Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående husbehof sskog ar inom vissa områden samt lag om ändrad lydelse af 2 § i lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar

1909-03-17 · 115 sidor, varav 112 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 112 av 115 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:108, Med förslag till lag angående husbehof sskog ar inom vissa områden samt lag om ändrad lydelse af 2 § i lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 108.

1

N:o 108.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag angående husbehof sskog ar inom vissa områden samt

lag om ändrad lydelse af 2 § i lagen den 24 juli 1903

angående skyddsskogar; gifven Stockholms slott den 17

mars 1909.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till:

l:o) lag angående husbehofsskogar inom vissa områden; samt

2:o) lag om ändrad lydelse af 2 § i lagen den 24 juli 1903

angående skyddsskogar.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 75 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

Förslag

till

Lag

angående husbehof sskogar inom vissa områden.

Med ändring af hvad lag eller författning innehåller häremot

stridande varder angående den skog, som vid afvittring inom de områden

af Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, beträffande

hvilka Konungens befallningshafvande ännu icke meddelat afvittringsutslag,

tilldelas hemman, nybyggen eller lägenheter, härigenom förordnadt

som följer:

Hvad i denna lag förstås med särskild och samfälld husbehof sskog.

1 §•

I denna lag förstås med

särskild liusbehofsskog dels den del af skogsanslaget till hemman

eller nybygge, hvilken vid afvittringen utlägges särskild! åt viss brukningsdel

för tillgodoseende af nödigt husbehof, dels ock det skogsanslag, som

för enahanda ändamål utlägges åt viss lägenhet; samt med

samfälld liusbehofsskog den del af skogsanslagen till hemman eller

nybyggen, hvilken för tillgodoseende af nödigt husbehof utlägges gemensamt

åt två eller flera brukningsdelar, då dessa icke få den för

nämnda ändamål afsedda delen af skogsanslaget till fullo utlagd i särskild

husbehofsskog.

Om särskilda husbehofsskogar.

2 §.

Å särskild husbehofsskog må med de i 5 och 6 §§ omförmälda

undantag afverkning af ägaren eller åbon bedrifvas allenast till gårdens

behof.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108. 3

3 §•

Finnes, då efter fullbordad afvittring de nya ägolotterna skola

tillträdas, å särskild husbehofsskog tillgång af barrskog utöfver hvad

med tillämpande af en uthållig skogshushållning för gårdens behof

erfordras, skall sådant öfverskott sist inom ett år efter tillträdet af

vederbörande skogstjänsteman på eu gång utsynas för att efter verkställd

stämpling för afvittringslagets gemensamma räkning afverkas och bortföras

inom tid, som af skogstjänstemannen bestämmes till högst tre

eller, där i visst fall i skogsvårdens intresse längre afverkningstid erfordras,

högst tio år efter utsyningen.

Angående förfogandet öfver virke, som erhålles vid afverkning,

hvarom nu är sagdt, skall gälla hvad angående förfogandet öfver virke,

som afverkas å afvittringslagets allmänningsskogar, varder stadgadt.

Saknas vid tillfälle, hvarom i första stycket sägs, å särskild husbehofsskog

för gårdens behof erforderlig skogstillgång, vare ägaren

eller åbon berättigad att, där anmälan göres hos vederbörande skogstjänsteman

sist inom ett år efter tillträdet, till fyllande af bristen å

närmaste, afvittringslaget tillhöriga allmänningsskog erhålla utsyning

af för gårdens behof erforderligt virke att efter verkställd stämpling

under viss af utsyningsförrättaren bestämd tid uttagas.

Hvad förut i denna § är sagdt äge ej tillämpning å särskild husbehofsskog,

som tilldelats lägenhet.

4 §'' .

Varder ståndskog å särskild husbehofsskog vindfälld eller skadad

af eld i större utsträckning, än att den vindfällda eller brandskadade

skogen kan för gårdens behof tillgodogöras, innan den tager ytterligare

skada, skall sådant öfverskott, så fort lämpligen ske kan, af vederbörande

skogstjänsteman utsynas och stämplas och inom tid, som af

honom bestämmes, för afvittringslagets gemensamma räkning afverkas

och bortföras samt öfver det afverkade virket förfogäs, efter ty i 3 §

stadgas för där afsedt fall. Ågaren eller åbon vare dock berättigad

att, där senast vid utsyningstillfället anmälan göres hos vederbörande

skogstjänsteman, å närmaste, afvittringslaget tillhöriga allmänningsskog

i män af gårdens behof erhålla utsyning af högst motsvarande virkesmassa

att efter verkställd stämpling under viss af utsyningsförrättaren

bestämd tid uttagas.

Å särskild husbehofsskog, som tilldelats lägenhet, äge hvad i första

stycket sägs icke tillämpning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 108.

5 §•

Skulle i andra fall än i 3 och 4 §§ sägs skogstillgången å särskild

husbehofsskog komma att öfverstiga hvad med tillämpande af en uthållig

skogshushållning för gårdens behof erfordras, må sådant öfverskott efter

utsyning och stämpling af vederbörande skogstjänsteman af ägaren eller

åbon afverkas med rätt till fritt förfogande öfver virket annorledes än

till gårdens behof. Utsyning, hvarom nu är sagdt, må ej påkallas

oftare än hvart femte år.

6 §•

Ägare eller åbo må ock kunna erhålla tillstånd att för skogsmarks

uppodling till åker eller äng fälla skog å särskildt husbehofsskogsområde

med enahanda rätt att förfoga öfver virket, som i 5 § sägs för där afsedt

fall. Vill han det, göre därom anmälan hos vederbörande skogstjänsteman,

hvilken det åligger att, så snart sådant i samband med utsyningsförrättningarna

i trakten lämpligen kan ske, å den uppgifna odlingsmarken

anställa besiktning till utrönande af dess läge, storlek, beskaffenhet och

tjänlighet till odling samt därefter till Konungens befallningshafvande i

länet insända besiktningsinstrumentet med uppgift å den tid, som anses

för odlingens fullbordande erforderlig, jämte det yttrande i öfrigt, hvartill

besiktningen kan föranleda. Önskar ägare eller åbo att, utan afbidande af

dylik utsyningsförrättning, vinna handläggning af ärendet, äge han på

egen bekostnad antingen för besiktning af marken påkalla skyndsam

åtgärd af vederbörande skogstjänsteman eller kronobetjänt, hvarefter

denne med ärendet vidare förfar i den ordning ofvan stadgas, eller ock låta

odlingsmarken besiktigas af två trovärdiga män samt insända deras öfver

besiktningen afgifna intyg jämte ansökning i ärendet till endera af nämnda

tjänstemän, som har att med eget yttrande befordra ansökningen till

Konungens befallningshafvandes pröfning. Finner Konungens befallningshafvande

det tillämnade odlingsföretaget vara af beskaffenhet, att afverkning

af virke till fritt förfogande bör medgifvas, meddele befallningshafvanden

därtill tillstånd med utsättande af viss tid, inom hvilken vid

vite, som befallningshafvanden äger bestämma, odlingen skall vai’a fullbordad

; skolande underrättelse om befallningshafvandens beslut i ärendet

meddelas skogstjänstemannen för ägarens eller åbons förständigande.

\irke,

ningen stämplas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 108.

5

Om samfällda husbehof sskogar.

i §•

Område, som vid afvittring blifvit till samfälld husbehofsskog

utlagdt, skall bibehållas oförminskadt och förvaltas enligt reglemente,

som efter delägarnas hörande fastställes af Konungens befallningshafvande.

Andel i samfälld husbehofsskog tillkommer de brukningsdelar,

för hvilkas räkning skogen blifvit afsatt, hvar efter dess mantal.

8 §•

Afverkning i samfälld husbehofsskog må äga rum allenast efter

utsyning och stämpling af vederbörande skogstjänsteman. Vid utsyningen

må utom för det fall, hvarom i 9 § sägs, skogen ej hårdare anlitas, än

tillämpandet af en uthållig skogshushållning föranleder, hvarvid likväl

iakttages, att träd aldrig så länge sparas, att de däraf taga skada eller

skogsvården eljest tillbakasättes.

Å samfälld husbehofsskog sålunda utsynadt virke skall för gemensam

räkning afverkas och föryttras. Vill någon uttaga, hvad af virket

på hans andel i samfälligheten belöper, vare dock därtill berättigad.

9 §•

Uppstår till följd af vådeld, utflyttning vid skifte eller annan sådan

anledning bland delägarna behof af större tillgång på byggnadsvirke,

än som vid utsyning enligt 8 § kan beredas, må vederbörande öfverjägmästare

kunna medgifva vidsträcktare utsyning, där detta med god

skogsvård är förenligt och utan någon delägares förfång kan ske, samt,

ifall af utsyningen likvid mellan delägarna föranledes, under förutsättning

tillika, att det i 7 § omförmälda reglemente bestämmer, huru

likviden skall ske.

Allmänna bestämmelser.

10 §.

Huru genom viss husbehofsskogs förklarande för skyddsskog rätten

att däröfver förfoga kan varda inskränkt utöfver hvad som i denna lag

sägs, därom stadgas i lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

11 §•

Närmare bestämmelser angående utsyning och stämpling, hvarom

i denna lag förmäles, meddelas af Konungen.

12 §.

Sker afverkning å särskild eller samfälld husbehofsskog i strid

mot de i denna lag meddelade föreskrifter, vare straffet böter, från och

med tjugufem till och med femhundra kronor, och skall det afverkade

virket, där det ligger å skogen kvar eller, om det är bortfördt, fortfarande

är i afverkarens besittning, tagas i beslag och dömas förbrutet.

Undgår dylikt virke beslag, är den, som låtit verkställa afverkningen,

skyldig att utgifva ersättning med belopp, motsvarande värdet af samma

virke.

Innefattar afverkning, hvarom här är fråga, förbrytelse mot allmänna

strafflagen, skall hvad förut i denna § är stadgadt ej vinna

tillämpning; dock skall delägare i samfälld skog, som vid afverkning i

trid mot denna lags föreskrifter tillika missbrukat sin rätt i samfälligheten,

hafva förverkat hvad å honom belöper af det afverkade virket,

samt, där hans andel i virket undgår beslag, därför utgifva ersättning

efter ty här förut är sagdt.

13 §.

Kronobetjänte samt tjänstemän och betjänte vid skogsstaten äga

lika behörighet att åtala förseelser, hvarom i 12 § sägs, samt att med

beslag belägga virke, som skall anses förbrutet.

Varder ej inom sextio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga

ordning anställdt, vare beslaget förfallet.

14 §.

Virke, som enligt denna lag dömes förbrutet, skall af åklagaren

försäljas å offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös

egendom är stadgadt. Begär, innan frågan om virkes förverkande slutligen

pröfvats, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner,

på anmälan af åklagare, öfverexekutor, att fara är för virkets förstörelse

eller att kostnaden för dess förvarande skulle blifva större än skäligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 108.

är, förordne öfverexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss

sao-ts; och skall i ty fall virkets ägare, där han är känd och inom riket

boende, eller, där han bor utom riket men inom riket har kändt ombud,

som äger att för honom mottaga stämning och afgifva svaromål,

ombudet genom åklagarens försorg bevisligen underrättas om auktionen

minst åtta dagar, innan den hålles. Anmälan af åklagare, hvarom här

ofvan sägs, skall vara åtföljd af fullständig, af två trovärdiga män styrkt

förteckning, utvisande virkets mängd och beskaffenhet.

15 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, äfvensom genom försäljning

af för brutet virke uppkommen behållning eller enligt 12 § utdömd

ersättning för virke, som undgått beslag, fördelas så, att en fjärdedel

tillfaller åklagaren samt tre fjärdedelar kronan.

Försäljes i beslag taget virke, innan det dömts förbrutet, skall

försäljningssumman nedsättas hos Konungens befallningshafvande, till

dess frågan om beslagets giltighet blifvit slutligen afgjord, och vare

om insättning af sådana medel i bankinrättning lag, som i 138 § utsökningslagen

sägs.

16 §.

Saknas medel till fulla gäldandet af böter eller vite, hvartill någon

på grund af denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1909.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 2 § i lagen den 24 juli 1903 angående

skyddsskogar.

Härigenom förordnas, att 2 § i lagen den 24 juli 1903 angående

skyddsskogar skall erhålla följande ändrade lydelse:

Där större inskränkning i ägarens rätt att bruka skogen, än i

1 § sägs, befinnes vara af nöden, förordnar Konungen efter föregången

undersökning i hvarje särskildt fall om den inskränkning i förfoganderätten,

som af omständigheterna påkallas. Vill ägaren, hellre än att

tåla föreskrifven inskränkning, afstå marken, skall den af staten lösas;

dock att sådan rätt att påfordra lösen icke skall äga rum i afseende å

mark inom område af Västerbottens eller Norrbottens läns lappmarker,

beträffande hvilket afvittringsutslag icke af Konungens befallningshafvande

meddelats före den 1 juli 1909.

Skall, efter ty ofvan sägs, mark af staten lösas, skola de angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof gifna föreskrifter äga

motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1909.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

9

Utdrag af protokollet öfver jordbruks ärenden^ hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

15 maj 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hirdmän,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena TROLLE,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Departementschefen, statsrådet Alfred Petersson föredrog häruppå

efter gemensam beredning med cheferna för justitiedepartementet och

civildepartementet ånyo Riksdagens skrifvelse den 10 maj 1905, däruti

Riksdagen meddelat, att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts nådiga

proposition den 17 mars samma år angående vissa ändringar i gällande

bestämmelser rörande afvittringen inom Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker för sin del beslutat, att vid afvittringen inom de områden

af Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker förutom Enontekis

socken, beträffande hvilka Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande

ännu icke meddelat afvittringsutslag, skulle iakttagas:

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 75 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Förslag af

kammarkollegium,

domänstyrelsen

och landtmäteristyrelsen.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

dels att af skogsanslagen skulle omedelbart tilldelas de särskilda

hemmanen eller nybyggena endast hvad som efter noggrann, af afvittringslandtmätaren

med biträde af skogstjänsteman för hvarje särskildt

fall förrättad undersökning ansåges erforderligt för nödigt husbehof,

med hänsyn jämväl till förefintliga odlingslägenheter, men att återstoden

af skogsanslagen skulle afsättas till allmänning, att för delägarnas

gemensamma nytta förvaltas i enlighet med grunder, som af Kungl.

Maj:t bestämdes;

dels ock att för nybyggen, som hädanefter upplätes å odisponerade

öfverloppsmarker nedom odlingsgränsen, skogsanslaget bestämdes till

högst 1,200 hektar för helt mantal.

Sedan departementschefen härefter erinrat, hurusom Kungl. Maj:t

vid föregående föredragning af denna skrifvelse den 20 april 1906 dels,

med gillande af Riksdagens beslut i hvad det afveke från hvad Kungl.

Maj:t i ämnet föreslagit, utfärdat nådig kungörelse angående vissa

ändringar i gällande bestämmelser rörande afvittringen inom nämnda

lappmarker samt dels anbefallt kammarkollegium, domänstyrelsen och

landtmäteristyrelsen att före viss numera förfluten tid till Kungl. Maj:t

inkomma med förslag ej mindre till bestämmelser rörande dispositionsrätten

öfver den skog, hvilken på grund af föreskrift i omförmälda

kungörelse komme att tilldelas de särskilda hemmanen eller nybyggena

såsom husbehofsskog, än äfven till de föreskrifter rörande afvittringsarbetenas

bedrifvande och hvad därmed ägde samband, som i öfrigt

kunde finnas erforderliga, anförde departementschefen vidare:

Det, enligt hvad jag förut erinrat, infordrade förslaget har den 7

februari 1907 inkommit till departementet, åtföljdt af dels utdrag af

de vid sammanträden mellan ämbetsverken den 11 och 12 januari samma

år förda protokoll, upptagande det sistnämnda vissa vid ärendets pröfning

af ledamöter i ämbetsverken yttrade särskilda meningar, dels ock

förberedande utlåtanden i ämnet från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Västerbottens och Norrbottens län samt därvid fogade yttranden

från vederbörande afvittringsstyresmän. Härefter har Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län, till följd af nådig remiss,

den 28 mars 1907 yttrat sig öfver det af ämbetsverken sålunda afgifna

förslaget.

Detta förslag innehåller, jämte en del föreskrifter af hufvudsakligen

rent formell natur, dels vissa bestämmelser rörande skogstilldelningens

verkställande och angående dispositionsrätten öfver den skog, som kan

komma att tilldelas hemman och nybyggen såsom husbehofsskog, dels ock

vissa framställningar, afseende tillvaratagande af lapparnas intressen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

Härjämte har en ledamot i landtmäteristyrelsen väckt och

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens_ län ytterligare

berört frågan om huruvida det skall anses nödigt att vid

afvittringen hänsyn äfven tages till den icke obetydliga mängd nybyggare,

som trots förbuden i nådiga brefvet den 13 december 1867

angående bestämmandet af en provisionel! gräns mellan lappmarkernas

kulturland och fjällbygd samt i gällande afvittringsstadga under årens

lopp utan behörigt “tillstånd slagit sig ned ofvan den s. k. odlmgsgränsen.

Jag tillåter mig nu att i antydd ordning något redogöra för

hvad beträffande enhvar af nämnda frågor förekommit.

Beträffande sättet för skog stilldelningens verkställandei hafva ämbetsverken

till en början framhållit, hurusom Kungl. Maj:t genom särskilda

nådiga bref'' den 18 mars 1898 och den 2 mars 1900 beträffande

afvittringen i Sorsele och Stensele socknar samt den till sistnämnda

socken hörande Tärna kapellförsamling under vissa villkor medgifvit,

att områdestilldelningen finge så verkställas, att uti skifteslag

eller i enstaka hemman eller nybygge, däruti flera ägde del, hvarje

delägare tilldelades sitt särskilda område.

Ämbetsverken hafva härefter anfört:

Enligt gällande rätt kunde alltså inom vissa afvittringsområden delning

emellan delägarna i sammanhang med afvittring förekomma, medan

däremot i allmänhet, på sätt afvittringsstadgan föreskrifver, gemensamt

område skulle tilldelas hemman och nybyggen, som tillhörde en by

eller eljest hade sådant läge, att de syntes lämpligen kunna, utgöra ett

skifteslag. Föreskriften i nådiga kungörelsen den 20 april 1906 om

noggrann, för hvarje särskildt fall förrättad undersökning för bestämmande

af husbehofsskogens storlek syntes afse hvarje område, som vid

afvittringen skulle utbrytas, således område ej, allenast för by eller

ekifteslag utan ock för enstaka hemman och nybyggen. Att i afseende

å sådant område noggrant utröna behofvet af husbehofsskog mötte

dock enligt ämbetsverkens förmenande svårigheter, äfven om delägarnas

antal vore jämförelsevis ringa; nämnda behof kunde nämligen ej tillförlitligt

bedömas i klump för byar och skifteslag med hänsyn till svårigheten

att inom större områden iakttaga utvecklingsmöjligheter, skogens

produktionsförmåga m. m. Motivet för tillkomsten af förutnämnda nådiga

bref, hvarigenom ett slags åbodelning i sammanhang med afvittring

Sättet för

skogstilldel

ningens verkställande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10S.

blifvit tillåten i Sorsele samt Stensele och Tärna socknar, eller befolkningens

fattigdom och oförmåga att bära de med laga skiftens utförande

efter afvittringen förenade kostnader, syntes gälla äfven för

öfriga trakter, där afvittringen ej fullbordats. Det syntes därför ligga

i statens intresse, att det nu förordnades, att återstående afvittring

skulle så utföras, att hvarje hemman och nybygge, som därtill vore

lagligen berättigadt, tilldelades särskild! område af husbehofsskog, så

vidt ske kunde. Komme ej så att ske, skulle de goda verkningar,

som afvittringarna otvifvelaktigt annars skulle komma att medföra

för ifrågavarande trakter, äfventyras och försenas och staten syntes

sedermera icke kunna undandraga sig att, åtminstone till väsentlig del,

bekosta laga skiftens utförande därstädes, såsom nu, enligt hvad ämbetsverken

trodde sig veta, vore ifrågasatt beträffande Enontekis och Juckasjärvi.

Kostnaderna för laga skiften komme dock säkerligen, äfven om

de utfördes på enklare sätt än skiftesförfattningarna innehölle, att för

statsverket blifva flera gånger större än om delning åborna emellan

utfördes vid afvittringen. Det torde komma att invändas, att förefintligt

kartmaterial vore för otillförlitligt för markens rättvisa fördelning mellan

delägarna, men då en mängd enstaka hemman och nybyggen komme

att få sina områden bestämda efter samma material, syntes risken ej

vara större för i byalag liggande hemman. För öfrigt syntes, då

endast den mark, som hare husbehofsskog, kunde blifva föremål för delning

och densamma för hvarje fall skulle undergå noggrann undersökning,

denna böra och kunna så verkställas, att kartmaterialets otillförlitlighet

i viss mån afhjälptes. Ämbetsverken tvekade därför ej att

föreslå, att afvittring hädanefter verkställdes så, att hvarje hemman eller

nybygge, som därtill vore berättigadt och hvars lott ej behöfde förläggas

i husbehofsallmänning, på sätt ämbetsverken i det följande för

visst fall komme att föreslå, tilldelades särskild! område af husbehofsskog.

Ämbetsverkens vidare framställning vore gjord under förutsättning

af nådigt godkännande af förslaget i denna del.

Vidare framhålla ämbetsverken, hurusom enligt deras förmenande

stadgandet, att en del af skogsanslaget skulle utläggas såsom husbehofsskog

och återstoden såsom allmänning, innebure, att latituden

måste bestämmas lika för hela afvittringsområdet. Under föregående

afvittringar hade latituden bestämts vid områdestilldelningen och i allmänhet

varit ganska lika inom afvittringsområdet, men dock växlat

något för särskilda hemman, ökning eller minskning måste numera

ske för hvarje delägare vid den stadgade noggranna undersökningen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

för bestämmande af liusbeliofsskogens storlek. Därvid kunde inträffa,

att t. ex. ett hemman om 7i« mantal ansåges böra tilldelas lika stor

areal af husbehofsskog som ett närliggande hemman om V8 mantal.

Båda hemmanen borde dock hafva andel i allmänningen efter mantal.

En bestämmelse t. ex., att ett hemman inom en socken skulle tilldelas

skogsanslag efter högre latitud än andra, saknade betydelse, såvidt ej

för framtiden iakttoges, att detta hemman af allmänningens afkastning

finge motsvarande högre andel. Latitudens storlek finge betydelse egentligen

endast och först vid bestämmandet af allmänningsskogens areal

för hela afvittringsområdet. Om t. ex. för en socken, hvars mantalssumma

vore 30, latituden bestämdes till 1,600 hektar, så skulle inom

socknen utläggas till husbehofsskog och allmänningsskog tillsammans

en areal af 48,000 hektar. För bestämmande af allmänningsskogens

areal finge man först sammanräkna arealen af all utlagd husbehofsskog,

hvarefter summan häraf finge afräknas från hela skogsbeloppet efter

latituden; resten utgjorde den areal, som högst finge utläggas till allmänningsskog

enligt den bestämda latituden. Utgjorde i det antagna

fallet sammanlagda arealen af de utlagda husbehofsskogarna t. ex.

20,000 hektar, skulle allmänningsskogarnas areal inom afvittringsområdet

således ej få öfverstiga 28,000 hektar. Latituden blefve alltså

lika för hela afvittringslaget och behöfde egentligen ej slutligen bestämmas

förr än vid allmänningsskogens definitiva uträknande.

Beträffande förut antydda tanke att i vissa fall förlägga hemmans

eller nybyggens husbehofslotter i husbehofsallmänningar, så är denna

tanke icke ny. Vid ett förberedande afvittringssammanträde den 21

juni 1878 för beredande af afvittringen inom Stensele socken nedanför

odlingsgränsen hade ombudet för Tärna kapellförsamling framställt

förslag, att vid blifvande afvittring inom socknen skog måtte

afsättas för dem bland kapellborna, hvilka vore i saknad af nödigt husbehofsvirke,

samt att denna afsättning måtte äga rum på lämpliga

ställen å ömse sidor om Ume älf och Gardvik. Hvad sålunda förekommit

anmäldes af afvittringsstyresmannen för Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande med hemställan, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

måtte ingå till Kungl. Maj:t med underdånig framställning,

att, oaktadt omförmälda trakter vore belägna långt ofvanför

den provisionella demarkationslinie, som föreslagits till gräns mellan

lappmarkens kulturland och den egentliga fjällbygden, dessa trakter

finge efter förutgående undersökning affattas i sammanhang med ägo
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 108.

affattningen inom Stensele socken för den vidare åtgärd, hvartill omständigheterna

kunde föranleda. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

infordrade yttrande i ämnet från vederbörande kronofogde och

jägmästare. Dessa instämde med styresmannen under förmälan, att de

flesta byar, hemman och lägenheter inom Tärna kapellförsamling med

undantag af dem, som läge invid Björkvattnet, Gardvik och Gälltasjön,

vore i sådan brist af husbehofsvirke, att invånarna nödgats uppföra

sina boningshus af smärre björkskog, samt att förenämnda skogstrakter

hade sådant läge, att hvarken för det dåvarande eller sannolikt för

framtiden kronan kunde påräkna någon inkomst af dem. I underdånig

skrifvelse den 14 december 1880 gjorde Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

framställning i ämnet, och enligt beslut den 17 juni

1881 fann Kungl. Maj:t godt medgifva, att ifrågavarande ofvan

den provisionella odlingsgränsen belägna trakter finge, efter förutgången

undersökning, affattas i sammanhang med blifvande ägoaffattning

i Stensele socken, hvarefter Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

skulle äga inkomma med den förnyade framställning i fråga

om afhjälpande af behofvet för Tärna församling'' af husbehofsvirke,

hvartill omständigheterna kunde föranleda. Sedan sådan affattning ägt

rum, ingingo Tärna kapellbor till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

med förnyad framställning i ämnet, däri de hemställde, att

den för kapellförsamlingen tillämnade husbehofsskogen vid och omkring

Gardvikssjön måtte afsättas såsom gemensam allmänning med afverkningsrätt

efter utsyning af vederbörande länsman. I anledning häraf

anmälde Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i underdånig skrifvelse

den 30 april 1892, att för ifrågavarande ändamål affattats en

trakt om 5,815,17 hektar, gränsande i öster till Stenselegränsen, i

söder till Gardfjället och Björkvattnet, i väster till Glastjärn och Sejman

samt i norr till Ajaur, Ume älf och Gardejaur, äfvensom att å

norra sidan af Ume älf mellan Gardvik och Stenselegränsen för samma

ändamål afsatts en annan trakt om vid pass 1,000 hektar, utan att

densamma blifvit uppmätt eller undergått någon afvittringsåtgärd.

Eders Kungl. Maj:t befallningshafvande ansåg det vara lämpligast, att

förenämnda områden afsattes såsom allmänning, från hvilken de skogbehöfvande

hemmanen och lägenheterna kunde efter utstämpling årligen

erhålla det antal träd, skogstillgången medgåfve, och att fördenskull

skogstillgången å de afsätta trakterna uppskattades och skogen indelades

till ordnad hushållning, samt hemställde förty om medels anvisande

för dylik åtgärds verkställande, öfver denna framställning

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

afgåfvos, efter särskilda nådiga remisser, underdåniga utlåtanden af landtmäteristyrelsen

den 8 juni 1892 ock af domänstyrelsen den 1 augusti

samma år. Landtmäteristyrelsen anförde bland annat, att, förr än afvittringen

i kapellförsamlingen ägt rum, det vore ovisst, huruvida

ifrågavarande skogstrakter eller större delen däraf kunde afsättas såsom

allmänning för särskilda hemman, att det till och med vore sannolikt,

icke allenast att skogstillgången inom församlingen i det hela icke

räckte till så stora skogsanslag till hemmanen, som eljest vore i allmänhet

medgifven, utan äfven att, till undvikande af allt för dyrbara

transporter af virke uppför vattendragen, de längst upp i floddalarna

belägna hemman, Indika vore mest i behof af byggnadsvirke, måste

tilldelas skog närmare samma hemman än de förslagsvis för dem afsätta

trakter och att längre ned i dalarna belägna hemman, oaktadt

skogbärande mark funnes i deras närhet, likväl, för att icke gynnas

på bekostnad af andra, måste tilldelas skog af de förslagsvis afsätta

trakterna, samt att, då inom dessa, liksom öfverallt inom lappmarksskogarna,

funnes en stor mängd skadade och öfvermogna träd, hvilka

till fördel för skogsbestånden borde afverkas, kapellbornas behof af

byggnadsvirke väl kunde med denna afverkning fyllas, intill dess afvittring

inom församlingen ägt rum. Domänstyrelsen delade de af landtmäteristyrelsen

uttalade betänkligheter mot allmänningsskogars afsättande

före den allmänna afvittringen och ansåg sig därför ej heller

kunna understödja Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes framställning

om anvisande af medel för uppskattning och indelning af ifrågavarande

skogstrakter. I öfrigt ansåg domänstyrelsen i likhet med landtmäteristyrelsen,

att vederbörandes behof af byggnadsvirke kunde tillsvidare

fyllas genom utsyning åt dem af öfveråriga träd. Emellertid inkom

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande den 18 november 1892 med

en ny framställning i ämnet, däri anhölls om anvisning af medel för

undersökning och uppskattning af samtliga skogar inom kapellförsamlingen.

Sedan vederbörande ämbetsverk i anledning af denna framställning

afgifvit ytterligare utlåtanden i ämnet, föredrogs ärendet inför

Kungl. Magt i statsrådet den 19 maj 1893, därvid Kungl. Maj:t, enär,

jämlikt nådiga brefvet den 18 november 1892 angående afvittring ofvan

odlingsgräns^!, afvittring inom Tärna kapellförsamling vore nära förestående,

fann Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes ifrågavarande

framställningar icke föranleda annan åtgärd, än att de hemmansägare i

kapellförsamlingen, som genom intyg af vederbörande kommunalnämnd

styrkte sig vara i saknad af oundgängligt byggnadsvirke inom hemmanens

utsyningsområden, medgåfves att tillsvidare och intill dess afvitt
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 108.

ringen inom kapellförsamlingen blifvit fullbordad från de af Eders Kungl.

Majrts befallningshafvande uppgifna trakter, i den mån de därtill kunde

lämna tillgång och sådant läte förena sig med skogens framtida bestånd,

efter utsyning, som vederbörande jägmästare på därom i vanlig ordning

gjord ansökning hade att afgiftsfritt verkställa, för eget behof afhämta

nödigt byggnadsvirke. Nådigt bref till domänstyrelsen, innefattande

Kungl. Maj:ts beslut, afläts berörda den 19 maj 1893.

Afvittringsstyresmannen i Västerbottens län har i sitt förutnämnda

yttrande framhållit, att hvad anginge Tärna socken, som till

hufvudsaklig del vore belägen ofvanför barrskogsgränsen och hvarest

följaktligen i närheten af inägorna endast bete samt till ved och slöjdvirke

duglig björkskog funnes, husbehofvet af barrskog till byggnadsvirke

icke kunde tillgodoses på platsen, utan måste uttagas på sådana

platser, där barrskog funnes. Härför syntes särskilda husbehofsallmänn

in gar höra utläggas å dylika platser samt ställas under allmän förvaltning

med rätt för delägarna att efter utsyning å husbehofsallmänningen

erhålla nödigt byggnadsvirke. Denna afvittringsstyresmannens

uppfattning delades äfven af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Ämbetsverken hafva i denna del anfört hufvudsakligen följande.

Redan gifna stadganden om afvittring innebure, att husbehofsskogen

borde i sin helhet förläggas invid inägorna, men i de ofvan

barrskogsgränsen belägna trakterna syntes det kunna inträffa, att sådant

ej kunde ske, emedan vid inägorna växte endast löfskog och barrskog

till byggnadsvirke således där saknades. Beträffande särskildt Tärna

socken, som till väsentlig del vore belägen ofvan nyssnämnda gräns,

borde husbehofvet af barrskog ej utläggas särskildt för hvarje hemman

eller nybygge utom på de få ställen, där barrskog funnes, utan i stället

förläggas i för två eller flera delägare gemensamt område, som lämpligen

kunde benämnas samfälld husbehofsskog till skillnad från allmänningsskogarna.

De samfällda husbehofsskogarna, hvilka liksom

allmänningsskogarna ej borde vara föremål för skiftesvitsord, syntes

böra ställas under allmän förvaltning, på sätt vidare komme att föreslås.

Afkastning af samfälld husbehofsskog borde, i den mån den skulle af

delägarna in natura användas, komma dem till godo ej i förhållande

till deras skattefri utan i förhållande till deras verkliga husbehof. Den

behållning åter, som kunde uppstå vid försäljning af å samfälld husbehofsskog

tilläfventyrs besparad ståndskog, syntes lämpligen böra fördelas

så, att hälften tillfölle afvittringslagets eller socknens allmänningsfond

och andra hälften delägarna i den samfällda husbehofsskogen i

proportion till deras egendomars mantal. Det syntes vara så mycket

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

mera angeläget att tillse, att dessa delägare om möjligt äfven finge

någon utdelning vid afverkning af ståndskog, som de måste anses vara

sämre lottade än öfriga delägare inom skifteslaget, i det att de dels

saknade barrskog i närheten af sina gårdar, dels i regeln blefve underkastade

den afsevärda inskränkning i dispositionsrätten öfver den mindre

värdefulla skogen vid gårdarna, som kunde föranledas af tillämpning

af 2 § i lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar. Samfällda husbebofsskogar

borde, så vidt ske kunde, afsättas å trakter, som i förhållande

till delägarnas gårdar vore lämpligt belägna. Med afseende därpå

kunde i vissa fall befinnas ändamålsenligt, att vissa grupper af hemman

eller nybyggen tilldelades särskilda samfällda husbehofsskogar, hvarför

en större koncentrering af sådana skogar icke syntes böra eftersträfvas.

I andra fall syntes lämplig belägenhet i förhållande till delägarnas

gårdar kunna främjas därigenom, att samfälld husbehofsskog fördelades

på två eller flera skiften.

Slutligen hafva ämbetsverken i afseende å tilldelningen af husbehofsskog

erinrat, att inom Tärna socken och måhända äfven inom

andra socknar det kunde blifva nödvändigt att tilldela hemman och

nybyggen skogsmark af skyddsskogs egenskap. I anledning häraf ansåge

sig ämbetsverken böra erinra, att 1 § af lagen den 24 juli 1903 om

skyddsskogar innebure mindre inskränkning i afseende å dispositionsrätten

till skogen, än hvad 8 § gällande afvittringsstadga innehölle, medan

däremot enligt 2 § nämnda lag så stor inskränkning i ägarens rätt att

bruka skogen kunde af Eders Kungl. Maj:t föreskrifvas, att om ägaren

hellre skulle vilja afstå marken än tåla den föreskrifna inskränkningen,

marken skulle af staten lösas. Vid förestående afvittring syntes därför

ej böra fästas särskildt afseende å markens egenskap af skyddsskog i

andra fall, än då 2 § af samma lag kunde ifrågasättas komma att tilllämpas.

I slikt fall borde noggrann undersökning ske, på det att sådan

mark, som kunde falla under bestämmelserna i sistnämnda lagrum, ej

komme att tilldelas enskilda utan så vidt möjligt bibehölles åt kronan.

I Tärna socken och öfre delen af Sorsele socken samt jämväl å andra

ställen syntes dock i många fall dylik tilldelning, såvidt husbehofsskog

af löfskog till bränsle och slöjdvirke anginge, ej kunna undvikas.

