Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster

86 sidor, varav 84 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 84 av 86 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:12, Med förslag till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

1

*

N:o 12.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag angående tillsättning af prästerliga tjänster; gifven

Stockholms slott den 31 december 1908.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående tillsättning

af prästerliga tjänster.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Albert Petersson.

*

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 6 Höft. (N:o 12)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

Förslag

till

Lag

angående tillsättning af prästerliga tjänster.

Med upphäfvande af lagen den 26 oktober 1883 angående tillsättning

af prästerliga tjänster samt af hvad kyrkolag med därtill hörande

författningar i öfrigt innehåller stridande mot nedanstående bestämmelser

förordnas som följer:

§ 1.

1. Har ordinarie prästerlig tjänst blifvit ledig, skall, där ej annorlunda

stadgadt är, det domkapitel, under hvilket tjänsten lyder, ofördröjligen

genom offentligt anslag kungöra densamma till ansökning ledig, med

utsättande af den tid, inom hvilken ansökningarna skola vara ingifna.

Då ansökningsrätt till tjänsten står öppen för hela rikets prästerskap,

skall domkapitlet tillika låta införa tillkännagifvande om ledigheten i allmänna

tidningarna.

2. Hvad i afseende på ansökningstid samt ansökningshandlingar

och deras inlämnande bör iakttagas, därom förordnar Konungen.

§ 2.

Sedan ansökningstid gått till ända, skall domkapitlet så snart ske kan

och senast inom trettio dagar företaga de ingifna ansökningarna till granskning,

pröfva de sökandes behörighet och uppgöra förslag till tjänstens besättande.

§ 3.

Till prästerlig tjänst njute präst befordringsrätt endast inom det

stift, han tillhör, där han icke, efter ty i § 28 sägs, varder af församling

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

3

i annat stift kallad till fjärde profpredikant eller eljest enligt denna lag

äger vidsträcktare rätt eller ock sådan rätt är honom särskildt af Konungen

CD Ö

mdddelad.

2. Befordringsrätt till domprostbefattning samt till prästerlig tjänst

i Stockholm skall stå öppen för hela rikets prästerskap.

3. Präst, som tillhör Härnösands eller Luleå stift, skall äga befordringsrätt

inom båda dessa stift.

§ 4.

År präst till ämbetsutöfning obehörig, må han ej på förslag uppföras

eller eljest till prästerlig befordran komma i fråga.

§ 5.

På förslag till prästerlig tjänst må ej uppföras präst, som innehar

eller vid ansökningstidens utgång eller vid kallelse till fjärde profpredikant

innehade förslag till annan prästerlig tjänst, eller som öfver sådant förslag

anfört besvär, hvilka äro eller vid tid, som nyss är sagd, voro oafgjorda.

§ 6. •

1. Sökande till komministers- eller kapellpredikantstjänst må ej

uppföras på förslag till tjänsten, därest han förut blifvit utnämnd till annan

sådan tjänst, men densamma icke tillträdt, innan ansökningstiden till den

nya tjänsten utgår.

2. Kyrkoherde må ej på grund af egen ansökan uppföras på förslag

till prästerlig tjänst, därest han icke vid ansökningstidens slut under minst

fem år, räknadt från tillträdet, innehaft den kyrkoherdetjänst, hvartill han

senast blef befordrad.

§ 7.

1. På förslag till kyrkoherdetjänst må ej, utan att Konungen gifver

lof därtill, uppföras den, som icke vid ansökningstidens utgång eller

vid kallelse till fjärde profpredikant fyllt trettio år. Ej heller må någon,

som icke uppnått den ålder nu är sagd, utan Konungens tillstånd till kyrkoherdetjänst

kallas eller till utnämning föreslås.

2. Präst, som af församling kallats till fjärde profpredikant, må ej

uppföras på förslag till tjänsten, därest han ej innehar minst samma

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

prästerliga tjänstålder som den med lägsta antalet tjänstår å förslaget uppförde

eller ock hans prästerliga tjänstålder, utan inberäknande af tjänstår

enligt § 10 mom. 3, vid kallelsen utgjorde minst tio år.

§ 8.

Ej må domkapitlet till prästerlig tjänst utnämna eller på förslag därtill

uppföra annan än den, som pröfvas äga den förmåga och de egenskaper,

hvilka för tjänstens nöjaktiga bestridande erfordras.

§ 9.

Sedan de sökandes behörighet till den lediga tjänsten blifvit pröfvad,

uppföre domkapitlet bland dem, som förklarats behöriga, på förslaget

tre, efter som de, med hänsyn jämväl till tjänstens särskilda behof, finnas

framför andra och sinsemellan äga företräde i förtjänst och skicklighet;

och böra därvid tagas i betraktande såväl det nit, det allvar och den skicklighet,

hvarmed sökande skött det kall, honom i kyrkans eller läroverkens

tjänst dittills varit anförtrodt, jämte hans tjänstålder, som ock hans genom

examina, utgifna skrifter eller annorledes offentligen ådagalagda lärdom i

teologiska ämnen. Aro sökande jämngoda i teologiska insikter, må afseende

fästas jämväl på lärdom i andra kunskapsämnen, ådagalagd på sätt

nu är sagdt.

§ 10.

1. Tjänstålder skall, lika för ordinarie och extra ordinarie befattning,

räknas efter tjänstgöringstid; dock att, då någon för sjukdom eller

för teologiska studiers idkande eller profs afläggande eller för fullgörande

af offentligt uppdrag eller af annan därmed jämförlig anledning fått åtnjuta

tjänstledighet, den tid icke må vid tjänstårsberäkningen afdragas.

För tjänstgöring före fyllda tjugutre år må tjänstår icke beräknas, ej heller

för mer än en tjänstebefattning, där någon flera sådana samtidigt bestridt.

Konungen äge i särskilda fall medgifva, att prästerlig verksamhet,

som ej utöfvats inom svenska kyrkan men är med tjänstgöring i samma

kyrka jämförlig, må i fråga om tjänstårsberäkning helt eller delvis tillgodoräknas.

2. Vid bestämmandet af tjänstålder galle årsberäkning såsom för

prästerlig tjänst äfven för lärarbefattning, med hvilken sådan förmån är

eller varder af Konungen förenad. Ej må dock någon på grund häraf så
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

som tjänstår räkna sig till godo tid, som förflutit, innan han aflagt teologisk

examen vid något af rikets universitet eller eljest förvärfvat med sådan

examen förbunden behörighet, ej heller annan tid än den, under hvilken

han varit medlem af svenska kyrkan.

3. Filosofie doktorsgrad eller behörighet därtill, genom aflagda prof

förvärfvad vid universitet eller högskola inom riket, räknas lika med tre

prästerliga tjänstår.

§ 11.

Vid omröstning till förslag skall röstas om hvart förslagsrum särskilt

från det första och vidare nedåt, och varde på hvart rum uppförd

den, som därtill erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna. Har vid

sådan omröstning icke någon erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna,

skall ny omröstning anställas mellan de två, hvilka högsta röstetalen tillfallit.

Hafva flera än två erhållit sådant röstetal, att företrädet dem emellan

är oafgjordt, då skall först mellan dem skiljas genom särskild omröstning.

Falla vid sådan ny eller särskild omröstning rösterna lika, gifve

ordförandens röst utslaget.

§ 12.

1. I förslagsprotokollet skall för hvarje sökande upptagas ett kort

sammandrag af hans tjänsteförteckning och jämväl utföras den tjänstålder,

som han enligt domkapitlets pröfning ägt vid ansökningstidens utgång

räkna sig till godo.

2. Uppföres präst på förslag såsom fjärde profpredikant, skall i förslagsprotokollet

antecknas den tjänstålder, han, utan inberäknande af

tjänstår enligt § 10 mom. 3, ägde vid tiden för församlingens kallelse,

samt angifvas, huru domkapitlet finner honom enligt de i § 9 stadgade

grunder förhålla sig till öfriga å förslaget uppförda präster.

§ 13.

1. Hafva ej tre behöriga sökande sig anmält, utsätte domkapitlet

ny ansökningstid, och skall för sådant fall ansökningsrätt stå öppen för

hela rikets prästerskap. Den eller de, som under första ansökningstiden

anmält sig och finnas behöriga, hafve företräde till förslaget.

2. Finnas ej heller efter andra ansökningstidens utgång tre behöriga

sökande, skall domkapitlet på förslag uppföra den eller de sökande,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

som anmält sig och pröfvas* behöriga. Vid ledighet i kyrkoherdetjänst skall

därefter förfaras såsom eljest i denna lag är föreskrifvet, dock att hvad i

§ 7 mom. 2 är stadgadt ej skall äga tillämpning i fråga om profpredikant,

som församling i sådant fall kallar utom den eller de å förslaget uppförda.

År fråga om komministers- eller kapellpredikantstjänst, läte domkapitlet

inför kyrkostämmans ordförande höra församlingen, huruvida den

åtnöjes med det ofullständiga förslaget. Begäres i sådan fråga omröstning,

skall den verkställas enligt röstlängd, som för ändamålet upprättas och å

kyrkostämma justeras; och äge hvad i § 26 stadgas härvid tillämpning.

Förklarar församlingen sig nöjd med förslaget, och är endast en sökande

därå uppförd, varde det förklarande lika med val ansedt; äro två sökande

å förslaget uppförda, och förklarar församlingen sig nöjd, vidtage domkapitlet

i vanlig ordning de åtgärder, som för tjänstens besättande ytterligare

erfordras.

3. Nöjes vid ledighet i komministers- eller kapellpredikantstjänst

församlingen icke åt ofullständigt förslag, eller har vid ledighet i prästerlig

tjänst hvarken vid första eller vid andra ansökningstidens utgång behörig

sökande sig anmält, inberätte domkapitlet förhållandet hos Konungen

och afbide hans beslut.

§ 14.

Präst må ej, innan val ägt rum, afsåga sig förslag, hvarå han blifva

uppförd, utan så är, att han vunnit annan befordran, efter det han

tjänsten sökte eller antog kallelse till fjärde profpredikant.

§ 15.

Har, innan val ägt rum, någon af de föreslagna blifvit obehörig att

på förslag uppföras, varde han af domkapitlet från förslaget skild.

§ 16.

Har, innan val ägt rum, någon af de föreslagna med döden afgått

eller fått förslaget sig afsåga eller blifvit från förslaget skild, anslås ett

rum på förslaget till ansökning ledigt; skolande, där någon förut förslaget

sökt men ej blifvit därå uppförd, hans då ingifna ansökning icke, utan

att han densamma uttryckligen förnyat, komma under pröfning, ej heller

den omständigheten, att han förut sökt, berättiga honom till företräde framför

senare sökande. Anmäler sig ej behörig sökande, äge § 13 motsvarande

tillämpning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

7

§ 17.

1. Sedan förslag vunnit laga kraft, eller däröfver anförda besvär

blifvit slutligen afgjorda, skola de föreslagna, hvar på sin dag, i ordning

efter deras rum på förslaget, vid högmässogudstjänst aflägga prof med

predikande och altartjänst i församlingens kyrka eller, om tjänsten omfattar

flera församlingar, och domkapitlet icke annorlunda bestämmer, i

moderförsamlingens kyrka. År med den lediga tjänsten förenad skyldighet

att på samma sön- eller högtidsdag förrätta gudstjänst i mer än en kyrka,

bestämme domkapitlet, om prof i två kyrkor afläggas skola.

2. Ej må profpredikant, om annan präst är att tillgå, i församling,

där han aflägger prof, utföra annan prästerlig förrättning än här är sagdt.

§ 18.

År präst, som blifvit på förslag uppförd, i fält eller på ämbetets

vägnar eller i offentligt uppdrag utrikes stadd, och- kan han förty icke

till profs afläggande sig inställa, vare dock behörig att vid valet komma

under omröstning.

§ 19. *

Varder någon af de på förslaget uppförda af sjukdom eller annat

laga förfall hindrad att å utsatt dag aflägga prof, göre därom ofördröjligen

anmälan hos domkapitlet. År han fortfarande af laga förfall hindrad

att anmäla sig till prof inom fyrtiofem dagar från den förelagda profdagen,

må han utan afläggande af prof komma under omröstning. Har

den uteblifne ej anmält förfall, som af domkapitlet godkännes, må han

kunna af domkapitlet från förslaget skiljas.

§ 20.

Har, efter det profdagar varit för de föreslagna utsatta, sökande

blifvit i den ordning, som i § 16 sägs, på förslaget uppförd, förelägge

domkapitlet honom särskild profdag. Lag samma vare, om den, som af

laga förfall varit hindrad att på förelagd dag aflägga prof, inom den i

nästföregående § föreskrifna tid därtill sig anmält.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

§ 21.

Ej må tjänstgöring anvisas präst i pastorat, där han söker prästerlig

tjänst. Är han förut där anställd, må han kunna med tjänstgöringen

fortfara.

§ 22.

1. Valförrättare förordnas af domkapitlet. Ej må den vara valförrättare,

som är med någon af de på föi’sla.get uppförda i den skyldskap

eller det svågerlag, som enligt allmän lag utgör jäf mot domare, ej heller

röstägande, så vida han ej sin röst nedlägger.

2. Till valnotarie, som å frågo- och valdag för protokoll, utser

valförrättaren lämplig person.

§ 23.

1. Söndagen efter sista profdagen vare frågodag. ;Har profdag infallit

efter frågodag,''vare dock ny frågodag ej erforderlig, där ej jämlikt stadgandena

i § 29 frågan om kallande af fjärde profpredikant skall ånyo

upptagas. „

2. Å frågodag skall valförrättaren vid sammanträde med församlingens

röstägande ledamöter det förestående valet bereda på sätt här

nedan sägs.

§ 24.

Yppas på frågodag mot valförrättaren jäf, som han finner lagligt,

uppskjutes förrättningen, till dess domkapitlet om ny frågodag och annan

valförrättare förordnat.

§ 25.

1. Befinnes på frågodag, att profdagarna ej blifvit behörigen kungjorda,

eller att förelagdt prof icke fullgjorts, eller att föreslagen präst

dött eller är till förslaget obehörig vorden, uppskjutes frågodagsförrättningen,

och ankomme det på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med

denna lag öfverensstämmer.

2. Har frågodagssammanträdet icke blifvit vederbörligen kungjordt,

utsätte valförrättaren ny frågodag till annan söndag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 12.

§ 26.

1. Rösträtt vid prästval tillkomma en hvar i församlingen mantalsskrifven

välfrejdad man eller kvinna, som uppnått 21 års ålder och äger

att för egen del i kyrkostämmans öfverläggningar och beslut deltaga, dock

ej den, som står under förmynderskap, eller hustru, för hvilken god man

jämlikt 19 kap. 4 § ärfdabalken förordnats. Hustru till röstberättigad

man äge ock, äfven om hon icke är berättigad att deltaga i kyrkostämmans

öfverläggningar och beslut, rösträtt vid prästval i församlingen,

därest hon är välfrejdad och uppnåtf 21 års ålder samt ej är främmande

trosbekännare eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan och ej heller

god man jämlikt 19 kap. 4 § ärfdabalken för henne förordnats.

2. Medlem af icke territoriell församling äge ej rösträtt vid prästval

inom territoriell församling.

3. Rösträtt må ej utöfvas af annan än den, som personligen infinner

sig vid valtillfället.

4. Hvarje röstande äge en röst.

§ 27.

1. För prästval skall särskild vallängd upprättas och på frågodagen

justeras. Anmärkning mot vallängden skall, för att kunna komma under

pröfning, af röstägande eller dess ombud antingen före frågodagen skriftligen

affattad ingifvas till den, som kyrkoherdeämbetet i församlingen

förvaltar, eller ock vid justeringen på frågodagen framställas. öfver

gjord anmärkning beslute valförrättaren. Gillar han den, varde vallängden

därefter rättad. Förekomma anmärkningar mot vallängden i så stort antal,

att valförrättaren finner uppskof med justeringen oundgängligen nödigt,

må justeringens afslutande kunna anstå till fortsatt frågodagsförrättning

å annan dag. Afser valet komministers- eller kapellpredikantstjänst, må

justeringens afslutande ock kunna uppskjutas till valdagen.

2. Har ett år förflutit från justeringens afslutande, vare vallängden

förfallen och skall ny längd för valet upprättas samt å frågodag justeras.

§ 28.

1. På frågodag för beredande af val till kyrkoherdetjänst må församling,

som det önskar, kalla fjärde profpredikant. Har röstägande

väckt förslag härom, skall enligt de i § 26 stadgade grunder omröstning

företagas sålunda, att den, som ej vill att fjärde profpredikant skall kallas,

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

röstar nej, och den, som önskar fjärde profpredikants kallande, på sin röstsedel

uppför namnet på den präst, han anser böra kallas. Därest vid

sådan omröstning nejrösterna ej uppgå till hälften af de afgifna rösterna

samt röstsiffran för den präst, som erhållit högsta röstetalet, utgör minst

tjugu och antingen uppgår till minst en fjärdedel af samtliga i den justerade

vallängden upptagna röstberättigade eller utgör minst trehundra,

vare denne kallad till fjärde profpredikant. Hafva flera präster hvar för

sig erhållit högsta röstetalet och sådan röstsiffra, som nu är sagd, skilje

lotten mellan dem. Uppgå nejrösterna till hälften af de afgifna rösterna

eller har ej tillräckligt röstetal tiflfallit någon af de präster, som varit

under omröstning, vare frågan om kallande af fjärde profpredikant

förfallen.

2. Har fjärde profpredikant blifvit kallad, åligge valförrättaren att

om församlingens begäran skyndsamt göra anmälan hos domkapitlet och

samtidigt, medelst öfversändande af utdrag af frågodagsprotokollet, underrätta

den kallade, hvilken ofördröjligen skall hos domkapitlet skriftligen

tillkännagifva, huruvida han är villig mottaga kallelsen, och för sådant

fall bifoga de för ansökning till prästerlig tjänst föreskrifna handlingar.

3. Vägrar den, som blifvit kallad till fjärde profpredikant, att

efterkomma kallelsen, vare frågan om fjärde profpredikant förfallen, och

bestämme domkapitlet ofördröjligen dag för valet.

4. Har församling till fjärde profpredikant begärt präst, som är

obehörig att på förslaget uppföras, skall domkapitlet afslå församlingens

begäran. Har beslutet därom vunnit laga kraft, vare frågan om fjärde

profpredikant förfallen.

5. Har den, som till fjärde profpredikant blifvit kallad, förklarat

sig villig att efterkomma kallelsen, och förekommer ej skäl, som i mom. 4

afses, till afslag på församlingens begäran, uppföre domkapitlet den kallade

såsom fjärde profpredikant på förslaget och utfärde ofördröjligen till

honom kallelse att på förelagd dag aflägga prof som i § 20 sägs.

6. Anföras besvär öfver domkapitlets beslut, hvarigenom präst

blifvit såsom fjärde profpredikant å förslaget uppförd, inställe domkapitlet

valförrättningen i afbidan på besvärens afgörande.

§ 29.

1. Har efter frågodag, där fjärde profpredikant ej kallats, någon

af de föreslagna med döden afgått eller fått förslaget sig afsäga eller

blifvit från förslaget skild, vare församlingen berättigad att å ny frågodag

kalla fjärde profpredikant.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

11

2. Dör fjärde profpredikant, innan val är hållet, eller förlorar han

innan den tid behörighet, som han å frågodagen hade, stånde församlingen

öppet att å ny frågodag kalla annan fjärde profpredikant.

§ 30.

öfver valförrättarens åtgärd till valets beredning må besvär ej anföras

utan i sammanhang med besvär öfver valförrättningen.

§ 31.

1. Prästval skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter frågodag

eller, där frågodagsförrättning icke ägt rum efter sista profdagen, å

fjortonde dagen efter sistnämnda dag. Kan valet ej förrättas å sålunda

bestämd dag, utsätte domkapitlet annan dag.

2. Befinnes på valdagen, att valet ej blifvit behörigen utlyst, utsätte

valförrättaren ny valdag till annan söndag.

3. Har frågodagsförrättning ej hållits efter sista profdagen och befinnes

å valdagen, att profdag, som infallit efter frågodagen, ej blifvit

behörigen kungjord eller att profvet icke fullgjorts, uppskjutes valförrättningen,

och ankomme på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med

denna lag öfverensstämmer.

4. Göres af församling ansökning, att prästval i församlingen må

hållas å söckendag, äge Konungen sådant medgifva och meddela de föreskrifter,

som i anledning däraf erfordras.

§ 32.

1. Valet skall ske med slutna sedlar, och böra de röstande i den

ordning, i hvilken de framträda, hvar för sig afkimma sina valsedlar.

2. Valet skall förrättas under de timmar, som af valförrättaren

efter kyrkorådets hörande blifvit bestämda och i kungörelsen om valet

angifvits. När den utsatta tiden är till ända och någon ej längre är tillstädes

för afgifvande af röst, skall omröstningen förklaras afslutad.

3. I större församling må, där valförrättaren efter kyrkorådets hörande

finner lämpligt, valet under hans inseende och inom samma lokal förrättas

på två eller fiera efter församlingens lokala indelning bestämda afdelningar.

§ 33.

1. Hvad utöfver föreskrifterna i §§ 17—32 i afseende å profpredikanters

missiverande, frågodagsförrättning och val iakttagas bör, därom

förordnar Konungen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

2. Där med hänsyn till församlings folkrikhet eller af annan orsak

pröfvas nödigt, att val eller frågodagsförrättning skall äga rum i två eller

flera lokaler, äge Konungen därom förordna äfvensom meddela bestämmelser

angående utseende af biträdande valförrättare och deras befogenheter

samt om sådan uppdelning af de vid frågodagsförrättning förekommande

ärenden, att omröstning om fjärde profpredikant^ kallande må

kunna företagas å annan dag än öfriga till frågodagsförrättning hörande

angelägenheter.

§ 34.

Besvär öfver frågodagsförrättning och prästval må anföras endast af

röstägande eller af präst, som vid valet vant ställd under omröstning, och

skola vid talans förlust till domkapitlet ingifvas sist före klockan tolf å

tjugonde dagen efter valdagen.

§ 35.

Pröfvar domkapitlet i anledning af anförda besvär nödigt, att vittnen

höras må, skall därvid förfaras på sätt i allmänhet angående vittnesförhör

i de vid domkapitlet anhängiggjorda mål är stadgadt.

§ 36.

Innefatta besvär anmärkning mot behörigen justerad vallängd, må

de i denna del icke till pröfning upptagas, därest ej mot det beslut af

valförrättaren, hvaröfver klagan föres, missnöje blifvit anmäldt till det

protokoll, som innehåller beslutet.

§ 37.

Varder röst afgifven, som genom köp, hot, tubbande eller annat

olaga medel vunnen är eller tillhör någon, den där i valet obehörigen

verkat, den röst vare ogin. Ej må dock sådan fråga väckas annorledes

ån genom besvär; och bör, därest afseende skall å besvären fästas, hos

domkapitlet styrkas, att åtal för brottet blifvit väckt vid allmän domstol.

Pröfvar domkapitlet valet vara af åtalets utgång beroende, uppskjutes besvärens

pröfning, intill dess slutlig dom i brottmålet fallit. Eljest varde

de genast afslagna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

13

§ 38.

Skall, sedan val till prästerlig tjänst hållits, domkapitlet utfärda fullmakt

å tjänsten, och har, innan detta skett, den, som undfått de flesta

rösterna, blifvit till förslag obehörig eller aflidit eller hos domkapitlet

anmält, att han på grund af erhållen annan befordran ej vill till tjänsten

ifrågakomma, varde tjänsten kungjord till ny ansökan ledig. År han satt

under åtal, på hvars utgång beror, om han må vara till förslag obehörig,

skall med fullmaktens utfärdande anstå, till dess öfver åtalet slutligen

dömdt är.

§ 39.

Skall efter hållet val till kyrkoherdetjänst Konungen tillsätta tjänsten,

och inträffar, att den, som vid sådant val kommit under omröstning, blifvit,

innan valhandlingarna äro till Konungen insända, till förslag obehörig,

varde han af domkapitlet från förslaget skild; skolande i sådant fall, äfvensom

om någon af de föreslagna blifvit ställd under åtal, som i § 38 sägs,

eller efter valet aflidit eller fått förslaget sig afsäga, domkapitlet utan

förslagets fyllande vid handlingarnas insändande till Konungen härom göra

anmälan.

§ 40.

Vill någon, som vid prästval icke erhållit de flesta rösterna, från

förslaget afgå, göre därom ansökning hos Konungen.

§ 41.

1. Har vid val till kyrkoherdetjänst, där fjärde profpredikant ej

vant under omröstning, någon af de å förslaget uppförda erhållit mer än

hälften af de afgifna rösterna, skall han af domkapitlet förses med fullmakt

å tjänsten, för så vidt af samtliga i den justerade vallängden upptagna

röstberättigade minst en tredjedel deltagit i omröstningen.

