Med förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser angående laga skiften i Juckasjärvi och Karesuando socknar af Norrbottens län
1909-03-19 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1909:124, Med förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser angående laga skiften i Juckasjärvi och Karesuando socknar af Norrbottens län
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 124.
1
N:o 124.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag, innefattande vissa bestämmelser angående laga skiften
i Juckasjärvi och Karesuando socknar af Norrbottens län;
gifven Stockholms slott den 19 mars 1909.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser
angående laga skiften i Juckasjärvi och Karesuando socknar af
Norrbottens län.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Albert Petersson.
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 85 Iläft. (N:o 124). 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12å.
Förslag
till
LAG,
innefattande vissa bestämmelser angående laga skiften i Juckasjärvi och
Karesuando socknar af Norrbottens län.
Härigenom förordnas, att jämte de angående laga skifte i allmänhet
gällande föreskrifter, såvidt de ej strida mot hvad här nedan stadgas, skola
beträffande laga skiften i Juckasjärvi och Karesuando socknar af Norrbottens
län följande bestämmelser lända till efterrättelse:
1 §•
Skifte skall, med den begränsning, hvartill 2 § kan föranleda, omfatta
följande skifteslagets ägor:
1) tomtplatser och åker samt den odlingsbara mark, som i anseende
till läge, omfattning och jordens beskaffenhet agnar sig till upptagande af
själfständiga jordbruk eller lämpligen kan sammanläggas med förutvarande
jordbruk;
2) den äng inom skifteslagets rågång, som på grund af beskaffenhet
och läge med fördel kan till slåtter användas, samt den mark, som genom
röjning eller vattenledning kan till sådan äng beredas;
3) utanför skifteslagets område belägna ströängar;
4) af den återstående jorden så mycket, som oundgängligen erfordras
för att bereda delägarna så lämpligt och redigt skifte af den under 1) och
2) upptagna mark, belägenheten medgifver.
Där delägare, som innehafva minst hälften af skifteslagets skattetal,
sist vid den i 3 § omförmälda öfverläggning det yrka, skall, med ofvan
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 124.
sagda begränsning, i skifte ytterligare intagas så mycket af skogsmarken,
som må erfordras för att tillägga hvarje ägolott nödig husbehofsskog.
2 §•
I skifte må ej intagas mera än inom Juckasjärvi socken hälften och
inom Karesuando socken en tredjedel af skifteslagets hela areal enligt afvittringshandlingarna.
Att i visst fall ägodelningsrätten må föreskrifva skiftes utsträckning
utöfver hvad nu är sagdt, därom stadgas i 4 §.
3 §•
För urskiljande af den mark, som med tillämpning 1 § och 2 §
första stycket bör i skifte ingå, skola landtmätaren och godemännen, innan
vidare åtgärd i afseende å skiftesberedningen företages, efter undersökning
å marken, om och i den mån sådan finnes erforderlig, samt öfverläggning
med delägarna och det kronoombud, hvarom i 7 § förmäles, upprätta provisionell
plan; och skall denna af landtmätaren utmärkas å delägarnas
exemplar af afvittringskartan eller, om sådant ej är tillgängligt, å en
genom landtmätarens försorg anskaffad kopia af samma karta.
4 §•
Godkännes den uppgjorda planen af kronoombudet samt af delägare,
som innehafva minst hälften af skifteslagets skattetal, lände den till efterrättelse
vid skiftet. I annat fall skola landtmätaren och godemännen,
sedan de skäl noga upptagna blifvit, som å ena eller andra sidan anföras,
i frågan meddela utlåtande, hvilket bör, jämte karta och handlingar, inom
fjorton dagar därefter öfversändas till ordföranden i ägodelningsrätten.
Denna rätt har att efter verkställd granskning i ämnet förordna; och må
rätten därvid föreskrifva utsträckning af skiftet utöfver hvad i 2 § första
stycket är sagdt, om och i den mån sådant finnes oundgängligen nödigt
för vinnande af lämpligt och redigt skifte.
Om rättegång i ämne, hvarom nu sagts, galle i tillämpliga delar
hvad med afseende å de i 125 § skiftesstadgan omförmälda frågor är föreskrifvet.
5 §•
Den mark, som från skifte uteslutes, inräknas ej i antalet af tillåtna
skiften.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 124.
6 §•
Skifte å mark, som, efter hvad nu är sagdt, blifvit från delningen
utesluten, må sedermera ej äga rum, utan Konungen gifver därtill lof.
Ansökning härom ingifves till Konungens befallningshafvande, hvilken det
åligger att densamma med eget yttrande till Konungen insända.
Konungen äger tillåta, att skifte, som i denna § afses,. må omfatta
allenast visst område af den uteslutna marken.
7 §•
Då fråga om skiftets omfattning enligt 1 § och 2 § första stycket
under förrättningen behandlas, skall särskildt förordnadt kronoombud närvara
för att öfva tillsyn öfver, att skiftet ej obehörigen utsträckes.
Detta ombud förordnas af Konungens befallningshafvande, som därom
underrättar landtmätaren; och åligger det denne att, på sätt om underrättelse
till godemän är stadgadt, kalla ombudet till de sammanträden
under förrättningen, då berörda fråga handlägges.
Ersättning till ombudet skall utgå af allmänna medel.
8 §•
öfver ägodelningsrättens beslut i fråga, som i 4 § afses, må, dår
skiftet förmenas härigenom hafva gifvits större omfattning, än som öfverensstämmer
med föreskrifterna i denna lag, talan å det allmännas vägnar
föras efter ty för fullföljd af kronans talan i allmänhet är stadgadt.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 124.
