Angående ombildning af lärarnes vid elementarläroverken änkeoch pupillkassa
1909-02-19 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1909:116, Angående ombildning af lärarnes vid elementarläroverken änkeoch pupillkassa
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.
1
N:o 116.
Kungl. Maj is nådiga proposition till Riksdagen angående ombildning
af lärarnes vid elementarläroverken änke- och pupillkassa;
gifven Stockholms slott den 19 februari 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t, med återkallande af
den i 1909 års statsverksproposition gjorda framställning beträffande höjning
af det såsom bidrag till pensionering af änkor och barn efter lärare
vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m. under riksstatens
tionde hufvudtitel uppförda anslaget, härmed föreslå Riksdagen att för
ombildning af lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa i
så nära öfverensstämmelse som möjligt med de af departementschefen i
statsrådsprotokollet angifna grunder — under förutsättning att den rätt
till tjänstår, som enligt prästerskapets privilegier tillkommer stärbhus efter
ämneslärare vid de allmänna läroverken, blifver i vederbörlig ordning
upphäfd — höja ofvan omförmälda anslag, nu 113,092 kronor, med 28,506
kronor, eller till 141,598 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Hugo Hammarskjöld.
Bih. till Riksd. Prof. 1.90.9. 1 Samt. 1 Afd. 80 Häft. (N:o 116.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 februari 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: Albekt Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
SvVARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm.
Proposition
till 1908 ån
riksdag.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde:
»I nådig proposition till 1908 års riksdag föreslog Eders Kungl. Maj:t
Riksdagen att för ombildning af lärarnas vid elementarläroverken änkeoch
pupillkassa i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
angifna grunder — under förutsättning att den rätt till tjänstår,
som enligt prästerskapets privilegier tillkommer stärbhus efter ämneslärare
vid de allmänna läroverken, blifver i vederbörlig ordning upphäfd — höja
det såsom bidrag till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna
läroverk, pedagogier, seminarier m. m. uppförda anslaget, 95,258
kronor, med 79,252 kronor eller till 174,510 kronor.
I mitt yttrande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den
31 december 1907 redogjorde jag för nämnda kassas uppkomst och utveckling
samt för de ändringar i dess reglemente, som af delägare i kassan
blifvit föreslagna äfvensom för det betänkande och förslag i ämnet,
som den 8 april 1907 afgifvits af för frågans utredning tillkallade sakkunnige.
3
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 116.
De grunder, på Indika bemälda sakkunnige uppgjort sitt förslag till
nytt reglemente för kassan voro i korthet följande.
Sakkunnige utgingo från den uppfattningen, att jämte den gamla änkeoch
pupillkassan måste upprättas en ny sådan kassa, som skulle öfvertaga
alla den gamla kassans tillgångar och inkomster samt ansvara för fullgörandet
af alla dess förbindelser, och som skulle vara skild från densamma
med afseende å delägare och delaktighetsbelopp, änke- och barnpensioner,
pensionsafgifter med derå omständigheter. Skyldighet att vara
delägare i den nya kassan skulle åligga en hvar, som den dag, då
reglementet för denna kassa trädde i kraft, eller därefter genom befordran
eller transport blefve rektor eller ordinarie ämneslärare eller pensionsberättigad
öfningslärare vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium,
rektor, lektor eller adjunkt vid högre lärarinneseminariet i Stockholm samt
vid tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro, Borås och
Härnösand, föreståndare eller lektor vid Chalmers tekniska läroanstalt, öfverlärare
eller lärare vid gymnastiska centralinstitutet, kamrerare eller
kassör och bokhållare eller sekreterare och ombudsman eller vaktmästare
vid folkskollärarnas pensionsinrättning.
Delägare, som erhållit afsked med pension, skulle vara skyldig att
fortfarande kvarstå i kassan.
Rättighet att blifva delägare i den nya kassan skulle åter tillkomma
enhvar, som är delägare i den gamla kassan, med undantag af lärare i
trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium och dem, som erhållit afsked med
pension före år 1905. Sådan rättighet skulle äfven tillkomma hvarje blifvande
lärarinna vid något af förutnämnda seminarier.
Delaktighetsbeloppet i elementarlärarnas nya änke- ech pupillkassa
skulle utgöra det pensionsbelopp, som är bestämdt för befattningen i dess
högsta lönegrad, dock ej öfverstigande 4,000 kronor. Men då teckningslärarna
vid de allmänna läroverken komma att uppbära pensioner, växlande
vid de högre läroverken från 2,000 till 2,750 kronor och vid de lägre
från 900 till 2,360 kronor, beroende på det antal extratimmar, som ålegat
teckningsläraren under de tio sista åren af hans tjänstgöring, föreslogs att,
allt efter antalet sådana extra tjänstgöringstimmar, delaktighetsbeloppet
för teckningslärare vid högre läroverk skulle vara dels 2,750 kronor dels
2,000 kronor och delaktighetsbeloppet för teckningslärare vid realskola dels
2,000, dels 1,350 och dels 900 kronor. För öfningslärare, som innehafva
två eller flera kassan tillhörande befattningar, skulle delaktighetsbeloppet
utgöra summan af de särskilda befattningarnas delaktighetsbelopp, dock
icke öfverstigande 3,000 kronor.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.
Vid bestämmandet af de pensionsbelopp, som skulle föreslås, utgingo
sakkunnige från den uppfattningen, att änkepensionen borde höjas i ungefär
samma proportion, som lönerna blitvit höjda vid den år 1904 skedda
eller därefter vidtagna löneregleringar samt att de mest behöfvande särskilt
skulle tillgodoses. För detta ändamål skulle hvarje änkepension
bestå af två delar, en, som till samma belopp ingår i alla pensioner,
grundpensionen, och en, som utgör en viss procent af delaktighetsbeloppet,
tilläggspensionen. Grundpensionen skulle utgöra 100 kronor och tilläggspensionen
20 procent af delaktighetsbeloppet. Vidare skulle den förhöjning
af änkans pension, som enligt det gamla reglementet äger rum med
30 procent för ett och med SO procent för två eller flera minderåriga barn,
ytterligare ökas med 10 procent för hvarje minderårigt barn utöfver de
två; och då enligt det gamla reglementet ett föräldralöst barn erhåller 50
procent af den pension, som skulle hafva tillkommit modern, samt två
eller flera föräldralösa barn moderns hela pension, skulle framdeles samma
bestämmelser gälla med afseende på ett och två sådana barn, men tre
föräldralösa barn skulle erhålla moderns pension med 30 procents förhöjning,
fyra samma pension med 50 procents förhöjning samt fem eller flera
föräldralösa barn ytterligare 10 procents förhöjning för hvarje barn öfver
fyra.
Slutligen skulle pensionsrätten utsträckas sålunda, att änkor och barn
efter delägare i gamla kassan, hvilka aflidit under tiden från början af år
1905 till slutet af år 1908, från början af år 1909 komme i åtnjutande
af den pension i nya kassan, som skulle hafva tillkommit dem, om bemälda
delägare i densamma vunnit inträde; men med skyldighet för vederbörande
stärbhus att afstå från detsamma eventuellt tillkommande rätt till
tjänstår, för så vidt detta folie inom år 1909.
Pensionsafgifterna skulle höjas i ungefär samma proportion som lönerna
och de föreslagna änkepensionerna blifvit höjda. Den egentliga
pensionsafgiften skulle utgöra en årsafgift, som för i tjänst varande delägare
skulle uppgå till 3 procent och för pensionerad delägare till 2 procent
af hvars och ens delaktighetsbelopp. Denna pensionsafgift skulle
eventuellt höjas med 0,6 procent eller till 3,6 procent af delaktighetsbeloppet
för i tjänst varande delägare.
För att skydda kassan för den förlust, som kunde förorsakas densamma
genom delägares sent ingångna äktenskap med stor åldersskillnad mellan
makarna, skulle vidare delägare, som efter fyllda 65 år inginge äktenskap,
för att erhålla pensionsrätt för sina efterlefvande, erlägga en tilläggsafgift,
beräknad efter mannens ålder och åldersskillnaden mellan makarna.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.
