Sök i Ratio Lex

Angående rätt till delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning för i utlandet för svenska missionärers barn anställda folkskollärare eller folkskollärarinnor

1908-02-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:81, Angående rätt till delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning för i utlandet för svenska missionärers barn anställda folkskollärare eller folkskollärarinnor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Nåd. Proposition No 81.

1

N:o 81.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till Riksdagen angående rätt till

delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning för i utlandet

för svenska missionärers barn anställda folkskollärare

eller folkskollärarinnor; gifven Stockholms slott den

28 februari 1908.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva, att folkskollärare eller folkskollärarinna, som af svenska

kyrkans mission eller enskildt missionssällskap utsändes till hedniska

länder för att undervisa svenska missionärers barn, må, under de villkor \

Kungl. Maj:t efter underdånig ansökning i hvarje särskildt fall föreskrifver,

vinna delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hammarskjöld.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 59 Höft. (No 81)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 81.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28

februari 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld, yttrade:

Ang. delaktig- »I underdånig skrifvelse den 6 augusti 1907 har svenska missionsmrarnas

^''förbundet anhållit om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen därom,

sionsinrätt- att folkskollärare eller folkskollärarinna, som af svenska kyrkans mission

"''landet fSr''e^eT enskildt missionssällskap utsändes till hedniska länder för att undersrenska

mis- visa svenska missionärers barn, måtte under vissa förutsättningar kunna

anställda /^”förklaras berättigad att räkna tjänstår och äga pensionsrätt i likhet med

skollärare ocdivad som galler för svensk folkskolas lärare och lärarinna.

lärarinnor Såsom stöd härför anför missionsförbundet: Den omfattande missionsverksamhet,

som från Sverige utginge till olika delar af hednavärlden,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N-.o 81.

särskildt Afrika och Asien, skedde dels genom svenska statskyrkan dels

genom enskilda missionssällskap såsom svenska missionsförbundet, evangeliska

fosterlandsstiftelsen m. fl. En mycket stor del af missionärerna vore

gifta och hade barn i olika åldrar. Att skaffa dessa barn nödig skolundervisning

hörde till de största svårigheter, hvarmed missionen hade

att kämpa. För närvarande skedde det så, att missionärerna sände sina

barn till Sverige, där de inackorderade dem i familier. Men dels blefve

detta mycket slitande för föräldrahjärtat, dels blefve det ganska kostsamt.

Ett ytterst viktigt önskemål vore därför att erhålla lärare eller lärarinnor,

som kunde gå ut på de olika missionsfälten för att taga hand om

missionärernas barn och gifva dem den undervisning, som svenska folkskolan

afsåga att bibringa svenska barn i allmänhet. Men att erhålla sådana

lärare vore hart när omöjligt, emedan de, som annars vore villiga

att gå ut, hindrades däraf, att de i sådant fall icke finge räkna tjänstår

i Sverige eller vara delägare i pensionskassan — en förmån, som de icke

ansåge sig kunna afstå. Då det emellertid här gällde barn af svenska

medborgare, som offrade sig själfva i alla afseenden för ett af de högsta

mål, som gåfves för mänsklig verksamhet, så syntes det icke vara mer än

rimligt, att de lärare eller lärarinnor, som eventuellt vore villiga att gå

ut för att åtaga sig missionärsbarnens undervisning, blefve bibehållna vid

de rättigheter och förmåner, som de enligt lag skulle hafva, om de verkade

vid en folkskola i Sverige. Det borde icke heller förbises, att, där

svensk mission bedrefves, vanligen äfven andra svenska familjer än missionärernas

funnes, för hvilka det vore en ovärderlig förmån att få begagna

sig af samma undervisning, som meddelades missionärernas barn.

Svenska missionsförbundet anhölle därför, det Kungl. Maj:t i nåder

ville behjärta denna sak samt förelägga Riksdagen proposition därom, att

folkskollärare eller folkskollärarinna, som af svenska kyrkans mission eller

enskildt missionssällskap utsändes till hedniska länder för att undervisa

svenska missionärers barn, skulle, under förutsättning att vederbörande

missionsstyrelse betalade dem den i lag för lärare vid svensk folkskola

stadgade lönen samt erlade föreskrifven afgift till folkskollärarnas pensionskassa,

kunna, efter underdånig ansökan och Kungl. Maj:ts pröfning i

hvarje särskildt fall, förklaras berättigad att räkna tjänstår och äga pensionsrätt,

i likhet med hvad som gällde för svensk folkskolas lärare och

lärarinnor.

