Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse af 10, 11, 12 och 13 §§ i lagen om handräckning åt utländsk domstol den 6 mars 1899 samt till lag angående ändrad lydelse af 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet i visst fall af utländsk domstols beslut, den 6 mars 1899

28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:129, Med förslag till lag angående ändrad lydelse af 10, 11, 12 och 13 §§ i lagen om handräckning åt utländsk domstol den 6 mars 1899 samt till lag angående ändrad lydelse af 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet i visst fall af utländsk domstols beslut, den 6 mars 1899

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 129.

1

N:o 129.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag angående ändrad lydelse af 10, 11, 12 och 13 §§

i lagen om handräckning åt utländsk domstol den 6 mars

1899 samt till lag angående ändrad lydelse af 2 och 3 §§

i lagen om verkställighet i visst fall af utländsk domstols

beslut, den 6 mars 1899; gifven Stockholms slott den •26

mars 1909.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående

ändrad lydelse af 10, 11, 12 och 13 §§ i lagen om handräckning åt

utländsk domstol den 6 mars 1899 samt till lag angående ändrad

lydelse af 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet i visst fall af utländsk

domstols beslut den 6 mars 1899.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Albert Petersson.

Bih. till Biksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 90 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af 10, 11, 12 och 13 §§ i lagen om handräckning

åt utländsk domstol den 6 mars 1899.

Härigenom förordnas, att 10, 11, 12 och 13 §§ i lagen om handräckning

åt utländsk domstol den 6 mars 1899 skola erhålla följande

ändrade lydelse:

10 §.

Rätten pröfve, hvilken ersättning skall tillkomma kronans eller

rättens betjänte för delgifning af kallelse eller underrättelse, som i 4 §

afses; äge ock, där annan än part vid rätten tillstädeskommit eller

något fullgjort, tillägga honom ersättning för kostnad, som däraf föranledts.

Ersättning, hvarom nu är sagdt, skall af allmänna medel utgå.

11 §•

Sedan ärendet blifvit till slut fördt, läte rätten protokoll öfver

hvad däri förekommit tillställas den utländska domstolen; foge ock

därvid uppgift å de kostnader, den äskade åtgärden enligt 10 § eller

eljest medfört.

Har Konungen efter aftal med främmande stat förordnat, att

visst slag af kostnader, som föranledts af framställning från domstol i

den stat, ej skall utkräfvas, varde sådan kostnad ej för den utländska

domstolen uppgifven.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majt-.s Nåd. Proposition N:o 129.

3

12 §.

Hvad här ofvan är stadgadt för det fall, att framställning om

handräckning, som i 1 § sägs, blifvit genom utrikesdepartementet

öfversänd till svensk domstol, skall jämväl äga tillämpning där sådan

framställning blifvit till domstol här i riket öfversänd från utländsk

domstol, med hvilken enligt Konungens förordnande den svenska domstolen

äger omedelbart skriftväxla.

Konungen äger ock efter aftal med främmande stat förordna, att

de i förestående §§ för nämnda fall gifna bestämmelser skola gälla,

där framställning, hvarom nyss sagts, blifvit från konsul för den stat

öfversänd till svensk domstol.

13 §.

I de fall, då rätten enligt denna lag har att aflåta meddelande

till utländsk domstol, skall, där ej på grund af Konungens förordnande

omedelbar skriftväxling må äga rum, det meddelande öfversändas till

utrikesdepartementet för vidare åtgärd; dock att meddelande, som är

föranledt af framställning, öfverlämnad från konsul, skall till denne

afsändas.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet i visst

fall af utländsk domstols heslut den 6 mars 1899.

Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet i

visst fall af utländsk domstols beslut den 6 mars 1899 skola erhålla

följande ändrade lydelse:

2 §.

Framställning om erhållande af verkställighet å utländsk domstols

beslut, som i 1 § afses, göres hos öfverexekutor; och skall därvid företes

den handling, hvarå framställningen grundas. Tillika skall antingen

ingifvas bevis af myndighet i den främmande staten, att beslutet vunnit

laga kraft, jämte, där fråga är om beslut af annan domstol än norsk,

intyg att det bevis är af behörig myndighet utfärdadt, eller ock annorledes

styrkas såväl att den handling, hvarå framställningen grundas, är

i behörig form utfärdad som att beslutet vunnit laga kraft.

Intyg, hvarom nyss är sagdt, skall vara utställdt af svensk beskickning

eller konsul eller af chefen för justitieförvaltningen i den

främmande staten.

Är någon af de i ärendet åberopade handlingarna affattad å annat

främmande språk än det norska eller danska, varde öfversättning af den

handling jämväl ingifven, hvilken öfversättning skall vara genom intyg

af diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller på annat sätt till riktigheten

officiellt styrkt; dock att öfversättning ej erfordras af annan del

utaf den handling, hvarå framställningen grundas, än den som innefattar

själfva beslutet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 129.

5

3 §■

Öfverexekutor företage utan parternas körande ärendet till pröfning.