Slutligen skulle kostnaderna för den förhöjning i pensionen, som föreslagits
för änkor och barn efter delägare, som aflidit under åren 1905—
1908, icke fördelas på samtliga delägare i den nya kassan utan till väsentlig
del bestridas af de nuvarande delägarne i den gamla kassan, hvilka
öfverginge i den nya. Dessa skulle därför erlägga en retroaktivafgift, hvilken
skulle utgå för åren 1905—1908 och utgöra skillnaden mellan den
pensionsafgift, delägare skulle erlagt till den nya kassan, om han vid ingången
af år 1905 eller vid senare skedd utnämning inträdt i densamma,
och den, som för hvarje af nämnda år erlagts till den gamla kassan. Dylik
retroaktivafgift skulle äfven erläggas af vederbörande änka och barn från
början af år 1905 till mannens eller fadrens död.
Den rätt till s. k. tjänstår, som enligt prästerskapets privilegier tillkommer
ämneslärarna vid de allmänna läroverken, skulle upphäfvas, under
förutsättning att Riksdagen medgåfve aflösning af nämnda privilegium och
Kyrkomötet därtill lämnade sitt bifall.
Enligt sakkunniges beräkning, för hvilken lagts till grund en räntefot
af 4 %, skulle för genomförande af deras förslag erfordras ett årligt
belopp af 72,890 kronor. Denna summa skulle fyllas genom
l:o) det statsbidrag, hvarom nådig framställning
gjorts till 1907 års Riksdag................................................... kronor 3,521: —
2: o) statsbidrag
dels för upptagande af nya delägare
och höj dt delaktighetsbelopp
för äldre delägare under perioden
1878—1897 ............................................. kronor 7,951: —
dels såsom ersättning för den
kapitalförlust, kassan lidit därigenom
att den år 1908 i 24 år måst umbära
nyssnämnda belopp .................... » 12,975: —
eller tillsammans ............................................................... »
3:o) det såsom aflösning af tjänstårsprivilegiet beräknade
statsbidraget.................................................................. »
samt
4:o) ytterligare statsbidrag för att pensionsafgiften
skulle kunna bestämmas till 3 procent af delaktighetsbeloppet
för i tjänst varande delägare................................. »
Öfver sakkunniges betänkande och förslag hördes öfverstyrelsen för
rikets allmänna läroverk, vederbörande domkapitel och Stockholms stads
konsistorium, direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk och
20,926: —
25,633: —
22,810: —
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.
öfver gymnastiska centralinstitutet, styrelserna för de tekniska elementarskolorna
och Chalmers tekniska läroanstalt äfvensom vederbörande läroverkskollegier,
kassans direktion och statskontoret. I mitt förut nämnda
yttrande redogjorde jag för det hufvudsakliga i bemälda myndigheters
utlåtanden samt upptog till bemötande de viktigare anmärkningar och invändningar,
som blifvit gjorda mot sakkunniges förslag, till hvilket jag i
alla väsentliga delar anslöt mig.
För närmare kännedom af berörda förslag och motiven därför äfvensom
af de skäl, på grund af hvilka jag anslöt mig till detsamma, ber jag
att få hänvisa till sakkunniges betänkande samt mitt omförmälda yttrande
till statsrådsprotokollet.
Sedan sakkunniges förslag afgifvits, blef det under l:o) här ofvan
upptagna statsbidraget beviljadt af 1907 års Riksdag. Samma Riksdag
medgaf emellertid upprättande af 63 nya adjunktsbefattningar vid de allmänna
läroverken. Då frågan förelädes 1908 års Riksdag, utgick följaktligen
det nämnda anslaget å 3,521 kronor, men i stället upptogs ett anslag
å 9,883 kronor för täckande af kostnaderna för mottagande i kassan af
innehafvarne af berörda nya adjunktsbefattningar.
För genomförande af sakkunniges förslag till kassans ombildning äskades
därför af 1908 års Riksdag:
för mottagande af nya delägare och höjning af åtskilliga
delägares delaktighetsbelopp undertiden 1878—1897 kronor 20,926: —
såsom aflösning af tjänstår sprivilegiet................................ » 25,633: —
för att pensionsafgiften skulle kunna bestämmas till 3
procent af delaktighetsbeloppet för i tjänst varande
delägare................................................................................. » 22,810: —
för mottagande af innehafvarna af de 1907 upprättade
63 nya adjunktsbefattningarna...................... »_9,883: -
eller tillsammans kronor 79,252: —
I anledning af denna framställning till Riksdagen yttrade statsutskottet:
Lärarnes
vid elementarläroverken änke- och pupillkassa beviljades
vid dess bildande ett årligt anslag af 65,000 kronor, däraf 5,000 kronor
till förvaltningskostnadernas bestridande. Sedermera hade kassans verksamhet
utvidgats därigenom, att dels vissa klasser nya delägare lämnats
tillträde till kassan, dels ock innehafvarna af nyinrättade lärarbefattningar
mottagits såsom delägare i densamma. För dessa nytillkomna delägare
hade i allmänhet hos Riksdagen begärts och äfven erhållits motsvarande
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.
ökning i statsbidraget, så att detta för närvarande utginge med sammanlagdt
95,258 kronor.
Hvad beträffade det första af de belopp, som af Kungl. Maj:t äskats
för genomförande af det utaf sakkunnige framlagda förslaget till kassans
ombildning, inginge däri, enligt hvad af statsrådsprotokollet framginge,
dels för upptagande af nya delägare och höjdt
delaktighetsbelopp för äldre delägare under perioden
1878—1897.................................................................................... kronor 7,951: —
dels såsom ersättning för den kapitalförlust, kassan
lidit därigenom, att den år 1908 i 24 år måst umbära
nämnda belopp ........................................................................... > 12,975: —
eller tillsammans kronor 20,926: —
Då Riksdagen vid flera tillfällen och senast år 1907 vid tillförandet
till kassan af nya delägare beviljat en motsvarande ökning i statsbidraget,
torde jämväl det årliga anslag af 7,951 kronor, som begärts för de under
åren 1878—1897 tillkomna delägare m. m. böra tillerkännas kassan. Då
framställning om beviljande af detta belopp icke förr än nu gjorts hos
Riksdagen, torde däremot fog saknas för det framställda yrkandet om ersättning
för den förlust, kassan kunde hafva lidit genom att under en
följd af år hafva varit utan nämnda bidrag. Utskottet hade för den skull
icke ansett sig kunna tillstyrka beviljandet af omförmälda belopp af 12,975
kronor.
Kungl. Maj:t hade vidare föreslagit Riksdagen att till aflösning af den
rätt till tjänstår, som för närvarande tillkomme ämneslärare vid de allmänna
läroverken, bevilja ett årligt anslag till pensionskassan af 25,633
kronor, men utskottet hade icke ansett tillräckligt tungt vägande skäl anförda
för bifall till denna framställning.
Utskottet hade ej heller kunnat tillstyrka den gjorda framställningen
om beviljande af 22,810 kronor, för att därigenom pensionsafgiften måtte
kunna bestämmas till 3 procent af delaktighetsbeloppet för i tjänst varande
delägare. Utskottet delade nämligen den af statskontoret uttalade åsikten,
att äfven med den förhöjning af delägarnes atgifter till 3,6 procent af
delaktighetsbeloppet, hvilken enligt de sakkunniges utredning skulle erfordras,
därest sistnämnda anslagsökning icke kunde påräknas, dessa afgifter
icke kunde betraktas såsom oskäligt höga jämförda med dem, som
uttoges af delägarna i andra för statstjänstemäns änkor och barn inrättade
pensionsanstalter. Såsom ett stöd för denna åsikt ville utskottet framhålla,
att de sakkunnige själfva anfört, att i följd af den grundfond, som vid
kassans stiftande tilldelats densamma, och det statsbidrag, den beviljats,
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.
den pension, som af kassan tillförsäkrats de efterlefvande, städse varit större
än den, som genom den erlagda afgiften kunnat erhållas i annan anstalt.
