Sök i Ratio Lex

Angående lönereglering för rikets universitet och karolinska medikokirurgiska institutet in. in

1908-03-06 · 211 sidor, varav 202 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 202 av 211 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:97, Angående lönereglering för rikets universitet och karolinska medikokirurgiska institutet in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 97.

1

N:o 97.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående lönereglering

för rikets universitet och karolinska medikokirurgiska

institutet in. in.; gifven Stockholms slott den

6 mars 1908.

Under åberopande af b ilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå Riksdagen
dels

att medgifva och bestämma, att i staterna för universiteten i

Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet, med därtill

hörande särskilda föreskrifter, följande förändringar vidtagas:

för universitetet i Uppsala:

a) att i stället för en hvar af samtliga i staten uppförda extra ordi•narie

professorsbefattningar, med undantag af extra ordinarie professurerna

i praktisk teologi, i medicinsk och fysiologisk kemi, i anatomi med tjänstgöringsskyldighet

för innehafvaren såsom prosektor, i klassiska språk och i

växtbiologi, upprättas och i staten införes professur i det eller de ämnen,

som den extra ordinarie professorsbefattningen omfattat, därvid innehafvaren

af sistnämnda befattning varder innehafvare af den nya professuren;

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Höft. (No 91.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

b) att för en hvar af såväl nuvarande som nu tillkommande professurer,

med undantag af förste teologie professorsbefattningen och professuren

i psykiatri, för hvilka aflöningsförmånerna för motsvarande tjänster

bibehållas, dock att tjänstgöringspenningarna vid den förra tjänsten skola

beräknas till 2,500 kronor, aflöningen skall utgöra 7,500 kronor, däraf

5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till

ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring, dock med iakttagande

härvid, dels att för Skytteanska professuren i vältalighet och statskunskap

ett belopp af 7,000 kronor beräknas tillkomma densamma från

Skytteanska stiftelsen, ersättning för spannmålsindelning däri inbegripen,

och att fördenskull för denna professur i staten uppföres, jämte nämnda

ersättning 1,785 kronor, ett belopp af 500 kronor, hvilken skall anses såsom

tjänstgöringspenningar, dels ock att den egentliga lönen för nuvarande

professorsbefattningarna i medicinsk och fysiologisk kemi, i fysik, i astronomi,

i kemi samt i botanik och praktisk ekonomi med hänsyn till värdet

å dem tillkommande boställsrum, hvilket värde beräknas till'' 900 kronor,

"pptages till allenast 4,100 kronor för hvar och en;

c) att för en hvar af nuvarande innehafvarna af extra ordinarie professuren

i praktisk teologi, J. O. Quensel, och extra ordinarie professuren i

medicinsk och fysiologisk kemi, grefve C. T. Mörner, å allmänna indragningsstaten

uppföres ett personligt lönetillägg å 410 kronor, att af vederbörande

åtnjutas, så länge han kvarstår vid ifrågavarande befattning;

_ d) aft ur staten uteslutes extra ordinarie professorsbefattningen i anatomi,

med tjänstgöringsskyldighet för innehafvaren såsom prosektor, och i

stället i staten uppföres en prosektorsbefattning med eu aflöning af 6,000

kronor, däraf 4,000 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar,

jämte, två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter respektive 5 och 10

ars tjänstgöring, äfvensom att, därest, nuvarande innehafvaren af nämnda

extra ordinarie professur, O. M. Ramström, ej är villig att öfvertaga den

nya prosektorstjänsten, ur aflöningen vid densamma skall bestridas lön och

tjänstgöringspenningar för Ramström, som i sådant fall bibehålies vid sin

nuvarande rätt i afseende å ej mindre aflöning å stat och ålderstillägg

än äfven pension; skolande prosektorstjänsten ej tillsättas, förr än aflöningens

användande för dylikt ändamål ej vidare erfordras;

e) att extra ordinarie professuren i klassiska språk uteslutes ur staten

och föi nuvarande innehafvaren af befattningen, S. K. A. Wide, uppföras å

allmänna indragningsstaten de af honom hittills innehafda kontanta löneförmåner,

5,910 kronor, däraf 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, att af

honom åtnjutas, så länge häri kvarstår vid ifrågavarande befattning; sko
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

lande han bibehållas vid rätt till naturaförmåner från universitetet äfvensom

vid den rätt till pension, som nu tillkommer honom; samt

f) att den å allmänna indragningsstaten för K. B. Wiklund uppförda

personliga extra ordinarie professuren i finsk-ugrisk språkforskning förvandlas

till personlig professur för Wiklund, för hvilken å allmänna indragningsstaten

aflöningsför mån orna. uppföras med ett belopp af 7,500

kronor, ^ däraf 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar,

hvarjämte Wiklund förklaras berättigad till ett ålderstillägg å 600 kronor

efter 5 års tjänstgöring;

för universitetet i Lund:*

a) att i stället för eu hvar af samtliga i staten uppförda extra ordinarie

professorsbefattningar, med undantag af extra ordinarie professuren

i klassiska språk, upprättas och i staten införes professur i det eller de

ämnen, som den extra ordinarie professorsbefattningen omfattat, därvid

innehafvare!! af sistnämnda befattning varder innehafvare af den nya professuren

;

b) att för eu hvar af såväl de nuvarande professurerna, med undantag

af de till teologiska fakulteten hörande, för hvilka afiöningsförmånerna bibehållas,

dock att tjänstgöringspenningarna skola beräknas till 2,500 kronor,

som nu tillkommande professurer afiöningen skall utgöra 7,500 kronor, däraf

5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till ett

ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring; skolande i denna aflöning-

för den ena af de två nu tillkommande professurerna. inom teologiska

fakulteten inberäknas inkomsten af Hellestads, Dalby och Bonderups

församlingars prebendepastorat med 6,210 kronor och för den andra inkomsten

af Husie och Västra Skreflinge församlingars prebendepastorat

med 5,879 kronor;

c) att för den professor inom teologiska fakulteten, som i enlighet med

1907 års stat åtnjuter afkastning^ af Stora Uppåkra och Flackarps församlingars

prebendepastorat, skall från och med den tidpunkt, då han

enligt de för öfrigä professorer gällande grunder skulle vara berättigad till

ålderstillägg, ur ålderstilläggsfonden årligen utgå ett tillskott af 53 kronor;

samt

d) att extra ordinarie professuren i klassiska språk indrages och uteslutes

ur staten;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:1s Nåd. Proposition N:o 97.

för karolinska institutet:

a) att i stället för en hvar af samtliga i staten uppförda extra ordinarie

professorsbefattningar, med undantag af extra ordinarie professuren

i kemi och farmaci, upprättas och i staten införes professur i det eller de

ämnen, som den extra ordinarie professorsbefattningen omfattat, därvid

innehafvare!! af sistnämnda, befattning varder innehafvare af den nya professuren;
1>)

att för en hvar af såväl nuvarande som nu tillkommande professurer,

med undantag af professurerna i psykiatri och syfilidologi, aflöningen

skall utgöra 8,100 kronor, däraf 5,000 kronor lön, 2,500 kronor

tjänstgöringspenningar och 600 kronor ortstillägg, jämte rätt till ett

ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring; dock med iakttagande

härvid, dels att för professuren i nervsjukdomar ett belopp af 4,415

kronor beräknas tillkomma densamma från vederbörande donation, och att

fördenskull för denna professur, utan att därigenom någon förändring med

afseende å pensionsrätt Tiger rum, i staten upptages ett belopp a.f°3,685

kronor, dåra! såsom lön 585 kronor, såsom tjänstgöringspenningar 2.500

kronor och såsom ortstillägg 600 kronor, dels ock att för två af de hittillsvarande''

ordinarie professurerna i anatomi, i patologisk anatomi, i fysiologi

och i kemi med hänsyn till värdet å dem tillkommande boställsrum,''hvilket,

värde beräknas till 1,200 kronor, ortstillägg icke skall utgå samt den egentliga

lönen upptagas till allenast 4,400 kronor;

c) att innehafvare af professuren i psykiatri förklaras berättigad att

i likhet med öfriga professorer komma i åtnjutande af ett ålderstilläo-e'' å

600 kronor;

d) att för professuren i syfilidologi afböningen skall utgöra, 5,500 kronor,

däraf lön 3,300 kronor, tjänstgöringspenningar 1,600 kronor och ortstillägg

600 kronor, med rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års

tjänstgöring, hvarjämte innehafvare!! af nämda befattning skall äga rätt till

enahanda pension som öfriga professorer; samt

e) att. för nuvarande innehafvaren af extra, ordinarie professuren i

kemi och farmaci, S. Jolin, å allmänna indragningsstaten uppföres ett personligt

lönetillägg å 500 kronor, att af honom åtnjutas, så länge han kvarstår

vid ifrågavarande befattning;

dels att medgifva och bestämma, att i staterna för universiteten i

Uppsala och Lund samt karolinska, institutet, med därtill hörande sär
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.^

skilda föreskrifter, skola, med ändring af härutinnan nu gällande bestämmelser,

för de befattningshafvare, som upptagas i de uti statsrådsprotokollet

under afdelningarna II och III angifna, af departementschefen framlagda

förslag, uppföras [de för dem i samma] förslag intagna atlöningsförmåner;;
dels

att godkänna de villkor och bestämmelser, som] af departementschefen

föreslagits för åtnjutande af de i de under afdelningarna 1, II och III

uti statsrådsprotokollet framlagda förslag upptagna aflöningsförmåner för

i förslagen angifna befattningar vid universiteten i Uppsala och Lund samt

karolinska institutet, äfvensom förklara, ej mindre att enhvar, som med

eller efter ingången af år 1909 tillträder nu afsedd befattning vid.universiteten

eller karolinska institutet, skall vara pliktig att underkasta sig nyssberörda

villkor och bestämmelser, än äfven att de förutvarande innehafvare

af dylika befattningar, hvilka icke före viss angifven tidpunkt anmäla, att

de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och

bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda

bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den

män ej annat föranledes af bestämmelserna i lagen angående civila tjänsteinnehafvares

rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit

dem;

dels att, med upphäfvande af härutinnan nu gällande, af Kungl. Maj:t

och Riksdag fastställda föreskrifter, medgifva och bestämma:

att vid universitetet i Uppsala skola, med inberäknande af nu befintliga

docentstipendier, finnas 33 sådana stipendier, nämligen för teologiska

fakulteten 4-, för juridiska fakulteten 3, för medicinska fakulteten 3, för

humanistiska sektionen af filosofiska fakulteten 9, för matematisk-naturvetenskapliga

sektionen af samma fakultet 7, för filosofiska fakulteten i dess

helhet gemensamt 2 äfvensom 5 ej^vid viss fakultet eller sektion fästa

stipendier;

att vid universitetet i Lund skola, med inberäknande åt nu befintliga

docentstipendier, finnas 2K sådana stipendier, nämligen för teologiska fakulteten

2, för juridiska fakulteten 3, för medicinska fakulteten 2, för humanistiska-

sektionen af filosofiska fakulteten 8, för matematisk-naturvetenskapliga

sektionen af samma fakultet 6, för filosofiska fakulteten i dess

helhet gemensamt 2 äfvensom 5 ej vid viss fakultet eller sektion fästa, stipendier:
att

vid karolinska institutet] skola, upprättas 3 nya docentstipendier;

att samtliga dessa stipendier skola utgå med 2,500 kronor för år

hvartdera;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

att hvardera af dessa stipendier må, enligt närmare bestämmelser af

Kungl. Maj:t, af kanslern för rikets universitet tilldelas vederbörande docenter

under en sammanlagd tid af 6 år för hvarje innehafvare; samt

att Kungl. Maj:t må, där särskilda förhållanden det påkalla, medgifva,

att stipendium får af samma innehafvare, utöfver nyssnämnda 6 år,

åtnjutas under ytterligare högst 3 år;

dels att bestämma, att enligt de närmare föreskrifter, som af Kungl.

Maj:t meddelas, . vikariearfvode må vid universiteten i Uppsala och Lund

samt ^ karolinska institutet, i den mån därför tillgängliga medel förslå, utgå

vid förordnande att med full tjänstgöringsskyldighet uppehålla professorsbefattning

med 4,000 kronor för år och vid förordnande att uppehålla fast

laborators-, prosektor- eller observatorstjänst med högst 3,500 kronor för

år; Kungl. Majt dock obetaget att, där särskilda förhållanden det påkalla,

förordna, att vikariearfvode till högre belopp än nu är sagd! må utgå;

skolande i fråga om berörda vikariearfvoden iakttagas, att, därest docentstipendiat

innehar förordnande som nu omförmälts, stipendiebeloppet eller viss

del dåra!, enligt af Kungl. Maj:t gifna bestämmelser, innehålles för att på

lämpligt sätt för vederbörande högskolas verksamhet tillgodogöras; samt

att medgifva, att från vederbörande till arfvode!! åt vikarierande

lärare af sedda anslag må till den, som fullgör uppdrag att å fakultets

eller sektions eller vederbörande lärarkollegiums vägnar vid akademisk

disputation opponera, därest han ej innehar docentstipendium eller är

ordinarie lärare vid någotdera af universiteten eller vid karolinska institutet

eller såsom tillförordnad lärare för minst en termin vid någon af

dessa högskolor åtnjuter ett arfvode, som för år minst uppgår till 2,500

kronor, utgå ersättning för nämnda uppdrags fullgörande med ett belopp

af högst 100 kronor, dock med iakttagande att härigenom ej någon minskning

far förorsakas i de belopp, som till fyllnad i vikariearfvodeiftjymder

året skola utgå ur dessa anslag;

dels att, med ändring af härutinnan nu gällande föreskrifter, godkänna

clet i statsrådsprotokollet angifna, af departementschefen framlagda förslaget

till stat för universitetskanslersexpeditionen, jämte de villkor och bestämmelser,

som af departementschefen föreslagits för åtnjutande af de för

kanslerssekreteraren ifrågasatta aflöningsförmåner, äfvensom förklara, att

den, som med eller efter 1909 års ingång tillträder ifrågavarande befattning,

skall vara pliktig underkasta sig samma villkor och bestämmelser

;

dels'' att föreskrifva att“värdena af de förmåner af vissa famnar ved

samt besittningsrätt till akademisk åkerlott och ersättning för humlegårds
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 97.

7

lott vid universitetet i Uppsala, så ock afkastning af ängslott i Kannick

in natura eller vederlag därför vid universitetet i Lund, som af vederbörande

befattningshafvare afstås vid tillträde af de föreslagna nya aflöningsförmånerna,

skola ingå till den vid hvardera universitetet befintliga ålderstilläggsfonden,

dels ock att —med uteslutande ur utgiftsstaten för universitetet i Uppsala

af den under A) upptagna anslagsrubriken »kanslersexpeditionen» med

därunder uppförda post å 3,000 kronor och af den jämväl under A) upptagna

posten: »Till ålderstillägg åt fogden med flera, förslagsvis, kronor

4,150», ur utgiftsstaten för universitetet i Lund af den under A) upptagna

anslagsrubriken »kanslersexpeditionen» med därunder upptagna post

å 2,000 kronor samt ur karolinska institutets stat af det såsom arfvode åt

kanslerssekreteraren upptagna belopp af 1,000 kronor — höja anslaget till

universitetet i Uppsala med 183,189 kronor, anslaget till universitetet i

Lund med 151,216 kronor och anslaget till karolinska institutet med

78,135 kronor samt under ny rubrik: universitetskanslerns expedition, på

ordinarie stat under riksstatens åttonde hufvudtitel uppföra ett anslag å

10,100 kronor, däraf förslagsanslag, högst, 1,900 kronor, äfvensom förklara,

att ålderstillägg för samtliga därtill berättigade befattningshafvare vid universiteten

och karolinska institutet samt för kanslerssekreteraren må utgå

af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg,

såvidt universiteten angår dock endast i den mån den vid hvartdera

af dem befintliga ålderstilläggsfonden icke lämnar tillgång därtill.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hammarskjöld.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

9

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6

mars 1908.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm.

Föredragande departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde :io®„®r®^®™,w

»Genom nådigt beslut den 19 maj 1899 uppdrog Kungl. Maj:t åt en universitet

kommitté att efter verkställd utredning afgifva underdånigt betänkande^*“™''''"**a

och förslag till förändrade bestämmelser i fråga om tillsättandet af lärår- giSka instibefattningar

vid rikets universitet och karolinska mediko-kirurgiska insti- iutet m'' mtutet

samt i afseende på docentinstitutionen, med rätt för kommittén att

i sammanhang härmed föreslå de ändringar i öfrigt i gällande föreskrifter,

hvilka af kommitténs omförmälda förslag kunde föranledas. I kommittén

förordnades till ordförande biskopen G. Billing samt till ledamöter dåvarande

bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Uppsala C. Annerstedt,

dåvarande professorn vid samma universitet O. Hammarsten, professorn

vid karolinska institutet grefve K. A. H. Mörner, professorn vid univcrliih.

till Rilcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

sitetet i Lund E. Kallenberg samt bibliotekarien vid universitetsbiblioteket

i Lund E. Tegnér. Sedan Tegnér i början af år 1900 aflidit, förordnades

i hans ställe dåvarande professorn vid universitetet i Lund

Å. Quennerstedt att vara ledamot i kommittén.

Framställning j ett till kommittén särskilt remitteradt ärende afgaf kommittén

rafesso°rer™ yttrande före dess slutliga utlåtande i anledning af det kommittén ursprungligen

tilldelade uppdrag. Mellan de två professorsklasserna vid högskolorna,

ordinarie och extra ordinarie professorer, finnas i stat och statuter

vissa skillnader, Indika i det följande närmare beröras. Nu hade

extra ordinarie professorer vid universiteten i Uppsala och Lund till Kung!.

Maj:t ingifvit framställning rörande dessa lärares benämning samt rätt

för dem, likasom för de ordinarie professorerna, att deltaga i val af rektor

och prorektor in. m. Genom nådigt beslut den 3 november 1899 anbefalldes

kommittén att afgifva underdånigt utlåtande i anledning af denna

framställning.

I sitt den 27 februari 1900 afgifna svar i anledning af sistnämnda

nådiga beslut erinrade kommittén att, frånsedt aflöningsförmånerna, som

dock just vid den tiden något närmats hvarandra, såsom en väsentlig olikhet

emellan de båda professorskategorierna kvarstode det förhållandet, att

de extra ordinarie professorerna ej deltoge i konsistoriegöromålen. De

extra ordinarie professorerna vore dock ej mindre än de ordinarie bärare

af högskolornas dubbla uppgift att vara vetenskapliga anstalter och centra

för den högre vetenskapliga undervisningen. Man ställde ock samma kompetensfordringar

på dem som på de ordinarie professorerna. Under sådana

förhållanden ville det förefalla, som om från deras ämbetes natur ej kunde

hämtas giltiga skäl för deras uteslutande från den af konsistorierna handhafda

förvaltningen. Det kunde ock påstås, att inom universitetskretsarna

tanken på upphäfvandet af nämnda skillnad vunne allt större sympatier.

Emellertid betonade kommittén den ekonomiska innebörden i de extra

ordinarie professorernas framställning. Med borttagandet af ifrågavarande

skillnad, yttrade kommittén, stode i oskiljaktigt sammanhang eu förändring

af gällande grunder för professorernas vid universiteten och karolinska

institutet aflöning och pensionering. Kommittén hade ej varit tveksam

om den riktning, i hvilken löneförändringen borde gå. Det gällde

att gifva allmän tillämpning åt systemet med lönegrader — ett system

som då redan var infördt i fråga om de extra ordinarie professorerna och

sedermera kommit till användning äfven i fråga om de ordinarie professorerna.

Grundprincipen för det nya lönesystemet syntes kommittén böra

vara den, att alla professorer började med en och samma lön, hvilken

sedan medelst ålderstillägg höjdes till lämpligt maximibelopp. Att fram
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

lägga något bestämdt förslag rörande storleken af lön och ålderstillägg

hade kommittén ansett ligga utom sitt uppdrag, liksom kommittén ej heller

kunde yttra sig om, huruvida och i hvad mån ökade statsanslag skulle

utöfver tillgängliga medel erfordras för regleringens genomförande.

Om skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie professorer upphäfdes,

fortsatte kommittén, skulle all anledning till de af de extra ordinarie

professorerna i deras framställning påyrkade förändringarna hafva

förfallit. Men under bestående universitetsförhållanden syntes denna framställning

ej förtjäna bifall. Efter angifvande af kommitténs skäl för denna

sin mening slutar kommittén emellertid sin skrifvelse med en hemställan,

att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke skillnaden

mellan ordinarie och extra ordinarie professorer borde upphäfvas.

Sedan detta kommitténs utlåtande inkommit till Kungl. Maj it, an- o.

befalldes kanslern för rikets universitet att, efter vederbörandes hörande,professorernas

afgifva underdånigt utlåtande i ärendet. framställning.

Kanslern hörde då de större akademiska konsistorierna i Uppsala och

Lund samt karolinska institutets lärarkollegium.

Det sistnämnda tillstyrkte en utredning, om och i hvilken utsträckning

skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie professorer kunde

upphäfvas. De båda konsistorierna äter afstyrkte bifall till de extra ordinarie

professorernas anhållan, därvid stödjande sig på kommittén; och

Uppsal a-konsistoriet uttalade, att lämpligheten af omförmälda skillnads

upphäfvande omöjligen läte sig bedömas annorledes än i sammanhang

med de förändringar i universitetens organisation och ekonomi, som

fyllandet af deras uppgifter kunde finnas göra erforderliga, och i fråga

om Indika kommittén kunde antagas inkomma med ett fullständigt utarbetadt

förslag.

Kanslern afgaf underdånigt utlåtande den 16 januari 1901. Han

hemställde, att de extra ordinarie professorernas framställning icke måtte

vinna bifall, och ansåg sig i frågans dåvarande skick icke kunna tillstyrka

upphäfvande! af skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie professorer.

Berörda ansats till utjämnande af nyssberörda skillnad, i hvilken en

tvifvelsutan länge närd önskan hos de extra ordinarie professorerna tog förslag.

sig uttryck, torde, trots den förbehållsamhet, hvarmed den under rådande

förhållanden mottogs, ej hafva varit utan inverkan på den omförmälda

universitetskommitténs fortsatta arbete, då den af sitt uppdrag rörande tillsättandet

af lärarbefattningarna föranleddes att taga under öfvervägande

frågan om förhållandet emellan de båda professorskategorierna. Kommitténs

öfvertygelse om, att skillnaden mellan dem borde försvinna, var ock så

stark, att förutsättningen härom kom att utgöra grundvalen för en af

s. 12 Kontrollera mot PDF

Yttranden

öfver

kommitté
förelaget.

Sakkunnige.

12 Kungl. Maj ds K åd. Proposition N:o 97.

de viktigaste delarna — frågan om den akademiska styrelse- och förvaltningsorganisationen

— af dess hufvudförslag rörande universiteten.

Den 20 juli 1901 aflämnade kommittén till Kungl. Maj:t följande

af densamma utarbetade förslag och betänkande^

1) förslag till statuter för universiteten i Uppsala och Lund, med

motiver,

2) betänkande och förslag angående docentstipendier och vikariatsarfvoden

vid universiteten,

3) förslag till stadgar lör karolinska institutet, med motiver, samt

4) betänkande och förslag angående docentstipendier och vikariatsarfvoden

vid institutet.

De frågor, som jag nu går att förelägga Eders Kungl. Maj:t, nämligen

lönereglering för väsentliga delar af universitetens och karolinska institutets

personal, docentstipendiernas antal och storlek in. m., vikariatsersättningarnas

belopp m. m. äfvensom ändring i staten för kanslersexpeditionen,

grunda sig, särskild! såvidt löneregleringen angår, hufvudsakligen på

de af universitetskommitténs nyssnämnda förslag föranledda utlåtanden och

utredningar. Sedan kommittéförslaget inkommit till Kungl. Maj:t, remitterades

det till universitetskanslern. Till honom afgåfvos yttranden

från samtliga fakulteter, drätselnämnden och det större konsistoriet vid

universitetet i Uppsala, från teologiska, juridiska och medicinska fakulteterna

vid universitetet i Lund, humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga

sektionerna af filosofiska fakulteten därstädes samt drätselnämnden

och det större konsistoriet vid samma universitet äfvensom lärarkollegiet

vid karolinska institutet. För egen del afgaf kanslern underdånigt utlåtande

den 30 maj 1904.

Den 31 december 1906 och den 27.mars 1907 bemyndigade Kungl.

Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst 4 sakkunnige

för att inom departementet biträda vid beredande till underdånig föredragning

af de frågor rörande universiteten och karolinska institutet, som utgjort

föremål för omförmälda, den 19 maj 1899 tillsatta kommittés förslag,

eller därmed sammanhängande spörsmål.

Sedan såsom sakkunnige tillkallats professorn vid universitetet i

Lppsala J. A. Hammar, extra ordinarie professorn vid samma universitet

K. F. Johansson, professorn vid universitetet i Lund E. Kallenberg och

professorn vid karolinska institutet K. G. F. Lennmalm, samt dessa påbörjat det

dem sålunda anförtrodda arbete, öfverlämnades vidare till dem för afgifvande

af yttrande, bland annat, dels en af åtskilliga ordinarie professorer

vid universiteten i Uppsala och Lund i november 1906 gjord underdånig

framställning om rätt för ordinarie professor, som förut varit extra or
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

13

dinarie professor, att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig

tjänstgöringstid som sådan, dels ock öfver denna framställning afgifna utlåtanden

af de större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund, universitetskanslern

och statskontoret.

De sakkunnige — som jämlikt nådigt bemyndigande från universiteten

och karolinska institutet infordrat upplysningar i fråga om vissa

förhållanden rörande ordinarie och extra ordinarie professorers ställning

in. in. — afgåfvo med skrifvelse den 15 oktober 1907 följande af dem utarbetade

förslag och utredningar m. in., nämligen:

1) förslag till statuter för universiteten i Uppsala och Lund,

2) förslag till stadgar för karolinska mediko-kirurgiska institutet,

3) utredning och förslag angående upphäfvande! af skillnaden emellan

ordinarie och extra ordinarie professorer vid universiteten och karolinska

institutet äfvensom angående lönereglering för samtliga professorer vid

dessa högskolor,

4) utredning och förslag beträffande docentstipendier och vikariatsarfvoden

vid universiteten och karolinska institutet, samt

5) promemoria angående lönereglering för vissa lärare och tjänstemän

vid universiteten och karolinska institutet.

Vid de sakkunniges skrifvelse voro vidare fogade särskilda yttranden

af Hammar, Kallenberg och Lennmalm. — Tillika bifogades nyssnämnda

från vederbörande infordrade, skriftligen affattade upplysningar.

Vid underdånig anmälan den 18 oktober 1907 af de sakkunniges

under 1)—5) upptagna framställningar, anbefallde Kungl. Maj:t kanslern

att, efter vederbörandes hörande, så snart ske kunde inkomma med underdånigt

utlåtande ej mindre öfver de sakkunniges förslag angående dels

upphäfvande af skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie professorer

vid universiteten och karolinska institutet äfvensom lönereglering för samtliga

professorer vid dessa högskolor, dels ock ändrade bestämmelser i fråga

om hufvudgrunderna för universitetens styrelse och förvaltning, i den mån

de sammanhängde med nyssberörda frågor, än äfven öfver de af de sakkunnige

i promemoria angående lönereglering för vissa lärare och tjänstemän

vid omförmälda högskolor framställda förslag.

I anledning af nyssnämnda befallning har kanslern i en den 20 december

1907 dagtecknad skrifvelse afgifvit det äskade underdåniga utlåtandet,

och har kanslern därvid fogat yttranden i berörda frågor af samtliga

fakulteter vid de båda universiteten jämte den filosofiska fakultetens

vid universitetet i Uppsala humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga

sektioner samt drätselnämnden därsammastädes, af de större akademiska

konsistorierna i Uppsala och Lund äfvensom af karolinska institu
-

Sakkunniges

förslag.

Yttranden

öfver sakkunniges

förslag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Handlingar

angående

lönereglering

m. m.

diga

vissa

Vissa andra

ärenden.

tets lärarkollegium. Vidare åtföljes kanslerns berörda utlåtande af en

skrifvelse från kanslerssekreteraren angående vissa förändringar i kanälersexpeditionens

stat, i anledning hvaraf kanslern i sin skrifvelse jämväl

upptager frågan härom.

Slutligen har patronus för den Skytteanska professuren i vältalighet

och statskunskap vid universitetet i Uppsala grefve K. A. G. Mörner afgifvit

infordradt yttrande i afseende å denna professur.

I detta sammanhang har jag ansett mig böra anmäla hithörande delar

af de handlingar, som från vederbörande myndigheter vid universiteten i

Uppsala och Lund samt karolinska institutet inkommit på grund af nåcirkuläret

den 25 oktober 1901 angående utredning, huruvida under

angifna förutsättningar för tiden efter år 1902 ändringar i vederbörande

lönestater kunde anses böra äga ruin, därvid tillika borde komma

i öfvervägande, huruvida genom förenklingar i förvaltningen tillfälle kunde

beredas till indragning af tjänster, som genom de förändrade anordningarna

kunde undvaras. Dessa handlingar, hvilka varit öfverlämnade till

löneregleringskommittén, men nu återställts till ecklesiastikdepartementet,

dit de ursprungligen ingåfvos, utgöras af yttranden från de större akademiska

konsistorierna i Uppsala och Lund samt lärarkollegiet vid karolinska institutet

äfvensom universitetskanslerns underdåniga utlåtande den 14 juni 1902.

Vissa andra ärenden böra ock här omförmälas, nämligen:

1) universitetskanslerns i underdåniga skrifvelse!'' den 1 december

1906 och den 20 februari 1908 gjorda framställningar angående vissa

i staten för kanslersexpeditionen;

2) universitetskanslerns, efter hörande af matematisk-naturvetenskapsektionen

af filosofiska fakulteten samt det större akademiska konsistoriet

i Lund, den 18 oktober 1907 gjorda framställning angående förändring

af extra ordinarie professuren i geologi och mineralogi vid universitetet

i Lund till ordinarie professur, hvilket ärende uppkommit på grund

af Riksdagens i skrifvelse den 31 maj 1907 gjorda framställning i ämnet;

3) en af universitetskanslern, på anhållan af karolinska institutets

lärarkollegium, i skrifvelse den 23 december 1907 gjord underdåni

ställning om beredande af anslag å 300 kronor till

nenter vid disputationer vid institutet;

4) universitetskanslerns i skrivelser den 1 oktober 1907 gjorda framställningar

rörande de s. k. riksdagspetita från universiteten och karolinska

institutet;

5) universitetskanslerns i skrifvelse den 1 oktober 1907 gjorda, af

yrkanden från universiteten föranledda underdåniga framställning angående

för vaktmästare vid universiteten m. fl.;

ändringar

liga

ersättning

ig framåt

oppo
-

lönercglering

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

6) en af konservatorn vid botaniska museet vid universitetet i Uppsala

K. A. T. Seth gjord underdånig ansökning om löneförhöjning.

Jag har redan angifvit de fyra hufvudfrågor, som skola blifva föremål

för min framställning i detta ärende. Den första af dessa frågor

torde lämpligen kunna uppdelas i tre punkter, nämligen

I. Lönereglering för professorerna, med inbegripande af extra ordinarie

professurers förvandling till ordinarie.

II. Lönereglering för vissa andra lärare och tjänstemän.

III. Lönereglering för vaktbetjänte med flera likställda befattningshafvare.

Till dessa tre afdelningar sluta sig följande frågor:

IV. Om docentstipendierna.

V. Om vikariatsarfvoden och ersättningar åt vissa opponenter vid disputationer.

VI. Angående ändring i staten för universitetskanslersexpeditionen.

I.

Lönereglering för professorer in. fl. Extra ordinarie professurers

förvandling till ordinarie.

Redan tidigt synas vid såväl universiteten som karolinska institutet

hafva jämte professorer funnits lärare kallade adjunkter. Ett tredje slag

af lärare, docenter, fanns af gammalt vid universiteten men omtalas i

karolinska institutets stadgar först år 1861. Äfven s. k. extra ordinarie

professorer funnos — egentligen med denna benämning såsom hederstitel.

Vid universiteten omnämnas de hvarken i stat eller statuter förrän efter

omregleringen på 1870-talet. Redan förut förekommo de å stat vid karolinska

institutet. Allmänt och i stor utsträckning inrättades denna klass af lärarbeställningar

genom Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut åren 1877 och

1878 om de förutvarande adjunktsbefattningarnas ombildning till extra

ordinarie professurer.

Med hänsyn till föremålet för min framställning under afdelning I

torde jag, innan jag går vidare, nu böra lämna en kort redogörelse för,

huru löneförhållandena för ordinarie och extra ordinarie professorerna i

allmänhet utvecklat sig sedan 1870-talet, då viktiga förändringar i fråga

om ordinarie professorernas löner vidtogos och extra ordinarie professorsbefattningarna,

såsom antydts, i stort antal inrättades. Jag kan fatta mig

kort, i det jag till ytterligare upplysning hänvisar till de vid statsverkspropositionerna

till 1898 och 1902 års Riksdagar fogade protokollen öfver

Historik.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Ordinarie

professorers

löner.

E. o. professorers

löner.

ecklesiastikärenden i fråga om då å bane bragta förändringar i löneförhållandena

för respektive professorsklasser.

För de ordinarie professorerna äfvensom för universitetens bibliotekarier

och räntmästare, hvilka af ålder varit i aflöning likställda med

professorerna, utgick i allmänhet aflöningen till och med år 1874 med

4,500 kronor årligen.

Sedan 1874 års Riksdag på extra stat för år 1875 beviljat lönetillägg,

hvarigenom i regel professorernas löner samt aflöningarna för universitetens

bibliotekarier och räntmästare kommo att uppgå till 5,400 kronor, blef

detta lönetillägg, efter det Kungl. Maj:t till 1875 års Riksdag gjort framställning

om enahanda förmån för bemälda befattningshafvare, af sagda

Riksdag, på yrkande af enskild motionär, för år 1876 höjdt, så att''aflöningarna

stego till 6,000 kronor. Såsom motiv för denna af Riksdagen

vidtagna åtgärd åberopades i Riksdagens skrifvelse den 19 maj 1875, att

i afseende å professorernas — samt bibliotekariernas och räntmästarnas —

aflöning en jämförelse med ledamöterna i rikets kollegier ingalunda syntes

obillig, och att, da för de sistnämnda beviljats dyrtidstillägg, hvarigenom

aflöningen komme att uppgå till 6,000 kronor, enahanda belopp borde tillkomma

professorerna och deras vederlikar.

På framställning af Kungl. Maj:t höjde sedermera 1876 års Riksdag aflöningen

å ordinarie stat till nyssnämnda belopp, däraf 4,500 kronor skulle

vara lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar.

Till denna aflöning, 6,000 kronor, kom genom 1902 års Riksdags bifall

till Kungl. Maj:ts förslag rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,

efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring. Samtidigt fördelades begynnelseaflöningen

i lön 4,000 kronor och tjänstgöringspenningar 2,000 kronor.

De nu angifna löneförmånerna hafva varit och äro de för professorerna

i allmänhet gällande. Till afvikelserna härifrån får jag anledning

återkomma i det följande. Här torde endast böra ytterligare omförmälas,

dels hurusom universitetens professorer, bibliotekarier och räntmästare ägt

vissa naturaförmåner — i Uppsala ved, besittningsrätt till akademisk

åkerlott och ersättning för humlegårdslott, i Lund ängslott eller vederlag

därför — hvilkas frånträdande, bland annat, af Riksdagen gjordes till

villkor för åtnjutande af de förbättrade löneförmåner, som medgåfvos år

1902, dels ock, att två professorer vid universitetet i Uppsala, C. R. Martin

och K. C. Dunér, icke ingingo på nämnda villkor och därför fortfarande åtnjuta

aflöningsförmåner enligt de före år 1903 gällande bestämmelser.

Hvad därefter vidkommer de extra ordinarie professorernas löneförmåner,

sattes de vid adjunkturernas ombildning till extra ordinarie professurer

för en del af dessa till 4,500 kronor och för andra till 4,000

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

kronor, af hvilka båda belopp 1,000 kronor skulle utgöra tjänstgöringspenningar.

För de extra ordinarie professorerna med 4,000 kronor i lön

beviljades rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor, efter 5 års tjänstgöring.

Undantag från dessa lönesatser förekommo vid universitetet i Lund

och vid karolinska institutet, såsom jag längre fram får anledning omförmäla,

hvarjämte i Uppsala tillkom ved in natura.

År 1898 vidtogs den förändring i fråga om de för extra ordinarie

professorer i regel gällande lönerna, att de på 4,000 kronor i allmänhet

höjdes till samma belopp som de öfriga, eller 4,500 kronor, att denna aflöning

fördelades i lön 3,300 kronor och tjänstgöringspenningar 1,200

kronor, samt att rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor efter

respektive 5 och 10 års tjänstgöring, beviljades.

Sedan de ordinarie professorerna, såsom jag redan omtalat, år 1902

tillerkänts två ålderstillägg och en lönereglering jämväl kommit till stånd

vid de allmänna läroverken, hafva Kungl. Maj:t och Riksdagen ansett, att

de extra ordinarie professorerna med vissa undantag borde ytterligare tillgodoses.

Detta har skett genom en för hvartdera af åren 1907 och 1908 utgående

tillfällig löneförbättring. Denna har i fråga om dem, som aflönades enligt

de allmänna lönesatserna, afpassats så, att, med inberäknande af naturaförmånerna

för extra ordinarie professorer i Uppsala, samtliga löneförmånerna

för extra ordinarie professorer med begynnelselön skulle komma att uppgå

till 5,500 kronor, däraf 1,700 kronor tjänstgöringspenningar, och för extra

ordinarie professorer med ett eller två ålderstillägg till 6,000 kronor, däraf

respektive 1,700 kronor och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar.

Tilläggas bör, att jämväl för extra ordinarie professorer, som ej aflönades

enligt de allmänna grunderna, tillfällig löneförbättring beviljades.

En af de frågor, som det redan i det föregående omnämnda spörsmålet

om upphäfvandet af skillnaden mellan de ordinarie och de extra

ordinarie professorerna innehåller, är naturligen utjämnandet af de olika

löneförhållandena. Upphäfvandet af nämnda skillnad är emellertid, såsom

af det följande skall framgå, förknippadt med vissa andra omständigheter

än de rent ekonomiska.

Det torde nu vara lämpligt att kasta en blick på den nuvarande extra or-Extra ordinadinarie

professorsinstitutionens uppkomst och utveckling. För att undvika™4^°{“*°™"

alltför stor vidlyftighet vill jag till fullständigande af min framställning hän- uppkomst och

visa dels till vederbörande vid statsverkspropositionerna till de Riksdagar på utveckhns■

1870-talet, då adjunktsinstitutionens ombildning förevar, fogade statsrådsprotokoll,

dels ock till förutnämnda sakkunniges utredningar och förslag.

Bill. till Rikscl. Prol. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 7é Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Till de sistnämnda får jag för öfrigt i vederbörliga delar under mitt fortsatta

anförande ständigt hänföra mig.

Det är från åren 1877 och 1878, som den nuvarande extra ordinarie

professorsinstitutionen räknar sin uppkomst, i ty att då genom Riksdagens

bifall till Kungl. Maj:ts förslag de förutvarande adjunkturernas

ombildning beslöts. Redan vid 1876 års Riksdag hade frågan om adjunkturernas

och i sammanhang därmed docentstipendiernas ombildning förevarit,

men den vann då ej sin lösning, utan Riksdagen begärde framläggandet

af en detaljerad plan för ombildningen, hvilken plan likväl ej borde förutsätta

större kostnader än de då beräknade —- beloppen af adjunktslönerna,

och docentstipendierna samt vissa redan på extra stat utgående anslag.

Sistnämnda föreskrift torde fått ett afgörande inflytande på den

nya organisationens gestaltning. Mycket i densamma, hvilket sedermera

befanns mindre tillfredsställande, berodde helt visst på att den ekonomiska

ram, inom hvilken det nya skulle inpassas, var på förhand gifven.

Det torde med stor säkerhet kunna påstås, att adjunkturer i flera fall

skulle kommit att ersättas, ej med extra ordinarie, utan med ordinarie

professurer, därest ej omförmälda föreskrift måst iakttagas. Därom vittna

flera uttalanden i vederbörande departementschefs anförande till statsrådsprotokollet.

Adjunkterna voro från början blott ett slags bättre aflönade stipendiater.

De voro afsedda att vikariera och att fylla uppkomna luckor i de

ordinarie professorernas led. Långt fram i tiden ålades dem särskild

offentlig lärarverksamhet. De blefvo ordinarie tjänstemän, men deras aflöning,

ehuru småningom förbättrad, var alltid knapp, deras ställning i regel rätt

osjälfständig.

Olägenheterna af adjunktsinstitutionen sammanfattas i departementschefens

anförande till statsrådsprotokollet år 1877 sålunda: Då endast ett

ringa antal professorsplatser erbjöd adjunkterna utsikt till befordran, men

deras befattningar likväl vore af ständig natur, åldrades de ofta på sina

platser med otillräckliga lönevillkor och osjälfständig verksamhet. Såsom

en följd häraf voro äldre adjunkter, hvilka för sin utkomst ej sällan måst

tillgripa sysselsättningar, främmande för deras egentliga kall, ej mera,

när ledighet i en professur inträffat, i besittning af de egenskaper, som

fordrades för att inträda i en sådan verksamhet. Vikariaten, när de ofta

och i växlande läroämnen påkommo, utöfvade ett menligt inflytande på

det egna lärår- och studiearbetet. Adjunktsinstitutionen hade sålunda

burit inom sig brister, som hindrat den från att rätt uppfylla sin bestämmelse

och särskild! uppgiften att dana dugliga efterträdare.

Såsom fördelar af inrättningen anfördes af departementschefen, att

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

19

den vid universitetet fäst ett antal lärare, hvilka ständigt varit för där

behöflig undervisning att påräkna; och unga män, som gärna ägnat sig

åt vetenskapligt studium, hade genom adjunktur erna fått en utsikt till befordran,

som, åtminstone för eu tid nöjaktig, kvarhållit dem vid universitetet.

Då man nu ville bibehålla dessa fördelar men undvika olägenheterna,

ersattes adjunktsinstitutionen med två slag af lärare. Ä ena sidan inrättades

extra ordinarie professurer, hvilkas innehafvare flngo högre lön än adjunkterna

och en sj anständig lärarverksamhet, med ansvar för undervisningen i eget

ämne och rättighet att föra dess talan i vederbörande fakultet, hvaremot

de skulle vara befriade från den ovillkorliga skyldigheten att vid påfordran

öfvertaga en annans tjänståligganden. Från de ordinarie professorerna

särskildes de därigenom, att de ej skulle deltaga i examinatiop

och ej heller i universitetsförvaltningen -—■ samt genom lägre aflöning. A

andra sidan skulle den del af adjunkturernas uppgift, som innebar att

vid universitetet kvarhålla yngre framstående förmågor, anförtros åt docenter,

försedda med stipendier, hvilka genom sitt belopp och tiden för

åtnjutandet befordrade rörlighet bland innehafvarna.

Snart sagdt redan från början kom den nya extra ordinarie professorsinstitutionen

att till en del blifva något annat än hvad vid dess inrättande

torde afsetts. Från universitetsmyndigheternas sida hade i flera fäll påyrkats

upprättandet af ordinarie professurer. Extra ordinarie professurer inrättades

emellertid äfven i ämnen, som saknade representant bland de ordinarie

professorerna, och i hvilka examination därför tillkom de extra

ordinarie professorerna. Vid det fortsatta upprättandet af nya lärostolar

har likaledes ej sällan inträffat, att behofvet af företrädare för nya vetenskaper

eller själfständiga läroämnen blifvit tillgodosedt genom inrättande

af extra ordinarie professurer. Tillika har den fortgående vetenskapliga

specialiseringen i många fall medfört, att extra ordinarie professurer, som

vid upprättandet kunnat anses såsom parallellprofessurer till ordinarie,

snart nog kommit att intaga en annan, vida själfständigare ställning. I

åtskilliga fall har det ämne de representera måst såsom sj anständigt lärooch

examensämne tillerkännas sidoordnad ställning med förut befintliga

discipliner. I andra fall har en faktisk, om än ej alltid lagstadgad uppdelning

af ämnet mellan den ordinarie och den extra ordinarie professorn

af omständigheternas makt framtvungits, och i vissa fall har denna uppdelning

fått ett synligt uttryck i den uppdelning af tillhörande vetenskapliga

institution mellan respektive professorer, som blifvit stadgad.

Med ett ord: såväl i fråga om undervisningen som examinationen är

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

den extra ordinarie professorsinstitutionens ställning, allmänt betraktadt,

numera en helt annan än hvad som kan anses hafva från början åsyftats.

En bekräftelse härpå finnes i den af de sakkunnige verkställda utredning.

Till fakulteter och sektioner vid universiteten samt vederbörande

vid karolinska institutet hafva de sakkunnige utsändt följande frågor till

besvarande:

a) Hvilka professorer — ordinarie eller extra ordinarie — representera

ensamma hufvudämne?

Finnes hufvudämne, hvars representant icke är professor?

Finnes professor, som representerar läroämne, hvilket ej är hufvudämne?
b)

När inom området för samma läroämne finnas två eller flera professurer,

vare sig under samma eller olika benämningar, huru är ax-betsfördelningen

dem emellan bestämd med hänsyn till undervisning, examination

och föreståndarskap för institution (samling, seminarium eller dylikt)?

Hvilka bestämmelser ligga till grund för arbetsfördelningen?

År en arbetsfördelning, där den ej redan finnes genomförd, önskvärd

eller ifrågasatt?

Hvilka af de här ifrågavarande extra ordinarie professurerna hafva

företrädesvis karaktären af biträdande lärarbefattningar?

Hvilka af dem representera ett mera fristående område af den vetenskap,

i hvilken därjämte ordinarie professur finnes, eller fylla eljest i

något afseende en uppgift, likartad med de ordinaries?

c) Finnas några lärarbefattningar på stat, som synas kunna indragas

eller böra ombildas?

De ingångna svaren på dessa frågor återfinnas i de sakkunniges utredningar

och förslag (sid. 97—118.)

De sakkunnige erinra efter svarens återgifvande därom, att, sedan

dessa upplysningar meddelades, Kungl. Maj:t utfärdat ny stadga angående

medicinska examina den 28 juni 1907. Genom denna hafva bland annat

förändringar i vissa läroämnens ställning inträdt. I medicine kandidatexamen

har medicinens historia upphört att vara examensämne. I medicine

licentiatexamen hafva ämnena psykiatri, syfilidologi och hygien erhållit

större själfständighet än hittills, i det att den i dem gifna undervisning

skall afslutas med förhör, hvaröfver graderadt betyg skall gifvas.

Beträffande den sålunda gjorda undersökningens resultat bekräftar

den, såsom nyss sagts, hvad jag redan yttrat om gången af den extra ordinarie

professorsinstitutionens utveckling. De sakkunnige anföra i afseende härå:

»Den här åvägabragta, utredningen lämnar en klar bild beträffande

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

den extra ordinarie professorsinstitutionens nuvarande ställning till universitetsverksamheten

inom såväl undervisningens som examinationens områden.

Den synes oss tala ett kraftigt och otvetydigt språk om den omvandling,

denna institution sedan år 1877 undergått. Det är endast i ett

fåtal fall, som extra ordinarie professurer i den dag som är hufvudsakligen

bibehållit den karaktär, som man år 1877 afsåg. Bortser man från

konsistoriegöromålen, kan man säga, att den gräns, man då ville uppdraga

mellan extra ordinarie och ordinarie professurer, numera i ett stort antal

fall är helt utplånad och i flertalet öfriga blifvit i hög grad förskjuten i

den riktning, att de förstnämnda befattningarnas uppgift och ansvar i påfallande

grad vidgats och fördjupats.»

När till hvad sålunda omförmälts kommer, att, såsom universitetskommittén

erinrat, samma kompetensfordringar ställas på de ordinarie och

de extra ordinarie professorerna, är det ej underligt, att fordran på deras

likställande, såväl i lönehänseende som i öfrigt, allt kraftigare gjort sig

gällande.

Väl rönte, såsom jag redan nämnt, de extra ordinarie professorernas

i början af detta mitt anförande omförmälda framställning om likställighet

med de ordinarie professorerna i afseende å benämning, rätt att deltaga

i val af rektor och prorektor in. in., ej ett odeladt gynnsamt mottagande.

Men detta skedde i hög grad med hänsyn till de rådande förhållandena.

Och en betydelsefull framgång för de extra ordinarie professorernas sak

var, att universitetskommitténs förslag till nya universitetsstatuter och till

förändring af de kollegiala myndigheter, som handhafva universitetsförvaltningen

på platsen, helt enkelt voro baserade på förutsättningen, att

skillnaden mellan de ordinarie och de extra ordinarie professurerna komme

att upphöra. I fråga härom påpekade kommittén särskilda att ett viktigt

skäl för skillnadens bibehållande skulle försvinna, om en mycket

önskvärd förändring af universitetsförvaltningen genomfördes. En förändring

i den riktningen, att konsistoriegöromålen anförtroddes åt ett

mindre antal ledamöter, skulle enligt kommitténs mening medföra afsevärda

fördelar med hänsyn till en rask, praktisk och jämn behandling af

ärendena. Men om sålunda förvaltningen komme att handhafvas af ett

mindre antal professorer än som för närvarande vore fallet, då samtliga

ordinarie professorer däri toge del, kunde man ej längre till stöd för bibehållandet

af skillnaden mellan de båda professorskategorierna åberopa,

att inom området för de ordinarie professorernas ämbetsåligganden med

nödvändighet folie administrativa plikter, från hvilka de extra ordinarie

vore fritagna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

° Jflnivlrsi-* hänsyn till betydelsen för nu ifrågavarande spörsmål: omförmälda

teten» för- skillnads upphäfvande, af den utaf kommittén vidrörda förvaltnino-soro-a9‘

nationell anhåller jag att i afseende därå här få inskjuta några ord.

Enligt nu för universiteten gällande statuter af den 10 januari 1876

handhafves universitetens styrelse och förvaltning på stället, under prokansler^

inseende, af rektor, det större akademiska konsistoriet, det mindre

akademiska konsistoriet och en drätselnämnd. Det större akademiska konsistoriet

_ utgöres af universitetets samtliga ordinarie professorer, hvartill

komma i vissa fall räntmästare och bibliotekarie. Rektor är ordförande.

Enligt § 33 i statuterna skall det större konsistoriet hafva inseende och

vård om alla universitetets så vetenskapliga som ekonomiska angelägenheter,

upprätthålla den akademiska disciplinen, behandla förslag till nya

institutioner, reglementen eller andra allmänna föreskrifter och anordningar

rörande universitetet, dess lärda verksamhet, inrättningar, hushållning och

drätsel, upprätta förslag efter statuternas föreskrifter till lärarämbetens och

andra tjänsters återbesättande, förvalta och utdela de universitetet gifna

stipendier, där ej särskildt är annorlunda förordnadt, samt i öfrigt utöfva

de åligganden, som i statuterna särskildt bestämmas.

För de uppgifter, som enligt gällande bestämmelser tillkomma det

större akademiska konsistoriet, fann universitetskommittén detta konsistorium,

redan med dess nuvarande sammansättning, äga ett medlemsantal,

hvars storlek tynger och försvårar ärendenas handläggning samt fördröjer

deras afgörande. Skulle nu utan vidare de extra ordinarie professorerna

likställas med de ordinarie, kom me de att jämte dem på grund af själfskrifvenhet

hafva säte och stämma i det större konsistoriet. »Men denna

konsekvens», säger kommittén, »kan svårligen praktiskt godkännas, och

upphäfvandet af oftanämnda åtskillnad förer sålunda med sig en genomgripande

omdaning af den nuvarande organisationen. Skulle nämligen det

större konsistoriet i sig upptaga alla professorer, så stege med den nuvarande

professorsnumerären medlemsantalet vid universitetet i Uppsala

till 62 och vid universitetet i Lund till 49. Och församlingar af denna

stol lek kunna icke antagas vara lämpliga organ för utöfningen af administrativa

funktioner».

I kommitteförslaget är därför »universitetsrådet» — den myndighet,

som i förslaget motsvarar det nuvarande större konsistoriet — begränsad!,

till sin storlek. Det skulle bestå af rektor, prorektor och de fem dekandria

samt af professorer, valda af vederbörande fakulteter och sektioner

med en för hvarje fullt eller påbörjadt femtal professurer inom fakulteten

eller sektionen.

I de öfver universitetskommitténs förslag afgifna yttrandena uttalas

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97. 23

blott af det större akademiska konsistoriet i Uppsala invändningar mot

kommittéförslaget.

De sakkunnige hafva, med bibehållande af benämningen det större

akademiska konsistoriet, i hufvudsak anslutit sig till kommitténs förslag i

fråga om universitetsrådet — de valda medlemmarna i konsistoriet skulle

dock utses genom en af samtliga professorer bestående plenarförsamling.

I de yttranden, som afgifvits öfver de sakkunniges förslag, förekomma

inga invändningar mot inskränkning af det större akademiska konsistoriets

medlemsantal. Men väl förekomma divergenser rörande bestämmelserna

om sättet för konsistoriets sammansättning.

För egen del har jag ej någon betänklighet vid att, när frågan om

de nya statuternas utfärdande företages, följa förslaget om det större akademiska

konsistoriets begränsning i fråga om medlemsantal. Erinras må

bär, att vid karolinska institutet de extra ordinarie professorerna redan

äro medlemmar af lärarkollegiet, hvilket där motsvarar fakultet och konsistorium.

Ja<>- omförmälde nyss universitetskommitténs uttalande i fråga om upp- Upphäfvmdet

häfvandet af skillnaden mellan de ordinarie och extra ordinarie^ profes-^“”

sorerna. För innehållet af de yttranden, som i fråga härom afgåfvos af we och extra

vederbörande, redogöra de sakkunnige, sid. 91—94. 0,/*«or«r.r°

Härefter anföra de sakkunnige:

»Af den nu lämnade redogörelsen för frågan om de olika professorskategoriernas

förhållande till hvarandra framgår, att man på alla håll förordar

upphäfvandet af den nuvarande skillnaden mellan ordinarie och extra

ordinarie professorer. Olika meningar göra sig dock gällande. De flesta

myndigheter förorda upphäfvandet, oberoende af huruvida bland de extra

ordinarie professorerna bör göras åtskillnad mellan olika kategorier; man

anser, att samtliga extra ordinarie professorer, hur än den slutliga organisationen

af universitetsförvaltningen kommer att utfalla, böra vara i förhållande

till denna — i sammansättningen af konsistorium o. s. v. — i

allo likställda med de ordinarie. Andra hålla före, att en åtskillnad bör

göras, och att blott de extra ordinarie professorer, som äro ensamma i

sina respektive ämnen, böra utan vidare likställas med de ordinarie; beträffande

de öfriga uttalar man sig icke bestämdt, i hvilken riktning eu

blifvande organisation bör läggas.

»Alla, som öfverhufvud taget närmare yttrat sig angående frågan om

hvilken ställning de extra ordinarie professorerna borde intaga i eu blifvande

organisation af universitetens förvaltning, äro dock ense därom, att de

böra deltaga i vissa val, nämligen af rektor och prorektor, liksom de redan

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Departements

chefens

yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

nu enligt särskilda bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 17 juni 1893

deltaga i val af kansler.»

Efter erinran att enligt det af de sakkunnige utarbetade förslag till

statuter för universiteten åt alla professorer inrymts samma rättigheter

och skyldigheter i fråga om deltagandet i universitetsförvaltningen — enligt

de sakkunniges mening en oeftergiflig konsekvens af den utveckling,

som försiggått under de senaste 30 åren — yttra de sakkunnige vidare:

»En nödvändig förutsättning för borttagandet af skillnaden mellan

ordinarie och extra ordinarie professorer är tydligtvis löneförhöjning för

de senaie. Men då samtidigt hela professorskårens löneförhållanden påkalla

en genomgripande och definitiv reglering, måste det slutliga förslaget

i detta hänseende omfatta alla universitetsprofessorer.

»Med det sist anförda skall icke vara sagd!, att alla professorer

böra hafva fullt samma löneförmåner. Därvidlag kunna visserligen tänkas

skillnader, beroende på det arbete, som är med olika professurer förbundet.

Det har med bestämdhet påståtts, särskildt i Uppsalakonsistoriets

ofvan anförda yttrande samt inom karolinska institutets lärarkollegium,

att en skillnad i detta hänseende föreligger mellan olika kategorier af nuvarande

extra ordinarie professorer.»

Då jag velat bilda mitt omdöme om lämpligheten af det ifrågasatta

likställandet af extra ordinarie professurer med ordinarie professurer, har

ja& ej kunnat undgå att finna de härför från olika håll anförda skälen

och grunderna så starka, att man ej längre bör undanskjuta denna fråga.

Det är ej af nöden, att jag nu återupprepar dessa skäl och grunder.

Tillräckligt är att påpeka, att likheten redan förefinnes på så väsentliga

punkter, att det \ore en orättvisa att ej genomföra den på de återstående:

deltagandet i universitetsförvaltningen samt aflöningsförmånerna. Hvad

det fou a beträffar, blir svårigheten i afseende därå undanröjd genom den

<yi tydda ändringen i det förnämsta förvaltningsorganets sammansättning.

Åtel star då lönefrågan, som nu är föremal för behandling. Då jag utgår

fiån grundsatsen om likhet i löneförhållandena mellan de båda nuvarande

klasserna af professorer, sammanfaller denna fråga med lönereglerino-sfrågan

för de ordinarie professorerna öfverhufvud.

. De sakkunnige hafva erinrat om ett förhållande beträffande de extra

ordinarie professorernas ställning till de ordinarie, som här må omförmälas.

1 åtskilliga af de sakkunnige angifna fall hafva bestämmelser tid efter

annan meddelats, hvarigenom extra ordinarie professors öfvergång till ordinarie

professur i viss mån underlättats. Bestämmelser härom äro intagna

i de till de nu gällande, den 28 juni 1907 fastställda staterna för de båda

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

■universiteten fogade särskilda föreskrifter. Man torde med skäl kunna

antaga, att dessa bestämmelser införts under intryck af en sedan länge

bestående öfvertygelse om det i många fall oberättigade i den förefintliga

skillnaden i lönesatser mellan de extra ordinarie och de ordinarie

professorerna.

Jag har hittills betraktat frågan om skillnaden mellan omförmälda olika grupper

båda professorsklasser generellt. Det är emellertid så, att, om man närmare0^’''0/''’**''”''*’''- granskar förhållandena vid de olika extra ordinarie professurerna, man

måste anse, att några af dem ej äro med hänsyn till betydelsen af sin

uppgift att likställa med de öfriga eller med ordinarie professurer. Äfven

bland de nuvarande ordinarie professurerna kunna vissa skiftningar skönjas.

Nu omförmälda förhållanden hafva föranledt de sakkunnige att —

utgående från den synpunkten, att för en professors af ämbetet betingade

•ställning till sin vetenskap såsom läroämne hans ställning till examinationen

i viss grad utgjorde en exponent — i tre grupper uppdela den af

ordinarie och extra ordinarie professorer sammansatta professorsklassen.

Grupperingen återfinnes hos de sakkunnige å sid. 119 och 120.

Till den första gruppen hafva de förts, som ensamma representera

ordinarie examensämne och äfven i afseende å undervisningen intaga en

ställning, tillkommande en ordinarie professor. Till den tredje de, som

icke representera ordinarie examensämne, antingen så att i det ämne de

företräda examen endast efter särskilt tillstånd kan aflägga^, eller ock så

att deras uppgift hufvudsakligen eller uteslutande är begränsad till medverkan

vid undervisningen i ämne, hvars art eller omfång påkallar undervisning

af mer än en lärare, utan att examination i ämnet åligger

mer än den ene af dem. Emellan dessa båda grupper förlägges den andra,

utgörande sådana extra ordinarie professorer, hvilka i regel under nuvarande

förhållanden i större eller mindre omfattning dela examensbördan

i ämnet med en ordinarie professor.

Denna gruppering har emellertid icke kunnat fasthållas. Af skäl, som

af de sakkunnige å sid. 120—122 anförts, hafva de båda första grupperna

af de sakkunnige sammanslagits till en grupp, jämte hvilken den först

uppställda tredje gruppen ställts såsom en andra. För de båda nya grupperna

tänka sig de sakkunnige olika lönesatser, med en skillnad af 1,000

kronor.

Om man i de öfver de sakkunniges utredningar och förslag afgifna

yttranden allmänt anslutit sig till de sakkunniges förslag rörande upphäfvandet

af extra ordinarie professorsinstitutionen, så hafva åter i fråga om

professorernas indelning i lönegrupper de sakkunniges förslag mött vissa

Bill. till Rilcsd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. U Haft. f 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

invändningar. Dessa hafva framställts från Uppsala universitet och åt

universitetskanslern.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala, som gjort sig till tolk

för de från dåvarande universitet försporda anmärkningar, har icke haft

något att invända mot grundsatsen om uppdelning af professorerna i två

lönegrupper. Men konsistoriet har framhållit, att examinationen ej vore

en fullt lämplig norm för uppdelningen, såvidt Uppsala universitet beträffade.

Skyldigheten att examinera vore ej det viktigaste af en professors

åligganden, utan arten och omfattningen af hans undervisning borde

vara det bestämmande. Vid intagandet af en sådan ståndpunkt komme

man emellertid till ungefär enahanda resultat som de sakkunnige.

Kanslern anför i sitt underdåniga utlåtande den 20 december 1907

i denna fråga bland annat följande, sedan han förklarat sig anse upphäfvande!

af skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie professurer

vara eu nödvändig åtgärd. Han ville gå ett steg längre än hvad det

föreliggande förslaget innebure. De sakkunnige, likasom ock de myndigheter

som yttrat sig i ärendet, hade nämligen alla utgått därifrån, att,

äfven efter upphäfvande i öfrigt af skillnaden mellan de två professorskategorierna,

professurerna dock skulle med afseende på aflöningsförhållanden

indelas i två lönegrupper med skillnad i aflöning af högst 1,000

kronor; och hade härvid såsom indelningsgrund föreslagits den omständigheten,

huruvida med professur vore förenad examination i ordinarie examensämne

eller icke. Att denna indelningsgrund icke vore fullt tillfredsställande

framginge redan af de sakkunniges egen motivering, nämligen den

del däraf, där skäl framlades mot godtagandet af ett alternativt ifrågasatt

uppdelande af professurerna i tre lönegrupper. Alla de skäl, som de sakkunnige

här anfört mot vidtagande af en sådan fördelning i tre grupper,

kunde i tillämpliga delar åberopas jämväl mot ett tvågruppssystem. Angående

ett system med två lönegrupper gällde sålunda hvad de sakkunnige

anfört därom, att vid bestämmande af gränsen mellan grupperna godtycklighet

och inkonsekvenser ej kunde undvikas, vidare därom, att en uppdelning

af ifrågavarande art aldrig skulle kunna få karaktären af eu definitiv

organisation, samt äfven delvis därom, att uppdelningen kunde Dofaras

framtvinga bestämmelser om uppflyttningsrätt för professorer i lägre

lönegrad till högre grad och därmed en särskild befordringsordning för

en lönegrupp af professorer. De sakkunnige hade vidare, under erkännande

att äfven vid uppdelning af professurerna i två grupper svårigheter

icke saknades och »smärre godtyckligheter» icke kunde undvikas,

samt med erinran om vissa andra anmärkningar, som skulle kunna

göras mot en sådan uppdelning, i sitt förslag låtit gränsen mellan

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 97.

-de föreslagna två grupperna betingas af »examination i ordinarie examensämne».

Mot indelningsgrunden hade särskildt inom juridiska fakulteten

vid Uppsala universitet samt af därvarande större akademiska konsistorium

anförts vissa invändningar, h vilka syntes påkalla stor uppmärksamhet.

Inom nämnda fakultet hade särskildt af professorn V. Sjögren med

kraft betonats den föreslagna organisationens provisoriska karaktär äfvensom

framhållits otillräckligheten af den utredning, som af de sakkunnige

lagts till'' grund för förslaget i denna del.

De gjorda invändningarna kunde enligt kanslerns åsikt svårligen frånkännas

en högst väsentlig betydelse vid frågans bedömande. Att examinationsskvldigheten

vid de professurer, som vore med sådan förbundna, utgjorde

en viktig och maktpåliggande del af befattningshafvarens arbetsbörda,

kunde visserligen icke förnekas. Stundom vore också utan tvifvel

examensbördan af den omfattning och art, att en högre aflöning för de

häraf betungade lärarna skulle kunna ur rent principiell synpunkt val

försvaras. Men om en sådan princip skulle vid lönefrågans lösning konsekvent

tillämpas, blefve, såsom af de sakkunniges egen motivering äfven

•framginge, den logiska utvecklingen ovedersägligen den, att vid det närmare

genomförandet af löneregleringen ett mycket stort antal grader af

professurer måste uppställas allt efter examensarbetets olika omfattning,

samt att hänsyn jämväl måste tagas därtill, att examensbördan vid de olika

universiteten kunde vara högst olika. Vid grupperingen borde också, om

man skulle utgå från att aflöningen boiMe lämpas efter arbetsbördan, tagas

hänsyn därtill, huruvida med professorsbefattning vore förenad föreståndarskap

för institution, klinik eller seminarium, samt äfven till arten och

omfånget af den med professuren förenade undervisningsskyldigheten, faktorer

hvilka delvis vore beroende af rent tillfälliga eller personliga förhållanden

och i hvilket fall som helst kunde genom administrativ myndighets

beslut ändras.

Af det sagda vore uppenbart, att en under alla förhållanden fullt

rättvis uppdelning af professurerna i lönegrupper, hvilken på samma gång

tillgodosåge billiga fordringar på enhetlighet, vore omöjlig att åstadkomma.

Huru än grupperingen komme att göras, skulle den i alla händelser blifva

behäftad med inkonsekvenser.

Sådana vidlådde också i afsevärd grad det af de sakkunnige uppställda

systemet. Det torde svårligen kunna bestridas, att bland de professurer,

hvilka af de sakkunnige förts till »Första lönegruppen», sådana

funnes, hvilkas innehafvare hade mycket obetydliga examinationsåligganden

och på/grund af dem i tjänsten åliggande arbete i det hela icke rimligt
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majsts Nåd. Proposition N:o 97.

Departements
chefens
yttrande.

vis borde tillerkännas högre aflöningsförmåner än vissa till »Andra lönegruppen»

enligt de sakkunniges förslag hörande professorer.

Vid öfvervägande af allt hvad i denna fråga förekommit och i betraktande

af samtliga därpå inverkande omständigheter hade kanslern

kommit till den öfvertygelsen, att den af de sakkunnige föreslagna indelningsgrunden,

nämligen examination i »ordinarie examensämne» — ett

redan i och för sig sväfvande och af administrativa bestämmelser afhängigt

begrepp — icke vore ägnad att möjliggöra en fast och bestämd och på

samma gång rättvis åtskillnad mellan olika professorskategorier. Äfven

om i ett fåtal fall, där det med en professur förenade arbetet skulle kunna

anses vara något mindre omfattande än vid öfriga lärostolar, eu viss

tvekan kunde vara berättigad, huruvida dess innehafvare borde i afseende

på löneförmåner likställas med andra professorer, hade det likväl synts

kanslern för en lycklig lösning otvifvelaktigt gynnsammast, om steget härvidlag

nu på en gång toges fullt ut, genom att alla professurer vid så

val universiteten som karolinska institutet i löneafseende likställdes och

förenades med aflöningsförmåner motsvarande dem, som tillkomme tredje

gradens tjänster vid statskontoret enligt detta ämbetsverks nyligen af

Kungl. Maj:t och Riksdagen pröfvade aflöningsstat. Härigenom skulle

ernås eu ‘på samma gång enkel, klar och bestämd som ock i möjligaste

mån definitiv lösning af det invecklade spörsmålet.

Ej heller jag kan ansluta mig till förslaget om professorernas uppdelning

i lönegrupper. De skal mot förslaget, som af kanslern anförts,

synas mig synnerligen öfvertygande. Jag skulle vilja fästa mig vid ett

yttrande, som fällts i frågan. Det har talats om förslagets provisoriska

karaktär. Vid de tillfällen, då lönereglering för ordinarie eller extra ordinarie

professorer under de gångna åren verkställts, har det snart visat sig,

att densamma icke ansetts definitiv, och försök att få till stånd mera

effektiva reformer hafva bragts å bane. Det synes mig sannolikt, att

samma uppfattning skulle komma att gorå sig gällande, om den nya löneregleringen

baserades på eu gruppindelning af professorerna. Men den

reglering, som nu är i fråga, bör göras så, att den icke genom själfva

sin anordning framkallar sträfvande!! att rubba densamma. Finnas bland

nuvarande professurer och extra ordinarie professurer några, hvilka ej med

fullt skäl kunna anses böra framdeles tillhöra professorskategorien, sa må

de därur förflyttas eller indragas. De öfriga åter böra, med några a.f

alldeles särskilda förhållanden påkallade undantag, inordnas i en löneklass.

Därvid bör för befattningens bibehållande såsom professur vara afgörande,

om densamma är erforderlig för uppehållande af professors undervisning;

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

och examination, om den ej är att anse såsom en blott biträdande lärarbefattning

utan intager eu fullt själfständig ställning.

För undersökning härom är det nödvändigt att betrakta hvarje särskild

af de nuvarande ordinarie och extra ordinarie professurerna. Det

är dock ej behöiligt att här redogöra för hvar och en af dem, utan jag

kan hänvisa till den åt de sakkunnige åvägabragta, på uppgifter från

fakulteter och sektioner vid universiteten samt karolinska institutets lärarkollegium

grundade framställning, som, redan af mig omförmäld, linnes i

deras förslag ocli utredningar, sid. 97—118. Till behandling upptager

jag endast sådana befattningar, rörande hvilka närmare pröfning erfordras.

Det visar sig då, att samtliga nuvarande ordinarie professurer — till

antalet 37 vid universitetet i Fppsala, 31 vid universitetet i Lund och

11 vid karolinska institutet — böra såsom sådana kvarstå.

De sakkunnige hafva i sin ursprungliga tredje, sedermera andra grupp

upptagit ''professuren i nervsjukdomar vid karolinska institutet. Att denna

professur skulle förvandlas till annan befattning eller indragas kan ej ifrågasättas.