Är kvad i 2 § stadgadt fullgjordt, förordne öfverexekutor, att beslutet

må verkställas; ock gånge det sedan i verket liksom svensk domstols

laga kraft ägande dom, där ej af kögre myndighet annorledes förordnas.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 129.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsår enden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 5 mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Efter gemensam beredning med hajis excellens herr ministern för

utrikes ärendena anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert

Petersson:

))I alla civiliserade stater erkännes numera skyldigheten att lämna

andra stater bistånd vid rättsskipningens utöfvande. De regler,

efter hvilka svenska myndigheter i detta afseende hafva att förfara,

innehållas, såvidt civilprocessen angår, i åtskilliga under år 1899 utkomna

lagar och författningar. Dessas tillkomst föranleddes hufvudsakligen

af Sveriges tillträde till en i Haag den 14 november 1896 afslutad

internationell konvention angående vissa till civilprocessen hörande

ämnen af internationell natur, hvilken konvention biträdts förutom af

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.

Sverige och Norge jämväl af Belgien, Danmark, Frankrike, Italien,

Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Rumänien, Ryssland, Schweiz,

Spanien, Tyskland och Osterrike-Ungern.

Enligt bestämmelse i denna konvention skulle den gälla i fem år,

räknadt från den dag, då ratifikationerna deponerades, hvilken dag inföll

den 27 april 1899, och skulle den anses förnyad för fem år i sänder,

därest den icke inom sex månader före utgången af denna tid uppsades

af någon af de fördragslutande parterna. Uppsägning skulle endast

gälla med afseende å det eller de land, som notificerat densamma, hvaremot

konventionen för öfriga stater bibehölle giltighet.

Det visade sig tämligen snart efter afslutandet af nämnda konvention,

att användningen af rättshjälpen emellan fördragsstaterna tog en

utsträckning, som gjorde vissa förändringar i konventionen nödvändiga,

åtminstone för flera af de större staternas del. Frågan om en revision

af konventionen upptogs därför till behandling vid en i Haag under år

1904 hållen diplomatisk konferens, å hvilken äfven Sverige var företrädt;

och utarbetades då bland annat förslag till en ny konvention i samma

ämnen som den förra omfattade.

Denna nya konvention, som afslutades den 17 juli 1905, blef då

för Sveriges del undertecknad, och har den jämväl undertecknats af

samtliga öfriga förenämnda makter. Den är afsedd att ersätta den äldre

konventionen och skall träda i kraft senast den 27 april 1909.

Konventionen innehåller i öfversättning följande bestämmelser:

I. Delgifning af judiciella ocli extra judiciella handlingar.

Artikel 1.

I fråga om delgifning af handlingar, hvilka angå rättsförhållanden

af civil eller kommersiell natur och äro afsedda att tillställas i

utlandet vistande personer, skall för de fördragslutande staterna gälla,

att då begäran om sådan delgifning framställes af konsuln för den stat,

å hvars sida delgifningen önskas, hos myndighet, som angifves af den

stat, där begäran framställes, denna begäran skall efterkommas. Framställningen

skall angifva, af hvilken myndighet handlingen utfärdats,

parternas namn och ställning, mottagarens adress samt beskaffenheten

af den handling, hvarom fråga är; och skall framställningen vara affattad

på det språk, som brukas af den myndighet, hos hvilken framställningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.

sker. Samma myndighet har sedermera att till konsuln öfverlämna den

handling, som utvisar att delgifning skett eller det hinder, som därför mött.

Meningsskiljaktighet, som med anledning af sådan framställning

uppstått, skall utjämnas på diplomatisk väg.

Det står en hvar af de fördragslutande staterna fritt att i särskildt

till de öfriga riktadt meddelande påfordra, att öfversändandet af sådana

framställningar om delgifning inom dess område, hvilka i första stycket

omtalats, skall ske på diplomatisk väg.

Förestående bestämmelser innefatta ej hinder för två fördragslutande

stater att öfverenskomma, det direkt skriftväxling mellan myndigheterna

i de båda staterna må ske.

Artikel 2.

Delgifningen skall verkställas genom försorg af vederbörande

myndighet i den stat, där begäran därom framställts. Den myndighet

kan, utom i fall, som i artikel 3 afses, inskränka sig till att verkställa

delgifningen genom handlingens öfverlämnande till mottagaren, såvidt

denne frivilligt mottager den.

Artikel 3.

Om den handling, som skall delgifvas, är affattad antingen på

det språk, som brukas af den myndighet, hos hvilken begäran om delgifningen

skett, eller på ett mellan vederbörande stater öfverenskommet

språk eller om handlingen är åtföljd af en öfversättning till ettdera af

dessa språk, skall den anmodade myndigheten, såvidt önskan härom

uttalats i den gjorda framställningen, låta delgifva handlingen i den

form, som för verkställande af liknande delgifning är föreskrifven af

lagstiftningen i den stat, myndigheten tillhör, eller i en särskild form,

så vidt den icke strider mot samma lagstiftning. Har en sådan önskan

icke uttryckts, skall myndigheten först söka verkställa delgifningen på

sätt i artikel 2 föreskrifvits.