Hvad slutligen beträffade det äskade beloppet af 9,883 kronor för
mottagande af innehafvarna af de år 1907 upprättade 63 nya adjunktsbefattningarna,
hade utskottet, ehuru beräkningsgrunden syntes väl hög, på
de här ofvan i dylikt afseende anförda skäl ansett sig böra tillstyrka dess
beviljande.
Enligt hvad utskottet sålunda uttalat, skulle alltså det för närvarande
till kassan utgående statsbidraget.........................
ökas med
dels för mottagande af nya delägare under tiden
1878—1897 m. in...................................................................
dels för mottagande af de år 1907 upprättade 63
nya adjunktsbefattningarna..................................................
kronor 95,258:
7,951: —
9,883
och således uppgå till kronor 113,092: —
Mot ombildning af pensionskassan i den mån den kunde verkställas
med det af utskottet här ofvan förordade anslagsbeloppet hade utskottet
icke något att erinra.
Utskottet hemställde alltså,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning måtte på det sätt bifallas,
att Riksdagen höjde det såsom bidrag till pensionering af änkor och
barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m. uppförda
anslaget, nu 95,258 kronor, med 17,834 kronor till 113,092 kronor.
Mot detta utskottets förslag reserverade sig grefve A. F. C:son Wachtmeister,
H. R. Törnebladh m. fl., hvilka, med afseende å det ojämna sätt,
hvarpå förmånen af rätt till tjänstår utföllö för olika delägare i kassan,
ansågo att, utöfver de af utskottet förordade anslagsbelopp, jämväl Kungl.
Maj:ts förslag om beviljande af ett belopp om 25,633 kronor till aflösning
af tjänstårsprivilegiet bort af utskottet förordas till bifall.
«*''dZnt be'' Vid ärendets behandling i Riksdagen biföll Andra Kammaren utan
omröstning statsutskottets förslag. Första Kammaren däremot antog efter
omröstning reservanternas förslag. Vid gemensam omröstning bifölls
emellertid statsutskottets förslag med 166 röster mot 163.
Vlmyn“digheter^ Med anledning af den utgång frågan sålunda erhållit i Riksdagen
hafva utlåtanden infordrats dels från kassans direktion, dels från öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk.
Innan direktionen afgaf sitt yttrande hade emellertid 1908 års revisorer
för granskning af kassans förvaltning och räkenskaper i sin berättelse
öfver verkställd revision upptagit frågan om kassans ombildning
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.
till ny behandling. Revisorerna utgingo därvid från statsutskottets yttrande,
att utskottet icke hade något att erinra mot ombildning af kassan
i den mån den kunde verkställas med det af Riksdagen beviljade anslagsbeloppet,
men anmärkte att den synnerligen önskvärda ombildningen af
änke- och pupillkassan i full öfverensstämmelse med sakkunniges förslag
i själfva verket blifvit omöjliggjord genom Riksdagens beslut. En ombildning
af kassan i den åstundade riktningen måste nämligen blifva beroende
af förnyad utredning, enär de af Riksdagen verkställda nedsättningarna
nödvändigtvis påkallade antingen höjning af de föreslagna pensionsafgifterna
eller sänkning af de föreslagna pensionerna eller vidtagande
af båda dessa åtgärder i förening.
Men genom Riksdagens beslut hade icke blott en ombildning af kassan
i den riktning, de sakkunnige föreslagit, blifvit omöjliggjord; kassan skulle
icke ens under en längre tid kunna fortsätta sin verksamhet enligt samma
grunder som hittills, utan att dess ställning skulle betänkligt försvagas.
Då änke- och pupillkassan bildades, afsade sig nämligen lärarna den
dem förut tillkommande rätten till så kalladt nådår, och till ersättning
härför erhöll kassan ett årligt statsbidrag. En del af den pension hvarje
stärbhus åtnjuter, kunde därför anses härröra från detta statsbidrag, som
utgjorde ersättning för nådåret. Den återstående delen af pensionen
härrörde i hufvudsak från de af lärarna inbetalda pensionsafgifterna. Då
antalet lärare ökades, komme ock antalet pensionsafgifter att ökas i samma
proportion; och kunde således den del af pensionen, som härrörde från
delägarnas afgifter, sägas vara konstant. Skulle emellertid pensionen i
sin helhet bibehållas vid konstant belopp, måste äfven det statsbidrag, som
ersatte nådåret, ökas i mån af lärarkårens ökning. Skedde ej detta,
komme, då ju pensionerna det oaktadt bibehölles vid samma belopp, kassans
ställning tydligen att försämras.
Riktigheten af deli principen, att statsbidraget bör ökas i mån af
lärarkårens ökning, hade Riksdagen vid upprepade tillfällen och senast år
1908 erkänt genom beviljande af ökadt statsbidrag för nytillkomna lärarplatser.
Några af de platser, för hvilka ökning i statsbidraget beviljats
vid 1908 års Riksdag, vore emellertid inrättade sedan längre tid tillbaka,
och statsbidrag hade alltså bort utgå för dem redan under eu följd af år.
Det syntes därför revisorerna vara en nödvändig konsekvens af Riksdagens
beslut, att ersättning gåfves för det statsbidrag, hvaraf kassan under denna
tid varit i afsaknad. Det enda skäl Riksdagen anfört för sitt afslag å
Kungl. Maj:ts framställning om ett anslagsbelopp af 12,975 kronor för
berörda ändamål, nämligen att framställning härom icke förr gjorts, syntes
därför revisorerna icke vara bindande.
Ilih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 80 Höft. ''
2
10
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 116.
Med beviljande af sagda anslag å 12,975 kronor skulle emellertid
vinnas endast att pensionerna med bibehållande af de hittills varande
pensionsafgifterna skulle kunna utgå med samma belopp som hittills.
Den af de sakkunnige föreslagna höjningen af pensionerna förutsatte
dels aflösning af det så kallade tjänståret, dels ock en större eller mindre
höjning af pensionsafgifterna jämte eventuellt ett ytterligare anslag af statsmedel.
En aflösning af tjänståret kunde ske på två sätt, nämligen dels på
det sätt, som i propositionen föreslagits, eller att statsbidrag å 25,633
kronor beviljas kassan, dels ock så, att till kassan skulle få ingå den del
af aflöningen under tjänståret, som eljest skolat tillfalla den aflidne tjänstinnehafvarens
stärbhus. Beträffande det sist nämnda sättet att utjämna
tjänstårsförmånen vore dock att märka, att då tjänstårsförmån endast tillkomme
ämneslärarna vid de allmänna läroverken, och ej kassans öfriga
delägare, men höjningen af pensionerna borde tillkomma alla delägare, ett
ytterligare statsbidrag blefve behöfligt, hvilket i den nådiga propositionen
enligt sakkunniges utredning upptagits till 4,627 kronor.
I händelse af bifall till hvad sålunda föreslagits angående ett statsbidrag
å 12,975 kronor samt om aflösning af tjänståret på något af ofvan
omförmälda sätt, skulle, enligt hvad sakkunniges utredning visat, pensionerna
kunna höjas till de af dem föreslagna beloppen, om pensionsafgifterna
sattes till 3,6 % af delaktighetsbeloppen. Efter revisorernas
uppfattning vore det också i alla afseenden lyckligast, ifall den planlagda
omorganisationen af änke- och pupillkassan blefve så snart som
möjligt genomförd, och detta skulle under nyss angifna förutsättningar
kunna ske utan någon ytterligare tidsödande utredning. Att hvarken
en ökning af de föreslagna pensionsafgifterna utöfver 3,6 % af delaktighetsbeloppet
för i tjänst varande delägare eller en sänkning af pensionerna
under hvad de sakkunnige föreslagit lämpligen borde ifrågasättas,
hade, enligt revisorernas mening, blifvit tillräckligt vitsordadt genom de
sakkunniges utredning och hvad därom yttrats i den nådiga propositionen.
