Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder till skyddande af naturminnesmärken å kronans mark samt afsättande af vissa nationalparker

1909-03-17 · 34 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:125, Angående åtgärder till skyddande af naturminnesmärken å kronans mark samt afsättande af vissa nationalparker

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

1

N:o 125.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående åtgärder

till skyddande af naturminnesmärken å kronans mark

samt afsättande af vissa nationalparker; gifven Stockholms

slott den 17 mars 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
dels

medgifva:

att ifråga om å kronans mark befintligt område eller naturföremål,

som är af särskildt intresse för kännedomen om landets natur eller på

grund af märklig naturbeskaffenhet eljest synes böra för framtiden

skyddas, Kungl. Maj:t må äga att, för så vidt kronans rätt angår,

lämna tillstånd till detsammas fridlysning enligt hvad om fridlysning

af naturminnesmärken kan varda stadgadt; dock att värdefullare område

eller föremål härigenom icke må från tillgodogörande för kronans

räkning afstängas; samt

att, utan hinder af hvad i allmänhet finnes stadgadt rörande förvaltningen

af kronan tillhörig mark, de myndigheter, som därmed äga

befattning, må, när sådant utan afsevärd uppoffring eller olägenhet

för kronan finnes kunna äga rum, tillåta, att område eller föremål,

som är att anse såsom naturminnesmärke, tillsvidare lämnas orubbadt

eller genom lämpligt förbehåll vid arrendeupplåtelse undandrages

arrendatorns förfogande;

dels ock, under förutsättning att det i nådig proposition af denna

dag Riksdagen förelagda förslaget till lag om nationalparker varder

af Riksdagen i hufvudsak antaget, besluta:

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 125.

att från nu gällande förvaltningsregler må undantagas och såsom

nationalparker afsättas följande områden, med rätt för Kungl. Maj:t

att i behöfliga fall bestämma de närmare gränserna, nämligen:

1. ett område af omkring femton kvadratmil å oafvittrad mark

innefattande Stora Sjöfallet;

2. ett område af omkring nitton kvadratmil å oafvittrad mark

innefattande Sarjekfjällen;

3. ett område af Abiskodalens nedre del utförande omkring

5,000 hektar;

4. ett med urskog bevuxet område af lämplig omfattning inom

Suorsa eller Rissa kronoparker i Tärendö revir;

5. ett omkring 200 hektar stort område med löfängsnatur å

statens mark söder om fjället Peljekaisse i Arjepluogs revir;

6. den staten tillhöriga delen af Sonfjället i Härjeådalens revir

eller lämplig del däraf;

7. ett med urskog bevuxet område om högst 20 hektar å Hamra

kronopark i Västra Hälsinglands revir;

8. den till indragna kronofogdebostället Väringsö i Länna socken

af Stockholms län hörande holmen Ängsön;

9. ett område af lämplig omfattning å Kilsbergens sluttning på

Garphytte kronopark i Askersunds revir; och

10. lämpliga delar af Gottska Sandön;

att ifrågavarande områden icke vidare skola för kronans räkning

tillgodogöras utan förvaltas i syfte, att desamma såsom profstycken på

ursprunglig eller märklig natur måtte åt framtiden bevaras i hufvudsak

orubbade; samt

att Kungl. Maj:t må äga att ifråga om dessa nationalparkers

förvaltning meddela de närmare bestämmelser, som kunna finnas

erforderliga.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

3

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17

mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm.

Departementschefen statsrådet Alfred Petersson anförde i underdånighet:
»I

skrifvelse den 13 maj 1904 anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t

täcktes låta verkställa utredning angående de åtgärder, som borde

vidtagas för att bereda skydd för vårt lands natur och naturminnesmärken,

och yttrade Riksdagen därvid, bland annat, att då staten på

de mest skilda ställen i vårt land ägde större eller mindre besittningar,

kunde, enligt Riksdagens mening, här och där en plats, där sällsynta

djur eller växter trifdes, ett egendomligt skogsbestånd, ett vattenfall,

någon säregen geologisk bildning o. s. v. fridlysas för åverkan, så att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Framställning

om rätt för

Kungl. Maj:t

att medgifva

fridlysning af

naturminnesmärke

å kronans

jord.

^ Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

naturen där kunde lefva sitt eget ursprungliga lif, hvarjämte Riksdagen

liraga om lämpliga platser för dylika »nationalparker» hänvisade till

åtskilliga bilagor, som fogats vid vederbörande utskotts utlåtande

i ämnet.

Öfver nämnda riksdagsskrivelse afgåfvos infordrade yttranden

från vetenskapsakademien den 7 juni 1905 och från domänstyrelsen

den 20 november samma år.

Därefter har jag enligt nådigt bemyndigande den 14 juni 1907

uppdragit åt tillkallade sakkunnige att biträda inom jordbruksdepartementet

vid frågans vidare utredande.

Uti ett den 4 december 1907 afgifvet betänkande hafva dessa

sakkunnige framlagt bl. a. dels förslag till särskilda bestämmelser angående

naturminnesmärken å statens jord dels förslag rörande afsättande af

vissa områden till nationalparker. Två andra af de sakkunnige afgifna

förslag, nämligen dels förslag till lag angående naturminnesmärkens

fredande, dels förslag till lag angående nationalparker hafva i något

omarbetad form genom nådig proposition denna dag blifvit på föredragning

af chefen för justitiedepartementet Riksdagen till antagande

förelagda. Angående dessa två lagförslags förhållande till förstnämnda

två framställningar får jag tillfälle att senare yttra mig.

öfver omförmälta båda framställningar hafva underdåniga yttranden

afgifvits dels af vetenskapsakademien dels ock af kammarkollegium

och domänstyrelsen, hvilka vid sitt gemensamma yttrande i ämnet

fogat infordrade utlåtanden från öfverståthållareämbetet och Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande samt öfverjägmästarne i riket.»

Sedan föredraganden härefter redogjort för innehållet i nämnda

framställningar samt däröfver afgifna yttranden, anförde föredraganden

vidare.

Enligt det af mig omnämnda förslaget till lag angående naturminnesmärkens

fredande hänföres under naturminnesmärke ’område eller

till fastighet hörande naturföremål, som är af särskildt intresse för

kännedomen om landets natur eller på grund af märklig naturbeskaffenhet

eljes synes böra för framtiden skyddas’ och lagförslaget

afser att bereda möjlighet för sådana minnesmärkens fridlysande och

bevarande för framtiden. Såsom villkor för en dylik fridlysning uppställer

lagförslaget, att jordägaren därtill lämnat sitt samtycke. Förslaget

innehåller emellertid icke någon bestämmelse, om hvilken myndighet,

som skall anses behörig att å kronans vägnar lämna sådant

tillstånd, när kronan är ägare till den jord, hvarå det till fridlysning

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

ifrågasatta minnesmärket är beläget. Denna fråga är nämligen icke

någon lagfråga. En föreskrift i sådant syfte torde emellertid, om ock

i annan form meddelad, få anses i hög grad behöflig. I detta afseende

hafva de sakkunnige i sin förenänmda första framställning anfört,

hurusom en fridlysning af ett å kronans mark beläget naturminnesmärke

komrne att medföra ett undandragande från de förvaltningsregler,

som konstitutionellt folie under Riksdagens beslutanderätt, Med nuvarande

lagstiftning skulle alltså hvarje fråga om fridlysning af ett

naturminnesmärke å kronojord blifva en riksdagsfråga. Detta kunde

dock hvarken vara behöfligt eller lämpligt. Genom fridlysningen undandroges

marken icke kronans äganderätt; och genom föreskriften, att

aflysning kunde ske för att tillgodose företag af större nytta, kunde

fridlysningen icke heller komma att i fall af någon större vikt utgöra

hinder för markens ekonomiska disponerande. Det borde sålunda utan

tvifvel kunna uppdragas åt Kungl. Maj:t att i förevarande afseende

bestämma så, som lämpligt funnes. Möjligen kunde därvid ifrågasättas

det förbehåll, att värdefullare områden eller föremål härigenom icke

finge från tillgodogörande för kronans räkning afstängas. Denna gräns

vore naturligen ganska sväfvande, men den torde dock erbjuda i hufvudsak

den ledning, som erfordrades. I de allra flesta fall konnne det

helt visst att visa sig, att den afkastning kronan droge af ett område

eller föremål, hvars afsättande till naturminnesmärke påyrkades, vore

en ren obetydlighet. En areal af några hektar komme väl i de flesta

fall att vara maximum, för hvad som kunde komma att för ändamålet

begäras, och att genom afsättande af ett sådant område icke någon

värdefullare egendom undandroges kronans förfogande, torde i de fall,

där området icke inneslöte några särskildt anmärkningsvärda nyttigheter,

vara tydligt, likasom det å andra sidan vore klart, att t, ex.

ett större vattenfall, äfven om det icke upptoge någon afsevärd areal,

måste anses såsom värdefull egendom.

På grund häraf hafva de sakkunnige hemställt, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att medgifva:

att ifråga om å kronans mark befintligt område eller naturföremål,

som är af särskildt intresse för kännedomen om landets natur eller på

grund af märklig naturbeskaffenhet eljest synes böra för framtiden

skyddas, Kungl. Maj:t må äga att, för så vidt kronans rätt angår,

lämna tillstånd till detsammas fridlysning enligt hvad om fridlysning

af naturminnesmärken kan varda stadgadt; dock att värdefullare områden

eller föremål härigenom icke må från tillgodogörande för kronans

räkning afstängas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Framställning

om rätt

för förvaltande

myndigheter

att tillsvidare

skydda

naturminnesmärken

å

kronans jord.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

Emot hvad sålunda föreslagits hafva samtliga Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande med undantag af befallningshafvande^ i Uppsala,

Östergötlands, Gottlands, Hallands och Örebro län förklarat sig icke

hafva något att erinra. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala.