Den har tillkommit på grund af enskild donation, mottagen vid karolinska

institutet för att med af kastningen af densamma uppehålla »P. EL

Malmstens professur i nervsjukdomar». På framställning af Kungl. Maj:t

har Riksdagen år 1886 under vissa villkor medgifvit, att innehafvare!!

finge pensionsrätt lika med den, som då tillkomme ordinarie professor

vid institutet.

Andra ordinarie professorer finnas, hvilka af olika anledningar hittills

intagit en särställning i lönehänseende, nämligen Skytteanske professorn i

Uppsala, förste teologie professorn i Uppsala samt professorerna inom

teologiska fakulteten i Lund. Detta har emellertid intet inflytande pa

deras ställning i nu förevarande hänseende. Vid själfva lönefrågan får

jag återkomma till dem.

Jag går nu öfver till de hittills varande extra ordinarie professurerna.

Bland lärostolarna inom universitetens teologiska fakulteter, vid hvilka

finnas 3 extra ordinarie professurer i Uppsala och 2 extra ordinarie professurer

i Lund, hade af de sakkunnige extra ordinarie professuren i praktisk

teologi vid. universitetet i Uppsala först förts till den af dem uppställda

tredje gruppen. De upplysningar, som af de sakkunnige inhämtats, hafva

gifvit vid handen, att innehafvaren af denna befattning leder de muntligthomiletiska

öfningarna samt öfningarna i liturgiskt föredrag, hvarjemte

han en timme i veckan föreläser i homiletik. Fakulteten har visserligen

förklarat, att ingen af de extra- ordinarie professurerna inom densamma

företrädesvis har karaktären af biträdande lärarbefattning, utan att de

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

samtliga5representera mera fristående områden af sin vetenskap. Med hänsyn

till de synpunkter, jag anlagt vid bedömandet af förevarande lärarbefattningars

ställning, kan jag dock ej undgå att ifrågasätta, huruvida icke

berörda extra ordinarie professur lämpligen skulle kunna ersättas med eu

assistentbefattning. En sådan tinnes redan inom fakulteten. Enligt hvad

katalogen för universitetet i Uppsala höstterminen 1907 utvisar, åligger

det denne assistent att leda do kateketiska öfningarna, hvarjemte han en

timme i veckan föreläser öfver kateketisk metodik. Extra ordinarie professorn

har en öfning mer i veckan; i öfrigt synas de båda lärarnas arbeten

tämligen sammanfalla i omfattning och betydelse.

Jag är därför ej benägen att tillstyrka denna, extra ordinarie professurs

förvandling till ordinarie. Att emellertid nu omedelbart skrida till dess

förändring till en assistentbefattning kan dock — frånsedt att nuvarande

innehafvare! ej är skyldig att underkasta sig något sådant — ej verkställas.

Såsom af det följande skall framgå, kan jag ej nu framlägga något förslag

rörande lönereglering för assistenter och dylika befattningshafvare i öfrigt.

All utredning saknas ock om den lön, som skäligen borde beviljas för

denna assistentbefattning. Vidare är med extra ordinarie professuren förenad

t ett prebendepastorat. Detta bör lösgöras från densamma. Men frågan

härom sammanhänger med prästlöneregleringskommitténs förslag om sammanslagning

af detta pastorat med annat närgränsande pastorat. Ingendera

åt dessa frågor kan nu företagas till afgörande.

Att märka är, att en förändring af ifrågavarande extra ordinarie professur

kan anses äga så mycket större skäl för sig, som det ändock inom

teologiska fakulteten i Uppsala skulle finnas 7 professurer, medan i Lund

antalet teologie. professurer skulle blifva 6 — hvartill kommer, att i

Uppsala skulle finnas två assistentbefattningar.

Härjämte bör påpekas, att extra ordinarie professuren i praktisk

teologi i Lund, hvilken jämväl omfattar moralteologi, enligt de erhållna

upplysningarna uppenbarligen innehar en helt annan ställning än den nu

omförmälda i Uppsala, en ställning fullt sj anständig i fråga om undervisningen;

befattningens innehafvare är examinator i teologisk etik och representerar

fristående vetenskapligt område. Eu åtgärd med denna beställning,

sådan som jag antyd t i fråga om den närmast motsvarande befattningen

i Uppsala, torde sålunda ej vara berättigad.

I fråga om de båda juridiska fakulteterna finnes ingen anledning till

afvikelse från grundsatsen om de extra ordinarie professurernas förvandling

till ordinarie professurer. Samtliga de 3 i Uppsala och 2 i Lund varande

extra ordinarie professurerna inom dessa fakulteter böra alltså blifva

ordinarie.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Beträffande medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala delar jag

den”uppfailning, som legat till grund för de sakkunniges åtgärd att till

första gruppen föra dess 7 extra ordinarie professurer med undantag af 2:

extra ordinarie professuren i anatomi, hvars innehafvare har tjänstgöringsskyldighet

såsom prosektor, samt extra ordinarie professuren i medicinsk

och fysiologisk kemi, hvilka båda af de sakkunnige förts till andra gruppen..

Betraktar man först extra ordinarie professors-prosektorsbefattningen,

skall man af de lämnade upplysningarna finna, att, medan den ordinarie

professorn i anatomi representerar det särskilda examensämnet histologi, den

ene extra ordinarie professorn i anatomi ombesörjer examinationen i detta

ämne och 4 gånger i veckan håller eu timmes föreläsning däri. Den andre

extra ordinarie professorn i anatomi åter har tjänstgöringsskyldighet som

prosektor med 25 offentliga föreläsningar hvarje år samt har den dagliga

ledningen af dissektionsöfningarna. Därjämte har hvardera extra ordinarieprofessorn

enligt enskild öfverenskommelse halfva antalet examinatorier å

anatomisalen. Det synes mig vara uppenbart, att sistnämnda befattning

ej enligt de af mig uppställda distinktioner bör hänföras till de ordinarie

professurerna. Af fakulteten uttryckligen angifven såsom en biträdande

lärarbefattning bör densamma framdeles intaga ställning som sådan, under

benämning prosektor. Vid hvar och eu af de tre medicinska fakulteterna

komma då att finnas två ordinarie professurer i ämnesgruppen anatomihistologi.

Hvad härefter vidkommer extra ordinarie professuren i medicinsk och fysiologisk

kemi, torde det vara skäl att i ett sammanhang behandla denna

befattning och extra ordinarie professuren i kemi och farmaci vid karolinska

institutet — vid universitetet i Lund finnes icke någon dylik befattning,

blott en ordinarie professur i medicinsk och fysiologisk kemi, motsvarande

professuren i samma ämne vid Uppsala universitet samt professuren i kemi

vid karolinska institutet.

Vid den medicinska studie- och examensordningens nyligen skedda

reformering, då den medicinsk-filosofiska examen bortföll, stadgades såsom

villkor för rätt att aflägga medicine kandidatexamen, bland annat, att

vederböi''ande genomgått en förberedande kurs i allmän kemi. Den tanken,

att denna kurs i Uppsala och Stockholm skulle kunna anförtros åt nu

ifrågavarande extra ordinarie professorer, afvisades af de i berörda fråga

tillkallade sakkunnige, hvilkas utredning lagts till grund för omförmälda

reform, därmed, att det syntes näppeligen låta sig göra att ålägga de

nuvarande innehafvarna af nämnda båda extra ordinarie professurer arbeten

af den elementära beskaffenhet, som med berörda kurser afsåges. Härtill

borde hellre anlitas yngre lärare. Det vore misshushållning att till sådant

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

arbete använda personer, hvi]kas tid kunde utnyttjas på ett för vetenskapen

långt mera fruktbringande sätt. När dessa extra ordinarie professurer

eu gång blefve lediga, syntes den frågan böra tagas i öfvervägande,

om icke desamma kunde ombildas.

I anslutning till de sakkunniges omförmälda uppfattning och på grund

af hvad karolinska institutets lärarkollegium och särskilt dess lärare i

kemi anfört i fråga om anordnande af berörda kurs vid institutet begäres

i årets statsverksproposition anslag till arfvode åt ett biträde vid denna

kurs — likasom ock till aflöning åt en lärare vid motsvarande kurs i Lund.

I Uppsala uppehälles kursen å institutionen för allmän och analytisk kemi

med där förefintliga krafter.

I full öfverenstämmelse med nämnda sakkunniges uppfattning rörande

nu ifrågavarande båda extra ordinarie professorsbefattningar stå de upplysningar,

som till de sakkunnige lämnats af vederbörande. Medicinska

fakulteten i Uppsala upplyser, att därvarande extra ordinarie professor i

medicinsk och fysiologisk kemi har att i egenskap af laborator leda: laborationsöfningarna

och att 2 timmar i veckan hålla offentliga föreläsningar,

samt förklarar, att professuren företrädesvis har karaktär af biträdande

lärarbefattning. Karolinska institutets lärarkollegium meddelar, att extra

ordinarie professorn i kemi och farmaci vid institutet har sig ålagd ledningen

af de studerandes praktiska öfningar i medicinsk kemi och har sin

föreläsningsskyldighet inskränkt till 2 timmar i veckan.

Nämnas må slutligen, att den medicinskt-kemiska undervisningen i

viss mån begränsats genom den nya stadgan angående medicinska examina

den 28 juni 1907.

För min del har jag på grund af hvad sålunda omförmälts den uppfattningen,

att ifrågavarande båda extra ordinarie professurer icke böra förvandlas

till ordinarie professurer med nuvarande ämnen utan i stället

synas böra blifva föremål för ombildning. Detta kan dock icke ske under

nuvarande innehafvares tjänstetid. Befattningarna böra fördenskull i vederbörande

stater tills vidare kvarstå såsom extra ordinarie professurer. Då

ledighet i någon af dem uppstår, bör tjänsten icke tillsättas, och frågan

om ombildning blifva föremål för utredning.

I afseende å de till medicinska fakulteten vid universitetet i Lund hörande

O extra ordinarie professurer torde ej finnas någon anledning till invändning

mot deras af samtliga vederbörande föreslagna förvandling till ordinarie

professurer.

Hvad angår den humanistiska sektionen vid universitetet i Uppsala,

så omfattar den 7 extra ordinarie professurer. Till densamma har af de

sakkunnige äfven räknats extra ordinarie professuren i geografi, som kan

tillhöra hvilkendera af filosofiska fakultetens sektioner som helst, och hvars

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 91

förutvarande innehafvare tillhörde humanistiska sektionen. Den nyligen

utnämnde nuvarande innehafvare!! af densamma tillhör dock enligt Kungl.

Maj-.ts beslut den matematisk-naturvetenskapliga sektionen, och dit bör befattningen

nu föras. .

Bland nämnda 7 befattningar synes mig allenast extra ordinarie professuren

i klassiska språk icke böra öfvergå till ordinarie professur. Vedeibörande

sektion har förklarat, att denna beställning möjligen borde på

något sätt ombildas, men att denna fråga ej lämpligen kunde före den väntade

— numera den 1 november 1907 utfärdade — filosofiska examensstadgans

utkommande upptagas till behandling. Innehafvaren af befattning

eren, extra ordinarie professorn S. K. A. Wide, åter har direkt uttalat sig till

förmån för densammas ombildning till en professur i klassisk arkeologi.

Han påpekar, att visserligen ingen ordinarie akademisk lärarbefattning

vore öfverflödig, för såvidt den sköttes af vetenskapligt kompetent och skicklig

person, men att man, om det vid eu omorganisation af universitetsförhållandena

gällde att ekonomisera med förhandenvarande tillgångar, måste

erkänna, att ifrågavarande professur icke vore strängt behöflig. Förhållandena

hade förändrats, sedan professuren för något mer än 30 år sedan

inrättades. Den extra ordinarie professuren i klassiska språk hade da hufvudsakligen

varit en »examensprofessur», absolut nödvändig med hänsyn

till de många examina, särskild! de s. k. förberedande examina, i hvil a

latinet då ingick som tvångsämne. Dessa förberedande examina hade nu

i det allra närmaste försvunnit, och därmed hade en af förutsättningarna

för professurens existensberättigande bortfallit. VI,-ser ligen hade genom

kanslersbref den 23 februari 1905 och nådig resolution deri 7 augusti

samma år examinationen i grekiska i teologisk-filosofisk examen öfverfiyttats

från ordinarie professorn i grekiska språket och litteraturen till extra

ordinarie professorn i klassiska språk; men denna anordning vore näppe

ligen framkallad af något trängande behof och gällde endast Hills vidare»,

hvadan den icke kunde utgöra något hinder för en eventuell indragning

eller omdaning af denna professur. Äfven i öfrigt vore på grund åt de

klassiska språkens reducerade ställning vid de allmänna läroverken denna

professur icke nödvändig för den akademiska undervisningen i klassisk

filologi. Antalet studerande i dessa ämnen komme att i framtiden betyd

ligt förminskas, och latin och grekiska blefve sålunda mindre betungande

undervisnings- och examensämnen än tyska, franska och engelska, af hviska

läroämnen dock hvart och ett finge nöja sig med en ordinarie lärare. Den

elementära undervisning i klassiska språk, hvilken i vissa fall maste formsättas

som ersättning för minskad sådan undervisning vid de allmänna

läroverken, borde skötas af docenter och docentstipendiater, som därför hade

Bih. till Riksd. Prot. 1.908. 1 Sarnl. 1 Afd. 74 Häft, 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

att uppbära betalning af kollegiecleltagarna. Mot eu indragning kunde

icke komma i betraktande, att lönen för den extra ordinarie professuren

i klassiska språk till en del bestredes af räntan från professorn J. O. Höijers

donation. Dessa medel kunde på annat sätt komma till användning i testator

syfte.

Wide förordar emellertid, som nämndt, en ombildning af befattningen

till professur i klassisk arkeologi, under åberopande, bland annat, att

detta ämne utomlands vore representeradt vid universiteten i stor utsträckning.

Professorn i grekiska språket och litteraturen åter, O. A. Danielsson,

med hvilken professorn i latinska språket och litteraturen P. Persson instämt,

anser, att hvarken indragning eller ombildning för närvarande bör ifrågakomma.

Förutsatt att en ombildning vore påkallad, borde den ske till en

professur i antik historia. 1 sitt yttrande öfver de sakkunniges förslag

uppträder filosofiska fakulteten för befattningens kvarstående såsom professur;

och de sakkunnige hafva fört denna befattning till sin första grupp.

För min egen del är jag, som antydts, ej böjd för dess förvandling

till ordinarie professur med nuvarande ämnesområde. Skälen därtill har

jag hämtat ur Wides anförande, blott tilläggande att den nya filosofiska,

examen sstadgans bestämmelser icke innehålla något, som rubbar giltigheten

af hvad Wide uttalat. Frågan om en eventuell ombildning af lärostolen

synes vara långt ifrån mogen. Med anledning häraf bör ifrågavarande

befattning enligt min åsikt ej kvarstå å universitetets stat och dess

nuvarande innehafva,res aflöning utgå från allmänna indragningsstaten. Härvid

är likväl eu sak att iakttaga. Den af Wide omförmälda Höijerska

donationen är tillkommen för inrättandet af en särskild adjunktur i grekiska,

litteraturen. Det donerade kapitalet var från början för ringa för

ändamålet, hvarför det skulle genom räntornas tilläggande förökas, till

dess det räckte till »lika, ordinära, löneförmåner med dem, som andra

adjunkter i den filosofiska fakulteten vanligen åtnjuta». Emellertid begärde

det större konsistoriet år 1842 i eu till kanslern aflåten skrifvelse,

att universitetet skulle få i sin ägo öfvertaga fondens dåvarande behållning

mot förbindelse att hålla gramse linguae adjunkten, så snart han

blefve utnämnd, tillhanda årlig lön till likhet med de öfriga filosofie

adjunkterna. Detta bifölls af kanslern den 8 juli 1842. Sedan dess har

fondens afkastning ingått till universitetets allmänna kassa. I den nuvarande

inkomststaten är räntan å densamma, jämte räntorna å Borgströmska,

Nilsson-Aschanska och Win bomska donationerna, upptagen till ett belopp

af 1,638 kronor. Donationsfonden utgör, enligt hvad jag inhämtat,

15,975 kronor, och då nyssnämnda belopp af 1,638 kronor är beräknadt

efter 41fi °j0, ingår fondens afkastning däri med 678 kronor 94 öre.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97,

Det synes mig nu, med hänsyn till hvad jag föreslagit i fråga

om extra ordinarie professuren i klassiska språk, nödigt, att Höijerska

donationsfondens afkastning utbrytes ur omförmälda post i Uppsala universitets

inkomststat, då posten kommer att nedsättas till — i jämnt tal —

959 kronor. Beträffande donationsräntans användning — vare sig den skall

läggas till kapitalet för upprättande i framtiden af en fast lärarbefattning

i grekiska litteraturen eller användas till annat med donationens syfte öfverensstämmande

ändamål — bör efter verkställd utredning framdeles af Eders

Kungl. Maj:t bestämmas.

Extra ordinarie- professuren i finsk-ugrisk språkforskning, som är personlig

och af de sakkunnige hänförts till deras andra lönegrupp, bör, såsom

jag redan antydt, förändras till ordinarie.

Af de 6 extra ordinarie professurerna inom humanistiska sektionen

vid universitetet i Lund är det också allenast extra ordinarie professuren

i klassiska språk, som bör blifva föremal för uppmärksamhet i nu förevarande

sammanhang.

Hvad Wide anfört beträffande den extra ordinarie professuren i klassiska

språk i Uppsala gäller utan tvifvel äfven för motsvarande befattning

i Lund. Denna hade af de sakkunnige förts till deras ursprungliga tredje

grupp. I den humanistiska sektionens i Lund yttrande beträffande denna befattning

heter det, att för extra ordinarie professuren i klassiska språk

i dess förhållande till respektive professurerna i grekiska språket och litteraturen

samt i romersk vältalighet och poesi numera, sedan ämnet latin

borttagits ur teologisk-filosoffsk examen, ingå särskilda bestämmelser vore

gällande. Någon bestämdare arbetsfördelning mellan extra ordinarie professuren

i klassiska språk och nämnda båda ordinarie professurer både

hittills icke varit ifrågasatt. Beträffande önskvärdheten däraf syntes spörsmålet

därom enligt sektionens uppfattning böra behandlas i sammanhang

med en eventuell omreglering af tjänsten. Eu ombildning af densamma.

kunde dock, enligt sektionens mening, ej gärna till ingående behandling

företagas annat än i samband med eu eventuellt inträffande

ledighet i denna beställning.

Jag har samma uppfattning om denna beställning som om den motsvarande

i Uppsala: att den ej bör nu förvandlas till ordinarie professur

utan indragas. Och denna indragning kan ske utan liknande anordning,

som af mig ifrågasatts beträffande innehafvaren af extra ordinarie professuren

i klassiska språk vid universitetet i Uppsala. Den senaste innehafvaren

af ifrågavarande befattning vid Lunds universitet, C. Lindskog,

har nämligen den 21 sistlidne februari af Eders Kungl. Maj:t i nåder

utnämnts och förordnats att vara professor i grekiska språket och litteraturen

vid universitetet i Lund. 1 sammanhang därmed har Eders Kungl. Maj:t

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

PKungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

förordnat, att med åtgärder för återbesättande af den sålunda, ledigblifna

extra ordinarie professorsbefattningen skall tills vidare anstå, och att densamma

skall, i afbidan på Eders Kungl. Maj:ts vidare beslut i ämnet,

uppehållas genom vikarie. Hinder möter sålunda ej i något afseende för

ifrågavarande extra ordinarie professurs indragning och uteslutande ur staten.

Vidkommande den matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala

har af dess nuvarande med allmänna medel aflönade 6 extra ordinarie

professurer — extra ordinarie professuren i geografi är här medräknad —

extra ordinarie professuren i meteorologi af de sakkunnige hänförts till

andra lönegruppen. Enligt förut angifva grunder anser jag samtliga

nämnda extra ordinarie professurer böra förändras till ordinarie professurer.

I fråga om en genom konsuln F. Kempes donation inrättad extra

ordinarie professur i växtbiologi hafva, de sakkunnige föreslagit, att densamma

borde — med tillskott af statsmedel, enär donationsfonden ej

medgifver högre aflöning än vid pass 6,000 kronor — förvandlas till

ordinarie professur i andra lönegruppen. Jag kan dock ej biträda detta

förslag. Lärostolens ämne, i och för sig betydelsefullt, har dock ej, åtminstone

ännu, den ställning vid universitetsundervisningen, att den ifrågasatta

åtgärden kan anses påkallad. Donationen i fråga är dessutom gjord

för upprättandet af en extra ordinarie professur. Oaktadt detta slag af

befattningar i regel ej skulle förekomma, torde lärostolen i växtbiologi

tills vidare böra i staten upptagas såsom extra ordinarie professur. Innehafvaren

af densamma bör aflönas allenast medelst afkastningen af donationen.

Enligt uppgift i drätselnämndens yttrande kan från donationsfonden

utgå 6,500 kronor årligen.

Samtliga 4 extra ordinarie professurer inom den matematisk-naturvetenskapliga

sektionen af filosofiska fakulteten i Lund torde böra förändras

till ordinarie professurer. Universitetskanslerns af mig förut omförmälda

framställning angående extra ordinarie professuren i geologi och

mineralogi skulle således vinna bifall.

Hvad slutligen vidkommer de 11 extra ordinarie professurerna vid

karolinska institutet, har jag redan yttrat mig om extra ordinarie professuren

i kemi och farmaci. Samtliga de öfriga böra öfvergå till ordinarie

professurer. Hvad särskild! extra ordinarie professurerna i psykiatri

och i syfilidologi beträffar, erinrar jag om de slutförhör med i examensbetyget

intagna vitsord, som enligt nya stadgan angående medicinska

examina skola hållas i dessa ämnen.

i det följande återkommer jag till frågan om den ställning, som de

extra ordinarie professurer, hvilka jag ansett ej böra förvandlas till ordinarie,

skola intaga i ekonomiskt hänseende m. in.

Vid den blifvande förändringen af extra ordinarie professurer til

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9/.

ordinarie komma i åtskilliga ämnen att uppstå två professurer. De komma

naturligen i regel att, såsom hittills, enligt Eders Kungl. Maj:ts eller

kanslerns beslut, representera särskilda grenar af ämnet såsom helhet betraktadt.

Då seminarier eller institutioner finnas i desse ämnen, bör

siälffatlet den ena af de två professurernas innehafvare vara föreståndare

för seminarium eller institution. Bestämmandet härom torde blifva kanslerns

sak. I ärendet har ifrågasatts, att föreståndarskapet lämpligen borde kunna

växla mellan de båda professorerna efter vissa mellantider.

Under ifrågavarande ärendes gång har det olif vit föreslaget, att med

berörda föreståndarskap skulle vara förenadt ett särskildt arfvode, utöfver

lönen i öfrigt. Detta anser jag ej böra ifrågakomma, ty dels kan ju

arbetet för föreståndaren i vissa fall''något lättas i fråga om öfriga göromål,

dels må man ihågkomma, att öfverallt inom ämbetsmannavärlden

förekommer, att inom tjänstegrader med samma aflöning arbetsbördan för

den ene kan blifva något tyngre än för den andre.

Förefintligheten af dubbla professurer kunde tänkas i fråga om vissa

ämnen leda till yrkanden på dubbla institutioner, med däraf följande anslag

till nybyggnader, inrättande af nya amanuens- och vaktmästare änster

in. in. Där de särskilda vetenskapernas utveckling kommer att nödvåndigo-öra

detta, får staten ej undandraga sig de häraf härflytande kostnaderna

— dessa hade tvifvelsutan i så fall blifvit erforderliga, oafsedt de extra

ordinarie professurernas förvandling. Men på det strängaste måste man

undvika, att ej konstlade behof här få göra sig gällande. En viktig och

grannlaga uppgift tillkommer härvid vederbörande myndigheter. 1 å Kungl.

Maj:t och Riksdagen ankommer i sista hand att efter behofvets rättmätighet

bedöma uppkomna anslagsfrågor i berörda hänseende.

Jao- öfvergår härefter till frågan om de aflöningsförmåner, som

böra tillerkännas den nya klass af professorer, hvarom jag förut talat

— att i det följande kalla dem för ordinarie professorer är i allmänhet ej

af nöden, då extra ordinarie professorerna, såsom klass betraktade, komma

att försvinna. . .... .. , .

I det föregående har jag redan i korthet omtörmält de röränaringar

i fråga om professorernas löneförmåner, som under de senaste 3—4 deeennierna

ägt ruin. De hafva tillkommit på grund af framställningai från

högskolorna. Men framställningar hafva och gjorts, hvilka icke direkt

medfört påföljd.

Till någon del hade dessa framställningar sm grund i det förut omförmälda

principiella uttalandet från Riksdagens sida i afseende å -billig
-

Professor ?

aflöningsförmåner
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

heten af en jämförelse med ledamöterna i rikets kollegier, när det gällde

piofessorernas aflöning. Likställighet mellan dessa två ämbetsmannaklasser

genomfördes ock på 1870-talet — för att emellertid nästan omedelbart

omintetgöras, ity att för rådsämbetena i kollegierna kort efter 1876 års

lönereglering för professorerna fastställdes löner å 6,400 kronor med ett

ålderstillägg å 600 kronor. Däraf alstrades naturligen önskan hos professorerna

att ernå dessa högre löner.

0 Först vid Riksdagen år 1902 vunno de emellertid, såsom redan nämnts,

i någon mån framgång i dessa sträfvanden, hvilka därförinnan tagit sig uttryck

i under åren 1900 och 1901 afiåtna skrifvelser. Det måste erkännas, att

denna, framgång två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor — ej var

af större betydelse, särskild! med hänsyn till den förutnämnda förlusten

af vissa naturaförmåner. Också begagnade vederbörande det tillfälle, som

erbjöds med anledning af förutberörda nådiga cirkulär den 25 oktober

1901 angående utredning om behöflig^ ändringar i vederbörande lönestater

in. in. I de skrifvelser, som konsistorierna och lärarkollegiet under

åi 1902 aflåto i ämnet, framställdes val från Lund ej något bestämdt

yrkande om löneförhöjning för professorerna. Men såväl från Uppsala

som från karolinska institutet påyrkades ett tredje ålderstillägg å 500- kronor. De härför anförda skälen äfvensom det hufvudsakliga innehållet

i kanslerns den 14 juni 1902 afgifna utlåtande inhämtas af de sakkunniges

utredning, sid. 143—146.

Jag kommer nu till de sakkunniges framställning i förevarande fråg-a,

hvilken återfinnes å sid. 146—165.

Ln betydelsefull omständighet hade inträffat före afgifvandet af deras

utredningar och förslag: Riksdagen hade, på framställning af Kungl.

Maj:t, fastställt ny stat för statskontoret, och därigenom hade en ny

grund lagts för löneanspråken från professorerna.

1 denna nya stat upptages afiöningcn för statskommissarierna —

rådsämbetena — sålunda:

kr. 5,000: —

» 2,500: —

» 600: —

summa kronor 8,100: —

hvartill kommer ett ålderstillägg å 600 kronor, hvarmed lönen efter 5 års

tjänstgöring kan höjas.

Ltgående från denna stat och under åberopande af Riksdagens förut

omförmälda uttalande om rådsämbetens och professurers likställighet i

lönehänseende hafva de sakkunnige nu påyrkat, att professorernas i första

lön ...................................

tjänstgöringspenningar

ortstilläg-H''..................

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

gruppen begynnelselön skulle sättas till 8,100 kronor, med samma fördelning

å olika lönetitlar som för statskommissarierna angifvits, och att

i stället för »ortstillägg» å 600 kronor skulle, såvidt angår universitetsprofessorerna,

finnas ett »orts- och yrkestillägg» å samma belopp. Härtill

skulle, liksom för statskommissarierna, komma ett ålderstillägg å 600

kronor efter 5 år.

De sakkunnige hafva emellertid icke nöjt sig med att till grund för

sitt förslag endast åberopa nämnda likställighet. De hafva gjort en jämförelse

med utländska förhållanden, särskild! de tyska, och därvid lämnat

sifferuppgifter, som tyckas utvisa, att en aflöning, varierande mellan

8,000 och 15,000 mark, är vanlig i Tyskland. De hafva åberopat vikten

för den högt stående svenska vetenskapen, att afiöningen vid våra högskolors

professorstjänster är sådan, att talet om »flykten från statstjänsten»

ej vid dem varder en verklighet. De hafva erinrat om de svårigheter att

få professurer besatta, som vid upprepade tillfällen förekommit. Detta

har af lätt förklarliga skäl förnämligast gällt de juridiska och medicinska

fakulteterna, men de sakkunnige påminna, hurusom i våra dagar äfven på

andra områden än juridikens och medicinens ekonomiska lockelser kraftigt

göra sig gällande för dugliga ämnessvenner i vetenskapen.

Vidare yttra de sakkunnige:

»Ingen lär förmena, att det skulle behöfvas mindre begåfning eller

studier för att bli en kompetent professor än för att bli en duglig kollegieledamot.

Tvärtom kräfves nog för den, som skall blifva en i sitt fack i

någon män framstående vetenskapsman — den där har att ej blott fullt behärska

sin vetenskap utan ock bidraga till dess utveckling med egna forskningsresultat

— en viss egenartad begåfning, som för. visso ej är allt för

vanlig. En universitetsprofessors uppgift är också att genom sin lärarverksamhet

på bästa sätt göra sin vetenskap fruktbringande och ge impulser

till den vetenskapliga kulturens allt vidare spridning och fördjupande.

Med fog torde icke kunna påstås, att dessa uppgifter för samhället äro af

underordnad betydelse, jämförda med den civile ämbetsmannens.

»En tillämpning af dessa synpunkter leder till uppställandet af krafvet

på professorslöner, som åtminstone icke understiga rådsämbetsmännens,

förutsatt härvid, att ej andra särskilda omständigheter betinga lägre lönesatser.

Detta senare är emellertid så långt ifrån fallet, att det tvärtom

med skäl kan påstås, att en professors säregna ställning och befordringsförhållanden

snarare för honom påkalla högre än lägre lön.

»Den, som efter aflagd examen börjar tjänstgöra på den civila ämbetsmannabanan,

vare sig den administrativa eller rent juridiska, kan aspirera

på en mängd platser med betryggande aflöning, platser som i det hela

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

kräfva ungefär samma förutsättningar i fråga om studier och praktisk

duglighet. Ytterst sällan går den som sköter sig miste om befordran; om

dugligheten är något mera framträdande, leder den ej sällan till en

chefsplats. I allmänhet vidtaga rätt tidigt regelbundna inkomster.

»Den åter, som önskar ingå på universitetsbanan, har först och främst

en vida längre akademisk lärotid att genomgå. Under det att medelåldern

vid första anställningen i Kungl. Maj:ts kansli eller centralt ämbetsverk,

alltså vid den tid, då universitetsstudierna afslutats, beräknats till 26,1 år

(se bihanget till 1902 års löneregleringskommittés betänkande I), utgör

medelåldern, vid hvilken nu i tjänst varande docenter vid Uppsala och

Lunds universitet erhöllo sitt första docentförordnande, 30,4 år. Efter

vunnet docentförordnande har docenten framför sig en i medeltal åtminstone

åttaårig beredelsetid af ansträngdt arbete för vinnande af det

föresätta målet; och han har under allt detta hela sin förhoppning om

framtida bärgning knuten till ett fåtal platser, nämligen de inom landet

förefintliga lärostolarna i det ämne, åt hvilket han ägnat sig. Inom de

juridiska och teologiska fakulteterna kan vä! öfvergång från ett till ett

annat ämne i viss begränsad omfattning ännu förekomma, men inom den

medicinska fakulteten hafva ämnena differentierat sig därhän, att sådant

endast i undantagsfall lärer vara möjligt; och i den filosofiska fakulteten

låter svårligen en sådan öfvergång från ett till ett annat ämne verkställa

sig. Så långt är i våra dagar arbetsfördelningen genomförd, när det gäller

vetenskapens högsta målsmän. Under den långa beredelse- och väntetiden

kunna emellertid konkurrenter framträda, om hvilka den unge vetenskapsidkaren

intet visste vid början af sin akademiska bana; i många fall kan

sålunda äfven den, som redligen sträfvat och förvärfvat fullgod kompetens,

se lönen för sin möda för alltid gå sig ur händer.

»Så intensivt är ock i våra dagar det vetenskapliga arbetet, att den,

som vill betrygga sina utsikter till professur, ej gärna kan, med hänsyn

till faran att varda förbigången af någon medtäflare, våga för någon tid

låta det vetenskapliga arbetet ligga nere för att ägna sig åt annan verksamhet.

Den, som blifvit besegrad i konkurrensen till en professur, står

därför ofta utan meriter för annan plats. För öfrigt faller det sig helt

naturligt svårt eller rent af omöjligt att vid mogen ålder, sedan ungdomens

spänstighet och anpassningsförmåga delvis gått förlorade, byta om

lefnadskall. Att välja den akademiska banan är alltid ett vågspel.»

Såsom redan nämndt, uppställa de sakkunnige för professorerna vid

de båda universiteten i stället för »ortstillägg» ett »orts-och yrkestillägg».

Vid behandling af frågan härom åberopa de sakkunnige, bland annat,

att, enligt bihang till 1902 års löneregleringskommittés betänkande I,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

medelåldern för första anställning i aflönad befattning vid Kungl. Maj:ts

kansli och de centrala ämbetsverken är 32,7 år. Medeltalet åt den föregående

exspektanstiden beräknas till 6,6 år. Exspektanstiden för en professorsaspirant

är docenttiden och anges af de sakkunnige, med ledning

af verkställda beräkningar, räcka till åtminstone 38 års ålder. Det vill

säga, att i medeltal bortåt 6 års tid måste professorsaspiranten vidkännas

ekonomiska uppoffringar, som ej hafva sin motsvarighet på den civila

ämbetsmannabanan.

»Det är», yttra de sakkunnige vidare, »knappast görligt att ange

några bestämda siffror för dessa öfverstigande utgifter. Sfen att de icke

äro så alldeles obetydliga, säger sig själft. 1 alla händelser måste de,

kapitaliserade, tänkas amorterade under ämbetstiden som professor, alltså

på omkring 25 år. Med det årliga belopp, som erfordras för att amortera

och förränta nämnda kapital, borde alltså en professorslön öfverstiga motsvarande

civile ämbetsmans lön.

»Det är emellertid ej blott så, att den, som aspirerar på professur,

måste af egna medel göra större uppoffringar än aspiranten på den civila

ämbetsmannabanan; jämväl sedan professur vunnits, betungas universitetsmannen

af utgifter, som rådsämbetsmannen går fri från. För att kunna

följa sin vetenskaps fortsatta utveckling och själf verka för densamma måste

en professor göra icke obetydliga utgifter för anskaffande af vetenskaplig

litteratur samt för resor i sin vetenskaps intresse, särskildt för att uppsöka

sina studieföremål (bibliotek, handskriftssamlingar, arkiv, museer, institutioner,

främmande språk, naturföremål o. s. v.), för hvilka resor resestipendierna

i många fall icke kunna anlitas och i andra icke äro tillfyllest.

Äfven äro inom mer än en vetenskap förhållandena sådana, att publicerandet,

långt ifrån att medföra någon inkomst, i regel blott är förbundet

med utgifter för den vetenskaplige författaren; öfversättandet till främmande

språk, utförandet af teckningar och andra illustrationer, förvärfvandet

af ett för utdelning i fackkretsar tillfyllestgörande antal exemplar

af publikationen, dessa exemplars distribution o. s. v. representera i en

■mängd fall lika många utgiftsposter, för hvilkas betäckande blott forskarens

enskilda tillgångar stå honom till buds.

»Att dessa och liknande kostnader sammanlagda icke stanna vid små

belopp, är lätt att inse. Man uppskattar dem säkerligen mycket lågt, om

man i genomsnitt beräknar dem och den ofvan vidrörda amorteringen af

studiekapitalet tillsammans till 600 kronor.»

Detta i »yrkesti l läggs»-fråga n. I afseende å ortstillägg erinra de sakkunnige,

att det såsom sådant i staten för statskontoret upptagna beloppet

af 600 kronor för statskommissarierna blir direkt tillämpligt beträffande

Bih. till Riksd. Prol. 1908. 1 Sami. J Afd. 74 Haft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

professor vid karolinska institutet. Beträffande Uppsala och Lund anse

de sakkunnige, att 400 kronor kunna beräknas såsom lämpligt ortstillägg

för professorerna och de med dem jämställde bland universitetstjänstemännen.

Af angifna skäl anse sig emellertid de sakkunnige icke kunna fasthålla

vid fordran på ett yrkestillägg af 600 kronor för professorerna. De vilja

dock låta de grunder, som anförts för yrkestillägg, i viss mån göra sig

gällande. Med den beräkning af ortstilläggets belopp, som de uppställt,

skulle, yttra de sakkunnige, professors i första lönegruppen sammanlagda

löneförmåner vid universiteten komma att med 200 kronor understiga beloppet

af statskommissaries motsvarande förmåner. Det syntes då icke

oskäligt, att de synpunkter rörande yrkestillägg, som de sakkunnige anfört,

åtminstone i den grad vunne afseende, som de ej ledde till ett öfverskridande

af statskommissaries lönebelopp.

De 200 kronor, hvarom sålunda vore fråga, skulle kunna tänkas

direkt tillförda lönen. Riktigare hade dock synts de sakkunnige vara att

sammanföra beloppet med ortstillägget under den gemensamma titeln »ortsoch

yrkestillägg». Motsvarande belopp, 600 kronor, skulle för karolinska

institutet utgå endast såsom ortstilläarg.

r ör universitetens bibliotekarier och räntmästare hade blott ortstillägg,

och detta å 400 kronor, beräknats.

Den för statskontoret vidtagna löneregleringen bär delvis baserats på

den allmänna prisstegringen å de flesta lifsförnödenheter m. in. Utom

redan angifna synpunkter framhålla de sakkunnige denna prisstegring

såsom stöd för sitt förslag. De jämföra ock den löneförhöjning, som på

1870-talet vidtogs för de ordinarie professorerna, med den af de sakkunnige

nu ifrågasatta. Den förhöjning, som då skedde, belöpte sig till 33,3 procent.

Den nu föreslagna angifva de såsom 30 procent å grundlönen och 20

procent, om slutlönen tages till utgångspunkt.

Härvid påpeka de sakkunnige, att vid beräkning af den faktiska lönetillökning,

som den föreslagna löneregleringen skulle innebära, i betraktande

måste tagas beloppet af de pensionsafgifter, som professor enligt

den nya staten skulle hafva att betala utöfver hvad nu sker. Afgifterna

till fonden för pensionering af civila tjänstinnehafvare beräkna de till

omkring 300 kronor för hvar professur.

De sakkunnige erinra slutligen, att de vid sina förslag ej tagit någon

hänsyn till biinkomster. De anmärka, att dessa i regel ej äro afsevärda

därvid frånsedt professorerna i de praktiskt medicinska ämnena, för

hvilka professorer, såsom de påpeka, enskild praktik är en nödvändig

förutsättning för att vederbörande skola kunna rätt sköta sitt lärarkall.

De angifva ock andra skäl, hvarför ej någon hänsyn till dylika inkomster tagits.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 97.

De sakkunniges framställning åtföljes af ett detaljeradt förslag till

lönereglering för nu ifrågavarande befattningshafvare i enlighet med de

af de sakkunnige angifna grunder.

I de af vederbörande myndigheter vid universiteten och karolinska

institutet samt af kanslern för rikets universitet afgifna yttrandena öfver

de sakkunniges utredningar och förslag hafva inga erinringar gjorts mot

de på statskontorets nya stat grundade, af de sakkunnige föreslagna beloppen

och deras fördelning på olika lönetitlar.

Till grundval för den lönereglering, som nu bör genomföras för pro- Departementsfessorerna

vid rikets universitet och karolinska institutet, hafva de sak- y^aZl.

kunnige lagt den nya staten för statskontoret, såvidt den rörer statskommissarierna.

Hvad de sakkunnige anfört till stöd för denna åtgärd

synes mig i hufvudsak äga full giltighet, och jag ansluter mig till deras

förslag härutinnan, allenast med en inskränkning, nämligen beträffande

det ifrågasatta yrkes- och ortstilläggct för professorerna i Uppsala och

Lund. Enligt de grunder, som nyligen förelagts Eders Kungl. Maj: t och

af Eders Kungl. Maj:t gillats i fråga om lönereglering för landsstatens

tjänstemän, skulle nämligen ortstillägg, utom Stockholm, förekomma

allenast för tjänstemän i vissa af de största städerna samt några andra,

bland dem dock hvarken Uppsala eller Lund. Professorerna vid karolinska

institutet böra således bekomma ortstillägg, men ej professorerna vid de

båda universiteten.

De sakkunnige hafva emellertid gifvit hvad som för Uppsala och

Lunds professorer skulle motsvara statskommissariernas och karolinska

institutets professorers ortstillägg namn af »yrkes- och ortstillägg» och

sökt uppvisa, att ett för professorerna säreget tillägg till lönen, utom

ortstillägget, vore berättigad. De hafva sökt visa, att detta yrkestillägg

borde kunna sättas åtminstone till 600 kronor, men af angifna skäl stannat

vid dess beräkning till 200 kronor.

Jag anser mig dock icke kunna godkänna de grunder, på hvilka de

sakkunnige fotat sin framställning om yrkestillägg. För det första angifver

den af de sakkunnige åberopade siffran, 32,7, för medelåldern

vid första anställningen i aflönad befattning vid Kungl. Maj:ts kansli

och de centrala ämbetsverken medeltalet af lefnadsåldern vid första anställandet

såsom amanuens eller i därmed jämförlig befattning, med ett

ord såsom aflönad extra ordinarie tjänsteman. Men eu jämförelse mellan

dylik anställning och utnämning till professur torde ej vara af betydelse

för nu förevarande frågas bedömande. Enligt hvad löneregleringskommitténs

undersökningar utvisa, utgör medelåldern vid första befordran

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

till ordinarie tjänst i Kungl. Maj:ts kansli eller centralt ämbetsverk,

där befordringen gällt tjänst i första lönegraden, 36,4 år. Vid bedömandet

af denna siffra får man ihågkomma, att bland de ifrågavarande

tjänsterna ingår ett afsevärdt antal, till hvilka aflagd studentexamen utan

påföljande akademisk examen lämnar tillträde. Betydelsen af skillnaden

mellan nyssnämnda medelålderstal, 36,4 år, och den af de sakkunnige

angifna åldern för vinnande af professur, omkring 38 år, torde i betraktande

däraf ej blifva afsevärd.

I öfrigt kan jag ej medgifva, att professorsaspiranten har en så afgjordt

sämre ställning i afseende å nödvändigheten att af egna medel göra uppoffringar

än aspiranten på den civila ämbetsmannabanan. För arbete i Kungl.

Maj:ts kansli och de centrala ämbetsverken erfordras vistelse i hufvudstaden.

De förhållanden, som med rätta ansetts påkalla ortstillägg i fråga om ordinarie

ämbets- och tjänstemän i Stockholm men ej t. ex. i Uppsala och Lund,

torde utan tvifvel göra sig kännbara äfven för de obefordrade tjänstemännen

inom nämnda kansli och ämbetsverk. Detta må nu falla under

benämningen ortstillägg och icke yrkestillägg, men för vederbörande själfva

torde det få anses spela samma roll.

En för professorsaspiranten gynnsam faktor vid jämförelse mellan

hans och den civile ämbetsmannaaspirantens ekonomiska förhållanden skall

ock framdeles blifva den ökning i docentstipendiernas ej blott storlek utan

framför allt antal, som det är min afsikt i en följande afdelning föreslå.

Hvad de af de sakkunnige särskild! angifna utgifterna för anskaffande

af vetenskaplig litteratur och för vetenskapliga resor beträffar, hafva de

sakkunnige själfva erinrat om de resestipendier, som stå till buds såväl

för obefordrade vetenskapsmän som för professorerna. Skulle bestämmelserna

rörande dessa stipendier lägga hinder i vägen för deras ändamålsenliga

användning, torde man få ändra dessa bestämmelser. Hvad

anskaffandet af vetenskaplig litteratur angår, hafva som bekant nyligen stora

anslag å såväl ordinarie som extra stat anvisats till bokinköp för universitetsbiblioteket

i Uppsala; och i årets statsverksproposition begäras liknande

anslag för universitetsbiblioteket i Lund. Bland andra fördelar af

dessa bokinköp, som af vederbörande framhållits, är just, att genom dem

i väsentlig mån nedbringas de akademiska lärarnas hittills dryga kostnader

för bokanskaffning.

Såsom typ för professorsaflöning — därvid inberäknad aflöning åt

universitetens bibliotekarier och räntmästare — uppställer jag alltså: lön

5,000 kronor och tjänstgöringspenningar 2,500 kronor samt ett ålderstillägg

å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring. För professorerna vid karolinska

institutet tillkommer ortstillägg å 600 kronor. I regel skulle alltså till den nu

allmänna begynnelseaflöningen för ordinarie professorer, 6,000 kronor, fordras

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

ett, tillskott af 1,500, respektive 2,100 kronor. I fråga om hittillsvarande

extra ordinarie professurer blir det erforderliga tillskottet å ordinarie stat

i i*egel 3,000, respektive 3,600 kronor.

Emellertid förefinnas för närvarande särskilda aflöningsförmåner och

andra omständigheter i fråga om vissa professorsbeställningar, hvartill vid

den förestående regleringen måste tagas hänsyn, och jag bör därför nu

fakultets- och sektionsvis undersöka förhållandena i de särskilda fallen.

Därförinnan vill jag likväl erinra, hurusom enligt gällande stat för universitetet

i Uppsala extra ordinarie professor utöfver sina andra aflöningsförmåner

åtnjuter 6 famnar ved, värderade till 15 kronor för famn.

Dessa naturaförmåner böra nu, liksom enligt 1902 års Riksdags beslut

skett i fråga om vissa naturaförmåner för de ordinarie professorerna i

Uppsala och Lund, indragas och värdet af dem ingå till den då bildade

s. k. ålderstilläggsfonden, hvarur framdeles såsom hittills professorernas

ålderstillägg i första hand böra bestridas, medan erforderligt tillskott i

öfrig! bör utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Jag börjar min undersökning med

Uppsala universitet.

Inom teologiska fakulteten därstädes skulle det finnas 7 professurer

— af dem 4 hittillsvarande ordinarie och 2 hittillsvarande extra ordinarie

professurer med gängse löneförmåner, afkomsten af vissa prebendepastorat

inberäknad. Den återstående professuren är förste teologie professorsbefattningen.

Nuvarande innehafvaren har ej ingått på den nya staten af år

1907. Han åtnjuter, förutom 12 famnar ved samt besittningsrätt till en akademisk

åkerlott och ersättning med 30 kronor för eu humlegårdslott, inkomsten

af två prebendepastorat samt 272,07 hektoliter spannmål — spannmålen är i den

nya staten ersatt med 2,000 kronor kontant. På grund af professurens gynnsamma

ställning hittills i förhållande till öfriga professurer har den ej blifvit

delaktig i den år 1902 för ordinarie professurerna beviljade förmån af rätt till

två ålderstillägg. Enligt upplysningar, som inhämtats af de sakkunnige, kunde

nettoinkomsterna af naturaförmåner och prebendepastorat vid ifrågavarande

professur år 1906 skattas till omkring 8,880 kronor. Såsom de sakkunnige

anmärkt, kan en växling uppenbarligen förekomma i afseende å denna

inkomst, men den torde säkerligen kunna antagas ej komma att medföra

ett nedgående under den blifvande allmänna professorslönen med ålderstillägg.

Aflöningen vid denna professur förblir alltså oförändrad; dock böra

tjänstgöringspenningarna för framtiden vara 2,500 kronor.

Som nämndt skulle en extra ordinarie professur inom nu ifrågavarande

fakultet, nämligen extra ordinarie professuren i praktisk teologi, icke

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

öfvergå till ordinarie utan möjligen framdeles förvandlas till assistentplats.

Den bör, såsom ett undantag, kvarstå i staten. Hvad aflöningen

för den nuvarande innehafvare!!, extra ordinarie professorn J. O. Quensel,

beträffar, uppbär lian innevarande år å ordinarie stat 4,500 kronor järnte

ett ålderstillägg å 500 kronor. Desslikes tillkommer honom 6 famnar ved,

värderade till 90 kronor, äfvensom på grund af 1907 års Riksdags beslut

en tillfällig löneförbättring på extra stat å 910 kronor, tillhopa alltså

6,000 kronor. Vid 1909 års ingång torde han få rätt åtnjuta ytterligare

ett ålderstillägg å 500 kronor, hvadan han då, med sammanräkning af

lön, ålderstillägg och förmån af ved, kan beräknas nå en aflöning af tillhopa

5,590 kronor. Det synes emellertid skäligt, att Quensel för sin

tjänstetid får åtnjuta löneförmåner till samma belopp som för närvarande

För ändamålet erfordras ett tillskott å 410 kronor, hvilket torde böra för

honom, så länge han kvarstår i sin nuvarande tjänst, uppföras å allmänna

indragnings staten såsom personligt lönetillägg.

Inom juridiska fakulteten i Uppsala erfordras tillskott till förut angifna

belopp för nuvarande 5 ordinarie och 3 extra ordinarie professurer.

Den medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala skulle komma

att omfatta 12 professurer, af hvilka 5 hittillsvarande extra ordinarie. I

fråga om nödiga tillskott behöfver jag, såvidt angår nuvarande ordinarie

professurer, närmare yttra mig endast om en, professuren i medicinsk och

fysiologisk kemi, i hvars aflöning ingå boställsrum, i staten upptagna till

600 kronor, med hvilket belopp lönen minskats. De sakkunnige hafva

ansett, att denna beräkning skulle fortfarande gälla. Enligt hvad de, sid.

157, upplyst, hafva emellertid hyrorna i Uppsala sedan början af 1890-talet

— vid hvilken tidpunkt nyssnämnda beräkning redan gällde — stigit med

75—100 procent. Det synes mig därför ej obilligt att sätta värdet å omförmälda

boställsvåning till 900 kronor, innebärande eu ökning med 50

procent, För denna professur blir alltså det erforderliga tillskottet 300

kronor mindre än för nuvarande ordinarie professorer i allmänhet samt

den egentliga lönen minskad till 4,100 kronor. — Till professorn i anatomi

utgår för närvarande, utöfver den egentliga aflöningen, ränta till belopp af

125 kronor ur eu särskild fond. Häri torde ej nu någon ändring böra ske.

Bland de extra ordinarie professurer, som skulle öfvergå till professurer,

befinner sig en, med undervisningsämnet psykiatri, i fråga om hvilken

hvarken från universitetet eller af de sakkunnige påyrkats någon höjning

i aflöningen. Denna utgör 2,500 kronor och utgår i form af arfvode, utan

rätt för innehafvaren att åtnjuta ålderstillägg. Förhållandet är, att med

denna professorsbefattning är förenad öfverläkarbefattningen vid Uppsala

hospital och asyl. Aflöningen vid denna tjänst utgör 6,500 kronor, hvartill

kommer fri boställsvåning jämte ved och lyse. Det har således ej

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

funnits någon anledning att för denna professur nu påkalla höjd aflöning.

Jag vill dock här erinra om, att medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse

den 31 januari 1908, i sammanhang med gjord framställning om förhöjning

af aflöningen för öfverläkaren vid Uppsala hospital och asyl, föreslagit, att

öfverläkartjänsten och extra ordinarie professorsbefattningen i psykiatri

skola skiljas. Denna fråga är emellertid ännu beroende på utredning.

Jag bör nu behandla frågan om de båda tjänsters ställning, hvilka jag

ansett ej böra blifva professurer: extra ordinarie professorsbefattningen i

anatomi, med tjänstgöringsskyldighet för innehafvaren såsom prosektor,

samt extra ordinarie professuren i medicinsk och fysiologisk kemi. Den

örra af dem synes mig kunna i staten ersättas med hvad den i själfva

verket innebär, en prosektorsbefattning. Såsom framställningen under afdelning

II skall visa, anser jag, att för prosektorsbefattningen bör uppföras

en aflöning af 6,000 kronor, med rätt till två ålderstillägg, hvartdera å

500 kronor. Den nuvarande innehafvaren af extra ordinarie professuren,

O. M. Ramström, som är utnämnd år 1906, åtnjuter — förutom den för

år 1908 å extra stat utgående tillfälliga löneförbättringen af 910 kronor —

å ordinarie stat en aflöning af 4,500 kronor samt 6 famnar ved, värderade

till 90 kronor. Med befattningen följer dessutom rätt till två ålderstillägg

å 500 kronor hvartdera. Om han finnes benägen att öfvergå från extra

ordinarie professuren till prosektorsbefattningen, erfordras ej annan föreskrift,

än att han skall äga att för åtnjutande af rätt till ålderstillägg såsom

prosektor tillgodoräkna sig den tid, han innehaft extra ordinarie professorsbefattningen.

I motsatt fall kan han, med bibehållande af sin nuvarande

rätt till ålderstillägg, få sin ordinarie lön ur aflöningen för prosektorsbefattningen,

som under tiden ej får tillsättas. Han bör i så fall

ej vidare komma i åtnjutande af tillfällig löneförbättring, men honom bör

tillförsäkras att varda bibehållen vid sin nuvarande rätt i afseende å pension.

Hvad åter angår extra ordinarie professuren i medicinsk och fysiologisk

kemi, så torde den antagligen ej kunna indragas, utan att fakultetens

arbetskrafter på annat sätt förstärkas. För närvarande föreligger emellertid

ej behörig utredning om fakultetens behof i nämnda hänseende. Med

extra ordinarie professurens ombildning bör därför i afbidan på sådan utredning

anstå. Berörda extra ordinarie professorsbefattning bör alltså

kvarstå i staten. I händelse af ledighet i densamma, bör den emellertid

icke återbesättas.

Löneförmånerna för nuvarande innehafvaren af tjänsten, grefve C. T.

Mörner, utgöra under år 1908 — förutom 6 famnar ved, värderade till 90

kronor — å ordinarie stat 4,500 kronor jämte två ålderstillägg å tillhopa

1,000 kronor äfvensom å extra stat tillfällig löneförbättring till belopp

af 410 kronor, alltså tillhopa 6,000 kronor. Grefve Mörners löneförmåner

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97■

å ordinarie stat förblifva desamma som hittills. I stället för nyssnämnda

å extra stat utgående belopp 410 kronor torde motsvarande belopp

böra såsom personligt lönetillägg för honom uppföras å allmänna indragningsstaten

att af honom åtnjutas, så länge han kvarstår vid sin nuvarande

befattning.

Af de till den humanistiska sektionen af filosofiska fakulteten \id Uppsala

universitet för närvarande hörande 12 ordinarie professurer och 7

extra ordinarie professurer — extra ordinarie professuren i geografi räknas,

såsom förut nämnts, för närvarande till matematisk-naturveten skapliga

sektionen — gifva endast 3 anledning till uttalande i detta sammanhang.

Den ena af dem är den Skytteanska professuren i vältalighet och

statskunskap, uppehållen genom den Skytteanska stiftelsen. Enligt det

kontrakt, som upprättats mellan patronus för denna stiftelse och nuvarande

innehafvaren af professuren, skall denne åtnjuta en fast lön af

6,000 kronor, däraf 1,500 kronor räknas såsom tjänstgöringspenningar.

Därtill kommer fri bostad i Skytteanska huset, beräknad, jämte tillhörande

trädgård, till 1,000 kronor, hvadan aflöningsförmånerna uppgå till 7,000

kronor. I nyssnämnda belopp af 6,000 kronor ingår en summa af 1,785

kronor, som tilldelats stiftelsen såsom ersättning för spannmålsindelning.

Denna summa är upptagen i staten. Omförmälde professor har hittills

intagit en särställning, så till vida att rätt till ålderstillägg ej tillädes

honom, då professorerna allmänt erhöllo sådan — såsom skal anfördes, ätt

professuren var grundad på enskild donation. De sakkunnige hafva nu

föreslagit, att denne professor framdeles skall blifva i lönehänseende likställd

med öfriga professorer, och jag finner yrkandet härom berättigadt.

Hans verksamhet är fast inordnad i universitetsundervisningen, hvarest

ämnet statskunskap är ett själfständigt ämne med examination. Vid universitetet

i Lund finnes ock en särskild lärostol i detta ämne jämte statistik,

hvilken lärostol upprätthålles af staten.

Att märka är ock, att kungörelsen den 11 oktober 1907 om tillämpligheten

af lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension å

vissa tjänster uttryckligen förklarar, att nämnda lag skall tillämpas å ifrågavarande

professur. Pensionsunderlaget skall anses utgöra enahanda belopp,

som för annan professor af det slaget vid samma universitet.

Det finnes därför all anledning att gilla grundsatsen om berörda likställighet.

Enligt hvad patronus för professuren i infordradt yttrande

upplyst, saknar stiftelsen för närvarande möjlighet att binda sig vid högre

aflöningsutgift än den nuvarande. Ä stiftelsens inkomster lärer, enligt

hvad patronus meddelat, ett öfverskott af ett par hundra kronor årligen

plägat uppstå, öfverskottsmedlen hafva dock till väsentlig del måst användas

till förbättringsarbeten å Skytteanska huset i Uppsala, så att stif
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kmyl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 97.

telsens rörliga kapital under senast förflutna tio år ökats med endast

omkring 1,200 kronor.

Vid nu omförmälda förhållanden bör staten träda emellan genom ett

tillskott af 500 kronor för år, hvilket bör anses såsom tjänstgöringspenningar,

hvarjämte rätt till ålderstillägg äfven bör förlänas professurens

innehafvare.

Vidare må erinras om den med aflöning från rikets allmänna indragningsstat

inrättade, för K. B. Wiklund personliga extra ordinarie professuren

i finsk-ugrisk språkforskning. Denna bör nu, likasom extra ordinarie professurerna

i allmänhet, öfvergå till ordinarie professur. Då Ivungl. Maj:t

och Riksdagen funnit omförmälda ämnes kulturella och vetenskapliga betydelse

samt Wiklunds personliga förtjänster berättiga inrättandet af denna

lärostol, som under dåvarande förhållanden gjordes till extra ordinarie,

torde konsekvenserna af de extra ordinarie professurernas generella* slopande

medföra, att å allmänna indragningsstaten bör för Wiklund uppföras

aflöning lika med ordinarie professors, hvarjämte han i fråga om ålderstillägg

bör likställas med sådan professor.

Beträffande den hittillsvarande extra ordinarie professuren i klassiska

språk har jag redan uttalat, att den ej bör förvandlas till ordinarie professur

med samma ämnesområde och ej kvarstå å universitetets stat, samt

att dess nuvarande innehafvare bör öfverflyttas å allmänna indragningsstaten.

Nuvarande innehafvaren, förutbemälde Wides, löneförmåner utgöra

år 1908, förutom 6 famnar ved, värderade till 90 kronor, å ordinarie

stat 4,500 kronor jämte två ålderstillägg å tillhopa 1,000 kronor

samt å extra stat tillfällig löneförbättring å 410 kronor, eller således

sammanlagdt 6,000 kronor. För att han under sin återstående tjänstetid

må åtnjuta samma aflöning som nu, bör å allmänna indragningsstaten

för Wide uppföras ett belopp af 5,910 kronor för år, däraf 1,200 kronor

skola utgöra tjänstgöringspenningar, hvarjämte han bör bibehållas vid rätt

till naturaförmåner från universitetet äfvensom vid den rätt till pension,

som nu tillkommer honom.

Inom den matematisk-naturvetenskapliga sektionen af filosofiska fakulteten

vid universitetet i Uppsala finnas för närvarande 8 ordinarie och 7

extra ordinarie professorer. Beträffande de nuvarande ordinarie professorerna

har jag endast att anmärka, att 4 af dem, professorerna i fysik, i

astronomi, i kemi samt i botanik och praktisk ekonomi, åtnjuta boställsrum,

nu i staten upptagna till 600 kronor för hvar. 1 afseende å dessa

professorer gäller detsamma, som jag redan anfört i fråga om professorn

i medicinsk och fysiologisk kemi, eller att det beräknade värdet af

nämnda förmån bör höjas till 900 kronor för hvardera och den egentliga

lönen sättas till 4,100 kronor.

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Haft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Knngl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 97.

Hvad extra ordinarie professuren i växtbiologi ‘vidkommer, har jag

redan yttrat mig mot dess förvandling till ordinarie professur, under

uttalande att ifrågavarande lärostol tills vidare bör i staten upptagas såsom

extra ordinarie professur samt innehafvare!! af densamma aflönas med afkastningen

af donationen utan tillskott af statsmedel. I fråga om öfriga

6 extra ordinarie professurer är intet att erinra.

Universitetet i Lund.

Jag öfvergår nu till universitetet i Lund och först dess teologiska fakultet.

I densamma skulle, som nämndt, framdeles komma att finnas 6 professorer.

Dessas aflöningsförmåner hafva hittills till mycket väsentlig grad

utgått af prebenden, och löneförmånerna, hvilka ej varit till siffran bestämda,

hafva varit så stora, att de ej ansetts påkalla ålderstillägg såsom

för professorer och’ extra ordinarie professorer i allmänhet.

Vid upprättandet af förslaget till den nya staten för universitetet i

Lund gjordes, med hänsyn till frågan om en ändamålsenligare fördelning

af prebendepastoraten, en undersökning, grundad på uppgifter af vederbörande,

rörande inkomsten af prebendepastoraten för år 1898. De siffror,

som därvid framkommo, jämte de kontanta löningsbidrag, som tillkomma

fakultetens professorer, hafva af de sakkunnige lagts till grund för beräkning

af de ytterligare tillskott af statsmedel, som eventuellt skulle erfordras

för lönernas höjande till af dem afsedda belopp för professorer i

första gruppen. Det visar sig då, att för de fyra hittillsvarande ordinarie

professorerna något tillskott ej skulle erfordras enligt den af mig föreslagna

lönesatsen. Deras aflöningar upptagas nämligen till respektive 13,743

kronor 81 öre, 8,752 kronor 75 öre, 8,372 kronor 6 öre och 8,047 kronor

41 öre. Ej heller rätt till ålderstillägg blir behöflig för dessa professorer,

med undantag för en af dem, nämligen innehafvare!! af Stora Uppåkra och

1 lacka!-])s församlingars prebendepastorat, hvilken för ernående af fullt

ålderstillägg skulle behöfva ett tillskott af 52 kronor 59 öre, hvilket torde

kunna afrundas till 53 kronor, att utgå ur ålderstilläggsfonden.

För de två hittillsvarande extra ordinarie professurerna, hvilka aflönats

uteslutande med afkomst af prebendepastorat, har inkomsten enligt

förutnämnda beräkningsgrund, hvilken torde få anses användbar, upptagits

till respektive 6,210 kronor 22 öre för innehafvaren af Hellestads, Dalby

och Bonderups församlingars prebendepastorat samt 5,879 kronor 31 öre

för innehafvaren af Husie och Västra Skreflinge församlingars prebendepastorat.

I fråga om dem blifva således för löneförmånernas uppbringande

till nu afsedt belopp tillskott nödiga, hvarjemte rätt till ålderstillägg bör

tillerkännas dem. Vid beräkning af erforderliga belopp torde nyssnämnda två

summor lämpligen kunna afrundas till 6,210 kronor och 5,879 kronor, hvadan

tillskotten blifva respektive 1,290 kronor och 1,621 kronor.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Härvid är emellertid att märka, att jag utgått från att deri nuvarande

staten helt vore tillämpad i afseende å de teologiska lärostolarna i Lund.

Så är dock ej förhållandet, i ty att vissa prebendepastorat på grund af

äldre förhållanden för närvarande ej innehafvas af dem, af hvilka de enligt

staten skola besittas. Fördenskull finnas nu i de vid staten fogade

särskilda föreskrifter vissa öfvergångsbestämmelser. Det är att antaga, att

vederbörande skola ingå på den nu tillämnade nya staten, så att förhål

landena varda ordnade. Skulle så ej i allo ske och detta lärer komma

att bero på innehafvaren af en utaf de nuvarande extra ordinarie professurerna,

hvilken innehar ett prebendepastorat, som bör tillkomma en nuvarande

ordinarie professor — blifva vissa tillskott erforderliga, 592. kronor

59 öre och 389 kronor 78 öre, för att vid två nuvarande ordinarie

professurer uppbringa lönerna till vederbörliga belopp, när deras innehafvare

enligt för professorer i allmänhet gällande grunder skulle vara berättigade

till ålderstillägg. Då emellertid förutnämnda tillskott å 1,290 kronor

under nu angifna förutsättning ej blir erforderligt för sitt ändamål utan

kommer att ingå till akademikassan, böra berörda två tillskott å tillhopa. 982

kronor 37 öre utgå ur denna kassa. Erforderliga bestämmelser uti nu

ifrågavarande hänseende torde kunna meddelas åt Eders Kungl. Maj:t..

°I fråga om de blifvande 7 professurerna inom Lunds universitets juridiska

fakultet och de blifvande 12 professurerna inom dess medicinska

fakultet har jag ej anledning till något särskilt yttrande.

Vidkommande de till humonistiskcc sektionen of flosofisko fokulteten

vid universitetet i Lund hörande nuvarande 10 ordinarie och 6 extra, ordi

narie professurerna erinrar jag om hvad jag anfört angående extra ordinarie

professuren i klassiska språk. Befattningen bör indragas och uteslutas ur

universitetets stat. _

Till matematisk-naturvetenskapliga sektionen af filosofiska fakulteten vid

universitetet i Lund höra för närvarande 6 ordinarie och 4 extra ordinäre

professurer. Beträffande dem har jag intet särskildt att i detta sammanhang

omförmäla.

I ordningen kommer nu att tillse förhållandena beträffande lärostolarna

vid

Karolinska institutet.

Jag har redan omnämnt, att aflöningsförmånerna vid dem förete afvikelse!''

från de allmänt gällande. Då dessa afvikelse!’ äro både afsevärda

och sinsemellan växlande, har jag trott det vara lämpligt att här lämna

en samlad öfversikt öfver löneförmånerna vid omförmälda lärostolar. I

denna öfversikt skall jag tillika, under rubriken anmärkningar, meddela

uppgift om de anställningar vid sjukvårdsanstalter, som äga rum i fråga

om flera af lärostolarnas innehafvare.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97,

Lärostol.

Lön.

Tjänst
görings
pennin
gar.

Summa.

En professor i patologisk

anatomi ....................

En professor i fysiologi ...

En professor i obstetrik...

En professor i hälsovårdslära.

........................

En professor i rätts- och

statsmedicin ...................

En professor i anatomi, med

boställsrum................

En professor i kemi, med

boställsrum........................

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

3,400

3,400

En professor i kirurgi........ 3,500

En^professor i pediatrik...

En professor i medicin ....

En professor i nervsjukdomar

...............

En extra ordinarie professor

i farmakodynamik och

farmakognosi....................

En extra ordinarie professor

i histologi ....................

En extra ordinarie professor

i kemi och farmaci

En extra ordinarie professor

i patologisk anatomi ....

3,500

3,500

3,300

3,300

3,300

3,300

2,000

2,000

2,000

2,000

2,000

2,000

2,000

2,000

2,000

2,000

1,200

1,200

1,200

1,200

6,000

6,000

6,000

6,000

6,000

5,400

5,400

5,500

5,500

5,500

4,500

4,500

4,500

4,500

Tillkommer

å extra

stat föiår

1908.

500

500

500

1,000

500

500

Anmärk

På grund af föreskrift i karolinska institutets

stadgar är professorn tillika öfverläkare

och direktor vid allmänna barnbördshuset.

Aflöning härför utgår ej.

Såsom af vederbörande direktion antagen

föreståndare vid asylen för fattiga

barnaföderskor åtnjuter professorn 500

kronor årligen.

Enligt föreskrift i stadgan för serafimerlasarettet

är professorn tillika öfverkirurg

vid nämnda lasarett. Aflöningen

härför utgör 1,500 kronor. Därjämte

är professorn på grund af särskildt

beslut af direktionen för lasarettet direktör

vid detsamma med en aflöning af

300 kronor, boställsrum, lyse och bränsle.

Nuvarande innehafvaren är af Kungl.

Maj:t förordnad att vara öfverläkare vid

allmänna barnhusinrättningen i Stockholm.

Aflöningen för öfverläkartjänsten

utgör enligt stat 3,500 kronor, hvartill

under senare år kommit dyrtidstillägg.

(Enligt föreskrift i stadgan för serafimer

J lasarettet. är professorn tillika öfverläkare

vid nämnda lasarett. Aflöningen

härför utgör 1,500 kronor.

/Aflöningen för denne professor utgår af

* behållna räntan å en donation.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

53

Lärostol.

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Summa.

Till- kommer

å extra

stat för

år 1908.

En extra ordinarie professor

i obstetrik........................

3,000

1,000

4,000

.1,000

En extra ordinarie professor

i psykiatri........................

3,000

—

1,000

-

4,000

-

—

—

En extra ordinarie professor

i syfilidologi ....................

3,000

1,000

4,000

1,500

En extra ordinarie professor

i oftalmologi....................

2,500

—

1,000

-

3,500

—

1,000

-

En extra ordinarie professor

i medicin ........................

2,500

—

1,000

-

3,500

—

2,000

En extra ordinarie professor

i kirurgi............................

2,500

-

1,000

-

3,500

—

2,000

En extra ordinarie professor

i pediatrik"........................

2,500

—

1,000

—

3,500

—

1,000

Anmärkningar.

Enligt föreskrift i nådigt bref den 26 januari

1833 är extra ordinarie professorn

öfverläkare vid Stockholms hospital

för sinnessjuka. Aflöningen för

öfverläkartjänsten utgör 4,000 kronor,

jämte boställsvåning, med bränsle och

elektrisk belysning.

På grund af föreskrift i nådigt bref den

31 augusti 1888 är extra ordinarie professorn

af Stockholms stads hälsovårdsnämnd

antagen till öfverläkare vid

sjukhuset S:t Göran. Aflöningen härför

är 3,000 kronor, hvarjämte extra

ordinarie professorn är förordnad till

direktör för nämnda sjukhus med ett

arfvode af 1,000 kronor.