Så vidt ej annat öfverenskommits, skall riktigheten af den i föregående

stycke omförmälda öfversättning vara bestyrkt af diplomatisk

eller konsulär tjänsteman i den stat, från hvars sida delgifningen begärts,

eller af edsvuren öfversättare i den stat, där delgifningen skall ske.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129. 9

Artikel 4.

Verkställandet af delgifning, hvarom i artiklarna 1, 2 och 3 förmäles,

kan icke förvägras, med mindre den stat, inom hvars område

den skall äga rum, anser den vara af beskaffenhet att kränka dess

suveränitet eller medföra fara för dess säkerhet.

Artikel 5.

Såsom bevis om delgifningen skall gälla antingen ett af mottagaren

utfärdadt, dateradt och legaliseradt mottagningsbevis eller ett intyg af

myndigheten i den stat, där framställningen blifvit gjord, utvisande, att

delgifning ägt rum, formen, under hvilken den skett, samt dagen för

delgifningen.

Har delgifningshandlingen öfversändts i två exemplar, skall mottagningsbeviset

eller intyget tecknas å eller vidfogas det ena af dessa.

Artikel 6.

Glenom förestående bestämmelser göres ej inskränkning i:

l:o) befogenheten att öfversända handlingar med posten direkt till

vederbörande i utlandet;

2:o) befogenheten att verkställa delgifning omedelbart genom kompetenta

myndigheter i det land, där delgifningen skall ske;

3:o) befogenheten för hvarje stat att låta verkställa delgifning af

handlingar till i utlandet befintliga personer genom sina egna diplomatiska

eller konsulära tjänstemän.

I hvarje af dessa fall består en befogenhet endast, då mellan vederbörande

stater afslutade överenskommelser sådant medgifva eller då, i

brist af sådan öfverenskommelse, den stat, på hvars område delgifningen

skall ske, icke motsätter sig densamma. Denna stat kan icke motsätta

sig delgifningen, då i det fall, som här ofvan under 3:o) afses, handlingen

utan användande af tvångsmedel skall tillställas en undersåte i den

stat, från hvars sida delgifningen önskas.

Artikel 7.

För delgifningar få icke utkräfvas afgifter af något som helst slag.

Dock skall, där ej annat öfverenskommits, den stat, hos hvilken

begäran om delgifning framställts, äga att af den stat, som begärt

Bih. till Biksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 90 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majd» Nåd. Proposition N:o 129.

delgifningen, utkräfva ersättning för kostnader, som föranledts af stämningsmäns

medverkan vid delgifningen eller af användandet utaf en

särskild form i fall, som i artikel 3 omförmälts.

II. Begäran om handräckning i rättegång.

Artikel 8.

I mål eller ärende af civil eller kommersiell natur äger judiciell

myndighet i en af de fördragslutande staterna att, med iakttagande

af bestämmelserna i landets lagstiftning, hos behörig myndighet i en

annan af dessa stater göra framställning om vidtagande af åtgärder till

utredning i målet eller ärendet eller af andra till dess behandlinghörande

åtgärder.

Artikel 9.

Dylik framställning skall af konsuln för den stat, från hvars sida

framställningen skett, öfverlämnas till myndighet, som angifves af den

stat, där framställningen göres. Denna myndighet har sedermera att

till konsuln öfverlämna den handling, som utvisar att handräckningen

verkställts eller det hinder, som därför mött.

Meningsskiljaktighet, som med anledning af sådan framställnings

öfverlämnande uppstått, skall utjämnas på diplomatisk väg.

Det står en hvar af de fördragslutande staterna fritt att i särskildt

till de öfriga riktadt meddelande påfordra, att öfversändandet af

framställningar om handräckningar, som skola utföras inom dess område,

skall ske på diplomatisk väg.

Förestående bestämmelser utgöra ej hinder för två fördragslutande

stater att öfverenskomma, det framställningar om handräckning må

direkt växlas mellan myndigheterna i de båda staterna.

Artikel 10.

Så framt ej annorlunda aftalats, skall framställningen vara affattad

antingen på det språk, som brukas af myndighet, till hvilken

den är ställd, eller på ett mellan vederbörande stater öfverenskommet

språk eller ock skall framställningen vara åtföljd af en öfversättning

till ettdera af dessa språk, hvilken öfversättning blifvit till riktigheten

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.

bestyrkt af diplomatisk eller konsulär tjänsteman i den stat, hvarifrån

framställningen kommit, eller af edsvuren öfversättare, tillhörande den

stat, där framställningen skett.

Artikel 11.

Den judiciella myndighet, hos hvilken framställningen blifvit gjord,

är skyldig att efterkomma denna med användande af samma tvångsmedel,

som då fråga är om likartad framställning från annan myndighet

i den stat, förstnämnda myndighet själf tillhör, eller en begäran, som

för dylikt ändamål gjorts af en part. Dock skall skyldighet ej föreligga

att använda dessa tvångsmedel i fråga om parts inställelse.

Därest den myndighet, af hvilken framställningen gjorts, så fordrar,

skall den underrättas om tiden och platsen för den åtgärd, som i anledning

af framställningen skall äga rum, på det att part, som så önskar, må

vara i tillfälle att därvid tillstädesvara.

