning af omförmälda bestämmelse i § 15 af

kontraktet icke kunna åvägabringas annorledes än genom godvillig

öfverenskommelse med arrendatorerna eller, om sådan ej kan åstadkommas,

genom rättegång med däraf följande tidsutdräkt. Då det sålunda

syntes önskvärdt att göra ett försök till öfverenskommelse med

arrendatorerna beträffande de inskränkningar i arrendet, som arméförvaltningen

föreslagit, anmodade dåvarande statsrådet och ^chefen för

landtförsvarsdepartementet chefen för Dalregementet att i sådant syfte

inleda underhandlingar med arrendatorerna, därvid om möjligt borde

iakttagas, att det högsta ersättningsbelopp, som jämlikt § 15 i arrendekontraktet

kunde ifrågakomma, vore hela den årliga arrendesumman.

I anledning häraf hafva arrendatorerna blifvit i frågan hörda vid

sammanträde inför regementsintendenten, därvid de förklarat sig icke

kunna ingå på den af regementschefen föreslagna afsöndringen af viss

mark från det arrenderade området, hvarigenom arrendets värde enligt

deras åsikt skulle väsentligt nedbringas. Arrendatorerna hade nedlagt

betydande kostnader på landtbruket just på den grund, att kontraktet

gällde till den 14 mars 1921, och det arrenderade området vore ej

större, än hvad som oundgängligen kräfdes, för att de skulle hafva sin

bärgning. Den öppna jord, regementschefen önskade fa afsöndrad,

motsvarade ungefärligen en tredjedel af den bästa åkerjorden. Förlorade

arrendatorerna denna del, måste allt hvad till gårdens ekonomi

hörde omläggas, och detta under den tid, då på grund af förbättrade

konjunkturer arrendatorerna skulle skörda frukterna af sätt arbete. Endast

genom värdering af tre gode män kunde antagligt förslag till

öfverenskommelse vinnas beträffande arrendets afträdande i dess helhet.

Jämte anmälan om hvad sålunda förekommit har regementschefen

anfört, att, då det blifvit uppenbart, att ej allenast från öfnings- och

inkvarteringssvnpunkt svårigheter för regementet uppstode däraf, att

arrendeområdet med tillhörande byggnader vore undantaget från regementets

öfningsfält, utan äfven att eu betydande olägenhet för kronan

torde uppkomma därigenom, att arrendekontraktet stode hindrande i vägen

såväl för dräneringsarbeten för öfningsfältets ordnande sprutor tillgodogörandet

af eu å området befintlig betydande vattentillgång, funne

regementschefen sig böra vidhålla sitt förut gjorda yrkande, att ^ett

försök måtte göras att genom tre gode mäns värdering få till stånd

ett förslag till öfverenskommelse, i syfte att hela området med därå

befintliga hus in. m. blefve till regementet upplåtet. Vid de försök

till uppgörelse med arrendatorerna, som ägt rum, hade oförtydbart

framgått, att, om det område, regementschefen under alla omständighe
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Majds Nåd. Proposition No 59.

ter an Båge böra läggas till regementets öfriga mark, komme att frånskiljas

det arrenderade området, arrendatorerna väntade sig eller åtminstone

ämnade yrka på en betydande ersättning för mistningen däraf,

samt att arrendesumman enligt deras förmenande omöjligen kunde läggas

till grund för bestämmandet af ersättningsbeloppet. Vidtoges den åtgärden

att för närvarande skilja arrendatorerna från endast en del af

det arrenderade området, kunde möjligen inträffa, att arrendatorerna finge

fortfarande besitta den öfriga delen af området utan afgift, under det att

liknande förfaringssätt måste tillgripas för dräneringsändamål och för

erhållande af vattentillgången, hvaraf nya kostnader blefve en följd.

Af det anförda framgår, att regementet, som enligt Kungl. Maj:ts

beslut skall inflytta i det nya kasernetablissemanget våren i 909, är i

behof af att redan från början få tillträda hela det utarrenderade området

med byggnader. Till följd af svårigheten att träffa öfverenskommelse

om arrenderättens upphörande, har dock ifrågasatts, att endast

en del af berörda område skulle tills vidare tagas i anspråk. Då emellertkl

arrendatorerna vägrat att ingå på en öfverenskommelse enligt

det sistnämnda af dessa alternativ samt, på sätt regementschefen framhållit,

. åtskilliga olägenheter å ömse sidor skulle komma att kvarstå och

ytterligare ersättningsanspråk vara att motse, synes det mig ändamålsenligast

att söka få hela frågan afgjord på en gång genom arrendets

upphörande den 14 mars 1909 d. v. s. vid den tid, då regementets inflyttning

i de nya kasernerna är nära förestående. Visserligen måste

den af arrendatorerna fordrade godtgörelsen anses allt för hög, men

de hafva därjämte förklarat sig villiga att låta denna fråga afgöras af

tre gode män, utsedda eu af dem, en af kronan och den tredje af

dessa, eller, om de ej kunna enas om valet, af Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Kopparbergs län. Mot ett sådant förfaringssätt