Extra ordinarie professorn är på grund

af bestämmelse i stadgan för serafimerlasarettet

andre öfverläkare vid lasarettet

med en aflöning af 1,000 kronor.

fExtra ordinarie professorn är på grunc

af bestämmelse i stadgan för serafimer|

lasarettet andre öfverkirurg vid lasa[

rettet med en aflöning af 1,000 kronor.

Extra ordinarie professorn är af direktionen

öfver Kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt för sjuka barn antagen till

förste läkare därstädes, Aflöningen utl

gör 300 kronor.

Till nu omförmälda löneförmåner kommer för ordinarie professorerna,

utom professorn i nervsjukdomar, samt för de extra ordinarie professorer,

hvilkas lön och tjänstgöringspenningar tillhopa utgöra 4,500 kronor, rätt

till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, äfvensom för öfriga extra

ordinarie professorer rätt till ett ålderstillägg, likaledes å 500 kronor.

Växlingen i tillskotten å extra stat för vissa extra ordinarie professorer

beror dels på antalet intjäntå ålderstillägg dels ock därpå att för tre af dem

beviljats särskilda förhöjningar å lönen på grund af ökadt arbete i följd

af den nya medicinska undervisnings- och examensordningen.

Jag har i öfverensstämmelse med det nuvarande förhållandet för

en hvar af professorerna i anatomi och i kemi upptagit boställsrum med

däraf följande minskning af 600 kronor i den kontanta lönen till

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 97.

5.400 kronor. Det bör emellertid anmärkas, att berörda förmån ej är ovillkorligen

förenad med dessa professurer, ehuru den nu åtnjutes af deras

innehafvare. Förhållandet är, att enligt nådigt bref den 11 juni 1887 två

boställsvåningar må, i tur efter fullmaktsålder, innehafvas af professorerna

i anatomi, i patologisk anatomi, i fysiologi och i kemi.

Af lärostolarna vid karolinska institutet bör, såsom nämndt, extra ordinarie

professuren i kemi och farmaci icke förvandlas till professur. Beträffande

innehafvarens af denna extra ordinarie professur ställning skall jag

i det följande yttra mig.

I fråga om de aflöningsförmåner, som vid den tillämnade löneförändringen

i regel böra tillkomma professorerna vid karolinska institutet, är att

märka, att, utom lön 5,000 kronor och tjänstgöringspenningar 2,500 kronor,

äfven bör upptagas ortstillägg å 600 kronor. Med afseende å aflöningsförmåner

böra emellertid några befattningar intaga en viss undantagsställning.

Frånsedt förhållandena vid professuren i nervsjukdomar, till hvilken

jag återkommer, afser jag härvid först de två professurer vid institutet,

med hvilka såsom sådana boställsrum äro förenade. Enligt grundsatsen

att ortstillägg ej må utgå, när fri bostad åtnjutes, samt att den

egentliga lönen skall minskas med det belopp, hvarmed det beräknade värdet

af bostadsförmånen öfverstiger beloppet af det ortstillägg, som eljest skolat

utgå, får för dessa två professurer ortstillägg ej uppföras, och skall lönen

minskas med därutöfver erforderligt belopp. Jag får erinra, att för vissa

professorer vid Uppsala universitet förmånen af boställsrum af mig ansetts

böra vid den nu ifrågasatta löneregleringen beräknas till ett från 600 kronor

till 900 kronor förhöj dt värde. Det synes mig då skäligt, att för nu ifrågavarande

två professorer vid karolinska institutet berörda förmån åsättes

ett värde af 1,200 kronor. De båda professorerna komma då att åtnjuta lön

4.400 kronor samt tjänstgöringspenningar 2,500 kronor, alltså, utom boställsrum,

6,900 kronor kontant.

Vidare anser jag de tjänsteföreningar, som äga rum beträffande lärostolarna

i psykiatri och syfilidologi, medföra, att undantag i fråga om de

föreslagna löneförmånerna måste göras i afseende å dem.

Beträffande extra ordinarie professorn i psykiatri har ej någon löneförhöjning

påkallats. Med hänsyn därtill att med befattningen är förenad

öfverläkartjänsten vid Stockholms hospital för sinnessjuka och därmed

förenade aflöningsförmåner, anser jag allenast den förändring i bemälde

professors löneförmåner böra vidtagas, att ålderstillägget sättes till 600

kronor.

Vidkommande extra ordinarie professuren i syfilidologi har genom det

förut omförmälda nådiga brefvet den 31 augusti 1888 förordnats, bland

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

annat: Extra ordinarie professorsbefattningen i syfilidologi vid karolinska

institutet bör, därest icke särskilda hinder möta, vara förenad med den

ena öfverläkarbefattningen vid det af Stockholms stad upprättade sjukhuset

S:t Göran. När ledighet i öfverläkarbefattningen inträffar och extra

ordinarie professuren är obesatt, bör med tillsättande af öfverläkare anstå,

till dess extra ordinarie professuren i vederbörlig ordning blifvit med innehafvare

försedd. Stockholms stads hälsovårdsnämnd må därefter, såvida

nämnden anser hinder icke möta för tjänsternas förening, till öfverläkare

antaga och förordna nämnde extra ordinarie professor.

Dessa bestämmelser torde medföra, att man kan anse för ytterst antagligt,

att de båda befattningarna städse blifva förenade. Extra ordinarie

professorn åtnjuter därför — förutom arfvode såsom direktör vid sjukhuset,

hvilken befattning kan beklädas af hvilkendera öfverläkaren som

helst — jämte sin lön vid karolinska institutet en aflöning af 3,000 kronor

såsom sjukhusläkare. Hans aflöning vid institutet utgör år 1908, förutom

ålderstillägg af 500 kronor, å ordinarie stat 4,000 kronor och å extra stat

1,500 kronor, nämligen 1,000 kronor tillfällig löneförbättring och 500

kronor på grund af ökadt arbete i anledning af den nya medicinska

undervisnings- och examensordningen. Från institutet åtnjuter han alltså

utom ålderstillägg tillhopa 5,500 kronor. Med hänsyn till nämnda tjänsteförening

anser jag häri ej annan förändring böra vidtagas, än att ifrågavarande

professor, i likhet med öfriga professorer, tillerkännes rätt till ett

ålderstillägg å 600 kronor. Af beloppet 5,500 kronor torde lämpligen

1,600 kronor böra uppföras såsom tjänstgöringspenningar, 600 kronor

såsom ortstillägg och återstoden 3,300 kronor utgöra egentlig lön. I

pensionshänseende bör han dock likställas med öfriga professorer.

Återstår så den Malmstenska professuren i nervsjukdomar. Aflöningen

utgår, som nämndt, af afkastningen å en donation af 100,000 kronor,

hvars ränta år 1907 lärer utgjort 4,750 kronor. De sakkunnige hafva i

sina beräkningar, med hänsyn till medelafkastningen under åren 1891—1907,

upptagit professorns aflöning från donationen till ett belopp af 4,415

kronor och föreslagit ett tillskott af allmänna medel till fyllande af den

utaf de sakkunnige för andra lönegruppen antagna aflöningen, 7,100

kronor.

På grund af denne professors ställning såsom ende särskilde representant

för det viktiga ämne, han företräder, och då han å egen klinik

bestrider för medicine licentiatexamen föreskrifven undervisning i detta

ämne, anser jag, att staten bör lämna erforderligt tillskott, för att ifrågavarande

professor må komma i åtnjutande af enahanda aflöningsförmåner

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

• Kung!. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 97.

spm professorer i allmänhet vid karolinska institutet. Det erforderliga

tillskottet skulle, baseradt på nyss angifna beräkning af donationens afkastning,

4,415 kronor, utgöra 3,685 kronor, däraf 585 kronor skulle utgöra

lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar samt 600 kronor ortstillägg.

Rätt till ett alderstillägg a 600 kronor lika med öfriga professorer

bör tillerkännas professurens innehafvare. Det skulle kunna ifrågasättas,

huruvida han icke äfven med afseende å pension borde likställas med

öfriga professorer. _ Frågan om ett sådant likställande förevar den 12 januari

1907, då proposition angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension

afläts till Riksdagen. Enligt hvad af det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för nämnda dag inhämtas, förklarade

sigp chefen för finansdepartementet icke kunna förorda pensionskommitténs

i sådant syfte framställda förslag och anförde såsom skäl härför, att det

förefölle honom uppenbart, att den pensionsrätt, som genom 1886 års

riksdagsbeslut och Kungi. Maj:ts den 4 juni samma år utfärdade nådiga

bref tillförsäkrats innehafvaren af förutnämnda professur, vore att betrakta

såsom ett med donationens mottagande oupplösligt förbundet villkor, som

numera icke ensidigt kunde rubbas. Departementschefens åsikt gillades

Kungl. Maj:t. Med hänsyn härtill torde nu icke böra föreslås någon

ändring i hvad om pension för ifrågavarande professor för närvarande

gäller.

Såsom framgår af den lämnade öfversikten af lärostolarna vid karomska

institutet, äro flera andra än de båda extra ordinarie professurerna

i psykiatri och _ syfilidologi, hviikas förening med läkarbefattningar af

mig ansetts betinga. en undantagsställning för dem, äfven förenade med

andra tjänster. Häri är ock att söka en af anledningarna till den anmäl

knings värda växling i lönesatser, som öfversikten utvisar — en utjämnmg

har dock i viss mån för år 1908 i flera fall åstadkommits genom

särskilda tillskott, på sätt redan nämnts. Jag har dock ej funnit, att i

andra än redan angifna fall dessa tjänsteföreningar böra föranleda undantag.

Några af dessa befattningar, hvilka äro bundna vid professurerna

och måste vara det för lärarverksamhetens uppehållande, medföra jämförelsevis

ringa aflöning för innehafvare, som bekläda bland de allra

viktigaste lärostolarna vid institutet. Andra för lärarverksamheten lika

betydelsefulla tjänster äro ej fast och ovillkorligt förenade med tjänsten.

Dessa tjänsteföreningar äro i själfva verket i de flesta fall så önskvärda

och nödvändiga, att man måste se till, att vid de villkor för de

nya lönernas åtnjutande, som, på sätt för statskontoret ägt ruin, böra

uppställas i fråga om professorerna, och hvartill jag i det följande återkommer,

möjlighet inrymmes för bibehållande af föreningarna.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

57

Jag vill här inflika, att äfven inom medicinska fakulteterna vid universiteten

i Uppsala och Lund vissa professorer innehafva läkarbefattningar

vid akademiska sjukhuset i Uppsala och vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund. Äfven dessa tjänsteföreningar äro nödvändiga, delvis

äfven af Kungl. Maj: t föreskrifna. Vid dessa läkarbefattningar äro dels

inga särskilda löneförmåner fästa dels aflöningar till ej afsevärda belopp.

En annan anledning till de sänkta lönerna för vissa lärarbeställningar

vid karolinska institutet har varit det tillfälle till enskild praktik, som

innehafvandet af desamma medförde. Det är visserligen sant, att läkarenvetenskapsmannen

intager en förmånligare ställning än mängden af sina

kolleger. Men exempel torde dock gifvas äfven inom andra fakulteter, då

den enskilda verksamheten såsom lärare eller i öfrigt kunnat medföra

tämligen afsevärda ekonomiska förmåner. Och går man utom universiteten

och karolinska institutet, torde man lätt nog kunna finna fall, jämförliga

med nu ifrågavarande. Tilläfventyrs torde i de större städerna lärare

vid de allmänna läroverken kunna genom undervisning i enskilda läroverk

eller annorledes förskaffa sig mer eller mindre afsevärda biinkomster. Och

vissa af de tekniska läroverkens lärare torde ej sällan blifva i tillfälle att

göra sina insikter och sin skicklighet gällande i enskild verksamhet.

Emellertid har, såsom jag anser, med allt skäl någon nedsättning på

grund däraf ej ifrågasatts i vederbörandes aflöningsförmåner. Jag anser

ock ej, att någon hänsyn till den enskilda praktiken bör tagas i nu förevarande

hänseende, vare sig beträffande hittillsvarande ordinarie eller extra

ordinarie professorer.

Såsom förut nämnts, bör en af de nuvarande extra ordinarie professurerna,

i kemi och farmaci, icke förvandlas till professur. Med den och

dess innehafvare, S. Jolin, bör förfaras på enahanda sätt, som angifvits

beträffande motsvarande befattning vid universitetet i Uppsala. Jolin

åtnjuter för närvarande å ordinarie stat 4,500 kronor äfvensom två

ålderstillägg å tillhopa 1,000 kronor. Å extra stat uppbär han för år

1908 tillfällig löneförbättring till belopp af 500 kronor. Sistnämnda belopp

bör, för att han framdeles må bibehållas vid nuvarande aflöningsförmåner,

såsom personligt lönetillägg för honom uppföras å allmänna

indragningsstaten att af honom åtnjutas under hans återstående tjänstetid.

Under förutsättning att hvad jag nu föreslagit varder genomfördt, skulle,

under det extra ordinarie professorsbefattningarna allmänt öfverginge till

professurer, dock några extra ordinarie professurer komma att tills vidare

finnas kvar, nämligen i Uppsala extra ordinarie professuren i praktisk teologi,

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

Kostnaderna

för löneregleringen

för

professorer.

58 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N;o 97.

extra ordinarie professuren i medicinsk och fysiologisk kemi, extra ordinarie

professuren i klassiska språk och extra ordinarie professuren i växtbiologi

samt vid karolinska institutet extra ordinarie professuren i kemi

och farmaci. Af dem komma extra ordinarie professurerna i praktisk

teologi, i medicinsk och fysiologisk kemi och i växtbiologi att kvarstå i

staten för universitetet i Uppsala och extra ordinarie professuren i kemi

och farmaci att kvarstå å staten för karolinska institutet. Jämväl extra

ordinarie professors-prosektorsbefattningen bör eventuellt upptagas i vederbörande

stat med anmärkning om sättet för innehafvarens aflönande.

Aflöningen för extra ordinarie professuren i klassiska språk i Uppsala skall

utgå från allmänna indragningsstaten.

Genom särskilda bestämmelser torde Eders Kungl. Maj:t böra tillförsäkra

nuvarande innehafvarna af nyssberörda extra ordinarie professurer

i Uppsala rätt att lika med ordinarie professorer deltaga i universitetsförvaltningen

inom fakultet, konsistorium m. m.

A'' id antagande af de nya staterna för universiteten i Uppsala och

Lund godkände Riksdagen vissa särskilda föreskrifter om storleken af

tjänstgöringspenningar, om ålderstillägg och om afdrag i visst fall å aflöning.

Några af dessa föreskrifter röra andra befattningshafvare än professorer

och extra ordinarie professorer. Berörda föreskrifter komma nu att förfalla,

i den mån Riksdagen ger sitt bifall till ändrade bestämmelser härutinnan.

Slutligen vill jag här anmärka, att för beräkning af ålderstillägg å

de blifvande nya lönestaterna bör gälla främst naturligen tjänstgöringstid

i nuvarande ordinarie professorsbefattning men äfven tjänstgöringstid i

hittillsvarande extra ordinarie professur. Det sistnämnda synes mig vara

en gifven konsekvens af den uppfattning, som ledt mig vid bedömandet

af frågan om extra ordinarie professurernas förvandling till ordinarie.

Därest de grunder för vederbörande professorers aflöning, som jaguppställt,

skulle komma att tillämpas, blefve naturligen ganska afsevärda

anslagsökningar erforderliga.

Dessa anslagsökningars storlek vid de särskilda högskolorna framgår

af följande beräkning af huru stor ökningen i aflöningen skulle blifva vid

de särskilda hittillsvarande lärostolarna, med afdrag för tre ur staten uteslutna

lärostolar.

s. 59 Kontrollera mot PDF

w o»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

59

Universitetet i Uppsala.

Teologiska fakulteten:

4 ordinarie professorer ä 1,500 kronor ......................... kronor 0,000: —

2 extra ordinarie professorer å 3,000 kronor ............... » 6,000: —

Juridiska fakulteten:

ordinarie professorer a 1,500 kronor .......................... kronor 7,500: —

extra ordinarie professorer a 3,000 kronor ............... » 9,000: —

Medicinska fakulteten:

6 ordinarie professorer å 1,500 kronor ........................... kronor 9,000: —

I ordinarie professor, med boställsrum .......................... » 1,200: —

4 extra ordinarie professorer å 3,000 kronor ............... » 12,000: —

Filosofiska fakultetens humanistiska sektion:

II ordinarie professorer a 1,500 kronor........................... kronor 16,500: —

1 ordinarie professor i vältalighet och statskunskap » 500: —

5 extra ordinarie professorer a 3,000 kronor............... » 15,000: —

Filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion:

4 ordinarie professorer a 1,500 kronor .......................... kronor 6,000: —

4 ordinarie professorer, med boställsrum, å 1,200 kronor » 4,800: —

6 extra ordinarie professorer a 3,000 kronor .............. »_18,000: —

Summa kronor 111,500: —

Afgår för 2 ur staten uteslutna extra ordinarie professurer.

.............................................................................. »_9,000: -

Återstår kronor 102,500: —

I fråga om denna summa, 102,500 kronor, såsom utmärkande kostnadsökningen

vid den af mig föreslagna löneregleringen m. m., bör likväl

märkas, att i stället för en ur staten utesluten extra ordinarie professur

med aflöning af 4,500 kronor upprättas en prosektorsbefattning med en

aflöning af 6,000 kronor, ökningen blir, om hänsyn tages härtill, 108,500

kronor.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majtfs Nåd. Proposition N;o 97.

Universitetet i Lund.

Teologiska fakulteten:

1 extra ordinarie professor..................................................... kronor 1,290: —

] extra ordinarie professor...................................................... » 1,621: —

Juridiska fakulteten:

5 ordinarie professorer k 1,500 kronor .............................. kronor 7,500: —

2 extra ordinarie professorer a 3,000 kronor................. » 6,000: —

Medicinska fakulteten:

6 ordinarie professorer a 1,500 kronor............................. » 9,000: —

6 extra ordinarie professorer ä 3,000 kronor .................. » 18,000: —

Filosofiska fakultetens humanistiska sektion:

10 ordinarie professorer ä 1,500 kronor ........................... kronor 15,000: —

5 extra ordinarie professorer a 3,000 kronor ............... » 15,000: —

Filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion:

6 ordinarie professorer ä 1,500 kronor .............................. kronor 9,000: —

4 extra ordinarie professorer a 3,000 kronor .......... » 12,000: —

Summa kronor 94,411: —

Afgår för en ur staten utesluten extra ordinarie professur

.................................................................................. » 4,500: —

O -----

Återstår kronor 89,911: —

Karolinska institutet.

5 ordinarie professorer å 2,100 kronor............................. kronor 10,500: —

2 ordinarie professorer, med boställsrum, k 1,500 kronor » 3,000: —

3 ordinarie professorer å 2,600 kronor.............................. » 7,800: —

1 ordinarie professor i nervsjukdomar .............................. » 3,685: •—

3 extra ordinarie professorer ä 3,600 kronor.................. » 10,800: —

Transport kronor 35,785

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 97.

Transport kronor 85,785: —

1 extra ordinarie professor i obstetrik ............................. » 4,100: —

1 extra ordinarie professor i syfilidologi........................... » 1,500: —

4 extra ordinarie professorer ä 4,600 kronor.................. » 18,400:

Summa kronor 59,785: —

Tillser man, huru kostnaderna ä ordinarie stat för en omreglering

af löneförhållandena m. in. vid universiteten och karolinska institutet i nu

ifrågavarande hänseenden ställa sig enligt de sakkunniges förslag och enligt

af mig föreslagna grunder och gjorda beräkningar, kommer man till följande

resultat:

„ _ De sakkunniges Af mig framlagdt

Wu'' förslag: förslag:

universitetet i Uppsala...... kronor 316,098: 83 474,958: 33 424,598: 33

universitetet i Lund ......... » 250,920: — 370,063: 06 340,831:

karolinska institutet ......... » 101,300: — 158,485: 161,085:

En jämförelse mellan de af de sakkunnige och af mig framlagda olika

förslag visar i fråga om erforderlig ökning följande belopp:

De sakkunniges Af mig framlagdt

förslag: förslag:

universitetet i Uppsala............................. kronor 158,860: — 108,500:

universitetet i Lund ....................................* » 119,143: 06 89,911:

karolinska institutet .................................. »_57,185: — 59,785:

Summa kronor 335,188: 06 258,196: —

Under åberopande af hvad jag nu anfört och föreslagit tillstyrker jag,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen hemställan.

att medgifva och bestämma, att i staterna för universiteten i Uppsala

och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet, med därtill hörande

särskilda föreskrifter, följande förändringar vidtagas:

för universitetet i Uppsala:

a) att i stället för en hvar af samtliga i staten uppförda extra ordinarie

professorsbefattningar; med undantag af extra ordinarie professurerna

i praktisk teologi, i medicinsk och fysiologisk kemi, i anatomi med tjänstgöringsskyldighet

för innehafvaren såsom prosektor, i klassiska språk och i

växtbiologi, upprättas och i staten införes professur i det eller de ämnen

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kung!,, Maj:ts Nåd. Proposition N;o 97.

som den extra ordinarie professorsbefattningen omfattat, därvid innehafvaren

af sistnämnda befattning varder innehafvare af deri nya professuren;

b) att för en hvar af såväl nuvarande som nu tillkommande professurer,

med undantag af förste teologie professorsbefattningen och professuren i

psykiatri, för hvilka aflöningsför mamma för motsvarande tjänster bibehållas,

dock att tjänstgöringspenningarna vid den förra tjänsten skola beräknas till

2,500 kronor, aflöningen skall utgöra 7,500 kronor, däraf 5,000 kronor lön

och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till ett ålderstillägg å

600 kronor efter 5 års tjänstgöring, dock med iakttagande härvid, dels att

för Skytteanska professuren i vältalighet och statskunskap ett belopp af 7,000

kronor beräknas tillkomma densamma från Skytteanska stiftelsen, ersättning

för spannmalsindelning däri inbegripen, och alt fördenskull för denna professur

i staten uppföres, jämte nämnda ersättning 1,785 kronor, ett belopp

af 500 kronor, hvithet- skall anses såsom tjänstgöringspenningar, dels ock att

den egentliga lönen för nuvarande professorsbefattningarna i medicinsk och

fysiologisk kemi, i fysik, i astronomi, i kemi samt i botanik och praktisk

ekonomi med hänsyn vill värdet å dem tillkommande boställsrum, hvithet

värde beräknas till 900 kronor, ''upptages till allenast 4,100 kronor för hvar

och en;

c) att för en hvar af nuvarande innehafvama eif extra ordinarie professuren

i praktisk teologi, J. 0. Quensel, och extra ordinarie professuren i

medicinsk och fysiologisk kemi, grefve G. T. Mörner, å allmänna indragningsstaten

uppföres ett personligt lönetillägg å 410 kronor, att af vederbörande

åtnjutas, sä länge han kvarstår vid ifrågavarande befattning;

d) att ur staten uteslutes extra ordinarie professorsbefattningen i anatomi,

med tjänstgöringsskyldighet för innehafvaren såsom prosektor, och i stället i

staten uppföres en prosektor skefatlning med en aflöning af 6,000 kronor,

däraf 4,000 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte två

ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring,

äfvensom att, därest nuvarande innehafvaren af nämnda extra

ordinarie professur, 0. M. Ramström, ej är villig att öfvertaga den nya,

prosektor stjänsten, ur aflöningen vid, densamma skall bestridas lön och

tjänstgöringspenningar för Ramström, som i sådant fall bibehålles vid sin

nuvarande rätt i afseende ä ej mindre aflöning å stat och ålderstillägg

än äfven pension; skolande prosektorstjänsten ej tillsättas, förr än aflöningens omvändande

för dylikt ändamål ej vidare erfordras;

e) att extra ordinarie professuren i klassiska språk uteslutes ur staten

och för nuvarande innehafvaren af befattningen, S. K. Å. Wide, uppföras

å allmänna indragningsstaten de af honom hittills innehafda kontanta löneförmåner,

5,910 kronor, däraf 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, att af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 97.

03

honom åtnjutas, så länge han kvarstår vid ifrågavarande befattning; skolande

han bibehållas vid rätt till naturaförmåner från universitetet äfvensom

vid den rätt till pension, som nu tillkommer honom; samt

f) att den å allmänna indragningsstaten för K. B. Wiklund uppförda

personliga extra ordinarie professuren i finsk-ugrisk språkforskning förvandlas

till personlig professur för Wiklund, för hvilken å allmänna indragningsstaten

aflöning sför maner na uppföras med ett belopp af 7,500 kronor, däraf

5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, hvar jämte Wiklund

förklaras berättigad till ett älderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring;
-

för universitetet i Lund:

a) att i stället för en hvar af samtliga i staten uppförda- extra ordinarie

professorsbefattningar, med undantag af extra ordinarie professuren i klassiska

språk, upprättas och i staten införes professur i det etter de ämnen,

som den extra ordinarie professorsbefattningen omfattat, därvid innehafvaren

af sistnämnda befattning varder innehafvare af den nya professuren;

b) att för en hvar af såväl de nuvarande professurerna, med undantag

af de titt teologiska fakulteten hörande, för Jivilka aftöningsförmånerna bibehållas,

dock att tjänstgöring spenning ar ne skola beräknas till 2,500 kronor,

som nu tillkommande professurer aflöningen skatt utgöra 7,500 kronor, däraf

5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt titt ett

älderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring; skolande i denna, aflöning

för den ena, af de två nu tillkommande professurerna inom teologiska, fakulteten

inberäknas inkomsten af Hellestads, Dalby och Bonderups församlingars prebendepastorat

med 6,210 kronor och för den andra inkomsten af Husie och

Västra Skr aflinge församlingars prebendepastorat med 5,879 kronor;

c) att för den professor inom teologiska fakulteten, som i enlighet med

1907 års stat åtnjuter afkastningen af Stora TJppåkra och Flackarps församlingars

prebendepastorat, skall från och med den tidpunkt, då han enligt

de för öfriga professorer gällande grunder sktdle vara berättigad till älderstillägg,

ur ålderstilläggsfonden årligen utgå ett tillskott af 53 kronor; samt

d) att extra ordinarie professuren i klassiska språk indrages och uteslutes

ur staten ;

för karolinska institutet:

a) att i stället för en hvar af samtliga i staten uppförda extra ordinarie

professorsbefattningar, med undantag af extra ordinarie professuren i kemi

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

och farmaci, upprättas och i staten införes professur i det eller de ämnen,

som den extra ordinarie professorsbefattningen omfattat, därvid innehafvaren

af sistnämnda befattning varder innehafvare af den nya professuren;

b) att för én hvar af såväl nuvarande som nu tillkommande professurer,

med undanlag af professurerna i psykiatri och syfilidologi, aflöningen

skatt utgöra 8,100 kronor, däraf 5,000 kronor lön, 2,500 kronor

tjänstgöring spenning ar och 600 kronor ortstillägg, jämte rätt till ett ålderstillägg

å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring; dock med iakttagande härvid,

dels att för professuren i nervsjukdomar ett belopp af 4,415 kronor beräknas

tillkomma densamma från vederbörande donation, och att fördenskull för

denna professur, utan att därigenom någon förändring med afseende ä pensionsrätt

äger rum, i staten upptages ett belopp af 3,685 kronor, däraf såsom

lön 585 kronor, såsom tjänstgöringspenningar 2,500 kronor och såsom ortstillägg

600 kronor, dels ock att för tvä af de hittillsvarande ordinarie professurerna

i anatomi, i patologisk anatomi, i fysiologi och i kemi med hänsyn

till värdet å dem tillkommande boställsrum, hvithet värde beräknas till

1,200 kronor, ortstillägg icke skall utgå samt den egentliga lönen upptagas

till allenast 4,400 kronor;

c) att innehafvaren af professuren i psykiatri förklaras berättigad att

i likhet med öfrig a professorer komma i åtnjutande af ett ålder stillägg å 600

kronor;

d) att för professuren i syfilidologi aflöningen skall utgöra 5,500 kronor,

däraf lön 3,300 kronor, tjänstgöringspenningar 1,600 kronor och ortstillägg

600 kronor, med rätt till ett åldersiillägg å 600 kronor efter 5 års

tjänstgöring, hvarjemte innehafvaren af nämnda befattning skall äga rätt till

enahanda pension som öfriga professorer; samt

e) att för nuvarande innehafvaren af extra ordinarie professuren i kemi

och farmaci, S. Jolin, å allmänna indragningsstaten uppföres ett personligt

lönetillägg å 500 kronor, att af honom åtnjutas, så länge han kvarstår vid

ifrågavarande befattning.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

65

II.

Lönereglering för vissa andra lärare och tjänstemän.

Jag bar i afdelning I behandlat frågan om lönereglering för professorerna

vid universiteten och karolinska institutet och i afdelningarna III

och IV komma två stora grupper af vid omförmälda högskolor anställda

befattningshafvare att omförmälas. Afdelning II, hvilken jag nu inledt,

omfattar ej de öfriga utan endast »vissa andra lärare och tjänstemän».

Såsom jag redan i det föregående antydt, ämnar jag nämligen ej till behandling

upptaga spörsmålet om lönereglering för assistenter, ej heller för

amanuenser vid vederbörande institutioner. Gjorda framställningar till

Kungl. Maj;t angående lönereglering för amanuenser m. fl. vid universitetet i

Uppsala hafva remitterats till yttrande af vederbörande och kunna således

nu ej komma i betraktande. Vid sådant förhållande bör naturligen ej heller

frågan om lönereglering för motsvarande befattningshafvare vid Lunds

universitet och vid karolinska institutet nu komma under öfvervägande

•— frånsedt den omständigheten att utredning rörande behofvet af dylik ej

föreligger.

Äfven enstaka andra befattningshafvares aflöningsförmåner torde nu

ej böra undergå någon ändring. Bland dessa befattningshafvare vill jag

omnämna vice bibliotekarierna och biblioteksamanuenserna vid universitetsbiblioteken.

För dessa bör ej lönereglering ske, utan att man på samma

gång kan taga i betraktande, huru med löneförhållandena vid kungl. biblioteket

kommer att gestalta sig; och af skäl, som omförmälas i det vid statsverkspropositionen

fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för den 13 januari 1908, har jag ej ansett någon framställning

om lönereglering för kungl. biblioteket böra ske till den nu församlade

Riksdagen.

Ledning för de förslag, jag går att framställa i fråga om lönereglering

för nu afsedda befattningshafvare, har jag hämtat dels från de med

anledning af 1901 års förutnämnda cirkulär under år 1902 afgifna yttrandena

rörande aflöningsförhållanden vid universiteten och karolinska

institutet dels från de sakkunniges utredningar, sid. 239—250, dels från

de däröfver afgifna yttrandena dels ock från de framställningar, som, på

sätt de sakkunnige erinrat, upprepade gånger under de senaste åren bland

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Raft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kuvgl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 97.

de s. k. riksdagspetita gjorts om förbättrade löneförmåner för flera af de

befattningshafvare, som nu äro i fråga.

Flera af de skäl för en löneförbättring, som af de sakkunnige åberopats

i afseende å professorerna, kunna naturligen i allmänhet göras gällande

beträffande nu ifrågavarande befattningshafvare. De ökade lefnadskostnaderna

komma att spela så mycket större roll, som dels några af

dessa tjänstemän, i motsats mot de flesta vid universiteten och karolinska

institutet i öfrigt anställda, ej erhållit någon löneförhöjning sedan 1870- talet, dels aflöningen för åtskilliga, i förhållande till deras lefnadsställning,

för närvarande synes mycket knapp. Förstnämnda förhållande har särskild!

anmärkts af universitetskanslern, hvilken i öfrigt, utan att närmare

ingå på detaljerade lönebelopp, understöd! yrkandena på löneförbättring.

Vid nu förevarande afdelning har jag funnit det böra tillses, om man ej

kan, likasom för professorerna af mig gjorts, i förekommande fall anknyta sig

till lönesatserna i statskontorets stat. Jag vill dock på förhand påpeka, att detta

långt ifrån alltid kan blifva fallet. Därtill äro förhållandena vid universiteten

och karolinska institutet i flera hänseenden alltför säregna.

Då vissa af nu ifrågavarande befattningar vid de olika högskolorna

äro med hvarandra tämligen jämförliga, skall jag i lämpliga fall sammanföra

dylika till behandling.

Laboratorerna i experimentell patologi och patologisk anatomi samt i

experimentell fysiologi och medicinsk fysik vid universitetet i Uppsala. Laboratorerna

i fysiologi och i bakteriotogi vid karolinska institutet. Dessa

fyra befattningar hafva hittills varit likställda i afseende å löneförmåner,

med det undantag att utöfver aflöningen, 4,500 kronor, däraf 1,500 kronor

tjänstgöringspenningar, de två laboratorerna i Uppsala erhållit 4 famnar ved

in natura, värderade till G0 kronor. Lönebeloppet 4,500 kronor är detsamma,

som i allmänhet gäller för extra ordinarie professorer, hvilka dock

därutöfver äga rätt till två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera. Röster

hafva ej heller saknats, som yrkat, att några af dessa laboratorsbefattningar

borde ombildas till extra ordinarie professurer. Så har fallet varit med

de båda laboratorsbefattningarna i Uppsala; och de sakkunnige hafva uttalat,

att laboratorsbefattningen i experimentell patologi och patologisk

anatomi mycket nära motsvarade de nuvarande extra ordinarie professurerna

i patologisk anatomi i Stockholm samt i allmän patologi, bakteriologi

och allmän hälsovård i Lund.

Å andra sidan har af karolinska institutets lärarkollegium förklarats, att

innehafvarna af de båda omförmälda laboratorsbefattningarna därstädes

väl borde vara fördelaktigt meriterade genom vederbörliga examina och

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

vetenskapliga prof, och att det vore nödigt att förbättra deras nuvarande

löneförmåner för att kunna hafva bättre utsikt att behålla lofvande krafter.

Dock förutsatte deras tjänsteåligganden i allmänhet ej så stor grad af erfarenhet

och kunskaper samt vore ansenligt mindre betungande än professorernas.

Jag nämnde, att man beträffande de båda nu afsedda laboratorsbefattningarna

i Uppsala ifrågasatt deras ombildande till extra ordinarie

professurer. De aflöningai’, som i anledning af 1901 års förut omtalade

cirkulär af karolinska institutets lärarråd begärdes för de båda omförmälda

laboratorsbefattningarna vid institutet, voro satta till 5,000 kronor med

ett ålderstillägg å 500 kronor. De sakkunnige hafva föreslagit en aflöning

af 7,100 kronor, däraf 600 kronor orts- och yrkestillägg, för laboratorsbefattningen

i experimentell patologi och patologisk anatomi i Uppsala, med

rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor samt 6,000 kronor, däraf 300 kronor

ortstillägg eller orts- och yrkestillägg, för enhvar af de tre öfriga befattningarna,

med rätt till två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor.

Utöfver de å ordinarie stat uppförda aflöningsförmånerna utgår nu

för ifrågavarande laboratorer tillfällig löneförbättring å extra stat, likasom

för extra ordinarie professorerna. De åtnjuta alltså för närvarande

5,500 kronor hvardera — de båda laboratorerna i Uppsala med inberäkning

af värdet för dem tilldelad ved. Frågan om en ombildning af

en eller annan bland dessa laboratorsbefattningar torde icke nu böra

komma under öfvervägande. Men en någorlunda afsevärd löneförbättring

synes uppenbarligen böra beredas dem alla. Jag har tänkt mig, att med

fäst afseende å de beträffande ifrågavarande laboratorsbefattningar af

vederbörande andragna omständigheter lönen bör bestämmas till 4,000

kronor för hvardera af de båda befattningarna i Uppsala och 3,600 kronor

för hvardera af de båda befattningarna i Stockholm samt därtill för alla

tjänstgöringspenningar å 2,000 kronor jämte rätt till två ålderstillägg å

500 kronor hvartdera, efter 5 och 10 års tjänstgöring. För de båda laboratorsbefattningarna

i Stockholm skulle ytterligare tillkomma ortstillägg till

det belopp, som i staten för statskontoret upptagits för andra gradens tjänst —

närmast motsvarande nu ifrågavarande befattningar — alltså 400 kronor.

Vid detta förslag förutsätter jag, såvidt de båda laboratorsbefattningarna

i Uppsala angår, att förmånen af ved skulle bortfalla och värdet

däraf ingå till ålderstilläggsfonden, likasom för extra ordinarie professurernas

del, vid deras förvandling till ordinarie, af mig afsetts.

Jag vill här på förhand uppställa enahanda förutsättning i fråga om

alla de befattningar vid universitetet i Uppsala, för hvilka jag i det kommande

under denna afdelning II föreslår lönereglering.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

En klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet vid serqfimerlasarettets

kliniska laboratorium. En laborator vid karolinska institutets patologiskanatomiska

institution. En prosektor. För en hvar af dessa tre tjänster

tinnes å karolinska institutets stat uppfördt ett arfvode å 3,000 kronor.

Innehafvarna af dem äro ej fast anställda utan tillsättas för vissa år.

År 1902 begärde lärarkollegiet, att arfvodet för prosektorn och laboratorn

vid patologisk-anatomiska institutionen -— den andra laboratorsbefattningen

var då nyligen inrättad — skulle böjas till 4,000 kronor.

Vid afgifvande af yttrande öfver de sakkunniges förslag, hvilket ej

omfattat dessa tjänster, har karolinska institutets lärarkollegium tillika

påyrkat, att omförmälda arfvodesbelopp måtte höjas till ett belopp af

4,350 kronor — en stark minoritet ifrågasatte 4,500 kronor. Såsom skäl

för den föreslagna summan, särskild! hvad anginge prosektorn, anfördes,

att dennes arfvode ursprungligen motsvarat hälften af professorns i anatomi

aflöning. Då denna aflöning framdeles, om dé sakkunniges förslag

blefve genomfördt, skulle komma att, med ålderstillägg, uppgå till 8,700

kronor, borde prosektor^; arfvode utgöra hälften däraf, 4,350 kronor.

Jag anser en förhöjning af de nuvarande arfvodesbeloppen vara påkallad

och tillstyrker därför, att de må ökas med 1,000 kronor till 4,000

kronor hvardera, hvilket utgör en förhöjning med 33 procent.

Laboratorn i experimentell fysik och observatorn i astronomi vid universitetet

i Uppsala. Laboratorn i kemi och observatorn i astronomi vid

universitetet i Lund. Äfven dessa fyra befattningshafvare äro med hvarandra

likställda i aflöningsförmåner: de åtnjuta å ordinarie stat 3,000

kronor, däraf 750 kronor tjänstgöringspenningar, hvartill för de två tjänsterna

i Uppsala komma 4 famnar ved in natura, i värde beräknade till

60 kronor. Genom anslag å extra stat utfyllas deras löneförmåner för

närvarande till 4,000 kronor för en hvar af dem.

De sakkunnige hafva i fråga om rekrytering af dessa platser, på sätt

förut från universitetshåll gjorts gällande, påpekat, att universiteten här

hade att utstå en särskildt kännbar konkurrens med de allmänna läroverkens

lektorsbefattningar, vid hvilka begynnelselönen är 4,000 kronor

och slutlönen 6,000 kronor. Af dem föreslås därför en totalaflöning af

4,700 kronor, hvaraf 1,000 kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor

ortstillägg, samt rätt till tre ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter

respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Beträffande laboratorsbefattningen

i experimentell fysik i Uppsala hafva vederbörande universitetsmyndigheter

i 1907 års riksdagspetita hemställt om befattningens ombildning

till extra ordinarie professur.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

I fråga om aflöningens belopp samt rätten till ålderstillägg ansluter

jag mig till de sakkunniges förslag, dock att ortstillägg af förut angifna

skäl ej bör utgå. Af den föreslagna aflöningen, 4,500 kronor, böra enligt

min mening, med tillämpning af de allmänna grunderna i statskontorets

stat, 3,000 kronor utgöra lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar.

För de båda bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken i Uppsala och

Lund, b vilka, sedan gammalt ansetts böra vara likställda med de ordinarie

professorerna vid universiteten, bör alltså uppföras en aflöning af 7,500

kronor, däraf 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar,

med rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor.

Konservatorn vid botaniska museum vid universitetet i Uppsala. Konservatorn

vid botaniska institutionen vid universitetet i Lund. Af dessa

åtnjuter för närvarande den förre en aflöning af 1,500 kronor, jämte 3

famnar ved in natura till beräknadt värde af 45 kronor, den senare 1,350

kronor, till hvilket belopp hans aflöning, förut 750 kronor, höjts genom

Riksdagens beslut år 1905. Äfven konservatorns i Uppsala lön har tämligen

nyligen höjts till sitt nuvarande belopp, nämligen genom Riksdagens

beslut år 1899, då" för honom begärdes en löneökning från 750 till 1,800

kronor, hvilken dock af Riksdagen begränsades till det nu utgående beloppet,

1,500 kronor.

För konservatorn i Uppsala har af det större akademiska konsistoriet

därstädes i de under år 1907 afgifna riksdagspetita påyrkats en förhöjning

af lönen till 1,800 kronor. De sakkunnige hafva upptagit detta förslag

med tillägg af två ålderstillägg, hvardera å 250 kronor.

I den af konservatorn Seth ingifna, i det föregående omförmälda ansökningen

har Seth begärt en lön af 3,000 kronor med två ålderstillägg

å 500 kronor hvartdera. Denna ansökning åtföljes af två intyg från före

detta professorn i botanik och praktisk ekonomi vid universitetet i Uppsala

T. M. Fries, hvilken bland annat framhåller, att konservatorns göromål,

redan förut ganska afsevärda, ytterligare ökats sedan lönetillökningen

1899. På konservatorn hvilade det förnämsta ansvaret för vården af

oersättliga vetenskapliga samlingar och af ett museum, som i sitt slag säkerligen

för närvarande vore det största inom fäderneslandet. Konservatorns

lön borde ej vara mindre än motsvarande tjänstemans vid zoologiska

institutionen — för närvarande 2,200 kronor jämte 6 famnar ved in natura.

För konservatorn i Lund åter har af de sakkunnige föreslagits en

aflöning af 1,600 kronor, jämväl med rätt till två ålderstillägg å 250

kronor hvartdera.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Jag är af den åsikt, att dessa tjänstemän, Indika synas kafva rätt ansvarsfulla

uppgifter, ej böra atlönas alltför knappt. Dock anser jag mig

icke kunna i afseende å begynnelselönens belopp gå utöfver hvad från

vederbörande universitet och af de sakkunnige föreslagits: 1,800 kronor

för konservatorn i Uppsala och 1,600 kronor för konservatorn i Lund,

af Indika belopp respektive 600 kronor och 500 kronor böra vara tjänstgöringspenningar.

Emellertid vill jag för båda tillstyrka rätt till tre ålderstillägg,

hvartdera å 250 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring.

Trädgårdsmästaren vid botaniska trädgården vid universitetet i Uppsala.

Trädgårdsmästaren vid botaniska institutionen vid universitetet i Lund.

Dessa åtnjuta å stat för närvarande, den förre — jämte 6 famnar ved

in natura, värderade till 90 kronor, samt boställsrum — 2,200 kronor,

den senare -— jämte fri bostad — 1,800 kronor.

Då det större akademiska konsistoriet i Uppsala i sitt yttrande i anledning

af 1901 års förut omförmälda cirkulär begärde, att trädgårdsmästarens

kontanta aflöning skulle höjas till 2,500 kronor, med rätt till ett

ålderstillägg å 500 kronor, anförde konsistoriet bland annat: De åligganden,

som tillkomme trädgårdsmästaren, vore så mångartade, fordrade så mycken

tid och kraft hela året om, att något som helst tillfälle till extra förtjänst

ej stode honom öppet. Arbetsbördan komme säkerbgen att alltmera

ökas. Trädgårdsmästaren måste för att fylla sina uppgifter äga akademisk

bildning i botanik och därmed närmast sammanhängande vetenskapsgrenar,

hafva genomgått en kurs i praktisk hortikultur och besitta helst genom

egen erfarenhet förvärfvad kännedom om Europas förnämsta botaniska och

handelsträdgårdar, då Uppsala botaniska trädgård måste stå i förbindelse

med sådana trädgårdar för fyllandet af det årliga behofvet af växter. Alla

utbetalningar för trädgårdens räkning förrättades af trädgårdsmästaren,

som således omhänderhade trädgårdens ekonomi och detaljräkenskaper, och

under honom sorterade, förutom underträdgårdsmästarna och trädgårdsmedhjälparna,

ett stort antal daglönare, hvilkas arbeten han hade att öfvervaka

och leda.

Konsistoriets under år 1907 afgifna riksdagspetita skilde sig från hvad

år 1902 ifrågasattes därutinnan, att två ålderstillägg, hvartdera å 250 kronor,

begärdes. De sakkunnige hafva förslagit, jämte boställsrum, en aflöning

af 2,600 kronor, däraf i00 kronor ortstillägg, samt rätt till två ålderstilllägg,

hvartdera å 500 kronor.

I fråga om trädgårdsmästaren vid botaniska institutionen i Lund torde

i stort sedt gälla detsamma, som af Uppsala-konsistoriet anförts beträffande

motsvarande tjänsteman i Uppsala.. Akademiska konsistoriet i Lund begärde

för honom år 1902 två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor. De

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

sakkunnige föreslå därjämte för honom en förhöjning af aflöningen med

500 kronor till 2,300 kronor, däraf 100 kronor skulle utgöra ortstillägg.

På grund af hvad nu af mig omförmälts tillstyrker jag, att, förutom nuvarande

bostadsförmåner, för ifrågavarande trädgårdsmästare uppföres en

kontant aflöning af 2,500 kronor för den vid botaniska trädgården i Uppsala

anställde samt 2,200 kronor för trädgårdsmästaren vid botaniska institutionen

i Lund, äfvensom att för båda medgifves rätt till tre ålderstillägg,

hvartdera å 250 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Af

aflöningen böra för den förre 1,000 kronor, för den senare 900 kronor utgöra

tjänstgöringspenningar.

Hvad angår konservatorn vid zoologiska museum vid universitetet i Uppsala

och konservatorn vid zoologiska institutionen vid universitetet i Lund,

upptaga vederbörande stater för den förre, utom 6 famnar ved in natura,

beräknade till 90 kronor, en lön af 2,200 kronor och för den senare en

lön af 1,800 kronor, med hvilka belopp lönerna utgått från och med år 1877.

I de framställningar, som under de senare åren gjorts af det större

akademiska konsistoriet i Uppsala rörande förbättrade löneförmåner för

konservatorn i Uppsala, har begärts lönens förhöjning till 2,500 kronor,

med en slutlön å 3,000 kronor, genom ålderstillägg. Såsom grund för

löneförhöjningen har åberopats det ökade arbetet vid det alltmera tillväxande

museet och den i följd häraf stegrade fordran på skicklighet och omsikt.

De sakkunnige hafva, med hänsyn till hvad af dem föreslagits för

trädgårdsmästaren, ifrågasatt en aflöning af 2,600 kronor, däraf 100 kronor

ortstillägg, med två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera.

För konservatorn vid zoologiska institutionen i Lund har det större

konsistoriet, som förut påyrkat, att ålderstillägg måtte beredas honom, i

sina under år 1907 afgifna riksdagspetita begärt, att lönen måtte sättas till

3,000 kronor. Konsistoriet har såsom skäl härför åberopat, att då intet

för vetenskapliga studier afsedt statsmuseum funnes inom närmare räckhåll

från Lund, den zoologiska institutionen vid universitetet därstädes

måste i sina samlingar hafva exemplar af de viktigaste typer, som ur olika

synpunkter vore af större vikt för undervisningen. Stora luckor funnes

i detta afseende att fylla, hvilka komme att kräfva många års arbete.

Konservatorn vid zoologiska institutionen måste, jämte säker uppfattning

af djurens form under lefvande lifvet, äga förmåga att i modellering

troget återgifva densamma, han måste kunna sammanställa karaktäristiska

biologiska grupper och äga ej ringa artistisk begåfning. Tidvis hade han

att, vid vederbörande professorers bortovaro under ferierna, öfva tillsyn

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Ilungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

öfver institutionens alla afdelningar, Indika skulle hållas tillgängliga för

studier och själfständiga arbeten.

Äfven för denne konservator hafva de sakkunnige föreslagit en aflöning

af 2,600 kronor, däraf 100 kronor ortstillägg, med rätt till två ålderstillägg,

hvartdera å 500 kronor.

Såvidt jag af handlingarna kunnat bedöma, synes en aflöning af

2,500 kronor, däraf tjänstgöringspenningar 1,000 kronor, vara väl afvägd

för båda dessa konservatorer. Därtill vill jag för dem föreslå rätt till tre

ålderstillägg, hvartdera å 250 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års

tjänstgöring.

Musikdirektörens vid universitetet i Uppsala löneförmåner utgöra för

närvarande 2,500 kronor, jämte 6 famnar ved in natura, värderade till

90 kronor, samt boställsrum. I Lund åtnjuter, såsom jag jämförelsevis

vill nämna, motsvarande tjänsteman, kapellmästaren, 2,500 kronor, med

rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor. Härtill sattes hans löneförmåner

genom beslut vid 1902 års Riksdag — de hade förut utgjort 2,000 kronor

utan rätt till ålderstillägg.

I anledning af 1901 års cirkulär ifrågasatte det större konsistoriet

vid universitetet i Uppsala, att musikdirektören skulle erhålla rätt till två

ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, samt boställsrum eller däremot

svarande ersättning; det större konsistoriet i Lund begärde ingen förbättring

af därvarande kapellmästares aflöning, uppenbarligen på grund

af den vid samma års Riksdag beslutade löneregleringen för honom.

De sakkunnige hafva nu föreslagit de kontanta lönernas förhöjning

till respektive 3,000 kronor i Uppsala och 2,800 kronor i Lund, i hvilka

belopp ingå ortstillägg å 100 kronor, med rätt för vederbörande till två

ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.

För min del anser jag, att musikdirektören vid Uppsala universitet,

livilkens löneförmåner förblifvit oförändrade sedan år 1876, och som är

skyldig föreläsa i harmonilära eller musikens historia, bör erhålla löneförhöjning

med 1,000 kronor. Aflöningen 3,500 kronor kan lämpligen delas

i lön 2,300 kronor och tjänstgöringspenningar 1,200 kronor. Så länge boställsrum

kunna honom beredas, bör han dock vidkännas en minskning i

lönen med 500 kronor, hvartill nämnda förmån skäligen torde kunna uppskattas.

Därjämte bör honom tillerkännas rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor.

Att jag ej ifrågasätter någon löneförhöjning för kapellmästaren i Lund

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

■beror — frånsedt den nyligen skedda löneregleringen för honom — därpå,

att i årets statsverksproposition å ordinarie stat begäres ett belopp af 800

kronor för uppehållande af kostnadsfri undervisning och examination i

liturgisk sång och frånsågning. Såsom af vederbörande vid statsverkspropositionen

fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för den 13 januari 1908 framgår, torde denna undervisning och examination

komma att uppdragas åt kapellmästaren.

Vid universitetet i Uppsala finnes under teologiska fakulteten uppfördt

ett anslag för liknande ändamål: 1,500 kronor till uppehållande af

kostnadsfri undervisning och examination i kyrkosång. Uppdraget att bedrifva

denna undervisning och examination bar ansetts böra anförtros en

särskilt anställd prästman.

Innan jag nu öfvergå!'' till behandling af lönefrågan i afseende å tjänster

vid universitetens kansli och drätselverk, vill jag framhålla, att lönerna

för dem i allmänhet kvarstå orubbade sedan 1870-talet.

Hvad de båda sekreterarna vid universiteten beträffar, utgör deras

kontanta aflöning 4,500 kronor, däraf tjänstgöringspenningar 900 kronor.

Därtill kommer för sekreteraren vid universitetet i Uppsala 8 famnar ved

in natura, värderade till 120 kronor, samt besittningsrätt, i föreskrifven

ordning, till eu akademisk åkerlott, för sekreteraren vid universitetet i

Lund rätt till afkastning, i föreskrifven ordning, af eu ängslott i Kannick

eller vederlag därför, 200 kronor.

Upprepade framställningar om förbättrade aflöningsförmåner för sekreterarna

hafva under de senare åren gjorts från universiteten. Så bar i

riksdagspetita under år 1907 begärts anslag på extra stat, i anslutning till

tidigare af kanslern gjorda framställningar satta till 1,000 kronor för hvardera

sekreteraren.

I framställningen år 1902 i anledning af 1901 års meranämnda edrkulär

ifrågasatte det större akademiska konsistoriet i Uppsala, att sekreteraren

borde blifva i löneförmåner likställd med akademiräntmästaren. Den

ene innehade den förnämsta tjänsten å kansliet, den andre å räntekammaren

och kontoret, Det vore en fördel, att sekreteraren ej af ekonomiska

skäl lockades att söka räntmästartjänsten. Konsistoriet ville framhålla sekreterarens

maktpåliggande, för universitetets verksamhet viktiga göromål,

b vilka allt mera. fullständigt toge eu persons arbetstid och krafter i anspråk.

Sekreteraren måste för att kunna fullt motsvara de olika kraf, som med

fog kunde ställas på honom, vara hemmastadd å skilda områden för universitetets

verksamhet. 1 följd af mångfalden och beskaffenheten af sekreterarens

merendels särdeles ansvarsfulla göromål intoge han en mera

Bih. till Jtiksd. Vrot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Säd. Proposition jY:o 97.

fordrande och själfständig ställning än den, som tillkomme sekreterarna i

de centrala ämbetsverken.

Alldeles särskildt borde framhållas, att sekreteraren enligt gällande

universitetsstatuter jämväl hade sig anförtrodd vården och ordnandet af

universitetets rikhaltiga och värdefulla arkiv och således äfven vore arkivarie,

ett uppdrag hvars fullgörande annars mestadels vore öfverlämnadt åt

en sorskildt för ändamålet aflönad tjänsteman. Detta med hänsyn till

arkivets dyrbara, af forskare dagligen begagnade samling af olika slags

originaldokument, matriklar, protokoll in. in. städse ansvarsfulla uppdrag

hade, på grund af nådiga stadgan den 31 december 1900 angående vissa

offentliga arkiv, fått eu alldeles särskild betydelse genom de mångahanda

nya, tid och omsorg kräfvande förpliktelser, som nämnda stadga medförde

för arkivföreståndaren.

En afsevärd löneförbättring vore af nöden, för att ej universitetet till

innehafvare af sekreterarbefattningen skulle erhålla mindre väl kvalificerade

personer eller ock män, som antingen genom innehafvande! af andra

befattningar måste a liera håll dela arbetskraft och intresse eller eftersträfva

transport till förmånligare befattningar, Indika lätt stode en duglig

jurist till buds.

Anmärkas bör, att konsistoriet vid uppställandet af sekreterarens

löneförmåner tager hänsyn därtill, att han i sportler vid befattningen kan

beräkna en årlig inkomst af högst 500 kronor.

I fråga om akademisekreteraren i Lund har vederbörande konsistorium påyrkat,

att likställighet i löneafseende mellan honom och akademisekreteraren

i Uppsala fortfarande måtte uppehållas. Visserligen påkallade arkivvården

i Lund ej så. stort arbete som i Uppsala, men detta syntes mer än

uppvägas af att sekreteraren vid universitetet i Uppsala till sitt biträde

hade eu notarie och en kanslist, medan den för kansliet och räntekammaren

vid universitetet i Lund anställde amanuensens verksamhet hufvudsakligen

måst förläggas till räntekammaren. Då sekreteraren måste af

egna medel bekosta allt renskrifningsarbete — för hvilket i Uppsala sekreteraren

hade biträde af kanslisten — borde åt sekreteraren i Lund anvisas

ett särskildt anslag å 400 kronor såsom bidrag till renskrifningskostnader.

De sakkunnige utgå i fråga om de båda sekreterarnas löneförmåner

från eu principiell likställighet mellan dem och tjänstemän i andra lönegraden,

för hvilka i statskontorets stat är upptagen — frånsedt missräkningspenningar

och dylikt — eu aflöning af 5,800 kronor, däraf lön

3,600 kronor, tjänstgöringspenningar 1,800 kronor och ortstillägg 400

kronor, hvartill kommer rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.

De föreslå för sekreteraren vid universitetet i Uppsala lön 3,600 kronor,

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

tiänstgöringspenningar 1,800 kronor, arfvode för vården om arkivet 400

kronor samt ortstillägg 200 kronor, tillhopa 6,000 kronor, med rätt till

två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, samt för sekreteraren vid universitetet

i Lund enahanda löneförmåner, med undantag för omförmäla

arfvode.

I drätselnämndens vid universitetet i Uppsala yttrande öfver de sakkunniges

förslag framhålles sekreterarens maktpåliggande för universitetets

verksamhet viktiga göromål. Dock anser drätselnämnden en afvikelse från

den lönesats, som bör gälla för akademiräntmästaren, ej oberättigad.

Det synes mig med fog kunna göras gällande, att akademisekreterartjänsten

i Uppsala öfverhufvud innebär större kraf och medför större ansvar än

sekreterartjänsterna vid de centrala ämbetsverken. Hvad i afseende härå anförts

beträffande sekreterareänsten vid universitetet i Uppsala gäller synbarligen

i motsvarande grad i fråga om sekreterareänsten vid universitetet i

Lund, där dock arbetet med arkivvården ej synes vara af egentlig betydelse.

Därför torde det vara skäligt, att innehafvarna af akademisekreterartjänsterna

åtnjuta något högre aflöning än de centrala ämbetsverkens

sekreterare.

Vid beräkning af akademisekreterarens i Uppsala aflöning har det

större konsistoriet ansett, att hänsyn lämpligen borde tagas till de sportler,

som tillfalla honom. Enligt hvad jag inhämtat, består dessa sportiers belopp

så godt som uteslutande af sekreterarens andel i de afgifter, som erläggas

vid studerandes inskrifning vid universitetet. Under aren 1898

1907 hafva dessa andelar i medeltal utgjort 615 kronor årligen. 1 Lund

hafva, enligt hvad jag likaledes inhämtat, akademisekreterarens motsvarande

sportelinkomster under samma år i medeltal uppgått till 24o kronor.

Dessa sportelinkomster af inskrifningspenningar synas mig nu höra

försvinna, I hvartdera universitetets inkomststat finnes en post uppförd,

däri dylika inskrifningspenningar ingå. I Uppsala universitets stat betel

denna post »Inkomst af försålda hus å landet, arrende af humlegårdar,

ofri o-a afgifter af stadsjord i Uppsala, hyresmedel, inkomst af auktionsverket,

dekanatsmedel samt inskrifnings- och kallelsepenningar.» Den

är uppförd med 3,969 kronor 8 öre. I universitetets i.Lund inkomst

stat är motsvarande post uppförd sålunda: »Studentinskrifmngspenningar

och tillfälliga inkomster, förslagsvis och för slutsummans jämnande beräknade

till kronor 1,200: 03». Till dessa båda poster höra, om mitt förslag

rörande sportelindragningen för sekreterarna vinner afseende, deras sport ei

af inskrifningsmedlen öfverföras och posternas summa därför ökas med

respektive 615 kronor och 245 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

70

Kmnjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

P. , Y*? afguraiidet af frågan om sekreterarnas aflöningsförmåner kommer

b?rai!fnd<r den stallning, som de enligt min mening intaga i förtorn

ältande till sekreterarna i de centrala ämbetsverken. Vidare bör hänsyn

tagas till att deras nyssnämnda sportler skulle frångå dem, och att

de likaledes hora afstå- från sin rätt till respektive en akademisk åkerlott

och afkomst af en ängslott i Kannick eller vederlag därför. Slutligen

bär man att fästa afseende vid å ena sidan det större arbete, som åligger

akademisekreteraren i Uppsala vid vården om universitetets arkiv, å andra

sidan att akademisekreteraren i Lund har vida mindre arbetsbiträde i sitt

Kanske i det hela visserligen något mindre — arbete

Vid öfvervägande af allt detta finner jag skäl att för akademisekreterarna

föreslå följande, såsom hittills, för dem lika aflöningsförmåner,

nämligen lon 4,000 kronor, tjänstgönngspenningar 2,000 kronor, tillhopa

6,000 kronor, med ratt för en hvar af dem till två ålderstillägg å, 500

kronor b vartdera efter respektive 5 och J O års tjänstgöring.

... . Notarien vid akademiska kansliet i Uppsala uppbär för närvarande

Ji-mtr rL i nar Ve.d 111 natura> värderade till 90 kronor, 2,500 kronor

dåra! 500 kronor tjänstgönngspenningar. För honom föreslog det större

akademiska konsistoriet i Uppsala år 1902 en aflöning af 3,000 kronor, med

ratt till tva ålderstillägg a 500 kronor hvardera. Det anfördes härvid

blaiK. annat, att denna tjänst lätt kunde blifva en sluttjänst för innehafvaren,

att notarien vore protokollsförande hos drätselnämnden, hvarmed

följde ett mycken tid och omdöme kräfvande arbete, samt att det ålåge

lonorn att vara sekreterare i alla kommittéer, som, med rektor såsom

i lsar i r k0"si.si017erna och att 1 sådan egenskap affatta

piotokoll och erforderliga skrivelser, ett åliggande som med hänsyn till

de fierfaldiga olika _ utredande kommittéer, hvilka under senare år varit

under arbete, visat sig vara särdeles betungande.

i de senaste arens nksdagspetita har konsistoriet för notarien begärt

eu förhöjning i lönen med 1,000 kronor.

De-. sakkunnige hafva i fråga om denna tjänstebefattning ansett lönesatsen

för forsta gradens tjänst i statskontoret böra tillämpas.

Jag ansluter mig till de sakkunniges uppfattning rörande aflöningen

for ifrågavarande notariebefattning och vill därför tillstyrka, att för den.

amnia uppföres lön 2,200 kronor och tjänstgönngspenningar 1,500 kronor,

tillhopa 3,700 kronor, med rätt till tre ålderstillägg, hvardera å 500

kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring

Kanslisten vid akademiska kansliet i Uppsala åtnjuter för närvarande,

förutom 6 famnar ved in natura, värderade till 90 kronor, ett arfvode af

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Katigt. Majds Nåd. Proposition N:o 97.

1,200 kronor. År 1902 föreslog det större akademiska konsistoriet, att

hans aflöning måtte bestämmas till 1,500 kronor, däraf 500 kronor tjänstgöringspenningar,

med rätt till två ålderstillägg å 500 kronor hvardera.

De sakkunnige hafva för honom påyrkat en begynnelseaflöning af 1,600

kronor, med rätt till två ålderstillägg å 250 kronor hvardera.

Såväl af det akademiska konsistoret 1902 som af drätselnämnden i

yttrandet öfver de sakkunniges förslag har påpekats, att dep nuvarande

kanslistarfvodet vore för ringa, särskild! i betraktande af att 200 — 300

kronor afginge för renskrifningskostnader. Det läge stor vikt på att till

innehafvare af denna befattning erhålla en skicklig och nitisk person.

Kanslisttjänsten vore den första befattning, som kunde erbjudas den jurist,

som ville ägna sin framtida verksamhet åt universitetets kansli, och innehafvaren

skulle kunna vid förfall för''notarien och sekreteraren vikariera

för dem.

Enligt min mening bör aflöningen vid denna tjänst fortfarande utgå

såsom arfvode. Rätt till ålderstillägg synes mig ej böra tillerkännas innehafvaren

af befattningen. Däremot anser jag, att arfvodesbeloppet bör

sättas något högre, än de sakkunnige föreslagit, eller till 1,800 kronor.

Beträffande ombudsmansb ef ältning en vid akademiska kansliet i Uppsala,

för hvilken aflöningen nu utgör ett arfvode af 1,000 kronor jämte

6 famnar ved in natura, beräknade till 90 kronor, föreslogs af det större

akademiska konsistoriet år 1902 arfvodets förhöjning till 2,000 kronor.

Konsistoriet åberopade, att göromålen såsom juridisk ombudsman för Uppsala

universitet med dess vidlyftiga penning- och jordförvaltning måste

vara lika mangfaldiga som ansvarsfulla. På denne tjänsteman måste

ställas högt uppdrifna fordringar i fråga om duglighet både såsom teoretisk

och som praktisk jurist- \ idlyftiga rättegångar ålåge honom att

utföra kostnadsfritt för universitetet, frånsedt ersättningar för resor, af

hvilka ersättningar han dock numera näppeligen kunde påräkna någon behållning,

sedan godtgörelsen blifvit genom beslut af kanslern den 25

februari 1895 reducerad. Vidare skulle han likaledes afgiftsfritt verkställa,

på omfattande arkivforskningar sig stödjande, universitetets materiella intressen

lifligt berörande utredningar.

Under erinran att ombudsmansbefattningen kunde förenas med annan

tjänst hafva de sakkunnige ansett, att arfvodet för densamma kunde begränsas

till 1,500 kronor.

instämmer med de sakkunnige. — Motsvarande arfvode vid Lunds

universitet, 500 ^kronor, är hvarken af universitetsmyndigheterna eller af

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

de sakkunnige föreslaget till förhöjning. Skillnaden i aflöning för de båda

ombudsmännen torde vara väl motiverad genom de vida mera omfattande

göromål, som åligga ombudsmannen i Uppsala.

För en amanuens vid kansliet och räntekammaren vid universitetet i

Lund är i staten uppfördt arfvode till belopp af 1,000 kronor. Det större

konsistoriet vid nämnda universitet begärde år 1902, att detta arfvode

skulle höjas till 1,200 kronor, men i riksdagspetita år 1907 påyrkas en

höjning till 1,500 kronor, medelst anslag å extra stat, De sakkunnige

anse, att arfvodet bör sättas till sistnämnda belopp.

Äfven jag anser, att för denna befattning, som ej är att likställa med

institutionsamanuensernas, arfvodet bör höjas till det af de sakkunnige

ifrågasatta belopp, 1,500 kronor.

De häda akademiräntmästarna i Uppsala och Lund böra, såsom hittills,

i lönehänseende likställas med professorerna och alltså åtnjuta lön 5,000

kronor, tjänstgöringspenningar 2,500 kronor, tillhopa 7,500 kronor, med

rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor.

Eu särskild förmån utöfver den egentliga aflöningen har hittills tillkommit

räntmästaren vid universitetet i Uppsala. I staten är nämligen

för honom uppfördt ett belopp af 500 kronor såsom missräknings- och

renskrifningspenningar. Det större akademiska konsistoriet i Lund har

nu påyrkat motsvarande förmån för akademiräntmästaren i Lund. Jag

anser ock, att såsom missräknings- och renskrifningspenningar bör tilldelas

akademiräntmästaren i Uppsala nu utgående belopp af 500 kronor och

akademiräntmästaren i Lund ett belopp af J00 kronor.

Kamreraren vid universitetet i Uppsala. Kamreraren vid universitetet i

Lund. Den förres aflöningsförmåner utgöras för närvarande af, jämte besittningsrätt

i vederbörlig ordning till eu akademisk åkerlott och 9 famnar

ved in natura, värderade till 135 kronor, följande kontanta belopp:

lön.............................................................................................................. kr. 4.000: —

däraf 800 kronor tjänstgöringspenningar,

renskrifnings- och skrifmateriellpenningar....................................... » 200: -—

för inteckningsförnyelser........................................................................ » 75:

Summa kronor 4,275

Akademikamreraren vid universitetet i Lund åtnjuter, jämte rätt i

vederbörlig ordning till atkastningen af en ängslott i Kannick eller vederlag

därför (200 kronor), 3,000 kronor, däraf 600 kronor tjänstgöringspenningar!
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

I sin förut ofta omnämnda framställning, år 1902 har det större akademiska

konsistoriet i Uppsala förklarat sig anse, att den förefintliga skillnaden

mellan den hittillsvarande vanliga aflöningen för kamrerarbefattningar

i de centrala ämbetsverken: 4,500 kronor, med rätt till två ålderstillägg

å 500 kronor hvartdera, samt akademikamrerarens lön ursprungligen

icke betingats af någon motsvarande skillnad i göromålens mängd,

vikt och omfattning. Akademikamrerarens arbete hade ökats och ökades

alltmer i följd af universitetets egen fortgående utveckling genom inrätttande

af nya lärarbefattningar och nya institutioner samt mottagande till

förvaltning af nya penningdonationer. Akademikamreraren plägade ock

under senare åren få nedlägga betydligt arbete, vid sidan af sina vanliga

göromål, för utredande och besvarande af remisser i olika ärenden inom

området af hans tjänst. Den genom nådigt bref den 22 januari 1897 meddelade

föreskriften, att universitetets hufvudbok för nästförflutet år med

tillhörande verifikationer skulle vara afslutad och insänd till kammarrätten

före den 1 juli, i stället för förut den 1 oktober, hvarje år, hade ock medfört

en för kamreraren ganska kännbar koncentration af detta vidlyftiga

arbete. Konsistoriet ansåg på grund af hvad sålunda anförts, att kamreraren

borde i löneförmåner likställas med innehafvare af kamrerarbefattningar

i de centrala ämbetsverken.

Äfven det större konsistoriet vid universitetet i Lund yrkade år 1902,

att därvarande kamrerare skulle erhålla ökade löneförmåner: 4,000 kronor,

med rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.

Upprepade framställningar hafva sedermera gjorts om löneförbättringar

för dessa båda tjänstemän. 1 riksdagspetita år 1907 hafva båda konsistorierna

föreslagit en förhöjning af lönen a extra stat med 1,000 kronor.

De sakkunnige hafva för sin del föreslagit, att akademikamrerarens i

Uppsala aflöningsförmåner skulle regleras efter grunderna för fastställande

af lönesatser för andra gradens tjänstemän och således blifva lön 3,600

kronor, tjänstgöringspenningar 1,800 kronor och ortstillägg 200 kronor,

hvarjämte han skulle behålla 275 kronor till renskrifnings- och skrifmateriellpenningar

samt för inteckningsförnyelser och erhålla två ålderstillägg å

500 kronor hvartdera. I fråga om akademikamreraren i Lund hafva de

ansett, att en löneförhöjning till samma belopp som aflöningen lör en

andra gradens tjänsteman skulle vara oproportionerligt stor, men för

honom påyrkat en aflöning af 5,000 kronor, delad i lön 3,000 kronor,

tjänstgöringspenningar 1,800 kronor och ortstillägg 200 kronor, med rätt

till två, ålderstillägg å 500 kronor hvartdera.