Östergötlands och Hallands län ifrågasätta, om befogenheten att å kronans

vägnar medgifva fridlysning verkligen måste förbehållas Kungl. Maj:t

och om den icke åtminstone i viss utsträckning kunde anförtros lägre

förvaltningsmyndighet. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands

län finner den ofvan berörda bestämmelsen om viss inskränkning

i Eders Kungl. Maj:ts befogenhet att medgifva fridlysning af naturminnesmärken

å kronans jord vara affattad i så sväfvande ordalag,

att den knappast kan vara af någon nytta. Eders Kungl. Maj:t befallningshafvande

i Örebro län anmärker, att det synes som om fog saknades

för nämnda inskränkning i Kungl. Maj:ts beslutanderätt, då

det torde tillkomma staten i första rummet att föregå de enskilda

med godt exempel i afseende å naturminnesmärkens bevarande. I

öfrigt hafva nämnda Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke haft

något mot förslaget att anmärka.

Kammarkollegium och domänstyrelsen hafva i fråga om förevarande

förslag anfört, att befogenheten att medgifva fridlysning nog

med trygghet kunde i viss utsträckning anförtros vissa lägre förvaltningsmyndigheter,

men då det ej torde vara möjligt att uppdraga

säkra gränser emellan Kungl. Maj:ts och de förvaltande myndigheternas

befogenhetsområden i detta afseende, syntes de framställda anmärkningarne

härutinnan ej böra föranleda till ändring i förslaget. I öfrigt

hafva ämbetsverken icke haft något att anföra beträffande detta förslag.

På grund af hvad sålunda förekommit finner jag mig böra tillstyrka

nådigt bifall till hvad de sakkunnige i ämnet föreslagit, så

mycket mera som genom ett ytterligare i samma framställning afgifvet

förslag vissa enklare former synas vara funna, under hvilka verksamt

skydd äfven utan egentlig fridlysning lärer kunna beredas åtminstone

en hel del af de naturminnesmärken, som finnas å kronans jord.

I den del af framställningen jag sålunda åsyftar hafva de sakkunnige

anfört hurusom, då det gällde kronans egendom kunde ifrågasättas, om

icke åtskilligt kunde och borde göras för att, utan egentlig fridlysning,

åt framtiden bevara de märkligare naturföremål, som där kunde finnas.

Då, såsom förhållandet vore med kronojord, man icke hade att vänta,

att jorden skulle öfvergå till annan ägare, samt naturföremålet vore

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 125.

sådant, att det tillräckligt skyddades genom lagens straff för åverkan,

behöfdes icke någon fridlysning utan blott ett beslut från kronans sida,

att föremålet skulle sparas och icke efter vanliga bushållningsregler

tillgodogöras för kronans räkning. Vore föremålet mera betydande,

kunde det väl af flera skäl vara lämpligt, att detta beslut publicerades

såsom ett fridlysningsbeslut, hvilket jämväl medförde en skärpning

af straffet för åverkan, men där föremålet icke både något afsevärdt

ekonomiskt värde, torde de förvaltande myndigheterna kunna berättigas

att i nämnda syfte göra mindre afvikelser frun eljest föreskrifna hushållning

sregler, såsom t. ex. att vid utverkning ett eller annat märkligare

träd, som eljest borde afverkas, tillsvidare lämnades stående, att vid

utarrendering förbehåll gjordes, som mot eljest tillåtna åtgärder från

arrendatorns sida skyddade en eller annan naturmärkvärdighet eller

dylikt.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts hafva de sakkunnige

hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

medgifva

att utan hinder af hvad i allmänhet finnes stadgadt rörande

förvaltningen af kronan tillhörig mark, de myndigheter, som därmed

äga befattning, må, när sådant utan afsevärd uppoffring eller olägenhet

för kronan finnes kunna äga rum, tillåta, att område eller föremål,

som är att anse såsom naturminnesmärke, tillsvidare lämnas orubbadt

eller genom lämpligt förbehåll vid arrendeupplåtelse undandrages arrendatorns

förfogande.

Mot detta förslag har icke någon af de hörda myndigheterna haft

något att anmärka, och finner äfven jag mig böra tillstyrka detsamma.

Ehuru den bestämning förenämnda lagförslag gifvit åt begreppet Framställ»naturminnesmärke»

icke innebär någon storleksgräns och den proce- fattande %- dur, som stadgats ifråga om naturminnesmärkens fridlysning utan tvif- vissa national

vel skulle kunna, om ock med någon omgång, tillämpas äfven å omfattande

områden, har nämnda lagförslag väsentligen afpassats med nings

hänsyn till den förutsättningen, att i regel endast jämförelsevis mindre glunderområden

och bestämda särskildt skarpt framträdande naturföremål kunde

förväntas blifva till fridlysning af rättsägarne upplåtna.

Emellertid har under den offentliga diskussion, som ägt rum

i naturskyddsfrågan, och uti de af myndigheterna i ämnet afgifna

yttranden från flera håll framhållits, att det vore önskligt, att af kronans

mark vissa större områden afsattes, där naturlifvet finge utveckla sig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

alldeles ostördt af inverkan från kulturen. Man har också funnit, att i

vissa trakter af vårt land naturminnesmärken af olika slag finnas å

kronans mark så hopade, att deras fridlysning bekvämligast kan ske

genom att på en gång fridlysa ett sammanhängande större område.

För att icke göra afsättandet af dylika områden omständligare än

nödigt har man ansett önskligt, att vid sidan af det allmänna förfarandet

vid fridlysning af naturminnesmärken medgifves ett förenkladt

förfarande, som kan användas, när det gäller att för framtiden skydda

dylika större områden af kronans mark. Då de naturminnesmärken,

som skulle vara föremålet för denna särskilda behandling, syntes böra

på något särskildt sätt betecknas, har man för dem föreslagit benämningen

nationalparker.

Ett afsättande af en nationalpark förutsätter åtgärder i tre särskilda

afseenden.

För det första måste, då det till nationalpark afsedda området

förutsättes tillhöra kronan, detta område undantagas från nu gällande

förvaltningsregler och för framtiden lämnas orördt, d. v. s. icke vidare

tillgodogöras för kronans räkning.

Vidare måste detta område fridlysas mot allt intrång, hvilket har

till följd, att åtskilligt, som nu är tillåtet enskilda, måste för framtiden

inom området förbjudas.

Slutligen är det nödvändigt att vissa förvaltningsföreskrifter lämnas.

Parken måste nämligen på något sätt bevakas. Den kan vidare behöfva

skyddas mot förstöring t. ex. genom allt för stark utveckling af skadlig

djurart, växtsjukdom och dylikt. För att uppfylla sitt ändamål att vara

ett naturvetenskapligt studiematerial, måste i vetenskapligt syfte vissa

handlingar där tillåtas, som för den stora allmänheten böra vara förbjudna,

men någon myndighet måste först pröfva, att i det särskilda

fallet vetenskapligt syfte verkligen föreligger. En nationalpark är

vidare äfven ett fosterländskt åskådningsmaterial. Det ligger i en

nationalparks karaktär att locka till sig skaror af besökande, och för

den händelse parken är vidsträckt och ligger i en ödemark kan det

blifva af nöden att inom densamma vidtagas åtgärder för resandes

fortskaffande och härbärgerande o. s. v. Förvaltningsföreskrifter i dessa

riktningar komma i många fall att innebära undantag antingen från

regeln att området icke skall på något sätt tillgodogöras eller från

förbudet mot naturlifvet kränkande intrång.

Det af de sakkunnige afgifna förslaget afsåg att i en lag sammanföra

de hufvudsakliga bestämmelser, som erfordrades i samtliga tre

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

nu angifna afseenden. I och med det, att ett kronan tillhörigt område

enligt Riksdagens beslut afsatts till nationalpark, skulle på grund

af lagens innehåll vara klart, hvad beträffande nationalparken skulle

gälla såväl i förvaltnings- som fridlysningsafseende.

Af skäl, som anförts vid föredragningen af det omarbetade forslaget

till lag angående nationalparker har vid omarbetningen lagens

räckvidd betydligt begränsats. Förslaget inskränker sig numera till

att stadga allenast hvad ett områdes afsättande till nationalpark innebär

i fridlysningsafseende, samt medger Kungl. Maj:t att i reglemente for

hvarje särskild nationalpark föreskrifva de undantag från fndlysningsbestämmelserna,

som visa sig erforderliga för att kunna i ofvan antydda

riktningar ändamålsenligt förvalta parken. Hvad områdes afsättande

till nationalpark innebär i förvaltningsafseende är genom lagen lamnadt

^ Om Eders Kungl. Maj:t, såsom jag nu går att hemställa, täcktes

föreslå Riksdagen, att vissa områden må till nationalparker afsättas

måste af ofvan antydd anledning i sammanhang därmed begäras, att

Riksdagen må medgifva, att dessa områden undantagas från nu gäl lan e

förvaltningsregler och icke vidare skola för kronans räkning tillgodoo-öras

utan förvaltas i syfte, att desamma såsom profstycken på ursprunglig

eller märklig natur må åt framtiden bevaras i hufvudsak

orubbade, samt att Kungl. Maj:t må äga att ifråga om förvaltningen

meddela de närmare bestämmelser, som kunna finnas erforderliga.