2. Har vid val till kyrkoherdetjänst, där fjärde profpredikant varit

under omröstning, någon af de å förslaget uppförda erhållit mer än hälften

af de afgifna rösterna, och har minst en tredjedel af samtliga i den

justerade vallängden upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen, äge

Konungen att till tjänsten utnämna en af de å förslaget upppförda.

3. Har vid val till kyrkoherdetjänst ej någon af de å förslaget uppförda

erhålllit sådan röstöfvervikt, som i mom. 1 och 2 sägs, eller har ej

af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade det i mom.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

1 och 2 angifna antal deltagit i omröstningen, äge Konungen att till tjänsten

utnämna antingen en af de å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten

behörig präst, som jämlikt § 43 såsom sökande sig hos Konungen

anmält.

4. Den, som vid val till annan prästerlig tjänst än kyrkoherdetjänst

erhållit de flesta rösterna, skall af domkapitlet förses med fullmakt

å tjänsten. Har vid valet högsta röstetal tillfallit flera, som voro under

omröstning, namne domkapitlet till tjänsten den bland dessa, som pröfvas

därtill mest lämplig. Har vid valet icke någon röstägande afgifvit röst,

välje domkapitlet bland de föreslagna, som nyss är sagdt.

§ 42.

Skall efter hållet val Konungen utnämna till prästerlig tjänst, insände

domkapitlet, sedan valet vunnit laga kraft, ofördröjligen till Konungen

samtliga ansöknings- och valhandlingar samt förslagsprotokoll, och anmäle

biskopen i särskilt utlåtande hos Konungen, hvem han anser sig böra

till utnämning förorda. År biskopen förhindrad att sådant utlåtande afgifva,

eller är biskopsämbetet ledigt, ankoinme på Konungen, huruvida

något yttrande, utöfver hvad handlingarna innehålla, skall infordras.

§ 43.

Kyrkoherdetjänst inom hvilket stift som helst må kunna utom förslag

sökas af präst, som är till sådan tjänst behörig och uppfyller de villkor,

Konungen för dylik ansökningsrätt stadgat, eller personligen fått sig

sådan rätt af Konungen förunnad. Hvar och när sökande, som här sägs,

må sig anmäla, därom förordnar Konungen.

§ 44.

Besvär, hvilka hos Konungen anföras öfver domkapitels beslut i

fråga om tillsättning af prästerlig tjänst, skola vid talans förlust ingifvas

till domkapitlet, därest beslutet blifvit genom anslag kungjordt, sist före

klockan tolf å tjugonde dagen från anslagsdagen, men eljest sist före

klockan tolf å tjugonde dagen från den dag, på hvilken beslutet blifvit

ställdt. Domkapitlet åligge i ty fall att med föreläggande af viss tid och

äfventyr, om den tid försittes, att sådant icke föranleder uppehåll med

målets afgörande, öfver besvären infordra vederbörandes underdåniga

förklaring. Om klaganden eller annan tillhandahåller erforderligt antal

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

bestyrkta afskrifter af besvärsskriften, skall dylik förklaring infordras genom

tillställande af afskrift af besvärsskriften. Sedan förklaring inkommit

eller den därför förelagda tid tilländalupit utan att förklaring blifvit afgifven,

insände domkapitlet ofördröjligen besvärshandlingarnatill ecklesiastikdepartementet

och foge därvid eget underdånigt utlåtande.

§ 45.

Kyrkoherdetjänst i pastorat, som är anslaget till prebende, tillsättes

i och genom tillsättning af den tjänst, hvilken pastoratet såsom prebende

åtföljer.

§ 46.

År någon särskild rätt eller förmån i fråga om tillsättning af

prästerlig tjänst församling försäkrad, eller äro i afseende på domkapitlets

förfarande vid tillsättning af vissa kyrkoherde-, komministers- eller kapellpredikantsbefattningar

särskilda bestämmelser af Konungen meddelade,

galle hvad därom är eller blifver af Konungen stadgadt; dock att vid

omröstning för tillsättning af sådan tjänst stadgandena i § 26 skola äga

tillämpning.

§ 47.

1. Genom denna lag göres ej rubbning i särskild rätt eller förmån,

som i fråga om tillsättning af präst må vara enskild person försäkrad.

2. Har enskild person, som äger rätt att till ledig prästerlig tjänst

kalla präst utan föregånget förslag, försummat att inom den tid Konungen

äger bestämma till domkapitlet ingifva kallelse å behörig präst, vare

kallelserätten för den gången förlorad, och gånge med tjänstens tillsättning,

som om prästerlig tjänst i allmänhet är föreskrifvet.

§ 48.

1. Om tillsättning af prästerlig tjänst vid krigsmakten, utländsk

beskickning, fängelse eller hospital lände till efterrättelse hvad Konungen

förordnar.

2. Med tillsättning af prästerlig tjänst, som vid sjukhus eller ock

vid bruk, fabrik eller annat verk eller vid arbetsföretag af större omfattning

må vara inrättad eller med Konungens tillstånd inrättas, så ock med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

tillsättning af extra ordinarie prästerlig tjänst, som i församling med

Konungens tillstånd inrättas, gånge efter hvad för hvar särskild sådan

tjänst vederbörligen stadgas.

Denna lag skall till efterrättelse gälla från och med den 1 januari 1910.

Med tillsättande af prästerlig tjänst, som då är kungjord till ansökning

ledig, skall förfaras efter hittills gällande lag.

En hvar, som, då denna lag träder i tillämpning, är, utöfver hvad

i lagen stadgas, berättigad att för befordran till prästerlig tjänst räkna

tjänstår, skall för sin person vid den rätt bibehållas, sådan den honom

efter dittills gällande stadganden tillkom. Den, som, då lagen träder i

tillämpning, äger att utom förslag hos Konungen söka regala pastorat,

skall, så länge denna rätt efter dittills gällande bestämmelser skulle hafva

tillkommit honom, för sin person åtnjuta rätt att utom förslag hos Konungen

söka kyrkoherdetjänst, ändå att sådan rätt eljest ej enligt denna lag

honom tillkommer.

Territoriell församling, som fått sig tillförsäkrad särskild rätt eller

förmån i fråga om tillsättning af kyrkoherde-, komministers- eller kapellpredikantsbefattning

och däraf fortfarande vill vara i åtnjutande, skall inom

tre år, efter det denna lag trädt i kraft, därom göra ansökning hos Konungen,

vid äfventyr att dylik rätt eller förmån eljest anses förfallen. Göres

sådan ansökning, förordne Konungen, huruvida och under hvilka villkor

denna rätt eller förmån må tillgodonjutas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

17

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott fredagen

den 20 mars 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehkensvärd,

Malm.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet

anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson i

underdånighet:

»Sedan särskilda kommitterade erhållit i uppdrag att inom justitiedepartementet

biträda vid behandlingen af åtskilliga väckta frågor om

ändring i gällande bestämmelser angående tillsättning af prästerliga tjänster,

öfverlämnades till denna kommitté följande framställningar, nämligen:

1) Riksdagens skrifvelse den 13 april 1904, hvari Riksdagen anhållit,

det täcktes Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, i hvad mån gällande

bestämmelser angående tillsättning af prästerliga tjänster må kunna omarbetas

i syfte att förfarandet därvid förenklas, samt för Riksdagen framlägga

det förslag i berörda hänseende, hvartill förhållandena kunna anses

ÖO O

gifva anledning;

Bih. till lliksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 6 Käft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

2) Riksdagens skrifvelse den 31 mars 1906 med hemställan, det

täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till

sådan ändring i lagen den 26 oktober 1883 angående tillsättning af

prästerliga tjänster, att prästval skall, där så äskas, förrättas med slutna

sedlar;

3) kyrkomötets skrifvelse den 8 oktober 1903 med anhållan, att

Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för ändring af § 42 i

lagen angående tillsättning af prästerliga tjänster, i syfte att regal kyrkoherdetjänst

inom hvilket stift som helst må kunna utan förslag sökas

endast af präst, som är till kyrkoherdetjänst behörig och af Konungen fått

sig sådan ansökningsrätt särskildt förunnad;

4) en af allmänna svenska prästföreningen i september 1907 till

Kungl. Maj:t aflåten skrifvelse, hvari prästföreningen hemställt, att Kungl.

Maj:t täcktes genom sakkunniga låta utreda, huru nu gällande prästvalslagar

böra reformeras för vinnande af en mera tidsenlig och rättvis befordringsordning,

samt, därest Kungl. Maj:t så finner skäligt, snarast möjligt

för Riksdag och kyrkomöte framlägga förslag till ny lag angående tillsättning

af prästerliga tjänster; äfvensom

5) Stockholms stads konsistorii skrifvelse den 10 september 1907

med hemställan, att röstberättigad församlingsmedlem i Stockholm endast

i det fall må rösta genom fullmakt, att han med läkarintyg visar sig af

sjukdom hindrad tillstädeskomma vid valförrättning.

Med skrifvelse den 9 november 1907 aflämnade därefter kommittén

betänkande med förslag till

lag angående tillsättning af prästerliga tjänster,

stadga angående prästval,

ändrad lydelse af § 30 regeringsformen,

kungörelse med vissa föreskrifter angående hvad som bör iakttagas

vid ledighet i prästerlig tjänst samt ansökning till sådan tjänst och

kungörelse om rätt för vissa prästmän att utom förslag hos Konungen

söka kyrkoherdetjänster.

öfver nämnda förslag hafva domkapitlen i riket, hofkonsistoriet och

Stockholms stads konsistorium afgifvit infordrade utlåtanden, hvarvid några

domkapitel öfverlämnat yttranden från medlemmar af det underlydande

prästerskapet inom vederbörande stift. Härjämte hafva fångvårdsstyrelsen

och öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk fått yttra sig öfver vissa

delar af förslagen. Slutligen har allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse

inkommit med en skrift i ämnet.»

Efter att hafva redogjort såväl för kommitténs förslag som för de

öfver desamma afgifna yttranden tilläde föredraganden:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

19

»Förslagen till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster och

till ändrad lydelse af § 30 regeringsformen hafva inom justitiedepartementet

gjorts till föremål för en öfverarbetning, hvarvid i dem vidtagits

vissa i allmänhet mindre väsentliga ändringar, som föranledts af anmärkningar

från de i ärendet hörda myndigheterna eller eljest funnits behöfliga.

De öfriga förslagen, hvilka afse administrativa författningar, torde

icke nu böra upptagas till vidare behandling.»

Beträffande förstnämnda båda förslag anförde föredraganden ytterligare

:

»De af kommittén föreslagna förändringarna i gällande ordning för

tillsättning af prästerliga tjänster torde kunna — i hufvudsaklig öfverensstämmelse

jämväl med den uppställning kommittén själf följt i sitt betänkande

— lämpligen sammanföras i tre hufvudgrupper. Dels föreslår

nämligen kommittén åtskilliga förändringar i tillsättningsförfarandet i syfte

att förkorta och förenkla detsamma. Dels ifrågasattes en väsentlig omgestaltning

af de grunder, enligt hvilka bestämmanderätten vid prästerliga

tjänsters tillsättande för närvarande är fördelad mellan kyrkostyrelsen och

församlingarna. Dels föreslås slutligen förändringar i reglerna för församlingsmedlemmarnas

rösträtt vid prästval.

Bland nämnda förslag äga de, som innefattas i de båda senare hufvudgrupperna,

uppenbarligen den mest djupgående betydelsen. De till dem

hörande frågorna äro jämväl de, där olika meningar lättast kunna uppstå,

något hvarom också de öfver kommitténs förslag afgifna yttranden bära

vittne. Förslagen till förkortning och förenkling af tillsättningsproceduren

synas i och för sig i allmänhet hafva gillats af samtliga de hörda myndigheterna,

om äfven några myndigheter ansett sig böra afstyrka kommitténs

framställning äfven i dessa delar, då de funnit så genomgripande

förändringar i andra delar däraf vara behöfliga, att de framlagda förslagen

icke utan eu fullständig omarbetning kunde tjäna till grund för lagstiftning

i ämnet. Mot de förslag, som ingå i de senare grupperna, hafva

starka betänkligheter yttrats af åtskilliga myndigheter, hvilka på grund däraf

hemställt antingen om förslagens ogillande eller om mer eller mindre omfattande

förändringar i desamma. I stort sedt synas dock äfven sistberörda

förslag hafva, åtminstone i sina hufvudprinciper, vunnit bifall af

flertalet myndigheter. Ett afsevärdt antal myndigheter har också uttryckligt

framhållit, att hvad kommittén föreslagit, såsom helhet betraktadt, äger

väsentliga företräden framför nuvarande bestämmelser och är förtjänt af

att, med större eller mindre förändringar, upphöjas till lag. Beaktansvärdt

förefaller tillika, att de, som underkänt kommitténs förslag, endast undantagsvis

sett sig i stånd att anvisa några andra utvägar till afhjälpande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

af de missförhållanden, mot hvilka förslagen rikta sig. Den behandling

frågan undergått gifver därför stöd åt den uppfattningen att, om kommittéförslagen

i sina hufvudgrunder förkastas, sådant innebär, att man i det

väsentliga skall stå kvar vid den nuvarande ordningen för prästerliga

tjänsters tillsättande. Att denna lider af svåra brister och icke nöjaktigt

tillgodoser vare sig församlingarnas eller prästerskapets intressen torde

emellertid vara allmänt erkändt.

En centralpunkt i kommitténs framställning utgöres däraf, att skillnaden

mellan regala och konsistoriella pastorat upphäfves. I stället föreslår

kommittén en annan grund för fördelning af bestämmanderätten i

dylika angelägenheter mellan kyrkostyrelsen och församlingarna, i det att

det skall bero på utgången af det i vederbörande församling anställda

valet till kyrkoherdetjänst, huruvida detta val skall hafva afgörande betydelse

eller tjänstens tillsättande i sista hand skall ankomma på Konungen,

som äger att utnämna äfven någon annan än den, som vid valet erhållit

högsta röstetalet.

§ 41 i förslaget till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster

innehåller de af kommittén ifrågasatta stadgandena i berörda ämne. Enligt

dessa göres skillnad mellan det fall, då församlingen begagnat sin rätt att

kalla fjärde profpredikant, och det fall, då valet endast gäller de präster,

som efter ansökning i vanlig ordning blifvit af domkapitlet uppförda på

förslag till tjänsten. För det senare fallet, då alltså den regelbundna

befordringsordningen tillämpas, föreslås följande bestämmelser. Om någon

af de å domkapitlets förslag uppförda prästerna vid valet erhållit mer än

hälften af de afgifna rösterna, skall han af domkapitlet förses med fullmakt

å tjänsten, försåvidt af samtliga i den justerade vallängden upptagna

röstberättigade minst en tredjedel deltagit i omröstningen. Har däremot

ej någon af de å förslaget uppförda erhållit mer än hälften af de afgifna

rösterna, eller har ej minst en tredjedel af samtliga i den justerade vallängden

upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen, skall Konungen

äga att till tjänsten utnämna antingen en af de å förslaget uppförda eller

ock någon till tjänsten behörig präst, som anmält sig hos Konungen såsom

extra sökande. T det förra fallet åter, då fjärde profpredikant blifvit

kallad och uppförd på förslaget, skall tjänsten liksom hittills alltid tillsättas

af Konungen. Om minst en tredjedel af de röstberättigade deltagit

i omröstningen vid valet och någon bland de präster, som varit föremål

för detta, erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna, skall emellertid

Konungen vid tillsättningen vara bunden vid de fyra på förslaget uppförda

prästerna. I annan händelse skall Konungen äga rätt att gå utom

förslaget och utnämna en extra sökande. Hvad sålunda föreslagits gäller

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 12.

emellertid endast kyrkoherdetjänster. För andra prästerliga tjänster bibehålies

den nuvarande regeln, att den, som vid valet erhållit de flesta

rösterna, dessa må vara flera eller färre, skall af domkapitlet förses med

fullmakt å tjänsten.

Till stöd för förslaget, att ett visst större deltagande af de röstberättigade

och absolut majoritet bland de röstande skola erfordras för ett

afgörande församlingsval, har kommittén hufvudsakligen anfört följande.

Med hänsyn därtill att efter gällande lag domkapitlet ej ägde på förslag

till prästerlig tjänst uppföra annan än den, som pröfvades hafva den förmåga

och de egenskaper, som vore behöfliga för tjänstens nöjaktiga bestridande,

syntes församlingen med skäl kunna göra anspråk på att, när

den på ett oförtydbart sätt gifvit uttryck åt sin önskan att erhålla viss

på förslaget uppförd präst, åt denna önskan skulle tillerkännas afgörande

betydelse. Med de växlande uppfattningar, som inom församlingarna vanligen

rådde i religiösa frågor, kunde man härför ej fordra, att samtliga

röstberättigade eller ens samtliga, som deltagit i valet, skulle hafva förenat

sig om samma präst, utan syntes det vara tillräckligt, att mer än hälften

af de röstande förenat sig om denna, under förutsättning dock att en

viss del, lämpligen en tredjedel, af hela antalet röstberättigade deltagit i

valet. Om endast en än mindre del af församlingen, kanske blott ett

fåtal personer, deltagit i valet eller åsikterna bland de väljande varit så

delade, att ingen af de föreslagna erhållit mer än halfva antalet afgifna

röster, kunde det icke gärna sägas, att en verklig mening i frågan gifvit

sig uttryck från församlingens sida, och vid sådant förhållande vore det

knappast befogadt att låta den verkställda omröstningen ovillkorligen gifva

utslaget. Det förefölle då, som om kyrkostyrelsen borde få träffa valet

mellan de föreslagna eller eventuellt utom förslaget, och syntes detta afgörande

lämpligare uppdragas åt Konungen efter vederbörligt förord än åt

domkapitlet, som uppgjort förslaget.

Kommittén har vidare framhållit, att hvad sålunda anförts principiellt

syntes gälla ej blott de konsistoriella pastoraten utan äfven de

regala, där församlingen för närvarande egentligen endast hade en förslagsrätt.

Det kunde därför ifrågasättas, om man icke borde taga steget fullt

ut och upphäfva skillnaden mellan regala och konsistoriella pastorat samt

i stället meddela bestämmelser i ofvan angifna riktning för samtliga pastorat.

För Konungen skulle detta innebära, att han afstode från afgöranderätten

i de regala pastoraten, hvilka utgjorde inemot hälften af alla pastorat

i riket, men i stället erhölle rätten att jämväl i de konsistoriella

pastoraten träffa afgörandet, där ej vederbörande med viss röstöfvervikt

uttalat sig för eu af de föreslagna. För församlingarna åter skulle en

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

sådan anordning medföra den utvidgning i deras rätt, att de finge afgörandet

i sin hand äfven i de regula pastoraten, om de uttalat sig för

en af de föreslagna med angifven röstöfvervikt, hvilket kunde utgöra en lämplig

motvikt mot inskränkningen i deras valrätt i de konsistoriel^ pastoraten.

Till belysande af de grunder, hvarpå pastoratens fördelning i regula

och konsistoriel^ hvilar, har kommittén för den historiska uppkomsten af

denna fördelning lämnat en utförlig redogörelse, beträffande hvilken jag

tillåter mig att hänvisa till kommittébetänkandet.

I de afgifna yttrandena hafva olika åsikter uttalats om förslaget att

upphäfva skillnaden mellan regala och konsistoriel^ pastorat. De flesta myndigheter

hafva tillstyrkt en sådan åtgärd eller åtminstone ej gjort någon

invändning däremot, men på några håll hafva betänkligheter mot densamma

tagit sig uttryck. Ifrågavarande förändring har sålunda afstyrkts af Lunds

domkapitel och hofkonsistoriet, hvilka till stöd härför anfört hufvudsakligen,

att det särskildt med hänsyn till rättvis befordran för prästerskapet vore eu

förmån, att olika vägar till erhållande af kyrkoherdetjänst funnes, samt att

starka skäl erfordrades för sönderbrytande af en så gammal ordning i svenska

kyrkan som denna. Västerås domkapitel har förklarat sig åtminstone hysa

starka tvifvelsmål, huruvida den föreslagna förändringen, som skulle med

roten upprycka berörda på historisk mark framvuxna olikhet och skapa en

mera tillfällig åtskillnad af liknande art, verkligen innebure afsevärda fördelar

för församlingar och prästerskap i jämförelse med den håfdvunna ordningen.

Härnösands domkapitel har likaledes velat starkt ifrågasätta lämpligheten

af att upphäfva omförmälda gamla skillnad, som mången gång beredt

Konungen tillfälle att korrigera olämpliga val af församlingarna och

särskildt att låta dugliga och nitiska präster, som utan skäi gång efter

annan blifvit tillbakasätta af församlingarna, erhålla välbehörig och välförtjänt

befordran. Äfven Stockholms stads konsistorium har såsom en anmärkning

mot förslaget omnämnt det fullständiga slopandet af den gamla,

grundlagsenlig! befästade skillnaden mellan konsistoriel^ och regala pastorat,

hvilken i viss mån garanterat en rättvis befordran.

För bibehållande af indelningen i regala och konsistoriella pastorat

har man sålunda åberopat dels historiska skäl dels den trygghet för en

rättvis befordran af prästerskapet, som ligger i Konungens utnämningsrätt.

Undersöker man emellertid anledningarna till att vissa pastorat fått sig

tillagd naturen af regala, synes man knappast kunna undgå att i likhet

med kommittén finna, att de historiska förhållanden, som härvid varit bestämmande,

åtminstone delvis icke numera kunna tillmätas någon synnerlig

betydelse i fråga om lämpligheten och befogenheten af den stadgade

inski’änkningen i församlingarnas valrätt. Om man bortser från

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän, där för många pastorat deras egenskap

af regala torde hafva berott endast på den tolkning man gifvit åt

de under den danska tiden gällande allmänna bestämmelserna om tillsättning

-af prästerliga tjänster, liksom ock från de fall, då ett pastorat blifvit

regalt blott på grund däraf att Konungen någon gång tillfälligtvis tillsatt

kyrkoherde i pastoratet, synas, enligt hvad den af kommittén lämnade redogörelsen

utvisar, två omständigheter närmast hafva utöfvat, inverkan i

detta afseende, den ena att pastoratet varit att anse såsom ett s. k. hufvudgäll

och den andra att Konungen till ett, pastorat haft enskild patronatsrätt

eller att där funnits kungsgård eller kungsladugård eller eljest

någon vid reduktionen återvunnen större egendom, hvarmed enskild patronatsrätt

varit förbunden. Att den senare omständigheten icke kan från

det allmännas synpunkt anses såsom tillräcklig anledning att för ett pastorat

bibehålla regal natur torde utan svårighet medgifvas. Beträffande åter

egenskapen af hufvudgäll d. v. s. särskilt viktiga pastorat torde densamma

icke med skäl kunna tilläggas de nuvarande regala pastoraten såsom klass

betraktade. Såsom kommittén omförmält, äro alla stadspastorat utom sex

regala och har bland land spastoraten visserligen flertalet af de bäst aflönade

regal natur, men kan det dock icke med fog påstås, att de x-egala

landspastoraten hafva en sådan betydelse i förhållande till de öfriga, att

de af denna anledning böra intaga en särskild ställning'' vid tillsättning af

präster. Kommittén har därför ansett det i det hela kunna sägas, att

bortsedt från de större stadspastoraten någon i församlingarnas beskaffenhet

grundad skillnad ej finnes mellan de regala och de konsistoriella gällen. ''

Om det skulle anses lämpligt att tillförsäkra Konungen ett särskilt inflytande

på tillsättningen af kyrkoherdetjänster i sådana pastorat, där det

på grund af befolkningens talrikhet eller andra förhållanden är mer än

eljest angeläget att erhålla dugliga präster, komme alltså dessa pastorat

endast delvis att sammanfalla med de nuvarande regala. Och äfven i dessa

viktigare pastorat, till den del de nu äro regala, torde, såsom kommittén

påvisat, syftet att vinna skickliga präster kunna tillgodoses på andra vågar

än genom bibehållande af inskränkningen i församlingarnas valrätt. Hvad

därefter angår prästerskapets anspråk på att befordras efter förtjänst och

skicklighet, utgör hänsynen härtill kanske det förnämsta skäl, som skulle

kunna anföras för en sådan förändring — hvartill dock säkerligen ingen

utsikt funnes — som den att alla prästerliga tjänster skulle tillsättas af

Konungen, hvilket på några håll framställts såsom ett önskemål. Men att

vissa församlingar af denna anledning skola vara i sämre ställning än de

öfriga i fråga om rätten att inverka på utseendet af deras präster torde

icke vara bcfogadt. Äfven kommitténs förslag innebär ju för öfrigt att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

prästerliga tjänster under vissa förutsättningar skola tillsättas af Konungen,

och om än frågan, huru ofta dessa förutsättningar komme att föreligga,

undandrager sig hvarje säker beräkning, förefaller det dock sannolikt, att

utnämningsrätten äfven framgent i ett stort antal fall skulle tillkomma

Konungen, För tillgodoseendet af prästerskapets berörda intresse synes

alltså den nuvarande ordningen icke äga något gifvet företräde framför

den föreslagna, hvilken ur synpunkten af ett rättvist förhållande mellan

olika församlingar afgjordt är att föredraga.