Att på sådant sätt icke alla delägare komme i åtnjutande af fullt lika

dispositionsrätt till husbehofsskogen berodde på naturförhållanden och

syntes ej kunna undvikas.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 75 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 108-

Beträffande tillvägagångssättet vid bestämmandet af husbehofsanslagets

storlek hafva ämbetsverken, som i allmänhet ansett, att åt den

i 24 § afvittringsstadgan omförmälda förrättning borde gifvas väsentligt

större omfattning och betydelse, än den för närvarande har, anfört, att

den noggranna undersökning för ifrågavarande ändamål, som enligt

kungörelsen den 20 april 1906 skulle ligga till grund för husbehofsanslagets

bestämmande, lämpligen syntes böra äga rum i samband med

uppgörandet af det förslag, som det enligt nämnda § i afvittringsstadgan

ålåge afvittnngslandtmätaren att i samråd med styresmannen uppgöra.

Innan för denna undersökning besiktning å marken företoges, borde landtmätaren

i samråd med afvittringsstyresmannen provisionellt uträkna och

å kartan utmärka, jämte kronoparker, hvarje delägares lott af husbehofsskogar,

allmänningsskogar, samfällda husbehofsskogar in. m. eller med

andra ord upprätta provisionel! plan för afvittringen inom afvittringslaget.

Husbehofsskogens storlek för hvarje delägare syntes lämpligen

böra förslagsvis bestämmas till skogsanslagets halfva belopp enligt den

provisionellt bestämda latituden, där ej annan grund för utläggningen

med hänsyn till förefintliga odlingslägenheter eller andra omständigheter

ansåges böra följas enligt landtmätarens och styresmannens kännedom

om förhållandena i hvarje särskildt fall. Den provisionella afvittringsplanen

borde därefter af landtmätaren beträffande hufvudsakliga inägorna

och husbehofsskogen å marken utvisas för hvarje delägare så noga ske

kunde utan gränslinjernas utstakning. Sedan vederbörande delägare, i

den mån de vore tillstädes, äfvensom jägmästaren och gode männen

lämnats tillfälle att yttra sig angående den utvisade planen samt landtmätaren

därvid vidtagit de jämkningar i skiftesläggningen, som han och

gode männen ansåge skäliga, borde undersökning för definitivt bestämmande

af husbehofsskogens storlek för hvarje delägare företagas.

För sådan undersökning erfordrades först besiktning å marken. Därvid

borde för hvarje hemman iakttagas, bland annat, befintliga odlingslägenheter,

efter hvilka hemmanets utvecklingsmöjligheter borde bedömas,

skogsmarkens naturliga beskaffenhet och produktionsförmåga, hvilken,

då det gällde virkesproduktion, bäst bedömdes på grund af undersökning

angående ståndskogens tillväxt och beskaffenhet. För vinnande af så

vidt möjligt säkert omdöme därom syntes, i den mån ske kunde, olika

skogstrakter af medelgod samt bättre och sämre skogsmark böra besiktigas.

\id besiktningen borde äfven tagas hänsyn till, huruvida karta

och beskrifning i afseende å urskiljande af impediment m. m. vore

hufvudsakligen riktiga; och borde brister därutinnan vid beräkningen

af husbehofsskogens storlek, så vidt möjligt, äfven iakttagas. Så snart

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

ägobesiktningen vore fullbordad, borde å platsen företagas beräkning af

årliga behofvet i medeltal för ifrågavarande egendom af nödigt virke

för bränsle och slöjd samt byggnader m. m. dylikt, som kunde hänföras

till husbehof. Ökning i detta årliga medeltal borde beräknas i förhållande

till hemmanets utvecklingsmöjligheter under iakttagande, bland

annat, att den tidrymd, som det ifrågavarande behofvet skulle afse att

fylla, ej tilltoges längre än högst 100 år, samt att, enligt af landtmäteristyrelsen

inhämtade upplysningar, brukningsdelarnas antal inom ifrågavarande

trakter i allmänhet kunde beräknas ökas så, att detsamma efter

30 års förlopp vore fördubbladt. Därvid kunde inträffa, att husbehofsskogs

område med anledning af förefintliga odlingslägenbeter måste tilltagas

afsevärdt större, än hvad husbehofvet vid afvittringstillfället i och

för sig kräfde. Det syntes i vissa sådana fall ej rättvist eller lämpligt,

att ägaren af dylikt hemman eller nybygge erhölle rätt att omedelbart

disponera den ökning af skogsanslaget till husbehof, som tillkommit för

odlingslägenbeter. För att kunna undantaga en del af husbehofsskogen

från ägarens nyttjande vore emellertid nödvändigt, att densamma särskilt

utbrötes. Detta syntes kunna och böra ske beträffande sådana

odlingslägenbeter, som, belägna utan sammanhang med hufvudinägorna,

med afseende å odlingsmarkens omfång, läge och beskaffenhet syntes

kunna i framtiden utvecklas till själfständiga större eller mindre jordbruk.

För de odlingslägenheter däremot, som vore belägna inom eller

i omedelbar närhet af den förut odlade jorden, syntes särskild husbehofsskog

ej böra utbrytas, emedan uppodling af dylik odlingsmark

kunde antagas komma att ske i vanlig ordning eller efter hand under

årens lopp och husbehofsskog för sådan odlingsmark således ständigt

vore behöflig. Med ledning af hvad under den verkställda besiktningen

och genom de gjorda beräkningarna utrönts samt med iakttagande af

hvarje föreslaget områdes uthålliga afkastning borde därefter bestämmas

den areal, som ansåges behöflig för fyllande af hvarje delägares behof

af husbehofsskog. I öfverensstämmelse därmed borde landtmätaren

omedelbart minska eller öka och å kartan så noggrant ske kunde utmärka

den ifrågavarande ägolotten. Efter det sådan besiktning och

skiftesläggning ägt rum, hvarigenom, bland annat, blifvit utrönt, hvilka

delägare borde tillerkännas del i samfälld husbehofsskog, kunde de samfällda

husbehofsskogarnas läge och storlek närmare bestämmas med

hänsyn till den virkesmängd, som för byggnadsändamål behöfde i medeltal

årligen uttagas. Därvid syntes samma sätt för arealens bestämmande

böra tillämpas, som i fråga om husbehofsskogarna nyss angifvits. Likväl

syntes i detta fall beräkningarna böra innebära garanti ej blott för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

att det såsom normalt uppskattade behofvet af byggnadsvirke måtte

kunna från allmänningen allt framgent erhållas, utan ock för att vid

oförutsedda fall virke måtte med hänsyn till utvecklingsmöjligheter och

framtida behof till förslagsvis minst 25 procent öfver det normala behofvet

kunna utlämnas.

I anslutning till de uttalanden, för hvilka jag nu redogjort, och

af i öfrigt anförda skäl hafva ämbetsverken föreslagit, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes, med upphäfvande af nådiga brefven den 7 mars 1902

angående förbud för fortsatt afvittring, den 18 mars 1898 och den 2 mars

1900 rörande åbodelning i sammanhang med afvittring i Sorsele, Stensele

och Tärna socknar samt den 18 november 1892 angående afvittring ofvan

odlingsgränsen, såvidt sistnämnda bref beträffande impediments uppmätning

och urskiljande innehåller andra bestämmelser än afvittringsstadgan,

i nåder förordna, att stadgan om afvittring i Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker den 30 maj 1873 med däri sedermera gjorda ändringar

i allmänhet skall lända till efterrättelse vid härefter skeende afvittring,

med iakttagande rörande afvittringsarbetenas bedrifvande och hvad därmed

äger samband af, såvidt nu är i fråga, följande föreskrifter, nämligen:

att, när de för afvittring stadgade förberedelser försiggått, afvittringsstyresmannen

skall i sammanhang med den i första punkten af 24 §

afvittringsstadgan föreskrifna undersökning för kronoparkers bildande,

oberoende af huruvida sådan inom afvittringslaget förut ägt rum eller

icke, verkställa allmän besiktning och undersökning till utredning af,

bland andra, följande förhållanden:

l:o) å hvilka områden, lämpliga till husbehofs- eller allmänningsskog,

2 § af lagen den 24 juli 1903 om skyddsskogar kan komma att

äga tillämpning;

2:o) ungefärliga läget af husbehofs- och allmänningsskogar samt

samfällda husbehofsskogar;

3:o) om inom afvittringslaget finnes mark för bildande af en

eller flera kronoparker; och

4:o) skogsmarkens allmänna beskaffenhet och provisionel! latitud

för skogsanslag inom afvittringslaget;

att vid samma undersökning ungefärliga läget bestämmes och å

kartorna provisionel^ utmärkes för hemmans och nybyggens husbehofsoch

allmänningsskogar samt samfällda husbehofsskogar och kronoparker;

att, sedan afvittringslandtmätare hvar för sitt arbetsdistrikt erhållit

del af det vid nyssnämnda allmänna undersökning förda protokoll jämte

kartor och beskrifningar m. m., det skall åligga honom att efter sam
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 108.

råd med afvittringsstyresmannen upprätta fullständigt afvittringsförslag

och för sådant ändamål:

dels upprätta provisionel! plan för afvittringen, hvarvid såväl som

under förslagets fortsatta utarbetande skall iakttagas, förutom hvad i

punkterna 2—5 af 19 § afvittringsst^dgan eller i öfrigt föreskrifvet är

rörande skiftesläggning, skiftesantal m. m.:

l:o) att särskild! område af husbehofsskog tilldelas hvarje hemman

eller nybygge, som är därtill lagligen berättigad!;

2:o) att vid uträkningen af den provisionel^ planen förslagsvis

hälften af skogsanslagets belopp enligt den provisionelit bestämda latituden

tilldelas hemman och nybyggen, där ej annan grund härför med

iakttagande af förefintliga odlingslägenheter eller andra omständigheter

på grund af styresmannens eller landtmätarens kännedom om förhållandena

anses böra följas;

3:o) att skogsmark, hvarå 2 § af lagen den 24 juli 1903 om skyddsskogar

kan komma att tillämpas, icke utlägges till husbehofsskog i

andra fall, än då sådant är oundgängligen nödigt för beredande af tillgång

till nödigt husbehof svirke;

4:o) att husbehofsskog så utlägges, att den, i den mån dess utläggande

i samfälld husbehofsskog icke finnes nödigt, kommer så vidt

ske kan att bilda ett sammanhängande skifte, så beläget i förhållande

till egendomens åbyggnader, att husbehofsvirke må kunna utan större

svårighet från skiftets olika delar tillföras gården;

dels utvisa den provisionel^ afvittringsplanen och i samband därmed

med biträde af skogstjänsteman förrätta den noggranna besiktning

för bestämmande af husbehofsskogens storlek för hvarje särskildt fall,

hvarom stadgats i kungörelsen den 20 april 1906 rörande förändrade

föreskrifter för afvittring, vid hvilken undersökning bland annat skall

iakttagas:

l:o) att landtmätaren bör, sedan jägmästaren jämte gode männen

och vederbörande tillstädesvarande delägare lämnats tillfälle att yttra

sig rörande den utvisade planen, å kartan genast vidtaga de jämkningar

i skiftesläggningen, som han och gode männen anse skäliga;

2:o) att därefter med iakttagande af nyssnämnda jämkningar, där

sådana ägt rum, besiktning å marken företages af hvarje delägares

husbehofsskogsmark, hvarvid uppmärksamhet ägnas ej mindre skogsmarkens

naturliga beskaffenhet och produktionsförmåga, till utrönande

hvaraf ståndskogens tillväxt och beskaffenhet, om så erfordras, undersökas

å olika trakter af medelgod samt bättre och sämre mark, än

äfven befintliga odlingslägenheter, efter hvilka egendomens utvecklings
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 108.

möjligheter hufvudsakligen bedömas, hvarjemte hänsyn äfven tages till,

huruvida karta och beskrifning i afseende å urskiljande af impediment

m. in. äro hufvudsakligen riktiga;

3:o) att efter fullbordad besiktning beräkning omedelbart å platsen

göres af årliga behofvet i medeltal för ifrågavarande egendom af nödigt

virke för bränsle och slöjd samt byggnader m. m. dylikt, som till husbehof

hänföras kan;

4:o) att ökning i nämnda medeltal beräknas för egendomens utvecklingsmöjligheter

på de grunder, bland andra, att den tidrymd, som

det ifrågavarande behofvet skall afse att fylla, ej tilltages längre än

högst 100 år, samt med hänsyn till att brukningsdelarnas antal inom

lappmarkerna i allmänhet ökas så, att detsamma under 30 års tid fördubblas;
o:o)

att, med iakttagande af hvad under besiktningen och beräkningen

sålunda utrönts, landtinätaren och gode männen skola omedelbart

besluta om minskning eller ökning af husbehofsskogen för den

ifrågavarande ägolotten, så att, så vidt bedömas kan, åt densamma såsom

husbehofsskog tilldelas endast hvad som anses erforderligt för nödigt

husbehof, dock med iakttagande af att särskild husbehofsskog, där så

ske kan, utbrytes för sådana till hemman eller nybyggen hörande

odlingslägenheter, hvilka, belägna utan sammanhang med hufvudinägorna,

med afseende å odlingsmarkens omfång, läge och beskaffenhet anses

kunna utvecklas till själfständiga jordbruk; börande minskningen eller

ökningen af landtmätaren genast iakttagas genom så noggrant uträknande

och utmärkande å kartan af området i fråga, som ske kan;

6:o) att för hemman eller nybyggen, hvilka till följd af naturförhållanden

ej kunna erhålla tillräckligt husbehof af barrskog invid

eller i närheten af gårdarna, samfällda husbehofsskogar afsättas, från

hvilka dylika hemman skola äga erhålla husbehofsskog efter behof;

7:o) att storleken af dylika samfällda husbehofsskogar i allmänhet

bestämmes efter samma grunder, som i fråga om arealen af husbehofsskog

äro angifna, dock att de med hänsyn till framtida behof tilltagas

omkring 25 procent större i areal än den för det normala behofvet

beräknade arealen; börande anteckning om hvilka hemman eller nybyggen,

som tillerkänts beständig andel i samfälld husbehofsskog, ske

i förslaget till områdestilldelning;

8:o) att, om ståndskogen inom bestämdt husbehofsskogsområde

vid afvittringstillfäl]et beräknas öfverstiga husbehofvet, förslaget till

områdestilldelning bör innehålla anteckning därom jämte uppgift å den

beräknade mängden af sådan ståndskog; och

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

9:o) att, om ståndskogen inom bestämdt kusbehofsskogsområde vid

afvittringstillfället består af småskog ock ungskog, som ej genast men

efter vissa år anses fylla kusbekofvet, egendomen skall erkålla rätt att

under bestämd tid taga fyllnad i husbehofvet å lämpligt belägen samfälld

kusbekofsskog eller allmänningsskog, börande anteckning ske i

förslaget till områdestilldelning såväl om nämnda tid som angående

virkesbeloppet;

att, sedan undersökningen fullbordats och skogsanslagets latitud

blifvit under samråd med styresmannen slutligen bestämd, skiftesläggningen

bör å kartan utmärkas äfven för allmänningsskogarna, hvarefter

kela afvittringsförslaget i ett sammanhang bör å utlyst sammanträde

föredragas inför delägare ock ombud, på sätt i 24 § afvittringsstadgan

är föreskrifvet, samt med kela ärendet vidare förfares enligt nämnda

stadga och andra gällande bestämmelser;

samt att kungörelse rörande företagande af förut stadgade allmänna

och särskilda undersökningar inom afvittringsområdet, vid hvilka

gode män skola närvara, skall ske enligt skiftesstadgans föreskrifter.

Angående dispositionsrätten öfver den skog, som han komma att

tilldelas hemman och nyhyggen såsom husbehof''sskog, kafva såväl Eders

Kungl. Majrts befallningshafvande i Västerbottens och Norrbottens län

som afvittringsstyresmännen framhållit, att användandet af skogen för

husbehof borde blifva fritt, därvid emellertid Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Västerbottens län gjort den inskränkning, att till

vedbrand och hägnader med mera dylikt endast borde få användas till

byggnadsvirke oduglig samt torr, skadad eller vindfälld skog äfvensom

virkesaffall, stubbar, rötter och löfskog, samt tillika påpekat, att för

Tärna socken äfven i öfrigt vissa undantag från regeln syntes böra

göras. Vidare hafva Eders Kungl. Maj:ts förenämnda två befallningshafvande

framhållit, att, om skogen till äfventyrs någon tid komme att

lämna öfverskott öfver husbehofvet, ägaren borde såsom en uppmuntran

till sparsamhet och omvårdnad om densamma berättigas på vissa villkor

tillgodogöra sig äfven detta öfverskott.

Ämbetsverken hafva vid denna punkt först och främst framhållit

det redan af 1905 års Riksdag beaktade förhållandet, att vid husbehofsskogens

fördelning en orättvisa skulle kunna tänkas uppkomma därigenom,

att ett hemman eller nybygge oaktadt förekomsten af riklig

ståndskog måste tilldelas lika stort område till husbehofsskog som annat

hemman eller nybygge med obetydlig ståndskog; och hafva ämbetsverken

i denna del anfört hufvudsakligen följande.

Disposäionsrätten

öfver

husbehof sskoyen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

Då husbehofsskogens storlek, på sätt ämbetsverken förut antydt,

hufvudsakligen borde bestämmas efter markens naturliga beskaffenhet

och produktionsförmåga samt således utan egentlig hänsyn till mängden

af den vid afvittringen befintliga ståndskogen, kunde inträffa, att inom

husbehofsskogsområde vid afvittringstillfället funnes antingen för mycket

eller för litet ståndskog för gårdens behof. Förefunnes vid afvittringstillfället

rikligare tillgång å afverkningsbar ståndskog, syntes den husbehofvet

Överskjutande tillgången, i enlighet med hvad Riksdagen framhållit,

böra på en gång före tillträdet utstämplas för att sedermera efter

hand afverkas och försäljningsmedlen därför tillföras den allmänningsfond,

som, enligt hvad ämbetsverken förutsatte, komme att, i likhet med

hvad som skett i andra fall, då vid afvittringen afsätta allmänningar,

bildas af afkastningen från socknens allmänning. I fråga om afverkningen

syntes dock de för afsalu före husbehofsskogs tillträdande utstämplade

träd böra endast i den mån skogsvården så fordrade afverkas

efter hand under så lång tid som förslagsvis högst 10 år. Afverkning

borde alltså, där så utan olägenhet kunde ske, äga rum på en gång

inom exempelvis högst 3 år efter skogens tillträde, på det att enskildas

mark ej längre, än nödigt vore, måtte komma att disponeras för tillväxt

af träd, hvilkas värde komme att tillfalla allmänningsfonden. Men

det kunde äfven inträffa, att ståndskogsmassan inom en husbehofsskog

vid afvittringstillfället till hufvudsaklig del bestode af ung och medelålders

skog, så att tillgången på husbehofsvirke under en följd af år måste

anses otillräcklig, ehuru den sedermera kunde förväntas blifva fullt tillräcklig.

I slikt fall borde hemmanet eller nybygget tillerkännas rätt

att taga fyllnad i husbehofvet å lämpligt belägen samfälld husbehofsskog

eller allmänningsskog.

Vidare hafva ämbetsverken i förevarande hänseende anfört hufvudsakligen

följande.

Jämlikt 57 § i nådiga förordningen den 26 januari 1894 angående

hushållningen med de allmänna skogarna i riket finge inom oafvittrade

områden utan utsyning tagas hvad till hemmans och nybygges oundgängliga

husbehof tarfvades äfvensom stubbar och rötter, tjänliga till

tjärbränning, och skadad löfskog för pottaskberedning. Någon inskränkning

af denna rätt i fråga om den husbehofsskog, som vid afvittring kunde

komma att tilldelas hemman och nybyggen i Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker, syntes i regeln icke böra förekomma annat än

beträffande rätt att af skadad löfskog bränna pottaska, hvilken rätt

syntes böra uteslutas för här ifrågavarande skogar, enär deras areal i

annat fall ej kunde noggrant beräknas. För öfrigt syntes bortfallandet

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

af denna rätt i verkligheten sakna betydelse, då enligt inhämtade upplysningar

beredning af pottaska i lappmarkerna numera ej förekomme.

Men då de delar af berörda län, som ännu vore oafvittrade, utgjordes

af det inre lappmarksområdet, inom hvilket skogens förposter emot

fjällen vore belägna, samt inom detta område hemman och nybyggen

förekomme ej blott i närheten af och i barrskogsgränsen utan ock i

vissa fall ofvanför denna gräns, gåfves sådana undantag, då ett fritt

förfogande öfver den sparsamma skogstillgången ej borde vara medgifvet

ens till husbehof. I fråga om sådana undantag, hvilka, såsom

förut vore antydt, under afvittringen närmare borde utredas och angifvas,

syntes 2 § i lagen om skyddsskogar böra blifva gällande. Den inskränkning

i ägarens eller åbons rätt att för husbehof bruka skogen,

som uti de i denna § åsyftade fall kunde ifrågakomma, syntes böra

bestå däri, att i fråga om barrskog äfven virke till husbehof borde få

tagas endast efter utsyning, och att i fråga om björkskog uti för hvarje

hemman och nybygge upprättade afverkningsberäkningar meddelade

bestämmelser angående afverkningsbeloppet, årstiden för afverkningens

utförande, huggningens ordningsföljd och sättet för dess utförande i

öfrigt skulle iakttagas, på det att skogens reproduktion måtte varda

tryggad. En begränsning af rätten att till husbehof afverka barrträd

förekomme för vissa fall redan nu inom Tärna socken, grundad på bestämmelserna

i nådiga brefvet till domänstyrelsen den 19 maj 1893

angående ifrågasatt uppskattning och indelning till ordnad hushållning

af denna sockens skogar. Såsom förut antydts, vore det särskilt inom

Tärna socken, som skogstillgången inom barrskogsområdets öfre delar

äfvensom ofvanför detta område vore i förhållande till den därvarande

bofasta befolkningens antal och behof af virke knapp och i vissa

fall otillräcklig. Äfven inom andra socknar förekomme emellertid så

belägna gårdar, att en fortsatt oförsiktig afverkning af för dem nödigt

husbehofsvirke kunde medföra fara för skogens reproduktion inom fjällskogsområdet.

Om sålunda å ena sidan eu inskränkning af den fria husbehofsafverkningen

vore nödig å vissa af de skogar, som vid afvittringen

komme att afsättas för hemmans och nybyggens husbehof, så måste

dock å andra sidan gifvas tillfälle att i vissa fall afyttra virke jämväl

från de skogar, som kunde anvisas för tillgodoseende af sådana hemmans

och nybyggens husbehof af virke. Den beräkning af sådant virkesbehof,

som skulle läggas till grund för beräknande af husbehofsskogarnas

omfattning, syntes böra grundas på nu rådande förhållanden. Genom

Bill. till Piksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 75 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

omsorgsfullare byggnadssätt, bränslebesparande eldstäder och i det hela

taget större sparsamhet med husbehofsvirke syntes i många fall åtgången

däraf kunna nedbringas under det belopp, hvartill den för närvarande

nppginge och hvartill den vid afvittringen kunde komma att

uppskattas. På det att sparsamhet och omtanke med husbehofsskogens

begagnande måtte blifva rådande och möjlighet därigenom beredas

ägare att af skogen få någon, om ock ringa afkastning, syntes lämpligen

böra stadgas, att å husbehofsskog besparadt virke finge af ägaren fritt

disponeras. Dock syntes virkestillgången utöfver husbehofvet böra

ådagaläggas genom en af vederbörande skogstjänsteman på ägarens

begäran verkställd undersökning, som dock till förebyggande af spekulation

å sådant besparingsvirke ej borde ske oftare än hvart femte år.

Till sparsamhetens befrämjande syntes böra stadgas, att till vedbrand,

hägnad och dylikt, såvidt tillgång funnes, skulle användas virkesaffall,

stubbar och rötter samt löfskog jämte torr, skadad och vindfälld

skog.

Till socknens allmänningsfond syntes de medel böra ingå, som

inflöte efter försäljning af sådan skog, som efter skador af eld och

storm m. m. kunde behöfva å husbehofsskog skyndsamt afverkas och

tillgodogöras för att ej förfaras eller afsevärdt förlora i värde. Visserligen

kunde detta synas vara hårdt mot skogens ägare eller åbo, men

det hade visat sig, att skogseld ofta stode i samband med ovarsamhet

från befolkningens sida och att sådan eld i vissa fall kunde vara anlagd

utan att detta kunde ledas i bevis eller, om så i vissa fall kunde ske,

utan att gärningsmannen kunde uppdagas och bindas vid gärningen.

Stormskador å skogarna vore visserligen att anse såsom olyckshändelser,

men de kunde å ena sidan afsevärdt inskränkas genom en med afseende

därpå ordnad afverkning, medan å den andra skogsbestånden kunde

göras mottagliga och ömtåliga för stormens angrepp och sålunda utsättas

för stormskador genom en oförsiktig afverkning och ännu mer

genom en afverkning, företagen i syfte att framkalla stormskador. På

det att skogens ägare eller åbo emellertid icke måtte efter afverkning

och försäljning af virke från husbehofsskog, som skadats af eld eller

storm eller annan därmed jämförlig händelse, lida brist på husbehofsvirke,

syntes honom böra tillerkännas rätt att, efter därom gjord anmälan,

från socknens allmänning eller från samfälld husbehofsskog, om sådan

lämpligt belägen skog därtill lämnade tillgång, i mån af behof utbekomma

virke till husbehof, i kvantitet motsvarande det från hemmanet

eller nybygget sålda virket.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

Enligt livad erfarenheten visat, knnde det inträffa, att två eller

flera hemman eller nybyggen komme i en mans ägo och att ägaren

därvid begränsade sitt husbehof af virke till måhända föga mer än hvad

som för en af egendomarna beräknats, hvarigenom byggnads- och

odlingsskyldigheten å eu eller flera egendomar försummades. Emedan

dylik sammanslagning ej borde uppmuntras, syntes böra stadgas, att

ägare af två eller flera hemman eller nybyggen ej skulle äga vidsträcktare

dispositionsrätt till husbehofsskogen å de egendomar, å kvilka

han ej vore bosatt, än den, som komme att tillerkännas jordägare,

hvilken erhållit andel i samfälld husbehofsskog. Samma inskränkning

i dispositionsrätten syntes böra föreskrifvas äfven för ägare af sådana

odlingslägenheter, för Indika särskild husbehofsskog utbrötes. Det syntes

emellertid icke böra vara ägare af sådana hemman, nybyggen eller lägenheter

förmenadt att vid behof komma i åtnjutande af samma dispositionsrätt

till sin husbehofsskog, som i allmänhet kunde komma att medgifvas.

Detta syntes böra ske efter hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

gjord ansökan, hvilken borde bifallas, därest den innehölle

intyg af två trovärdiga personer, att sökanden redan bosatt sig eller

ville bosätta sig å egendomen i fråga för att genom dess odlande och

bebyggande söka bereda sig sitt nödtorftiga lifsuppehälle. Till garanti

för att efter beviljandet af sådan ansökan och i allmänhet egendomen

icke lämnades obebodd syntes böra stadgas, att husbehofsskog till hemman,

nybyggen eller odlingslägenheter, hvilka ej hvar för sig brukades

och beboddes, finge disponeras allenast på sätt som angående samfälld

husbehofsskog blefve bestämdt.

Vid afvittring i Tärna, så vidt den redan blifvit utförd, hade det

visat sig nödigt att jämte husbehofsskogen äfven afsätta så kallade

husbehofsallmänningar för sådana hemman och nybyggen, hvilka i följd

af sin belägenhet icke kunde å sina husbehofsskogar erhålla barrskog

till byggnadsvirke. Rörande dispositionsrätten öfver skogen å sådan allmänningstrakt

gällde för närvarande bestämmelserna i nådiga brefvet

till domänstyrelsen den 19 maj 1893, hvilka bestämmelser i tillämpliga

delar syntes böra blifva gällande äfven efter afvittringen för under

densamma afsätta samfällda husbehofsskogar i vare sig Tärna eller

andra socknar. Erfarenheten från Tärna socken hade emellertidfgifvit

vid handen, att sökandena ofta anhållit om utsyning af mera byggnadsvirke,

än hvad för ändamålet erfordrats, i följd hvaraf för husbehof

stämplade träd blifvit å allmänningstrakten kvarstående och, enär de

nästan uteslutande utgjorts af gran, efter hand i följd af stämplingen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10S.

blifvit rötskadade. Ämbetsverken ansåge därför, att genom intyg af

kommunalnämnden borde styrkas den mängd virke, som för afsedt

ändamål nödvändigt beböfdes, hvarjämte utsynadt husbehofsvirke, som

ej inom viss tid — förslagsvis samma tid, som i fråga om från allmän

skog såld! virke vore bestämd — afhämtades, borde vara återfallet till

skogen för att kunna till annan sökande utlämnas, innan det toge

skada. Däremot syntes, sedan vid afvittringen bestämts de hemman

och nybyggen, som, i följd af brist på nödigt husbehofsvirke af barrskog

å dem tilldelade husbehofsskogar, i samfälld husbehofsskog skulle

äga del, kommunalnämnds intyg icke behöfva innehålla uppgift om att

sökande saknade husbehofsvirke å eget husbehofsskifte.

Öfver husbehofsskogens användning i enlighet med därmed afsedt

ändamål syntes kontroll böra utöfvas af kronobetjäningen, som, där

missbruk uppenbarligen funnes hafva skett, borde äga att väcka åtal.

I anslutning till hvad ämbetverken sålunda anfört hafva de hemställt,

det Eders Kungl. Maj:t täcktes i afseende å dispositionsrätten

öfver den skog, som kan komma att tilldelas hemman och nybyggen

såsom husbehofsskog, förordna, att följande bestämmelser skola lända

till efterrättelse, nämligen:

att vid afvittringstillfället befintligt öfverskott af ståndskog inom

bestämdt husbehofsskogsområde skall efter på en gång före tillträdet

skedd utstämpling, om skogsvården så fordrar, afverkas och försäljas

under loppet af 10 år, men, där så utan olägenhet kan ske, utverkning

företagas inom loppet af tre år, räknadt från tillträdet; börande för

sådan utverkning influtna medel ingå i allmänningsfonden;

att å de hemman och nybyggen tilldelade husbehofsskogar utan

utsyning må tagas hvad till hemmans och nybygges oundgängliga husbehof

tarfvas äfvensom stubbar och rötter, tjänliga till tjärbränning,

där ej i vissa fall bestämmelserna i 2 § af lagen den 24 juli 1903

angående skyddsskogar böra å sådan husbehofsskog tillämpas; dock

att till vedbrand, hägnad och dylikt, såvidt tillgång finnes, skall användas

virkesaffall, stubbar och rötter samt löfskog jämte torr, skadad

eller vindfälld skog;

att å hemman eller nybygge tillhörande husbehofsskog, för hvilken

bestämmelserna i nyss nämnda lagrum skola tillämpas, barrträd må

afverkas allenast efter vederbörlig utsyning och i fråga om löfträd

utverkning må ske endast enligt för skogen upprättad afverkningsplan;

att å husbehofsskog, tillhörande hemman, nybyggen eller odlingslägenheter,

Indika ej brukas eller bebos, utverkning ej må äga rum

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

på annat sätt än för afverkning å samfälld husbehofsskog stadgas, förr

än vid lägenhetens bebyggande Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

på ägarens ansökan lämnat tillstånd till skogens disposition på sätt för

husbehofsskog i allmänhet medgifves;

att, därest skogstillgången å husbehofsskog genom besparing af

växande skog kommer att öfverstiga husbehofvet, sådan besparad skogsafkastning

må efter utsyning i vederbörlig ordning af hemmansägaren

eller nybyggesåbon fritt disponeras; dock att virkestillgången utöfver

husbehofvet bör ådagaläggas genom af vederbörande skogstjänsteman

på ägarens begäran verkställd undersökning, som likväl ej bör förekomma

oftare än hvart femte år;

att, där ståndskogen å husbehofsskog, tillhörande hemman, nybyggen

eller odlingslägenheter, hvilka ej brukas eller bebos, befinnes

öfverstiga husbehofvet och anses för att ej förfaras böra afverkas,

afverkning jämte försäljning af virket skall ske i enlighet med hvad

som stadgas rörande afverkning af husbehofvet Överskjutande ståndskog

å samfälld husbehofsskog;

att vindlalld och brandskadad skog, som kan å husbehofsskog

uppkomma, skall, där den ej för husbehof erfordras, genom Eders

Kungl. Maj:ts befallningskaf vandes försorg försäljas och härför inflytande

medel ingå till socknens allmänningsfond;

att å samfälld husbehofsskog afverkning må ske allenast efter

utsyning af vederbörande skogstjänsteman samt att för afverkning och

afforsling af därvid utsynadt virke skola gälla samma bestämmelser

som i fråga om från allmän skog såldt virke;

att skogsprodukter, som från samfälld husbehofsskog anses böra

afverkas utöfver hvad som till delägarnas husbehof utsynats, skola

efter utsyning af vederbörande skogstjänsteman genom Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes eller allmänningsstvrelsens försorg försäljas

samt ena hälften af därför inflytande medel öfverlämnas till delägarna

uti den samfällda husbehofsskogen efter fördelning dem emellan i proportion

till deras ägande mantal och andra hälften till socknens allmänningsfond;
samt

att kronobetjäningen skall öfver liusbehofsskogens användning

i enlighet med därmed afsedt ändamål utöfva kontroll och, där

missbruk uppenbarligen finnes hafva skett, väcka åtal.

Hvad härefter angår de af ämbetsverken föreslagna åtgärder för till- LapptrAgan.

varatagande af lapparnas rätt, torde frågan därom egentligen hafva bety
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj:ts Nåd.. Proposition N:o 108.

delse vid slutförandet af den s. k. allmänna afvittringen i de delar af

Västerbottens län, som ligga ofvan odlingsgränsen. Hvad ämbetsverken

i förevarande hänseende föreslagit, står också i nära samband med

åtskilliga andra framställningar beträffande lapparna i nämnda län, som

under årens lopp gjorts hos Eders Kungl. Maj:t. Handlingarna i detta

ärende, som ännu är på Eders Kungl. Maj:ts pröfning beroende, äro genom

jordbruksdepartementets försorg utgifna af trycket, och tillåter jag mig

här endast i korthet redogöra för det hufvudsakliga af hvad däri förekommit,

såvidt detsamma har samband med frågan om afvittringsverkets

ordnande.

Enligt upplysningar, som vid olika tillfällen lämnats af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i länet, lefva uti ifrågavarande trakter omkring

1,300 lappar, af hvilka omkring 390 äro renägande nomadlappar,

medan af de öfriga omkring 500 äro jordbrukande s. k. nybyggarlappar

samt återstoden hvarken äger renar eller jordbruk, utan lifnär

sig med arbete åt andra och väl till en del genom jakt och fiske.

På samma gång fanns emellertid redan 1904 i dessa trakter en svensk

befolkning af omkring 2,700 personer, fördelade på 503 hushåll; och

torde, om äfven alla förutnämnda nybyggare, hvilka där slagit sig ned

utan lof, medräknas, nämnda tal blifva ännu högre.

Genom denna invandring af nybyggare hafva emellertid lapparna,

som förut varit ensamma om att för sig och sina renar tillgodogöra

sig jordens afkastningsförmåga, allt mer trängts undan. En i dessa

trakter anställd statens tjänsteman, som afgifvit yttrande i ärendet, har

skildrat utvecklingens gång på ungefär följande sätt.