synes mig intet vara att erinra. Därigenom bör ersättningsfrågan

blifva opartiskt bedömd och ett skäligt ersättningsbelopp bestämdt,

hvilket icke lärer kunna sättas högre än det af arrendatorerna begärda

eller 1,500 kronor om året från den 14 mars 1909 till den 14 mars

1921, d. .v. s. för 12 år utgörande 18,000 kronor jämte ersättning

för. fullgjord byggnadsskyldighet till värde öfverstigande, hvad dem

enligt kontraktet åligger, dock högst 1,000 kronor.

Regementschefen har ifrågasatt, att det ersättningsbelopp, som af

godemännen bestämmes, skulle anses allenast såsom ett förslag och

bilda utgångspunkt för en öfverenskommelse med arrendatorerna, hvaremot

dessa synas icke hafva något att erinra. Huruvida detta tillvägaBih.

till Riksd,. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 42 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 59.

gångssätt bör följas eller om godemännens beslut bör redan på förhand

tillerkännas ömsesidigt bindande verkan, torde böra göras till föremål

för särskild pröfning. Mig synes det senare tillvägagångsättet vara

att föredraga.

Beträffande det ersättningsbelopp, som kan komma att tillerkännas

arrendatorerna, torde det kunna utgå från fjärde hufvudtitelns allmänna

besparingar.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa,

det Eders Kungl. Magt täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att förra landshöfdingebostället kungsgården Noret i Kopparbergs

län må den 14 mars 1909 öfverlämnas till landtförsvaret för att begagnas

till öfningsfält för Dalregementet.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall

äfvensom förordna, att proposition i ämnet af den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till

Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Carl Axel von Horn.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1908.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KARTA

öfver

en. del af Ulrlhsdals Kungsgård samt lotterruv

Kungshögsängen n:r 1 och Z under UlrihsdalsKicngsgård.

tf tint Jk s jdJ £

FärUtlaarin^r.

föreéläs tutt cyyåLcitcos cit hccruftforsuaret ■

Gtf hoinin issioruvv unsprvmcgZicf&ns foreslajget gtientitgcrre ounrcicLo.

, | Sa ncL~tccq. !

Jär/va ägor

/jTiltihörcts moja. öfning stia Itef J

Krog Kärf va

%

\

( TUZhon iugcc o fa? fältetJ

FotoIit Gen. Stab. Lit Anst.Stockh.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Karta

6/oer

Ulrik s cl als lulligs g circus d/ter och betesmark samt kronotoiyoet Sörentorp.

u

JiocdcLIlS

ägor

av

U l Tills cLclLs

öfrige.

0>*

Förbi aning.

gräns, rör riga. ö/zvi7vcfs£ööLtel.

- område, som föreslås ad t Sxg
gas

till röja. ofnLngsfåltot.

ägor.

soo meter:

Fotolit.Gen. Stab. Lit.Ansf.Stockh.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KARTA

ötVer

den till haserntomt och öfningsfält

Dalregementet

afse dela. mark.

<t s It, ö£ el

o n g

l t e t

Jfcottneby

Åt o r e t s

Döda.

Despoti Ljungbergs

Lasarettet.

ttr&Ztti-iua

i inne* 11 u ingå

carunxct*.

gröna för af JTglIu. et cert uji/itåtel

.Kullezu

Urin Jcungegcircten Jitaret utanreneteraxh

Jtangsgarchm hlareis öfrig i

ägor

JGzsergtju

lexfraSn injipZi

t JVya.J3ecfrafiU.ngsplcUserv.

Ga Järn v a giss t afton.

790 meter

Fotolit.6en. Stab. Lit.Anst.Stockh.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1908:82 Memorial, med anledning af kamrarnas beslut rörande statsutskottets utlåtande n:o 66, i anledning af Kungl. Majds proposition angående öfverlåtelse till landtfö s. 1 i texten