Att skillnaden mellan konsistoriella och regala pastorat bör försvinna

är ej heller någon ny tanke, om också de därom framställda förslagen

förut ej föranledt någon lagstiftningsåtgärd. Vid såväl 1896 som 1897

Ars Riksdag föreslogs i sådant syfte genom motion inom andra kammaren

antagande af en förändrad lydelse af § 30 regeringsformen. Dessa motioner

blefvo väl i enlighet med konstitutionsutskottets hemställan afslagna

af första kammaren, men andra kammaren biföll vid båda Riksdagarna

utan votering reservationer, som inom utskottet afgifvits i motionernas

syfte. Att en förnyad motion i ämnet vid 1903 års Riksdag blef afslagen

äfven af andra kammaren synes väsentligen hafva berott på formella skäl

och innebar säkerligen icke något uppgifvande af kammarens tidigare

ståndpunkt.

Om skillnaden mellan konsistoriella och regala pastorat skulle bibehållas,

torde häraf utan vidare följa, att det andra vid § 41 framlagda

ändringsförslaget, enligt hvilket för ett afgörande församlingsval skall er*

fordras deltagande af minst en tredjedel af de röstberättigade inom församlingen

samt absolut majoritet bland de röstande, icke skulle hafva någon

utsikt att förverkligas. De framställda yrkandena på bevarande af

omförmälda skillnad innebära därför i sak äfven förkastande af det senare

förslaget. Detta har eljest i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran

af de hörda myndigheterna. Dock hafva några myndigheter funnit

de föreslagna fordringarna på församlingens deltagande i valet vara alltför

lågt satta, så att valet komme att erhålla afgörande betydelse äfven i fall,

då någon verklig församlingsmening icke kunde sägas hafva tagit sig uttryck

genom detsamma. På grund häraf hafva dessa myndigheter föreslagit,

att villkoren för ett afgörande församlingsval skola skärpas antingen

allmänt eller i de mindre församlingarna. A andra sidan hafva ej saknats

röster, som uttalat den förmodan, att det enligt förslaget erforderliga deltagandet

i valet endast mera sällan skulle kunna åstadkommas oeh att

därför utnämningsrätten, om ej villkoren förmildrades, skulle i de flesta

fall öfvergå på Konungen, En myndighet har anmärkt, att de många bestämmelserna

om kvalificerade majoriteter och minoriteter vore ägnade att

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

för väljarna försvåra öfverblicken öfver valställningen och därigenom lätt

kunde framkalla obehöriga valmanövrer och valkupper samt att valberäkningarna

i och för sig vore föga praktiskt anordnade.

För min del finner jag hvad kommittén i detta ämne föreslagit

hvila på en riktig och klok tanke. Genom ett visst lifligare deltagande i

valet visar församlingen, att den såsom sådan har intresse för att utöfva

sin valrätt, och det förhållandet att en person erhållit mer än hälften af

de afgifna rösterna ger vid handen, att meningarna inom församlingen ej

äro alltför mycket splittrade. Huruvida det föreslagna antalet för de i

valet deltagande är det rätta, kan ju vara föremål för olika meningar.

Men med hänsyn till å ena sidan hvad man har sig bekant om det

hittills ofta svaga deltagandet i prästval och å andra sidan den förökning

däri, som kan förväntas till följd af vissa nu ifrågasatta förändringar, förefaller

det mig, som om kommitténs förslag i förevarande hänseende innebär

en lämplig medelväg. Att iakttagandet af de föreslagna, såvidt jag

kan finna enkla och klara, bestämmelserna om fordran i vissa fall på

kvalificerade röstetal skulle för de väljande eller valförrättarna medföra

praktiska svårigheter, eller att dessa bestämmelser skulle mer än de nuvarande

valreglerna gifva tillfälle till missbruk vid valen, finner jag ej

någon anledning att antaga.

Sådana bestämmelser som de af kommittén i § 41 föreslagna kunna

emellertid icke antagas, utan att dessförinnan den nuvarande lydelsen af § 30

regeringsformen förändras. Enligt sistberörda § äger ju Konungen att, på det

sätt förr öfligt varit, tillsätta kyrkoherdebeställningar i regala pastorat, och *

skola de s. k. konsistoriel gäll vara bibehållna vid sin valrätt. Kommittén

har också ansett tydligt att, om man vill genomföra den förändringen,

att Konungen ej i sista hand skall hafva rätt att utnämna kyrko«herdar

i de regala pastoraten, detta ej kan ske utan grundlagsändring.

Innebörden af grundlagsstadgandet, i hvad det afser de konsistoriella

gällen, är möjligen mera oklar. Men, på sätt kommittén påvisat, torde

det dock vara nödvändigt att ställa sig på den ståndpunkten, att ej heller

en sådan förändring som den, att afgörandet vid prästval i vissa fall fråntages

en konsistoriel! församling, ehuru denna med begagnande af sin valrätt

uttalat sig för eu af de föreslagna, kan genomföras utan grundlagsändring.

Till kommitténs förslag i denna del anhåller jag att sedermera

få återkomma.

I nära sammanhang med frågan om det deltagande från församlingens

sida, som skall erfordras för ett afgörande val, står spörsmålet om

villkoren för kallande af fjärde profpredikant. För närvarande gälla som

bekant i detta afseende olika regler i regala och i konsistoriella pastorat,

Bill. till liiksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 6 Håft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

i det att i de förra det är tillräckligt, om mer än hälften af de i omröstningen

deltagande, dessa må vara flera eller färre, förenat sig om att

kalla samma prästman, hvaremot i de konsistoriella pastoraten mer än

halfva antalet af de i den justerade vallängden uppförda röstberättigade

måste hafva förenat sig om sådan kallelse. Några särskilda villkor för

behörighet att kallas till fjärde profpredikant, utöfver de för kyrkoherdebefattning

i allmänhet gällande, äro ej stadgade. I samband med upphäfvandet

af skillnaden mellan regala och konsistoriella pastorat föreslår

nu kommittén för fjärdemanskallelse i alla pastorat gemensamma regler,

som i hufvudsak gå ut på att för beslut om sådan kallelse skall erfordras

bifall af mer än hälften af de i omröstningen deltagande och minst en

sjättedel af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade,

hvarjämte vid omröstning mellan flera föreslagna minst en sjättedel af de

röstberättigade skall hafva förenat sig om samma prästman, dock att för

kallelse i hvarje fall erfordras minst tjugu röster men å andra sidan ett

röstetal af tvåhundra alltid är tillräckligt. Dessa regler äro alltså strängare

än de nuvarande bestämmelserna för regala pastorat men lindrigare

än de nuvarande bestämmelserna för konsistoriella gäll. Jämförda med

de föreslagna stadgandena i § 41 öfverensstämma de med dessa i anspråket

på enighet mellan minst en sjättedel af de röstberättigade men äro

mildare i två afseenden, nämligen dels genom begränsningen till två

hundra röster dels såtillvida som något visst större antal i omröstningen

deltagande icke erfordras. Sannolikt innebär förslaget i denna del, trots

inskränkningen i de nuvarande regala pastoratens kallelserätt, i stort sedt

en väsentlig utvidgning af möjligheten för församlingarna att få en fjärdemanskallelse

till stånd. Särskildt i de många små konsistoriella pastoraten

torde denna utvidgning komma att göra sig starkt gällande. Kommittén

har emellertid äfven tillmötesgått de från prästerskapets sida all-*

mänt hysta önskningarna om särskilda kvalifikationer för fjärde profpredikanter

och sålunda velat förebygga, att alltför unga och oerfarna prästmän kallas

med förbigående af äldre och mera meriterade. Härigenom införes en viktig

begränsning af församlingarnas frihet vid kallelserättens utöfvande.

Bland hufvudpunkterna i kommitténs förslag är den nu omförmälda

den, som mest blifvit föremål för anmärkningar från de hörda myndigheterna.

Dessa anmärkningar afse dock ej det föi''hållandet att kvalifikationer

för fjärde profpredikanter blifvit föreslagna, hvilket tvärtom synes

hafva vunnit odeladt bifall. Mot det sätt, hvarpå kvalifikationerna blifvit

bestämda, hafva visserligen några erinringar framställts, men dessa torde

med hänsyn till hvad kommittén anfört till stöd för sitt förslag icke vara

tillräckligt grundade att böra föranleda ändring i förslaget. Förnämligast

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

gå emellertid de gjorda anmärkningarna ut på att fjäi’demanskallelser enligt

förslaget blifvit alltför mycket underlättade, så att, äfven med beräkning

af de ifrågasatta kvalifikationerna, förslaget, om det antages oförändradt,

icke förminskar utan snarare i hög grad ökar faran för att prästerskapets

utsikter till regelbunden befordran efter förtjänst och skicklighet

väsentligen omintetgöras genom obefogade kallelser. Några myndigheter

hafva därför funnit fördelaktigast att åtminstone hufvudsakligen låta förblifva

vid de nuvarande bestämmelserna, och ett flertal andra har hemställt,

att det för fjärdemanskallelse föreskrifna antalet röstägare skall

ökas. Sålunda hafva några domkapitel och allmänna svenska prästföreningens

centralstyrelse yrkat, att för kallelse skall erfordras minst en

tredjedel af hela antalet röstberättigade, ett domkapitel har ansett en

tredjedel eller åtminstone en fjärdedel böra fordras, några domkapitel

hafva föreslagit förökning till en fjärdedel, och ett domkapitel har förmenat,

att en sjättedel visserligen vore tillräcklig i de stora pastoraten,

med öfver ett tusen röstberättigade, men borde för de mindre pastoraten

utbytas mot en fjärdedel. Äfven bestämmelsen att tvåhundra röstberättigade

städse skola utgöra tillräckligt antal för kallelse har hos några domkapitel

mött betänkligheter, och har i anledning häraf yrkats, dels att

nämnda bestämmelse skall utgå, dels att siffran skall väsentligt förhöjas.

Endast ett domkapitel har lämnat förslaget i båda dessa stycken utan

erinran.

Då myndigheternas farhågor mot de föreslagna bestämmelserna alltså

äro nästan enhälliga, har jag gifvetvis haft särskild anledning att öfverväga,

huruvida det är möjligt att utan obehörig inskränkning i den frihet, som

bör tillkomma församlingarna, ytterligare tillgodose prästerskapets önskningar.

Det förefaller mig, som om en sådan möjlighet finnes. Att kommittén

satt gränsen till en sjättedel har säkerligen till stor del berott på det

formella skälet, att härigenom vinnes öfverensstämmelse med det antal röster

för samme man, som enligt § 41 erfordras för ett afgörande val. Om

nu, i enlighet med hvad flera domkapitel ifrågasatt, en sjättedel utbytes

mot eu fjärdedel af samtliga röstberättigade, torde häraf icke föranledas

alltför stor svårighet att genomföra en fjärdemanskallelse i de fall, då en

verklig och behjärtansvärd anledning därtill finnes och en mera allmän

önskan därom följaktligen uppstått inom församlingen. 1 konsekvens

härmed torde då det antal röster, som under alla förhållanden är tillräckligt,

lämpligen sättas till trehundra.

En sådan förändring i förslaget skulle medföra, att ett större antal

röstberättigade måste hafva förenat sig för att genomdrifva en fjärdemanskallelse

än för att åstadkomma ett afgörande val, under det att dock

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

i vissa förut omförmälda hänseenden för kallelsen fortfarande gällde lindrigare

förutsättningar än för valet. Äfven om i det hela villkoren för

fjärdemanskallelse vore något strängare än för ett afgörande val — hvilket

kunde bero på förhållandena — synes man emellertid icke hafva tillräcklig

anledning till den uppfattning, som stundom uttalats, att detta vore i och

för sig oriktigt eller olämpligt. Så vore händelsen, om för kallelsen

uppställdes så stränga villkor att t. ex., såsom nu i de konsistoriella

pastoraten, mer än halfva antalet röstberättigade måste hafva förenat sig

om samme man. Med lika rösträtt för alla röstberättigade blefve då

nästan alltid valet en obehöflig formalitet, enär dess utgång vore afgjord

redan genom kallelsen. Men så länge för denna erfordras endast en mindre

del af de röstberättigade, om än flere än vid valet, finnes ju alltid möjlighet

för dem, som icke deltagit i kallelsen, att gifva valet en annan utgång.

Då dessutom en större försiktighet är på sin plats, när det gäller

ett område, där missbruk allmänt anses hafva förekommit och äfven framgent

kunna befaras, har jag låtit jämka förslaget i denna del, på sätt

ofvan angifvits.

Hvad därefter angår de af kommittén ifrågasatta förändringarna i

reglerna för församlingsmedlemmarnas rösträtt vid prästval, gå dessa förändringar

i främsta rummet ut på, att hvarje röstberättigad skall äga en

röst. Någon utvidgning af rösträtten föreslås icke, utan denna skall fortfarande

liksom hittills bero af rösträtt å kyrkostämma. Men under det

att nu röstvärdet bestämmes efter förmögenhet enligt en röstberäkning,

som i stad i regel öfverensstämmer med den kommunala och jämväl

å landet är grundad på denna, fastän med väsentliga afvikelser, skall enligt

förslaget all olikhet i röstvärdet upphöra. Äfven mot detta förslag

hafva åtskilliga af de hörda myndigheterna framställt invändningar, i

allmänhet med yrkande att röstberäkningen vid prästval måtte komma att

följa den kommunala, sådan denna blir bestämd, om det vid 1907 års

Riksdag villkorligt godkända förslaget till ändringar i den kommunala

rösträtten blir slutligen antaget. Andra myndigheter hafva ställt sig

tveksamma till förslaget. Detta har emellertid också från ganska många

håll lämnats utan invändning eller direkt förordats, stundom med mycken

liflighet. Jämväl en längre gående reform, innebärande ett fullständigt

genomförande af personlighetsprincipen eller ytterligare steg i denna riktding,

har i afgifna yttranden blifvit ifrågasatt.

För min del ställer jag mig i detta stycke på kommittéförslagets

ståndpunkt, som förefaller mig på en gång principiellt riktig och måttfullt

begränsad. Om rösträtten vid prästval nu, jämsides med den starka

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

begränsning af den kommunala rösträtten, hvarom villkorligt beslut fattats,

göres lika för alla röstberättigade, synes mig detta endast vara en följdriktig

utveckling af den uppfattning, på grund hvaraf redan vid antagandet

af 1888 års prästvalslag personligheten tillerkändes väsentligt större

inflytande vid prästval än i vanliga kommunala angelägenheter. Äfven

då var man för öfrigt icke främmande för tanken, att vid val af försainlingslärare

alla i valet deltagandes röster borde beräknas lika, och den

föredragande departementschefen yttrade den 12 juli 1878, att han icke

underskattade vikten af de skäl, som kunde anföras härför, fastän han

med afseende på den enhällighet, hvarmed det då föreliggande kommittéförslaget

omfattats, ansåge rådligast att för det dåvarande stanna vid

nämnda förslag, helst som detsamma oförnekligen i jämförelse med förut

gällande lag innebure stora fördelar och kunde sägas vara ett steg i den

rätta riktningen. Då kretsen af de röstberättigade lämnas orubbad inom

de gränser kommunallagarna angifva, torde icke med skäl kunna sägas,

att den föreslagna förändringen är brådstörtad eller står i strid mot

den historiska kontinuiteten. Visserligen kan man det oaktadt befara,

att den lika rösträtten stundom skall medföra påföljder, som icke äro

önskvärda. Sannolikheten härför torde dock på förevarande område

vara mindre än på de flesta andra. Ett förhållande, som i detta afseende

äger stor betydelse, ligger däri att församlingens bestämmanderätt

vid prästval aldrig är fullkomligt fri, utom i ett och annat privilegieradt

pastorat, så länge dess nuvarande ställning lämnas orubbad. Valet

sker ju inom det af domkapitlet uppgjorda förslaget, och om fjärde

profpi-edikant kallas, tillkommer afgörandet alltid Konungen.

I afseende ä de särskilda bestämmelserna i förslaget till lag angående

tillsättning af prästerliga tjänster torde vidare böra framhållas

följande.

I § 1 af förslaget har kommittén ifrågasatt den förändring, att dylik §

tjänst skall kungöras till ansökning ledig ej blott, såsom hittills, genom offentligt

anslag utan äfven genom tillkännagifvande i allmänna tidningarna. Mot

detta förslag hafva flera myndigheter anmärkt, att ett sådant kungörande, åtminstone

såsom allmän regel, icke vore behöfligt eller till något större gagn,

och hafva de därför hemställt, att nämnda bestämmelse måtte utgå eller dess

tillämpning begränsas till de fall, då ansökningsrätt skall stå öppen för hela

rikets prästerskap. I sistberörda fall anser jag, lika med kommittén, kungörelse

i allmänna tidningarna icke kunna undvaras, enär därförutan prästerskapet

i andra stift än det, där ledigheten är, icke skulle kunna påräkna

någon säker kännedom om densamma. Men i öfriga fall torde det icke finnas

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 12.

tillräcklig anledning att föreskrifva ledighetens kungörande på annat sätt

än för närvarande. I enlighet härmed har §:ns lydelse blifvit jämkad.

Spörsmålet om upphäfvande eller ytterligare inskränkning af stiftsbandet

har upptagits i några af de afgifna yttrandena med särskildt

åberopande af förhållandena i de norrländska stiften. På de skäl kommittén

anfört finner jag emellertid tiden icke vara inne att försöka åstadkomma

någon lösning af detta spörsmål, där ju för öfrigt meningarna

ännu äro synnerligen delade.

I enlighet med en vid § 5 framställd erinran har jag ansett den

lydelse af denna § kommittén föreslagit innebära en oegentlighet såtillvida

som en präst, hvars besvär öfver upprättadt förslag till prästerlig

tjänst afgjorts först efter det ansökningstiden till eu annan sådan tjänst

utlupit, lika litet bör få uppföras på förslag till sistnämnda tjänst som en

präst, hvilken efter ansökningstidens utgång blifvit ledig från annat

förslag. § 5 har därför delvis omarbetats.

I några yttranden har föreslagits sådan förändring i § 6 mom. 2,

att den tid kyrkoherde skall hafva innehaft sin befattning, innan han må

på grund af egen ansökning uppföras på förslag till annan prästerlig tjänst,

skall utsträckas från tre år till minst fem år. I andra yttranden har

ifrågasatts bestämmelse, att transport icke skall få sökas af präst, som

före ansökningstidens utgång uppnått viss högre ålder, förslagsvis sextiotvå

eller sextiofem år. Det senare förslaget synes mig möta betänkligheter,

Syftet att förhindra transport af kyrkoherdar, hvilka på grund af ålderdom

kunna förmodas vara ur stånd att behörigen sköta den nya befattningen,

torde dessutom vinnas redan genom en rätt tillämpning af bestämmelserna

i § 8. Hvad åter beträffar den förra frågan, hvilken äfven

tidigare vid olika tillfällen varit föremål för uppmärksamhet, har jag, vid

det förhållande att transportsökandet i vissa delar af vårt land lär vara

en allvarsam olägenhet, funnit anledning icke saknas att utsträcka berörda

tid till fem år. Några praktiska svårigheter torde en sådan utsträckning

icke kunna föranleda.

Bestämmelserna om de särskilda förutsättningar, som en präst,

enligt hvad kommittén ifrågasatt, skall fylla för att kunna uppföras på

förslag såsom fjärde profpredikant, hafva af kommittén införts i § 28 mom.

4 af dess förslag. De synas emellertid lämpligare erhålla sin plats i § 7,

där i anledning häraf mom. 2 nu tillagts.

Kommittén har i första punkten af § 9 föreslagit en bestämmelse om

att vid uppgörande af förslag till prästerlig tjänst skall tagas hänsyn till

tjänstens särskilda behof. Häremot har jag så mycket mindre något att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj Un Nåd. Proposition N:o 12.

Öl

invända, som denna förändring endast innebär ett, sannolikt behöfligt,

förtydligande af hvad som, enligt hvad förhandlingarna före lagens antagande

utvisa, redan från början varit afsedt. Tjänstens särskilda behof

torde emellertid icke böra betraktas såsom en fristående grund för förslaget

vid sidan af de sökandes förtjänst och skicklighet, utan lärer den större

eller mindre lämpligheten för den befattning, hvarom fråga är, ingå i

förtjänsten och skickligheten samt utgöra en för förslaget betydelsefull del

af dessa. I enlighet med denna uppfattning har nu lydelsen af första

punkten något förändrats.

En myndighet har mot kommitténs förslag i förevarande § anmärkt,

att det ej lämnar den minsta vägledning, huru vederbörande domkapitel

skola upprätta sina förslag, så att dessa, synnerligast hvad angår förhållandet

mellan lärdoms- och tjänståldersmeriter, blifva uppgjorda efter något

så när enhetliga grunder öfver héla riket. Äfven en annan myndighet

har ansett § 9 böra erhålla en affattning, som bättre tydliggör de olika

förslao-soTundernas företräde sinsemellan- Då de nuvarande bestämmel
Ö

O

serna i detta ämne tillkommo, byggde man på dem den förhoppningen,

att den frihet som bereddes domkapitlen att vid förslags upprättande afse

de sökandes alla egenskaper och ömsesidiga företräden med särskild hänsyn

till den lediga tjänstens behof skulle väsentligt bidraga till åstadkommande

af goda förslag. Samma mening har tydligen omfattats af kommittén,

som ytterligare utvecklat bestämmelserna åt detta håll genom införande af

det nyssnämnda uttryckliga stadgandet, att vid förslags upprättande hänsyn

skall tagas till tjänstens särskilda behof. Att berörda uppfattning

också är den allmänna torde man kunna sluta däraf att det vida öfvervägande

antalet af de hörda myndigheterna icke gjort någon erinran mot

denna del af förslaget. Om närmare stadgande!! angående förslagsgrunderna

skulle meddelas, torde väl, enligt hvad man har anledning antaga,

önskningarna närmast gå ut på skapande af en måttstock för jämförelse

mellan tjänstålder och lärdom genom föreskrift att vissa lärdomsgrader

skola motsvara vissa antal tjänstår. Det förefaller mig osannolikt, att

dylika stadganden, hvilka innebure ett befrämjande af utveckling i den

riktningen, att förslagen endast blefve ett mekaniskt sammanställande af

rent yttre förhållanden, skulle vara till verkligt gagn. Då dessutom

svårigheterna att rättvist tillämpa myndigheternas förslagsrätt icke böra

vara större på detta område än på andra, där befordringsgrunderna icke

äro närmare bestämda, har jag trott de framställda anmärkningarna icke

böra föranleda någon förändring i eller något tillägg till kommittéförslaget

i denna del.

s. 32 Kontrollera mot PDF

§ 10.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

I andra punkten af samma § har kommittén på anförda skäl uteslutit

bestämmelsen om att vid bedömande af en sökandes förtjänst och

skicklighet böra tagas i betraktande det nit, det allvar och den skicklighet,

hvarmed han skött det kall honom dittills varit anförtrodt i läroverkens

tjänst. På grund af de erinringar, som från åtskilliga håll framställts

häremot, har jag låtit återinföra denna bestämmelse.

Mot den föreslagna lydelsen af § 10 mom. 2 har först anmärkts,

att årsberäkning såsom för prästerlig tjänst borde bibehållas för notarieoch

amanuenstjänster vid domkapitlen. Till följd af de kompetensfordringar,

som genom kungörelsen den 13 juni 1902 uppställts för konsistorienotariebefattningar,

kunna emellertid präster i vanliga fall endast efter

nådig dispens blifva innehafvare af dylika befattningar, och det synes därför

icke finnas tillräckligt skäl att låta konsistorienotarier räkna prästerliga

tjänstår. Skulle det anses önskvärdt att tillförsäkra en präst, som tilläfventyrs

erhållit dylik dispens, utsikt att framdeles öfvergå till församlingstjänsten,

kan ju en sådan möjlighet beredas honom genom förlänande

af extra ansökningsrätt. Om notariebefattningen ej medför prästerlig

tjånstårsberäkning, torde det ej vara lämpligt att förena sådan med

amanuenstjänsten. I hvarje fall torde väl svårighet ej möta för präst,

som innehar amanuenstjänst, att vid sidan däraf erhålla prästerligt försvar.

Såsom öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk och ett domkapitel

påpekat, synes man vid bestämmande af villkoren för ifrågavarande årsberäkning

böra taga hänsyn till den möjligheten, att personer frikallas

från examen inför teologisk fakultet, om de i annan ordning styrka sig

äga erforderlig teologisk lärdom. Därest en sådan person efter vunnen

dispens kommer att tjänstgöra i lärarbefattning, som medför prästerlig årsberäkning,

kräfver billigheten att han får räkna tiden för denna tjänstgöring

sig till godo. I lydelsen af § 10 mom. 2 har vidtagits den i anledning

häraf behöfliga förändring. Däremot har jag icke funnit skäligt

biträda de från några håll framställda yrkandena, att den prästerliga tjänstårsberäkningen

för lärare liksom hittills skall äfven i regel vara oberoende

af teologisk examen.