Hvad särskildt anginge en eventuell ökning af pensionsafgifterna vare sig
i allmänhet eller genom bestämmande af särskilda retroaktivafgifter, åldersskillnadsafgifter
eller dylikt ville revisorerna erinra därom, att därest inträde
i dén nya kassan på sådant sätt gjordes allt för afskräckande, den
faran läge nära till hands, att denna kassa finge i öfvervägande grad såsom
delägare mottaga sådana lif, som af en eller annan orsak kunde ur
försäkringsteknisk synpunkt betraktas såsom mindervärdiga, under det att
sådana, från hvilka ur samma synpunkt kunde påräknas varaktigare afgiftsbidrag
till kassan, helt naturligt skulle föredraga att kvarstå i den äldre
kassan med dess billigare afgifter, eller ock att, därest de önskade ökade
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.
pensioner för sina efterlefvande, på enskild väg bekosta ökningen. Det
vore uppenbart att vid en sådan eventualitet hela den statistiska grundval,
hvarpå sakkunniges och Kungl. Maj:ts förslag till kassans ombildning hvilade,
skulle betänkligt rubbas, och den nya kassans ställning sålunda blifva
inom kort tid i hög grad försvagad. Skulle emellertid Kungl. Maj:t finna
en förnyad framställning till Riksdagen i enlighet med hvad revisorerna
föreslagit, icke böra göras, eller skulle Riksdagen icke till en sådan framställning
lämna sitt bifall, återstode ej annan utväg än att verkställa ny
utredning angående såväl afgifternas som pensionernas belopp. Under
sådana omständigheter borde emellertid utredningen åtminstone icke fördröjas
till nästa treårsrevision utan borde ske genom särskilda sakkunnige,
och borde denna utredning afse bland annat en uträkning af, huru pensionsbeloppen
skulle alternativt ställa sig, därest afgifterna bestämdes till
3 °!o eller högst 3,6 °j0 af delaktighetsbeloppet för i tjänst varande delägare.
I sammanhang med denna utredning syntes äfven böra beaktas en
annan omständighet. Under behandlingen af frågan om kassans ombildning
vid 1908 års Riksdag fästades alldeles särskild uppmärksamhet vid
spörsmålet om tjänstår sprivilegiets eventuella aflösning och, på sätt förut
vore nämndt, gick ärendet i denna del till gemensam votering. Riksdagens
beslut utföll så, att det för privilegiets aflösning begärda anslaget
icke beviljades och att privilegiet sålunda skulle bibehållas. Efter revisorernas
uppfattning borde dock privilegiet icke bibehållas i sin nuvarande form,
då det nämligen, såsom i handlingarna äfvensom under debatten i kamrarna
framhållits,, verkade synnerligen slumpvis och ojämnt äfvensom ogynnsamt
för yngre lärares befordran. Men å andra sidan syntes tillräckliga
skäl ingalunda föreligga för lärarkåren att utan verkligt vederlag helt
och hållet afstå från en förmån, som för lärares stärbhus i de flesta fall
vore högst afsevärd. Betydelsen af denna förmån hade af ett flertal läroverkskollegier
framhållits och finge tydligen icke underskattas, särskildt i
sådana fall, där vid en makes eller faders frånfälle i torftiga omständigheter
tjänstårsinkomsten kunde utgöra en högst välkommen och behöflig
ekonomisk förstärkning för bestridande af begi''afningskostnader och andra
vid dödsfallet eller närmaste tiden därefter förekommande nödvändiga utgifter.
Under sådana förhållanden borde vid den eventuella förnyade utredningen
jämväl den frågan upptagas, huruvida icke detta privilegium
kunde förändras på sådant sätt, att, med undvikande af de olägenheter,
som vore förenade med detsamma i dess nuvarande form, de påtagliga fördelarna
däraf för lärarkåren blefve bevarade. Detta syntes kunna ernås
på det sätt, att tjänståret i hvarje fall beräknades till ett hälft år från
dödsdagen i likhet med hvad som funnes stadgadt i nådiga reglementet för
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.
universitetets i Uppsala pensionsinrättning för tjänstemäns änkor och barn
af den 21 februari 1849. Genom ett sådant stadgande skulle förmånen
af tjänståret blifva fix och beräknelig samt äfven alla öfriga invändningar
mot tjänståret i dess nuvarande form förfalla.
Efter det en utredning i sagda hänseenden blifvit verkställd och därå
grundade förslag afgifvits, syntes tillfälle böra gifvas vederbörande läroverkskollegier
samt öfriga vederbörande att yttra sig däröfver.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde revisorerna, att
Kungl. Maj:t för nästkommande Riksdag ville framlägga förnyadt förslag
till änke- och pupillkassans ombildning i enlighet med föreliggande på
sakkunniges utredning hyflande förslag och därvid anhålla om dels beviljande
af ytterligare ett belopp af 12,975 kronor såsom ersättning för
den kapitalförlust kassan lidit genom afsaknad af 7,951 kronor om året
under 24 år, dels ock medgifvande att tjänstår sprivilegiet i dess nuvarande
form må aflösas antingen på samma sätt, som vid 1908 års Riksdag blifvit
af Eders Kungl. Maj:t föreslaget, eller i enlighet med hvad revisorerna
ifrågasatt.
I händelse Eders Kungl. Maj:t icke skulle finna skäl till Riksdagen
aflåta proposition i dylikt syfte, eller därest Riksdagen skulle afslå en
sådan framställning, hemställde revisorerna i underdånighet, att Kungl.
Maj:t täcktes snarast möjligt låta genom särskilda sakkunnige verkställa
förnyad utredning och uppgöra nytt förslag i ämnet, innefattande jämväl
dels alternativa förslag till pensionsbelopp under förutsättning af pensionsafgifternas
utgående med 3 % eller högst 3,6 % af delaktighetsbeloppet
för i tjänst varande delägare, dels ock eventuella bestämmelser i fråga om
tjänstårets beräkning i hvarje fall till ett hälft år från dödsdagen.
Därjämte fäste revisorerna Kungl. Maj:ts uppmärksamhet därpå, att
1908 års Riksdag på nådig framställning beviljat anslag till inrättande af
åtskilliga nya lärartjänster, hvilkas innehafvare skulle blifva delägare i
änke- och pupillkassan och att kassan på grund häraf blefve i behof af
ökadt bidrag af statsmedel i enlighet med hvad i liknande föregående fall
varit händelsen.
Direktionen öfver lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa
instämde i revisorernas uttalande och åberopade detsamma såsom
sitt utlåtande i ämnet.
Ofverstyrelsen för rikets allmänna läroverk anslöt sig äfven till revisorernas
mening angående det anslag å 12,975 kronor, som begärdes såsom
ersättning för af kassan liden kapitalförlust, och anförde ytterligare skäl
för sin uppfattning af berörda anslags behöflighet för att den gamla kassan
med säkerhet skulle kunna fullgöra sina förbindelser.
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 116.