5
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet
å Stockholms slott fredagen den 20 november 1908.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson:
»Det provisoriska förbud mot laga skifte i Juckasjärvi och Enontekis
socknar af Norrbottens län, som meddelades genom lagen den 25 april
1907, afsåg att bereda rådrum för genomförande af särskilda bestämmelser
om sådant skifte i dessa trakter — bestämmelser, hvilkas utarbetande
genom beslut den 9 i samma månad anförtrotts åt den för
revision af skiftesstadgan och därmed sammanhörande författningar tillsatta
kommitté.
Genom lag den 2 juni innevarande år har förbudet utsträckts att
gälla till den 1 juli 1909.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12å.
Då jag hos Kungl. Maj:t hemställde, att provisoriet måtte sålunda
förlängas,. anmälde jag, att kommittén redan den 30 april 1907 afgifvit
förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser angåenden laga skifte i
förenämnda socknar, men att detta förslag syntes, med anledning af däremot
framställda anmärkningar, böra i åtskilliga afseenden omarbetas.
Frågan härom har nu tagits i öfvervägande inom justitiedepartementet;
och jag anhåller att åter få påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet för det
ämne, som i kommittéförslaget behandlas.»
Föredragande departementschefen redogjorde härefter för kommittéförslaget
med därtill hörande motiv, för de utlåtanden, hvilka öfver förslaget
afgifvits af landtmäteristyrelsen och Konungens befallningshafvande
i Norrbottens län samt för ett af sistnämnda myndighet insändt yttrande
i ärendet af förste landtmätaren i länet.
Tillika anmälde föredraganden, att den 28 januari 1908 ingifvits en
skrift i ämnet, undertecknad af två personer, hvilka å kommunalstämma i
Juckasjärvi socken utsetts att, såsom deputerade, söka utverka den hjälp
och lättnad vid jordens skiftande, som vore möjlig. Denna skrift, hvari
uppgafs, att de deputerade äfven af jordägarna i den andra af ifrågavarande
socknar anmodats framföra deras önskningar beträffande skiftesväsendet
och som var åtföljd af ett enligt de i skriften antydda grunder uppgjordt
lagförslag, blef jämväl i hufvudsakliga delar af föredraganden uppläst.
Efter att hafva erinrat, att Enontekis socken numera jämlikt nådiga
brefvet den 25 oktober 1907 skall benämnas Karesuando socken, yttrade
föredraganden vidare:
»Den viktigaste af de frågor, hvarom i ärendet olika meningar
uttalats, torde vara den, om och i hvad mån skogsmarken bör ingå
i skifte.
Kommittéförslaget, som, jämlikt det kommittén gifna uppdrag, utarbetats
i väsentlig öfverensstämmelse med chefens för jordbruksdepartementet
föregående uttalanden i ämnet, innebär, att utaf afrösningsjorden
skall i skifte intagas blott så mycket, som erfordras för att tillsammans
med inrösningsjorden bilda formliga, såvidt möjligt sammanhängande och
af räta linjer begränsade områden. I motiveringen till förslaget påpekas, att
ju alltid någon mindre del af afrösningsj orden komme att, för inrösningsjordens
sammanförande i lämpliga områden, medfölja denna och sålunda
bidraga till fyllandet af åtminstone de nuvarande ägolotternas oundgängligaste
behof af skogsprodukter. Men, frånsedt detta, hvilar kommittéförslaget
på den princip, att från skifte uteslutes ej allenast för afsalu
afsedd skog utan äfven husbehofsskogen.
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 124.
I motsats härtill framhålles i samtliga öfver kommittéförslaget afgifna
yttranden, att, i allt fall hvad angår Juckasjärvi socken,. skiftet bör
afse att bereda tillgång till duglig skog å hvarje ägolott. Till stöd för
denna mening åberopas de olägenheter, som, enligt hvad erfarenheten
visat, i allmänhet äro förknippade med fri husbehofsbrukning af oskift
skog. Att, på sätt ifrågasatts, genom ändrade lagbestämmelser reglera
rätten till nyttjande af sådan skog anses icke för dessa trakter kunna
med fördel låta sig göra. Verksam kontroll öfver dylika bestämmelsers
efterlefnad skulle ej kunna åvägabringas, i allt fall icke utan betydande
utgifter. Af förste landtmätaren har ock särskildt anförts, att en ytterlicrare
inskränkning i dispositionsrätten öfver skogen komme att i socialt
hänseende på flera sätt verka ogynnsamt. Och i den skrift, som öfverlämnats
af deputerade från Juckasjärvi socken, betecknas skiftande af
skog till husbehof såsom oundgängligen nödigt; kommittéförslaget —
heter det — kan i förevarande hänseende icke följas utan stor skada för
jordägarna.
När kommittén erhöll i uppdrag att utarbeta förslag i föreliggande
ämne, antog jag, i likhet med hvad chefen för jordbruksdepartementet
vid frågans” tidigare behandling yttrat, att delägarna lämpligen skulle
kunna äfven för tillgodoseende af husbehofvet hänvisas till oskift skog
och att de olägenheter, som den delägare nu medgifna, nästan obegränsade
rätten att nyttja sådan skog visat sig medföra, borde kunna undanröjas
genom ändrad lagstiftning om skogens brukande. Om jag nu anser
mig böra i viss mån frånträda denna uppfattning, beror det väsentligen
på den styrka, hvarmed krafvet om skogens skiftande framförts från ortsbefolkningens
sida. Det kan tydligen icke, vara likgiltigt, om en undantagslagstiftning
sådan som den nu tilltänkta omfattas med förtroende i de
bygder, för hvilka den skall gälla. Uppställas regler för skiftes verkställande,
hvilka ej tillfredsställa jordägarna, är fara värdt att dessa lämna
obegagnadt det medel till främjande af ett ändamålsenligt och mera intensivt
landtbruk, som jordens skiftande innebär. I sådant hänseende må
erinras att, enligt hvad Konungens befallningshafvande i länet upplyst, de
laga skiften, som redan verkställts inom Juckasjärvi socken, icke skulle
hafva kommit till stånd, om ej upplösning af skogssamfälligheterna därigenom
vunnits.
