Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om rikets vapen

1908-03-13 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:98, Med förslag till lag om rikets vapen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungil. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

1

N:o 98.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till lag om rikets vapen; gifven Stockholms slott den 13

mars 1908.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t Härmed föreslå Riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om rikets vapen.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kung]. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 75 lläft. (N;r 98.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 98.

Förs!aq

xJ

till

Lag

om rikets vapen.

1 §•

Rikets vapen äro två, stora vapnet och lilla vapnet.

2 §.

Störa riksvapnet består af en genom ett ntböjdt guldkors fyrdelad

sköld med hjärtsköld.

Iiufvudsköldens fyra fält äro blå, första och fjärde fälten med tre

kronor af guld, två ställda öfver den tredje, samt andra och tredje

fälten med tre ginbalksvis gående strömmar af silfver, belagda med ett

krönt gyllene lejon med röd utsträckt tunga.

Iijärtskölden är klufven i två fält. Första fältet är bandvis tredeladt

i blått, silfver och rödt med eu däröfver ställd vase af guld.

Andra fältet är blått med en i silfvervatten stående bro i tre spann

med två krenelerade torn af silfver. Öfver bron sitter en gyllene örn,

och i fältets öfverstå del synes karlavagnens stjärnbild af guld.

Sköldhållare äro två tillbakaseende lejon af guld med klufna svansar

och röda utsträckta tungor. Lejonen krönas med kunglig krona.

Skölden täckes af en kunglig krona, och kring densamma hänga

serafimerordens insignier.

Hela vapnet omgifves af ett vapentält under kunglig krona.

Stora riksvapnet må brukas äfven utan sköldhållare, ordensinsignier

eller vapentält.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

3

3 §.

Lilla riksvapnet utgöres af en blå sköld med tre kronor af guld,

ställda två öfver den tredje. Skölden är täckt af en kunglig krona

och omgifven af serafimerordens insignier. Vapnet må dock brukas

äfven utan dessa insignier.

4 §•

Brukar någon offentligen vapen eller märke, som utgör efterbildning

af stora eller lilla riksvapnet, sådana desamma blifvit i 2 och

3 §§ här ofvan beskrifna, men i väsentliga delar skiljer sig från det

efterbildade, böte från och med 10 till och med 100 kronor. Samma

lag vare, där någon tillverkar eller till salu håller vapen eller märke,

som nu sagts.

5 §•

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909; dock att hvad i 4 §

är stadgadt icke skall tillämpas i afsende å dessförinnan registreradt

varumärke, så länge skydd därför åtjnutes.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

mars 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm.

Efter gemensam beredning med deras excellenser herr statsministern

och herr ministern för utrikes ärendena samt öfriga departementschefer

anförde chefen för civildepartementet, statsrådet grefve Hamilton.

Genom nådig proposition den 12 januari 1907, n:r 17, föreslog

Kung! Maj:t Riksdagen att antaga ett vid propositionen fogadt förslag

till lag om rikets vapen.

Beträffande den utredning, som föregått framläggandet af berörda

förslag, samt den närmare motiveringen därför tillåter jag mig hänvisa

til] det utdrag af protokollet öfver civilärenden för nämnda dag, som

åtföljde propositionen. Jag ber här endast få erinra, att i lagförslaget,

enligt hvilket skulle finnas två riksvapen, stora vapnet och lilla vapnet,

det förra var beskrifvet på följande sätt:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 98.

»Stora riksvapnet består af en genom ett ntböjdt guldkors fyrdelad

sköld med hjärtsköld.

Den stora sköldens fyra fält äro blå, första och fjärde fältet med

tre kronor af guld, två ställda öfver den tredje, samt andra och tredje

fälten med tre ginbalksvis gående strömmar af silfver, belagda med ett

krönt gyllene lejon med röd utsträckt tunga.

Hj ärtskölden är klufven i två fält. Första fältet är bandvis tredeladt

i blått, silfver och rödt med en däröfver ställd vase af guld.

Andra fältet är blått med en i silfvervatten stående bro i tre spann

med två krenelerade torn af silfver. Öfver bron sitter en gyllene örn

med en åska af guld i klorna, och i fältets öfverstå del synes karlavagnens

stjärnbild jämväl af guld.

Sköldhållare äro två tillbakaseende lejon af guld med klufna svansar

och röda utsträckta tungor. Lejonen krönas med kunglig krona.

Skölden täckes af en kunglig krona, och under densamma hänga

de kungliga riddarordnarnas insignier.