Beträffande åter revisorernas alternativt angifna sätt för tjänstårsprivilegiets
aflösning, nämligen att till kassan skulle få ingå den del af
aflöningen under tjänståret, som eljest skolat tillfalla den aflidne tjänstinnehafvarens
stärbhus, samt att, då tjänstårsrätt blott tillkomme ämneslärarna
vid de allmänna läroverken, hos Riksdagen skulle begäras ett årligt
anslag af 4,627 kronor, utgörande det belopp, som enligt sakkunniges beräkning
skulle i afseende å öfriga delägare i kassan svara mot ämneslärarnas
vid de allmänna läroverken tjänstårsförmån, sade sig öfverstyrelsen
icke kunna tillstyrka detsamma, förnämligast därför att det streke mot
den uppfattning, 1874 års Riksdag uttalade angående det likartade nådårsprivilegiet,
hvilken uppfattning Riksdagen sedermera icke frångått. I
skrifvelse den 17 maj 1874 framhöll nämligen Riksdagen, att det enligt
Riksdagens förmenande vore synnerligen oegentligt, att det understöd
af statsmedel, som genom nådåret komme den aflidne lärarens efterlefvande
till godo, skulle utgå samtidigt därmed, att staten under en annan
form lämnade bidrag till en för samma personer afsedd pensionskassa,
samt att det vore vida lämpligare, att allt det understöd, som från statens
sida borde komma änkor och barn efter elementarlärare till godo, utginge
under en form. Det sätt för tjänstårsförmånens aflösning, som i den nådiga
propositionen föreslagits, öfverensstämde däremot fullständigt med Riksdagens
nämnda uttalande. Och då af denna frågas behandling vid 1908 års
Riksdag syntes framgå, att en förnyad framställning i detta syfte icke
saknade utsikt att vinna framgång, ville öfverstyrelsen, under hänvisning
till hvad öfverstyrelsen yttrat i sitt utlåtande öfver sakkunniges betänkande
och förslag i ämnet, lifligt förorda, att ny framställning därom gjordes.
Skulle emellertid icke någon aflösning af tjänstårsprivilegiet komma till
stånd, utan denna föråldrade institution komma att kvarstå, ansåge öfverstyrelsen
lämpligt och önskligt, att revisorernas förslag till tjänstårets beräkning
vunne bifall. Hvad slutligen anginge revisorernas under angifven
förutsättning gjorda hemställan om anordnande af ny utredning och upprättande
af nytt förslag i ämnet, så hade öfverstyrelsen intet att däremot
invända. Men då det skulle vara af stort intresse att erfara, huru afgifterna
skulle ställa sig, därest de af sakkunnige föreslagna pensionsbeloppen
för änkor och barn bibehölles oförändrade, ville öfverstyrelsen
föreslå att en utredning äfven i detta syfte gjordes.
Ehuru jag, i likhet med revisorerna och öfverstyrelsen, anser, attDepanementsifrågavarande
änke- och pupillkassa i viss mån kan anses berättigad till ylande.
det årliga anslag å 12,975 kronor, som förlidet år begärdes såsom ersättning
för liden kapitalförlust, samt att den gamla kassan möjligen kan vara i
behof af detta anslag för sin soliditet, så finner jag mig dock icke nu böra
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 116.
föreslå förnyad framställning i sådant hänseende, då af de senaste utredningarna
af kassans ställning icke framgår, att den gamla kassan ovillkorligen
behöfver dessa medel för att kunna fullgöra sina förbindelser.
Härtill kommer, att omförmälda anslag afslogs af Riksdagen utan omröstning.
Icke heller finner jag mig böra förorda ett förnyadt framläggande
af förslaget om anslag å 22,810 kronor för att pensionsafgiften skulle
kunna bestämmas till 3 procent af delaktighetsbeloppet för i tjänst varande
delägare, detta såväl af sist anförda skäl som med hänsyn till hvad
statsutskottet förlidet år i denna punkt yttrat.
Däremot anser jag mig böra föreslå Eders Kungl. Maj:t att till Riksdagen
aflåta förnyad framställning angående aflösning af det så kallade
tjänstårsprivilegiet, då å ena Sidan tungt vägande skäl tala för en sådan
åtgärd och å andra sidan, såsom af den gemensamma omröstningen framgick,
denna fråga omfattas med sympati af ett stort antal af Riksdagens
ledamöter.
Bland de skäl, som anföras mot tjänstårsprivilegiet i dess nuvarande
form, torde i första rummet böra nämnas den stora ojämnhet och osäkerhet,
som vidlåder denna löneförmån. Se vi först på tj änstårsrättens
utsträckning, finna vi, att den tillkommer ämneslärare vid allmänna
läroverk, men icke öfningslärare vid samma läroverk, ej heller lärare vid
seminarier och tekniska läroanstalter eller öfriga delägare i kassan. Men
icke ens alla ämneslärare vid de allmänna läroverken komma för sina
efterlefvande i åtnjutande af denna förmån, utan endast de, som aflida,
medan de äro i tjänst.
En pensionerad lärare har ingen tjänstårsrätt. Däremot kan det inträffa
att denna förmån kommer till godo personer, som stå alldeles utom
lärarkåren. Om en i tjänst varande ämneslärare vid allmänt läroverk
aflider såsom ungkarl eller barnlös änkeman, uppbär nämligen hans stamhus,
vare sig det består af aflägsna släktingar, borgenärer eller eljest
lärarkåren ovidkommande personer, inkomsten af tjänståret.
Taga vi åter i betraktande värdet af tj änstårsrätten för de särskilda
stärbhusen, så är tydligt, att, då tjänståret räknas från dödsfallet till den
1 därpå följande maj, och då stärbhuset äger uppbära inkomsten af den
ifrågavarande befattningen under denna tid med skyldighet för stärbhuset
att bekosta arfvodet åt den vikarie, som förordnas till tjänstens uppehållande,
nämnda värde blir beroende af tidpunkten för dödsfallet, den lönegrad,
i hvilken den aflidne tjänstinnehafvaren uppburit lön, samt vikariearfvodets
belopp. Lektorer såväl som adjunkter vid de allmänna läroverken
uppbära lön i fem lönegrader, så att aflöningen för en lektor växlar
mellan 4,000 kronor och 6,000 kronor och för en adjunkt mellan
3,000 kronor och 5,000 kronor. Arfvodet för en lektorsvikarie varierar åter
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.
mellan 1,800 kronor, hvilket uppbäres af vikarie, som ej fullgjort villkoren
för kompetens till ordinarie lärarbefattning vid allmänt läroverk, och
2,400 kronor, som i regel utgår, då ordinarie adjunkt är förordnad till
lektorsvikarie. För en adjunkts vikarie är arfvodet 1,800 kr. eller 2,000
kronor. Den behållna inkomsten af tjänståret, för helt läs- eller kalenderår
räknadt, växlar således vid en lektorsbefattning mellan 1,600 kr. och
4.200 kronor och vid en adjunktsbefattning mellan 1,000 kr. och 3,200
kronor. Härtill kommer den ojämnhet, som vidlåder denna förmån i dess
nuvarande form, beroende på tidpunkten för dödsfallet. Då detta inträffar
i maj manad, blir tjänstarets längd 11 månader, då det inträffar
i mars, inskränkes tiden till en månad, och sker det i april, förekommer
ingen tjänstårsrätt. Den behållna inkomsten af tjänståret växlar sålunda
vid en lektorsbefattning mellan alldeles ingenting och n/12 af 4,200 kr.
eller 3,850 kr., samt vid en adjunktsbefattning mellan intet och n/i9 af
3.200 kr. eller 2,933 kronor.
Af det sagda framgår att tjänstårsförmånen tillkommer en skarpt begränsad
grupp af lärare, hvilka i öfrigt anses jämnställda med andra lärargrupper,
och att denna förman är åt betydande värde för somliga, men
för andra blir alldeles värdelös, samt att det är omöjligt att på förhand
beräkna, huruvida en viss lärares efterlefvande däraf komma att skörda
mer eller mindre, något eller intet. Härtill kommer den olägenheten, att
de extra ordinarie lärarnas befordran genom denna institution i vissa fall
fördröjes och att seminarierna, vid hvilka en dylik förmån ju icke förekommer,
hafva svårigheter vid att förvärfva dugande lärare, som helt
naturligt hellre söka sig in vid de allmänna läroverken.
Tydligt är att en anordning, som verkar så ojämnt och slumpvis och
som dessutom medför andra olämpor, med rätta kan räknas till de föråldrade
institutioner, som böra afskaffas. Men då tjänstårsrätten är ett
privilegium och trots ojämnheten i dess verkningar dock är af ganska
stort värde för åtskilliga, som innehafva denna rätt, kan dess afskaffande
icke rättvisligen ske annat än genom en aflösning, såsom redan ägt rum
med det ifrågavarande lärare tillkommande nådårsprivilegiet. Också°föreslå
de sakkunnige tjänstårsrättens utbytande mot ett fixt, årligt statsbidrag
till lärarnas änke- och pupillkassa.