Från att hela norra Sverige en gång legat öppet för lapparna, så

att särskildt lappmarkerna efter dem erhållit sin benämning, både den

jordbrukande befolkningen efter hand allt mer inkräktat på sagda område.

Nybyggen hade anlagts allt djupare in i landet. Redan vid början

af 1700-talet hade en del af lappmarkerna ockuperats, och omkring

år 1830 hade i vissa ådalar ny byggesanläggningarna nått ända upp emot

barrskogsgränsen. I Umeälfvens floddal hade sådana anläggningar fortsatts

äfven ofvanför barrskogsgränsen, så att nybyggen numera funnes

i hela denna floddal till inemot gränsen mot Norge. Mindre långt hade

odlingen framträngt i Vindelns och Angermanälfvens floddalar. En

stor del af dessa nybyggen ofvan nuvarande odlingsgränsen hade anlagts

före den provisoriska odlingsgränsens tillkomst och föregåtts af

laga insyning. Därigenom hade efter hand lapparnas rätt till renbete

i hög grad kringskurits, och då de bofasta med sin odling trängt upp

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 108.

efter ådalarna, hade i lapparnas renbetesområden gjorts djupa inskärningar,

som i vissa fall uppdelat förut sammanhängande sådana områden.

Därtill komme, att de bofasta tillika insynat en stor mängd spridda

myrar och andra slåtterlägenheter, belägna mer eller mindre långt inne

i renbetesområdena. Till den nämnda inskränkningen i lapparnas betesvidder

hade sålunda jämväl kommit ökade svårigheter att nyttja den

begränsade betesrätten. En följd af alla dessa förhållanden hade varit,

att såväl lapparnas som renarnas numerär icke ökats, utan fastmer på

vissa trakter sedan längre tid varit i nedgående.

I åtskilliga dels till Eders Kungl. Maj:t och dels till Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande ställda skrifter hafva från lapparnas sida

klagomål anförts öfver det rådande tillståndet och anhållits om åtgärder

för dess af hjälpande. Samma klagomål hafva äfven upprepats vid sammanträden,

som i frågan hållits dels inför Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och dels inför personer, som särskildt af Eders Kungl.

Maj:t förordnats att i saken verkställa undersökning.

• De bofasta, anföres det sålunda, hade insynat gamla renvallar, myrslogar

och renbetesland, som lapparna såsom renskötare och renägare

omöjligt kunde undvara. Det vore omöjligt för lapparna äfven under högsommaren

att oafbrutet hålla sig med renarna uppe å fjällen. De måste för

kalfvarnas skyddande och beredande af erforderligt bete åt renarna samt

för renhjordarnas sammanhållande, så att mjölkning och annan erforderlig

skötsel kunde äga rum, understundom äfven draga sig något nedåt skogstrakterna.

Men där hotade dem på grund af 14 § i lagen den 1 juli

1898 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige dryga ersättningsanspråk

från de bofastas sida för skador, som det under rådande förhållanden

vore nästan omöjligt för lapparna att afvärja. Särskildt under

maj och juni, då kalfningen påginge, nödgades de hålla sig där. En

tidig flyttning skulle nämligen utsätta de späda renkalfvarna för fara

att omkomma af köld och hunger, enär de icke kunde lifnära sig å

fjället, där lämpligt bete vid den tiden ej funnes, utan snön ännu kvar■låge.

Lapparna hade visserligen enligt lag rätt att intill den 1 juni

vistas med sina renar å all mark ofvan odlingsgränsen, men då de bofastas

gårdar i allmänhet läge på de för renskötseln under maj månad

enda lämpliga platserna eller de mot söder vettande skogssluttningarna,

hvilka vore de enda ställen, där barmark under den tiden funnes, hade

lapparnas rätt att under ifrågavarande tid vistas nedanför fjällbygden

blifvit tämligen värdelös. Därtill komme, att renkorna under denna tid

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

för kalfvarnas skull ej tålde grannskapet af bofasta med deras hundar

och boskap, utan fordrade stort utrymme och mycken frihet. Till följd

af rådande förhållanden kunde alltså numera under kalfningstiden någon

renskötsel i egentlig mening ej komma i fråga, utan lapparna måste

släppa sina renar lösa och låta dem, spridda i smärre flockar, själfva

uppsöka de bästa betesplatserna, därvid det vore svårt att afhålla dem

från att göra skada å de bofastas utängsslåtter. Äfven sedan den egentliga

kalfningstiden under juni månad upphört och kalfvarna nått den

utveckling, att de kunde söka sig föda å marken, vore fjällen olämpliga

till betesplatser för kalfvarna, som saknade förmåga att välja endast

njutbar föda samt läte grus och sand åtfölja växtämnena i sådan mängd,

att, om kalfvarna icke finge tillfälle att komma ner på skoglandets

lösande gräsbeten, dessa osmältbara ämnen skulle förorsaka kalfvarnas

död. Äfven för de äldre renarna medförde, särskildt under år med sena

vårar, de tidiga flyttningarna till fjälltrakterna fara att omkomma till

följd af bristande bete.

Beträffande vissa nybyggen hafva slutligen lapparna framhållit,

att de läge i vägen för deras flyttningsvägar, å hvilka renarna skulle

fram, att de inkräktat på lapparnas gamla renskiljningsställen, där renarna

vissa årstider plägade samla sig och där lapparna då plägat

åtskilja den enas renar från den andras, i händelse de blifvit sammanblandade,

att de bofastas boskap och särskildt deras hästar inkräktade

på betena, hvilket vore så mycket betänkligare, som renarna skydde

boskapens tramp och spillning o. s. v.

Hvad lapparna sålunda anfört har vitsordats vara i hufvudsak

riktigt; och hafva åtskilliga förslag framställts till afhjälpande af berörda

olägenheter.

Nära sammanhängande med frågan om afvittringens ordnande i

öfrigt är det yrkande, som i dylikt hänseende framställts af en del

lappar inom Sorsele och Tärna socknar i en skrift af den 10 oktober

1901, att vid afvittringen måtte åt lapparna afsättas nödvändiga renvägar,

renskiljningsställen och sommarbetesland för renar både å skogsmark

och isfjäll, så att hvarje renhjordsägare finge under vår- och höstmånaderna

samt en del af sommaren beta sina renar å skogsmark och

under den varmaste sommaren å isfjäll.

Eu annan åtgärd, som föreslagits, är att genom ägoutbyten vid

afvittringen söka bereda lapparna någon hjälp.

Vidare har den tanken framkastats, att i sammanhang med afvittringen

bereda lappar, som önskade öfvergå till jordbruk, tillfälle att få

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 108-

åt sig upplåtna därtill lämpliga områden. Frågan härom väcktes först

i en af en del lappar vid sammanträde i Fatmomakke lappkapell den

7 juli 1901 aflämnad, till Kungl. Maj:t ställd skrift, däri de hemställde,

att Kungl. Maj:t täcktes vid den blifvande afvittringen åt

dem upplåta lägenheter för nybyggens anläggning med skogs-, betes-,

slåtter-, jakt- och fiskerättigheter. Till stöd för denna framställning

anfördes, att redan den nu uppväxande generationen af lappar på grund

af, bland annat, sin uppfostran i skolor, där den i ungdomen toges ifrån

det härdande nomadlifvet och förvekligades, icke längre vore skickad

att föra nomadens tungsamma och försakelsefulla lif, samt att renarnas

antal år ifrån år minskades med stor hastighet, så att den tid icke vore

långt aflägsen, när endast ett fåtal renar — hufvudvillkoret för lapparnas

existens såsom nomader — skulle återstå.

Samma tanke, att lapparna måste vara betänkta på att söka öfvergå

till bofasthet, har också uttalats i en af Elsa Laula från TV ilhelmina

socken å åtskilliga nomadiserande lappars inom Västerbottens''län vägnar

till Kungl. Maj:t ingifven, den 6 april 1904 dagtecknad skrift.

I anledning af förstnämnda skrift afgaf afvittringsstyresmannen den

14 december 1901 ett yttrande, däri han bland annat anförde, att inom

afvittringsområdet ofvan om gränsen för de nuvarande fasta nybyggarnas

in syn in gar flerstädes läge stora trakter, bestående af dels naturliga ängar

vid sjöar och vattendrag, dels för ängsodling lämpliga bäckdalar och

dels annan för gräsodling lämplig mark, där nybyggen, särskildt för

den med fjällbygdens förhållanden vanda lappbefolkningen, kunde anläggas

och där denna befolkning kunde finna en nödtorftig utkomst

under en eventuell öfvergång från nomadlifvet, samt att flera lappmän

jämväl redan utan rätt satt sig ned på sådana trakter, uppfört några

hus af björk — det enda virke, som där funnes — odlat något litet

potatisland samt skaffat sig kor och getter, af livilka, jämte ripfångst

och fiske, de hade sin utkomst; hvar jämte afvittringsstyresmannen närmare

redogjort för de af honom åsyftade områdena, som innefattade

en areal af omkring 10,500 hektar ängar, myrängar och bättre, för

hästar och nötboskap tjänligt bete.

I underdånig skrifvelse den 27 december 1901 hemställde Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i anledning af lapparnas ifrågavarande

framställning, att Kungl. Maj:t täcktes med bifall till denna

medgifva, att under då pågående afvittring i Sorsele och Tärna socknar

samt blifvande afvittring i Dorotea och Vilhelmina socknar till nybyggen

för lapparna lämpliga trakter måtte undersökas, afmätas och Afiirderas

Bih. till Biksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 75 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

intill en sammanlagd areal af 10,500 hektar för att upplåtas åt lappbefolkningen,

under förutsättning att den upphörde med nomadlifvet

och blefve bofast samt underkastade sig de villkor i öfrigt, som Kungl.

Maj:t kunde finna skäligt att, efter det värdering af de sålunda uppmätta

områdena verkställts, framdeles i nåder bestämma.

I anledning af hvad sålunda förekommit ingåfvo därefter åtskilliga

lappar en ny skrift af den 20 mars 1902, däri de anförde bland

annat, att det förefölle, som om Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

vid sin hemställan om marks afsättande vid afvittringen till lapparna

velat fästa det villkor, att lapparna skulle upphöra med nomadlifvet;

att det lätt borde inses, att ett sådant villkor blefve för lapparna synnerligen

ödesdigert, då en hel nomadbefolknings öfvergående till nya

lefnadsförkållanden icke kunde ske på ett gifvet tecken utan blott småningom;

att, om också några helt öfverginge till jordbruksnäringen,

andra åter skulle i det längsta framhärda med renskötseln och lämna

densamma endast under påverkan af yttre omständigheters tvång; att

lapparnas tanke varit, att lapparna skulle lämnas frihet att vid sidan af

hvartannat bedrifva jordbruk och renskötsel, då jordbruket till en början

möjligen blefve en binäring, som dock vunne i betydelse, i samma mån som

större ägoområden hunne uppodlas och renarnas antal minskades; och att,

då det redan nu förekomme, att lappar med fördel samtidigt idkade renskötsel

och rätt omfattande jordbruk, däraf syntes framgå, att dessa näringsgrenar

icke vore fullkomligt oförenliga. Därjämte gjorde de åtskilliga

erinringar mot afvittringsstyresmannens förslag angående de områden,

som för ändamålet borde afsättas, af innebörd hufvudsakligen, att detta

förslag, om det genomfördes, skulle innebära ett ytterligare inkräktande

på lapparnas renbetesområde.

I frågan hafva därefter afgifvits yttranden af åtskilliga tjänstemän

och myndigheter.

Af dessa har lappfogden vid särskilda tillfällen bestämdt uttalat

sig emot att lapparna finge med hvarandra förena jordbruk och renskötsel.

Erfarenheten från Malå socken och nedre delen af Sorsele

socken hade visat, huru olämpligt det kunde vara att söka förena två

för hvarandra så främmande näringar. I nämnda trakter hade skogslapparna,

med bibehållande af renskötseln, slagit sig ned såsom jordbrukare,

byggt lms och skaffat sig hästar och kor in. in. För att

bärga vinterföda åt dessa kreatur hade de emellertid måst under större

delen af sommaren ägna sig åt jordbruket och lämna renarna vind för

våg. Renarna, sålunda lämnade åt sig själfva, hade blifvit på bön
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

dernas ägor skadedjur, som intet stängsel hindrat och som spridt sig

öfver vidsträckta områden, nedtrampande ängar och förorsakande skada

Öfver allt, där de dragit fram. De bofasta i dessa trakter hade visserligen

med någorlunda jämnmod tålt obehaget i medvetande af att de

själfva vore inkräktare och lapparna undanträngda, men det vore att

befara, att, om något liknande inträffade på gränsen mot Norge, förvecklingar

icke skulle kunna undvikas. Det vore därför, enligt lappfogdens

uppfattning, synnerligen angeläget, att lapparnas ansökning

beviljades endast mot villkor, att lapparna afstode från renskötseln och

afyttrade sina renar. Då man emellertid under sådant villkor syntes

hafva att förvänta, att för närvarande endast en del af lapparna, de

nämligen, som blott ägde ett fåtal renar eller vore utan renar, komme

att begagna sig af tillåtelsen, vore det äfven angeläget, att dessa

lappar icke finge slå sig ned hvar som helst, emedan de därigenom

skulle förstöra de lappars betesmarker, som fortfarande nomadiserade,

utan sammanfördes inom några vissa bestämda områden, där de skulle

vara till minsta hinder för nomadlifvet. Lappfogden ifrågasatte, om ej

trakter, lämpliga till egna hem åt enskilda lappar, borde sökas.på kronans

marker nedom odlingsgränsen. Slutligen har lappfogden i denna del

framhållit att, då lapparna vore försjunkna i djup fattigdom och därjämte

okunniga i jordbruk och byggnadsföretag, därigenom att de

ända från barndomen endast idkat renskötsel och fiske, det vore önskvärdt,

att staten toge deras egnahemsfråga helt och hållet om hand

samt läte åt dem uppbygga smärre gårdar och dränera den därintill

liggande marken för jordbruk. Kolonier för detta ändamål kunde för

att äfven bereda dem'' tillfälle till fiske, som på grund af gammal vana

väl i första generationen blefve deras hufvudsakliga näringsfång, förläggas

vid sjöar sådana som t. ex. Stor-Vindeln, Stor-Uman, Vojmsjön

och Malgomaj, där utrymme på kronomark funnes i öfverflöd.

Eu motsatt mening har däremot uttalats af vederbörande öfverjägmästare.

Sedan han först framhållit, att åtskilliga lappnybyggen

redan funnes, och att dessa antagligen grundats af lappar, som varit

både renägare och jordbrukare, framhåller han, att enligt hans mening

detta vore den naturliga öfvergången från nomadlif till bofast jordbrukare.

För att kunna existera såsom själfständig nomadlapp erfordrades ett

rätt afsevärdt antal renar. Men det funnes mången renägande lapp,

hvars renhjord härför ej vore tillräcklig. Sådana mindre renägare kunde

hafva börjat såsom lappdrängar med aflöning in natura — fri kost och

vissa renar por år — hvarigenom de efter hand erhållit en mindre lenhjord,

eller ock kunde de hafva varit ägare af en större renhjord, som

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

af sjukdom eller andra orsaker decimerats. Då en större renhjord

delades mellan flera arfvingar, kunde ock hända, att en hvar af dem

erhölle ett antal renar, som vore för ringa för att ägaren endast därpå skulle

hafva en dräglig utkomst. Men hjorden kunde, om den finge skötas af

annan, lämna nödigt bidrag till utkomst för den, som började ett mindre

jordbruk. Det kräfdes nämligen många mödosamma år för att från ris

och rot få ett jordbruk med nödiga byggnader så ordnadt, att det ensamt

för sig kunde åt en familj lämna dagligt bröd. Och dessa öfvergångsår

blefve för den lapske nybyggaren flera än för hans konkurrent,

som utgått från en jordbrukares hem, där han från barndomen

sett och delvis omedvetet lärt allt, som sammanhängde med den bofastes

lif och arbete. Det sades däremot om lappen med rätta, att han

vore »djupt okunnig» i jordbrukarens arbeten. Det skulle ock vara

underbart, om så ej vore fallet, ty han hade i regeln icke handlagt

några landtmannagöromål och sett måhända endast ett fåtal af dem.

Men många af dessa arbeten kräfde lång öfning för att hos arbetaren

alstra skicklighet. Dit hörde sådana till synes enkla arbeten som att

plöja, så, föra lien i slåtter m. fl. Skulle eu lappman från nomadlifvet

på en gång öfvergå att blifva landtbrukare, så innebure detta för

honom i regeln ett fullständigt ombyte af lefnadsbana, ingalunda mindre

än om en skomakare skulle blifva skräddare eller en snickare smed.

Man finge därför icke undra på, att en renägande lappman kunde

vara obenägen att göra sig af med sina renar för att på en gång helt

träda in på ett för honom obekant område, landtmannens, utan ansåge

det nödigt att få bibehålla renarna och så småningom arbeta sig in i

sin nya ställning. Därtill komme, att lappmannen torde hafva svårt

för att från det oregelbundna nomadlifvet så på en gång ändra vanor,

att han blefve en idog landtman. Denna öfvergång torde helt visst

för flertalet lappar kräfva en hel generation, måhända mera. För öfverjägmästaren

syntes lappfogdens fordran på lapparna innebära en obillighet,

och denna ökades än mer därmed, att lappfogden ville flytta dem ifrån

de egentliga fjälltrakterna ofvanför kulturgränsen till kronoparkerna nere

i skogslandet, där de ej ens längre skulle kunna se en skymt af sina

med barndomsminnen förenade fjäll. Och där skulle de utom nomadlifvet

äfven få öfvergifva jakt och fiske, åtminstone på sätt de bland

fjälltrakterna utöfvat dessa binäringar. Rika fiskvatten kunde man numera

sällan finna å eller invid kronoparkerna, och jakten — förutsatt

att den genom lagändring blefve å vissa kronoparker frigifven åt

den nedflyttande lappmannen — vore likaledes af annan art och oftast

mindre gifvande än närmare fjällen. Äfven en annan svårighet mötte

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 108.

för inrättande af egna hem åt lapparna på kronoparkerna. De naturliga

slåtterlägenheterna därstädes vore nämligen i regeln såsom »ströängar»

skattlagda under angränsande byar. Det erfordrades därför,

om en större mängd lappar skulle beredas egna hem på kronoparkerna,

ganska afsevärda odlingar därstädes för att i hufvudsak från dessa

skaffa vinterfoder till den nödiga kreatursbesättningen. Lappfogdens

förslag syntes rent af förutsätta, att lapparna skulle på en gång börja

ett jordbruk, som vore mera intensivt än det, som nu bedrefves af

den bofasta befolkningen i lappmarken, för hvilken skörden från naturliga

ängar oftast vore af långt större betydelse än skörden från den

relativt ringa odlade jorden.

I ett med anledning af framställningen af den 20 mars 1902 afgifvet

underdånigt utlåtande af den 5 juni 1902 anförde Eders Kungl.

Majtts befallningshafvande i förevarande hänseende, att det visserligen

icke kunde förnekas, att en bofast person å en lägenhet uti ifrågavarande

trakter skulle i ägandet af renar kunna finna ett värdefullt

och måhända välbehöfligt stöd för sin existens, men att, enligt Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande, äldre erfarenhet gåfve

anledning antaga, att bofast renägande lapp knappast kunde bestå sina

renar den tillsyn och vård, som erfordrades för att inom måttliga gränser

hålla ersättningar för skada å andra bofastas ägor, hvadan det kunde

ifrågasättas, huruvida bofast lapps renägarskap vore förenligt med

nomadlapps intresse. Emellertid framhöll Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

på samma gång, att i fjällbygden befintliga kommunikationsleder

i vissa dalgångar skulle väsentligt vinna i värde, därest utmed

dem funnes bebodda platser på ej för stora afstånd från hvarandra.

Samma uppfattning, att jordbruk och den ett nomadlif fordrande

renskötseln enligt sakens natur icke kunde samtidigt utöfvas utan men

för bägge näringarna, samt att jordbrukande lapps renägarskap äfven

medförde rätt afsevärda olägenheter såväl för andra renägande lappar

som framför allt för andra jordbrukare, delades äfven af kammarkollegium

och domänstyrelsen i ett den 24 juli 1902 afgifvet underdånigt

utlåtande i ämnet.

Då emellertid lappar antagligen funnes, hvilka, i saknad af renar

eller med afsikt att alldeles upphöra med renskötseln, skulle önska att

ägna sig åt jordbruksnäringen, utan att likväl halva tillfälle att i nu

medgifven ordning förvärfva sig jordbruk, hemställde ämbetsverken —

under erinran, hurusom lapparna på grund af 31 § i gällande lapplag

icke syntes sakna rättighet att i viss mån tillgodogöra sig odlingstillfällen

inom de områden, som blifvit till deras uteslutande begagnande

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 108.

anvisade, likasom de enligt 30 § i samma lag där och annorstädes

ägde jakt- och fiskerätt — huruvida icke Kungl. Maj:t, med föranledande

af ansökningarna, skulle finna anledning bereda enskilda lappar

tillfälle att förvärfva sig en mera stadigvarande besittningsrätt till

odlingsbar mark inom nämnda områden, än som följde af nyssberörda

31 §, på det sätt att åt vederbörande myndighet, som i detta fall borde

vara kammarkollegium, uppdroges att uppå ansökan samt efter det

lapparna och öfriga vederbörande blifvit börda, på viss tid eller under

sökandens lifstid afgiftsfritt upplåta inom de områden, som blifvit till

lapparnas uteslutande begagnande anvisade, befintliga odliugslägenheter,

där sådant kunde ske utan intrång i öfriga lappars rätt, samt mot de

villkor, som kunde finnas skäliga. Bland dessa villkor borde i främsta

rummet stadgas, att lägenhetshafvarna förpliktade sig att icke äga

eller sköta renar, samt att lägenhetshafvaren skulle hafva att själf

freda såväl växande som bärgad gröda från intrång af renar och lian

således sakna rätt till ersättning för af renar till äfventyrs förorsakad

skada.

Nämnda uppfattning, att erfarenheten ej syntes uppmuntra till

åtgärder i syfte att bereda utväg för lapp att samtidigt idka åkerbruk

och renskötsel, bar Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ytterligare

vidhållit i ett förnyadt underdånigt utlåtande af den 31 december 1902,

på samma gång Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande därvid framhållit,

att, därest man ville göra försök i den riktningen, utvägar därför

icke saknades, exempelvis på det sätt, att område upplätes under viss

tids nyttjanderätt å plats, där man kunde antaga såsom möjligt, att

de båda yrkena skulle kunna i en band förenas. Då det väl, efter

utbrytning af tilldelningarna till de bofasta, komme att ofvan odlingsgränsen

uppstå betydande vidder odisponerade kronomarker, syntes ej

särskilda områden behöfva vid afvittringen reserveras för sådana försök

eller för att bereda tillfälle till bosättning åt lapp, som ville afstå från

renskötsel men saknade utväg att lösa sin bosättningsfråga på samma

sätt, som stode hvarje annan till buds. Vare sig det vore fråga

om försök i förenämnda hänseende eller om lapps bosättning såsom

uteslutande jordbrukare, borde emellertid hvarje sådan fråga pröfvas

särskildt för sig och därvid tillses, att, så vidt möjligt, kommunikationsintresset

samtidigt befrämjades, renskötseln ej försvårades och full effektivitet

i öfrigt bereddes de uppställda villkoren.

Frågan om upplåtelse af odlingsområden åt lapparna var därefter

föremål för öfverläggning vid sammanträden inför Eders Kungl. Maj:ts

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 108.

befallningshafvande i Tärna kyrka och i Fatmomakke kapell sommaren

1905. Därvid uttalades bland lapparna olika meningar om lämpligheten

af att jordbruk och renskötsel förenades med hvarandra, i det

att somliga aiisågo, att jordbrukande lappar, som därtill idkat renskötsel,

redt sig godt, under det att andra framhöllo, att lapparna

icke med fördel kunde förena dessa båda näringsgrenar, samt ytterligare

andra, att det endast undantagsvis och under särskilda förhållanden

läte sig göra. De lappar, som inställt sig å förstnämnda plats, förklarade

emellertid, att de icke kände sig tilltalade af lappfogdens förslag

om inrättande af kolonier af lappar nedom odlingsgränsen.

Efter det dessa sammanträden hållits och sedan Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande haft vidare öfverläggningar i ämnet med åtskilliga

med lapparnas och nybyggarnas förhållanden inom länet förtrogna män,

har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i en den 21 maj 1906

aflåten underdånig skrifvelse afgifvit nytt yttrande i ämnet. I detta

har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, fortfarande vidhållande

sin uppfattning, att någon åtgärd lör att genom statens mellankomst

bereda nomadlapparna tillfälle att förena renskötseln med bofasthet icke

borde vidtagas, emellertid framhållit, att det bland de icke nomadiserande

lapparna funnes en klass, beträffande hvilken staten kunde hafva eu

viss skyldighet att bereda dem tillfälle till grundande af egna hem,

nämligen sådana lappar, som själfva varit renägare, men som genom

vidriga omständigheter förlorat sina renar och på samma gång ej blott

sin enda inkomstkälla utan äfven all rätt till de betesmarker, de förut

under renskötseln ägt disponera. Då den bästa odlingsmarken ofvan

odlingsgränsen redan tagits i anspråk af nybyggarna, hade dessa lappar,

som för sitt uppehälle nödgades söka sin utkomst, där den närmast

stode att vinna, slagit sig ner hvar de kunnat, ofta på forna egna

lappskatteland, för att i kända trakter genom jordbruk och boskapsskötsel

söka förskaffa sig eu, om ock knapp, bärgning. Det syntes

för den skull böra ankomma på staten, som otvifvelaktigt genom

vidsträckta markers insyning åt nybyggare beredt renskötseln svårigheter,

att skaffa dessa fattiga familjer den lättnad i deras af försakelser

och umbäranden fyllda lif, som eu tryggad besittning af eget hem

skulle medföra. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge, att

denna fråga lämpligen skulle kunna upptagas i samband med afvittringen,

därvid man borde söka utfinna och afskilja lämplig mark, som utan

att ligga i vägen för renskötseln eller böra tilldelas nybyggarna, kunde

upplåtas åt nu ifrågavarande slag af lappar.

Kammarkollegium och landtmäteristyrelsen, som till följd af nådig

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 108.

remiss haft att yttra sig i anledning af sistnämnda skrifvelse, hafva

slutligen i underdånigt utlåtande den 17 april 1907, såvidt nu är i

fråga, anfört, hurusom enligt ämbetsverkens åsikt den naturligaste

lösningen af lappfrågan i dessa trakter syntes vinnas genom att de

nomadiserande lapparnas renskötsel understöddes, på samma gång tillfälle

till egna hems bildande bereddes de lappar, hvilka helt och hållet

eller hufvudsakligen öfvergifvit nomadlifvet. Genom en omtänksamt

ordnad och utförd afvittring ofvan odlingsgränsen syntes detta mål

kunna ernås utan afsevärda kostnader för statsverket. I öfrigt hafva

ämbetsverken hänvisat till förutnämnda af dem gemensamt med domänstyrelsen

afgifna förslag.

Slutligen hafva från åtskilliga håll förslag framställts om en mer

eller mindre omfattande inlösen från statens sida af nybyggen ofvan

odlingsgränsen för att därigenom bereda lapparna erforderlig hjälp.

Redan i ett den 27 maj 1900 afgifvet yttrande öfver två framställningar

från en del lappar inom Dorotea och Vilhelmina socknar

framhöll lappfogden, under vitsordande af att lapparna vore utsatta

för svårigheter i afseende å betesförhällandena och att dylika svårigheter

vore rådande ej blott i nämnda socknar utan öfverallt i länets fjällbygd,

att han ansåge enda botemedlet mot det onda vara, att vissa hemman

och hemmansdelar ofvan odlingsgränsen inom länet inlöstes af staten.

Lappfogden föreslog i detta syfte inlösen af tillhopa 20 hemman och

hemmansdelar till ett beräknadt värde af sammanlagdt 68,600 kronor.

Lapparna hafva sedan med förkärlek omfattat denna tanke och

vid olika tillfällen uppgifvit äfven åtskilliga andra hemman, som de af

olika orsaker ansett böra inlösas af staten. De skäl, som härvid anförts,

hafva hufvudsakligen varit, att hemman läge i vägen för renarnas flyttningar,

att genom hemmans närhet intill renbetesland vållades konkurrens

om betet mellan de bofastas kreatur och renarna o. s. v. Särskildt

hafva de dessutom framhållit behofvet af inlösen af sådana de

bofastas slåtterängar, hvilka vore belägna i närheten af renarnas

uppehållsorter och å hvilka det därför vore särskildt svårt för lapparna

att hindra renarna att göra skada. Lapparna hafva emellertid vid

sina framställningar om inlösen af mark från statens sida äfven

haft ett annat syfte för ögonen, nämligen det förutnämnda att bereda

lapparna tillfälle att öfvergå till jordbruk. Sålunda hafva i förutnämnda

af åtskilliga lappar ingifna, den 20 mars 1902 dagtecknade

skrift dessa förklarat, att de ville på det lifligaste förorda lappfogdens

förslag om inlösen af vissa hemman till Kungl. Maj:ts nådiga bifall,

att lapparna i sammanhang därmed och såsom ett ytterligare tillägg till

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

lappfogdens förslag ville uttala den underdåniga mening, att vid en

eventuell hemmansinlösen de hemman, som läge inom björkregionen,

vore de, hvilka i första rummet borde ifrågakomma, att den tanke

föresväfvat lapparna, att all mark ofvan odlingsgränsen borde af staten

inlösas för att, sedan den nuvarande icke renägande befolkningen därifrån

afhysts, upplåtas dels till renbeten och dels till nybyggen åt lapparna

med skog till husbehof och något till afsalu, under det att skogen

i öfrigt utlades till kronopark, samt att, därest denna begäran syntes

förmäten, lapparna i underdånighet anhölle, att till upphjälpande af

deras betryckta belägenhet så stora vidder som möjligt, eller som Kungl.

Maj:t kunde finna lämpligt, måtte af staten inlösas för att disponeras

på sätt nu föreslagits.

I likaledes förut omnämnda af Elsa Laula ingifna skrift har vidare

anförts, att lapparna ansåge, att någon räddning för dem såsom ett särskildt

folk ytterst endast kunde vinnas genom att trakterna ofvan

odlingsgränsen obehindradt förbehölles dem både för renskötsel och

jordbruksidkande. Beträffande de särskilda åtgärder, som i förenämnda

syfte kunde företagas, förmenade lapparna, att dessa borde bestå i,

bland annat, inköp genom staten af de ofvan odlingsgränsen befintliga

nybyggeshemmanen.

Beträffande sistnämnda sträfvande hos lapparna hafva vederbörande

ämbetsmyndigheter och tjänstemän i allmänhet af skäl, för hvilka jag

redan delvis redogjort, intagit eu afvisande hållning. Sålunda har

i allmänhet ansetts, att frågan om inlösen af mark borde kunna

inskränkas till utängar och utängsslåtter, och bland dessa till sådana,

som hade särskildt besvärliga lägen; och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

har, under hänvisning till det förhållande, att den svenska

befolkningen ofvan odlingsgränsen är vida talrikare än lapparna, framhållit,

att med hänsyn därtill det icke syntes böra ifrågakomma, att

staten skulle inköpa de ofvan odlingsgränsen befintliga nybyggeshemmanen

eller att, såsom lapparna angifvit önskemålet, all mark ofvan

odlingsgränsen skulle af kronan inlösas för att, sedan den nuvarande

icke renägande befolkningen därifrån afhysts, upplåtas åt lapparna.

I sin förenämnda skrifvelse af den 21 maj 1906 har Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i förevarande hänseende anfört hufvudsakligen

följande.

Nomadlappar hade vid (lera tillfällen allmänt uttalat sin önskan

att få fortsätta med nomadlifvet, hvarmed de först då ämnade upphöra,

när de af omständigheternas makt blefve tvungna därtill. Då nomadBih.

till Riksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 75 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!,. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 108.

lifvets fortbestånd vore af verklig betydelse jämväl nr nationalekonomisk

och kulturell synpunkt, i det att vida sträckor inom länets fjällregioner

icke kunde blifva föremål för annan kultur än den renskötseln

innebure, borde man tillse, att, i den mån icke än viktigare intressen

lade hinder i vägen, de förhållanden blefve undanröjda, som beredde

verkliga svårigheter för lapparnas renskötsel. Hvad som, på sätt

lapparna upprepade gånger framhållit och lappfogden vitsordat, i

länet utgjorde det egentliga hindret mot renskötselns utöfvande på

ett för lapparna fördelaktigt sätt och som hufvudsakligen föranledt de

från nomadlapparna anförda klagomålen, vore den omständigheten, att

den lapparna enligt lapplagen tillerkända rätten att beta sina renar

faktiskt inskränkts mer och mer, därigenom att hemmansägarna och

nybyggarna, efter hand som de ökats och delat sina områden, i allt

större utsträckning tagit de af dem eller deras företrädare insynade

områdena i användning och börjat göra hela sin rätt till berörda

områden gällande. Därigenom hade faktiskt sådana trakter, å hvilka

lapparnas ersättningsskyldighet enligt 14 § lapplagen fått praktisk

betydelse, alltjämt ökats och det i verkligheten fria utrymmet för renskötseln

naturligtvis i motsvarande mån minskats. Af den i detta

hänseende förebragta utredningen torde få anses uppenbarligen framgå,

att de anspråk på ökadt utrymme för renarna, som af nomadlapparna

framställts, stöddes af ett verkligt behof, äfvensom att förverkligandet

af lapparnas önskemål om friare utrymme skulle i hög grad befrämja

renskötselns vidmakthållande.

Detta friare utrymme för nomadlapparna kunde emellertid under

nuvarande förhållanden i de flesta fall icke beredas på annat sätt än

genom inskränkning medelst inlösen i en eller annan form af åt

hemmansägare eller nybyggare tillförsäkrade rättigheter. De bofasta

ofvan odlingsgränsen inom länet vore nomadlapparna i antal vida öfverlägsna

och utgjorde i stort sedt en sträfsam, härdad och duktig befolkning,

väl ägnad att där bryta bygd och skaffa sig nödigt uppehälle, hufvudsakligast

genom boskapsskötsel. Men de svårigheter, som ytterst klena

kommunikationsförbindelser och ojämna klimatiska förhållanden i fjälltrakterna

beredde, vållade, att jämväl de bofasta befunne sig i ganska

trånga ekonomiska förhållanden, så att man vid beredande af hjälp åt

nomadlapparna måste gå till väga med största varsamhet, på det att

icke de bofastas näring, boskapsskötseln, hvilken i det stora hela syntes

hafva bättre utsikt till framtida utveckling än renskötseln, toge skada.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som emellertid funne en

utvidgning af lapparnas renbetesfriheter vara af nöden, hade för den

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 108.

skull till öfvervägande förehaft spörsmålet, huru utredning- lämpligast

kimde vinnas, om hvilken och huru mycken mark till utvidgning af

renbetesmarkerna kunde erfordras samt på hvad sätt denna mark

lämpligast borde förvärfvas och disponeras.

För sådan utredning syntes det Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

nödvändigt, att en undersökning på platsen i hvarje särskildt

fall ägde rum till utrönande af, i hvilken utsträckning af de bofasta

brukad eller insynad mark vore behöflig för renskötseln, huruvida de

bofasta ägde rätt till all den mark, de brukade, samt huruvida denna

mark kunde af de bofasta helt och hållet eller delvis undvaras eller måste,

med nybyggets eller hemmansbrukets nedläggande, till renbetesland

förvärfvas. Allenast ofvanom odlingsgränsen belägen mark borde därvid

ifrågakomma.

