Med förslag till lag angående ändrad lydelse af 10, 11, 12 och 13 §§ i lagen om handräckning åt utländsk domstol den 6 mars 1899 samt till lag angående ändrad lydelse af 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet i visst fall af utländsk domstols beslut, den 6 mars 1899
28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1909:129, Med förslag till lag angående ändrad lydelse af 10, 11, 12 och 13 §§ i lagen om handräckning åt utländsk domstol den 6 mars 1899 samt till lag angående ändrad lydelse af 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet i visst fall af utländsk domstols beslut, den 6 mars 1899
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 129.
1
N:o 129.
Kungl. Maj.ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag angående ändrad lydelse af 10, 11, 12 och 13 §§
i lagen om handräckning åt utländsk domstol den 6 mars
1899 samt till lag angående ändrad lydelse af 2 och 3 §§
i lagen om verkställighet i visst fall af utländsk domstols
beslut, den 6 mars 1899; gifven Stockholms slott den •26
mars 1909.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående
ändrad lydelse af 10, 11, 12 och 13 §§ i lagen om handräckning åt
utländsk domstol den 6 mars 1899 samt till lag angående ändrad
lydelse af 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet i visst fall af utländsk
domstols beslut den 6 mars 1899.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Albert Petersson.
Bih. till Biksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 90 Häft.
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse af 10, 11, 12 och 13 §§ i lagen om handräckning
åt utländsk domstol den 6 mars 1899.
Härigenom förordnas, att 10, 11, 12 och 13 §§ i lagen om handräckning
åt utländsk domstol den 6 mars 1899 skola erhålla följande
ändrade lydelse:
10 §.
Rätten pröfve, hvilken ersättning skall tillkomma kronans eller
rättens betjänte för delgifning af kallelse eller underrättelse, som i 4 §
afses; äge ock, där annan än part vid rätten tillstädeskommit eller
något fullgjort, tillägga honom ersättning för kostnad, som däraf föranledts.
Ersättning, hvarom nu är sagdt, skall af allmänna medel utgå.
11 §•
Sedan ärendet blifvit till slut fördt, läte rätten protokoll öfver
hvad däri förekommit tillställas den utländska domstolen; foge ock
därvid uppgift å de kostnader, den äskade åtgärden enligt 10 § eller
eljest medfört.
Har Konungen efter aftal med främmande stat förordnat, att
visst slag af kostnader, som föranledts af framställning från domstol i
den stat, ej skall utkräfvas, varde sådan kostnad ej för den utländska
domstolen uppgifven.
Kungl. Majt-.s Nåd. Proposition N:o 129.
3
12 §.
Hvad här ofvan är stadgadt för det fall, att framställning om
handräckning, som i 1 § sägs, blifvit genom utrikesdepartementet
öfversänd till svensk domstol, skall jämväl äga tillämpning där sådan
framställning blifvit till domstol här i riket öfversänd från utländsk
domstol, med hvilken enligt Konungens förordnande den svenska domstolen
äger omedelbart skriftväxla.
Konungen äger ock efter aftal med främmande stat förordna, att
de i förestående §§ för nämnda fall gifna bestämmelser skola gälla,
där framställning, hvarom nyss sagts, blifvit från konsul för den stat
öfversänd till svensk domstol.
13 §.
I de fall, då rätten enligt denna lag har att aflåta meddelande
till utländsk domstol, skall, där ej på grund af Konungens förordnande
omedelbar skriftväxling må äga rum, det meddelande öfversändas till
utrikesdepartementet för vidare åtgärd; dock att meddelande, som är
föranledt af framställning, öfverlämnad från konsul, skall till denne
afsändas.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse af 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet i visst
fall af utländsk domstols heslut den 6 mars 1899.
Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet i
visst fall af utländsk domstols beslut den 6 mars 1899 skola erhålla
följande ändrade lydelse:
2 §.
Framställning om erhållande af verkställighet å utländsk domstols
beslut, som i 1 § afses, göres hos öfverexekutor; och skall därvid företes
den handling, hvarå framställningen grundas. Tillika skall antingen
ingifvas bevis af myndighet i den främmande staten, att beslutet vunnit
laga kraft, jämte, där fråga är om beslut af annan domstol än norsk,
intyg att det bevis är af behörig myndighet utfärdadt, eller ock annorledes
styrkas såväl att den handling, hvarå framställningen grundas, är
i behörig form utfärdad som att beslutet vunnit laga kraft.
Intyg, hvarom nyss är sagdt, skall vara utställdt af svensk beskickning
eller konsul eller af chefen för justitieförvaltningen i den
främmande staten.
Är någon af de i ärendet åberopade handlingarna affattad å annat
främmande språk än det norska eller danska, varde öfversättning af den
handling jämväl ingifven, hvilken öfversättning skall vara genom intyg
af diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller på annat sätt till riktigheten
officiellt styrkt; dock att öfversättning ej erfordras af annan del
utaf den handling, hvarå framställningen grundas, än den som innefattar
själfva beslutet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 129.
5
3 §■
Öfverexekutor företage utan parternas körande ärendet till pröfning.