Jag öfvergår nu till frågan, hvilka särskilda områden i första

rummet böra ifrågakomma att afsättas till nationalparker. I detta

afseende hafva de sakkunnige föreslagit åtskilliga platser i skilda delar

af landet. Beträffande dessa hafva de sakkunnige till en början anfört,

hurusom de för egen del visserligen icke haft tillfälle att genom

besök å de särskilda ifrågasatta platserna öfvertyga sig om deras naturbeskaffenhet

och lämplighet till nationalparker. Men åtskillig utredning

förelåge genom de af vetenskapsakademien och domänstyrelsen i

frågan afgifna utlåtanden samt de upplysningar, som till akademien

och domänstyrelsen afgifvits af åtskilliga ortsmyndigheter. De sakkunniges

uppgift hade tillsvidare i denna del af ämnet vant att sammanställa

de uppgifter, som sålunda lämnats, och de hade i åtskilliga

fall funnit det kunna anses ådagalagdt, såväl att de föreslagna platserna

vore väl förtjänta att skyddas som ock att detta kunde ske utan någon

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. SO Höft. 2

b) Förslag

fi särskilda

områden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

större uppoffring från kronans sida, Det syntes därför, som om redan

nu Riksdagens samtycke skulle kunna utverkas därtill, att vissa af de

föreslagna områdena skulle få afsättas till nationalparker med rätt för

Kungl. Maj:t att inom vissa maximimått bestämma de närmare gränserna.

En fullständig afsyning och värdering af de föreslagna områdena

på förhand skulle i anseende till dessas afskilda läge föranleda afsevärda

kostnader, som vore bortkastade, därest nådig proposition i

nationalparksfrågan icke blefve af Riksdagen antagen. Ett medgifvande

af Riksdagen i nämnda hänseende syntes emellertid — trots utredningens

knapphet — så mycket mera kunna förväntas, som ett områdes

afsättande till nationalpark naturligen icke hindrade statsmakterna

att när som helst afkläda det denna egenskap och ställa det under

samma förvaltning som annan kronans egendom.

De af de sakkunnige till nationalparker föreslagna områdena, i

afseende å hvilkas läge jag får hänvisa till åtskilliga kartor, som jag

låtit för ändamålet upprätta och som torde få biläggas protokollet,

hafva samtliga af vetenskapsakademien förklarats vara synnerligen

beaktansvärda och välförtjänta att såsom nationalparker bevaras. Dessa

områden äro följande:

1. Område inom Lapplands fjälltrakter i Norrbottens län.

Sedan gammalt är, enligt hvad de sakkunnige yttra, trakten kring

Stora Sjöfallet känd såsom ett af de naturskönaste områdena af vårt

land. Själfva fallet anses såsom ett af de märkligaste i Europa. Att

nejden därjämte är eu af de af kulturen minst berörda framgår bl. a.

däraf, att björnen där förekommer mindre sällsynt än på näsrot annat

ställe i Sverige.

Att området skulle afsättas till nationalpark har i en skrifvelse

till den kommitté vetenskapsakademien tillsatt för att förbereda dess

förut omförmälta första utlåtande i naturskyddsfrågan föreslagits af

dåvarande direktören vid skogsinstitutet G. Holmerz, som därom yttrar:

»Området ifråga ligger — — å oafvittrad kronomark. Inom detsamma finnes

såväl skogbeväxt mark som kalfjäll och bland de senare ett, Akkavare, tämligen lätt

tillgängligt med flera jöklar. Trakten nedanför fallet ligger kring bägge sidorna af Lanatjokk;

synnerligen norra sidan är beväxt med tämligen grof tallskog (fjällskog) som ungefär

en md nedanför fallet, där sjön böjer af mot norr och får skydd för fjällvinden, blir

frodig och växtlig samt föryngrar sig lätt. Skogen kring Lanatjokk och öfre delen af

Langas ligger så nära fjällen, att någon afverkning i densamma icke bör äga rum utan

lämnas orörd till skydd mot fjällvindarne. Träden inom det ifrågasatta skyddsområdet

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 125.

ha således icke något direkt ekonomiskt värde och detsamma torde äfven gälla vattenfallet

och andra härligheter inom området, hvarför det icke, trots områdets storlek, torde mota

några svårigheter att få det förklaradt för nationalpark och i och med detsamma fa det

fredadt för jakt och all slags åverkan.»

Nämnda kommitté upptog detta område bland dem, som »på

goda grunder syntes kunna anbefallas till offentliga skyddsåtgärder»

samt beskref det af Holmerz afsedda området på följande sätt:

»Ett omkring 15 kvadratmil stort, i nordvästlig riktning utsträckt område kling

Stora Sjöfallet, hvars gränser skulle fortlöpa på följande sätt: från Autajaure mot sydost

långs vattendraget öfver Teusajaure och Kakirjaure till Satisjaures södra strand mellan

Parokvarais och Juovapokvarais, därifrån mot väster öfver Tsåkesluokte till Petsaures södia

ände; mot nordväst till Rissajaure och därifrån, följande dalen, till Letsijaure, vidare mot

nordväst följande dalgångarne öfver Tjäurajaure och Gasajaure till Vardojaure, däiifrån

långs dalgången till Kåtjasjaures östra ände, sedan mot nordost långs älfven till Loukanjarka

jaure och långs dennas västra strand till sjöns nordspets samt långs dalsänkningarna

till Autajaure. Dessa gränser äro nästan allestädes naturliga, bildade af vattendrag.

Ifrågavarande område omfattar barrskog och björkskog, höga fjäll, jöklar, brusande

forsar och fall, sjöar och myrar, och kan följaktligen sägas motsvara alla fordringar på

en verkligt storslagen nationalpark.»

Därjämte föreslogo kommittérade. att inom detta område äfven

björnen skulle vara fridlyst. Kommitténs uttalande upptog vetenskapsakademien

såsom sitt eget.

I anledning af detta förslag yttrade öfverjägmästaren Nils Sjöberg

uti ett af domänstyrelsen infordradt utlåtande följande:

»Området intager en totalareal af ungefär 15,6 5 kvadratmil--- dess betydelse

ur synpunkten af statens skogsintresse har ringa eller intet värde. De vidder, som utefter

älfdalarne och i skydd af fjällen bära skog, kunna ej tänkas ägnade för skogsbruk, åtminstone

under långliga tider, särskildt då de långa afstånden, terrängen och de af forsar och fall

uppfyllda vattendragen göra all timmerutdrifning omöjlig, äfven om skogens beskaffenhet

och slutenhet varit helt andra och bättre än som är förhållandet. Hvad åter angår värdet

af den härinom befintliga vattenkraften, om den kan utnyttjas, och till äfventyrs förekommande

malmtillgångar, saknar jag hvarje förutsättning att därom framställa någon ens

approximativ beräkning eller tillåta mig något som helst yttrande eller antydning. —- Vid en vistelse under fjorton dagar i dessa trakter för omkring 10 ar sedan påträffade

jag visserligen en del lokaler med barrskog, i allmänhet illa åtgångna genom utfällning

för löftäkt och fläckvis af eld, men utan duglig timmerskog eller egentlig tillvaxtskog.

Det enda ställe, försedt med äldre skog — ehuru kort, mossväxt och grenig — var ett

smalt bälte utefter Vietasjokk, som från Satisjaure utfaller i Stora Lule älf strax SO om

Stora Sjöfallet, samt bland andra några strandremsor utefter sistnämnda stora sjö. På förstnämnda

ställe har, trots protestor härifrån, genom särskild afvittringsåtgärd anlagts ett

nybygge Rosendal n:o 1 samt tillerkänts grefve von Rosen (K. B. utslag den % 1806S)

således betydligt ofvan den gränsdemarkationslinjen, där dylik anläggning är tillåten.

Huruvida detta nybygge genom försummade odlings- eller byggnadsskyldigheter eller

annan vanhäfd återfallit till kronan är mig obekant. Arealen å detta till enskild afträdda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

område det enda inom hela naturkomplexet — utgör inägor 525,2 3, duglig skogsmark

4,000 och impediment 1,700,3 8 kvadratref eller tillsammans 6,225,61 kvadratref eller

548,78 hektar. Några andra områden af enskild natur finnas mig veterligen icke heller

angränsande föreslagna natur- eller nationalparken utan omgifves den på alla sidor af

kronomark, enär allmänna afvittringen ej sträckt sig så högt upp i fjällregionen.»

På grund af hvad sålunda förekommit hemställde domänstyrelsen,

att ifrågavarande område måtte göras till föremål för närmare undersökning

på stället angående dess lämplighet för det ifrågasatta ändamålet

och för dess eventuella begränsning i sådant syfte.

De sakkunnige hafva beträffande det ifrågavarande området yttrat,

hurusom det syntes klart framgå af alla upplysningar, som kunnat

erhållas, att det synnerligen väl lämpade sig till nationalpark och att

det kunde därtill afsättas utan någon nämnvärd uppoffring för kronan.

Hvad som däremot syntes kunna vara föremål för tvekan, vore, huruvida

den begränsning af området, som föreslagits, vore den lyckligaste.