Jag anser mig kunna följa de sakkunniges förslag i fråga om akademikamreraren

i Uppsala så till vida, att hans aflöning bör utgöra lön 3,600

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Knngl. Majds Nåd. Proposition N:o 97.

kronor och tjänstgöringspenningar 1,800 kronor, med rätt till två ålderstillägg

å 500 kronor hvardera efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring,

och att han bibehålies vid anslaget af 200 kronor till renskrifnings- och

skrifmateriellpenningar. Däremot synes han mig ej böra uppbära särskild

ersättning för inteckningsförnyelser. Och besittningsrätten till en åkerlott,

liksom vedförmånen, bör upphöra.

För akademikamreraren i Lund torde aflöningen lämpligen kunna bestämmas

till lön 3,200 kronor och tjänstgöringspenningar 1,600 kronor,

tillhopa 4,800 kronor, med rätt till två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera.

Rätten till afkastning af ängslott eller vederlag därför bör upphöra.

För bokhållaren vid universitetet i Uppsala, som tillika är amanuens

vid kontoret, utgör lönen nu 3,000 kronor, häraf 1,200 kronor tjänstgöringspenningar.

Tillika uppbär lian respenningar vid uppbörden, 150 kronor,

samt erhåller 6 famnar ved in natura, värderade till 90 kronor.

1 1902 års framställning yrkade det större akademiska konsistoriet

på anförda skäl, att bokhållaren skulle i löneförmåner likställas med bokhållarna

i de centrala ämbetsverken, och begärde fördenskull, att han skulle

erhålla rätt till tva ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, med skyldighet

emellertid för honom att, i den mån hans öfriga göromål enligt instruktionen

det medgåfve, biträda akademiräntmästaren vid dennes göromål.

Äfven sedermera hafva förbättrade löneförmåner begärts för bokhållaren,

senast i 1907 års riksdagspetita i form af ett anslag å extra stat

af 500 kronor.

De sakkunniges förslag afser, att bokhållaren skulle, med hänsyn till

att han maste i större utsträckning än förut biträda räntmästaren, erhålla

något bättre lönevillkor än första gradens tjänsteman enligt statskontorets

nya stat, nämligen, fransedt ortstillägg, i lön 2,400 kronor och i tjänstgöringspenningar

1,500 kronor — med bibehållande af 150 kronor såsom

respeningar. Därjämte skulle han erhålla tre ålderstillägg å 500 kronor

hvartdera.

I afgifvet yttrande öfver detta förslag förklarar sig drätselnämnden vid

universitetet i Uppsala anse de af de sakkunnige föreslagna löneförmånerna

skäliga.

Enligt mitt förmenande bör bokhållaren vid universitetet i Uppsala

erhålla samma lön och tjänstgöringspenningar, som tillkomma eu

första gradens, tjänsteman i statskontoret: alltså 2,200 kronor lön och

1,500 kronor tjänstgöringspenningar, med rätt till tre ålderstillägg, hvartdera

a 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Bok
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

hållaren bör därjämte bibehålla nyssomförmälda respenningar. Skyldighet

att, på sätt påyrkats, biträda akademiräntmästaren bör åläggas bokhållaren.

Fogdm vid universitetet i Uppsala åtnjuter enligt nn gällande stat

en lön af 5,000 kronor, däraf 1,500 kronor tjänstgöringspenningar, med

rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor. Vidare uppbär han i respenningar

1,000 kronor samt erhåller 7 famnar ved in natura, beräknade till 105

kronor.

År 1902 förklarade det större akademiska konsistoriet i Uppsala, att

konsistoriet vore medvetet om behofvet af bättre löneförmåner för fogden,

men funne, att erforderligt anslag borde med hänsyn till tjänstens beskaffenhet

beredas af universitetets egna medel, hvadan någon framställning i

sammanhang med öfriga lönekraf ej skedde.

I sitt yttrande i anledning af de sakkunniges framställda förslag,

hvilket ej omfattat fogden, har konsistoriet förordat en af drätselnämnden

gjord framställning rörande honom — liksom ock konsistoriet tillstyrkt

samtliga i det föregående af denna afdelning omförmälda yrkanden af

drätselnämnden.

I denna framställning har drätselnämnden påpekat, att i fråga om

fogden samma skäl gällde för en löneförbättring som beträffande öfriga

löntagare vid universitetet. Drätselnämnden såge ingen utväg för universitetet

att bereda fogden sådan löneförbättring med anlitande af de utgiftstitlar,

som upptagits i den nya staten för universitetet, där samtliga

för universitetet påräkneliga inkomster af statsanslag och universitetets så

kallade egna medel under benämningen »allmänna medel» tagits i anspråk

för bestridande af universitetets utgifter. Statsanslag borde därför utverkas

för ändamålet.

Akademifogdens arbete hade under senare år betydligt ökats, beroende

förnämligast därpå, att universitetets jordbruksfastigheter numera

upplätes å korta arrendeperioder, 15 år, under det de tillförene utlämnats

med åborätt, gällande för hemmansinnehafvarens och hans änkas lifstid.

Däraf följde nödvändighet för fogden att årligen upprätta ett större antal

arrendeförslag, med åtföljande vidlyftiga beräkningar. Ett större antal

arrendekontrakt måste uppgöras och utskrifvas, ett större antal till- och

afträdessyner förrättas, och arbetet med bokförande, indrifvande och redovisande

af husrötebelopp hade växt.

På grund af nämnda förhållanden hade fogdens reseförrättningar i

betydlig grad ökats: i medeltal för de sista tio åren uppginge de förrättningar,

som påkallat resor, enligt en af fogden anställd beräkning till det

Bill, till Bi''csd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. Iläft. 97.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

betydliga antalet af 117 för år. Därvid vore att märka, att dessa förrättningar

äfven kräfde en vidlyftig och tidsödande expedition, därför fogden

ensam vore ansvarig utan rätt till ersättning för nödig renskrift och

behöflig expeditionslokal.

Drätselnämnden har därför ansett, att fogden horde komma i åtnjutande

af förhöjd aflöning, motsvarande den för andra gradens tjänstemän

hos statskontoret upptagna, hvarjämte respenningarna borde bestämmas

till 1,700 kronor.

Jag finner denna framställning vara befogad, dock att respenningarnas

belopp torde kunna begränsas till 1,500 kronor. För fogden bör alltså,

utom respenningarna, uppföras lön 3,600 kronor och tjänstgöringspenningar

1,800 kronor, tillhopa 5,400 kronor, jämte rätt till två ålderstillägg, hvartdera

å 500 kronoi*, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring.

Hvad skogsförvaltaren vid universitetet i Uppsala beträffar, är lönefrågan

för honom nu uppkommen i samma ordning som för fogden.

Enligt staten åtnjuter han för närvarande en aflöning af 3,000 kronor,

hvartill kommer respenningar 500 kronor och 7 famnar ved, beräknade

till 105 kronor.

Drätselnämnden anför, att jämväl hans åligganden växt under senare

år, enär dels flera egendomar med goda skogstillgångar inköpts och lagts

under skogsförvaltarens tillsyn och dels en fullt rationell och ordnad

skogshushållning införts beträffande universitetets skogar, medförande större

kraf på skogsförvaltarens omtanke och förmåga.

Hvad anginge de löneförmåner, som nu borde beredas skogsförvaltaren,

erinrade drätselnämnden, att denne städse ansetts fullt jämställd med

statens jägmästare, en åsikt som från Kungl. Maj:ts sida uttalats genom

nådigt bref den 24 september 1858, hvarigenom skogsförvaltaren berättigats

till tur och befordringsrätt i likhet med statens »öfverjägare», d. v. s.

numera jägmästare. Hans befattning måste i viss mån anses mera svårskött

än statens jägmästartjänster, enär universitetets skogar vore fördelade

på tre län och en mängd revir.

Med hänvisning till det af domänstyrelsen under år 1907 till Kungl.

Maj:t ingifna utlåtande i fråga om lönereglering för jägmästare, särskildt såvidt

det anginge Uppland, har drätselnämnden för skogsförvaltaren föreslagit

— förutom ortstillägg — lön 2,500 kronor, tjänstgöringspenningar

1,500 kronor, tillhopa 4,000 kronor, med rätt till tre ålderstillägg, hvartdera

å 500 kronor. Härtill skulle komma respenningar 500 kronor.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Med hänsyn ej mindre till hvad drätselnämnden anfört rörande ökadt

arbete för skogsförvaltaren än äfven till det förslag till lönereglering för

skogsstaten, som i årets statsverksproposition framlagts för Riksdagen,

anser jag, att skogsförvaltaren bör beredas bättre aflöningsförmåner än de

nuvarande.

Drätselnämnden har åberopat förslag, som framställts i fråga om jägmästare

i Uppland. Då en jämförelse med hvad i afseende å dessa tjänstemän

af Eders Kungl. Maj:t föreslagits utan tvifvel är af betydelse vid

bedömande af frågan om lämplig lönesats för skogsförvaltaren, skall jag

anhålla att få erinra, hurusom för en hvar af jägmästarna i Enköpings,

Norra Roslags och örbyhus revir lönen skulle komma att utgöra 2,300

kronor och tjänstgöringspenningarna 2,000 kronor, hvartill komme respenningar

för jägmästaren i Enköpings revir med 700 kronor och för en

hvar af de båda öfriga 600 kronor. Härtill skulle för samtliga komma

rätt till tre ålderstillägg, hvardera å 400 kronor.

Begynnelseaflöningen, respenningarna därvid medräknade, skulle således

för dessa jägmästare komma att belöpa sig till 4,900, respektive 5,000

kronor, slutaflöningen åter till 6,100, respektive 6,200 kronor.

I jämförelse härmed finner jag drätselnämndens förslag, som, respenningar

inberäknade, afser en begynnelsea,flöning af 4,500 kronor och en

slutaflöning af 6,000 kronor, lämpligt afpassadt och ansluter mig således

till detsamma i nu omförmälda hänseenden.

Vid karolinska institutet är uppfördt ett anslag å 3,000 kronor till

bibliotekarie, sekreterare och kamrerare. Till detta belopp höjdes anslaget

från 2,500 kronor af Riksdagen år 1889. Kungl. Maj:t hade då föreslagit

en höjning till 3,600 kronor.

Under senare år har lärarkollegiet upprepade gånger yrkat, att anslaget

måtte ytterligare ökas. Till stöd härför har hufvudsakligen anförts

följande.

Ifrågavarande tjänstemäns arbete hade genom institutets och de särskilda

därunder sorterande institutionernas fortgående utveckling i afsevärd

mån ökats. Till följd häraf ansåge lärarkollegiet, att de arfvoden —

af lärarkollegiet bestämda till 1,000 kronor för hvardera — som till dem

utgått ur omförmälda anslag, redan förut för knappt tillmätta, numera

alldeles icke utgjorde skälig ersättning för det arbete, som dessa tjänstemän

hade sig ålagdt. En förhöjning af anslaget vore därför af nöden och

denna borde sättas till 1,500 kronor, så att anslaget komme att uppgå

till 4,500 kronor. Äfven om anslaget uppbringades till detta belopp,

kunde det icke förnekas, att statens utgifter för bibliotekarie-, sekreterar
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

och kamrerargöromålens uppehållande vid institutet skulle, i förhållande

till dessa göromåls omfattning och de fordringar, som måste ställas på

befattningarnas innehafvare, blifva synnerligen låga.

Beträffande dessa göromål har af lärarkollegiet i en under år 1905

aflåten framställning i ämnet lämnats en redogörelse, ur hvilken jag vill

meddela följande, som hänför sig till dåvarande förhållanden.

Sedan år 1889 har institutets bibliotek, hvars anslag till bokinköp

numera utgår med 7,000 kronor, däraf dock 500 kronor kunna användas

till arbetsbiträde, ökats från omkring 22,000 band till vid pass 40,000

band. Därjämte prenumererar biblioteket på 186 medicinska tidskrifter

och erhåller 25 periodiska skrifter som gåfva. Sedan biblioteket år 1900

erhållit betydligt ökadt utrymme för samlingarna och därjämte en större

läsesal, hålles det under terminerna öppet, utom såsom förut 3 dagar i

veckan kl. 6—8 e. m., äfven hvarje söckendag kl. 10—2. Biblioteket anlitas

allt mer af den medicinska vetenskapens idkare, och särskildt hafva

låneförbindelserna tagit allt större omfattning.

Bibliotekets utveckling har naturligen medfört, att dess tillbörliga

skötsel, samlingarnas vidmakthållande och den årliga accessionens ordnande

och katalogisering numera kräfva betydligt större arbete än fallet

var år 1889.

Sekreterarens göromål hafva äfven i högst väsentlig grad ökats, såsom

de handlagda ärendenas antal och protokollens omfång utvisa. Sekreteraren,

hvilken från tandläkarinstitutets anslag till sekreterar- och kamrerargöromål

åtnjuter 100 kronor årligen och uppbär 3 kronor i lösen för hvarje

af honom utfärdadt examensbetyg, har att vidkännas kostnaden för renskrifning

af såväl protokoll som utgående expeditioner.

Beträffande ökningen af kamrerargöromålen må nämnas, att statsanslagen

till institutet, som år 1889 uppgingo till 163,100 kronor, år 1905

utgjorde 210,300 kronor. År 1889 var behållningen å de till institutet

donerade fonderna, 18 till antalet, 341,165 kronor 58 öre. Vid ingången

af år 1905 åter hade fondernas antal ökats till 24 och fondernas kapitalvärde

belöpte sig till 474,332 kronor 45 öre. Fondernas kassakonto för år

1904 balanserade vid årets slut med ett belopp af 170,701 kronor 86 öre.

Det är af dessa uppgifter tydligt, att kamrerargöromålen sedan år 1889

högst afsevärdt ökats, samt att befattningen kräfver afsevärd tid och medför

betydande ansvar för de omhänderhafda, ej obetydliga medlen. —

Från tandläkarinstitutets anslag till sekreterar- och kamrerargöromål uppbär

kamreraren årligen 100 kronor.

Såsom nämndt uppbära bibliotekarien, sekreteraren och kamreraren

hvardera 1,000 kronor af omförmäld a anslag å 3,000 kronor. Därmed är

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

dock ej sekreterarens för närvarande utgående aflöning från institutet till

fullo angifven. På grund af den särskilda ökning i hans göromål, som

skulle blifva en följd af den nya medicinska undervisnings- och examensordningens

genomförande, har nämligen 1907 års Riksdag, enligt därom

af Kungl. Maj:t framställdt förslag, på extra stat för år 1908 anvisat ett

belopp af 500 kronor till höjning af sekreterarens arfvode, som alltså för

sagda år utgår med 1,500 kronor.

Såsom skäl för denna förhöjning hade man från karolinska institutets

sida — under erinran att den andel, sekreteraren skulle få i det begärda

förhöjda anslaget till bibliotekarie, sekreterare och kamrerare, _ afsåge att

bereda honom ersättning för de ökade göromål, som under dittillsvarande

förhållanden ålåge honom — anfört, att sekreteraren genom den tillämnade,

numera genomförda, nya ordningen för det medicinska undervisnings-

och examensväsendet skulle i åtskilliga afseenden erhålla nya åligganden.

Ej allenast skulle en icke oväsentlig ökning inträda i protokollens

omfattning och de utgående expeditionernas antal, utan därjämte skulle

vissa göromål tillkomma, som ej enligt stadgarna för institutet alage honom,

men som lämpligen syntes höra åt honom anförtros. Såsom sadana göromål

kunde nämnas redigering af studiehandboken, förandet af förteckning

öfver tentamina samt uppgörandet af statistik öfver aflagda examina och

den tid, som för dem användts.

Dessa göromål syntes blifva af den omfattning, att den af deras tillkomst

betingade arfvodesökningen för sekreteraren skäligen icke borde

sättas lägre än till 500 kronor.

De sakkunnige hafva i sitt förslag tillstyrkt, att, med inberäknande

af nämnda arfvodesförhöjning, sekreterarens arfvode måtte uppföras å

ordinarie stat med 1,500 kronor. Enahanda belopp hafva de föreslagit

såsom arfvode åt en hvar af bibliotekarien och kamreraren.

I sitt yttrande öfver de sakkunniges förslag har emellertid lärarkollegiet

anmärkt, att de sakkunnige vid sitt förslag ej tagit i beaktande den

förbättring af sekreterarens arfvode, som afsetts i lärarkollegiets framställning

om förhöjning af omförmälda gemensamma anslag å 3,000 kronor.

Lärarkollegiet har tillika uttalat, att nämnda anslag äfven efter förhöjningen

syntes höra bibehållas såsom gemensamt för de tre tjänstemännen.

Goda skäl synas mig vara anförda för beredande a ordinarie stat af

ökade aflöningsförmåner för nu ifrågavarande tjänstemän. Sadant pakallas

ej allenast af ökade göromål utan äfven af nödvändigheten att under ra
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

elände . förhållanden, då öfverallt behof af löneförbättring för tjänstemän

göra sig gällande och tillgodoses, tillförsäkra karolinska institutet möjlighet

att för omförmälda befattningar förskaffa sig och behålla goda krafter.

Den ersättning, som dessa befattningars innehafvare skulle komma att,

enligt hvad nu ifrågasatts, tillgodonjuta, blifver i storlek ungefär att jämföra

med hvad amanuenser i ämbetsverken pläga uppbära. Då de böra

besättas af män med pröfvad erfarenhet och skicklighet, men ej kunna

bestå såsom själfständiga befattningar, hvilkas innehafvare ej på annat sätt

hafva att söka sin utkomst, lämpa de sig bäst såsom bisyssla vid annan

befattning, som lämnar innehafvare!! tillfälle att ägna erforderlig tid till

deras skötande. Aflöningen för dem synes mig fortfarande böra, på sätt

lärarkollegiet yrkat, utgå ur ett gemensamt anslag, som står till lärarkollegiets

disposition för ändamålet.

Enligt angifna grunder begär lärarkollegiet, att anslagets belopp måtte

bestämmas, till 5,000 kronor. Mot storleken af detta belopp eller den af

lärarkollegiet tilltänkta fördelningen däraf synes mig ej något vara att

erinra.

Såsom i afdelning I nämnts, bör enligt min åsikt vid universitetet i

Uppsala inom medicinska fakulteten inrättas en pr osektor sb efattning i

stället för den hittillsvarande extra ordinarie professuren i anatomi med

tjänstgöringsskyldighet för innehafvare!! såsom prosektor. Denna prosektorsbefattnings

ställning i lönehänseende torde i detta sammanhang böra

upptagas till öfvervägande.

Jag har redan omförmäla hurusom jag ansett aflöningen för densamma

böra upptagas till 6,000 kronor. Den synes mig nämligen i löneafseende

böra likställas med de båda laboratorsbefattningarna inom Uppsala

universitets medicinska fakultet. Aflöningen bör, liksom för dem, uppdelas

i lön 4,000 kronor och tjänstgöringspenningar 2,000 kronor, med

rätt^ till två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, efter respektive 5 och

10 års tjänstgöring.

Det torde vara lämpligt att angifva, hvilka med nu omförmälda befattningshafvare,

för hvilka löneförbättring af mig föreslagits, ungefärligen

likställda^, a stat uppförda tjänstemän löneförbättring ej nu af mig ansetts

böra ifrågasättas — därvid jag dock utelämnar vissa, som jag redan förklarat

mig vid den nu afsedda löneregleringen vilja undantaga: vice bibliotekarierna

in., fl. De äro: vid universitetet i Uppsala: en biträdande lärare

vid gymnastikinrättningen, en gymnastiklärare, en ritmästare och notarierna

i vederbörande fakulteter samt vid universitetet i Lund: en rit
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

mästare, en kapellmästare, en lärare i gymnastik och fäktkonst, en ombudsman,

notarierna i vederbörande fakulteter samt en byggnadskonduktör.

Skälen för att jag ej föreslagit någon förändring i avlöningsförmånerna

för dessa befattningshafvare har jag i vissa fall redan antydt. För somliga

bar ej någon förändring ifrågasatts af vederbörande universitetsmyndigheter.

I andra fall har jag ansett en lönereglering ej vara påkallad,

åtminstone ej för närvarande. Hvad särskildt angår gymnastikläraren vid

universitetet i Uppsala erinrar jag, att frågan om ändring i hans löneförmåner

torde komma att af vederbörande upptagas, när den under uppförande

varande nya gymnastikbyggnaden nalkas sin fullbordan.

För bättre öfversikt öfver huru den af mig nu föreslagna lönereg- Kostnaderna

leringen för omförmälda lärare och tjänstemän förhåller sig till de nuvarande °iJ.ingen9

aflöningsförmånerna för dem skall jag göra en sammanställning, hvaraf

detta kan inhämtas, därvid intagande jämväl den nytillkommande prosektorsbefattningen

inom medicinska fakulteten i Uppsala. Då aflöningen för

denna nya tjänst redan tagits i betraktande vid den under afdelning I

gjorda beräkningen af erforderlig anslagsökning, kommer den nu ej att

medtagas i fråga om behöflig ökning utöfver nuvarande i stat upptagna

aflöningsförmåner.

Jag skall i sammanställningen äfven uppgifva de lönetillskott, som

under namn af tillfällig löneförbättring på grund af 1907 års Riksdags

beslut utgå på extra stat för år 1908. 1 några fall torde äfven, därest

Eders Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag

till beredande af extra lönetillägg för år 1908 vinner Riksdagens

bifall, dylikt lönetillskott komma vederbörande till godo. Jag har dock

ej ansett af nöden att förslagsvis upptaga dessa belopp, hvilkas sammanlagda

summa ej torde vara afsevärd.

Befattningarna anföras i öfversikten för hvardera af de tre högskolorna

i närmaste öfverensstämmelse med den ordning, som följes i vederbörande

stater.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

Nu gällande a f 1 ö n i n g s f ö r m å n e r

Befattningshafvare

Naturaförmåner och medel,

Aflöning fördelad i

Summa

Ålderstill- Jägg att till-

Höining

afsedda för särskilda

Tjänstgö-

läggas lönen

å extra

ändamål

Lön

ringspen-

efter viss

stat för

ningar

tids tjänst-

år 1908

Kronor

Kronor

Kronor

göling

Kronor

Universitetet i Uppsala.

Medicinska fakulteten:

En laborator i experimentell patologi

och patologisk anatomi..................

En laborator i experimentell fysiologi

4 famnar ved

3,000

—

1,500

—

4,500

—

—

940

—

och medicinsk fysik ....................

4 famnar ved

3,000

—

1,500

—

4,500

—

—

940

—

En prosektor .................................

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Filosofiska fakulteten.

Matematisk-näturvetenkapliga

sektionen:

En laborator i experimentell fysik......

4 famnar ved

2,250

—

750

—

3,000

—

—

940

—

En observator i astronomi ...............

4 famnar ved

2,250

—

750

—

3,000

—

—

940

—

Biblioteket.

|2å500 kr.

{efter resp.

En bibliotekarie......................... ...

—

4,000

—

2,000

—

6,000

—

—

—

Botaniska institutionen.

a) Botaniska museum:

(5 och 10 ar

En konservator ..............................

3 famnar ved

1,500

—

—

—

1,500

—

—

—

—

b) Botaniska trädgården:

En trädgårdsmästare .....................

6 famnar ved, boställsrum

2,200

—

—-

—

2,200

—

—

—

Zoologiska institutionen.

Zoologiska museum:

En konservator ..............................

6 famnar ved

2,200

_

_

_

2,200

—

_

_

_

Exercitiemästare.

En musikdirektör, som äfven är skyldig

föreläsa i harmonilära eller musikens

historia ......................................

6 famnar ved, boställsrum

2,500

2,500

_

Kansliet.

fe famnar ved, rätt till en

I akademisk åkerlott

En sekreterare ..............................

} 3,600

—

900

—

4,500

—

—-

—

—

En notarie ....................................

6 famnar ved

2,000

500

2,500

1,200

1,000

—

En kanslist, arfvode ........................

6 famnar ved

_

En ombudsman, arfvode ..................

6 famnar ved

_

__

_

—

Drätselverket.

(Missräknings- och renskrif-

(2 å 500 kr

En räntmästare ..............................

J 4,000

2,000

6,500

{efter resp.

| ningspenningar kr. 500

|5 och 10 år

En kamrerare.................................

Kenskrifnings- och skrif- materiellpenningar kr. 200.

För inteckningsförnyelser

kr. 75. 9 famnar ved. Besitt-

3,200

—

800

—

4,275

—

—

—

—

ningsrätt till en akademisk

åkerlott

En bokhållare, tillika amanuens vid

kontoret ....................................

[Respenningar vid uppbör- |den kr. 150. 6 famnar ved

J 1,800

—

1,200

—

3,150

—

—

—

—

En fogde .......................................

[Respenningar kr. 1,000. 7

[famnar ved

[3,500

-

1,500

—

6,000

—

(1 å500kr.

[efter 5 år

—

—

En skogsförvaltare...........................

[Respenningar kr. 500. 7

[famnar ved

3,000

—

-

—

3,500

—

—

—

—

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

89

Föreslagen stat

Naturaförmåner

och medel,

afsedda för

särskilda

ändamål

Aflöning fördelad i

Lön

Kronor

Tjänstgö
ringspen
ningar
Kronor
-

Orts
tillägg
-

Summa

kontant

Kronor

Älderstillägg

att tilläggas

lönen efter

viss tids

tjänstgöring

3 O:

(g|£|S

“ p c Sfg

p.p£ g* C:

CD O: 3 >-• 5

4 7 $» 2

Befattningshafvare

Boställsrum

Om boställsrum

åtnjutes,

jminskaslönen

med 500 kr.

[Missräknings|och

renskrifningspennin|

gar kr. 500

I Renskrif|nings-

o. skrifjmateriellpen(ningar

kr. 200

(Respenningar

( kr. 150

(Respenningar

(1,500 kr.

Respenningar

500 kr.

Bill. till Riksd.

4,000

4,000

4,000

3,000

3.000

5.000

1,200

1,500

1,500

2,300

4,000

2,200

5,000

3,600

2,200

3,600

2,500

2,000

2,000

2,000

1.500

1,500;

2.500

600

1,000

1,000

1,200

2,000

1,500

2.500

1,800

1.500 ■

1,800 - 1,500 -

Prot. 1908.

6,000

6,000

6,000

4,500

4.500

7.500

1,800

2,500

2.500

3.500

6,000

3,700

1,800

1.500

8,000

5,600

3,850

6,900

2 It 500 kr.

efter resp. 5

och 10 år

1 it 500 kr.

efter resp. 5,

10 och 15 år

(1 ä 600^ kr.

( efter 5 år

3 it 250 kr.

efter resp. 5,

10 och 15 år

(1 it 500^ kr.

j efter 5 år

|2 å 500 kr.

! efter resp. 5

1 och 10 är

3 it 500 kr.

efter resp. 5,

10 och 15 år

(1 it 600^ kr.

( efter 5 år

2 it 500 kr.

efter resp. 5

och 10 år

|3 å 500 kr. efter

! resp. 5, 10 och

l 15 år.

(2 å 500 kr. efter

\ resp. 5 och 10 år

|3 å 500 kr. efter

{ resp. 5, 10 och

y 15 år

4,500

1 Sami. 1 Afd. 74 Haft.

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

300

300

300

1,000

1,500

1,200

600

500

1,500

1,325

700

900

1,000

Universitetet i Uppsala.

Medicinska fakulteten:

En laborator i experimentell patologi

och patologisk anatomi.

En laborator i experimentell fysiologi

och medicinsk fysik.

En prosektor.

Filosofiska fakulteten.

Matematisk-naturvetenskaplig a

sektionen.

En laborator i experimentell fysik.

En observator i astronomi.

Biblioteket.

En bibliotekarie.

Botaniska institutionen.

a) Botaniska museum.

En konservator.

b) Botaniska trädgården.

En trädgårdsmästare.

Zoologiska institutionen.

Zoologiska museum.

En konservator.

Exercitiemästare.

En musikdirektör, som äfven är skyldig

föreläsa i harmonilära eller musikens

historia.

Kansliet.

En sekreterare.

En notarie.

En kanslist, arfvode.

En ombudsman, arfvode.

Drätselverket.

En räntmästare.

En kamrerare.

En bokhållare, tillika amanuens vid

kontoret.

En fogde.

En skogsförvaltare.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Nu gällande a f 1 ö n i n g s f ö r må n e r

Befattningshafvare

Naturaförmåner och medel,

Aflöning fördelad i

Summa

Älderstill- [ägg att till-

Höjning

afsedda för särskilda

Lön

Tjänstgö-

läggaslönen

stat för

ändamål

ringspen-

ningar

tids tjänst-

år 1908

Kronor

Kronor

Kronor

gonng

Kronor

Universitetet i Lund.

Filosofiska fakulteten.

Matematisk-n åt ur vet enskapliga

sektionen.

En laborator i kemi............... ........

—

2,250

—

750

—

3,000

—

—

1,000

—

En observator i astronomi .............

—

2,250

—

750

—

3,000

—

—

1,000

—

Biblioteket.

I2ä500 kr.

En bibliotekarie..............................

—

4,000

—

2,000

6,000

—

(efter resp.

(5 och 10 ar

—

—

Botaniska institutionen.

En konservator ..............................

—

1,350

—

—

—

1,350

—

—

—

—

En trädgårdsmästare . ..................

Fri bostad

1,800

—

—

—

1,800

—

—

—

—

Zoologiska institutionen:

En konservator ..............................

—

1,800

—

—

—

1,800

—

—

—

—

Kansliet.

En sekreterare ..............................

En amanuens vid kansliet och rånte-

(Afkastningen af en ängslott

i Kannick eller vederlag

| därför

j 3,600

—

900

-

4,500

1,000

—

—

—

—

kammaren, arfvode ........................

---

—

—

—

~

—

—

—

Räntekammaren.

(2 å 500 kr.

En räntmästare .............................

[Afkastningen af en ängslott

i Kannick eller vederlag

4,000

—

2,000

6,000

—

(efter resp.

(5 och 10 år

—

—

En kamrerare...........................

12,400

—

600

—

3,000

—

—

—

—

[ därför

Karolinska institutet.

En laborator i fysiologi ..................

En laboi''ator i bakteriologi vid patolo-

—

3,000

—

1,500

—

4,500

—

—

1,000

—

gisk-anatomiska institutionen .........

En klinisk laborator med tjänstgörings-

3,000

1,500

4,500

~

“

1,000

skyldighet vid Serafimerlasarettels

kliniska laboratorium, arfvode.........

__

_

_

_

—

3,000

_

_

—

_

En laborator vid institutets patologisk-

anatomiska institution, arfvode ......

—

—

—

—

—

3,000

—

—

—

—

En prosektor, arfvode .....................

Bibliotekarie, sekreterare och kamre-

—

—

—

—

—

3,000

—

—

—

—

rare, arfvoden..............................

—

—

—

—

—

3,000

—

—

500

—

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

91

Föreslagen stat

Naturaförmå- ner och medel,

afsedda för

Aflöning fördelad i

Orts-

Summa

o

Alderstillägg

att tilläggas »

g1

''SSCB

Befattningshafvare

Lön

Tjänstgö-

kontant

lönen efter

särskilda

ringspen-

tillägg

viss tids

ändamål

ningar

Kronor

tiänstgöring

Kronor

Kronor

Universitetet i Lund.

Filosofislca fakulteten.

Ma tematisk-na tur vetenskapliga

sektionen.

—

3,000-

3,000-

1,500- - 1,500-

—

4,500 - 4,500-

(3 å 500 kr.

efter resp. 5,

- 10 och 15 år

1,500 - 1,500 -

En laborator i kemi.

En observator i astronomi.

Biblioteket.

__

5,000-

- 2,500-

—

7,500-

|1 it 600^ kr.

efter 5 år

1,500 -

En bibliotekarie.

Botaniska institutionen.

1,100-

- 500 -

__

- 1,600-

250-

- En konservator.

Fri bostad

1,300 -

- 900-

__

- 2,200-

- 3 å 250 kr-

400-

- En trädgårdsmästare.

efter resp. 5,

10 och 15 år

Zoologiska institutionen.

-

1,500-

- 1,000-

—

- 2,500 -

(2 å 500 kr.

700 -

- En konservator.

Kansliet.

_

4,000-

- 2,000-

___

- 6,000-

- efter resp. 5

1,500-

- En sekreterare.

| och 10 år

- 1,500-

500-

- En amanuens vid kansliet och rånte-

kammaren, arfvode.

(Missräknings

(och renskrif- | ningspennin

5,000

- 2,500-

- 7,800

|1 å 600 kr

— | efter 5 år

1,800 -

Räntekammaren.

- En räntmästare.

(gar kr. 300

3,200

- 1,600-

---

- 4,800

2 å 500 kr

— j efter resp. 5

1,800

— En kamrerare.

1 och 10 ar-

Karolinska institutet.

—

3,600

- 2,000-

- 400

- 6,000

—12 å 500 kr

! efter resp.

_| och 10 ar

1,500

— En laborator i fysiologi.

—

3,600

- 2,000

- 400

- 6,000

1,500

— En laborator i bakteriologi vid pato- logisk-anatomiska institutionen.

En klinisk laborator med tjänstgörings-

- 4,000

1,000

skyldighet vid Serafimerlasarettets

—

—

— -

- -

- -

— kliniska laboratorium, arfvode.

- 4,000

1,000

En laborator vid institutets patologisk-

—

—

— —

— -

- -

anatomiska institution, arfvode.

_

_

_ _

— —

— 4,000

— —

1,000

— En prosektor, arfvode.

Bibliotekarie, sekreterare och kamre-

—

—

- -

— —

-| 5,000

— —

2,000

— rare, arfvoden.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Iiungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 97.

Pe kontanta kostnaderna å ordinarie stat för bestridande af aflöningsöimanerna

för nu omförmälda befattningshafvare, sådana dessa kostnader

iör närvarande äro upptagna samt sådana de skulle vara enligt de sakkunniges

förslag och enligt det af mig framlagda förslaget, inhämtas af

följande sammanställning:

De sakkunniges Af mig framlagdt

. . . förslag förslag

universitetet i Uppsala ............ kronor 62,025: — 80,055: — 80 650:_

universitetet i Lund.................. » 31,450: — 43,800: — 42’900- —

karolinska institutet.................. » 21,000: — 25,500: — 29000- —

De af de sakkunnige och af mig framlagda olika förslag utvisa alltså

en höjning af:

för universitetet i Uppsala

för universitetet i Lund ....

för karolinska institutet ...

De sakkunniges Af mig framlagdt

förslag förslag

18,030: —

12,350: —

4,500: —

18,625: —

11,450: —

8,000: —

Summa kronor

34,880: —

38,075: —

Härvid bör dock anmärkas, att dessa siffror ej äro fullt jämförliga, i

det att de sakkunnige ej till behandling upptagit frågan om löneförbättring

för fogden och skogsförvaltaren vid universitetet i Uppsala samt prosektorn

och de två med arfvode försedda laboratorerna vid karolinska institutet

Såsom af de sakkunniges framställning inhämtas, hade de å sin

sida ifragasatt löneförbättringar i flera fall, som af mig nu lämnats åsido.

Den kostnadsökning, till hvilken de enligt sina förslag kommo i fråga om

»vissa andra lärare och tjänstemän», utgjorde 53,020 kronor

chefens ^>a grund af hvad jag nu anfört tillstyrker jag, att Eders Kungl. Makt

hemställan, täcktes föreslå Riksdagen J

att medgifva och bestämma, att i staterna för universiteten i Uppsala

och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet, med därtill hörande

särskilda föreskrifter, skola, med ändring af härutinnan nu gällande bestämmelser,

för de befattningshafvare, som upptagas i nyss angifna, af mig

framlagda förslag, uppföras de för clem i samma förslag intagna aflöningsförmåner.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

93

III.

Lönereglering för vakt!)etjante med flera likställda

befattningshafvare.

Denna afdelning omfattar den tredje af de löneregleringsfrågor för

vissa kategorier af befattningshafvare vid universiteten och karolinska

institutet, som jag i detta ärende förelägger Eders Kungl. Maj:t.

Vid min framställning härutinnan, bär jag icke att hämta ledning från

de af de sakkunnige afgifna förslag och utredningar, hvilka icke afsett

frågan om lönereglering för nu ifrågavarande befattningshafvare. Men på

anmodan har en af bemälda sakkunnige, extra ordinarie professorn Johansson,

inom departementet biträdt med förevarande frågas beredning. Han

har från vederbörande inhämtat erforderliga upplysningar i ämnet samt

uppgjort ett förslag till bestämmande af löneförmånerna för vaktbetjänte

med flera.

Det torde vara bäst att till en början redogöra för dessa befattnings- Nuvarande

hafvares aflöningsförmåner, sådana de för närvarande gestalta sig. Jao. aJlön\n9«prvill

därvid först nämna, att sedan 1900-talets ingång ifrågavarande betjäntes

löneförhållanden redan undergått vissa smärre jämkningar. Ett stort antal

af vaktmästarna vid universitetet i Uppsala erhöll genom Riksdagens beslut

år 1900 en lönetillökning, hvarigenom, såvidt de egentliga s. k. institutionsvaktmästarna

angick, aflöningen bragtes upp från 500 till 600 kronor.

De åtnjöto därtill fri bostad. I särskildt fall bestämdes såsom ersättning

för fri bostad ett belopp af 100 kronor. Härtill kom rätt till två ålderstillägg,

hvartdera å 100 kronor, utgående för de flesta från universitetets

medel men i visst fall från det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

förslagsanslaget till ålderstillägg.

o o oö

Vid universitetet i Lund utgjorde den vanliga aflöningen för institutionsvaktmästarna

vid denna tid 600 kronor jämte fri bostad. För åstadkommande

af en såsom lämplig ansedd likställighet mellan vaktmästarna

i allmänhet vid de båda universiteten begärdes i statsverkspropositionen

vid 1900 års Riksdag, att vaktmästarna vid åtskilliga af Lunds universitets

institutioner skulle erhålla rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor,

att utgå från omförmälda förslagsanslag till ålderstillägg. Denna

framställning bifölls af Riksdagen.

Någon förändring beträffande vaktbetjäntes vid universiteten aflöningsförmåner

vidtogs äfven i sammanhang med fastställande af de nya sta
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 97.

terna den 28 juni 1907. Hufvudsakligen innebar denna ändring, att för-

månen af fri bostad uppskattades till 150 kronor, i stället för såsom dittills

kunde anses vedertaget 100 kronor, och att detta uppskattade belopp i staterna

uppfördes sammanslaget med den kontanta aflöningen till en summa.

Tillika föreskrefs, att, om ifrågavarande betjänte i sådan egenskap åtnjöte

fri bostad, skulle, så länge denna förmån kvarstode, arfvodet minskas

med 150 kronor. För dåvarande kursorn i Lund, som åtnjöt lön enligt

1885 års stat, skulle afdrag icke göras. I sammanhang härmed ökades i

regel de enbart kontant utgående arfvodena i motsvarande mån. För deras

innehafvare innebar förändringen en verklig, om ock mindre betydande,

löneförbättring.

Genom beslut af Riksdagen åren 1901 och 1902 har förmånen af två

ålderstillägg, hvardera å 100 kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring, beviljats

äfven för de vid karolinska institutet anställda sju vaktmästare

samt en maskinist och eldare.

De nuvarande aflöningsförmånerna för vaktbetjänte med flera vid universiteten

och karolinska institutet skall jag nu, följande vederbörande

stater, upptaga i en öfverskådlig sammanställning, hvilken dock ej kommer

att omfatta vaktbetjänte vid universitetsbiblioteken. Dels böra nämligen

dessa betjäntes aflöningsförmåner lämpligen regleras samtidigt med

vice bibliotekariernas och biblioteksamanuensernas — spörsmålet härom

har af mig tills vidare undanskjutits — dels är i fråga om reglering af

aflöningen för dem att märka, att särskild ersättning för eftermiddagstjänstgöring

för närvarande medelst anslag å ordinarie stat är beredd för

biblioteksvaktmästarna i Uppsala, samt att i årets statsverksproposition sådan

ersättning begärts å extra stat för år 1909 till biblioteksvaktmästarna

i Lund. I synnerhet sistnämnda förhållanden gifva åt dessa betjäntes aflöningsfråga

en särställning, som gör, att jag ej nu vill framlägga den

till pröfning.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

95

Nuvarande aflöningsförmåner för vaktbetjänte med flera likställda befattningshafvare

vid universiteten i Uppsala och Lund samt

karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Befattning.

Naturaför-

måner

kronor

Allmänna

medel

kronor

Summa

kronor.

Uppsala universitet.

Anatomiska institutionen.

En preparator, fri bostad .....................................................

150

1,000

1,150

En vaktmästare, fri bostad......................................................

150

—

600

—

750

—

Patologiska institutionen.

En vaktmästare, fri bostad......................................................

150

—

600

—

750

—

Fysiologiska institutionen.

En vaktmästare, fri bostad......................................................

150

—

600

—

750

—

Institutionen för medicinsk och fysiologisk kemi.

En vaktmästare, fri bostad ...................................................

150

_

600

—

750

_

Institutionen för allmän och analytisk kemi.

En vaktmästare, fri bostad......................................................

150

600

750

En vaktmästare, fri bostad.....................................................

150

—

600

—

750

—

En maskinist, fri bostad.......................................................

150

—

1,000

—

1,150

—

Mineralogisk-geologiska institutionen.

En vaktmästare, tillika preparator, fri bostad ...........................

150

—

1,000

—

1,150

—

Fysiska institutionen.

En vaktmästare, fri bostad ..................................................

150

—

600

—

750

—

Astronomiska institutionen.

En vaktmästare, fri bostad......................................................

150

—

600

—

750

—

Meteorologiska in stitutionen.

En vaktmästare, fri bostad......................................................

150

_

600

—

750

—

Botaniska institutionen.

a) Botaniska museum [och laboratoriet]:

En vaktmästare, fri bostad...............................................

150

600

750

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 97.

1

Befattning.

Naturaför-

måner

kronor

Allmänna

medel

kronor

Summa

kronor

b) Botaniska trädgården:

En underträdgårdsmästare, fri bostad ................................

150

800

950

En underträdgårdsmästare, fri bostad .................................

ISO

—

800

—

950

—

En trädgårdsmedhjälpare, fri bostad....................................

150

500

—

650

—

En trädgårdsmedhjälpare, fri bostad .................................

150

—

500

—

650

—

Zoologiska institutionen.

a) Zoologiska museum:

En vaktmästare ............................................................

700

700

b) Zootomiska laboratoriet:

En vaktmästare ...........................................................

700

700

Musikaliska kapellet.

En vaktmästare, boställsrum...................................................

250

250

Kansliet.

En vaktmästare, fri bostad och vedbrand. Ersättning för biträde

vid konstmuseum och ritsalen kronor 200: — .....................

150

900

1,250

En fakultetsvaktmästare.........................................................

—

900

—

900

_

En portvakt, fri bostad och vedbrand......................................

150

—

600

—

750

—

Drätselverket.

En ränteri- och kontorsvaktmästare, fri bostad och vedbrand ......

150

800

950

En maskinist vid universitetsbyggnaden, fri bostad och vedbrand

150

—

1,200

—

1,350

—

Lunds universitet.

Anatomisk-liistologiska institutionen.

En preparator .....................................................................

1,000

1,000

En vaktmästare å anatomiska afdelningen, fri bostad..................

150

—

600

—

750

—

Fysiologiska institutionen.

En vaktmästare, fri bostad......................................................

150

_

600

750

J

Meclicinskl-kemhka institutionen.

En vaktmästare, fri bostad......................................................

150

_

600

750

_

Patologiskt-anatomislca institutionen.

En vaktmästare, fri bostad......................................................

150

_

600

750

Astronomiska observatoriet.

En vaktmästare, fri bostad.....................................................

150

600

750 j

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 97. . 97

Befattning.

Naturaför-

måner

kronor

Allmänna

medel

kronor

Summa

kronor

Fysiska institutionen.

En vaktmästare, fri bostad......................................................

150

—

600

—

750

Geologisk-mineralogiska institutionen.

Eg vaktmästare ..................................................................

—

750

—

750

—

Kemiska institutionen.

En vaktmästare, fri bostad.......................................................

150

—

600

—

750

—

Zoologiska institutionen.

En vaktmästare, fri bostad......................................................

150

—

600

—

750

“

Gamla bibliotekshuset.

En vaktmästare .................................................................

~~

—

750

—

750

—

Kansliet.

En vaktmästare (kursor), fri bostad.........................................

150

—

000

—

1,050

Räntekammaren.

En universitetsvaktmästare, fri bostad.......................................

150

—

900

—

1,050

—

En eldare, tillika trädgårdsdräng.................................... ........

—

--

750

—

750

—

En portvakt i universitetshuset .............................................

600

600

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

En preparator vid anatomiska institutionen ............ ...............

—

—

1,000

—

1,000

—

En vaktmästare, fri bostad och vedbrand .................................

300

—

750

-

1,050

—

Två vaktmästare, fri bostad och vedbrand.................................

600

—

1,500

—

2,100

-

En vaktmästare vid fysiologiska anstalten, fri bostad och vedbrand

300

750

-

1,050

—

En vaktmästare vid histologiska institutionen, fri bostad och vedbrand

300

750

1,050

—

En vaktmästare vid bakteriologiska laboratoriet ........................

—

1,050

1,050

-

En vaktmästare med tjänstgöringsskyldighet vid serafimerlasarettets

kliniska laboratorium....................................... .............

—

1,050

1,050

—

En maskinist och eldare, fri bostad och vedbrand ....................

300

1,000

1,300

—

Vid denna nu lämnade öfversikt böra några anmärkningar bifogas.

Till en början må erinras, att, såsom redan antydts, rätt till två ålderstillägg,

hvartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring i allmänhet

tillkommer ifrågavarande befattningshafvare. Undantag härifrån utgöra

vid TJppsala universitet: preparatorn vid anatomiska institutionen, maskiBih.

till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Haft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

råsten vid institutionen för allmän och analytisk kemi, vaktmästaren-preparatorn

vid mineralogisk-geologiska institutionen, vaktmästaren vid musikaliska

kapellet och maskinisten vid universitetsbyggnaden; vid universitetet

i Lund: preparatorn vid anatomisk-histologiska institutionen samt vid

karolinska institutet: preparatorn, hvilka samtliga ej åtnjuta rätt till ålderstillägg,

äfvensom portvakten vid universitetet i Uppsala, hvilken äger

rätt till två ålderstillägg, men å blott 50 kronor hvartdera. Det kan tilllika

anmärkas, att enligt den nya staten för universitetet i Lund dåvarande

kursom skulle äga rätt blott till ett ålderstillägg å 50 kronor

efter 10 år.

Jag vill vidare påminna därom, att för samtliga de i öfversikten upptagna

befattningshafvare vid universiteten i Uppsala och Lund aflöningarna

i vederbörande nya stater äro angifna såsom arfvoden. Däremot torde

aflöningen för de i öfversikten upptagna befattningshafvare vid karolinska

institutet vara att betrakta såsom lön.

Naturaförmånerna för vederbörande befattningshafvare vid universiteten

i Uppsala och Lund äro i öfversikten angifna i öfverensstämmelse

med staterna, dock med tillägg af fri bostad för preparatorn vid anatomiska

institutionen i Uppsala, för hvilken sådan förmån, ehuru ej i stat upptagen,

beredts. Det kan vidare redan här anmärkas, att i verkligheten

dessa befattningshafvare, äfven där endast fri bostad angifvits, tillika allmänt

lära åtnjuta fri vedbrand.

Beträffande naturaförmånerna för befattningshafvarna vid karolinska

institutet äro desamma angifna i enlighet med rådande faktiska förhållanden.

Af de för hvardera af vaktmästarna vid bakteriologiska laboratoriet

och vid serafimerlasarettets kliniska laboratorium upptagna aflöningsmedel,

1,050 kronor, utgöra 300 kronor ersättning för bostad och vedbrand, att

utgå endast så länge bostad icke lämpligen kan vederbörande beredas inom

någon af karolinska institutets eller serafimerlasarettets byggnader. I

öfverensstämmelse med denna beräkning af kostnaden för bostad och vedbrand

är för öfriga fem vaktmästare samt maskinisten och eldaren vid

institutet den förmån af fri bostad och vedbrand, som af dem åtnjutes,

upptagen till nämnda belopp 300 kronor.

Jag bör slutligen måhända icke underlåta att nämna, att ur öfversikten,

utom biblioteksvaktmästarna, uteslutits några andra betjänte, för hvilka löneförändring

nu åt mig ej afsetts. Dessa äro vid universitetet i Uppsala

vaktmästarna vid myntkabinettet, vid museet för nordiska fornsaker och

vid gymnastikinrättningen, för hvilka arfvodet utgör respektive 75, 325

och 125 kronor, samt vid universitetet i Lund uppasserskorna vid

anatomisk-histologiska institutionen, musikkapellet äfvensom inrättningen

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

för gymnastik och fäktkonst, med arfvoden af respektive 250, 200 och

200 kronor, hvartill för två af dem kommer fri hostad.

Jag har redan nämnt, att universitetskanslern i underdånig skrifvelse

den 1 oktober 1907 gjort framställning rörande lönereglering för vaktmästare

vid universiteten m. fl. Innan jag redogör för innehållet af denna

framställning, vill jag erinra om vissa andra ärenden rörande vaktbetjäntes

aflöning, som under senare år förekommit.

Maskinisten och eldaren samt vaktmästarna vid karolinska institutet

hemställde i särskilda under år 1900 gjorda framställningar, att dem måtte

beredas dels löneförhöjning med 200 kronor dels ock rätt till två ålderstillägg,

hvartdera å i 00 kronor. X häröfver afgifvet yttrande framhöll

institutets lärarkollegium beträffande först maskinisten och eldaren, bland

annat, att hans arbete blifvit betydligt mera betungande än man från början

förutsatt, att hans löneförmåner vore lägre än för andra befattningar inom

samma fack, samt att det vore af stor vikt att på hans plats hafva en fullt

kunnig och pålitlig person.

I afseende å vaktmästarna uttalade lärarkollegiet, bland annat, att

dessa — som i allmänhet vore så bundna af sina tjänster, att de ej kunde

erhålla någon extra förtjänst genom arbete utom institutet — måste åtnjuta.

en mer tillfredsställande aflöning, på det att man måtte kunna erhålla

behörigen kvalificerade personer och kvarhålla dem vid deras platser,

sedan de blifvit förtrogna med göromålen.

Ifrågavarande framställningar, som understöddes af universitetskanslern,

ledde till att rätt till ålderstillägg, på sätt redan nämnts, år 1901 tillädes

omförmälda befattningshafvare.

I sitt under år 1902 afgifna utlåtande i anledning af meranämnda

cirkulär den 25 oktober 1901 förordade lärarkollegiet likaledes, att vaktmästarpersonalens

aflöning måtte höjas med af densamma ifrågasatta

belopp.

Jag vill här beröra jämväl ett annat ärende rörande aflöningsförmånerna

för omförmälda vaktbetjänte vid karolinska institutet, hvilket

ärende redan den 21 juni 1907 i underdånighet anmälts.

De sju vaktmästarna vid institutet hade i en under november månad

1906 till Kungl. Maj:t ingifven skrift anhållit om löneförbättring. I denna

skrift omnämnde de till en början, hurusom statens vaktmästarförening i

Stockholm under år 1906 gjort underdånig ansökning om erhållande af

förbättrade lönevillkor för vaktmästare vid statens verk i Stockholm, men

att denna framställning, hvad karolinska institutets vaktmästare anginge,

Föregående

framställningar

i

ämnet.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 97.

tillkommit utan deras kännedom och medverkan, och att de af nämnda

förening för institutets vaktmästare föreslagna lönesatser vore otillfredsställande.

Såväl arten af deras tjänstgöring som ock tjänstetiden skilde

sig nämligen betydligt från hvad eljest gällde om vaktmästargöromål.

Deras sysslor vore af väsentligt själfständigare beskaffenhet än vaktmästares

i allmänhet, i det de å de olika institutionerna hade att deltaga i förekommande

laborationer och undersökningar samt vissa detaljarbeten däraf.

1 detta hänseende fordrades af dem en viss yrkesskicklighet, särskild! för

att kunna utföra föreliggande smärre mekaniska arbeten. Emedan de således

utförde ej blott vanliga vaktmästargöromål utan hufvudsakligen annat

och mera kräfvande arbete, borde måhända deras benämning hellre vara

laboratoriebiträden än vaktmästare. — Äfven deras tjänstetid vore längre

än flertalet andra vaktmästares, i det de hade att tillhandagå med erforderlig

hjälp under hela den tid institutionerna vore öppna, eller mellan

kl. 8'' f. in.— kl. 8 e. m., hvarförutom mången gång hände, att för biträde

vid pågående undersökningar ändå längre tjänstgöring kunde påkallas.

Under åberopande af hvad sålunda anförts anhöllo sökandena, att

antingen i sammanhang med omorganisation af öfriga vaktmästares i Stockholm

löneförhållanden eller oberoende däraf följande löneförmåner måtte

dem beredas, nämligen förutom fri bostad eller däremot svarande hyresbidrag,

1,200 kronor för år med rätt till två ålderstillägg å 100 kronor

hvardera efter 5 och 10 års tjänstgöring.

I anslutning till omförmälda ansökningar inkom innehafvare!! af eldaroch

maskinisttjänsten vid karolinska institutet i december 1906 med en

liknande anhållan om löneförbättring.

Han anförde, att den nu utgående aflöningen vore otillfredsställande.

Skötseln åt de med åren alltmer utvecklade uppvärmningsapparaterna inom

institutets lokaler kräfde en tjänstgöring i regel från kl. 6 f. in. till kl. 9

e- m- Icke heller söndagarna vore fria, enär värmetillförseln icke finge

afbrytas. Under sommarmånadernas afbrott i eldningen hade han att söndertaga,

omse och eventuellt reparera maskiner och rörledningar samt närvara

vid och kontrollera koks-, kol- och vedleveransernas riktiga fullgörande.

Härförutom hade maskinisten att biträda med förekommande mekaniska

arbeten å materiell, tillhörig institutionen. Eldar- och maskinistgöromålen

vore sålunda både till sin tidslängd och beskaffenhet synnerligen kräfvande

samt förutsatte ej blott största påpasslighet och noggrannhet utan

äfven alldeles speciella och ej obetydliga fackinsikter för att kunna rätt

utföras. Då äfven i gällande aflöningsstat aflöningsförhållandena ställt sig

gynnsammare för maskinisten än för vaktmästarna vid institutet, syntes

framgent berättigade skål förefinnas för ett dylikt förhållande.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97. 101

Sökanden anhöll därför, att honom måtte beredas, förutom fri bostad

eller däremot svarande hyresbidrag, lön af 1,600 kronor med rätt till

två ålderstillägg å 100 kronor hvardera efter 5 och 10 års tjänstgöring.

I afgifvet yttrande öfver dessa ansökningar erinrade lärarkollegiet om

berörda under år 1900 gjorda framställningar samt framhöll, att ansökningarna,

hvari begärdes en förhöjning af begynnelselönen med 60 procent,

anknöte sig till en mera allmän rörelse för vinnande af förbättrade aflöningsförmåner

åt personer, Indika inom betjäntgraden vore anställda vid

statens verk i hufvudstaden. I öfverensstämmelse med hvad chefen för

ecklesiastikdepartementet år 1901 uttalat, borde därför löneförbättringarnas

belopp bestämmas enligt de allmänna grunder, som koinme att vara ledande

vid eu blifvande lönereglering för ifrågavarande grupp af statstjänare.

Med afseende härå och då lärarkollegiet icke kände de kraf, som

från vaktmästarna vid andra statsinstitutioner blifvit framställda, ansåge

sig lärarkollegiet icke böra yttra sig om de begärda löneförhöjningarnas

belopp.

Lärarkollegiet tillstyrkte dock, att de gjorda ansökningarna måtte i

största möjliga utsträckning vinna afseende.

Sedan kanslern för rikets universitet i afgifvet utlåtande den 10 januari

1907 anslutit sig till lärarkollegiets uttalande i ärendet, erinrade

statskontoret uti infordradt underdånigt utlåtande den 4 juni 1907 därom,

att Kungl. Maj:t hos 1907 års Riksdag under hvarje särskild hufvudtitel

äskat förslagsanslag till extra lönetillägg för nämnda år åt vaktmästare

och med dem jämförliga befattningshafvare, samt att Riksdagen för

år 1908 beviljat dylikt anslag. Statskontoret hänvisade tillika till det af

chefen för finansdepartementet vid nämnda ärendes behandling den 13 januari

1907 till statsrådsprotokollet gjorda uttalande, att en definitiv reglering

af löneförhållandena, afseende enbart vaktmästarna, icke borde ifråkomma,

utan borde anstå, till dess förslag till nya stater för respektive

ämbetsverk förelåge till pröfning.

Genom beslut den 21 juni 1907 fann Kungl. Maj:t de då gjorda ansökningarna

icke föranleda någon Kungl Maj:ts vidare åtgärd.

Universitetskanslerns förut omförmälda framställning rörande lönereglering

för vaktbetjänte med flera, hvilken af mig upptagits såsom närmaste

utgångspunkt för denna del af nu förevarande ärende, kan å sin sida

ledas tillbaka till en af 27 vaktmästare och andra betjänte vid universitetet

i Uppsala till det större konsistoriet därstädes ingifven skrift med

begäran om åtgärders vidtagande för förbättring af deras löneförmåner.

Dessa 27 utgjordes af de i den af mig lämnade öfversikten för uni
-

Nu förevarande

framställning.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Drätsel
nämnden.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 97■

versitetet i Uppsala upptagna 25 vaktbetjänte med undantag af vaktmästaren-preparatorn

vid mineralogisk-geologiska institutionen, men med

tillägg af de tre bibliotek svaktmästarna.

Efter en erinran om den ökning i lefnadsomkostnader, som under de

sista åren inträdt, åberopade dessa sökande såsom stöd för sin anhållan de

löneregleringar för vaktbetjänte, som vid 1907 års Riksdag ägt rum, nämligen

löneregleringen för vaktmästare vid postverket, Indika, efter beräkning

för Uppsala af tredje klassens aflöningsförhållanden, åtnjöte 800

kronor i begynnelselön, 450 kronor i tj änstgöringspenningar samt två

ålderstillägg efter 5 och 10 års tjänstgöring å hvartdera 150 kronor, hvartill

komme beklädnadsförmån in natura, äfvensom löneregleringen för vaktmästare

och konstaplar vid fångvården, enligt hvilken vaktmästare finge

en begynnelselön af 1,700 kronor med två ålderstillägg å 100 kronor hvartdera

och 100 kronor beklädnadspenningar jämte fri bostad och vedbrand,

medan konstaplar erhölle en begynnelselön af 1,100 kronor med två ålderstillägg

å 100 kronor hvartdera och 100 kronor beklädnadspenningar jämte

fri bostad och vedbrand.

Frånsedt att för vaktmästaren vid musikaliska kapellet — för hvilken

befattnings nuvarande innehafvare, P. A. Vinqvist, enligt 1907 års stat under

rubriken: indragningsbelopp utgår ett belopp af 100 kronor, intill dess han

af går eller erhåller afsked — begärdes en lönetillökning af 150 kronor, att

för preparatorn vid anatomiska institutionen samt maskinisterna vid institutionen

för allmän och analytisk kemi äfvensom vid universitetsbyggnaden

påyrkades rätt till ålderstillägg likasom för vaktbetjänte i allmänhet, samt

att för portvakten ifrågasattes höjning af ålderstilläggens belopp i likhet

med andra vaktbetjäntes, gick sökandenas anhållan ut därpå, att för hvar

och en af sökandena i öfrigt lönen måtte höjas med 350 kronor och för

dem, som icke ägde förmånen af fri bostad, och som åtnjöte dyrtidstilllägg

med 10 procent af lönen, hvilket vid omreglering skulle bortfalla,

med ytterligare 150 kronor eller med 500 kronor, samt att de nu utgående

ålderstilläggen måtte höjas till 150 kronor hvartdera.

1 afgifvet yttrande öfver denna ansökning tillstyrkte universitetets

drätselnämnd bifall till densamma, dock att portvaktens ålderstillägg borde

förblifva såsom för närvarande. Vidare hemställde drätselnämnden, att

åt preparatorn vid mineralogisk-geologiska institutionen — hvilken som

nämndt ej befunne sig bland sökandena — måtte utverkas en löneförhöjning

med det af sökandena begärda beloppet 350 kronor jämte två

ålderstillägg, hvartdera å 150 kronor. Ålderstillägg behöfde dock ej utgå

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97. 103

till den nuvarande preparatorn på grund af honom tillerkändt personligt

ålderstil lägg.

Det större akademiska konsistoriet upptog omförmälda yrkanden, i

enlighet med drätselnämndens förslag, bland sina under år 1907 till uni-£o»<wtort«niä.

versitetskanslern ingifha riksdagspetita.

Jämväl vaktbetjänte vid universitetet i Lund hafva gjort en framställning

om löneförbättring, hvilken föranledt därvarande större akademiska

konsistorium att i sina riksdagspetita under år 1907 hemställa om förbättrade

lönevillkor för dem. Konsistoriet anförde därvid bland annat:

Att de nuvarande lönerna för universitetets vaktmästare vore otillräckliga,

syntes vara uppenbart. De understege ock betydligt hvad andra vaktmästare

vid såväl statens och kommunens som enskilda inrättningar

åtnjöte. De tillfällen till extra inkomster, som vaktmästarna förr kunde

bereda sig, och hvarigenom obilligheten i någon mån utjämnats, hade under

senare tider genom ökade göromål vid befattningarna och andra förhållanden

i högst väsentlig grad minskats, hvarjämte lefnadskostnaderna betydligt

stegrats.

Konsistoriet begärde därför, att följande aflöningsförmåner måtte fastställas

:

för kursorn och akademivaktmästaren 1,250 kronor hvardera;

för hvardera af vaktmästarna vid biblioteket, anatomisk-histologiska,

fysiologiska, medicinskt-kemiska, patologiskt-anato miska, astronomiska, fysiska,

geologisk-mineralogiska, kemiska och zoologiska institutionerna samt gamla

bibliotekshuset äfvensom eldaren — tillika trädgårdsdräng — 950 kronor;

samt därutöfver för dem samtliga dels fri bostad eller, där sådan icke

kunde beredas, bostadsersättning med 250 kronor årligen, dels ock rätt

till två ålderstillägg å 150 kronor hvartdera efter 5 och 10 års tjänstgöring.

0 o ^

Härigenom skulle den, som åtnjöte fri bostad, erhålla eu löneförbättring

af 350 kronor och den, som icke åtnjöte sådan förmån, af 450 kronor,

en skillnad, som med hänsyn till de betydligt stegrade hyrorna vore fullt

berättigad.

De från universiteten inkomna framställningarna i ämnet öfverlämnades

af universitetskanslern med förutnämnda underdåniga skrifvelse den

1 oktober 1907. I denna skrifvelse erinrade kanslern om de af mig redan

omförmälda ansökningarna om löneförbättring för vaktbetjänte vid karolinska

institutet. Kanslern påpekade, att de nu väckta förslagen företedde

vissa ojämnheter ej blott hvart för sig och vid jämförelse sins emellan

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Personligt

ålderstillägg

åt preparatorn

vid karolinska

institutet.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

utan äfven särskild!; vid jämförelse med den för statskontoret år 1907

fastställda staten, hvilken syntes höra betraktas såsom normerande vid blifvande

löneregleringar. Till de särskild! tillkallade sakkunnige för beredande

af vissa universitetsfrågor borde de framställda förslagen öfverlämnas,

likasom ock frågan om lönereglering för betjänte vid karolinska

institutet.

1 detta sammanhang torde jag jämväl böra omnämna en bland riksdagspetita

under år 1907 från karolinska institutet förekommande fråga

''om personligt ålderstillägg åt innehafva ren af preparatorsbefattningen därstädes

Ester Johansson.

Denna, som innehaft sin tjänst sedan år 1891. hade hos lärarkollegiet

begärt, att hennes arfvode måtte höjas från 1,000 kronor till 1,800

kronor, under åberopande härvid att, under det lefnadskostnaderna mycket

stigit, hennes aflöning förblifvit oförändrad, samt att denna måste

anses otillräcklig med hänsyn till det med preparatorstjänsten förenade

mycket kräfvande arbetet.

I skrifvelse till universitetskanslern åberopade lärarkollegiet beträffande

Ester Johanssons ansökning ett af föreståndarna för de anatomiska och

histologiska institutionerna professorn E. Muller och extra ordinarie professorn

E. Holmgren afgifvet gemensamt yttrande, däri de bland annat

anförde:

Ester Johansson hade såsom preparator vid den anatomiska och den

histologiska institutionen utöfvat en betydelsefull verksamhet. Hon hade

haft till uppgift dels att rita föreläsningsplanscher dels att utföra de planscher,

som illustrerade de vetenskapliga undersökningar, hviika utginge från

nämnda institutioner. Det vore tydligt, att forskaren uti konstnärliga,

naturtrogna framställningar af sina preparat ägde ett medel att göra sina

undersökningar kända, som kunde täfla med de bästa beskrifningar och

därför spelade nästan lika stor roll som dessa. Framförallt genom sitt

arbete såsom illustratör, genom sina vackra, ofta beundransvärda ritningar

hade Ester Johansson gjort en viktig insats i institutionernas verksamhet.

I besittning af en under åren allt rikligare framträdande konstnärlig talang,

förenad med eu betydande iakttagelseförmåga och allmän begåfning, hade

hon på ett sätt, som vore höjdt öfver allt beröm, fullgjort sitt svåra och

påkostande arbete.

Med hänvisning till hvad Muller och Holmgren anfört hemställde

lärarkollegiet, att ett personligt lönetillägg åt Ester Johansson af 800 kronor

måtte utverkas.

1 underdånig skrifvelse den 1 oktober 1907 tillstyrkte kanslern bifall

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

till denna framställning, under hänvisning tillika till en vid kanslerns

skrifvelse fogad uppgift af Muller rörande omfattningen af preparatorns

tjänstgöring m. in. Denna uppgift utvisar, att hennes arbetstid, från början

6 timmar dagligen, de senaste åren måst för undvikande af öfveransträngning

nedsättas till 5 timmar om dagen. Af anslaget till utförande

af teckningar i vetenskapliga ändamål vid institutet hade Ester Johansson

ej uppburit någon del, enär detta anslag användts för teckningars utförande

vid patologiska och hygieniska institutionerna samt vid medicinska

och oftalmologiska klinikerna.

rnns art.

För vinnande af en såvidt möjligt noggrann kännedom om arten af införskaffad»

de befattningar, som nu äro i fråga, har det ansetts nödigt att införskaffa upPmTefauupplysningar

om desamma i afseende å arbetstidens längd, arbetets be-nmgarr.

skaffenhet och erforderlig utbildning för anställning och tjänstgöring vid

desamma äfvensom tillfälle till biförtjänster. Dessa upplysningar hafva

företrädesvis infordrats från universitetet i Uppsala, enär förhållandena

vid universitetet i Lund ansetts vara ungefärligen enahanda som vid förstnämnda

universitet och beträffande befattningarna vid karolinska institutet

tillräckliga uppgifter redan förelågo i de inkomna handlingarna. 1 särskilda

fall hafva dock äfven från Lunds universitet och karolinska institutet

meddelanden begärts och erhållits.

I afseende å arbetstidens längd visar det sig, att densamma är mycket

utsträckt. Den angifves omfatta hela dagen eller större delen af dagen;

då timantal uppgifves, uppgår detta ända till 11—13 timmar, däri dock

måltidstimmarna äro inberäknade. . I flera fall förklaras vederbörande

ständigt behöfva vara till hands; man framhåller i allmänhet, att äfven

under ferierna anspråken på biträde af personalen göra sig starkt gällande.

Några af densamma hafva då särskilda arbeten att utföra.

Beträffande arbetets beskaffenhet påpekas med styrka, att det i öfvervägande

antal fall går utöfver måttet för hvad som kan anses utgöra vanliga

vaktmästarsysslor. Härvid afser jag ej de arbeten, som åligga preparatorer

och maskinister. Äfven i fråga om de egentliga vaktbetjänte

håller man före, att deras uppgifter ställa helt andra och större kraf på

dem än t. ex. på vaktmästare vid ämbetsverk.

Med spörsmålet härom sammanhänger naturligen nära frågan om erforderlig

utbildning för anställning och för tjänst utöfning en. 1 regel lära

yrkesinsikter icke vara af nöden för vinnande af anställning. I några fall

anses dock sådana redan vid antagandet böra finnas: detta gäller då vanligen

snickeri- och metallarbeten. Naturligen stå äfven i nu förevarande

Bill. till Rihsd. Prot. 1,908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Höft.

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

Departements
chefens
yttrande.

106 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

afseende maskinister och öfverhufvud taget preparatorer såsom eu klass

för sig.

Om emellertid yrkesinsikter vanligen ej fordras för vinnande af anställning,

framhålles så mycket eftertryckligare, hurusom de äro oundgängligen

af nöden för ett tillfredsställande utförande af de göromål, som äro

förenade med befattningarna. Det är härvid förnämligast fråga om sådana

insikter och färdigheter — säregna efter de olika institutionernas verksamhet

— som väsentligen endast under arbete å dem kunna förvärfvas.

1 detta afseende synes man delvis hafva uppställt rätt höga fordringar

och lyckats få dem tillfredsställda. Men äfven händighet i vanliga

yrken, framförallt snickeri och metallhandtverk, anses böra af vederbörande

förvärfvas, för att institutionerna skola af dem draga erforderlig

nytta.

I fråga om tillfällen till biförtjänster är det uppenbart, att, med den

tjänstgöring, som nyss uppgifvits, sådana i allmänhet blott i ringa grad

kunna antagas stå till buds under terminerna, men man vill i fråga

om åtskilliga af ifrågavarande befattningshafvare äfven framhålla, att ej

heller under ferierna nämnvärda biförtjänster kunna erhållas, då nämligen

vederbörande äfven under dessa tider af året vore starkt tagna i

anspråk af sina sysslor vid universiteten eller karolinska institutet.

De omständigheter, som i det föregående omförmälts såsom stöd för

krafvel på löneförbättring för nu ifrågavarande vaktbetjänte med flera, äro

uppenbarligen af beskaffenhet att ej kunna förbises. Det synes mig ej

vara något tvifvel om, att dessa befattningshafvares lönevillkor böra undergå

en reglering, så att de bättre motsvara det nuvarande behofvet.

Det gäller då att finna lämplig grund för en sådan reglering. De

yrkanden, som i afseende härå framställts, anser jag gå något längre än

hvad som nu bör ifrågasättas. En jämförelse med den för postbetjänte

fastställda aflöning, hvilken utgår af postverkets medel, torde ej vara befogad.