Är kvad i 2 § stadgadt fullgjordt, förordne öfverexekutor, att beslutet
må verkställas; ock gånge det sedan i verket liksom svensk domstols
laga kraft ägande dom, där ej af kögre myndighet annorledes förordnas.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 129.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsår enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen
den 5 mars 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm.
Efter gemensam beredning med hajis excellens herr ministern för
utrikes ärendena anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert
Petersson:
))I alla civiliserade stater erkännes numera skyldigheten att lämna
andra stater bistånd vid rättsskipningens utöfvande. De regler,
efter hvilka svenska myndigheter i detta afseende hafva att förfara,
innehållas, såvidt civilprocessen angår, i åtskilliga under år 1899 utkomna
lagar och författningar. Dessas tillkomst föranleddes hufvudsakligen
af Sveriges tillträde till en i Haag den 14 november 1896 afslutad
internationell konvention angående vissa till civilprocessen hörande
ämnen af internationell natur, hvilken konvention biträdts förutom af
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
Sverige och Norge jämväl af Belgien, Danmark, Frankrike, Italien,
Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Rumänien, Ryssland, Schweiz,
Spanien, Tyskland och Osterrike-Ungern.
Enligt bestämmelse i denna konvention skulle den gälla i fem år,
räknadt från den dag, då ratifikationerna deponerades, hvilken dag inföll
den 27 april 1899, och skulle den anses förnyad för fem år i sänder,
därest den icke inom sex månader före utgången af denna tid uppsades
af någon af de fördragslutande parterna. Uppsägning skulle endast
gälla med afseende å det eller de land, som notificerat densamma, hvaremot
konventionen för öfriga stater bibehölle giltighet.
Det visade sig tämligen snart efter afslutandet af nämnda konvention,
att användningen af rättshjälpen emellan fördragsstaterna tog en
utsträckning, som gjorde vissa förändringar i konventionen nödvändiga,
åtminstone för flera af de större staternas del. Frågan om en revision
af konventionen upptogs därför till behandling vid en i Haag under år
1904 hållen diplomatisk konferens, å hvilken äfven Sverige var företrädt;
och utarbetades då bland annat förslag till en ny konvention i samma
ämnen som den förra omfattade.
Denna nya konvention, som afslutades den 17 juli 1905, blef då
för Sveriges del undertecknad, och har den jämväl undertecknats af
samtliga öfriga förenämnda makter. Den är afsedd att ersätta den äldre
konventionen och skall träda i kraft senast den 27 april 1909.
Konventionen innehåller i öfversättning följande bestämmelser:
I. Delgifning af judiciella ocli extra judiciella handlingar.
Artikel 1.
I fråga om delgifning af handlingar, hvilka angå rättsförhållanden
af civil eller kommersiell natur och äro afsedda att tillställas i
utlandet vistande personer, skall för de fördragslutande staterna gälla,
att då begäran om sådan delgifning framställes af konsuln för den stat,
å hvars sida delgifningen önskas, hos myndighet, som angifves af den
stat, där begäran framställes, denna begäran skall efterkommas. Framställningen
skall angifva, af hvilken myndighet handlingen utfärdats,
parternas namn och ställning, mottagarens adress samt beskaffenheten
af den handling, hvarom fråga är; och skall framställningen vara affattad
på det språk, som brukas af den myndighet, hos hvilken framställningen
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
sker. Samma myndighet har sedermera att till konsuln öfverlämna den
handling, som utvisar att delgifning skett eller det hinder, som därför mött.
Meningsskiljaktighet, som med anledning af sådan framställning
uppstått, skall utjämnas på diplomatisk väg.
Det står en hvar af de fördragslutande staterna fritt att i särskildt
till de öfriga riktadt meddelande påfordra, att öfversändandet af sådana
framställningar om delgifning inom dess område, hvilka i första stycket
omtalats, skall ske på diplomatisk väg.
Förestående bestämmelser innefatta ej hinder för två fördragslutande
stater att öfverenskomma, det direkt skriftväxling mellan myndigheterna
i de båda staterna må ske.
Artikel 2.
Delgifningen skall verkställas genom försorg af vederbörande
myndighet i den stat, där begäran därom framställts. Den myndighet
kan, utom i fall, som i artikel 3 afses, inskränka sig till att verkställa
delgifningen genom handlingens öfverlämnande till mottagaren, såvidt
denne frivilligt mottager den.
Artikel 3.
Om den handling, som skall delgifvas, är affattad antingen på
det språk, som brukas af den myndighet, hos hvilken begäran om delgifningen
skett, eller på ett mellan vederbörande stater öfverenskommet
språk eller om handlingen är åtföljd af en öfversättning till ettdera af
dessa språk, skall den anmodade myndigheten, såvidt önskan härom
uttalats i den gjorda framställningen, låta delgifva handlingen i den
form, som för verkställande af liknande delgifning är föreskrifven af
lagstiftningen i den stat, myndigheten tillhör, eller i en särskild form,
så vidt den icke strider mot samma lagstiftning. Har en sådan önskan
icke uttryckts, skall myndigheten först söka verkställa delgifningen på
sätt i artikel 2 föreskrifvits.