I fråga om § 10 mom. 3 har i några yttranden erinrats, att jämväl

teologie kandidatexamen, aflagd enligt de regler som gällde före stadgan

den 30 oktober 1903, samt teologie licentiatexamen borde räknas lika

med tre prästerliga tjänstår. Bortsedt från att en sålunda bestämd årsberäkning

sannolikt skulle på många håll anses innebära en alltför låg

uppskattning af de högre <teologiska examinas betydelse, finner jag emellertid

den föreslagna bestämmelsen mindre lämplig af samma skäl, som i

allmänhet tala mot föreskrifter om lärdomsgraders beräkning lika med

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

33

tjänstår. Stadgandet om årsberäkning för vissa filosofiska lärdomsprof är

säkerligen meddeladt på grunder, som icke äga någon motsvarighet i afseende

å teologiska examina. Detta stadgande torde nämligen sammanhänga

därmed, att enligt § 9 vid uppgörande af förslag lärdom i andra

kunskapsämnen än de teologiska får tagas i betraktande endast om sökandena

äro jämngoda i teologiska insikter. Äfven en högre filosofisk lärdomsgrad

skulle därför i många fall komma att sakna betydelse för förslaget,

om icke berörda stadgande funnes. Till den teologiska lärdomen, såvidt

den är offentligt ådagalagd, skall däremot alltid tagas hänsyn vid förslags

uppgörande, och densamma kommer därför till sin rätt utan årsberäkning.

Under det att nämnda erinran alltså icke befunnits böra medföra någon

ändring i kommittéförslaget, har en sådan företagits på grand däraf att,

såsom några myndigheter jämväl påpekat, filosofie doktorsgrad och behörighet

därtill numera kunna förvärfvas icke blott vid universitet utan

äfven vid högskolor i riket.

Kommittén har i § 43 infört bestämmelse, att när val hållits till en § 12.

prästerlig tjänst, där fjärde profpredikant varit uppförd på förslaget, samt

handlingarna i ärendet därefter insändas till Konungen för utnämning till

tjänsten, domkapitlet skall angifva den tjänstålder fjärde profpredikanten

jämlikt § 10 mom. 1 och 2 ägde vid tiden för församlingens kallelse samt

meddela, huru domkapitlet finner honom enligt de i § 9 stadgade grunder

förhålla sig till öfriga å förslaget uppförda präster. Att förslaget sålunda

fullständigas synes mig vara önskvärdt, men detta torde lämpligare

ske före valet, i sammanhang därmed att den kallade uppföres på förslaget.

Härigenom vinnes äfven den fördel, att berörda jämförelse mellan

fjärde profpredikanten och de efter ansökning föreslagna prästerna kan

införas i den kungörelse om de föreslagna och deras förtjänster, som af

domkapitlet utfärdas och före valet uppläses för församlingen. Enligt det

nu ifrågasatta förfarandet kommer domkapitlets yttrande om den fjärde

profpredikanten att ingå i förslagsprotokollet, hvilket tillhör de handlingar,

som insändas till Konungen, och det blir alltså obehöfligt att hos Konungen

göra särskild anmälan i ämnet. Jämte det en bestämmelse af angifna

innehåll intagits i § 12 mom. 2, har därför det af kommittén föreslagna

mom. 2 i § 43 uteslutits.

Kommitténs förslag till ändrad lydelse af § 13 har på flera håll § 13.

väckt betänklighet, i det man ansett, att ansökningsrätt för hela rikets

prästerskap icke bör ifrågakomma förr än en ledig tjänst varit för andra

gången kungjord till ansökning inom stiftet, utan att tillräckligt antal

sökande anmält sig eller församlingen förklarat sig nöjd med det ofullständiga

förslaget. Till stöd för denna uppfattning har framhållits, att

Bill. till Iliksd. Prot. 11)09. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 12.

anledningen hvarför tillräckligt många sökande ej anmälde sig under första

ansökningstiden ofta vore den, att någon viss präst förmenades vara

själfskrifven till befattningen eller företrädesvis böra erhålla densamma,

med hänsyn hvartill andra präster ej ville inlåta sig i täflan med honom,

samt att det ytterst sällan förekomme att efter andra ansökningstidens

utgång frågan behöfde hänskjutas till Konungen. Berörda anledning till

underlåtenhet att söka torde emellertid ofta kunna göra sig lika mycket

gällande under en andra ansökningstid, och då det af kommittén ifrågasatta

förfarandet bereder större utsikt att snart erhålla ett fullständigt

förslag utan att, såvidt jag kan finna, innebära någon orättvisa mot stiftets

präster, synes detsamma äga företräde framför gällande bestämmelser.

Från ett håll har beträffande samma § vidare yrkats att, då församling

skall höras, huruvida den åtnöjes med ofullständigt förslag, särskild

röstlängd skall upprättas enligt de grunder, som gälla för röstlängd

vid prästval. Oförnekligen innebär det också en viss oegentlighet att vid

en i berörda fråga företagen omröstning, som stundom motsvarar ett prästval,

begagna kyrkostämmans röstlängd, hvari bolag, stärbhus, på annan ort

mantalsskrifna personer m. fl., som enligt förslaget ej skola åtnjuta rösträtt

vid prästval, kunna vara upptagna. Ett liknande förhållande förefinnes

emellertid enligt de nuvarande reglerna, som låta den vanliga röstberäkningen

vid kyrkostämma användas utan hänsyn till de särskilda rösträttsbegränsningarna

vid prästval. Liksom man låtit bero vid denna

oegentlighet, hvilken torde vara mera betydande än den nu anmärkta,

säkerligen därför att man velat undvika det besvär och den tidsutdräkt,

som äro förenade med åstadkommandet af en vallängd, anser jag att icke

heller nu, då ju för öfrigt ett hufvudsyfte är tillsättningsprocedurens förkortande

och förenkling, tillräcklig orsak finnes att för berörda undantagsfall

påfordra uppgörande af särskild röstlängd.

§ 14. I enlighet med en från några håll uttalad önskan har lydelsen af

§ 14, utan ändring i sak, förkortats och förenklats.

§ 26. I anledning af den för § 26 föreslagna lydelsen hafva åtskilliga

erinringar framställts utöfver de förut omnämnda, som rikta sig mot bestämmelsen

om lika rösträtt för alla röstberättigade. Sålunda hafva två

domkapitel hemställt om den förändring i mom. 1, att mantalsskrifning i

en församling ej må utgöra villkor för att där äga rösträtt, i samband

hvarmed det ena domkapitlet föreslagit, att rösträtt i territoriell församling

må kunna tillkomma äfven medlem af icke territoriell församling. Att

personer sålunda skulle kunna åtnjuta rösträtt vid prästval i mer än en

församling torde dock strida mot den fortgående utvecklingen till förverkligande

af personlighetsprincipen vid dylika val. Vidare har ett dom
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 12.

35

kapitel yrkat, att såsom villkor för rösträtt vid prästval skall uppställas

fordran på att vara enligt svenska kyrkans ordning döpt och konfirmerad.

Ej heller denna förändring kan jag tillstyrka, då ju dop och konfirmation

icke utgöra förutsättning för att tillhöra svenska kyrkan och utöfva rösträtt

i dess angelägenheter. Däremot har i enlighet med yrkanden från

åtskilliga håll det af kommittén föreslagna mom. 2 uteslutits. För att

personer, som förklarats omyndiga, icke skola åtnjuta rösträtt, har det

härutöfver varit behöfligt att i mom. 1 utbyta orden »till myndig ålder

kommen» mot »myndig». Att den nu medgifna befogenheten att utöfva

rösträtt genom ombud icke bör lämnas orubbad har allmänt erkänts, men

angående det framlagda förslaget till dess begränsning hafva meningarna

varit delade. I några yttranden har gjorts hemställan om att rösträtt

skall få utöfvas genom ombud vid hvarje laga förfall eller åtminstone vid

vissa särskildt angifna förhinder utom det i kommittéförslaget upptagna.

A andra sidan hafva ett domkapitel och allmänna svenska prästföreningens

centralstyrelse hemställt, att grundsatsen om rösträttens personliga

utöfning skall genomföras fullständigt, så att inga fullmakter

få förekomma vid prästval. Den sistnämnda ståndpunkten synes mig

vara den, för hvilken öfvervägande skäl tala. Så snart något undantag

från regeln medgifves, uppstår svårighet att draga gränsen mellan sådant

förfall, som bör eller icke bör godkännas. Att den uppräkning af laga förfall,

som förekommer i kap. 12 § 1 rättegångsbalken, icke är lämplig för nu

ifrågavarande ändamål torde lätt inses. För tryggande af de väljandes frihet

och själfständighet vid valrättens utöfvande är ju af synnerlig vikt, att

deras röster ej få afgifvas genom ombud, och vid politiska val torde det

därför allmänt betraktas såsom en omöjlighet att låta eu fullmäktig rösta

i hufvudraannens ställe, om än det stundom blifvit ifrågasatt, att frånvarande

röstberättigade under vissa förutsättningar skulle äga att insända sina valsedlar

till valförrättaren. En liknande uppfattning synes äfven vid prästval

äga berättigande. Att iakttaga personlig inställelse blir också för många

lättare än hittills, om, i enlighet med hvad kommittén föreslagit, prästval

ej längre komma att förrättas efter upprop, utan hvar och en äger aflämna

sin röstsedel vid den tid under valet, som är för honom lämpligast.

Ett domkapitel, som hållit före, att pastor i den församling, där valet $

förrättas, bör befrias från all befattning med vallängdens uppgörande och

justering, har fördenskull föreslagit, att i § 27 mom. 1 bestämmelsen

om skriftliga anmärkningars ingifvande till den, som kyrkoherdeämbetet i

församlingen förvaltar, skall ändras så, att dylika anmärkningar må insändas

till valförrättaren. Men då det, oafsedt huru vallängden upprättas

och justeras, synes vara till fördel för de röstberättigade, att inom för
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

§ 28.

samlingen finnes någon person, som är skyldig mottaga deras anmärkningar,

har jag funnit redan detta förhållande vara tillräcklig grund att

lämna kommitténs förslag i denna del oförändradt.

Af samma domkapitel, liksom i några andra afgifna yttranden, har

uttryckts den önskan att § 27 mom. 2 skall uteslutas; och har domkapitlet

till stöd härför anfört, att den i nämnda moment gifna föreskriften

blefve mången gång omöjlig och i de flesta fall mycket svår att

tillämpa, enär den nya röstlängden för kyrkostämma kunde träda i kraft

omedelbart före valet och tiden för ny vallängds utskrifvande i två

exemplar då blefve alldeles för kort. Då enligt domkapitlets uppfattning

kyrkoråden icke lämpligen kunde ombetros med vallängdens upprättande,

hade domkapitlet häri ytterligare skäl för omförmälda begäran. Den tidsutdräkt,

som någon gång kan förorsakas däraf att i förevarande fall ny

vallängd skall upprättas, synes dock icke behöfva blifva lång, särdeles om,

såsom jag föreställer mig, vallängdens upprättande, hvilket enligt de föreslagna

rösträttsbestämmelserna blir synnerligen enkelt, kommer att anförtros

åt kyrkorådet, i öfverensstämmelse med hvad kommittén ifrågasatt i

§ 7 af förslaget till stadga angående prästval. Denna tidsutdräkt torde

därför i regel innebära mindre olägenhet än att använda den äldre vallängden

oförändrad. Skulle ändringarna vara af mindre omfattning, möter

gifvetvis ej hinder, att kyrkorådet med begagnande af den äldre vallängden

i denna inför nödiga rättelser.

Enligt § 28 mom. 3 i kommittéförslaget åligger det, då församling

begärt fjärde profpredikant, valförrättaren att, samtidigt därmed att han

hos domkapitlet gör anmälan om beslutet, tillika underrätta den kallade,

hvilken ofördröjligen skall hos domkapitlet skriftligen tillkännagifva, huruvida

han är villig att mottaga kallelsen. Ett domkapitel har uttalat den

mening, att det sålunda föreslagna sättet att lämna underrättelse till fjärde

profpredikanten är mindre betryggande än att, såsom nu, underrättelsen

meddelas genom domkapitlet, samt att den tidsvinst, som kan uppstå,

icke är afsevärd. Från andra håll har yrkats på närmare begränsning af

den xid, inom hvilken den kallade skall tillkännagifva, huruvida han mottager

kallelsen. Det förefaller mig emellertid, att den af kommittén föreslagna

ordningen för underrättelse till den kallade bör innebära erforderlig

trygghet och såsom tidsbesparande har företräde framför den nuvarande.

En begränsning af tiden för den åtgärd, som ankommer på den kallade,

möter svårigheter, då tiden icke gärna kan räknas från frågodagen och

ett ganska omständligt tillvägagående vore behöfligt för att man med

säkerhet skulle få veta, hvilken dag han erhållit del af kallelsen. Då

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

dessutom en sådan tidsgräns hittills saknats utan att, såvidt upplyst

blifvit, några olägenheter häraf föranledts, finner jag kommitténs förslag

äfven i denna del kunna godkännas.

Ett domkapitel har förmenat, att i smärre församlingar, särskildt § 31.

landsförsamlingar, val efter upprop i allmänhet är att föredraga framför

det fria aflämnandet af valsedlarna i den ordning de röstande framträda

till valbordet och icke heller är förbundet med afsevärda svårigheter.

Domkapitlet har därför hemställt om sådan förändring i § 31 mom. 1,

att valet skall ske efter upprop, där ej vederböi’ande domkapitel på

ansökning af församlingen annorlunda förordnar. En liknande uppfattning

har jämväl från annat häll uttalats. Att uppropet sålunda skulle bibehållas

såsom regel kan jag icke tillstyrka. Snarare kunde ifrågasättas, att

domkapitlet skulle äga meddela församling, som sådant begärde, tillstånd

att förrätta valet efter nuvarande regler i nämnda afseende. Men äfven

detta irmebure i min tanke att tillägga uppropet större värde än det i

sjäfva verket har.

Vid § 41 torde böra nämnas, hurusom ett domkapitel ansett att, så § filbåge

domprosten är själfskrifven ledamot oeh vice ordförande i domkapitlet,

kyrkoherdeämbetet i stiftsstad intager en sådan undantagsställning

bland prästerliga tjänster, att Kungl. Maj:t torde i stiftets och kyrkans välförstådda

intresse böra förbehålla sig det slutliga åtgörande! vid domprostämbetenas

tillsättning. Det förefaller mig dock, som om de af

kommittén föreslagna bestämmelserna böra innebära ganska stor trygghet

för att dylika ämbeten blifva besatta med lämpliga personer. Då ansökningsrätten

enligt § 3 skall stå öppen för hela rikets prästerskap, torde

kompetenta sökande icke komma att saknas, och bland dessa hafva då

domkapitlen med tillämpning af bestämmelserna i §§ 8 och 9 tillfälle att

på förslag uppföra dem, som äro mest förtjänta och skickliga såväl i allmänhet

som med hänsyn till en domprosts särskilda ämbetsuppgifter. På

grund häraf och då man icke utan nödtvång bör bereda stiftsstäderna

en mer ogynnsam ställning än andra församlingar i fråga om möjligheten

att inverka på tillsättandet *af deras kyrkoherdar, har jag icke

låtit förslaget undergå någon förändring i angifna syfte.

Liksom kommittén anser jag, i motsats till den mening som i några § 43- yttranden tagit sig uttryck, att förordet till prästerlig tjänst, åtminstone

såsom domkapitlen för närvarande äro sammansatta, hellre bör afgifvas af

biskopen än af domkapitlet, som ju för öfrigt upprättat förslaget. Orden »på

anförda skäl», hvilka på ett eller annat håll väckt betänkligheter, synas

emellertid kunna utgå ur § 43 mom. 1. Utan särskildt stadgande torde

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

S **■

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 12.

vara tydligt att, då biskopsämbetet är ledigt eller biskopen är af jäf eller

annan anledning förhindrad att afgifva förord, något dylikt icke kommer

att lämnas. Det får i sådant fall bero på Kungl. Maj:t, huruvida det anses

lämpligt och behöfligt att införskaffa något yttrande utom förslaget.

Ett domkapitel har föreslagit, att i de fall, då extra sökande hafva

rätt att anmäla sig, biskopen icke skall afgifva sitt förord, innan han,

efter den extra ansökningstidens utgång, erhållit meddelande, hvilka sökande

tilläfventyrs anmält sig hos Konungen. Förmodligen åsyftas härmed

att förordet skall kunna lämnas äfven åt en extra sökande. Om

detta anses önskvärdt, torde det vara lämpligare att jämväl extra sökande

få ingifva sina ansökningar till domkapitlet i det stift, där ledigheten

är, så att biskopen har tillfälle att taga del af ansökningshandlingarna,

innan förordet afgifves. Äfven efter en sådan förändring skulle

det dock icke kunna förutsättas, att biskopen i fråga om sökande från

andra stift besutte den noggranna kännedom, som bör ligga till grund för

förordet. Kommittéförslaget i denna del synes därför böra lämnas

orubbadt.

De bestämmelser kommittén föreslagit i afseende å extra ansökningsrätt

innefattas hufvudsakligen i förslaget till kungörelse om rätt för vissa

prästmän att utom förslag hos Konungen söka kyrkoherdetjänster. § 44

i förslaget till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster innehåller

egentligen endast en förklaring, att Konungen äger meddela föreskrifter i

detta ämne, och en hänvisning till dylika föreskrifter. Äfven enligt nu

gällande regler beror det af stadgandcn, som tillkomma i administrativ

ordning, huru den viktigaste klassen af extra sökande, nämligen lärare

med rätt till prästerlig tjänstårsberäkning, skall bestämmas. I motsats

härtill hafva nu två domkapitel, i samband med framläggande af förslag

till en betydlig utvidgning af den extra ansökningsrätten, hemställt, att

de härpå grundade bestämmelserna må införas i själfva lagen. Berördä

förslag gå ut på att hvarje präst, som är behörig till kyrkoherdetjänst,

skall efter femton eller tjugu års väl vitsordad prästerlig tjänstgöring vara

berättigad att utom förslag hos Kohungen söka dylik befattning. Fn sådan

förändring, genom hvilken såväl stiftsbandet som den vanliga befordringsordningen

i öfrigt skulle väsentligen förlora sin betydelse för alla präster

med en viss tjänstålder, synes mig, oafsedt frågan om den i och för sig

vore lämplig, vara alltför vidtomfattande och alltför mycket afvika från

de grunder, på hvilka föreliggande lagförslag i öfrigt är byggdt, för att

nu kunna införas i detsamma. Skulle det för öfrigt efter en närmare utredning

befinnas, att den ifrågasatta utsträckningen af den extra ansök
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

ningsrätten vore ändamålsenlig och önskvärd, lägger den lydelse af § 44

kommittén föreslagit ej hinder i vägen för dess genomförande. Jag har

därför ej funnit anledning att med hänsyn till nämnda förslag låta vidtaga

någon ändring i lagförslaget.

För att möjliggöra förkortning af den tid, som åtgår till inhämtande § 45.

af förklaringar öfver anförda besvär öfver domkapitlets beslut i fråga om

tillsättning af prästerlig tjänst, har kommittén i § 45 föreslagit att, om

klaganden jämte besvärsskriften ingifvit erforderligt antal bestyrkta afskrifter

af densamma, förklaring må infordras genom tillställande af afskrift

af besvärsskriften. I afseende å detta förslag har nu erinrats, att ej

blott klaganden utan äfven hans medsökande och församlingen kunna

hafva intresse af att besvärens afgörande påskyndas, och att det vid

sådant förhållande är olämpligt att ställa dem i beroende af att klaganden

vidtager berörda åtgärd. Denna erinran synes vara befogad, och har fördenskull

det föreslagna stadgandet jämkats så, att äfven andra vederbörande

än klaganden få rätt att med nämnda verkan tillhandahålla domkapitlet

det erforderliga antalet afskrifter. Härjämte har i bestämmelsen om förklaringens

infordrande på angifna sätt ordet »må» utbytts mot »skall», då

omförmälda förfarande synes böra åligga domkapitlet såsom en skyldighet,

när det kan användas utan kostnad för det allmänna.

Stockholms stads konsistorium har mot förslaget erinrat, att enligt §§ 47, 52.

§ 47 mom. 1 i detsamma Konungen under där bestämda former skall

kunna förändra eller rent af upphäfva gällande privilegier för vissa församlingar,

utan att dessas bifall erfordras. På de grunder kommittén angifva

torde dess förslag i detta afseende böra godkännas, men bör stadgandet

därom flyttas från § 47 och i stället upptagas bland öfvergångsbestämmelserna

i § 52.

Samma myndighet har vidare anmärkt, att förslaget ej tager någon

hänsyn till det i Stockholm tjänstgörande prästerskapets billiga kraf på

att hafva företrädesrätt vid ansökningar till åtminstone de s. k. lägre

prästbeställningarna i hufvudstaden. Denna fråga synes emellertid så nära

sammanhänga med det, på grund af gjorda framställningar, på Eders

Kungl. Maj:ts pröfning beroende spörsmålet om ändrad ställning för pastor

primarius och hufvudstadens mer eller mindre fullständiga likställande

med ett stift, att den först i samband med sistnämnda spörsmål bör upptagas

till behandling.

O O

På sätt jag förut framhållit, är en förändring i § 30 regeringsformen

erforderlig för genomförande af kommitténs förslag i afseende å

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

fördelningen af bestämmanderätten vid prästerliga tjänsters tillsättande

mellan kyrkostyrelsen och församlingarna.

En sådan förändring utgör emellertid förutsättning ej blott för

antagande af kommittéförslaget utan för hvarje betydligare rubbning af

grunderna för berörda fördelning. Missbelåtenheten med de nuvarande

bestämmelserna i detta ämne synes vara ganska allmän, fastän meningarna

skilja sig, då det gäller att angifva, i hvilken riktning en förändring

skall gå. Under det att kommittéförslaget i stort sedt ger församlingarna

en ökad valrätt, ehuru för dess utöfvande mera betryggande

former än hittills skola fordras, anses det på andra håll önskvärd!, att

kyrkostyrelsens befogenheter skola utvidgas. Äfven härför skulle en förändring

i förevarande grundlagsbestämmelse vara behöflig.

I redaktionellt afseende har jag ansett förslaget till ändrad lydelse

af § 30 regeringsformen böra erhålla en delvis annan affattning än den,

som kommittébetänkandet utvisar.»

Föredraganden uppläste nu förslag till

1) ändrad lydelse af § 30 regeringsformen och

2) lag angående tillsättning af prästerliga tjänster, det senare förslaget

af den lydelse bilaga A vid detta protokoll utvisar.

Härefter hemställde föredraganden, att det förra förslaget måtte föreläggas

Riksdagen till pröfning i grundlagsenlig ordning och att högsta

domstolens yttrande öfver det senare förslaget måtte genom utdrag af

protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition

af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

41

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

angående tillsättning af prästerliga tjänster.

§ 1.

1. Har ordinarie prästerlig tjänst blifvit ledig, skall, där ej annorlunda

stadgadt är, det domkapitel, under hvilket tjänsten lyder, ofördröjligen

genom offentligt anslag kungöra densamma till ansökning ledig,

med utsättande af den tid, inom hvilken ansökningarna till densamma

skola vara ingifna. Då ansökningsrätt till tjänsten står öppen för hela

rikets prästerskap, skall domkapitlet tillika låta införa tillkännagifvande om

ledigheten i allmänna tidningarna.

2. Hvad i afseende på ansökningstid samt ansökningshandlingar

och deras inlämnande bör iakttagas, därom förordnar Konungen.

§ 2.

Sedan ansökningstid gått till ända, skall domkapitlet så snai’t ske kan

och senast inom trettio dagar företaga de ingifna ansökningarna till granskning,

pröfva de sökandes behörighet och uppgöra förslag till tjänstens

besättande.

§ 3.

1. Till prästerlig tjänst njute präst befordringsrätt endast inom det

stift, han tillhör, där icke han, efter ty i § 28 sägs, varder af församling

i annat stift kallad till fjärde profpredikant eller eljest enligt denna lag

äger vidsträcktare rätt eller ock sådan rätt är honom särskildt af Konungen

meddelad.

2. Befordringsrätt till domprostbefattning samt till prästerlig tjänst

i Stockholm skall stå öppen för hela rikets prästerskap.

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

3. Präst, som tillhör Härnösands eller Luleå stift, skall äga befordringsrätt

inom båda dessa stift.

§ 4.

Är präst till ämbetsutöfning obehörig, må han ej på förslag uppföras

eller eljest till prästerlig befordran komma i fråga.

§ 5.

På förslag till prästerlig tjänst må ej uppföras präst, som innebar

eller vid ansökningstidens utgång eller vid kallelse till fjärde hofpredikant

innehade förslag till annan prästerlig tjänst, eller som öfver sådant förslag

anfört besvär, hvilka äro eller vid tid, som nyss är sagd, voro oafgjorda.

§ 6.