En annan omständighet är ock härvid förtjänt af beaktande. Vid
afvittring inom de områden af Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker,
”beträffande hvilka Konungens befallningshafvande ännu ej meddelat
afvittringsutslag, skall jämlikt nådiga kungörelsen den 20 april 1906
iakttagas, att hvad af skogsanslagen anses erforderligt för nödigt hus
-
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 124.
behof, med hänsyn jämväl till förefintliga odlingslägenheter, omedelbart
tilldelas de särskilda hemmanen eller nybyggena, medan återstoden afsättes
till allmänning. Och i regeln lärer skogstilldelningen komma att verkställas
sa, att särskildt område i husbehofsskog utlägges för hvarje brukningsdel.
. Vid sådant förhållande synes man icke kunna utan obillighet
förmena inbyggarna i Juckasjärvi och Karesuando socknar att få sin mark
på motsvarande sätt skiftad.
Landtmäteristyrelsen och socknemännens deputerade hafva föreslagit,
att i skifte städse skulle ingå så mycket af skogsmarken, som erfordras
för att bereda delägarna tillgång på nödig husbehofsskog. Ett dylikt
ovillkorligt stadgande synes mig dock innebära en större afvikelse från
kommittétörslaget än som är nödigt och lämpligt. Delägarnas såväl som
det allmännas intresse lärer bättre tillgodoses, om det väl lämnas delägarna
öppet besluta, att skogsmarken skall skiftas i nyss angifna omfattning,
men, därest sådant beslut ej kommer till stånd, skogsmarken intages
i delning allenast i den mån det erfordras för vinnande af bekvämt skifte.
Det torde med fog kunna antagas, att delägarna i mer än ett skifteslag,
särskildt inom Karesuando socken, skola med hänsyn till skogens dåliga
beskaffenhet och dess från gårdarna aflägsna läge finna det förmånligt, att
skiftet såvidt möjligt inskränkes till inägojorden.
Mot bestämmelsen i kommittéförslaget att inägojorden bör sammanföras
till formliga, såvidt möjligt sammanhängande och af räta linjer
begränsade områden synes, därest denna bestämmelse tillämpas så som i
förslagets motiv närmare utlägges, icke vara något att erinra. Emellertid
lärer det ej kunna förnekas att, på sätt af landtmäteristyrelsen blifvit
anmärkt, samma bestämmelse lätt kan blifva så tolkad, ''att utmark i
allt för stor utsträckning intages i skifte. Till förekommande häraf har
landtmäteristyrelsen hemställt, att nyssnämnda bestämmelse utbytes mot
ett stadgande om beredande af, såvidt möjligt, lämpligt och redigt skifte,
med föreskrift tillika att arealen af den mark, som ingår i skifte, icke
må öfverstiga inom Juckasjärvi socken hälften och inom Karesuando
socken en tredjedel af skifteslagets hela areal enligt afvittringshandlingarna.
Hvad sålunda blifvit hemställt synes mig böra följas. Dock torde
det böra stå i ägodelningsrättens makt att, när fråga om skiftes omfattning
underställts rättens pröfning, förordna om skiftets utsträckning utöfver
nyss angifna största tillåtna areal, om och i den mån det finnes oundgängligen
nödigt för beredande af lämpligt och redigt skifte. Landtmäteristyrelsens
eget utlåtande torde gifva vid handen, att med hänsyn
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 124.
till vissa skifteslag en dylik ägodelningsrättens befogenhet måhända icke
kan utan olägenhet undvaras. Däremot bör i den provisionella plan, som
enligt kommittélörslaget skall af skiftesmannen och godemännen upprättas,
den fixa begränsningen af skiftets omfattning undantagslöst iakttagas.
Om alltså i lag bestämmes ett högsta mått för arealen af den
mark, som den provisionella planen må afse, lärer det blifva möjligt att
eftergifva något af hvad i kommittéförslaget uppställes såsom villkor för
att planen skall lända till efterrättelse vid skiftet. Det synes kunna vara
tillfyllest, om, jämte kronoombudet, delägare med minst hälften af skifteslagets
skattetal gilla den uppgjorda planen. Då en ändring af förslaget i
sådan riktning verkar därhän, att underställning till ägodelningsrätten
mindre ofta varder nödig, torde den komma att afsevärdt bidraga till
skiftes kostnadernas nedbifingande.
Vid tiden för kommittéförslagets afgifvande pågingo inom Juckasjärvi
socken två laga skiften, afseende det ena Juckasjärvi by, det andra
Parakkavaara by. Enligt hvad förste landtmätaren i länet upplyst, är
skiftet i sistnämnda by numera slutfördt. Det fastställdes den 3 juni
innevarande år. Beträffande skiftet i Juckasjärvi by har däremot under
åren 1907 och 1908 icke något arbete verkställts, och uppenbart är, att
detta skifte ej före den tilltänkta nya lagens utfärdande kan fortskrida
så långt som till ägomätningens afslutande. Inom Karesuando socken
är afvittringen ännu ej fastställd, och något laga skifte har alltså ej
där kunnat påbörjas. Vid dessa förhållanden torde det i kommittéförslaget
gjorda undantaget från föreskriften om lagens ikraftträdande böra bortfalla.