En utredning af antydd beskaffenhet, därvid bofasta och nomadlappar

skulle äga närvara för bevakande af sin rätt, borde enligt Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt lämpligen företagas i sammanhang

med afvittringen i länet och anförtros åt vederbörande afvittringslandtmätare

i samråd med lappfogden.

Då den för ändamålet erforderliga marken i regeln torde bestå

af allenast spridda utängar, som ägaren eller nybyggaren till följd af

sitt outvecklade jordbruk icke omedelbart kunde helt och hållet undvara,

men af hvilka han, i den mån skötseln af hemägorna ginge framåt,

blefve allt mer oberoende, borde vid uppgörande af förslag till inlösningsvillkor

äfven tillses, huruvida icke det ifrågavarande området kunde

till minskning af lösningskostnaden åt honom tills vidare utarrenderas med

skyldighet för honom att vidkännas den inskränkning, som föranleddes

af renskötseln och lapparnas fria betesrätt, eller, därest sådan uppgörelse

ej kunde träffas, om icke till gagn för jordbrukets utveckling lösen

kunde fördelas på flera år med skyldighet för ägaren eller nybyggaren

att använda lösenbeloppet till odling och förbättring af sina hemägor.

I vissa fall syntes dessutom det intrång, som vanligen kunde förekomma,

icke blifva af större betydelse för jordägaren, än att rättighet därtill

lämpligen borde kunna mot afgäld betingas.

Uppgifter å trakter och nybyggen, där förvärf till utvidgning af

renbetesmarker borde ifrågakomma, förelåge redan i ganska afsevärd

omfattning. Utredningen, i den mån sådan utan förryckning i det pågående

afvittringsarbetet kunde ske, borde för den skull redan nu kunna

utan svårighet omedelbart ordnas sockenvis, så att de för nomadlapparna

mest oundgängligt behöfliga områdena först blefve föremål för under
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

sökning och utredning af villkoren för deras förvärfvande. Förslagtill

den ordning, i hvilken utredningen skulle ske, syntes lämpligast

årligen böra uppgöras af t. f. afvittringsstyresmannen i samråd med

lappfogden samt genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande underställas

Kungl. Maj:ts pröfning och fastställelse i sammanhang med

det årliga förslaget till arbetsplan för afvittringsarbetena. I själfva

verket vore en sådan utredning icke alldeles främmande för afvittringsarbetet,

enär, enligt gällande föreskrifter för afvittringen ofvan odlingsgränsen

i Västerbottens lappmarker, hänsyn därvid skulle tagas jämväl

till lapparnas rätt och deras behof af utrymme för flyttningsfärder.

Den till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkommande

utredningen borde successivt med eller utan samband med uppgjorda

afvittringsförslag särskildt pröfvas och, om så erfordrades, göras till

föremål för de särskilda underdåniga framställningar, hvartill omständigheterna

ansåges föranleda, därvid Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

tänkt sig, att den underdåniga framställningen skulle komma

att innefatta begäran om anslag till den inlösen eller det förvärf, hvartill

fog kunde förefinnas. I första hand skulle således en kostnad för

statsverket genom inlösen af mark uppstå, men, enligt hvad t. f. afvittringsstyresmannen

upplyst, kunde man förutse, att, sedan vid afvittringen

områdestilldelningen verkställts, rätt betydande öfverloppsmarker

komme att uppstå, å hvilka kunde genom skogsafverkning

beredas penningafkastning att användas till lappbefolkningens förmån

och därvid i första hand till betäckande af kostnader, som förorsakats

af beredandet af ökadt utrymme för renskötseln.

Att på nu antydda sätt bispringa nomadlapparna syntes vara betingadt

af rättvisa och billighet jämväl ur den synpunkten, att de

bofasta ofvan odlingsgränsen, hvilka genom insyningar kommit i besittning

af stora delar af det land, som lapparna sedan urminnes tider

ensamma nyttjat och ansett vara sin egendom, genom afvittringen skulle

blifva delaktiga i afkastningen från vidsträckta skogsallmänningar, som

för deras räkning komme att afsättas.

Genomförandet af ofvan i sina hufvuddrag angifna förslag syntes

erfordra ändringar och tillägg till de författningar, som däraf berördes,

men med dessa ändringar och tillägg syntes böra anstå, till dess den

ifrågaställda undersökningen något fortskridit, så att säkrare utgångspunkter

för bedömandet än de, som nu stode till buds, kunde vinnas.

För undersökningens företagande åter vore det omedelbart af behofvet,

att i de årliga arbetsplanerna för afvittringsarbetena inom länet tills

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 108.

vidare lämnades vederbörande afvittringslandtmätare föreskrift att i

sammanhang med afvittringsgöromålen företaga de af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande föreslagna undersökningar i samråd med

lappfogden, i den ordning Kungl. Maj:t vid pröfning af därutinnan

uppgjordt årligt förslag funne godt bestämma, och att sockenvis eller,

där så ske kunde, för större eller mindre del af en sockens område

genom afvittringsstyresmannen underställa den gjorda utredningen Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning.

Kammarkollegium och landtmäteristyrelsen hafva i sitt förenämnda

utlåtande af den 17 april 1907 i förevarande hänseende icke yttrat sig

i vidare mån, än att ämbetsverken framhållit, att för det af dem åsyftade

upplåtandet af jord åt lapparna inlösen af mark endast i få undantagsfall

syntes höra förekomma. I öfrigt hafva ämbetsverken äfven i denna

del hänvisat till förenämnda gemensamt med domänstyrelsen afgifna

förslag.

Detta förslag innehåller, som förut antydts, åtskilliga framställningar,

afseende tillvaratagandet af lapparnas intressen. I afseende å

dessa framställningar anföra de förslagsställande ämbetsverken hufvudsakligen

följande.

Vid den förberedande undersökning, det enligt 24 § afvittringsstadgan

åligger afvittringsstyresmannen att företaga, borde särskild uppmärksamhet

ägnas åt lapparnas rättmätiga anspråk.

I sådant afseende ansåge ämbetsverken visserligen icke nödigt,

att de för lapparnas behof af renbetesland och flyttningsvägar behöfliga

områden särskild! afsattes eller utbrötes vid afvittringen, utan syntes

det vara tillfyllest, om de blott bibehölles under kronans äganderätt

för att af lapparna begagnas. För detta ändamål syntes eu fullständigare

utredning böra ske vid nu förestående afvittring, än som ägt

rum vid föregående afvittringar. Vid förut verkställda afvittringar både

så kallade ströängar ofta tillagts hemman och nybyggen, hvilkas ägare

eller åbor antingen endast ett eller annat år utan tillstånd afbärgat

ängarna eller blott uppgifva sig innehafva dem. Anspråk på dylika

ängar äfvensom andra ägor syntes vid nu förestående afvittring böra

grunda sig på företedda behöriga handlingar. Lapparna syntes i främsta

rummet hafva behof af renbetesland och flyttningsvägar, och det finge

anses ådagalagdt, att det viktigaste villkoret för en lönande renskötsel

vore, att renarna kunde beta i dessa trakter under större delen

af den blidare årstiden, hvarför det för lapparna vore af största betydelse,

att deras rätt till bete ej genom ströängars tilldelande åt bofasta

inskränktes mera, än rättvisan mot de senare oundgängligen kräfde.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

Genom bestämmelsen om odlingsgräns afsåges att skydda lapparnas

urgamla rätt, i det att de hänvisades att hufvudsakligen ofvan nämnda

gräns hafva sitt hemvist. Därför syntes den nu föreslagna pröfningen

af den rätt, hvarmed ströängar och andra ägor ofvan odlingsgränsen

af bofasta innehades, vara så mycket mera påkallad.

Genom den ifrågasatta utredningen borde således utrönas, hvilka

områden vore nödiga för lapparnas behof och därför borde, såvidt det

utan väsentligt men för de bofasta kunde ske, bibehållas åt kronan.

Därvid syntes lapparnas och de bofastas rätt böra samtidigt pröfvas.

För den nomadiserande befolkningens behof nödiga områden, som med

laga rätt innehades af de bofasta och af dem kunde helt eller delvis

undvaras, syntes i många fall genom lämpligt utbyte af mark vid afvittringen

kunna förvärfvas åt kronan. Mycket syntes därvid kunna

uträttas genom en efter förhållandena lämpad skiftesläggning och genom

af förrättningsmännen åvägabragta överenskommelser emellan lappar

och bofasta. Åt vid afvittring utbrutna områden kunde nämligen ofta

gifvas olika form och utsträckning, så att lapparnas rätt alldeles icke

eller ock i mindre grad däraf lede intrång. Där sådant emellertid icke

kunde ske och område ofvan odlingsgränsen ansåges med nedläggande

af hemmans eller nybygges jordbruk böra till bevarande af lapparnas

rätt genom direkt inlösen eller köp komma i kronans ägo, borde äfven

utredning och förslag därom vid ifrågavarande undersökning åstadkommas.

Sådant förslag syntes för öfrigt böra upprättas enligt af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande meddelade detaljerade föreskrifter samt till

undvikande af tidsutdräkt med afvittringsförslagets fullbordande, så

snart ske kunde, insändas till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

för att underställas Kungl. Maj:ts nådiga pröfning.

Till undvikande af förvecklingar emellan nomader och bofasta

syntes vidare böra föreskrifvas, att afsides från inägorna belägna spridda

ströängar icke borde tilldelas enskilda i andra fall, än då sådant funnes

oundgängligen nödigt. Tillförene hade i fråga om sådana ängar inom

redan afvittrade områden af Västerbottens och Norrbottens län genom

särskilda nådiga bref bestämts, att de flera eller färre inom kronoparks

område belägna spridda ängslägenheter, hvilka tillhörde hemman eller

nybyggen, finge, utan att från kronoparken afskiljas genom uppdragna

rågångar, tills vidare, innan de kunde mot annan mark utbytas, bibehållas

under hemmanet eller nybygget och under tiden såsom endast

ett skifte beräknas, hvar]ämte medgifvits, att det virke, som till behöfliga

hägn åder, hässjor och hölador vid dessa ängslägenheter åtginge,

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

finge tillsvidare, efter anvisning af revirförvaltaren, kostnadsfritt afhämtas

från kronoparken.

Till förekommande af den synnerligen stora osäkerhet rörande

dylika ägoområdens omfång och gränser, som ständigt gjort sig gällande

inom redan afvittrade trakter, syntes lämpligen böra stadgas, att ströängar,

som, enligt hvad förut anförts, vid kommande afvittring ansåges

böra utläggas åt enskilda, skulle genom uppdragna rågångar skiljas

från angränsande marker.

Erfarenheten hade visat, att dylika ängar till följd af förändrade

kommunikationer eller andra anledningar någon tid efter afvittringen

ansetts ej omistliga för de hemman eller nybyggen, hvilka de tillfallit,

till följd hvaraf flera tillfällen yppats för kronan att genom köp återförvärfva

sådana ängar. Emellertid hade lagfart vägrats å dylika köp,

dels enär ängarna, på grund af förut angifna bestämmelser, ansetts

endast mot utbyte af annan mark kunna tillkomma kronan, dels och

hufvudsakligen emedan ängarna icke varit till sina gränser noggrant

bestämda. Dylika köp kunde för kronan ofta vara af särdeles stort

gagn, särskildt till främjande af lapparnas intressen, och det förnämsta

hindret för lagfart å sådana köp syntes blifva undanröjdt, om ängarnas

områden behörigen begränsades.

Föreskriften i 14 § 1 mom. af lagen den 1 juli 1898 om de svenska

lapparnas rätt till renbete i Sverige, hvarigenom lapparna under vissa

förutsättningar ålades skyldighet att ersätta den skada, renarna förorsakade

å de bofastas gröda, syntes vara en af de hufvudsakligaste

anledningarna till misshälligheter emellan nomader och bofasta. Då

ströängarnas antal, därest ämbetsverkens förslag antoges, blefve mindre

och deras gränser bestämdare än förr, syntes visserligen kunna ifrågasättas,

huruvida icke den gamla föreskriften enligt nådigt bref den 26

mars 1831 borde upptagas, att ägare af ströängar såväl som andra ägor

skulle vara skyldiga att däromkring hålla nödigt stängsel enligt närmare

föreskrifter af Eders Kungl. Majrts befallningshafvande. Om sådan

ändring i lapplagen komme till stånd, skulle nu förestående afvittring

troligen kunna utföras med ett väsentligen bättre resultat vidkommande

skiftesläggning både för nomader och bofasta, än tidigare afvittringar,

livarjämte större utrymme skulle kunna tilldelas de bofasta. Emellertid

innebure en sådan föreskrift rubbning i en af de förnämsta grundsatserna

i nämnda lag, hvarför ämbetsverken ej ansåge sig därom böra

framställa förslag, helst därvid den största varsamhet syntes böra iakttagas

för att icke skada de bofastas boskapsskötsel, hvilken otvifvelaktigt

syntes hafva bättre utsikt till framtida utveckling än renskötselu.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Mctj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

För iakttagande af lapparnas rätt och bästa syntes slutligen kunna

ifrågasättas, huruvida icke genom den föreslagna undersökningen jämväl

borde utredas, hvilka till uppodling lämpliga områden utan särskild

olägenhet för vare sig kronan eller de bofasta skulle kunna upplåtas

till beredande af egna hem åt traktens nomadiserande befolkning, vare

sig densamma redan öfvergifvit nomadlifvet eller befunne sig på ett

mellanstadium, så att den kunde och ville med renskötsel förena skötandet

af ett mindre jordbruk för att så småningom blifva bofast.

Hvarje utveckling från ett lägre till ett högre kulturstadium borde

nämligen enligt historiens vittnesbörd försiggå utan skarp öfvergång.

Enligt hvad t. f. afvittringsstyresmannen i Västerbottens län meddelat,

funnes flerstädes inom Sorsele, Tärna och Vilhelmina socknar ofvan

gränsen för de bofasta nybyggarnas insyningar trakter, bestående af

dels naturliga ängar vid sjöar och vattendrag, dels för ängsodling lämpliga

bäckdalar och dels annan för gräsodling lämplig mark, där den

med fjällbygdens förhållanden vana lappbefolkningens bosättning kunde

äga rum och där denna befolkning skulle kunna finna en nödtorftig

bärgning å områden, som för staten och de bofasta kunde anses nästan

värdelösa. Äfven inom andra socknar kunde dylika områden finnas.

Då dessa områden förut ej uppmätts, syntes, därest de skulle intagas i

afvittring, afvittringskartorna i denna del böra kompletteras, hvilket

emellertid borde kunna ske utan afsevärd kostnad eller tidsutdräkt.

Angående den besittningsrätt, som borde tillerkännas lapparna till dylika

områden, syntes särskilda bestämmelser böra i vederbörlig ordning

meddelas.

I anslutning härtill hemställa ämbetsverken, att Kungl. Maj:t

måtte förordna:

att vid den förberedande undersökningen genom afvittringsstyresmannen

skall verkställas utredning jämväl om hvilka områden, som anses

nödiga för bibehållande af lapparnas renbetesland och flyttningsvägar

samt för beredande åt dem af lämpliga egna hem eller lägenheter,

att vid upprättandet af den provisionel^ planen för afvittringen

skall iakttagas, jämte hvad i öfrigt kan varda föreskrifvet:

l:o) att områden, hvilka anses behöfliga för bibehållande af lapparnas

renbetesland och flyttningsvägar, såvidt möjligt bibehållas åt kronan och

i skogsanslag inbegripas endast i den mån sådant befinnes oundgängligen

nödigt för tillgodoseende af den skattemannarätt, som är förenad

med lagligen upplåtna hemman och nybyggen;

2:o) att förslag upprättas i enlighet med af Eders Kungl. Maj.ts

befallningshafvande härom meddelade föreskrifter å de områden ofvan

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

4

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 108.

odlingsgränsen, hvilka ej kunna på annat sätt bibehållas till skyddande

af lapparnas renskötsel än genom nedläggande af hemmans eller nybyggens

jordbruk helt eller delvis samt ifrågavarande områdens förvärfvande

åt kronan genom direkt inlösen eller köp; börande sådant

förslag ofördröjligen insändas till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

för att underställas Kungl. Maj:ts nådiga pröfning;

3: o) att de bofastas rätt till innehafda ägor bör grunda sig på

företedda handlingar;

4:o) att afsides belägna ströängar ej tilldelas hemman och nybyggen,

om sådant anses blifva hinderligt för lapparnas renskötsel;

5:o) att ströängar genom uppdragna rågångar skiljas från annan

angränsande mark; samt

6:o) att lämpliga områden afsättas till bildande af egna hem för

lappbefolkningen.

Dessutom hafva ämbetsverken till ytterligare betryggande af

lapparnas rätt föreslagit, att vid de af ämbetsverken, på sätt förut

nämnts, föreslagna undersökningar såväl som vid det sammanträde,

som därefter jämlikt 24 § afvittringsstadgan skulle hållas för afvittringsförslagets

föredragning inför vederbörande delägare och allmänna ombud,

vederbörande lappfogde och ombud för lapparna, till antal ej

öfverstigande ett för hvarje inom afvittringsområdet befintlig lappby,

skulle jämte vederbörliga sockenombud äga rätt att närvara och föra

talan efter befogenhet.

Hvad slutligen angår frågan om huruvida vid afvittringen någon

hänsyn bör tagas till de under årens lopp ofvan odlingsgränsen utan

behörigt tillstånd anlagda nybyggena — jag kallar dem i det följande

för korthetens skull inliysingslägenheter — hafva ämbetsverken framhållit,

att dessa lägenheter, emedan de ej tillkommit i behörig

ordning, enligt gällande författningar icke kunna vid afvittringen

tilldelas någon mark. Ämbetsverken hafva visserligen ansett frågan

om tilldelande af mark äfven åt dessa behjärtansvärd, men då statsmakterna

i gifna författningar föreskrifvit, att afvittring ofvan odlingsgränsen

endast skulle afse före år 1867 tillkomna hemman och

nybyggen, för hvilka föreskrifna byggnads- och odlingsskyldigheter

fullgjorts, samt att efter den allmänna afvittringens fullbordande afvittring

skulle ske å i behörig ordning tillkomna nybyggen, hafva ämbetsverken

ansett det förslag, det enligt den nådiga remissen ålegat dem att uppBih.

till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 75 Häft. 7

Inhysing »lägenheterna.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

göra, böra afse endast sådana hemman eller nybyggen, som enligt

gällande stadganden kunde blifva föremål för afvittring.

En ledamot, föredraganden inom landtmäteristyrelsen, har emellertid,

i ett särskildt yttrande, i denna del anfört hufvudsakligen följande.

Inom de områden ofvan odlingsgränsen, där allmän afvittring nu

skulle företagas, förefunnes dels åtskilliga före år 1867 anlagda nybyggen,

för hvilka stadgade byggnads- och odlingsskyldigheter ej fullgjorts,

samt dels ett afsevärdt antal nybyggen och lägenheter, anlagda

af personer, som efter år 1867, trots stadgandet om att nybyggen ej

finge af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande beviljas ofvan odlingsgränsen,

tagit sig hemvist i dessa trakter. Dessutom skulle inom Arjepluog,

Jockmock och Gellivare socknar finnas åtskilliga nybyggen eller

torp, som antingen lämnats utan afseende vid redan upprättadt förslag till

efterafvittring eller sedermera tillkommit. Alla dessa olagliga nybyggen,

hvilkas innehafvare i orten kallades inhysingar, och hvilka nybyggens

antal torde vara kanske lika stort som antalet af de lagliga och således

uppgå till flera hundra, hade i allmänhet icke utmärkts å kartorna,

utan hade det varit meningen att, i den mån de kunde erhålla någon

laglig rätt, genom efterafvittring tilldela dem områden. Ett sådant

förfaringssätt kunde emellertid icke anses stå i öfverensstämmelse med

nutidsandan och en klok statshushållning. Då afvittring ofvan odlingsgränsen

i främsta rummet borde afse att ordna förhållandet emellan

lappar och bofasta eller att, så att säga, verkställa skifte dem emellan,

kunde det gifvetvis ej vara lämpligt att verkställa sådan uppgörelse

under bortseende helt och hållet från omkring hälften af den bofasta

befolkningen. Efterafvittring på statens bekostnad enligt afvittringsstadgan

vore ingen nödvändighet, utan kunde och borde undvikas.

Det syntes gifvet, att nu, då statens järnvägar i olika riktningar snart

komme att genomlöpa ifrågavarande trakter, andra synpunkter borde

beaktas vid förestående afvittring än de, som gjort sig gällande för 40 år

sedan. Att förbise inhysingslägenheterna vid nu förestående afvittring

vore för staten att för flera tiotal år undandraga sig ett egnahemsbildande

i stor skala, som syntes kunna ske utan afsevärda kostnader

för staten, blott med litet omtanke af vederbörande myndigheter och

tjänstemän. Det syntes så mycket nödvändigare att nu med allvar

tänka därpå, som egnahemsbildandet i öfrigt i landet oftast mötte

stora svårigheter och ej kunde sägas hafva kommit i gång annat än

i städernas närhet. Norrlandskommittén hade gjort behjärtansvärda

framställningar i afseende å upplåtelse af odlingslägenheter äfven å

kronomark, men syntes ej hafva haft reda på förhållandena uti ifråga
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 108.

varande trakter. De lägenheter, som inom afvittringsområde kunde

anses såsom odlingslägenheter, borde kunna upplåtas ungefärligen på

sätt, nämnda kommitté föreslagit, men därjämte funnes hundratals

lägenheter, hvilka syntes böraupplåtas såsom egna hem åt befolkningen

därstädes och för sådant ändamål tilldelas åtminstone nödigt tomtutrymme.

När så utan särskild kostnad eller olägenhet för vare sig

staten eller enskilda läte sig verkställas, borde sådana lägenheter äfven

kunna tilldelas lämpliga områden för nödigt bete och husbehofsskog.

Där så ej kunde ske, borde undersökas, i hvad mån de egna hemmen

kunde beredas tillgång till bete och nödig husbehofsskog genom utläggande

af en eller derå mindre allmänningar för sådant ändamål.

Öfver ämbetsverkens förslag har, som nämndt, Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Västerbottens län den 28 mars 1907 afgifvit underdånigt

yttrande samt därvid framställt åtskilliga anmärkningar mot

förslaget.

Sålunda bär Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande beträffande

hvad ämbetsverken hemställt i fråga om tilldelning af husbehofsskog

till hvarje brukningsdel för sig *) erinrat, att, såsom ock tillförordnade

afvittringsstyresmannen i länet, muntligt hörd i saken, framhållit, detta

förslag, hvilket, ehuru det ej tydligt utsagts, syntes innebära, att åbodelningar

skulle verkställas i sammanhang med afvittringen, syntes

medföra, att bestämmelser borde meddelas därom, att skiftesstadgans

föreskrifter skulle tillämpas rörande husflyttning, odlings- och vanhäfdsersättningar

m. m., äfvensom att alla under förrättningen uppkommande

tvister skulle upptagas och pröfvas af afvittringsstyresmannen, som

skulle söka åstadkomma godvillig öfverenskommelse mellan parterna,

men, där så ej kunde ske, underställa ärendet Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes afgörande, hvaröfver klagan ej borde få föras

annorledes än i sammanhang med klander öfver förrättningen i dess

helhet.

Vidare har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande anmärkt, att,

då ämbetsverken föreslagit2), att vid beräkningen af den husbehofsskog,

som för hvarje brukningsdel skulle anses erforderlig, den tidrymd, för

hvilken behofvet skulle beräknas, ej borde få tilltagas längre än till

högst 100 år, någon grund för att fastslå den tidrymd, som vid om
-

Konungens

hafvande

i Västerbottens

län

den 28 mars

1907.

9 Sid. 11 härförut.

2) Sid. 19 härförut.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 108.

förmälda beräkning borde tagas i betraktande, till just 100 år icke

angifvits af ämbetsverken eller sannolikt ens kunnat åberopas, hvarför

denna tidsbestämmelse finge anses väl godtycklig, samt att, då

ämbetsverken vidare ifråga om samma beräkning föreslagit, att man

vid densamma borde utgå från antagandet, att brukningsdelarnas antal

inom ifrågavarande trakter i allmänhet ökades så, att detsamma efter

30 års förlopp vore fördubbladt, denna kalkyl ofta icke bestyrktes af

verkligheten, då fall förefunnes, som visade fördubbling inom vida

kortare tidsperiod. Därtill komme, att afvittringen och förbättrade

kommunikationer väl skulle tillföra lappmarken ett uppsving, sedan en

hvar erhållit sina bestämda ägor, och att det för den skull borde

antagas, att fördubblingen sedermera skulle uppnås snabbare än tillförene.

För öfrigt borde erinras, att ämbetsverken i annat sammanhang

syntes hafva uttalat den meningen, att virkesbehofvets beräkning för

bestämmande af husbehofsskogarnas omfattning borde grundas på nu

rådande förhållanden, nämligen då ämbetsverken i fråga om dispositionsrätten

till husbehofsskog framhållit, att i vissa fall tillfälle borde gifvas

att från husbehofsskog äfven afyttra virke1).

Beträffande ämbetsverkens förslag till bestämmelser angående

dispositionsrätten till husbehofsskogen har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

anfört hufvudsakligen följande.

Ämbetsverken hade*) föreslagit, att å husbehofsskog besparadt

virke skulle få af ägaren fritt disponeras. Om därmed jämfördes hvad

som yttrades beträffande samfälld husbehofsskogs), syntes framgå, att

ämbetsverken ansett att, därest besparing å samfälld husbehofsskog uppstode,

den därvid uppkommande behållningen icke i sin helhet borde

komma delägarna till godo, utan att af densamma hälften skulle tillfalla

delägarna och andra hälften afvittringslagets eller socknens allmänningsfond,

under det att åter, om husbehofsskogen icke vore samfälld, ägaren

skulle ensam fritt disponera besparingen. Då likväl ingen anledning

syntes förefinnas att uppställa sådana olika grunder i fråga om rätten

till besparadt virke, när det gällde jordägare, som på grund af särskilda

förhållanden hänvisats att gemensamt med en eller flera andra erhålla

sitt husbehof å samfälld skog, än vidkommande jordägare,

som erhållit ensam rätt till husbehofsskog, och, om skillnad skulle göras,

denna skillnad med hänsyn till de med samfällighet i husbehofsskog

för delägarna förenade olägenheter, snarare syntes böra gå i motsatt

*) Sid. 25 härförut.

8) Sid. 16 härförut.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition Ko 108.

riktning mot den af ämbetsverken angifna, hölle Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande före, att det vore rättvisast, att jämväl å samfälld

husbehofsskog besparadt virke finge af delägarna fritt disponeras med

fördelning af behållningen dem emellan i proportion till deras ägande

mantal. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge vidare, att

skogsägarens rätt till fri disposition af besparadt virke jämväl borde

innefatta rättighet för honom att få detsamma försåldt i enahanda ordning,

som gällde eller komme att gälla i fråga om försäljning af virke från

kronans skogar, samt att uttrycklig föreskrift borde lämnas, att den

undersökning, som skulle verkställas af vederbörande skogstjänsteman

till utrönande af virkestillgången utöfver husbehofvet, skulle ske på

statens bekostnad, enär, i händelse skogsägaren skulle vidkännas kostnaden

för djdik undersökning, värdet af den förmån, ifrågavarande

stadgande afsåge att medföra för skogsägaren, syntes blifva för mycket

afknappadt.

Beträffande af storm eller eld skadad skogx) syntes det Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att, äfven om de medel, hvilka inflöte

efter försäljning af sådan skog, ansåges böra ingå till socknens allmänningsfond,

skogsägaren borde berättigas att före försäljningen af

den skadade skogen undantaga virke, som kunde utan minskning i användbarhet

under viss tid fylla hans husbehof, hvarigenom han under

tiden skulle besparas besväret att från sannolikt mera aflägset belägen

allmänningsskog eller samfälld husbehofsskog hämta, hvad han behöfde.

Ifråga slutligen om hvad ämbetsverken föreslagit angående dispositionsrätten

öfver husbehofsskogen å hemman, nybyggen eller odlingslägenheter,

hvilka ej brukades och beboddes2), ville Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande erinra, att sådana omständigheter kunde föreligga,

att rättvisan kräfde, det jordägaren borde få utan utsyning uttaga husbehofsvirke

äfven å annat honom tillhörigt hemman än det, å hvilket

han vore bosatt. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande funne därför

de föreslagna bestämmelserna därutinnan vara för ovillkorliga för att

alltid innebära rättvisa mot berättigade intressen. Det förefölle möjligare

att afpassa nämnda bestämmelser efter olika förhållanden, därest i stället

för stadgandet, att afverkning ej finge äga rum på annat sätt än för

afverkning å samfälld husbehofsskog bestämdes, förr än vid lägenhetens

bebyggande Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande på ägarens ansökan *)

*) Sid. 26 härförut.

*) Sid. 26 och 29 härförut.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 108.

lämnat tillstånd till skogens disposition på sätt för husbehofsskog

i allmänhet vore medgifvet, allenast bibehölles bestämmelsen, att »husbehofsskog

till hemman, nybygge eller odlingslägenhet, bvilka ej hvar

för sig brukas och bebos, må disponeras allenast på det sätt, som

angående samfälld husbehofsskog varder bestämdt», med tillägg »därest

icke Konungens befallningshafvande uppå ansökan finner skäl lämna

sökanden rätt att komma i åtnjutande af samma dispositionsrätt till

husbehofsskog, som i allmänhet varder medgifven».

Vidkommande det af ämbetsverken ifrågasatta återupplifvandet af

föreskriften i nådiga brefvet den 26 mars 1831, att ägare af ströängar

såväl som andra ägor skulle vara skyldiga att däromkring hålla stängsel1),

har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett en sådan föreskrift

omöjlig att i verkligheten efterlefva, enär en dylik hägnadsskyldighet

skulle blifva allt för betungande för vederbörande jordägare. Skulle

en sådan stängselskyldighet föreskrifvas, blefve det nödvändigt, såsom

ock uttalats af såväl lappar som bofasta vid de med dem under år 1905

hållna sammanträden, att bereda möjlighet till bidrag från staten till

bestridande af stängselkostnaden. Hägnader kunde i hvarje fall icke

lämpligen anordnas annorstädes än omkring inägor och borde icke

under några förhållanden få sträckas öfver mark, där renar plägade

färdas fram.

Vidare har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, såsom jag

redan förut antydt, upptagit frågan om inhysingarnas behandling.

Därvid har Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande först och främst

erinrat, hurusom ämbetsverken ansett hänsyn vid afvittringen äfven

böra tagas till angelägenheten att bereda egna hem åt traktens

nomadiserande befolkning2). Vidtoges åtgärder i detta syfte, något

som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande för sin del ansåge rättvist

— äfven om samtidigt utöfvande af jordbruk och renskötsel icke vore att

uppmuntra — så fordrade konsekvensen, att vid afvittringen hänsyn

äfven toges till de lappar, som utan lof redan slagit sig ned såsom

bofasta å oafvittrad mark. Men skedde detta, så syntes ock utväg

böra beredas att göra något för den till antalet icke obetydliga

befolkning af svenskt ursprung, som, utan att hafva förvärfvat laglig

rätt till anläggning af nybyggen, slagit sig ned här och hvar inom

afvittringsområdet för att söka sin utkomst, där den närmast stått

*) Sid. 47 härförut.

2) Sid. 48 härförut.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 108.

att vinna, genom boskapsskötsel, jordbruk och fiske. I regel utgjorde

dessa så kallade inhysingar en idog och härdad befolkning, som, satt

under lagens skydd för innehafvande mark, väl vore ägnad att bryta

bygd i dessa karga trakter och där förskaffa sig nödigt uppehälle.

Det vore föga med billighet öfverensstämmande att lämna dessa utposter

i obygden, hvilkas betydelse för kulturen och särskildt för samfärdseln

icke finge underskattas, alldeles utom räkningen och sålunda utan

möjlighet att, då vid afvittringens återupptagande förhållandena sådant

medgåfve, erhålla tryggad besittning af mark till sådan omfattning, att

de å dem tilldelade områden kunde finna en nödtorftig bärgning. I

praktiken syntes ock svårighet skola komma att uppstå att vid ordnandet

af denna detalj strängt kunna skilja på lapp och icke lapp, enär i dessa

trakter många till motsats mot »lappar» benämnda »svenskar» hade

lapskt blod i blandning med svenskt. För undanröjande af de svårigheter

och olägenheter, som förorsakades denna befolkning genom det

osäkerhetstillstånd, hvari den nu befunne sig, och som ju icke kunde

få länge fortfara, utan måste på ett eller annat sätt ordnas, hemställde

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att vid afvittringen utredning

måtte få åvägabringas dels i fråga om antalet, belägenheten och omfattningen

af ifrågavarande inhysingslägenheter, dels huruvida hemmansägarnas

och nybyggarnas rättigheter, lapparnas renbetesrätt eller

andra mera berättigade intressen kunde lida intrång därigenom, att

inhysingslägenheterna tilldelades områden i likhet med hemman och

nybyggen, med iakttagande äfven därvid beträffande storleken af de

områden, som skulle anses behöfliga, af förefintliga utvecklingsmöjligheter.

Visade det sig, att inga mera berättigade intressen förnärmades,

borde äfven inhysingslägenheterna få ingå i afvittringen samt

skattläggas och tilldelas nödiga områden. För att emellertid icke uppmuntra

tillkomsten af ytterligare dylika lägenheter ansåge Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, att den ifrågasatta utredningen samt frågan

om områdestilldelning borde inskränkas att afse allenast sådana inhysingslägenheter,

som icke tillkommit senare än under år 1906.

Slutligen har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört, att

en förnyad stadga för afvittringen med alla de ifrågasatta bestämmelserna

omformade till lagparagrafer icke syntes vara lämplig att under

alla förhållanden utgöra ett rättesnöre, hvarefter afvittringen skulle

kunna ledas och utföras på ett för staten och den enskilde tillfredsställande

sätt, hvartill komme, att sådana förhållanden kunde i verkligheten

uppkomma, som icke läte sig bedömas efter förefintliga stadgan
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Departements
chefens
yttrande.

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 108.

den, hur minutiöst och ingående dessa än vore affattade. Det syntes

därför lämpligt, att tillräckligt utrymme lämnades åt Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande att, sedan afvittringsstyresmannen fått yttra sig i

saken, på lämpligt sätt ordna och utföra afvittringen, hvarigenom ändamålet

med densamma bäst skulle främjas.

Af den utredning, för hvilken jag nu redogjort, torde framgå, att

i flera hänseenden väsentligt förändrade bestämmelser måste anses påkallade

beträffande ännu återstående afvitl ringsförrättningar och därmed

sammanhängande frågor.

Jämlikt 1873 års afvittringsstadga framstår såsom hufvudändamålet

med afvittringarna att i jordbrukets intresse afskilja hemmans och nybyggens

områden från kronans marker och därvid tillägga hemmanen

och nybyggena så mycken mark, som för deras bestånd och utveckling erfordras.