1. Den, som är till komministers- eller kapellpredikantstjänst utnämnd

men densamma icke tillträdt, vare ej behörig att på grund af egen

ansökan uppföras på förslag till annan sådan tjänst.

2. Kyrkoherde må ej på grund af egen ansökan uppföras på förslag

till prästerlig tjänst, därest han icke vid ansökningstidens slut under minst

fem år, räknadt från tillträdet, innehaft den kyrkoherdetjänst, hvartill han

senast blef befordrad.

§ 7.

1. Till kyrkoherdetjänst må ej kallas eller på förslag uppföras den,

som icke uppnått trettio års ålder, utan Konungen gifver där lof till.

2. Präst, som af församling kallats till fjärde hofpredikant, må ej

af domkapitlet uppföras på förslag till tjänsten, där han ej antingen jämlikt

§ 10 mom. 1 och 2 räknar minst tio prästerliga tjänstår eller ock

innehar minst samma tjänstålder som den med lägsta antalet tjänstår å

förslaget uppförde.

§ 8.

Ej må domkapitlet till prästerlig tjänst utnämna eller på förslag

därtill uppföra annan än den, som pröfvas äga den förmåga och de egenskaper,

hvilka för tjänstens nöjaktiga bestridande erfordras.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 12.

§ 9.

Sedan de sökandes behörighet till den lediga tjänsten blifvit pröfvad,

uppföre domkapitlet bland dem, som förklarats behöriga, på förslaget tre,

efter som de, med hänsyn jämväl till tjänstens särskilda behof, finnas

framför andra och sinsemellan äga företräde i förtjänst och skicklighet;

och böra därvid tagas i betraktande såväl det nit, det allvar och den

skicklighet, hvarmed sökande skött det kall, honom i kyrkans eller läroverkens

tjänst dittills varit anförtrodt, jämte hans tjänstålder, som ock

hans genom examina, utgifna skrifter eller annorledes offentligen ådagalagda

lärdom i teologiska ämnen. Äro sökande jämngoda i teologiska insikter,

må afseende fästas jämväl på lärdom i andra kunskapsämnen,

ådagalagd på sätt nu är sagdt.

§ 10.

1. Tjänstålder skall, lika för ordinarie och extra ordinarie befattning,

räknas efter tjänstgöringstid; dock att, då sökande för sjukdom eller

för teologiska studiers idkande eller profs afläggande eller för fullgörande

af offentligt uppdrag eller af annan därmed jämförlig anledning fått åtnjuta

tjänstledighet, den tid icke må vid tjänstårsberäkningen afdragas. För

tjänstgöring före fyllda tjugutre år må tjänstår icke beräknas, ej heller

för mer än en tjänstebefattning, där sökanden flera sådana samtidigt

bestridt.

2. Vid bestämmandet af sökandes tjänstålder galle årsberäkning

såsom för prästerlig tjänst äfven för lärarbefattning, med hvilken sådan

förmån är eller varder af Konungen förenad. Ej må dock någon såsom

tjänstår räkna sig till godo tid, som förflutit, innan han aflagt teologisk

examen vid något af rikets universitet eller eljest förvärfvat den med

sådan examen förbundna behörighet, ej heller annan tid än den, under

hvilken han varit medlem af svenska kyrkan.

3. Filosofie doktorsgrad eller behörighet därtill, genom aflagda prof

förvärfvad vid universitet eller högskola inom riket, räknas lika med tre

prästerliga tjänstår.

§ 11-

Vid omröstning till förslag skall röstas om hvart förslagsrum särskildt,

från det första och vidare nedåt, och varde på hvart rum uppförd

den, som därtill erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna. Har vid

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 12.

sådan omröstning icke någon erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna,

skall ny omröstning anställas mellan de två, hvilka högsta röstetalen tillfallit.

Hafva flera än två erhållit sådant röstetal, att företrädet dem

emellan är oafgjordt, då skall först mellan dem skiljas genom särskild

omröstning. Falla vid sådan ny eller särskild omröstning rösterna lika,

gifver ordförandens röst utslaget.

§ 12.

1. I förslagsprotokollet skall för hvarje sökande upptagas ett kort

sammandrag af hans tjänsteförteckning och jämväl utföras den tjänstålder,

som han enligt domkapitlets pröfning ägt vid ansökningstidens utgång

räkna sig till godo.

2. Uppföres präst på förslag såsom fjärde profpredikant, skall i

förslagsprotokollet antecknas den tjänstålder, han jämlikt § 10 mom. 1

pch 2 ägde vid tiden för församlingens kallelse, samt angifvas, huru domkapitlet

finner honom enligt de i § 9 stadgade grunder förhålla sig till

öfriga å förslaget uppförda präster.

§ 13.

1. Hafva ej tre behöriga sökande sig anmält, utsätte domkapitlet ny

ansökningstid, och skall för sådant fall ansökningsrätt stå öppen för hela

rikets prästerskap. Den eller de, som under första ansökningstiden anmält

sig och finnas behöriga, hafve företräde till förslaget.

2. Finnas ej heller efter andra ansökningstidens förlopp tre behöriga

sökande, skall domkapitlet på förslag uppföra den eller de sökande, som

sig anmält och pröfvas behöriga, samt låta å kyrkostämma inhämta vederbörande

församlings yttrande, huruvida hon med det ofullständiga förslaget

åtnöjes. Begäres i sådan fråga å kyrkostämman omröstning, äge

hvarje röstande en röst. Förklarar sig församlingen med förslaget nöjd,

och är fråga om komministers- eller kapellpredikantstjänst samt endast en

å förslaget uppförd, varde det förklarande lika med val ansedt; är åter

fråga om kyrkoherdetjänst, eller äro till komministers- eller kapellpredikantstjänst

två å förslaget uppförda, vidtage domkapitlet i vanlig ordning

de åtgärder, som för tjänstens besättande ytterligare erfordras. Har hvarken

vid första eller vid andra ansökningstidens utgång behörig sökande sig anmält,

eller nöjes församlingen icke åt ofullständigt förslag, anraäle domkapitlet

förhållandet hos Konungen och afbide hans beslut.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kung!. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 12.

§ 14.

Präst må ej, innan val ägt rum, afsåga sig förslag, hvarå han blifvit

uppförd, utan så är, att han, efter det han tjänsten sökte eller antog

kallelse till fjärde profpredikant, vunnit annan befordran, eller domkapitlet

pröfvar honom vara af sjukdom eller annan orsak ur stånd att den sökta

tjänsten bestrida.

• § 15.

Har, innan val ägt rum, någon af de föreslagna blifvit obehörig att

på förslag uppföras, varde han af domkapitlet från förslaget skild.

§ 16.

1. Har, innan val ägt rum, någon af de föreslagna med döden afgått

eller fått förslaget sig afsäga eller blifvit från förslaget skild, anslås

ett rum på förslaget till ansökning ledigt; skolande, där någon förut för-''

slaget sökt men ej blifvit därå uppförd, hans då ingifna ansökning icke,

utan att han densamma uttryckligen förnyat, komma under pröfning, ej

heller den omständigheten, att han förut sökt, berättiga honom till företräde

framför senare sökande.

2. Anmäler sig ej behörig sökande, äge § 13 motsvarande tilllämpning.

§ 17.

1. Sedan förslag vunnit laga kraft, eller däröfver anförda besvär

blifvit slutligen afgjorda, skola de föreslagna, hvar på sin dag, i ordning

efter deras rum på förslaget, vid högmässogudstjänst aflägga prof med

predikande och altartjänst i församlingens kyrka eller, om tjänsten omfattar

flera församlingar, och domkapitlet icke annorlunda bestämmer, i

moderförsamlingens kyrka. År med den lediga tjänsten förenad skyldighet

att på samma sön- eller högtidsdag förrätta gudstjänst i mer än en kyrka,

bestämme domkapitlet, om prof i två kyrkor afläggas skola.

2. Ej må profpredikant, om annan präst är att tillgå, i församling,

där han aflägger prof, utföra annan prästerlig förrättning än här är sagdt.

§ 18.

År präst, som blifvit på förslag uppförd, i fält eller på ämbetets

vägnar eller i offentligt uppdrag utrikes stadd, och kan han förty icke

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

till profs afläggande sig inställa, vare dock behörig att vid valet komma

under omröstning.

§ 19.

Varder någon af de på förslaget uppförda af sjukdom eller annat

laga förfall hindrad att å utsatt dag aflägga prof, göre därom ofördröjligen

anmälan hos domkapitlet. Är han fortfarande af laga förfall hindrad

att anmäla sig till prof inom fyrtiofem dagar från den förelagda profdagen,

må han utan afläggande af prof komma under omröstning. Har

den uteblifne ej anmält förfall, som af domkapitlet godkännes, må han

kunna af domkapitlet från förslaget skiljas.

§ 20.

Har, efter det profdagar varit för de föreslagna utsatta, sökande

blifvit i den ordning, som i § 16 sägs, på förslaget uppförd, förelägge

domkapitlet honom särskild profdag. Lag samma vare, om den, som af

laga förfall varit hindrad att på förelagd dag aflägga prof, inom den i

nästföregående § föreskrifna tid därtill sig anmält.

§ 21.

Ej må tjänstgöring anvisas präst i pastorat, där han söker prästerlig

tjänst. Är han förut där anställd, då må han kunna med tjänstgöringen

fortfara.

§ 22.

Söndagen efter sista profdagen vare frågodag. Då skall valförrättaren

vid sammanträde med församlingens röstägande ledamöter det förestående

valet bereda på sätt här nedan sägs.

§ 23.

1. Valförrättare förordnas af domkapitlet. Ej må den vara valförrättare,

som är med någon af de på förslaget uppförda i den skyldskap

eller det svågerlag, som enligt allmän lag utgör jäf mot domare, ej heller

röstägande, så vida han ej sin röst nedlägger.

2. Till valnotarie, som å frågo- och valdag för protokoll, utser

valförrättaren lämplig person.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

47

§ 24.

Anföres eller yppar sig eljest på frågodag mot valförrättare:!! jäf,

som han finner lagligt, uppskjutes förrättningen, till dess domkapitlet om

ny frågodag och annan valförrättare förordnat.

§ 25.

1. Styrkes på frågodag, att profdagarna ej blifvit behörigen kungjorda,

eller att förelagdt prof icke fullgjorts, eller att föreslagen präst

dött eller är till förslaget obehörig vorden, uppskjutes frågodagsförrättningen,

och ankomme det på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med

denna lag öfverensstämmer.

2. Visas, att frågodagssammanträdet icke blifvit vederbörligen kungjordt,

utsätte valförrättare!! ny frågodag till annan söndag.

§ 26.

1. Rösträtt vid prästval äge en hvar myndig man eller kvinna,

som i den församling, där valet skall anställas, är mantalsskrifven samt

berättigad att för egen del i kyrkostämmans öfverläggningar och beslut

deltaga. Medlem af icke territoriell församling äge dock ej rösträtt vid

prästval inom territoriell församling.

2. ''Rösträtt må ej utöfvas af annan än den, som personligen infinner

sig vid valtillfället.

3. Är röstberättigad gift man och begagnar han ej sin rösträtt,

må hans hustru i hans ställe rösta, därest hon är välfrejdad samt ej är

främmande religionsbekännare eller har till utträde ur svenska kyrkan

sig anmält.

4. Hvarje röstande äge en röst.

§ 27.

1. För prästval skall särskild vallängd upprättas och på frågodagen

justeras. Anmärkning mot vallängden skall, för att kunna komma under

pröfning, af röstägande eller dess ombud antingen före frågodagen skriftligen

affattad ingifvas till den, som kyrkoherdeämbetet i församlingen

förvaltar, eller ock vid justeringen på frågodagen framställas. öfver

gjord anmärkning beslute valförrättaren. Gillar han den, varde vallängden

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 12.

därefter rättad. Kan väckt fråga om rättelse eller tillägg i vallängden ej

då utredas, varde den till valdagen uppskjuten.

2. Har efter frågodagen ny röstlängd för kyrkostämma trädt i

tillämpning, skall ny vallängd för prästvalet upprättas; och har valförrättaren

att för dess justering utsätta ny frågodag, där han finner sådan nödig,

men eljest å valdagen justeringen verkställa.

§ 28

1. På frågodag för beredande af val till kyrkoherdetjänst äge församlingen,

om hon det önskar, begära, att uppgifven präst skall såsom

fjärde profpredikant på förslaget uppföras, och må fråga härom väckas

allenast af den, som i den justerade vallängden upptagen och själf tillstädes

är. Begäres till annan prästerlig tjänst fjärde profpredikant, varde

frågan ej upptagen.

2. År frågan så väckt, som nu sagdt *är, då skall den afgöras

genom omröstning enligt hvad för prästval är stadgadt. Har vid sådan

omröstning förslaget att begära fjärde profpredikant bifallits af röstberättigade

till ett antal, som motsvarar mer än hälften af de i omröstningen

deltagande och minst en fjärdedel af samtliga i den justerade

vallängen upptagna röstberättigade, då är, om endast en präst uppgifvits,

denne till fjärde profpredikant begärd. Äro två eller flera präster uppgiga,

anställes mellan dem ny omröstning, och är den till fjärde profpredikant

begärd, som härvid erhållit högsta röstetalet, därest minst en

fjärdedel af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade

om honom sig förenat. Hafva flera präster, om hvilka minst det antal

röstberättigade, som nyss är sagdt, förenat sig, hvar för sig erhållit högsta

röstetalet, skilje lotten dem emellan. Ej må dock församling kunna begära

fjärde profpredikant, utan att minst tjugu röstberättigade biträda

förslaget härom och förena sig om samma präst. Hafva minst trehundra

röstberättigade bifallit förslaget och om samma präst förenat sig, då är,

där öfriga ofvan angifna villkor blifvit upfyllda, denne till fjärde profpredikant

begärd, ändå att en fjärdedel af samtliga i den justerade vallängden

upptagna röstberättigade uppgår till mer än trehundra. Varder

ej, enligt hvad nu är sagdt, fjärde profpredikant kallad, vare frågan därom

förfallen.

3. Har fjärde profpredikant blifvit kallad, åligge valförrättaren att

om församlingens begäran skyndsamt göra anmälan hos domkapitlet och

samtidigt, medelst öfversändande af utdrag af frågodagsprotokollet, underrätta

den kallade, hvilken ofördröjligen skall hos domkapitlet skriftligen

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

49

tillkännagifva, huruvida han är villig mottaga kallelsen, och för sådant

fall bifoga de för ansökning till prästerlig tjänst föreskrifna handlingar.

4. Vägrar den, som blifvit kallad till fjärde profpredikant, att

efterkomma kallelsen, vare frågan om fjärde profpredikant förfallen, och

bestämme domkapitlet ofördröjligen dag för valet.

5. Har församling till fjärde profpredikant begärt präst, som är

obehörig att på förslaget uppföras, då skall domkapitlet afstå församlingens

begäran. Har beslutet därom vunnit laga kraft, vare frågan om fjärde

profpredikant förfallen. Dör, innan val är hållet, begärd fjärde profpredikant,

som behörig var, eller förlorar han innan den tid behörighet,

som han på frågodagen hade, stånde församlingen öppet att kalla annan

fjärde profpredikant.

6. Har den, som till fjärde profpredikant blifvit kallad, förklarat

sig villig att efterkomma kallelsen, och förekommer ej skäl, som i mom. 5

afses, till afslag på församlingens begäran, uppföre domkapitlet den kallade

såsom fjärde profpredikant på förslaget och utfärde ofördröjligen till

honom kallelse att på förelagd dag aflägga prof som i § 20 sägs.

7. Anföras besvär öfver domkapitlets beslut, hvarigenom präst

blifvit såsom fjärde profpredikant å förslaget uppförd, inställe domkapitlet

valförrättningen i afbidan på besvärens afgörande.

§ 29.

öfver valförrättare^ åtgärd till valets beredning må besvär ej anföras

utan i sammanhang med besvär öfver valförrättningen.

§ 30.

1. Prästval skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter

frågodag eller, där fjärde profpredikant kallats, men valförrättaren ej

funnit ny frågodag nödig, å fjortonde dagen efter profdagen för fjärde

profpredikanten. Kan valet ej förrättas å sålunda bestämd dag, utsätte

domkapitlet annan dag.

2. Visas på valdagen, att valet ej blifvit behörigen utlyst, utsätte

valförrättaren ny valdag till annan söndag.

3. Har efter kallelse af fjärde profpredikant ny frågodag ej hållits

och styrkes å valdagen, att profdagen för fjärde profpredikanten ej blifvit

behörigen kungjord, eller att förelagdt prof icke fullgjorts, uppskjutes

valförrättningen, och ankomme på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som

med denna lag öfverensstämmer.

Bill. till Piksd. Prot. 1909. 1 Sand. 1 Afd. 6 llåft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

4. Göres af församling ansökning, att prästval i församlingen må

hållas å söckendag, äge Konungen sådant medgifva och meddela de föreskrifter,

som i anledning däraf erfordras.

§ 31.

1. Valet skall ske med slutna sedlar, och böra de röstande i den

ordning, i hvilken de framträda, hvar för sig aflämna sina valsedlar.

2. Valet skall förrättas under de timmar, som af valförrättaren

efter kyrkorådets hörande blifvit bestämda och i kungörelsen om valet angifvits.

När den utsatta tiden är till ända, skola dörrarna till vallokalen

stängas, men alla dessförinnan inkomna röstägande lämnas tillfälle att i

valet deltaga.

3. I större församling må, där valförrättaren efter kyrkorådets hörande

finner lämpligt, valet under hans inseende förrättas på två eller

flera efter församlingens lokala indelning bestämda afdelningar.

§ 32.

Hvad yttermera utöfver föreskrifterna i §§ 17—31 i afseende å

profpredikant^ missiverande, frågodagsförrättning och val iakttagas bör,

därom förordnar Konungen.

§ 33.

Besvär öfver frågodagsförrättning och prästval må anföras endast af

röstägande eller af präst, som vid valet varit ställd under omröstning, och

skola vid talans förlust till domkapitlet ingifvas sist före klockan tolf å

tjugonde dagen efter valdagen.

§ 34.

Pröfvar domkapitlet, i anledning af anförda besvär öfver prästval,

nödigt, att vittnen höras må, skall därvid förfaras på sätt i allmänhet angående

vittnesförhör i de vid domkapitlet anhängiggjorda mål är stadgadt.

§ 35.

1. Finnes vid pröfning af anförda besvär öfver prästval, att valförrättaren

varit jäfvig eller eljest obehörig, eller att vallängden ej blifvit

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

51

justerad, eller att valförrättare!! icke iakttagit hvad i §§ 25, 28 och 30

stadgas, vare valet ogillt, och förordne domkapitlet om nytt val.

2. Har röst afgifvits af obehörig person, eller rösträtt blifvit

någon olagligen vägrad, och har valets utgång kunnat af någon af dessa

omständigheter bero, vare valet ogillt.

3. Innefatta besvären anmärkning mot behörigen justerad vallängd,

må de i denna del icke till pröfning upptagas., därest ej mot det beslut

af valförrättaren, hvaröfver klagan föres, missnöje blifvit anmäldt till det

protokoll, som innehåller beslutet.

§ 36.

1. Varder vid prästval röst afgifven, som genom köp, hot, tubbande

eller annat olaga medel vunnen är eller tillhör någon, den där i valet

obehörigen verkat, den röst vare ogin.

2. Anföras besvär öfver prästval på den i denna § omförmälda

grund, bör, därest afseende skall å besvären fästas, därvid fogas bevis, att

åtal för brottet blifvit väckt vid allmän domstol. Pröfvar domkapitlet valet

vara af åtalets utgång beroende, uppskjutes besvärens pröfning, intill dess

slutlig dom i brottmålet fallit. Eljest varde de genast afslagna.

§ 37.

Där besvär öfver prästval icke anföras, må af domkapitlet anmärkning

mot valåtgärderna ej göras.

§ 38.

Skall, sedan val till prästerlig tjänst hållits, domkapitlet utfärda fullmakt

å tjänsten, och finnes, innan detta skett, att den, som undfått de

flesta rösterna, blifvit till förslag obehörig eller aflidit eller fått förslaget

sig afsåga, varde tjänsten kungjord till ny ansökning ledig. År han satt

under åtal, på hvars utgång beror, om han må vara till förslag obehörig,

skall med fullmaktens utfärdande anstå, till dess öfver åtalet slutligen

dömdt är.

§ 39.

Skall efter hållet val till kyrkoherdetjänst Konungen tillsätta tjänsten,

och inträffar, att den, som vid sådant val kommit under omröstning, blif
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

vit, innan valhandlingarna äro till Konungen insända, till förslag obehörig,

varde han af domkapitlet från förslaget skild; skolande i sådant fall, äfvensom

om någon af de föreslagna blifvit ställd under åtal, som i § 38 sägs,

eller efter valet aflidit eller fått förslaget sig afsäga, domkapitlet utan

förslagets fyllande vid handlingarnas insändande till Konungen härom göra

anmälan.

§ 40.

Vill någon, som vid prästval icke erhållit de flesta rösterna, från

förslaget afgå, göre därom ansökning hos Konungen.

§ 41.

1. Har vid val till kyrkoherdetjänst, där fjärde profpredikant ej

varit under omröstning, någon af de å förslaget uppförda erhållit mer

än hälften af de afgifna rösterna, skall han af domkapitlet förses med

fullmakt å tjänsten, för så vidt af samtliga i den justerade vallängden

upptagna röstberättigade minst en tredjedel deltagit i omröstningen.

2. Har vid val till kyrkoherdetjänst, där fjärde profpredikant varit

under omröstning, någon af de å förslaget uppförda erhållit mer än hälften

af de afgifna rösterna, och har minst en tredjedel af samtliga i den

justerade vallängden upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen, äge

Konungen att till tjänsten utnämna en af de å föi’slaget uppförda.

3. Har vid val till kyrkoherdetjänst ej någon af de å förslaget uppförda

erhållit sådan röstöfvervikt, som i mom. 1 och 2 sägs, eller har ej

af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade det i mom.

1 och 2 angifna antal deltagit i omröstningen, äge Konungen att till

tjänsten utnämna antingen en af de å förslaget uppförda eller ock någon

till tjänsten behörig präst, som jämlikt § 44 såsom sökande sig hos

Konungen anmält.

4. Den, som vid val till annan prästerlig tjänst än kyrkoherdetjänst

erhållit de flesta rösterna, skall af domkapitlet förses med fullmakt

å tjänsten. Har vid valet högsta röstetal tillfallit flera, som voro under

omröstning, namne domkapitlet till tjänsten den bland dessa, som pröfvas

därtill mest lämplig. Har vid valet icke någon röstägande afgifvit röst,

välje domkapitlet bland de föreslagna som nyss är sagdt.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

53

§ 42.

Då fullmakt å prästerlig tjänst utfärdas af domkapitlet, skall den

dateras den dag, valet till tjänsten vunnit laga kraft eller däröfver anförda

besvär blifvit slutligen afgjorda.

§ 43.

Skall efter hållet val Konungen utnämna till prästerlig tjänst, insände

domkapitlet, sedan valet vunnit laga kraft, ofördröjligen till Konungen

samtliga ansöknings- och valhandlingar samt förslagsprotokoll, och anmäle

biskopen i särskildt utlåtande hos Konungen, hvem han anser sig böra

till utnämning förorda.

§ 44.

Kyrkoherdetjänst inom hvilket stift som helst må kunna utom förslag

sökas af präst, som är till sådan tjänst behörig och uppfyller de villkor,

Konungen för dylik ansökningsrätt stadgat, eller personligen fått sig

sådan rätt af Konungen förunnad. Hvar och när sökande, som här sägs,

må sig anmäla, därom förordnar Konungen.

§ 45.

Besvär, hvilka hos Konungen anföras öfver domkapitels beslut i

fråga om tillsättning af prästerlig tjänst, skola vid talans förlust ingifvas

till domkapitlet, därest beslutet blifvit genom anslag kungjordt, sist före

klockan tolf å tjugonde dagen från anslagsdagen, men eljest sist före

klockan tolf å tjugonde dagen från den dag, på hvilken beslutet blifvit

ställdt. Domkapitlet åligger i ty fall att med föreläggande af viss tid och

äfventyr, om den tid försittes, att sådant icke föranleder uppehåll med

målets afgörande, öfver besvären infordra vederbörandes underdåniga förklaring.

Om klaganden eller annan vederbörande tillhandahåller erforderligt

antal bestyrkta afskrifter af besvärsskriften, skall dylik förklaring infor

dras genom tillställande af afskrift af besvärsskriften. Sedan förklaring

inkommit eller den därför förelagda tid tilländalupit utan att förklaidng

blifvit afgifven, har domkapitlet att ofördröjligen insända besvärshandlingarna

till ecklesiastikdepartementet och därvid foga eget underdånigt utlåtande.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kunal. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

§ 46.

Kyrkoherdetjänst i pastorat, som är anslaget till prebende, tillsättes

i och genom tillsättningen af den tjänst, hvilken pastoratet såsom prebende

åtföljer.

§ 47.