Vidtagandet af den begärda åtgärden kan förvägras endast,

l:o) om handlingens äkthet icke blifvit styrkt;

2:o) om i den stat, till hvilken framställningen skett, utförandet

af den begärda åtgärden icke tillkommer dömande myndighet;

3:o) om den stat, inom hvars område åtgärden skall verkställas,

anser den vara af beskaffenhet att kränka dess suveränitet eller medföra

fara för dess säkerhet.

Artikel 12.

Därest den myndighet, till hvilken framställningen blifvit gjord,

icke är behörig att vidtaga den begärda åtgärden, skall framställningen,

i enlighet med gällande bestämmelser, i tjänsteväg öfversändas till

behörig judiciell myndighet i samma stat.

Artikel 13.

I alla de fall, då den begärda åtgärden icke vidtages al den

myndighet, till hvilken framställningen blifvit gjord, åligger det denna

myndighet att omedelbart därom underrätta den myndighet, från hvilken

framställningen utgått, samt tillika angifva, därest sådant fall är för

handen, som i artikel 11 afses, de skäl, på grund hvaraf åtgärdens

vidtagande förvägrats, samt i fall, som i artikel 12 omtalas, till hvilken

myndighet framställningen blifvit öfversänd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.

Artikel 14.

Den judiciella myndighet, som vidtager den begärda åtgärden,

skall därvid i fråga om de former, som böra iakttagas, tillämpa sitt

eget lands lagar. Dock skall, där användning af en viss form begärts

af den myndighet, som gjort framställningen, denna form iakttagas, så

framt den icke strider mot lagstiftningen i det land, till hvilket framställningen

skett.

Artikel 15.

Genom bestämmelserna i förestående artiklar npphäfves icke den

befogenhet, som kan tillkomma stat, att låta handräckningsåtgärder vidtagas

direkt af dess diplomatiska eller konsulära tjänstemän, om antingen

detta tillvägagångssätt är genom fördrag mellan vederbörande stater

medgifvet, eller den stat, på hvars område åtgärden skall verkställas,

icke motsätter sig dess Audtagande.

Artikel 16.

För vidtagande af handräckningsåtgärder få icke utkräfvas afgifter

af något som helst slag.

Dock skall, där ej annat öfverenskommits, den stat, där åtgärd

begärts, äga att af den stat, hvarifrån framställningen skett, utkräfva

ersättning för hvad till vittnen eller sakkunniga blifvit utbetaldt äfvensom.

för kostnader, som föranledts af stämningsmäns medverkan vid

delgifning, när sådan påkallats däraf att vittnen icke frivilligt inställt

sig, eller för kostnader, som uppstått då bestämmelsen i artikel 14 andra

punkten kommit till användning.

III. Parts skyldighet att ställa säkerhet.

Artikel 17.

Där undersåte i en af de fördragslutande staterna, med hemvist i

någon af dem, är kärande eller mellankommande part vid domstol i en

annan af dessa stater, må han icke, på grund af sin egenskap af utlän
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.

ning eller i följd af saknaden af hemvist eller uppehållsort inom landet,

förpliktas att ställa borgen eller annan säkerhet, under hvad namn det

vara må.

Detsamma skall gälla med afseende å skyldighet, som kan åligga

kärande eller mellankommande part, att verkställa deposition till täckande

af ersättning, hvilken skall till domstolen utgå.

Konventioner, hvarigenom mellan särskilda fördragslutande stater

öfverenskommits, att undersåtar i det ena landet skola, oafsedt deras

hemvist, i det andra vara befriade från att ställa säkerhet för rättegångskostnader

eller att nedsätta penningar till täckande af ersättning

åt domstol, skola fortfarande äga kraft.

Artikel 18.

Har i en af de fördragslutande staterna kärande eller mellankommande

part, som antingen på grund af bestämmelserna i artikel 17

första och andra styckena eller i följd af lagstiftningen i den stat, där

rättegång varit anhängiggjord, är fritagen från att ställa säkerhet eller

verkställa deposition, hvarom ofvan sagts, dömts att betala rättegångskostnader,

skall på därom i diplomatisk väg gjord framställning denna

dom i en hvar af de öfriga fördragslutande staterna kostnadsfritt göras

af därtill kompetent myndighet verkställbar.

Samma regel gäller med afseende å domstolsbeslut, hvarigenom

rättegångskostnadernas belopp blifvit senare bestämdt.

Förestående bestämmelser innefatta icke hinder för två fördragslutande

stater att öfverenskomma, det begäran att erhålla förordnande

om verkställighet äfven må kunna framställas direkt af part.

Artikel 19.

Beslut angående rättegångskostnader skall utan parternas hörande

förklaras verkställbar^ men skall den dömda parten äga den rätt till

klagan, som lagstiftningen i det land, där verkställigheten sökes, medgifver

honom.

Myndighet, som är behörig att besluta i anledning af framställd

begäran om erhållande af verkställighet, skall inskränka sig att undersöka:

l:o) om, enligt lagen i det land, där domen blifvit meddelad, den

handling, på grund hvaraf verkställigheten sökes, uppfyller de för dess

formella giltighet uppställda villkor;

2:o) om enligt samma lag domen vunnit laga kraft;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 129.