Afvittringsstadgans i sistnämnda syfte meddelade bestämmelse

om rundliga skogsanslag »ej blott till husbehof, utan ock till afsalu»

har emellertid, särskildt på grund af det sätt, hvarpå den tillämpats,

långt ifrån att verka till jordbruksnäringens stärkande, visat sig innebära

en fara för denna närings undertryckande af den ekonomiskt

starkare trävarurörelsen. Erfarenheten har sålunda bevisat nödvändigheten

af ändringar i afvittringsstadgans bestämmelser angående sättet

för skogstilldelningens verkställande. I sammanhang därmed äro nya

föreskrifter jämväl påkallade angående dispositionsrätten öfver skogsanslag

en. Dessa ändringar äro redan till en del, men ingalunda fullständigt

genomförda. — Härtill kommer, att afvittringsstadgan mer eller

mindre fullständigt lämnat utom räkningen ett flertal frågor, som

synas böra erhålla sin lösning i sammanhang med afvittringarna. Stadgan

föreskrifver sålunda icke någon uppdelning af ägorna hemmanen

och nybyggena emellan, utan påbjuder tvärt om, att gemensamt område

skall tilldelas hemman och nybyggen, som höra till en by eller

eljest hafva sådant läge, att de synas lämpligen kunna utgöra ett skifteslag.

Detta sätt för områdestilldelningens verkställande har i hög grad

äfventyrat och försenat afvittringarnas goda verkningar och medfört

den fattiga befolkningens betungande med skifteskostnader eller nödvändighet

för staten att, vid företaget laga skifte, träda hjälpande

emellan med vida större kostnader än som erfordrats, om delning af marken

de enskilda emellan företagits i sammanhang med afvittringen. Af sålunda

antydda skäl hafva för särskilda fall bestämmelser angående fullständigt

skifte i sammanhang med afvittringarna blifvit af Kungl. Maj:t meddelade,

och vid nu pågående lagstiftningsarbete har det synts mig påkalladt

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

att till behandling upptaga frågan om att åt dessa bestämmelser, behörigen

öfversedda och reviderade, gifva en vidsträcktare tillämplighet.

— Inom de trakter af vårt land, som icke undergått allmän afvittring,

gäller det emellertid vid områd estilldelningen icke blott att taga hänsyn

till intressemotsatserna mellan kronan och den jordbrukande befolkningen

samt mellan enskilda jordbrukare sins emellan, utan man måste jämväl beakta

lappbefolkningens mot de bofastas i många afseenden stridande intressen.

Denna sida af saken har i gällande afvittringslagstiftning

i blott alltför ringa utsträckning blifvit uppmärksammad genom nådiga

brefvet den 18 november 1892, som föreskrifver, att vid områdestilldelningen

förrättningsmannen skall noga tillse, att hemmans och nybyggens

skiften så läggas, att lapparnas flyttnings färder icke för dem

försvåras. — I sammanhang med afvittringsverkets slutförande framstår

till slut ännu ett spörsmål med kraf på sin lösning: frågan om de s. k.

inJiysingarnas ställning, hvilken visat sig vara en ständigt växande källa

till split och osämja.

Jag öfvergår nu till att yttra mig om de bestämmelser, som i nu

antydda afseenden synas mig påkallade. Härvid skall jag till en början

dröja vid frågan om hvilka grundsatser i hufvudsak synas böra blifva

de ledande vid lösandet af hvart och ett af de nämnda spörsmålen för

sig för att sedermera i ett sammanhang söka ådagalägga, huru dessa

grundsatser vid själfva afvittringsproceduren på dess olika stadier må

kunna genomföras vid sidan af hvarandra.

Hvad till en början angår sättet för skogstilldelningens verkställande,

så är själfva grundtanken härför redan angifven i Riksdagens nu föredragna

skrifvelse den 10 maj 1905 samt i nådiga kungörelsen den 20

april 1906: skogsanslaget skall fördelas på husbehofsskog, som tillägges

de särskilda hemmanen och nybyggena, och allmänning, som för delägarnas

gemensamma nytta afsättes att förvaltas i enlighet med af

Eders Kungl. Maj:t bestämda grunder.

l)å den nådiga kungörelsen härvid beträffande den för husbehof

nödiga delen af skogsanslaget bestämmer, att den skall »omedelbart tilldelas

de särskilda hemmanen eller nybyggena», så får däri visserligen icke

anses ligga någon föreskrift om att hvarje brukningsdel skall erhålla

sitt område af husbehofsskog för sig utlagdt. Vid kungörelsens tillkomst

torde man tvärt om snarast hafva tänkt sig, att husbehofsskogen

regelmässigt skulle utläggas enligt afvittringsstadgans allmänna regler för

områdestilldelning, d. v. s. särskilt för hvarje by eller annat skifteslag

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sand. 1 Afd. 75 Höft. 8

Sättet för

skogstilldelningens

verkställande.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

äfvensom för hvarje enstaka hemman eller nybygge. Den nådiga kungörelsen

afser emellertid öfver hufvud icke att gifva någon lösning af denna

fråga, och dess bestämmelser lägga intet som helst hinder i vägen för att

afvittringsstadgans regler om sättet för skogstilldelningens verkställande

ändras sålunda, att särskildt område i husbehofsskog förklaras skola utläggas

för hvarje brukningsdel. En regel af sistnämnda innehåll har

af ämbetsverken i deras anförda yttrande den 28 mars 1907 tillstyrkts

och torde af flere skäl förtjäna företrädet. Härvid kommer särskildt i

betraktande följande. Å den för husbehof afsedda delen af skogsanslaget

torde husbehofsafverkningen, såvidt möjligt, böra lämnas fri.

Erfarenheten visar emellertid, att eu obegränsad rätt för flera att hämta

husbehofsvirke på samma område lätteligen kan föranleda vanvård och

misshushållning med skogen. Ett korrektiv häremot, ehuru visserligen

icke det enda, synes vara att söka i skogsmarkens skiftande, och denna

lösning lärer lämpligen böra väljas, då den, såsom här torde vara händelsen,

kan genomföras utan afsevärd kostnad, helst som den jämväl torde

stå i bästa öfverensstämmelse med vederbörande delägares önskningar.

För utläggandet af dylika i det följande s. k. särskilda husbehofsskogar

förutsättes emellertid, att nödig skogstillgång finnes invid vederbörande

brukningsdels inägor eller åtminstone i dessas närhet. Detta

är emellertid icke alltid händelsen i fråga om till byggnadsvirke tjänlig

barrskog, i det att flerstädes, särskildt inom Tärna socken, hemman och

nybyggen äro belägna ofvan barrskogsgränsen. Äfven kan det hända,

att där kalfjället går nära intill älfstränderna, svårighet kan komma att

möta att tilldela där belägna hemman erforderlig husbehofsskog i närheten

af inägorna. I dylika fall synes lämpligast att, på sätt ämbetsverken

föreslagit, förlägga en del af husbehofsanslaget i för två eller

flera delägare ^gemensamt område, samfälld husbehofsskog, som för delägarnas

gemensamma räkning förvaltas. Att utlägga särskilda husbehofsskogar

på större afstånd från inägorna vore nämligen mindre

lämpligt dels med hänsyn till svårigheten för den enskilde att åt sådana

skogsområden ägna nödig vård och bevakning, dels ock på den grund

att det i här afsedda fall ofta kan te sig för honom förmånligast, att

skogen för hans räkning realiseras och han för de influtna medlen

inköper virke från bekvämligare liggande skogar. Detta senare lärer i

själfva verket i många fall blifva händelsen inom Tärna socken, där

barrskogsanslagen ej sällan måste utläggas på betydande afstånd nedåt

floddalarna, medan köpvirke lärer kunna erhållas från norska skogar.

Hvad härnäst angår husbehofsanslagens omfattning, så föreskrifver

1906 års nådiga kungörelse, att för ändamålet skall utläggas »endast

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N-o 108.

hvad som efter noggrann, af afvittringslandtmätaren med biträde åt

skogstjänsteman för hvarje särskild! fall förrättad undersökning anses

erforderligt för nödigt husbehof, med hänsyn jämväl till förefintliga

odlingslägenheter». Beträffande det närmare genomförandet af denna

bestämmelse hafva ämbetsverken föreslagitJ) i hufvudsak, att sedan särskilda

husbehofsskogsområden blifvit af vederbörande landtmätare provisionellt

utlagda — hvarvid husbehofsskogens storlek för helt mantal regelmässigt

beräknas till hälften af skogsanslagets hela belopp, sådant detta

provisionel^ bestämts — samt jägmästaren och delägarna beredts tillfälle att

yttra sig öfver den å marken utvisade planen, besiktning å marken företages

till utrönande dels af de ifrågavarande områdenas naturliga beskaffenhet

och produktionsförmåga, dels af hvarje ägolotts utvecklingsmöjligheter, bedömda

med hänsyn till befintliga odlingslägenheter; åt t efter fullbordad

besiktning beräkning omedelbart å platsen göres af årliga virkesåtgången

för ifrågavarande egendoms husbehof, med hänsyn tagen jämväl till egendomens

utvecklingsmöjligheter under en tidrymd af högst 100 år samt

med beaktande, att brukningsdelarnas antal inom lappmarkerna i allmänhet

fördubblas inom en tid af 30 år; att, med iakttagande af hvad

sålunda blifvit utrönt, de provisionelit utlagda husbehofsskogsområdena

minskas eller ökas samt, där så ske kan, särskilda delar af ifrågavarande

områden utbrytas för sådana till hemman eller nybyggen hörande

odlingslägenheter, hvilka, belägna utan sammanhang med liufvudinägorna,

med afseende på odlingsmarkens omfång, läge och beskaffenhet

anses kunna utvecklas till själfständiga jordbruk; samt att jämväl storleken

af samfällda husbehofsskogar, där sådana måste utläggas, i allmänhet

bestämmes efter sålunda angifna grunder, dock att de med

hänsyn till framtida behof tilltagas omkring 25 procent större än den

för det normala behofvet beräknade arealen.

Emot hvad ämbetsverken sålunda föreslagit har Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län, såsom mig synes med

rätta, anmärkt, att begränsningen till 100 år af den tidrymd, för

hvilken behofvet utaf husbehofsskog borde beräknas, finge anses väl

godtycklig, samt därjämte anfört, att det antagande, som föreslagits

såsom regelmässig norm vid beräkningen af tillväxt i brukningsdelarnas

antal, eller att dessa efter 30 års förlopp fördubblades, ofta icke

bestyrktes af verkligheten. Ett försök att utan ledning af någon

sålunda antagen norm, allenast med hänsyn till omständigheterna i det

särskilda fallet, söka förutsäga, till huru många själfständiga jordbruk

en viss brukningsdel i framtiden kunde komma att utveckla sig, skulle

åter enligt min öfvertygelse i tillämpningen visa sig vara förenadt med

*) Sid. 18—23 härförut.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 108.

oöfverkomliga vanskligheter, och detsamma torde gälla den af ämbetsverken

förutsatta möjligheten att beräkna läget af sådana nytillkommande

brukningsdelar. De i ena eller andra hänseendet gjorda beräkningarna

komme tvifvelsutan ofta nog att jäfvas af utvecklingen, hvaraf

återigen blefve en följd, att de verkställda skogstilldelningarna komme

att te sig orättvisa och godtyckliga. De af dylika felkalkyler föranledda

ojämnheterna kunde nu så mycket lättare framkalla känslan af

bristande likhet inför lagen, som den af ämbetsverken förordade principen

för bestämmande af skogsanslagens storlek ställer sig i oförmedlad

motsats till hvad som i detta hänseende i afvittringsstadgan föreskrifves

och hittills tillämpats. Afvittringsstadgans 18 § innehåller, att

skogsanslagets areal skall, med hänsyn till skogens och betets bättre

eller sämre beskaffenhet samt markens olika växtlighet, bestämmas efter

beräkning af 5,000 kvadratref (= 440,7 6 hektar) eller därutöfver till

högst 20,000 kvadratref (= 1,763,0 4 hektar) skogsmark för helt mantal

och i förhållande därefter för större eller mindre hemmantal, därvid

till impediment hänförlig mark ej inberäknas. Här är ej platsen att

ingå på en närmare utredning af detta lagrums innebörd^ fastslås må

allenast, att enligt detsamma skogsanslagets storlek skall bestämmas i

förhållande till mantalet, så att i fråga om skog af lika godhet enahanda

areal af skogsmark skall iitläggas åt hemman och nybyggen med

samma mantal, därvid dock är att märka, att någon egentlig gradering

ej får äga rum. I denna regel om bestämmandet och fördelningen af

skogsanslaget i dess helhet lärer 1906 års nådiga kungörelse ej afse

annan ändring, än att detta anslag i fråga om nytillkomna nybyggen

nedom odlingsgränsen icke får bestämmas högre än till 1,200 hektar

för helt mantal räknadt. Hvad kungörelsen vid sidan häraf föreskrifver,

afser allenast en uppdelning i hvarje fall af totala skogsanslaget på

husbehofsskog och allmänning. Bestämmelserna härom få emellertid icke

genomföras på sätt, som kommer i strid mot hvad som nyss visats

gälla beträffande bestämmandet och fördelningen af skogsanslaget i dess

helhet. Detta synes icke vara iakttaget i ämbetsverkens förslag. Då

enligt detta förslag det hvarje brukningsdel tillkommande området af

husbehofsskog skall bestämmas efter annan grund än mantalet, men

hvarje brukningsdel skall hafva andel i allmänningen efter mantal,

utan hänsyn till om den beträffande husbehofsskog blifvit bättre eller

sämre lottad, än hvad fallet genomsnittligt varit med brukningsdelar

med samma mantal, så kommer hvad å hvarje brukningsdel sammanlagdt

belöper i husbehofsskog och allmänning att växla beträffande

brukningsdelar med samma mantal. Ja, en med tillämpning af ämbets
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 108.

verkens förslag verkställd skogstilldelning kan rent af tänkas föranleda

till att på viss brukningsdel kommer att belöpa större eller mindre

andel i skogen, än som jämlikt afvittringsförfattningarna är med dess

mantal förenligt. Riktigheten af sistnämnda påstående inses lätt med ledning

af ett af ämbetsverken valdt exempel.1) Antages skogsanslagets

belopp för helt mantal, livilket belopp, såsom ämbetsverken erinrat, synes

böra bestämmas lika för hela afvittringsområdet, med afseende på visst

sådant område, hvars mantalssumma är 30, vara fastslaget till 1,600 hektar,

så skall till husbehofsskogar och allmänningsskogar tillsammans utläggas

en areal af 48,000 hektar. Af denna areal antages 20,000 hektar vara

med tillämpning af ämbetsverkens förslag utlagda till husbehofsskogar

och återstående 28,000 hektar till allmänningsskogar. Har nu åt visst

hemman om Vs mantal, med hänsyn till dess genom särskild undersökning

utrönta utvecklingsmöjligheter, i husbehof sskog utlagts 125 hektar,

så har ifrågavarande hemman, som skall hafva del i allmänningen efter

sitt mantal, i själfva verket erhållit större del i skogsanslaget än som

enligt afvittringsstadgan högst må belöpa på 7$ mantal.

Huru de vanskligheter, som sålunda i flera hänseenden synas

vara förknippade med det af ämbetsverken föreslagna sättet att genomföra

bestämmelserna i 1906 års nådiga kungörelse, må kunna undanröjas

utan uppgifvande vare sig af afvittringsstadgans eller kungörelsens

grundprinciper, torde klart framstå, om den legislativa grunden till att

skogsanslagens storlek i afvittringsstadgan blifvit ställd i relation till

mantalet något närmare tages i betraktande. Att afvittringsstadgans

syfte att främja landets uppodling ansetts kunna fullföljas genom skogsanslagens

fördelning efter mantalet, torde nämligen hafva sin förklaring

i att vid mantalssättningen hänsyn skall tagas till egendomens utvecklingsmöjligheter

och att en efter mantal skeende fördelning af skogsanslaget

sålunda indirekt beaktar jämväl dessa. Nådiga förordningen den

30 maj 1873 angående skattläggningsmetod för Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker stadgar nämligen i 1 §: »Genom skattläggning

bestämmes hemmantal efter inägornas uppskattade afkastning. All åkerjord

och odlingsmark äfvensom äng och annan slåttermark uppskattas

efter den ^afkastning, ägorna anses kunna, odlingsmarken efter verkställd

odling, i medeltal årligen gifva.» Denna bestämmelse har, enligt

hvad jag erfarit, blifvit föremål för något olika tillämpning inom de

båda länen. Vid inom Västerbottens län företagna skattläggningar har

nämligen naturlig ängsmark i allmänhet uppskattats allenast efter sin

afkastning vid skattläggningstillfället och hänsyn till möjligheten att

l) Sid. 5 härförut.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

genom odlingsföretag uppbringa afkastningsförmågan tagits hufvudsakligen

beträffande sådan odlingsbar mark, som vid skattläggningen

icke lämnat nämnvärd afkastning. Inom Norrbottens län har åter mera

allmänt beaktats möjligheten att genom uppodling bringa jorden upp

till större afkastning. Den sistnämnda tolkningen af skattläggningsförfattningen

torde komma dennas mening närmare.

Om nu de skattläggningar, som vid ännu återstående afvittringsförrättningar

blifva att företaga, verkställas med behörig noggrannhet

och hänsyn därvid, såsom med skattläggningsmetoden torde bäst öfverensstämma,

tages till den beräknade afkastningen af all till hvarje

särskild brukningsdel hörande odlad och odlingsbar mark vid högsta

efter ortsförhållandena lämpade kulturform utan hänsyn till kulturgraden

vid skattläggningen, så torde mantalssättningen blifva ägnad att gifva

ett åtminstone tillnärmelsevis riktigt uttryck åt de särskilda brukningsdelarnas

större eller mindre behof af virke och liusbehofsanslagets bestämmande

i relation till mantalet följaktligen blifva möjligt. Visserligen

kan ej ens en i nyssnämnda ordning företagen skattläggning härvid

blifva en fullt trogen mätare af hvarje särskild brukningsdels virkesbehof,

då ju afkastning och virkesbehof ingalunda stå i någon nödvändig

inbördes relation, men liusbehofsanslagets bestämmande i förhållande

till mantalet torde icke dess mindre af flera skäl vara att förorda. Äfven

bortsedt ifrån att principen om liusbehofsskogens fördelning efter åtgången

af virke för husbehof icke torde kunna tänkas generellt genomförd,

då vid en framtida klyfning af liusbehofsskog virkesbehofvet väl

icke gärna kan få utgöra delningsgrund, så lärer den af mig nu föreslagna

lösningen ej blott i fråga om enkelhet och praktisk genomförbarhet

äga företräde framför ämbetsverkens förslag, utan lärer ock vida

bättre än detta tillgodose rättvisans fordringar.

Vid husbehofsanslagens bestämmande synes i hufvudsak följande

förfaringssätt böra iakttagas. I sammanhang med den i 24 § afvittringsstadgan

omförmälda undersökningen, som bör företagas med biträde

af gode män och kungöras på sätt om afvittringssammanträden med

delägare är stadgadt, bör utredning äga rum angående skogsmarkens

allmänna beskaffenhet och afkastningsförmåga inom afvittringsområdet

och angående den i allmänhet beräkneliga virkesåtgången för helt mantal

inom orten samt med ledning af denna undersökning dels upprättas

provisionellt förslag angående storleken af skogsanslaget i dess helhet

inom afvittringsområdet, dels bestämmas husbehofsanslagets storlek för

helt mantal räknadt. För att det med 1905 års riksdagsskrifvelse afsedda

ändamål dess säkrare måtte uppnås, torde härvid böra gälla, att hus
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

behofsanslaget per mantal icke må kunna utan Eders Kungl. Maj:ts

medgifvande bestämmas till mera än hälften af skogsanslaget i dess

helhet. Vid samma tillfälle bör jämväl utredning verkställas angående

ungefärliga läget af allmänningar och husbehofsskogar. Härvid

liksom äfven vid följande förrättningar bör iakttagas, att skogsmark,

hvarå 2 § af lagen den 24 juli 1903 om skyddsskogar kan komma att tilllämpas,

icke utlägges till liusbehofsskog i andra fall, än då sådant är oundgängligt

för beredande af tillgång till nödigt liusbehofsvirke. Vid utarbetandet

af det i 24 § afvittringsstadgan omförmälda förslag bör sedermera

landtmätaren i den utsträckning sådant kan ske upptaga särskild!

husbehofsskogsområde för hvarje brukningsdel i förhållande till dess

mantal, och bör sådant område såvidt möjligt så utläggas, att det kommer

att bilda ett sammanhängande skifte, så beläget i förhållande till egendomens

åbyggnader, att liusbehofsvirke må kunna utan större svårighet

tillföras gården. Häruppå bör landtmätaren hafva att utvisa denna afvittringsplan

å marken vid sammanträde med delägarna och bör i sammanhang

därmed med biträde af skogstjänsteman taga noggrann kännedom om

den till husbehofsskog afsedda skogsmarkens naturliga beskaffenhet och

afkastningsförmåga. Landtmätaren och de gode männen skola härefter

i samråd med afvittringsstyresmannen dels slutligen bestämma storleken af

skogsanslaget i dess helhet för helt mantal, dels vidtaga och å kartan utmärka

de modifikationer med afseende på skogstilldelningen, hvartill anledning

kan hafva förekommit. Särskild! böra de jämkningar företagas med

afseende på de utlagda husbehofsskogsområdena, hvartill deras vid undersökningen

ådagalagda bättre eller sämre beskaffenhet föranleder. Härvid

bör likväl iakttagas, att husbehofsskogen i intet fall må så utmätas,

att hemman eller nybygge, om dess andel i allmänningsskogen jämväl

inberäknas, erhåller skogsanslag till annat belopp, än som jämlikt afvittringsförfattningarna

må hemmanet eller nybygget efter dess mantal

tilläggas. Det sålunda fullbordade förslaget bör sedermera blifva föremål

för sådan föredragning å sammanträde med delägarna m. fl., som

i 24 § afvittringsstadgan afses, samt i öfrigt undergå den afstötande

behandling i samband med öfriga afvittringsärenden, som i nämnda

stadga eller eljest förskrifves.

Hvad jag sålunda föreslagit med hänsyn närmast till utläggandet

af särskilda husbehofsskogar, synes böra äga motsvarande tillämplighet,

där i viss trakt hinder möter att tilldela hvarje brukningsdel den för

husbehofvet afsedda delen af skogsanslaget i dess helhet i närheten åt

öfriga ägor och där följaktligen i stället viss del af skogsanslaget skall

afsättas till för två eller flera delägare samfälld husbehofsskog.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Dispositionsrätten

öfver

husbehofsskogen.

Skifte i sammanhang

med

af vittring en.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

Angående de grundsatser, som synas mig böra gälla med afseende

på dispositionsrätten öfver särskilda och samfällda husbehofsskogar, skall

jag yttra mig i sammanhang med redogörelsen för innehållet af det förslag

till lag i detta hänseende, som jag låtit utarbeta inom departementet.

Jag öfver går nu till frågan om möjligheten att på sådant sätt

verkställa de återstående afvittringarna, att särskilda med dryga

kostnader förenade skiftesförrättningar så vidt möjligt undvikes. I

viss mån står denna fråga i samband med hvad jag redan yttrat

angående sättet för skogstilldelningens verkställande, då jag nämligen

därvid uttalat mig för ett utläggande såvidt möjligt af särskildt husbehofsskogsområde

till hvarje brukningsdel. Därvid har jag emellertid

icke yttrat mig om, hvilken betydelse eu dylik uppdelning af skogsanslaget

bör tillmätas, för den händelse laga skifte sedermera ifrågasättes.

Detta spörsmål är åter beroende på möjligheten att vid afvittringen

företaga en delning jämväl af inägorna.

Såsom ämbetsverken i sitt utlåtande påpekat, är tanken på en

sådan delning icke ny, utan redan upptagen och genomförd i nådiga

trefven den 18 mars 1898 och den 2 mars 1900 angående verkställande

af laga skifte i sammanhang med afvittringen af hemman, lägenheter

och nybyggen, belägna ofvan odlingsgränsen inom Sorsele och Stensele

socknar samt den till sistnämnda socken hörande Tärna kapellförsamling.

De nådiga brefven innehålla i hufvudsak följande. Om samtliga

delägare i ett skifteslag eller i enstaka hemman eller nybygge, däri flera

äga del, hos afvittringsstyresmannen, innan ägobesiktningen företages,

sådant begära, skall områdestilldeln ingen för skifteslaget, hemmanet eller

nybygget verkställas sålunda, att, i stället för att delägarne erhålla ett

gemensamt område, hvarje delägare tilldelas sitt särskilda område, dock

under iakttagande, förutom af i öfrigt meddelade föreskrifter rörande

afvittringen inom lappmarkerna, jämväl af följande särskilda villkor och

bestämmelser: att delning af inägor, som innehafvas samfälldt af flera

delägare, skall verkställas på grund af det vid afvittringen för hvarje

delägare bestämda skattetal och efter måttet af ägornas höafkastning,

beräknad enligt skattläggningsmetoden; att det i 24 § afvittringsstadgan

omförmälda förslag till skattläggning och områdestilldelning skall upptaga

alternativa förslag, dels till gemensamt område för hela skifteslaget,

hemmanet eller nybygget och dels till särskildt område för hvarje

delägare däri; att därest vid sammanträdet för föredragande af nyssnämnda

förslag samtliga närvarande delägare i skifteslaget, hemmanet

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

■eller nybygget med eller utan ändringar godkänna den alternativt föreslagna

tilldelningen af särskilda områden åt hvarje delägare, skriftlig

förening därom bör upprättas och den sålunda öfverenskomna områdestilldelningen

sedermera af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

afvittringsutslaget fastställas, om laga hinder däremot icke möter, hvaremot,

om förening mellan de närvarande delägarna icke träffats eller

öfverenskommen områdestilldelning icke anses kunna oförändrad fastställas,

gemensamt område skall tilldelas skifteslaget, hemmanet eller

nybygget; att vederbörande delägare skola vidkännas kostnaderna för

de likvider, som kunna föranledas af ägoutbyten inom skifteslaget, hemmanet

eller nybygget; samt att delägarna i skifteslaget, hemmanet eller

nybygget skola gemensamt utgöra eller bekosta den handtlangning, som

erfordras för utstakning åt hvarje delägare af hans område.

Såsom skäl för afvittringens verkställande på sådant sätt, att

särskilda områden utläggas till hvarje delägare, hade de myndigheter,

som beredts tillfälle att yttra sig i förenämnda ärende, bland annat

anfört, att enstaka hemman och nybyggen, som ägdes eller innehades

af allenast en person, under alla omständigheter komme i åtnjutande

af förmånen att genom afvittringen få sitt område afskildt ej blott från

kronans mark, utan ock från enskildes ägor; att på den punkt, hvarå

odlingen inom ifrågavarande trakter befunne sig, hemmans- och lägenhetsinnehafvarna

icke vore i stånd att bära de med laga skifte förenade

kostnaderna, hvilka i de flesta fall komme att öfverstiga värdet af de i

skiftet ingående hemmanen och lägenheterna; att de ökade kostnader,

som genom det ifrågasatta sättet för afvittringens verkställande för

kronan uppkomme, vore mycket små och i hvarje fall icke på långt

när jämförliga med de bidrag till skifteskostnaderna, som staten redan

lämnat vid laga skiften inom trakter, som varit vida bättre lottade än

de nu ifrågavarande; samt att den ifrågasatta ägofördelningen, om den

än icke gåfve lika godt resultat som ett laga skifte, likväl blefve, med

hänsyn till de i dessa trakter rådande säregna förhållanden, för del
ägarna

fullt tillfredsställande och för dem af den största nytta och

betydelse.

Den i de nådiga brefven föreskrifna åbodelningen hade inom Stensöta

och Tärna ingenstädes hunnit påbörjas, då Kungl. Maj:t genom

nådigt beslut den 7 mars 1902 förklarade, att afvittringsarbetena inom

samma socken och kapellförsamling tills vidare ej skulle fortgå längre, än

till dess ägotaxering ägt rum och därtill hörande kartor och handlingar

upprättats. Hvad åter angår Sorsele socken, sä var åbodelningen flerstädes

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 75 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

provisoriskt genomförd, då Kungl. Maj:t genom nyssnämnda nådiga beslut

tills vidare helt ocli hållet inställde afvittringsarbetena inom socknen.

Det nådiga beslutet blef sedermera den 23 maj 1902 till denna del så

tillvida modifieradt, som de med åbodelningen inom socknen sysselsatta

afvittringslandtmätarna förklarades skola fullfölja afvittringsarbetena,

intill dess alla kartor och handlingar samt publika renovationer, som

anginge socknen, kompletterats, så att de vore fullständiga på förrättningens

dåvarande ståndpunkt och arbetena, då de ånyo upptoges,

kunde äfven af en till äfventyrs ny arbetspersonal fullföljas. Enligt

uppgift af alvittringsstyresmannen i länet äro numera de provisoriskt

utlagda lotterna på sina håll jämväl tillträdda. Inom denna socken är

behofvet af bestämmelser, som tillstädja afvittringens slutförande på den

en gång inslagna vägen, sålunda mer än eljest påtagligt.

De skäl, som anförts för verkställande af ägodelning i sammanhang

med afvittringeu inom förenämnda socknar och kapellförsamling,

synas emellertid äga full tillämplighet jämväl med afseende på öfriga

oafvittrade områden, nämligen de ofvan odlingsgränsen belägna delarna

af Vilhelmina och Dorotea socknar, där afvittringsarbetena ej fortskridit

längre, än att mätningarna sedan några år pågå och taxeringen förlidet

år påbörjats. Genomföres sålunda den ifrågasatta principen med

afseende på samtliga återstående allmänna afvittringsförrättningar, så

synes anledning ej föreligga till annat förfaringssätt, då efterafvittring

å odisponerade öfverloppsmarker anses böra äga rum.

Om sålunda vid afvittringsverkets slutförande den till grund för

nådiga brefven den 18 mars 1898 och den 2 mars 1900 liggande principen

för områdestilldelningens verkställande synes böra vinna tillämpning,

så torde likväl vara af nöden, att med afseende på genomförandet

af denna princip meddelas bestämmelser, som dels närmare utföra, dels

äfven i ett och annat afseende modifiera de nådiga brefvens innehåll.

I detta sammanhang är i främsta rummet att uppmärksamma frågan

om förhållandet mellan de ifrågasatta bestämmelserna om ägodelning i

sammanhang med afvittringen och reglerna om laga skifte. Att den i

de nådiga brefven afsedda åbodelningen är afsedd att utesluta skiftesvitsord,

är ingenstädes uttryckligen sagdt, men synes flerstädes vara

förutsatt. Antagligen utgå de nådiga brefven från det antagandet,

att genom dylik åbodelning t. ex. af en by de utbrutna hemmanen i

iörhållande till hvarandra komme att erhålla samma ställning, som om

de ursprungligen varit icke hemman i by, utan enstaka hemman. På

annat sätt lärer icke kunna förklaras, att man ansåg sig kunna undvika

framtida laga skiften genom bestämmelserna om åbodelning allenast

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

och utan några samtidigt vidtagna modifikationer med afseende på

reglerna om skiftesvitsord. Huruvida en dylik uppfattning också skulle

vinna anslutning i lagtolkningsväg, synes emellertid vara synnerligen

ovisst. Välbetänkt synes ej heller vara att, på sätt af den nämnda

uppfattningen synes följa, utesluta hvarje möjlighet att erhålla laga

skifte å mark, som undergått delning i sammanhang med afvittringen.

Frågan om rätt att å sådan mark erhålla laga skifte torde följaktligen

böra genom uttryckliga stadganden regleras. "Vid det närmare bestämmandet

af dessa stadgandens innebörd är att fasthålla, att den vid afvittringen

företagna ägodelningen, såsom framgår af hvad jag redan yttrat,

kan tänkas mer eller mindre fullständigt genomförd. Särskild husbeliofsskog

synes städse böra tilläggas hvarje brukningsdel, i den utsträckning

detta låter sig göra, hvaremot frågan om utläggandet af särskilda

områden jämväl i inägorna lärer böra göras beroende af intressenternas

önskningar. Har nu i visst fall delning skett allenast af skogsmarken,

så blir tydligen frågan om denna delnings ändamålsenlighet i hög grad

beroende af det sätt, hvarpå inägorna vid senare företaget laga skifte

kunna blifva utlagda, och skyldigheten att med ifrågavarande husbehofsskogsområden

ingå i laga skifte torde följaktligen böra blifva tämligen

vidsträckt. Hafva åter vid afvittringen särskilda områden blifvit utlagda

ej blott i husbehofsskog, utan jämväl i inägor, så torde de med ett

dylikt förfaringssätt eftersträfvade syftemålen kunna nås allenast genom

en bestämmelse, som tillerkänner den verkställda delningen en vida

högre grad af orubblighet. Hvad slutligen angår möjligen utlagda

samfällda husbehofsskogsområden, så torde vara uppenbart, att syftet

med deras afsättande genom skifte komme att förfelas. Hvilka bestämmelser

som för ena eller andra fallet kunna anses påkallade beträffande

rätten att erhålla laga skifte, torde lämpligen böra tagas i öfvervägande

i sammanhang med den åt särskilda kommitterade i och för utredning

öfverlämnade frågan om en revision af reglerna om laga skifte öfver

hufvud. Jag får tillfälle att vidare återkomma till detta ämne.

Den mera summariska metod för skiftes verkställande, som följaktligen

i vissa fall på grund af delägarnas beslut bör få komma

till användning, torde i sina hufvuddrag böra innebära följande. Utläggandet

af särskilda områden ej blott i husbehofsskog, utan jämväl

i inägor åt hvarje delägare bör förekomma allenast under förutsättning,

att samtliga närvarande delägare i det skifteslag, enstaka hemman eller

enstaka nybygge, hvarom fråga är, därom hos afvittringsstyresmannen

framställa'' begäran senast vid den i 24 § afvittringsstadgan föreskrifna

undersökningen, hvilken, såsom redan i annat sammanhang blifvit nämndt,

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 108.

bör kungöras på sätt om sammanträden med delägare är stadgadt.

Har sådan framställning i visst fall skett, bör det åligga vederbörande

landtmätare att i det förslag till områdestilldelning, som han jämlikt

nyssnämnda lagrum har att upprätta, framlägga samt å kartan

utmärka två alternativa planer för skiftesläggningen, den ena upptagande

särskild områdestilldelning till hvarje brukningsdel så i in—

ägor som i husbehofsskog, i den mån den sistnämnda ej skall afsättas

till samfälld husbehofsskog, den andra upptagande inägorna i öfverensstämmelse

med afvittringsstadgans föreskrifter, men husbehofsskogen, i

den mån den ej skall afsättas till samfälld husbehofsskog, fördelad i

särskilda husbehofsskogsområden för hvarje brukningsdel. Vid utläggande

af husbehofsskogen skola härvid af mig förut angifna synpunkter komma

i tillämpning. Vid upprättande af förslag till inägojordens fördelning

torde åter böra iakttagas följande. Till grund för förrättningen läggas

i 16 och 17 §§ afvittringsstadgan omförmälda ägobeskrifning samt häfdeförteckning

och taxeringslängd, så ock af förrättningsmannen enligt gällande

föreskrifter upprättad karta. De sålunda afsedda bestämmelserna komma

med afseende på den här ifrågavarande ägodelningen regelmässigt att ersätta

de jämlikt kap. 4 och 9 skiftesstadgan för laga skifte gällande föreskrifter.

Delningen synes böra verkställas på grund af hvarje delägares vid afvittringen

bestämda skattetal. Angående sättet för inägoskiftens utläggande,

undantag af mark för delägarnas allmänna behof samt utflyttning och bidrag

därtill torde skiftesstadgans bestämmelser i tillämpliga delar böra lända

till efterrättelse, och beträffande odlingsersättning torde böra gälla, hvad

i 21 § afvittringsstadgan är föreskrifvet. Vid beräkning af högsta tillåtna

antalet skiften bör medräknas särskildt husbehofsskogsområde, men däremot

icke områden, som utläggas till samfällda husbehofsskogar och allmänningsskogar.