Efter nådig remiss har direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning

den 31 augusti 1907 i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande

och därvid, särskildt med hänsyn därtill att ifrågavarande lärare eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.

lärarinnor icke kunde anses vara anställda för folkundervisningen i riket,

hemställt, att förevarande ansökning icke måtte föranleda någon Kungl.

Maj:ts åtgärd.

Sedan härefter svenska missionsförbundet erhållit nådig befallning att

inkomma med uppgifter angående antal och beskaffenhet af de lärartjänster,

för Indika delaktighet söktes uti folkskollärarnas pensionsinrättning, samt

angående omfattningen af och årliga tiden för den undervisning, som

meddelades, jämte förslag angående afgifvande och kontrollerande af de

årliga uppgifter, hvilka vore föreskrifna i det för pensionsinrättningen gällande

reglementet, har missionsförbundet inkommit med en underdånig

skrifvelse, uti hvilken anföres följande.

Det vore för tillfället endast en lärarinna, för hvilken svenska missionsförbundet

ämnade söka delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning,

därest missionsförbundets framställning vunne Eders Kungl. Maj:ts och

Riksdagens bifall. En väl vitsordad lärarinna, som hade ordinarie anställning

vid Stockholms folkskolor, vore redan utsänd. Hon hade tjänstledighet

för ett år i afvaktan på Eders Kungl. Maj :ts och Riksdagens beslut. Hennes

station skulle blifva i Ichang i provinsen Hupeh i Kina, där förbundet i

förbindelse med sin missionsstation hade ett till skola för missionärers

barn lämpligt hus. Ändamålet vore att meddela missionärernas barn de

kunskaper, som inginge i en fullständig svensk folkskolebildning, äfvensom

någon undervisning i engelska, ett språk, som missionärernas barn i

allmänhet talade jämte svenska och kinesiska. Årliga tiden för undervisningen

skulle blifva ungefär densamma som den i Sverige föreskrifna,

men för fördelningen af undervisningstimmar om dagen äfvensom terminer

måste, af klimatiska skäl, någon frihet medgifvas. De årliga uppgifter,

som pensionsreglementet föreskrefve, skulle afgifvas på tid, som pensionsinrättningens

styrelse kunde bestämma. De skulle kontrolleras af stationens

föreståndare samt, om så önskades, af den årligen samlade svenska missionärskonferensen.

Skulle flera lärarkrafter behöfva utsändas, komme, enligt

förbundets underdåniga skrifvelse den 5 augusti 1907, pensionsrätts medgifvande

att bero på underdånig ansökan och Eders Kungl. Maj :ts pröfning

i hvarje särskildt fall. Och ansåge förbundet att däri läge fullt tillräcklig

garanti mot hvarje missbruk.

Slutligen har missionsförbundet meddelat, att, sedan missionsförbundet

utsändt förutnämnda lärarinna, ett annat svenskt missionssällskap, som

kallade sig svenska missionen i Kina, begärt rättighet för sina missionärers

barn att deltaga i den af förbundet anordnade undervisningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81. 5

Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, som anbefallts

att i anledning af det från svenska missionsförbundet infordrade yttrandet

afgifva det förnyade underdåniga utlåtande, hvartill nämnda yttrande kunde

föranleda, har den 21 januari 1908 afgifvit sådant utlåtande.

Direktionen förklarade sig till en början vidhålla sitt den 31 augusti

1907 afgifna utlåtande. Skulle emellertid Eders Kungl. Maj:t finna ansökningen

böra till någon vidare åtgärd föranleda, ansåg direktionen, att

det måste tagas under öfvervägande, under hvilka villkor här afsedda delaktighet

skulle kunna förvärfvas.