Och hvad angår vaktmästare och vaktkonstaplar vid fångvården intaga

de förre, hvilkas kontanta begynnelselön för öfrigt är 1,400 kronor,

ej såsom uppgifvits, 1,700 kronor, eu ställning, som närmar sig tjänstemannaklassen.

Äfven vaktkonstaplarnas befattning synes mig vara sådan,

att deras aflöningsförmåner ej böra uppställas såsom bestämd måttstock

för aflöningen i allmänhet åt den klass af befattningshafvare, hvarom nu

är fråga. Sådana göromål, som vanligen tillkomma vaktmästare, ingå i

alla händelser ej i deras åligganden.

Den myndighet, som utöfvar öfverstyrelsen öfver universiteten och

karolinska institutet, kanslern, har angifvit en annan jämförelsegrund. Han

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

uttalar, att den för statskontoret år 1907 fastställda staten synes böra betraktas

såsom normerande .vid blifvande löneregleringar. Att äfven karolinska

institutets lärarkollegium uttalat en liknande, uppfattning är af betydelse.

Så mycket hellre synes mig denna princip beaktansvärd, som jag

vid de löneregleringar, jag under afdelningarna I och II föreslagit, sökt så

mycket som möjligt anpassa desamma efter grunderna i löneregleringen

för statskontoret.

Man har emellertid velat göra gällande, att nu ifrågavarande befattningshafvare

icke vore att jämställa med vaktmästare vid ett centralt ämbetsverk,

och att de af flera skäl måste aflönas bättre än dessa. Jag skall

icke påstå, att denna åsikt saknar allt fog. Och denna min uppfattninggör,

att jag dels i någon mån vill tillerkänna vissa af ifrågavarande befattningshafvare

vid högskolorna, som annars kunde anses böra vara med

vaktbetjänte i statskontoret likställda, ett verkligt företräde i aflöningsförmåner,

dels ock för min del vill uttala eu tillförsikt om de i denna

afdelning afsedda befattningshafvares tillgodoseende på ett sätt, som jagtror

skall bäst motsvara de berättigade kraf på högre aflöningsförmåner,

hvilka i vissa särskilda fall kunna förefinnas. Till dessa saker återkommer

jag i det följande.

Oafsedt denna min uppfattning måste jag likväl förklara, att jag ej

af hvad som anförts blifvit öfvertygad om oriktigheten eller olämpligheten

af en principiell likställighet öfverhufvud i aflöningshänseende mellan vaktbetjänte

vid ett centralt ämbetsverk, sådant som statskontoret, och vid

högskolorna. Vid en granskning af de omständigheter, som åberopats till

stöd för krafvet på bättre, och afsevärdt bättre, aflöningsförmåner för de

senare, kan jag nämligen ej undgå att göra vissa erinringar.

Otvifvelaktigt torde arbetsbördan för högskolornas vaktbetjänte under

terminerna i genomsnitt öfvergå den vaktbetjänte i de centrala ämbetsverken

åliggande arbetsprestation. Men med knappt något enda undantag

torde dock de förras arbetstid och arbetsbörda under ferierna högst väsentligt

minskas, under det arbetet för ämbetsverkens vaktbetjänte vid

motsvarande delar af året ej afsevärdt lättas, stundom rent af kan vara

tyngre än eljest.

Hvad yrkesinsikten angår, gäller det i fråga om de centrala ämbetsverkens

vaktbetjänte lika väl som enligt regeln beträffande högskolornas: särskilda

insikter och färdigheter fordras ej för antagande. Men lika väl som

af de senare kräfves det af de förra, att de tillägna sig särskilda egenskaper

för ett rätt handhafvande af göromålen. Därförutan komme helt visst

ämbetsverkets arbete att ansenligt lida. Att uppställa någon gradskillnad

i afseende å arten af de insikter, som härvid med fog kunna kräfvas, tilltror

jag mig ej.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o”97.

Helt visst torde ämbetsverkens vaktbetjänte vara i tillfälle att förvärfva

biinkomster i högre grad än högskolornas. Att dock äfven många

af dessas vaktbetjänte hvarken under terminerna eller under ansenliga

delar af de vid pass fyra månader långa ferierna sakna möjlighet att förskaffa

sig dylika inkomster synes mig framgå af de lämnade meddelandena.

I fråga om några af vaktbetjänte vid universitetet i Uppsala må

här anmärkas, att utöfver aflöningen särskilda i stat upptagna belopp tillkomma

dem för särskilda göromål. Så är fallet med vaktmästaren vid botaniska

institutionen, som uppbär 150 kronor för städning och uppassning

i föreläsningssalen, vaktmästaren vid fysiologiska institutionen, som

erhåller 200 kronor för vård af instrument och djur samt vaktmästaren

vid kansliet: akademivaktmästaren, hvilken såsom ersättning för biträde

vid konstmuseum och ritsalen åtnjuter 200 kronor.

I betraktande af hvad jag nu anfört synas mig vaktmästaraflöningarna

enligt statskontorets stat öfverhufvud taget kunna tjäna till förebild vid

bestämmande af afiöningarna för de befattningar vid universiteten och

karolinska institutet, som kunna anses närmast jämförliga med vaktmästartjänsterna

i statskontoret. Dessa aflöningar i statskontoret utgöra för förste

vaktmästare lön 900 kronor, tjänstgöringspenningar 450 kronor och ortstillägg

150 kronor, tillhopa, 1,500 kronor; för öfriga vaktmästare åter lön

700 kronor, tjänstgöringspenningar 350 kronor och ortstillägg 150 kronor,

tillhopa 1,200 kronor, med rätt till ett ålderstillägg å 100 kronor efter

5 år. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle,

skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom

å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Dessa lönesatser anser jag böra tillämpas vid löneregleringen för nu

ifrågavarande befattningshafvare vid universiteten och karolinska institutet,

naturligen med ortstillägg blott vid karolinska institutet och med

iakttagande af åtskilliga undantag, bland hvilka redan här må nämnas

preparatorer och maskinister.

Två afvikelser från dessa lönesatser, där de annars komma till tilllämpning,

anser jag mig likväl böra föreslå till fromma för vederbörande

befattningshafvare. Åtnjutande af fri bostad och bränsle för vaktmästare

i statskontoret medför en minskning i aflöningen af 250 kronor. Vid

universiteten är förmånen af fri bostad nu beräknad till 150 kronor, med

hvilket belopp den i stat uppförda lönen alltså minskas för den, som åtnjuter

dylik förmån. Det synes mig nödvändigt att bibehålla denna beräkning,

enär den lönereglering, jag föreslår, annars högst afsevärdt förlorar

i effektivitet för så godt som alla vederbörande befattningshafvare vid

universiteten. Och denna lönereglering är så afmätt, att det vore obilligt

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

att genom förändrad beräkning i nyssnämnda afseende förminska dess

värde. Den står ock i ett ej olämpligt förhållande till storleken af afdraget

för statskontorets vaktmästare, om man jämför förhållandet mellan

de af mig föreslagna afdragen för professorer med bostadsförmån i Stockholm

och i Uppsala.

Jag anser jämväl, att den nu gällande beräkningen af omförmälda

naturaförmån bör äga bestånd äfven för dem af ifrågavarande befattningshafvare

vid universiteten, för hvilka jag anser andra lönesatser än de

vid statskontoret tillämpade böra komma till användning.

För vissa befattningshafvare vid karolinska institutet är ett belopp af

300 kronor af aflöningen angifvet såsom motsvarande förmånen af fri

bostad och bränsle. Här bör en jämkning ske så till vida, att, liksom

vid statskontoret, 250 kronor anses utgöra värdet af denna förmån vid

institutet.

Beloppet upptages som nämndt såsom ersättning ej blott för fri bostad

utan ock för bränsle. I själfva verket lära de vaktmästare såväl vid

karolinska institutet som vid universiteten, hvilka hafva fri bostad, äfven

erhålla bränsle. Detta förhållande bör nu stadfästas genom föreskrift, att

för den, som åtnjuter fri bostad och bränsle, lönen skall minskas med 150

kronor i fråga om befattningshafvare vid universiteten. 1 fråga om aflöningen

för befattningshafvare vid karolinska institutet bör förfaras, såsom i afseende

å vaktmästare vid statskontoret är föreskrifvet.

Vid angifvandet af den andra af de båda afvikelserna återkommer

jag till hvad jag nyss anfört därom, att vissa, annars med statskontorets

vaktbetjänte i hufvudsak likställda befattningshafvare vid högskolorna böra

tillerkännas ett verkligt företräde i aflöningsförmåner.

Jag finner det nämligen högst önskvärdt, att institutionernas vaktmästare

— det är dem det här närmast gäller — ej för ofta ombytas.

Ett sådant ombyte torde för dessa inrättningar och särskildt de vid dem

fästa lärare medföra större olägenheter än ett vaktmästarombyte inom

centralt ämbetsverk utöfvar. Såväl dylikt ämbetsverks som vederbörande

institutioners vaktmästare måste, såsom nämnts, utbildas för sitt kall inom

ämbetsverket eller institutionen. Men medan denna utbildning inom

ämbetsverken kan bibringas af medanställda vaktbetjänte, måste densamma

vid institutionerna, hvilka så godt som utan undantag blott hafva en vaktmästarbefattning

till sitt förfogande och sinsemellan kräfva olika insikter

och färdigheter af sina biträden, meddelas vederbörande af institutionsföreståndaren

eller annan lärare. För att söka undvika, att sådant

allt för ofta skulle genom skeende ombyten af vaktbetjänte behöfva inträffa

har jag trott, att man lämpligen borde tilldela ifrågavarande vakt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

betjänte rätt till ett andra ålderstillägg å 100 kronor efter 10 års tjänstgöring,

hvarmed komme att följa högre pensionsförmån för dem än för

vaktmästare vid statskontoret. Så mycket hellre har jag valt denna

utväg för att söka nå ändamålet, som institutionsvaktmästarna nu allmänt

åtnjuta rätt till två ålderstillägg å 100 kronor hvartdera.

En särskild fråga vill jag begagna tillfället här inskjuta. Såsom redan

sagts, utgingo från början ålderstilläggen vid universitetet i Uppsala till

största delen af universitetets medel. 1 staten för universitetet är för

närvarande till ålderstillägg åt fogden med flera upptaget, förslagsvis, ett

belopp af 4,150 kronor. Likasom för fogden böra öfriga ålderstillägg,

som bestridas från detta anslag, nämligen vaktbetjäntes i allmänhet, skogvaktarna

inbegripna, numera utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel

uppförda förslagsanslag till ålderstillägg. Förslagsanslaget i universitetets

stat bör då uteslutas.

Jag har äfven antydt, att nu ifrågavarande befattningshafvare vid

universiteten och karolinska institutet borde kunna i vissa särskilda fall

på annat sätt tillgodoses. Af de ingångna meddelandena rörande arten af

deras tjänstgöring och arbeten har jag fått det intrycket, att stundom

bland dem kunna finnas personer, hvilka genom intelligens och nit i sitt kall

förvärfvat sig insikter och färdigheter, som gorå dem till synnerligt värdefulla

biträden för vederbörande, och som medföra, att deras frånträdandei

förtid af sina befattningar skulle vara en verklig förlust. Då detta afla

ånger af alldeles personliga egenskaper, synes det mig högst önskligt, att

man genom beviljande af personliga lönetillägg söker fästa dylika befattningshafvare

vid deras tjänster. Jag är lifligt öfvertygad, att Riksdagen

skall befinnas villig att, om dylika fall af Eders Kungl. Maj:t på goda

grunder framläggas till dess behjärtande, bevilja för ändamålet erforderliga

medel. Ett stöd för min öfvertygelse härutinnan har jag i den omständigheten,

att Riksdagen år 1907 på framställning af Kungl. Maj:t medgaf,

att vaktmästaren och preparatorn vid mineralogisk-geologiska institutionen

vid universitetet i Uppsala A. R. Andersson må äga att från och med

den 1 januari 1908 åtnjuta ett personligt ålderstillägg å 500 kronor.

Då jag härefter öfvergår till att på de särskilda befattningarna, såvidt

sådant enligt min mening bör ske, tillämpa de nu af mig uppställda grunderna

för aflöning^ bestämmande, torde jag först böra påpeka — hvad för

öfrigt framgått af mitt föregående anförande -—- att aflöningen för universitetstjänsterna,

med hvilka hittills arfvode varit förenadt, hädanefter

skulle komma att äga samma karaktär som aflöningen för befattningarna

vid karolinska institutet. Aflöningen bör vid dem alla fördelas i lön och

tjänstgöringspenningar samt, hvad karolinska institutet angår, ortstillägg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

I

Undantag härifrån bör göras blott beträffande vaktmästaren vid musikaliska

kapellet vid Uppsala universitet, hvilken fortfarande bör åtnjuta arfvode.

Betraktar man ifrågavarande tjänstebefattningar såväl med hänsyn till

sin olika art som med afseende fäst å de nu vid dem utgående aflöningar,

kan man bland dem särskilja vissa grupper. Af de under benämningen

vaktmästare uppförda skilja sig några från de öfriga genom högre aflöning.

Dessa äro i Uppsala vaktmästaren vid kansliet, fakultetsvaktmästaren samt

ränteri- och kontorsvaktmästaren, i Lund åter kursorn och universitetsvaktmästaren.

I nu nämnda anställningar åtnjuta vaktmästaren vid kansliet

i Uppsala samt kursorn och universitets vaktmästaren i Lund hvardera

1,050 kronor — eventuell bostadsförmån eller ersättning därför nu och

vid följande löneuppgifter, där ej annat sägs, inberäknad. Ränteri- och

kontorsvaktmästaren i Uppsala har 950 kronor och fakultetsvaktmästaren

900 kronor. Samtliga hafva haft rätt till två ålderstillägg.

De yrkanden, som gjorts, och de upplysningar, som lämnats, motivera

att fortfarande bibehålla en skillnad mellan dessa vaktmästare sins emellan

och gent emot öfriga vaktmästare. Med ledning af dessa yrkanden och

upplysningar har ock professor Johansson i sitt förslag velat gifva nu

omförmälda fem vaktmästare en högre aflöning än de öfriga och såsom

en särskild grupp med den högsta föreslagna aflöningen angifvit vaktmästaren

vid kansliet i TJppsala samt kursorn och universitetsvaktmästaren i Lund.

Med anknytning härtill vill jag föreslå, att för dessa tre befattningshafvare

uppföres en begynnelseaflöning lika med förste vaktmästarens i statskontoret,

ortstillägget frånräknadt, alltså 1,350 kronor, skolande kanslivaktmästaren i

Uppsala fortfarande såsom arfvode åtnjuta 200 kronor i ersättning för biträde

vid konstmuseum m. m. I olikhet med hvad förhållandet är med första vaktmästaren

i statskontoret, synas de böra erhålla rätt till två ålderstillägg å

100 kronor hvartdera liksom hittills. Så till vida är deras ställning olik

en förste vaktmästares, att de ej såsom denne i regel förflyttas till sin

tjänst från en lägre aflönad befattning. För vinnande af lämpligt pensionsunderlag

bör lönen bestämmas till 800 kronor och tjänstgöringspenningarna

till 550 kronor.

Fakultetsvaktmästaren samt ränteri- och kontorsvaktmästaren i Uppsala

hafva haft 150, respektive 100 kronor mindre i aflöning än nyssnämnda

tre vaktbetjänte. Med bibehållande af denna skillnad borde de

framdeles få 1,200 respektive 1,250 kronor. Jag anser dock, att äfven

fakultetsvaktmästaren bör erhålla 1,250 kronor. Af aflöningen bör ett belopp

af 800 kronor utgöra lön och 450 kronor tjänstgöringspenningar. Där
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Katigt. May.ts Nåd, Proposition N:o 97.

jämte synas ifrågavarande två vaktmästare liksom för närvarande böra hafva

ratt till två ålderstillägg å 100 kronor hvartdera.

Den stora mängden af vaktmästare vid högskolorna utgöres af sådana,

som jag i det föregående med ett gemensamt namn kallat institutionsvaktmästare.

De äro följande: vid universitetet i Uppsala: vaktmästarna vid

anatomiska, patologiska och fysiologiska institutionerna, vid institutionerna

för medicinsk och fysiologisk kemi samt för allmän och analytisk kemi, vid

fysiska, astronomiska ock meteorologiska institutionerna, vid botaniska museet

och laboratoriet, vid zoologiska museet och vid zootomiska laboratoriet samt

vid musikaliska kapellet; vid universitetet i Lund: vaktmästarna vid anatomisk-histologiska,

fysiologiska, medicinskt-kemiska och patologiskt-anatomiska

institutionerna, vid astronomiska observatoriet, vid fysiska, geologisk-mineralogiska,

kemiska och zoologiska institutionerna samt vid gamla bibliotekshuset;

vid karolinska institutet: samtliga sju vaktmästare.

Af dessa undantager jag här vaktmästaren vid musikaliska kapellet

i Uppsala. De öfriga äro samtliga sådana, som jag af förut anförda skäl

anser böra i lönehänseende likställas med vaktmästare i statskontoret, dock

med två ålderstillägg å 100 kronor i stället för blott ett. De vid universiteten

anställda åtnjuta nu allmänt, jämte ålderstillägg, 750 kronor. Undantag

härifrån utgöra de båda vaktmästarna vid zoologiska institutionen i Uppsala,

hvilka hvardera hafva 700 kronor. Beträffande vaktmästarna vid

karolinska institutet kan jag hänvisa till hvad om dem redan anförts.

Deras löneförmåner kunna för närvarande öfverhufvud uppskattas till

1,050 kronor, med rätt till två ålderstillägg.

För nu ifrågavarande vaktbetjänte, med undantag af vaktmästaren vid

musikaliska kapellet i Uppsala, skulle enligt mitt förslag uppföras eu aflöning

af 1,050 kronor, däraf 700 kronor lön och 350 kronor tjänstgöringspenningar.

För vaktmästarna vid karolinska institutet komme härtill 150

kronor i ortstillägg. Alla skulle därjämte vara berättigade till två ålderstillägg,

hvartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring. Beträffande

afdrag för fri bostad och bränsle hänvisar jag till hvad jag redan anfört.

Vaktmästaren vid musikaliska kapellet i Uppsala åtnjuter för närvarande

å stat, jämte boställsrum, ett arfvode af 250 kronor. För honom

har begärts en tillökning i arfvodet af 150 kronor. Jag vill tillstyrka

detta, dock att därvid det till nuvarande tjänstinnehafvaren personligen

utgående anslaget bör indragas. Ålderstillägg bör liksom hittills ej tillkomma

honom.

Likställd i aflöningsförmåner med institutionsvaktmästarna är för närvarande

en eldare, tillika trädgårdsdräng, vid universitetet i Lund. Hans

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 97.

113

aflöningsförmåner böra ock nu vid omregleringen göras lika med institutions

vaktmästarnas.

Portvakten vid universitetet i Uppsala åtnjuter nu i aflöning 750 kronor

med rätt till två ålders tillägg, hvartdera å 50 kronor. Jämväl denne

t]änstmneliafvares löneförmåner torde böra göras lika med institutionsvaktmästarnas.

V äl har drätselnämnden ansett ålderstilläggen böra bibehållas

vid nuvarande belopp, men det är att märka, att detta uttalande gjorts i

anledning af framställd begäran om deras höjning till ISO kronor hvartdera,

och det synes mig mindre lämpligt, att endast för denne af samtlga

betjänte hafva ålderstillägg å ett belopp af 50 kronor; ålderstilläggen

för portvakten vid universitetet i Lund utgå nu med 100 kronor

hvartdera.

Portvakten vid universitetet i Lund har uppgifvits vara tjänstefri under

de tie sommarferiemanaderna. För honom har väl ej uttryckligen begärts

någon lönetillökning. _ Det torde dock vara skäligt att tillerkänna honom

en aflöning, ungefärligen motsvarande hvad på nio månader belöper af

den, som tillkommer portvakten vid universitetet i Uppsala. Jag föreslår

därför, att för honom, som för närvarande åtnjuter 600 kronor, uppföres

en aflöning af 800 kronor, däraf lön 550 kronor och tjänstgöringspenningar

250 kronor. Härtill komma såsom hittills två ålderstillägg å 100 kronor

hvartdera efter 5 och 10 års tjänstgöring.

För en hvar af de tvä underträdgårdsmästarna vid universitetet i Uppsala

är för närvarande i stat uppförd en aflöning af 950 kronor med rätt

till. två ålderstillägg å 100 kronor hvartdera, efter 5 och 10 års tjänstgöring,

eller samma aflöning, som ränteri- och kontorsvaktmästaren därstädes

nu åtnjuter. Dessa sköta hvar sitt stora växthus och måste hafva

en mera speciell utbildning än vanliga trädgårdsmästare. Jag har trott,

att en förhöjning i aflöningen för dem, liksom för nyssnämnde vaktmästare,

till 1,250 kronor skulle vara lämpligt afpassad, med fördelning af

beloppet på lön 800 kronor och tjänstgöringspenningar 450 kronor och

med bibehållen rätt i afseende å ålderstillägg.

I de upplysningar, som meddelats af tillförordnade prefekten för botaniska

institutionen vid universitetet i Uppsala framhålles, att de nuvarande

trädgardsmedlijälparna därstädes för uppehållande af sina familjer

.ilo nödgade att i en allt för stor utsträckning, som inverkar hämmande

på deras arbetsprodukt vid trädgården, åtaga sig enskildt arbete på fritiden.

.an fOres vidare, att sedan gammalt under sommarens 6 månader

till medhjälparna utbetalats 1 krona 15 öre om dagen af trädgårdens anslag.

Detta vore ej riktigt, utan borde de få sin lön ifylld med motsvarande

belopp, ungefär 175 kronor för hvar, så att trädgården Unge an
Bih.

till JRilscl. Prof. 1.908. 1 Samt. 1 Afd. 74 Höft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 97.

vända nämnda belopp för sina behof. Detta finge icke räknas som löneförhöjning,

utan skulle komma dessutom.

Dessa trädgårds medhjälpa re hafva för närvarande å stat — förutom

ålderstillägg — G50 kronor hvardera. Jag anser, att deras aflöning nu

skäligen bör sättas till 1,000 kronor, däraf 650 kronor lön och 350 kronor

tjänstgöringspenningar, med bibehållen rätt till ålderstillägg. Särskild!

tillskott ur trädgårdens anslag till godtgörelse åt trädgårdsmedhjälparna för

arbete, som åligger dem, är en mot vanliga aflöningsregler stridande anordning,

som under inga förhållanden vidare bör förekomma. Det tillkommer

vederbörande institutionsföreståndare att tillse, det deras enskilda

arbete ej inkräktar på arten och myckenheten af deras arbetsprodukt vid

institutionen.

Jag skall nu yttra mig om aflöningsförmånerna för preparatom vid

anatomiska institutionen vid universitetet i Uppsala och vaktmästaren-preparatorn

vid mineralogisk-geologiska institutionen där sammastädes, preparatorn

vid anatomisk-histologiska institutionen vid universitetet i Tnmd samt

preparatorn vid karolinska institutet.

Af dem är för hvardera af de två förstnämnda för närvarande ordinarie

lönen 1,150 kronor, bostadsförmån däri inbegripen; hvardera af de

båda sistnämnda åter åtnjuter å ordinarie stat en aflöning af 1,000 kronor

utan bostadsförmån. Hänvisande till hvad i det föregående anförts rörande

preparatorn vid karolinska institutet torde jag här böra något redogöra

för de meddelanden, som lämnats i afseende å de tre öfriga nu afsedda

befattningshafvarna.

Beträffande preparatorn vid anatomiska institutionen vid universitetet

i Uppsala har upplysts, att hans arbete — förutom utförande af vaktmästarsysslorna

å histologiska afdelningen — består i förfärdigandet och

monterandet af preparat af hvarjehanda slag för hela institutionens räkning,

förfärdigandet af en del arbetsmaterial, vaxskifvor m. m. för båda

afdelningarnas behof; vidare dels förfärdigandet af väggplanscher, skioptikonbilder

m. in. för hela institutionens räkning, dels ock förfärdigandet

af makro- och mikroskopiska teckningar, fotografier och dylikt för illustrerandet

af arbeten, som utgå från institutionens lärare, amanuenser och

andra vid institutionen arbetande.

I fråga om särskilda yrkesinsikter för preparatorn angifvas de vara,

jämte kunskap bland annat i metallarbete, svarfning och snickeri, god kunskap

i teckning och målning. De ytterligt noggranna och ofta mycket

tålamodspröfvande vetenskapliga teckningarna förutsatte färdighet i teckning

med blyerts och svartkrita, i lavering, pastellmålning och i pennteckning

med tusch och färger. Vidare fordras skicklighet i fotografering.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition No 97. 115

Preparatorn vid anatomisk-bistologiska institutionen i Lund åligger

?itt lämna biträde vid förefallande arbeten å institutionen, särskild! att

förrätta injektionerna å dissektionsliken; att sköta macerations- och urfettningsapparaterna

och för öfrigt preparera skelett och uppställa desamma;

att framställa ölriga preparat för museet och undervisningen; att biträda

vid tekniska arbeten i histologi och embryologi; att verkställa fotograferingen

för vetenskapliga arbeten och undervisningen, såsom skioptikon- och

stereoskopbilder, mikrofotografier, förstoringar in. in.; att teckna och måla

taflor för undervisning och vetenskaplig publikation; att göra gipsafgjutningar

in. in. Vederbörande institutionsföreståndare gör gällande, att preparatorns

arbete och ställning motsvara konservatorns vid zoologiska institutionen.

Vidkommande vaktmästaren-preparatorn vid mineralogisk-geologiska

institutionen i Uppsala utgöres hans hufvudsakliga arbete af — utom

vaktmästargöromål — förfärdigandet af bergarts- och mineralpreparat.

Enligt hvad af vederbörande anförts utgjorde förutsättningen för en duglig

preparator i främsta rummet mekaniska anlag, naturlig händighet och

öfning. Alla dessa förutsättningar ägde den nuvarande tjänstinnehafvaren

i hög grad, och han hade äfven genom utländska studieresor satt sigill

i de bästa arbetsmetoderna. Han vore allmänt ansedd såsom en af de

skickligaste, om ej den skickligaste, i sitt fack och hade erhållit högsta

pris för sina preparat vid världsutställningar i Chicago och Paris. — Jag

bär redan omförmält, att denne befattningshafvare tillerkänts ett särskild!

ålderstillägg å 500 kronor.

Hvad beträffande nu ifrågavarande fyra befattningar upplysts ger vid

handen, att eu väsentlig löneförbättring för dem är af nöden. Professor

Johansson har för dem föreslagit 1,600 kronor — 1,650 för preparatorn i

Stockholm — orfstillägg inberäknade, samt rätt till två ålderstillägg å 150

kronor hvardera. För min del anser jag, att aflöningarna böra bestämmas

till lön 900 kronor och tjänstgöringspenningar 600 kronor samt därtill

för preparatorn vid karolinska institutet ortstillägg 150 kronor. Vidare

torde de böra berättigas till två ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor, efter

5 och 10 års tjänstgöring. Med en sådan löneförbättring torde frågan om

personligt lönetillägg för preparatorn Ester Johansson få anses förfallen.

Fråga kan vara, om den nuvarande vaktmästaren-preparatorn vid

mineralogisk-geologiska institutionen i Uppsala bör, med bibehållande af

det honom år 1907 tillagda personliga ålderstillägg, få tillträda en på sätt

jag föreslagit förhöjd aflöning. Det kan anses tvifvelaktigt, om detta

tillägg satts så högt, som skedde, om hans aflöning då varit reglerad

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kanyl. Maj Hs Nåd. Proposition N:o 97.

på nu föreslaget sätt. Jag vill dock ej tillstyrka, att några inskränkande

bestämmelser göras gent emot honom. Han är uppenbarligen af den särskilda

förtjänst, som jag i det föregående angifvit såsom med rätta påkallande

särskilda personliga förmåner.

Slutligen bär jag att skärskåda frågan om aflöningsförmånerna för

tre maskinister: en vid institutionen för allmän och analytisk kemi vid

universitetet i Uppsala, en vid universitetsbyggnaden där sammastädes och

en, kallad maskinist och eldare, vid karolinska institutet. Deras nuvarande

aflöningsförmåner utgöra respektive 1,150 kronor, 1,350 kronor och 1,000

kronor — sistnämnda belopp oberäknadt fri bostad och vedbrand, som af

befattningshafvaren åtnjutes. Maskinisten och eldaren vid karolinska institutet

äger därjämte rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor.

Jag vill här erinra, att aflöningen för maskinisten vid universitetsbyggnaden

i Uppsala, hvilken aflöning förut utgått af universitetets anslag till

extra utgifter, år 1907 uppfördes å universitetets stat, och att vid bestämmande

af hans aflöningsförmåner till nyss angifna belopp hänsyn togs till

det dyrtidstillägg, som senast till honom utgått med 100 kronor.

För de båda förstnämnda af nu afsedda tre befattningshafvare har af

vederbörande konsistorium föreslagits en lönetillökning med 350 kronor,

med rätt till två ålderstillägg å 150 kronor hvartdera, för den sistnämnde

är begärdt eu lön af 1,600 kronor jämte fri bostad eller hyresbidrag samt

rätt till ålderstillägg likasom hittills.

Beträffande maskinistens och eldarens vid karolinska institutet befattning

äro upplysningar lämnade i det föregående. I fråga åter om maskinisten

vid universitetsbyggnaden i Uppsala har af vederbörande meddelats,

att han skall, utom en del andra honom åliggande göromål, i främsta rummet

omhänderhafva och sköta den i universitetshuset befintliga värmeledningen

med därtill hörande ventilationsapparater och dessutom hafva

tillsyn öfver härvarande stora urverk, vatten-, gas- och elektriska ledningar

o. s. v. samt verkställa smärre lagningar å järn- och träarbeten. Hans

yrkesutbildning skall omfatta maskiners skötsel och vård.

Maskinistens vid institutionen för allmän och analytisk kemi åligganden

uppgifva,s vara ungefär desamma som maskinistens vid universitetsbyggnaden.

På grund af de lämnade upplysningarna samt med tagen hänsyn till

de kraf på föregående teknisk utbildning, som måste ställas på ifrågavarande

befattningshafvare, anser jag aflöningen för de båda maskinisterna

vid universitetet i Uppsala lämpligen höra höjas till samma belopp, som

af mig föreslagits för preparatorerna därstädes, eller 1,500 kronor, fördelade

i lön 900 kronor och tjänstgöringspenningar 600 kronor. För

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Ma:jts Nåd. Proposition No 97.

maskinisten vid karolinska institutet skulle till dessa aflöningsförmåner

komma ortstillägg 150 kronor. Två ålderstillägg å 100 kronor hvartdera

efter 5 ocli 10 års tjänstgöring böra därjämte tillkomma nu omförmälda

tre befattningshafvare.

För en ny befattningshafvare, likställd med de af mig sist omförmälda,

vill jag i detta sammanhang påyrka aflöning. Vid anmälan af anslagsbehofven

å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln har jag framhållit nödvändigheten

af anställande af en maskinist vid fysiska institutionen vid

universitetet i Uppsala. För honom bör vid den nu ifrågasatta löneregleringen

uppföras aflöningsförmåner lika med dem för de nämnda båda

maskinisterna vid Uppsala universitet.

Beträffande en klass af närmast till vaktbetjänte hörande befattningshafvare

har jag ej att föreslå någon löneförbättning men vill dock i detta

sammanhang framställa ett förslag till ändring i afseende a deras aflöning.

Jag afser härvid skogvaktarna vid universitetet i Uppsala. Deras aflöning

reglerades år 1907 under tagen hänsyn till de löneförmåner, som då utgingo

för kronojägare. I årets statsverksproposition föreslås förbättrade

löneförmåner för dessa. Detta synes mig ej nu böra föranleda en ändring

af det under nästförflutna år för skogvaktarna fastställda aflöningsbeloppet.

Däremot torde man böra villfara ett af dem vid den gjorda regleringen

uttaladt önskemål: att pension måtte beredas dem. Deras aflöning utgår

för närvarande under namn af arfvode. I staten för universitetet i Uppsala

äro de för närvarande upptagna på följande sätt:

Naturaför- måner och

medel afsedda

för särskilda

ändamål

kronor

Allmänna

medel

kronor

Summa

kronor

En skogvaktare, arfvode kr. 800 och bostad

—

—

800

—

800

—

En

» »

725

»

boställe värd:t till kr. 75

75

—

725

—

800

—

En

» »

»

715

»

»

»

»

» 85

85

—

715

—

800

—

Eu

» »

»

730

»

»

»

»

» 70

70

—

730

—

800

—

En

» »

»

725

»

»

»

»

» 75

75

—

725

—

800

—

En

» »

»

800

»

bostad

—

—

800

—

800

—

En

» »

»

730

»

boställe

värda

till kr. 70

70

—

730

—

800

—

En

» »

740

»

»

»

» 60

60

—

740

800

—

| En

» »

750

»

»

» 50

50

—

750

800

—

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

Denna aflöning bör nu ej längre benämnas arfvode utan uppföras i

staten såsom lön och tjänstgöringspenningar. Lön och värde af boställe,

om sådant tillkommer vederbörande, böra tillhopa utgöra 500 kronor’

tjänstgöringspenningarna 300 kronor. De åtnjuta nu rätt till ett ålderstillägg

å 100 kronor efter 5 år.

De blifva alltså berättigade till pension med högst 600 kronor såsom

pensionsunderlag.

Innan jag nu lämnar en öfversiktlig sammanställning af de aflöningar,

jag sålunda föreslagit för de i afdelning III afsedda befattningshafvare,

vill jag hafva sagt, att jag i vissa fall känt någon tvekan rörande rätta

afvägande! af lönesatserna för vederbörande. Den mening kan komma att

spörjas, att de af mig föreslagna aflöningarna i enstaka fall äro för höga.

Jag har dock efter öfvervägande af alla omständigheter funnit de höjmngar

jag föreslagit i afseende å aflöningar, som ci och för sig måste betecknas

såsom blygsamma, vara fullt skäliga. A andra sidan lärer nog

beträffande några af de föreslagna nya lönesatserna framkomma det påstående,

att de äro för låga. Jag anser helt visst önskligt, att vederbörande

befattningshafvare ej aflönas för knappt. Men jag vågar antaga,

synPunkteD 80111 Ddt mig vid frågans bedömande, skola befinnas

hållbara. En värdefull förmån för vederbörande bör vara den rätt till

pension, som nu beredes, låt vara att därmed följer skyldighet att betala

eu. mindre pensionsafgift. Det torde för öfrigt i och för sig vara en omständighet

ej. utan betydelse härvidlag, att det hittills ej synes mött någon

egentlig svårighet att få befattningarna besatta med så dugligt, så intelligent

och pålitligt folk, som i själfva verket torde erfordras för deras

uppehållande.

Slutligen bör jag ej underlåta att erinra om den löneförbättring för

innevarande, ar, som under namn af extra lönetillägg föreslagits i statsverkspropositionen,

och därvid man särskilt velat tillgodose vaktbetjänte.

\ id genomförandet af den föreslagna löneregleringen kommer naturligen

behofvet af dylikt extra lönetillägg för kommande år att upphöra.

De af mig nu föreslagna, nya aflöningarna samt den ökning i kostnad

de skulle medföra, inhämtas af följande

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Qåd. Proposition q:o 97.

119

Förslag till nya aflöningsförmåner för vaktbetjänte med liera likställda

befattningshafvare.

1 1

2

3

1

4

1

5

1

6

!

7

8

Aflöning fördelad i

Alderstillägg

Ifrågasatt

ökning i

kontant

itöfvernu

i stat

uppfördt

belopp

Befattningshafvare

Särskilda förmåner

Lön

Tjänst-

görings-

jenningår

Or Is- slagg

Summa

att tilläggas

lönen efter

viss tids

tjänstgöring

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Uppsala universitet.

Anatomiska institutionen.

En preparator ....................

—

900

—

000

—

—

1,500

500

En vaktmästare.....................

—

700

—

350

—

—

—

1,050

—

300

Patologiska institutionen.

En vaktmästare.....................

—

700

—

350

—

—

—

1,050

—

300

—

Fysiologiska institutionen.

700

1,050

300

Institutionen för medicinsk

och fysiologisk kemi.

En vaktmästare....................

—

700

—

350

—

—

—

1,050

—

300

—

Institutionen för allmän och

analytisk kemi.

2 ä 100 kr. ef-

En vaktmästare.....................

En vaktmästare.....................

—

700

700

—

350

350

—

—

—

1,050

1,050

—

ter resp.

och 10 år.

300

300

En maskinist........................

—

900

—

600

—

—

—

1,500

—

350

—

Mineralogisk-geologislca insti-

tutionen.

En vaktmästare, tillika prepa- rator ..............................

900

600

1,500

350

—

Fysiska institutionen.

En vaktmästare.....................

—

700

—

350

_

—

1,050

—

300

—

En maskinist........................

—-

90C

—

600

_

—

1,600

—

1,600

—

Astronomiska institutionen.

En vaktmästare...................

70C

—

360

—

_

1,05C

—

30C

) —

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 97.

1

T ..... ^

1 ^

1

1

1 6

7

8

Aflöning

fördelad i

Ifrågasatt

Alderstillägg

att tilläggas

lönen efter

viss tids tjänst- göring.

öknin

g i

Befattmngshafvare

Särskilda förmåner

Lön

Tjänst-

görings-

penninga

Orts-

tillägg

Summa

kontant

utöfver nu

i stat

uppfördt

belopp

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Meteorologiska institutionen.

En vaktmästare...........

_

l

70C

—

35C

—

1,05C

—

300

—

Botaniska institutionen.

a) Botaniska museum:

En vaktmästare, tillika vakt-

mästare vid botaniska labo- ratoriet .......................

--''

-

O

_

350

1,050

300

—

b) Botaniska trädgården:

En underträdgårdsmästare ...

En underträdgårdsmästare ...

—

800

800

—

450

450

—

—

—

1,250

1,250

—

2 it 100 kr. efter

resp. 5 och

10 år.

300

300

—

En trädgårdsmedhjälpare

—

650

—

350

_

_

—

1,000

_

350

En trädgårdsmedhjälpare......

—

650

—

350

—

—

—

1,000

—

350

—

Zoologiska institutionen.

a) Zoologiska museum:

En vaktmästare

—

700

—

350

_

—

_

1,050

_

350

_

b) Zootomiska laboratoriet:

En vaktmästare,.................

—

700

—

350

—

—

—

1,050

—

350

-

Musikaliska kapellet.

En vaktmästare, arfvode.........

Boställsrum.

—

—

—

—

—

—

400

—

—

150

—

Kansliet.

En vaktmästare....................■

Ersättning för biträde!

vid kon-trmiseet >

och ritsalen kr. 200j

800

—

550

—

1,550

2 å 100 kr. efter

* resp. 5 och

300

—

En fakultetsvaktmästare .........

—

800

450

—

1,250

350

_

En portvakt ........................

—

700

350

—

1,050

10 år.

300

—

Drätselverket.

En skogvaktare.....................

Bostad.

500

300

—

800

_

En d:o .....................<

Boställe värderadt till\

kronor 75: —. /

425

300

—

800

.1 it 100 kr. efter

5 år.

—

En d:o .....................<

Boställe, värderadt!

till kronor 85: —./

416

300-

—

800

—

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 97.

121

Aflöning fördelad i

Befattningshafvare

Särskilda förmåner

En skogvaktare.................

/Boställe, värderad t\

\ till kronor 70: —./

En d:o ................

En d:o

/Boställe, värderadt/

\ till kronor 75:—./

Bostad.

En eko ................

/Boställe, värderadt/

\ till kronor 70: —./

En eko

/Boställe, värderad t/

S till kronor 60: —./

En eko

En ränteri- och kontorsvakt- mästare ..............

/Boställe, värd erad tj

/ till kronor 50: —./

En maskinist vid universitets- byggnaden ............

Alun* För en hvar af nu om- förmälda befattningshafvare vid

Uppsala universitet, som i sådan

egenskap åtnjuter fri bostad och

bränsle, skall, så länge denna

förmån kvarstår, lönen minskas

med 150 kronor årligen, vakt- mästaren vid musikaliska ka- pellet och skogvaktarna härvid

undantagna.

Lunds universitet.

Anatomisk-histologiska in- stitutionen.

En preparator .....................

—L

En vaktmästare å anatomiska

afdelningen............

—_

Fysiologiska institutionen.

!

Medicinskt-lcemiska insh-

tutionen.

En vaktmästare....................

—

Lön

kronor

Tjänst
görings
penningar
kronor
-

430

425

500

430

440

450

800

900

900

700

700

700

300

300

300

300

300

300

450

600

600

350

350

350

Orts
tillägg
kronor
-

Summa

kronor

800

800

800

800

800

800

1,250

1,500

1,500

1,050

1,050

1,050

Älderstillägg

att tilläggas

lönen efter viss

tids tjänstgöring
-

8

Ifrågasatt

ökning i

kontant

utöfver nu

i stat

uppfördt

belopp

kronor

1 it 100 kr.

efter 5 år.

2 k 100 kr. efter

resp. 5 och

10 år.

2 it 100 kr. efter

resp. 5 och

10 år.

300

150

Bih. till Rilcsd. Prof. 1908. 1 Sand. 1 Afd. 74 Haft.

500

300

300

300

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

1

2

3

1 «

5

6

7

8

Aflöning fördelad i

Alderstillägg

Ifrågasatt

ökning i

kontant

utöfver nu

i stat

uppfördt

belopp

kronor

Befattningshafvare

Särskilda förmåner

Lön

kronor

Tjänst-

görings-

penningar

kronor

Orts-

tiilägg

kronor

Summa

kronor

att tilläggas

lönen efter viss

tids tjänst- göring

Patologislä-anatomiska in- stitutionen.

En vaktmästare.....................

—

700

—

350

—

—

—

1,050

—

300

—

Astronomiska observatoriet.

En vaktmästare ....................

—

700

—

360

—

—

—

1,050

—

300

—

Fysiska institutionen.

En vaktmästare.....................

—

700

—

360

—

—

—

1,050

—

300

—

Geologisk-mineralogiska in- stitutionen.

En vaktmästare.....................

—

700

—

360

—

—

—

1,050

—

300

—

Kemiska institutionen.

En vaktmästare ..........

700

350

1,050

2å 100 kr. efter

• resp. 5 och

10 år.

300

Zoologiska institutionen.

En vaktmästare.....................

—

700

—

350

—

—

—

1,050

—

300

—

Gamla bibliotekshuset.

En vaktmästare....................

—

700

—

350

—

—

—

1,050

—

300

—

Kansliet.

En vaktmästare (kursor).........

—

800

—

650

—

—

—

1,350

—

300

—

Räntekammaren.

En universitetsvaktmästare......

—

800

—

550

—

—

—

1,350

—

300

—

En eldare, som tillika är träd- gårdsdräng ....................

__

700

_

350

_

1,050

300

_

En portvakt i universitetshuset

—

550

—

250

—

—

—

800

—

200

—

Anm. För en hvar af om- förmälda befattningshafvare vid

Lunds universitet, som isådan

egenskap åtnjuter fri bostad och

bränsle, skall, så länge denna

förmån kvarstår, lönen minskas

med 150 kronor årligen.

1

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kun''ä, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

123

8

Aflöning fördelad i

Befattningshafvare

Särskilda förmåner

Lön

kronor

Tjänst
görings
penningar
kronor
-

Orts
tillägg
kronor
-

Summa

kronor

Älderstillägg

att tilläggas

lönen efter viss

tids tjänstgöring
-

Ifrågasatt

ökning i

kontant

utöfver nu

i stat

uppfördt

belopp

kronor

Karolinska medikokirurgiska

institutet.

En preparator ...................

En vaktmästare vid fysiologiska

institutionen ....................

En vaktmästare vid histologiska

institutionen .....................

En vaktmästare vid patologiskanatomiska

institutionen......

En vaktmästare vid anatomiska

institutionen ....................

En vaktmästare vid kemiska

institutionen .....................

En vaktmästare vid bakteriologiska

institutionen............

En vaktmästare vid serafimerlasarettets

kliniska laboratorium

..............................

En maskinist och eldare.........

Anm. För en hvar af ommalda

befattningshafvare vid

karolinska institutet, som isådan

egenskap åtnjuter fri bostad

och bränsle, skall, så länge denna

förmån kvarstår, ortstillägg ej

utgå äfvensom å lönen afdragas

100 kronor årligen.

900

700

700

700

700

700

700

700

900

600

350

350

350

350

350

350

350

600

150

150

150

150

150

150

150

150

150

1,650

1,200

1,200

1,200

1,200

1,200

1,200

1,200

1,650

2,å 100 kr. efter

resp. 5 och

10 år.

650

450

450

450

450

450

150

150

650

Jag vill påpeka, att jag i den sålunda föreslagna staten för vederbörande

vaktbetjänte med flera upptagit en hvar af karolinska institutets

vaktmästare — af hvilka, såsom den först lämnade öfversikten öfver deras

nuvarande löneförmåner utvisade, ej alla i stat angifvits såsom fästa vid

vissa institutioner — såsom anställd vid eu särskild anstalt, i öfverensstämmelse

med hvad som innehålles i nådiga bref den 7 juni 1901 och den

13 juni 1902 angående älderstillägg åt dem.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N;o 97.

vi. o sina cl ev no, n i? n (*•» it t

för lönn- oummorna ar de för vederbörande befattningshafvare för närvarande

regleringen, i gtat uppförda beloppen å ena samt de nu af mig föreslagna beloppen å

andra sidan äro för de särskilda högskolorna följande:

universitetet i Uppsala

universitetet i Lund.....

karolinska institutet.....

Nu Enligt förslaget

kronor 27,565: — 36,815: —

» 11,950: — 16,550: —

» 7,850:— 11,700: —

Den uppkommande ökningen skulle alltså blifva:

för universitetet i Uppsala....................................................... kronor 9 250

» universitetet i Lund .................................. » 4*600

» karolinska institutet.............................................................. » 3*850

Summa kronor 17,700

)epeTefenT'' . På Srund af hvad>g sålunda anfört hemställer jag, att Eders Kung!-

hemställan. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

citt Medgifva och bestämma, att i staterna för universiteten i Uppsala

och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet, med därtill hörande

särskilda föreskrifter, skola, med ändring af härutinnan nu gällande bestämmelser,

för de befattningshafvare, som upptagas i nyss angifna, af mig

framlagda förslag, uppföras de för dem i samma förslag intagna aftöningsförmåner.

Sefiämme°iser För. åtnjutande af löneförmåner enligt den nya staten för statskontoret

för de nya blefvo vissa villkor och bestämmelser uppställda, på sätt inhämtas af Riksr£r;:rda-ens

skrifvelse den 14 maj 1907 n:r 131, angående denna nya stat samt

nådig kungörelse den 18 oktober 1907. Jag anser, att motsvarande villkor

och föreskrifter böra fastställas för rätt att komma i åtnjutande af de i

afdelningarna I, II och III af mig angifna nya lönebestämmelserna. Vissa

jämkningar och tillägg synas dock härvid böra göras, af hvilka nå,gra böra

här påpekas.

Först är att märka, att, såsom jag nämnt, flera professorer inom de

medicinska fakulteterna och vid karolinska institutet tillika äro innehafvare

af läkarbefattningar vid sjukvårdsinrättningar. Önskvärdheten och nödvändigheten

af dessa tjänsteföreningar har jag redan betonat — i några

fall har hänsyn till dem tagits vid förslagen till lönesatser. I vissa fall

äro de föreskrifna i vederbörande, af Kungl. Maj:t fastställda stadgar. Äfven

i andra fall kunna de vara af omständigheterna påkallade. I fråga

om nämnda medicine professorsbefattningar måste således undantag göras

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

från förbudet att med vederbörande befattning förena annan tjänst å rikets,

Riksdagens eller kommuns stat.

I afseende å föreskrifterna angående rätt att åtnjuta ålderstillägg bör

iakttagas hvad jag påpekat i fråga om rätt för professor att härvid beräkna

tjänstgöringstid i extra ordinarie professur; likaså hvad jag erinrat

om rätt för nuvarande innehafvare!! af extra ordinarie professuren i

anatomi vid universitetet i Uppsala med tjänstgöringsskyldighet såsom prosektor

att vid eventuellt öfvertagande af den nya prosektorsbefattningen

därstädes beräkna sin extra ordinarie professorat änstgöring för åtnjutande

af rätt till ålderstillägg i prosektorstjänsten.

Med hänsyn till gällande bestämmelser om ferier vid högskolorna

erfordras i allmänhet ej föreskrift om semester. Genom nådigt bref den

30 november 1876 har sex veckors årlig semester tillförsäkrats de vid

universitetens kansli, drätselverk och bibliotek anställda tjänstemän, därest

sådant utan särskild kostnad för vederbörande universitet kan ske. Motsvarande

föreskrift torde nu böra införas bland villkor och bestämmelser

för de nya lönernas åtnjutande, i hvad angår vid dessa universitetsinstitutioner

anställda befattningshafvare, som komma i åtnjutande af dem.

Vid universiteten existerar eu rätt till tjänst- och nådår, då befattningshafvare

aflider. Ändring härutinnan torde icke kunna ske nu utan

först i sammanhang med ordnande af pensionsförhållandena för den aflidnes

änka och oförsörjda barn. Emellertid böra vederbörande förpliktas att

underkasta sig ändring i eller upphäfvande af nämnda rätt, enligt därom

i behörig ordning fastställda bestämmelser.

En afvikelse från vanliga bestämmelser om löneförmåners frånträdande

finnes ock i fråga om vissa med boställe försedda tjänstemän. Denna afvikelse

bör kvarstå.

Vidare böra sekreterarna vid universiteten förklaras skyldiga att afstå

från dem hittills tillkommande rätt till andel i inskrifningspenningar äfvensom

föreskrift meddelas rörande upphörande af förmånerna af vissa famnar

ved, besittningsrätt till akademisk åkerlott, ersättning för humlegårdslott

samt afkastning af ängsmark in natura eller vederlag därför.

För åtnjutande af de i de under afdelningarna I, II och III framlagda

förslag upptagna aflöningsförmåner för i förslagen angifna befattningar

vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet böra sålunda

gälla följande villkor och bestämmelser, nämligen:

a) att innehafvare af sådan befattning skall vara underkastad den

vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid

en möjligen inträdande förändring i nämnda högskolors organisation eller

verksamhet eller eljest i allmänhet kan varda stadgad samt i sådant hän
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 97.

seende äfvensom, därest vissa en högskola nu tillhörande göromål öfverflyttas

på annan högskola, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänsteställning

och den aflöning han innehar, i enlighet med nya eller förändrade

föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål, eller, efter

Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra vid annan högskola;

b) att icke med någon af nu ifrågavarande ordinarie befattningar vid

universiteten och karolinska institutet må förenas annan tjänst å rikets,

Riksdagens eller kommuns stat, dock att professorsbefattningar inom de

medicinska fakulteterna och vid institutet må med annan tjänst af nämnd

beskaffenhet vara förenade, när dylik förening är i vederbörande af Kungl.

Maj:t fastställda stadgar föreskrifven eller medgifven, eller Kungl. Maj:t

i särskilda fall annars finner skäl därtill gifva lof;

c) att ej med någon af nu ifrågavarande befattningar må förenas

vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller

bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsomTaktiebolag

registrera dt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller

bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej

kanslern för rikets universitet uppå därom gjord framställning och efter

pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses

inverka hederligt för tjänstgöringen vid vederbörande högskola, finner

uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

d) att tjänstgöringspenningar eller arfvode ej må uppbäras af tjänstinnehafvare

under honom beviljad tjänstledighet, utan skola för denna tid

utgå till den, som uppehåller befattningen, där ej, hvad arfvode beträffar,

annorlunda varder af Kungl. Maj:t bestämdt;

e) att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger

uppbära hela lönen samt, vid karolinska institutet, ortstillägget, men att

den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter

eller fullgörande af särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges

från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,

kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar

afstå så, mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande

erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

f) att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för tid, hvar

under han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

g) att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af universitetskanslern

pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall

under tiden innehållas, såvida ej kanslern finner skäligt låta honom uppbära

något- däraf;

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 97.

h) att. vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande af

semester tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att mottaga förordnande

till högre befattning vid vederbörande högskola, i förstnämnda fall

mot åtnjutande af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar

jämte det tillskott, som kan vara vederbörligen stadgadt, men i senare

fallet på sätt därom under k) sägs;

i) att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att

innehafvare!! under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras

för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen

eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat

offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid,

han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum,

efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen,

därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på samma

villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början

af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit.

uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före

den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till

befattningen, hvarjämte skall iakttagas, dels att professor för åtnjutande

af den förhöjning af lönen, som för honom är medgifven, äger tillgodoräkna

sig den tid, han innehaft extra ordinarie professorsbefattning vid

universiteten eller karolinska institutet, dels ock att, därest den nuvarande

innehafvaren af extra ordinarie professorsbefattningen i anatomi vid universitetet

i Uppsala med tjänstgöringsskyldighet såsom prosektor öfvergår

till den nya prosektorsbefattningen inom därvarande medicinska fakultet,

han må för åtnjutande af förhöjning af lönen, som nu är sagd, tillgodoföra

sig den tid, han innehaft nämnda extra ordinarie professorsbefattning;

j) att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar

honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

k) att bibliotekarierna vid universitetens bibliotek samt de vid universitetens

kansli och drätselverk fast anställda tjänstemän må äga åtnjuta

en och en half månads semester årligen, när, utan kostnad för det

allmänna, sådant af vederbörande rektor pröfvas kunna ske utan hinder

för göromålens behöriga gång;

l) att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å

uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af vederbörande rektor bestämmes,

begagna sig af semester;

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

m) att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva iönen, äfvensom ortstillägget, skall utgå till

månadens slut, nu gällande rätt till tjänst- och nådår oförkränkt samt utan

rubbning af gällande föreskrifter om afträdande af boställsförmån, skolande

dock vederbörande befattningshafvare vara underkastad de ändrade bestämmelser

i berörda hänseenden, som kunna varda fastställda;

n) att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom, med

särskilt stadgadt undantag för professuren i nervsjukdomar vid karolinska

institutet, i fråga om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya

lönestatens ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning,

som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

o) att den, som tillträder de nya aflöningsförmånerna, skall vara

skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,, upphörande af

eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning

eller utgå för bestyr i sammanhang därmed; dock att akademisekreterare

omedelbarligen vid tillträde af dessa förmåner är skyldig afstå från honom

hittills tillkommande rätt till andel i inskrifningspenningar, äfvensom^ att

de åtskilliga af nu ifrågavarande befattningshafvare tillkommande förmåner

af vissa famnar ved samt besittningsrätt till akademisk åkerlott och ersättning

för humlegårdslott vid universitetet i Uppsala sa ock afkastningen af

ängslott i Kannick in natura eller vederlag därför vid universitetet i Lund

vid vederbörandes tillträde af de nya aflöningsförmånerna skola upphöra.

Dessutom torde, i öfverensstämmelse med hvad som skett i fråga om

statskontoret, böra meddelas bestämmelser angående öfvergång till de nya

aflöningsförmånerna.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillstyrker jag, att Eders Kungl.

Maj: t måtte föreslå Riksdagen att

dels godkänna de villkor och bestämmelser, som af mig föreslagits för

åtnjutande af de i de under af delningar na I, Il och III framlagda förslag

upptagna aflöningsförmåner för i förslagen angifna befattningar vid universiteten

i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet;

dels ock förklara, ej mindre att enhvar, som med eller efter ingången

af år 1909 tillträder nu af sedd befattning vid universiteten eller karolinska

institutet, skall vara pliktig att underkasta sig nyssberörda villkor och

bestämmelser, än äfven att de förutvarande innehafvare af dylika befattningar,

hvilka icke före viss angifven tidpunkt anmäla, att de vilja underkasta-

sig den- nya- aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,

och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid

dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat

föranledes af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt

till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

129

IV.

Om do cents tip endierna.

En bland de båda frågor, som uttryckligen anvisades såsom föremål

för universitetskominitténs uppdrag, var den om docentinstitutionen. Kommittén

har ock omsorgsfullt utredt de i afseende å denna institution förekommande

olika spörsmål samt dels i afgifna förslag till statuter för universiteten

och stadgar för karolinska mediko-kirurgiska institutet intagit

bestämmelser rörande docenters anställande m. m., dels aflämnat särskilda

betänkanden och förslag angående docentstipendier och vikariatsarfvoden

vid såväl universiteten som institutet.

För en rätt uppfattning af docentinstitutionen ansåg kommittén nödigt

att lämna en historisk framställning rörande denna institutions uppkomst

och utveckling. Delande kommitténs mening om vikten af att känna institutionens

historiska förutsättningar för att kunna rätt bedöma de kraf

rörande dess ombildning m. m., som framkommit, och som jag här har

att i vissa afseenden beakta, tillåter jag mig för närmare kunskap härom

hänvisa till kommitténs framställning, sid. 131—140, i det följande endast

lämnande några antydningar i dessa delar.

Denna kommitténs framställning rör sig, af skäl som framgå såväl af

hvad jag förut yttrat som af hvad i det följande anföres, till ganska stor

del äfven om adj u nktsinstitu donen.

Såsom af kommitténs framställning inhämtas, är själfva docentinstitutionen

vid våra universitet ej af nytt datum. Kommittén anmärker, att

densamma framvuxit ur den i universitetens konstitutioner gifna bestämmelse,

att genom promotion förvärfvad akademisk grad gaf rättighet att

vid universitetet såväl offentligen disputera som enskildt undervisa, efter

erhållet samtycke af dekanus och fakultet. Så småningom gjordes rättigheten

att vid universitetet docera beroende af formlig anställning såsom

docent, medelst förordnande af kanslern efter föregången pröfning af vederbörande

fakultet, huruvida den till anställning ifrågasatte ägde erforderlig

skicklighet och behof af hans anställande förefanns.

Såsom ordinarie tjänstemän voro docenterna ingalunda att anse. Och

några särskildt för dem afsedda aflöningsförmåner tillkommo först långt

fram i tiden. Detta skedde, då vid Riksdagen åren 1850—1851 för hvardera

universitetet beviljades sex docentstipendier, hvardera å 500 riksdaler,

hvilket belopp vid Riksdagen åren 1865—1866 höjdes till 750 riks
Bih.

till Rikad. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Haft. 17

Historik.

s. 130 Kontrollera mot PDF

Universitets
kommittén.

130

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

daler. Ändring härutinnan ägde rum först i sammanhang med adjunktsmstitutionens

ombildning, då antalet och beloppet af stipendier höjdes samt

eu skillnad uppställdes mellan »fasta» och »rörliga» docentstipendier.

Intill dess denna ombildning vidtogs, hade docenterna spelat en jämförelsevis

underordnad roll, änskönt deras uppgifter af ålder ansetts vara

desamma som de, hvilka tillkommit adjunkterna. Men vid denna ombildning

inträdde en väsentlig, förändring i afseende å docenternas ställning.

Jag har nämnt, hurusom vid adjunkturernas indragning den del af deras

uPPSlft> som innebar att vid universitetet kvarhålla yngre framstående förmågor,

anförtroddes åt docenter försedda med stipendier. Det är docenterna,

som i regel måste inträda vid behof af vikarier för professorerna,

och docentkåren lämnar i allmänhet efterträdare åt professorerna. Deras

ställning har blifvit allt betydelsefullare i ju större utsträckning de sedan

dess måst anlitas för undervisningens behöriga uppehållande.

Kommittén framhåller, att liksom högskolorna på sin tid hade eu

adj unktsf råga, hvars lösning länge tog uppmärksamheten i anspråk, hade

nu sa småningom uppstått en docentfråga, hvars lösning äfven den erbjöde

stora svårigheter.

Kommittén finner det sått, hvarpå docentinstitutionen fullgjort sin del

af de uppgifter, som vore högskolorna anförtrodda, rättfärdiga ett för denna

institution i det hela fördelaktigt omdöme, och den hade icke gäckat de

förhoppningar,, som man vid nämnda omläggning af universitetens lärarkårer

frodde sig kunna hysa om dess förmåga att öfvertaga de uppgifter,

?irika rdltt-l.1S hufvudsakligen ålegat adjunkterna. Men kommittén har

tillika funnit, att den rörlighet i anseende till personerna, som enligt den

ursprungliga planen varit ett utmärkande drag för docentinstitutionen, nuÄera,

eJ 1 .samma, grad inginge i uppfattningen af en docents ställning.

Man hade ej tillräckligt beaktat, att då docentinstitutionen tjänade syften,

TdTnfålg-\h? de tl ö°doseende, densamma måste vara permanent, men

att dåra! ej följde, att docenterna vore innehafvare af fasta platser. Institutionen

hade kommit att lida af det missförhållandet, att docenterna

för länge kvarstode i sådan egenskap. Grunden därtill hade man säkerligen

att ytterst, söka i ett förbiseende däraf, att docentur icke i och för

sig medförde några som helst befogade anspråk på lön och vidare befordran

vid högskolan.

Men äfven om docenturen till sin natur hvarken vore eller borde

vara en. med lön utrustad stadigvarande befattning, vore det å andra

sidan visst, att det arbete, som docenterna i högskolans tjänst utförde,

borde skäligen ersattas. För lösningen af de spörsmål, som docentinstitutionen

erbjode, vore denna synpunkt af största vikt. Underkännandet af

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

löneanspråk, som grundades på docentanställningen såsom sådan, finge

icke drifvas därhän, att jämväl krafven på full godtgörelse för förrättadt

arbete afvisades. Docenterna hade haft fog för klagan i sistberörda afseende.

Docentinstitutionens afskaffande hade kommittén ej kunnat skrifva

på sitt program. Det hade föreslagits, att docenterna skulle ersättas af

fast anställda, men lågt aflönade assistenter till det antal, som undervisningen

och vikariatsförordnandena oundgängligen kräfde. Realiserandet

af denna plan skulle innebära, att därmed i själfva verket under en annan

benämning återinfördes de forna adjunkturerna, och utvecklingen kornme

att röra sig i cirkel. En assistentinrättning, så beskaffad som nyss vore

nämndt, skulle lida af samma inneboende konstruktionsfel som fordom

adjunktsinrättningen, och samma olägenheter, som visade sig förenade

med den senare, skulle helt säkert ej länge dröja att framträda såsom eu

följd af den förra. Kommitténs förslag ginge tvärtom ut på att bibehålla

och söka, så vidt lagbestämmelser det förmådde, fast grunda docentinstitutionen

på de principer, som 1877 års universitetsreform fastställde. De

föreslagna bestämmelserna angående docenters anställande och docentstipendierna

fullföljde särskild! detta syfte. Samtidigt hade kommittén velat

genom de förändringar, som vidtagits i nämnda afseenden, verka därhän,

att docentkåren kvalitativt höjdes; och tillika hade genom de nya stadgandena

rörande docenternas åligganden universiteten satts i tillfälle att

af docentkåren draga större gagn.

Jämte universitetskommitténs betänkande har jag i denna afdelning

att taga i betraktande dels de däröfver afgifna, förut omförmälda yttrandena

dels under år 1906 gjorda ansökningar af docentkårerna vid universiteten

i Uppsala och Lund med däröfver af vederbörande fakulteter, sektioner

och konsistorier samt kanslern afgifna yttranden dels de sakkunniges utredning

och förslag rörande docentstipendier, hvilken utredning och förslag

grundats på infordrade yttranden af vederbörande, dels aiigifna utlåtanden

af universitetsmyndigheterna öfver nämnda utredning och förslag

dels ock karolinska institutets lärarkollegii bland riksdagspetita gjorda

framställning om anslag till docentstipendier, hvaröfver kanslern den 1

oktober 1907 afgifvit underdånigt utlåtande.

I likhet med de sakkunnige vill jag för öfversiktlighetens skull behandla

frågan om docentstipendierna styckad i tre punkter, innehållande

följande spörsmål: A) antal docentstipendier och deras fördelning i fasta

och rörliga, B) docentstipendiernas storlek samt C) tiden för docentstipendiernas

åtnjutande m. m.

Öfriga

yttranden

frågan.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

1876 års

Riksdag.

1877 års

Riksdag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

A) Antal docentstipendier och deras fördelning i fasta och rörliga.

Den nuvarande docentstipendieinrättningens första organisation härleder

sig, som nämndt, från slutet på 1870-talet. Vid 1876 års Riksdag

framlades af Kungl. Maj:t förslag till ombildning af adjunkturer och förstärkning

af lärarkrafterna vid universiteten m. m. Riksdagen biföll dock

ej detta förslag, anseende att för adjunkturernas ombildning en fullständig

plan borde framläggas i afseende å deras ersättande på annat bättre sätt.

Riksdagen framlade själf i skrifvelse den 11 maj 1876 angående regleringen

af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel grunder för°en

sådan plan, innehållande, bland annat, att i stället för de bestående adjunkturerna

skulle inrättas dels fasta och tillfälliga professorsbeställningar

dels docentstipendier, likaledes fördelade i fasta för de examensämnen,

där behofvet företrädesvis så påkallade, och rörliga — med hvilket uttryck

enligt hvad Riksdagens skrifvelse angaf, afsåga sådana, som, icke fästa

vid vissa läroämnen, vore tillgängliga, då lämplig sökande därtill anmälde

sig, utan afseende på hvilken vetenskap han tillhörde. Vidare skulle docentstipendiet

utdelas för allenast tre år, men kunna under vissa förutsättningar

få bibehållas ytterligare under högst tre år.

Följande de af Riksdagen angifna grunder föreläde vederbörande departementschef

år 1877 vid underdånig anmälan af anslagsbehofven under

riksstatens åttonde hufvudtitel en plan till omorganisation, som, af Kungl.

Maj:t framlagd för Riksdagen, ledde till adjunktsinstitutionens ombildning,

på sätt nämndt är. Den del af denna plan, som angick docentstipendierna,

skall jag här i korthet beröra.

Planens framläggande hade föregåtts af en utredning från universitetens

sida af deras behof i omförmälda afseende.

Enligt hvad vederbörande statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden

utvisar, hade från universitetens sida fasta docentstipendier begärts till

följande antal. Universitetet Universitetet

i Uppsala i Lund ^

för teologiska fakulteten ......................................................... 2 _

» juridiska fakulteten............................................................ 2 2

» filosofiska fakultetens humanistiska sektion 12 6

» filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskaplio-a

sektion ................................................................................... 3 3

summa 19 11

De medicinska fakulteterna hade äfven begärt anslag till docentstipendier,

hvarvid dock fakulteten i Lund erinrat, att vederbörligen kvalificerade

personer endast undantagsvis kunde vara* hågade att mot den ringa

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

ersättning ett docentstipendium erbjöde ingå i universitetets tjänst. Kanslern

föreslog ej heller något docentstipendium för dessa fakulteter.

Hvad angår det för humanistiska sektionen af filosofiska fakulteten

vid universitetet i Uppsala begärda stora antalet af stipendier, må anmärkas,

att det afsåg, att för hvarje ordinarie professur — enligt sektionens

förslag skulle alla professurer inom densamma vara ordinarie —

skulle finnas en docentstipendiat.

Enligt departementschefens af Kungl. Maj:t gillade förslag skulle följande

fasta docentstipendier, å 1,500 kronor hvartdera, inrättas:

Universitetet Universitetet

i Uppsala i Lund

för teologiska fakulteten ......................................................... 1 —

» juridiska fakulteten ........................................................... 2 1

» humanistiska sektionen af filosofiska fakulteten ...... 4 4

» matematisk-naturvetenskapliga sektionen af filosofiska

fakulteten.................................................... 3_2

summa 10 7

På sätt i departementschefens anförande angifves, skulle, sedan beräkneliga

tillgångar tagits i anspråk för upprättande af extra ordinarie

professurer, fasta docentstipendier m. m., öfverskott för hvartdera universitetet

förefinnas, nämligen vid universitetet i Uppsala 9,500 kronor och

vid universitetet i Lund 6,750 kronor. Med dessa öfverskott skulle utvägar

beredas till upprättande af tillfälliga professorsbeställningar och

rörliga docentstipendier.

Innehafvare af docentstipendier, såväl de fasta som de rörliga, skulle

i allmänhet och där ej särskilda förhållanden föranledde undantag nämnas

för eu tid af tre år. Efter denna tids förlopp skulle stipendiets åtnjutande

kunna förlängas med ett, två eller högst tre år, med villkor att stipendiaten

under tiden antingen genom utgifna vetenskapliga skrifter eller genom

meddelad offentlig undervisning visat sig däraf förtjänt.

Riksdagen beviljade å ordinarie stat de för ändamålet af Kung]. Maj:t

begärda belopp, att, jämte andra redan å sådan stat uppförda medel, användas

till aflöning åt fast anställda akademiska lärare och stipendier åt

docenter i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den framlagda planen, med

iakttagande därvid, bland annat, att af anslagsmedlen högst 9,500 kronor

vid Uppsala universitet och högst 6,750 kronor vid Lunds universitet finge

användas för tillfälliga professorsbeställningar och rörliga docentstipendier.

I den skrifvelse den 24 maj 1877, hvari Riksdagen anmälde sina beslut

i omförmälda hänseenden, yttrade Riksdagen vidare, bland annat, att

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Nådiga

brefven

dm 1 juni

1877.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 97.

Riksdagen funnit det af den i statsrådsprotokollet meddelade redogörelsen

för vederbörandes yttranden framgå, att vid teologiska fakulteten i Uppsala

förefunnes behof af ytterligare ett fast docentstipendium, utöfver hvad af

Kungl. Maj:t afsetts. Riksdagen ansåg, att Kungl. Maj:t kunde af förutnämnda

öfverskott anvisa ett dylikt stipendium för denna fakultet. Beträffande

de för de båda universiteten angifna öfverskottsbeloppen fann

Riksdagen i öfrigt dem vara väl knappa för upprättande af såväl tillfälliga

professorsbefattningar som rörliga docentstipendier. Riksdagen påpekade

därför^ att desamma borde i främsta rummet afses för docentstipendier,

hvaraf behofvet otvifvelaktigt vore mest framträdande.

Den 1 juni 1877 anmäldes Riksdagens skrifvelse för Kungl. Maj:t.