Sedan provisionella planer till områdestilldelning blifvit

af landtmätaren upprättade i nu angifven ordning, bör det åligga

honom att vid utlyst sammanträde å marken utvisa dessa planer. Så

snart landtmätaren och gode männen härefter företagit och å kartan

utmärkt de jämkningar i förslaget till områdestilldelning, hvartill anledning

kan hafva förekommit, bör det af landtmätaren upprättade

förslaget i dess helhet å utlyst sammanträde i ett sammanhang föredragas,

på sätt i 24 § afvittringsstadgan föreskrifves, och bör det

stå landtmätaren och gode männen fritt att därvid vidtaga de ytterligare

jämkningar i förslaget, hvartill möjligen framställda anmärkningar

kunna föranleda. Enas vid sammanträdet närvarande delägare

om förslag till särskild områdestilldelning beträffande såväl inägor

som husbehofsskog, bör särskild handling därom upprättas och af

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 108.

närvarande delägare jämte gode männen underskrifvas samt bifogas

protokollet. Den öfverenskomna områdestilldelningen bör sedermera

af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i afvittringsutslaget fastställas,

om densamma befinnes vara lagligen beskaffad. Har förening

mellan de närvarande delägarna icke träffats eller finner Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande öfverenskommen områdestilldelning icke kunna

oförändrad fastställas, bör områdestilldelningen så verkställas, att särskilda

områden utläggas allenast i husbehofsskog, medan inägorna

utläggas enligt afvittringsstadgans föreskrifter. Angående utstakning

och tillträde af ägolotterna, aflämnande af renoverad karta med beskrifning

samt klagan öfver afvittringsutslag och utstakning böra afvittringsstadgans

föreskrifter lända till efterrättelse. Beträffande de med afvittringsförrättningen

förenade kostnaderna böra föreskrifterna i 11 § afvittringsstadgan

gälla. Att — såsom skett i nådiga brefven af åren

1898 och 1900 — meddela särskilda bestämmelser angående handtlangningskostnaderna

vid ägolotternas utstakning, synes mig icke vara

lämpligt.

Frågan om effektiva åtgärder för lindrande af lappbefolkningens Lupp tråg a».

betryckta ställning blir med hvarje år alltmera brännande. Vare sig

denna fråga ses ur humanitär, ur rättslig eller ur nationalekonomisk

och kulturell synpunkt, så måste medgifvas, att krafvet på ett ingripande

från statens sida till mildrande af bestående missförhållanden synes

oafvisligt. Spörsmålet är dock af synnerligen vidtomfattande beskaffenhet

och kräfver för sin fullständiga lösning en långt mer ingående

och allsidig utredning, än som för närvarande föreligger. Skulle emellertid

alla åtgärder till förbättrande af lapparnas ställning få anstå i

afbidan på resultaten af en dylik utredning, så komme lappfrågans

lösning att i hög grad försvåras. Lappbefolkningens lifsbetingelser äro

nämligen på det intimaste förknippade med sättet för afvittringarnas

verkställande, och ägnades vid ännu återstående afvittringsförrättningar

ofvan odlingsgränsen åt denna omständighet ej mera beaktande, än som

föranledes af nu gällande bestämmelser, så komme, bland annat, stora

kostnader framdeles att åsamkas statsverket i och för inlösen af för

renskötseln nödiga områden, hvilka däremot synas till stor del kunna

med ingen eller ringa kostnad för sagda ändamål reserveras, om lämpliga

föreskrifter angående områdestilldelningen vid afvittringarna redan

nu meddelas. Hvilka föreskrifter härvid böra anses påkallade, torde

äfven med tillräcklig säkerhet kunna afgöras på grundvalen af redan

nu föreliggande utredning, och denna fråga synes ej heller stå i sådant.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

■ Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 108.

samband med lappfrågans lösning öfver hufvud, att den icke skulle

kunna bli föremål för särskildt afgörande.

Vid reglerandet af besittningsförhållandena ofvan odlingsgränsen

— afvittringsförrättningar nedom denna gräns torde knappast beröras af

denna fråga — framstå lappbefolkningens intressen med kraf på beaktande

i dubbel måtto: dels måste största möjliga lättnad beredas renskötseln,

dels torde, i afvaktan på vidare utredning, möjlighet till bosättning böra

hållas öppen för de talrika lappar, som tid efter annan öfvergifva nomadlifvet,

vare sig frivilligt eller därtill tvungna af de svårigheter, hvarmed

nomadlappen, till stor del på grund af odlingens utaf staten gynnade

framträngande mot Ijällbygden, under senare år haft att kämpa.

Af den föreliggande utredningen torde framgå, att vida sträckor

inom lappmarkens fjällregioner icke kunna blifva föremål för annan

kultur än den, som renskötseln innebär, men att den icke blott från

nationalekonomisk synpunkt, utan äfven med hänsyn till samfärdseln

angelägna uppgiften att söka vidmakthålla renskötseln i dessa trakter

icke kan vinnas, utan att till nomadlapparnas förfogande i större utsträckning

än för närvarande ställas områden nedan fjällregionen och

sålunda inom trakter, hvilka visat sig tillgängliga äfven för annan kultur

än renskötsel. De lapparna genom lagen den 1 juli 1898 i detta hänseende

tillerkända rättigheterna torde så mycket mindre få anses tillräckliga

för att garantera en lönande renskötsel, som de bofasta mångenstädes

slagit sig ned på de för renskötseln mest lämpade platserna och

där insynat en stor mängd spridda myrar och andra slåtterlägenheter,

på grund hvaraf dessa trakter icke kunna användas till renskötsel utan

fara för dryga ersättningsanspråk från de bofastas sida. Rättelse i

dessa hänseenden synes nu böra eftersträfvas på trenne vägar, dels

därigenom att vid ännu återstående afvittringsförrättningar genom en

efter förhållandena lämpad skiftesläggning för renskötseln erforderlig

mark i största möjliga utsträckning bibehålies åt kronan och utläggandet

utaf afsides belägna utängar så vidt möjligt undvikes, dels genom häfdande

af nomadlapparnas företrädesrätt framför dem, som utan laglig

rätt satt sig i besittning af mark, och dels genom inlösen till statsverket

af sådan för renskötseln erforderlig mark,o som icke kunnat på

annan väg göras för detta ändamål disponibel. Åtgärder i sistnämnda

riktning stå i samband med afvittringsverket, dels så till vida som det

synes synnerligen lämpligt, att, inom oafvittrade trakter, utredning och

förslag angående behofvet af och villkoren för dylik inlösen åstadkommas

i sammanhang med afvittringsförrättningarna, dels ock så till vida att,

om beslut angående inlösen af hemman eller nybygge i dess helhet

fattas före områdestilldelningen, utläggande af särskildt område för

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 108.

hemmanet eller nybygget torde blifva öfverflödigt och i stället hemmanet

kunna nedläggas.

En efter den nomadiserande lappbefolkningens behof lämpad skiftesläggning

lärer ej sällan nödvändiggöra, att hemman eller nybygge

flyttas eller att till hemman eller nybygge hörande ägor utbytes mot

kronan tillhörigt område. Angående plikt att underkasta sig sådan

flyttning och ägobyte äfvensom angående rätt till ersättning af statsmedel

för därigenom åsamkade kostnader äro särskilda bestämmelser

af nöden. — Inlöses och nedlägges hemman eller nybygge helt eller

delvis, så blifva föreskrifter af nöden, huru förhållas bör i afseende på

utgörandet af därå hvilande allmänna utskylder och besvär. I detta

hänseende lärer böra stadgas, att staten öfvertager ansvaret för dessas

behöriga fullgörande. Härvid kommer framför allt i betraktande den

skyldighet att bidraga till prästerskapets aflöning, som enligt nu gällande

löneregleringar åhvilar här ifrågavarande fastigheter. Hvad särskildt

angår väghållningsbesväret, så lära några afsevärda svårigheter icke

föranledas af hemmans eller nybyggens nedläggande i sammanhang med

återstående afvittringar ofvan odlingsgränsen, enär, enligt hvad jag inhämtat,

inom de områden, hvarom här är fråga, vägdelning ännu icke

förekommit annat än i Dorotea socken. — Föreskrifter erfordras slutligen

angående hvad i öfrigt vid inlösningen iakttagas bör, såsom angående

inlöst fastighets behandling i jordebokshänseende.

Jag har i det föregående an ty dt önskvärdheten af att vid afvittringen

ofvan odlingsgränsen lämpliga områden afsättas för att upplåtas

till bosättning åt lappar, som öfvergifvit nomadlifvet. Detta ändamål

synes emellertid böra fullföljas allenast i den mån som detta låter sig

gorå utan olägenhet vare sig för kronan, den nomadiserande lappbefolkningen

eller de bofasta. Sålunda lärer bland annat någon inlösen

eller flyttning af hemman eller nybyggen i och för vinnande af bosättningsplats

åt lappar icke böra förekomma. Här är nämligen icke fråga

om vidmakthållandet af en för dessa trakter af vårt land betydelsefull

näringsgren — renskötseln, utan om företrädesrätt till odlingsmark

mellan den redan bofasta befolkningen och den efter hand till jordbrukande

öfvergående lappbefolkningen. Att äldre besittningsförhållanden

härvid respekteras, synes så mycket mera naturligt, som lapparna

i allmänhet såsom jordbrukare äro sina konkurrenter afgjordt underlägsna,

äfven om de på grund af sin vana med fjällbygdens förhållanden

torde äga särskilda förutsättningar att afvinna de trakter, dit odlingen

ännu icke sträckt sig, en nödtorftig bärgning. Af den föreliggande utredningen

synes äfven framgå, att för här ifrågavarande ändamål lämpliga,

eljest odisponerade marker finnas i tillräcklig mängd.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Inhysingslägenheterna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 108.

På sålunda antydda skäl anser jag, att såsom ledande grundsatser

vid afvittringarna ofvan odlingsgränsen böra bland andra fastslås

följande. Områden, som vid verkställd undersökning finnas behöfliga

såsom renbetesland, renskiljningsplatser eller flyttningsvägar för nomadlapparna,

böra såvidt möjligt bibehållas åt kronan, och afsides belägna

ströängar böra icke tilldelas hemman eller nybyggen, om derigenom

hinder kan vållas för lapparnas renskötsel. Där nyssnämnda intressen

äro i fråga, bör hemmansägare eller åbo icke tilläggas andra inägor än

sådana, till hvilka laglig rätt kan styrkas, och bör han jämväl vara

skyldig att, där så pröfvas nödigt, underkasta sig utflyttning eller ägoutbyte

mot ersättning af statsmedel. Skulle på sålunda antydda sätt

nomadlapparnas intressen icke kunna behörigen tillgodoses, bör undersökning

företagas, på hvilka villkor de områden, som ytterligare kunna

finnas för ändamålet oundgängligen erforderliga, må kunna åt statsverket

genom inlösen förvärfvas, och förslag i sådant hänseende ofördröjligen

till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande insändas för att

underställas Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning. Varder, jämlikt före

områdestilldelningen meddeladt nådigt beslut, hemman eller nybygge i

sin helhet till statsverket inlöst, bör särskilt område icke för hemmanet

eller nybygget vid afvittringen utläggas. Slutligen böra, efter

företagen undersökning, af kronans marker afsättas lämpliga områden

till nybyggeslägenheter åt lappar, hvarvid bör iakttagas, att dessa områden

så förläggas, att nomadlapparnas intressen icke äfventyras. —

Till frågan om i hvilket sammanhang här afsedda undersökningar böra

företagas, skall jag i det följande återkomma.

Sedan staten i här antydd ordning i samband med afvittringarna

reserverat mark för såväl nomadiserande som jordbrukande lappar, torde

särskilda bestämmelser böra meddelas angående de villkor, hvarpå dessa

områden skola åt dem för ena eller andra ändamålet upplåtas. Afvittringsverket

synes emellertid icke böra uppehållas af den utredning,

som härför kan befinnas erforderlig och som bland annat lärer komma

att afse de omtvistade frågorna, huruvida hufvudgrundsatserna i lagen om

lapparnas rätt till renbete i Sverige den 1 juli 1898 böra underkastas

en revision och huruvida odlingsmark lämpligen bör upplåtas jämväl

åt lappar, som önska med jordbruk förena renskötsel. I

I nära samband med frågan om beredande af odlingslägenheter

åt lappbefolkningen står frågan, huru vid afvittringarna skall förhållas

med de till betydande antal uppgående lägenheter ofvan odlingsgränsen,

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 108.

hvilka blifvit utan behörigt tillstånd anlagda eller för hvilka, ehuru de

behörigen tillkommit, stadgad byggnads- och odlingsskyldighet ej fullgjorts.

Bland dem, som utan lof slagit sig ned ofvan odlingsgränsen,

äro nämligen många lappar, och det vore ingalunda följdriktigt

att i sammanhang med afvittringarna trygga möjligheten af

en framtida kolonisation af lappar utan att samtidigt så vidt möjligt

söka upprätthålla resultaten af hvad som i sådant afseende redan

ägt rum. Men tages vid afvittringarna hänsyn till af lappbefolkningen

olagligen anlagda lägenheter, så synes, såsom Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län jämväl framhållit, utväg

äfven böra beredas att därvid göra något för den befolkning af svenskt

ursprung, som befinner sig i samma läge. Att vid återstående afvittringsförrättningar

lämna ur räkningen dessa inhvsingslägenheter, hvilka

i antal torde täfla med ofvan odlingsgränsen befintliga i laga ordning

tillkomna hemman och nybyggen och livilkas betydelse för odlingsarbetet

och samfärdseln i dessa trakter icke bör underskattas, vore förvisso

oklokt. Uppenbart är visserligen, att inhysingarnas intressen måste stå

tillbaka för hemmansägarnas och nybyggarnas rättigheter äfvensom för

lapparnas renbetesrätt, till skydd för hvilken förbudet mot nybyggens

anläggande ofvan odlingsgränsen ursprungligen tillkommit. Däremot

lärer icke kunna sättas i fråga, att redan nu, låt vara utan tillstånd,

anlagda lägenheter skulle nödgas vika för att lämna rum för en framtida

kolonisation.

Af det anförda torde framgå, att frågan om inhysingarnas behandling

icke låter sig slutgiltigt lösas genom en allmän regel, utan ytterst

måste bli beroende af en pröfning i det särskilda fallet, därvid lämplighetssynpunkter

i viss mån måste gorå sig gällande. Genom denna pröfning

torde böra utrönas, dels huruvida inhysingen på grund af verkställda

arbeten eller nedlagda kostnader kan pröfvas förtjänt att vid lägenheten

bibehållas och dels huruvida detta låter sig göra utan förnärmande af

nomadlapparnas rätt eller andra mera berättigade intressen. Där hinder

icke möter, torde härvid särskilda områden böra utläggas såväl i inägor

som i husbehofsskog. Klart torde vara, att de utlagda områdenas storlek,

beskaffenhet och läge måste afpassas efter för ändamålet disponibel tillgång

af mark, att lägenhetshafvaren sålunda i vissa fall kan få nöja sig

med föga mer än tomtutrymme och att han utan rätt till understöd måste

underkasta sig flyttning och ägoutbyte. Hvad särskild!, angår åt inhjrsingslägenhet

utlagdt husbehofsskogsområde, så bör detta under inga

förhållanden få vara större, än som tilldelas hemman och nybyggen af

Bih. till Hiksd. Prof. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 75 Jläft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 108.

motsvarande storlek i samma trakt. Af flera skäl synes olämpligt att tillerkänna

dylik lägenhet andel i allmänning eller samfälld hnsbehofsskog.

Under sådana förhållanden och då inga kamerala hänsyn här torde påkalla

mantalssättning, synes icke vara nödvändigt, att dessa till sin omfattning

i regel obetydliga lägenheter göras till föremål för skattläggning,

utan torde de höra efter äganderättens öfverlåtande i jordeboken

upptagas såsom frälsetorp utan mantal.

Frågan om rätt för inom afvittringslaget befintliga inhysingslägenheter

att få områden åt sig utlagda synes böra blifva föremål för utredning

vid den i 24 § afvittringsstadgan föreskrifna undersökningen, då förslag

i sådant hänseende jämväl bör af afvittringsstyresmannen upprättas.

Sedan landtmätaren förslagsvis verkställt områdestilldelning och vederbörande

intressenter och ombud beredts tillfälle att yttra sig i ärendet

samt däraf möjligen föranledda jämkningar vidtagits, bör frågan i hela

sin vidd blifva föremål för pröfning och afgörande af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, som i afvittringsutslaget meddelar sitt beslut

och sedermera eventuellt utfärdar upplåtelsebref och förordnar om lägenhetens

upptagande i jordeboken.

Jag har redan anmärkt, att inhysingar, äfven om de vid afvittringen

få särskilda områden åt sig utlagda, likväl icke böra tillerkännas

rätt till andel i vid afvittringen tillkommen allmänningsskog. Emellertid

kommer väl afkastningen af dylika skogar äfven i nu ifrågavarande

trakter att bland annat användas till lindrande af delägarnas skattebördor.

Under sådana förhållanden böra till förekommande af inhysingarnas

obehöriga betungande i beskattningsafseende genom beslut, dikterade

af delägarna i allmänningarna, särskilda bestämmelser meddelas

i sammanhang med reglerandet af allmänningarnas förvaltning.

Sedan genom afvittring besittningsförhållandena ofvan odlingsgränsen

blifvit reglerade, böra för framtiden bosättningar utan behörigt

tillstånd icke tolereras. Klart är äfven, att lägenheter, som anlagts

efter den i 24 § afvittringsstadgan omförmälda undersökningen, icke

kunna komma i betraktande vid afvittringen. Att, på sätt Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län föreslagit, inskränka den

här afsedda undersökningen beträffande inhysingslägenheterna till att

afse allenast lägenheter, som tillkommit före viss tidigare tidpunkt, torde

däremot icke vara af nöden, därest pröfningen förklaras i hvarje fall

böra omfatta jämväl frågan, huruvida inhysingpn på grund af verkställda

arbeten eller eljest nedlagda kostnader kan anses förtjänt att

vid lägenheten bibehållas.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

Efter att sålunda hafva yttrat mig angående de hufvudsakliga Förfarande

grundsatser, som synas mig böra beaktas vid lösningen af hvart och ett

af de uppkastade problemen, skall jag slutligen i korthet söka visa, .huiu

de föreslagna bestämmelserna må kunna jämte hvarandra komma i tilllämpning

vid afvittringsförfarandet.

De afvittringsförrättningar, på hvilka de föreslagna grundsatserna

äro afsedda att tillämpas, äro till stor del redan påbörjade och mer

eller mindre långt framskridna. Detta är, såsom jag redan nämnt,

förhållandet med samtliga återstående allmänna afvittringsförrättningar.

Äfven om viss förrättning fortskridit så långt, att den i 24 § afvittringsstadgan

omförmälda undersökningen ägt rum, måste emellertid sådan undersökning

företagas med tillämpning af de nya bestämmelserna. Denna undersökning

bör emellertid för Iramtiden ej blott afse frågan om kronoparkers

bildande, utan torde därvid, såsom på skilda ställen i det föregående blifvit

antydt, utredning böra verkställas jämväl i följande hänseenden:

Do) angående skogsmarkens allmänna beskaffenhet och afkastningsförmåga

och angående den i allmänhet beräknelig^ virkesåtgången för

helt mantal inom orten, med ledning af hvilka undersökningar provisionelit

förslag angående storleken af skogsanslaget i dess helhet per

mantal upprättas och husbehofsanslagets storlek per mantal till sitt

normala belopp bestämmes, därvid bör iakttagas, att det senare ej utan

Eders Kungl. Mapts särskilda medgifvande i hvarje fall får sättas

högre än till hälften af skogsanslaget i dess helhet;

2:o) angående ungefärliga läget af särskilda och samfällda husbehofsskogar

och allmänningsskogar, hvarvid iaktta ges, att skogsmark,

hvarå 2 § af lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar anses vara tilllämplig,

icke må användas till husbehofsskog i andra fall, än då sådant

är oundgängligt för beredande af tillgång till nödigt husbekofsvirke;

3:o) hvilka områden ofvan odlingsgränsen, som äro behöfliga såsom

renbetesland, renskiljningsplatser eller flyttningsvägar för nomadlapparna

och hvilka förty, på sätt förut blifvit visadt, antingen höra

genom sättet för områdestilldelningens verkställande åt kronan bibehållas

eller ock, där detta ej kan ske, men. lapparnas behof finnes trängande,

böra åt statsverket förvärfvas genom inlösen; skolande beträffande

områden af sistnämnda beskaffenhet jämväl utredas, på hvilka villkor

förvärf kan ske, samt förslag i ärendet till Eders Kungl. Mapts befallningshafvande

insändas för att underställas Eders Kungl. Maj :ts nådiga pröfning;

4:o) hvilka kronan tillhöriga områden ofvan odlingsgränsen böra

undantagas för att eventuellt upplåtas till nybyggeslägenheter åt lappar; samt

5:o) huruvida inom afvittringsområdet befintliga inhysingslägen
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

heter kunna och böra bibehållas samt, eventuellt, hvilka områden ungefärligen

böra åt dem utläggas;

börande, i sammanhang med undersökningen, å kartorna provisionellt

utmärkas de områden, som, enligt hvad under 2:o—5:o blifvit

sagdt, anses böra för där afsedda ändamål användas.

På grund af det nära sambandet mellan områdestilldelning och

mantalssättning bör i samband med här ifrågavarande undersökning

ägotaxeringen öfverses och granskas, hvarvid i det föregående framhållna

synpunkter beträffande skattläggningsmetodens rätta tillämpning

böra iakttagas, så att mantalet må blifva ett, så vidt möjligt, troget

uttryck för hvarje hemmans eller nybygges beskaffenhet och odlingsmöjligheter.

Med hänsyn till de för såväl de bofastas som lappbefolkningens

intressen i flera hänseenden betydelsefulla frågor, som sålunda enligt

mitt förmenande böra behandlas vid den i 24 § afvittringsstadgan omförmälda

undersökningen, lärer blifva nödvändigt, att undersökningen

kungöres på sätt om afvittringssammanträde med delägare är stadgadt

och att rätt att vid undersökningen närvara och i mån af befogenhet

föra talan tillerkännes ej blott allmänna ombud och vederbörande ägare

eller innehafvare af hemman och nybyggen, utan, i fråga om afvittring

ofvan odlingsgränsen, jämväl lappfogde, sockenombud samt

ombud för lapparna, till antal ej öfverstigande ett för hvarje inom

afvittringsområdet befintlig lappby, äfvensom inhysingar.

Med afseende på ifrågavarande undersökning är slutligen att tilllägga,

att afvittringsstyresmannen vid densamma bör hafva att erinra

vederbörande delägare om deras rätt att på därom senast vid undersökningen

gjord framställning få skifte verkställdt i sammanhang med

afvittringen.

Sedan landtmätarna hvar för sitt arbetsdistrikt erhållit del af det

vid undersökningen förda protokoll jämte kartor och beskrifningar, bör

det åligga dem att vid upprättande af det i 24 § afvittringsstadgan omförmälda

förslag, utöfver hvad afvittringsstadgan föreskrifver af beskaffenhet

att bibehålla tillämplighet, jämväl iakttaga:

l:o) att, där framställning om skifte i sammanhang med afvittringen

blifvit i behörig ordning gjord, två alternativa planer till områdestilldelning

åt hemman och nybyggen skola upprättas och å kartan utmärkas,

den ena upptagande särskild områdestilldelning till hvarje brukningsdel

så i inägor som i husbehofsskog, i den mån den sistnämnda

ej skall afsättas till samfälld husbehofsskog, samt

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kung!.. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 108.

den andra upptagande inägorna i öfverensstämmelse med afvittringsstadgans

bestämmelser, men liusbeliofsskogen, i den mån den ej

skall afsättas till samfälld husbehofsskog, fördelad i särskilda husbehofsskogsområden

för hvarje brukningsdel,

men att, om framställning, hvarom nyss är sagdt, icke blifvit vederbörligen

gjord, endast en plan upprättas, så beskaffad som sist angifvits;

skolande härvid tillämpas i det föregående framställda grundsatser

angående tilldelning af husbehofsskog samt angående fördelning af

inägojord och hvad därmed står i sammanhang;

2:o) att, där hemman eller nybygge i sin helhet blifvit efter beslut

af Eders Kungl. Maj:t för tillgodoseende af nomadlapparnas intaessen

till statsverket inlöst, innan förslag till områdestilldelning upprättas,

särskilt område för sådant hemman eller nybygge icke må utläggas;

3:o) att kronoparker och allmänningsskogar utläggas på lämpligaste

sätt, hvarvid särskilt beaktas, att, ifall i närheten af plats med tätare

befolkning icke skulle komma att ligga allmänningsskog, kronopark,

åtminstone af mindre omfång, utlägges i närheten af dylik plats;

4:o) att, om vid efterafvittring inom afvittringsområde, där allmänning

afsatts vid förutgången allmän afvittring, så lämpligen kan

ske, dels till sådan allmänning afsättning må äga rum efter samma

grunder, efter hvilka densamma bildats, samt dels särskilda för de vid

efterafvittringen tillkomna hemman eller nybyggen eller vissa af dem

gemensamma allmänningar bildas af den återstående del af skogsanslaget,

hvilken icke utlägges till husbehofsskog;

5:o) att i fråga om afvittring ofvan odlingsgränsen fullständigt

förslag upprättas och å kartan utmärkes jämväl med afseende på de

områden, som skola afsättas för att eventuellt upplåtas såsom nybyggeslägenheter

åt lappar, samt beträffande områdestilldelningen åt de inhysingslägenheter,

som ansetts böra bibehållas; samt

6:o) att vid hvarje förslag till områdestilldelning ofvan odlingsgränsen

hänsyn på förut angifvet sätt tages till nomadlapparnas intressen.

Sedan detta landtinätarens förslag blifvit färdigt, bör det åligga

honom att å marken utvisa den provisionel planen vid vederbörligen utlyst

sammanträde, vid bvilket, förutom delägare och allmänna ombud, då

fråga är om afvittring ofvan odlingsgränsen, jämväl lappfogde, sockenombud

och ombud för lapparna, till antal ej öfverstigande ett för hvarje

inom arbetsdistriktet befintlig lappb}r, äfvensom vederbörande inhysingar

böra tillerkännas rätt att närvara och föra talan. 1 sammanhang härmed

företages med biträde af skogstjänsteman den af mig förut omför
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

mälda noggranna undersökningen af de provisoriskt utlagda husbehofsskogsområdenas

naturliga skaffenbet och produktionsförmåga. Landtmätaren

och gode männen hafva härefter att i samråd med afvittringsstyresmannen

slutligen bestämma storleken af skogsanslaget i dess

helhet samt vidtaga de modifikationer i förslaget, hvartill anledning kan

hafva förekommit, och därvid särskildt företaga de jämkningar med afseende

på de utlagda husbehofsskogsområdena, hvartill skogsmarkens

bättre eller sämre beskaffenhet kan föranleda, äfvensom att å kartorna

utmärka sålunda företagna ändringar. Sedan förslaget sålunda fullbordats,

skall detsamma, på sätt i 24 § afvittringsstadgan föreskrifves, i sin

helhet å utlyst sammanträde i ett sammanhang föredragas inför delägare,

allmänna ombud och öfriga personer, som äga närvara vid nyss förut

omförmälda sammanträde; och hafva landtmätaren och gode männen

att öfver härvid möjligen framställda anmärkningar afgifva sitt utlåtande,

hvarefter afvittringsärendet behandlas enligt de i afvittringsstadgan

eller eljest meddelade bestämmelser.

Enas vid sistnämnda sammanträde närvarande delägare om förslag

till särskild områdestilldelning åt hvarje brukningsdel så i inägor som

i husbehofsskog, skall särskild handling därom upprättas och af delägarna

jämte gode männen underskrifvas samt protokollet bifogas.

Beträffande den nyss omförmälda, med biträde af skogstjänsteman

företagna skogsundersökningen böra jämväl meddelas föreskrifter,

afseende att åstadkomma en utredning angående ståndsskogens bättre

eller sämre beskaffenhet å särskilda husbehofsskogsområden, detta i

syfte att förbereda en utjämning i detta hänseende mellan vederbörande

ägare och åbor.

Bland de stadgande!! beträffande afvittringsverket och hvad därmed

står i sammanhang, hvilka jag sålunda anser erforderliga, äro vissa

af beskaffenhet att böra meddelas i den ordning, som i § 87 regeringsformen

föreskrifves. Detta synes mig vara händelsen med de bestämmelser,

som angå hemmansägares eller åbos rätt att förfoga öfver dem

tillagd husbehofsskog samt deras skyldighet att i vissa fall för tillgodoseendet

af nomadlapparnas intressen underkasta sig utflyttningar

och ägobyten. Detsamma gäller äfven angående vissa bestämmelser,

som innefatta inskränkning i rätten att erhålla laga skifte äfvensom

beträffande en ändring i skyddsskoglagen, hvartill i detta sammanhang

anledning torde föreligga. Förslag till lagar i dessa hänseenden har

jag låtit inom departementet utarbeta, och anhåller jag nu att få anmäla:

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

1) förslag till lag om uteslutande tills vidare af skiftesvitsord

inom vissa områden,

2) förslag till lag angående utflyttningar och ägoutbyten i vissa

fäll vid afvittring ofvan odlingsgränsen,

3) förslag till lag angående husbehofsskogar inom vissa områden och

4) förslag till lag angående ändrad lydelse af 2 § i lagen den 24

juli 1903 angående skyddsskogar.

För genomförandet af de förändrade grunder beträffande afvittringsväsendet,

som afses i vissa af nämnda förslag eller eljest blifvit af mig

nu förordade, lärer blifva oundvikligt, att statsverket åtager sig vissa uppoffringar

i form af ekonomisk subvention, anslag af kronomark eller eljest.

I detta hänseende må erinras om nödvändigheten att bereda understöd

af allmänna medel till utflyttningar för ernående af lämplig skiftesläggning

eller för tillgodoseende af nomadlapparnas intressen, så ock om

hvad i det föregående blifvit yttradt angående inlösen till statsverket

af mark för sist antydda ändamål, angående öfvertagande af ansvaret för

å nedlagda fastigheter hvilande utskylder och besvär samt angående utläggande

af områden åt förenämnda inhysingslägenheter och afsättande

af lämpliga områden till nybyggeslägenheter åt lappar. Uppenbart är,

att bestämmelser i dessa ämnen icke kunna utan Riksdagens samtycke

meddelas, och jag har äfven låtit utarbeta förslag till nådig proposition

i sådant afseende, hvilken jag anhåller att framdeles få anmäla.

Departementschefen öfvergick häruppå till en redogörelse för innehållet

af nyss förut omnämnda lagförslag, hvilka skulle protokollet biläggas.

Därvid erinrade departementschefen till en början, hurusom af de

använda ordalagen framginge, att de tre förstnämnda af de föreslagna

lagarna vore afsedda att vinna tillämpning allenast inom de områden

af Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, beträffande hvilka

Kungl. Maj:ts befallningshafvande ännu icke meddelat afvittringsutslag

samt att sålunda, sedan beträffande Enontekis eller, såsom den numera,

benämndes, Karesuando socken afvittringsutslag meddelats den 19 februari

1907, de områden, på hvilka de nya bestämmelserna kunde komma att

tillämpas, blefve dels de ofvan odlingsgränsen belägna delarna af Västerbottens

län, innefattande delar af Sorsele, Stensele, Vilhelmina och Dorotea

socknar samt af den till Stensele socken hörande Tärna kapellförsamling,

dels ock de odispouerade öfverloppsmarkerna nedom odlingsgränsen,

belägna hufvudsakligen inom Sorsele socken af Västerbottens län

samt inom Gellivare, Jockmocks och Arjepluogs socknar af Norrbottens län.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Förslag till lag

»m uteslutande

tills vidare af

skiftesvitsord.

Förslag till

lag angående

utflyttningar

och ägobyten

i vissa fall.

Förslag till lag

angående husbehof

sskogar.

1 tf
-

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 108.

Härefter anförde departementschefen vidare, beträffande de särskilda

lagförslagen följande:

I fråga om förslaget till lag om uteslutande tills vidare af skiftesvitsord

inom vissa områden har jag redan i annat sammanhang anmärkt,

hurusom rätten att erhålla laga skifte å mark, som undergått afvittring

med tillämpning af förut angifna regler beträffande områdestilldelningen,

bör genom uttryckliga stadganden regleras, men att utredningen af hvilka

bestämmelser i detta hänseende kunna anses påkallade, synes böra uppdragas

åt skiftesstadgekommittén för att företagas i sammanhang med

frågan om revision af reglerna om laga skifte öfver hufvud. I afvaktan

på hvad som i anledning af denna utredning kan blifva förordnadt, torde

rätten att erhålla laga skifte å ifrågavarande områden böra helt och

hållet uteslutas. En bestämmelse i denna riktning torde icke få anses

innebära någon obillighet, då vederbörande hemmansägare och åbor

samtidigt beredas möjlighet att genom öfverenskommelse om markens

delning i sammanhang med afvittringen utan skifteskostnader tillförsäkra

sig i hufvudsak enahanda förmåner, som laga skifte afser att bereda.

För skälen till den föreslagna lagen om utflyttningar och ägoutbyten

i vissa fall vid afvittring ofvan odlingsgränsen har jag förut

redogjort.x)

Med afseende på förslaget till lag angående husbehofsskogar anhåller

jag få anföra följande.

Å särskild husbehofsskog bör, i öfverensstämmelse med hvad som

i allmänhet gäller om enskildas skogar, som äro underkastade utsyningstvång,

afverkningen för gårdens behof lämnas utan annan inskränkning

än den, som kan följa af bestämmelsen i 2 § skyddsskogslagen. En

erinran om sistnämnda inskränkning återfinnes i förslagets 9 §. Att,

såsom skett i 57 § af 1894 års skogsförordning för där afsedda fall,

uttryckligen tillerkänna ägare eller åbo rätt att tillvarataga stubbar och

rötter har icke ansetts i förslaget erforderligt, då detta i likhet med

flertalet författningar angående vård af enskildes skogar allenast afser

att begränsa rätten till afverknings bedrifvande, hvarunder nyssnämnda

sätt för skogsmarkens tillgodogörande icke lärer vara att hänföra. Någon

bestämmelse angående rätt att för pottaskeberedning fritt afverka skadad 9

9 Sid. 71 härförut.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

löfskog har på den grund icke i förslaget influtit, att enligt af ämbetsverken

meddelad uppgift beredning af pottaska i lappmarken ej vidare

torde förekomma. På grund af svårigheter i kontrollhänseende torde vara

mindre lämpligt att, såsom ämbetsverken föreslagit, genom uttryckligt

stadgande tillförbinda vederbörande att till vedbrand, hägnad och dylikt

i första hand använda stubbar, rötter och mindre värdefull skog.

Då husbehofsskogarnas omfattning skall bestämmas med hänsyn

tagen jämväl till framtida utvecklingsmöjligheter, så måste under den

närmaste framtiden ej sällan förekomma, att husbehofsskog, om den väl

vårdas samt sparsamhet och omtanke iakttages vid dess anlitande för

gårdens behof, lämnar något större afkastning, än som för nämnda ändamål

förbrukas. Såväl omsorgen om en god skogshushållning som

önskan att understödja den i dessa trakter bekymmersamma jordbruksnäringen

synas mig föranleda till att sådant öfverskott må få af ägaren

disponeras, så snart genom utsyning och stämpling af vederbörande

skogstjänsteman blifvit konstatera»^, att besparad skogstillgång verkligen

förefinnes.