1. År någon särskild rätt eller förmån i fråga om tillsättning

af präst församling eller enskild person försäkrad, eller äro i afseende

på domkapitlets förfarande vid tillsättning af vissa kyrkoherde-,

komministers- eller kapellpredikantsbefattningar särskilda bestämmelser åt

Konungen meddelade, galle hvad därom är eller blifver af Konungen

stadgadt.

2. Skall för tillsättning af prästerlig tjänst, i fråga om hvilken

församling tillförsäkrats viss rätt eller förmån, omröstning ske å kyrkostämma

eller eljest, äge därvid hvarje röstande en röst.

§ 48.

Har enskild person, som äger rätt att till ledig prästerlig tjänst

kalla präst utan föregånget förslag, försummat att inom den tid Konungen

äger bestämma till domkapitlet ingifva kallelse å behörig präst, vare

kallelserätten för den gången förlorad, och gånge med tjänstens tillsättning,

som om prästerlig tjänst i allmänhet är föreskrifvet.

§ 49.

1- Om tillsättning af prästerlig tjänst vid krigsmakten, utländsk

beskickning, fängelse eller hospital lände till efterrättelse hvad Konungen

förordnar.

2. Med tillsättning af prästerlig tjänst, som vid sjukhus eller ock

vid bruk, fabrik eller annat verk eller vid arbetsföretag af större omfattning

må vara inrättad eller med Konungens tillstånd inrättas, så ock med

tillsättning af extra ordinarie prästerlig tjänst, som i församling med

Konungens tillstånd inrättas, gånge efter hvad för hvar särskild sådan

tjänst vederbörligen stadgas.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 12.

55

§ 50.

I fråga om tillsättning af prästerlig tjänst i Stockholm utöfvar stadens

konsistorium den befattning, som eljest på domkapitel ankommer.

§ 51.

Genom denna lag upphäfves lagen angående tillsättning af prästerliga

tjänster den 26 oktober 1883, så ock hvad kyrkolag med därtill

hörande författningar i öfrigt innehåller stridande mot hvad ofvan stadgats.

§ 52.

1. Denna lag skall till efterrättelse gälla från och med den--

2. Med tillsättande af prästerlig tjänst, som då är kungjord till

ansökning ledig, bör förfaras efter hittills gällande lag.

3. En hvar, som, då denna lag träder i tillämpning, är, utöfver

hvad i lagen stadgas, berättigad att lör befordran till prästerlig tjänst

räkna tjänstår, skall för sin person vid den rätt bibehållas, sådan den honom

efter dittills gällande stadganden tillkom. Den, som, då lagen träder i

tillämpning, äger att utom förslag hos Konungen söka regala pastorat,

skall för sin person åtnjuta rätt att utom förslag hos Konungen söka

kyrkoherdetjänst, ändå att sådan rätt eljest ej enligt denna lag honom

tillkommer. ''

4. Församling, som tillförsäkrats särskild rätt eller förmån i fråga

om tillsättning af kyrkoherde-, komministers- eller kapellpredikantsbefattning

och däraf fortfarande vill vara i åtnjutande, skall inom tre år, efter

det denna lag trädt i kraft, därom göra ansökning hos Konungen vid

äfventyr att dylik rätt eller förmån eljest anses förfallen. Göres sådan

ansökning, förordnar Konungen, huruvida och under hvilka villkor denna

rätt eller förmån må tillgodonjutas.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

Protokoll öfver lagärenden,

domstol torsdagen

hållet uti Kungl. Maj:ts högsta

den 5 november 1908.

Första rummet.

Närvarande:

Justitieråden Carlson,

Bohman,

friherre Marks von Wurtemberg,

Petrén,

Gullstrand.

Företogs till slutlig behandling det till högsta domstolens utlåtande

öfverlämnade i protokollet för den 30 sistlidna september senast omförmälda

förslag till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster; hvilket

förslag finnes detta protokoll bilagdt.

Högsta domstolen och särskilda ledamöter af densamma afgåfvo vid

nedan angifna paragrafer följande yttranden:

§§ 6 och 7.

Högsta domstolen:

»Grunden till bestämmelsen i § 5, att det för behörighet att uppföras

på förslag till prästerlig tjänst stadgade villkor om frihet från förslag

till annan sådan tjänst skall vara uppfylldt redan vid ansökningstidens

utgång eller vid kallelse till fjärde profpredikant, synes äga samma giltighet

i fråga om de behörighetsvillkor, som omförmälas i § 6 mom. 1 samt

§ 7. Följaktligen bör sökande ej uppföras på förslag till komministerseller

kapellpredikantstjänst, där han icke vid ansökningstidens utgång till

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

trädt annan sådan tjänst, till hvilken han kan hafva utnämnts, och ej heller

på förslag till kyrkoherdetjänst uppföras någon, utan att han, bortsedt

från de fall, då Konungen gifver dispens, vid ansökningstidens utgång eller

vid kallelse till fjärde profpredikant uppnått trettio års ålder, äfvensom

den tjänstålder af tio år, som alternativt erfordras för behörighet att efter

kallelse till fjärde profpredikant uppföras på förslag till kyrkoherdetjänst,

bör, såsom måhända att döma af bestämmelse i § 12 varit afsedt, beräknas

så, att tiden för församlingens kallelse tages såsom utgångspunkt i

stället för, såsom ordalagen i § 7 mom. 2 utmärka, tidpunkten för pröfning

af frågan om fjärde profpredikants uppförande på förslag.

Enligt nu gällande lag kan vid beräkning af tjänstgöringstid tagas

hänsyn till tjänstgöring, som enligt § 10 mom. 1 och 2 icke må i sådant

afseende komma i betraktande, och enligt § 52 mom. 3 i förslaget skall

eu hvar, som, då den föreslagna lagen träder i tillämpning, är utöfver

hvad i lagen stadgas berättigad att för befordran till prästerlig tjänst räkna

tjänstår, bibehållas vid samma rätt. Med hänsyn härtill och enär det icke

torde vara afsedt, att för den, som sålunda fortfarande äger bättre rätt

i fråga om beräkning af prästerliga tjänstår, än i § 10 af förslaget stadgas,

den i § 7 mom. 2 såsom villkor för behörighet i visst fall att uppföras

på förslag till prästerlig tjänst bestämda tjänstålder af tio år skall

beräknas allenast jämlikt § 10 mom. 1 och 2, utan han vid sådan beräkning

bör tillgodonjuta sin fulla tjänstålder i den mån den icke är grundad

på lärdom, hvarom i § 10 mom. 3 förmäles, torde för undanröjande af

tvekan i nämnda hänseende bestämmelsen i § 7 mom. 2 böra underkastas

jämkning.»

§ 10.

Högsta domstolen:

»Då i förevarande paragraf af förslaget stadgas, att tjänstålder skall

räknas efter tjänstgöringstid, afses härmed utan tvifvel tjänstgöring inom

svenska kyrkan. Erfarenheten har emellertid visat verkligt behof däraf,

att i särskilda fall jämväl annan prästerlig verksamhet än den, som ägt

rum i svenska kyrkans tjänst, vid beräkning af tjänstgöringstid tillgodoräknas,

såsom t. ex. för personer, som prästvigts inom Augustanasynoden

i Amerikas förenta stater och efter prästerlig tjänstgöring där erhållit

tillstånd att inträda i svenska kyrkans tjänst. Med afseende härå torde i

förevarande paragraf böra tillerkännas Konungen rätt att i särskilda fall

förordna, att prästerlig verksamhet, som visserligen ej utöfvats inom

svenska kyrkan men är jämförlig med tjänstgöring i samma kyrka, skall

i fråga om tjänstårsberäkning helt eller delvis tillgodoräknas.»

Bill. till Piksd. Prut. 1009. 1 Sami. 1 Afd. 6 Höft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

§ 13.

Justitieråden Bohman och Gallstrand:

»Där i fall, som i denna paragraf'' omförmäles, domkapitlet låter å

kyrkostämma inhämta församlings yttrande, huruvida den åtnöjes därmed,

att allenast en sökande är uppförd å förslag till komministers- eller kapellpredikantstjänst

i församlingen, torde, med hänsyn därtill, att jakande svar

af församlingen skall anses lika med val, omröstning i sådan fråga böra

ske med tillämpning af hvad i § 26 stadgas i fråga om prästval, i följd

hvaraf ock särskild röstlängd bör vara upprättad och vid tillfället justerad.»

Justitieråden friherre Maries von Wurtemberg och Petrén:

»Om, på sätt i förslaget stadgas för det fall att ej tre behöriga

sökande anmält sig till ledig prästerlig tjänst, ansökningsrätten vid ny

ansökningstids utsättande skall stå öppen för hela rikets prästerskap, torde

det kunna förväntas, att behöriga sökande härigenom i allmänhet skola

framkallas till det antal, som erfordras för ett fullständigt förslags upprättande.

Skulle någon gång så ej blifva förhållandet, synes församlingen

knappast med fog kunna påfordra, att ytterligare åtgärder vidtagas för

förslagets fyllande. Att i dylika fall inhämta yttrande af församlingen,

huruvida den åtnöjes med det ofullständiga förslaget, synes därför icke

vara nödigt, utan torde, där fråga är om komministers- eller kapellpredikantsbefattning

och endast eu behörig sökande anmält sig, denne utan

vidare böra förses med fullmakt å tjänsten och i andra händelser förrättningen

fortgå i vanlig ordning. Dock synes, därest förslag till kyrkoherdebefattning

är ofullständigt och församlingen önskar kalla extra profpredikant,

giltig grund saknas att för behörighet att efter sådan kallelse uppföras

å förslag vidhålla fordran på de kvalifikationer, som upptagas i § 7

mom. 2.»

Justitierådet Carlson :

»I fråga om kyrkoherdeval synes det icke vara nödigt, att församlingen

tillfrågas huruvida den nöjes med det ofullständiga förslaget eller

icke, då församlingen, om den ej är nöjd med förslaget, kan kalla fjärde

profpredikant och, i sådant fall, såsom redan blifvit anmärkt, de i § 7

mom. 2 stadgade villkor för behörighet att uppföras å förslag såsom fjärde

profpredikant icke böra äga tillämpning.

Måhända kan det vara skäl att församlingen får yttra sig i nämnda

fråga vid andra prästval. I sådant fall torde, såsom jämväl blifvit anmärkt,

omröstningen i frågan böra ske med tillämpning af hvad i § 26 är stad
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

gadt om prästval och med användande af justerad vallängd. Lämpligast

synes vara, att den eller de å förslaget uppförda i vanlig ordning aflägga

prof och att sedan på en gång afgöres såväl, huruvida församlingen nöjes

med förslaget eller icke, som ock i förstnämnda fall, därest två präster

äro uppförda på förslaget, hvilken af dem församlingen föredrager. Omröstningen

skulle, om två präster äro uppförda på förslaget, kunna ske

sålunda, att hvarje röstande aflämnar röstsedel, som jämte ordet »ja» eller

»nej» — allt efter som den röstande är nöjd med förslaget eller icke —

upptager namnet, å den af de föreslagna den röstande föredrager. Om jasedlarna

äro öfvervägande, är den af de föreslagna, som vid sammanräkning

af samtliga såväl ja- som nej-sedlar erhållit de flesta rösterna, valds

äro åter nej-sedlarna öfvervägande har församlingen förklarat sig icke nöja;

med förslaget.»

§ 14.

Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wurtemberg och Gallstrand:
»Därest

den, som uppförts på förslag till prästerlig tjänst, blifver,

innan val ägt rum, af sjukdom eller annan orsak ur stånd att tjänsten

bestrida, skall han jämlikt §§ 8 och 15 af domkapitlet skiljas från förslaget.

Vid sådant förhållande förefaller det oegentligt, att präst i § 14

berättigats att i sagda händelse afsåga sig förslaget.»

§ 16.

Justitierådet Carlson:

»Om, såsom föreslagits, i § 12 intages föreskrift därom att, då fjärde

profpredikant uppföres på förslag, skall i förslagsprotokollet angifvas, huru

domkapitlet finner honom enligt de i § 9 stadgade grunder förhålla sig

till öfriga å förslaget uppförda präster, synes af samma skäl böra i § 16

intagas en motsvarande föreskrift i fråga om förhållandet emellan dem,

som på grund af senare ansökning uppföras på förslaget, och dem, som

på grund af tidigare ansökning uppförts å detsamma.»

§ 22.

Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wiirtemberg, Petrén och

Gallstrand:

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

»Af ordalydelsen i förevarande paragraf skulle möjligen kunna slutas,

att frågodag alltid skall förekomma emellan profdag och val. Att

sådant ej är afsedt, framgår dock af andra bestämmelser i förslaget. Prof

kan ifrågakomma efter det frågodag hållits. Så är fallet, då fjärde profpredikant

blifvit kallad eller efter frågodagen rum å förslaget blifvit ledigt.

Häraf föranledes emellertid ej ny frågodag, utan sådan erfordras allenast

i vissa fall, som omnämnas i §§ 27 och 28. Den otydlighet, hvaraf § 22

i förenämnda hänseende lider, torde böra genom förändrad redaktion undanröjas».

Justitierådet Carlson:

»Enligt förslaget skall vid kyrkoherdeval omröstningen på frågodagen

om fjärde profpredikant föregås af förhandling och beslut rörande jäf mot

valförrättaren och vissa andra hinder för förrättningens företagande, justering

af vallängden och förhandling om föreslående af fjärde profpredikant.

Omröstningen på valdagen skall såväl vid kyrkoherdeval som vid annat

prästval föregås af förhandling och beslut om hinder för valet samt i vissa

fall af undersökning och beslut rörande anmärkningar mot vallängden.

De frågor, som sålunda behandlas före ena eller andra omröstningens början,

intressera endast ett ringa fåtal af de röstberättigade. Då nu omröstningen

i och för sig i allmänhet torde komma att draga mycket lång tid,

synes det obilligt mot den stora mängden af röstberättigade, att omröstningen

icke börjar å bestämdt klockslag utan efter den för förrättningen

kungjorda tidens ingång uppehälles, tilläfventyrs under flera timmar, af

behandlingen af förut omnämnda frågor. Såsom i annat sammanhang

skall anmärkas är det önskligt, att i vidsträckta valdistrikt, som bestå af

flera församlingar, omröstningar för skilda församlingar verkställas å skilda

vallokaler och under olika valförrättares eller biträdande valförrättares

ledning. Om så sker, är det naturligtvis omöjligt att omedelbart före omröstningen

hålla ett för hela valdistriktet gemensamt sammanträde för

behandling af berörda frågor. Icke heller torde dessa frågor kunna omedelbart

före omröstningen behandlas af församlingarna hvar för sig. Det

skulle då kunna inträffa, att förrättningen blir uppskjuten i ena församlingen

men får fortgå i den andra eller att i ena församlingen anställes

omröstning om fjärde profpredikant men icke i den andra. Ungefär detsamma

gäller, då valdistriktet utgöres af en mycket folkrik eller vidsträckt

församling. Äfven i detta fall är det önskligt, att omröstningen verkställes

å två eller flera lokaler.

Det är sålunda, enligt min mening, lämpligt och i vissa fall nödvändigt,

att å den dag, då omröstning om fjärde profpredikant eller val

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12. 61

af präst skall anställas, icke förut förekommer behandling af andra

frågor.

Hvad angår frågan om jäf mot valförrättaren eller annat hinder för

omröstningens eller valets företagande, så synes det icke nödigt, att församlingen

höres rörande denna fråga. Den, som blifvit förordnad till valförrättare,

skall naturligtvis, om han år jäfvig, hvilket han bör veta själf,

genast draga försorg därom, att bestyret öfverflyttas å annan valförrättare,

såsom ock föreskrifves i stadgan om prästval. Det synes böra åligga vederbörande

pastor att, då kungörelse om profdag, dag för omröstning om

fjärde profpredikant eller valdag af någon anledning icke blir uppläst i

kyrkan i behörig tid eller utsatt prof ej aflägges, ofördröjligen underrätta

valförrättaren därom. Då denne af sådan anledning eller på grund däraf,

att föreslagen präst atlidit eller blifvit obehörig till förslaget, finner hinder

möta mot företagande af omröstning om fjärde profpredikant eller val å

bestämd dag, torde han böra genast på lämpligaste sätt aflysa förrättningen,

så att de röstägande icke behöfva infinna sig förgäfves.

Icke heller torde det vara nödigt, att de röstägande, innan de gå

till omröstning om fjärde profpredikant, muntligen framställa förslag om

kallande af sådan.

Justering af vallängden måste naturligtvis äga rum, men tiden för

denna skulle kunna bestämmas till t. ex. veckan före första profdagen.

Förrättningen hinner då, äfven om ett uppskof blir nödigt, att afslutas

före den dag, då vallängden skall begagnas. Man vinner ock därigenom

den fördel, att komministers- och kapellpredikantsval kan hållas något

tidigare än eljest.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att den nuvarande

frågodagen afskaffas och ersättes med en förrättning för justering

af vallängden och vid kyrkoherdeval en förrättning för omröstning om

fjärde profpredikant.

För genomförande af denna ändring af förslaget fordras hufvudsakligen:
att

nuvarande §§22 och 24 uteslutas;

att nuvarande § 25 flyttas efter nuvarande §§ 26 och 27, inledes

med stadganden om rätt vid kyrkoherdeval för församlingen att genom

omröstning kalla präst till fjärde profpredikant och om tiden, då sådan

omröstning skall anställas, samt i öfrigt inskränkes att gälla endast om

hinder för företagande af sådan omröstning;

att ur nuvarande § 28 uteslutes hvad där stadgas om rätt för församling

att kalla fjärde profpredikant, om tid, då fråga härom skall

företagas, samt om väckande af förslag att kalla fjärde profpredikant:

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

att i nuvarande § 30 mom. 1 bestämmas olika tider för kyrkoherdeval

och för annat präst val; samt

att i mom. 3 af samma paragraf angifves, att de omständigheter,

som enligt § 25 mom. 1 vid kyrkoherdeval utgöra hinder för omröstning

om fjärde profpredikant, vid annat prästval utgöra hinder för själfva valet».

§ 25.

Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wurtemberg och Gallstrand:
»Enär

innehållet i förevarande paragraf möjligen skulle kunna gifva

anledning till det antagande, att anmärkning om förefintlighet å frågodag

af sådant hinder för val eller frågodagsförrättning, som i paragrafen omförmäles,

icke skall beaktas, där den framställes senare än å frågodag,

men grund till dylik begränsning af rätten att fQrdra uppfyllandet af i

lag bestämda förutsättningar för valet icke synes förefinnas, samt härtill

kommer, att valförrättaren å frågodag lärer böra, äfven utan att bevisning

af församlingsmedlem åberopas, beakta sådana i denna paragraf omförmälda

hinder för val eller frågodagsförrättning, som af valförrättaren kunna utrönas,

torde åt paragrafen böra gifvas i någon män ändrad lydelse, därvid

orden »styrkes» och »visas» kunna utbytas emot annat lämpligare uttryck,

exempelvis »befinnes».»

Justitierådet Petrén:

»Jag instämmer i hvad inom högsta domstolen blifvit anfördt därom,

att valförrättaren å frågodag bör, äfven utan att bevisning af församlingsmedlem

åberopas, beakta i paragrafen omförmälda hinder för val eller frågodagsförrättning,

som af valförrättaren kunna utrönas, och att därför orden

»styrkes» och »visas» böra utbytas emot annat lämpligare uttryck.»

Justitierådet Carlson:

»Under åberopande såväl af hvad öfriga ledamöter anmärkt som af

hvad jag anfört vid § 22 hemställer jag att åt förevarande paragraf, som

torde få sin plats efter nuvarande §§ 26 och 27, gifves ungefär följande

innehåll:

Vid kyrkoherdeval äger församlingen genom omröstning kalla präst

till fjärde profpredikant.

Sådan omröstning skall efter pålysning anställas å söndagen efter

sista profdagen.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

Har tiden för omröstningen icke blifvit vederbörligen kungjord eller

har vallängden icke blifvit i behörig ordning justerad eller har den förfallit,

utsätte valförrättaren omröstningen till annan tid.

Hafva profdagarna icke blifvit behörigen kungjorda eller har utsatt

prof ej aflagts eller har föreslagen präst dött eller blifvit obehörig, inställe

valförrättaren omröstningen och ankomme etc.»

§ 26.

Justitieråden Carlson, friherre Marks von Wiirtemberg och Petrén:

»Den kommitté, på hvars förslag det remitterade förslaget i hufvudsak

är byggdt, framhöll i sitt betänkande, att, om personlighetsprincipens

fulla och oinskränkta tillämpning någonstädes vore berättigad, det måste

vara händelsen på ett område sådant som det förevarande, där de rent

andliga intressena vore, om icke de enda, dock af alldeles öfvervägande

vikt.

Den sålunda uttryckta uppfattningen torde vara välgrundad och, så

framt principen om församlingarnas deltagande i prästerliga tjänsters tillsättande

öfver hufvud skall bibehållas, synes ej någon befogad anmärkning

kunna framställas mot den föreslagna bestämmelsen, att hvarje röstberättigad

skall hafva en röst. Fasthellre torde mot förslaget kunna anmärkas,

att detsamma icke innebär något mera fullständigt genomförande af personlighetsprincipen.

Då förslaget i likhet med gällande lag inskränker rösträtten till dem,

som äga deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut, skulle, såsom

hittills, från rösträtt uteslutas icke allenast det stora flertalet gifta kvinnor

utan äfven de män och ogifta kvinnor, som icke ägde den ekonomiska

ställning, att de enligt gällande kommunallagstiftning kunde blifva skattskyldiga

till kommunen.

Att gift kvinna sålunda utestänges från själfständigt deltagande i en

angelägenhet, för hvilken hos henne ofta kan påräknas större intresse än

hos mannen, och för hvars bedömande hon i det hela torde besitta lika

mycken kompetens som mannen eller i hvarje fall lika mycken som ogifta

kvinnor i jämförliga lefnadsförhållanden, kan från nämnda, af kommittén

angifna synpunkter icke anses riktigt.

Ej heller torde de skäl, som, när det gäller rätt att deltaga i kommunens

allmänna angelägenheter, med fog kunna anföras till stöd för

denna rätts begränsande till kommunens skattepliktiga medlemmar, äga

tillämpning i afseende å val af präst, utan synes dylik skillnad mellan

fattiga och bättre ställda här utan våda kunna bortfalla. En särskild

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 12.

anledning till dess afskaffande torde jämväl ligga i det sannolikt snart

förestående införandet af allmän politisk rösträtt för män. Kommer en

dylik reform till stånd, torde en på förmögenhetsförhållanden grundad begränsning

af rösträtten vid prästval alltmera komma att framstå såsom

oberättigad.

Med hänsyn till det sålunda anförda hemställes om sådan ändring

i mom. 1 af förevarande paragraf, att rösträtt vid prästval tillerkännes

enhvar i församlingen inantalsskrifven välfrejdad man eller kvinna från

och med kalenderåret näst efter det, hvarunder han eller hon uppnått 21

års ålder, dock ej främmande religionsbekännare, den, som anmält sig till

utträde ur svenska kyrkan, den, som står under fattigvård sstyrelses målsmanskap

eller under förmynderskap, ej heller hustru, för hvilken god man

jämlikt 19 kap. 4 § ärfdabalken förordnats.

I sammanhang härmed torde mom. 3 böra uteslutas.»

§ 27.

Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wurtemberg, Petrén och

Gallstrand:

»Att, såsom paragrafens första mom. innehåller, afgörandet af väckta

frågor om ändring i vallängden skulle kunna uppskjutas till valdagen, är,

såvidt valet afser kyrkoherdetjänst, mindre riktigt, då i dylikt fall vallängden

måste komma till användning å frågodagen, om därvid skall röstas

angående fjärde profpredikant. År uppskof af nöden, synes alltså annan

utväg ej stå till buds än att låta frågodagsförrättningen fortsättas å annan

dag, som af valförrättaren bestämmes.

Afser valet åter komministers- eller kapellpredikantstjänst, möter ur

nu angifna synpunkt ej hinder för justeringsfrågans uppskjutande till valdagen.

Tänkbart är emellertid, att anmärkningar mot vallängden förekomma

i så stor omfattning, att deras pröfning ej lämpligen kan äga rum

på själfva valdagen. Med hänsyn härtill torde det i fall, hvarom här är

fråga, böra åt valförrättaren öfverlämnas att bestämma, huruvida, i händelse

justeringen ej medhinnes å den från början bestämda frågodagen,

dess afslutande må anstå till valdagen eller äga rum vid fortsatt frågodagsförrättning.

Såsom anledning till uppskof angifves i förslaget, att väckt spörsmål

ej kan å frågodagen »utredas». Att, såsom detta uttryck synes föranleda,

låta justeringens afslutande anstå allenast för utredande af de förhållanden,

som anföras till stöd för framställd anmärkning, synes emellertid ej

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 12.

vara lämpligt, utan torde det böra ankomma på den, som vill göra anmärkning,

att genast utreda dess riktighet.