Så vidt ej annat öfverenskommits, skall riktigheten af den i föregående
stycke omförmälda öfversättning vara bestyrkt af diplomatisk
eller konsulär tjänsteman i den stat, från hvars sida delgifningen begärts,
eller af edsvuren öfversättare i den stat, där delgifningen skall ske.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129. 9
Artikel 4.
Verkställandet af delgifning, hvarom i artiklarna 1, 2 och 3 förmäles,
kan icke förvägras, med mindre den stat, inom hvars område
den skall äga rum, anser den vara af beskaffenhet att kränka dess
suveränitet eller medföra fara för dess säkerhet.
Artikel 5.
Såsom bevis om delgifningen skall gälla antingen ett af mottagaren
utfärdadt, dateradt och legaliseradt mottagningsbevis eller ett intyg af
myndigheten i den stat, där framställningen blifvit gjord, utvisande, att
delgifning ägt rum, formen, under hvilken den skett, samt dagen för
delgifningen.
Har delgifningshandlingen öfversändts i två exemplar, skall mottagningsbeviset
eller intyget tecknas å eller vidfogas det ena af dessa.
Artikel 6.
Glenom förestående bestämmelser göres ej inskränkning i:
l:o) befogenheten att öfversända handlingar med posten direkt till
vederbörande i utlandet;
2:o) befogenheten att verkställa delgifning omedelbart genom kompetenta
myndigheter i det land, där delgifningen skall ske;
3:o) befogenheten för hvarje stat att låta verkställa delgifning af
handlingar till i utlandet befintliga personer genom sina egna diplomatiska
eller konsulära tjänstemän.
I hvarje af dessa fall består en befogenhet endast, då mellan vederbörande
stater afslutade överenskommelser sådant medgifva eller då, i
brist af sådan öfverenskommelse, den stat, på hvars område delgifningen
skall ske, icke motsätter sig densamma. Denna stat kan icke motsätta
sig delgifningen, då i det fall, som här ofvan under 3:o) afses, handlingen
utan användande af tvångsmedel skall tillställas en undersåte i den
stat, från hvars sida delgifningen önskas.
Artikel 7.
För delgifningar få icke utkräfvas afgifter af något som helst slag.
Dock skall, där ej annat öfverenskommits, den stat, hos hvilken
begäran om delgifning framställts, äga att af den stat, som begärt
Bih. till Biksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 90 Häft. 2
10
Kungl. Majd» Nåd. Proposition N:o 129.
delgifningen, utkräfva ersättning för kostnader, som föranledts af stämningsmäns
medverkan vid delgifningen eller af användandet utaf en
särskild form i fall, som i artikel 3 omförmälts.
II. Begäran om handräckning i rättegång.
Artikel 8.
I mål eller ärende af civil eller kommersiell natur äger judiciell
myndighet i en af de fördragslutande staterna att, med iakttagande
af bestämmelserna i landets lagstiftning, hos behörig myndighet i en
annan af dessa stater göra framställning om vidtagande af åtgärder till
utredning i målet eller ärendet eller af andra till dess behandlinghörande
åtgärder.
Artikel 9.
Dylik framställning skall af konsuln för den stat, från hvars sida
framställningen skett, öfverlämnas till myndighet, som angifves af den
stat, där framställningen göres. Denna myndighet har sedermera att
till konsuln öfverlämna den handling, som utvisar att handräckningen
verkställts eller det hinder, som därför mött.
Meningsskiljaktighet, som med anledning af sådan framställnings
öfverlämnande uppstått, skall utjämnas på diplomatisk väg.
Det står en hvar af de fördragslutande staterna fritt att i särskildt
till de öfriga riktadt meddelande påfordra, att öfversändandet af
framställningar om handräckningar, som skola utföras inom dess område,
skall ske på diplomatisk väg.
Förestående bestämmelser utgöra ej hinder för två fördragslutande
stater att öfverenskomma, det framställningar om handräckning må
direkt växlas mellan myndigheterna i de båda staterna.
Artikel 10.
Så framt ej annorlunda aftalats, skall framställningen vara affattad
antingen på det språk, som brukas af myndighet, till hvilken
den är ställd, eller på ett mellan vederbörande stater öfverenskommet
språk eller ock skall framställningen vara åtföljd af en öfversättning
till ettdera af dessa språk, hvilken öfversättning blifvit till riktigheten
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
bestyrkt af diplomatisk eller konsulär tjänsteman i den stat, hvarifrån
framställningen kommit, eller af edsvuren öfversättare, tillhörande den
stat, där framställningen skett.
Artikel 11.
Den judiciella myndighet, hos hvilken framställningen blifvit gjord,
är skyldig att efterkomma denna med användande af samma tvångsmedel,
som då fråga är om likartad framställning från annan myndighet
i den stat, förstnämnda myndighet själf tillhör, eller en begäran, som
för dylikt ändamål gjorts af en part. Dock skall skyldighet ej föreligga
att använda dessa tvångsmedel i fråga om parts inställelse.
Därest den myndighet, af hvilken framställningen gjorts, så fordrar,
skall den underrättas om tiden och platsen för den åtgärd, som i anledning
af framställningen skall äga rum, på det att part, som så önskar, må
vara i tillfälle att därvid tillstädesvara.