Såsom ett profstycke på den lappländska sjö- och fjällnaturen vore

detta område utan tvifvel både representativt och tillräckligt. Men

åtskilliga synpunkter syntes föranleda, att ett utflyttande af gränserna

med fog skulle kunna ifrågasättas. I omedelbar fortsättning med det

föreslagna området utbredde sig söderut det intressanta Sarjekmassivet,

hvilket såsom alplandskap utmärkte sig för en vida storslagnare natur

än Sjöfallsområdet. I närliggande dalgångar funnes ett ovanligt rikt

djur- och växtlif. Och slutligen vore detta område genom professor

A. Hambergs och hans medarbetares mångåriga undersökningar, för

hvilkas bearbetande lämnats frikostigt statsanslag, från naturvetenskaplig

synpunkt säkerligen mera kändt än något annat område af

motsvarande storlek inom Lappland. Med denna utmärkta utgångspunkt

måste studiet af denna trakt, om naturen där lämnades att

ostördt utveckla sig af sig själf, blifva särskildt lärorik. Från naturvetenskaplig

synpunkt vore det alltså utan tvifvel önskligt, att äfven

detta område, hvilket lika litet som Sjöfallsområdet i sitt nuvarande

skick vore af något ekonomiskt värde, kunde infogas i nationalparksområdet.

Lid undersökningen af frågan om förevarande nationalparks

lämpligaste omfattning, torde man ej heller böra förbise turisttrafiksynpunkten.

Hela det område, som utsträckte sig mellan riksgränsen

i väster, Torneträsk i norr, en linje dragen från denna sjös östra ände

till Aktsek i öster och den genom sistnämnda punkt löpande breddgraden

i söder vore och ännu mer komme att blifva vårt förnämsta turistområde.

Om den norrländska inlandsbanan komme till stånd, bringades

detta område åtskilliga dagsresor närmare den öfriga världen. Det

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

kunde uppsökas af äfven bekvämare turister, och resorna där komina

att ställa sig betydligt billigare än nu, då de måste företagas med

vidlyftig utrustning och dyrbara bärare. För den europeiske turisten

komme detta område att erbjuda mycket nytt samt, hvad som eljest

svårligen i Europa stode att uppleta, en jungfrulig natur af storslagen

skönhet. Med kännedom om, hur redan nu af jakt och fiske intresserade

utländska turister letade sig till detta område för att kostnadsfritt få

ägna sig åt en sport, för hvilken de på de flesta andra ställen finge

erlägga dryga afgifter och arrenden, kunde man, om nämnda järnväg

blefve en verklighet, vänta sig en öfversvämning af turister, som särskildt

gent emot naturen komme att visa sig föga hänsynsfulla. I

själfva turisttrafiken läge naturligen intet ondt, men på grund af de

vidsträckta rättigheter gent emot naturen, som dels vår lagstiftning

medgåfve hvem som helst i dessa trakter, dels särskildt utländingarne,

om de icke behörigen öfvervakades, komme att taga sig, kunde turisttrafiken

blifva en olägenhet. lfa staten nu ägde så godt som hela

detta område, kunde på allvar sättas i fråga, om icke staten genom

att göra det i sin helhet eller åtminstone i sin hufvudsakliga del till

en nationalpark, borde i tid skaffa sig ett medel att ordna turisttrafiken,

undanrödja dess olägenheter och afvinna densamma dess obestridliga

ekonomiska fördelar. Den lifliga turistfrekvens, som kommit den nyanlagda

turiststationen vid Abisko till del redan de första åren efter dess

anläggande, gåfve tydligt vid handen, att den lappländska naturen

verkligen ägde stora lockelser för turistvärlden, och man torde icke

öfverdrifva, om man påstode. att genom lämpliga anordningar från

statens sida för turisttrafikens ordnande och, där så funnes lämpligt,

dess försiktiga beskattande, staten skulle kunna afvinna dessa obygder

en inkomst vida öfverstigande hvad hittills af dem kunnat beräknas

samt dessutom tillföra inlandsbanan en afsevärd trafikintäkt. För

områdets fortfarande tillgodogörande på detta sätt fordrades emellertid,

att områdets förnämsta dragningskraft, dess ostörda natur, vidmakthölles.

Alla dessa i hvarandra gripande önskemål skulle kunna förverkligas,

om trakten afsattes till nationalpark. Om hela ifrågavarande

område torde kunna sägas detsamma som om Sjöfallsområdet, att det

både vore af mycket ringa ekonomiskt värde och att det i ovanligt

inskränkt omfattning vore besväradt af existerande enskilda rättigheter.

De sakkunnige anmärkte jämväl, hurusom för den händelse nationalparken

utsträcktes på sätt sålunda föreslagits, densamma komme att

omfatta jämväl ett område, som på förslag af d:r F. Svenonius upptagits

på vetenskapsakademiens lista öfver områden lämpliga till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

nationalparker nämligen Abiskodalem nedre del. Beträffande detta område

hafva de sakkunnige anfört, hurusom nämnda dal sträckte sig

från Torne träsk i sydvästlig riktning upp mot fjällen. Marken utgjorde

oafvittrad kronomark och det afsedda området ägde en areal

af 4,620 hektar. Det vore beläget 7—8 mil från närmaste kronopark

och vore till större delen bevuxet med fjällbjörk samt nedom Abiskojaure

med enstaka tallar. Med hänsyn till dess nordliga läge vore

området enligt af revirförvaltaren lämnad uppgift af mindre betydelse

för skogsbörd. Inom området funnes den af svenska turistföreningen

anlagda, lifligt besökta turiststationen i närheten af järnvägsstationen

Abisko. Särskilda skäl till detta områdes afsättande

såsom nationalpark torde vara, att det utgjorde icke blott en typisk

fjälldal med rik växtlighet, särskildt utmärkt genom några af vår

nordligaste floras sällsyntaste representanter, utan också en af de

vackraste trakterna vid riksgränsbanan; att områdets läge gjorde det

särskildt lämpligt till studiefält för den närbelägna naturvetenskapliga

stationen vid Yassijaure; samt att det visat sig, att vissa faror hotade

naturlifvet i trakten genom de talrika turisternas närvaro. Domänstyrelsen

förklarade beträffande detta område, som styrelsen ansåg vara

af ringa ekonomiskt väi''de, att det kunde utan föregående undersökning

på stället för ändamålet afsättas.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställde de sakkunnige,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Piiksdagen att medgifva, att såsom

nationalpark finge afsättas hvad af kronan tillhörig eller oafvittrad

mark söder om Torneträsk och väster om en mellan nämnda sjös östra

ända och Aktsek dragen linje af Kungl. Maj:t pröfvades för ändamålet

lämpligt eller, om detta icke bifölles, att såsom nationalparker måtte

afsättas med rätt för Kungl. Maj:t att närmare bestämma gränserna

ett område af omkring 15 kvadratmil innefattande Stora Sjöfallet, ett

område innefattande Sarjekfjällen med deras närmaste omgifningar samt

ett område af Abiskodalens nedre del utgörande omkring 5,000 hektar.

I sitt yttrande öfver de sakkunniges förslag förklarar sig Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län biträda detta med

särskildt framhållande af önskvärdheten däraf, att hela det föreslagna

området söder om Torne träsk och väster om en mellan nämnda sjös

östra ända och Aktsek dragen linje afsättes till nationalpark.

Jägmästaren i Storbackens revir, inom hvilket ifrågavarande område

till största delen är beläget, har i yttrande öfver de sakkunniges

förslag anfört, att då inom det föreslagna området vid Störa Sjöfallet

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

förekommande skog vore af fjälltyp med dålig föryngring och i öfrigt

på grund af sin växtform af föga värde såsom gagnvirke, syntes områdets

reserverande ej vara af någon som helst direkt ekonomisk

betydelse för statsverket. Mot de föreslagna gränserna hade revirförvaltaren

i hufvudsak intet att erinra. Möjligen skulle dock sydöstra

gränsen böra flyttas något åt väster så att den komme att gå öfver

Parokvarats till västra ändan af Tsåkesluokta, då därstädes skogen

till följd af det skyddande läget finge en ganska god växtlighet

och föryngring. I detta yttrande upplyser revirförvaltaren jämväl, att

inom ifrågavarande område finnes upplåtet utom förut omnämnda nybygget

Rosendal n:o 1 jämväl nybygget « mantal Sjöfallet n:o 1,

hvilket dock saknade åbyggnader och om hvars innehafvare upplysning

icke hos Konungens befallningshafvande kunnat erhållas.

Öfverjägmästaren i Luleå distrikt H. V. Rosenberg har i anledning

af de sakkunniges förslag yttrat, att det föreslagna området vid

Stora Sjöfallet, oaktadt till arealen ofantligt vidsträckt, vore snart sagdt

betydelselöst för annat än nu afsedt ändamål, tv belägenheten ofvan

afverknings- och flottningsgränsen gjorde det samma oåtkomligt för

utnyttjande af dess sporadiska, ytterst ringa och till timmerkvaliteten

nästan odugliga skogstillgång, hvadan ifrågasatta föreningen af denna

trakt med i söder angränsande s. k. Sarjekmassivet icke torde föranleda

någon olägenhet ur skogsintressets synpunkt. Med afseende

på sydöstra gränsen instämde öfverjägmästaren med revirförvaltaren.

Abiskoområdet vore fullt lika med förra trakten och funnes således

ingen anledning till ändring i härför föreslagen begränsning.

Kammarkollegium och domänstyrelsen hafva förklarat sig mot de

sakkunniges förslag i denna del böra erinra allenast, att det syntes

ämbetsverken öfverflödigt att åt den föreslagna naturparken vid Störa

Sjöfallet gifva en sådan utsträckning, att den komme att omfatta hela

trakten mellan Torneträsk och Aktsek, hvarigenom den komme att

innesluta inemot hälften af Norrbottens läns inre lappmarker. Däremot

syntes intet vara att anmärka däremot, att jämte Abiskodalen och

lämpligt område vid Stora Sjöfallet till naturpark afsattes ett område

innefattande Sarj ekmassivet med dess närmaste omgifningar.