Ämbetsverken hafva föreslagit, att särskilda bestämmelser måtte

gälla beträffande förfoganderätten öfver husbehofsskog å egendom, som

icke brukas eller bebos, i det att sådan skog borde få disponeras

allenast på sätt, som enligt ämbetsverkens mening borde stadgas angående

samfällda husbehofsskogar. Detta förslag innebär, dels att utsyningstvånget

här borde gälla äfven vid afverkning för husbehof, dels

att besparad skogstillgång borde, efter utsyning, för ägarens eller åbons

räkning försäljas och behållningen lika fördelas mellan honom och socknens

allmänningsfond. Bestämmelser i liknande riktning hafva äfven

föreslagits af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län.

Till försvar för ett dylikt undantagsstadgande skulle kunna anföras

följande. Då den nya principen för skogstilldelningens verkställande

just afser att tillgodose det med afvittringsverket afsedda ändamålet att

främja jordbrukets utveckling och stärka den själfägande jordbrukande

befolkningens ställning, så böra jämväl reglerna angående dispositionsrätten

öfver husbehofsskogarna så anordnas, att de afvittrade egendomarnas

användande enbart eller hufvudsakligen till skogshushållning,

under försummande af därå drifvet jordbruk, så vidt möjligt motarbetas.

En sammanslagning af flera brukningsdelar är för öfrigt i dessa trakter

under inga förhållanden önskvärd, icke ens i fall, då jordbruksdriften

å de särskilda brukningsdelarna fortsättes, då nämligen sammanslagninBih.

till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 75 Höft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

gen lätt leder till minskadt intresse för icke bebodda brukningsdelars

häfd och odling. Flera brukningsdelars läggande under sambruk och

tydligen ännu mer egendoms användande till annat än jordbruk medför

emellertid regelmässigt eu minskning i åtgången af virke för husbehof

och sålunda jämväl en ökning af den besparade skogstillgång å husbebofsskogarna,

hvaröfver ägaren eller åbon enligt den nyss förut angifna

hufvudregeln skulle hafva rätt att, efter skedd utsyning, fritt

förfoga. Häri kunde möjligen anses ligga en frestelse till flera brukningsdelars

sammanslående eller rent af till jordbrukets nedläggande.

Hvad ämbetsverken till förekommande af dylika resultat föreslagit,

anser jag mig emellertid icke kunna förorda. Att införa utsyningstvång

jämväl med afseende på husbehofsafverkningen å de obetydliga

skogsområden, hvarom här är fråga, finner jag af flera skäl afgjordt

olämpligt. Tanken att här ifrågavarande kategori af hemmansägare

och åbor skulle med hälften af den besparade skogstillgången å sina

husbehofsskogsområden bidraga till ökandet af allmänningsfonden synes

mig ock böra uppgifvas på i det hela liknande grunder som de, hvilka

vid tillkomsten af nådiga kungörelsen den 20 april 1906 föranledde

såväl Kungl. Maj:t som Riksdagen att frångå den s. k. norrlandskommitténs

förslag att från delaktighet i vid afvittringarna tillkomna

allmänningars afkastning utesluta jordägare, hvilka uppenbarligen icke

för sin utkomst brukade jorden eller vore på stället boende. Hvad

slutligen ämbetsverkens förslag innebär beträffande sättet för realiserandet

af besparadt virke, hvarom här är fråga, så synes en bestämmelse i

detta hänseende ensamt för sig icke erbjuda någon lämplig garanti för

de afvittrade egendomarnas användande till det med dem afsedda

ändamålet.

En bättre lösning af det föreliggande spörsmålet innebure det

enligt mitt förmenande, om rätt till utsyning af besparad skogstillgång

å hemman eller nybyggen, som icke brukas eller bebos, medgåfves

allenast under förutsättning, att ägaren eller åbon förbunde sig att

använda viss del af nettobehållningen till vissa i hvarje särskildt fall

närmare angifna förbättringsarbeten vid gården. En dylik regel komme

att i viss mån motsvara, hvad som i åtskilliga fall tillämpats vid meddelande

af tillstånd till förskottsutsyning för längre tid än tre år å de i

53 § af 1894 års skogsförordning omförmälda områden, dock att de

förbättringsåtgärder, som i sistnämnda fall pläga föreskrifvas, allenast

afse åtgärder i skogsvårdens intresse, medan de åtgärder, som här

framför allt borde ifrågakomma, direkt komme att afse jordbrukets vid
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

maktkållande och höjande. Redan på grund häraf lärer emellertid vara

uteslutet att åt vederbörande skogstjänsteman öfverlämna utredningen af

hvilka föreskrifter lämpligen borde i det särskilda fallet meddelas. Att

åter hvarje gång föranstalta om särskild sakkunnig utredning i detta

hänseende, blefve alltför kostsamt i betraktande af värdet å det virke,

som kunde komma i fråga att utsynas.

Dessa och andra vid frågans lösning sig företeende svårigheter

finge emellertid icke föranleda till att den antydda faran för jordbruksnäringen

i dessa trakter lämnades obeaktad, om denna fara verkligen

kunde antagas vara af någon afsevärd betydelse. Detta lärer emellertid

knappast vara händelsen. Redan genom det nya sättet för skogstilldelningens

verkställande förlora de egendomar, hvarom här är fråga,

väsentligt i begärlighet för trävaruindustrien, så mycket mer som de i

allmänhet äro af helt ringa mantal. Deras ofta afskilda och för

utdrifningen obekväma läge lärer äfven verka afskräckande på skogsspekulanter.

Hvad särskild! angår trävarubolagen, hvilkas intressen

det här framför allt skulle gälla att begränsa, så äro ju dessa genom

lagen den 4 maj 1906 uteslutna från möjligheten att förvärfva sådan

fast egendom, hvarom här är fråga, och deras redan innehafda jordbesittningar

inom de oafvittrade trakterna äro af jämförelsevis ringa

omfattning. Så ägdes eller innehades år 1901 inom Dorotea, Vilhelmina,

Stensele och Sorsele socknar samt Tärna kapellförsamling bland 433

brukningsdelar allenast 33 — däraf 26 inom Dorotea socken — af bolag.

Om följaktligen särskilda mot trävaruindustrien riktade prohibitiva bestämmelser

angående dispositionsrätten öfver husbehofsskogarna icke

torde få anses vara af behofvet påkallade, så lärer anledning icke föreligga

till lagstiftningsåtgärder endast och allenast till förekommande af

flera afvittrade brukningsdelars läggande under gemensamt bruk. Att,

tvärt emot hvad hittills varit fallet, en tendens till dylika sammanslagningar

skulle uppstå allenast på grund af utsikten till något rikligare

tillgång på saluvirke å husbehofsskogarna, torde med skäl kunna betviflas,

och hvad som härvid verkligen i något enstaka fall kunde vinnas

genom särskilda inskränkningar i dispositionsrätten öfver liusbehofsskogen

å hemman eller nybyggen, som icke bebos, komme säkerligen att mer

än uppvägas af de vanskligheter, hvarmed bestämmelser i denna riktning

synas vara förenade.

3 f.

Bestämmelserna i denna § afse att så vidt möjligt förekomma

orättvisor vid skogstilldelningen på grund af skogsbeståndets bättre

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

eller sämre beskaffenhet å de till hemman eller nybyggen utlagda särskilda

husbehofsskogarna och utgöra i viss mån en motsvarighet till

skiftesstadgans bestämmelser om skogslikvid. Lagrummet är affattadt i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad ämbetsverken i denna del

föreslagit. x)

Hvad sålunda stadgats beträffande tillträdet af husbehofsskog, som

tilldelats hemman eller nybygge, synes icke böra äga tillämpning å

skogsområde, som utlagts åt inhysingslägenhet. Att dylik lägenhet

i fall, då tillgången på ståndskog å dess utlagda område är ringa, icke

kan tillerkännas afverkningsrätt å afvittringslagets allmänning, lärer följa

redan däraf, att lägenheten icke får någon andel i denna sig tillerkänd.

Under sådana förhållanden bör ej heller vid tillträdet möjligen befintligt

öfverskott af ståndskog betraktas såsom en afvittringslagets samfällda

tillgång. Däremot kunde ifrågasättas att för statsverkets räkning afverka

sådant öfverskott. Då emellertid bestämmelserna i 3 § öfver

hufvud blott äro ett uttryck för den allmänna principen, att hemman

och nybyggen emellan skogsanslagen skola fördelas lika efter mantalet,

medan eu dylik likställighet med afseende på här ifrågavarande lägenheter

redan på den grund icke kan genomföras, att skogstilldelningen här

icke bestämmes efter en allmän norm, utan efter behofvet af och tillgången

på skogsmark i det särskilda fallet, och då vidare de skogsanslag, hvarom

här är fråga, i flertalet fall torde blifva af ringa omfattning och mindre

värdefull beskaffenhet, torde en regel, som förbehölle statsverket rätt

till öfverskott af ståndskog vid tillträdet af dylikt skogsområde, å ena

sidan knappast vara af principiella skäl påkallad, liksom den å andra

sidan i praktiken komme att visa sig tämligen betydelselös. Ej heller

kan med fog göras gällande, att inhysingslägenheterna genom att tillerkännas

dylik Överskjutande skogstillgång kunde komma att obehörigen

gynnas i jämförelse med hemman och nybyggen, då den förmån, som

på denna väg någon gång kan uppstå, i flerfaldig måtto uppväges däraf,

att inhysingslägenheterna icke skola tillerkännas andel i vid afvittringen

utlagd allmänningsskog. Af det sagda torde äfven följa, att dessa lägenheter

icke böra tillerkännas rätt att på kronans skogar söka ersättning,

då tillgången på ståndskog vid tillträdet är ringa. 4

4 Beträffande stadgandet i 4 § må hänvisas till hvad ämbetsverken

och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län i

denna del yttrat. 2)

1) Sid. 24 härförut.

*) Sid. 26 och 53 härförut.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

Eu bestämmelse för inhysingslägenheternas del af innehåll, att

vindfälld eller brandskadad skog skulle för statsverkets räkning försäljas,

har varit ifrågasatt, men har på den grund icke influtit i förslaget,

att värdet af det virke, som detta stadgande kommit att afse,

med hänsyn till ifrågavarande lägenheters i regel ringa omfattning samt

knappa och mindre värdefulla skogstillgång antagits blifva alltför

obetydligt i förhållande till det besvär med kontroll öfver stadgandets

efterlefnad och realisation af skadadt virke, som kommit att

åligga skogsstatens tjänstemän.

Uppenbart är, att omsorgen om skogens vård icke får lägga otillbörliga

hinder i vägen för odlingsarbetet i dessa trakter. En oinskränkt

rätt att å särskildt husbehofsskogsområde afverka i och för uppodling

skulle emellertid lätteligen kunna missbrukas i syfte att kringgå den

föreslagna lagens bestämmelser i öfrigt. Det har därför ansetts tillrådligt

att göra afverkning i dylikt syfte i större utsträckning, än som

jämlikt 1—4 §§ kan företagas, beroende på särskildt tillstånd, och hafva

förslagets bestämmelser i detta hänseende affattats efter mönstret af

förordningen den 24 juli 1903 angående åtgärder till förekommande af

öfverdrifven afverkning å ungskog inom Västerbottens och Norrbottens

läns kusttrakter. Å samfällda husbehofsskogar torde afverkning i och

för uppodling af flera skäl icke lämpligen böra medgifvas.

Af hvad jag redan i annat sammanhang yttrat beträffande utläggandet

i vissa fall af samfällda husbehofsskogsområden torde framgå,

att dessa ofta måste erhålla sådant läge i förhållande till vederbörande

delägares inägor, att den å sådant skogsområde befintliga skogstillgången

icke kan omedelbart för husbehof tillgodogöras, utan måste för delägarnas

gemensamma räkning realiseras och husbehofsvirke sedermera

för de inflytande medlen på närmare håll inköpas. Där detta är händelsen,

kan uppenbarligen ej ifrågakomma annat, än att all afverkning

å skogen göres beroende af utsyning. Men äfven i fall, där möjlighet

icke är utesluten för den enskilde delägaren att från den samfällda

husbehofsskogen afhämta virke till gårdens behof, synes regeln böra

blifva densamma, detta till undvikande af den fara för vanvård och misshushållning

med skogen, hvartill dennas friförklarande för ett flertal

delägares husbehof enligt erfarenhetens vittnesbörd lätt kan föranleda.

Utläggas, på sätt här förut blifvit föreslaget, de särskilda husbehofsskogarna

i förhållande till mantalet, så synes samma grund böra

tillämpas vid fördelning af afkastningen å samfällda husbehofsskogar,

s. 86 Kontrollera mot PDF

S-15 §§.

86 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

och önskan att på ett rättvist sätt genomföra denna fördelningsprincip

blir i själfva verket ett ytterligare skäl för statuerandet af ett undantagslöst

utsyningstvång beträffande dessa skogar. På den enskilde delägaren

bör det ankomma att afgöra, huruvida hvad på honom i hvarje

fall belöper af utsynadt virke skall in natura uttagas. Hvad som icke

sålunda uttages, bör för öfriga delägares gemensamma räkning försäljas

i den ordning, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämmer i

sammanhang med utfärdandet af närmare föreskrifter beträffande samfällda

husbehofsskogars förvaltning.

Härnäst gäller att afgöra, huru gränsen bör dragas för delägarnas

rätt att å samfälld husbehofsskog erhålla utsyning. Den kontrollrätt,

staten äger genom utsyningstvånget, lärer här under alla förhållanden

böra så användas, som hänsynen till en god skogsvård kräfver. I regel

torde ock delägarnas, lika väl som skogsvårdens, intressen vara bäst

betjänta med att afkastningen någorlunda jämt fördelas på de särskilda

afverkningsperioderna, d. v. s. att skogsskötseln anlägges på uthållighet.

Sistnämnda grundsats för skogsvården bör emellertid så mycket mindre

få föranleda till åsidosättande af delägarnas oundgängliga husbehof, som

ju enligt förslagets 1 § rätten till afverkning för husbehof å de särskilda

husbehofsskogarna öfver hufvud icke är underkastad någon begränsning

af skogsvårdshänsyn. På grund af samfälld husbehofsskogs förklarande

för skyddsskog kan rätten att å densamma erhålla utsyning i vissa fall

komma att inskränkas utöfver hvad som nyss är sagdt. En erinran

härom återfinnes i 9 §.

Beträffande skyldigheten att gälda synekostnad och utgöra vid

syneförrättning erforderlig handtlangning, så ock angående den ordning,

hvari utsyning må sökas och verkställas och klagan däröfver föras

o. s. v. torde det böra öfverlämnas åt Eders Kungl. Maj:t att meddela

de närmare bestämmelser, som må erfordras, utöfver hvad den föreslagna

lagen i vissa hänseenden innehåller. Hvad åter angår ansvar för öfverträdande

af medgifven dispositionsrätt, så synes den beträffande lappmarkerna

i allmänhet i detta hänseende gällande bestämmelsen om straff

såsom för åverkan icke böra med den nya lagstiftningen införlifvas,

sedan i nyare lagstiftning och särskildt i 1903 års lagar angående vård

af enskildes skogar och angående skyddsskogar en mildare uppfattning

gjort sig gällande angående straffvärdheten af sådana förseelser, om hvilka

här är fråga. Det innebure onekligen en oegentlighet, ifall straffet för

obehörig afverkning så bestämdes, att husbehofsskogens förklarande

för skyddsskog komme att medföra, att en lägre strafflatitud blefve

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108. 87

tillämplig. Med hänsyn härtill synes vara lämpligast, att bestämmelserna

angående straffrättsliga påföljder af dispositionsrättens öfverskridande

affattas i öfverensstämmelse med skyddsskogslagens motsvarande

stadganden. Beträffande bestämmelserna i öfrigt i nu förevarande

del af lagförslaget torde vidare förklaring icke erfordras.

Jag har i. det föregående erinrat därom, att till husbehofsskog

såvidt möjligt icke bör utläggas område, hvarå 2 § skyddsskogslagen

kan väntas blifva tillämpad. Har detta icke dess mindre måst ske, så

synes emellertid hvarken vara med husbehofsskogarnas ändamål förenligt

eller med billighet öfverensstämmande, att vederbörande ägare tillerkännes

rätt att påfordra sådant områdes inlösen till statsverket jämlikt

2 § skyddsskogslagen. Ej heller beträffande annan med afvittringen

utlagd skogsmark synes inlösen böra ifrågakomma. Ett undantag från

hvad 2 § skyddsskogslagen innehåller angående sådan inlösen lärer

följaktligen vara påkalladt och innefattas i förslaget till lag om ändrad

lydelse af berörda lagrum.

Departementschefen uppläste härefter förevarande lagförslag, nämligen:
1)

förslag till lag om uteslutande tills vidare af skiftesvitsord inom

vissa områden,

2) förslag till lag angående utflyttningar och ägoutbyten i vissa

fall vid afvittring ofvan odlingsgränsen,

3) förslag till lag angående husbehofsskogar inom vissa områden och

4) förslag till lag om ändrad lydelse af 2 § i lagen den 24 juli

1903 angående skyddsskogar,

samt hemställde, att högsta domstolens yttrande öfver förslagen

måtte, för det ändamål, § 87 regeringsformen angifver, genom utdrag

af detta protokoll inhämtas.

Till hvad departementschefen sålunda hemställt,

däri statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes

Hans Maj:t Konungen i nåder lämna bifall.

Ur protokollet:

E. Hallberg.

Förslag till

ändring

skyddsskogslagen.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Maj:ts Nåd. Proposition No 108.

Förslag

till

Lag om uteslutande tills vidare af skiftesvitsord inom vissa områden.

Härigenom för ordnas som följer:

Inom de områden af Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker,

beträffande bvilka Konungens befallningshafvande ännu icke

meddelat afvittringsutslag, skall, jämväl sedan afvittring blifvit fastställd,

vitsord till erhållande af laga skifte vara uteslutet, intill dess annorledes

förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1909.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj$s Nåd. Proposition N:o 108.

89

Förslag

till

Lag angående utflyttningar och ägoutbyten i vissa fall vid afvittring

ofvan odling sgränsen.

Härigenom förordnas som följer:

Finnes vid afvittringen ofvan odlingsgränsen inom de områden af

Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, beträffande hvilka

Konungens befallningshafvande ännu icke meddelat afvittringsutslag,

hemman eller nybygge böra för tillgodoseende af nomadlapparnas behof

af renbete, renskiljningsplats eller flyttningsväg för renarna flyttas, vare

ägaren eller åbon pliktig tåla sådan flyttning mot ersättning af statsmedel

för utflyttningskostnad och för odling; skolande vid beräknandet

af sådan ersättning skiftesstadgans föreskrifter i tillämpliga delar lända

till efterrättelse. Tarfvas för ändamål, hvarom ofvan förmäles, att till

hemman eller nybygge hörande område utbytes mot annat, kronan

tillhörigt område, vare ägaren eller åbon pliktig tåla ägoutbytet mot

ersättning för odling, efter ty nyss är sagdt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1909.

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Åfd. 75 Höft.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108

Förslag

till

Lag angående husbehof sskog ar inom vissa områden.

Med ändring af hvad lag eller författning innehåller häremot

stridande, varder angående den skog, som vid afvittring inom de områden

af Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, beträffande hvilka

Konungens befallningshafvande ännu icke meddelat afvittringsutslag,

tilldelas hemman, nybyggen eller lägenheter såsom husbehofsskog, härigenom

förordnadt som följer:

Om särskilda husbehofsskog ar.

1 §■

Å område, som vid afvittring blifvit till särskild husbehofsskog

utlagdt, må afverkning utan utsyning bedrifvas för gårdens behof.

. 2 §.

Skulle, till följd af besparing, skogstillgången å särskild husbehofsskog

komma att öfverstiga hvad med tillämpande af eu uthållig skogshushållning

för gårdens behof erfordras, må sådant öfverskott på ansökan

af ägaren eller åbon af vederbörande skogstjänsteman utsynas och

stämplas till fritt förfogande. Utsyning, hvarom nu är sagdt, må

ej påkallas oftare än hvart femte år.

3 §■

Finnes, då efter fullbordad afvittring de nya ägolotterna skola

tillträdas, å särskild husbehofsskog, som tilldelats hemman eller nybygge,

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

tillgång af barrskog utöfver hvad med tillämpande af en uthållig skogshushållning

för gårdens behof erfordras, skall sådant öfverskott af

vederbörande skogstjänsteman på en gång utsynas för att efter verkställd

stämpling för afvittringslagets gemensamma räkning afverkas och bortföras

inom högst tre eller, där i visst fall i skogsvårdens intresse

längre afverkningstid erfordras, inom högst tio år.

Angående förfogandet öfver virke, som erhålles vid afverkning,

hvarom nu är sagdt, skall gälla hvad angående förfogandet öfver virke,

som afverkas å afvittringslagets allmänningsskogar, varder stadgadt.

Saknas vid tillfälle, hvarom i första stycket sägs, å särskild husbehofsskog,

som tilldelats hemman eller nybygge, för gårdens behof

erforderlig skogstillgång, vare ägaren eller åbon berättigad att, till

fyllande af bristen, genom vederbörande skogstjänstemans försorg å

närmaste, afvittringslaget tillhöriga allmänningsskog erhålla utsyning

af för gårdens behof erforderligt virke att efter verkställd stämpling

under viss af utsyningsförrättaren bestämd tid uttagas.

4 §■

Varder ståndskog å hemman eller nybygge tillhörig särskild husbehofsskog

vindfälld eller skadad af eld i större utsträckning, än att

den vindfällda eller brandskadade skogen kan för gårdens behof tillgodogöras,

innan den tager ytterligare skada, skall sådant öfverskott, så

fort lämpligen ske kan, för afvittringslagets gemensamma räkning afverkas

och bortföras samt öfver det afverkade virket förfogas, efter ty

i 3 § stadgas för där afsedt fall. Ägaren eller åbon vare dock berättigad

att genom vederbörande skogstjänstemans försorg å närmaste, afvittringslaget

tillhörande allmänningsskog i mån af gårdens behof erhålla utsyning

af högst motsvarande virkesmassa att efter verkställd stämpling

under viss af utsyningsförrättaren bestämd tid uttagas.

5 §•

Vill ägare eller åbo för skogsmarks uppodling till åker eller

äng fälla skog å särskild! husbehofsskogsområde med rätt till fritt förfogande

öfver virket annorledes än för husbehof, göre därom anmälan

hos vederbörande skogstjänsteman, hvilken det åligger att, så snart sådant

i samband med utsyningsförrättningarna i trakten lämpligen kan ske, å

opaginerad Kontrollera mot PDF

■ 92 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 108.

den uppgifva odlingsmarken anställa besiktning till utrönande af dess

läge, storlek, beskaffenhet och tjänlighet till odling samt därefter till

Konungens befallningshafvande i länet insända besiktningsinstrumentet

med uppgift å den tid, som anses för odlingens fullbordande erforderlig,

jämte det yttrande i öfrigt, hvartill besiktningen kan föranleda. Önskar

ägare eller åbo att, utan afbidande af dylik utsyningsförrättning, vinna

handläggning af ärendet, äge han på egen bekostnad antingen för

besiktning af marken påkalla skyndsam åtgärd af vederbörande skogsbiänsteman

eller kronobetjänt, hvarefter denne med ärendet vidare förfar

i den ordning ofvan stadgas, eller ock låta odlingsmarken besiktigas af

två trovärdiga män samt insända deras öfver besiktningen afgifna intyg

jämte ansökning i ärendet till endera af nämnda tjänstemän, som har

att med eget yttrande befordra ansökningen till Konungens befallningshafvandes

pröfning. Finner Konungens befallningshafvande det tillämnade

odlingsföretaget vara af beskaffenhet, att afverkning af virke till fritt

förfogande bör medgifvas, meddele Konungens befallningshafvande därtill

tillstånd med utsättande af viss tid, inom hvilken vid vite, som Konungens

befallningshafvande äger bestämma, odlingen skall vara fullbordad;

skolande underrättelse om Konungens befallningshafvandes beslut i

ärendet meddelas skogstjänstemannen för ägarens eller åbons förständigande.

Virke, till hvars afverkning tillstånd sålunda erhållits, skall

före afverkningen stämplas.

Om samfällda husbehof sskog ar.

6 §•

Område, som vid afvittring blifvit till samfälld husbehofsskog utlagdt,

skall förvaltas enligt reglemente, som efter delägarnas hörande

fastställes af Konungens befallningshafvande. Andel i samfälld husbehofsskog

tillkommer de hemman och nybyggen, för hvilkas räkning

skogen blifvit afsatt, hvart efter dess mantal.

7 §•

Afverkning å samfälld husbehofsskog må äga rum allenast efter

utsyning och stämpling af vederbörande skogstjänsteman. Vid utsyningen

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

må skogen ej hårdare anlitas, än med en god skogsvård är förenligt,

och bör utsyningen, så vidt utan åsidosättande af delägarnas oundgängliga

husbehof ske kan, inskränkas på sätt, som tillämpandet af en

uthållig skogshushållning föranleder. I intet fall må träd så länge

sparas, att de däraf taga skada eller skogsvården eljest tillbakasättes.

8 §•

_ Å samfälld husbehofsskog utsynadt virke skall för gemensam

räkning afverkas och försäljas. Vill någon uttaga, hvad af virket på

hans andel i samfälligheten belöper, vare dock därtill berättigad.

Allmänna bestämmelser.

9 §•

Huru genom viss husbehofsskogs förklarande för skyddsskog rätten

att däröfver förfoga kan varda inskränkt utöfver hvad som i denna lag

sägs, därom stadgas i lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar.

10 §.

Närmare bestämmelser angående utsyning och stämpling, hvarom

i denna lag förmäles, meddelas af Konungen.

11 §.

Sker afverkning å särskild eller samfälld husbehofsskog i strid

mot de i denna lag meddelade föreskrifter, vare straffet böter, från

och med tjugufem till och med femhundra kronor, och skall det afverkade

virket, där det ligger å skogen kvar eller, om det är bortfördt,

fortfarande är i afverkarens besittning, tagas i beslag och dömas förbrutet.

Undgår dylikt virke beslag, är den, som låtit verkställa afverkningen,

skyldig att utgifva ersättning med belopp, motsvarande värdet

af samma virke.

Innefattar afverkning, hvarom här är fråga, förbrytelse mot allmänna

strafflagen, skall hvad förut i denna § är stadgadt ej vinna

tillämpning; dock skall delägare i samfälld skog, som vid afverkning i

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

strid mot denna lags föreskrifter tillika missbrukat sin rätt i samfälligheten,

kafva förverkat hvad å honom belöper af det afverkade virket,

samt, där hans andel i virket undgår beslag, därför utgifva ersättning

efter tj här förut är sagdt.

12 §.

Kronobetjänte samt tjänstemän och betjänte vid skogsstaten äga

lika behörighet att åtala förseelser, hvarom i 11 § sägs, samt att med

beslag belägga virke, som skall anses förbrutet.

Varder ej inom sextio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga

ordning anstälidt, vare beslaget förfallet.

13 §.

Virke, som enligt denna lag dömes förbrutet, skall af aklagaren

försäljas å offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös

egendom är stadgadt. Begär, innan fragan om virkes förverkande slutligen

pröfvats, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner,

på anmälan af åklagare, öfverexekutor, att fara är för virkets förstörelse

eller att kostnaden för dess förvarande skulle blifva större än skäligt

är, förordne öfverexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss

sagts; och skall i ty fall virkets ägare, där han är känd och inom

riket boende, eller, där han bor utom riket men inom riket har kändt

ombud, som äger att för honom mottaga stämning och afgifva svaromål,

ombudet genom åklagarens försorg bevisligen underrättas om

auktionen minst åtta dagar, innan den hålles. Anmälan af åklagare,

hvarom här ofvan sägs, skall vara åtföljd af fullständig, af två trovärdiga

män styrkt förteckning, utvisande virkets mängd och beskaffenhet.

14 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, äfvensom genom försäljning

af förbrutet virke uppkommen behållning eller enligt 11 § utdömd

ersättning för virke, som undgått beslag, fördelas så, att en fjärdedel

tillfaller åklagaren samt tre fjärdedelar kronan.

Försäljes i beslag taget virke, innan det dömts förbrutet, skall

försäljningssumman nedsättas hos Kouungens befallningshafvande, till

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Måj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

dess frågan om beslagets giltighet blifvit slutligen afgjord, och vare

om insättning af sådana medel i bankinrättning lag, som i 138 §

utsökningslagen sägs.

15 §.

Saknas medel till fulla gäldandet af böter, hvartill någon på grund

af denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1909.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse af 2 § i lagen den 24 juli 1903 angående

skyddsskogar.

Härigenom förordnas, att 2 § i lagen den 24 juli 1903 angående

skyddsskogar skall erhålla följande ändrade lydelse:

Där större inskränkning i ägarens rätt att bruka skogen, än i

1 § sägs, befinnes vara af nöden, förordnar Konungen efter föregången

undersökning i hvarje särskildt fall om den inskränkning i förfoganderätten,

som af omständigheterna påkallas. Vill ägaren, hellre än att

tåla föreskrifven inskränkning, afstå marken, skall den af staten lösas;

dock att sådan rätt att påfordra lösen icke skall äga rum i afseende

å mark inom område af Västerbottens eller Norrbottens läns lappmarker,

beträffande bvilket afvittringsutslag icke af Konungens befallningshafvande

meddelats före den 1 juli 1909.

Skall, efter ty ofvan sägs, mark af staten lösas, skola de angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof gifna föreskrifter äga

motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1909.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungi Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

97

Transsumt af protokoll öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts

högsta domstol torsdagen den 19 november 1908.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden Ramstedt,

Westring,

Sundberg,

Bergman.

Sedan jämlikt högsta domstolens belut den 26 maj 1908 handlingarna

rörande till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande öfverlämnade

förslag till lag om uteslutande tills vidare af skiftesvitsord

inom vissa områden, lag angående utflyttningar och ägoutbyten i vissa

fall vid afvittring ofvan odlingsgränsen, lag angående husbehofsskogar

inom vissa områden och lag om ändrad lydelse af 2 § i lagen den 24

juli 1913 angående skyddsskogar cirkulerat mellan högsta domstolens

ofvanbemälde ledamöter, hvilka jämte justitierådet Wijkander, som numera

erhållit afsked från justitierådsämbetet, öfvervarit föredragningen

af förslagen, företogs nu detta ärende till slutlig behandling; varande

förslagen bilagda detta protokoll.

Förslag till lag angående linsbehofsskogar inom vissa områden.

Förslaget gaf anledning till följande anmärkningar:

Justitieråden Sundberg och Bergman:

Detta lagförslag är byggdt på den förutsättningen, att vid afvittring

inom de områden, som med förslaget afses, skogstilldelningen

Bih. till Biksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 75 Höft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 108.

så verkställes, att af skogsanslagen de särskilda hemmanen och. nybyggena

omedelbart tilldelas allenast nödig liusbehofsskog men återstoden

af skogsanslagen afsättes till en för delägarna gemensam allmänning,

samt att vid husbehofsskogens utläggande hvarje brukningsdel,

för hvilken invid eller i närheten af dess inägor finnes för husbehof

nödig skogstillgång, erhåller sin särskilda husbehof sskog, men, om

hinder möta att tilldela vissa brukningsdelar den för dem erforderliga

husbehofsskog i dess helhet i närheten af inägorna, viss del af det för

afvittringslaget afsedda husbehofsanslaget afsättes till en för två eller

flera sådana brukningsdelar samfälld husbehofsskog. Förslaget förutsätter

därjämte, att äfven vissa lägenheter skola vid afvittringen tilldelas

husbehofsskog.

I fråga om skogsanslagens fördelning i husbehofsskog och allmänningskog

finnas redan af Kungl. Maj:t och Riksdagen gifna föreskrifter.

Dessa innehållas i nådiga kungörelsen den 20 april 1906,

som härutinnan föreskrifver, att af skogsanslagen skall de särskilda

hemmanen eller nybyggena omedelbart tilldelas endast hvad som efter

viss undersökning anses erforderligt för nödigt husbehof, med hänsyn

jämväl till förefintliga odlingslägenheter, men att återstoden af skogsanslagen

skall afsättas till allmänning, att för delägarnas gemensamma

nytta förvaltas i enlighet med grunder, som af Kungl. Maj:t bestämmas.

Hvad däremot beträffar husbehofsskogens uppdelning i särskild husbehofsskog

och samfälld husbehofsskog, har, enligt hvad af departementschefens

yttrande till statsrådsprotokollet framgår, afsetts, att bestämmelser

härom skulle i administrativ väg meddelas i sammanhang med vissa

andra ifrågasatta ändringar i eller tillägg till 1873 års afvittringsstadga.

Att sålunda i viss hufvudsaklig del bygga förevarande förslag, som skall

hafva karaktären af civillag, på bestämmelser, utfärdade i administrativ

ordning, kan icke vara öfverensstämmande med en god lagstiftning. Om

emellertid sådant anses icke kunna undvikas, torde det dock vara

nödvändigt att i förslaget med full tydlighet angifva, hvad med särskild

husbehofsskog och samfälld husbehofsskog förstås.

Såsom redan i förslagets rubrik är utsagdt, afser förslaget att

lämna föreskrifter allenast beträffande husbehofsskogar. Det skulle

dock vara lämpligare och medföra större öfverskådlighet öfver den för

ifrågavarande områden gällande skogslagstiftningen, om åt förslaget

gåfves den vidsträcktare omfattning, att detsamma gällde äfven allmänningsskogarna.

Härför talar jämväl, att förslaget i 3 och 4 §§

redan innehåller vissa föreskrifter, som afse dessa skogar. De bestämmelser

rörande allmänningsskogarna, som sålunda borde i förslaget

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

införas, synas emellertid kunna inskränkas till följande, nämligen: att

dessa allmänningar — i likhet med hvad som nu gäller beträffande

häradsallmänningar — skola bibehållas oförminskade; att uti allmänningarna

de särskilda hemmanen och nybyggena äga andel, hvart efter

dess mantal; samt att de skola förvaltas i enlighet med grunder, som

af Kungl. Maj:t bestämmas.

Om förslaget utvidgas att omfatta jämväl allmänningarna, bör

tydligtvis rubriken erhålla en därefter lämpad, förändrad lydelse.

Justitieråden Ramstedt och Westring:

Det synes vara nödvändigt att i lagen angifves hvad som skall

förstås med de olika arter af husbehofsskogar — särskilda och samfällda

—, om hvilkas begagnande lagen meddelar föreskrifter.

1 §.

Högsta domstolen:

Åt lagrummet synes böra gifvas en sådan affattning, att dess

innehåll framstår icke såsom en vederbörande ägare eller åbo medgifven

förmån utan såsom en inskränkning i hans förfoganderätt öfver skogen.

2 §•

Justitieråden Sundberg och Bergman:

I 2, 3 och 4 §§ meddelas bestämmelser rörande förfoganderätten

öfver sådan skogstillgång å särskild husbehofsskog, som öfverstiger

hvad som erfordras för gårdens behof. Tolkad efter sin ordalydelse

skulle 2 § endast afse sådant öfverskott, som uppstått genom iakttagande

af sparsamhet vid skogens anlitande för husbehof. Det är dock

uppenbart, att åsyftadt är, att 2 § skall äga tillämpning å hvarje

öfverskott utöfver husbehofvet, som ej afses i 3 eller 4 §§. Såväl för

att tydligare uttrycka detta som för att i öfrigt erhålla en lämpligare

uppställning af dessa föreskrifter, hemställes, att 2 § nedflyttas efter

3 och 4 §§ samt så omredigeras, att den äger tillämpning, när i andra

fall än i nuvarande 3 och 4 §§ afses skogstillgången å särskild husbehofsskog

kommer att öfverstiga hvad med tillämpande af en uthållig

skogshushållning för gårdens behof erfordras.