Hela vapnet omgifves af en hermelinfodrad purpurmantel under

kunglig krona.

Stora riksvapnet må brukas såväl utan mantel men med sköldhållare

som utan både mantel och sköldhållare.»

Beskrifningen å lilla riksvapnet hade följande lydelse:

»Lilla riksvapnet utgöres af en blå sköld med tre kronor af guld,

ställda två öfver den tredje. Skölden är täckt af en kunglig krona och

omgifven af serafimerordens insignier.»

Lagutskottet, till hvars behandling propositionen hänvisats, vidtog

i lagförslaget åtskilliga väsentliga förändringar.

Utgående från den uppfattning, att rikets vapen borde utgöra en

symbol af landets nationella makt och sjbeständighet, ansåg utskottet

sålunda, att däruti icke borde ingå andra beståndsdelar än själfva vapenskölden

och väsentliga prydnader. Till dessa senare skulle, enligt

hvad utskottet genom riksheraldikern erfarit, då det gäller ett riksvapen,

vara att hänföra allenast krona och sköldhållare. Prydnader af

mindre väsentlig eller oväsentlig art äfvensom sådana, som kunna betecknas

såsom rent personliga, ansåg utskottet icke böra upptagas i

det lagfästade riksvapnet. I enlighet med denna sin åskådning förordade

utskottet i anslutning till två inom Riksdagen väckta motioner, att hvad

i lagförslaget stadgats därom, att de kungliga riddarordnarnas insignier

skulle anbringas vid det stora riksvapnet och serafimerordens insignier

omgifva det lilla riksvapnet, måtte ur lagen utgå. Af enahanda skäl

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj''ds Nåd. Proposition N:o 98.

ansåg utskottet den rörande det stora riksvapnet införda bestämmelsen,

att »kela vapnet omgifves af en hermelinfodrad purpurmantel under

kunglig krona)), icke böra i lagen förekomma.

Härförutom fann utskottet den ytterligare ändring i beskrifningcn

af stora riksvapnet lämpligen böra vidtagas, att uti bestämmelsen rörande

bjärtsköldens örn orden »med eu åska af guld i klorna» uteslötes redan

på den grund att ifrågavarande »åska», sådan den å skölden framställts,

icke kunde, åtminstone för en inom heraldiken oskolad betraktare, uppfattas.

Enär den i det Ponte-Corvoska vapnet ingående örnen, enligt

hvad utskottet inhämtat, alltid framställdes med en heraldisk åska i

klorna, syntes det för öfrigt icke vara nödigt att därom i lagen införa

någon bestämmelse, så mycket mindre som ju beskrifning å örnens

utseende i öfrigt icke lämnades.

Utskottet förklarade sig emellertid icke hafva förbisett, att rikets

vapen, då det användes under förhållanden, som mera speciellt rörde

monarken och hans familj, lämpligen borde enligt gängse bruk jämväl

i andra länder kunna utsmyckas med emblemer utöfver dem, som

föreslagits till anbringande vid riksvapnet, användt uteslutande för statsändamål;

och föreslog utskottet därför införande af bestämmelser härom

i lagförslaget. I sammanhang därmed erinrade utskottet, att lagen

icke innehölle något förbud mot riksvapens användande i dekorativt

syfte, med eller utan emblemer.

I afseende å propositionen stannade kamrarna i olika beslut, i

det Första Kammaren afslog men Andra Kammaren biföll lagutskottets

hemställan, hvadan frågan förföll. Under öfverläggningarna uttalades

emellertid inom Riksdagens båda kammare, att riksvapnet, sådant utskottet

beskrifvit detsamma, skulle, beröfva dt alla prydnader, äfven

hermelinsmanteln, få ett alltför enkelt utseende.

Vid föredragning den 31 december 1907 af Riksdagens till

Kungl. Maj:t i ämnet aflåtna skrifvelse af den 28 maj 1907 uppdrog

Eders Kungl. Maj:t åt riksheraldikern att, efter samråd med riksarkivarien

och riksantikvarien, uppgöra ett i förhållande till det för 1907

års Riksdag framlagda i någon mån förenkladt förslag till riksvapen.

Med skrifvelse den 30 januari 1908 har riksheraldikern nu öfverlämnat

sådant förslag jämte beskrifning.

Detta förslag skiljer sig från det af Kungl. Maj:t i propositionen till

sistlidet års Riksdag förordade hufvudsakligen i följande afseenden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 98.