Den af ämbetsverken sålunda uttalade mening finner jag mig

böra biträda. Beträffande särskildt området kring Sarjekfjällen bör

nämnas, att enligt meddelande från professor Hamberg den areal, som

synes böra afsättas till nationalpark utgör omkring 19 kvadratmil med

det ungefärliga läge, som utvisas af en bland de förut omnämnda

kartorna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o*125.

2. Urskogsområde inom Snor sa eller Rissa kronoparker i Norrbottens län.

Den i det föregående föreslagna nationalparken har icke att

uppvisa något egentligt skogsområde, än mindre något verkligt > urskogsområde».

Att få ett sådant afsatt å lämplig plats inom Lappland

samt för framtiden fredadt för afverkning, skulle emellertid såsom de

sakkunnige anmärkt vara af stort intresse. Endast på sådant sätt

kan nämligen tillfälle gifvas att på vetenskapligt och exakt sätt

studera en lapplandsskogs normala utveckling med dess bildning af

växtformationer af olika slag och olika sammansättning efter lokala

förhållanden samt denna ostörda växtlighets inverkan på jordmånen,

myllbildning, vittring af berggrunden, bevarande af fuktigheten i jorden

eller dess stegrande till försumpning med mera dylika förhållanden,

allt frågor af både vetenskaplig och praktisk betydelse. Såsom för

ändamålet lämpligt område hafva de sakkunnige föreslagit något område

inom Suorsa eller Dissa kronoparker i Tärendö revir, sedan revirförvaltaren

jägmästaren K. A. Westerberg därom lämnat följande

medelande:

ȁ Suorsa kronopark med en sammanlagd areal af 6,867,2 0 hektar har mig veterligt,

då densamma är belägen ganska långt från flottbart vattendrag, icke några afverkningar

egentligen förekommit utan torde de »yxhugg» som där möjligen finnas, härröra sig

från kringströfvande lappar, som för sitt eget behof huggit något träd. Vägar eller stigar

äro mycket sällsynta inom denna kronopark, då den sällan besökes. Samma är förhållandet

inom vissa delar af Block III inom Rissa kronopark nämligen uppåt Narkåns källor

såsom å skogslandet Pounavaaro m. fl., och torde arealen af dessa land nog uppgå till

några tusen hektar. Ifrågavarande kronoparkstrakter äro genom oländiga markförhållanden

rätt svårtillgängliga. Som ofvannämnda skogstrakter hafva en ganska mager jordmån,

torde några egentliga jätteträd ej där finnas.»

Huru stor areal, som på ifrågavarande plats lämpligen bör afsättas

till nationalpark, hafva de sakkunnige ansett icke utan undersökning

å platsen kunna ens tillnärmelsevis bestämmas, hvadan de föreslagit

allenast att ett med urskog bevuxet område af lämplig omfattningmåtte

på någondera af dessa kronoparker för sådant ändamål afsättas.

I anledning af detta förslag har öfverjägmästaren i Luleå distrikt

H. V. Rosenberg meddelat, att ifrågavarande kronoparker icke inrymma

så obetydligt af huggfårdig timmerskog. Ensamt block III af Rissa

kronopark — den för afsättning till nationalpark lämpligaste delen —

lämnade enligt verkställd uppskattning i årsafkastning omkring 6,800

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kuugl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 125.

timmerträd och äfven från krön oparken Suorsa knnde påräknas ej så

ringa årligt virkesuttag. Båda kronotrakterna hade dock ett i förhållande

till flottleder ogynnsamt läge, och då stora kostnader tarfvades

för reglering af de därifrån ledande vattendragen, vore virkesvärdet på

ståndorten skäligen obetydligt. Under alla händelser borde ej större

areal afskiljas och afsättas för nationalpark än där skogen icke med

fördel nu eller under närmaste decenniet kunde afyttras.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har

tillstyrkt de sakkunniges förslag och kammarkollegium samt domänstyrelsen

hafva förklarat sig däremot icke hafva något att erinra.

3. Löfängar söder om fjället Peljekaisse i Norrbottens län.

Såsom de sakkunnige anmärkt, kunde det vara af intresse att

såsom ett motstycke till det i det föregående omnämnda urskogsområdet

med barrträdsvegetation bevara ett område med orörd löfängsnatur

i nordligaste Sverige.

Ett sådant föreslogs af jägmästaren i Arjepluogs revil- G. Tjäder

i skrifvelse till vetenskapsakademiens naturskyddskommitté.

Detta område som är beläget omkring 2 mil väster om Hornavan,

ansågs af revirförvaltaren i areal utgöra omkring 200 hektar samt äga

ett värde af omkring 1,000 kronor. Bevirförvaltaren meddelade därom

vidare:

»Belägenheten är söder om fjället Peljekaisse (1,100 meter högt ungefär), af hvilket

dessa löfskogar skyddas mot nordliga och nordvästliga vindar. Höjden öfver hafvet är

ungefär 600 meter. Björkarne hafva här en höjd af 8 å 10 meter och en brösthöjdsdiameter

af 20 ä 30 centimeter. Växtformen påminner om våra vanliga fruktträd. Marken

i dessa löfängar är betäckt af en ganska ymnig örtvegetation. Trakten återfinnes på

generalstabens karta, bladet Löfmock och tillhör staten. Dessa björkskogar äro orörda af

människohand. Endast någon flyttande nomad har här huggit några enstaka träd till

bränsle och risbädd i kåtan.»

Områdets afsättande till nationalpark tillstyrktes af vetenskapsakademiens

naturskyddskommitté; och domänstyrelsen, som ansåg, att

området vore af ringa ekonomiskt värde, förklarade, att detsamma

torde kunna utan föregående undersökning på stället för ifrågavarande

ändamål afsättas. .

På grund af hvad sålunda förekommit hemställde de sakkunnige,

att till nationalpark måtte upplåtas ett omkring 200 hektar stort omBih.

till Biksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 125.

råde med löfängsnatur å statens mark söder om fjället Peljekaisse i

Arjepluogs revir med rätt för Kungl. Maj:t att närmare bestämma

gränserna.

I sina yttranden öfver de sakkunniges förslag i denna del har

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län tillstyrkt detsamma

samt kammarkollegium och domänstyrelsen funnit sig därvid icke hafva

något att erinra.

4. Den kronan tillhöriga andelen af Sonfjället i Härjeådalens revir

och Jämtlands län.

I den förberedande utredning af naturskyddsfrågan, som verkställdes

af vetenskapsakademiens naturskyddskommitté, omnämnde denna,

att det vore önskligt, att i de södra fjälltrakterna något eller några

områden, dit lapparne med sina renar ännu icke utbredt sig, afsattes

till nationalpark. Något visst förslag i detta afseende ansåg sig kommittén

dock icke kunna afgifva.

Med anledning häraf föreslog domänstyrelsen, att den kronan tillhörande

delen af Sonfjället i Hede socken, hvilket fjäll hittills icke

torde ha varit besökt af renar och hvilket på grund af sitt isolerade

läge torde för framtiden utan svårighet kunna skyddas mot renar och

beteskreatur, måtte såsom naturskyddsområde få afskiljas och fredas.

Angående ifrågavarande område meddelade revirförvaltaren, jägmästaren

L. Fr. Molander, att af det egentliga Sonfjället cirka 1,900

hektar upptoges af kronopark, hvaraf cirka 900 hektar kalt fjäll och

1,000 hektar beväxt med mer eller mindre fjällaktig skog, och tillädes

följande:

»Med ett pris per hektar af en krona för den kala marken skulle den representera

ett värde af cirka 900 kronor. Förutom af kronopark upptages äfven cirka 2,000 hektar

af Hede prästbord, nämligen cirka 1,500 kalt fjäll och 500 hektar beväxt med fjällskog.

Enligt förestående beräkning skulle nämnde till prästbordet hörande kala fjällmark kunna

värderas till 1,500 kronor. Hvad den skogbeväxta delen af fjället beträffar så kan något

värde svårligen åsättas densamma utan föregående besiktning, allrahelst som kronoparken

ej är till ordnad hushållning indelad. De här angifna siffrorna för de olika slag af mark

tillhörande såväl kronoparken som Hede prästbord äro mycket approximativa, då ej ens i

länets landtmäterikontor finnes någon karta, som upptager hvad som egentligen räknas

såsom Sonfjället.»

Rörande detta område yttrade de sakkunnige, att framställningen

syntes vara värd allt beaktande samt att särskildt för framtida jämförelser

mellan våra nordligare och sydligare fjällområden torde vara

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

af vikt att i tid försäkra sig om bevarandet af ett lämpligt studieområde

i södra delarna af våra fjälltrakter. På grund häraf föreslogo

de sakkunnige, att till nationalpark matte afsättas den staten tillhöriga

delen af Sonfjället.