Vidtagandet af den begärda åtgärden kan förvägras endast,
l:o) om handlingens äkthet icke blifvit styrkt;
2:o) om i den stat, till hvilken framställningen skett, utförandet
af den begärda åtgärden icke tillkommer dömande myndighet;
3:o) om den stat, inom hvars område åtgärden skall verkställas,
anser den vara af beskaffenhet att kränka dess suveränitet eller medföra
fara för dess säkerhet.
Artikel 12.
Därest den myndighet, till hvilken framställningen blifvit gjord,
icke är behörig att vidtaga den begärda åtgärden, skall framställningen,
i enlighet med gällande bestämmelser, i tjänsteväg öfversändas till
behörig judiciell myndighet i samma stat.
Artikel 13.
I alla de fall, då den begärda åtgärden icke vidtages al den
myndighet, till hvilken framställningen blifvit gjord, åligger det denna
myndighet att omedelbart därom underrätta den myndighet, från hvilken
framställningen utgått, samt tillika angifva, därest sådant fall är för
handen, som i artikel 11 afses, de skäl, på grund hvaraf åtgärdens
vidtagande förvägrats, samt i fall, som i artikel 12 omtalas, till hvilken
myndighet framställningen blifvit öfversänd.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
Artikel 14.
Den judiciella myndighet, som vidtager den begärda åtgärden,
skall därvid i fråga om de former, som böra iakttagas, tillämpa sitt
eget lands lagar. Dock skall, där användning af en viss form begärts
af den myndighet, som gjort framställningen, denna form iakttagas, så
framt den icke strider mot lagstiftningen i det land, till hvilket framställningen
skett.
Artikel 15.
Genom bestämmelserna i förestående artiklar npphäfves icke den
befogenhet, som kan tillkomma stat, att låta handräckningsåtgärder vidtagas
direkt af dess diplomatiska eller konsulära tjänstemän, om antingen
detta tillvägagångssätt är genom fördrag mellan vederbörande stater
medgifvet, eller den stat, på hvars område åtgärden skall verkställas,
icke motsätter sig dess Audtagande.
Artikel 16.
För vidtagande af handräckningsåtgärder få icke utkräfvas afgifter
af något som helst slag.
Dock skall, där ej annat öfverenskommits, den stat, där åtgärd
begärts, äga att af den stat, hvarifrån framställningen skett, utkräfva
ersättning för hvad till vittnen eller sakkunniga blifvit utbetaldt äfvensom.
för kostnader, som föranledts af stämningsmäns medverkan vid
delgifning, när sådan påkallats däraf att vittnen icke frivilligt inställt
sig, eller för kostnader, som uppstått då bestämmelsen i artikel 14 andra
punkten kommit till användning.
III. Parts skyldighet att ställa säkerhet.
Artikel 17.
Där undersåte i en af de fördragslutande staterna, med hemvist i
någon af dem, är kärande eller mellankommande part vid domstol i en
annan af dessa stater, må han icke, på grund af sin egenskap af utlän
-
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
ning eller i följd af saknaden af hemvist eller uppehållsort inom landet,
förpliktas att ställa borgen eller annan säkerhet, under hvad namn det
vara må.
Detsamma skall gälla med afseende å skyldighet, som kan åligga
kärande eller mellankommande part, att verkställa deposition till täckande
af ersättning, hvilken skall till domstolen utgå.
Konventioner, hvarigenom mellan särskilda fördragslutande stater
öfverenskommits, att undersåtar i det ena landet skola, oafsedt deras
hemvist, i det andra vara befriade från att ställa säkerhet för rättegångskostnader
eller att nedsätta penningar till täckande af ersättning
åt domstol, skola fortfarande äga kraft.
Artikel 18.
Har i en af de fördragslutande staterna kärande eller mellankommande
part, som antingen på grund af bestämmelserna i artikel 17
första och andra styckena eller i följd af lagstiftningen i den stat, där
rättegång varit anhängiggjord, är fritagen från att ställa säkerhet eller
verkställa deposition, hvarom ofvan sagts, dömts att betala rättegångskostnader,
skall på därom i diplomatisk väg gjord framställning denna
dom i en hvar af de öfriga fördragslutande staterna kostnadsfritt göras
af därtill kompetent myndighet verkställbar.
Samma regel gäller med afseende å domstolsbeslut, hvarigenom
rättegångskostnadernas belopp blifvit senare bestämdt.
Förestående bestämmelser innefatta icke hinder för två fördragslutande
stater att öfverenskomma, det begäran att erhålla förordnande
om verkställighet äfven må kunna framställas direkt af part.
Artikel 19.
Beslut angående rättegångskostnader skall utan parternas hörande
förklaras verkställbar^ men skall den dömda parten äga den rätt till
klagan, som lagstiftningen i det land, där verkställigheten sökes, medgifver
honom.
Myndighet, som är behörig att besluta i anledning af framställd
begäran om erhållande af verkställighet, skall inskränka sig att undersöka:
l:o) om, enligt lagen i det land, där domen blifvit meddelad, den
handling, på grund hvaraf verkställigheten sökes, uppfyller de för dess
formella giltighet uppställda villkor;
2:o) om enligt samma lag domen vunnit laga kraft;
14
Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 129.