Jag har låtit inom justitiedepartementet vidtaga de jämkningar i
kommittéförslaget, hvilka enligt det nu anförda synts mig påkallade. Hvad
mot förslaget i öfriga delar blifvit anmärkt lärer ej vara af beskaffenhet
att föranleda ändring i detsamma.»
Det inom justitiedepartementet uppgjorda lagförslaget, hvilket skulle
såsom bilaga A. fogas vid detta protokoll, blef nu af föredragande departementschefen
uppläst, hvarefter han vidare yttrade:
»Gifvet är, att med en lagstiftning, sådan som jag nu förordat, hell
ofve t af ändrade regler rörande nyttjande af oskift skog skall blifva
mindre kännbart, än om kommitténs förslag upphöjes till lag. Utan
tvifvel är det dock i hvarje fall önskligt, att en dylik skogslagstiftning
snart kommer till stånd. Den omständigheten, att förslag därtill icke
kan framläggas i detta sammanhang och tilläfventyrs ej heller för nästkommande
års Riksdag, torde emellertid ej böra föranleda uppskof med
åtgärders vidtagande för inskränkning af laga skiftenas omfattning uti
ifrågavarande socknar. Innan något skifte enligt de tilltänkta nya be
Bih.
till lliksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 85 Höft. 2
10
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 124.
Btämmelserna hunnit bringas till afslutning, skall den antydda bristen i
skogslagstiftningen säkerligen kunna af hjälpas.
Jag hemställer alltså, att högsta domstolens utlåtande måtte, för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål, genom utdrag af protokollet
inhämtas öfver det af mig nu framlagda förslag till lag, innefattande vissa
bestämmelser angående laga skiften i Juckasjärvi och Karesuando socknar
af Norrbottens län.y
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall.
Ur protokollet
Carl Stålhammar.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 124.
11
Bil. A.
Förslag
till
LAG,
innefattande vissa bestämmelser angående laga skiften i Juckasjärvi och
Karesuando socknar af Norrbottens län.
Härigenom förordnas, att jämte de angående laga skifte i allmänhet
gällande föreskrifter, såvidt de ej strida mot hvad här nedan stadgas,
skola beträffande laga skiften i Juckasjärvi och Karesuando socknar af
Norrbottens län följande bestämmelser lända till efterrättelse:
1 §•
Skifte skall, med den begränsning, hvartill 2 § kan föranleda, omfatta
följande skifteslagets ägor:
1) tomtplatser och åker samt den odlingsbara mark, som i anseende
till läge, omfattning och jordens beskaffenhet ägnar sig till upptagande af
själfständiga jordbruk eller lämpligen kan sammanläggas med förutvarande
jordbruk:
2) den äng inom skifteslagets rågång, som på grund af beskaäenhet
och läge med fördel kan till slåtter användas, samt den mark, som genom
röjning eller vattenledning kan till sådan äng beredas;
3) utanför skifteslagets område belägna ströängar;
4) af den återstående jorden så mycket, som oundgängligen erfordras
för att dels bereda delägarna så lämpligt och redigt skifte af den under 1)
och 2) upptagna mark, belägenheten medgifver, dels ock såvidt möjligt
tillägga hvarje ägolott nödig husbehofsskog;
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 124.
dock må skiftet ej utsträckas för beredande af nödig husbehofsskog
i annat fall än att delägare, som innehafva minst hälften af skifteslagets
skattetal, sist vid den i 3 § omförmälda öfverläggning det yrka.
2 §•
I skifte må ej intagas mera än inom Juckasjärvi socken hälften och
inom Karesuando socken en tredjedel af skifteslagets hela areal enligt afvittringshandlingarna.
Att i visst fall ägodelningsrätten må föreskrifva skiftes utsträckning
utöfver hvad nu är sagdt, därom stadgas i 4 §.
3 §•
_ För urskiljande af den mark, som enligt 1 § och 2 § första stycket
bör i skifte ingå, skola landtmätaren och godemännen, innan vidare åtgärd
i afseende å skiftesberedningen företages, efter undersökning å marken
samt öfveidäggning med delägarna och det kronoombud, hvarom i 8 §
förmäles, upprätta provisionell plan, som skall af landtmätaren utmärkas å
delägarnas exemplar af afvittringskartan eller, om sådant ej är tillgängligt,
å en genom landtmätarens försorg anskaffad kopia af samma karta.
4 §.
Godkännes den uppgjorda planen af kronoombudet samt af delägare,
som innehafva minst hälften af skifteslagets skattetal, lände den till efterrättelse
vid skiftet. I annat fall skola landtmätaren och godemännen,
sedan de skäl noga upptagna blifvit, som å ena eller andra sidan anföras,
i frågan meddela utlåtande samt inom fjorton dagar därefter öfversända
detsamma jämte karta och handlingar till ordföranden i ägodelningsrätten.
Denna rätt har att efter verkställd granskning i ämnet förordna; och må
rätten därvid föreskrifva utsträckning af skiftet utöfver hvad i 2 § första
stycket är sagdt, om och i den mån sådant finnes oundgängligen nödigt
för vinnande af lämpligt och redigt skifte.
Om rättegång i ämne, hvarom nu sagts, gälle i tillämpliga delar
hvad med afseende å de i 125 § skiftesstadgan omförmälda frågor är
föreskrifvet.
5 §•
Vid skifte å ägor, som, efter ty här förut är stadgadt, komma att
delas, skall hänsyn tagas till den lämpligaste delning å de öfriga ägorna,
när fråga därom, i den ordning här efteråt sägs, framdeles kan uppstå.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 134.
13
6 §•
Den mark, som från skifte uteslutes, inräknas ej i antalet af tillåtna
skiften.
7 §•
Skifte å den mark, som, efter hvad nu är sagdt, blifvit från delningen
utesluten, må sedermera ej äga rum, utan Konungen gifver därtill
lof. Ansökning härom ingifves till Konungens befallningshafvande, hvilken
det åligger att densamma med eget yttrande till Konungen insända.