3:o) om den del af domen, som innefattar själfva åläggandet, är

affattad antingen på det språk, som brukas af den myndighet, hos

hvilken verkställighet sökes, eller på ett mellan vederbörande stater

öfverenskommet språk eller ock är åtföljd af en öfversättning till ett

af dessa språk, hvilken, så vidt ej annorlunda aftalats, blifvit till riktigheten

bestyrkt af diplomatisk eller konsulär tjänsteman i den stat, hvarifrån

framställningen skett, eller af edsvuren öfversättare, tillhörande

den stat, där verkställigheten sökes.

Såsom bevis att de i andra stycket under l:o) och 2:o) uppställda

förutsättningar äro uppfyllda skall gälla ett af kompetent myndighet i

den stat, hvarifrån framställningen utgått, utfärdadt bevis, att domen

vunnit laga kraft. Denna myndighets kompetens skall, så framt ej

annorlunda altalats, vara intygad af den högsta myndigheten inom

justitieförvaltningen i samma stat. Bevis och intyg, hvarom nu nämnts,

måste vara affattade eller öfversätta enligt bestämmelsen under 3:o) i andra

stycket här ofvan.

IY. Kostnadsfri rättshjälp.

Artikel 20.

Undersåtar i en hvar af de fördragslutande staterna skola i alla

andra af dessa stater åtnjuta enahanda förmån af kostnadsfri rättshjälp,

som i öfverensstämmelse med gällande föreskrifter i det land, där rättshjälpen

sökes, tillkommer landets egna undersåtar.

Artikel 21.

I fråga om utlännings medellöshet skall i hvarje fall bevis utfärdas

eller förklaring upptagas af myndighet i hans boningsort eller, om han

ej har fast bostad, af myndighet å den ort, där han för tillfället uppehåller

sig. I det fall att dessa myndigheter skulle tillhöra annan stat

än någon af de fördragslutande och af dem dylika bevis ej utfärdades

eller förklaringar upptoges, må af diplomatisk eller konsulär tjänsteman

för det land, utlänningen tillhör, utfärdadt bevis eller upptagen förklaring

tillerkännas vitsord.

Om sökanden icke uppehåller sig i det land, där rättshjälpen

begäres, skall beviset eller förklaringen om hans medellöshet utan afgift

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.

legaliseras af en diplomatisk eller konsulär tjänsteman för det land, i

hvilket handlingen skall företes.

Artikel 22.

Myndighet, som äger utfärda fattigdomsbevis eller upptaga förklaring

om medellöshet, kan hos myndigheter i öfriga fördragslutande

stater inhämta upplysningar angående sökandens förmögenhetsvillkor.

Den myndighet, hvilken det åligger att besluta öfver gjord ansökning

om kostnadsfri rättshjälp, bibehåller inom gränsen af sin behörighet

rätten att pröfva de bevis, förklaringar och upplysningar, hvilka

densamma föreläggas.

Artikel 23.

Har fri rättshjälp medgifvits undersåte i någon af de fördragslutande

staterna, skola för delgifningar, som hafva afseende å samma

rättegång och verkställts i en annan af dessa stater, inga andra ersättningar

kunna af den stat, där delgifningen sökts, utkräfvas hos den

stat, som begärt delgifningen, än ersättning för kostnader, som genom

användningen af en särskild form enligt artikel 3 uppkommit.

I fall, som nu sagts, må verkställandet af handräckning i rättegång

ej heller föranleda utkräfvande mellan staterna af annan ersättning än

för belopp, utbetalda till vittnen och sakkunniga, eller för utlägg, som

förorsakats genom tillämpning af bestämmelsen i artikel 14 andra stycket.

V. Bysättning;.

Artikel 24.

I mål eller ärende, som ej angår brottslig gärning, må bysättning

ej, vare sig såsom exekutionsmedel eller såsom säkerhetsåtgärd, komma

till användning på utlänningar, tillhörande någon af de fördragslutande

staterna, annorledes än i de fall, där sådan åtgärd kan användas gent

emot landets egna undersåtar. Omständighet, som af en landets egen

undersåte, bosatt inom detsamma, kan åberopas såsom grund för upphäfvande

af bysättning, skall medföra samma verkan till förmån för en

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.

undersåte af någon af de öfriga fördragslutande staterna äfven för det

fall att samma omständighet inträffat i utlandet.

Något behof af ändring i den äldre konventionens bestämmelser

på sätt 1905 års konvention innebär kan näppeligen anses hafva för

Sveriges vidkommande gjort sig i högre grad kännbart. Då emellertid,

enligt hvad tillkännagifvits, nästan alla de makter, som biträdt den

äldre konventionen, lära komma att ratificera 1905 års konvention, synes

icke heller Sverige böra undandraga sig att definitivt ansluta sig till

denna senare, och detta så mycket mindre som bestämmelserna i den

äldre konventionen, hvilken före den 27 oktober 1908 uppsagts af

Frankrike och Nederländerna, i följd häraf icke vidare efter den 27

april 1909 komma att gent emot dessa båda länder blifva gällande.