3:o) om den del af domen, som innefattar själfva åläggandet, är
affattad antingen på det språk, som brukas af den myndighet, hos
hvilken verkställighet sökes, eller på ett mellan vederbörande stater
öfverenskommet språk eller ock är åtföljd af en öfversättning till ett
af dessa språk, hvilken, så vidt ej annorlunda aftalats, blifvit till riktigheten
bestyrkt af diplomatisk eller konsulär tjänsteman i den stat, hvarifrån
framställningen skett, eller af edsvuren öfversättare, tillhörande
den stat, där verkställigheten sökes.
Såsom bevis att de i andra stycket under l:o) och 2:o) uppställda
förutsättningar äro uppfyllda skall gälla ett af kompetent myndighet i
den stat, hvarifrån framställningen utgått, utfärdadt bevis, att domen
vunnit laga kraft. Denna myndighets kompetens skall, så framt ej
annorlunda altalats, vara intygad af den högsta myndigheten inom
justitieförvaltningen i samma stat. Bevis och intyg, hvarom nu nämnts,
måste vara affattade eller öfversätta enligt bestämmelsen under 3:o) i andra
stycket här ofvan.
IY. Kostnadsfri rättshjälp.
Artikel 20.
Undersåtar i en hvar af de fördragslutande staterna skola i alla
andra af dessa stater åtnjuta enahanda förmån af kostnadsfri rättshjälp,
som i öfverensstämmelse med gällande föreskrifter i det land, där rättshjälpen
sökes, tillkommer landets egna undersåtar.
Artikel 21.
I fråga om utlännings medellöshet skall i hvarje fall bevis utfärdas
eller förklaring upptagas af myndighet i hans boningsort eller, om han
ej har fast bostad, af myndighet å den ort, där han för tillfället uppehåller
sig. I det fall att dessa myndigheter skulle tillhöra annan stat
än någon af de fördragslutande och af dem dylika bevis ej utfärdades
eller förklaringar upptoges, må af diplomatisk eller konsulär tjänsteman
för det land, utlänningen tillhör, utfärdadt bevis eller upptagen förklaring
tillerkännas vitsord.
Om sökanden icke uppehåller sig i det land, där rättshjälpen
begäres, skall beviset eller förklaringen om hans medellöshet utan afgift
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
legaliseras af en diplomatisk eller konsulär tjänsteman för det land, i
hvilket handlingen skall företes.
Artikel 22.
Myndighet, som äger utfärda fattigdomsbevis eller upptaga förklaring
om medellöshet, kan hos myndigheter i öfriga fördragslutande
stater inhämta upplysningar angående sökandens förmögenhetsvillkor.
Den myndighet, hvilken det åligger att besluta öfver gjord ansökning
om kostnadsfri rättshjälp, bibehåller inom gränsen af sin behörighet
rätten att pröfva de bevis, förklaringar och upplysningar, hvilka
densamma föreläggas.
Artikel 23.
Har fri rättshjälp medgifvits undersåte i någon af de fördragslutande
staterna, skola för delgifningar, som hafva afseende å samma
rättegång och verkställts i en annan af dessa stater, inga andra ersättningar
kunna af den stat, där delgifningen sökts, utkräfvas hos den
stat, som begärt delgifningen, än ersättning för kostnader, som genom
användningen af en särskild form enligt artikel 3 uppkommit.
I fall, som nu sagts, må verkställandet af handräckning i rättegång
ej heller föranleda utkräfvande mellan staterna af annan ersättning än
för belopp, utbetalda till vittnen och sakkunniga, eller för utlägg, som
förorsakats genom tillämpning af bestämmelsen i artikel 14 andra stycket.
V. Bysättning;.
Artikel 24.
I mål eller ärende, som ej angår brottslig gärning, må bysättning
ej, vare sig såsom exekutionsmedel eller såsom säkerhetsåtgärd, komma
till användning på utlänningar, tillhörande någon af de fördragslutande
staterna, annorledes än i de fall, där sådan åtgärd kan användas gent
emot landets egna undersåtar. Omständighet, som af en landets egen
undersåte, bosatt inom detsamma, kan åberopas såsom grund för upphäfvande
af bysättning, skall medföra samma verkan till förmån för en
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
undersåte af någon af de öfriga fördragslutande staterna äfven för det
fall att samma omständighet inträffat i utlandet.
Något behof af ändring i den äldre konventionens bestämmelser
på sätt 1905 års konvention innebär kan näppeligen anses hafva för
Sveriges vidkommande gjort sig i högre grad kännbart. Då emellertid,
enligt hvad tillkännagifvits, nästan alla de makter, som biträdt den
äldre konventionen, lära komma att ratificera 1905 års konvention, synes
icke heller Sverige böra undandraga sig att definitivt ansluta sig till
denna senare, och detta så mycket mindre som bestämmelserna i den
äldre konventionen, hvilken före den 27 oktober 1908 uppsagts af
Frankrike och Nederländerna, i följd häraf icke vidare efter den 27
april 1909 komma att gent emot dessa båda länder blifva gällande.