8 §•
Då fråga om skiftets omfattning enligt 1 § och 2 § första stycket
under förrättningen behandlas, skall särskildt förordnadt kronoombud närvara
för att öfva tillsyn öfver, att skiftet ej obehörigen utsträckes.
Detta ombud förordnas af Konungens befallningshafvande, som därom
underrättar landtmätaren, hvilken det åligger att vederbörligen kalla ombudet
till de sammanträden under förrättningen, då berörda fråga handlägges.
Öfver domstols beslut i fråga, som nu nämnts, må, där skiftet förmenas
härigenom hafva gifvits större omfattning, än som öfverensstämmer
med föreskrifterna i denna lag, talan å det allmännas vägnar föras efter
ty för fullföljd af kronans talan i allmänhet är stadgadt.
Denna lag tråder i kraft genast efter utfärdandet.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o. 124.
Utdrag af protokoll öfver lagärende, hållet uti Kungl. Maj:ts högsta
domstol måndagen den 8 mars 1909.
Andra rummet.
Närvarande:
Justitieråden: Ramstedt,
Sundberg,
Borgström,
Bergman,
Gullstrand.
Sedan, jämlikt högsta domstolens beslut den 4 februari 1909, handlingarna
rörande det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande
öfverlämnade förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser angående
laga skiften i Juckasjärvi och Karesuando socknar af Norrbottens län,
cirkulerat emellan högsta domstolens ofvanbemälda ledamöter, företogs nu
detta ärende till slutlig behandling; varande förslaget bilagdt detta
protokoll.
Justitierådet Gullstrand, med hvilken j ustitierådet Ramstedt instämde,
yttrade:
»Bestämmelsen i förslaget, att skifte skall under viss förutsättning
omfatta jämväl så mycket af skifteslagets jord, som oundgängligen erfordras
för att såvidt möjligt tillägga hvarje ägolott nödig husbehofsskog,
torde föranleda, att i ett flertal skifteslag, särskildt inom Juckasjärvi socken,
en del af skogen skiftas emellan delägarne för tillgodoseende af deras
husbehof, under det återstående delen blifver oskift. Då jämväl sistnämnda
del af skogen får användas till husbehof, torde det kunna befaras, att
delägare, för hvilken den oskiftade skogen ej år alltför aflägset belägen,
15
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 124.
kommer att för fyllandet af sitt husbehof till förfång för andra delägare
anlita samma skog före den honom tillskiftade, under det att annan delägare
af omständigheterna nödgas i första hand tillgripa sin egen skog.
Sålunda kan lätt inträffa, att oskiftad skog förödes af en eller annan delägare,
utan att de öfrige fått draga nytta af densamma. Det af föredragande
departementschefen ur synpunkten af ändamålsenlig skogsvård
vitsordade behof af ändrade lagbestämmelser rörande rätten till nyttjande
af oskift skog blifver alltså, visserligen ur annan synpunkt nämligen vikten
af rättvisa mellan delägarne inbördes, mera kännbart, än om lagen
innehölle förbud att för beredande af husbehofsskog åt delägarne utsträcka
skiftet. Enär dessutom kan förutses, att i särskilda fall på skiftesdelägares
bedömande, huruvida laga skifte är önskvärdt eller ej, och i förra händelsen,
om skiftet jämväl skall omfatta skog, kommer att inverka, i hvad
mån lag stadgar inskränkning i rätt till nyttjande af oskift skog, synes
äfven ur denna synpunkt lagstiftningens snara ingrepp för ändamålsenligt
ordnande af nyttjanderätten till oskift skog påkallas af de föreslagna bestämmelserna.
»
Justitierådet Bergman, med hvilken justitieråden Sundberg och Borgström
förenade sig, anförde:
»Den föreslagna lagen torde i tillämpningen regelmässigt medföra
att, på samma gång som hvarje ägolott erhåller visst skogsområde, någon
del af skifteslagets skogsmark förblifver oskift. Äfven om delägarne ej,
jämlikt 1 §, besluta, att skiftet skall utsträckas för beredande af nödig
husbehofsskog, lärer det för vinnande af lämpligt och redigt skifte vara
erforderligt att i skiftet intaga viss del af skogsmarken. Och det synes,
åtminstone hvad angår Juckasjärvi socken, vara uppenbart att, därest delägarne
besluta, att vid skiftet husbehofsskog skall tilldelas ägolotterna, och
jämväl ägodelningsrätten nyttjar sin befogenhet att förordna om skiftets
utsträckning utöfver hvad i 2 § första stycket sägs, delningen likväl blott
i något enstaka undantagsfall kommer att omfatta all skogsmark.
Om förslaget sålunda kommer att verka därhän, att jordägare, som
hafva hvar sitt särskilda skogsområde, tillika äga att gemensamt nyttja
oskift skog, synas emellertid bristerna i nu gällande lagstiftning om sådant
nyttjande genom förslaget göras kännbarare än hittills. Bibehållas
nu gällande bestämmelser i detta ämne, torde det kunna befaras, att,
äfven om de skogsområden, som vid skiftet tillagts de särskilda ägolotterna,
äro för husbehofvet fullt tillräckliga, delägarne skola, därest de med
hänsyn till den oskifta skogens belägenhet anse sådant vara för sig fördelaktigt,
söka tillgodose husbehofvet företrädesvis eller uteslutande å den
gemensamma skogen. Härigenom äfventyras det med förevarande lag
-
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 124.
förslag, om ock endast i andra hand, afsedda syftet att möjliggöra en
bättre vård af skogen inom ifrågavarande socknar.