Örnens »åska» i hjärtvapnet har ej ansetts behöfva särskildt omnämnas,

då den i alla händelser är ett oundgängligt attribut till den

napoleonska örnen och uttrycket befunnits föga begripligt för andra

än heraldiskt skolade personer.

Ordet »mantel» har utbytts mot »vapentält», hvilket, enligt hvad

riksheraldikern uppgifver, är ett heraldiskt riktigare beteckningssätt på

denna yttre prydnad, som i olikhet med kungamanteln kantas af eu

guldfrans och ej är beströdd med vapenbilden tre kronor. Dess färg

och pelsverk har riksheraldikern ej ansett behöfva angifvas, då båda

äro själffallna.

Af de kungliga riddarordnarna har endast serafimerorden omnämnts,

hvarjämte uttalats, att såväl stora vapnet som lilla vapnet kunna brukas

äfven utan denna ordens insignier.

För egen del har jag ansett mig böra biträda det sålunda uppgjorda Departementsförslaget.

'' ^ ^

Utgående från samma synpunkt som lagutskottet — att rikets

vapen bör utgöra en statssymbol — har jag icke kunnat undgå att

finna, att vapnet enligt lagutskottets förslag vid 1907 års Riksdag skulle

få ett alltför enkelt utseende. Beröfvadt jämväl manteln eller, såsom

detta emblem heraldiskt riktigare lärer böra benämnas, vapentältet, verkar

det stora riksvapnet afklädt, nästan torftigt, framför allt i jämförelse med

andra, äfven mindre, europeiska monarkiska staters vapen. Och jag finner

intet skäl, hvarför Sverige, när det inför utlandet presenterar sina

statssymboler, skulle uppträda med en i detta sammanhang föga mo- ,

tiverad blygsamhet. En synpunkt, som icke heller bör helt förbises,

är den historiska. Enligt hvad jag inhämtat, förekommer vapentält å

afbildningar af riksvapnet redan på 1600-talet, och från 1700-talet har

detsamma ansetts såsom ett med vapnet sammanhörande emblem. Att

nu, då det gäller att lagfästa riksvapnets utseende, bortse från dess

historiska utveckling, synes mig ingalunda lämpligt, helst om detta

sker på bekostnad af de estetiska och heraldiska krafven.

Återstår frågan om de kungliga riddarordnarna. Dessa förekommo

samtliga å det inför sistlidet års Riksdag framlagda förslaget till stora

riksvapnet. Såsom framgår af hvad min företrädare i ämbetet yttrat i

sitt anförande till förenämnda statsrådsprotokoll, torde emellertid hufvudsakliga

anledningen härtill hafva varit hänsyn till historiska och traditionella

förhållanden, som ansetts betinga, att riksvapnets utseende icke

borde undergå någon afsevärd förändring. Om man, på sätt riksheraldikern

nu föreslagit, med bibehållande af serafimerordens insignier,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds Nåd. P>-oposition N:o 98.

utesluter öfriga riddarordnar ur rikets vapen, torde denna förändring

dock knappast kunna betecknas såsom afsevärd. Och härigenom skulle

detsamma otvifvelaktigt vinna i utseende. Att åter utesluta jämväl

serafimerordens insignier ur vapnet, synes mig icke vara att förorda.

Såsom af en utaf motionärerna vid föregående års Riksdag erinrades,

har visserligen ett och annat land, t. ex. Nederländerna, underlåtit att

upptaga några ordensinsignier vid sitt riksvapen, men de allra flesta hafva

dock bland vapenemblemen insatt sin förnämsta orden, så exempelvis

Danmark, England, Ryssland, Sachsen och Österrike.

Hvad jag sålunda anfört har afseende å stora riksvapnet, då det

förekommer så att säga i parad. Emellertid bör, såsom hittills, stora

riksvapnet kunna brukas äfven utan sköldhållare, ordensinsignier eller

vapentält.

Såsom en följd af hvad jag föreslagit i fråga om stora riksvapnets

utseende, synes lilla riksvapnet böra beskrifvas såsom omgifvet af serafimerordens

insignier, om det ock bör tillåtas att bruka detsamma jämväl

utan dessa insignier.

Beträffande riksvapnets användande finnas för närvarande inga

andra bestämmelser än att dels i 4 § af lagen om skydd för varumärken

den 5 juli 1884 stadgas förbud för registrering af varumärke, som

innehåller offentliga vapen, dels ock i nådiga skrifvelsen den 14 augusti

1885 föreskrifves, att intet vapen må anbringas å offentliga byggnader,

minnesvårdar, fanor, standar eller mynt utan efter rikslieraldikerns

hörande. I det för 1907 års Riksdag framlagda lagförslaget upptogos

icke heller några stadganden härom. Såsom motiv härför anfördes, att

lagen icke borde belastas med en del detaljbestämmelser, som näppeligen

alltid kunde hållas fullständiga eller uttömmande.