Det bör erinras, att enär Sverige ej uppsagt den äldre konventionen,
denna, äfven sedan 1905 års konvention af Sverige ratificerats, fortfarande
kommer att gälla emot dem bland förenämnda makter, som ej
ratificera sistberörda konvention.
Ratifikation för Sveriges del af 1905 års konvention synes emellertid
icke kunna ske, innan några smärre ändringar i lagen om handräckning
åt utländsk domstol den 6 mars 1899 och lagen om verkställighet
i visst fall af utländsk domstols beslut af samma dag blifvit
genomförda; och anhåller jag att nu få underställa Eders Kungl. Maj:ts
pröfning förslag till sådana ändringar. Vissa bestämmelser i konventionen
torde därjämte påkalla särskilda stadganden af administrativ natur
eller ändringar i redan förefintliga sådana, men med denna fråga sjmes
böra anstå, till dess de regler af allmän lags natur, som för konventionens
ratifikation förutsättas, kommit till stånd.
I lagen om handräckning åt utländsk domstol torde ändringar blifva
nödiga dels på grund af de nya bestämmelser, som enligt 1905 års
konvention skola gälla i fråga om öfverlämnandet mellan fördragsmakterna
af framställningar i dessa afseenden, och dels af de i samma konvention
upptagna stadganden angående godtgörelse, som för verkställd handräckning
skall utgå.
I fråga om öfverlämnandet af såväl framställning, hvarom nu
sagts, som ock annan framställning, exempelvis angående delgifning af
handlingar, har införts den nyhet, att öfverlämnandet skall ske ej på
diplomatisk väg utan från ena statens konsul direkt till den myndighet
i den andra staten, hvilken har att upptaga den gjorda framställningen.
Äfven för Sverige torde detta förfaringssätt, så vidt angår framställningar
hit, innebära en fördel, då utrikesdepartementet härigenom
17
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 129.
skulle blifva befriadt från en del löpande ärenden utan att några
nämnvärda olägenheter af den förändrade anordningen synas vara att
befara; och finner jag följaktligen Sverige ej böra begagna sig af den
enligt konventionen en hvar stat lämnade rätt att påfordra iakttagandet
af den förut använda ordning i fråga om framställningar till densamma.
Beträffande sådana framställningar om handräckning åt utländsk
domstol, som från andra än de fördragslutande staterna inkomma, torde
fortfarande såsom förut böra gälla, att någon ovillkorlig skyldighet att
tillmötesgå dylika framställningar icke skall åligga de svenska domstolarna.
I följd häraf synes den i omförmälda lags 1 § angifna hufvudregel,
att framställning skall efterkommas, där den öfverlämnats genom
utrikesdepartementet, böra bibehållas. För att i förhållande till fördragsmakterna
framställning, som öfverlämnats på det i den nya konventionen
afsedda sätt, skall kunna medföra samma verkan som framställning,
öfverlämnad i enlighet med stadgandet i 1 §, torde alltså vara nödigt
att i 12 § införa en bestämmelse i sådan riktning. I samband härmed
bör äfven en motsvarande ändring vidtagas i samma lags 13 §.
Enligt vanliga internationella regler åligger det den stat, på hvars
framställning annan stat meddelat handräckning, hvarom nu sagts, att
återgälda samtliga de kostnader, som af framställningen föranledts. Det
har visat sig, att uppgörelserna härom ofta förorsakat besvär, som ej
stått i rimligt förhållande till de ifrågavarande beloppens storlek. För
att därför, så vidt möjligt undslippa uppgörelser mellan staterna
rörande obetydligare kostnader har i 1905 års konvention stadgats,
att allenast kostnader af vissa slag skola do fördragslutande staterna
emellan återkräfvas. Då dylik eftergift näppeligen torde böra ifrågakomma
gent emot andra stater än sådana, som å sin sida gjort motsvarande
medgifvande, synes för Sverige något allmänt stadgande
om att fordringar, som nu sagts, ej skola hos främmande stat utkräfvas,
icke böra gifvas, utan torde lämpligen öfverlåtas åt Eders Kungl. Maj:t
att efter aftal med andra stater därom förordna. De utgifter, som statsverket
sålunda skulle få vidkännas och hvilka säkerligen cj komme att
uppgå till högre belopp än några hundratal kronor årligen, torde kunna
utgå ur befintligt anslag å justitiedepartementets stat.
Har aftal, hvarom nu sagts, blifvit träffadt, böra tydligen kostnader,
som däri afses, ej upptagas i den uppgift, som enligt 11 § i
lagen skall tillställas den utländska domstolen. Då 10 § är affattad
från den utgångspunkt, att samtliga där angifna kostnader skola till
statsverket återgäldas, synes en jämkning af dess ordalag vara behöflig.
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 90 Höft. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
Jag öfvergår nu till frågan om ändringar i lagen om verkställighet
i visst fall af utländsk domstols beslut.