Därvid beslöts, bland annat, inrättandet vid Uppsala universitet af 11 fasta

och 5 rörliga docentstipendier, dessa sistnämnda å 1,200 kronor hvartdera,

och vid Lunds universitet af 7 fasta och 5 rörliga docentstipendier, de

senare likaledes å 1,200 kronor hvartdera. De fasta docentstipendierna

fördelades på fakulteter och sektioner på sätt departementschefen föreslagit,

dock att i enlighet med Riksdagens uttalande teologiska fakulteten

tilldelades 2 stipendier i stället för ett.

Af de vid vissa fakulteter eller sektioner fästa docentstipendier skulle

afses:

vid universitetet i Uppsala:

inom teologiska fakulteten:

1 för den teoretiska linjen,

1 för den praktiska linjen;

inom filosofiska fakultetens humanistiska sektion:

1 för de filosofiska vetenskaperna,

1 för de historiska vetenskaperna,

1 för klassiska språk,

1 för nyare språk;

inom filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion:

1 för de matematiska vetenskaperna,

1 för de kemiska vetenskaperna,

1 för de naturhistoriska vetenskaperna;

vid universitetet i Lund:

inom filosofiska fakultetens humanistiska sektion:

1 för de filosofiska vetenskaperna,

1 för de historiska vetenskaperna.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

1 för klassiska språk,

1 för nyare språk;

inom. filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion:

1 för de matematiska vetenskaperna,

1 för öfriga sektionen tillhörande ämnen.

• t Forufnga fasta d°centstipendier meddelades ej någon särskild föreskrift

i aiseenae a ämne.

Beträffande tiden för åtnjutande af docentstipendium fastställdes de

af departementschefen föreslagna, i det föregående angifna bestämmelser.

Under arens lopp hafva yrkanden upprepade gånger framkommit från sedermera i„- mversiteten, afseende att flera docentstipendier borde inrättas På a;-,vj''äUade docentskild»

framställningar af Kungl. M»j:t hafva ock efterhand anslag beviljats

för inrättande af sammanlagdt 4 docentstipendier vid hvartdera universitetet.

0 Jag skall i korthet redogöra härför.

År 1889 beviljade Riksdagen anslag till ett docentstipendium vid

“ båda medicinska fakulteterna, ett vid humanistiska sek
i

Lund f M fiska bikul teten i l ppsala samt ett vid teologiska fakulteten

fcr7ärkaSSSiS.''lr 1896 ‘mk0m «* *** ^stipendium

. T!1] , eU. fö1: bly oämnet kyrkohistoria afsedt fast docentstipendium

mom teologiska fakulteten i Lppsala anslog Riksdagen medel år 1900

Slutligen beviljade Riksdagen år 1901 anslag för inrättande vid hvartstipenSum1Sltetet

^ >''tterllgar(! ett för gruppen nyare språk afsedt docent
iu

l)G- nrTa!’?Ilde fafta id?centstipendierna vid universiteten fördela sioalltså

pa fakulteter och sektioner sålunda: ®

teologiska fakulteten ..............................

juridiska fakulteten.................................

medicinska fakulteten...............................

filosofiska fakultetens humanistiska sektion

filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga

sektion ...........................

Uppsala

3

2

1

6

Lund

1

2

1

5

''a uni
-

TT.. ..nr. , „ Summa 15 11

versitetet iLk°mma ^ ° rÖrliga docentstipendierna för hvartder

ris /n b^obnska institutet inrättades ej docentstipendier vid den tid, Docentstipenda

dylika till afsevärdt antal och å högre belopp än förut tillkomma vid“if™''

insti
-

tutet.

s. 186 Kontrollera mot PDF

Universilets
Jcommittén.

186 Kängl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 97.

universiteten. Först år 1889 beviljade Riksdagen, med anledning af Kungl.

Maj:ts förslag i ämnet, 2,000 kronor till 2 rörliga stipendier vid institutet,

hvartdera å 1,000 kronor. Af den skrifvelse den 15 maj 1889, hvarigenom

Riksdagen anmälde detta, framgick, att Riksdagen väl i allmänhet

farm det vara af mindre vikt att inrätta docentstipendier vid karolinska

institutet, men erkände, att fall funnes, då befintligheten af docentstipendier

i väsentlig mån skulle bidraga till att vid institutet fästa unga vetenskapsmän,

hvilkas insikter och skicklighet eljest skulle gå förlorade för

institutet. Riksdagen synes hafva utgått från, att docentstipendier vid

karolinska institutet kunde vara behöfliga för en eller annan mera teoretisk

specialitet.

Den 18 april 1890 meddelade Kungl. Maj: t bestämmelser rörande

dessa stipendier. Därvid föreskrefs, bland annat, att stipendierna icke

skulle vara fästa vid vissa ämnen, men att vid deras tillsättande i första

rummet hänsyn borde tagas därtill, att genom dem undervisning bereddes i

sådana ämnen eller grenar af ämnen, för hvilka ej förut vid institutet någon

aflönad lärare funnes, men i hvilken särskild undervisning ansåges nödig.

Universitetskommittén framlade ej något bestämdt förslag i fråga om

antalet nya stipendier. Det bästa sättet att genom stipendier betrygga

docentinstitutionen vore gifvetvis, yttrar kommittén, att till hvarje ordinarie

lärarbefattning knyta ett docentstipendium. Af ekonomiska skäl

kunde emellertid en sådan betydande ökning af stipendierna ej ifrågasättas.

Den vore ej heller strängt taget nödvändig, då många ämnen,

särskildt inom de tre högre fakulteterna, stode hvarandra så nära, att de,

sammanförda i grupper, kunde gemensamt representeras af ett stipendium.

Den närmare utredningen om behöfliga nya stipendier eller deras fördelning

på ämnen eller ämnesgrupper borde ankomma på vederbörande

fakulteter och sektioner, som bäst kände behofvet, hvar och en inom sitt

område. Kommittén föreslog, att antalet docentstipendier borde såväl vid

universiteten som vid karolinska institutet ökas med ledning af en dylik

utredning.

Ett annat af kommitténs förslag torde jag böra här omförmäla, nämligen

att skillnaden mellan fasta och rörliga docentstipendier måtte upphäfvas

på det sätt, att både de stipendier, som hädanefter inrättades, och

de redan förefintliga rörliga fästes vid viss fakultet eller sektion. Såsom

skäl härför åberopade kommittén i främsta rummet hufvudsynpunkten för

stipendieinrättningen: behofvet af tillgång på personer lämpliga att vikariera

och biträda vid undervisningen. Då ett afgörande härutinnan endast

kunde träffas på grundvalen af förhållandena inom hvarje särskild fakultet

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

eller sektion för sig, bjöde konsekvensen, att stipendierna vore fästa vid

viss fakultet eller sektion. Dessutom åberopar kommittén svårigheten att

efter rättvisa grunder tillsätta ett rörligt docentstipendium, enär det

därvid gällde att med hänsyn till graden af ådagalagda vetenskapliga

förtjänster jämföra docenter i vidt skilda vetenskapsgrenar. Ancienniteten

blefve vid sådant förhållande ej sällan den förnämsta tillsättningsgrunden.

T de yttranden, som afgåfvos öfver kommitténs framlagda förslag och

betänkanden angående universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska

institutet, kom ej frågan om det behöfliga antalet nya stipendier mera allmänt

att belysas. Den medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala

uttalade emellertid, att 4 nya stipendier vore af nöden för densamma,

hvarjämte därvarande filosofiska fakultet, som förfogade öfver 9 stipendier,

i skrifvelse den 11 september 1902 förklarade sig finna 22 fasta

stipendier vara för fakulteten i dess helhet erforderliga, nämligen dels

för humanistiska sektionen: 1 för teoretisk filosofi, 1 för praktisk filosofi,

1 för estetik samt litteratur- och konsthistoria, 1 för historia, 1 för statskunskap,

1 för latin, 1 för grekiska, 1 för nordiska språk, 1 för germanska

språk, 1 för romanska språk, 1 för semitiska spåk och 1 gemensamt

för slaviska språk och sanskrit med jämförande in doeuropeisk språkforskning,

tillhopa 12, dels för matematisk-naturvetenskapliga sektionen: 1 för

matematik, 1 för fysik, 1 för kemi, 2 för gruppen astronomi, mekanik

och meteorologi, 1 för geologi och mineralogi, 1 för botanik och 1 för

zoologi, tillhopa 8, och dels för fakultetens båda sektioner 2 gemensamma,

däraf det ena för det för båda sektionerna gemensamma ämnet geografi

och det andra för sådana ämnen, för hvilkas medtagande i examina särskiidt

nådigt medgifvande i hvarje fall erfordrades. Vidare förordade det

större akademiska konsistoriet i Lund en ökning af stipendieantalet. Lärarkollegiet

vid karolinska institutet vitsordade behofvet af flera docentstipendier,

men kunde, med hänsyn till den sväfvande frågan om undervisningens

ordnande, ej uppgifva behofvets storlek.

Universitetskommitténs förslag i afseende å upphörande af skillnaden

mellan fasta och rörliga docentstipendier lämnades utan anmärkning.

Bestämda yrkanden på nya docentstipendier äfven för andra än nyssnämnda

båda universitetsafdelningar — medicinska fakulteten och humanistiska

sektionen i Uppsala — hafva emellertid sedermera framkommit.

Man kan säga, att två från docenter vid universiteten i Uppsala och Lund

i början af år 1906 ingifna underdåniga ansökningar gifvit närmaste

anledningen till att frågan om en ökning af docentstipendiernas antal nu

trängt sig fram.

Bih. till Riksd, Prot. 1,908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Häft.

Yttranden

öfver universitetskommitténs

förslag.

Docenternas

ansökning

år 1906.

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Den 10 januari 1906 inlämnades en af 63 docenter vid universitetet

i Uppsala gjord underdånig framställning, hvari, bland annat, påyrkades

ökning af antalet docentstipendier samt höjning af stiperidiebeloppet m. m.

Denna framställning är delvis riktad mot universitetskommitténs uttalanden

och uppfattningar rörande docentinstitutionen, hvilka synts sökandena

ej gifva tillräckligt erkännande åt dennas betydelse.

Sökandena finna, att kommittén anser docentinstitutionens och docentstipendiernas

viktigaste uppgift vara att förse professorerna med vikarier

och biträden. Till belysande af denna uppfattning åberopa sökandena

den, som på sin tid uttalats af humanistiska sektionen i Uppsala och anföres

i det större akademiska konsistoriets därstädes utlåtande den 25

augusti 1876, då frågan om den blifvande nya docentinstitutionens organisation

var under behandling. I sektionen hade nämligen framhållits, att

docentstipendierna skulle afse att fylla tre behof: det första vore att tillhandahålla

medel, genom hvilka tillfälle kunde beredas unga män att under

några år efter afslutade examensstudier uppehålla sig vid universitetet för

att både genom strängare vetenskapliga studier och genom undervisning

förvärfva sig de djupare vetenskapliga insikter och den högre lärarskicklighet,

som vid universiteten och elementarläroverkens högre afdelningar samt

i allmänhet vid alla högre undervisningsanstalter vore behöfliga. Det andra

behof, till hvars afhjälpande docentstipendierna företrädesvis kunde tjäna

såsom medel, vore det af yngre akademiska lärare, som med säkerhet

kunde påräknas för den enskilda och mer elementära undervisningen vid

universiteten. Härtill komme det tredje, visserligen mera tillfälliga, men

icke desto mindre oafvisliga behofvet af säkert tillgängliga vikarier. Behofvet

af biträde åt professorerna vid ledningen af de vetenskapliga öfningarna

vore ock påtagligt.

För att ytterligare i någon mån belysa frågan huru mycken för

universitetsundervisningens jämna gång nödvändig undervisning, som för

närvarande vid Uppsala universitet bedrefves af docenter, meddelades i

docenternas omförmälda framställning följande uppgifter: Enligt studentkatalogen

hade höstterminen 1904—höstterminen 1905 följande antal docenter

med här uppgifven tjänstgöring varit därstädes anställda:

h. t. 1904 t. t. 1905 h.t. 1905

Hela antalet anställda docenter................................. 69 • 67 69

Antalet fördeladt efter olika tjänstgöring:

1) förordnade som vikarier för ordinarie lärare... 6 8 6

2) eljest meddelande undervisning genom kurser,

föreläsningar eller som biträden vid seminarie
öfningar.

....................................................................... 31 30 36

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

däraf med docentstipendium............................. 13 15 14

» utan » 18 15 22

3) endast meddelande »enskild undervisning»...... 14 15 14

4) tjänstlediga.................................................................. 18 14 13

Några af dem, som endast meddelade enskild undervisning eller vore

tjänstlediga, vore ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller uppehölle

professurer utom Uppsala.

Af hvad sålunda anförts framginge enligt sökandenas åsikt med full

tydlighet, att för närvarande docenternas uppgift vore ej blott att vara

vikarier eller endast biträda vid af professor ledd undervisningskurs, utan

att de äfven i vidsträckt mån toges i anspråk såsom ledare af själfständiga,

ständigt återkommande kurser och alltså därvid fyllde permanenta

lärarbehof.

■ Under åberopande att docentinstitutionens betydelse äfven i framtiden

torde blifva lika eller större såväl på grund af det ökade kraf på akademiska

arbetskrafter, som följde af de allt starkare framträdande yrkandena

på en mera omfattande handledning af de studerande i och för studietidens

förkortning, som på grund af vetenskapernas alltjämt fortgående

specialisering och utveckling, påyrkade sökandena en förökning i de fasta

docentstipendiernas antal, nämligen för den teologiska fakulteten en förökning

till 4 stycken och för den filosofiska till 23 stycken. Den förstnämnda

förökningen motiveras därmed, att för närvarande på 8 examensämnen

komme 3 fasta stipendier, hvaraf 2 vore bundna vid bestämda

ämnen, så att 6 ämnen vore tillgodosedda tillsammans endast med 1 stipendium.

Yrkandet beträffande den filosofiska fakulteten utgör ett upptagande

af samma fakultets nyss omförmälda uttalande endast med den

ändring, att, i stället för 1 stipendium för ämnet germanska språk, 1 stipendium

skulle inrättas för engelska språket och 1 för tyska språket såsom

en följd af att professuren i germanska språk under tiden på liknande sätt

uppdelats.

Sökandena anhöllo vidare, att de rörliga docentstipendierna måtte bibehållas

till minst samma antal som nu. Ett slopande af dessa stipendier skulle

i hög grad verka hämmande på nya vetenskapsriktningar, då deras utöfvare

bland docenterna aldrig skulle kunna påräkna något ekonomiskt understöd

i form af docentstipendier. Såsom ytterligare skäl för dessa stipendiers

bibehållande åberopas, att åtminstone för flera vetenskaper förefinnes ett

behof att hafva flera docenter, och att vid vikariat stipendierna af stipendiaterna

behållas och inräknas i vikariatsarfvodet, vid hvilket förhållande

stipendierna ej, såsom afsetts, komma att utgöra ett bidrag till

ersättning för en del för undervisningens jämna gång nödvändig under
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

Yttranden

öfver

docenternas

ansökningar.

140 Kungl. Maj it s Nåd. Proposition No 97.

visning i form af propedeutisk^ kurser, praktiska öfningar och biträde vid

laborationer.

Skulle de af universitetskommittén framhållna svårigheterna att jämföra

sökande tillhörande olika fakulteter och sektioner anses oöfvervinneliga,

anhöllo sökandena, att de rörliga stipendierna måtte blifva bundna

vid fakultet eller sektion, men rörliga inom dessa.

I en den 6 april 1906 ingifven underdånig skrift förklarade sig docentföreningen

vid universitetet i Lund instämma i Uppsaladocenternas

uttalanden.

I de yttranden, som af vederbörande universitetsmyndigheter afgåfvos,

yrkades -—• på sätt af de sakkunniges utredning närmare inhämtas — vid

universitetet i Uppsala, delvis med vidhållande af förut uttalade önskemål:

för teologiska fakulteten 2 eller, om detta icke kunde bifallas, 1 nytt stipendium,

för juridiska fakulteten 1 nytt stipendium, för medicinska fakulteten

4 nya stipendier och för filosofiska fakulteten, i enlighet med

docenternas förslag, 14 nya stipendier. Det större konsistoriet, som vitsordade,

att en afprutning af det sålunda begärda antalet nya fasta stipendier

ej syntes möjlig, begärde alltså en förhöjning af dessa stipendier

till ett antal af 36.

Beträffande de rörliga docentstipendierna förordade allenast den teologiska

fakulteten, att de gjordes rörliga blott inom respektive fakulteter

och sektioner, under det att juridiska fakulteten och den filosofiska fakultetens

båda sektioner uttryckligen uttalade sig för, att de såsom hittills

skulle vara rörliga mellan fakulteter och sektioner. Den senare uppfattningen

biträddes äfven af större akademiska konsistoriet, som därvid bl. a. yttrade:

»Dessa stipendier anse petitionärerna vara af en synnerlig vikt, ty äfven om

antalet fasta stipendier ökas till det begärda, kommer dock alltid att finnas

ett behof att vid universitetet fasthålla dels docenter, hvilkas ämnen äro

sådana, att vid dem icke äro fastade stipendier, dels docenter, hvilka, ehuru

synnerligen värdefulla för universitetet, likväl icke kunna blifva stipendiater,

emedan dylik i samma ämne redan finnes. Dessa skäl synas konsistoriet talande,

och vill konsistoriet äfven i den punkten tillstyrka petitionen. Men för

det afsedda syftet synes det nödvändigt, att stipendierna liksom hittills

blifva rörliga mellan de olika fakulteterna och ej blott inom dem, emedan

det ju eljest lätt kan hända, att en fakultet icke kan utdela sitt stipendium,

medan samtidigt en annan fakultet har behof af flera».

I de afgifna yttrandena från universitetsmyndigheterna i Lund begärde

teologiska fakulteten, att 1 nytt stipendium för densamma måtte

inrättas, medan juridiska fakulteten förklarade, att från dess sida intet

vore att erinra mot bifall till docenternas ansökningar — dock att, om

opaginerad Kontrollera mot PDF

* 141

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

de rörliga docentstipendierna gjordes till fasta, ett af dem borde förbehållas

juridiska fakulteten — och medicinska fakulteten blott uttalade sig

angående stipendiebeloppen.

Filosofiska fakulteten vid universitetet i Lund åter föreslog, att för

den humanistiska sektionen måtte anslås minst 8 fasta docentstipendier,

nämligen 1 för de klassiska språken, 2 för de nyare språken, 1 för de nordiska

språken, 1 för historia, 1 för ämnesgruppen statskunskap och geografi,

1 för de filosofiska vetenskaperna samt 1 för de estetiska vetenskaperna;

att för matematisk-naturvetenskapliga sektionen måtte anslås minst

4 fasta docentstipendier, nämligen 1 för matematik och astronomi, 1 för

fysik och mekanik, 1 för kemi och geologi samt 1 för zoologi och botanik;

samt att 4 endast inom fakulteteten men utan afseende på sektion rörliga

docentstipendier måtte anslås jämte de förutvarande för samtliga fakulteter

befintliga. Två ledamöter af fakulteten ansågo, att för matematisk-naturvetenskapliga

sektionen borde anslås 6 docentstipendier, 1 för fysik, 1

för geologi och mineralogi, 2 för gruppen matematik, mekanik och astronomi

samt 2 för gruppen kemi, botanik och zoologi; och en ledamot påyrkade

likaledes 6 stipendier, af hvilka 2 för gruppen matematik, mekanik

och astronomi, 2 för gruppen fysik, kemi, geologi och mineralogi samt 2

för gruppen botanik och zoologi.

Det större akademiska konsistoriet instämde i hvad sålunda af fakulteterna

föreslagits. Därjämte uttalade konsistoriet den mening, att de

nuvarande rörliga docentstipendierna borde bibehållas vid sitt antal af 5

och fortfarande vara rörliga för att motverka den ojämnhet, som eljest

kunde uppstå för de olika vetenskaperna, och äfven med hänsyn därtill,

att docentantalet inom de särskilda fakulteterna och sektionerna vore

mycket växlande.

Kanslern för rikets universitet afgaf den 15 december 1906 underdånigt

utlåtande öfver nu ifrågavarande ansökningar. Han förklarade

sig därvid anse det vara angeläget, att docentstipendium funnes för hvarje

undervisningsämne eller åtminstone för hvarje grupp af närbesläktade

ämnen, och uttalade den mening, att hvad i sådant hänseende föreslagits

af de större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund icke torde

öfverskrida behofvet. Då vidare en hel del ämnen vore gränsämnen mellan

dylika grupper, ansåg han, att äfven rörliga docentstipendier borde fortfarande

finnas till nu befintligt antal. Behof af sådana kunde äfven af

andra skäl stundom uppstå; och någon omöjlighet att på lämpligt sätt

verkställa utdelningen af desamma torde lika litet som hittills behöfva

uppkomma. För sin del anslöte kanslern sig till den meningen, att dessa

stipendier borde såsom hittills vara rörliga inom alla fakulteter, då näm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

142 ■

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

ligen en sådan anordning medgåfve en större frihet vid stipendiernas utdelande.

Med denna uppfattning följde, att han icke ville tillstyrka bifall

till det utaf vissa akademiska myndigheter i Lund framställda förslaget

därom, att fyra af de ifrågavarande nya stipendierna skulle fästas

vid filosofiska fakulteten, men göras rörliga inom denna. Det syntes

lämpligast, att äfven dessa stipendier erhölle egenskap af fullt fasta docentstipendier.

Af de sakkun- De upplysningar, som af de sakkunnige från vederbörande universitets"fÄt-myndigheter

infordrats, innebära, såvidt nu förevarande fråga angår, hufgar.

vudsakligen ett hänvisande till hvad förut af dem andragits. Två saker

äro dock här att nämna. Medicinska fakulteten i Lund erinrade om det

stora antal läroämnen fakulteten omfattade och de medicinska vetenskapernas

fortgående specialisering. Fakulteten ansåg därför, att ytterligare 1 fast

docentstipendium vore af behofvet påkalladt. Den matematisk-naturvetenskapliga

sektionens af filosofiska fakulteten i Lund majoritet höll före,

att antalet vid sektionen fästa stipendier borde vara minst 6: 2 för gruppen

matematik, astronomi och mekanik, 2 för gruppen fysik, kemi och geologi

med mineralogi och 2 för gruppen botanik och zoologi. Två ledamöter

hade förklarat sig jämväl anse, att vid sektionen borde vara fästa minst

6 docentstipendier, dock borde fördelningen vara den, att 2 stipendier

komrne på gruppen matematik, astronomi och mekanik, 2 på gruppen

kemi, botanik och zoologi, 1 stipendium på fysik och 1 på geologi med

mineralogi. Slutligen hade en ledamot förklarat sig anse önskvärdast, om

1 docentstipendium kunde fästas vid hvarje af sektionens hufvudämnen,

men om detta ej kunde ske, att antalet af de vid sektionen fästa docentstipendier

vore minst 4, nämligen 1 för gruppen matematik och astronomi,

1 för gruppen fysik och mekanik, 1 för gruppen kemi och geologi med

mineralogi och 1 för gruppen botanik och zoologi.

De sakkunniges Då de sakkunnige för egen del till behandling upptaga nu förevarande

förslag, fyrjga, erjnra c[e till en början om och återge vissa i yttrandena öfver universitetskommitténs

betänkande förekommande uttalanden om docentinstitutionens

fullkomliga oumbärlighet, i hvilka uttalanden framhålles ej blott

dess betydelse för rekryteringen af professorsplatserna och tillhandahållande

af vikarier för professorerna utan ock den verksamma hjälp de

lämna vid undervisningen. Så anförde humanistiska sektionen af filosofiska

fakulteten i Uppsala bland annat:

»De större och större fordringar, som i våra dagar ställas på studiernas

planmässiga ledning och underlättande för studenterna, kunna icke uppfyllas

utan verksam hjälp af docenter. För sådana ändamål behöfvas regelbundet

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Majits Nåd. Proposition No 97.

återkommande elementära kurser i en del hufvudpartier eller en del hjälpvetenskaper

för de olika ämnena, och dessa kurser kunna professorerna

själfva icke bestrida utan att låta den högre undervisningen stå tillbaka.

Äfven i denna högre undervisning behöfvas för öfrigt mycket väl insatser

af docenterna, så hastigt som vetenskapernas utvidgning och fördjupning,

hvar inom sitt område, nu fortgå. Hela utvecklingen af universitetens

arbetssätt går sålunda i den riktning, att det för dem mer än någonsin

blifvit af största vikt, att tillgång tinnes till goda docenter.»

»Det framhålles ock», yttra de sakkunnige själfva, »från alla håll såsom

en angelägenhet af största vikt, att docentkårens existens och rekrytering

med bästa krafter underlättas, samtidigt som det betonas, att förutsättningarna

härför på senare tid kännbart minskats. Såsom en synnerligen

viktig, härtill medverkande orsak har allmänt framhållits den ekonomiskt

otillfredsställande ställning, som universiteten kunna erbjuda sina docenter,

särskildt i jämförelse med de utsikter, som på andra lefnadsbanor för närvarande

öppna sig för en ung man med kunskaper och duglighet.

»Då nu docentstipendierna äro afsedda att vara det fasta ekonomiska

underlag, universiteten hafva att erbjuda sina docenter, är det naturligt,

att man framför allt i eu förbättring af dessa har sökt medlet till de

ekonomiska missförhållandenas afhjälpande.

»Universitetskommittén har framhållit, att de år 1877 fastställda docentstipendiernas

antal redan från början ansågs vid universiteten vara

synnerligen knappt tilltaget och ej obetydligt understeg de anspråk, som

från de akademiska myndigheternas sida framställts. Kommittén betonar

jämväl, att antalet blef knappare än som från början kunde förutses, i det

att genom adjunkturernas ombildning till professurer med själfständigt

målsmanskap för hvar sitt ämne behofvet af docenter och docentstipendier

ökats i ungefär samma grad, som förhållandet skulle blifvit, om dessa

professorsämbeten varit ordinarie i stället för extra ordinarie; kommittén

anför äfven siffror, som till fullo ådagalägga det faktum, att långt ifrån

alla docenter, som tagas i anspråk för vikariat, äro stipendierade.

»Det synes ej vara utan betydelse att erinra sig dessa förhållanden,

då man går att bedöma den ökning i docentstipendiernas antal, som af

de akademiska myndigheterna begärts. Det begärda antalet öfverstiger

nämligen ej obetydligt det nu befintliga; vid närmare granskning visar det

sig likvisst näppeligen öfverdrifvet stort.

»Så har man ingenstädes inom de tre första fakulteterna ansett sig

böra i förslaget tillämpa den från flera håll förordade grundsatsen att till

hvarje ordinarie lärarbefattning knyta ett docentstipendium. Det ifråga
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kung]. Majds Nåd. Proposition N:o 97.

sätta antalet docentstipendier stannar öfverallt inom dessa fakulteter långt

bakom läroämnenas antal.

»Äfven i filosofiska fakulteten, där på grund af läroämnenas mängd

och delvis starkt olikartade beskaffenhet behofvet framträder störst, har

man uppenbarligen vid båda universiteten låtit sig angeläget vara att söka

genom ämnenas gruppering omkring ett mindre antal stipendier nedbringa

antalet af de senare. Belysande synes i detta afseende vara att för Uppsala

humanistiska sektion, där antalet begärda stipendier är störst, siffran

af de åt sektionen begärda stipendierna — 13 stycken — blott med 1

stipendium öfverstiger det antal — 12 stycken — som sektionen redan

1876 fann vara för sig behöfligt, och som både af det större konsistoriet

och af kanslersämbetet då förordades.»

Ovisshet i fråga om det erforderliga antalet stipendier syntes enligt

de sakkunniges mening blott behöfva råda rörande den matematisk-naturvetenskapliga

sektionen af filosofiska fakulteten i Lund. I afseende därå

stanna de sakkunnige emellertid vid yrkandet på 4 nya stipendier.

Redan den omständigheten, att icke hvarje läroämne i förslagen tillmätts

sitt eget docentstipendium, utan att äfven enligt dem flerstädes ett

stipendium skulle vara bundet vid en ämnes-grupp, syntes utgöra ett starkt

skäl för bibehållandet af rörliga docentstipendier vid sidan af de fasta.

Förhållanden läte nämligen lätt tänka sig, då inom en och samma grupp

behofvet af flera stipendier än de för gruppen tillgängliga kunde göra sig

mycket starkt gällande, och då tillgång till rörliga stipendier på den grund

kunde vara synnerligen maktpåliggande. Likaledes kunde äfven inom ett

och samma ämne behofvet af mer än ett stipendium understundom tänkas

blifva kännbart. Härtill komme slutligen, att de rörliga stipendierna medgåfve

att tillgodose inom grupperna icke representerade vetenskaper och

vetenskapsgrenar. Då härvid behofvet inom de särskilda fakulteterna vid

olika tidpunkter torde kunna ställa sig rätt olika, torde den nuvarande

friare organisationen, där stipendierna i fråga vore rörliga mellan fakulteter

och sektioner, vara att föredraga framför att, såsom ifrågasatt blifvit,

binda hvart stipendium vid sin fakultet eller sektion. Bibehållandet af de

rörliga stipendiernas nuvarande beskaffenhet i detta hänseende hade ock

af flertalet myndigheter, som senast häröfver yttrat sig, bland annat af

såväl Uppsala som Lunds större konsistorier och universitetskanslern, blifvit

förordadt.

På grund af hvad de sakkunnige anfört förordade de alltså inrättande

af följande antal nya fasta docentstipendier:

vid Uppsala universitet: 21, hvaraf 2 för teologiska, 1 för juridiska,

4 för medicinska samt 14 för filosofiska fakulteten;

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

vid Lunds universitet: 11, hvaraf 1 för teologiska, 1 för medicinska

och 9 för filosofiska fakulteten.

Tillika borde vid båda universiteten de rörliga stipendierna bibehållas

vid sitt nuvarande antal, 5 vid hvardera universitetet.

I det af professor Kallenberg vid de sakkunniges utredningar och

förslag fogade särskilda yttrande vidrörde Kallenberg bland annat frågan särskilda

om antalet docentstipendier. Han anmärkte, att den proportion mellan vttrandeantalet

docentstipendier vid hvardera universitetet, som nu bestode, skulle

väsentligen rubbas genom det af de sakkunnige framlagda förslaget. Härvid

vore väl intet att erinra, då de sakkunnige för hvardera universitetet

tillstyrkt den ökning, som fakulteterna och sektionerna påyrkat. Såsom

representant för Lunds universitet ville Kallenberg emellertid framhålla,

att fakulteter och sektioner i Lund efter hans mening ådagalagt en öfverdrifven

ängslan för att begära mer än hvad som måste anses såsom det

absoluta minimum — i vissa fall syntes man till och med hafva stannat

under detta minimum.

Vid nådig remiss af de sakkunniges förslag äskades ej uttryckligen .JUra£denk

yttranden från universiteten rörande docentinstitutionsfrågan. Ur de af- kunniges Sförgifna

yttrandena är här blott att anteckna, det medicinska fakulteten slasi

Lund framhöll, att dess begäran om ett nytt fast docentstipendium borde

anses såsom ett absolut minimum, hvilket vore lätt att inse däraf, att

fakulteten för närvarande hade tolf professurer och endast ett docentstipendium,

att enahanda mening uttalades af filosofiska fakulteten beträffande

de för densamma begärda stipendierna, hvarjämte där gjordes anmärkning

beträffande den för Lunds universitet ofördelaktiga relationen i det ifrågasatta

antalet docentstipendier vid de båda universiteten, samt att det större

konsistoriet i Lund erinrat, att i de år 1906 gjorda framställningarna

angående ökande af docentstipendiernas antal upptagits endast det minimum,

som vid dåvarande förhållanden ansetts oundgängligen behöfvas.

svi|§I de sakkunniges framställningar förekommer intet förslag • angående Doetnutipt*- docentstipendier vid karolinska institutet. På en af de sakkunnige fram- dkarunska

ställd förfrågan hade af institutets lärarkollegium hänvisats till institutets institutet.

riksdagspetita år 1907.

I den skrifvelse den 5 september 1907, däri dessa framlades, yttrade

lärarkollegiet i fråga om behofvet af nya docentstipendier bland annat

följande.

En jämförelse med förhållandena vid de båda universiteten gåfve vid

handen, att karolinska institutet med afseende å såväl docentstipendiernas

Bill. till Iliksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Haft. -iV

s. 146 Kontrollera mot PDF

Departements
chefens
yttrande.

146 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

antal som deras belopp blifvit i vida mindre grad tillgodosedt än universiteten.

Behofvet af en ökning i anslaget till docentstipendier hade också

länge varit kännbart vid institutet. Yngre lofvande vetenskapsidkare skulle

därigenom kunna i större utsträckning än hittills fästas vid institutet och

genom där meddelad undervisning komplettera den undervisning, som lämnades

af de ordinarie lärarna. Likaså skulle tillgången till kompetenta

vikarier att vid förefallande behof uppehålla de ordinarie lärarnas tjänstgöring

ökas. Från båda dessa synpunkter vore en förstärkning af docentinstitutionen

särskildt önskvärd beträffande de teoretiska ämnesgrupperna.

4 nya stipendier ansåge lärarrådet vara af nöden. Af dessa borde 2 vara

afsedda företrädesvis för docenter i de teoretiska ämnena, och de 2 öfriga

tillsättas utan särskild företrädesrätt för vissa ämnen.

I förutnämnda skrifvelse den 1 oktober 1907 angående institutets

riksdagspetita tillstyrkte universitetskanslern framställning till Riksdagen

om beviljande af anslag för de begärda nya docentstipendierna samt yttrade,

att behofvet af dessa vore obestridligt särskildt med hänsyn till nödvändigheten

att äga tillgång till vikarier med nödig vetenskaplig utbildning. De

två redan befintliga rörliga docentstipendierna kunde i regel ej påräknas,

då det gällde att vid institutet fästa för vikarieförordnanden särskildt

kvalificerade personer. Bestämmelserna i afseende å dem lade nämligen

hinder i vägen härför. Också hade det gång på gång inträffat, att lärarkollegiet,

i afsaknad af medel att bereda särskild ersättning i form af

docentstipendier, sett sig ur stånd att vid institutet fästa yngre framstående

förmågor, af hvilkas arbete institutet eljest kunnat under längre

tid draga fördel.

Det synes mig otvifvelaktigt, att det nuvarande antalet docentstipendier

bör rätt afsevärdt ökas. Jag behöfver ej närmare angifva skälen härför,

då de från olika håll och från olika, synpunkter starkt framhållits i det

föregående. Hvart för sig och tagna tillsammans utgöra de ett kraftigt

stöd för yrkandet, att nya docentstipendier måtte inrättas.

Den mening har uttalats, att ett docentstipendium borde finnas för

hvarje undervisningsämne, och denna mening synes hafva lagts till grund

för yrkandet om nya docentstipendier för filosofiska fakulteten i Uppsala.

Det kunde visserligen af flera anledningar vara önskligt, att denna princip

komme till användning. Det torde dock vara att gå för långt att på densamma

grunda förslag om nya docentstipendiers tillskapande. Den har ej

heller tagits till utgångspunkt för de framkomna förslagen om nya docentstipendier

för de så kallade högre fakulteterna, för hvilka det också ej

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

varit vanligt eller nu påyrkats, att stipendierna skulle bindas vid vissa

ämnen. Anledningen härtill har varit den, att flera af dessas ämnen stå i

ett så nära samband med hvarandra, att det ej ansetts vara af nöden, att för

hvarje särskild! ämne funnes ett särskild! stipendium. Mig synes, att ett

likartadt betraktelsesätt i afsevärd grad kan göras gällande beträffande den

filosofiska fakulteten. Grupper kunna äfven där urskiljas, hvilkas ämnen

ej stå längre från hvarandra än hvardera af de öfriga, fakulteternas ämnen

i allmänhet taget.

Jag skall nu fakultetsvis angifva, i hvilken mån man enligt min

åsikt kan och bör tillmötesgå de uppställda anspråken på nya docentstipendier.

Hvad de teologiska fakulteterna beträffar synes mig för hvardera ett

nytt docentstipendium böra inrättas. Mer är ej heller begärdt för teologiska

fakulteten i Lund, som då skulle komma att få 2 docentstipendier.

Det synes mig så mycket mindre skäl att ifrågasätta större ökning, än

jag nu nämnt, för teologiska fakulteten i Uppsala, som densamma själf

endast alternativt begärt 2 nya stipendier och fakulteten i allt fall med

en tillökning nu af ett stipendium komme att förfoga öfver 4 stipendier,

oafsedt ett genom enskild donation inrättadt.

Hvad de juridiska fakulteterna angår vill jag tillstyrka, att för Uppsalafakulteten,

på sätt begärts, inrättas ett nytt; fakulteten finge då 3 stipendier.

Juridiska fakulteten i Lund har ej uttryckligen begärt något nytt stipendium,

och sådant är ej heller af de sakkunnige föreslaget. Att fakulteten

dock känt behofvet af ytterligare ett stipendium, jämte det nu densamma

tillagda, framgår af dess önskan, att, därest de rörliga stipendierna

blefve bundna vid de särskilda fakulteterna, åtminstone ett sådant blefve

fakulteten förbehållet. Då jag, såsom det följande visar, ej vill tillstyrka

de rörliga stipendiernas förvandling till fasta, kunde jag visserligen synas

sakna anledning att föreslå inrättande af ett nytt docentstipendium för

fakulteten. Men då fakultetens nämnda önskan synes innebära en förutsättning,

att ett rörligt stipendium skulle vara att påräkna till fakultetens

förfogande, men någon sådan anteciperad placering af dessa stipendier

ej synes mig lämplig, har jag ansett mig böra föreslå, att ett nytt

fast docentstipendium inrättas för fakulteten. Vid mitt förslag härutinnan

har jag fäst mig vid det af professor Kallenberg, såsom en bland de sakkunnige,

gjorda af mig omförmälda särskilda uttalande.

De medicinska fakulteterna äga för närvarande till sitt förfogande

hvar sitt docentstipendium. För fakulteten i Uppsala hafva nu begärts 4

nya stipendier, för fakulteten i Lund 1. Fakulteten i Uppsala har till

stöd för sitt yrkande härom särskildt åberopat den nya medicinska studie
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Majdts Nåd. Proposition N:o 97.

och examensanordningen. Man torde dock böra afvakta, att den nya anordningen

någon tid får verka, innan man tillfullo kan bedöma det häraf

möjligen härflytande behofvet af ökadt antal docentstipendier. Någon

ökning nu torde emellertid vara skälig. Jag anser, att för Uppsala medicinska

fakultet böra inrättas 2, för Lunds medicinska fakultet 1 nytt docentstipendium.

Jag kommer nu till de humanistiska sektionerna af vederbörande

filosofiska fakulteter.

I Uppsala finnas för närvarande för den humanistiska sektionen 6

docentstipendier. Nu påyrkas 7 nya. Af de nuvarande 6 äro 5 af Kungl.

Maj:t tilldelade följande ämnesgrupper: 1 de filosofiska och 1 de historiska

vetenskaperna, 1 klassiska språk och 2 nyare språk. Det sjätte är ej tilldeladt

bestämdt ämne eller ämnesgrupp. Det har nu, gruppvis sedt,

begärts, jämte de 5 särskildt angifna stipendierna, 1 stipendium för filosofi,

1 för estetik m. in., 1 för statskunskap, 1 för klassiska språk, 1 för nordiska

språk, 1 för nyare språk, 1 för semitiska språk och 1 gemensamt för

slaviska språk och sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning.

För min del anser jag, såsom af hvad redan anförts torde framgå, någon

nedsättning i antalet nya stipendier för sektionen kunna ske. Jag är benägen

tillstyrka, att följande nya stipendier-inrättas: 1 för litteraturhistoria

med poetik och konsthistoria med konstteori -—• de ämnen, som i

den nya filosofiska examensstadgan ersatt det gamla examensämnet estetik

med litteratur- och konsthistoria — 1 för historia och statskunskap och

1 för nordiska språk.

Med sammanslagning af nuvarande och nu tillkommande stipendier

skulle då, med fördelning i ämnesgrupper, för humanistiska sektionen i

Uppsala finnas följande 9 stipendier:

1 för teoretisk filosofi och praktisk filosofi;

1 för litteraturhistoria med poetik och konsthistoria med konstteori;

2 för historia och statskunskap;

1 för klassiska språk: latin och grekiska;

1 för nordiska språk — äfven svenska språket;

2 för nyare språk: tyska, engelska och franska;

1 gemensamt för sektionen tillhörande ämnen, hvilket således kunde användas

för vissa nu ej särskildt nämnda examensämnen: semitiska språk,

sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning, pedagogik och

slaviska språk. Det kan äfven tillgodogöras för någon af de angifna

grupperna.

I fråga om humanistiska sektionen vid universitetet i Lund finnas för

närvarande 5 stipendier, afsedda för samma bestämda ämnesgrupper som

5 stipendier vid motsvarande sektion i Uppsala. Nu påyrkas följande nya

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

stipendier: 1 för nordiska språk, 1 för ämnesgruppen statskunskap och

geografi samt 1 för de estetiska vetenskaperna. Jag tillstyrker inrättandet

af dessa stipendier, dock att ämnet geografi får ur förbindelsen

med statskunskap utgå. Jag återkommer i det följande till frågan om stipendium

för ämnet geografi.

Med sammanslagning af nuvarande och nu tillkommande stipendier

skulle då, med fördelning i ämnesgrupper, för humanistiska sektionen i

Lund finnas följande 8 stipendier:

1 för teoretisk filosofi och praktisk filosofi;

1 för litteraturhistoria med poetik och konsthistoria med konstteori;

2 för historia och statskunskap;

1 för klassiska språk;

1 för nordiska språk;

2 för nyare språk.

Hvad härefter de båda matematisk-naturvetenskapliga sektionerna af

vederbörande filosofiska fakulteter angår, har först för den i Uppsala, som

för närvarande har 3 stipendier: 1 för de matematiska, 1 för de kemiska

och 1 för de naturhistoriska vetenskaperna, begärts 5 nya stipendier, tillhopa

alltså 8 stipendier: 1 för matematik, 1 för fysik, 1 för kemi, 2 för

gruppen astronomi, mekanik och meteorologi, 1 för geologi och mineralogi,

1 för botanik och 1 för zoologi.

Jag anser, att för denna sektion kunna beräknas följande stipendier,

7 till antalet:

2 för matematik, astronomi och mekanik;

1 för fysik;

2 för kemi samt geologi med mineralogi;

2 för botanik och zoologi.

I fråga om matematisk-naturvetenskapliga sektionen af filosofiska

fakulteten i Lund hafva flera växlande förslag framkommit. Jag anser

mig böra förorda, att sektionen erhåller 6 stipendier, alltså 4 utöfver de

2 nuvarande, hvilka äro afsedda det ena för de matematiska vetenskaperna,

det andra för öfriga sektionen tillhörande ämnen.

Fördelningen af dessa 6 stipendier kunde tänkas sålunda:

2 för matematik, astronomi och mekanik;

2 för fysik, kemi samt geologi med mineralogi;

2 för botanik och zoologi.

Grupperingen af ämnena, hvilken skiljer sig från hvad jag anfört i

fråga om motsvarande sektion i Uppsala, beror delvis på det mindre antal

stipendier, som jag för nu ifrågavarande sektion tilltänkt, och öfverensstämmer

med förslag af vederbörande.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Vidare vill jag, med anknytning till framkomna förslag, tillstyrka,

att för hvardera af de båda filosofiska fakulteterna beredas 2 för fakulteternas

sektioner gemensamma stipendier. Dessa afser jag särskildt för

det till de båda sektionerna hörande examensämnet geografi samt för

sådana ämnen, för bvilkas medtagande i examina i hvarje särskildt fall

nådigt medgifvande erfordras.

Den filosofiska fakulteten i Uppsala skulle alltså komma att förfoga

öfver 18 stipendier, den filosofiska fakulteten i Lund åter öfver 16 stipendier.

Jag har vid min beräkning af erforderliga fasta docentstipendier hänfört

mig till vissa ämnen eller ämnesgrupper. Det är emellertid enligt

min mening ej behöfligt, att docentstipendierna genom beslut af Riksdagen

bindas vid särskilda ämnen eller ämnesgrupper. Så skedde ej ursprungligen,

utan blott antalet af stipendier för hvarje fakultet eller

sektion ingick i den plan, i hufvudsaklig öfverensstämmelse hvarmed

docentstipendierna borde inrättas. Sedermera hafva väl i ett par fall

medel anslagits till docentstipendier för vissa angifna ämnen. Det har

naturligen berott derpå, att behofvet af stipendier i dessa ämnen just då

gjort sig kännbart. Men dessa stipendier torde nu höra i berörda hänseende

likställas med öfriga fasta docentstipendier.

I afseende på frågan om de rörliga stipendiernas förvandling till fasta

eller ej äro olika åsikter framställda. Goda skäl äro å ömse sidor anförda,

men jag håller före, att dessa stipendier kunna såsom rörliga vara till

nytta i utomordentliga fall, och vill därför bibehålla dem i deras nuvarande

egenskap.

Jag vill här, innan jag yttrar mig om yrkandet angående nya docentstipendier

vid karolinska institutet, göra en sammanställning, innehållande

fakultetsvis en jämförelse mellan mitt förslag i fråga om nya docentstipendiers

inrättande och de sakkunniges förslag härutinnan äfvensom

utvisande sammanlagda antalet stipendier enligt mitt förslag:

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

151

Antal nya

Antal nya

Sammanlagda

docent-

docent-

antalet do-

stipendier

enligt de

stipendier

enligt

departements-

centstipendier

enligt

departements-

sakkunniges

chefens

chefens

Universitetet i Upsala:

förslag

förslag

förslag

Teologiska fakulteten .......................

2

1

4

Juridiska

»

]

1

3

Medicinska

4

2

3

Filosofiska

14

9

18

Summa

21

13

28

Universitetet i Lund:

Teologiska

fakulteten .......................

1

1

2

Juridiska

»

—

1

3

Medicinska

»

1

1

2

Filosofiska

»

9

9

16

Summa

11

12

23

I stället för nuvarande 15 fasta docentstipendier vid universitetet i

Uppsala skulle enligt mitt förslag komma att finnas 28. Motsvarande

siffror för universitetet i Lund äro 11 och 23.

I fråga om nya docentstipendier vid karolinska institutet kan jag fatta

mig kort. Det lider intet tvifvel, att det skulle vara högst fördelaktigt

för karolinska institutet att, likasom de medicinska fakulteterna vid universiteten,

förfoga öfver ett antal docentstipendier. För de ändamål, som

af lärarkollegiet afsetts, äro emellertid ej de nuvarande docentstipendierna

till någon nytta, utan nya stipendier höra inrättas. Jag anser det vara

en ytterst viktig sak för institutets verksamhets behöriga upprätthållande.

I afseende å antalet docentstipendier har jag trott, att det kunde vara

tillräckligt att nu äska medel till 3 nya docentstipendier, eller samma

antal, som enligt mitt förslag skulle komma att finnas för medicinska

fakulteten vid universitetet i Uppsala. Af de nya stipendierna synes mig

lämpligen ett böra afses för de teoretiska ämnena och det eller de andra

ej vara fästa vid visst ämne eller ämnesgrupp.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 97.

B) Docentstipendiernas storlek.

Universitetskommittén.

Uppsaladocenternas

an

sökning år

1906.

De i det föregående omnämnda ansökningarna af docenter vid universiteten

i Uppsala och Lund afsågo äfven frågan om docentstipendiernas

storlek. Denna del af ansökningarna har, såsom i det följande omförmäles,

redan varit inför Kungl. Maj:t framlagd med hemställan om beredande

af anslag å extra stat.

Universitetskommittén, som ej ville, att någon fördelning i fasta och

rörliga stipendier skulle göras, hade föreslagit, att stipendiebeloppet skulle

sättas till 1,500 kronor —- samma belopp, hvarmed de fasta stipendierna alltsedan

år 1877 utgingo. Med detta belopp hade vid den tiden aflöningen

för en extra ordinarie lärare vid elementarläroverken utgått. När dessa

lärare genom 1904 års lönereglering för de allmänna läroverken, under

förutsättning att de uppfyllde vissa kompetensfordringar, kommo i åtnjutande

af en aflöning af 2,000 kronor för läsår, uppstod ett missförhållande

mellan deras och docenternas aflöningsförmåner, hvilket torde, medverkat

vid tillkomsten af docenternas framställningar.

I mycket har jag redan berört innehållet i docenternas ansökningar,

''äfven såvidt angår nu förevarande spörsmål. Då de för öfrigt i denna

del äro utförligt återgifna i mitt anförande till statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden den 12 januari 1907, hvilket vidfogats det årets statsverksproposition,

samt äfven omförmälas i de sakkunniges utredningar,

sid. 194 och 195, kan jag åtnöja mig med att i hufvudsak hänvisa därtill.

Docenternas uttalanden innehöllo emellertid hufvudsakligen:

att, därest universitetskommitténs förslag vunne Kungl. Maj:ts bifall,

de fasta stipendierna komme att utgå med mindre belopp, än de med s. k.

dyrtidstillägg utgjorde, eller 1,650 kronor;

att, därest dessa stipendier fortfarande skulle utgå med 1,500 kronor,

d. v. s. med samma belopp, som fixerades redan år 1877, ingen hänsyn

tagits till, att sedan nämnda tid lefnadskostnaderna fördyrats och penningens

värde minskats, och att alltså detta belopp nu utgjorde en lägre aflöningsförmån,

än hvad som år 1877 ansetts rättvist och skäligt;

att docentstipendiebeloppets förhållande till de ordinarie universitetslärarnas

aflöningsförmåner sedan år 1877 väsentligt rubbats genom dessa

förmåners förbättring, medan docentstipendiernas storlek förblifvit oförändrad

sedan den tiden;

att en jämförelse mellan de extra ordinarie läroverkslärarnas och docenternas

aflöningsförmåner ställde sig afgjordt ofördelaktig för docenterna;

samt

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

att docentstipendiernas karaktär af stipendier läge däri, att de förlänades

på viss tid, men ej däri, att beloppet hölles så lågt, att det vore

otillräckligt för vederbörandes lefnadskostnader.

Redan vid förarbetena till 1877 års aflöningsreform vid universiteten

hade, anföra docenterna, filosofiska fakulteten i Uppsala uttalat farhågor

för att den föreslagna ekonomiska ersättningen för docenterna, 1,500 kronor,

skulle visa sig otillräcklig för att locka yngre män af någon förmåga att

såsom docenter stanna vid akademien. Det hade varit hänsyn till konkurrensen

med elementarläroverken, som föranledt detta uttalande. Dylika

farhågor vore numera i än högre grad berättigade.

Under åberopande att de skäl, som föranledt, att arfvodet för den

extra ordinarie läroverksläraren satts till 2,000 kronor, med hänsyn till

skillnaden i befordringsutsikter icke ägde giltighet vid fastställandet af

docentstipendiernas belopp samt med hänvisning till rådande lefnadskostnader

och till de ekonomiska utsikterna på andra banor ansåge docenterna,

att docentstipendiernas belopp ej kunde sättas lägre än till 2,500

kronor. Detta belopp anse docenterna böra fastställas för såväl de fasta

som de rörliga stipendierna, för hvilka sistnämndas bibehållande de kraftigt

uttala sig.

I den af docentföreningen i Lund ingifna ansökningen understrykes Docentförtsärskildt

den äfven af Uppsala-docenterna framhållna faran för att i följd",’^«»*''.^“"<i

af docenternas ogynnsamma afiöningsförmåner docentkårens rekrytering år me.

med fullgoda krafter äfventyrades.

I afseende därå åberopar docentföreningen, beträffande universitetet i

Lund, att enligt studentkatalogen antalet docenter, som höstterminen 1900

uppgått till 57, vårterminen 1906 utgjorde endast 38, medan samtidigt

examensämnena ökats med 3, i det att religionshistoria och geografi tillkommit

såsom sj älfständiga ämnen och ämnet germanska språk uppdelats

i tyska och engelska. På samma tid hade antalet studerande vid universitetet

stigit från 661 till 787. Talande nog vore äfven det faktum, att

för närvarande inom filosofiska fakulteten i Lund docenter ej funnes i

följande examensämnen: jämförande språkforskning, tyska, statskunskap

och statistik, geografi, fysik (och mekanik), astronomi, botanik.

Betecknande vore vidare, att af de 23 docenterna i den filosofiska

fakulteten 5 vore ordinarie lärare och en pensionerad lärare vid högre

allmänt läroverk, en vore rektor och 5 vore ordinarie lärare vid Lunds

privata elementarläroverk, en vore landsarkivarie, en öfverkontrollör vid

hvitbetssocker- och maltdryckstillverkningen, en journalist i Stockholm.

Bill. till Riked. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Haft. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N;o 97.

Universitet- Yrkandet på docentstipendiernas bestämmande till ett belopp af 2,500

nät ywrWeR.kronor understöddes vid universitetet i Uppsala af de teologiska, juridiska

och medicinska fakulteterna samt af lilosofiska fakultetens humanistiska

sektion. Den sistnämnda yttrade därvid, bland annat, att docenternas läge

i afseende på värdet af deras tjänstemeriter vore synnerligen ofördelaktigt.

Det vore naturligt nog, att- en docent, hvars framtid vid universitetet

tedde sig osäker, tidigt lämnade detsamma för att genom skoltjänst

vinna större meriter för ett lektorat. Men med universiteten konkurrerade

äfven de nya högskolorna och andra med dem jämförliga institutioner,

för att icke tala om många andra banor i det nutida samhällslifvet.

Beträffande det ifrågasatta stipendiebeloppet 2,500 kronor anmärker

sektionen, att det vore påtagligt, att en man, som hunnit fram till docentur,

behöfde minst denna summa för sin lefnadskostnad.

Den matematisk-naturvetenskapliga sektionen af filosofiska fakulteten

i Uppsala ansåg, att stipendiebeloppets storlek borde sättas lika med arfvode!

för en lektorsvikarie eller 2,000 kronor. Skulle detta belopp höjas,

t. ex. såsom föreslagits till 2,500 kronor, borde stipendiebeloppet höjas

till motsvarande summa. Att fixera ett större belopp kunde lätt leda

därhän, att stipendierna betraktades som verkliga löner, hvilka lockade

docenterna att alltför länge stanna kvar vid universiteten, och skulle i

alla händelser ekonomiskt försvåra öfvergången till läroverken, då antagandet

af ett lektorsvikariat skulle medföra en minskad inkomst.

Inom det större akademiska konsistoriet i Uppsala framkom ett alternativt

förslag i ämnet, hvilket förslag jag anser mig böra här omförmäla.

Konsistoriet förklarade, att det med nöje skulle se, att stipendiebeloppet

höjdes till 2,500 kronor, och fann det obestridligt, att denna summa

icke vore för stor, om man toge hänsyn till en ung forskares lefnadskostnader.

För den händelse docenternas yrkande härom ej vunne beaktande,

ansåge konsistoriet, att stipendiebeloppet rimligen ej kunde

sättas lägre än till 2,000 krono]'', således lika med den extra ordinarie

läroverkslärarens arfvode. Skulle äfven detta belopp anses för högt, syntes

endast en utväg stå öppen: att slå in på en väg, hvartill förebild

funnes i Tyskland, och som inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen

bragts på tal. Denna utväg framlägger konsistoriet på följande sätt.

Fn del docenter åtnjöte från universitetet vikariatsarfvoden eller universitetsstipendier

af annan art än docentstipendierna. För docenter, som

från universitetet hade en sådan inkomst af 500 å 1,000 kronor, blefve

sannolikt redan ett stipendium å 1,500 kronor tillräckligt, men däremot

otillräckligt för de öfriga. Den närmaste uppgiften vore därför att höja

de senares inkomst. Detta kunde ske medelst tillägg ur en särskild fond.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

155

För den händelse sökandenas och konsistoriets framställningar om

högre stipendiebelopp ej kunde bifallas, ville konsistoriet därför hemställa:
att

det af det ordinarie anslaget till docentstipendier utgående beloppet

måtte sättas till 1,500 kronor för hvarje stipendiat;

att universitetet måtte erhålla ett förslagsanslag å 5,000 kronor till

en tilläggsfond, till hvilken fond äfven borde läggas möjligen uppkommande

besparingar från stipendiefonden; och

att stipendiat, hvars samlade inkomst från universitetet af docentstipendium,

annat stipendium och arfvode ej uppginge till 2,000 kronor,

måtte från den nämnda till äggsfonden erhålla ett så stort tillskott, att hans

årsinkomst från universitetet uppginge till 2,000 kronor.

Vid konsistoriets beslut härutinnan äro emellertid anknutna särskilda

uttalanden af några konsistoriemedlemmar.

Så påpekade en ledamot, att konsistoriets alternativa hemställan ej

vore tillfredsställande så vidt juridiska fakulteten anginge. Förbättringen

skulle för dess docenter i de viktigare fallen — nämligen då docent innehade

vikariats- oah andra förordnanden — blifva ingen. Hittills hade

fakulteten åt dessa docenter kunnat utverka tilläggsarfvoden ur fonden af

besparade professorslöner inom fakulteten. Men denna fond vore i det

närmaste uttömd. Nyssnämnda docenters ställning komme sålunda att för

framtiden blifva sämre än nu, och detta under förhållanden, som ej blott

genom konkurrensen med de praktiska j uridiska banorna utan äfven genom

tillkomsten åt en juridisk fakultet i hufvudstaden komme att försvåra

rekryteringen af fakultetens docentkår.

Sex andra medlemmar af konsistoriet uttalade, att beloppet af docentstipendium

borde sättas till 2,000 kronor. En af dem anförde såsom

skäl härför, bland annat, att vid den af konsistoriet sist föreslagna

tredje utvägen stipendierade docenter, som innehade kortare vikariatsiorordnanden

eller amanuensförordnanden med arfvode ej öfverstigande 500

kronor, skulle alldeles gå miste om all ersättning för sådant förordnande.

Vid universitetet i Lund gjordes af teologiska fakulteten intet uttalande

rörande stipendiebeloppet; juridiska fakulteten hade jämväl i denna

punkt intet att erinra mot bifall till docenternas ansökningar; medicinska

fakulteten uttalade, att den ansåge docenternas hemställan rörande stipendiebeloppet

rimlig och billig; och deras hemställan biträddes äfven af

filosofiska fakulteten och det större konsistoriet.

Innan universitetskanslern afgaf sitt underdåniga utlåtande öfver ^-0~j/^Upptaia

centernas ansökningar, inkom Uppsala docentförening med en underdånig7 docent
förening.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

skrift, hvari den uppträdde mot de af konsistoriet alternativt ifrågasatta

utvägar att bereda docentstipendiaterna eu förbättrad ekonomisk ställning.

Innehållet af denna skrift är i väsentliga delar återgifvet i mitt förutnämnda

anförande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1907. Bland

annat yttrade docentföreningen:

«/ O . n

»Dessutom måste vi framhålla det obilliga i att genom ett dylikt förslag

en omfattande tjänstgöring kan påläggas en stipendiat,, utan att han

därför får någon extra ersättning utöfver hvad en annan stipendiat erhåller

utan denna tjänstgöring. Antag t. ex. att af tvenne docenter, som bägge

hafva docentstipendium, den ene fullgör den mindre omfattande tjänstgöring,

som åligger honom som stipendiat, och uppbär 2,000 kronor,

den andre åter fullgör samma tjänstgöring och därtill ett arbete, som anses

vara af den betydenhet, att för detsamma anvisats särskildt anslag af

statsmedel (t. ex. ledande af etf seminarium) å ett belopp af intill 500

kronor — han erhåller trots detta äfvenledes 2,000 kronor.»

Omoersitets- 1 ’ni versitetskanslem, till hvilken jämväl sistnämnda skrift remitterades,

kansler». ut^a]a(}e j sitt utlåtande den 15 december 1906, att docentstipendiernas

belopp borde fastställas för såväl fasta som rörliga stipendier till minst

2,500 kronor. Det vore efter hans uppfattning mycket att beklaga, om

på grund af stipendiebeloppens knapphet skulle uppstå brist på goda krafter

för docentkårens rekrytering. En sådan farhåga vore så mycket mera naturlif,

som numera aflöningsförmånerna för lärare vid de allmänna läroverken

blifvit afsevärdt höjda. Extralärare, som genomgått profår, åtnjöte

i årliga aflöningsförmåner 2,000 kronor. Förutom att på en docents kvalifikationer

i vetenskapligt hänseende i regel torde ställas högre fordringar

än på en elementarlärares, borde härvid jämväl erinras, att en docent ofta

kunde för bokinköp m. m. få vidkännas ganska dryga utgifter, som för

hans vetenskapliga utbildning vore nödiga.

Departements- Vid underdånig anmälan af ärendet yttrade jag, efter att hafva åbelurande

''‘°Pat de skal, som enligt min mening talade för en höjning af docentstiår

1907. pendiebeloppen, bland annat följande, som jag här torde få återupprepa:

»Docentstipendierna böra alltså enligt min åsikt höjas. Olika meningar

hafva yppats i fråga om höjningens storlek. För min del anser jag,

att stipendiebeloppet nu skäligen bör sättas till 2,000 kronor genom en erforderlig

tillökning på extra stat till den ordinarie stipendiesumman. Att

ett stipendiebelopp af 2,000 kronor ej kan anses så högt, att vederbörande

därigenom frestas att längre än lämpligt stanna vid universitetet, är tydligt

af det föregående, och korrektivet däremot skall för öfrigt sökas på annat

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 97.

sätt än genom alltför knappa stipendiebelopp. Jag vill erinra, att jag

under punkt 17 i det föregående angifvit, hurusom jag ej velat tillmötesgå

krafven på höjda arfvoden för extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken,

och jag tror mig särskildt med hänsyn härtill icke vid den nu

ifrågasatta, endast interimistiska anordningen böra förorda högre belopp

än 2,000 kronor äfven för docentstipendiaterna. En förmån, som ej är utan

sitt värde, bör därvid ihågkomma, nämligen den rätt till extra lönetursberäkning,

som en docent vid öfvergång till ordinarie tjänst vid allmänt

läroverk, i olikhet med dessas extra ordinarie lärare, enligt gällande bestämmelser

äger åtnjuta.

»Att tillökningen bör äga rum å extra stat, såsom jag antydde, synes

mig klart med hänsyn till frågans sammanhang med det ärende, hvarför

förstnämnda sakkunnige komma att tillkallas. Tillökningen bör afse att

bringa såväl de rörliga som de fasta stipendierna upp till samma belopp,

2,000 kronor.»

Kungl. Maj:ts, i enlighet med mitt förslag, till Riksdagen gjorda framställning

"om anslag på extra stat för år 1908 för utfyllande af docentstipendierna

vid universiteten till 2,000 kronor hvartdera blef af Riksdagen

bifallen.

De sakkunnige hafva utförligt yttrat sig rörande den nu förevarande»» takkunmji.

frågan. Då hvad de anfört nära öfverensstämmer med min uppfattning i

densamma, tillåter jag mig att här ordagrant återgifva de väsentligaste

delarna af deras yttrande:

»Vid bedömandet af det belopp, med hvilket docentstipendium kan

anses skäligen böra utgå, torde framför allt två synpunkter vara värda

beaktande. Den ena är, hvilket belopp som kan anses behöflig!, för att en

docent skall kunna utan tryckande näringsomsorger fortsätta sina vetenskapliga

studier och tillika vara att tillgå, för den händelse hans krafter

behöfva tagas i anspråk för offentlig undervisningsverksamhet — för att

använda de ordalag, med Indika dessa stipendiers uppgift finnes angifven

i statsrådsprotokollet den 10 januari 1876. Den andra härvid ifrågakommande

synpunkten är arten af de ekonomiska utsikter, som från annat

håll öppna sig för eu ung vetenskapsidkare vid den tidpunkt af hans utveckling,

då hans fästande vid universitetet i regel ifrågakommer, eller

då han nyss fullbordat sina universitetsstudier. Dessa utsikter kunna

nämligen gifvetvis vara af den art, att docentstipendierna, änskönt de hvart

för sig uppnå det belopp, där fordran på tryckande näringsomsorgers

utestängande är uppfylld, .visa sig otillräckliga för sin uppgift att vid

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 97.

universiteten kvarhålla de bästa förmågorna. Betänker man, att det är

tran docentkåren, som de fast anställda universitetslärarna i regel rekryteras,

kan icke förnekas, att ett sådant förhållande som det senast antydda skulle

kunna medföra en allmän sänkning af den vetenskapliga nivån vid våra

universitet och därmed en allvarsam risk uppstå, att dessa ej i önskvärd

grad skulle kunna fylla sin uppgift ej mindre i det mellanfolkliga vetenskapliga

arbetet än i de nationella kultursträfvandena.

»Hvad nu den första af här angifva synpunkter vidkommer, så förtjänar

framhållas, att det af docenterna själfva begärda beloppet 2,500

kronor från denna synpunkt knappt af någon blifvit betecknadt såsom

öfverdrifvet högt. Af det öfvervägande antalet myndigheter, som i saken

uttalat sig, har detta belopp obetingadt tillstyrkts, och äfven det större

1 konsistoriet i Uppsala, som funnit sig böra framlägga alternativa förslag

till lägre belopp, finner det obestridligt, att denna summa icke är för stor,

om man tager hänsyn till en ung forskares lefnadskostnader.

»Betänker man den på senare år inträffade starka stegringen i dessa

kostnader, de ständigt växande kraf beträffande anskaffandet af vetenskaplig

litteratur, företagandet af vetenskapliga resor m. in., som den vetenskapliga

verksamheten ställer på docenten, samt den ofta fö r h an d envar an d e

nödvändigheten att afbetala eller åtminstone förränta förefintliga studieskulder,

så kan man ej heller undgå grundadt tvifvelsmål, huruvida ett

lägre stipendiebelopp verkligen skulle vara tillräckligt att hålla tryckande

näringsomsorger borta. Dessa tvifvelsmål blifva helt visst icke mindre,

när man tager i betraktande, att här afses eu stipendiereglering, som om

möjligt bör tillgodose mer än den allra närmaste tidens kraf.

>Nu är det visserligen sant, att i en del fall en docentur kan erbjuda

sin innehafvare tillfälle att genom enskild undervisning i någon mån, stundom

till och med rätt afsevärdt, förbättra sina inkomster, och att i vissa

fall denna undervisning kan på en gång befordra universitetets intressen

och docentens egen utveckling. Men lika visst är, att i många, kanske

flertalet, läroämnen tillfället till sådan undervisning är ringa, och att det

mestadels hvarken från universitetets eller docentens synpunkt skulle vara

önskvärdt, att den senare nödgades anlägga sin undervisning med brödförvärfvet

såsom verksamt hufvudmotiv.

>Det vill ock synas, som skulle de förslag, hvilka framställts, att vid

beräkningen af stipendiernas belopp taga hänsyn till vissa arter af dylika

biinkomster, och för hvilka förslag redogörelse ofvan lämnats, bäst visa,

hur vanskligt det är att låta hänsynen till eventuellt förefintliga biinkomster

spela in vid bestämmandet af stipendiebeloppen. De anmärkningar,

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

som mot dessa förslag med allt fog framställts, synas oss göra, att deras

antagande numera ej kan på allvar ifrågasättas.

»Till än mindre båtnad skulle det lända universiteten, om antagandet

af verkliga bisysslor, i skolans tjänst eller annorstädes, vunne utbredning

bland docenterna. Att de rent vetenskapliga arbetena och intressena därvid

som regel skulle blifva lidande, torde knappt kunna undvikas, likasom

det lätt nog kunde inträffa, att universiteten ej längre bland sina

docenter funne den tillgång till för vikariats mottagande oförhindrade och

kvalificerade personer, som med docentinstitutionen bland annat åsyftas.

Det kunde med andra ord befaras, att universiteten till sist på denna väoerhölle

en docentkår mera till namnet än till det vetenskapliga gagnet

»Tager man i betraktande inkomstförhållandena vid sådana platser och

yrken, som kunna sägas konkurrera med universiteten om de unga krafter,

hvilka efter fullbordade universitetsstudier stå i begrepp att lämna universiteten,

så är till eu början att framhålla, hur utomordentligt stark

denna konkurrens på vissa yrkesområden är. Till universitetens förfång

verkar den framför allt inom den juridiska fakultetens ämnesområden och

inom medicinens teoretiska discipliner. De ekonomiska utsikter, som vid utträdandet

i det praktiska lifvet under nuvarande förhållanden snart noo- erbjuda

sig såväl för den juridiske ämnessvennen som för den unge läkaren,

äro, särskildt när det gäller de något rikare utrustade begåfningarna, i

regel af den beskaffenhet, att det icke gärna kan blifva tal om, att de

förmåner universiteten kunna erbjuda sina docenter skulle kunna nå upp

till något motsvarande. Skillnaden blir än större, när man betänker, att

den unge juristen eller den unge läkaren för att vinna anställning vid

universiteten utöfver examenskurserna måste underkasta sig den uppoffring

af tid, penningar och arbete, som vetenskapliga skrifters utgifvande

förutsätter, och som de praktiska banorna i regel ej kräfva.

»Betecknande för de nuvarande förhållandena är beträffande den juridiska

fakulteten den svårighet, hvilken, såsom i ett annat sammanhang

framhållits, visat sig att erhålla till och med professorsbefattningar i juridik

besatta, till belysande af förhållandet inom de medicinska teoretiska

läroämnena kan tjäna, att inom dessa vid Uppsala universitet under 10- årsperioden 1898—1907 allenast 2 docenter (i de praktiska ämnena under

samma period 9 docenter), vid Lunds universitet 4 docenter (i de

praktiska disciplinerna 12 docenter) varit anställda, samt att under de

senaste decennierna det upprepade gånger inträffat, att vid förfall för professor

hans undervisningsskyldighet måst upprätthållas af medicine kandidat,

då hvarken docent eller ens kvalificerad licentiat stått, att såsom

vikarie erhålla.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Majds Nåd. Proposition N;o 97.

»Äfven vissa naturvetenskapliga discipliner såsom fysiken och kemien

erbjuda exempel på en konkurrens af den art, hvarom här är fråga. Till

de ekonomiska förmåner, som industrien kan erbjuda en skicklig elektriker

eller kemist, kan en motsvarighet gifvetvis ingalunda beredas universitetens

docenter.