Uppskof'' synes alltså höra ifrågakomma allenast där sådant föranledes

däraf, att, såsom förut antydts, anmärkningar förekomma i större antal

och det af sådan anledning finnes oundgängligen nödigt att låta med

pröfningen anstå.

Enligt paragrafens andra mom. skall upprättad och granskad vallängd

förfalla och ny längd upprättas, om ny röstlängd för kyrkostämma

trädt. i tillämpning efter frågodagen. Någon särskild röstlängd för kyrkostämma

är emellertid ej i lag föreskrifven, utan i fråga om rösträtt å

kyrkostämma är allenast stadgadt, att densamma tillkommer de i den världsliga

kommunen röstberättigade med vissa undantag. Att bestämdt afgöra,

vid hvilken tid den världsliga kommunens röstlängd träder i tillämpning,

är äfven förenadt med svårighet hvad beträffar städerna, för hvilka tydlig

lagbestämmelse härom saknas. Vid sådant förhållande skulle den föreslagna

tidsbegränsningen af den för prästvalet upprättade längdens giltighet lätt

kunna leda till osäkerhet i tillämpningen.

Men äfven bortsedt härifrån synes det föga lämpligt att i hvarje

fall, då efter frågodagen en ny kommunal röstlängd kommer till stånd,

låta den å frågodagen granskade längden förfalla. Det skulle då kunna

inträffa, att det redan å frågodagen vore klart, att längden ej skulle komma

att äga giltighet mera än några få dagar, och att det således kunde

med visshet förutses, att den skulle vara förfallen före valdagen. Har en

vallängd blifvit upprättad och behörigen justerad, synes det rimligt att

den, äfven om förändrade förhållanden skulle inträda, får äga giltighet så

länge, att den kan komma till användning vid det val, för hvilket den

blifvit uppgjord, såvida icke på grund af särskilda omständigheter någon

längre tid kommer att förflyta innan valet förrättas. Sådana omständigheter

kunna dock lätt förekomma i fråga om prästval, såsom t. ex. om

efter frågodagen någon af de å förslaget uppförda sökande dör eller eljest

afgår och besvär öfver nytt förslag ifrågakomma eller besvär anföras öfver

domkapitels vägran att godkänna den, som blifvit kallad till fjärde profpredikant,

eller öfver beslut, hvarigenom någon sålunda kallad blifvit

godkänd.

Lämpligaste utvägen synes vid nu angifna förhållanden vara att

tillägga den justerade vallängden oinskränkt giltighet under en viss, i lagen

bestämd tid, exempelvis ett år, från justeringens afslutande men låta

den förfalla vid denna tids utgång.»

Bill. till. Rikad. Prof. It)0!). 1 Sami. 1 Afd. G Raft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

Justitierådet Carlson:

»Jag åberopar mitt yttrande vid § 22 i fråga om tiden för justering

af vallängden och är ense med öfriga ledamöter därom, att vallängden

bör gälla ett år efter justeringen. Om förslaget omarbetas enligt de grunder

jag vid § 22 föreslagit, bör i nu förevarande paragraf intagas ett stadgande

därom, att om sammanträdet för justering af vallängden icke blifvit

vederbörligen kungjordt, valförrättaren skall utsätta ny tid för sammanträdet.

»

§ 28.

Justitieråden Carlson, friherre Marks von Wiirtemberg, Petrén och

Gallstrand:

»Genomförandet af grundsatsen om lika rösträtt för alla i prästval

deltagande torde med fog kunna väntas komma att, åtminstone i en del

fall, föranleda ett långt lifligare deltagande i val än för närvarande ifrågakomrner.

Och i än högre grad lärer deltagandet komma att ökas, om

rösträtten skulle komma att väsentligen utsträckas. De föreslagna bestämmelserna

angående sättet för åstadkommande af beslut i fråga om fjärde

profpredikants kallande kunna emellertid ej anses väl lämpa sig för dylika

förändrade förhållanden. Framför allt gäller detta om den från nuvarande

lagstiftning upptagna anordningen att medelst särskild omröstning afgöra,

huruvida fjärde profpredikant skall kallas, och därefter eventuellt rösta

mellan flera till profpredikant föreslagna. Det kan befaras, att, särskildt

i stora stadsförsamlingar, ett dylikt omröstningssätt skall medföra en alldeles

oskälig tidsutdräkt och för många, som eljest skulle vilja deltaga i

omröstningen, göra detta omöjligt. Det synes alltså vara af nöden att

genomföra något slags anordning, hvarigenom den dubbla omröstningen

kan undvikas.

I detta afseende låter det tänka sig, att, då förslag om fjärde profpredikants

kallande blifvit väckt, omröstning företages sålunda, att den,

som är till freds med det af domkapitlet upprättade förslaget till tjänsten,

röstar nej, och den, som önskar fjärde profpredikants kallande, på sin röstsedel

uppför namnet på den präst han anser böra kallas, samt att såsom

villkor för åstadkommande af beslut om kallelse uppställes, såväl att nejrösterna

ej uppgå till hälften af de afgifna, som ock att röstsiffran för

den, som vid omröstningen fått flera röster än någon annan, uppgår till

viss i lagen angifven siffra eller viss kvotdel af de röstberättigade.

Tänkbart är äfven, att åt den, som vill rösta nej, lämnas öppet att

å röstsedeln upptaga namnet å den präst, som enligt hans tanke bör even
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

tuellt komma i fråga såsom fjärde profpredikant, så att den afgifna rösten,

äfven om den såsom nejröst kommer i minoritet, likväl kan tagas i betraktande

vid beräknande af de särskilda kandidaternas röstetal.»

Justitieråden Carlson, friherre Marks von Wurtemberg och Petrén:

»Hvad förslaget innehåller angående uppgifvande före omröstningen

af namn å den eller dem, som skola vid omröstningen ifrågakomma, torde,

såsom byggdt på den förutsättning att hela valmenigheten är tillstädes vid

förrättningens början, böra utgå.

Skulle rösträtten komma att utsträckas så som inom högsta domstolen

blifvit ifrågasatt, torde de röstetal, som enligt förslaget skola uppnås

för att beslut om profpredikants kallande må anses åvägabragt, böra

i viss mån ändras. Sålunda torde i dylikt fall det i förslaget upptagna

minimum af 20 röster böra antingen höjas eller möjligen hellre bortfalla.

Och i stället för det alternativt uppställda villkoret af 300 röster eller

en fjärdedel af de röstberättigade torde måhända kunna föreskrifvas 500

röster eller en sjättedel af de röstberättigade.»

Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wurtemberg, Petrén och

Gallstrand

»I afseende å det i slutet af mom. 2 förekommande stadgandet att

frågan om fjärde profpredikant förfaller, i händelse erforderlig röstpluralitet

ej uppnåtts å frågodagen, anmärkes, att frågan bör kunna åter upptagas,

om någon af de å förslaget uppförda sökande dör eller afgår från

förslaget.»

Justitierådet Carlson:

»Om, såsom jag föreslagit, i en föregående paragraf intages stadganden

om församlingens rätt att genom omröstning kalla präst till fjärde

profpredikant och om tiden, då sådan omröstning skall verkställas, bör naturligtvis

hvad förevarande paragraf innehåller därom uteslutas.

1 sista punkten af mom. 5 omnämnes ett fall, då, efter behörigen

verkställd omröstning om fjärde profpredikant, ny sådan omröstning skall

verkställas. Ny omröstning om fjärde profpredikant torde emellertid, såsom

redan blifvit inom högsta domstolen anmärkt, böra äga rum äfven i

det fall, att vid första omröstningen icke kallats fjärde profpredikant, men

föi-slaget sedermera ändras i följd däraf att föreslagen präst dött eller

eljest afgått. Dessa båda fall synas lämpligen kunna sammanföras i en

särskild paragraf efter den förevarande.»

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

§ 30.

Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wurtemberg, Petrén och

Gallstrand:

»Bestämmelserna i första punkten af mom. 1 och i mom. 3 synas

förutsätta, att profdag för annan än fjärde profpredikant alltid skall följas

af frågodag, äfven om frågodag förut ägt ruin. Då emellertid den omständigheten,

att efter frågodag infallit profdag, icke i och för sig medför

behof af ny frågodag, utan sådan synes erforderlig allenast för justering

af ny vallängd och för pröfning af fråga om kallande af fjärde profpredikant

och således exempelvis icke i det fall, att efter frågodag rum å

förslag till komministerstjänst blifvit ledigt och fyllts och en andra frågodag

ej erfordras för justering af ny vallängd, torde ifrågavarande bestämmelser

böra underkastas förändrad affattning. Första punkten af mom. 1

kan då lämpligen erhålla det innehåll, att prästval skall efter pålysning

hållas å fjortonde dagen efter frågodag eller, där frågodagsförrättning icke

efter sista profdagen ägt rum, å fjortonde dagen efter sistnämnda dag,

och hvad mom. 3 beträffar bör däri innehållas, att då frågodagsförrättning

ej hållits efter sista profdagen, sådana förhållanden, som enligt § 25 kunna

föranleda uppskof med frågodagsförrättning och afse prof efter frågodagen,

i stället skola medföra valets inställande och ärendets hänskjutande till

domkapitlet.

Den i mom. 2 upptagna föreskriften om vals uppskjutande, när på

valdagen visas att valet ej blifvit behörigen utlyst, kan föranleda det

missförstånd, att valförrättaren vore frikallad från själfständig undersökning

om valets kungörande eller måhända rent af förhindrad att företaga sådan

undersökning, äfvensom att den, som ville åberopa ett i afseende å kungörandet

förelupet fel, måste göra detta gällande senast å valdagen. Till

förebyggande af dylikt missförstånd torde någon jämkning i stadgandet

vara af nöden. Enahanda erinran träffar jämväl paragrafens tredje mom.»

Justitierådet Carlson:

»Om frågodagen afskaffa, synes stadgandet i första punkten af mom.

1 böra utbytas mot bestämmelser af det innehåll, att kyrkoherdeval skall

efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter omröstningen om fjärde

profpredikant eller, om profdag infaller efter omröstningen, å fjortonde

dagen efter denna profdag, samt att annat prästval skall efter pålysning

hållas å fjortonde dagen efter sista profdagen.

I analogi med hvad som föreslagits vid § 25 synes åt mom. 2 böra

gifvas ungefär följande lydelse:

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 12.

Har valet ej blifvit behörigen utlyst, eller har vallängden förfallit,

eller har, då fråga är om annat prästval än kyrkoherdeval, vallängden icke

blifvit i behörig ordning justerad, utsätte valförrättaren ny valdag till

annan söndag.

Såsom vid § 22 anmärkts bör i mom. 3 angifvas, att de omständigheter,

som enligt § 25 inom. 1 vid kyrkoherdeval utgöra hinder för omröstning

om fjärde profpredikant, vid annat prästval utgöra hinder för

sjkifva valet. Dessa omständigheter äro, att profdagarna ej blifvit behörigen

kungjorda, att förelagdt prof ej aflagts, och att föreslagen präst dött

eller blifvit obehörig till förslaget. Vid kyrkoherdeval kan profdag komma

att äga rum efter omröstningen om fjärde profpredikant, såväl af den

anledning, att fjärde profpredikant kallats och uppförts på förslaget, som

i följd däraf, att präst uppförts på förslaget i stället för annan präst, som

dött eller eljest afgått. Om sådan profdag icke blifvit behörigen kungjord

eller prof, som å densamma skolat afläggas, ej blifvit fullgjordt, bör, såsom

vid § 22 anmärkts, valförrättaren, efter erhållen upplysning därom,

genast aflysa valet. Detsamma gäller, om till valförrättarens kännedom

kommer, ätt präst, som kvarstår å förslaget, dött eller blifvit obehörig.

Åt förevarande moment synes alltså böra gifvas ungefär följanda lydelse:

Har präst, som är uppförd å förslaget, dött eller blifvit obehörig

till förslaget, inställe valförrättaren valet, och ankomme på domkapitlet att

vidtaga den åtgärd, som med denna lag öfverensstämmer.

Lag samma vare, vid kyrkoherdeval, om profdag, som infallit efter

omröstningen om fjärde profpredikant, ej blifvit behörigen kungjord eller

prof, som skolat afläggas efter omröstningen, ej fullgjorts, och vid annat

prästval, om profdagarna ej blifvit behörigen kungjorda eller förelagdt

prof icke fullgjorts.»

§ 31.

Högsta domstolen:

»Den i mom. 2 förekommande bestämmelsen om vallokals tillstängande,

när den för valet utsatta tiden är tillända, kan vålla svårighet, i

händelse vallokalen icke är tillräcklig för inrymmande af alla dem, som

vid valtidens utgång kommit tillstädes. Hellre torde kunna stadgas att,

när den utsatta tiden är tillända och någon ej längre är tillstädes för

afgifvande af röst, omröstningen skall förklaras afslutad.»

§ 32.

Justitieråden friherre Marks von Wilrteniberg, Petren och Gallstrand:

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

»Då i § 31 mom. 3 afses, att valet, när det sker på särskilda afdelningar,

skall försiggå under samma valförrättares inseende, torde häraf

följa, att valet alltid skall hållas i en enda lokal. Att detsamma gäller i

afseende å frågodagsförrättning, är uppenbart af de rörande sådan förrättning

föreslagna bestämmelser. För den händelse att, i enlighet med hvad

förut framhållits såsom sannolikt, deltagandet i prästval framgent blir väsentligen

lifligare än hittills, kommer det dock säkerligen att af sådan

anledning visa sig nästan nödvändigt att på vissa håll låta frågodags- och

valförrättningen uppdelas på flera lokaler under ledning af särskilda valförrättare.

Äfven bortsedt från nyss antydda synpunkt kan ifrågasättas

om icke, i fall där två eller flera vidsträckta socknar skola välja gemensamt,

de röstberättigade, till undvikande af oskälig tidsspillan eller möda,

böra få tillfälle att inom egen socken utöfva sin rätt. Hvad beträffar

frågodagsförrättningen möter härvid en svårighet därutinnan, att den till

förrättningen hörande justeringen af vallängden och öfriga åtgärder, som

skola föregå behandlingen af frågan om fjärde profpredikant, icke gärna

kunna, i händelse af sistnämnda frågas handläggande på särskilda lokaler,

ställas i omedelbart samband med denna. Eljest skulle nämligen, i händelse

justeringen i de särskilda lokalerna kräfde olika tid, kunna tänkas,

att omröstning om fjärde profpredikant hunne verkställas i en lokal, innan

den ännu påbörjats å en annan, och om, såsom vid § 27 hemställts, justeringen

kunde medföra uppskof med frågodagsförrättningen, vore det till

och med tänkbart, att själfva omröstningen å de särskilda lokalerna komme

att äga rum å helt olika dagar, något som tydligen vore högst olämpligt.

Det synes alltså ur nu berörda synpunkter vara af nöden att möjliggöra

frågodagsförrättningens uppdelande i två från hvarandra till tiden skilda

förrättningar, så att vallängdens justering och annat, som bör föregå upptagandet

af frågan om fjärde profpredikant, företages å en tidigare dag

än sistnämnda fråga.

De närmare stadganden, som kunna erfordras i nu angifna båda

hänseenden, synas emellertid, åtminstone innan närmare erfarenhet vunnits

om de nya rösträttsbestämmelsernas verkan, icke böra inflyta i lagen

utan utfärdas af Konungen.

Med hänsyn härtill torde åt förevarande paragraf böra gifvas i så

måtto vidgadt innehåll, att Konungen erhåller befogenhet att i fall, där

med hänsyn till församlingens folkrikhet eller af annan orsak pröfvas nödigt

att val eller frågodagsförrättning äger rum i två eller flera lokaler,

förordna därom, äfvensom meddela bestämmelser angående utseende åt

biträdande valförrättare och deras befogenheter samt om sådan uppdelning

af de vid frågodagsförrättning förekommande ärenden, att omröstning om

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

fjärde profpredikan kallande kan komma att företagas å annan dag än

andra till frågodagsförrättning hörande ämnen.»

Justitierådet Carlson:

»Jag instämmer i detta yttrande i hvad det angår nödvändigheten

och lämpligheten däraf, att under vissa omständigheter omröstningarna för

kallande af fjärde profpredikant och för skälfva valet uppdelas på två eller

flera vallokaler under särskilda valförrättares ledning.

Om så sker, bör det tillkomma en viss af valförrättare att utlysa

omröstningarna; att tillse huruvida hinder möter mot förrättningarna och,

om så finnes nödigt, meddela föreskrifter om desammas uppskjutande eller

inställande; att emottaga och räkna röstsedlarna i en af lokalerna, samt

att, sedan protokoll inkommit angående omröstningarna i de andra lokalerna,

verkställa sammanräkning af rösterna och meddela beslut, huru omröstningarna

utfallit.

På samma sätt synes böra förfaras, då enligt § 31 mom. 3 omröstningarna

delas på två eller flera afdelningar i samma lokal. En af valförrättarne

kan nämligen lika litet i detta fall som då omröstningarna

delas på två eller flera lokaler utöfva inseende eller kontroll öfver de

andra.

Därest, såsom af andra ledamöter föreslagits och torde vara lämpligt,

åt Konungen öfverlämnas att meddela föreskrifter om omröstningarnas

delande på flera lokaler, synes detsamma böra gälla om omröstningarnas

delande på flera afdelningar i samma lokal. Jag hemställer därför,

att § 31 mom. 3 uteslutes och i förevarande paragraf angifves, att af

Konungen må bestämmas, att omröstningarna för kallande af fjärde profpredikant

och för själfva valet i vissa fall skola verkställas på två eller

flera afdelningar under särskilda valförrättares ledning.»

§ 35.

Högsta domstolen:

»Paragrafens affattning föranleder det antagande, att alla fall, i Indika

ett prästval till följd af förelupna felaktigheter bör förklaras ogillt, skulle

vara i paragrafen angifna, äfvensom att enhvar af de brister, som i mom.

1 omförmälas, skulle utan vidare utgöra tillräcklig grund för valets upphäfvande.

Så är emellertid icke förhållandet. Gifvct är t. ex. att, om

valet i strid med § 31 förrättats genom öppen omröstning, ett dylikt i

§ 35 ej omnämndt fel bör göra valet ogillt, men däremot lärer det ej kunna

vara åsyftadt, att t. ex. en försummelse af valförrättare!! att, såsom i § 28

mom. 3 afses, vid underrättelse till den, som kallats till fjärde profpredi
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

kant, foga utdrag af frågodagsprotokoll skall, såsom ordalagen i förevarande

paragraf innebära, föranleda ovillkorlig ogiltighet. Då ett uppräknande

af alla de fall, i hvilka ett val bör ogillas på grund af felaktigheter,

knappast är möjligt eller i hvarje fall skulle leda till synnerlig vidlyftighet,

och ett dylikt uppräknande ej i fråga om prästval betingas af

kraftigare skäl än i fråga om andra val, där sådant ej ansetts af behofvet

påkalladt, torde bestämmelserna i mom. 1 och 2 böra uteslutas.»

§ 36.

Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wiirtemherg och Gallstrand:
»Lydelsen

af första mom. synes ej med önskvärd tydlighet utesluta

möjligheten af den helt visst ej åsyftade tolkning, att icke allenast öfverordnad

myndighet utan äfven valförrättaren skulle äga ingå i pröfning af

fråga, huruvida röst bör ogillas af anledning som i paragrafen omförmäles.

Någon jämkning i affattningen torde alltså vara erforderlig.»

§ 37.

Justitieråden Bohman och friherre Marks von Wurtemherg:

»Paragrafens ordalydelse innebär, hvad naturligen ej kan vara åsyftadt,

att domkapitlet, när valet ej öfverklagats, vore förhindradt att mot

valförrättaren vidtaga åtgärder i anledning af felaktigheter vid valet. ^ \ id

sådant förhållande och då hvad paragrafen afser lärer få anses själfklart,

hemställes om uteslutande af paragrafen.»

§ 38.

Justitierådet friherre Marks von Wiirtemherg:

»I paragrafen synes förutsättas, att den, som vid val erhållit de

flesta rösterna, skulle kunna afsåga sig förslaget utan att någon omständighet

inträffat, som gjort honom obehörig till tjänsten. Detta strider

emellertid emot § 40, enligt hvilken endast den, som ej erhållit majoritet,

synes kunna på grund af egen önskan afgå från förslaget, och öfverensstämmer

ej heller väl med de i § 14 upptagna regler angående möjlighet

att före val afsåga sig förslag. Hvad § 38 innehåller angående afsägelse

synes alltså böra uteslutas, och för vinnande af öfverensstämmelse med §

14 torde i stället böra bland de omständigheter, som kunna föranleda ny

ansökningstid, upptagas, att den valde blifvit utnämnd till annan tjänst.»

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

73

Justitierådet Carlson:

»I § 14 stadgas, att präst ej må, innan val ägt rum, afsåga sig förslag,

hvarå han blifvit uppförd, utom i viss» angifna fall. Häraf skulle

man kunna draga den slutsats, att präst, som är uppförd på förslag, äger

obegränsad rätt att afsåga sig förslaget, sedan valet skett. De i §§ 38 och

39 begagnade ordalag synas dock tyda på att någon inskränkning i denna

rått förefinnes, åtminstone för den, som vid valet erhållit de flesta rösterna.

Ett förtydligande af förslaget i denna del är sålunda behöfligt. Den som

vid valet erhållit de flesta rösterna torde icke böra få afsåga sig förslaget

med mindre han visar sådant skäl, som omnämnes i § 14. Däremot skulle

man måhända kunna medgifva den, som icke erhållit de flesta rösterna,

rätt att efter valet och sålunda äfven innan detta vunnit laga kraft afsåga

sig förslaget af hvilken anledning som helst.»

§ 40.

Justitierådet Carlson:

»Såsom vid § 38 blifvit anmärkt torde i lagen böra bestämmas, i

hvilka fall präst, som är uppförd på förslag, har rätt att afsåga sig förslaget,

sedan valet ägt rum.

Om så sker, synes förevarande paragraf böra förändras till ungefär

det innehåll, att, om kyrkoherdetjänst efter hållet val skall tillsättas af

Konungen och någon af de föreslagna vill afsåga sig förslaget, sedan valhandlingarna

blifvit insända till Konungen, afsägelsen skall göras hos

Konungen.»

§ 41.

Justitieråden Carlson, friherre Marks von Wurtemberg och Petren:

»Såsom villkor för att ett bindande församlingsval skall hafva kommit

till stånd i det fall, som afses i mom. 1, torde böra uppställas, förutom

att någon af de föreslagna erhållit absolut majoritet, allenast att

denne bekommit röster af viss kvotdel af de röstberättigade, och icke, såsom

det remitterade förslaget innehåller, att viss kvotdel af de röstberättigade

skall hafva deltagit i valet. Uppställandet af sistnämnda fordran

leder till den oegentligheten, att en person kan blifva vald därigenom, att

anhängarna af hans motkandidat komma tillstädes och rösta på denne. Om

t. ex. de röstberättigade utgöra 1,800 och vid valet röster tillfalla A och

B, därvid A erhåller 500 och B 75 röster, har enligt det remitterade förslaget

intet bindande val kommit till stånd, men, om ytterligare 30 af B:s

Bih. till Riksd. Prot. It)0V. 1 Samt. 1 Afd. 6 Fläft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

anhängare infinna sig och afgifva sina röster å B, blir föliden att A

är vald.»

Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wurtemberg och Petrén:

»Då fjärde profpredikant kallats, skall det enligt förevarande paragraf

bero på utgången af det sedermera anställda valet, huruvida Konungen

vid utnämningen skall vara bunden inom förslaget eller äga rätt att

gå utanför detsamma och utnämna någon extra sökande. Den förra regeln

skall gälla, då någon af de å förslaget uppförda erhållit sådan röstöfvervikt,

att valet skulle hafva varit afgörande, om fjärde profpredikant ej

varit kallad. Någon giltig grund för att i detta fall på angifvet sätt inskränka

Konungens rätt synes emellertid icke föreligga. Ju större röstöfvervikt,

som vid valet tillfallit någon, desto mera anledning finnes att i

valets utgång se ett uttryck för att de öfriga föreslagna icke åtnjuta några

sympatier inom församlingen och desto angelägnare synes det därför vara,

att Konungen, därest han finner sig icke böra utnämna den, som erhållit

röstöfvervikten, har möjlighet att gå utom förslaget. På grund häraf hemställes

om sådan ändring, att Konungen, i hvarje fall då fjärde profpredikant

varit ställd under omröstning, erhåller rätt att utnämna extra sökande.

»

Justitierådet Carlson:

»Den omständigheten, att fjärde profpredikant varit under omröstning,

synes böra vara utan betydelse i det fall, att präst, som på grund

af egeno ansökan varit uppförd på förslaget, erhåller stadgad pluralitet.

A andi a sidan torde icke finnas giltigt skäl, hvarför Konungens utnämningsrätt

skall vara inskränkt inom förslaget, då fjärde profpredikanten

erhåller sådan pluralitet.