I yttrande öfver detta förslag har öfverjägmästaren uti Mellersta

Norrlands distrikt E. F. Groth anfört följande. Genom kungl. brefvet

den 18 mars 1887 blefvo vissa områden af utmarken till byarne Långö,

Hede kyrkby och Viken inom Hede socken i Jämtlands län inköpta

till kronopark. I sydvästligaste delen af det från Hede kyrkby inköpta

Östra skiftet vore Sonfjället beläget. Detta fjäll torde på anförda skäl

vara mycket lämpligt att afsätta till nationalpark, synnerligast som

renar icke brukade vistas därstädes. Huru stor del af kronoparken,

som för ändamålet borde afsättas, torde vara svårt att utan föregående

närmare undersökning bestämma, dock ansåge sig öfverjägmästaren

böra föreslå, att sydvästliga delen af Östra skittet af Hede kronopark,

där Sonfjället vore beläget, afsattes till en linje dragen från rågångsknäet

vid Ryvålen till en punkt å nordvästra rågången c:a 4,000 meter

från sydvästra hörnet. Därigenom skulle erhållas en fyrsidig figur med

en areal af c:a 1,100 har, hvarinom marken till största delen utgjordes

af kalfjäll. Då kronans likasom öfriga delägares mark i de laga skiftade

byområdena icke vore särskildt inhägnad, förekomme där samfälldt

bete för hemdjur från byarna, och vore fäbodar, de s. k. Nybodarna,

belägna i närheten af Sonfjället dock ej på kronans mark, men ej

långt väster därom. För att kunna freda det område, som skulle till

nationalpark afsättas, från beteskreatur vore diirför nödvändigt inhägna

detsamma. Då sammanlagda längden af gränserna för det af öfverjägmästaren

till nationalpark föreslagna området uppginge till c:a 13,000

meter, blefve kostnaden för uppförande af den erforderliga hägnaden

ganska stor, synnerligast som på långa sträckor tillgång till virke ej

1unnes; utan virke måste ditforslas.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län har i frågan

yttrat, att önskligt syntes, att i södra delarna af rikets fjälltrakter funnes

ett område, som bevarades vid dess ursprungliga karaktär. Sonfjället torde

äfven lämpa sig för detta ändamål. Utredningen härom vore emellertid

alltför knapphändig, och den korta tid som varit tillmätt för utlåtandets

afgifvande, hade icke medgifvit anstalter för beredande af

fullständig kännedom om den ifrågaställda nationalparkens beskaffenhet

och det omfång, den lämpligen borde erhålla. Den fjälltrakt, som med

ett gemensamt namn kallades Sonfjället, innefattade fyra eller fem

kalfjäll med mellanliggande dalar, några skogbeväxta. Särskildt för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

iakttagelser rörande fjällgränsens nedgående eller med andra ord skogens

undanträngande från fjällsidorna vore säkerligen af vikt, att hela denna

fjälltrakt kunde afsättas till nationalpark, men då en betydlig del

däraf torde tillhöra enskilde, torde alltför stora hinder möta. Alldeles

nödvändigt, om nationalparken skulle blifva af något värde såsom studieområde,

torde emellertid vara att därtill afsattes högsta kalfjället,

efter uppgift benämndt Korpflygget, med närmast liggande fjälltoppar

och ett så stort område däromkring, att ett skogsbälte af lämplig

bredd inginge däruti på alla sidor eller, om hinder därför mötte, åtminstone

på norra och västra sidorna, som vore de för kalla vindar mest

utsatta, och borde härvid tillses, att så långt möjligt vore området

erhölle naturliga gränser. I hvilken mån dessa önskemål öfver hufvud

taget eller utan större kostnader skulle kunna uppnås, vore för närvarande

outredt. På grund häraf föresloges, att, innan nådigt beslut

i ärendet fattades, Eders Kungl. Maj:t täcktes låta dels verkställa

undersökning om Sonfjällets lämplighet till nationalpark och den omfattning

denna i sådant fall borde gifvas samt, därest område, som ej

tillhörde kronan, skulle finnas erforderligt, huruvida och med hvilken

kostnad detsamma skulle kunna förvärfvas, och dels låta uppmäta och

kartlägga det område, som ansåges böra afsättas till nationalpark.

Kammarkollegium och domänstyrelsen hafva i sitt yttrande öfver

de sakkunniges förslag i denna del förklarat sig därvid icke hafva

funnit anledning till någon erinran.

5. Ett mindre område å Hamra kronopark i Gäfleborgs län.

Likasom det är af stort intresse att i afseende å fjällvegetationen

kunna anställa jämförelser mellan områden i nordligare och sydligare

delarne af Norrland, så synes man också, såsom de sakkunnige anfört,

böra sörja för, att ett urskogsområde i sydligare delarne af vårt egentliga

skogsområde lämnas orubbadt för att erbjuda ett åskådningsmaterial,

som lämpar sig för jämförelse med det till afsättning föreslagna urskogsområdet

i norra Sverige.

I detta hänseende föreslog vetenskapsakademiens naturskyddskommitté

särskildt ett område å Hamra kronopark, där skogen ännu

kvarstår i orubbad ursprunglighet.

Domänstyrelsen hemställde om en närmare undersökning på stället

angående platsens lämplighet och områdets begränsning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

De sakkunnige anförcle beträffande denna fråga, att då skogen på

ifrågavarande kronopark naturligen vore af värdefullaste beskaffenhet,

afsättning af något större område icke torde kunna ifrågasättas. Detta

torde ej heller vara nödigt. Ett område af högst 20 hektar syntes

kunna vara för ändamålet tillräckligt. Denna nationalpark finge endast

en naturvetenskaplig betydelse, ej någon egentligen estetisk uppgift.

Den blefve endast ett slags forstligt experimentalfält och med afseende

på den betydelse detta komme att få äfven för det praktiska skogsväsendet,

torde dess afsättande icke kunna anses vara från ekonomisk

synpunkt betänkligt. Vid områdets utstakande på marken borde naturligtvis

den största hänsyn tagas till den praktiska skogsvårdens kraf.

På grund häraf föreslogo de sakkunnige, att till nationalpark

måtte afsättas ett med urskog bevuxet område om högst 20 hektar å

Hamra kronopark.

Öfverjägmästaren i Gäfle Dala distrikt Wilhelm Teden och Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gäfleborgs län likasom kammarkollegium

och domänstyrelsen hafva förklarat sig icke hafva något att

erinra mot de sakkunniges förslag.

6. Holmen Angsön, hörande till indragna kronofogdebostället

Väringsö i Länna socken af Stockholms län.

Denna holmes afsättande till nationalpark förelogs i skrifvelse till

vetenskapakademiens naturskyddskommitté af domänintendenten Oscar

Tamm, som därom yttrade:

»Ängsön omfattar enligt år 1899 af förste landtmätaren Thure Kssén upprättad

karta en areal af 72,65 hektar, hvaraf 2,4 6,50 hektar åker och tomt, 11,56,50 har äng

och odlingsmark samt 58,62 har afrösningsjord. Afrösmingsjorden är beväxt med en rik

och kraftig trädvegetation, bestående ej blott af barrskog utan äfven i stor mängd af

vackra och kraftiga löfträd af mångahanda slag, hvarmed, som naturligt är, följer eu rik

undervegetation af örter. På öns sydligaste del ligger ett litet torp, som är utarienderadt

för domän styrelsens skogsafdelnings räkning. Genom sin rika och ofördärfvade natur är

denna ö en pärla i Stockholms numera ganska skogfattiga skärgård, och den förtjänar

att skyddas så att densamma allt fortfarande må få behålla sin naturliga prägel.»

Uti af domänsstyrelsen infordradt yttrande uppgaf revirförvaltaren

jägmästaren Bremberg att holmens areal enligt 1892—93 upprättad

skogshushållningsplan utgjordt 74,:;7 har, hvaraf 55,51 har produktiv

mark samt att området med därå växande träd torde kunna värderas

till 20,000 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

Domänstyrelsen yttrade i sitt första utlåtande i naturskyddsfrågan,

att vid ifrågavarande boställes utarrendering Ängsön blifvit undantagen,

samt att styrelsen vidtagit åtgärd för skyddande af öns skogsbestånd;

och förklarade styrelsen, att nämnda ö torde kunna utan föregående

undersökning på stället för naturens skyddande afsättas.

De sakkunnige anmärkte i sitt betänkande, att de upplysningar,

som sålunda framkommit beträffande ifrågavarande holme, svntes gifva

vid handen, att dess afsättande till nationalpark både vore önskligt och

lämpligt. Särskild! med hänsyn till de omtyckta och för trakten så

typiska sommarseglingarna i Stockholms skärgård, kunde det icke vara

ur vägen, att ett litet stycke orubbad skärgårdsnatur för framtiden

bibehölles såsom ett intressant och lärorikt samt naturkänslan tilltalande

minne från gångna tider.

I anledning af de sakkunniges förslag har öfverjägmästaren i

östra distriktet Fr. B aer anfört följande:

Enligt år 1901 fastställd skogshushållningsplan för indragna

kronofogdebostället Väringsö innehöll därunder lydande ön Ängsön

79,io har, hvaraf inägor 5,78 har, duglig skogsmark 58,43 har och

impediment 14,89 har. Vid utarrendering af kronodomänen Yäringsö

från den 14 mars 1903 undantogs bland annat ön Ängsön med därtill

hörande fiskevatten för att ställas under skogsstatens omedelbara förvaltning.

Inägojorden på ön utgjordes af torpet Ängsö innehållande

enligt uppgift 2,4 3 har åker och tomt samt 3,32 har äng och gärdesbackar.

Torpet vore utarrenderadt till C. E. Carlsson från den 14 mars

1903 tills vidare mot en årlig afgift af 150 kronor. Med arrendet följde

fisket kring ön samt rätt till bete för vinterfödda djur och liusbehofsvirke.

Sedan f. d. justitierådet Ivar Afzelius hos domänstyrelsen gjort

framställning om öns bevarande som naturminnesmärke, hade domänstyrelsen

den 12 januari 1905 bestämt, att tills vidare ingen annan

utverkning skulle företagas på Ängsön än för husbehofsvirke åt där

bosatte torparen, därvid dock städse borde iakttagas, att öns bevarande

som naturminnesmärke i möjligaste mån tillgodosåges. Om ön i sin

helhet sattes till nationalpark, så torde dock vara lämpligt att bibehålla

torpet, da torparen kunde bevaka parken. Skulle åter anses lämpligt,

att torpet undantoges från nationalparken, så ginge detta också för

sig, då torparen äfven i detta fall kunde åläggas bevaka parken.