»Det är i alla dessa och liknande fall blott sådana personer, hos hvilka

en stark fallenhet för vetenskaplig forskning förmår undanskjuta de ekonomiska

synpunkterna, som äro för universiteten påräkneliga. Dubbelt

viktigt blir det under sådana förhållanden, att universiteten genom erbjudandet

af någon trygghet i ekonomiskt afseende förmå vid sig binda

de bättre förmågorna bland dessa vanligen ej särdeles talrika vetenskapligt

intresserade. Det lärer eljest icke kunna undvikas, att urvalet gör sig så

gällande, att åt universitetsplatserna blott kvarlämnas de sämst kvalificerade,

som på den grund ej lyckats bereda sig en tryggad ställning inom

de praktiska banorna.

»Annorlunda synes saken ligga beträffande flertalet discipliner i den

filosofiska fakulteten samt inom den teologiska. Här spelar konkurrensen

med de allmänna läroverken en mycket bestämmande roll, och här ligger

det därför för statsmakterna inom möjlighetens gränser att så afväga

aflöningsförmånerna, som elementarundervisningens och universitetsj)ildningens

intressen det fordra. Det är på den grund med fullt skäl, som

jämförelsen med förhållandena vid läroverken och särskild! extralärarnas

ställning där vid behandlingen af docentstipendiefrågan spelat och spelar

en framskjuten roll. Detta är så mycket mer befogad!, som eu öfvergång

af docenter till befattningar i skolans tjänst länge ägt rum, och det torde

ligga både i universitetens och skolans intresse att fortfarande befordra

en dylik växelverkan.

»Då nu extralärarens löneförmåner, där vederbörande fullgjort föreskrifna

villkor rörande examina och profår, uppgå till 2,000 kronor, är det

tydligt att docentstipendium ej kan sättas till lägre belopp. Det är ock

med denna uppfattning till utgångspunkt, som Kungl. Maj:t icke afvaktat

docentstipendiefrågans definitiva reglering utan redan hos 1907 års Riksdag

begärt och äfven erhållit ett anslag på extra stat för är 1908 för att

bringa alla docentstipendierna upp till 2,000 kronors belopp.

»Frågan är nu, om detta belopp, vid hvilket Kungl. Maj:t vid den år

1907 vidtagna interimistiska anordningen fann sig böra stanna, kan från

här anlagda synpunkt anses tillfyllestgörande äfven såsom definitivt stipendiebelopp.

Det får härvid icke förbises, att det beträffande extralärarnas

arfvode rör sig om förordnanden, som under nuvarande förhållanden

väl med tämlig säkerhet kunna påräknas förnyade, och som erbjuda

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

en relativ visshet om en ej alltför aflägsen befordran till fast och bättre

aflönad befattning. Docentstipendierna åter tillsättas ju blott för en tid

af tre år; enligt ifrågasatta och här nedan förordade bestämmelser skulle

tillsättningen ske under konkurrens, och förlängning af tiden för stipendiernas

åtnjutande göras beroende på utgången af ny konkurrens. Befordringsutsikterna

vid universiteten äro därtill under de flesta förhållanden

såväl genom platsernas fåtal som genom tjänstemeriternas ringa betydelse

vid tillsättningarna af en ojämförligt mera oviss karaktär och ej sällan

äfven betydligt mera aflägsna än vid läroverken är fallet. Lägger man

härtill slutligen de större kraf på anskaffandet af litteratur m. in., som

den vetenskapliga verksamheten pålägger docenten i jämförelse med extraläraren,

synes knappast kunna förnekas, att ett lika belopp å docentstipendierna

som å extralärararfvodena icke betyder ekonomisk likställighet

för båda kategorierna. Det torde vara nödvändigt, att docentstipendierna

i en något så när afsevärd grad öfverstiga extralärararfvodet, om en sådan

likställighet skall komma till stånd och universiteten äga verklig utsikt att

för universitetslärarens uppgift vinna de bättre förmågorna.

»Lägre än 500 kronor lärer denna skillnad icke skäligen kunna sättas,

om den eljest skall hafva något att betyda. Så länge extralärarnas högre

arfvode utgår med 2,000 kronor, synes alltså äfven från den här anlagda

synpunkten docentstipendiernas belopp böra fastställas till 2,500 kronor.

Därest det förra skulle komma att höjas, synas stipendiebeloppen böra

undergå en motsvarande ökning. Då intet giltigt skäl lärer kunna förebringas

för att de rörliga stipendierna skulle utgå med lägre belopp än

de fasta, och då en provisorisk utjämning härvidlag redan ägt rum genom

det på extra stat för år 1908 beviljade anslaget, synes det här föreslagna

beloppet böra gälla för både fasta och rörliga stipendier.

»Det har vid ärendets tidigare handläggning af matematisk-naturvetenskapliga

sektionen i Uppsala uttalats, att ett större stipendiebelopp än 2,000

kronor lätt kunde leda därhän, att stipendierna betraktades såsom verkliga

löner, hvilka skulle locka docenterna att alltför länge stanna kvar vid universiteten.

Det vill dock synas, som skulle sektionen vid uttalandet af

denna betänklighet, hvilken ej synes hafva delats af någon annan myndighet,

väl mycket hafva underskattat verkan af den stegring i lefnadskostnaderna,

som på senare åren inträdt. Man torde väl utan tvekan kunna

beteckna äfven 2,500 kronor såsom ett under nuvarande förhållanden fullständigt

otillräckligt ekonomiskt underlag för grundande af familj, allra

helst när man besinnar, att beloppet blott är garanteradt för en tid af tre

år. Farhågorna, att innehafvaren af ett stipendium för en längre följd af

år därmed skulle låta sig nöja, synas fördenskull i dubbelt afseende

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. U Haft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

ogrundade. Och att eventuella biinkomster här lika litet som enskild förmögenhet

kan tagas med i räkningen, behöfver väl ej påpekas. Sådana

undantagsförhållanden kunna ju äfven vid lägre stipendiebelopp, ja äfven

beträffande en ostipendierad docent, möjliggöra ett ovanligt långt kvarstannande

vid docentbefattningen.

»Blifver förslaget om de fasta docentstipendiernas tillsättande efter

ansökan en verklighet, ligger ju ock däri det naturliga korrektivet mot

sådana förhållanden i de fall, där de kunna anses vara till förfång- för

universitetens intressen.

»Samma sektion har äfven uttalat, att det högre beloppet af 2,500

kronor i alla händelser skulle ekonomiskt försvåra öfvergången till läroverken,

då antagandet af ett lektorsvikariat skulle medföra minskad inkomst.

Då samma sektion emellertid i samma utlåtande strax förut yttrat,

att numera öfvergången från docentur till elementarlärartjänst så försvårats,

att det vore fara värdt, att den hädanefter endast undantagsvis

skulle kunna förekomma, så synes- redan härigenom räckvidden af den

gjorda anmärkningen ej obetydligt inskränkt. På grundvalen af ofvan

lämnade jämförelse mellan en extralärares och en stipendierad docents

ställning våga vi dessutom hålla före, att den ifrågasatta skillnaden af 500

kronor alldeles icke skulle innebära någon afgjord öfverlägsenhet i docentens

ekonomiska ställning.

»På grund af hvad här ofvan nu anförts hemställa vi, att såväl fast

som rörligt docentstipendium måtte utgå med ett årligt belopp af 2,500

kronor.»

Docentstipendier

vid

karolinska

institutet.

Då karolinska institutets lärarkollegium, såsom förut nämnts, begärde

inrättandet af nya docentstipendier, förklarade kollegiet, att stipendiernas

belopp syntes med hänsyn till dåvarande förhållanden ej böra sättas lägre

än till 2,000 kronor. Universitetskanslern ansåg ock, att beloppet af stipendierna

borde bestämmas till detsamma, hvarmed docentstipendierna vid

universiteten utginge för år 1908, eller till 2,000 kronor.

Departements■ I fråga om beloppet af docentstipendierna vid universiteten har jag

yttrande. uftalat min anslutning till den uppfattning, som de sakkunnige hyst. Såväl

de. hittillsvarande som de nyblifvande stipendierna böra alltså sättas

till 2,500 kronor hvartdera.

I de sakkunniges anförande i frågan spelar jämförelsen med arfvodet

för extra ordinarie lärare vid allmänna läroverken en viktig roll, och de

hafva gifvit goda skäl, hvarför så är förhållandet. Denna jämförelse var

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

163

äfven en betydelsefull faktor för mig, då jag år 1907 föreläde Kungl.

Maj:t frågan om anslag på extra stat för docentstipendiernas höjande, så

till vida att jag ansåg docentstipendierna då icke böra uppbringas till

högre belopp än till 2,000 kronor, således lika med den extra ordinarie

läroverkslärarens arfvode. Men jag betonade därvid den då ifrågasatta

anordningens interimistiska karaktär. Man borde, enligt min åsikt, då frågan

om docentinstitutionen för sitt slutliga afgörande borde ses i sammanhang

med en blifvande genomgripande omorganisation vid universiteten, ej gå

denna omorganisation i förväg mer än som kunde anses alldeles oundgängligt.

Att emellertid docentinstitutionens betydelse ingalunda kommer

att försvagas, därest mina förslag i afseende å professorskåren m. m. komma

att genomföras, torde vara uppenbart.

Att de rörliga docentstipendierna nu böra definitivt uppbringas till

samma belopp som de fasta, synes mig gifvet. Det torde vara sannolikt,

att anledningen därtill, att de hittills varit i stat uppförda till lägre belopp

än de fasta, är att söka i den fastställda begränsningen af tillgångarna

vid den tid de upprättades, och att man då ansåg fördelaktigare för vederbörande

universitet att äga 5 rörliga stipendier å 1,200 kronor hvartdera

än blott 4 sådana å 1,500 kronor hvartdera. Beloppet af de rörliga stipendierna

var från början ej af Riksdagen å ordinarie stat fastställ dt, men är

så nu genom Riksdagens beslut i fråga om de nya staterna för universiteten.

Tydligen bör denna ordning bibehållas.

Hvad härefter vidkommer beloppet af de ifrågasatta nya stipendierna

för karolinska institutet, har detsamma af lärarkollegiet -föreslagits till 2,000

kronor. Då universitetskanslern tillstyrkt samma belopp, har han utgått

från det för år 1908, med tillägg å extra stat, för docentstipendierna vid

universiteten bestämda beloppet. Då jag nu ansett detta böra för framtiden

höjas till 2,500 kronor, finnes ingen anledning att sätta de nya stipendierna

vid karolinska institutet till lägre belopp.

C) Tiden för docentstipendiernas åtnjutande m. m.

Såsom lag i den nu förevarande af delningen under A) redan omför- 187l ärs,be''

malt, skulle — enligt den för 1877 års Riksdag framlagda planen, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse hvarmed jämlikt Riksdagens beslut den nya

organisationen skulle genomföras — docentstipendier, såväl de fasta som

de rörliga, i allmänhet och där ej särskilda förhållanden föranledde undantag,

utdelas för en tid af tre år. Efter denna tids föidopp skulle

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kung!-. Ma:jts Nåd. Proposition No 97.

stipendiets åtnjutande kunna förlängas med ett, två eller högst tre år,

med villkor att stipendiaten under tiden antingen genom utgifna vetenskapliga

skrifter eller genom meddelad offentlig undervisning visat sig

häraf förtjänt.

I dessa bestämmelser har emellertid genom initiativ från Riksdagens

sida en förändring kommit till stånd.

må1 års Riks- Vid 1889 års Riksdag väcktes nämligen motion därom, att Riksdagen

dag. måtte medgifva, att villkoren för åtnjutande af docentstipendier Unge bestämmas

så, att dessa stipendier kunde innehafvas under längre tid än sex

år. I motionen framhölls, att vid 1877 års Riksdag tungt vägande invändningar

framkommit mot denna punkt af den framlagda planen, ehuru

Riksdagen dock ej föranledts till något uttalande däremot. Den tid, som

förflutit sedan 1877 års bestämmelser fastslogos, syntes hafva tydligen

ådagalagt dessa invändningars berättigande. Det inträffade, att stipendieinnehafvaren,

huru skicklig som vetenskapsman och lärare han än visat

sig, måste undandragas hvarje slag af stipendieunderstöd, kanske vid en

tidpunkt då universitetet allra bäst behöfde taga hans krafter i anspråk.

Obilligheten och olämpligheten af ett dylikt förhållande vore påtagliga.

Riksdagens Riksdagen yttrade i sin skrifvelse den 15 maj 1889 angående regleringen

af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel i denna fråga,

bland annat, att enstaka fall syntes kunna inträffa, då det vore önskvärdt

och af universitetets intresse påkalladt, om en förtjänt vetenskapsidkare,

af hvilkens fortsatta verksamhet vid universitetet stort gagn vore att förvänta,

kunde något längre tid än sex år vid ett docentstipendium bibehållas.

Enligt Riksdagens åsikt borde emellertid eu sådan utsträckning af

tiden för stipendiets innehafvande endast i undantagsfall medgifvas, och

Riksdagen både därför för sin del medgifvit, att villkoren för åtnjutande

af docentstipendier vid universiteten bestämdes så, att dylikt stipendium,

när i särskilt fall så kunde pröfvas för universitetets verksamhet nödigt,

måtte kunna innehafvas längre tid än sex år.

Nu gällande 1 anledning af Riksdagens sålunda meddelade beslut utfärdade Kungl.

bestämmelser. Maj;t bestämmelser i ämnet genom nådigt bref den 10 april 1891. Dessa

bestämmelser, jämte andra docentstipendierna angående, äro upptagna i

en bland de till den nya staten för hvardera af de båda universiteten

fogade särskilda föreskrifter, med följande lydelse:

»Docentstipendierna tillsättas — efter förslag af fakultet eller sektion

i fråga om de vid sådana fästa stipendier samt efter förslag af samtliga

fakulteter eller sektioner, hvar för sig, i afseende å de rörliga stipendierna

— för en tid af tre år af kanslern, med rätt för kanslern att på

framställning af vederbörande fakultet eller sektion för stipendiat, som ut
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

märkt sig genom det sätt, hvarpå han vid undervisningen biträdt, eller

genom vetenskapliga skrifter, förlänga tiden för stipendiets åtnjutande med

ett, två eller tre år. Kanslern äger jämväl, då han i särskildt fall finner

för universitetets verksamhet nödigt, att docent, som innehaft docentstipendium

i sex år, erhåller ytterligare förlängning af tiden för åtnjutande

af stipendiet, härom göra framställning hos Kungl. Maj:t.

»Innehafvare af docentstipendium åligger, utom de skyldigheter i fråga

om undervisnings meddelande, som i allmänhet tillhöra docenter, dels att

biträda vid de studerandes vetenskapliga öfningar dels att, när behof

uppstår, deltaga i den offentliga undervisningen och examinationen.

»Om rättighet att med innehafvande af docentstipendium förena annat

stipendium m. in. äro särskilda bestämmelser meddelade.»

Såsom af ordalagen i nämnda särskilda föreskrift framgår, finnas ännu

andra bestämmelser meddelade i afseende å docentstipendierna. Af dessa

bestämmelser vill jag här nämna stadgandena i universitetsstatuterna om

skyldighet för docentstipendiat att vikariera för professor samt att utan

särskild vedergällning i sin vetenskap hålla en offentlig föreläsning i veckan

eller åtaga sig annan däremot svarande undervisning. Vidare tillhör det

i allmänhet docent, vare sig han innehar docentstipendium eller ej, att

mot skälig ersättning öfvertaga den undervisning i sin vetenskap, som för

ett ändamålsenligt ordnande af den akademiska undervisningen pröfvas

erforderlig.

Under förloppet af det ärende, som jag nu i underdånighet anmäler, Ändring*

hafva åtskilliga yrkanden uppstått, gående ut på en ändring i nu gällande särbestämmelser

om docentstipendierna, dels i afseende på sättet för tillsättningen

af stipendierna dels i fråga om de åligganden, som tillkomma

docentstipendiat, dels ock rörande tiden för åtnjutande af docentstipendium

o. s. v. Endast det sistnämnda spörsmålet — den enda af dessa frågor,

som hittills varit beroende af Riksdagens medverkan, anser jag mig böra

i detta sammanhang till pröfning upptaga. De öfriga torde böra ankomma

på Eders Kungl. Maj:ts pröfning framdeles i sammanhang, bland annat,

med utfärdandet af nya statuter för universiteten.

Fastställande af ett tidsmått för åtnjutande af docentstipendium sammanhänger

naturligen med önskan att betona, att innehafvandet af ett

sådant stipendium ej vore att anse såsom innehafvandet af en fast tjänst.

Stipendierna borde, yttrade departementschefen år 1877, hvarken »vara så

stora eller åtnjutas under så lång tid, att de närma sig karaktären af ständiga

löner och därigenom motverka den rörlighet, inrättningen af stipendier

medgifver och fordrar».

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Universitetskommittén fann de bestämmelser om tidsbegränsning, som

■ommitt n. • n^(jjga trefven den 1 juni 1877 och den 10 april 1891, i

hufvudsak byggda på en riktig uppfattning af docentstipendieinrättningens

uppgifter och syften. Men åt de riktiga principerna hade man ej i stadgande^

gifvit ett klart och effektivt uttryck, och vid tillämpningen, särskild!

i fråga om stipendieförlängning, hade sålunda ancienniteten mången

gång kommit att spela en allt för stor roll på bekostnad af dugligheten.

För de missförhållanden, som däraf tilläfventyrs kunde befaras, ville

universitetskommittén råda bot väsentligen genom bestämmelser i afseende

å sättet för tillsättningen, hvilken borde ske efter ansökning. Däremot

ansåg kommittén ej någon begränsning af tiden för stipendieinnehafvandet

böra fastställas. »Till stipendiat bör», säger kommittén, »alltid den dugligaste

utses, och härmed låter en föreskrift, som kan medföra, att en

docent, äfven om hans skicklighet är aldrig så stor och vida öfvergår hans

medtäflares, ej får längre än en viss tid inneha stipendium, ej förena sig.

Fn sådan föreskrift är orättvis emot den docent, som genom sitt arbete

visat sig vara den främste, och den befordrar, under förutsättning att

principen om dugligheten'' såsom stipendietillsättningsgrund verkligen iakttages,

lika litet högskolans bästa».

Kommittén föreslog alltså, i fråga om tiden för åtnjutande af docentstipendier,

blott att de skulle tillsättas för tre år i sänder.

Universitets- Mot kommitténs nu angifna förslag gjordes i hufvudsak ingen in
ra«/n<%Ae«erna.

vg,ndning från universitetsmyndigheternas sida, med undantag för filosofiska

fakultetens i Lund humanistiska sektion, som fann de nu gällande bestämmelserna

om förordnande af docenter tillfredsställande. Därjämte uttalade

en medlem af juridiska fakulteten i Uppsala, att därest tiden för

stipendiernas innehafvande fortfarande skulle vara 3 år, men stipendium

likväl sökas, följden blefve ett jäktadt arbete för att hinna dokumentera

sig till förlängning. Klart vore, att om vetenskaplig lärarverksamhet skulle

drifvas vid sidan af egna forskningar, dessa senare svårligen kunde påskyndas,

men att om detta oaktadt sådant blefve nödigt, t. ex. med hänsyn

till konkurrens med nya och yngre krafter, arbetet och arbetaren ovillkorligen

komme att lida däraf. För möjliggörandet af ett lugnt arbete

vore därför 5 år vida lämpligare som tidsbestämning än de nuvarande

3 åren.

Docenternas

framställ
ningar.

I förutnämnda af docenter vid universiteten i Uppsala och Lund gjorda

underdåniga framställningar beröres ej vidare frågan om grunderna och

sättet för utdelande af docentstipendier.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Två af de öfver dessa framställningar afgifna yttranden innehålla Universitetsemellertid

uttalanden i nu förevarande ämne, hvilka synas mig vara af

intresse.

Beträffande den sammanlagda tid en docent bör kunna innehafva docentstipendiuin

uttalades af den matematisk-naturvetenskapliga sektionen i

Uppsala, att stipendium lämpligen borde kunna sökas och erhållas under

högst tre perioder och således innehafvas sammanlagdt 9 år. Att en begränsning

i detta afseende vore nödvändig, syntes vara uppenbart, ty i

annat fall blefve stipendierna faktiskt fasta små löner, och den gamla

adjunktsinstitutionen infördes med alla dess olägenheter. Skulle det undantagsvis

vara önskvärdt, att en docent finge behålla stipendium mer än 9

år, kunde fakultet eller sektion, såsom redan nu vid flera tillfällen praktiserats,

hos Kungl. Maj:t anhålla om extra förlängning.

Detta förslag anföres äfven af det större konsistoriet i Uppsala.

Kanslern anförde i sitt utlåtande, att den tid, en docent borde få UmversUetsbehålla

honom tilldeladt docentstipendium, ej syntes i regel böra uppgå till anse,nmer

än 6, undantagsvis 9 år. Det läge nämligen vikt uppå, att docenten

icke genom att alltför länge bibehållas vid docentstipendiet lockades att

obefordrad kvarstanna vid universitetet. Skapandet af en ny form utaf

den gamla adjunktsinstitutionen borde undvikas.

Jag öfvergå!’ nu till omförmälan af de sakkunniges utredningar och De sakkunnige.

förslag i ämnet. De anse, att ej samma behof att begränsa tiden för

innehafvande af docenstipendium föreligger för alla fakulteter, hvadan fullt

likformiga bestämmelser för dem samtliga ej vore af nöden i afseende å

de vid viss fakultet eller sektion bundna stipendierna. Något annorlunda

ställde sig saken i fråga om de för alla fakulteter gemensamma rörliga stipendierna.

Med hänsyn till dessa stipendiers särskilda uppgift syntes en

bestämmelse i detta afseende icke kunna undvaras. I öfverensstämmelse

med hvad af flera myndigheter förordats, ansåge de sakkunnige denna tid

här skäligen böra begränsas till högst tre treårsperioder eller tillsammans 9 år.

I fråga om sättet för docentstipendiernas tillsättande hyllade de sakkunnige

universitetskommitténs mening, att detta borde ske efter ansökning.

Detta dock endast såvidt angick de vid viss fakultet eller sektion

bundna stipendierna. I fråga om de rörliga, hvilka de sakkunnige i

motsats mot kommittén ville behålla, ansågo de, att den nu föreskrift!a

proceduren — tillsättning af kanslern, sedan samtliga fakulteter och sektioner

hvar för sig afgifvit förslag — fortfarande borde gälla.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Departements■

chefens

yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Ur de öfver de sakkunniges förslag afgifna yttrandena är intet här

att omnämna.

Universitetskommittén erinrade om vederbörande departementschefs uttalande

år 1877, att docentstipendierna hvarken borde vara så stora eller

åtnjutas under så lång tid, att de närmade sig karaktären af ständiga

löner och därigenom motverkade den rörlighet, inrättningen af stipendier

medgåfve och fordrade. Den sålunda uttalade grundsatsen — hvars giltighet

ännu i dag får anses orubbad — har universitetskommittén kraftigt

sökt uppehålla genom sitt förslag i afseende å docentstipendiebeloppets

storlek, medan däremot kommittén på anförda skäl förkastat tanken på en

på förhand fastslagen maximitid för stipendiets åtnjutande. De sakkunnige,

hvilka, som nämndt, i motsats till kommittén velat bibehålla rörliga docentstipendier

jämte fasta, hafva anslutit sig till kommitténs mening i fråga

om tidsbestämmelsen, såvidt de fasta stipendierna angår, men för de

rörliga velat uppställa en begränsning af tiden.

Då jag i afseende å stipendiebeloppets storlek gått utöfver hvad universitetskommittén,

med hänsyn till dåvarande förhållanden, föreslagit,

torde jag redan häri hafva en anledning att se till, huruvida man ej bör

söka energiskt upprätthålla den omförmälda grundsatsen genom bestämmelser

i fråga om den andra af de af den föregående departementschefen

för densammas bestånd angifna faktorer: tiden för docentstipendiums åtnjutande.

Ett lättande af den ursprungliga begränsningen af denna tid skedde,

som sagdt, på Riksdagens egen hemställan. Fråga är dock, om ej förhållandena

kommit att gestalta sig så, att en återgång till en verksam begränsning

bör ske. Ett uttalande af det större akademiska konsistoriet i

Uppsala i dess utlåtande i anledning af docenternas framställningar torde

här böra anföras.

Konsistoriet påpekar till en början, hurusom tanken ursprungligen

torde varit, att docentstipendierna skulle omedelbart efter examen tilldelas

unga docenter, som under ett par år med hjälp af detta understöd

skulle kunna ägna sig åt vetenskapliga studier och forskningar för att

sedermera afgöra, huruvida de ville gå i universitetets eller skolans tjänst.

Denna afsikt hade emellertid aldrig blifvit förverkligad. Ofta finge en

docent vänta 8—10 år, innan han erhölle ett docentstipendium.

Innehafvandet af sådant hade så småningom öfvergått till ett privilegium

för de gamla docenterna, och de hoppgifvande unga män, som vid

universitetet aflagt slutexamen, men icke kunde eller ville vänta på sti
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 97.

pendium, föredroge därför i regel att genast öfvergå till annan sysselsättning

framför att stanna vid universitetet. Orsakerna till detta missförhållande

vore visserligen till en del att söka i stipendiernas ringa antal,

men äfven med ett större antal stipendier vore det att befara, att de blott

skulle tillfalla de äldre docenterna och således ej fylla sin viktigaste uppgift:

att skapa en rörlig docentkår med relativt hastig omsättning utan

tendens att öfvergå till en institution påminnande om den fasta, men otillräckligt

aflönade adjunktskåren. Ökades antalet stipendier och iklädde sig

staten härför de betydande kostnader, som sakens vikt kräfde, borde staten

ock skaffa sig garantier för att anslaget ledde till det afsedda ändamålet.

Den garanti, konsistoriet närmast afser, är, att stipendierna skola sökas,

men som sagdt har konsistoriet äfven haft sin uppmärksamhet fäst vid

tanken på en begränsning i tiden för stipendiets åtnjutande. Konsistoriet

hade ock ifrågasatt, huruvida det ej borde stadgas, att stipendium ej finge

tilldelas docent, som uppnått en viss lefnadsålder.

Detta förslag afstyrktes af de sakkunnige, under åberopande af medeltalsålderssiffran

för anställning som docent under perioden vårterminen

1898—vårterminen 1907 inom de olika fakulteterna vid universitetet i

Uppsala, växlande från 29,2 år till 34,4 år.

Denna utväg synes ej heller mig kunna väljas. Men däremot finner

jag hvad konsistoriet anfört — och universitetskommittén har vidrört

samma sak — starkt tala för en ovillkorlig begränsning af tiden för åtnjutande

af docentstipendium.

Jag vågar nämligen ej antaga, att, äfven om man inför ansökningsprocedur

vid docentstipendiernas tillsättande, de omförmälda olägenheterna

säkert skola kunna förebyggas. Svårligen torde man därigenom kunna

undvika, att icke, såsom , skett, docentstipendier innehafvas 12—14 år,

medan tilläfventyrs stipendiet vore på annat håll af än större behof för

tillgodoseende af universitetets sanna bästa.

I enlighet med universitetskanslerns uttalade mening anser jag därför,

att den tid, en docent må behålla honom tilldeladt docentstipendium, i

regel bör få uppgå till högst 6, undantagsvis till 9 år. På kanslern bör

ankomma att utdela stipendiet för högst 6 år. Någon på förhand bestämd

periodindelning torde ej böra genom Riksdagens beslut fastslås. Den törsta

perioden må blifva såsom nu 3 år, eller, om så framdeles skulle visa sig

fördelaktigare, 4 eller 5 år. Men utöfver 6 år må ej genom kanslerns beslut

docentstipendium af samma docent innehafvas. För kanslerns rätt att medgifva

förlängning utöfver den första perioden böra vissa förutsättningar af

Eders Kungl. Maj:t angifvas.

Utsträckningen af tiden för bibehållandet af ett docentstipendium ut
Bih.

till Rilcsd Prof.. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Höft. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

öfver 6 intill 9 år skall, såsom ett undantagsfall, ovillkorligen göras beroende

af, huruvida särskilda omständigheter därtill gifva anledning.

Beslut om denna utsträckning bör meddelas af Eders Kungl. Maj:t efter

framställning från kanslern.

Nu torde den frågan framkastas, huruvida likväl ej så beskaffade omständigheter

kunna i utomordentliga fall föreligga, att det vore önskvärdt,

ja nästan nödvändigt, att docentstipendium finge bibehållas utöfver 9 år.

Därvid vill jag först erinra, att enligt de af de sakkunnige lämnade

sifferuppgifter rörande åldern vid utnämning till docent minimiåldern inom

de olika fakulteteterna växlat från 24 år till 30 år. Då ett stipendium

väl ej vanligen står till buds omedelbart vid docentutnämningen utan,

äfven om flera stipendier inrättas, ett eller annat år torde förflyta, innan

vederbörande däraf kommer i åtnjutande, skulle, äfven för den som blifvit

docent vid 24 års ålder, nio-årstiden för docentstipendiums åtnjutande

komma att utlöpa, då han uppnått åtminstone vid pass 35 år. Härmed

torde kunna sammanställas den af de sakkunnige angifria. medeltalsåldern

för vinnande af professur, omkring 38 år. De nyssnämnda sifferuppgifterna

utgöra naturligen intet fast stöd för beräkningar och gälla i alla

händelser ej universitetet i Lund. Men de torde dock kunna antagas visa,

att förhållandena ej skulle komma att blifva så otillfredsställande.

Härtill kommer, att utvägar gifvas, hvarigenom eventuellt ogynnsamma

följder af den stränga föreskrift jag nu förordat skulle kunna mildras eller

alldeles undanröjas. Ett tillfälligt behof af anslag till en docent kan af

kanslern tillgodoses genom anslag från universitetets reservfond. I staterna

för universiteten stå medel uppförda till Eders Kungl. Maj:ts disposition.

Därjämte vill jag erinra om en annan utväg, som ligger nära till hands.

Redan vid omregieringen på 1870-talet var frågan om medel för personliga

professurers inrättande uppe. Riksdagen afvisade den icke, men den

tillbakaträngdes på grund af bristande tillgångar. Under de sedan dess

gångna åren hafva emellertid på framställningar af Kungl. Maj:t anslag

blifvit i särskilda fall af Riksdagen beviljade för inrättande af personliga

extra ordinarie professurer. Så har en extra ordinarie professur inrättats

i egyptologi. En annan — omförmäld i det föregående — i finsk-ugrisk

språkforskning. Skulle i något fall inträffa, att en nioårsperiod af ett docentstipendiums

innehafvande tilländaginge och därvid de omständigheter vore

för handen, hvilka angifvits såsom skål mot en tidsbegränsning i afseende

på innehafvande af docentstipendium, synes det vara att förvänta, att nyssnämnda

tredje utväg: att söka utverka medel hos Riksdagen till en personlig

professur, äfven skall kunna med framgång anlitas.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 97.

Jag har vid behandlingen af förevarande del af ärendet af lätt begripliga

skäl uteslutande talat om docentstipendierna vid universiteten.

Klart är emellertid, att jag vill låta samma betraktelsesätt, som därvid ledt

mig, göra sig gällande äfven i fråga om de nya docentstipendierna vid

karolinska institutet. De nuvarande docentstipendierna därstädes böra, med

hänsyn till de särskilda förhållandena i afseende å dem, icke beröras af de

bestämmelser, jag nu ifrågasatt.

De ökade kostnader, som mina förslag i afseende å docentstipendierna f:«st«-adsskulle

medföra, inhämtas af följande sammanställning:

Universitetet i Uppsala:

13 nya stipendier ä 2,500 kronor.......................................... kronor 32,500: —

ökning å 1,000 kronor för nuvarande 15 fasta stipendier » 15,000: —

8 å 1,300 » » » 5 rörliga » » 6,500: —

summa kronor 54,000: —•

Universitetet i Lund:

12 nya stipendier ä 2,500 kronor.......................................... kronor 30,000: —

ökning a 1,000 kronor för nuvarande 11 fasta stipendier » 11,000: —

» å 1,300 » > » 5 rörliga » » 6,500: —

summa kronor 47,500: —

Karolinska mediko-Mrurgiska institutet:

3 nya stipendier ä 2,500 kronor .......................................... kronor 7,500: —

Under åberopande af hvad jag i denna afdelning anfört

jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med upphäfvande af härutinnan nu gällande, af Kungl. Maj:t och

Riksdag fastställda föreskrifter, medgifva och bestämma:

att vid universitetet i Uppsala skola, med inberäknande af nu befintliga

docentstipendier, finnas 33 sådana stipendier, nämligen för teologiska fakulteten

4, för juridiska fakulteten 3, för medicinska fakulteten 3, för humanistiska

sektionen af filosofiska fakulteten 9, för matematisk-naturvetenskapliga

sektionen af samma fakultet 7, för filosofiska fakulteten i dess helhet gemensamt

2 äfvensom 5 ej vid viss fakultet eller sektion fästa stipendier;

att vid universitetet i Lund skola, med inberäknande af nu befintliga

docentstipendier, finnas 28 sådana stipendier, nämligen för teologiska fakulteten

2, för juridiska fakulteten 3, för medicinska fakulteten 2, för humanistiska

sektionen af filosofiska fakulteten 8, för matematisk-naturvetenskapliga

tillstyrker Departements

chefens

hemställan.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

sektionen af samma fakultet 6, för filosofiska fakulteten i dess helhet gemen ■

samt 2 äfvensom 5 ej vid viss fakultet eller sektion fästa stipendier;

att vid karolinska mediko-kirurgiska institutet skola upprättas 3 nya

docentstipendier;

att samtliga dessa stipendier skola utgå med 2,500 kronor för år

hvardera;

att hvardera af dessa stipendier må, enligt närmare bestämmelser af

Eders Kungl. Maj:t, af kanslern för rikets universitet tilldelas vederbörande

docenter under en sammanlagd tid af 6 år för hvarje innehafvare; samt

att Eders Kungl. Maj:t må, där särskilda förhållanden det påkalla,

medgifva, att stipendium får af samma innehafvare, utöfver nyssnämnda

6 är, åtnjutas under ytterligare högst 3 år.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

173

y.

Om vikariatsarfvoden och ersättningar åt vissa opponenter vid

disputationer.

På sätt universitetskommittén anmärkt, uppstod vid adjunktsinstitutionens

ombildning en vikariatsersättningsfråga. Förut ägde högskolorna i

adjunkterna en kår af lärare, hvilka hade till åliggande att vikariera, och

hvilkas lön utgjorde ersättningen härför. Behofvet af särskilda vikariatsersättningar

gjorde sig i afsevärd utsträckning först gällande, då med

adjunkturernas indragning uppgiften att vikariera öfverflyttades på docenterna.

Och arfvodesfrågan kom därvid att spela så mycket större roll, som vikariat

nu ifrågakommo ej blott, såsom förut, för professorerna utan äfven för

adjunkternas ersättare, de extra ordinarie professorerna.

Enligt Kungl. Maj:ts till 1876 års Riksdag framlagda förslag till lönestater

för högskolorna, i hvilka förslag lönebeloppen fördelats i lön och

tjänstgöringspenningar, skulle de sistnämnda vid förefallande behof användas

till bestridande af vikariatstjänstgöring under de villkor, Kungl. Maj:t

kunde komma att närmare bestämma.

Efter det Riksdagen godkänt förslagen, föreskref Kungl. Maj:t genom^"^1

nådigt bref den 30 november 1876: ber i

att lärare och tjänsteman, i hvilkens aflöning tjänstgöringspenningar

inginge, skulle, då han åtnjöte ledighet, vare sig från tjänsten i dess helhet

eller, hvad särskildt beträffade lärare, från föreläsningars hållande, till den

vikarie, som kunde varda förordnad att hans tjänstgöringsskyldighet bestrida,

afstå tjänstgöringspenningarna för den tid sådant förordnande varade,

dock att tjänstgöringspenningar icke skulle afstås vid ledighet, som inträffade

för lärare under ferier och för tjänsteman under semester, eller som

beviljats för utrikes resa i vetenskapligt ändamål;

att till vikarie, hvilken förordnades att bestrida endast den examinationsskyldighet,

som ålåge ordinarie lärare, skulle afträdas af tjänstgöringspenningarna

den andel, som af kanslern, efter vederbörandes förslag, bestämdes;

samt

att tjänstgöringspenningar skulle uppbäras jämväl af vikarie, som för- •

valtade ledig tjänst, då tjänstgöringspenningar vore för densamma anslagna.

De undantag från skyldigheten att afstå tjänstgöringspenningar, som

sålunda medgåfvos vid ledighet under ferier eller utrikes resa, upphäfdes

genom nådigt bref den 20 maj 1887.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 97.

Vidare må nämnas, att kanslern med stöd af det honom den 30 november

1876 gifna bemyndigande vidkommande universitetet i Uppsala

meddelat bestämmelser angående afstående af tjänstgöringspenningar till

vikarie, som förordnas att bestrida allenast examinationsskyldighet. Enligt

kanslerns beslut den 19 juni 1877 skall vikarie, som erhållit dylikt förordnande,

äga uppbära en fjärdedel af ordinarie lärarens tjänstgöringspenningar,

samt, om två äro förordnade, hvardera uppbära en åttondel. För

universitetet i Lund är ej någon motsvarande allmän föreskrift meddelad.

Medan det länge lärer varit vanligt, att vikarien utan ersättning af tjänstgöringspenningar

uppehöll den ordinarie lärarens examinationsskyldighet,

har under de senare åren jämlikt kanslerns för hvarje särskildt fall gifna

bestämmelse ersättning uppburits och, enligt hvad universitetskommittén

upplyst, utgjort än en tredjedel, än hälften och än hela beloppet af tjänstgöringspenningar

för den tid, examinationsförordnandet afsett.

Tjänstgöringspenningarna voro således hvad som är att beteckna såsom

vikariatsarfvoden. Men äfven docentstipendium torde, i händelse en docentstipendiat

förordnades att vikariera, hafva från början varit att anse såsom

en vikariatsersättning. Adjunkternas uppgift att vikariera skulle ju öfvertagas

af med stipendier försedda docenter. Och i nuvarande universitetsstatuter,

§ 127, heter det, såsom universitetskommittén påpekat, att docent,

som innehar docentstipendium, är pliktig åtaga sig vikariat.

Hvad jag nu omförmält ger anledning till den uppfattning, att vikariatsersättningarna

kunde komma att blifva ganska växlande till sin storlek,

utan att sådant motiverades af olikhet i vikariatsuppdraget.

Docenternas Detta förhållande jämte andra omständigheter, som af vederbörande

fra™rstfg£inrj betraktades såsom för dem missgynnsamma, föranledde omsider docenter

vid de båda universiteten och vid karolinska institutet att i särskilda till

Kungl. Maj:t ingifna ansökningar framställa vissa önskemål beträffande

vikariatsersättningarna. I dessa ansökningar påpekades, hurusom af uppgiga

anledningar arfvode för helt år till en professorsvikarie, vikarie för

extra ordinarie professor därvid medräknad, kunde variera mellan 3,000

kronor och 666 kronor 67 öre — efter det extra ordinarie professorsaflöningarna

sedermera allmänt reglerats, borde sistnämnda belopp i regel

motsvaras af 800 kronor. Denna åtskillnad vore obefogad, helst dåmera,

med få undantag, examinationsskyldighet vore förenad äfven med de extra

• ordinarie professurerna.

En jämförelse med vikariernas ställning i andra grenar af undervisningsväsendet,

särskildt de allmänna läroverken, utfölle ogynnsam för professorsvikarierna,

ej minst med hänsyn till dessas mera maktpåliggande

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

värf och den vida längre, sträfsammare och kostbarare utbildning, som

kräfdes af docenten.

De önskemål, som docenterna hufvudsakligen framställde, kunna sammanfattas

sålunda:

att arfvode till docent, hvilken upprätthölle ordinarie eller extra ordinarie

professorsämbete, hvarmed examinationsskyldighet vore förenad,

måtte utgöra 3,000 kronor för läsår;

att arfvode till docent, hvilken upprätthölle annan ordinarie lärarbefattning

än i föregående punkt vore nämnd, måtte utgöra 2,500 kronor

för läsår, för särskild befattning vid karolinska institutet 2,000 kronor; samt

att vikariatsarfvoden och docentstipendier måtte utbetalas med en

åttondel af årliga beloppet för en hvar af det akademiska läsårets åtta

månader — vid karolinska institutet i vissa fall med en sjättedel för hvarje

tj änstgöringsmånad.

Docenterna vid universitetet i Lund ville dessutom hafva stadgadt:

att vikariatsarfvodena skulle utgå af de till universitetet anslagna tillgängliga

lönemedlen, om det ämbete, som upprätthölles, vore ledigt, Samt

i andra fall utgöras af dels tjänstgöringspenningarna, därest ämbetets innehafvare

vore pliktig att afstå dessa, dels ock erforderligt fyllnadsbelopp af

besparade löningsmedel, hvarvid dock docentstipendium, som vikarien möjligen

innehade, skulle inberäknas i hans arfvode; och

att docentstipendium, som möjligen innehades af vikarie vid ledigt lärarämbete,

måtte under den tid, vikariatet varade, tilldelas annan docent.

En närmare kännedom om docenternas ansökningar samt om innehållet

i de däröfver afgifna yttrandena kan inhämtas af vederbörande

departementschefs anförande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 13 januari 1899, bilagdt statsverkspropositionen till det årets

Riksdag.

Docenternas ansökningar föranledde nämligen framställningar till Riks- 1899 &rs

dagen, afseende dels att de i universitetens stater upptagna medel, 1,500 Riksd°9''

kronor för universitetet i Uppsala och 1,000 kronor för universitetet i

Lund, hvilka kunde användas till vikariatsarfvoden, skulle förstärkas, så att

vid hvartdera universitetet ett belopp af 5,000 kronor å ordinarie stat

komme att stå till förfogande för ändamålet, dels att för karolinska institutet

ett ordinarie anslag å 2,000 kronor skulle beviljas till förbättrande

af arfvodena åt vikarierande lärare därstädes.

Kungl. Maj:ts framställningar i detta ämne biföllos af Riksdagen, a« gällande

hvarefter Kungl. Maj:t efter vederbörandes hörande den 30 november 1 900 ^f^Zersl

utfärdade bestämmelser rörande användande af nu ifrågavarande medel till teten.

förbättrande af arfvodena åt vikarierande lärare vid högskolorna.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj-.ls Nåd. Proposition N:o 97.

De för universiteten fastställda bestämmelserna undergingo i visst afseende

någon förändring genom nådigt bref den 9 mars 1906. Med sitt

förändrade innehåll inflöto de bland de särskilda föreskrifter, som vidfogats

de nya staterna för de båda universiteten med följande lydelse i hvardera

staten:

»Beträffande det i staten intagna anslaget till arfvoden åt vikarierande

akademiska lärare gälla följande särskilda bestämmelser:

a) Detta, anslag afser att förbättra arfvodena för yngre akademiska

lärare, då de uppehålla lärarbefattningar, hvilkas innehafvare åtnjuta

tjänstledighet på grund af sjukdom eller offentligt uppdrag, och de med

befattningarna förenade aflöningsförmåner alls icke eller blott till en del

äro till vikariatsarfvoden disponibla. Anslaget må användas till förbättrande

af arfvode åt akademisk lärare äfven i det fall, att sådan lärare på förordnande

uppehåller lärartjänst, som blifvit ledig genom dödsfall, och hvars

aflöning under tjänst- eller nådår uppbäres af tjänstens förre innehafvares

stärbhus utan skyldighet för stärbhuset att till tjänstens uppehållande afstå

mer än de tjänstgöringspenningar, som äro med tjänsten förenade, eller

däremot svarande belopp. Om eljest, i särskildt fall, som ej i denna punkt

angifves, skulle anses önskligt, att af anslaget lämnas ersättning åt vikarie

för uppehållande af lärärbefattning, må därom i vederbörlig ordning göras

underdånig framställning.

b) Till vikariatsarfvode användas i första rummet de till befattningen

hörande tjänstgöringspenningarna, beräknade till 1/w för månad. Därutöfver

skall vikarie, i den mån hithörande anslag därtill lämnar tillgång,

erhålla ett tilläggsarfvode, beräknadt efter 1,500 kronor för år eller 125

kronor för månad. Gäller vikariat endast del af tjänstgöring, må vikarie

utöfver den andel af tjänstgöringspenningarna, som kan varda honom tillerkänd,

tillgodonjuta så stor del af omförmälda belopp, 125 kronor för

månad, som motsvarar hans andel i tjänstgöringspenningarna.

c) I tilläggsarfvodet skall docentstipendium, med 1/12 för hvarje månad

af det årliga beloppet, inräknas för de månader, under hvilka vikarie

sådant uppbär, i följd hvaraf blott det belopp, som därutöfver kan erfordras,

skall utgå från nu ifrågavarande anslag. Därjämte bör vid tilläggsarfvodes

bestämmande skälig hänsyn tagas till andra stipendier, legat, anslag,

ordinarie löner eller dylika förmåner, hvilka äro med docentstipendier

jämförliga och åtnjutas af vikarie.

d) Af detta anslag skall äfven utgå till vikarie ett tjänstgöringspenningarna

motsvarande belopp i de fall, då tjänstinnehafvare icke är

skyldig att afstå tjänstgöringspenningar.

e) Där särskilda omständigheter förekomma, må kanslern meddela

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

närmare föreskrifter och jämväl kunna, på förslag af vederbörande fakultet

och sedan det mindre akademiska konsistoriet däröfver afgifvit yttrande,

inom befintliga tillgångar bevilja lämplig förhöjning i det vikarien eljest,

enligt ofvan angifna grunder, tillkommande tilläggsarfvodet.

f) Den del af tilläggsarfvode, som icke består af medel, hvilka i hvarje

fall skola utgå, utbetalas, sedan mindre akademiska konsistoriet afgifvit

förslag, som af kanslern fastställts, vid hvarje kalenderårs slut. Visar

det sig, att tillgängliga medel icke medgifva arfvodenas utgående med

hela det här ofvan afsedda beloppet, sker proportionell minskning i denna

del af arfvodena. Uppstår åter öfverskott, öfverföres detta såsom besparing

till ett kommande år för att i mån af behof användas till det med

detta anslag åsyftade ändamålet. På grund häraf bör ifrågavarande anslag

särskildt bokföras.»

De för karolinska institutet den 30 november 1900 fastställda bestämmelserna

åter lydde sålunda: för karolinska

»Arfvode åt vikarie, som vid karolinska mediko-kirurgiska institutet mst,tuteL

under ledighet, som på grund af sjukdom eller offentligt uppdrag beviljats

tjänstinnehafvare, uppehåller professorsämbete, hvilket aflönas med statsmedel,

eller tjänsten för fast anställd laborator, beräknas och utanordnas

enligt följande grunder:

» Arfvodet utgöres, förutom af de på vikarietiden belöpande tjänstgöringspenningar,

jämväl af så stor bråkdel af docentstipendium, därest

vikarien innehar sådant, som, efter kalenderår räknadt, belöper på tiden

för vikariatet, samt dessutom af medel från anslaget till förbättrande af

arfvodena åt vikarierande lärare vid institutet och utgår, i den mån dessa

medel lämna tillgång därtill, med 3,000 kronor för helt år åt vikarie för

ordinarie professor samt 2,500 kronor för helt år åt vikarie för extra

ordinarie professor eller laborator.

»För kortare tid än ett år utgår arfvodet med så stor bråkdel af årsbeloppet,

som svarar mot förhållandet mellan den tid, hvarunder vikarien

meddelat undervisning, och den tid, hvarunder skyldighet att undervisa

är i medeltal årligen förbunden med tjänsten.

»Medel från ifrågavarande anslag utbetalas först vid årets slut. Därest

anslaget då visar sig otillräckligt för fyllande af vikariatsarfvodena till det

en hvar vikarie tillkommande belopp, fördelas anslaget mellan dem, som

under året haft vikariat, på sådant sätt, att arfvodet utgår till hvar och

en med lika stor bråkdel af nämnda belopp.»

Genom Riksdagens år 1907 lämnade bifall till Kungl. Maj:ts därom

gjorda framställning får numera äfven vid karolinska institutet, därest

Bill. till Rikad. Fröt. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Bäft. 23

opaginerad Kontrollera mot PDF

Universitetskommittén.

^78 Knngl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 97.

öfverskott å ifrågavarande medel uppstår, detta öfverföras såsom besparing

till ett kommande år.

Universitetskommittén ansåg frågan om vikariatsersättningarna, såvidt

universiteten angick, icke hafva vunnit en slutlig lösning genom de i samband

med 1899 års anslag meddelade bestämmelserna. »Om ock», säger

kommittén, »möjligheten för högskolorna att höja vikariatsarfvodena utöfver

de belopp, hvartill medel tidigare funnits att tillgå, afsevärdt ökats,

så har dock icke full säkerhet vunnits för att vikariernas arbete blir skäligen

ersatt, och någon för alla fall afsedd reglering af arfvodenas storlek

är ej gifven.»

Kommittén skärskådar vikariatsarfvodesfrågan först ur synpunkten af

arfvodesbeloppens storlek. Hufvudsynpunkten härvid kunde ej vara annan

än den, att ersättningen borde rätta sig efter arbetets beskaffenhet och

vikt. Samma arbete förtjänade samma lön. Att t. ex. examinationsskyldigheten

kunde vara olika betungande vid olika professurer finge härvid

ej spela någon roll. Såsom rättmätigt arfvode åt den, som på förordnande

uppehåller professors fulla undervisnings- oeh examinationsskyldighet,

föreslår kommittén 3,000 kronor för kalenderår. Arfvode åt den, som på

förordnande bestrider laborators eller observatörs fulla tjänstgöring, borde

utgå, efter kalenderår räknadt, med 2,500 kronor, respektive 2,000 kronor,

allt efter aflöningens storlek vid den ordinarie befattningen. Uppehölle

vikarie allenast en del af den ordinarie lärarens åligganden, skulle kanslern

äga att, efter vederbörandes hörande, bestämma arfvodets belopp.

Då kommittén yttrar sig om de medel, hvarifrån vikariatsarfvodena

skola utgå, anmärker kommittén först, att Lundadocenternas förslag, att

under vakansvikariat docentstipendium borde tilldelas annan docent, icke

af kommittén upptagits. Om docentstipendiernas antal ökades, förlorade

det för docenternas förslag anförda skälet sin betydelse. I vikariatsarfvode

borde ock sådant understöd, legat eller stipendium, som vore jämförligt

med docentstipendium, inberäknas.

Vore den lärarbefattning, som af vikarien uppehölles, ledig, syntes

arfvodet till den del det ej kunde bestridas af docentstipendium, som

vikarien innehade, böra utgå af de till den lediga befattningen anslagna,

tillgängliga lönemedlen. Detsamma borde ock gälla, om befattningen väl

ej vore ledig, men den ordinarie innehafvaren ändock ej uppbure den med

befattningen förenade lönen på den grund, att han bestrede annan med

lön förenad tjänst.

I fråga om vikariatsarfvodenas fördelning antingen med åttondelar

på läsårets åtta månader eller med tolftedelar på samtliga kalendermånader

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

har kommittén icke funnit fullgiltiffa skäl tala för det af docenterna föreslagna

förra alternativet. Ett missförhållande härvidlag kunde egentligen

endast förekomma för det sällsynta fall, att vikarien förordnades för två

lästerminer i omedelbar följd men icke för mellanliggande ferieperiod.

Förändringen läte sig icke lämpligen genomföra, med mindre än att på

läsårets åtta månader fördelades ej allenast docentstipendier och de fyllnadsbelopp

af statsmedel, som utginge till vikariatsarfvoden, utan äfven

den del af lärarnas aflöning, som utgjorde tjänstgöringspenningar. Men

en sådan förändring i grunderna för tjänstgöringspenningarnas utgående

hade ej skäl för sig. Principiellt sedt borde dessa utgå med en tolftedel

för hvarje kalendermånad. Man finge ej förgäta, att den tid, under hvilken

vid universiteten undervisning och examination läge nere, måste för en

lärare, som ville samvetsgrant sköta sitt kall, till en hufvudsaklig del ägnas

åt studier och förberedande arbete på föreläsningarna under kommande

lästermin. Och hvad beträffade den del af ferierna, som ägnades åt välbehöflig

hvila, kunde gifvetvis professor eller annan akademisk lärare ej

anses mindre berättigad till tjänstgöringspenningar än i allmänhet ämbetsoch

tjänstemän, hvilka åtnjöte semester.

Vidkommande karolinska institutet fann kommittén vikariatsarfvodesfrågan

väsentligen löst genom beviljandet af förutnämnda anslag på 2,000

kronor.

Man hade att vid institutet med afseende å ersättningen göra skillnad

emellan vakansvikariat och andra vikariat. Ersättning åt vikarie, som

uppehölle ledig befattning, utginge icke af förenämnda anslag. Däraf

bestredes endast arfvoden åt vikarier, som uppehölle med statsmedel aflönadt

professorsämbete eller tjänsten för fast anställd laborator under ledighet,

som på grund af sjukdom eller offentligt uppdrag beviljats ordinarie innehafvaren.

I särskilda fall, då lärarbefattning blifvit ledig, hade lärarkollegiet

hittills hos Kungl. Maj:t gjort framställning om beredande af ersättning

åt vikarien med större eller mindre del af den besparade aflöningen. Då

aflöningen för ledig lärarbefattning vid institutet med undantag af tjänstgöringspenningarna

återfölle till statsverket, funne kommittén sig icke böra

föreslå någon förändring i hvad sålunda för närvarande ägde rum.

Hvad anginge de vikariat, hvilka afsåges i de genom nådiga brefvet

af den 30 november 1900 meddelade bestämmelser, hade kommittén i fråga

om samma bestämmelser blott följande att anmärka.

Arfvodet vore bestämdt till olika belopp för å ena sidan vikarier, som

uppehölle ordinarie professur, och å andra sidan vikarier, som uppehölle

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Yttranden

öfver

universitets
kommitténs
förslag.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 97.

extra ordinarie professur eller laboratorsbefattning, nämligen, efter år räknadt,

till 3,000 kronor åt de förre och 2,500 kronor åt de senare. Därest,

såsom kommitténs förslag till stadgar för institutet förutsatte, skillnaden

emellan ordinarie och extra ordinarie professurer upphäfdes, blefve häraf

en följd, att samtliga professorsvikarer skulle i arfvode undfå 3,000 kronor

för år räknadt. Någon förändring af det stadgade arfvodet åt vikarie för

laborator vore däremot icke påkallad.

De stadgade grunderna för arfvodenas utgörande af tjänstgöringspenningar,

docentstipendium och tillskott af statsanslag äfvensom för deras

beräkning med afseende å tiden för vikariatet syntes kommittén icke kräfva

någon förändring. Särskildt borde framhållas, att den olikhet, som i sistberörda

afseende bestode emellan universiteten och karolinska institutet,

vore fullt befogad. Vid institutet vore lärarnas undervisningsskyldighet

olika reglerad vid olika professurer. Ej sällan vore ock vikarierna praktiserande

läkare, hvilka under tiden för vikariatet måste tillbakasätta sin

praktik; billigheten syntes med hänsyn härtill kräfva, att ersättningen för

korta vikariat vid institutet vore högre för månad räknadt än vid universiteten

.

Universitetskommitténs nu omförmälda förslag tillstyrktes af teologiska,

medicinska och filosofiska fakulteterna i Uppsala; äfven större konsistoriet

vid universitetet i Lund fann intet att däremot anmärka — därva rande

fakulteter hade ej ingått på frågan om vikariatsarfvoden. Juridiska fakulteten

i Uppsala framhöll, att arfvodet för vikarie åt professor borde bestämmas

till 1,500 kronor utöfver de med ämbetet förenade tjänstgöringspenningarna,

dock så att vikariatsarfvodet i ett för allt aldrig komme att

understiga 3,000 kronor för år räknadt. I detta förslag instämde såväl

större konsistoriet i Uppsala som kanslern; den senare erinrade därvid, att

sedan tjänstgöringspenningarna för vissa professorer dåmera vore bestämda

till 2,000 kronor, han ansåge dylik professors vikarie, om han vore innehafvare

af docentstipendium, vara berättigad att uppbära det arfvode, som

uppkomme genom förening af tjänstgöringspenningarna och docentstipendiet,

äfven om arfvodet därigenom komme att öfverstiga det enligt kommitténs

förslag i regel utgående högsta arfvodesbeloppet 3,000 kronor årligen.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala föreslog äfven, att arfvodet

till vikarie för laborator, likställd med extra ordinarie professor, måtte

uppgå till 3,000 kronor, samt att ersättning till öfriga laboratorers och

observatörers vikarier ej måtte utgå med lägre belopp än de af kommitterade

föreslagna.

Vid ärendets behandling i juridiska fakulteten i Uppsala uttalade en

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Iiunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

ledamot af fakulteten såsom sin åsikt, dels att vikariatsbeloppet borde höjas

till 3,500 kronor äfven utan hänsyn till den gjorda löneregleringen för

ordinarie professorer, dels att vikariatsarfvodena borde utgå med en åttondel

af årliga beloppet för en hvar af läsårets åtta månader. Reservation i

sistnämnda syfte hade äfven vid ärendets behandling i filosofiska fakulteten

i Uppsala af en ledamot anförts.

Karolinska institutets lärarkollegium förklarade sig ej hafva något att

erinra mot kommitténs förslag i nu" omförmälda del.

1 nu förevarande fråga anföra de sakkunnige bland annat: De sakkunnige.

»Universitetskommittén har vid sitt förslag beträffande vikariatsarfvoden

utgått därifrån, att docentstipendiat bör vid professorsvikariat godtgöras

med belopp, som uppkommer genom förening af stipendiebeloppet med

beloppet af tjänstgöringspenningarna. Denna princip har ock redan länge

legat till grund för bestämmandet af en stor del af vikariatsarfvodena vid

universiteten. Den synes oss riktig, och vi hafva ingen anledning föreslå

ändring i densamma.

»Lägger man de af oss föreslagna beloppen å docentstipendium och

tjänstgöringspenningar till grund för vikariatsarfvodets bestämmande, skulle

sålunda docentstipendiat, åt hvilken uppdragits fullständigt vikariat för

examinerande professor (d. v. s. professor i första lönegruppen) uppbära

arfvode efter 5,000 kronor för år räknadt; afser sådant vikariat icke examinerande

professor (andra lönegruppen) skulle arfvodet blifva 4,000 kronor.

Då vi anse rättvisan kräfva, att för samma arbete samma betalning

utgår, äfven om vikarien icke innehar docentstipendium, skulle dessa belopp

blifva normerande för professorsförordnanden i alla de fall, då vikarien

ej är ordinarie universitetslärare. Det synes därför påkalladt att något

närmare söka belysa frågan på denna punkt, och detta så mycket mer,

som dessa belopp rätt afsevärdt öfverstiga de af universitetskommittén

föreslagna.

»Det är då till en början att märka, hurusom det af kommittén afgifva

förslaget med 3,000 kronor såsom högsta vikariatsarfvodesbelopp i

vissa afseenden bygger på förhållanden, som ej längre existera. Ordinarie

professors tjänstgöringspenningar höjdes ej långt efter det att förslaget

afgafs till 2,000 kronor. Större konsistoriet i Uppsala och universitetskanslern

hade af sådan anledning, såsom ofvan relaterats, redan under ärendets

förberedande behandling hemställt, att den högre summa (3,200—

3,500 kronor), som för vikarie för ordinarie professor skulle uppstå genom

föreningen af de respektive stipendiebeloppen med tjänstgöringspenningarna,

måtte få oafkortad utgå. På grundvalen af bestämmelserna i kungl. brefvet

s. 182 Kontrollera mot PDF

182 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N;o 97.

den 30 november 1900 hafva ock arfvodena i ty fall hittills utgått med

dessa högre belopp.

»En faktor, som i sin mån bidragit att höja arfvodesbeloppet i dessa

och liknande fall, äro vidare de på docentstipendierna under åren 1902

1907 utgående dyrtidstilläggen, utgörande för rörligt docentstipendium 120

kronor samt för fast 150 kronor.

»På grund af bestämmelsen i kungl. brefven den 16 juni 1906 och

den 28 juni 1907, att, af den åt vissa extra ordinarie professorer beviljade

tillfälliga löneförbättringen, 500 kronor skulle utgå såsom tjänstgöringspenningar

och således äfven komma vikarie till godo, har vidare docent,

som innehaft fast docentstipendium och vikarierat för sådan professor, under

de år löneförbättringen utgått, i vissa fall uppburit arfvode af tjänstgöringspenningar

1,700 kronor, docentstipendium 1,500 kronor samt dyrtidstillägg

150 kronor eller tillhopa 3,350 kronor för år.

»Än dt,ligen kommer genom den på extra stat för 1908 beviljade förhöjningen

i docentstipendiernas belopp till 2,000 kronor vikariatsarfvodet

under detta år för docent, som innehar fast docentstipendium och vikarierar

för ordinarie professor, att uppgå till 4,000 kronor.»

De sakkunnige anmärka härefter, att den utveckling vikariatsarfvodesfrågan

fått, sedan universitetskommitténs förslag afgafs, syntes vittna därom,

att det belopp, vid hvilket kommittén ansåg sig böra stanna, ej motsvarat

den närmaste tidens kraf, och erinra, hurusom i särskilda fall under senare

tid professorsvikariat måst, för att kunna besättas med kompetent person,

godtgöras med högre arfvodesbelopp — i regel 4,000 kronor än enligt

de fastställda grunderna skolat utgå. Fallen hade förekommit inom medicinska

fakulteten. Men äfven inom juridiska fakulteten hade, enligt hvad

upplysts, behofvet af höjda vikariatsarfvoden gjort sig gällande och måst

tillgodoses genom anordnande af tillskott ur den till nämnda fakultets förfogande

stående fonden af besparade professorslöner, hvilken fond likväl

numera vore i det närmaste förbrukad.

Toge man på detta sätt de under senare åren existerande förhållandena

och det yppade behofvet till utgångspunkt, syntes de ifrågasatta

vikariatsarfvodena af 5,000 respektive 4,000 kronor te sig i ett något annat

ljus, än när man blott jämförde dem med hvad universitetskommittén i

detta afseende föreslagit. Besinnade man, att de här föreslagna arfvodesbeloppen

läge i närheten af det lönebelopp — 4,000 kronor med tre ålderstillägg

å 500 kronor — som i den för statskontoret fastställda staten

tillrkänts tjänsteman i första lönegraden, kunde man väl knappast vilja

påstå, att desamma i och för sig vore för högt tillmätta. Tvärtom torde

de vid nu rådande prisförhållanden endast under förutsättningen af rela
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kung!. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

tivt små lefnadsbehof kunna antagas bilda tillräckligt ekonomiskt underlag

för en familjs uppehälle.

A andra sidan innebure de föreslagna arfvodesbeloppen en så pass

afsevärd höjning af en professorsvikaries hittillsvarande lefnadsförhållanden,

att man på den grund kunde våga hysa en förhoppning, att beloppen skulle

utöfva ett välgörande inflytande på den punkt, där våra universitet för närvarande

syntes mer hotade än kanske på någon annan, nämligen i fråga

om docentrekryteringen.

De sakkunnige ingå härefter på frågan af hvilka medel de till sammanlagda

beloppet af tjänstgöringspenningar och docentstipendium föreslagna

vikariatsarfvodena skola utgå. Vidkommande tjänstgöringspenningarna

vore att märka, hurusom dessa icke vore för vikarie tillgängliga i

det fall, att rektor begagnade sin af statuterna medgifva rätt att icke bestrida

den till hans professorsämbete hörande undervisning och examination.

I likhet med hvad under nuvarande förhållanden i sådant fall ägde rum,

syntes ej blott det tjänstgöringspenningarna motsvarande beloppet, utan —

där vikarien ej hade docentstipendium — hela arfvodessumman böra utgå

ur det vid hvartdera universitetet förefintliga anslaget för vikariatsarfvoden.

I öfriga fall af vikariat vore tjänstgöringspenningarna för vikarien tillgängliga.

Beträffande den arfvodesfyllnad, till beloppet motsvarande docentstipendium,

hvilken fyllnad skulle behöfva utgå, då docent utan docentstipendium

eller annan vikarie, som icke vore universitetslärare, uppehölle

professors hela tjänstgöringsskyldighet eller hela undervisningsskyldighet,

ansåge de sakkunnige, i full öfverensstämmelse med de grunder universitetskommitten

uttalat, att, där tjänsten vore ledig och lönen disponibel,

denna fyllnad borde utgå af lönemedlen. I öfriga fall måste fyllnaden

utgå ur anslaget till vikariatsarfvoden, hvilket, om än för närvarande med

vissa inskränkningar beträffande anledningen till tjänstledigheten, just afsåge

att täcka dylika behof.

Den frågan uppstode då, om det årliga anslag af 5,000 kronor, som

för närvarande funnes för hvartdera universitetet beviljadt, kunde anses

motsvara behofvet, sådant detsamma gestaltade sig med de föreslagna beloppen

å vikariatsarfvodena och nyss antydda rymligare bestämmelser för

anslagets användande. Det läge i sakens natur, att en sådan fråga aldrig

kunde på förhand med någon större grad af visshet besvaras. För att

ändock vinna någon hållpunkt för sakens bedömande hade en af de sakkunnige,

utgående från de föreslagna nya bestämmelserna i fråga om belopp,

antal och fördelning af docentstipendierna samt belopp å tjänstgöringspenningar

och arfvoden, utfört en approximativ beräkning för de 7

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

hela kalenderår 1900—1906, under hvilka nämnda anslag till nuvarande

belopp existerat vid Uppsala universitet. Det sålunda beräknade behofvet

för dessa 7 år uppginge till 19,850 kronor eller i medeltal 2,836 kronor

för år räknadt; och ehuru växlingarna för olika år varit betydliga och

anslagets årsbelopp ett par år ej obetydligt öfverskridits, rymdes sålunda

det beräknade medelbeloppet väl inom de tillgångar, som för ändamålet

under 7-årsperioden funnits tillgängliga.

Då professorernas antal vid Lunds universitet vore något mindre än i

Uppsala, och det tillgängliga årsbeloppet vore af samma storlek som där,

syntes anledning föreligga att antaga, det förhållandena i Lund gestaltade

sig ungefär på samma sätt som i Uppsala.

Så långt saken under nuvarande omständigheter läte bedöma sig,

syntes alltså intet nytt anslag behöfvas utöfver de för närvarande befintliga

eller de för andra ändamål föreslagna, för att vikariatsarfvodena

skulle kunna utgå efter föreslagna grunder. Tydligt vore emellertid,

att vikariatsarfvodesfrågan så nära sammanhängde med frågan om tjänstgöringspenningarnas

belopp och fördelning samt om docentstipendiernas

antal och belopp o. s. v., att en ändring i förslaget på en af dessa punkter

med nödvändighet måste bringa frågan om vikariatsarfvodena i ett ändradt

läge.

I fråga om vikariatsarfvodenas utgående för vikariatsinånad beräknadt

ansluta sig de sakkunnige till universitetskommitténs och de öfver dess

förslag hörda myndigheternas uttalade mening, att arfvodena borde såsom

hittills utgå för kalenderår och således med en tolftedel af årsbeloppet för

hvarje vikariatsmånad.

För de fall, då vikariatsförordnande icke omfattade hela den med en

professur förbundna undervisningen eller hela den med ett sådant ämbete

förbundna examinationen utan blott partiellt fullgörande af endera åt

dessa skyldigheter eller af båda, kunde gifvetvis allmängiltiga bestämmelser

icke gifvas. Här borde afgörandet ankomma på kanslern, sedan vederbörande

akademiska myndigheter i saken yttrat sig.

Liknande bestämmelse syntes böra gälla, där vikarie åtnjöte å universitetets

stat uppfördt eller eljest af universitetets medel utgående arfvode

eller anslag, som afsåge uppehållande af undervisning. Såsom exempel på

sådant anslag anförde de sakkunnige det å Uppsala universitets stat uppförda

anslaget till förstärkande af lärarkrafterna i kirurgi.

Såsom nämndt föreskrefs den 30 november 1900, såvidt universiteten

angick, att vid tilläggsarfvodes bestämmande skälig hänsyn borde tagas till

andra stipendier, legat, anslag, ordinarie löner eller dylika förmåner. Universitetskommittén

föreslog härutinnan, att, därest vikarien innehade med

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Ma.j:ls Nåd. Proposition N:o 97.

docentstipendium jämförligt legat eller stipendium, detta belopp skulle i

arfvodet inberäknas.

Emot kommitténs förslag i detta afseende uppträda de sakkunnige.

»Att vid ett definitivt ordnande af vikariatsarfvodesförhållandena vid universiteten»,

yttra de sakkunnige, »låta dylika på enskilda donationer grundade

tillgångar inräknas i arfvodet vid vikariers aflönande, synes oss emellertid

knappast vara riktigt, för den händelse donationen icke uttryckligen afser

sådant, hvilket i intet oss bekant fall är förhållandet. Därigenom skulle

uppenbarligen donationens karaktär af att utgöra en extra, tillgång utöfver

de ordinarie i väsentlig grad eluderas, och det är äfven fara värdt, att det

af donator tilläfventyrs afsedda speciella syftemålet med donationen i

många fall skulle mer eller mindre förfelas».

Ur de öfver de sakkunniges förslag afgifna utlåtanden är i förevarande

hänseende intet att anteckna.

Hvad jag nyss återgifvit ur de sakkunniges utredningar och förslag

afser uteslutande universiteten. Beträffande karolinska institutet förklara

sig de sakkunnige ej hafva anledning att föreslå någon ändring i de den

30 november 1900 meddelade bestämmelserna rörande vikariatsarfvoden vid

nämnda institut.

Då jag; i detta sammanhang framlagt frågan om vikariatsarfvodena£,epa,'',<J’R8“‘J"

i ändamål att den må blifva föremål för Riksdagens pröfning, torde jag yttrande.

höra erinra, att en sådan fråga i allmänhet afgöres genom bestämmelserna

rörande tjänstgöringspenningars storlek vid befattning och deras utgående

till den, som uppehåller befattningen. Fall förekomma dock, då vikarien

ej kan anses vederbörligen godtgjord blott med tjänstgöringspenningarna.

Såsom bekant är detta händelsen vid den stora afdelning af undervisningsväsendet,

som innefattar de allmänna läroverken, och med hvilken afdelnings

förhållanden ofta jämförelse göres, då fråga är om högskolorna. 1

afseende å de allmänna läroverken är det just så, att genom Riksdagens

beslut vikariearfvodenas storlek är fastslagen. Mig synes, att man nu bör

underställa Riksdagens pröfning äfven frågan om vikariatsarfvodena vid

universiteten och karolinska institutet.