Jag hemställer därför, att åt mom. 1—3 gifves ungefär det innehåll,

att om vid kyrkoherdeval präst, som på grund af egen ansökan varit

uppförd å förslaget, erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna och hans

röstetal uppgår till viss kvotdel af de röstberättigades antal enligt vallängden,

skall han af domkapitlet förses med fullmakt å tjänsten, och att i

annat fall Konungen äger till tjänsten utnämna antingen en af de å förslaget

uppförda eller ock någon till tjänsten behörig präst, som jämlikt

§ 44 hos Konungen anmält sig som sökande.»

§ 42.

Justitieråden friherre Marks von Wurtemberg och Gallstrand:

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

75

»Ått, såsom paragrafen innebär, fullmakt skulle kunna angifvas vara

utfärdad å tidigare dag än dess utfärdande beslutats, kan ej vara med

god ordning öfverensstämmande. Med bestämmelsen torde ej åsyltas annat

än att från och med den dag, för hvilken enligt paragrafen fullmakten

bör dateras, stadgandena i § 5 ej vidare skola äga tillämpning i afseende

å präst, som varit å förslaget uppförd. I stället för § 42 torde en regel

af detta innehåll böra inflyta i förslaget».

Justitierådet Carlson:

»Då, såsom redan blifvit anmärkt, det icke kan vara med god ordning

öfverensstämmande, att fullmakten dateras å tidigare dag än den

beslutats, hemställer jag om uteslutande af denna paragraf.»

§ 43.

Högsta domstolen:

»Med uttalande af tvifvelsmål angående ändamålsenligheten af det

föreslagna stadgandet om skyldighet för biskopen att afgifva officiellt utlåtande

rörande utnämningen hemställes, att, därest stadgandet öfver hufvud

skall bibehållas, i förslaget angifves, huru förfaras skall, om biskopsämbetet

är ledigt eller biskopen af någon orsak förhindrad att afgifva

utlåtande.»

§ 47.

Högsta domstolen:

»I mom. 1 af förevarande paragraf föreski-ifves bland annat att, där

någon särskild rätt eller förmån i fråga om tillsättning af präst är enskild

person försäkrad, därom skall gälla hvad af Konungen är eller blifver

stadgadt. Denna bestämmelse innebär enligt ordalydelsen, att Konungen

skulle kunna upphäfva eller inskränka sådan rättighet, men uppenbarligen

är det icke åsyftadt att tillägga Konungen en dylik befogenhet. Hvad i

momentet innehålles beträffande ifrågavarande rättigheter synes därför

såsom vilseledande böra utgå och ersättas med ett stadgande, att genom

lagen ej göres någon rubbning i särskild rätt eller förmån i fråga om tillsättning

af präst, som må vara enskild person försäkrad. Detta stadgande

torde lämpligast införas i en särskild paragraf, däri jämväl bör intagas

innehållet af § 48 i förslaget.»

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

Justitierådet Gullstrand:

»Då omröstning, hvarom i mom. 2 omförmäles, torde böra ske med

tillämpning jämväl af hvad för pråstval i allmänhet är stadgadt i § 26

mom. 2 och 3, hemstålles om förslagets fullständigande härutinnan.»

Justitieråden Carlson, friherre Marks von Wiirtemberg och Petrén:

»Vid omröstning, som afses i mom. 2 af denna paragraf, torde böra

lända till efterrättelse icke allenast den i § 26 mom. 4 upptagna bestämmelse,

att hvarje röstande skall äga en röst, utan äfven öfriga stadganden

i sistnämnda paragraf.»

§ 49.

Högsta domstolen:

»Därest, såsom torde vara åsyftadt, den föreslagna lagen ej skall äga

tillämpning i fråga om icke territoriella församlingar, bör detta uttrvckligen

stadgas.»

§ 50.

Högsta domstolen:

»Då Stockholms stads konsistorium enligt gällande bestämmelser i

allmänhet torde äga samma befogenhet som domkapitel, synes det föreslagna

stadgandet i denna paragraf vara onödigt och möjligen kunna verka

vilseledande, hvarför hemställes att paragrafen måtte utgå».

In fidem

Erik Öländer.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

77

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott torsdagen

den 31 december 1908.

Närvarande:

Hans excellens statsministern herr Lindman,

Hans excellens ministern för utrikes ärendena herr Teolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensväed,

Malm.

Justitieråden: Billing,

Skarstedt.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anmälde,

efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet, högsta

domstolens genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden

för den 20 sistlidna mars inhämtade utlåtande öfver det vid samma protokoll

fogade förslag till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll yttrade föredraganden:
»Såsom

jag vid detta ärendes tidigare behandling framhöll, utgöres

en hufvudpunkt i det föreliggande förslaget däraf, att pastoratens fördelning

i regala och konsistoriella skall upphöra, och att det i stället skall bero

på utgången af det i vederbörande församling anställda kyrkoherdevalet,

huruvida detta skall hafva afgörande betydelse eller utnämningsrätten till
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

komma Konungen, som då äger att utnämna äfven någon annan än den,

som vid valet erhållit högsta röstetalet. Enligt § 41 i förslaget skall

kyrkoherdeval vara afgörande, när fjärde profpredikant ej kallats, någon

af de å domkapitlets förslag uppförda erhållit mer än hälften äf de afgifna

rösterna samt minst en tredjedel af samtliga i den justerade vallängden

upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen.

Mot dessa bestämmelser har inom högsta domstolen erinrats, att

såsom villkor för ett bindande församlingsval syntes böra uppställas, förutom

att någon af de föreslagna erhållit absolut majoritet, allenast att

denne bekommit röster af viss kvotdel af de röstberättigade, och icke

att viss kvotdel af de röstberättigade skulle hafva deltagit i valet. Uppställandet

af sistnämnda fordran ledde till den oegentligheten, att en

person kunde blifva vald därigenom, att anhängarna af hans motkandidat

komme tillstädes och röstade på denne.

Anledningen till att såsom villkor för ett afgörande församlingsval

uppställts fordran på ett visst lifligare deltagande i valet från församlingens

sida är emellertid den, att man ansett församlingen såsom sådan böra visa

intresse för utöfning af sin valrätt. Från denna synpunkt är det tydligen

likgiltigt, om rösterna vid valet afgifvits för den ene eller den andre af

de föreslagna prästerna. Det ådagalagda intresset för valet är i hvilket

fall som helst lika stort. Visserligen blir kallelsen för den valde icke

starkare, därigenom att röster afgifvas för hans medsökande, men röstsiffran

för hela valet höjes och församlingen gör sig sålunda genom ett starkare

deltagande mera förtjänt af, att hänsyn skall tagas till dess önskningar.

Härutöfver bör gifvetvis fordras, att meningarna inom församlingen

icke skola vara mera splittrade, än att valet någorlunda tydligt

visar, i hvilken riktning de öfvervägande sympatierna gå, men detta

anspråk synes vara tillräckligt tillgodosedt genom bestämmelsen, att den

välde skall hafva erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna. Skall

man fästa sig endast vid de röster, som tillfallit den valde, men i alla fall

vidhålla det berättigade krafvet på ett lifligt deltagande i valet, måste

siffran för den valdes röstetal höjas och detta sannolikt icke oväsentligt.

Säkerligen skulle härigenom i de flesta fåll åstadkommandet af ett afgörande

val försvåras. Det torde nämligen kunna betraktas såsom regel,

att vid prästval, särskild! då fjärde profpredikant ej kallats, ganska mycken

meningsskiljaktighet gör sig gällande inom församlingarna.

Hvad som synes mig i denna fråga hafva största vikt är att, enligt

hvad jag anser mig äga anledning antaga, de föreslagna bestämmelserna

torde motsvara det praktiska behofvet. I de yttranden, som de kyrkliga

myndigheterna afgåfvo öfver prästvalskommitténs framställning, förekom

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

79

knappast någon invändning mot den uppfattningen att, när särskilda villkor

för ett afgörande församlingsval skola uppställas, dessa böra gå ut på dels

ett lifligt deltagande i valet — hvarvid alla afgifna röster medräknas —

dels absolut majoritet för den valde. Nämnda uppfattning synes sålunda

hafva vunnit allmän tillslutning bland dem, som besitta sakkunskap i dylika

frågor, och vid sådant förhållande torde, i en angelägenhet af den praktiska

natur som den föreliggande, teoretiska erinringar böra tillmätas mindre

betydelse. Då jag dessutom, såsom det förut anförda utvisar, anser ifrågavarande

bestämmelser kunna äfven från teoretisk synpunkt på goda grunder

försvaras, tillåter jag mig hemställa, att omförmälda erinringar icke må

föranleda någon ändring i förslaget.

Beträffande § 41 har inom högsta domstolen vidare erinrats, att

någon giltig grund icke syntes föreligga, hvarför Konungens utnämningsrätt,

sedan fjärde profpredikant kallats, i vissa fall skulle vara bunden

inom förslaget, utan Konungen borde erhålla rätt att utnämna extra sökande

i hvarje fall, då fjärde profpredikant varit ställd under omröstning. Äfven

denna erinran anser jag mig förhindrad att biträda. Om man tager kännedom

om de förhandlingar, som föregingo tillkomsten af gällande lag

angående tillsättning af prästerliga tjänster, finner man, med hvilka synnerliga

svårigheter det varit förenadt att i förevarande punkt erhålla en

bestämmelse, som kunde vara tillfredsställande för såväl kyrkostyrelsen

som församlingarna. Det äfven då väckta förslaget att extra ansökningsrätt

skulle äga rum, så snart fjärde profpredikant kallats, afvisades, enär

antagligen i sådant fåll blott ett fåtal församlingar skulle våga att använda

sin kallelserätt. Det nu ifrågasatta stadgandet i § 41 mom. -2 bygger

på det beståendes grund med den jämkning, som föranledes af reglerna

för ett afgörande församlingsval. Den församling, som kallar fjärde

profpredikant och vid valet kraftigt sluter sig kring honom, skall enligt

förslaget veta att, om fjärde profpredikanten icke blir utnämnd, någon

af de öfriga på domkapitlets förslag uppförda kommer att erhålla

tjänsten. Jag föreställer mig, att äfven nu församlingarna skola anse detta

vara att föredraga framför den ovisshet, som skulle vara förenad därmed,

att extra sökande finge anmäla sig. Att eu fjärde profpredikant kallats och

fått stark röstöfvervikt vid valet behöfver nämligen icke innebära, att

församlingen anser öfriga å förslaget uppförda präster olämpliga till

tjänsten. Ofta torde i en sådan kallelse endast böra ses ett uttryck för

att, oafsedt de öfrigas större eller mindre lämplighet, församlingen särskild!

önskar att erhålla fjärde profpredikanten till sin kyrkoherde.

Det torde tillåtas mig att, innan jag går vidare, erinra om, att det

förslag till ändrad lydelse af § 30 regeringsformen, som upprättats i syfte

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

att möjliggöra upphäfvandet af skillnaden mellan regala och konsistoriel^

pastorat och som genom nådig proposition den 20 mars innevarande år

förelädes Riksdagen, blef af Riksdagen antaget att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling.

Vid § 26 mom. 1 i förslaget har högsta domstolens flertal hemställt

om den ändring, att rösträtt vid prästval tillerkännes en hvar i församlingen

mantalsskrifven välfrejdad man eller kvinna från och med kalender*

året näst efter det, hvarunder han eller hon uppnått 21 års ålder, dock

ej främmande religionsbekännare, den, som anmält sig till utträde ur

svenska kyrkan, den, som står under fattigvårdsstyrelses målsmanskap eller

under förmynderskap, ej heller hustru, för hvilken god man jämlikt 19

kap. 4 § ärfdabalken förordnats.

En så vidtgående utsträckning af rösträtten vid prästval kan jag ej

finna tillrådlig.

De i gällande lag stadgade villkor för rätt att deltaga i dylikt

val torde hvila på den åskådning, att det, i församlingens intresse, måste

kunna hos den väljande påräknas en känsla af samhörighet med henne

såsom ett led i den kyrkliga organisationen och någon förtrogenhet med

de uppgifter, hvilka hon i sådant hänseende har sig förelagda. Att en

dylik åskådning är väsentligen riktig, synes mig ej kunna bestridas, om

man tager i betraktande de fyrfaldiga åligganden, som församlingsprästen

har att fullgöra vid sidan af den rent själasörjande verksamheten. Ej

heller kan det, efter min uppfattning, med fog påstås, att det remitterade

förslaget öfver hufvud taget innebär en mera långt gående begränsning

af valrätten än det antydda församlingsintresset kräfver. Det skall icke

förnekas, att äfven utanför de gränser, som i nämnda förslag uppdragits

för rösträtten vid prästval, mången finnes, åt hvilken sådan rätt skulle

kunna utan olägenhet anförtros. Men i stort sedt lärer hos flertalet af

dem, som icke äga att i allmänhet taga del i vården af kyrkans angelägenheter

inom församlingen, knappast heller kunna förväntas det kyrkliga

sinne och det omdöme i hithörande ting, hvilka äro önskvärda hos dem,

som skola välja präst. Särskildt gäller detta om de många, som jämförelsevis

ofta ombyta vistelseort och redan af denna anledning aldrig komma

att i egentlig mening känna sig införlifvade med någon viss församling.

Det remitterade förslaget öfverensstämmer ock i förevarande afseende

med det af särskilda kommitterade uppgjorda förslag till ändrade

bestämmelser angående tillsättning af prästerliga tjänster. Kommitterade

hafva såsom skäl mot en vidare utsträckning af rösträtten hänvisat till,

att ett förslag därom utan tvifvel måste på många håll väcka stora betänkligheter

— hvartill, enligt kommitterades mening, äfven torde bidraga

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

81

vissa mindre gynnsamma erfarenheter från den personliga rösträtten, sådan

den i Göteborg förefinnes. Att dylika betänkligheter skulle särskildt

starkt framträda i kyrkligt lifaktiga kretsar, torde vara uppenbart, och det

synes mig ej rätt eller klokt att underskatta betydelsen häraf.

Emellertid har jag trott mig finna, vid det förnyade öfvervägande

af förevarande fråga hvartill den af högsta domstolens majoritet gjorda

hemställan gifvit anledning, att rösträtten i ett afseende torde kunna och

böra utsträckas längre än i det remitterade förslaget skett. Redan enligt

gällande lag angående tillsättning af prästerliga tjänster, med hvilken det

remitterade förslaget i denna del öfverensstämmer, hafva hustrurna under

vissa förutsättningar i männens frånvaro rösträtt vid prästval. En utvidgad

möjlighet att komma i åtnjutande af rösträtt vid sådana val har beredts

hustrurna genom den af innevarande års Riksdag i öfverensstämmelse med

nådig proposition antagna förändrade lydelse af 7 § 2 mom. i bevillnino-sförordningen,

enligt hvilken hustru skall taxeras för inkomst af beskaffenhet,

att hon enligt lag ägt att ensam däröfver råda. Hustrur, som

äga dylik inkomst, skola till följd häraf blifva röstberättigade å kommunalstämma

och vid allmän rådstuga samt, om de uppfylla de särskilda betingelserna

för rösträtt å kyrkostämma och vid prästval, erhålla äfven denna

rätt. Rösträtt vid prästval kommer sålunda redan på grund af nuvarande

bestämmelser att i icke obetydlig omfattning ägas af hustrur. Att nu

utsträcka denna rösträtt till alla vid prästval inom församlingen röstberättigade

mäns hustrur, som uppfylla de personliga behörighetsvillkoren

för sådan rätt, synes icke böra föranleda några större betänkligheter. Det

torde icke med fog kunna betviflas, att den förstärkning, som sålunda

skulle tillföras de valberättigad e, i stort sedt komme att bestå af element,

som uti intresse för hithörande frågor icke skulle stå tillbaka för öfriga

röstägande och i fråga om lämplighet för valrättens utöfning vore fullt

jämförliga med många bland dem. Jag vill för öfrigt erinra om, att

inom Riksdagen icke saknats förespråkare för tanken att gifva kommunalt

röstberättigade mäns hustrur kommunal rösträtt.

Enligt statistiska centralbyråns berättelse rörande kommunala rösträtten

år 1904 utgjorde de kommunalt röstberättigade 18,7 procent af befolkningen.

Efter hvad man med siffror hämtade från 1900 års rösträttsutredning

kan beräkna, utgjorde åter antalet mer än 21 år gamla hustrur

till män, som inom mantalsskrifningsorten voro kommunalt röstberättigade,

omkring 9,8 procent af befolkningen. Det afdrag från dessa siffror, man

på grund af de särskilda villkoren för rösträtt vid prästval behöfde göra

för att finna de vid sådana val röstberättigade, är icke betydande, och det

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nio 12.

vore sålunda tydligen ett ansenligt tillskott, som genom den nu föreslagna

bestämmelsen komme att tillföras dem, hvilka enligt det remitterade förslaget

skulle åtnjuta rösträtt vid prästval. Härifrån återstår emellertid

ett långt steg till den rösträttsutvidgning, som högsta domstolens flertal

föreslagit. Befolkningen öfver 21 år utgjorde vid 1905 års slut 56,8

procent af hela befolkningen. Efter afdrag af dem, som i sistnämnda förslag

undantagits från rösträtt, skulle enligt uträkning, som på min begäran

verkställts i statistiska centralbyrån, i rundt tal återstå omkring 55,3 procent,

som enligt samma förslag vore röstberättigade vid prästval.

I öfverensstämmelse med den uppfattning jag nu uttalat har § 26

mom. 1 i det remitterade förslaget omarbetats, i samband hvarmed § 26

mom. 3 i samma förslag uteslutits.

Sannolikt är, att redan vissa i det remitterade förslaget innefattade

förändringar, särskildt den lika rösträtten vid prästval, komma att — såsom

ock med dem afsetts — medföra ett väsentligt lifligare deltagande i dylika

val än hvad hittills varit vanligt, och gifvetvis skall en sådan verkan ännu

säkrare och i större omfattning inträda, om rösträtten utsträckes. Med

hänsyn härtill har inom högsta domstolen ifrågasatts, att vissa förändringar

i valförfarandet borde genomföras i syfte bl. a. att i folkrika församlingar

förebygga alltför lång och betungande tidsutdräkt vid frågodags- och valförrättningar.

Högsta domstolens flertal har emellertid ansett, att det åtminstone

för närvarande bör öfverlämnas åt Konungen att föreskrifva de afvikelse!1 från

det allmänna förfarandet, som i angifna ändamål kunna finnas behöfliga.

Till denna uppfattning har jag för min del anslutit mig och därför låtit utarbeta

ett tillägg till § 32 i det remitterade förslaget — i det omarbetade

förslaget utgörande § 33 — i öfverensstämmelse med hvad i sådant syfte

inom högsta domstolen föreslagits.

De anmärkningar, som i öfrigt inom högsta domstolen förekommit

mot det remitterade förslaget, afse i allmänhet detaljer i detsamma, till

icke oväsentlig del sådana, där förslaget affattats i öfverensstämmelse med

gällande lag angående tillsättning af prästerliga tjänster. Beträffande

grunderna - för de förändringar, som i anledning af dessa anmärkningar

vidtagits i förslaget, tillåter jag mig att hänvisa till hvad inom högsta

domstolen anförts, och torde jag nu kunna i hufvudsak inskränka mig till

att i korthet redogöra för berörda förändringar.

Lydelsen af § 6 mom. 1 och § 7 har i anledning af högsta domstolens

erinringar jämkats.

Till § 10 mom. 1 har gjorts ett tillägg i enlighet med hvad högsta

domstolen vid denna § hemställt.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

83

Vid § 13 har jag biträdt den af högsta domstolens flertal uttryckta

meningen, att i fråga om kyrkoherdeval det icke är nödigt, att församlingen

tillfrågas, huruvida den åtnöjes med ett efter andra ansökningstidens

utgång upprättadt ofullständigt förslag. Kallar församlingen i sådant fall

fjärde profpredikant, torde, såsom inom högsta domstolen påpekats, de i

§ 7 mom. 2 stadgade behörighetsvillkor icke böra äga tillämpning. I anledning

af hvad inom högsta domstolen förekommit har jag tillika ansett

böra stadgas att, då församling höres öfver ofullständigt förslag till komministers-

eller kapellpredikantstjänst, omröstning i sådan fråga skall ske

inför kyrkostämmans ordförande med tillämpning af hvad i § 26 föreskrifves

samt med användande af särskildt upprättad och justerad

röstlängd.

Lydelsen af § 14 har jämkats i anslutning till hvad inom högsta

domstolen yttrats.

§ 23 af det omarbetade förslaget, motsvarande § 22 i det remitterade,

har omformulerats med anledning af det yttrande, som högsta domstolens

flertal vid denna § afgifvit.

Beträffande § 25 har jag funnit hvad inom högsta domstolen

anförts icke böra föranleda annan förändring än att paragrafens affattning

något jämkats för att gifva uttryck åt, att valförrättaren bör, äfven utan

att yrkande af församlingsmedlem göres och utan att bevisning till stöd

för framställdt yrkande förebringas, beakta i paragrafen omförmälda hinder

för val eller frågodagsförrättning.

§ 27 har omformulerats i enlighet med hvad högsta domstolens

flertal föreslagit.

Det i § 28 föreskrifna förfarandet vid kallande af fjärde profpredikant

har, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad högsta domstolens flesta

ledamöter hemställt, förändrats i ändamål särskildt att undvika den tidsspillan,

som skulle blifva förenad med dubbla omröstningar. Den inom

högsta domstolen såsom tänkbar omförmälda bestämmelsen, att åt den, som

ville rösta nej, lämnades öppet att å röstsedeln upptaga namnet å den

präst, som enligt hans tanke borde eventuellt komma i fråga såsom fjärde

profpredikant, har jag emellertid trott vara ägnad att medföra praktiska

svårigheter och därför icke böra upptagas i förslaget. Någon jämkning

i röstsiffrorna torde icke behöfva föranledas af den rösträttsutvidgning,

som nu föreslås.

§ 29 i det omarbetade förslaget har tillagts med anledning

af erinringar, som blifvit framställda vid § 28 i det remitterade förslaget.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.

§ 31 i det omarbetade förslaget, motsvarande § 30 i det remitterade,

har erhållit sin ändrade lydelse i anledning af hvad inom högsta domstolen

anförts.

Äfven i § 32 af det omarbetade förslaget, motsvarande § 31 i det

remitterade, har jämkning vidtagits med beaktande af den erinran högsta

domstolen framställt.

De två första momenten i § 35 af det remitterade förslaget hafva

på grund af högsta domstolens anmärkningar uteslutits, på sätt framgår

af § 36 i det omarbetade förslaget.

Erinringar inom högsta domstolen hafva jämväl föranledt den delvis

ändrade lydelse, § 37 i det omarbetade förslaget utvisar vid jämförelse

med § 36 i det remitterade.

§ 37 i det remitterade förslaget har utelämnats med hänsyn till de

erinringar, som inom högsta domstolen förekommit mot densamma.

Såsom inom högsta domstolen påpekats, synas de i § 38 förekommande

orden »eller fått förslaget sig afsåga» i viss mån strida mot hvad

i § 40 stadgas. Det torde dock vara lämpligt att bereda den, som vid

val erhållit högsta röstetalet, rätt att afböja utnämning till tjänsten, om

han efter valet befordrats till annan tjänst och därför ej vill ifrågakomma

till utnämning. Ett stadgande i denna riktning synes ock, såsom inom

högsta domstolen antydts, stå i öfverensstämmelse med hvad § 14 innehåller

angående rätt att före val afsåga sig förslaget. I enlighet härmed

har lydelsen af § 38 jämkats.

På grund af anmärkningar inom högsta domstolen har vidare § 42

i det remitterade förslaget nu uteslutits.

I afseende å § 43 i det remitterade förslaget, motsvarande § 42 i

det omarbetade, har jag icke trott mig böra med anledning af hvad högsta

domstolen anfört vidtaga annan förändring, än att ett tillägg gjorts med

angifvande, huru det skall förfaras, när biskopsämbetet är ledigt eller

biskopen förhindrad att afgifva förord.

§§ 47 och 48 i det remitterade förslaget hafva på grund af anmärkningar,

som inom högsta domstolen framställts, jämkats till den lydelse

§§ 46 och 47 i det omarbetade förslaget utvisa.

§ 50 i det remitterade förslaget har utelämnats till följd af hvad

högsta domstolen vid densamma yttrat.

I öfrigt hafva några smärre formella jämkningar vidtagits.»

Föredraganden uppläste härefter det sålunda ändrade lagförslaget och

hemställde, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

nådig proposition föreläggas Riksdagen till antagande.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Majds• Nåd. Proposition N:o 12.

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde föredragandens hemställan;

och täcktes, med bifall till densamma, Hans Maj:t

Konungen förordna, att nådig proposition i ämnet af

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skulle till

Riksdagen aflåta^.

Ur protokollet

Carl Stålhammar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*

3174

Stockholm 1909. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 1SärU 1909:7 Riksdag eris Särskilda Utskotts (N:o 1) Memorial N:o 7 s. 1 i texten
  2. 1SärU 1909:6 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Memorial N:o 6 s. 1 i texten
  3. 1SärU 1909:3 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3 s. 1 i texten