Han borde dock i så fall erhålla rätt till bete och husbehofsvirke å

någon mindre del af ön. Torpets gränser borde i så fall regleras

så att de blefve raka och tydligt bestämda, och kunde därvid från

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

ICungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

torpet afskäras all mark, som från naturskyddssynpunkt ansåges böra

tillhöra nationalparken.

Eders Ivungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län har

tillstyrkt de sakkunniges förslag, och kammarkollegium samt domänstyrelsen

hafva däremot icke funnit något att erinra.

Område i Kilsbergens sluttning å Garphytte kronopark i Örebro län.

T. f. domänintendenten Fr. Bseckström, anförde i skrifvels till

vetenskapsakademiens naturskyddskommitté, jämte det han framhöll,

hurusom öfverallt i Örebro län kulturen ginge fram med allt för stor

hänsynslöshet gent emot naturen, bl. a. följande:

»Angeläget är ock, att ett område å länets kalkformation i s. k. Kilsbergens sluttning

bevaras vid den herrliga träd-, busk- och örtvegetation, som där af naturen förekommer

innan odling, röjning för beten, likgiltighet och plundring beröfvat det dess egendomliga

fägring och rikedom. Alltmera försvinna i dessa trakter de leende ängs- och betesmarker,

där ask, alm, ek, oxel, rönn, apel, fågelbär, björk och al växa som öfverbestånd, med

underväxt af våra vackraste buskarter, vinbär, benved, try, hagtorn, nypon, berberis, snöbollar,

hassel m. fl. under det att marken är klädd om våren i den ljufvaste skrud af

blåsippor och vårlök, prunkande i öga och sinne smekande nationalfärger, och senare på

året allehanda kalkformationens flora tillhörande praktfullt färgade aklejor, ståtliga klockor,

papilionaceer, orchideer in. fl. All denna fagra rikedom skulle kunna på ett tiotal tunnland

framgent bevaras, om de skyddades för planlös huggning, betning och odlares välmenta

röjning för betets förbättrande. — — — — En sådan nationalpark skulle kunna

beredas på ägor till det af staten inköpta komplexet Garphyttan, om än naturen behöfver

någon hjälp genom plantering.»

Jämväl öfverjägmästaren i Bergslagsdistriktet Uno Vallmo berörde

i skrifvelse till nämnda kommitté ifrågavarande plats och anförde bl. a.:

»Å sluttningen till de ett par mil väster om staden Örebro belägna s. k. Kilsbergen

förefinnes en rik vegetation med egenartad flora, och torde därstädes vara på sin plats

att få en skyddad nationalpark till stånd, hvilket i så fall möjligen kunde ske därigenom

att cirka 10 — 20 hektar för sådant ändamål afsaltes å den på bergssluttningame i fråga

befintliga Garphytte kronopark.»

Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté upptog området bland

dem, hvilkas afsättande till nationalparker borde ifrågakomma. Domänstyrelsen

hemställde, att området måtte göras till föremål för närmare

undersökning på stället för utrönande af dess lämplighet för ändamålet

och dess eventuella begränsning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

De sakkunnige föreslogo i anledning af hvad sålunda förekommit,

att såsom nationalpark måtte afsättas ett område på Garphytte kronopark

å Kilsbergens sluttning af högst 20 hektar.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län har i sitt

yttrande öfver de sakkunniges förslag anfört följande. Det föreslagna

området torde vara ur många hänseenden synnerligen lämpligt att

afsättas till nationalpark. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

funne dock, att storleken af det föreslagna området, 10 å 20 hektar,

vore alltför obetydlig för att det stora syfte, som afsåges med anläggningar

af nationalparker, skulle kunna vinnas. Yäl kunde å ett dylikt

mindre område en där befintlig flora skyddas och äfven utveckla sig

och bevaras till sin naturliga beskaffenhet, men något särskildt djurlif

kunde ej tänkas få sin tillvaro inom så trånga gränser. Då emellertid

ifrågavarande område blifvit upptaget bland dem, hvilkas afsättande

till nationalparker borde ifrågakomma, samt en park å Kilsbergens

södra sluttning utan tvifvel skulle blifva synnerligen lämplig,

ville Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i underdånighet hemställa,

att undersökning gjordes, huruvida ej området kunde utvidgas

så, att en verklig nationalpark kunde uppkomma till gagn för det

allmänna och till trefnad för länets invånare. Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande ville äfven erinra, att det område, som i betänkandet

åsyftades, läge på de forna strandterrasser, som funnes å Kilsbergens

sluttning mot söder och icke på den siluriska formationens

kalkstensgrund. Jorden där vore emellertid kraftig till följd af kalk

från urbergets kalklager och som trakten vore skyddad mot nordanvinden

blefve växtlighetsförhållandena helt annorlunda rika än på

andra ställen af Ivilsbergen. Ifrågasättas kunde därför, huruvida det

ej äfven ur denna synpunkt vore lämpligt, att berörda område utsträcktes

jämväl till bredvidliggande trakter, där ej samma ovanligt

gynnsamma naturförhållanden vore rådande. Man skulle därigenom få en

klarare bild af växt- och det lägre djurlifvets förändringar till följd

af markens olika beskaffenhet i den blifvande nationalparken.

Kammarkollegium och domänstyrelsen hafva i anledning af hvad

som sålunda yttrats af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande anmärkt,

att det torde vara lämpligt att Eders Kungl. Maj:ts rätt att bestämma

de närmare gränserna för den sålunda ifrågasatta parken icke måtte

inskränkas till den af de sakkunnige föreslagna arealen utan finge

utsträckas på sätt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande antydt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

25

9. Del af Gottska Sandön.

Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté ansåg denna ös afsättande

till nationalpark särdeles brådskande och maktpåliggande

samt anförde till stöd härför:

»Den föreslogs härtill redan för flere år sedan af nuvarande docenten i geologi vid

Uppsala universitet J. G. Andersson, och förslaget har sedermera vid upprepade tillfällen

upptagits af doc. R. Sernander. Det gäller här att skydda såväl skogen som flygsandsfält

och flyttblock o. s. v. Af docenten Sernanders utlåtande må följande citeras: »Ungefär

en tredjedel af denna märkliga ös skogar befinner sig ännu på urskogsstadiet. Lotsverket

säljer då och då talltimmer därifrån. På grund af Sandöns afskilda läge och den totala

bristen på hamnplatser ställer sig priset mycket lågt, år 1894 enligt uppgift 50 öre pr

träd. Ett totalt afverkningsförbud för all framtid medför således en högst obetydligt

minskad inkomst. Härigenom och med tillägg af några mer obetydliga anordningar vore

steget taget fullt ut för att af Gottska Sandön få en verklig nationalpark. Lotsstyrelsen

har nämligen redan förut vidtagit flere åtgärder till naturskydd. Inne i skogen får t. ex. ej

en tändsticka tändas, rökning är absolut förbjuden etc. Främlingar få endast efter anmälan

landstiga. Betning tillätes endast på ett litet område intill norra fyrområdet o. s. v. Värdet

af denna nationalpark vore för den svenska naturforskningen mycket stort, Den nyssnämnda

urskogen är den enda barrurskog vi äga i hela södra och mellersta Sverige. För uppfattningen

af vår växtvärlds utvecklingshistoria är det af vikt att få några synnerligen

märkliga Sandö-växter bevarade, hvilka lätt genom af verkning ^eller hänsynslöshet kunde

utrotas. — Flygsandsfenomenen äro de mest storartade i hela vart land.»

Kommitterade hafva från första början hyst den åsikten, att Gottska Sandön ovillkorligen

borde afsättas till nationalpark, och då till deras kännedom kommit, att lotsverket

lärer vara betänkt på att företaga en större afverkning af öns skogar i samband med

anskaffande af medel till flygsandens bekämpande, hafva kommitterade velat fästa akademiens

synnerliga uppmärksamhet på den öfverhängande fara, som sålunda hotar. Kommitterade

tillåta sig därföre vördsamt hemställa, att akademien ville hos Kungl. Maj:t i

underdånighet anhålla, att lotsverket snarast möjligt måtte förständigas att för all framtid

upphöra med skogsafverkning till afsalu på Gottska Sandön, hvilken på samma gång

borde förklaras som nationalpark, där ingen annan afverkning finge företagas än som

för fyrpersonalens eget behof vore oundgängligen nödigt.»

I anledning häraf hemställde Vetenskapsakademien, att lotsverket

ej hädanefter måtte få bedrifva skogsafverkning utöfver hvad som erfordrades

för fyrpersonalens behof samt att ön i öfrigt måtte fridlysas

och förklaras för nationalpark.

I sitt den 20 november 1905 i ämnet afgifna underdåniga utlåtande

yttrade domänstyrelsen:

»I Vetenskapsakademiens ofvannämnda förslag angående Gottska Sandön förutsättes,

att ön fortfarande skulle komma att disponeras af lotsverket. Sedan lotsverket

Bih. till Riksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 125.

emellertid den 20 sistlidne juni gjort underdånig framställning om denna Ö3 ställande

under domänstyrelsen, kan styrelsen, som af tillgänglig litteratur och inför styrelsen förevisade

fotografier visserligen funnit ön vara att hänföra till sådana säregna geologiska

bildningar, där enligt Riksdagens förevarande skrifvelse af den 13 maj 1904 naturen

borde få lefva sitt eget ursprungliga lif, likväl ej underlåta att uttala betänkligheter mot

Vetenskapsakademiens angifna förslag, att Gottska Sandön i dess helhet skulle förklaras

för naturpark. Styrelsen får härvid erinra om den fara flygsanden å ön utgör för såväl

därvarande skog som för öns fyrplatser, hvilken fara ifråga om norra fyrinrättningen

endast med svårighet kunnat hittills afvärjas genom dyrbara åtgärder för sandens dämpande.