Det bör erinras, att enär Sverige ej uppsagt den äldre konventionen,

denna, äfven sedan 1905 års konvention af Sverige ratificerats, fortfarande

kommer att gälla emot dem bland förenämnda makter, som ej

ratificera sistberörda konvention.

Ratifikation för Sveriges del af 1905 års konvention synes emellertid

icke kunna ske, innan några smärre ändringar i lagen om handräckning

åt utländsk domstol den 6 mars 1899 och lagen om verkställighet

i visst fall af utländsk domstols beslut af samma dag blifvit

genomförda; och anhåller jag att nu få underställa Eders Kungl. Maj:ts

pröfning förslag till sådana ändringar. Vissa bestämmelser i konventionen

torde därjämte påkalla särskilda stadganden af administrativ natur

eller ändringar i redan förefintliga sådana, men med denna fråga sjmes

böra anstå, till dess de regler af allmän lags natur, som för konventionens

ratifikation förutsättas, kommit till stånd.

I lagen om handräckning åt utländsk domstol torde ändringar blifva

nödiga dels på grund af de nya bestämmelser, som enligt 1905 års

konvention skola gälla i fråga om öfverlämnandet mellan fördragsmakterna

af framställningar i dessa afseenden, och dels af de i samma konvention

upptagna stadganden angående godtgörelse, som för verkställd handräckning

skall utgå.

I fråga om öfverlämnandet af såväl framställning, hvarom nu

sagts, som ock annan framställning, exempelvis angående delgifning af

handlingar, har införts den nyhet, att öfverlämnandet skall ske ej på

diplomatisk väg utan från ena statens konsul direkt till den myndighet

i den andra staten, hvilken har att upptaga den gjorda framställningen.

Äfven för Sverige torde detta förfaringssätt, så vidt angår framställningar

hit, innebära en fördel, då utrikesdepartementet härigenom

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 129.

skulle blifva befriadt från en del löpande ärenden utan att några

nämnvärda olägenheter af den förändrade anordningen synas vara att

befara; och finner jag följaktligen Sverige ej böra begagna sig af den

enligt konventionen en hvar stat lämnade rätt att påfordra iakttagandet

af den förut använda ordning i fråga om framställningar till densamma.

Beträffande sådana framställningar om handräckning åt utländsk

domstol, som från andra än de fördragslutande staterna inkomma, torde

fortfarande såsom förut böra gälla, att någon ovillkorlig skyldighet att

tillmötesgå dylika framställningar icke skall åligga de svenska domstolarna.

I följd häraf synes den i omförmälda lags 1 § angifna hufvudregel,

att framställning skall efterkommas, där den öfverlämnats genom

utrikesdepartementet, böra bibehållas. För att i förhållande till fördragsmakterna

framställning, som öfverlämnats på det i den nya konventionen

afsedda sätt, skall kunna medföra samma verkan som framställning,

öfverlämnad i enlighet med stadgandet i 1 §, torde alltså vara nödigt

att i 12 § införa en bestämmelse i sådan riktning. I samband härmed

bör äfven en motsvarande ändring vidtagas i samma lags 13 §.

Enligt vanliga internationella regler åligger det den stat, på hvars

framställning annan stat meddelat handräckning, hvarom nu sagts, att

återgälda samtliga de kostnader, som af framställningen föranledts. Det

har visat sig, att uppgörelserna härom ofta förorsakat besvär, som ej

stått i rimligt förhållande till de ifrågavarande beloppens storlek. För

att därför, så vidt möjligt undslippa uppgörelser mellan staterna

rörande obetydligare kostnader har i 1905 års konvention stadgats,

att allenast kostnader af vissa slag skola do fördragslutande staterna

emellan återkräfvas. Då dylik eftergift näppeligen torde böra ifrågakomma

gent emot andra stater än sådana, som å sin sida gjort motsvarande

medgifvande, synes för Sverige något allmänt stadgande

om att fordringar, som nu sagts, ej skola hos främmande stat utkräfvas,

icke böra gifvas, utan torde lämpligen öfverlåtas åt Eders Kungl. Maj:t

att efter aftal med andra stater därom förordna. De utgifter, som statsverket

sålunda skulle få vidkännas och hvilka säkerligen cj komme att

uppgå till högre belopp än några hundratal kronor årligen, torde kunna

utgå ur befintligt anslag å justitiedepartementets stat.

Har aftal, hvarom nu sagts, blifvit träffadt, böra tydligen kostnader,

som däri afses, ej upptagas i den uppgift, som enligt 11 § i

lagen skall tillställas den utländska domstolen. Då 10 § är affattad

från den utgångspunkt, att samtliga där angifna kostnader skola till

statsverket återgäldas, synes en jämkning af dess ordalag vara behöflig.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 90 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.

Jag öfvergår nu till frågan om ändringar i lagen om verkställighet

i visst fall af utländsk domstols beslut.