Lätteligen skall det ock kunna inträffa att, sedan en eller flera delägare,
med sparande af sin enskilda skog, tagit den samfällda skogen i
anspråk, en annan delägare icke kan därå få sitt husbehof af virke ens
till någon del fylldt, och förslaget komme sålunda att leda till uppenbara
orättvisor.
Af chefen för justitiedepartementet har väl, i hans yttrande till
statsrådsprotokollet vid remissen af lagförslaget, blifvit ställdt i utsikt, att
nya lagbestämmelser om nyttjande af oskift skog torde kunna genomföras,
innan något skifte enligt förslaget hunnit bringas till afslutning. Men
det synes synnerligen önskvärdt, att sådana nya lagbestämmelser, såvidt
ifrågavarande bygder angår, gifvas redan samtidigt med att föreliggande
förslag upphöjes till lag. Det närmare innehållet af dessa bestämmelser
måste nämligen tänkas blifva af icke ringa betydelse för delägarne, när
de ställas inför frågorna om skifte öfver hufvud skall begäras och huruvida
yrkande skall göras om tilldelning af husbehofsskog.»
Justitierådet Sundberg yttrade vidare:
»Anledning synes saknas att låta bestämmelserna i förslaget äga tilllämpning
för det fall, att klyfning ifrågakommer af hemman eller hemmansdel,
som — med eller utan tilllämpning af samma bestämmelser — undergått
laga skifte. En sådan omfattning af förslaget torde ej heller vara åsyftad.
Tvekan härutinnan kan emellertid förefinnas, särskildt med hänsyn därtill
att enligt skiftesstadgan hemmansklyfning af omförmälda beskaffenhet i
allt väsentligt är likställd med laga skifte. Antagligen bör ock den nu gällande
provisoriska lagen af den 2 juni 1908 om inskränkning i rätten att
erhålla laga skifte så förstås, att densamma gäller äfven beträffande hemmansklyfning.
Jag hemställer därför om införande i förslaget af uttryckligt stadgande
därom, att detsamma ej afser klyfning, hvarom jag nu yttrat mig.
Det torde kunna ifrågasättas, om tillräckliga skäl föreligga till det
ingrepp i förfoganderätten öfver enskild egendom, som skett genom det i
förslaget innefattade förbudet mot laga skifte å ett skifteslags hela område,
hvilket förbud är ovillkorligt och således skall gälla äfven för det
fall, att delägarne enhälligt önska fullständigt skifte och äro villiga att
själfva betala skifteskostnaden helt och hållet eller åtminstone beträffande
den del, som enligt förslaget skulle från skiftet undantagas. Därest emellertid
detta ovillkorliga förbud mot fullständigt laga skifte i förslaget bibehålies,
torde böra däri tillika införas något stadgande, hvarigenom förebygges,
att den delning af skifteslaget, som förslaget vill förhindra, åstadkommes
genom användande af institutet ägostyckning. Medelst ägostyck
-
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 124.
ning — hvilket institut uppenbarligen icke afses i förslaget — kan nämligen
en uppdelning äga rum af ett enstaka hemman i dess helhet, hvarefter
de särskilda delarna kunna till skilda ägare afyttras; och i fråga om
andra hemman förefinnes för delägarne, om de äro ense, möjlighet till
delning på så sätt, att de först låta gemensamt ägostycka hela skifteslaget
enligt 2 § i 1896 års lag och sedan träffa öfverenskommelser (köp eller
byten) om, till hvilket stycke enhvar af dem skall blifva ägare. En användning,
på sätt nu antydts, af ägostyckningsinstitutet till kringgående
af förslagets bestämmelser synes icke vara förhindrad genom gällande lag
om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning; och den torde, med
hänsyn därtill att vid ägostyckning noggrann ägogradering ej behöfver äga
rum och att förty kostnaderna för dylik förrättning betydligt understiga
lagaskifteskostnader, ej heller vara praktiskt otänkbar.»
1 §•
Högsta domstolen ansåg, att föreskriften om skiftes utsträckning i syfte
att tillägga hvarje ägolott nödig husbehofsskog borde sammanföras med
angifvandet af det villkor, hvarunder sådan utsträckning finge ske, så att
föreskriftens egenskap af undantagsstadgande komme att klart framträda.
3 §•
Högsta domstolen anförde:
»Det lärer kunna antagas, att undersökning å marken icke alltid skall
vara af nöden för upprättande af den plan, hvarom i denna paragraf förmäles.
Landtmätaren och gode männen torde stundom härför äga fullt tillräcklig
ledning af handlingarna och kartan rörande afvittringen samt af de upplysningar,
som delägarne och kronoombudet lämna. I paragrafen torde
alltså böra uttryckligen angifvas, det undersökning å marken skall företagas
allenast om och i den mån sådan finnes erforderlig.»
Justitieråden Ramstedt, Sundberg och Borgström hemställde, att då
sådan provisionell plan, som omförmäles i skiftesstadgan, hade en väsentligen
annan betydelse än den plan, som här afsåges, ordet »provisionell»
måtte till undvikande af missförstånd uteslutas.
4 §•
Högsta domstolen ansåg, att i denna paragraf sådan redaktionell
ändring borde vidtagas, att öfversändandet af däri omförmälda utlåtande
jämte karta och handlingar skulle åligga landtmätaren allena.
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 85 Höft.
3
18
Kungl. Majtts Nåd. Proposition N:o 124.