Enär åtgärder, hindrande naturens fria utveckling i regeln icke böra vidtagas inom naturparker,

torde förslaget angående Gottska Sandöns afsättande till naturpark innebära, att

åtgärder för flygsandens bindande icke vidare finge därstädes utföras. Det ofvan angifna

förslaget angående afsättande af ön i dess helhet till naturpark måste domänstyrelsen

därföre afstyrka. Då det likväl torde äga vetenskapligt intresse, att någon flygsandstrakt

finge förblifva obunden för iakttagande af sandens ohämmade strid mot vegetation och

kultur, torde efter undersökning på stället någon del af ön kunna upplåtas till naturpark.

Visserligen äger staten äfven annorstädes flygsandsfält, som för en sådan upplåtelse kunde

ifrågasättas i stället för den svårtillgängliga Gottska Sandön. Men med hänsyn därtill

dels att åtgärder för sandflyktens dämpande endast i fråga om mindre delar af ön hittills

vidtagits och ej heller för framtiden torde i fråga om obebodda delar af ön nödvändigt

behöfva vidtagas, dels ock att, enligt hvad till styrelsens kännedom kommit, sandflykten

å ifrågavarande ö är synnerligen typiskt utpräglad och sanden därjämte fortfarande synes

ökas genom tillförsel från hafsbotten, torde Gottska Sandön bättre än öfriga staten tillhörande

flygsandsfält i riket vara ägnad för studier och iakttagelser af den art, som här

afses. Därest på grund häraf någon del af Gottska Sandön skulle komma att afsättas

till naturskyddsområde, torde detta dock böra ske under förbehåll att, i händelse den

obundna sanden inom området skulle vare sig hota att omintetgöra på andra ställen af

ön vidtagna åtgärder till sandflyktens dämpande eller gifva anledning till skogsmarkens

öfversändande utom skyddsområdet arbetet för sandens bindande må företagas äfven inom

naturskyddsområdet.»

På grund af hvad domänstyrelsen sålunda anfört ansågo de sakkunnige,

att det borde vara lämpligast att afstå från hela öns afsättande

samt att inskränka nationalparken endast till de delar af ön, som vid

framdeles skeende undersökning visade sig utan olägenhet kunna för detta

ändamål lämnas orubbade.

I öfverensstämmelse härmed hemställde de sakkunnige, att Eders

Kungl. Maj:t måtte tillerkännas rätt att bestämma gränserna för de

delar af ön, som borde till nationalpark afsättas.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län har i sitt

yttrande öfver de sakkunniges förslag instämt i hvad domänstyrelsen

i sitt nyssnämnda utlåtande yttrat.

Kammarkollegium och domänstyrelsen hafva vid de sakkunniges

förslag icke funnit något att erinra.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o J25.

Af den utredning, som sålunda förebragts, synes mig framgå

såväl, att de ifrågasatta områdena samtliga äro från vetenskapliga

synpunkter af den beskaffenhet, att de förtjäna bevaras i orubbadt

skick, som ock att de i allmänhet inom de särskilda orterna äro föremål

för ett sådant intresse, att deras afsättande såsom nationalparker äfven

från denna synpunkt synes önskligt. Det synes därjämte vara klart, att

dessa områdens afsättande till nationalparker icke för kronan skulle

innebära någon nämnvärd ekonomisk uppoffring.

Beträffande vissa af de föreslagna parkerna synes det visserligen

fortfarande något tvifvelaktigt, huru omfattande de lämpligast böra

blifva, men då en förberedande undersökning på platsen skulle ställa

sig ganska kostsam och det säkerligen icke i ekonomiskt afseende för

kronan har någon nämnvärd betydelse, om det ena eller andra alternativet

väljes, torde Riksdagen kunna förväntas medgifva, att Eders

Kungl. Maj:t må i behöfliga fall bestämma de närmare gränserna för

ifrågavarande nationalparker.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet

hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå

Riksdagen

dels medgifva:

att ifråga om å kronans mark befintligt område eller naturföremål,

som är af särskildt intresse för kännedomen om landets natur eller på

grund af märklig naturbeskaffenhet eljest synes böra för framtiden

skyddas, Kungl. Maj:t må äga att, för så vidt kronans rätt angår,

lämna tillstånd till detsammas fridlysning enligt hvad om fridlysning

af naturminnesmärken kan varda stadgadt; dock att värdefullare område

eller föremål härigenom icke må från tillgodogörande för kronans

räkning afstängas; samt

att, utan hinder af hvad i allmänhet finnes stadgadt rörande förvaltningen

af kronan tillhörig mark, de myndigheter, som därmed äga

befattning, må, när sådant utan afsevärd uppoffring eller olägenhet

för kronan finnes kunna äga rum, tillåta, att område eller föremål,

som är att anse såsom naturminnesmärke, tillsvidare lämnas orubbadt

eller genom lämpligt förbehåll vid arrendeupplåtelse undandrages

arrendatorns förfogande;

dels ock, under förutsättning att det i nådig proposition af denna

dag Riksdagen förelagda förslaget till lag om nationalparker varder

af Riksdagen i hufvudsak antaget, besluta:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

att från nu gällande förvaltningsregler må undantagas och såsom

nationalparker afsättas följande områden, med rätt för Kungl. Maj:t

att i behöfliga fall bestämma de närmare gränserna, nämligen:

1. ett område af omkring femton kvadratmil å oafvittrad mark,

innefattande Stora Sjöfallet;

2. ett område af omkring nitton kvadratmil, å oafvittrad mark,

innefattande Sarj ekfj ällen;

3. ett område af Abiskodalens nedre del utgörande omkring

5,000 hektar;

4. ett med urskog bevuxet område af lämplig omfattning inom

Suorsa eller Rissa kronoparker i Tärendö revir;

5. ett omkring 200 hektar stort område med löfängsnatur å

statens mark söder om fjället Peljekaisse i Arjepluogs revir;

6. den staten tillhöriga delen af Sonfjället i Härjeådalens revir

eller lämplig del däraf;

7. ett med urskog bevuxet område om högst 20 hektar å Hamra

kronopark i Yästra Hälsinglands revir;

8. den till indragna kronofogdebostället Väringsö i Länna socken

af Stockholms län hörande holmen Ängsön;

9. ett område af lämplig omfattning å Kilsbergens sluttning på

Garphytte kronopark i Askersunds revir; och

10. lämpliga delar af Gottska Sandön,

att ifrågavarande områden icke vidare skola för kronans räkning

tillgodogöras utan förvaltas i syfte, att desamma såsom profstycken på

ursprunglig eller märklig natur måtte åt framtiden bevaras i hufvudsak

orubbade; samt

att Kungl. Maj:t må äga att ifråga om dessa nationalparkers förvaltning

meddela de närmare bestämmelser, som kunna finnas erforderliga.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter in stämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla, samt förordnade,

att proposition i ämnet skulle till Riksdagen

aflåtas af den lydelse bil. . . . till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Axel Mörner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

TFVM

^ ,‘fry

> ] a ) V)

^0* ! (

I $

5 fe v ^.

feti *

x. t b "s

s- & J

iV 5

: %

<.

Bih. till Biksd. Prot. 1909. 1 Sand. 1 Afd. 86 Höft.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

^Vvvo\a^oxa*e\^

S/f tor

13»2

C7 1239 j\d/je .

\SJeJkkoJc

Unna

ko*V*V>

Jyä ur&tj

r<idSkalai

Skön aljäkko

\Nanfo/j.

Vuoures

É*L %

JSjfotcJi/j.

nimBulr

1583

K''.7 ^

Tjuolta ^

1443 *

toriopf**

»93 «fv. t

Ibfbres \

''ainntur/J.

t^73 TsUa/J. r

ThtrijTi

''

j§^%-

1073v

Skemin n

A. Hambergs förslag till nationalpark vid Sarjekfjällen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 125

:xys>y

fam

J^TaYvV»

''7''V.OG.n

ÉÉÄ

nrkliden *(*»

\ v,V\\w

f><%L

I“''l3 A

^4/K^.Ä;;:

P3IM

.^aMiUi-éfeflwÄ ii

{wmfäxämiP*?

A?ii «<>!•

SätK-äj

SSvsl

3 ?

»o®

Igggpäfoy

gg /ga

"'' /..........

W/,'', / /I

Kts*

Kök;;,;

f V''

Ml

3

É* S*

3; ■/*££

Den föreslagna nationalparken i Abiskodalen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Äåd. Proposition N:o 125.

Löfmol

Den föreslagna nationalparken vid Peljekaisse.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 125.

33

§m /m

X=X<V>n\

0Wm

mMP

'' / /// WUv////

imm

mm

Wm

mm

mm

Kronans område af Sonfjället.

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft.

6

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 125.

''voavAav VjmloJUxv

Gotska Sandön.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTJEBOLAG, 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1909:173 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående åtgärder till skyddande af naturminnesmärken a kronans mark samt afsättande af vissa s. 19 i texten
  2. SU 1909:156 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till skyddande af naturminnesmärken å kronans mark samt afsättande af vissa nationalparker s. 1 i texten