I detta afseende erinrade direktionen om de bestämmelser, som plägade

meddelas med hänsyn till medgifven delaktighet för vissa lärartjänster

här i riket, hvilka ej vore att hänföra till folkskollärartjänster i egentlig

mening. Dessa bestämmelser plägade innehålla, att tjänsten i fråga icke

besattes med annan person än den, som aflagt behörig folkskollärarexamen,

och att tjänstinnehafvaren städse finge åtnjuta löneförmåner fullt motsvarande

dem, som enligt gällande författningar tillkomme ordinarie folkskollärare;

att förordnande för läraren icke utfärdades, förrän skolrådet i

distriktet förklarat sig icke hafva något att erinra mot utnämningen; att

undervisningen meddelades, såvidt möjligt, i samma utsträckning som vid

vanlig egentlig folkskola och i öfverensstämmelse med de i gällande författningar

angående folkskoleundervisningen meddelade föreskrifter; att

behöriga pensionsafgifter inom föreskrifven tid erlades till pensionsanstalterna;

samt att likaledes vederbörliga årsuppgifter ingåfves till direktionen.

Dessa villkor, med undantag dock af bestämmelsen om skolråds

befattning med tjänstens tillsättande, ansåg direktionen böra stadgas såsom

allmänna betingelser för nu ifrågasatta delaktighet, hvarförutom — på sätt

missionsförbundet jämväl hemställt — det borde förbehållas Eders Kungl.

Maj:t att i hvarje särskildt fall afgöra, huruvida öfver hufvud taget och

under hvilka ytterligare villkor dylik delaktighet borde medgifvas.

Såsom jag redan nämnt, har direktionen för folkskollärarnas pensions- Dep*{‘*™lnts''

inrättning hemställt, att missionsförbundets ifrågavarande ansökning icke yttrande.

måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Hvad direktionen till stöd

härför anfört anser jag dock icke utgöra tillräckligt skäl för ett afslag å

denna framställning. Syftet med densamma är att göra det möjligt för

de afsedda svenska missionärerna att åt sina barn bereda den undervisning,

som den svenska folkskolan är afsedd att lämna, utan att, såsom

hittills skett, behöfva för detta ändamål sända barnen till hemlandet. Det

är tydligt, att det skall vara synnerligen svårt att förmå en examinerad

folkskollärare eller folkskollärarinna att begifva sig till missi onsfältet för

Bill. till Riked. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 59 Raft.

<>

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 81.

att där lämna barnen undervisning, därest han eller hon icke, efter återkomsten

till hemlandet och därstädes vunnen anställning vid folkskola, får

räkna tjänstgöringen i utlandet sig till godo i och för pension. Väl är

det sannt, att dessa lärare och lärarinnor under nämnda tid strängt taget

icke varit anställda för folkundervisningen i riket, men deras verksamhet

har dock gått ut på att åt svenska undersåtars barn meddela den svenska

folkskolans utbildning. Ett bifall till framställningen kan ock anses såsom

ett erkännande från statens sida åt missionärernas uppoffrande och oegennyttiga

verksamhet.

Såsom villkor för de ifrågavarande lärarnas och lärarinnornas delaktighet

i folkskollärarnas pensionsinrättning och i följd däraf eventuellt

jämväl i folkskollärarnas änke- och pupillkassa anser jag böra i hufvudsak

uppställas enahanda bestämmelser, som pläga meddelas, då dylik delaktighet

medgifves för vissa lärartjänster här i riket, hvilka ej äro att

hänföra till förskollärareänster i egentlig mening. Dock torde det lämpligen

böra öfverlämnas åt Eders Kungl. Maj:t att efter ansökning i hvarje

särskildt fall närmare bestämma villkoren för delaktigheten.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj: t täcktes föreslå Riksdagen

att medgifva, att folkskollärare eller folkskollärarinna, som af svenska

kyrkans mission eller enskildt missionssällskap utsändes till hedniska länder

för att undervisa svenska missionärers barn, må, under de villkor Eders

Kungl. Maj:t efter underdånig ansökning i hvarje särskildt fall föreskrifver,

vinna delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt

behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af

statsrådets öfriga ledamöter, bifalla; och skulle nådig

proposition aflåtas till Riksdagen af den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Ernst Törnéll.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.