Justitierådet Sundberg tilläde:
»Då underställning tiil ägodelningsrätt enligt denna paragraf ifrågakommer,
torde underställningen böra afse allenast den uppgjorda planen;
och det utlåtande af landtmätare och gode män, som skall bifogas samma
plan, torde icke böra innehålla något beslut eller något nytt förslag af förrättningsmännen
utan allenast ett angifvande af de grunder, hvilka vid
planens uppgörande varit för förrättningsmännen bestämmande, och i sammanhang
därmed en värdesättning af de skäl, som å ena eller andra sidan
anförts. En helt annan innebörd har uttrycket »utlåtande» i 54 och 89 §§
skiftesstadgan. På grund häraf synes till undvikande af missförstånd
samma uttryck lämpligen böra genom någon jämkning i förslagets affattning
därur bortgå.»
5 §•
Högsta domstolen anförde:
»I allmänhet torde det blifva förenadt med synnerliga svårigheter
att i de socknar, där den föreslagna lagen skall vinna tillämpning, åstadkomma
lämpliga och rediga skiften, och dessa svårigheter blifva utan tvifvel
ännu större, därest vid skiftet skall tagas sådan hänsyn, som 5 § angifver.
Äfven om med någorlunda säkerhet skulle kunna förutses, huru
en framtida delning af samtliga de ägor, som lämnas oskiftade, lämpligast
borde ske, torde dock utsikten därtill, att en sådan delning inom
öfverskådlig framtid kommer till stånd, vara så oviss, att densamma
lämpligen icke må kunna verka till minskadt tillgodoseende af skiftets
hufvudsakliga ändamål; och om, såsom vid 7 § kommer att hemställas,
möjlighet beredes att i framtiden skifta särskilda delar af de vid skifte
uteslutna områden, lärer det vara ändamålslöst och hart när omöjligt
att ställa sig föreskriften i 5 § till efterrättelse. Då härtill kommer,
att föreskriftens fullgörande synes förutsätta plan för skifte å den uteslutna
marken, hvilket gifvetvis fördyrar förrättningen, hemställes om uteslutande
ur förslaget af förevarande paragraf.»
7 §•
Högsta domstolen yttrade:
»Den mark, som med tillämpning af den föreslagna lagen kommer
att från skifte uteslutas, är säkerligen i de flesta fall till stor del otjänlig
för odling och skoglös. Behof af skifte å all den uteslutna marken kan
därför antagligen endast i sällsynta undantagsfall komma att uppstå. Mindre
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 124.
sällan torde på grund af verkställda eller ifrågasatta odlingsföretag eller
af annan anledning blifva önskvärdt, att skifte å viss del af den uteslutna
marken kommer till stånd. Enligt förslaget kan emellertid sådan
inskränkning af skiftets omfattning icke äga rum, och tvifvelsutan skulle
den äfven vålla vissa betänkligheter. Dessa synas dock vara af mindre
betydelse i jämförelse med de fördelar, som stå att vinna. Med hänsyn
härtill hemställes om ändring af 7 § i sådan riktning, att i fråga om
skifte, som där afses, Konungen må äga tillåta, att från skiftet uteslutes
visst område.»
8 §•
Högsta domstolen anförde:
»Enligt andra stycket i denna paragraf har landtmätaren att vederbörligen
kalla kronoombudet till förrättningen. Den hänvisning till skiftesstadgans
föreskrifter, som lärer få anses ligga i uttrycket »vederbörligen»,
torde emellertid icke gifva landtmätaren tillräckligt tydlig anvisning om
sättet för kallelsens verkställande. Detta synes så mycket betänkligare,
som planen rörande skiftets omfattning icke kan komma till stånd utan
kronoombudets medverkan, och ombudets utevaro från förrättningen alltså
kan blifva ett väsentligt hinder för densammas fortgång. Med anledning
häraf hemställes om ett'' förtydligande af bestämmelsen i fråga.
Då, beträffande kostnaden för kronoombudet, tvekan torde kunna
uppstå, om samma kostnad skall gäldas af allmänna medel dier är att
anse såsom skifteskostnad, hvarå bestämmelserna i 110 § skiftesstadgan
äga tillämpning, synes stadgande i afseende härå böra i förslaget intagas.
Stadgandet i tredje stycket af 8 § synes lämpligen böra upptagas i
en särskild paragraf, i sammanhang hvarmed uttrycket ''domstols beslut i
fråga som nu nämnts’ torde böra utbytas mot ''ägodelningsrättens beslut
i fråga, som i 4 § afses’ eller något liknande.»
Ur protokollet
Carl Stålhammar.
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 124.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 19 mars 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Albekt Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Eiirensvärd,
Malm,
Lindström,
Nyländer.
Justitieråden: Ramstedt,
Améen.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anmälde,
efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet, högsta
domstolens genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 20 sistlidna november inhämtade utlåtande öfver det vid samma
protokoll fogade förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser angående
laga skiften i Juckasjärvi och Karesuando socknar af Norrbottens län.
Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll yttrade föredragande
departementschefen:
»I mitt anförande till statsrådsprotokollet den 20 november 1908
antydde jag det samband, som består mellan det nu förevarande lagförslaget
och frågan om ändrade regler rörande nyttjande af oskift skog.
Det vore, yttrade jag, utan tvifvel önskligt, att en dylik skogslagstiftning
snart kom me till stånd.
Behofvet häraf har nu inom högsta domstolen ytterligare framhållits;
och tre ledamöter af domstolen hafva betonat såsom synnerligen önskvärdt,
att sådana nya lagbestämmelser, såvidt ifrågavarande bygder angår, gifvas
redan samtidigt med att föreliggande förslag upphöjes till lag.
Det vill emellertid synas mig, som om olägenheterna af, att icke
nya regler om nyttjande af oskift skog redan i detta sammanhang föreslås,
blifvit inom högsta domstolen ej så litet öfverskattade.
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 124.