Enligt af de sakkunnige gjord beräkning (sakkunniges betänkande
bil. 2, sid. 156—159) skulle frånträdande! af rätten till tjänstår medföra
en årlig förlust för ämneslärarna vid de allmänna läroverken af 21,006
kronor.. Fn ökning af statsbidraget till kassan med detta belopp skulle
dock. ej vara ett tillräckligt vederlag för tjänståret. Ty detta vederlag
som i sin helhet borde komma ämneslärarna vid de allmänna läroverken
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.
till godo, skulle genom att utgå såsom ökning af statsbidraget till änkeoch
pupillkassan komma att fördelas äfven på icke tjänstårsberättigade
delägare, hvarför de förre skulle göra en uppoffring till de senares förmån.
Rättvist anse därför de sakkunnige det vara, att kassan för de icke
tjänstårsberättigade erhåller ett belopp, svarande mot det vederlag, som
beräknats böra tillkomma ämneslärare vid de allmänna läroverken för
afstående af rätten till tjänstår. Detta belopp skulle enligt ofvan angifna
beräkning utgöra 4,627 kronor, och hela den ökning af statsbidraget till
kassan, som upphäfvandet af rätten till tjänstår skulle kräfva, skulle således
uppgå till 25,633 kronor.
Såsom förut blifvit angifvet, hafva pensionskassans revisorer alternativt
föreslagit ett annat sätt för tjänstår srättens aflösning, nämligen att
till änke- och pupillkassan skulle få ingå den del af aflöningen under
tjänståret, som eljest skolat tillfalla den aflidne tjänstinnehafvarens stärbhus,
samt att, då tjänstårsrätt blott tillkommer ämneslärarna vid de allmänna
läroverken, hos Riksdagen skulle begäras ett årligt anslag af 4,627
kronor, utgörande det belopp, som enligt sakkunniges beräkning skulle i
afseende å öfriga delägare i kassan svara mot ämneslärarnas vid de allmänna
läroverken tjänstårsförmån. Mot detta revisorernas förslag anmärker öfverstyrelsen,
att det strider mot den uppfattning, som 1874 års Riksdag uttalade
angående det likartade nådårsprivilegiet, en uppfattning, som Riksdagen
icke sedermera frångått. Det sätt för tjänstår sförmånens aflösning,
som föreslogs i den nådiga propositionen till 1908 års Riksdag, öfverensstämde
däremot enligt öfverstyrelsens mening fullständigt med Riksdagens
åsyftade uttalande. Icke heller jag anser mig kunna tillstyrka revisorernas
berörda förslag, helst detsamma i själfva verket icke innebär ett upphäfvande
af tjänstårsrätten utan allenast ett öfverflyttande af densamma på
änke- och pupillkassan.
Mot en aflösning af tjänstårsrätten hafva under diskussionen af denna fråga
i Riksdagens kamrar i hufvudsak följande anmärkningar blifvit gjorda, nämligen
att samma skäl icke kunna åberopas med afseende å tjänståret, som
på 1870-talet åberopades i fråga om nådåret; att en aflösning af tjänståret
icke skulle vara till egentligt gagn, vare sig för dem, som innehade
denna rätt, för den ifrågavarande änke- och pupillkassan eller för statsverket;
samt att lärarnas änke- och pupillkassa vid jämförelse med andra
änke- och pupillkassor för statens ämbetsmän och särskildt med civilstatens
änke- och pupillkassa visade sig synnerligen gynnsamt ställd, hvarför det
skulle vara ett farligt prejudikat att bevilja densamma ytterligare statsbidrag.
Såsom öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk i sitt förut omför
-
17
Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 116.
mälda utlåtande erinrat, yttrade Riksdagen i sin skrifvelse den 17 maj
1874, att det enligt Riksdagens förmenande vore synnerligen oegentligt,
att det understöd af statsmedel, som genom nådåret kom den aflidne lärarens
efterlefvande till godo, skulle utgå samtidigt därmed, att staten under
en annan form lämnade bidrag till en för samma personer afsedd pensionskassa,
samt att det vore vida lämpligare, att allt det understöd, som från
statens sida borde komma änkor och barn efter elementarlärare till godo,
utginge under en form. Vidare framhöll Riksdagen, hurusom billigheten
syntes fordra, att eleinentarlärares rätt till delaktighet i berörda pensionskassa
icke gjordes beroende däraf, huruvida de ägde prästerlig tjänstårsberäkning,
utan att jämväl de så kallade öfningslärarna borde blifva i
ifrågavarande hänseende likställda med de öfrige lärarna.
Det af Riksdagen åberopade skälet för nådårets afskaffande gäller
tydligen lika väl med afseende på tjänståret.
Beträffande den af Riksdagen framhållna billigheten och önskvärdheten
af att de lärare, som icke äga prästerlig tjänstår sberäkning, med hänsyn
till pension för deras efterlefvande blifva likställda med dem, som
äga denna rätt, så kan en sådan likställighet utan tvifvel lämpligast
vinnas därigenom att tjänståret aflöses, då det väl är föga sannolikt, att
Riksdagen skulle vilja utsträcka tjänstårsrätten äfven till dem, som nu icke
komma i åtnjutande däraf.
Till stöd för den uppfattningen att tjänstårsrättens aflösning icke
skulle vara till verkligt gagn för dem, som innehafva nämnda rätt, har
åberopats att lärarna själfva icke velat afstå från tjänstårsrätten. Och
riktigt är, att 10 af rikets 77 lärarkollegier vid allmänna läroverk afstyra
aflösning på föreslaget sätt, i det att 4 kollegier velat bibehålla
tjänstårsrätten i dess nuvarande form, men 3 önskat en sådan ändring
däri att alla tjänstårsberättigade stärbhus skulle åtnjuta den behållna löneinkomsten
under ett visst antal månader efter dödsfallet, under det att
de återstående 3 kollegierna väl ville gå in på en aflösning, men med det
förbehåll, att den behållna lönen under en eller annan månad skulle utgå
till hvarje stärbhus.
Skälen för afstyrkandet hafva i allmänhet varit, att tjänstårsrätten
ansetts medföra den fördel, att vid makens eller fadrens död, då en mängd
utgifter till begrafning, flyttning m. m. hopa sig, de efterlefvande icke stå
utan alla existensmedel, samt att den höjning af änkepensionen, som skulle
blifva en följd af lösesummans ingående till änke- och pupillkassan, icke
kan uppväga donna fördel.
Onekligt är, att många familjer haft stor fördel af tjänstårsrätten och
att många framdeles skulle skörda betydande gagn däraf, om den bibe
Oih.
till Rilcsd. IVot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 80 Häft. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.
hölles. Men, . såsom det i det föregående blifvit visadt, kan denna rätt
i dess nuvarande form icke skänka någon trygghet, då det är alldeles
osäkert och oberäkneligt, huruvida en viss familj därigenom erhåller något
eller intet, mer eller mindre, ett förhållande, hvaraf denna rätts värde i
hög grad förringas.
Vida bättre skulle det utan tvifvel blifva ställdt för de tjänstårsberättigade,
om berörda rätt ombildades så, att alla tjänstårsberättigade
stärbhus finge uppbära den behållna lönen under viss tid t. ex. fem och
en half månad efter dödsfallet, och skulle tjänstårsrätten komma att bibehållas,
torde en framställning i denna riktning böra göras. Men äfven
om en sådan framställning blefve bifallen, vore icke därmed all osäkerhet
och tillfällighet, som vidlåder tjänstårsrätten, undanröjd. Ty en stor del
af de tjänstårsberättigade aflida såsom pensionerade och hafva såsom sådana
förlorat sin tjänstårsrätt. Att märka är äfven att tjänstårsrätten
tillkommer och framdeles skulle tillkomma endast ämneslärarna vid de
allmänna läroverken, under det att seminarielärarna, lärare vid tekniska
läroanstalter och öfningslärarna måste umbära denna förmån, ehuru dessa,
särskildt öfningslärarna med deras små löner och små änkepensioner, lika
väl som de allmänna läroverkens ämneslärare äro i behof af den hjälp,
som tjänstårsrätten i regel medför vid familjefaderns frånfälle. Och i samma
mån ifrågavarande rätt göres jämnare och värdefullare, dess skarpare framträder
skillnaden mellan de angifna lärargruppernas ekonomiska situation
i berörda fall.