Såsom af 10 § framgår, skola vissa bestämmelser i ämnet, hvilka

icke ansetts vara af den vikt, att de bort intagas i förslaget, meddelas

af Kungl. Maj:t. Vid sådant förhållande synes det kunna ifrågasättas, om

icke ur 2 §, liksom ur 3, 4 och 5 §§, en del däri nu upptagna detaljbe
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 108.

stämmelser böra uteslutas för att ersättas med föreskrifter, gifna i den

ordning, som i 10 § afses. Härigenom skulle ock de liufvudprinciper,

som i dessa paragrafer uttalas, komma till klarare uttryck, och samma

paragrafers affattning mera öfverensstämma med 6—8 §§. I anslutning

härtill hemställes, att ur 2 § andra punkten uteslutes.

Justitierådet Bergman:

Lagen angående vård af enskildas skogar inom Gottlands län

den 13 juni 1908, som föreskrifver tillstånd af länets skogsvårdsstyrelse,

när afverkning skall äga rum för annat ändamål än till gårdens behof

eller för skogsmarks uppodling, innehåller tillika, bland annat,

stadgande därom, att, om någon vill annorledes än till gårdens behof

förfoga öfver virke, som blifvit för sådant ändamål afverkadt, han

skall söka skogsvårdsstyrelsens tillstånd därtill. Då det ansetts nödigt

att i nämnda lag införa en dylik bestämmelse, synes det kunna ifrågasättas,

huruvida icke i förevarande lagförslag borde intagas ett stadgande

af analogt innehåll.

3 §•

Justitieråden Sundberg och Bergman:

Under hänvisning till hvad under 2 § anförts rörande uteslutande

ur vissa §§ af en del detaljbestämmelser hemställes, att ur 3 § måtte

uteslutas, hvad som stadgas dels i första stycket om utverkande och

bortförande af öfverskottsvirke och dels i tredje stycket om uttagande

af virke.

Anses något uteslutande af berörda bestämmelser ur ifrågavarande

paragraf icke böra ske, bör paragrafen fullständigas med föreskrifter

dels om den tid efter de nya ägolotternas tillträdande, inom hvilken

de i första och tredje styckena omförmälda utsyningsförrättningarna

senast skola vara verkställda, dels om den tidpunkt, från hvilken

de i första stycket angifna tidrymder af högst 3 år och högst 10

ar skola räknas, och hvem det tillkommer att inom de i paragrafen

angifna tidsgränser bestämma fristen för virkets afverkande och bortförande.

3 §, liksom 4 §, gäller särskild husbehofsskog, som tilldelats hemman

eller nybygge, men icke sådan skog, som tilldelats lägenhet. På

det att detta måtte så tydligt som möjligt uttryckas, hemställes, att

paragrafen afslutas med en bestämmelse, att hvad förut i paragrafen

stadgats icke gäller särskild husbehofsskog, som vid afvittringen till
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

delats lägenhet, samt att i anledning häraf redaktionen måtte undergå

erforderlig jämkning.

Justitierådet Sundberg:

Till undvikande af missförstånd torde i 3 § böra tydligen angifvas,

att, såsom afsedt torde vara, utsyning enligt första stycket verkställes

af skogstjänstemannen utan att särskild ansökan därför erfordras, men

utsyning, som i tredje stycket sägs, sker endast efter ansökan af vederbörande

ägare eller åbo.

Justitieråden Ramstedt och Westring:

Stadgandena i första och andra styckena af 3 § innebära att,

därest å det vid afvittringen hemman eller nybygge såsom husbehofsskog

tillagda område finnes mera skog än som erfordras för hemmanet eller

nybygget, en reglering skall företagas sålunda, att öfverskottet utsynas

för afvittringslaget, hvilket skall äga att afverka och tillgodogöra sig

detsamma. På det att icke kollision skall uppstå emellan innehafvaren

och afvittringslaget synes det vara nödvändigt, att den sålunda ifrågasatta

utsyningen verkställes samtidigt med det ägolotterna tillträdas

eller åtminstone omedelbart därefter. Då den nu intagna tidsbestämmelsen

endast lärer afse den tid efter utsyningen, inom hvilken utverkning

skall äga rum, men lämnar obestämdt när utsyning skall

verkställas, torde alltså tidsbestämmelsen böra i angifvet hänseende

fullständigas.

Justitierådet Westring:

Bestämmelsen i tredje stycket, som afser begagnandet af allmänningsskog,

har uppenbarligen icke sin plats i förevarande lag, med

mindre däri äfven intagas öfriga hufvudsakliga bestämmelser angående

allmänningsskogarne. Hvad innehållet af bestämmelsen angår, afses

äfven här en reglering likartad med den, som förut i 3 § omtalas,

ehuru i motsatt riktning, i det här medgifves den, som erhållit för

litet husbehofsskog, att få bristen utsynad på allmänningsskogen. Till

klargörande af rättsförhållandet mellan den, som sålunda skall få en

särskild rätt till skogsfång å allmänningsskogar, och öfriga delägare

däri synes det vara af vikt att jämväl denna utsyning verkställes i

sammanhang med ägolotternas tillträde eller omedelbart därefter. Stadgande

i sådant syfte synes alltså böra meddelas. Detta hindrar icke,

att afverkningstiden tilltages så lång, som förhållandena i hvarje fall

betinga, hvilket ock synes vara meningen.

Lika med justitieråden Sundberg och Bergman anser jag det böra

tydligare angifvas, att bestämmelserna i denna paragraf ej afse lägenhet.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

4 §•

Justitierådet Bergman:

Det i denna paragraf stadgade undantag frän regeln, att öfverskott

å särskild husbehofsskog tillkommer vederbörande ägare eller

åbo, grundar sig, enligt hvad af motiveringen framgår, på en hvarje

motbevisning uteslutande presumtion, att ägaren eller åbon icke är fri

från skuld till å skogen genom storm eller eld inträffad skada. En

dylik presumtion torde vara för vår skogsvårdslagstiftning i öfrigt

främmande. Då vid sådant förhållande tillräckligt starka skäl för att

för de jämförelsevis begränsade områden, å hvilka förevarande lagförslag

skall äga tillämpning, lagstifta på eu sådan presumtion icke synas

föreligga, hemställer jag, att hela denna paragraf måtte få utgå ur

förslaget. Härför talar jämväl, att af flera skäl en likartad bestämmelse

ansetts icke kunna meddelas beträffande samfälld husbehofsskog.

Skulle emellertid denna hemställan icke vinna afseende, så bör

dock lagrummet med afseende å affattningen undergå vissa jämkningar.

Sålunda bör i första punkten, i likhet med hvad som skett i 2 och 3

§§, föreskrifvas, att förhandenvaron af i nämnda punkt afsedt virkesöfverskott

skall konstateras genom utsyning af vederbörande skogstjänstemän,

samt att sålunda utsynadt virke skall stämplas, innan det

afverkas och bortföres. Angående tid för afverkande och bortförande

af utsynadt virke bör för båda de i 4 § afsedda fall bestämmelser

meddelas i enahanda ordning, som anses böra ske beträffande i 3 §

afsedt utsynadt virke. Slutligen bör det förhållandet, att 4 § icke

gäller beträffande särskild husbehofsskog, som vid afvittringen tilldelats

lägenhet, uttryckas på samma sätt, som föreslagits för 3 §.

Justitierådet Sundberg förordade de af justitierådet Bergman ifrågasatta

jämkningar i paragrafens affattning.

Justitierådet Westring:

Angående platsen för bestämmelsen i sista punkten, hvilken afser

icke husbehofsskog utan allmänningsskog, gäller samma anmärkning som

vid den i 3 § intagna föreskriften beträffande allmänningsskogarne.

Det synes böra tydligare angifvas, att 4 § ej afser lägenhet.

5 §■

Justitieråden Sundberg och Bergman:

Ett med 5 § nästan ordagrant lika lydande stadgande återfinnes

i 3 § 4 mom. i förordningen angående åtgärder till förekommande af

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

öfverdrifven afverkning af ungskog inom Västerbottens och Norrbottens

län den 24 juli 1903; och äfven förordningen angående dispositionsrätten

öfver skogen å vissa skattehemman m. m. den 29 juni 1866

innehåller ett liknande stadgande. Därest emellertid hvad ofvan föreslagits

rörande uteslutande ur förslagets 2, 3 och 4 §§ af vissa däri

nu upptagna detaljbestämmelser vinner afseende, synes 5 § kunna inskränkas

till att allenast innehålla, att tillstånd till afverkning å särskild

husbehofsskog i odlingssyfte med rätt till fritt förfogande öfver

virket annorledes än till husbehof meddelas af Konungens befallningshafvande,

och att sådan afverkning må äga rum först efter förutgången

utsyning och stämpling af vederbörande skogstjänsteman.

6 §.

Justitieråden Sundberg och Bergman:

I likhet med hvad af oss föreslagits i fråga om allmänning, som

vid afvittringen afsättes, hemställes, att beträffande samfälld husbehofsskog

måtte föreskrifvas, att sådan skog skall bibehållas oförminskad.

7 §.

Justitieråden Sundberg och Bergman:

Enligt hvad af departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet

framgår, afser denna paragraf att föreskrifva, att vid afverkning

å samfälld husbehofsskog en uthållig skogshushållning i regel skall

tillämpas, men att undantagsvis, om sådant för tillgodoseende af delägarnas

oundgängliga husbehof är nödvändigt, afverkning må äga rum

utan iakttagande af nämnda princip, dock icke i vidsträcktare omfattning

än som är förenligt med en god skogsvård. Paragrafens innebörd

är emellertid icke därmed fullt tydlig, enär i paragrafen icke är

utsagdt, huruvida för tillämpning af undantagsstadgandet förutsättes

oundgängligt husbehof för samtliga delägarna eller endast en eller flera

af dem. I fråga härom torde vara uppenbart, att afvikelse från

hufvudregeln ej bör vara medgifven därför, att detta påkallas af någon

delägares husbehof. Då nämligen afkastningen i hvarje fall skall mellan

delägarna fördelas efter mantal och icke efter husbehofvets storlek,

skulle af ett dylikt medgifvande följa, att, så snart för en enda bland

ett flertal delägare ett osedvanligt stort behof af virke förelåge, flera

gånger den sålunda erforderliga virkeskvantiteten skulle kunna få af
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

verkas, därvid större delen af det afverkade virket eller af de medel,

som vid försäljning af detta för gemensam räkning inflöte, komme att

användas annorledes än för tillgodoseende af delägarnas husbehof, ett

resultat, som icke stode i öfverensstämmelse med syftet med husbehofsskogarnas

afsättande. Icke heller torde man böra för undantagsstadgandets

tillämpning uppställa fordran på förefintligheten af oundgängligt

husbehof för samtliga delägarna, då detta skulle innebära en alltför

stor obillighet mot den enskilde behöfvande delägaren. Lämpligast

synes alltså, därest frågan om afvikelse från hufvudregeln skall göras

beroende af delägarnas husbehof, vara — hvilket måhända ock är i

förslaget afsedt — att den i paragrafen angifna, mindre stränga skogsvårdsprincipen

skall följas, för den händelse ett flertal delägares husbehof

komme att åsidosättas genom uthållighetsprincipens tillämpande

vid afverkning å skogen. En regel af sistnämnda innebörd synes dock,

äfven om genom en omredigering af lagrummet däråt gåfves uttryck,

i tillämpningen lämna rum för stor ovisshet. Frågan, när undantagsvis

en afverkning i strid mot nämnda hushållningsprincip må äga rum,

torde fördenskull böra lösas på annat sätt, exempelvis så att densamma

göres beroende af tillstånd i hvarje särskildt förekommande

fall af domänstyrelsen eller Kungl. Maj:t.

Justitierådet Bamstedt:

Då de i 7 § meddelade bestämmelser icke med full tydlighet

angifva hvad därmed åsyftas, synes en omredigering erforderlig.

Önskvärdt vore, om med afseende å här afsedd skog kunde fastslås, att

icke under några förhållanden afverkning må bedrifvas i större omfattning

än som öfverensstämmer med principerna för en uthållig

skogshushållning.

10 §.

Justitieråden Sundberg och Bergman:

Därest afseende fästes vid hvad vi förut ifrågasatt angående

uteslutande ur vissa paragrafer af en del däri nu upptagna detaljbestämmelser

för att ersättas med föreskrifter, meddelade i den ordning,

som i 10 § afses, lärer en omarbetning af sistnämnda lagrum

blifva erforderlig.

11 §•

Justitierådet Bergman:

Om, såsom jag under 2 § förordat, i förslaget införes ett

stadgande, huru den, som vill annorledes än till gårdens behof

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

förfoga öfver virke, som blifvit för sådant ändamål afverkadt,

skall0 erhålla tillstånd därtill, bör i förslaget, i likhet med

hvad som skett i nya Gottlandslagen, jämväl införas en bestämmelse

om straff för den, som utan sådant tillstånd annorledes än till gårdens

behof förfogar öfver virke, som blifvit utan föregående utsyning

afverkadt.

Justitieråden Sundberg och Bergman:

Stadgandet i andra stycket af 11 §, enligt hvilket bestämmelserna

i första stycket icke skola vinna tillämpning, när konkurrens

med allmänna strafflagen föreligger, medför vissa anmärkningsvärda

oegentligheter. Dels är nämligen i de lagrum i

allmänna strafflagen, som vid sådan konkurrens kunna komma

i fråga att tillämpas, stralfminimum lägre än i förslagets 11 §, och

dels kunna förseelser mot nämnda lagrum i allmänna strafflagen i

regel icke åtalas af annan än målsäganden. Sistnämnda förhållande

synes erbjuda ägare af skogsmark utväg att genom obehöriga transaktioner

bereda sig möjlighet att förfoga öfver skogen i strid mot

förslagets bestämmelser utan att därigenom utsätta sig för straff eller

det afverkade virkets konfiskation. Hvad särskildt samfällda husbehofsskogar

beträffar, så torde stadgandet i 11 §:s andra stycke medföra,

att bestämmelserna i första stycket komma att kunna tillämpas på

utverkning å dylik skog allenast i det fall, att samtliga delägare i

skogen äro delaktiga i den olofliga afverkningen. Uti nu berörda

hänseende öfverensstämmer emellertid det remitterade förslaget med

såväl lagen angående vård af enskildas skogar den 24 juli 1903 som

skyddsskogslagen och nya Gottlandslagen; och synes vid sådant förhållande

lagförslaget härutinnan böra ändras allenast under förutsättning

att nämnda lagar i motsvarande delar undergå ändring.

14 §.

Justitierådet Sundberg-.

I enlighet med den princip, som uti de under senare år

utfärdade författningar i allmänhet gjort sig gällande, synas de

böter, livilka enligt blifvande lag i ämnet ådömas, böra tillfalla

kronan. Eu ändring i förslagets bestämmelse härutinnan torde

emellertid ej böra vidtagas annat än i samband med motsvarande

ändring i öfriga lagar å skogsvårdslagstiftningens område.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 75 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

15 §.

Högsta domstolen:

Därest den i 5 § meddelade föreskriften angående vite i förslaget

bibehålles, torde i förevarande § böra meddelas bestämmelse angående

förvandling jämväl af sådant vite.

Förslag till lag om ändrad lydelse af 2 § i lagen den 24 juli 1903

angående skyddsskogar.

Justitierådet Bergman, med hvilken justitierådet Sundberg var

ense, yttrade:

Enligt hvad departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet

gifver vid handen, synes afsedt vara att i de nya afvittringsbestämmelser,

som skulle komma att utfärdas i administrativ ordning, föreskrift

lämnas därom, att vid afvittringen skall utredas, å hvilka

områden, lämpliga till husbehofs- eller allmänningsskog, 2 § i skyddsskogslagen

kan komma att äga tillämpning, samt att sådan skogsmark

icke må utläggas till husbehofsskog i andra fall, än då sådant

är oundgängligt för beredande af tillgång till nödigt husbehofsvirke.

Det torde vara uppenbart, att vid beräkning af skogsanslaget till den

brukningsdel, åt hvilken skogsmark på detta sätt utlägges, hänsyn

måste tagas till den inskränkning i förfoganderätten öfver skogen,

som tillämpningen å densamma af nämnda lagrum medför. Vid sådant

förhållande bör gifvetvis ägaren till en dylik brukningsdel icke äga

rätt att efter afvittringen påfordra, att staten skall lösa den samma

brukningsdel tilldelade skogsmark, å hvilken i sammanhang med

afvittringen skyddsskogslagens 2 § förklarats skola tillämpas. Det

torde fördenskull vara erforderligt, att till samma § enligt dess nuvarande

lydelse göres ett tillägg i nu angifvet syfte.

Ifrågavarande lagförslag afser emellertid att utesluta rätten att

påfordra inlösen i fråga om all skogsmark inom de områden, som

blifva föremål för afvittring. Härutinnan synes förslaget gå längre,

än rättvisa och billighet kräfva. Något verkligt skäl torde nämligen

ej förefinnas att ålägga en ägare af skogsmark ovillkorlig skyldighet

att utan hvarje ersättning vidkännas den vidtgående inskränkning i

äganderätten, som meddelandet af ett förordnande enligt berörda

lagrum kan innebära, därest hänsyn härtill ej tagits vid husbehofs
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Majdi Nåd. Proposition N:o 108.

skogens utläggande vid afvittringen; och ett dylikt åläggande framstår

såsom så mycket mera obilligt, ju längre tid efter afvittringen förordnandet

i fråga meddelas. Jag anser fördenskull förslaget härutinnan

böra undergå ändring, därvid, hvad särskildt beträffar husbehofsskog,

synes böra tagas under öfvervägande, huruvida icke, på det att syftet

med sådan skogs utläggande icke må motverkas, skogsägarens intressen

i här ifrågavarande fall må kunna vinna beaktande på lämpligare sätt,

än 2 § skyddsskogslagen nu föreskrifver, exempelvis så att han förklaras

berättigad till ersättning i annan, kronan tillhörig skogsmark eller

i form af rätt till afverkning å kronoskog.

Justitieråden Ramstedt och Westring lämnade förslaget utan

anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17

mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Justitieråden: Claeson,

Lindbäck.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Alfred Petersson

anmälde efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

:

Högsta domstolens genom utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden

den 15 maj 1908 inhämtade utlåtande öfver de vid samma

protokoll fogade förslag till

1) lag om uteslutande tills vidare af skiftesvitsord inom vissa områden,

2) lag angående utflyttningar och ägoutbyten i vissa fall vid afvittring

ofvan odlingsgränsen,

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 108.

3) lag angående husbehofsskogar inom vissa områden och

4) lag om ändrad lydelse af 2 § i lagen den 24 juli 1903

angående skyddsskogar.

Departementschefen erinrade, hurusom de i förstnämnda tvenne

lagförslag innefattade ämnen vore af den beskaffenhet, att frågan om

dessa förslags framläggande för Riksdagen ankomme på föredragning

af chefen för justitiedepartementet, och föreslog, att lagstiftningsärendet

i denna del måtte till nämnda departement öfverlämnas.

Efter att härefter hafva redogjort för innehållet i högsta domstolens

utlåtande, för så vidt angick förslagen till lag angående husbehofsskogar

inom vissa områden och till lag om ändrad lydelse af 2 §

i skyddsskogslagen, anförde departementschefen vidare:

Såsom af den nu lämnade redogörelsen framgår, har vid behandlingen

af förslaget till lag angående husbehofsskogar inom vissa områden

inom högsta domstolen yppats betänkligheter emot att i viss hufvudsaklig

del bygga bestämmelserna i förevarande ämne, hvilka skola erhålla

civillags natur, på i administrativ väg utfärdade afvittringsförfattningar.

Vill man till fullo undvika den brist i lagtekniskt hänseende,

hvarpå sålunda hänvisats, synes mig ingen annan utväg stå

öppen än att jämväl åt afvittringsförfattningarna, åtminstone till den

del dessa äro för den föreslagna lagen grundläggande, förläna karaktären

af civillag. Emot en sådan anordning möta emellertid vissa betänkligheter.

Bestämmelserna angående afvittringsverket hafva hitintills meddelats

i administrativ väg, och att beträffande de jämförelsevis obetydliga

områden, hvilka nu återstå oafvittrade, frångå den hittills följda

principen synes så mycket mindre tilltalande, som, på sätt Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län i sitt underdåniga

yttrande i detta ärende den 28 mars 1907 erinrat, sättet för afvittringsverkets

ändamålsenliga genomförande i viss mån är beroende af

växlande förhållanden i det särskilda fallet, hvilka icke alltid låta sig

förutses, hvarför ock på detta rättsområde den större lättrörlighet, som

den administrativa lagstiftningsformen erbjuder, mer än eljest synes vara

af nöden. Afvittringsverkets reglerande i civillags form komme ock

med nödvändighet att medföra ej oväsentligt uppskof med hela detta

lagstiftningsärende. Afvittringarnas snara slutförande är emellertid af

det allra största intresse och det är så mycket angelägnare, att frågan

kan i hela dess vidd föreläggas innevarande års Riksdag, som afvittringsarbetena

redan nu i det närmaste fortskridit så långt, som i afvaktan

på den nya lagstiftningen låter sig göra, hvarför ett uppskof till

ett följande år med frågans afgörande måste föranleda svårighet att bereda

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

den vid afvittringsverket anställda personalen lämpligt arbete. Vid nu

anförda förhållanden synas de inom högsta domstolen yppade betänkligheterna

icke få föranleda till att åt afvittringslagstiftningen gifves civillags

natur. Detta synes ock vara så mycket mindre nödvändigt, om,

såsom samtliga högsta domstolens ledamöter ansett erforderligt, i lagen

med full tydlighet angifves, hvad som är att förstå med de olika slag

af husbehofsskogar, som i lagen afses. Vid den omarbetning af det

remitterade förslaget, som jag låtit verkställa i anledning af de vid dess

granskning inom högsta domstolen framställda anmärkningar, har äfven

fått inflyta en §, den första af det omarbetade förslaget, hvilken har

till uppgift att närmare bestämma begreppen särskild och samfälld

husbehofsskog.

Inom högsta domstolen har anmärkts, att de i 3 och 4 §§ af det

remitterade förslaget meddelade bestämmelserna angående begagnandet af

allmänningsskog icke hafva sin plats i förevarande lag, med mindre däri

äfven intagas öfriga hufvudsakliga bestämmelser angående allmänningsskogarna.

Äfven om denna anmärkning icke kan frånkännas sitt berättigande,

så synes mig dock den påpekade lagtekniska bristen i förslaget

vara af beskaffenhet att icke kunna undvikas utan att från andra synpunkter

vissa olägenheter uppstå. De nyssnämnda bestämmelserna i

förslagets 3 och 4 §§ synas mig nämligen å ena sidan stå i det

sammanhang med dessa lagrums innehåll i öfrigt, att de icke lämpligen

kunna ur sitt sammanhang utbrytas. Å andra sidan synas mig ock

vissa skäl tala emot det inom högsta domstolen väckta förslaget, att åt

lagen gifva den vidsträcktare omfattning, att i densamma jämväl intoges

vissa angifna bestämmelser angående dispositionsrätten öfver allmänningsskogarne

m. m. Såsom jag redan vid mitt anförande till statsrådsprotokollet

den 15 maj 1908 erinrat, böra de allmänningar, hvilka

komma att utläggas vid framtida efterafvittringar, helt eller till största

delen sammanslås med de allmänningar, som inom vederbörande afvittringsområden

kunna vara vid den allmänna afvittringen afsätta. Då

bestämmelser med afseende på sistnämnda slags allmänningar, såvidt

de afsatts vid redan afslutade afvittringar, äro på administrativ väg

meddelade, komme, om det inom högsta domstolen väckta förslaget vunne

beaktande, efter dylik sammanslagning med afseende på en och samma

allmänning att vid sidan af hvarandra i enahanda hänseenden gälla

både på administrativ väg och i civillags form meddelade föreskrifter.

Till en dylik dubbelhet lära däremot de i 3 och 4 §§ meddelade bestämmelserna

angående allmänningsskogar med hänsyn till deras innehåll

icke kunna föranleda. På grund af hvad jag sålunda anfört och

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

då den inom högsta domstolen föreslagna lagbestämmelsen angående

förvaltningen af de allmänningsskogar, hvilka framdeles komma att vid

afvittringen afsättas, allenast skulle innebära ett återupprepande af hvad

som redan gäller på grund af 1905 års Riksdags genom nådiga kungörelsen

den 20 april 1906 promulgerade beslut, anser jag mig icke

kunna tillstyrka, att den förevarande lagens tillämpningsområde vidgas,

på sätt inom högsta domstolen blifvit föreslaget.

Beträffande den afdelning af det remitterade förslaget, hvilken

handlar om särskilda husbehofsskogar, hafva i anslutning till inom

högsta domstolen framställda anmärkningar vidtagits följande ändringar.

1 och 2 §§ hafva undergått redaktionell omarbetning och den undantagsställning,

som för de i 3 och 4 §§ afsedda fall intages af särskild husbehofsskog,

tilldelad lägenhet, har bragts till tydligare uttryck. Sistnämnda

båda §§ hafva ock kompletterats dels med vissa tidsbestämmelser,

dels med uttryckliga stadgande!! om utsynings och stämplings företagande

jämväl för det i 4 § första punkten afsedda fall och om vederbörande

skogstjänstemans befogenhet så väl att företaga dylik utsyning

och stämpling som att fixera vissa tidsfrister. Ordningsföljden mellan

§§ har på föreslaget sätt omkastats, i sammanhang hvarmed en redaktionell

jämkning företagits jämväl beträffande förslagets 5 §. De sålunda

förändrade bestämmelserna återfinnas i 2—6 §§ af det omarbetade förslaget.

Tvenne högsta domstolens ledamöter hafva satt i fråga, huruvida

icke vissa i 2—-5 §§ af det remitterade förslaget upptagna detaljbestämmelser

borde uteslutas för att ersättas med föreskrifter, meddelade

på sätt, som i 10 § sägs. Då de afsedda bestämmelserna emellertid

tjäna till att närmare fixera gränserna för ägarens eller åbons rätt att

tillgodogöra sig den särskilda husbehofsskogen eller att i vissa fall från

allmänningsskog utfå erforderligt husbehofsvirke, synas mig skäl icke

föreligga för en ändring af förslaget i denna del.

Beträffande 4 § af det remitterade förslaget har en bland högsta

domstolens ledamöter uttalat den mening, att densamma borde i dess

helhet ur förslaget utgå. I anledning af livad till stöd därför anförts

må erinras därom, att nyssnämnda lagrum dels afser att innebära en

maning till aktsamhet vid skogens skötsel, dels ock åsyftar att för där

afsedda händelser garantera ägaren eller åbon en jämnare tillgång på

husbehofsvirke och betaga honom möjligheten att förslösa den därvid

uppstående extraordinära virkestillgången utan tanke på framtiden. De

fördelar såväl från det allmännas som från vederbörande ägares eller

åbos synpunkt, hvilka torde kunna uppnås genom ifrågavarande bestämmelse

och hvilka i dessa karga och ofta skogsfattiga trakter måste

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

tillmätas en särskild vikt, lära näppeligen på annan väg stå att vinna,

ock vill det under sådana förhållanden synas, som om stadgandets

undantagsnatur icke bör få föranleda dess utmönstrande.

I 7 § af det omarbetade förslaget har på grund af inom högsta

domstolen gjord hemställan föreskrifvits, att samfälld husbehofsskog

skall bibehållas oförminskad.

Såsom jag redan vid mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 15

maj 1908 framhållit, synes skogsskötseln å de samfällda husbehofsskogarna

i regel böra anläggas på uthållighet. Vid det remitterade

förslagets granskning har en bland högsta domstolens ledamöter framhållit

såsom önskvärdt, att denna regel måtte göras undantagslös.

Ehuru jag af flera skäl icke fullt kan dela denna mening, har jag

emellertid, på samma gång jag i anledning af inom högsta domstolen

framställda anmärkningar tagit i öfvervägande, huru undantagen från

uthållighetsprincipen må kunna angifvas med större tydlighet, än som

skett i det remitterade förslaget, jämväl tagit under förnyad ompröfning,

huruvida icke dessa undantag må kunna ytterligare begränsas utöfver

hvad med det remitterade förslaget afsetts. Framför allt har det synts

mig angeläget att söka undvika, att hänsynen till vissa delägares ökade

husbehof föranleder ökad utdelning af virke eller pengar jämväl åt

öfriga delägare, då detta, såsom ock inom högsta domstolen framhållits,

icke öfverensstämmer med syftet med husbehofsskogarnas afsättande.

Härvid kommer i betraktande, att beträffande samfälld husbehofsskog

med sådant läge, att dess afkastning kan åt delägarna in natura uttagas,

ökadt virkesbeliof för viss delägare kan tänkas tillgodosedt genom

skogens afkastning, utan att därför afverkningen behöfver så utsträckas,

att den ifrågavarande delägarens virkesbehof täckes af den honom enligt

8 § af det remitterade förslaget tillkommande andelen af det afverkade

virket. Genom bestämmelser i det i 6 § af samma förslag afsedda

reglementet synes nämligen saken kunna så ordnas, att delägaren i

fråga beredes möjlighet att, mot afdrag på utdelningen af följande.års

afkastning eller mot kontant ersättning, öfvertaga virke,, som ej af

öfriga delägare in natura uttages. Träffas en dylik anordning, uppstår

behof att medgifva afvikelse från uthållighetsprincipen allenast för det

fall, att den totala virkeskvantitet, som med tillämpande af denna

princip vid visst tillfälle får afverkas, visar sig otillräcklig för bestridande

af hvad samtliga delägare behöfva in natura uttaga. Af nu anförda, skäl

hafva i 8 och 9 §§ af det omarbetade förslaget införts stadganden af innebörd,

att en vidsträcktare utverkning, än som med uthållighetsprincipen

är förenlig, allenast kan medgifvas, då detta erfordras för beredande

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 108.

af större tillgång på virke att för delägares extraordinära husbehof

användas. Undantagsstadgandets tillämplighet har gjorts beroende af

att den vidsträcktare utsyningen är med god skogsvård förenlig och ej

kränker meddelägares intressen samt att reglementet för den samfällda

husbehofsskogen innefattar bestämmelser till ordnande af de ersättningsfrågor,

som uppstå vid utsyning för allenast vissa delägares husbehof.

För att än skarpare betona stadgandets undantagsnatur och sålunda

förebygga oupphörliga rubbningar i afverkningsberäkningarna och de

samfällda husbehofsskogarnas utpinande har möjligheten att öfverskrida

uthållighetsprincipen uttryckligen bundits vid förutsättningen, att det

ökade husbehofvet har sin grund i extraordinära omständigheter

såsom eldsvåda, utflyttning i följd af skifte eller dylikt. Bestämmanderätten

i fråga om den extra afverkningens tillåtlighet är lagd i händerna

på vederbörande öfverjägmästare.

Emot 9 § af det omarbetade förslaget kan visserligen den invändningen

göras, att densamma saknar all tillämplighet med afseende

på de samfällda husbehofsskogar, hvilka i förhållande till delägarnas

gårdar hafva sådant läge, som omöjliggör virkets uttagande in natura,

och att följaktligen delägarna där komma i en sämre ställning än

eljest. Denna omständighet, som har sin grund i själfva naturförhållandena

och i viss mån äger sin motsvarighet i olikheten mellan

förhållandena vid samfällda husbehofsskogar öfver hufvud å ena sidan

och vid särskilda husbehofsskogar å den andra, synes mig emellertid icke

utgöra tillräckligt skäl emot fastställandet af mera liberala skogsvårdsprinciper

för de fall, då detta till obestridlig nytta för delägarna och

utan någon verklig olägenhet för skogsvården låter sig göra.

Det af högsta domstolen påpekade redaktionsfelet i det remitterade

förslagets 15 § har vid omarbetningen blifvit rättadt.

Hvad i öfrigt enskilda ledamöter inom högsta domstolen vid

granskningen af nu ifrågavarande lagförslag anfört har jag icke ansett

böra föranleda ändring i förslaget.

Beträffande härnäst förslaget till lag om ändrad lydelse af 2 § i

lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar hafva tvenne högsta

domstolens ledamöter anmärkt, att detta förslag ginge längre än rättvisa

och billighet kräfde, då det beträffande skogsmark, som utlägges vid

framtida afvittringar, undantagslöst utesluter den i 2 § skyddsskogslagen

omförmälda rätten att påfordra inlösen. Att ålägga en ovillkorlig

skyldighet att utan hvarje ersättning underkasta sig den vidtgående

inskränkning i äganderätten, som meddelandet af ett förordnande enligt

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 75 Höft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 108.

berörda lagrum kan innebära, vore befogadt, allenast där hänsyn till inskränkningen

tagits vid kusbehofsskogsanslagets utläggande vid afvittringen.

Hvad sålunda anförts synes mig icke böra föranleda omarbetning

af förslaget. Då, på sätt redan framhållits i mitt anförande till statsrådsprotokollet

den 15 maj 1908, i en blifvande afvittringsförfattning

föreskrifter komma att meddelas om noggrann undersökning i sammanhang

med afvittringen angående tillämpligheten af 2 § skyddsskogslagen

på den i afvittringen ingående skogsmarken, lärer allenast mycket

sällan kunna förekomma, att nödvändigheten att beträffande viss skogsmark

tillämpa nämnda lagrum kommer till synes först efter afvittringen.

Skulle emellertid detta någon gång inträffa, så vore för dylika fall,

såsom ock inom högsta domstolen antydts, vederbörande skogsägares

intressen knappast betjänta med rätten att fordra skogsmarkens inlösande

med eu penningsumma, på sätt i 2 § skyddsskogslagen föreskrifves,

helst det ofta skulle visa sig omöjligt att för den undfångna lösesumman

förvärfva annan, lämpligt belägen skog, hvilken icke vore af beskaffenhet

att hemfalla under 2 § skyddsskogslagen. Därest den framställda

anmärkningen skulle vinna beaktande, blefve det följaktligen

nödvändigt att beträffande de sällsynta fall, om hvilka här är fråga,

meddela speciella bestämmelser angående ersättningens beskaffenhet,

något som i och för sig synes föga tilltalande. Skulle i realiteten

något stå att vinna med dylika specialbestämmelser, borde de garantera

vederbörande skogsägare ersättning i kronan tillhörig skogsmark eller

i form af rätt till afverkning å kronoskog, men en dylik ersättning in

natura lärer på grund af bristande tillgång på lämpligt belägen kronoskog

icke alltid kunna beredas, ett förhållande, som är ägnadt att ytterligare

inveckla lagstiftningsuppgiften. Det lärer sålunda af praktiska

skäl vara nödvändigt att underkasta ägarna till vid framtida afvittringar

utlagd skogsmark skyldighet att utan ersättning tåla den ifrågavarande

inskränkningen.

Departementschefen uppläste härefter i enlighet med det afgifna

yttrandet affattade förslag till lag angående husbehofsskogar inom vissa

områden och till lag om ändrad lydelse af 2 § i lagen den 24 juli 1903

angående skyddsskogar samt hemställde, att desamma måtte, jämlikt

§87 regeringsformen, genom nådig proposition Riksdagen till antagande

föreläggas.

Hvad departementschefen sålunda föreslagit och

hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd■ Proposition N:o 108. 115

täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla; och

skulle nådig proposition i ämnet, af den lydelse bilagan

— vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet

Axel Mörner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.