Att delägarna skulle komma att, med sparande af sin enskilda skog,
tillgodose husbehofvet företrädesvis eller uteslutande å den gemensamma
skogen, torde vara föga sannolikt. I dessa vidsträckta bygder, där skifteslagen
ofta äro af flera kvadratmils omfattning och där det egentliga skogsanslaget
stundom vid afvittringen utlagts såsom särskildt skifte, långt aflägset
från skifteslagets öfriga ägor, lärer det för delägarna komma att ställa
sig särdeles obekvämt och kostsamt att för husbehofvet nyttja annan skog
än den, som ingått i skifte. Säkerligen blifver så godt som all den skogsmark
delad, hvilken ej har ett alltför ogynnsamt läge i förhållande till
gårdarna. Faran för ökad afverkning å den oskifta skogen, därest nu föreliggande
lagförslag antages ensamt för sig, lärer alltså vara synnerligen
ringa.
I hvarje fall torde den inom högsta domstolen uppmärksammade
möjlighet, att den oskifta skogen efter afverkning för vissa delägares behof
icke erbjuder tillräcklig virkestillgång för. annan delägare, kunna helt lämnas
ur räkningen. De stora skogsvidderna i Juckasjärvi socken — från Karesuando
socken kan här bortses — berättiga till påståendet, att en sådan
möjlighet icke skall förverkligas inom den tid af högst några år, som kan
åtgå för den nya skogslagstiftningens genomförande.
Det är ju för öfrigt påtagligt, att behofvet af ordnad hushållning
med den oskifta skogen icke skall i nu omförmälda hänseenden blifva mera
kännbart än hittills, förr än delägare fått tillträda sina vid skifte enligt
förevarande lagförslag utlagda ägolotter. Men dessförinnan skall, på sätt
jag redan vid remissen af lagförslaget framhållit, den påpekade bristen i
skogslagstiftningen säkerligen vara åt hjälpt.
Intresset för delägarna att, innan skifte öfver hufvud eller tilldelning
af husbehofsskog begäres, äga säker kännedom om de bestämmelser, som
skola gälla för den oskifta skogens begagnande, torde ej heller vara afsevärdt.
Att ett utsyningstvång måste införas äfven hvad husbehofsnyttningen
angår, lärer vara för delägarna uppenbart. Socknemännens deputerade,
med hvilkas önskningar om husbehofsskogens skiftande lagförslaget
öfverensstämmer och som äfven antydt behofvet af nya föreskrifter rörande
den gemensamma skogen, hafva icke ansett erforderligt att förslaget
omedelbart förknippas med sådana föreskrifter.
Med stöd af det nu sagda anser jag fortfarande, liksom vid remissen
af förslaget, att saknaden af nya regler om oskift skogs begagnande ej
utgör giltig anledning att uppskjuta med lagstiftningsåtgärder rörande laga
skiftenas omfattning uti ifrågavarande socknar. Att dylika regler utan
dröjsmål komma till stånd, är dock för visso angeläget; och utarbetandet
af förslag i ämnet torde böra oförtöfvadt begynnas.
Bih. till Iliksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 85 lläft.
4
22 Kungi. May.ts Nåd. Proposition N:o 124.
De erinringar, som högsta domstolens ledamöter enhälligt framställt
vid särskilda §§ af det remitterade förslaget, torde böra iakttagas.
Hvad eljest blifvit inom högsta domstolen anmärkt lärer däremot
icke böra leda till ändring i förslagets bestämmelser. Särskildt vill jag
framhålla, att, efter min uppfattning, den i 3 § omförmälda plan lämpligen
bör betecknas såsom ’provisionell’. Det är sant, att denna plan —
där den vederbörligen godkännes — skall lända till efterrättelse och alltså
icke må underkastas sådan jämkning, som i 92 § skiftesstadgan sägs
Men den omständigheten, att sistnämnda lagrum uttryckligen förbehåller
förrättningsmännen befogenhet att till beredande af lämpligt och rättvist
skifte göra jämkning i den provisionella planen, synes mig visa, att en så
vidsträckt jämkninggrätt icke kan anses ligga redan däri, att planen säges
vara provisionel]. A andra sidan torde det vara tydligt, att den plan, som
i lagförslaget afses, icke kan blifva i hvarje detalj bindande. Planen skall
ju uppgöras innan skiftesberedningen i öfrigt påbörjats, och den skall
utmärkas å den säkerligen ej alltid fullt tillförlitliga afvittringskartan.
Det lärer alltså låta tänka sig, att exempelvis en ängslägenhet, som enligt
planen sådan den a kartan utmärkts faller inom delningsområdena, vid
den noggrannare ägomätningen befinnes ligga delvis därutom. Att i
dylikt fall hela lägenheten intages i skifte synes vara i sin ordning och
kan ej sägas innebära ett rubbande af planen. Men måhända skulle äfven
en sådan blott formell afvikelse blifva ansedd otillåten, om ordet ''provisionel!
’ i 3 § finge bortfalla.
Att lagförslaget ej afser hemmansklyfning, lärer vara tydligt.
I enlighet med hvad jag nu yttrat har jag låtit inom justitiedepartementet
omarbeta lagförslaget.»
Föredraganden uppläste härefter förslaget i dess omarbetade skick
samt hemställde, att det sålunda upplästa förslaget måtte framläggas för
Riksdagen till antagande.
Statsrådets öfriga ledamöter biträdde föredragandens hemställan;
och täcktes Hans Maj:t Konungen med bifall härtill
förordna, att till Riksdagen skall aflåtas nådig proposition
af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Erik 0länder.
Stockholm 1909. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1909:214 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Mafts proposition med förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser angående laga skiften i Juckasjärvi och K a1 i texten
- LU 1909:68 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser angående laga skiften i Juckasjärvi och Karesuando soc s. 1 i texten