Se vi åter på det vederlag, som erbjudes för afstående af tjänstårsrätten,
så består det tydligen i den ökning af änkepensionerna, som kan
blifva en följd däraf, att ett visst årligt belopp tillföres änke- och pupillkassan.
Sant är visserligen, att beloppet af pensionens ökning icke blir
fullt så stort som räntan å den medelinkomst, som skulle uppbäras af de
tjänstårsberättigade stärbhusen, då ökningen skulle tillgodokomma de efterlefvande
icke blott till dem, som aflida, medan de äro i tjänst, utan ock
till dem, som bortgå såsom pensionerade. Men de förstnämnda kunna
knappast sägas därigenom tillskyndas någon egentlig orättvisa, då ju deras
efterlefvande erhålla lika stor pension som de pensionerades, ehuru de
senare erlagt flera årsafgifter till kassan än de förra.
Den större säkerhet, trygghet, jämnhet och likformighet, som vinnes
genom aflösning af tjänstårsprivilegiet på föreslaget sätt, har säkerligen
också varit anledningen till att det stora flertalet af de allmänna läroverkens
lärarkollegier lämnat förslaget om aflösningen utan anmärkning.
Med afseende på betydelsen för änke- och pupillkassan af en aflösning
af tjänstårsrätten har blifvit anmärkt, att den skulle vara ganska ringa,
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.
då kassan för närvarande slipper att utbetala pensioner till de efterlefvande
under tjänståret, men om aflösning sker, måste gorå det. Väl är det
sant att, då genom tjänstårets bortfallande pensionstiden skulle något förlängas,
icke hela lösningssumman kan användas till höjning af pensionerna,
men då den behållna inkomsten af en ämneslärarbefattning är vida större
än motsvarande änkepension, måste kassan i de allra flesta fall skörda en
vinst, hvilket ju också möjliggör en höjning af pensionsbeloppen.
Hvad åter angår statsverkets ställning till aflösningsfrågan, har det
blifvit sagdt, att staten genom aflösningen skulle tillskyndas en årlig utgift
af öfver 25,000 kronor utan att det ordinarie anslaget till lärarlöner
skulle kunna nedsättas med ett enda öre, under det att den mindre besparing,
som möjligen uppstode, komme att användas för andra ändamål,
men att tvifvelaktigt vore, huru stor nytta staten af aflösningen skulle skörda.
Tydligt är emellertid att det belopp af 21,006 kronor, som beräknats i
medeltal årligen utgå till tjänstårsberättigade stärbhus, i stället skulle
ingå såsom besparing till statsverket, endast med den inskränkning, som
skulle blifva en följd däraf, att åtskilliga befattningar före tjänstårets slut
besattes med ordinarie innehafvare och dessa komme att uppbära ordinarie
lön, vanligtvis i lägsta lönegraden, i stället för vikariatsarfvode. Den tämligen
ringa förlust, som sålunda skulle uppstå, torde dock få anses uppvägas åt den
fördelen, att de extra ordinarie lärarnas antal minskas, något, för hvilket Riksdagen
visat synnerligt intresse vid flera tillfällen, och särskildt, då den år 1907
med anledning af enskild motion beviljade upprättandet af 63 nya adjunktsbefattningar.
Sant är visserligen att den besparing, som genom aflösningen
skulle beredas statsverket, icke direkt medför en sänkning af anslaget till
lärarlöner, men den kommer dock statsverket fullt till godo genom att
tillföras reservationsanslaget till de allmänna läroverken. Genom mottagande
af denna besparing kan nämligen nämnda reservationsanslag gälda
andra detsamma åliggande utgifter, för hvilka det eljest skulle kraf vas
extra anslag, eller ock, om inga sådana utgifter äro för handen, kan
reservationsanslaget, såsom flera gånger skett, särskildt i år, till statsverkets
öfriga behof öfverlämna de besparingar, som icke för tillfället äro
för detsamma behöfliga. Erkännas måste emellertid, att det belopp af
4,627 kronor, som beräknats böra tillkomma änke- och pupillkassan, för
att de icke tjänstårsberättigade delägarna i densamma skulle blifva likställda
med de tjänstårsberättigade, icke medför något kontant vederlag, utan
måste betraktas såsom en ren statsutgift, men detta relativt obetydliga
belopp torde väl få anses blifva väl användt, då därigenom möjliggöres,
att öfriga kassan tillhöriga lärargruppers efterlefvande blifva fullt likställda
med ämneslärarnas vid de allmänna läroverken.
20
Kung!, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.
Genom berörda anslag vinnes äfven att öfningslärarnas änkepensioner
kunna sättas till skäliga belopp, hvilket eljest näppeligen skulle låta sig
göra, då ju pensionsavgifterna eljest skulle blifva allt för höga i förhållande
till de små aflöningarna.
Hvad slutligen angår jämförelsen mellan lärarnas vid elementarläroverken
änke- och pupillkassa och andra likartade kassor, framgår af ett
studium af de särskilda kassornas reglementen, att bestämmelserna för
dessa kassor i många mer eller mindre väsentliga afseenden ej obetydligt
växla. Någon sträng likformighet förefinnes icke och har ju icke heller
varit att vänta, då de, ehuru härstammande från samma behof, bildats,
utvecklats och ombildats under olika historiska förutsättningar, på olika
tider och på grund af olika förhållanden. En följd häraf är att en jämförelse
med afseende på dessa kassors förmånlighet måste kräfva en vidlyftig
och dyrbar utredning och beräkning, för att resultatet icke skall
blifva missvisande. Emellertid torde icke kunna bestridas att lärarnas
änke- och pupillkassa varit jämförelsevis gynnsamt ställd, beroende på de
säregna förhållanden, hvarunder den uppstod.
Enligt den redogörelse, som af sakkunnige lämnas rörande kassans
uppkomst (sakkunniges betänkande sid. 1—3, 50—51), erhöll kassan vid
dess stiftande såsom grundfond dels fjärdedelen af emeritikassornas behållning»
dels ett årligt statsbidrag å 65,000 kronor, det sistnämnda under
villkor, att den rätt till nådår, som enligt prästerskapets privilegier tillkomme
änkor och barn efter lärare vid elementarläroverk och pedagogier,
blefve i vederbörlig ordning upphäfd. Den förlust, som de nådårsberättigade
lärarnas efterlefvande gjorde genom frånträdande af rätten till
privilegienådåret, beräknades till omkring 35,000 kronor. Afkomsten af
den del af emeritikassorna, som kom på elementarlärarnas pensionskassas
lott, beräknades åter till 13,700 kronor; och dessa medel kunde, med
hänsyn till sättet för emeritikassornas uppkomst, snarast anses tillkomma
de nådårsberättigade lärarna.
Betraktades nu de 35,000 kronorna såsom aflösning af privilegienådåret,
skulle, om de fråndroges de beviljade 65,000 kronorna, återstoden
eller 30,000 kronor kunna anses utgöra dels ersättning för upptagande i
kassan af icke nådårsberättigade lärare, nämligen seminarie- och öfningslärare,
dels såsom vederlag för de extra nådåren och de förmåner, som
beviljats prästerskapets änke- och pupillkassa.