Att Riksdagen redan erkänt, det tjänstgöringspenningarna allenast ej

äro tillfyllest för vikariat vid dessa högskolor, framgår af det föregående,

däri omförmäles, hurusom Riksdagen anslagit medel till vikariearfvodenas

förbättrande utöfver tjänstgöringspenningarna. Men då jag nu anser, att

Bih. till JRilcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Af cl. 74 Höft. 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 97.

Riksdagens medverkan bör påkallas för fastställandet af vikariearfvodenas

belopp in. in., sker det b lan d annat därför, att jag anser de stora offer,

som för ernåendet af en tillfredsställande reglering af aflöningsförhållandena

m. in. vid universiteten måste äskas af staten, böra medföra, att Riksdagens

bestämmanderätt får göra sig gällande äfven i den icke oväsentliga vikariearfvodesfr

ågan.

Såsom af det föregående inhämtas, kan nu förevarande fråga anses

innebära två hufvudmoment: huru stora böra vikariatsarfvodena vara? och

af hvilka medel böra de utgå?

Det är för det första af dessa spörsmål, som jag anser Riksdagens

afgörande böra påkallas. Men för bedömandet af dess innebörd har äfven

det andra af de båda spörsmålen af mig i korthet berörts.

Denna första fråga är vid ärendets föregående behandling inskränkt

till att afse vikariat blott vid de fasta lärarbeställningarna: professors-,

laborators- och observatorstjänster. Och i vidsträcktare mån upptager ej

heller jag densamma — dock med iakttagande af förslaget om inrättande

af en ny prosektorsbefattning vid universitetet i Uppsala. För öfriga fall

göra tjänstgöringspenningarna eller större eller mindre del af arfvode vid

vederbörande befattning tillfyllest.

Betraktar man då först professorsvikariaten, vill det synas mig, som

skulle å ena sidan det af universitetskommittén, med hänsyn till då rådande

förhållanden, föreslagna beloppet, 3,000 kronor för år, numera ej

kunna anses vara tillfyllest. Detta torde framgå redan af den förändring

i ekonomiskt afseende, som nu tillämnas för professorsbefattningarna. Och

det synes jämväl vara att antaga, att alltför stora svårigheter skulle, med

dylik begränsning, möta för erhållande af kompetenta vikarier, då sådana

ej kunde fås ur den egentliga vikariekåren: docenterna.

A andra sidan kan jag ej förena mig i de sakkunniges förslag om

5,000 kronor för år. Med all hänsyn till de säregna förhållandena i afseende

å högskolorna och uppehållandet af deras verksamhet anser jag dock,

att ett vikariatsarfvode till detta belopp betraktadt såsom regel är för högt;

jag vill framhålla, att det föreslagna vikariatsarfvodet skulle utgöra dubbla

summan af de nu tillämnade förhöjda tjänstgöringspenningarna vid befattningen.

För min del vill jag föreslå, att vikariatsarfvodet vid professur bestämmes

till 4,000 kronor för år räknadt. På sätt de sakkunnige omförmält,

hafva under de senare åren i särskilda fall vikariatsarfvoden utgått

med detta belopp. Och om man nu gör hvad som för särskilda fall plägat

ske till regel, torde man hafva gått tillräckligt långt.

Likasom nu göres emellertid denna vikariatsersättnings utgående beroende

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungt. Majds Nåd. Proposition N:o 07.

af om de till dess bestridande tillgängliga medel äro för ändamålet tillräckliga.

Den underkastas alltså eventuellt nedsättning i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med nu gällande grunder.

Emellertid vill jag betona, att äfven med fastställandet af detta vikariatsersättningsbelopp

Eders K magi. Maj:t torde bära förbehållas att i särskilda

fall, då omständigheterna så påkalla, medgifva, att vikariatsarfvoden

till högre belopp må utgå. Nyssberörda säregna förhållanden torde kräfva

detta.

Jag vill nu påpeka, att mitt förslag härutinnan påkallar en föreskrift

för det fall, att en med docentstipendium försedd docent förordnas att

uppehålla professorsvikariat. Professors tj änstgöringspenningar och docentstipendium

skulle nämligen, enligt hvad jag föreslagit, komma.att tillhopa

utgöra 5,000 kronor för år. Då det ej linnes någon anledning att härvid

frångå den uppställda principen om 4,000 kronor i vikariearfvode för år,

måste en nedsättning ske. Denna nedsättning, 1,000 kronor, hör naturligen

ej göras å tj änstgöringspenningarna utan å docentstipendiet.

IN edsättningen är som sagdt nödig redan principiellt sedt, och jag

måste yrka därpå äfven ur eu annan, viktig synpunkt. Det framgår af

det föregående, att, såsom ock naturligt är, en docentstipendiats förordnande

till professorsvikarie medför ett upphörande af den lärarverksamhet,

som i hans egenskap af stipendiat ålegat honom. Det är alltså en mer

eller mindre betydelsefull prestation af undervisning, som på detta sätt

går för högskolan förlorad. Docenterna vid universitetet i Lund hade i

sin under nu förevarande afdelning omförmälda ansökning fäst uppmärksamhet

därvid och väckt förslag, åsyftande en ändring i detta afseende.

Då jag nu, ej minst med hänsyn till docenternas för högskolorna värdefulla

undervisningsverksamhet, hemställt om förhöjning i docentstipendiernas

belopp, synes det mig synnerligen lämpligt, att det å docentstipendiet

innehållna beloppet göres vederbörande högskola till godo genom att tilldelas

annan docent med skyldighet att i eu eller annan form meddela

undervisning, helst i samma ämne, hvarför docentstipendiet utgår, eller

åtminstone i ämne inom samma fakultet eller sektion. Detta bör dock ske

endast, då vikariatet afser ej allt för kort tid. Varder beloppet ej så använda

torde det böra tilläggas anslaget till förbättrande af arfvodena åt

vikarierande lärare.

Det kan äfven förekomma, att hela docentstipendiet hör innehålla^.

Såsom i det följande anföres, bör vikariearfvode, då så kan ske, i sin helhet

utgå af aflöningen vid befattningen. Docentstipendiernas hela belopp

blir då ledigt för enahanda ändamål, som nyss nämnts.

Beträffande vikariearfvodena vid uppehållande af fasta laborators- och

opaginerad Kontrollera mot PDF

•188

Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 97.

prosektor- samt observatorsbefattningar, för hvilka tjänstgöringspenningarna

skola utgöra dels 2,000 kronor dels 1,500 kronor, synas dessa vikariearfvoden

böra sättas till högst 3,500 kronor, enligt af Eders Kungl. Maj:t

närmare meddelade föreskrifter, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att äfven

härvidlag medgifva särskilda undantag. När doeentstipendiat uppehåller

vikariat å sådan befattning, böra äfven af docentstipendiet innehållas hvad

som ej erfordras för att jämte tjänstgöringspenningärna uppnå det bestämda

vikariatsarfvodet.

En fråga, som varit föremål för olika meningar, är den om vikariatsarfvodena

höra beräknas för kalenderår eller för det akademiska läsåret.

För närvarande tillämpas olika grunder i fråga härom vid universiteten

och vid karolinska institutet. Jag anser, att anledning till ändring af dessa

grunder ej förefinnes. Hvad universiteten angår, har universitetskommittén

framlagt skäl för bibehållande af den i fråga om dem vedertagna ordningen.

Och vid karolinska institutet kvarstår behofvet af vikariatsarfvodenas utgående

därstädes efter särskilda grunder. Ett uttalande af Riksdagen i

dessa afseenden torde emellertid ej vara af nöden.

Angående de medel, som skola utgå till vikariatsarfvoden, torde jag

tick behöfva allenast i förbigående här uttala mig.

Först böra naturligen tjänstgöringspenningarna komma till användning.

Därefter fylles det bestämda beloppet antingen af den egentliga lönen vid

befattningen, om densamma på grund af ledighet i tjänsten eller af annan

anledning är att tillgå, eller genom erforderlig del af docentstipendium,

om vikarien innehar sådant, eller ock genom tillskott af de till förbättrande

af vikariearfvoden afsedda medel, därvid dock i visst fall afdrag

göres för andra stipendier, legat, anslag in. in., som åtnjutas af vikarie.

Hvad särskild!, den egentliga lönens användande på nyss omförmälda

sätt beträffar, kan det, på sätt universitetskommittén anmärkt, ej annat än

anses naturligt och fullt berättigad!-, att de medel, som äro anslagna till

undervisningens vid högskolorna uppehållande, i första hand därtill användas

under vikariat, när så kan ske. Ett annat förfarande skulle för öfrig!

endast leda till omgång och försvåra tillräckligheten af de till förbättrande

af vikariatsarfvodena afsedda medlen.

Frågan, huruvida beträffande tillskott af de till förbättrande af vikariearfvodena

afsedda medlen afdrag skall göras för andra stipendier, legat,

anslag in. in., som äro med docentstipendier jämförliga och åtnjutas af

vikarie, har, såsom af det föregående inhämtas, varit föremål för olika meningar.

Enligt min åsikt bör afdrag ske och dylika medel, i likhet med docentstipendium,

inberäknas i vikariearfvodet, endast när — såsom fallet är med

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

docentstipendierna — under vikariatstiden någon särskild prestation upphör

att för dem lämnas.

Jag vill här i förbigående vidröra ett spörsmål, som blifvit anknutet

till vikariatsfrågan. Det .bär under olika skeden af förevarande ärende

föreslagits, att docent, som vunnit befordran till ordinarie akademisk lär arbefattning,

skulle med viss inskränkning äga att vid bestämmandet af rätt

till ålderstillägg räkna sig till godo tid, hvarunder han såsom docent på

förordnande uppehållit den med dylik lärarbefattning förenade undervisningsskyldighet.

Detta med allmänna grunder för rätt till ålderstillägg

icke öfverensstämmande önskemål har jag ej ansett mig kunna understödja.

Vid befordran till lärarbefattning vid allmänt läroverk åter tillgodonjuter

docent framdeles såsom hittills den rätt till lönetursberäkning, som

på grund af särskilda förhållanden blifvit honom tillförsäkrad genom nådig

kungörelse den 27 augusti 1904.

Slutligen skall jag i detta sammanhang ingå på en fråga, som upptogs

i den af Uppsala-docenterna i januari 1906 gjorda underdåniga ansökningen,

nämligen frågan om ersättning åt fakultetsopponenter vid akademiska disputationer.

I nämnda ansökning framhölls, att arbetet för fakultetsopponenterna

högst betydligt ökats och utgjorde ett ofta mycket betungande uppdrag,

hvarför ingen som helst ersättning lämnades. Någon ändring härutinnan

hade icke föreslagits af universitetskommittén, ehuru det måste anses vara

föga öfverensstämmande med universitetets värdighet, att detsamma utkräfdc

dylikt arbete, stundom ända till 6 å 7 gånger inom jämförelsevis

kort tid, af docent, som aldrig uppburit någon ersättning af statsmedel.

Det betonades, att i full öfverensstämmelse med den af kommittén uttalade

principen, »att det arbete, som docenterna i högskolans tjänst utföra, bör

skäligen ersättas», stode fordran, att uppdrag att fungera som fakultetsopponent

afiönades liksom hvarje annat förordnande. Regeln syntes likväl

petitionärerna böra vara, att endast docenter, som icke innehade docentstipendium,

borde komma i åtnjutande af dylik ersättning, hvilken icke''

borde sättas lägre än till 100 kronor för hvarje disputation.

Docentföreningen vid universitetet i Lund hemställde jämväl i sin år

1906 gjorda underdåniga ansökning, att ersättning med skäligt belopp

måtte beredas åt docenter, som utan att innehafva docentstipendium erhölle i

uppdrag att fungera såsom fakultetsopponenter vid akademiska disputationer.

I de öfver docenternas omförmälda ansökningar afgifna utlåtandena

af universitetsmyndigheterna uttalades olika meningar i denna fråga Me
-

Ersättning

åt fakultetsopponent.

Docenternas

ansökningar

år 1906.

Universitet^

myndig
heterna.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts JSäd. Proposition N:o 97.

dan don å flera håll tillstyrkts, afstyrktes deri uttryckligen af juridiska

fakulteten cell matematisk-naturvetenskapliga sektionen af filosofiska fakulteten

i Uppsala samt det större akademiska konsistoriet såväl därstädes

som i Lund.

I den under slutet af år 1906 från docentföreningen i Uppsala inkomna

underdåniga framställningen i fråga om docentstipendierna m. m.

vidhålles den gjorda ansökningen i nu omförmälda del.

Kanslern uttalade i denna fråga, att det icke borde rimligen begäras

af en docent, att lian utan någon som helst ersättning skulle åtaga sig

tjänstgöring såsom fakultetsopponent. I de skyldigheter, som ålåge stipendierade

docenter, syntes dock detta, åliggande skäligen kunna anses

ingå, men för öfriga docenter vore förhållandet ett annat. Han tillstyrkte

därför, att ersättning för tjänstgöring såsom fakultetsopponent tillerkändes

docent, som icke vore innehafvare af docentstipendium, och syntes ersättningsbeloppet

höra lämpas efter förhandenvarande förhållanden, men ej

öfverstiga 100 kronor för hvarje gårig. Kanslern hemställde därför om

nådig proposition till 1907 års Riksdag om beviljande af ett anslag på

ordinarie stat af 500 kronor för hvardera universitetet till ersättning åt

docenter, som utan att uppbära docentstipendium tjänstgöra såsom fakultetsopponenter.

De sakkunnige, ])e sakkunnige yttrade, bland annat, följande:

Det kunde knappast förnekas, att de akademiska disputationerna inom

det vetenskapliga lifvet vid universiteten numera spelade en vida mindre

betydelsefull roll än förr. Ett förtjänstfullt framträdande vid ett disputationstillfälle

torde förr hafva inneburit en icke ringa merit, under det att

man väl måste erkänna, att ett förordnande såsom fakultetsopponent numera

knappt utgjorde någon mer afsevärd tillökning å eu meritförteckning.

Samtidigt torde det arbete, som uppdraget kräfde för sitt rätta fullgörande,

hafva ej obetydligt ökats. Själfva af handlingarna hade vuxit i

omfång, och det nya vetenskapliga material, som i dem framlades till

granskning, torde i regel vara ej obetydligt större nu än förr. Slutligen

vore den nutida starka specialiseringen inom vetenskapen en faktor, som

verkade i samma riktning.

Då det icke syntes riktigt att ålägga en oaflönad akademisk lärare

att utan ersättning utföra ett tidkräfvande arbete, som — hur lärorikt det

än vore — icke innebure någon nämnvärd merit för hans framtid, syntes

krafvet på införandet af arfvode för ifrågavarande uppdrag, då det fullgjordes

af icke stipendierad docent, äga verkligt fog för sig.

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Att, såsom ifrågasatt blifvit, låta arfvodet bestämmas för hvarje gång,

torde emellertid knappt vara möjligt. Omfånget af det arbete, som eu

opponent behöfde nedlägga på sitt uppdrag, vore utom af afhandlingens

beskaffenhet beroende af så många tillfälliga och oberäkneliga faktorer, att

en något så när rättvis uppskattning af detsamma i hvart förekommande

fall blefve ytterst svår, och resultatet under flertalet förhållanden gåfve

anledning till missnöje.

Ett fast arfvode, såsom docenterna ifrågasatt, torde vara vida att föredraga.

I betraktande af att granskningen af en afhandling numera ej

sällan kräfde ett par veckors strängt arbete från opponentens sida, stundom

till och med mera, syntes det ifrågasatta beloppet 100 kronor icke

vara för högt tilltaget.

Då det, om än undantagsvis, förekomme, att en fakultet eller sektion

måste söka, sin opponent utanför både de ordinarie universitetslärarnas och

docenternas krets, syntes det skäligt, att äfven under sådana förhållanden

ett lika arfvode tilldelades fakultetsopponenten, därest han icke såsom tillförordnad

universitetslärare minst uppbure ett mot docentstipendiums belopp

svarande arfvode för år räknadt. Därigenom torde ock de ej sällan

förefintliga svårigheterna att i sådana undantagsfall erhålla till uppdragets

fullgörande villig och oförhindrad person kunna för fakulteten eller sektionen

i någon mån underlättas.

De sakkunnige beräkna, med hänsyn tagen till de under de senare åren

förekomna disputationer, att årliga anslag af 800 kronor för universitetet

i Uppsala och 400 kronor för universitetet i Lund kunde antagas vara i

genomsnitt tillräckliga. De starka fluktuationerna i det årliga antalet disputationer

vid hvartdera universitetet visade emellertid hän på nödvändigheten

af att ett förslagsanslag beviljades.

Ur de öfver de sakkunniges förslag afgifna yttranden finnes intet att

i detta ämne här anteckna.

För karolinska institutets del har genom kanslerns af mig förut omförmälda

skrifvelse den 23 december 1907 hemställts om ett anslag å 300

kronor till ersättning åt personer, som enligt uppdrag af lärarkollegiet

tjänstgöra såsom opponenter vid disputationer, som hållas vid institutet.

Lärarkollegiet åberopar i afseende härå, att de af de sakkunnige anförda

skäl för ersättning åt fakultetsopponenter vid universiteten talade för beredande

af motsvarande ersättning vid institutet.

Jag underkänner icke önskvärdheten af att ersättning åt fakultets- Departementsopponent

under de af de sakkunnige angifna förhållanden måtte kunna yttraTdl.

utgå. Emellertid antager jag, att med den betydliga ökning af antalet

docentstipendier, som af mig föreslagits, behofvet af dylik särskild ersättning

s. 192 Kontrollera mot PDF

Departementschefens

hemställan.

192 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

skalI visa sig 1»lifva betydligt mindre än hittills. Särskilda anslag för ändamålet

vill jag ej påyrka.

En annan utväg vill jag däremot föreslå. Såsom nämnts, finnas vid

universiteten anslag, hvardera å 5,000 kronor, och vid karolinska institutet

ett anslag å 2,000 kronor till arfvoden åt vikarierande akademiska lärare.

Den af de sakkunnige lämnade utredning synes visa, att dessa anslag vid

universiteten hittills varit väl tillräckliga och äfven skulle komma att vara

så under nu ifrågasatta förändrade förhållanden. Från berörda anslag kunde

kanslern bemyndigas att låta utanordna ersättningen åt nu ifrågavarande

fakultetsopponenter med högst 100 kronor för hvarje; dock bör härigenom

icke få orsakas någon minskning i den fyllnad i vikariearfvoden, som eljest

skolat från anslagen utbetalas.

Därest mitt förslag i afseende å utvidgad användning af omförmälda

anslag gillas, bör i anslagens benämning gifvas en antydan om deras sålunda

vidgade ändamål.

Under åberopande af hvad jag i förevarande afdelning anfört tillstyrker

jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

alt bestämma, alt, enligt de närmare föreskrifter, som af Eders Kungl.

Maj:t meddelas, vikariearfvode må vid universiteten i Uppsala och Lund

samt karolinska mediko-kirurgiska institutet, i den mån därför tillgängliga

medel förslå, utgå vid förordnande att med full tjänstgöringsskyldighet uppehålla

professorsbefattning med 4,000 kronor för år och vid förordnande att

uppehålla fast laborators-, pr osektors- eller observatorstjänst med högst 3,500

kronor för år; Eders Kungl. Maj t dock obetaget att, där särskilda förhållanden

det påkalla, förordna, att vikariearfvode till högre belopp än

nu är sagdt må utgå; skolande i fråga om berörda vikariearfvoden iakttagas,

att, därest docentstipendiat innehar förordnande som nu omförmälts,

stipendiebeloppet eller viss del däraf, enligt af Eders Kungl. Maj:t gifna bestämmelser,

innehålles för att på lämpligt sätt för vederbörande högskolas verksamhet

tillgodogöras; samt

att medgifva, att från vederbörande till arfvoden åt vikarierande lärare

afsedda anslag må till den, som fullgör uppdrag all å fakultets eller sektions

eller vederbörande lärarkollegiums vägnar vid akademisk disputation opponera,

därest han ej innehar docentstipendium eller är ordinarie lärare vid någondera

af universiteten eller vid karolinska institutet eller såsom tillförordnad

lärare för minst en termin vid någon af dessa högskolor åtnjuter ett arfvode,

som för år minst uppgår till 2,500 kronor, utgå ersättning för nämnda uppdrags

fullgörande med ett belopp af högst 100 kronor, dock med iakttagande

att härigenom ej någon minskning får förorsakas i de belopp, som titt fyllnad

i vikariearfvoden under året skola utgå ur dessa anslag.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

193

VI.

Angående ändring i staten för universitetskanslersexpeditionen.

Den sista af de i början af mitt anförande uppställda sex hufvudafdelningarna

omfattade frågan om ändring i staten för universitetskanslers
o

O O

expeditionen.

Innan jag redogör för de framställningar från universitetskanslern

in. in., som föranledt mig att här upptaga denna fråga, ber jag att få erinra

om denna stats nuvarande utseende, samt hvarifrån medel till bestridande

af kostnaderna för kanslersexpeditionen inflyta.

Stat för kanslersexpeditionen fastställdes genom nådigt bref den 18

december 1903. Denna stat var af följande lydelse:

kanslerssekreterarens aflöning ................................................... kronor 5,500: —

däraf beräknas för hyra af arkiv- och expeditionslokal

900 kronor samt för skrifmaterialier och expenser 100

kronor;

amanuensens arfvode .................................................................. » 500: —

vaktmästarbiträdets arfvode......................................................... » 500: —

Summa kronor 6,500: —

Till betäckande af nämnda summa beräknades vid statens fastställande

och utgå fortfarande följande medel:

från universitetet i Uppsala...................................................... kronor 3,000: —

» » i Lund............................................................ » 2,000: —

» karolinska mediko-kirurgiska institutet ........................ » 1,000: —

» Göteborgs högskola................................................................» 500: —

Summa kronor 6,500: —

För universiteten äro vederbörande belopp — hvilka till en början

delvis utgingo från reservfonderna — uppförda i 1907 års nya utgiftsstater,

i den af Riksdagen godkända afdelningen A) i hvardera staten. De

för karolinska institutet utgående medlen, på Kungl. Maj:ts förslag vid

1903 års Riksdag, efter då skedd ökning med 250 kronor, fastställda till

sitt nuvarande belopp, äro uppförda å nämnda instituts stat. Det angifna

beloppet 500 kronor från Göteborgs högskola utgår, som nämndt,

fortfarande därifrån.

Bill. till Riksd. Prat. 1 Sami. 1 Afd. 74 Höft.

Nuvarande

stat.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Sedan nämnda stats fastställande hafva kanslerssekreterarens löneförmåner

ytterligare förbättrats genom tillskott från Stockholms högskola.

Vid förlänandet af rätt för högskolan att anställa vissa filosofiska samt

stats- och rättsvetenskapliga examina har nämligen Kungl Maj:t föreskrifvit,

att högskolan skall till kanslerssekreteraren i arfvode utbetala tillhopa

1,000 kronor för år. Ehuru de från såväl Stockholms som Göteborgs högskolor

utgående beloppen äro stadgade endast för vissa perioder, under

hvilka examensrätt medgifvits högskolorna, kunna de utan tvifvel påräknas

såsom ständigt utgående bidrag till kanslerssekreterarens aflöning.

Kanslerssekreteraren äger ej rätt till ålderstillägg. Beträffande kanslerssekreterarens

ställning är vidare att märka, att han ej innehar en fast

tjänst: kanslern äger, såsom det heter i universitetsstatuterna, för sin expedition

förordna en sekreterare. Äfven amanuensen antages, enligt stadgande

i nådiga brefvet den 18 december 1903, af kanslern.

Genom samma nådiga bref äro vissa bestämmelser meddelade rörande

den vid kanslersexpeditionen anställda tjänstepersonalen m. m. Ur dessa

bestämmelser må följande här omförmälas.

Kansierssekre- Kanslerssekreteraren åligger att bereda och för kanslern föredraga inåHgganden

komna mål och ärenden, ombesörja deras vederbörliga registrering och

expedition samt i allmänhet inför kanslern ansvara för ämbetsgöromålens

behöriga gång; att i enlighet med gällande bestämmelser vårda och förteckna

kanslersämbetets arkiv; att till amanuensen äfvensom till vaktmästarbiträdet

för hvarje månad utbetala dem tillkommande lönemedel samt

härför årligen inför kammarrätten medelst företeende af vederbörliga kvittenslistor

afgifva redovisning; äfvensom att ansvara för och bekosta brandförsäkring

af vissa för kanslersexpeditionens räkning anskaffade, af staten

inlösta inventarier och för dem årligen redovisa inför kammarrätten.

Kanslerssekreteraren är berättigad att utan afdrag å sina löneförmåner

årligen å tid under sommarmånaderna, som af kanslern bestämmes, åtnjuta

semester under en månad, när sådant utan hinder för göromålens behöriga

gång kan ske.

Vidare äro föreskrifter gifna rörande afdrag å kanslerssekreterarens

aflöning, då han af sjukdom hindras att förrätta sin tjänst eller tjänstledighet

af annan anledning honom meddelas.

Amanuensen åligger att biträda kanslerssekreteraren med de vid kanslersexpeditionen

förekommande göromål. lian är äfven vid semester för

kanslerssekreteraren eller vid dennes tjänstledighet skyldig, att, om han

därtill förordnas, jämte sin amanuensbefattning uppehålla kanslerssekreterarbefattningen,

vid semester utan särskild godtgörelse under högst en

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

månad årligen och vid tjänstledighet för kanslerssekreteraren mot närmare

bestämd ersättning.

Universitetskanslerns framställningar i ämnet angå dels förändrad ställning

och förbättrade aflöningsförmåner för kanslerssekreteraren dels ock

vissa tillägg och förändringar i öfrig! i den för kanslersexpeditionen fastställda

staten.

Jag skall först till behandling upptaga den senare af dessa frågor och

vill då till en början redogöra för innehållet i en af kanslerssekreteraren

till kanslern ställd skrifvelse i ämnet.

I denna skrifvelse framhålles, hurusom för ett så ringa arfvode som

500 kronor om året något mera verksamt biträde vid kanslersexpeditionen

icke kunde utkräfvas af amanuensen. Dennes tjänstgöring hade ock hittills

varit begränsad till en timme om dagen, hvarvid han hufvudsakligen

biträdt vid kollationering, vid förandet af diarier öfver inkomna ärenden

och vid expediering af utgående skrivelser. Erfarenheten hade emellertid

gifvit vid handen, att den alltjämt fortgående ökningen, med afseende på

såväl antal som omfattning, af de till kanslersexpeditionen inkommande

ärendena kräfde mera biträde af amanuensen, jämväl vid uppsättning af

expeditioner, särskild! vid de icke sällan återkommande tillfällen, då ärenden

af mera omfattande art vore föremål för kanslersämbetets handläggning.

Sådana ärenden kunde understundom i så stor utsträckning taga

kanslerssekreterarens tid i anspråk, att handläggningen af de ständigt inkommande

ärendena af löpande beskaffenhet samt andra arbeten, såsom

förande af register, arkivets skötsel m. m., endast med stor svårighet af

honom medhunnes. Att mängden af de vid kanslersexpeditionen handlagda

ärenden ej oväsentligt ökats sedan den tid, då staten för expeditionen

fastställdes, framginge af följande öfversikt öfver antalet vid expeditionen

handlagda skrifvelser, hvilka föranledt utlåtande, remiss eller annan

expedition, under åren 1903—1906 samt de tre första kvartalen af år

1907, beräknadt efter samma grunder som i 1903 års statsverksproposition

funnes angifna:

år 1903 .............................................................................. 994

» 1904 .............................................................................. 1,113

» 1905 .............................................................................. 1,014

» 1906 .............................................................................. 1,201

» 1907, de tre första kvartalen .............................. 911

Enligt ny, från och med år 1903 använd metod vid förandet af

Förevarande

framställ
ningar.

Kanslers
sekreterarens
ansökning.

s. 196 Kontrollera mot PDF

Universitetskanslern.

196 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

diarium öfver inkommande mål och ärenden utgjorde motsvarande siffror

766, 848, 783, 921 och 734.

Då sålunda ökad tjänstgöring för amanuensen måste anses vara för

ärendenas behöriga handläggning erforderlig, syntes det till honom nu

utgående arfvodet böra ej obetydligt höjas. Beloppet af denna höjningborde

bestämmas till 1,000 kronor, hvarigenom arfvodet skulle komma att

utgöra 1,500 kronor om året, ett arfvodesbelopp, som för ifrågavarande

tjänstgöring ingalunda finge anses oskäligt.

Äfven vaktmästarens nuvarande arfvodesbelopp vore otillfredsställande

och borde ökas till 800 kronor. Därest kvalificerad person skulle kunna

erhållas för utförande af de med tjänsten förenade, icke obetydliga göromål,

vore nämnda belopp erforderligt.

Kanslern tillstyrker, att medel för berörda arfvodesförhöjningar beredas,

och påpekar, hvad amanuensen beträffar, dels att amanuensbefattningens

innehafvare måste med hänsyn till skyldigheten att vikariera för

kanslerssekreteraren vara en väl kvalificerad person, dels den ökade arbetsbördan

vid kanslersexpeditionen och behofvet af att kanslerssekreteraren i

större utsträckning kunde påräkna biträde af amanuensen.

Därjämte anser kanslern — med hänvisning till härutinnan förekommande

uttalanden i kanslerssekreterarens omförmälda skrifvelse — att 400

kronor böra utverkas till beredande af ökadt anslag till skrifmaterialier och

expenser. Oaktadt stor sparsamhet hade kostnaderna för dessa ändamål

årligen uppgått till flerdubbelt högre belopp än det i staten angifna, 100

kronor.

Vidare har universitetskanslern framhållit ett annat anslagsbehof för

kanslersexpeditionen. De kraf, som borde ställas på kanslerssekreterarbefattningens

innehafvare, afsåge i första hand vana och förmåga att handlägga

allehanda ämbetsgöromål samt att med erforderlig skyndsamhet och

precision affatta och expediera kanslerns beslut. Speciell fackkunskap i

alla de olikartade och ej sällan invecklade frågor, som komme under kanslerns

pröfning, kunde däremot icke rimligtvis städse påräknas hos denne

ämbetsman. Det skulle därför vara synnerligen önskvärdt, om kanslern

kunde blifva i tillfälle att i händelse af behof vid särskilda frågors beredande

och delvis äfven föredragning anlita jämväl personer, utrustade

med speciell sakkunskap på vederbörande område. Exempel på sådana

frågor, vid hvilkas behandling dylikt biträde utöfver kanslerssekreterarens

kunde blifva till nytta, erbjöde sig i ej ringa antal. Hit hörde ärenden

angående ändrade bestämmelser rörande examens- och studieväsendet inom

olika fakulteter, angående stadfästande af studieplaner i olika examensämnen

eller examina, angående fastställande af föreskrifter för de akade
-

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

miska studiernas ordnande eller för vissa vetenskapliga institutioner, angående

fördelning af examinationsskyldigheten mellan särskilda professurer

in. m. Kanslern borde sålunda hafva tillgång till medel för att kunna i

hvarje särskildt sådant fall vända sig till härför lämplig person, hvilken

kunde befinnas villig att mot ett för hvarje gång af'' kanslern bestämdt

arfvode verkställa erforderligt utredningsarbete, tillhandagå med upplysningar

och dylikt; och torde ett belopp af omkring 2,000 kronor om året

blifva för ändamålet tillräckligt.

Vid beräkning af det sammanlagda ökade anslagsbeloppet, som vore

erforderligt för nu ifrågavarande ändamål, afrundar kanslern detsamma

— med nedsättning af sistnämnda post till 1,900 kronor — till 3,600 kronor.

I afseende å kanslerssekreterarens ställning och aflöningsförmåner m. m.

o O

har kanslern anfört bland annat följande.

Det nuvarande sättet för kanslerssekreterarens aflönande — liksom hela

expeditionens uppehållande — vore i mer än ett afseende egendomligt och

i viss mån föråldradt. Medlen därtill sammanbragtes från flera olika håll.

Med det anslag, som tillkomme kansler ssekreteraren, hade denne att jämväl

bekosta arkivhyra samt renskrifning och öfriga expenser vid kanslersexpeditionen.

Någon fördelning af kanslerssekreterarens aflöningsförmåner

i lön och tjänstgöringspenningar vore ej föreskrifven, och någon rätt till

ålderstillägg för honom funnes ej, hvarjämte han ej heller åtnjöte förmånen

af pensionsrätt. Sättet för hans tillsättning, på förordnande, måste för

befattningshafvaren, åtminstone formellt sedt, innebära en viss otrygghet.

En definitiv reglering af dessa förhållanden syntes icke kunna lämpligen

ernås på annat sätt än genom förändring af kanslerssekreterarbefattningen

till en verklig statstjänst, hvilken tillsattes medelst fullmakt och

aflönades, åtminstone hufvudsakligen, direkt af statsmedel.

Att å kanslerssekreterarbefattningen hädanefter skulle, enligt kanslerns

förslag, utfärdas fullmakt och dess innehafvare sålunda tillförsäkras en fast

anställning, skulle för öfrigt icke i sak innebära något brytande af hittills

tillämpad praxis. I sådant hänseende kunde följande uppgifter vara belysande.

Under tiden från 1800-talets midt till närvarande tid hade kanslersämbetet

varit beklädt af inalles åtta personer. Kanslerssekreterartjänsten

hade däremot under samma tid, nämligen från år 1849, då sedermera riksarldvarien

Johan Jacob Nordström förordnades till kanslerssekreterare, innehafts

af allenast fyra personer; och ombyte af kanslerssekreterare hade därunder

icke någon gång; ägt rum i sammanhang med kanslersskifte. Af

nämnda fyra kanslerssekreterare hade en, hvilken efter en nära tjugusju
-

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 97.

årig tjänstetid vid nära sjuttiofyra års ålder på begäran entledigades från

förordnandet, tjänstgjort under fyra universitetskanslerer samt två tjänstgjort

hvardera under tre kanslerer.

I själfva verket syntes det föga troligt, att en universitetskansler någonsin

skulle, med stöd af sin formella rätt, vare sig vid tillträdandet af

kanslersämbetet eller eljest utan vidare afskeda en kanslerssekreterare, som

oförvitligt skött sin tjänst; och i detta hänseende ville kanslern instämma

i hvad en af hans företrädare — uti underdånig skrifvelse den 1 december

1906 i fråga om pensionsrätt för kanslerssekreteraren — härom yttrat, nämligen

»att det näppeligen kan ligga i en kanslers intresse att se ifrågavarande

ämbete byta innehafvare; fastmera måste det anses fördelaktigt för

honom att kunna tillgodogöra sig i tjänsten vunnen erfarenhet».

Men om ock sålunda kanslerssekreterarens förseende med fullmakt icke

skulle i sak innebära någon förändring i förhållande till hvad hittills faktiskt

tillämpats, kunde det å andra sidan icke förnekas, att det i kanslersämbetets

eget intresse skulle vara af ganska stor betydelse att på nämnda

sätt gifva åt befattningen en fastare karaktär. Det vore nämligen uppenbart,

att det vid tjänstens tillsättning måste för eventuella kandidater till

densamma verka i viss mån afskräckande, om den tillsattes medelst förordnande,

hvilket när som helst kunde återkallas. Af sådan anledning

skulle utan tvifvel befattningens förseende med lämplig innehafvare under

vissa förhållanden försvåras. Denna synpunkt hade för öfrigt efterhand

erhållit ökad betydelse, sedan nämligen ifrågavarande tjänst, hvilken förr

utan svårighet kunnat skötas såsom en bisyssla vid sidan af någon ordinarie,

medelst fullmakt tillsatt statstjänst, numera på grund af väsentligt

ökade göromål vid kanslersexpeditionen utvecklats därhän, att den toge sin

innehafvare så pass fullständigt i anspråk, att det för honom vore omöjligt

att vid sidan däraf sköta annan tjänstebefattning af någon betydelse.

Vidare ansåge kanslern, att kanslerssekreterare hädanefter borde, likasom

innehafvare af därmed närmast jämförliga befattningar, utnämnas af

Eders Kungl. Maj:t, hvarvid dock åt kanslern gifvetvis borde bevaras inflytande

på utnämningen genom att denna skulle ske efter af honom afgifvet

förslag.

Äfven sedan kanslerssekreterarbefattningen sålunda gjoi''ts till en verklig

statstjänst, skulle dock allt fortfarande en del af aflöningen vid densamma

bestridas med andra medel än statsmedel, nämligen till den del, som utginge

från Stockholms och Göteborgs högskolor, tillhopa 1,500 kronor. Aflöningsförmånerna

skulle således med afdrag af omförmälda belopp, tillhopa

1,500 kronor, utgå af statsmedel och syntes jämte öfriga för kanslersexpeditionen

nödiga belopp böra uppföras såsom ett särskildt, från uni
-

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97. 199

versitetens och karolinska institutets stater fristående anslag under åttonde

hufvudtiteln.

Hvad härefter anginge beloppet af den aflöning, som skäligen borde

tillerkännas kanslerssekreteraren, ville kanslern erinra om de skyldigheter,

som enligt af Kungl. Maj:t fastställda bestämmelser vore ålagda denne

ämbetsman. Omfattningen af kanslerssekreterarens göromål belystes i viss

mån af antalet utaf de till kanslerns handläggning förekommande mål och

ärenden. Detta antal hade under de senare åren ej oväsentligt ökats. I

afseende härpå hänvisade kanslern till de sifferuppgifter, hvilka i sådant

hänseende meddelats i kanslerssekreterarens förutnämnda skrifvelse. För fullständigande

af dessa sifferuppgifter meddelade kanslern ytterligare, att antalet

vid expeditionen handlagda skrifvelser, hvilka föranledt utlåtande,

remiss eller annan expedition under hela år 1907, beräknadt efter samma

grunder som i 1903 års statsverksproposition funnes angifna, utgjort 1,271

samt, enligt ny, från och med år 1903 använd metod vid förandet af

diarium öfver inkommande mål och ärenden, uppgått till 1,000.

Med hänsyn till den föredragn ngsskyldighet, hvilken ålåge kanslerssekreteraren,

äfvensom till antalet af de ärenden, som tillhörde hans handläggning,

syntes hans befattning vara till väsentlig del jämförlig med ett

byråchefsämbete eller en så kallad tredje grads tjänst. Därjämte hade

kanslerssekreteraren att utföra en mängd göromål af enklare art, som i

regel ej torde i samma mån betunga en byråchef, nämligen uppsättning

af koncept, expeditionsgöromål, förande af register, arkivets skötsel o. s. v,

I betraktande af dessa omständigheter ansåge kanslern, att aflöningsförmånerna

vid tjänsten borde, i enlighet med de grunder, som tillämpats vid

fastställande af nyare stater, bestämmas till ett belopp, något öfverstigande

hvad som tillkomme innehafvare af andra gradens tjänster men lägre än

aflöningen för en tredje _ grads tjänst. Kanslern förutsatte härvid, att

dessa aflöningsförmåner ej skulle betungas med afdrag för hyra af arkivoch

expeditionslokal in. fl. dylika kostnader.

Pa grund af det anförda och med hänsyn dels därtill, att tjänsten,

som borde blifva förenad med rätt till pension enligt lagen den 11 oktober

1907, skulle betungas med förut ej utgående årlig pensionsafgift, hvilken

med antagande af det utaf kanslern tilltänkta lönebelopp skulle utgå med 250

kronor, dels ock å andra sidan därtill, att därest det af kanslern framlagda

förslag om ett särskild! bidrag för anlitande i vissa fall af sakkunnigt

biträde skulle godkännas, kanslerssekreterarens föredragningsskyldighet blefve

i någon mån underlättad, ville kanslern föreslå, att kanslerssekreterarens

aflöningsförmåner måtte bestämmas till 4,000 kronor i lön, 2,000 kronor i

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

tjänstgöringspenningar och 400 kronor i ortstillägg, eller tillhopa 6,400

kronor, med bestämmelse att efter fem år lönen kunde höjas med 500

kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor, samt med rätt för

nuvarande befattningshafvaren att med afseende å rätten till åtnjutande af

ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han innehaft tjänsten. Kanslers

sekreterarens rätt till semester torde härjämte böra, i likhet med hvad

t. ex. för statskommissarier och innehafvare af andra grads tjänst i statskontoret

vore stadgadt, utsträckas till en och en half månad.

Det i nu gällande stat till hyra af arkiv- och expeditionslokal samt

för skrifmaterialier och expenser beräknade belopp, tillhopa 1,000 kronor,

tillika med det af kanslern begärda tilläggsbelopp, 400 kronor, således

1,400 kronor, syntes böra lämpligen uppföras såsom ett särskild! anslag

och däraf beräknas till hyra för arkiv- och expeditionslokal 800 kronor samt

återstoden 600 kronor till skrifmaterialier och expenser med skyldighet

för kanslerssekreteraren att för sistberörda expensanslag på vanligt sätt

årligen redovisa inför kammarrätten.

Staten för kanslerseipeditionen skulle med tillämpning af nu angifna

grunder erhålla följande utseende:

1 kansler ssekreterare: lön ................................................... 4,000: —

tjänstgöringspenningar............... 2,000: —

ortstillägg......................... 400: 6,400: —

Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor och efter 10

år med ytterligare 500 kronor.

1 amanuens, arfvode.................................................................................

1 vaktmästarbiträde, arfvode..................................................................

till anlitande i vissa fall af sakkunniga biträden...........................

till hyra af arkiv- och expeditionslokal.............................................

till skrifmaterialier och expenser.....................................................

1,500

800

1,900

800

600

Summa kronor 12,000

Nämnda från Stockholms och Göteborgs högskolor utgående belopp,

tillhopa 1,500 kronor, syntes böra fortfarande såsom hittills anslås såsom

bidrag till kanslerssekreterarens aflöning och torde därvid böra tillföras

den fasta lönen, hvadan beloppet af härtill afsedt statsanslag borde i motsvarande

mån minskas.

För åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmåner torde för

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97. 201

kansler ssekreteraren böra fastställas följande villkor cell bestämmelser,

nämligen:

att med kansler ssekreterarbefattning ej Unge förenas annan tjänst ä

rikets, Riksdagens eller kommuns stat; och

att med samma befattning icke heller finge förenas vare sig uppdrag

såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som vore

med Eders Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag

eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej kanslern

uppå därom gjord framställning och efter pröfning att ifrågavarande uppdrag

eller tjänstebefattning ej ansåges inverka hinderligt för tjänstgöringen

vid kanslersexpeditionen, funne uppdraget eller befattningen kunna få tills

vidare mottagas och bibehållas.

Vidare syntes böra bestämmas, att, i enlighet med hvad kanslern

föreslagit, kanslerssekreteraren skulle vara berättigad att utan afdrag å sina

löneförmåner årligen å tid, som af kanslern bestämdes, åtnjuta semester

under en och en half månad, när sådant utan hinder för göromålens behöriga

gång kunde ske, äfvensom att nuvarande innehafvare af kanslerssekreterarbefattningen

finge i afseende å rätt till ålderstillägg räkna sig

till godo den tid, han innehaft befattningen.

1 kanslerns skrifvelse hänvisades till en föregående framställning af

kanslersämbetets innehafvare angående pensionsrätt för kanslerssekreteraren.

1 själfva verket hafva två framställningar under senare år gjorts om dylik

förmåns beredande åt kanslerssekreterartjänstens innehafvare, nämligen

först genom underdånig skrifvelse den 30 september 1904 och sedermera

genom den nu af kanslern åsyftade skrifvelsen den 1 december 1906.

Den förra af dessa båda skrivelser — i ingendera af dem har fråga varit

om kanslerssekreterartj änstens förändring till en icke på förordnande, utan

fast, tillsatt befattning — har redan anmälts inför Kungl. Maj:t och därvid

förklarats ej föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I den senare erinras

om vikten och betydelsen af kanslerssekreterartj änsten. Det framhålles,

hurusom det å ena sidan näppeligen kunde ligga i en kanslers intresse

att se ifrågavarande ämbete byta innehafvare, utan fastmera måste för

kanslern anses fördelaktigt att kunna tillgodogöra sig i tjänsten vunnen

erfarenhet, samt att det å andra sidan ock läge i sakens natur, att en

ämbetsman måste se till sin framtid. Han kunde ej stanna på en post,

där han endast förbrukade sina krafter, men ej sattes i stånd att sörja

för sin egen och de sinas framtid, sedan krafterna och arbetsförmågan

minskats i högre eller mindre grad. Äfven för kanslersinstitutionen måste

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Höft. 26

Föregående

framställ
ningar.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

det vara af vikt, att en åldrad och uttjänt tjänsteman kunde afgå med

pension och ej nödgas kvarstå — och en kansler skulle aldrig under sådana

förhållanden vilja från ämbetet vid upphörd arbetsförmåga skilja den, som

redbart och oförvitligt däråt ägnat sina krafter.

statskontorets ] fråga om ändring i staten för universitetskanslersexpeditionen har

aaane'' statskontoret, efter nådig remiss, den 2 mars 1908 afgifvit underdånigt utlåtande

af följande innehåll.

Statskontoret hyste visserligen någon tvekan att så kort tid efter det

Kungl. Maj:t fastställt stat för kanslersexpeditionen tillstyrka så afsevärda.

ändringar däri, som de föreliggande framställningarna afsåge. Men då giltiga,

skäl syntes vara anförda för kanslerssekreterarens uppförande på ordinarie

stat, hvarigenom ock den hvilande pensionsfrågan kunde på ett tillfredsställande

sätt lösas, ville statskontoret tillstyrka beredande af erforderligt

anslag.

Emellertid funne statskontoret icke tillräckliga skäl förebragta för aflöningens

bestämmande till högre belopp än som genom den nyligen fastställda

staten för statskontoret blifvit bestämd för dess sekreterare, hvilken

jämväl ålåge viss föredragningsskyldighet, helst statskontoret icke ansåge

sig böra afstyrka det begärda särskilda anslaget af 1,900 kronor för anlitande

i vissa fall af sakkunniga biträden, hvilka kunde af kanslern tillkallas

för beredande och föredragning af vissa,, särskild sakkunskap kräfvande

ärenden. Icke heller borde lämnas obeaktadt, att, enligt det föreliggande

förslaget, en höjning inträdde i amanuensens arfvode från 500

kronor till 1,500 kronor, hvilket, såsom jämväl vore afsedt, komme att

bereda kanslerssekreteraren en högst väsentlig lättnad i arbetet.

Statskontoret hemställde alltså, att kanslerssekreterarens aflöning måtte

bestämmas till enahanda belopp som sekreterarens i statskontoret.

Statskontoret hade intet att erinra i fråga om öfriga i det uppgjorda

statförslaget uppförda anslagsbehof. Dock ansåge statskontoret, att dessa

borde bestridas från ett gemensamt såsom »förslagsanslag, högst» angifvet

anslag, hvilket såsom sådant kunde ingå i det anslag för kanslersexpeditionen,

som blefve i riksstaten uppföre^.

Fördelarna ur besparingssynpunkt äfvensom det principiellt riktiga

häri syntes icke behöfva särskildt framhållas.

Vid bestämmande af statsanslagets storlek borde afdrag ske för de

belopp, tillhopa 1,500 kronor, som för ändamålet inflöte från Stockholms

och Göteborgs högskolor.

Statskontoret hemställde fördenskull, att Eders Kungl. Maj:t måtte på

det sätt. bifalla universitetskanslerns framställning, att Eders Kungl. Maj:t

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

täcktes föreslå Riksdagen att, med uteslutande från Uppsala universitets

och Lunds universitets stater af de till kanslersexpeditionens uppehållande

däri uppförda anslag samt från karolinska institutets stat af det till arfvode

åt kanslerssekreteraren däri anslagna belopp, dels i riksstaten under åttonde

hufvudtiteln uppföra ett särskildt anslag till universitetskanslerns expedition

af 9,900 kronor, däraf 5,600 kronor förslagsanslag, högst, dels godkänna

följande stat för kanslersexpeditionen, nämligen:

Till

en kanslerssekreterare: lön ................

....... kronor 3,600: —

tj änstgöringspen-

ningar.......

1,800: —

ortstillägg ....

400: —

5,800

--

Efter fem år kan lönen höjas med

500 kronor och efter

ytterligare fem år med 500 kronor.

Till

arfvode åt en amanuens ....................

........................... kronor

1,500

—

»

» » ett vaktmästarbiträde .....

»

800

—

»

anlitande i vissa fall af sakkunniga

biträden ......... »

1,900

—

»

hyra af arkiv och expeditionslokal..

»

800

—

»

skrifmaterialier och expenser ...........

»

600

—

summa kronor

11,400

—

De sålunda såsom ålderstillägg föreslagna beloppen borde utgå från

det å åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg; och

borde vederbörande få för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig äfven

den tid, han innehaft befattningen före den nya statens trädande i kraft.

De sakkunnige hafva äfven i korthet yttrat sig rörande kanslers-#* saUunmge.

expeditionen, särskildt kanslerssekreterarens aflöningsförmåner, hvilka de

— förutom hvad som kan komma att bestämmas för hyra af arkiv och

expeditionslokal samt för skrifmaterialier och expenser — anse böra motsvara

de löneförmåner, som tillerkänts andra gradens tjänstemän i statskontoret.

Universitetskanslerns framställning om behofvet af förändringar

staten för. kanslersexpeditionen är öfvertygande, och i hvad angår den yttrande.

ökade arbetsbördan för expeditionen kan densamma delvis konstateras genom

samfärdseln af ärenden mellan expeditionen och ecklesiastikdepartementet.

Då jag tager i betraktande de särskilda posterna i det af kanslern

framlagda förslaget till stat för kanslersexpeditionen och därvid först den

för kanslerssekreteraren däri uppförda atlöningen, synes mig naturligt att

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

gorå eu erinran om de aflöningsbelopp, som jag föreslagit för sekreterarna

vid universiteten i Uppsala och Lund: lön 4,000 kronor och tjänstgöringspenningar

2,000 kronor, tillhopa 6,000 kronor, med rätt till två ålderstillägg,

hvartdera å 500 kronor, efter o och 10 års tjänstgöring. När jag

ifrågasatt denna aflöning, som går utöfver den enligt 1907 års stat fastställda

för sekreterare i statskontoret — till hvars nya stat jag annars

ansett mig böra såvidt möjligt ansluta mig — har det skett med den uppfattning,

att de båda akademisekreterarnas ställning faktiskt vore en annan

än en sekreterares i centralt ämbetsverk och icke kunde alldeles jämställas

med deras. Jag anser, att äfven kanslerssekreteraren i viss mån intager

en sådan särställning. Vid bedömandet af frågan om den aflöning, som

bör tillkomma honom, måste dock hänsyn tagas till att vissa lättnader

genom af kanslern framställda förslag, hvilka jag vill upptaga, skulle komma

att beredas honom. 1 betraktande af alla hithörande omständigheter föreslår

jag, att kanslerssekreterarens aflöning sättes till samma belopp som

akademisekreterarnas, 6,000 kronor, med rätt för honom, likasom för dem.

till två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera, efter 5 och 10 års tjänstgöring.

Aflöningen bör, likasom för dem, delas i lön 4,000 kronor och

tjänstgöringspenningar 2,000 kronor. Kanslerssekreteraren blefve då i

pensionshänseende likställd med akademisekreterarna. Att jag ej ansett

någon del af kanslerssekreterarens aflöningsbelopp böra rubriceras såsom

ortstillägg, sammanhänger därmed, att kanslersämbetet och kanslerns expedition

ej äro ovillkorligen bundna vid viss ort.

Hvad beträffar de sakkunniges och statskontorets förslag i afseende å

kanslerssekreterarens aflöning vill jag erinra, att de sakkunnige ej ägt tillgångtill

definitiva uppgifter, som kunde vara till ledning för ett bestämdt förslag

till en efter nuvarande förhållanden lämpad stat för kanslersexpeditionen

och att statskontorets förslag är uppgjordt utan kännedom om de löneförmåner,

som af mig ansetts böra, tillkomma akademisekreterarna.

1 den af mig föreslagna aflöningen för kanslerssekreteraren ingå ej,

såsom för närvarande är fallet, medel till bekostande af hyra för arkivoch

expeditionslokal samt skrifmaterialier och expenser. Jag anser det

vara riktigt, att, såsom både kanslern och statskontoret tillstyrkt, särskilda

medel härför uppföras i staten. De i afseende härå föreslagna beloppen,

respektive 800 kronor och 600 kronor, kunna i staten lämpligen sammanslås

till en post å 1,400 kronor.

Mot de föreslagna arfvodesbeloppen för en amanuens och ett vaktmästarbiträde

har jag icke haft någon anmärkning att framställa. Hvad särskildt

beträffar amanuensarfvodet, synes det mig uppenbart, att det bör högst

afsevärdt höjas, dels för att kanslerssekreteraren må blifva befriad från en

del tidsödande expeditionsgöromål dels ock emedan det tydligen är af nöden,

s. 205 Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

205

att kanslerssekreteraren i afsevärd grad behöfver direkt biträde vid utförandet

af en del göromål.

Hvad slutligen vidkommer posten å 1,900 kronor för anlitande af

sakkunniga biträden, synas mig fullgoda, skäl vara anförda för behofvet

af dylika biträden.

Statskontoret liar föreslagit, att de i utgiftsstaten ingående posterna,

med undantag af aflöningen till kanslerssekreteraren, skulle bestridas från

ett gemensamt förslagsanslag, högst 5,600 kronor. Det synes mig emellertid

mindre lämpligt att iakttaga ett dylikt förfarande beträffande arfvodesbeloppen

för amanuens och vaktmästarbiträde. Hvad angår posten å

1,400 kronor till hyra af arkiv- och expeditionslokal, skrifmaterialier och

expenser, vill jag ej heller förorda en sådan anordning. Det är nu så

anordnad!, att arkiv- och expeditionslokalen är kombinerad med kanslerssekreterarens

enskilda bostad. Då det allmänna för närvarande ej ställer

arkiv- och expeditionslokal till kanslersexpeditionens förfogande, synes berörda

anordning vara mycket lämplig. Jag anser vid sådant förhållande, att

omförmälda belopp å 1,400 kronor bör ställas till kanslerssekreterarens

förfogande för därmed åsyftadt ändamål, med skyldighet för honom att

bestrida de med posten afsedda utgifter, bland hvilka brandförsäkring af

vederbörande inventarier kan särskild! angifvas.

Posten å 1,900 kronor till anlitande af sakkunniga biträden kan däremot

lämpligen i öfverensstämmelse med statskontorets mening utgå såsom

förslagsanslag å högst nämnda belopp.

Den stat, som jag anser böra fastställas för kanslersexpeditionen, skulle

få följande innehåll:

Tillenkanslerssekreterare: lön.................. kronor 4,000: —

tjänstgörings
penningar.

..... » 2,000: — kronor 6,000: —

Efter fem år kan lönen höjas med 500 kronor och

efter ytterligare fem år med 500 kronor.

Till arfvode åt en amanuens................................................... kronor 1,500: —

» arfvode åt ett vaktmästarbiträde ................................. » 800: —

» anlitande af sakkunniga biträden ................................. » 1,900: —

» hyra af arkiv- och expeditionslokal, till skrifmaterialier,

brandförsäkring och expenser, att för omförmälda

ändamål ställas till förfogande af kanslerssekreteraren,

med skyldighet för honom att bestrida

de härmed afsedda utgifterna ......................... » 1,400: —

summa kronor 11,600:

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

Såsom nämndt, utgå för närvarande till bestridande af utgifterna för

kanslersexpeditionen tillskott från olika håll. De från Stockholms och

Göteborgs högskolor utgående beloppen, tillhopa 1,500 kronor, antar jag

fortfarande vara att påräkna och böra betraktas såsom ingående i den

egentliga lönen för kanslerssekreteraren. 1 enlighet med såväl kanslerns

som statskontorets hemställan anser jag, att tillskotten från det allmänna,

hvilka skulle komma att uppgå till 10,100 kronor, böra utgå från ett särskild!

anslag under riksstatens åttonde kufvudtitel, benämndt »universitetskanslerns

expedition». I detta anslag skulle som nämnd t ingå ett förslagsanslag,

högst, 1,900 kronor.

Gillas denna min mening, böra alltså ur universitetens och karolinska

institutets stater uteslutas de därstädes för kanslersexpeditionen upptagna

belopp å tillhopa 6,000 kronor.

Universitetskanslern och statskontoret hafva båda ansett, att kanslerssekreteraren

borde erhålla en, äfven frånsedt löneförmånerna, förändrad

ställning. Detta innebäres äfven i mitt förslag. Tjänsten bör numera

tillsättas medelst fullmakt af Kungl. Maj:t. Det synes af flera skäl

önskligt att bereda kanslerssekreteraren denna fastare ställning. Möjliga

betänkligheter härutinnan förfalla i betraktande af de villkor och bestämmelser

i afseende å skyldighet att underkasta sig förflyttning m. m,,

som jag strax vill föreslå i fråga om honom. Pensionsrätt blifver honom förunnad

lika med statstjänstemän i allmänhet, och villkor och bestämmelser,

i tillämpliga delar liknande dem, som fastställts för åtnjutande af löneförmåner

enligt statskontorets nya stat och af mig i det föregående föreslagits

för vederbörande befattningshafvare vid universiteten och karolinska

institutet, böra nu uppställas i fråga om kanslerssekreteraren. Dessa villkor

och bestämmelser synas mig böi''ä innehålla:

a) att kanslerssekreterare skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande

förändrad organisation af kanslersexpeditionen eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest

kanslersexpeditionens ställning inom statsförvaltningen förändras, eller

därest vissa expeditionen tillhörande göromål öfverflyttas till annan myndighet,

vara pliktig att, med bibehållande af den tjänsteställning och den

aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de

med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,

tjänstgöra hos den myndighet, till hvilken göromålen öfverlämnas;

b) att med kanslerssekreterarbefattningen icke må förenas annan tjänst

å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

c) att med kanslerssekreterarbefattningen ej heller må förenas vare

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,

som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag

eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej kanslern

för rikets universitet uppå därom gjord framställning och efter pröfning,

att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt

för tjänstgöringen vid kanslersexpeditionen, finner uppdraget eller befattningen

kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

d) att tjänstgöringspenningar fa uppbäras endast för den tid, kanslerssekreterare

verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid,

han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit

befattningen;

e) att kanslerssekreterare, om han af sjukdom hindras att sin befattning

förrätta, äger uppbära hela lönen, men om han undfår ledighet för

svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller fullgörande af särskilda

uppdrag, eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är

lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten

utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som

för befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

f) att aflöning ej må utgå till kanslerssekreterare för tid, hvarunder

lian af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning

erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

g) att, därest kanslerssekreterare varder afstängd från tjänstgöring eller

i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af universitetskanslern

pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden

innehållas, såvida ej kanslern finner skäligt låta honom uppbära något däraf;

h) att, i fråga om förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af kanslerssekreterarbefattningen, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren

under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna

nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af

förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag,

dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester,

och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma

villkor, . under iakttagande hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början

af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit

uppnådd; skolande vederbörande därvid tillgodoräknas den tid, som före

den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till

befattningen;

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Departements

chefens

hemställan.

Ktingl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 97.

i) att likväl kanslerssekreterare, som, då han intjänat stadgad tid för

erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

som berättiga!'' honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

j) att kanslerssekreterare må äga åtnjuta en och en half månads semester

årligen, när, utan kostnad för statsverket, sådant af kanslern pröfvas

kunna ske utan hinder för göromålens behöriga gång;

k) att vid afgång från tjänsten till följd åt afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen utgår till månadens slut;

l) att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår kanslerssekreterare, som därefter tillträder

tjänsten, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

in) att kanslerssekreterare, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall

vara skyldig underkasta sig, efter Kung!. Maj:ts bestämmande, upphörande

af eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattningen

eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Dessutom torde bestämmelse böra meddelas angående skyldighet för

vederbörande att underkasta sig nyssberörda villkor och bestämmelser.

Jag torde här böra påpeka, att, därest den nuvarande kanslerssekreteraren

öfvergår på den nya staten, årsberäkning för pensionsrätt tydligen tillkommer

honom i sådan egenskap för den tid, han före den nya lönestatens

tillämpning bestridt tjänsten, hvilken tid han ju finge beräkna för förhöjning

af lönen.

I händelse att den föreslagna regleringen för kanslersexpeditionen

kommer att genomföras, torde lämpligen en instruktion för expeditionen

böra af Eders Kungl. Maj:t utfärdas, upptagande, med vederbörliga ändringar

och tillägg, de genom nådigt bref den 18 december 1903 af Kungl. Maj:t

meddelade, förut angifna föreskrifter.

På grund af hvad jag i förevarande afdelning anfört tillstyrker jag,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, med ändring af härutinnan nu gäll ande föreskrifter, godkänna det af mig

framlagda förslaget tdl stat för universitet skansler sexpeditionen jämte de villkor

och bestämmelser, som of mig föreslagits för åtnjutande af de för kanslei ssekreteraren

ifrågasatta ajlöningsjörmåner, äfvensom förklara, att den, som

med eller . efter 1909 års ingång tillträder ifrågavarande befattning, skall

vara pliktig underkasta sig samma villkor och bestämmelser.

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Majäs Nåd. Proposition N:o 97.

Då jag nu slutligen till betraktande upptager frågan om de kostnader,

som blifva följden af mina i det föregående framlagda förslag, hänvisar

jag först till hvad jag därom under de särskilda afdelningarna anfört.

Det visar sig då, att mina under afdelningarna I, II, III och IV framlagda

förslags genomförande skulle påkalla följande ökade kostnader för

universiteten och karolinska institutet:

Universitetet i Uppsala:

Lönereglering för professorer in. fl. (afd. I) .................. kronor 108,500: —

» » vissa andra lärare och tjänstemän

(afd. 11)................................................ » 18,625: —

» » vaktbetjänte in. fl. (afd. III) ............ * 9,250: —

ökning af docentstipendiernas antal och storlek (afd. IV) » 54,000: —

Summa kronor 190,375: —

Universitetet i Lund:

Lönereglering för professorer in. fl. (afd. I) ..................- kronor 89,911: —

» » vissa andra lärare och tjänstemän

(afd. II)................................................ » 11,450: —

» » vaktbetjänte in. fl. (afd. III) ............ » 4,600: —

Ökning af docentstipendiernas antal och storlek (afd. IV) » 47,500: —

Summa kronor 153,461: —

Karolinska institutet:

Lönereglering för professorer m. fl. (afd. I) .................. kronor 59,785: —

» » vissa andra lärare och tjänstemän

(afd. II)................................................ » 8,000: —

» » vaktbetjänte in. fl. (afd. III) ............ » 3,850: —

Qkning af docentstipendiernas antal och storlek (afd. IV) »_7,500: —

Summa kronor 79,135: —

Vissa jämkningar böra dock göras i dessa summor. Hvad universitetet i

Uppsala angår, är att märka, att, såsom i det föregående angifvits, två

poster å statens inkomstsida böra undergå förändring, i det att nämligen

posten »Inkomst af försålda hus å landet, arrende af humlegårdar, öfriga

afgifter af stadsjord i Uppsala, hyresmedel, inkomst af auktionsverket,

dekanatsmedel samt inskrifnings- och kallelsepenningar», nu 3,969 kronor

8 öre, bör ökas med 615 kronor, men däremot posten å 1,638 kronor, utgörande

ränta å vissa donationer, minskas med 679 kronor. Vidare bör

Bih. till Ritisd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Häft. 27

Anslags
ökningar.

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 97.

den under A) i utgiftsstaten upptagna anslagsrubriken »kanslersexpeditionen»

med därunder uppförda post å 3,000 kronor uteslutas ur staten

— därom har jag yttrat mig under afdelning VI. Ytterligare bör, såsom

nämnts, den under A) i utgiftsstaten upptagna anslagsposten »Till ålderstillägg

åt fogden med flera, förslagsvis, kronor 4,150» uteslutas ur staten.

Ur denna bör slutligen ock, såsom jag redan påpekat, utgå det under

rubriken indragningsbelopp för vaktmästaren vid musikaliska kapellet, Vinqvist,

uppförda belopp 100 kronor. Tager man dessa förändringar i staten

i beräkning, visar det sig, att de medföra en minskning i utgifter af 7,186

kronor. Efter frånräknande af detta belopp blir den nu för universitetet

i Uppsala erforderliga anslagsökningen 183,189 kronor.

I fråga om universitetet i Lund bör, såsom nämnts, posten i inkomststaten:

»Studentinskrifningspenningar och tillfälliga inkomster, förslagsvis

och för slutsummans jämnande beräknade till kronor 1,200: 03» ökas med

ett belopp af 245 kronor, medan däremot den under A) i utgiftsstaten upptagna

anslagsrubriken »kanslersexpeditionen» med därunder uppförda post å

2,000 kronor bör uteslutas ur staten. Detta medför en minskning af

2,245 kronor i det nyss för nämnda universitet angifna belopp, så att

den behöfiiga anslagsökningen för detta universitet kommer,att uppgå till

151,216 kronor.

Vidkommande den för karolinska institutet nyss angifna kostnadsökningen

bör densamma minskas med det såsom arfvode åt kanslerssekreteraren

i institutets stat upptagna belopp af 1,000 kronor, hvilket bör uteslutas

ur staten. Den behöfiiga anslagsökningen blifver då för institutet

78,135 kronor.

Vid aflåtande till Riksdagen af framställning om beviljande af nu

afsedda anslagsökningar förfalla naturligen motsvarande för universiteten

och karolinska institutet i statsverkspropositionen gjorda framställningar.

Summan af de anslagsökningar, jag nu ifrågasatt för universiteten

och karolinska institutet, samt det nya anslag, jag tillstyrkt för kanslersexpeditionen,

utgör 422,640 kronor. I afseende härå är likväl vid jämförelse

med statsverkets kostnader för nämnda institutioner för år 1908

att märka, att anslag till löneförbättringar m. m. på extra stat till belopp

af sammanlagdt 75,000 kronor, som för sagda år äro uppförda för universiteten

och karolinska institutet, under förutsättning af nu föreslagna

löneregleringar, för år 1909 kunnat minskas till 1,500 kronor, hvadan den

faktiska ökningen i statsutgift för år 1909 kommer att blifva 73,500 kronor

mindre än nyss angifvits, eller således 349,140 kronor. Härvid är

ytterligare att erinra, att extra lönetillägg, som, därest Eders Kungl. Maj:ts

framställning härom varder bifallen, kommer att för år 1908 utgå med

belopp, som jag ej nu kan angifva, ej vidare erfordras.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

211

Med hänsyn till innehållet af Riksdagens beslut i anledning af Kungl.

Maj:ts proposition år 1907 angående nya stater för universiteten torde beträffande

nu omförmälda åtgärder rörande vissa poster i dessa stater Riksdagens

samtycke endast behöfva inhämtas i fråga om de under A) i utgiftsstaterna''

upptagna poster, likasom ock i afseende å omförmälda anslagspost

i karolinska institutets stat.

Tillika bör i sammanhang med anslagsäskanden i nu förevarande ärende

af Riksdagen påkallas dels en föreskrift, att värdena af de förmåner af vissa

famnar ved samt besittningsrätt till akademisk åkerlott och ersättning för

humlegårdslott vid universitetet i Uppsala, så ock afkastning af ängslott i

Kannick in natura eller vederlag därför vid universitetet i Lund, som af

vederbörande befattningshafvare afstås vid tillträde af de nya aflöningsförmånerna,

skola ingå till den vid hvardera universitetet befintliga ålderstilläggsfonden,

dels ett allmänt förklarande, att ålderstillägg för samtliga

därtill berättigade befattningshafvare vid universiteten och karolinska institutet

må utgå af det under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till ålderstillägg, såvidt universiteten angår dock endast i den mån vederbörande

ålderstilläggsfond icke lämnar tillgång därtill, dels ock ett medgifvande,

att ur samma förslagsanslag må utgå jämväl ålderstillägg åt kansler

ssekreteraren .

På grund af hvad jag nu anfört tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:

täcktes föreslå Riksdagen stäiian.

dels att föreskrifva, att värdena af de förmåner af vissa famnar ved

samt besittningsrätt till akademisk åkerlott och ersättning för humlegårdslott vid

universitetet i Uppsala, så ock afkastning af ängslott i Kannick in natura

eller vederlag därför vid universitetet i Lund, som af vederbörande befattningshafvare

afstås vid tillträde af de föreslagna nya aflöning sförmånerna,

skola ingå till den vid livartdera universitetet befintliga ålderstilläggsfonden,

dels ock att — med uteslutande ur utgiftsstaten för universitetet i Uppsala af

den under A) upptagna anslag srubriken »kanslersexpeditionen» med därunder

uppförda post å 3,000 kronor och af den jämväl under A) upptagna posten:

»Till ålderstillägg åt fogden med flera, förslagsvis, kronor 4,ISO», ur utgiftsstaten

för universitetet i Lund af den under A) upptagna anslag srubriken

»kanslersexpeditionen» med därunder upptagna post å 2,000 kronor samt

ur karolinska institutets stat af det såsom arfvode åt kanslerssekreteraren

upptagna belopp af 1,000 kronor — höja anslaget till universitetet i Uppsala

med 183,189 kronor, anslaget till universitetet i Lund med 151,216 kronor

och anslaget till karolinska institutet med 78,135 kronor samt under ny

rubrik: universitetskanslerns expedition, på ordinarie stat under riksstatens

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

åttonde liufvudtitel uppföra ett anslag ä 10,100 kronor, därafförslagsanslag,

högst, 1,900 kronor; äfvensom förklara, att ålder stillägg för samtliga därtill

berättigade befattning skafvare vid universiteten och karolinska institutet samt

för kansler ssekreteraren må utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel

uppförda förslagsanslag: ålder stillägg, såvidt universiteten angår dock

endast i den mån den vid hvartdera af dem befintliga ålder stillägg sfi onden

icke lämnar tillgång därtill.»

Till de af departementschefen i ärendet gjorda särskilda

hemställan den behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan

af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder lämna

bifall; och skulle proposition af den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Victor Edman.

Stockholm, Ivar HaaggstrOms Boktryckeri A. B., 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1908:159 Memorial i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut angående lönereglering för rikets universitet och karolinska mediko-kirurgiska institutet. s. 1 i texten
  2. SU 1908:137 Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för rikets universitet och karolinska medikokirurgiska institutet m. m. jämte i ämnet s. 1 i texten