Enligt 1905 års konvention skall begäran om erhållande af beslut

angående verkställighet af domar, hvarom fråga är, framställas på

diplomatisk väg. Gifvetvis innebär denna bestämmelse intet hinder att

tillåta, det sådan begäran må, såsom hittills i Sverige skett, göras direkt

hos svenska myndigheter, och då någon olägenhet af detta tillvägagångssätt

icke visat sig, synes lagen böra tillåta framställandet af dylik

begäran i såväl ena som andra formen. Ordalagen i 2 § af omförmälda

lag torde emellertid ej kunna lämpas å framställning'' som öfversändts

på diplomatisk väg, och bör alltså från denna synpunkt en jämkning

af uttrycken i samma § ske.

Stadgandena i sistnämnda § i fråga om hvad vid sökandet af verkställighet

skall styrkas torde böra erhålla förändrad lydelse i öfverensstämmelse

med de nya regler, som enligt konventionens artikel 19 skola

i sådant hänseende gälla. Härvid anser jag mig böra anmärka att,

enligt hvad af handlingarna vid 1904 års konferens framgår, i vissa

stater icke gifves någon myndighet, behörig att utfärda bevis om laga

kraft, hvadan den ovillkorliga skyldigheten att genom intyg af myndighet

styrka detta förhållande ej torde böra bibehållas.

I berörda artikel 19 stadgas tillika, att beslut i ärende, hvarom

nu är fråga, skall meddelas utan parternas hörande. Att i den svenska

lagen för ifrågavarande fall införa stadgande i sådant afseende synes

ej möta betänklighet. Bestämmelsen torde böra inflyta i 3 §, men synes

i stället böra där uttryckligen angifvas att, på sätt konventionen innehåller,

rätt till talan mot dylikt beslut tillkommer part.

I 1905 års konvention är uttryckligen nämndt, att hvad där är

stadgadt angående verkställighet af domstols beslut skall gälla äfven

om beslut, hvarigenom part ålagts ersätta icke vederpartens utan

domstolens kostnader. Då äfven dylik kostnad lärer enligt svenskt *

lagspråk inbegripas under uttrycket rättegångskostnad, hvilket användes

uti ifrågavarande lag, torde nyssnämnda bestämmelse i konventionen

icke påkalla någon lagändring».

Föredraganden uppläste härefter i enlighet med det afgifna yttrandet

affattade förslag till lag angående ändrad lydelse af 10, 11, 12

och 13 §§ i lagen om handräckning åt utländsk domstol den 6 mars 1899

samt till lag angående ändrad lydelse af 2 och 3 §.§ i lagen om verkställighet

i visst fall af utländsk domstols beslut den 6 mars 1899, hvilka

förslag skulle såsom bilagor fogas vid detta protokoll (bil. A och B);

och hemställde föredraganden att, för det ändamål § 87 regeringsformen

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.

omförmäler, högsta domstolens utlåtande öfver förslagen måtte genom

utdrag af protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Makt Konungen i nåder lämna

bifall.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.

Bil. A.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af 10, 11, 12 och 13 §§ i lagen om handräckning

åt utländsk domstol den 6 mars 1899.

Härigenom förordnas, att 10, 11, 12 ocli 13 §§ i lagen om handräckning

åt utländsk domstol den 6 mars 1899 skola erhålla följande

ändrade lydelse:

10 §.

Rätten pröfve, hvilken ersättning skall tillkomma kronans eller

rättens betjänte för delgifning af kallelse eller underrättelse, som i 4 §

afses ; äge ock, där annan än part vid rätten tillstädeskommit eller något

fullgjort, tillägga honom ersättning för kostnad, som däraf föranledts.

Ersättning, hvarom nu är sagdt, skall af allmänna medel utgå.

11 §•

Sedan ärendet blifvit till slut fördt, läte rätten protokoll öfver

hvad däri förekommit tillställas den utländska domstolen; foge ock

därvid uppgift å de kostnader, den äskade åtgärden enligt 10 § eller

eljest medfört.

Har Konungen efter aftal med främmande stat förordnat, att

visst slag af kostnader, som föranledts af framställning från domstol i

den stat, ej skall utkräfvas, varde sådan kostnad ej för den utländska

domstolen uppgifven.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.

21

12 §.

Hvad här ofvan är stadgadt för det fall, att framställning om

handräckning, som i 1 § sägs, blifvit genom utrikesdepartementet öfversänd

till svensk domstol, skall jämväl äga tillämpning, där sådan framställning

blifvit till domstol här i riket öfversänd från utländsk domstol,

med hvilken enligt Konungens förordnande den svenska domstolen äger

omedelbart skriftväxla.

Konungen äger ock efter aftal med främmande stat förordna, att

de i förestående §§ för nämnda fall gifna bestämmelser skola gälla, där

framställning, hvarom nyss sagts, blifvit från konsul för den stat öfversänd

till svensk domstol.

13 §.

I de fall, då rätten enligt denna lag har att aflåta meddelande

till utländsk domstol, skall, där ej på grund af Konungens förordnande

omedelbar skriftväxling må äga rum, det meddelande öfversändas till

utrikesdepartementet för vidare åtgärd; dock att meddelande, som är

föranledt af framställning, öfverlämnad från konsul, skall till denne

afsändas.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 129.