Den grundfond kassan ägde, då den trädde i verket, hade således
förut, åtminstone till största delen, tillhört de ursprungliga delägarna i
kassan och efterträdarna å deras platser, och andra lärargrupper eller
innehafvarne af nyinrättade platser kunde icke utan förfång för dem upp
-
21
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 116.
tagas i kassan med mindre än att ersättning för deras mottagande lämnades
kassan till belopp, svarande mot hvad af grundfonden folie på de
ursprungliga delägarna. Också har Riksdagen, då nya delägargrupper
eller innehafvare af nya platser, hörande till äldre delägargrupper, tillförts
kassan, beviljat därför erforderligt statsbidrag. Tydligt är att en
kassa, som tillkommit under sådana omständigheter, skall vara fördelaktigare
ställd än en kassa, hvilken, såsom civilstatens änke- och pupillkassa,
börjat sin verksamhet med ingen eller så godt som ingen grundfond.
Men hänsyn härtill har nog tagits vid bestämmandet af löneförmånerna
för de ämbetsmannaklasser, som tillhöra nämnda kassa, liksom
vid löneregleringen för lärarna hänsyn torde hafva tagits till de förmåner,
dessa i öfrigt åtnjuta.
Den föreslagna aflösningen af tjänståret synes mig vara ett direkt
fortgående på den väg, som inslogs då lärarnas änke- och pupillkassa inrättades,
och något farligt prejudikat kan genom bifall till denna aflösning
ej gärna uppstå, då jämte ifrågavarande lärare endast präster och universitetslärare
torde vara i åtnjutande af tjänstårsrätt.
Särskildt har blifvit framhållet, att då änkepensionen enligt det framlagda
förslaget skulle bestå af två delar, en grundpension, som till samma
belopp, 100 kronor, skulle ingå i alla pensioner, och en tilläggspension, som
utgjorde 20 °/0 af delaktighetsbeloppet, så skulle denna kassa komma att utdela
högre pensioner än nästan alla andra dylika kassor. Härvid är emellertid
att märka, att förslaget om en grundpension tillkommit för att verksamt
höja de lägsta änkepensionerna, så att de, från att i gamla kassan hafva
utgjort 90 och 120 kronor, skulle blifva 220 och 250 kronor, äfvensom
att den högsta änkepensionen skulle inskränkas till 900 kronor, ehuru den
vid full tillämpning af de antagna principerna för åtskilliga delägare eljest
skulle blifvit högre. I andra änke- och pupillkassor, såsom civilstatens,
arméns och telegrafverkets är högsta änkepensionen vida större och i
telegrafverkets kassa är grundpensionen 200 kronor och tilläggspensionen
20 °!o af pensionsunderlaget. Också förklarade den talare, som framställde
berörda anmärkning, att han icke ansåg de föreslagna pensionerna, i och
för sig tagna, för stora.
I följd af den stora nedsättning, som utöfver aflösningssumman för
tjänståret gjordes af 1908 års Riksdag i det för ombildning af lärarnas
änke- och pupillkassa begärda anslaget, skulle, såsom i det föregående
blifvit påpekadt, eu ombildning af kassan i full öfverensstämmelse med
de i nådiga propositionen till bemälda Riksdag angifna grunder icke låta
sig genomföra, äfven om aflösning af tjänstårsrätten på föreslaget sätt nu
bifölles. Af försäkringstekniska skäl skulle det nämligen icke vara rådligt
22 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 116.
att så höja den årliga pensionsafgiften, att hela det erforderliga beloppet
dårigenom erhölles.
Det torde därför blifva nödvändigt att jämte årsafgiften införa en
inträdes- och befordringsafgift, vid hvilkens bestämmande hänsyn tages
till vederbörandes ålder. Men skall en sådan afgift tillkomma, torde det
blifva omöjligt att för inträde i den nya kassan utkräfva den retroaktivafgift,
som skulle erfordras, för att pensionsberättigade anhöriga till delägare
i kassan, hvilka aflidit sedan början af år 1905, då den nya löneregleringen
för flertalet af kassans delägare blef gällande, och intill dess
den nya änke- och pupillkassan trädde i verket, måtte komma i åtnjutande
af de förbättrade pensioner, som skulle hafva tillkommit dem, om bemälde
bortgångna delägare varit i tillfälle att inträda i den nya kassan. En
följd häraf måste åter blifva att man måste afstå från denna utsträckning
af pensionsrätten, mot hvilken för öfrigt ganska tungt vägande skäl blifvit
anförda af flere af de hörda myndigheterna, hvartill kommer att ifrågavarande
retroaktivafgift blir större och tyngre för hvarje år, som går,
innan den nya kassan träder i verket.
Innan definitivt beslut kan fattas angående sättet för kassans ombildning,
torde emellertid blifva erforderligt, att ny utredning verkställes
och nytt förslag uppgöres, och torde för detta ändamål böra tillkallas särskilda
sakkunnige.
Att jag, innan en sådan utredning hunnit utföras, ansett mig böra
föreslå förnyad framställning angående tjänstårsrättens aflösning, har berott
därpå, att det är af synnerlig vikt för kassan och dess delägare, att denna
fråga så snart som möjligt afgöres, så att en definitiv reglering af kassan
kan äga rum. Och skulle de nådiga propositionerna angående omreglering
af prästerskapets aflöning och ny ecklesiastik boställsordning
vinna Riksdagens bifall, torde senare på året Kyrkomötet inkallas, och kunde
detta då jämväl behandla frågan om upphörande af tjänstår srätten för de
allmänna läroverkens ämneslärare, därest denna blifvit af Riksdagen bifallen.
Också skulle de sakkunniges arbete förenklas och påskyndas, om icke
alternativa förslag behöfde uppgöras under förutsättning af tjänstårsrättens
bibehållande eller upphörande.
Därest det af mig förordade förslaget skulle vinna Eders Kungl. Maj:ts
och Riksdagens bifall, torde kassans ombildning böra äga rum i så nära
anslutning som möjligt till de hufvudgrunder, hvilka angåfvos i propositionen
i ämnet till 1908 års Riksdag som med för ändamålet tillgängliga
medel låter sig göra.
På nådig framställning har 1908 års Riksdag beslutat, att från och
med år 1909 dels upprätta 9 nya lektors- och 11 nya adjunktsbefattningar
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 116.
att fördelas på de allmänna läroverken, dels utvidga sexldassiga realskolan
i Borås till fullständigt läroverk med realgymnasium och i sammanhang
härmed höja aflöningen för rektor och öfningslärare vid sagda läroverk.
Kostnaden för mottagande i lärarnas änke- och pupillkassa af innehafvarna
af de nyinrättade platserna samt för medgifvande af ökadt delaktighetsbelopp
i kassan för rektor och öfningslärare i Borås har af byrådirektören
Karl Dickman enligt uppdrag beräknats och, under förutsättning af bifall
till tjänstårsrättens aflösning, befunnits utgöra 2,873 kronor.
Läggas till den föreslagna aflösningssumman för tjänstår srätten, 25,633
kronor, dessa 2,873 kronor, blir alltså 28,506 kronor det belopp, som nu
bör af Riksdagen äskas. I sammanhang härmed bör gifvetvis den framställning
återkallas, som i statsverkspropositionen under riksstatens tionde
hufvudtitel framlagts angående förhöjning af ifrågavarande anslag med ett
då förslagsvis beräknadt belopp af 30,633 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t, med återkallande af den i 1909 års statsverksproposition
gjorda framställning beträffande höjning af det såsom bidrag till pensionering
af änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier,
seminarier m. m. under riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslaget,
täcktes föreslå Riksdagen, att för ombildning af lärarnas vid elementarläroverken
änke- och pupillkassa i så nära öfverensstämmelse som möjligt
med de af mig i statsrådsprotokollet angifna grunder — under förutsättning
att den rätt till tjänstår, som enligt prästerskapets privilegier tillkommer
stärbhus efter ämneslärare vid de allmänna läroverken, blifver
i vederbörlig ordning upphäfd — höja ofvan omförmälda anslag, nu 113,092
kronor, med 28,506 kronor, eller till 141,598 kronor.»
Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af
statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gustaf Tottie.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.