Enligt 1905 års konvention skall begäran om erhållande af beslut
angående verkställighet af domar, hvarom fråga är, framställas på
diplomatisk väg. Gifvetvis innebär denna bestämmelse intet hinder att
tillåta, det sådan begäran må, såsom hittills i Sverige skett, göras direkt
hos svenska myndigheter, och då någon olägenhet af detta tillvägagångssätt
icke visat sig, synes lagen böra tillåta framställandet af dylik
begäran i såväl ena som andra formen. Ordalagen i 2 § af omförmälda
lag torde emellertid ej kunna lämpas å framställning'' som öfversändts
på diplomatisk väg, och bör alltså från denna synpunkt en jämkning
af uttrycken i samma § ske.
Stadgandena i sistnämnda § i fråga om hvad vid sökandet af verkställighet
skall styrkas torde böra erhålla förändrad lydelse i öfverensstämmelse
med de nya regler, som enligt konventionens artikel 19 skola
i sådant hänseende gälla. Härvid anser jag mig böra anmärka att,
enligt hvad af handlingarna vid 1904 års konferens framgår, i vissa
stater icke gifves någon myndighet, behörig att utfärda bevis om laga
kraft, hvadan den ovillkorliga skyldigheten att genom intyg af myndighet
styrka detta förhållande ej torde böra bibehållas.
I berörda artikel 19 stadgas tillika, att beslut i ärende, hvarom
nu är fråga, skall meddelas utan parternas hörande. Att i den svenska
lagen för ifrågavarande fall införa stadgande i sådant afseende synes
ej möta betänklighet. Bestämmelsen torde böra inflyta i 3 §, men synes
i stället böra där uttryckligen angifvas att, på sätt konventionen innehåller,
rätt till talan mot dylikt beslut tillkommer part.
I 1905 års konvention är uttryckligen nämndt, att hvad där är
stadgadt angående verkställighet af domstols beslut skall gälla äfven
om beslut, hvarigenom part ålagts ersätta icke vederpartens utan
domstolens kostnader. Då äfven dylik kostnad lärer enligt svenskt *
lagspråk inbegripas under uttrycket rättegångskostnad, hvilket användes
uti ifrågavarande lag, torde nyssnämnda bestämmelse i konventionen
icke påkalla någon lagändring».
Föredraganden uppläste härefter i enlighet med det afgifna yttrandet
affattade förslag till lag angående ändrad lydelse af 10, 11, 12
och 13 §§ i lagen om handräckning åt utländsk domstol den 6 mars 1899
samt till lag angående ändrad lydelse af 2 och 3 §.§ i lagen om verkställighet
i visst fall af utländsk domstols beslut den 6 mars 1899, hvilka
förslag skulle såsom bilagor fogas vid detta protokoll (bil. A och B);
och hemställde föredraganden att, för det ändamål § 87 regeringsformen
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
omförmäler, högsta domstolens utlåtande öfver förslagen måtte genom
utdrag af protokollet inhämtas.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Makt Konungen i nåder lämna
bifall.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
Bil. A.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse af 10, 11, 12 och 13 §§ i lagen om handräckning
åt utländsk domstol den 6 mars 1899.
Härigenom förordnas, att 10, 11, 12 ocli 13 §§ i lagen om handräckning
åt utländsk domstol den 6 mars 1899 skola erhålla följande
ändrade lydelse:
10 §.
Rätten pröfve, hvilken ersättning skall tillkomma kronans eller
rättens betjänte för delgifning af kallelse eller underrättelse, som i 4 §
afses ; äge ock, där annan än part vid rätten tillstädeskommit eller något
fullgjort, tillägga honom ersättning för kostnad, som däraf föranledts.
Ersättning, hvarom nu är sagdt, skall af allmänna medel utgå.
11 §•
Sedan ärendet blifvit till slut fördt, läte rätten protokoll öfver
hvad däri förekommit tillställas den utländska domstolen; foge ock
därvid uppgift å de kostnader, den äskade åtgärden enligt 10 § eller
eljest medfört.
Har Konungen efter aftal med främmande stat förordnat, att
visst slag af kostnader, som föranledts af framställning från domstol i
den stat, ej skall utkräfvas, varde sådan kostnad ej för den utländska
domstolen uppgifven.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
21
12 §.
Hvad här ofvan är stadgadt för det fall, att framställning om
handräckning, som i 1 § sägs, blifvit genom utrikesdepartementet öfversänd
till svensk domstol, skall jämväl äga tillämpning, där sådan framställning
blifvit till domstol här i riket öfversänd från utländsk domstol,
med hvilken enligt Konungens förordnande den svenska domstolen äger
omedelbart skriftväxla.
Konungen äger ock efter aftal med främmande stat förordna, att
de i förestående §§ för nämnda fall gifna bestämmelser skola gälla, där
framställning, hvarom nyss sagts, blifvit från konsul för den stat öfversänd
till svensk domstol.
13 §.
I de fall, då rätten enligt denna lag har att aflåta meddelande
till utländsk domstol, skall, där ej på grund af Konungens förordnande
omedelbar skriftväxling må äga rum, det meddelande öfversändas till
utrikesdepartementet för vidare åtgärd; dock att meddelande, som är
föranledt af framställning, öfverlämnad från konsul, skall till denne
afsändas.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
22
Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 129.
Bil. B.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse af 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet i visst
fall af utländsk domstols beslut den 6 mars 1899.
Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet i
visst fall af utländsk domstols beslut den 6 mars 1899 skola erhålla
följande ändrade lydelse:
2 §■
Framställning om erhållande af verkställighet å utländsk domstols
beslut, som i 1 § afses, göres hos öfver exekutor; och skall därvid företes
den handling, hvarå framställningen grundas. Tillika skall antingen
ingifvas bevis af myndighet i den främmande staten, att beslutet vunnit
laga kraft, jämte, där fråga är om beslut af annan domstol än norsk,
intyg att det bevis är af behörig myndighet utfärdadt, eller ock annorledes
styrkas såväl att den handling, hvarå framställningen grundas, är
i behörig form utfärdad som att heslutet vunnit laga kraft.
Intyg, hvarom nyss är sagdt, skall vara utställdt af svensk beskickning
eller konsul eller af chefen för justitieförvaltningen i den
främmande staten.
Ar någon af de i ärendet åberopade handlingarna affattad å annat
främmande språk än det norska eller danska, varde öfversättning af den
handling jämväl ingifven, hvilken öfversättning skall vara genom intyg
af diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller på annat sätt till riktigheten
officiellt styrkt; dock att öfversättning ej erfordras af annan del
utaf den handling, hvarå framställningen grundas, än den som innefattar
själfva beslutet.
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 129.
23
3 §•
öfverexekutor företage utan parternas hörande ärendet till pröfning.
År hvad i 2 § stadgas fullgjordt, förordne öfverexekutor, att beslutet
må verkställas; och gånge det sedan i verket liksom svensk domstols
laga kraft ägande dom, där ej af högre myndighet annorledes förordnas.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Majds
högsta domstol torsdagen den 18 mars 1909.
Andra rummet.
Närvarande:
Justitieråden: ClaéSON,
Quensel,
Silverstolpe ,
Sundberg,
Skarstedt,
Gallstrand,
Améen.
Assessor Appelberg anmälde utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
5 mars 1909 utvisande, att Kungl. Maj:t förordnat, att högsta domstolens
utlåtande skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,
inhämtas öfver upprättade förslag till lag angående ändrad lydelse af
10, 11, 12 och 13 §§ i lagen om handräckning åt utländsk domstol
den 6 mars 1899 och till lag angående ändrad lydelse af 2 och 3 §§
i lagen om verkställighet i visst fall af utländsk domstols beslut den
6 mars 1899.
Förslagen föredrogos och äro desamma bilagda detta protokoll.
Förslag till lag angående ändrad lydelse af 10, 11, 12 och 13 §§
i lagen om handräckning åt utländsk domstol den 6 mars 1899.
Högsta domstolen lämnade förslaget utan anmärkning.
25
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 129.
Förslag till lag angående ändrad lydelse af 2 och 3 §§ i lagen om
verkställighet i visst fall af utländsk domstols beslut den 6 mars 1899.
Justitierådet Quensel yttrade:
»Som de förhållanden numera ej förefinnas, hvilka vid lagens tillkomst
föranledde, att då beslut, därå verkställighet söktes, meddelats af
norsk domstol, undantag kunde göras från den allmänna regeln om
företeende af intyg, att lagakraftbeviset vore af behörig myndighet
utfärdadt, hemställes, att i 2 § l:a stycket orden ’där fråga är om
beslut af annan domstol än norsk’ måtte utgå».
Högsta domstolens öfriga ledamöter lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
Bih. till Riksä. Prot. 1909.
1 Sami 1 Åfd. 90 Höft.
4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 26 mars 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Albert Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm,
Lindström,
Nyländer.
Justitieråden: West ring,
Sundberg.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anmälde,
efter gemensam beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartementet
hans excellens herr statsministern, högsta domstolens genom
utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden den 5 mars
1909 inhämtade utlåtande öfver upprättade förslag till lag angående
ändrad lydelse af 10, 11, 12 och 13 §§ i lagen om handräckning åt
utländsk domstol den 6 mars 1899 samt till lag angående ändrad lydelse
af 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet i visst fall af utländsk domstols
beslut den 6 mars 1899; och hemställde föredraganden, att förslagen,
hvilka af högsta domstolens flesta ledamöter lämnats utan anmärkning,
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom nådig proposition Riksdagen
till antagande föreläggas.
Statsrådets öfriga ledamöter instämde i denna föredragandens
hemställan;
och täcktes Hans Maj:t Konungen, med bifall
härtill, förordna att till Riksdagen skall aflåtas nådig
proposition af den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Carl Stålhammar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rättelse
i Kungl. Maj:ts nådiga proposition N:r 129.
Sid. 5 rad 2 uppifrån står: stadgadt
läs: stadgas
Bih. till Riksd. Prof. 1909 1 Sami. 1 Afd. 90 Httft.
Doktrin (1)
- Om juridiska personers ställning enligt 1905 och 1954 års civilprocess-konventioner, SvJT 1961 s. 600, på s. 601 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Doktrin (2)
2 kopplingar.
- JT 1994/95 s. 464 s. 466 i texten · dokumentnivå
- SvJT 1961 s. 600 Om juridiska personers ställning enligt 1905 och 1954 års civilprocess-konventioner s. 601 i texten