Bil. B.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet i visst

fall af utländsk domstols beslut den 6 mars 1899.

Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet i

visst fall af utländsk domstols beslut den 6 mars 1899 skola erhålla

följande ändrade lydelse:

2 §■

Framställning om erhållande af verkställighet å utländsk domstols

beslut, som i 1 § afses, göres hos öfver exekutor; och skall därvid företes

den handling, hvarå framställningen grundas. Tillika skall antingen

ingifvas bevis af myndighet i den främmande staten, att beslutet vunnit

laga kraft, jämte, där fråga är om beslut af annan domstol än norsk,

intyg att det bevis är af behörig myndighet utfärdadt, eller ock annorledes

styrkas såväl att den handling, hvarå framställningen grundas, är

i behörig form utfärdad som att heslutet vunnit laga kraft.

Intyg, hvarom nyss är sagdt, skall vara utställdt af svensk beskickning

eller konsul eller af chefen för justitieförvaltningen i den

främmande staten.

Ar någon af de i ärendet åberopade handlingarna affattad å annat

främmande språk än det norska eller danska, varde öfversättning af den

handling jämväl ingifven, hvilken öfversättning skall vara genom intyg

af diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller på annat sätt till riktigheten

officiellt styrkt; dock att öfversättning ej erfordras af annan del

utaf den handling, hvarå framställningen grundas, än den som innefattar

själfva beslutet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 129.

23

3 §•

öfverexekutor företage utan parternas hörande ärendet till pröfning.

År hvad i 2 § stadgas fullgjordt, förordne öfverexekutor, att beslutet

må verkställas; och gånge det sedan i verket liksom svensk domstols

laga kraft ägande dom, där ej af högre myndighet annorledes förordnas.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Majds

högsta domstol torsdagen den 18 mars 1909.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: ClaéSON,

Quensel,

Silverstolpe ,

Sundberg,

Skarstedt,

Gallstrand,

Améen.

Assessor Appelberg anmälde utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

5 mars 1909 utvisande, att Kungl. Maj:t förordnat, att högsta domstolens

utlåtande skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,

inhämtas öfver upprättade förslag till lag angående ändrad lydelse af

10, 11, 12 och 13 §§ i lagen om handräckning åt utländsk domstol

den 6 mars 1899 och till lag angående ändrad lydelse af 2 och 3 §§

i lagen om verkställighet i visst fall af utländsk domstols beslut den

6 mars 1899.

Förslagen föredrogos och äro desamma bilagda detta protokoll.

Förslag till lag angående ändrad lydelse af 10, 11, 12 och 13 §§

i lagen om handräckning åt utländsk domstol den 6 mars 1899.

Högsta domstolen lämnade förslaget utan anmärkning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 129.

Förslag till lag angående ändrad lydelse af 2 och 3 §§ i lagen om

verkställighet i visst fall af utländsk domstols beslut den 6 mars 1899.

Justitierådet Quensel yttrade:

»Som de förhållanden numera ej förefinnas, hvilka vid lagens tillkomst

föranledde, att då beslut, därå verkställighet söktes, meddelats af

norsk domstol, undantag kunde göras från den allmänna regeln om

företeende af intyg, att lagakraftbeviset vore af behörig myndighet

utfärdadt, hemställes, att i 2 § l:a stycket orden ’där fråga är om

beslut af annan domstol än norsk’ måtte utgå».

Högsta domstolens öfriga ledamöter lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Bih. till Riksä. Prot. 1909.

1 Sami 1 Åfd. 90 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 26 mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Albert Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Justitieråden: West ring,

Sundberg.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anmälde,

efter gemensam beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartementet

hans excellens herr statsministern, högsta domstolens genom

utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden den 5 mars

1909 inhämtade utlåtande öfver upprättade förslag till lag angående

ändrad lydelse af 10, 11, 12 och 13 §§ i lagen om handräckning åt

utländsk domstol den 6 mars 1899 samt till lag angående ändrad lydelse

af 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet i visst fall af utländsk domstols

beslut den 6 mars 1899; och hemställde föredraganden, att förslagen,

hvilka af högsta domstolens flesta ledamöter lämnats utan anmärkning,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.

måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom nådig proposition Riksdagen

till antagande föreläggas.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i denna föredragandens

hemställan;

och täcktes Hans Maj:t Konungen, med bifall

härtill, förordna att till Riksdagen skall aflåtas nådig

proposition af den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

i Kungl. Maj:ts nådiga proposition N:r 129.

Sid. 5 rad 2 uppifrån står: stadgadt

läs: stadgas

Bih. till Riksd. Prof. 1909 1 Sami. 1 Afd. 90 Httft.

Doktrin (1)

  1. Om juridiska personers ställning enligt 1905 och 1954 års civilprocess-konventioner, SvJT 1961 s. 600, på s. 601 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. JT 1994/95 s. 464 s. 466 i texten · dokumentnivå
  2. SvJT 1961 s. 600 Om juridiska personers ställning enligt 1905 och 1954 års civilprocess-konventioner s. 601 i texten