I utländska lagar äro ej heller i allmänhet dylika stadganden gifna.

Ett undantag härifrån utgör den fria hansestaden Bremen.

Rörande bruket af dess vapen föreskrifves nämligen i en förordning

af den 14 maj 1897, att enskilda personer äga rätt att begagna

detsamma på flaggor, att bremiska fabrikanter må anbringa vapennycklarna

utan sköld å varor och förpackningar, samt att i öfrigt enskilda

personer icke må bruka det bremiska statsvapnet utan för hvarje

särskildt fall af senaten meddeladt tillstånd. Öfverträdelse af förordningen

är belagd med straff.

Icke heller enligt min mening synes lämpligt att i lagen upptaga

bestämmelser angående riksvapnets användande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

9

Däremot anser jag nödigt, att åtgärder vidtagas i syfte att förekomma

offentligt begagnande af vapen, som i väsentliga delar skiljer

sig från det fastställda, eller af märke, som utgör förvanskning af riksvapnet.

För att vinna en till färg och proportioner enbetlig svensk flagga

och förekomma, att olagliga flaggor tillverkades och höllos till salu,

intogos i lagen om rikets flagga särskilda ansvarsbestämmelser.

Lika starka skäl tala för stadgande af straff för offentligt användande

af olagliga vapen, i hvilket syfte de än må brukas, och framför

allt synes angeläget att söka förhindra offentligt användande af förvanskade

framställningar af rikets vapen.

I sistnämnda afseende ber jag få erinra, att lagutskottet vid 1907

års Riksdag med anledning af en inom Andra Kammaren väckt motion

uttalade såsom sin åsikt, att åtgärder kunde ifrågasättas till förekommande

af dylikt missbruk i reklamsyfte. Utskottet ansåg emellertid ej

lämpligt att i lagen om rikets vapen införa bestämmelser härom och

hemställde om en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran, att Kungl.

Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida och i hvad mån åtgärder

borde vidtagas i syfte att förhindra användandet af förvanskade framställningar

af rikets vapen.

Såvidt jag kunnat finna, hörer ett dylikt stadgande dock bäst samman

med ifrågavarande lag.

Jag vill alltså förorda, att straff stadgas för den, som offentligen

brukar vapen eller märke, som utgör efterbildning af det lagligen

fastställda riksvapnet, men i väsentliga delar skiljer sig från det

efterbildade, äfvensom för den, som tillverkar eller håller till salu dylikt

vapen eller märke.

Genom ett sådant stadgande skulle gifvetvis icke göras något intrång

i en redan lagligen förvärfvad rättighet. Ett varumärke, som

blifvit registreradt, skulle sålunda, äfven om det folie under den af mig

förordade straffbestämmelsen, få användas så länge registreringsskyddet

varade. Däremot borde, synes mig, ny registrering icke få beviljas för

ett vapen eller märke sådant som det här afsedda. För sådant ändamål

torde emellertid erfordras ett tillägg till 4 § i varumärkeslagen; och

har jag hos chefen för justitiedepartementet gjort framställning om

vidtagande af åtgärd i sådant syfte.

Om skiljaktigheterna från det fastställda riksvapnet icke kunna

betraktas såsom väsentliga, skulle straffpåföljd ej heller ifrågakomma.

Att föreskrifva att särskilda likare å rikets vapen skola förvaras å

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 75 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 98.

visea ställen har jag ansett obehöflig!, då afbildningar af detsamma

torde böra bifogas blifvande lag i ämnet.

Departementschefen uppläste härefter ett enligt dessa grunder inom

civildepartementet uppgjordt förslag till lag om rikets vapen och hemställde,

att detsamma, med tillhörande afbildningar af riksvapnet, måtte

föreläggas Riksdagen till antagande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle proposition i ämnet till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

E. K. Almqvist.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr.,1908.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3* -''•> <►

»t .

-■r.l

• ■

Ii

■

^4L i

ife’3

Pnr -J

f -

läM

y •

''(XIIIIIIIIIOIHIII

W*

irttoriwfiW

WMmn,

>> M ''In»®™

*4-52

opaginerad Kontrollera mot PDF

T

T

.A

I Wv,A.X.>.

<uui

..

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.